om ändrade beskattningsregler för vissa äldre tjänstepensionförsäkring m.m.
Regeringens proposition
1975/76: 208
om ändrade beskattningsregler för vissa äldre tjänstepensionsför-
säkringar m. m.;
beslutad den 26 maj 1976.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
OLOF PALME G.E. STRÄNG
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändrade beskattningsregler för vissa äldre tjäns-
tepensionsförsäkringar och för temporär efterlevandepension till make och
därmed jämställd person.
För att undanröja vissa problem i samband med övergången till de nya
regler för beskattning av pensionsförsäkringar som antogs år 1975 föreslås sålunda en ändring i ikraftträdandebestämmelserna. Ändringen berör äldre
tjänstepensionsförsäkringar för arbetstagare i aktiebolag och ekonomisk. förening som har bestämmande inflytande över företaget. Har sådan försäkring tagits på grund av ansökan som inkommit till försäkringsgivarens huvudkontor senast den 19 november 1975, får arbetsgivaren enligt förslaget avdrag för premie som erlagts under år 1976 med belopp motsvarande 30 26 av
arbetstagarens lön från företaget, dock högst med 60 000 kr.
Beträffande temporär efterlevandepension till make föreslås att den s. k.
femårsregeln, som innebär att efterlevandepension till make i princip måste
utgå under minst fem år, modifieras så att pensionsutbetalningarna skall
kunna upphöra vid en i försäkringsavtalet angiven tidpunkt, oavsett vilken tid som förflutit från dödsfallet.
De nya bestämmelserna avses i princip gälla fr. o. m. 1977 års taxering.
I Riksdagen 1975176. I saml. Nr 208
1¶Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrives att punkt 1 av anvisningarna till 31§ kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 31 §
1.! Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäkring
utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp, som på grund av lagen om allmän försäkring utgår i form av folkpension eller tilläggs-
pension, dels ock belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring. Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som meddelas i här i landet bedriven försäkringsrörelse, om andra försäkringsbelopp icke skola
utgå än ålderspension, invalidpension eller efterlevandepension. Med för-
säkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om invalidpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepensions-
försäkring förstås pensionsförsäkring, som har samband med tjänst och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för betalning av
hela avgiften.
I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden barn under 16 år, får han taga försäkring avseende efterlevandepension på sin makes eller nyss avsedd persons liv, om sådant barn
insättes som förmånstagare.
Ålderspension får icke börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Om särskilda
skäl föreligga, får dock regeringen eller, efter regeringens förordnande, riks-
skatteverket efter ansökan besluta att pension får börja utgå vid lägre ålder.
Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas icke utgå med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp.
För ålderspension, som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den
skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt planen. Vad som enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår av 28§
1 mom. sjunde stycket.
Förmånstagare får ej insättas till annan ålderspensionsförsäkring än tjäns-
tepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålderspension
skall anställd vara förmånstagare. Med invalidpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst
I! Senaste lydelse 1975:1347.
Nuvarande lIvdelse Föreslagen Ivdelse
så länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Invalidpension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades.
I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke.
Med efterlevandepension förstås pension, som efter den försäkrades död utgår till
1. den försäkrades make, varmed i detta sammanhang förstås person med
vilken den försäkrade varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande
förhållanden, eller
2. barn till den försäkrade eller till person som angivits under 1. Efterlevandepension — får utgå Efterlevandepension = får utgå högst så länge den efterlevande lever högst så länge den efterlevande lever
och får under den första femårspe- och får under den första femårspe-
riod under vilken den utbetalas riod under vilken den utbetalas icke
icke utgå med annat än samma be- utgå med annat än samma belopp
lopp vid varje utbetalningstillfälle el- vid varje utbetalningstillfälle eHer
ler med stigande pensionsbelopp. med stigande pensionsbelopp. Efter- Efterlevandepension till person som levandepension till person som avses avses i föregående stycke 1. får upp- i föregående stycke 1. får upphöra
höra när denne fvller 65 år eller ingår när denne ingår nytt äktenskap. men
nytt äktenskap, men i annat fall un- 1 annat fall under dennes livstid ej
der dennes livstid ej förrän fem år förrän fem år förflutit efter den förförflutit efter den försäkrades död. säkrades död. Har den försäkrade av-
Efterlevandepension till barn, som lidit mindre än fem år före den tidavses i föregående stycke 2., skall punkt då försäkringen eljest skulle ha
upphöra senast när barnet fyller 20 upphört, får dock sådan efterlevande-
år. Är barnet varaktigt oförmöget till pension som nyss sagts upphöra vid
arbete, får pension utgå så länge bar- sistnämnda tidpunkt. Efterlevandenet lever. Har försäkring avseende pension till barn, som avses i föreefterlevandepension till barn tagits gående stycke 2., skall upphöra sepå sådan persons liv som avses i fö- nast när barnet fyller 20 år. Är barnet regående stycke 1., skall pensionen varaktigt oförmöget till arbete, får upphöra senast när barnet fyller 16 pension utgå så länge barnet lever. år. Har försäkring avseende cefterlevan-
depension till barn tagits på sådan
persons liv som avses i föregående
stycke I1., skall pensionen upphöra
senast när barnet fvliler 16 år.
