om åtgärder mot asbest
Regeringens skrivelse dr
jak k el ey
1986/87:68
om åtgärder mot asbest
Skr. 1986/87:68
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 november 1986. På regeringens vägnar Ingvar Carlsson
Anna-Greta Leijon
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen lämnas en redovisning av asbestkommissionens avslutade arbete och av de samlade åtgärderna mot asbest.
Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 68
Arbetsmarknadsdepartementet Skr. 1986/87:68
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 november 1986.
Närvarande: statsministern I. Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Wickbom, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist
Föredragande: statsrådet Leijon
Skrivelse om åtgärder mot asbest
1 Inledning
Asbest har under lång tid använts i samhället i en mängd olika samman-
hang. Asbesten förekommer i hela samhället — i arbetsmiljön, i den yttre
miljön, i byggnader, i vatten och livsmedel. Många myndigheter har att svara för riskvärdering och reglering när det gäller asbest.
På arbetsmiljöområdet har Sverige sedan många år tillbaka haft en
mycket sträng reglering, med internationellt sett låga gränsvärden för
asbesthalter i luft och med en restriktiv inställning till nyanvändning av
asbest och asbesthaltigt material. De första svenska reglerna kom år 1964. De skärptes betydligt i mitten av 1970-talet. År 1982 trädde arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1981:23) om asbest i kraft, i vilken yrkesmässig nyanvändning av asbest förbjöds. Från förbudet undantogs exempelvis montering av asbesthaltiga friktionsbelägg och packningar, om det inte fanns tillgång till godtagbara asbestfria belägg och packningar av mindre hälsofarligt material. Arbetarskyddsstyrelsen kunde också genom individuella tillstånd medge annan användning av asbest och asbesthaltigt mate-
rial.
Trots den strikta lagstiftningen fanns dock en stor och berättigad oro i
samhället för de hälsorisker som asbesten kan innebära. Det fanns också
en uttalad kritik från olika fackliga organisationer mot att regleringen inte
var mer långtgående. Dessa frågor aktualiserades även i riksdagen.
Socialutskottet (SoU 1983/84:29) behandlade flera motioner rörande
asbest. Utskottet ansåg därvid att frågan om ett förbud mot att sälja fordon med asbesthaltiga bromsbelägg borde utredas skyndsamt. Vidare ansåg
utskottet att alla som i arbetet utsätts för inandning av asbest borde erbjudas läkarkontroll och att det inte fanns skäl att behålla det i 26 § i
arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om asbest angivna villkoret för rätt till sådan kontroll, att arbetet med asbest omfattade minst halva arbetstiden.
Riksdagen beslutade att ge regeringen till känna vad socialutskottet
anfört (rskr. 350).
Skr. 1986/87:68
2 Regeringens inledande åtgärder
Med anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen åt arbetarskydds-
styrelsen att skyndsamt utreda de aktuella frågorna. I en skrivelse den 26
februari 1985 redovisade styrelsen sin bedömning att det skulle vara möjligt att förbjuda försäljning av nytillverkade personbilar och motorcyklar försedda med asbesthaltiga friktionsbelägg från den 1 januari 1987 (fr.o.m. 1988 års modeller). I fråga om övriga fordon ansåg styrelsen att det inte var möjligt att ange någon tidpunkt. Beträffande den medicinska kontrollen
ansåg styrelsen i skrivelse den 31 januari 1985 att det från medicinsk
synpunkt inte var motiverat att ändra reglerna.
Mot bakgrund av bl.a. de bedömningar, som arbetarskyddsstyrelsen
hade redovisat, beslutade regeringen den 21 mars 1985 att uppdra åt kommerskollegium att i enlighet med gällande GATT- och EFTA-proce-
durer notifiera dels ett förbud att försälja nytillverkade personbilar och motorcyklar försedda med asbesthaltiga friktionsbelägg. dels ett förbud att försälja asbesthaltiga belägg till vissa fordon. Förbudet vad avser fordonen skulle gälla årsmodeller som godkändes vid registrerings- eller typbesiktning efter den I januari 1987 (1988 och senare års modeller). Förbudet
beträffande friktionsbelägg som reservdelar skulle avse belägg till fordon
som godkänts vid typ- eller registreringsbesiktning med asbestfria belägg.
Regeringen beslutade även att alla de personer, som kände oro efter att tidigare ha utsatts för asbest i sitt arbete, skulle få möjlighet att genomgå en kostnadsfri läkarundersökning. Socialstyrelsen fick i uppdrag att i samråd
med arbetarskyddsstyrelsen planera och administrera undersökningarna. I uppdraget betonades vikten av att information om rökningens skadeverkningar lämnades i samband med undersökningen.
Men detta var enligt min mening inte tillräckligt. Med tanke på den omfattande förekomsten av asbest i samhället och de hälsorisker som exponering för asbest kan innebära, ansåg jag att väsentligt mer långtgående åtgärder var nödvändiga. En kraftfull och sammanhållen politik för att minska förekomsten av asbest i hela samhället behövdes. För att skynd-
samt få fram underlag för ett brett åtgärdsprogram på området begärde jag
regeringens bemyndigande att få tillkalla en särskild asbestkommission.
3 Asbestkommissionens arbete
Efter bemyndigande av regeringen den 21 mars 1985 tillkallade jag en
asbestkommission med företrädare för departementen och med mig som
ordförande.
