om tillfällig stimulans av skogsavverkningarna, m. m.
Regeringens proposition
1978/79:199
om tillfällig stimulans av skogsavverkningarna, m. m.;
beslutad den 22 mars 1979.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
OLA ULLSTEN INGEMAR MUNDEBO
Propositionens huvudsakliga innehåll
Bristen på virkesråvara äventyrar f. n. sysselsättningen inom skogsnäringen. Samtidigt visar tillgängliga uppgifter att avverkningarna på skogsfastigheter, som ägs av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser (enskilda skogsägare), väsentligt understiger skogens tillväxt. Mot denna bakgrund läggs i propositionen fram förslag om åtgärder för att stimulera dessa
skogsägare alt tillfälligt öka sina avverkningar. Förslaget innebär för det första
att enskilda skogsägare kan få ett särskilt avdrag vid 1980 och 1981 års
taxeringar. Avdraget uppgår enligt förslaget till 5 5 av ersättningen för
avverkningsrätter och till 3 "> av ersättningen för leveransvirke resp. saluvärdet av uttagna skogsprodukter. Vid beräkningen av avdraget får
hänsyn tas endast till skogsintäkter som är hänförliga till kalenderåret 1979.
Förslaget innebär vidare att de enskilda skogsägarna får möjlighet att erhålla ett bidrag till gallring av skog. Bidraget, som omfattar gallringar under
år 1979, föreslås utgå så att det genomsnittligt motsvarar 400 kr. per
hektar.
Propositionen innehåller slutligen förslag om att enskilda skogsägare skall betala en särskild engångsavgift (tillfällig skogsavgifi). Den tillfälliga skogs-
avgiften skall enligt förslaget motsvara 5 promille av skogsbruksvärdet och skall påföras vid 1981 års taxering eller — i undantagsfall — vid 1982 års
taxering. Avgiften skall inte vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. För en genomsnittsfastighet med ett skogsbruksvärde av 45 000 kr. blir den tillfälliga avgiften 225 kr.
I Riksdagen 1978!79, I saml. Nr 199
1¶Förslag till Lag om särskilt avdrag för vissa skogsuttag
Härigenom föreskrivs följande.
18 Fysisk person, dödsbo och familjesuftelse, som i sin självdeklaration redovisar intäkt av skogsbruk, har vid 1980 och 1981 års taxeringar will kommunal och statlig inkomstskatt rätt utl ett särskilt avdrag i förvärvskällan i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
2§ Det särskilda avdraget utgör summan av
a) fem procent av köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,
b) tre procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt
c) tre procent av saluvärdet av skogsprodukter, som har tagits ut för
förädling i egen rörelse.
Avdrag beräknas dock endast på sådan intäkt som hänför sig till kalenderåret 1979.
38 Särskilt avdrag medges endast om den skattskyldige framställer yrkande
om sådant avdrag och företer tillfredsställande utredning om underlaget för
avdragsberäkningen.
Denna lag träder i krafi tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.
2¶Förslag till Lag om tillfällig skogsavgift
Härigenom föreskrivs följande.
18 Fysisk person, dödsbo eller familjesuftelse, som vid 1981 års taxering skall
ta upp garantibelopp för jordbruksfastighet som inkomst, skall, om fastigheten åsatts delvärdet skogsbruksvärde, i samband med nämnda taxering
påföras ullfällig skogsavgift. Avgiften. som erläggs till staten, utgör fem
promille av det skogsbruksvärde som legat ull grund för beräkning av garantibeloppet.
28 Skall den skattskyldige på grund av förlängning av räkenskapsåret inte ta upp garantibelopp för jordbruksfastighet som inkomst vid 1981 års taxering,
påförs utlfällig skogsavgift i samband med 1982 års taxering. I detta fall utgår
avgiften med forn promille av det skogsbruksvärde som vid 1982 års taxering legat till grund för beräkning av garantibeloppet.
38 Har. på grund av att fastigheten har förvärvats eller avyttrats under
beskattningsåret, garantibelopp jämkats enligt bestämmelserna i 47 § sjätte stycket kommunalskatielagen (1928:370), skall också underlaget för beräkning av tillfällig skogsavgift jämkas.