Såsom efterlevandepension skall även anses pension, som utgår efter den försäkrades död oberoende av viss pensionstagares liv (försörjningsränta),
under förutsättning
a) att försörjningsräntan är förenad med livsvarig ålderspension eller med sådan livsvarig efterlevandepension till make, som skall börja utgå ome-
1 Riksdagen 19751/76. I saml. Nr 208
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
delbart efter den försäkrades död, samt att försörjningsräntans årsbelopp icke överstiger den livsvariga pensionens årsbelopp,
b) att försörjningsränta skall kunna utgå endast till person som avses
i nionde stycket,
c) att försörjningsräntan skall utgå under lägst ferm och högst tjugo år, dock med den inskränkningen att, då räntan är förenad med livsvarig ål-
derspension, räntan dock ej får utgå längre än till den tidpunkt, då den försäkrade skulle ha fyllt 90 år, och ej heller, vid pensionsålder över 70 år, under längre tid än som motsvarar skillnaden mellan 90 år och pen-
sionsåldern,
d) att premier för försörjningsräntan och den med denna förenade livs-
variga pensionen skola erläggas under tid, som icke med mera än fem år
understiger den tid under vilken försörjningsräntan enligt avtalet längst skall utgå, samt att icke vid utgången av något kalenderår under förstnämnda tid det sammanlagda beloppet av erlagda premier överstiger det belopp, som vid samma tidpunkt skulle ha erlagts, om premiebetalningen jämnt fördelats på tid, som med fem år understiger den tid under vilken försörjningsräntan längst skall utgå.
Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) i nästföregående stycke skall efterlevandepension anses såsom livsvarig, även om pension skall upphöra vid omegifte.
Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får in-
sättas endast person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt nionde och tionde styckena eller, vid försörjningsränta, person som angivits i nionde stycket.
Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsförsäkring, skall intagas i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla villkor att försäkringen icke får pantsättas eller belånas och ej heller ändras på sådant sätt att den ej längre uppfyller de föreskrifter, som angivas för
pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan föreskrives överlåtas eller återköpas. Avtalet får icke innehålla annat villkor än sådant som är förenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag. Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas 1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller efter
överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,
2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller
3. genom bodelning.
Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäkrings-
givaren om förvärvet av försäkringen. Återköp av pensionsförsäkring får
utan hinder av bestämmelserna i denna lag ske, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 10 000 kronor eller om särskilda skäl föreligga och
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
riksskatteverket på särskild ansökan medger det.
Mot beslut, som riksskatteverket meddelat i ärende enligt denna anvis-
ningspunkt, får talan icke föras.
Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensions-
försäkring. Till kapitalförsäkring hänföres mot statens grupplivförsäkring
svarande förmån från kommun, även om förmånen icke utgår på grund
av försäkring.
Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring
får anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet
vid dess ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring
som huvudförsäkringen.
För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband
med tjänst erfordras, att enligt anställningsavtalet skyldighet föreligger
för arbetstagare att ha sådan försäkring eller att, om sådan skyldighet
icke föreligger, premier för försäkringen skola gäldas av arbetsgivaren eller av denne jämte arbetstagaren. Härutöver fordras att till försäkringsanstalten anmiäles att försäkringen har tagits i samband med tjänst.
Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas
första gången vid 1977 års taxering.
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrives att 8 § lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
85 De nya bestämmelserna i 19 §, 28 § 1 mom. samt punkt I av anvisningarna till 22 §. punkt 6 av anvisningarna till 25 § och punkt 2 av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas första gången vid 1977
års taxering. Äldre bestämmelser gäller vid 1976 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1976 och tidigare år. Vidare får arbetsgivare tillämpa äldre bestämmelser jämväl beträffande utfästelse om pension som lämnats skriftligen senast den 31 december 1975.
I fråga om pensionsutfästelse till I fråga om pensionsutfästelse till arbetstagare med sådant bestäm- arbetstagare med sådant bestämmande inflytande i aktiebolag eller mande inflytande i aktiebolag eller ckonomisk förening som avses i de ekonomisk förening som avses i de nya bestämmelserna i punkt 2c av nya bestämmelserna i punkt 2c av anvisningarna till 29 § kommunal- anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen gäller dock följande. De skattelagen gäller dock följande. De nya bestämmelserna i punkt I av an- nya bestämmelserna i punkt I av anvisningarna till 22 §, punkt 6 av an- visningarna till 22 §, punkt 6 av anvisningarna till 25 § och punkt 2c visningarna till 25 § och punkt 2c av anvisningarna till 295 tillämpas av anvisningarna till 29 § tillämpas första gången vid 1977 års taxering första gången vid 1977 års taxering samt i det fall pensionsförsäkring ta- samt i det fall pensionsförsäkring tagits på grund av ansökan, som in- gits på grund av ansökan, som inkommit till försäkringsgivarens hu- kommit till försäkringsgivarens huvudkontor efter den 24 april 1975, re- vudkontor efter den 24 april 1975, redan vid 1976 års taxering. För räken- dan vid 1976 års taxering. Har penskapsår, som avslutats efter den 30 sionsförsäkring tagits på grund av anjuni 1975, får avdrag för medel, sökan, som inkommit till försäkringsgisom avsatts till pensionsstiftelse en- varens huvudkontor senast den 19 noligt lagen (1967:531) om tryggande vember 1975, får dock i stället för vad av pensionsutfästelse m. m., endast som anzivits I punkt 2 cv av anvisningarske för att uppbringa stiftelsens till- na till 29 Xx kommunalskattelazen avgångar i vad de är hänförliga till så- drag för premie som erlägges för fördan arbetstagare till vad som mot- säkringen under år 1976 åtnjutas med svarar arbetsgivarens pensionsreserv högst 30 procent av den lön som under
Nuvarande lIvdelse Föreslagen lvdelse
enligt allmän pensionsplan. Redovi- detta år utgivits till arbetstagaren, dock
sas för sådant räkenskapsår enligt be- högst med 60 000 kronor. För räken-
stämmelserna i nämnda lag pen- skapsår, som avslutats efter den 30 sionsskuld under rubriken A vsatt till juni 1975, får avdrag för medel, som
pensioner i balansräkningen, får av- avsatts till pensionsstiftelse enligt la-
drag åtnjutas för ökad avsättning en- gen (1967:531) om tryggande av pendast i den mån ökningen är erfor- sionsutfästelse m. m., endast ske för
derlig för att trygga pensionsåtagan- att uppbringa stiftelsens tillgångar i de enligt allmän pensionsplan. I öv- vad de är hänförliga till sådan arbetsrigt tillämpas i fråga om räkenskaps- tagare till vad som motsvarar arbets-
år som här avses de nya bestämmel- givarens pensionsreserv enligt allserna i 285 1 mom. sjunde stycket män pensionsplan. Redovisas för så-
tredje punkten för arbetstagare var- dant räkenskapsår enligt bestämmel-
om fråga är i detta stycke. serna i nämnda lag pensionsskuld
under rubriken Avsatt till pensioner
i balansräkningen, får avdrag åtnju-
tas för ökad avsättning endast i den mån ökningen är erforderlig för att
trygga pensionsåtagande enligt all-
män pensionsplan. I övrigt tillämpas
i fråga om räkenskapsår som här av-
ses de nya bestämmelserna i 285§
I mom. sjunde stycket tredje punk-
ten för arbetstagare varom fråga är
i detta stycke.