Kommissionen skulle bedriva sitt arbete inom regeringskansliet och i samverkan med berörda myndigheter m.fl. Parterna på arbetsmarknaden
gavs möjlighet till samverkan i en särskild referensgrupp.
För att påskynda kommissionens arbete och ge möjlighet till en bredare
representation av experter, myndigheter och organisationer samt arbetsmarknadens parter inom olika problemområden knöts fem arbetsgrupper till kommissionen.
Skr. 1986/87:68
oo Referensgrupp till Asbestkommissionen kommissionen
| . Asbest i den yttre Arbets- | Friktionsbelagg Övrig industriell Asbest i byggna- Sr gt mitjön, i vattengrupper | i fordon användning der, fartyg, tåg var Spotniska ledningar, vid insatser . deponering
Ten bilaga till regeringsbeslutet den 21 mars 1985 preciserades kommissionens uppdrag. Dess uppgift skulle vara att lämna förslag till åtgärder mot asbest, men däremot inte att värdera befintliga forskningsresultat. Det var regeringens bedömning att riskerna med asbest var väl utredda och dokumenterade. Kommissionen fick i uppdrag att: — utreda förutsättningarna för att införa ett generellt förbud mot försäljning av tunga fordon med asbesthaltiga bromsbelägg, — utreda förutsättningarna för att införa ett generellt förbud mot försäljning av såväl personbilar som tunga fordon med kopplingar som innehåller asbest, — utreda förutsättningarna för att kräva asbestfria belägg för de fordon som är typgodkända med asbesthaltiga belägg. — föreslå åtgärder för att komma till rätta med de risker som är förenade med asbest i byggnader och fartyg, — föreslå åtgärder avseende övrig industriell användning av asbest, t.ex. i packningar, — belysa eventuellt behov av ytterligare social- och sjukvårdspolitiska insatser för personer som drabbats av skada till följd av arbete med asbest. Utredningsarbetet skulle i dessa delar bedrivas skyndsamt och avslutas under hösten 1985. Även andra frågor som rörde asbest skulle senare kunna tas upp av kommissionen. Det gällde t.ex. asbest i den yttre miljön och asbest i vattenledningar. Kommissionen inriktade sitt arbete på att — identifiera problem, — diskutera tänkbara lösningar samt — besluta om vilka åtgärder som måste vidtas för att lösa problemen. Arbetet i kommissionen samt undergrupper bedrevs så att de problem som rapporterats diskuterades vid ett inledande sammanträde. Olika myndigheter redovisade därefter tänkbara åtgärder, alternativt vilka åtgärder som redan hade vidtagits.
En viktig utgångspunkt för kommissionen har varit att åtgärder som Skr. 1986/87:68 kunde vidtas under dess arbete inte fick fördröjas, utan skulle genomföras
snarast utan avvaktan av kommissionens slutrapport.
På grundval av vad som framkommit under det arbete, som bedrevs under tiden april-juni 1985, föreslog kommissionen i en första delrapport
(Ds A 1985:5) Handlingsprogram mot asbest ett antal åtgärder. Programmet överlämnades till regeringen den 29 augusti 1985. Kommissionens förslag, som redovisas i det följande, omfattade 28 punkter.
Kommissionen fortsatte sedan hösten 1985 sitt arbete med frågor främst
rörande den yttre miljön, asbest i vattenledningar samt vid deponering.
Den 17 december 1985 avlämnades en andra delrapport (Ds A 1985:7)
Handlingsprogram mot asbest till regeringen. Denna innehöll förslag i tio punkter till åtgärder mot asbest. Jag återkommer i det följande till förslagen. Kommissionen har därefter huvudsakligen följt upp de föreslagna åtgär-
derna.
I en skrivelse den 3 november 1986 till regeringen har kommissionen framfört sin bedömning att förutsättningar nu finns att komma till rätta
med asbestproblemen. Kommissionens arbete är därmed slutfört. I skrivelsen har kommissionen understrukit vikten av att beslutade åtgärder
följs upp av regeringen genom berörda fackdepartement.
Samtliga de förslag till åtgärder som lämnades av kommissionen har godtagits av regeringen. Vissa åtgärder har krävt formella beslut av regeringen.
Jag övergår nu till att mer i detalj och område för område redovisa de olika åtgärder som har vidtagits för att minska och så långt möjligt elimine-
ra riskerna med asbest.
Asbest i arbetsmiljön — arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter Arbetarskyddsstyrelsen har skärpt reglerna för hantering av asbest i arbetsmiljön. En ny kungörelse om asbest (AFS 1986:2) utfärdades den 23
januari 1986 och trädde i kraft den 1 april 1986. För närvarande pågår ytterligare revision av reglerna.
Ändringarna innebar skärpta krav på användning av asbestcementprodukter (exempelvis eternitskivor) vid reparation av befintliga installationer. Tillstånd för sådan användning måste enligt de nya reglerna i varje enskilt fall meddelas av arbetarskyddsstyrelsen. Vidare skärptes reglerna för hantering av asbest i samband med rivning/ombyggnad av olika objekt. Tidigare krävdes att den arbetsgivare, som skulle hantera asbest i samband med sådana arbeten, skulle göra en skriftlig anmälan till yrkesinspektionen
om detta. Bestämmelsen i fråga var inte straffsanktionerad. De nya reglerna innebär att företag som bedriver sådan verksamhet måste ha tillstånd från yrkesinspektionen. Undantag från detta krav görs bara för enstaka rivning med kortare varaktighet än en mantimme, liksom för demontering
av hela asbestcementskivor utomhus. Den som bryter mot de nya reglerna kan dömas till böter eller fängelse.