48 Tillfällig skogsavgift utgår i helt antal kronor. Avgiftsbeloppet avrundas vid öretal över femtio uppåt och vid annat öretal nedåt till närmaste hela krontal.
Tillfällig skogsavgift är inte avdragsgill vid taxeringen till kommunal eller statlig inkomstskatt.
5§ I fråga om debitering och uppbörd av willfällig skogsavgift gäller bestämmelserna 1 uppbördslagen (1953:272).
Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.
I" Riksdagen 19781 79. I saml. Nr 199
Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1979-03-22
Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Cars. Gabriel Romanus
Föredragande: statsrådet Mundebo
Proposition om tillfällig stimulans av skogsavverkningarna, m. m.
I Inledning
Från att i början av 1970-talet ha legat i nivå med eller över den årliga skogstillväxten har den inhemska skogsavverkningen sjunkit krafugt. De senaste två säsongerna har bruttoavverkningen legat kring 60 milj. m: skog,
vilket motsvarar en avgång ur virkesförrådet som är omkring 15 "o lägre än tillväxten. Tendenserna för innevarande säsong pekar på en fortsatt låg
avverkningstakt.
Den låga avverkningstakten kan jämföras med den inhemska skogsindustrins virkesbehov. Under högkonjunkturåren 1973 och 1974 motsvarade skogsindustrins virkesförbrukning en bruttoav verkning på omkring 75 milj. m'? skog årligen. Under de efterföljande lågkonjunkturåren sjönk virkesbehovet till ungefär 60 milj. m? skog. De minskade avverkningarna har därför tidigare inte vållat några större problem för virkesförsörjningen även om industrins råvarulager reducerats betydligt.
I takt med den förbättrade efterfrågesituationen ökar nu skogsindustrins virkesbehov snabbt. För år 1979 beräknas behovet motsvara en bruttoav-
verkning på omkring 70 milj. m? skog och med hänsyn till de två senaste
årens lageravveckling torde avverkningsnivån behöva höjas utöver denna nivå för att säkerställa en mer normal lagernivå. Virkesbehovet för år 1980 synes bli av minst samma omfattning förutsatt att konjunkturupppgången får ett någorlunda normalt förlopp.
2¶Föredragandens överväganden
2.1 Allmänna synpunkter
Av min inledningsvis lämnade redogörelse framgår att den svenska skogsindustrin är i en situation där bristen på virkesråvara hotar att bli ett hinder för möjligheterna att utnyttja konjunkturuppgången fullt ut. Bristen på virke får Aera allvarliga konsekvenser. Om produktionen även under högkonjunkturen hålls ullbaka uppkommer för det första risk för onödiga friställningar i både det egentliga skogsbruket och skogsindustrin. Knappheten på råvara medför vidare bortfall av stora exporunkomster och risk för förluster av marknadsandelar. Virkesbristen kan slutligen —- genom att efterfrågan är större än utbudet — leda ull höjda virkespriser och därmed allvarligt påverka skogsindustrins internationella konkurrenskraft på något längre sikt. Detta kan i sin tur leda till ytterligare marknadsförluster och försvagad sysselsättning. Jag vill understryka att de påtalade tendenserna redan märks.
De minskade avverkningarna hänför sig i första hand till det enskilda skogsbruket, dvs. till skogsfastigheter som ägs av fysiska personer. dödsbon och familjesuftelser. De senaste åren har enskilda skogsägare avverkat endast
drygt hälften av skogens ullväxt. Detta kan sammanhinga bl. a. med att en
allt större del av den enskilda skogsmarken ägs av personer som har sin huvudsakliga inkomst från annat håll. Denna ägarkategori är alltså normalt inte beroende av inkomsten av skogsbruk för sin försörjning. Virkosutbudet från det enskilda skogsbruket kan därför variera starkt mellan olika år beroende exempelvis på virkesprisförväntningar och hur andra inkomster utvecklas.
De enskilda skogsinnehaven utgör hälften av landets skogsmark och är främst belägna i Syd- och Mellansverige där förutsättningarna för skogsproduktion — vad avser terräng, omloppstid m. m. — är mest gynnsamma. Det totala virkesutbudet torde kunna öka med 2076 om hela tillväxten i privatskogsbruket avverkades. Det nuvarande skogsbeståndet utgör, speciellt med tanke på de senaste årens låga avverkning, således ingen begränsning för ett ökat kapacitetsutnyttjande inom skogsindustrin.