Föreligger särskilda skäl får riksskatteverket besluta att avdrag för kostnad, som hänför sig till tid före ikraftträdandet, får medgivas med högre belopp än som följer av bestämmelserna i denna paragraf. Mot riksskatteverkets
beslut får talan ej föras.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då tagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL =
vid regeringssammanträde
1976-05-26
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson
Föredragande: statsrådet Sträng
Proposition om ändrade beskattningsregler för vissa äldre tjänstepensionsförsäkringar m. m.
I Inledning
Hösten 1975 beslutade statsmakterna om nya beskattningsregler för pensionsförsäkringar och arbetsgivares kostnader för tryggande av anställdas
pensionering (prop. 1975/76:31, SkU 1975/76:20, rskr 1975/76:132, SFS 1975:1347-1354). Till grund för lagstiftningen låg livförsäkringsskattekommitténs (Fi 1971:07) delbetänkande (SOU 1975:21) Pensionsförsäkring-AVvdragsrätt vid inkomstbeskattningen för försäkringspremie och kontoavsättning m. m. De nya reglerna tillämpas första gången vid 1977 års taxering, I några fall är dock de nya reglerna tillämpliga redan vid 1976 års taxering.
Lagstiftningen innebar en genomgripande ändring av de regler som hittills hade gällt på detta område. Redan i prupositionen betonades att den inte löste alla problem i sammanhanget. Riksdagen begärde också uttryckligen
att vissa angivna frågor skulle tas upp till ' särskild prövning (rskr
1975/76:132). Regeringen bemyndigade mig att tillkalla en sakkunnig (Fi 1976:02) för att se över de frågor som hade berörts i propositionen och
i riksdagens skrivelse. .
Personförsäkringsdelegationen inom Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag (delegationen) har i skrivelse till finansdepartementet anhållit att regeringen förelägger 1975/76 års riksmöte proposition om ändrade beskattningsregler beträffande vissa äldre tjänstepensionsförsäkringar och beträffande efterlevandepension till make.
Efter remiss har yttranden över delegationens framställning avgivits av riksskatteverket (RSV) och försäkringsinspektionen.
Då de av delegationen väckta frågorna, som i och för sig faller inom den sakkunniges uppdrag, bör bringas till en snar lösning är det lämpligt alt de tas upp redan nu och inte i samband med behandlingen av den
sakkunniges förslag.
2¶Nuvarande regler
2.1¶Avdrag för premie för tjänstepensionsförsäkring
En utgångspunkt för den nya lagstiftningen om pensionsförsäkringar
m. m. är att avdragsrätten för kostnad för pensionering skall begränsas så att endast verkliga pensioneringsbehov tillgodoses med obeskattade medel. För att uppnå detta syfte har fastställts dels vissa kvalitativa villkor som måste vara uppfvilda för att en försäkring skall räknas som pensionsförsäkring och dels kvantitativa begränsningar i själva avdragsrätten. Pensionsförsäkring behandlas antingen som tjänstepensionsförsäkring eller som annan pensionsförsäkring. Med tjänstepensionsförsäkring förstås enligt punkt
I av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, pensionsförsäkring som har samband med tjänst och för vilken den försäkrades
arbetsgivare har åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften.
De kvalitativa villkor som måste vara uppfyllda för att en försäkring skall räknas som pensionsförsäkring är i huvudsak desamma för tjänstepensionsförsäkringar och andra pensionsförsäkringar. Villkoren innebär bl. a. att för-
säkringen måste ha meddelats i här i landet bedriven försäkringsrörelse och att andra försäkringsbelopp än ålderspension, invalidpension och efter-
levandepension inte får utgå på grund av försäkringen. I nämnda anvisningspunkt finns detaljerade bestämmelser om vad som förstås med ålders-,
invalid- och efterlevandepension.