Av ansökan till yrkesinspektionen om tillstånd skall framgå bl. a. Skr. 1986/87:68
— rivningens art och omfattning, — hur avfallet planeras att omhändertas och deponeras, — det antal personer som kommer att hantera asbesthaltigt material och
vilken utbildning de har genomgått,
— att skyddsombud för de arbetstagare som skall utföra arbetet har yttrat
sig, — skriftliga skydds- och hanteringsföreskrifter.
Yrkesinspektionen har genom ändringen fått ett effektivt instrument för att kontrollera de företag som ägnar sig åt denna riskfyllda verksamhet.
I den nya kungörelsen om asbest infördes också skärpta krav när det gäller personalens utbildning. Dessa krav trädde i kraft den 1 oktober 1986. I korthet innebär de nya reglerna att all personal som river eller bygger om fastigheter m.m. skall vara informerad om asbest, dess förekomst, risker samt skyddsåtgärder. Personal som i samband med rivning eller reparation, om- och tillbyggnadsarbeten (s.k. ROT-arbeten) hanterar asbest skall ha en speciell utbildning. En omfattning av 3-4 dagar anges som lämplig. Personal som huvudsakligen arbetar med sanering av asbest behöver ytterligare utbildning. Denna sker lämpligen som utbildning i arbetet under erfaren ledning. Någon exakt omfattning anges inte. Skälet till att bestämmelserna om utbildning inte trädde i kraft förrän den 1 oktober 1986 var att det inte fanns utbildningskapacitet för att på den korta tid som gick från det att kungörelsen utkom från trycket och dess ikraftträdande (mindre än 1
månad) klara av utbildningsbehoven. Nödvändigheten av en sådan utbild-
ningskapacitet påpekades av asbestkommissionen redan i augusti 1985.
För användning av asbesthaltigt packningsmaterial träder skärpta regler i kraft den 1 januari 1987. Enligt de nu gällande reglerna har arbetsgivaren att bedöma om det finns tillgång till godtagbara asbestfria produkter. Denna reglering har i och för sig medfört en klar minskning av användningen av asbesthaltiga packningsmatertial. Det kunde dock konstateras att arbetsgivare i mänga fall inte prövade om det fanns godtagbara produkter utan asbest. Slentrianmässigt beställdes samma typ av packningsmaterial eller packningar som tidigare. Arbetarskyddsstyrelsen har därför ändrat reglerna så att möjligheten för arbetsgivaren att ensam göra den här bedömningen tas bort. Från den 1 januari 1987 krävs tillstånd från arbetar-
skyddsstyrelsen i varje enskilt fall när en asbesthaltig packning skall monteras. Det är inte alltid lämpligt eller möjligt att ta bort den asbest som finns i exempelvis byggnader, fartyg eller tåg. I sådana fall kan man i stället välja att bygga eller kapsla in asbesten. Ett problem som har uppmärksammats är den risk. som kan uppstå när olika yrkesgrupper senare gör ingrepp (reparation eller underhåll) i installationen. Inkapslingen kan då se harmlös
ut. För att förebygga att dessa grupper utsätts för asbest har arbetar-
skyddsstyrelsen i de nya föreskrifterna infört krav på att inkapslad asbestisolering skall märkas. Det betonas också vikten av att detta anges på befintliga ritningar.
För att minska riskerna med hanteringen av asbest, främst i samband med rivning eller borttagande, har krav införts på speciell märkning av
förpackningar eller behållare som innehåller asbestavfall. Syftet är att Skr. 1986/87:68
exempelvis transportföretagens och deponeringsplatsernas personal skall få bätte information och därmed kunna förebygga riskerna i samband med transporterna från rivningsplatsen fram till och med deponering. Vidare har kraven skärpts när det gäller vad rivnings- eller saneringsföretagen
måste redovisa när de söker tillstånd för rivning. För att underlätta samar-
betet melian olika intressenter i själva avfallshanteringen (länsstyrelser, miljö- och hälsoskyddsnämnder samt yrkesinspektionen) ställs som jag tidigare nämnt krav på att företagen redovisar var de planerar att deponera avfallet.
Arbetarskyddsstyrelsens regler för medicinsk kontroll av asbestexponerade arbetstagare har ändrats från den 1 april 1986. Ändringen innebär
bl.a. att personal, som i samband med byte eller renovering av asbesthal-
tiga friktionsbelägg utsätts för asbest mer än 50 timmar per kalenderår, numera skall läkarundersökas. Tidigare gällde motsvarande krav för personal som till mer än halva arbetstiden utförde sådant arbete.
Arbetarskyddsstyrelsen beslutade den 20 november 1986 om att ytterli-
gare grupper skall omfattas av kraven på medicinsk kontroll. Detta gäller personal sysselsatt med underhålls- och servicearbete mer än 50 timmar per år i värmeanläggning som är isolerad med asbest eller asbesthaltigt
material. Vidare omfattas därigenom även den personal på avfallstippar som tar emot asbesthaltigt material. Genom ett tillsynsprojekt på tipparna
som arbetarskyddsstyrelsen på regeringens uppdrag har genomfört framkom uppgifter som talar för att även denna personalgrupp bör omfattas av medicinsk kontroll. Tillsynsprojektet redovisas i det följande.