Mot bakgrund av vad jag nu sagt finner jag det ytterst angeläget att avverkningen inom det enskilda skogsbruket stimuleras. För närvarande sker detta i form av s. k. virkeskampanjer. Jag anser det dock inte troligt att dessa kampanjer ger tillräckligt stor effekt på utbudet under år 1979 för att industrins virkesförsörjning skall vara tryggad. Enligt min mening ir det därför nödvändigt att—- givetvis inom ramen för vad skogsvårdslagstiftningen
medger -— ytterligare stimulera de enskilda skogsägarna till större avverkning-
ar. En sådan stimulans kan, som jag tidigare framhållit, tjäna det dubbla syftet att upprätthålla sysselsättningen | skogsnäringen och motverka sådana prishöjningar på virket att skogsindustrins internationella konkurrenskraft försvagas.
Jag föreslår därför — efter samråd med cheferna för jordbruks- och industridepartementen — att de enskilda skogsägarna stimuleras till ökade avverkningar under år 1979 genom dels ett särskilt avdrag vid taxeringen, dets ett gallringsbidrag. För att fjnansiera det särskilda avdraget bör denna grupp av skogsägare vidare påföras en tillfällig skogsavgift. Jag avser att i det följande behandla det särskilda avdraget först, därefter gallringsbidraget och sist den ullfälliga avgiften.
Jag vill understryka att så väl den särskilda avdragsrätten som den uttfälliga skogsavgiften är av engångskaraktär. Detsamma gäller givetvis bidraget till gallring. Någon förlängning av förmåns- eller avgiftsperioden bör således inte komma i fråga. Jag vill också framhålla att de föreslagna reglerna inte är avsedda att ersätta eller föregripa den av mig tidigare aviserade översynen av skogsbeskattningen. Som jag i annat sammanhang uttalat avser jag att inom kort lägga fram förslag om en omläggning av beskattningen av skogsinkomster.
2.2¶Avdraget vid inkomsttaxeringen
Som jag nyss framhöll är syftet med en särskild avdragsrätt vid taxeringen att stimulera de enskilda skogsägarna vill ökat skogsuttag. Det synes därför lämpligt att bestämma avdraget ull viss del av den ersättning som skogsägaren erhåller på grund av upplåtelse av avverkningsrätter (rotposter) och försäljning av skogsprodukter (leveranstimmer) m. m. Avdraget får för den skattskyldige samma effekt som en tillfällig höjning av virkespriserna.
Effekten av ett sådant avdrag beror bl. a. på om det medges endast vid den statliga taxeringen eller vid både den statliga och den kommunala taxeringen. Aktiva jordbrukare har ofta tåga taxerade inkomster och de betalar till övervägande del kommunal inkomstskatt. För denna kategori skulle således ct avdrag enban vid den statliga taxeringen ha ganska linen betydelse. Enligt min mening bör därför avdraget medges vid såväl den statliga som den kommunala taxeringen.
Jag anser att det är av största betydelse att stimulansåtgärderna utformas så
att den önskade utbudsökningen inträffar så snart som möjligt. Av detta
följer att skogsägare, som avvaktar med avverkning eller upplåtelse av avverkningsrätter I hopp om kommande prishöjningar, inte bör kunna
utnyttja den förmånliga skattebehandlingen. Skäl kan därför anföras för att skatteförmånerna borde begränsas till avtal om försäljning av skog som träffas under exempelvis perioden den I april-den 31 december 1979. Mot en
sådan avgränsning kan emellenid riktas såväl principiella som praktiska invändningar. Med hänsyn bl. a. till de pågående virkeskampanjerna kan det nämligen framstå som obilligt att undanta skogsförsäljningar under första kvartalet 1979 från rätten till avdrag. En avdragsrätt som är kopplad till
avtalstidpunkten kan vidare inbjuda till missbruk. Det särskilda avdraget kan sålunda fresta skogsägare att — mer eller mindre för skens skull - upplåta
mycket stora avverkningsrätter ull anhöriga eller närstående företag. Jag vill i det sammanhanget erinra om att den som säljer rotposter på kredit inte behöver redovisa köpeskillingen som intäkt i snabbare takt än betalning sker. Med en till avtalstidpunkten anknuten avdragsrätt uppkommer också svårlösta problem vid långsiktiga avverkningsuppdrag o. d. och vid uttag av skog till egen verksamhet.