De kvantitativa begränsningarna i avdragsrätten har däremot erhållit olika utformning för tjänstepensionsförsäkringar och andra pensionsförsäkringar. Avdrag för premic för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring medges som allmänt avdrag enligt 46 § 2 mom. KL om försäkringen ägs av den skattskyldige. Avdraget får inte överstiga 30 "+ av inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och 10 "; av övrig A-inkomst, allt beräknat på en sammanlagd A-inkomst av högst tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för januari månad
året före taxeringsåret. Enligt en alternativregel får avdraget i stället beräknas till högst 7 000 kr. jämte 30 ", av inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst av 23000 kr. Beträffande arbetsgivares avdrag för kostnad för tjänstepensionsförsäkring gäller följande. Enligt punkt 2 c av anvisningarna till 29 § KL får arbetsgivare
vid beräkning av inkomst av rörelse göra avdrag för så stor del av kostnaderna
för pensionsförsäkring som behövs för att helt eller delvis trygga pensions-
åtagande enligt allmän pensionsplan. Motsvarande gäller beträffande jordbruksfastighet och annan fastighet (punkt 1 sjätte stycket av anvisningarna till 223 resp. punkt 6 av anvisningarna till 253 KL). Med allmän pensionsplan avses dels allmän pensionsplan enligt 4§ lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse, m. m. (tryggandelagen) och dels — om pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan inte föreligger — pensionsåtagande som ryms inom vad som är sedvanligt enligt allmän pensionsplan i fråga om arbetstagare med motsvarande uppgifter eller hans efterlevande (28 § I mom. sjunde stycket KL). :
Enligt punkt 2e av anvisningarna till 293 KL kan RSV, om särskilda skäl föreligger, bl. a. medge avdrag för kostnader för att trygga pensionsutfästelse genom pensionsförsäkring utöver vad som följer av tidigare angivna regler. I prop. 1975/76:31 nämns som ctt fall där dispens skulle kunna medpes att en anställd som varit yrkesverksam under betydande tid pen-
sioneras i förtid med fulla förmåner. Skatteutskouetr har framhållit att frågan om avdragsrätt för tjänstepensionsförsäkring för huvuddelägare i mindre
företag bör kunna prövas dispensvägen eftersom avdragsutrymmet är svårt
att bedöma i dessa fall (SKU 1975/76:20 s. 54 f.).
Övergångsbestämmelserna till de nya regler som här återgetts har intagits
i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), i det följande kallad ikraftträdandelagen.
De nya kvalitativa rekvisiten, dvs. villkoren för att en försäkring skall anses utgöra pensionsförsäkring, tillämpas första gången vid 1977 års taxering. Har pensionsförsäkring tagits i överensstämmelse med ansökan, som kommit in till försäkringsgivarens huvudkontor före utgången av år 1975, gäller dock äldre bestämmelser alltjämt (2 § ikraftträdandelagen).
Beträffande arbetsgivares avdrag för premier för tjänstepensionsförsäkring gäller likaledes som huvudregel att de nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1977 års taxering. Har utfästelse om pension lämnats skriftligen senast den 31 december 1975 får dock äldre bestämmelser tillämpas även
i fortsättningen (85 första stycket ikraftträdandelagen).
Särskilda övergångsbestämmelser gäller dock i fråga om avdrag för kostnader för pensionsutfästelse till sådan arbetstagare i aktiebolag eller eko-
nomisk förening som har bestämmande inflytande över företaget. I dessa fall
skall de nya bestämmelserna tillämpas vid 1977 års taxering även om
pensionsutfästelsen lämnats före utgången av år 1975. Har försäkringen tagits på grund av ansökan, som kommit in till försäkringsgivarens huvudkontor
efter den 24 april 1975, dvs. den dag då livförsäkringsskattekommittén lämnade sitt delbetänkande (SOU 1975:2D), tillämpas de nya reglerna redan vid 1976 års taxering (8 § andra stycket ikraftträdandelagen). Till grund för bedömande av om en arbetstagare har bestämmande inflytande läggs det samlade innehavet av aktier eller andelar hos arbetstagaren själv jämte hans föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari någon av de nämnda personerna är delägare.
Om särskilda skäl föreligger får RSV enligt 8 § tredje stycket ikraftträdandelagen besluta att avdrag för kostnad som hänför sig till tid före ikraftträdandet — dvs. tid före den I januari 1976 — får medges med högre belopp än
som följer av de här beskrivna övergångsbestämmelserna. Med stöd av denna
dispensregel har RSV den 18 december 1975 utfärdat anvisningar (RSV Dt 1975:52) angående avdrag för erlagd begynnelse- eller engångspremie för tjänstepensionsförsäkring, som tecknats under tiden den 25 april-den 19 november 1975, dvs. under tiden mellan den tidpunkt då livförsäkringsskattekommittén lämnade sitt delbetänkande och den tidpunkt då proposition i ämnet överlämnades till riksdagen. Anvisningarna innehåller
bl. a. följande. Utan hinder av bestämmelserna i 8 § andra stycket ikraftträdandelagen bör arbetsgivare medges avdrag för erlagd begynnelse- eller
engångspremie för tjänstepensionsförsäkring, som tagits på grund av ansökan
som kommit in till försäkringsgivarens huvudkontor under nyss angiven
tid, med högst 30 "a av-den försäkrades vid taxering till statlig inkomstskatt redovisade A-inkomst. Avdrag får dock inte göras med högre belopp än
54 000 kr. Yrkas avdrag även för premie för tjänstepensionsförsäkring på grund av ansökan efter den 19 november 1975 bör anvisningarna inte till-
lämpas utan frågan om den skattskyldige bör medges avdrag för någon
del av avgifterna får bedömas enligt 8§ ikraftträdandelagen.
2.2 Temporär efterlevandepension till make
Som efterlevandepension anses pension, som efter den försäkrades död
utgår till den försäkrades make eller till hans eller hans makes barn. Med make avses i detta sammanhang även person med vilken den försäkrade har varit gift eller har sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden. Efterlevandepension kan vara antingen livsvarig, dvs. utgå så Jänge den efterlevande lever, eller temporär, vilket innebär att den utgår under en begränsad del av den efterlevandes livstid. Temporär efterlevandepension
till make får upphöra när den efterlevande maken fyller 65 år eller ingår
nytt äktenskap men skall annars utgå under minst 5 år. Varken livsvarig eller temporär efterlevandepension får utgå med sjunkande belopp under den första femårsperioden (nionde och tionde styckena av punkt I av anvisningarna till 31 § KL).