4 Regeringens åtgärder med anledning av asbestkommissionens förslag m.m.
Asbest i ventilationsanläggningar, skolor m.m.
Regeringen utfärdade den 5 december 1985 en förordning (1985:997) om anmälningsskyldighet beträffande asbest i ventilationsanläggningar. Förordningen trädde i kraft den I februari 1986. Den ålägger fastighetsägare m.fl., som ansvarar för en ventilationsanläggning med mekanisk tilluft, vilken innehåller asbest som kan komma i kontakt med tilluften, att senast den 31 december 1986 anmäla asbestförekomsten till miljö- och hälsoskyddsnämnden i den kommun där fastigheten är belägen.
Kommissionen har i det sammanhanget medverkat i en omfattande
informationsverksamhet. Bland annat utarbetades en informationsskrift av arbetsmarknadsdepartementet, med titeln Asbest i ventilationsanläggningen? Ta reda på det före den 31 december 1986. Broschyren har tryckts 1 250000 exemplar och distribuerats till kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder, fastighetskontor, samtliga yrkesinspektionsdistrikt, fastighetsägareföreningar, allmännyttiga bostadsföretag m. fl.
Kommissionen har genomfört ett seminarium på temat Erfarenheter
från asbestinventering i ventilationsanläggningar. I seminariet deltog
drygt hundratalet fastighetsägare, kommunföreträdare m.fl. Vid seminari- Skr. 1986/87:68
et redovisades också vissa erfarenheter av att kombinera energibesparan-
de åtgärder med en inventering av asbestförekomst. Seminariet har dokumenterats i en rapport.
Regeringen har haft överläggningar med Svenska kommunförbundet i
syfte att få till stånd inventeringar av asbestförekomst i skolorna. Hittills
har ca 200 kommuner genomfört eller beslutat genomföra en sådan inventering. Jag kommer senare att med Kommunförbundet ta upp frågan om inventering även i de kommuner som hittills inte inventerat asbest i skolor-
na. Jag avser att omedelbar efter årsskiftet informera mig om hur den ovan
angivna förordningen har efterlevts.
Asbest i friktionsbelägg i fordon m.m. Regeringen uppdrog som tidigare nämnts åt kommerskollegium att notifiera ett förbud att försälja nytliverkade personbilar och motorcyklar försedda med asbesthaltiga friktionsbelägg. Förbudet skulle gälla från den
1 januari 1987 (fr.o.m. 1988 års modeller). Notifieringen har genomförts.
För övriga fordon föreslog asbestkommissionen ett motsvarande förbud att gälla ett år senare. Regeringen uppdrog därefter åt kommerskollegium
att inleda notifieringsförfarande även på detta område, vilket nu har slutförts. Regeringen utfärdade den 21 augusti 1986 en förordning (1986:683) om
förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon. Föreskrifterna innebär att
— personbilar och motorcyklar av 1988 eller senare års modell, — lastbilar och bussar av 1989 eller senare års modell samt
— andra motordrivna fordon och släpfordon som tillverkas fr.o.m. den 1
juli 1988 vid saluförande eller överlåtelse inte får vara försedda med asbesthaltiga
frikttonsbelägg.
När det gäller fordon av äldre modeller har det tidigare varit vissa
problem med att olika föreskrifter från arbetarskyddsstyrelsen och trafik-
säkerhetsverket griper in i varandra. För att inte övergången till asbestfria belägg skulle försvåras uppdrog regeringen åt trafiksäkerhetsverket att
under beaktande av trafiksäkerhetsaspekter se över de regler som gäller vid byte av säkerhetsdetalj (exempelvis bromsbelägg) på fordon. Trafiksäkerhetsverket har nu, för vissa fordon, gjort sådana ändringar i reglerna att de nämnda hindren är undanröjda. Regeringen har därför, för
att snabbt förhindra att asbesthaltiga belägg monteras på äldre fordon,
förbjudit saluförande eller överlåtelse av asbesthaltiga belägg till sådana fordon, för vilka det finns godtagbara asbestfria belägg att tillgå. Förbudet,
som meddelades i den nyss nämnda förordningen (1986:683) träder i kraft
den 1 mars 1987. Arbetarskyddsstyrelsens regler förbjuder yrkesmässig
montering av sådana belägg. Däremot gäller inte styrelsens regler försälj-
ning av asbesthaltiga belägg för ”gör-det-själv” -montering. Genom det nu aktuella förbudet stoppas också denna försäljning.
Skr. 1986/87:68
Förordningen om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon medför på sikt att sådana belägg inte längre kommer att finnas på marknaden.
Friktionsbelägg kan dock användas även på ett stort antal andra områden.