Av det anförda följer enligt min mening att det inte är lämpligt att låta avtalstidpunkten vara avgörande för rätten till det särskilda avdraget. Att koppla skatteförmånen till avverkningstidpunkten synes inte heller böra
komma i fråga. Bortsett från svårigheten att i efterhand utreda när avverkning
skett inträder här den komplikationen att det ofta är köparen — och inte skogsägaren — som bestämmer när skogen skall avverkas. Min slutsats blir därför att det särskilda avdraget bör knytas till summan av de intäkter på
grund av försäljning av rotposter, leveranstimmer m. m. som hänför sig till
kalenderåret 1979. Med att intäkten hänför sig till viss period avses att skatteplikt inträder för ersättningen för skogen under perioden i fråga.
Det är givet att en avdragsmetod som bygger på tidpunkten för skatte-
pliktens inträde kan få till konsekvens att intäkter, som grundas på avtal
träffade före den åsyftade perioden, berättigar till avdrag. Det kan också
hända att skogsförsäljningsavtal, som slutits under den önskade perioden, ger upphov till intäkter först efter periodens utgång. Nackdelen av detta får
emellertid vägas mot att en på detta sätt till intäktssidan kopplad avdragsrätt är enkel att tillämpa och kontrollera. Risken för manipulationer av skattc-
flyktskaraktär torde vara mycket liten eftersom avdragsrätten förutsätter att
ersättning för avyttrad skog tas upp till beskattning. Jag kan här också erinra
om att samma konstruktion användes i 1974 års tillfälliga lagstiftning om insättning på investeringskonto för skog (1974:989).
Flertalet enskilda skogsägares räkenskapsår sammanfaller med kalenderåret. För dessa skogsägare kommer-— eftersom avdraget är kopplat till intäkter som hänför sig till perioden den 1 januari-den 31 december 1979 - samtliga skogsintäkter som redovisas vid 1980 års taxering att vara avdragsgrundande. Det finns emellertid skogsägare som har brutna räkenskapsår, t. ex. perioden den 1 maj-den 30 april. En sådan skogsägare kommer att redovisa intäkter
hänförliga till januari-april 1979 i 1980 års deklaration och intäkter hänförliga
till maj-december 1979 i 1981 års deklaration. För att dessa skogsägare skall kunna utnyttja avdragsrätten fullt ut måste det särskilda avdraget kunna
medges vid både 1980 och 1981 års taxeringar. Om en skogsägare med brutet räkenskapsår förlänger räkenskapsåret till att omfatta exempelvis perioden den I november 1979-den 30 april 1981 kan det inträffa att skogsintäkter, som
hänför sig till slutet av år 1979, skall tas upp först vid 1982 års taxering. Att för
ett undantagsfall av detta slag utsträcka rätten till särskilt avdrag till 1982 års
taxering får dock anses obehövligt.
Med hänvisning till det anförda föreslår jag avi fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser medges ewu särskilt avdrag vid 1980 och 1981 års
taxeringar. Avdraget, som baseras på intäkter hänförliga ull kalenderäret 1979, bör enligt min mening uppgå till 5 ") av köpeskillingen för rotposter och 3". av köpeskillingen för leveranstimmer och värdet av egna uttag. För skogsägare med normal marginalskatt,t. ex. 50 "., får det föreslagna avdraget samma effekt som en prishöjning på 5”, på en rotpost och 3", på
leveranstimmer. Är marginalskatten högre blir effekten mer markant.