3¶Delegationens framställning
3.1 Avdrag för premier för vissa äldre tjänstepensionsförsäkringar
Delegationen utgår ifrån att den under våren 1976 tillsatta utredningen
(Fi 1976:02) kommer att ta sikte främst på pensionsåtaganden som görs
från och med år 1976. I fråga om äldre åtaganden skall de nya reglerna
tillämpas fullt ut vid 1977 års taxering och i vissa fall redan vid 1976 års
taxering. Det är de nya skattereglernas verkan i fråga om redan tecknade tjänstepensionsförsäkringar för anställda med bestämmande inflytande som nu skapar problem för en mycket stor grupp av försäkringstagare. Förnyclsepremier avseende sådana försäkringar — mestadels tecknade år 1974 eller tidi-
gare — förfaller i stort antal under hela år 1976. Även om premien inte är större än vad avgiften för en fullständig ITP-försäkring skulle vara, är det med hänsyn till försäkringens utformning i de flesta fall ovisst om avdrag kommer att kunna medges. En fullständig anpassning till de försäkringsförmåner som fö-
rekommer 1 allmän pensionplan - vilket de nya
reglerna kräver — är i regel inte möjlig, eftersom flertalet av ifrågavarande
försäkringsgivare saknar grunder för kollektiv tjänstepensionsförsäkring (annat än i fråga om försäkring av egen personal). Om försäkringarna skulle ändras så att förmånerna med säkerhet rymdes inom vad som gäller enligt allmän pensionsplan skulle pensionsförmånerna därför på väsentliga punkter bli sämre än enligt planen. Om försäkringsgivaren i detta läge efter eget skön föreslår sådana ändringar av törsäkringarna att förmånerna någorlunda kommer att likna ITP-planens riskerar man å ena sidan att avdrag ändå inte kan medges och å andra sidan att det — sedan den pågående översynen
(Fi 1976:02) av bestämmelserna genomförts — visar sig att försäkringsför-
månerna inskränkts onödigt mycket. Dessutom pågår f. n. förhandlingar om ändring av ITP-planen med anledning av att pensionsåldern inom den allmänna försäkringen sänkts, och det är därför ovisst vilken omfattning
ITP-planen kommer att ha under de närmaste åren. I de få fall då för-
säkringsförmånerna som sådana är av samma slag som inom allmän pensionsplan (ren ålderspensionsförsäkring samt temporär barnpensionsförsäkring avseende visst barn) kan försäkringsgivaren likväl i praktiken inte bedöma huruvida försäkringen uppfyller den tillämpliga pensionsplanens bestämmelser om pensionsbeloppets storlek och om intjänandetid.
Delegationen påpekar att eu likande problem tidigare har förelegat beträffande avdragsrätten för begynnelse- eller engångspremie för tjänstepensionsförsäkring som tecknats under tiden den 25 april-den 19 november 1975. men att detta problem lösts genom RSV:s anvisningar i ämnet (RSY Dt 1975:52). Enligt delegationens uppfattning skulle ytterligare ett övergångsproblem kunna lösas inom ramen för gällande dispensregler, nämligen
frågan om avdrag vid 1977 eller 1978 års taxering för andra premier som
före den I januari 1976 har betalats för tjänstepensionsförsäkringar för anställda med bestämmande inflytande. Delegationen syftar här på begynnelseeller engångspremier för försäkringar tecknade senast den 24 april 1975 samt förnyelsepremier erlagda före den 1 januari 1976. Generella anvisningar borde enligt delegationens mening med stöd av 88 tredje stycket ikraftträdandelagen kunna utfärdas av RSV i fråga om avdrag även för sådana premier.
Problemet rörande avdragsrätt för under år 1976 erlagda förnyelsepremier synes däremot inte kunna lösas utan en lagändring eftersom nyssnämnda dispensregel endast avser kostnad som hänför sig till tid före den I januari
1976 och dispensregeln i punkt 2 e av anvisningarna till 29 § KL inte torde kunna läggas till grund för generella anvisningar av den art som det här gäller. Försäkringsbolagen kommer därför — om ingen lagändring sker — att bli nödsakade att i stor omfattning uppmana försäkringstagarna att för Säkerhets skull söka individuell dispens med stöd av sistnämnda regel. Detta skulle medföra ytterligare svårigheter för såväl försäkringstagarna som myndigheterna.
Av nu anförda skäl hemställer delegationen om ändring i dispensregeln 1 83 tredje stycket ikraftträdandelagen. Delegationens förslag innebär i huvudsak följande. I fråga om pensionsförsäkring för anställda med bestämmande inflytande som tagits på grund av ansökan, som inkommit till för- Säkringsgivarens huvudkontor senast den 19 november 1975, föreslås RSV få besluta att sådant avdrag får medges även för kostnad som hänför sig till tid efter utgången av år 1975. I sistnämnda fall bör dock avdraget inte få överstiga 30 "5 av lön eller annan kontant ersättning som under beskattningsåret har utgivits till arbetstagaren och inte heller sex gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för januari månad det kalenderår varunder beskattningsåret gått till ända. Om beskattningsåret omfattar annan tid än tolv månader bör nämnda begränsning jämkas med hänsyn härtill.
Delegationen anför au frågan om avdragsrätt för under år 1976 erlagda förnyelsepremier brådskar och att det därför vore önskvärt att en proposition om ändring av 8§ tredje stycket ikraftträdandelagen kunde föreläggas riksdagen redan under våren 1976.
3.2 Temporär efterlevandepension till make
Under perioden 1951-1975 gällde enligt åttonde stycket av punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL att om annan efterlevandepension än försörjningsränta skulle ”upphöra eller nedsättas viss tid efter den försäkrades död”, denna tid inte fick understiga fem år. En motsvarande bestämmelse gällde för ålderspension. På förfrågan från försäkringsbolagen hade bevillningsutskottet (BeU 1950:49 s. 69) meddelat att bestämmelsen i fråga enligt utskottets mening inte borde hindra att försäkring avseende efterlevandepension avtalades så, att pensionen skulle upphöra då pensionstagaren uppnådde viss ålder.