Exempel på detta är i gruvhissar. excenterpressar och en mängd andra
maskiner. I många fall importeras dessa maskiner från länder med en helt
annan inställning till asbest och dess risker än den vi har i Sverige. Vid första byte eller reparation av friktionsbeläggen gäller asbestkungörelsens bestämmelser. Enligt dessa får asbesthaltiga belägg inte monteras om godtagbara asbestfria sådana finns att tillgå. För att förhindra att asbesthaltiga friktionsbelägg kommer in i landet vid leverans av olika maskiner kan ett förbud liknande det mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon behöva
meddelas. Ett sådant förbud måste även i detta fall tas in i en förordning utfärdad av regeringen. Ett problem i sammanhanget är att det i dag är svårt att exakt ange i
: vilken typ av maskiner det förekommer asbesthaltigt friktionsmaterial. Regeringen har därför gett arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att skyndsamt
utreda i vilken utsträckning sådana belägg förekommer. Styrelsen skall
därvid belysa konsekvenserna av ett totalförbud i enlighet med vad jag nyss har redovisat. När utredningen föreligger kommer jag att pröva beho-
vet av ett förbud. Bland de frågor, som måste beaktas i sammanhanget, är i vilken mån garantier från leverantörer kan påverkas.
Behov av utbildningsinsatser Kommissionen konstaterade i sin första delrapport i augusti 1985 att det fanns ett behov av utbildning främst för personal som arbetar med asbest. Kommissionen underströk också vikten av att sådan utbildning bedrevs av arrangörer som inte såg utbildning om asbest som ett kortsiktigt ekonomiskt intressant område.
Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) påbörjade hösten
1985 utbildning omfattande två resp. fyra dagar för personal, som hanterar asbest i samband med bl.a. rivning eller ombyggnad. Från och med hösten 1986 bedrivs utbildning för den aktuella typen av arbeten även inom arbetsmarknadsutbildningen (AMU) och Katrineholms tekniska skola.
Den senare utbildningen är riktad till VVS-sektorn och omfattar två dagar.
En mycket stor utbildningsinsats har också genomförts av företagshälsovärden, speciellt Bygghälsan. Även byggmästarföreningarna landet runt har genomfört informationsinsatser.
Utbildning för personal som skall inventera asbestförekomst bedrivs sedan ungefär ett år tillbaka av SIFU (total inventering) och Malmö kommun (inventering av asbest i ventilationsanläggningar). Statens miljömedi-
cinska laboratorium (SML) har genomfört tre temadagar om asbest i inom-
husluft. Dessa temadagar, vilka dokumenterats i en skrift utgiven av Bygg-
forskningsrådet, riktade sig främst till företagshälsovårdens personal.
Även i Övrigt har ett mycket stort antal regionala och lokala informationsaktiviteter genomförts. Ytterligare exempel på detta är att Svenska kommunförbundet genomfört länsvisa informationsdagar.
Från och med den 1 oktober 1986 gäller arbetarskyddsstyrelsens nya
regler beträffande utbildning. Redan före denna tidpunkt hade ett stort Skr. 1986/87:68
antal personer genomgått utbildning anordnad av olika organisationer som
jag nämnt tidigare.
Kommissionen har också pekat på behovet av bättre utbildningsmaterial
rörande asbest. Arbetsmiljöfonden — tidigare benämnd arbetarskyddsfonden — har lämnat ekonomiska bidrag till utvecklingen av sådant material, bl.a. ett omfattande studiematerial inklusive en stordiaserie, som har färdigställts av arbetarskyddsnämnden. Utarbetande av branschanpassade material har
nu påbörjats av nämnden. En handledning för asbestinventering har också framställts med stöd från arbetsmiljöfonden tillsammans med byggforsk-
ningsrådet. Vidare har, som tidigare nämnts, publicerats en dokumenta-
tion kring SML: s temadagar om asbest i inomhusluft. Ett antal videofilmer
om asbestsanering har också producerats. De senare har huvudsakligen framställts som en del i saneringsföretagens marknadsföring, men de är enligt min mening i de flesta fall av bra kvalitet och ger en god inblick i asbestsaneringens teknik och risker. Socialstyrelsen och livsmedelsverket har fått i uppdrag att medverka till ett förbättrat informationsmaterial inom sina respektive ansvarsområden. Socialstyrelsen håller för närvarande på att färdigställa en faktabok om asbest i byggnader. Livsmedelsverket har i tidningen Vår föda redovisat förekomst av asbest i livsmedel samt en bedömning av vilka risker detta innebär. Verket har I enlighet med regeringens uppdrag även skrivit till bl.a. kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder i denna fråga. Regeringen har gett skolöverstyrelsen i uppdrag att utreda förekomst av
asbesthaltigt utbildningsmaterial. Anledningen till detta var bl.a. att as-
besthaltiga friktionsbelägg användes inom utbildningen i fordonsteknik.
Regeringen har vidare uppdragit åt skolöverstyrelsen att säkerställa att utbildning om asbest och dess risker införs i undervisningen av elever på
främst bygg- och anläggningstekniska samt el- och teletekniska utbildningsvägarna. Regeringen har bedömt detta som viktigt eftersom många av dessa elever efter avslutad utbildning direkt kan komma i kontakt med asbesthaltigt material, främst i byggnader. Skolöverstyrelsen har redovisat uppdragen. Den ökade aktiviteten när det gäller inventering av asbestförekomst, provtagning av asbesthalter i luft m.m. har medfört behov av kvalificerade
mikroskopister. Arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning har mot den bakgrunden genomfört tre veckolånga kurser i optisk ljusmikroskopi. Här-
igenom förbättras analyskapaciteten av prover.