Den särskilda avdragsrätten syftar — liksom det ullfältiga gallringsbidraget — till att öka virkesutbudet från de privata skogsägarna. Värdet av det totala virkesutbudet från det enskilda skogsbruket under år 1979 kan beräknas till omkring 4 miljarder kr. Det sammanlagda avdragsbeloppet kan på grundval av detta uppskattas ull omkring 135 milj. kr. Vad den faktiska skattelättnaden blir är emellertid mycket svårt att uttala sig om. Många skogsägare — i synnerhet dödsbon — beskattas kommunalt endast för garantibeloppet och statligt för relativt obetydliga belopp. Det särskilda avdraget kommer därför inte att minska deras skattebelastning i nämnvärd grad. För skogsägare med större inkomster kan däre mot avdraget innebära en påtaglig skattelättnad. En rimlig bedömning kan vara att skatteminskningen kommer att uppgå till knappt hälften av det teoretiskt möjliga avdragsbeloppet. Den sammanlagda skattelittnaden torde därför kunna beräknas till omkring 60 milj. kr. Med hänsyn till att flertalet skogsägare har ett räkenskapsår som sammanfaller med kalenderår kommer huvuddelen av avdragsbeloppet att falla på 1980 års taxering.
2.3 Tillfälligt bidrag till gallring
Som framgår av det föregående anser jag att utbudet av virke från det privata skogsbruket bör stimuleras även med ett bidrag till gallring. Bidraget bör avse sådan gallring som främjar skogens utveckling och i första hand omfattas. k. förstagallring. Denna typ av gallring ger i huvudsak massaved av
klena dimensioner med f. n. låg kostnadstäckning. Gallringen är emellertid
ett nödvändigt led i strävan att skapa slutavverkningsbestånd med lämpliga träddimensioner och av hög kvalitet.
F likhet med den särskilda avdragsrätten vid inkomsttaxeringen bör
bidraget begränsas till kalenderåret 1979. Jag föreslår alltså att bidrag skall
kunna utgå till gallringar som utförs eller har utförts under innevarande år.
Som förutsättning för bidrag bör bl. a. gälla att virket tillförs skogsindustrin
och att gallringen innebär ett för området i huvudsak normalt virkesuttag. Ett bidrag av detta slag är enligt anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen (1928:370, KL) skattepliktigt vid inkomsttaxeringen.
Bidraget bör i första hand utgå i förhållande till gallrad areal. Det bör således inte grundas på värdet eller volymen av virket. En koppling till enbart värde eller volym skulle nämligen på ett mindre lämpligt sätt gynna skogsägare med lättåtkomlig och värdefull skog. Till detta kommer att det särskilda avdraget vid inkomsttaxeringen är utformat så att skatteförmånen blir större ju
värdefullare skogen är. Bidraget bör mot bakgrund av vad jag nu har sagt bestämmas så att det genomsnittligt utgår med 400 kr. per gallrad hektar. För
att nå större rättvisa bör det emellertid kunna justeras något både uppåt och
nedåt. Det bör dock aldrig få överstiga 500 kr. per hektar. Vidare bör bidrag inte utgå om det för en skogsägare med tillämpning av nyss nämnda regler skulle underskrida sammanlagt 1 000 kr. för hans skogsinnehav.
Bidraget bör, liksom det särskilda avdraget förbehållas det enskilda
skogsbruket, dvs. skog som ägs av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser. Verksamheten bör administreras av skogsvårdsstyrelserna. Den totala kostnaden för bidraget beräknar jag till 60 milj. kr. För ändamålet bör
ett särskilt reservationsanslag benämnt Tillfälligt bidrag till gallring föras upp
på statsbudgeten för budgetåret 1979/80. Från anslaget bör täckas även skogsvårdsstyrelsernas kostnader för administration av verksamheten.
Det ankommer på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
att utfärda de särskilda föreskrifter som kan föranledas av ett bifall till mitt
förslag om bidrag tll gallringar.