Pension som upphör vid viss ålder är enligt delegationen den traditionella formen för efterlevandepension till förmån för barn. Delegationen framhåller emellertid att sådan pension i åtskilliga fall även kan vara en lämplig försäkringsform till förmån för make och att sådana pensioneringsbehov under perioden 1951-1975 har kunnat tillgodoses till lägsta möjliga kostnad för den försäkrade.
I de nya bestämmelserna i punkt I i tionde stycket av anvisningarna
till 31 § KL görs skillnad mellan efterlevandepension till förmån för make och efterlevandepension till förmån för barn. Femårsregeln gäller endast
i fråga om makepension; sådan pension får i regel inte upphöra eller minskas förrän ”fem år förflutit efter den försäkrades död”. Undantag görs (frånsett omgifte) endast för det fall att pensionen skall upphöra exakt vid den tidpunkt
då maken fyller 65 år. Jämfört med bevillningsutskottets tolkning av den tidigare gällande bestämmelsen innebär detta en skärpning, eftersom ingen annan upphörandeålder än 65 år ullåts som alternativ till den femåriga ut-
betalningen. Bortsett från det fall då 65-årsregeln tillämpas är det således numera omöjligt att till förmån för make eller därmed jämställd person
teckna försäkring av temporär efterlevandepension med bestämd sluttid-
punkt för utbetalningarna. För att tillgodose behovet av temporär efterlevandepension intill en viss tidpunkt måste en försäkringstagare därför
f.n. teckna en försäkring som kan ge pensionsutbetalningar även sedan behovet upphört. Detta förefaller ologiskt och fördyrar efterlevandeskyddet
i onödan. Möjligheterna att tillgodose berättigade pensioneringsbehov skulle ökas, om femårsregeln modifierades på så sätt att pensionsutbetalningarna
- oavsett den efterlevandes ålder — finge upphöra senast vid en i försäk-
ringavtalet angiven tidpunkt, även om" den försäkrades död har inträffat mindre än fem år dessförinnan. En sådan ändring skulle även göra 65-
årsregeln överflödig. Lämpligen kunde föreskrivas, att pensionsutbetalningarna skulle kunna upphöra vid försäkringstidens slut. dvs. vid den tidpunkt då försäkringen skulle ha upphört om den försäkrade inte hade avlidit.
Enligt delegationens uppfattning är det önskvärt att proposition även i denna fråga föreläggs riksdagen redan under våren 1976.
4¶Remissyttrandena
4.1 Avdrag för premier för vissa äldre tjänstepensionsförsäkringar
RSV vitsordar delegationens uppfattning att det nu är svårt att fullständigt anpassa de äldre pensionsåtagandena för arbetstagare med bestämmande inflytande till ITP-planen. Det är därför mycket som talar för att avdrags-
rätten beträffande de äldre pensionsåtagandena nu inte generellt bör in-
skränkas genom den nya bestämmelsen i punkt 2c av anvisningarna till
29 § KL. RSV har visserligen enligt punkt 2 e av anvisningarna till samma
paragraf möjlighet att i enskilda fall pröva om högre avdrag än enligt dessa bestämmelser bör medges. Antalet dispensärenden i den nu aktuella kategorin kan dock väntas bli mycket stort. Redan i dag är antalet dispensärenden i anledning av de ändrade reglerna om beskattningen av pensions- | försäkringar så stort att en betydande ökning av dessa ärenden inte kan bemästras. RSV kan därför inte finna att möjligheten till individuell dispens utgör någon lämplig lösning i den situation som uppkommit i och med att den berörda utredningen (Fi 1976:02) tillsatts.
Delegationens förslag innebär, att RSV genom en lagändring skulle bemyndigas att meddela föreskrifter om avdragsrätt. Att RSV får möjlighet att meddela föreskrifter eller anvisningar är emellertid enligt verkets mening
inte något lämpligt sätt att tillmötesgå delegationen. RSV anser att frågan skulle kunna lösas bättre genom att 8 § andra stycket ikraftträdandelagen ändrades så, att arbetsgivare i fråga om pensionsförsäkring för anställda med bestämmande inflytande sätts i ungefärligen samma situation som egenföretagarna såvitt gäller premier som betalas under år 1976.
Även försäkringsinspektionen tillstyrker med en smärre inskränkning dele-
gationens förslag om ändring av 83 tredje stycket ikraftträdandelagen. In-
spektionen tillstyrker även att RSV utfärdar sådana kompletterande anvisningar som tillgodoser delegationens önskemål beträffande avdrag för premier som betalats under år 1975.
4.2¶Temporär efterlevandepension till make
RSV anför att verket från skatterättsliga synpunkter inte vill motsätta sig bifall till framställningen. RSV påpekar att delegationens förslag cgent-
ligen bara är ett uttryck för önskemålet att nu åter knyta an till den tolkning
av femårsregeln som 1950 års bevillningsutskott hade ställt sig bakom. Enligt
RSV:s mening kan förslaget inte på något avgörande sätt sägas rubba de
av riksdagen år 1975 antagna nya principerna för beskattning av försäk-
ringstagarce.
Försäkringsinspektionea avstyrker däremot framställningen och anför att
några nya synpunkter i ämnet inte har framkommit sedan inspektionen
i sitt remissyttrande över livförsäkringsskattekommitténs delbetänkande
(SOU 1975:21) uttalat sig för att temporär efterlevandepension till make
godtas endast under de förutsättningar som nu gäller.
5¶Föredraganden
5.1 Inledning
Hösten 1975 beslutade statsmakterna om nya beskattningsregler för pensionsförsäkringar m.m. (prop. -1975/76:31, SKU 1975/76:20, rskr
1975/76:132, SFS 1975:1347-1354). Avsikten med denna lagstiftning var
att motverka att pensionsförsäkringar utnyttjas i annat syfte än pensionering.