Asbest inom sjöfarten Lagen (1965:719) om säkerhet på fartyg gäller i stället för arbetsmiljölagen
(1977:1160) vid skeppstjänst på andra fartyg än örlogsfartyg. Sjöfartsverket är föreskrivande myndighet enligt båda lagstiftningarna vad gäller arbetsmiljön vid skeppstjänst. Tidigare gällde i stort de regler om asbest som fanns i arbetarskyddssty-
relsens anvisningar nr 52 vilka utfärdades år 1975. För arbetsmiljön i övrigt Skr. 1986/87:68
ersattes dessa år 1982 av en ny kungörelse från arbetarskyddsstyrelsen.
Med verkan från den 15 juni 1985 har sjöfartsverket beslutat att tillämp-
liga delar av arbetarskyddsstyrelsens kungörelser om asbest respektive hygieniska gränsvärden (AFS 1984:5) skall gälla för skeppstjänst på ör-
logsfartyg. Regeringen har uppdragit åt sjöfartsverket att genomföra motsvarande reglering även inom övriga delar av sjöfarten. Jag har erfarit att
sjöfartsverket avser att genomföra detta före 1986 års utgång.
Regeringen har vidare uppdragit åt sjöfartsverket att skärpa kraven för
inventering och utmärkning av asbestförekomst ombord på fartyg, som köps från utlandet. Skälen till att skärpta regler behövs, är dels att fartygen ofta byggts i länder med betydligt lägre krav på skydd mot asbest än de
svenska, dels att dessa fartyg kommer att repareras på svenska varv.
För övrigt bereds för närvarande frågan om en ny sjösäkerhetslag inom regeringskansliet. I det sammanhanget kommer möjligheterna att meddela straffsanktionerade föreskrifter med stöd av den nya lagen att tas upp.
Sjöfartsverket initierade, efter överläggningar med kommissionen, en inventering av asbestförekomst ombord på olika myndigheters färjor och andra fartyg. Ca 450 fartyg har inventerats. I drygt 280 fartyg påvisades
ingen asbestförekomst, medan det i de övriga förekom asbest som isolering
i ett 70-tal samt i de resterande enbart som packningsmaterial e. dyl.
Inventeringsresultatet används för närvarande för att prioritera de åtgärder (borttagande, inkapsling, inbyggnad) som kan behöva vidtas.
Chefen för marinen har beslutat om en total inventering av asbestförekomst på marinens fartyg. Inventeringen genomförs i tre steg i samarbete med Statshälsan med prioritet för fartyg där asbestförekomst bedöms mest sannolik. Slutrapport över inventeringen lämnas av försvarets materielverk (FMV) i december i år. Chefen för marinen har med ledning av
resultatet från steg I och 2 uppdragit åt FMV att låta sanera kustartilleriets
fartyg och båtar som har asbestisolering med krokidolit (s.k. blå asbest). Saneringen bedöms vara genomförd år 1991. Beträffande flottans fartyg
(steg 3) beslutar chefen för marinen om åtgärder när FMV:s slutrapport
föreligger.
Vidare har chefen för marinen beslutat om översyn av städrutiner, inköp
av dammsugare samt reparationssatser för att minimera förekomsten av asbestdamm.
Försvarets forskningsanstalt (FOA) har på uppdrag av FMV utvärderat de inkapslingsmateriel som finns på marknaden. Utvärderingen är av värde också för inkapsling av asbest i byggnader och tåg.
Asbest i lok, pendeltåg, person- och godsvagnar I en stor del av SJ:s person- och pendeltågsvagnar, godsvagnar, lok m.m. finns asbest som isolering. I många fall är det krokidolit (s.k. blå asbest).
Exempel på förekomst av asbest (1985)
Personvagnar 1700 st. varav 720 isolerade med krokidolit
Pendeltågsvagnar <:260 st. varav 182 isolerade med krokidolit
Godsvagnar 38000 st. varav 22000 med kondens- och rostskydds-
massa med 357 asbest
SJ har tidigare prioriterat delsanering av vagnarna, vilket innebär att Skr. 1986/87:68 man sanerar de områden där underhållspersonalen normalt arbetar. Större saneringar har hittills genomförts i en sanceringshall i Malmö. Vissa mindre arbeten får, på villkor som fastställs av arbetarskyddsstyrelsen, utföras även på andra orter. Med denna saneringskapacitet skulle flertalet personvagnar inte hinna saneras innan de var skrotningsfärdiga.
SJ invigde emellertid i december 1985 en helt ny saneringshall i Tillberga. Härigenom ökade saneringskapaciteten väsentligt. Vidare beslutade regeringen genom proposition (prop. 1986/87:25) att föreslå en förstärkning av SJ:s resurser så att personvagnsparken skall vara sanerad inom ca sex år. Detta innebär grovt sett en halvering av den tid som bedömdes vara
nödvändig för något eller några år sedan.
Asbest utanför arbetsmiljön Arbetarskyddsstyrelsens regler om asbest utfärdas med stöd av arbetsmiljölagen. De gäller således inte asbest utanför arbetsmiljön. För att få en enhetligare bedömning av riskerna med asbest ansåg asbestkommissionen det väsentligt att socialstyrelsen, till stöd för miljö- och hälsoskyddsnämndernas arbete, utarbetade allmänna råd för hur riskerna med asbest skulle bedömas. Regeringen uppdrog därför åt socialstyrelsen att skyndsamt
utarbeta sådana råd. Dessa är nu utfärdade (Allmänna råd från socialsty-
relsen 1986:4, Handläggning av asbestfrågor i byggnader).