2.4¶Tillfällig skogsavgift
Den särskilda avdragsrätten medför uppskattningsvis en skattelättnad för det enskilda skogsbruket på omkring 60 milj. kr. En subventionering av denna storleksordning är enligt min mening inte befogad, särskilt inte om man tar hänsyn till att det gallringsbidrag som jag förordat i det föregående bör bekostas av statsmedel. Jag föreslår därför att den nu aktuella gruppen skogsägare påförs en tillfällig skogsavgift med 5 promille av skogsbruksvär-
det. Avgiften bör tas ut i samband med 1981 års taxering eller — i de
undantagsfall då skogsägaren på grund av förlängning av sitt räkenskapsår
inte skall taxeras år 1981 — i samband med 1982 års taxering. För en
genomsnittlig fastighet med omkring 40 hektar skogsmark och ett skogsbruksvärde på 45 000 kr. blir den tillfälliga avgiften 225 kr. Det sammanlagda avgiftsuttaget kan beräknas till knappt 60 milj. kr. Avgiften bör inte vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Vad gäller taxcring, debitering och
uppbörd bör samma rutiner tillämpas för den tillfälliga skogsavgiften som för
skogsvårdsavgiften.
3¶Kommentar till lagförslagen
Med hänsyn bl. a. ull de nu föreslagna avdragsreglernas tillfälliga karaktär anser jag det olämpligt att arbeta in dem i KL. I likhet med t. ex. reglerna om investeringsavdrag och investeringsbidrag bör den tillfälliga avdragsrätten tas
in I en särskild lag. Av samma skäl bör enligt min mening också
bestämmelserna om den tillfälliga skogsavgiften införas i en fristående lag.
Jag avser att i det följande kommentera de båda lagförslagen var för sig.
3.1 Lagen om särskilt avdrag för vissa skogsuttag 18 Rätten till särskilt avdrag tillkommer i första hand skattskyldiga som får uppskov enligt skogskontolagen (1954:142), dvs. fysiska personer, dödsbon och fanuljestiftelser. Fysiska personer, som är delägare i handelsbolag eHer delägare 1 dödsbo, som skattemässigt behandlas som handelsbolag, kan emellertid inte i denna egenskap utnyttja skogskontosystemet. Denna inskränkning gäller inte i fråga om den särskilda avdragsrätten. En fysisk person, som är delägare i t.ex. ett handelsbolag, får således —- såvida
förutsättningarna i Övrigt är uppfyllda — avdrag för sin del av handelsbolagets
inkomst.
Det särskilda avdraget medges endast vid 1980 och 1981 års taxeringar. Den omständigheten att en skattskyldig med brutet räkenskapsår tcoretiskt sett kan redovisa skogsintäkter, som är hänförliga ull kalenderåret 1979, vid
1979 celler 1982 års taxeringar, har inte ansetts motivera att avdragsrätten
utvidgas att omfatta även sistnämnda taxeringar.
28 Föratt avdrag skall kunna komma i fråga fordras att skogsintäkten hänför sig till kalenderåret 1979. Som framgår av den allmänna motiveringen innebär detta att skatteplikt på grund av upplåtelse av avverkningsrätt, försäljning av skogsprodukter eller egna uttag skall ha inträtt under nämnda år. Avgörande är alltså normalt den tidpunkt då ersättningen för den sålda
skogen enligt god redovisningssed skall redovisas som intäkt i den skattskyl-
diges räkenskaper.
Skattskyldig, som upplåtit avverkningsrätt mot betalning under flera beskattningsår, får såsom intäkt för visst år ta upp den del av köpeskillingen som betalats under samma år (punkt I fjortonde stycket av anvisningarna till 41 8 KL). Är denna regel tillämplig kan den skattskyldige själv bestämma om han vill hänföra ersättning för en rotpostförsäljning till år 1979 eller om han vill skjuta upp beskattningen till senare år och därmed avstå från den särskilda avdragsrätten.
Rätten till avdrag är —- i likhet med möjligheten till uppskov enligt
skogskontosystemet — kopplad till köpeskillingen för skog, som avyttrats
genom upplåtelse av avverkningsrätt, köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter och allmänna saluvärdet av skogsprodukter som tagits ut för förädling i egen rörelse. Uttag från skogskonto ger inte i något fall rätt till särskilt avdrag. För det fall att avdraget medför att underskott uppkommer i för värvskällan får underskottet kvittas mot annan inkomst eller utnyttjas som förlustavdrag enligt vanliga regler.
38 Taxeringsmyndigheterna är inte skyldiga att undersöka om förutsättningar föreligger för det särskilda avdraget. Det ankommer alltså på den skattskyldige själv att framställa avdragsyrkandet och visa att villkoren för
avdraget är uppfyllda. I fråga om tidpunkten för framställande av yrkandet
gäller samma regler som för avdragsyrkanden i allmänhet.