Den nya lagstiftningen innebär genomgripande ändringar på ett komplicerat
beskatiningsområde. Det är därför naturligt att det efter någon tids praktisk tillämpning av reglerna visar sig att det behövs justeringar i olika avseenden.
Redan under lagstiftningsarbetet uppmärksammades vissa frågor som be-
hövde ytterligare övervägas. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkaliade jag under våren 1976 en särskild sakkunnig för att utreda dessa
frågor (Fi 1976:02). Den sakkunnige är enligt sina direktiv oförhindrad att
ta upp även andra problem som kan ha uppstått vid genomförandet av den nya lagstiftningen. Avsikten är att utredningsarbetet skall bedrivas
skyndsamt så att utredningen beträffande vissa i direktiven angivna frågor
kan lägga fram förslag till lagstiftning vid en sådan tidpunkt att lagstiftningen kan tillämpas redan fr.o.m. 1977 års taxering.
Efter det att den sakkunnige tillkallades har Personförsäkringsdelegatio-
nen inom Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag (delegationen) hemställt att två andra frågor som sammanhänger med de nya beskattningsreglerna
för pensionsförsäkringar blir föremål för proposition redan till 1975/76 års
riksmöte. Frågorna avser dels arbetsgivares avdrag för under år 1976 erlagda premier för äldre tjänstepensionsförsäkringar för anställda med bestämmande inflytande i företaget och dels de krav som har uppställts beträffande
temporär efterlevandepension till make. Den förra frågan gäller närmast
eu övergångsproblem i samband med genomförandet av den nya lapstift-
ningen och den senare i princip en anpassning av de nya reglerna i ett visst avseende till vad som tidigare har gällt. Båda dessa frågor faller i och
för sig inom den allmänna ramen för den sakkunniges uppdrag. Den omständigheten att jag nu tar upp dem innebär givetvis inte att den sakkunnige
är förhindrad att sedermera ånyo gå in på samma frågor.
5.2 Avdrag för premier för vissa äldre tjänstepensionsförsäkringar
Med tjänstepensionsförsäkring avses pensionsförsäkring som har samband med tjänst och för vilken den försäkrades arbetsgivare har åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften. Försäkrad är den på vars liv försäkringen har tagits eller den vars arbetsoförmåga försäkringen avser.
Avdragsrätten för kostnad för pensionering begränsas i den nya lagstiftningen dels genom de kvalitativa villkor som måste vara uppfvlida för att pensionsförsäkring skall anses föreligga och dels genom kvantitativa begränsningar i själva avdragsrätten. Beträffande tjänstepensionsförsäkringar har den kvantitativa begränsningen utformats så att arbetsgivare får avdrag endast för så stor del av kostnaderna för pensionsförsäkring som behövs
för att helt eller delvis trygga pensionsåtagande enligt s.k. allmän pensionsplan. Riksskatteverket (RSV) kan dock enligt en dispensregel medge att avdrag får göras med högre belopp.
De nya bestämmelserna om arbetsgivares avdrag tillämpas i regel första
gången vid 1977 års taxering. Har skriftlig penstionsutfästelse lämnats före
utgången av år 1975 får dock äldre bestämmelser tillämpas även i fort-
sättningen. Dessa övergångsbestämmelser gäller dock inte beträffande tjäns-
tepensionsförsäkring avseende anställd hos aktiebolag eller ekonomisk förening som har ett bestämmande inflytande över företaget. I fråga om sådana försäkringar tillämpas de nya reglerna vid 1977 års taxering även om pensionsutfästelserna har lämnats före utgången av år 19735. Har försäkringen tagits på grund av ansökan som har kommit in till försäkringsgivarens hu-
vudkontor efter den 24 april 1975 gäller de nya bestämmelserna redan vid 1976 års taxering. RSV kan dock om särskilda skäl föreligger besluta att avdrag för kostnad som hänför sig tll tid före utgången av år 1975 får medges med högre belopp än som följer av de nya bestämmelserna. Med
stöd av denna dispensregel har RSV utfärdat anvisningar om avdrag för begynnelse- eller engångspremie som under år 1975 har betalats för tjän-
stepensionsförsäkringar tecknade under tiden den 25 april-den 19 november
1975. Anvisningarna innebär i princip att arbetsgivaren kan få avdrag med belopp motsvarande 30 24 av den försäkrades A-inkomst, dock högst med
54 000 kr.
Delegationen framhåller i sin framställning att de nya skattereglerna på detta område skapar problem i fråga om redan tecknade tjänstepensionsförsäkringar för anställda med bestämmande inflytande i sina företag. Om
lagändring inte sker kommer försäkringsbolagen enligt delegationen att bli
tvungna att i stor utsträckning uppmana försäkringstagarna att söka individuell dispens hos RSV beträffande avdragsrätten för förnyelsepremicer som har erlagts under år 1976. Delegationen föreslår i princip att problemet
löses genom att 83 tredje stycket ikraftträdandelagen ändras så att RSV får möjlighet att utfärda generella anvisningar om att avdrag för kostnad som hänför sig till tid efter utgången av år 1975 får medges med höpst
30 "5 av till arbetstagaren utgiven lön, dock högst sex gånger det basbelopp
som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för januari månad under det kalenderår då beskattningsåret utgått.
Såväl RSV som försäkringsinspektionen tillstyrker i sak delegationens
framställning. RSV framhåller dock att anvisningar från verket inte är något
lämpligt sätt att lösa frågan. Enligt RSV:s mening är det lämpligare att direkt ändra ikraftträdandelagen så att berörda försäkringstagare i fråga om avgifter som erläggs under år 1976 sätts i ungefär samma situation som egenföretagare. Försäkringsinspektionen godtar att frågan löses genom anvisningar från RSV, men föreslår att dessa får en något snävare utformning än delegationen har förordat.