Livsmedelsverket ansvarar för frågor om främmande ämnen i livsmedel,
bl.a. i dricksvatten. En stor oro har funnits beträffande asbestförekomst i
dricksvatten. Flera hundra mil dricksvattenledning består av asbestce-
mentrör. En fråga har varit om den tilltagande försurningen kan innebära
att cementen i rören påverkas och att asbestfibrer därigenom frigörs till dricksvattnet.
Regeringen uppdrog mot den bakgrunden åt livsmedelsverket att dels göra en kunskapssammanställning i första hand avsedd för kommunerna, men som också skulle kunna användas för information till allmänheten,
dels informera kommunerna om hur man kan förebygga och hindra att
asbestfibrer frigörs från rören. Livsmedelsverket har fullgjort uppdraget.
Under 1970-talet genomfördes en begränsad mätning av asbestförekomst i dricksvatten i ett antal svenska kommuner. Kommissionen be-
dömde att det skulle vara av intresse att genom en ny mätning undersöka om asbestförekomsten har ökat. I enlighet med kommissionens förslag
uppdrog därför regeringen åt livsmedelsverket att i ett antal svenska kom-
muner genomföra en förnyad mätning av asbestfibrer i dricksvatten. När
resultatet föreligger under våren 1987, får regeringen ta ställning till om särskilda åtgärder bör vidtas.
Som jag tidigare har nämnt finns betydande problem också när det gäller deponering av asbesthaltigt material. För yrkesmässig hantering av asbest-
haltigt avfall gäller arbetsmiljölagen och andra arbetsmiljöföreskrifter.
Däremot saknas föreskrifter om hur deponeringsplatsen — tippen — skall
vara utformad för att ta emot sådant avfall. Det finns heller inga krav på
hur asbesten skall förvaras. Regeringen uppdrog därför åt statens naätur- 12
vårdsverk att utarbeta allmänna råd för hur deponeringsplatserna skall Skr. 1986/87:68
vara utformade. Sådana råd väntas föreligga i början av år 1987.
När asbestkommissionen bedömde hanteringen av asbestavfall på tipparna ansågs den som bristfällig. Regeringen delade denna uppfattning och
uppdrog åt arbetarskyddsstyrelsen att som ett riktat tillsynsprojekt låta
yrkesinspektionen inspektera tipparna. Projektet genomfördes under våren 1986. Rapporteringen av projektet visar att av 251 inspekterade tippar bedömdes 15 vara godtagbara. De övriga fick anmärkning på en eller
fler punkter. Anmärkningarna gällde främst utbildning av personal,
skydds- och hanteringsföreskrifter, personlig skyddsutrustning m.m. Yrkesinspektionen har av arbetarskyddsstyrelsen uppmanats att speciellt kontrollera att gjorda anmärkningar åtgärdas.
Bättre teknik vid asbestsanering Asbestsanering innebär inte bara risk att exponeras för höga asbesthalter, utan också ergonomiska risker. Arbetet kan behöva utföras i värme eller kyla. Det innebär i hög grad obekväma arbetsställningar, t.ex. med armarna lyfta under långa perioder, arbete med tung utrustning m.m. Det är därför väsentligt att den teknik som finns förbättras så att arbetet underlättas. Asbestkommissionen har tillsammans med arbetsmiljöfonden genomfört ett seminarium kring behovet av teknikutveckling. Till seminariet inbjöds representanter för byggbranschen, saneringsföretag, maskinuthyrare, myndigheter, arbetsmarknadens parter, m. fl.
Jag har vidare haft överläggningar med arbetsmiljöfonden om fondens
möjligheter att aktivt stödja sådan teknikutveckling. För närvarande pågår
ett antal olika projekt finansierade av fonden. Även fortsättningsvis kan utvecklingsbara projekt stödjas.
Ersättningsmaterial Den internationellt sett mycket hårda regleringen av asbestanvändning som genomförts i Sverige har påskyndat utvecklingen av ersättningsmate-
rial. En sådan utveckling har skett både i Sverige och utomlands. Den
svenska marknaden har för många företag varit något av en experimentmarknad, där nya asbestfria produkter har prövats.
Min bedömning är att ersättningsmaterialen hittills varit mindre hälsofarliga än asbest. Det är dock min uppfattning att dessa frågor särskilt bör bevakas. Regeringen har därför på mitt förslag uppdragit åt arbetarskyddsstyrelsen att i samråd med andra berörda myndigheter särskilt bevaka de ersättningsmaterial som nu introduceras.
Analysmöjligheter För att Rrover från exempelvis gatu- och bostadsmiljö, livsmedel, vatten
m.m. skall kunna analyseras krävs avancerad analysutrustning. I stor
utsträckning har sådana prover hittills fått analyseras utomlands, vilket
tagit lång tid och varit kostsamt. För att möjliggöra analys inom landet 13
beviljade regeringen arbetarskyddsstyrelsen drygt 6 milj. kr. för inköp av Skr. 1986/87:68 ett sveptransmissionselektronmikroskop (s.k. STEM). För ändamålet togs
i anspråk medel ur fonden för arbetsmiljöförbättringar. Jag har för riksda-
gens kännedom redan anmält (prop. 1985/86:125) olika insatser bl.a. på asbestområdet, som har bekostats av dessa fondmedel.