3.2 Lagen om tillfällig skogsavgift 18 Kretsen av de skogsägare som skall erlägga ultfällig skogsavgift sammanfaller - som framgår av den allmänna motiveringen — helt med den krets skogsägare som har rätt till det särskilda avdraget vid inkomsttaxeringen. Avgifisplikten omfattar således även delägare i handelsbolag etter i dödsbo, som skattemässigt behandlas som handelsbolag.
För aut tillfällig skogsavgift skall komma i fråga fordras dels att skogsägaren redovisar garantibelopp för jordbruksfasuighet som inkomst, dels att fastighetens taxeringsvärde innehåller delposten skogsbruksvärde. Garantibelopp beräknas med ledning av fastighetens taxeringsvärde året näst före det aktuella taxeringsåret. Vid 1981 års taxering skall således garantibeloppet baseras på fastighetens taxeringsvärde år 1980. Detta gäller oavsett om det beskattningsår, som skall ligga till grund för 1981 års taxering, omfattar kalenderåret 1980 eller t.ex. tiden den I maj 1979—-1en 30 april 1980. Motsvarande skall gälla i fråga om den ullfälliga skogsavgiften. För skogsägare som inkomsttaxeras år 1981 kommer alltså skogsavgiften att beräknas på grundval av det skogsbruksvärde som ingår 1 1980 års taxeringsvärde.
2 § Enligt I $ skall den tillfälliga skogsavgiften tas ut vid 1981 års taxering. En skogsägare som förlänger sitt räkenskapsår så att det omfattar exempelvis
tiden den 1 januari 1980-den 30 april 1981 skall emellertid inte taxeras år 1981.
För att undvika ett omotiverat bortfall av avgiftsplikten har därför föreskrivits
att skogsavgiften i dessa situationer skall baseras på det skogsbruksvärde som
vid 1982 års taxering ligger till grund för beräkning av garantibeloppet.
Skogsavgiften kommer därigenom att baseras på det taxeringsvärde som fastställs vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. Deuwa medför, om taxeringsvärdenivån höjs, en viss höjning av avgiftsuttaget. Med hänsyn bl.a. till att omläggning av räkenskapsår torde vara en ytterst ovanlig händelse inom det enskilda skogsbruket synes det dock inte finnas anledning alt föreskriva att avgiftsuttaget skall vara lägre än 5 promille i dessa fall.
3 § Enligt 47 § KL skall garantibeloppet jämkas om beskattningsåret omfattar kortare eller längre tid än tolv månader eller om fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret. Om beskattningsåret omfattar exempelvis endast sex månader skall garantibeloppet halveras. Någon definitiv skattelättnad innebär detta emellertid inte eftersom den skattskyldige vid taxeringar för senare beskattningsår kommer att garantibeskattas för hela sin innehavstid. Beträffande skogsavgiften, som ju påförs vid en enda taxering, skulle en omläggning av räkenskapsåret dock kunna medföra en omotiverad lindring eller skärpning av avgiftsuttaget. I 33 lagförslaget har därför föreskrivits att skogsavgiften skall jämkas bara i de fall då fastigheten förvärvats eller avyttrats under löpande beskattningsår. Den omständigheten
ten alt beskattningsåret förlängts eller förkortas skall alltså inte föranleda motsvarande jämkning av avgiltens storlek.
4 och 5 §§ Den tillfälliga skogsavgiften är ull skillnad mot skogsvårdsavgiften
inte avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Vad gäller debitering och uppbörd
gäller emellertid samma bestämmelser för de båda avgifterna.
4¶Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen dels att antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till
1. lag om särskilt avdrag för vissa skogsuttag,
2. lag om uillfällig skogsavgift, dels av
3. godkänna de av mig föreslagna grunderna för tillfälligt bidrag till gallring,
4. vill Fillfälliet bidrag till gallring för budgetåret 1979/80 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 60 000 000 kr.
Ärendet bör avgöras under innevarande riksmöte.
5 Beslut
Regeringen ansluter sig ull föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
GOTARB 61791 Stockholm 1979