För egen del får jag anföra följande. Den begränsning i avdragsrätten för premier för tjänstepensionsförsäkringar för anställda med bestämmande inflytande som enligt den nya lagstiftningen gäller från 1977 års taxering innebär att dessa försäkringar under år 1976 måste anpassas så att de överensstämmer med allmän pensionsplan, Detta kan medföra stora svårigheter
för berörda försäkringsbolag dels därför att antalet försäkringar är mycket
stort och dels därför att det med hänsyn till pågående förhandlingar om ändring i ITP-planen är ovisst vilken omfattning denna kommer att ha under de närmaste åren. Vidare kan den pågående översynen genom cen särskild sakkunnig medföra att avdragsfrågan sedermera kommer i ett annorlunda läge. Nämnda omständigheter medför att många arbetsgivare har svårt att bedöma i vilken omfattning de är berättigade till avdrag vid ink-
omsttaxcringen för under år 1976 erlagda premier för sådana försäkringar.
RSV har visserligen möjlighet att genom dispens i enskilda fall undanröja dessa svårigheter, men som verket har framhållit torde antalet dispensärenden av detta slag bli mycket stort. Jag delar därför RSV:s uppfattning att möjligheterna till individuell dispens inte utgör någon lämplig lösning och anser det samtidigt angeläget att det här aktuella övergångsproblemet
får en snar lösning. För egenföretagare gäller f.n. att de får göra avdrag för premie för pensionsförsäkring med högst 30 ?ö av inkomsten av rörelse,
beräknat på en sammanlagd inkomst av högst tjugo gånger det basbelopp
som har bestämts för januari månad året närmast före taxeringsåret. Det
är enligt min mening lämpligt att knyta an till denna regel. Jag föreslår därför att arbetsgivare beträffande tjänstepensionsförsäkring som har föranletts av ansökan som har kommit in till försäkringsgivarens huvudkontor
senast den 19 november 1975 får göra avdrag för under år 1976 erlagd premie
med högst 30 "6 av den lön som utgivits till arbetstagaren under år 1976, dock med begränsning motsvarande den som gäller för egenföretagare. Detta
skulle innebära ett högsta avdragsbelopp av 58 200 kr. (=30 95 av 20 bas-
belopp). Av praktiska skäl föreslår jag dock att högsta tillåtna avdragsbelopp
avrundas till 60 000 kr. Ikraftträdandelagen bör ändras i enlighet härmed.
Genom den här föreslagna lösningen torde delegationens önskemål beträffande avdrag för premier under 1976 vara tillgodosedda.
Delegationen har uttalat önskemål om att RSV —- inom ramen för nu-
varande dispensregel - därutöver lämnar vissa kompletterande generella anvisningar angående premier som har betalats under år 1975. Det är en uppgift för RSV att bedöma om behov föreligger av sådana anvisningar eller om de av delegationen åsyftade fallen bör lösas genom individuell dispens.
5.3 Temporär efterlevandepension till make
Efterlevandepension kan vara antingen temporär eller livsvarig. Temporär efterlevandepension till make och därmed jämställd person kan upphöra när den efterlevande uppnår 65 års ålder celler ingår nytt äktenskap. I övriga
fall skall pensionen utgå under minst fem år. Pensionen får inte utgå med
sjunkande belopp under den första femårsperioden.
Delegationen hemställer att kravet på att efterlevandepension till make inte får upphöra eller ändras förrän fem år förflutit efter den försäkrades
död (femårsregeln) modifieras på så sätt att pensionsutbetalningarna — oavsett
den efterlevandes ålder — får upphöra vid en i försäkringsavtalet angiven
tidpunkt även om dödsfallet har inträffat mindre än fem år dessförinnan. RSV anser att ett genomförande av förslaget inte skulle få några oac-
ceptabla skattemässiga konsekvenser och tillstyrker därför framställningen. Försäkringsinspektionen däremot avstyrker bifall och framhåller att några nya synpunkter i ämnet inte har framkommit sedan nuvarande regel genom-
fördes.
För egen del får jag anföra följande. En femårsregel av i huvudsak motsvarande utformning som den nu gällande fanns även före 1975 års lag-
stiftning. Beträffande den regeln uttalade bevillningsutskottet år 1950 (BeU
1950:49) att regeln enligt utskottets mening inte utgjorde något hinder för att efterlevandepension upphörde då den försäkrade uppnådde viss ålder. Med stöd av detta uttalande torde sådana arrangemang ha godtagits som pensonsförsäkringar under tiden 1951-1975. Även om pensioneringssyftet
i 1975 års lagstiftning är mera uttalat, vill jag inte motsätta mig att femårsregeln nu får en utfomning motsvarande den innebärd som den äldre
regeln tillades efter bevillningsutskottets uttalande år 1950. Jag tillstyrker alltså delegationens hemställan i denna del. Mitt förslag föranleder ändring i punkt 1 tionde stycket av anvisningarna till 31 § KL. Förslaget innebär bl. a. att försäkringen skall ha tecknats vid sådan tidpurikt och på sådana
villkor att efterlevandepension utgår under minst fem år om försäkrings-
tagaren avlider omedelbart efter det att försäkringsavtalet har ingåtts.
6¶Ikraftträdande
De nya bestämmelserna om avdragsrätt för premier för vissa tjänstepen-
sionsförsäkringar skall som framgår av det tidigare anförda tillämpas beträffande premiebetalningar som görs under år 1976. De nya reglerna om
temporär efterlevandepension till make bör tillämpas första gången vid 1977
års taxering. |
7 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag
till
1]. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
8 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra-
ganden har lagt fram.
GOTAB 52046 Stockholm 1976