Mikroskopet skall kunna användas för analys av prover tagna inte bara i
arbetsmiljön utan också i den yttre miljön. Det har vidare varit min bedöm-
ning att tillgängen till ett sådant mikroskop är av stor betydelse för att
möjliggöra analyser av de material som nu ersätter asbesten.
Mikroskopet har nu tagits i bruk och skall bl.a. användas för analys av
luftprover från exempelvis barnstugor, asbest i dricksvatten m.m.
Register över asbestexponerade som genomgått hälsokontroll Regeringen uppdrog åt socialstyrelsen att i samråd med arbetarskyddsstyrelsen utreda behovet av ett register för resultat från den allmänna hälsokontroll som regeringen beslutade om den 21 mars 1985. De båda myndigheterna bedömde att det fanns behov av ett register för att följa upp resultaten från hälsokontrollen. Regeringen har därefter beviljat medel för ett sådant register samt uppdragit åt socialstyrelsen att efter samråd med arbetarskyddsstyrelsen upprätta registret. Även denna utgift har bestridits med medel ur fonden för arbetsmiljöförbättringar.
Värnpliktiga I samband med att asbestförekomst konstaterades ombord på marinens fartyg väcktes frågan om tjänstgörande ombord, exempelvis värnpliktiga, vid en eventuell senare asbestbetingad sjukdom hade någon möjlighet att
få sin asbestexponering bekräftad.
Överbefälhavaren har till asbestkommissionen redovisat att tjänstgöring förlagd till marinens fartyg under värnplikten fortlöpande har dokumenterats. Detta möjliggör att vid en senare upptäckt asbestskada även värnpliktstjänstgöringens roll kan utvärderas.
5 Sammanfattning
Enligt min mening har asbestkommissionens arbete med förslag till åtgär-
der inom olika områden lagt en grund för att samhället skall kunna få en
mer heltäckande kontroll av riskerna med asbest. Förslagen har, som jag
nu har redovisat, följts upp av olika berörda myndigheter, i vissa fall på regeringens uppdrag. Genom de regelskärpningar som har gjorts kommer nyanvändning av asbest att ytterligare minska,
Detta innebär inte att riskerna med asbest är eliminerade. Asbesten
kommer att finnas kvar i samhället — i byggnader, fartyg, tåg etc. — i
många år framöver.
Kommissionens uppgifter med att inventera problem, föreslå lösningar och samordna olika myndigheters insatser har nu slutförts. Det fortsatta 14
arbetet med att eliminera risker och förebygga skador till följd av exposi- Skr. 1986/87:68 tion för asbest m.m. får i fortsättningen bedrivas inom ramen för de olika berörda myndigheternas ordinarie verksamhet.
Jag kommer självfallet även i fortsättningen att noggrant följa utveck-
lingen på detta område. Inom regeringskansliet kommer frågor som sam-
manhänger med asbestförekomst inom olika områden att bevakas fortlöpande.
6 Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det föregående.
7 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med hennes hemställan.
Innehåll Skr. 1986/87:68 Sid
1 INledniNg sososssrrererereerrrrroerroererr reser rr rr rr rerr rr rr Are r kr rar Rs SR ses ene nt 2
2 Regeringens inledande åtgärder ssssssssssessesrerrsrsrrsrrrsersrer ere rr erna 3
3 AsbestkommisSsionens arbete ssssmssssessrssesersrsrrsnsrrrrrrerrrerrr ers s enar 3
Bb Regeringens åtgärder med anledning av asbestkommissionens för-
SÅAg IMa oosesseereeererserrrrrrrsrrrrererer rss rer srrs er esr rr ss s beses nen eran es r enn 7
Asbest I ventilationsanläggningar, SKOIOr M.M. sosmmssssssrersrrreserrnsa 7
Asbest i friktionsbelägg i fordOn M.M. sossmnssssssseresrrrr rar sar rr rr rensa 8
Behov av utbildningsinsäl$€! ssmssessesrrrerrrererrerrrrrsrr reser rrrrrrr str rst 9 Asbest inom SjÖfarlenl ssmessressererrersrerrrenrrerrrernrrrr rer rr rr arr rr er rr rn rn 10
Asbest utanför arbetsmiljön sssssssssersrrrssrerrrrsreorrrerrrrrrrr ser rare str nr a 12 Bättre teknik vid asbestsanerilg .sssmossossrssessersrsssrerrr renar reser er en rr 13 Ersättningsmaterial mossmessorsrersesererrersrrrrrsrerrrrsrrrrr rer rss rer ses r rs rn 13 Analysmöjligheter =issmmsssrorsessessrsserserseresensereserser rens ser rr ers ss ns nr na 13
Värnpliktigå sssssosreseorersererrererrererrensrrreorerrrrrs rese nere rer rr rr rr str sea 14
5 Sammanfattning .ssmmessrersrersrrrresresrrrer rer rorerrrrr rer Ars rr KR rR en Kr r rr ören 14
6 HemställalD ssssossrssesrsorereoeorereerrsrsersrerererr tre nns rs rer rer rr KR KR s Ks r Kna IS
7 BeSIlUt oosoosesseesrereeresererererrrrrrrrsrsrrer reser ers rer er rer rer rr rrrrrr restresa 15
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 16