Skolverkets föreskrifter om kursplaner för specialskolan

Bilaga Engelska Ämnets syfte och roll i utbildningen

Engelska är modersmål eller officiellt språk i ett stort antal länder, förmedlar många vitt skilda kulturer och är dominerande kommunikationsspråk i världen. Förmåga att använda engelska är nödvändig vid studier, vid resor i andra länder och för sociala eller yrkesmässiga internationella kontakter av olika slag.

Utbildningen i engelska syftar till att utveckla kommunikativ förmåga och sådana språkkunskaper som är nödvändiga för internationella kontakter, för en alltmer internationaliserad arbetsmarknad och för att kunna ta del av den snabba utveckling som sker genom informations- och kommunikationsteknik samt för framtida studier. Utbildningen i engelska har dessutom som syfte att vidga perspektiven på en växande engelskspråkig omvärld med dess mångskiftande kulturer.

Alla elever behöver beredskap att på egen hand bygga vidare på sina kunskaper efter avslutad skolgång. Ämnet syftar därför också till att eleven skall vidmakthålla och utveckla sin lust och förmåga att lära sig engelska.

Mål att sträva mot

Skolan skall i sin undervisning i engelska sträva efter att eleven – utvecklar sin förmåga att använda engelska för att kommunicera, – utvecklar sin förmåga att delta aktivt i kommunikation, uttrycka sina egna tankar på engelska samt uppfatta andras åsikter och erfarenheter, – utvecklar sin förmåga att tillgodogöra sig olika slags texter för upplevelser, information och kunskaper, – utvecklar sin förmåga att uttrycka sig varierat och säkert för att berätta, beskriva och förklara samt motivera sina åsikter, – utvecklar sin förmåga att analysera, bearbeta och förbättra språket mot allt större variation och säkerhet,

– utvecklar sin förmåga att använda hjälpmedel och att kritiskt granska informationskällor, – utvecklar sin förmåga att reflektera över levnadssätt och kulturer i engelskspråkiga länder, att göra jämförelser med egna kulturella erfarenheter, – utvecklar sin förmåga att reflektera över och ta ansvar för sin egen språkinlärning och att medvetet använda arbetssätt som främjar den egna inlärningen, – utvecklar sin förmåga att planera, genomföra och utvärdera uppgifter, på egen hand och i samarbete med andra.

Ämnets karaktär och uppbyggnad

Det engelska språket och olika kulturyttringar från engelskspråkiga länder finns lätt tillgängliga i det svenska samhället. Eleverna stöter i dag på många varianter av engelska utanför skolan. De möter engelska i skiftande sammanhang: via internet och datorspel, i texter och vid kontakter med engelskspråkiga. Ämnet engelska ger en bakgrund till och ett vidare perspektiv på de samhälls- och kulturyttringar som eleverna omges av i dagens internationella samhälle. I ämnet ingår både att granska det innehåll som språket förmedlar och att språkligt dra nytta av det varierade utbud av engelska som barn och ungdomar möter utanför skolan. När eleven utvecklar sin förmåga att kommunicera på engelska sker det genom ett för eleven angeläget innehåll. Skriftspråket är centralt för ämnet och språkkunskaperna byggs upp när eleven använder engelska och tillägnar sig ny kunskap om språket. Ett kontrastivt perspektiv ökar elevernas insikter om språkets struktur och användning. I ämnet utvecklas kompetensen att bilda språkligt sammanhängande helheter vilka efter hand i fråga om innehåll och form allt bättre anpassas till situation och mottagare. När de egna språkkunskaperna inte räcker till behöver eleven kompensera detta genom att använda strategier som omformuleringar, synonymer och frågor. Förmågan att reflektera över likheter och skillnader mellan egna kulturella erfarenheter och kulturer i länder där engelska är officiellt språk utvecklas hela tiden och leder på sikt till förståelse för olika kulturer och interkulturell kompetens. En ytterligare kompetens är medvetenhet om hur språkinlärning går till. I ämnet engelska i specialskolan påverkas elevernas språkinlärning av att inlärningen av engelska, för de flesta elever, sker visuellt och av att engelska i regel är det tredje språket. Eleverna möter engelska huvudsakligen via läsning och inlärningen bygger på det språkliga inflöde som läsningen ger. Vid språkinlärningen måste eleverna använda sina kunskaper i sitt förstaspråk, teckenspråk, och sitt andraspråk, svenska. Teckenspråk kan användas för diskussioner och förklaringar. Skriven svenska är ett hjälpmedel bl.a. för elevernas förståelse av ord och uttryck. Skriven engelska används vid läsning, textstudier, skriftlig interaktion och egen skriftlig produktion. Utifrån sina individuella förutsättningar kan elever även utveckla förmåga att använda talad engelska.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det sjätte skolåret

Eleven skall

– kunna tillgodogöra sig det viktigaste innehållet i enkla instruktioner och beskrivningar, – kunna medverka i enkel kommunikation om vardagliga och välbekanta ämnen, – kunna uttrycka sig i mycket enkel form för att meddela något, – känna till något om vardagslivet i något land där engelska används, – kunna reflektera över hur den egna inlärningen av t.ex. ord och fraser går till, – kunna genomföra korta, enkla skriftliga uppgifter i samarbete med andra eller på egen hand.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det tionde skolåret

Eleven skall – kunna tillgodogöra sig innehållet i enklare skönlitterära och andra berättande, beskrivande och argumenterande texter som behandlar kända ämnesområden, – kunna delta aktivt i kommunikation kring kända ämnen och med hjälp av olika strategier bidra till att kommunikationen fungerar, – kunna begära och ge information samt berätta och beskriva något, – ha kunskaper om vardagsliv, samhälle och kulturtraditioner i några länder där engelska har en central ställning samt kunna göra några jämförelser med egna kulturella erfarenheter, – kunna reflektera över och dra slutsatser om sitt sätt att lära sig engelska, – kunna välja och använda hjälpmedel vid textläsning, skrivning och andra språkliga aktiviteter, kunna, på egen hand och i samarbete med andra, planera och genomföra arbetsuppgifter samt därvid dra slutsatser av sitt arbete.

Moderna språk (utom engelska)

Ämnets syfte och roll i utbildningen

Utbildningen i moderna språk syftar till att utveckla kommunikativ förmåga. Att kunna använda flera språk är betydelsefullt för internationella kontakter, för en alltmer internationaliserad arbetsmarknad och för att kunna ta del av den snabba utvecklingen som sker genom informations- och kommunikationsteknik samt för framtida studier. Språkkunskaper behövs vid studier, vid resor i andra länder och för sociala eller yrkesmässiga kontakter av olika slag. Moderna språk är modersmål i olika vitt skilda kulturer och många av dem officiellt språk i flera länder. Utbildningen i moderna språk har som syfte att vidga perspektivet på omvärlden och på olika kulturer. Alla elever behöver beredskap att på egen hand bygga vidare på sina kunskaper efter avslutad skolgång. Ämnet moderna språk syftar därför också till att eleven skall vidmakthålla och utveckla sin lust och förmåga att lära sig språk.

Mål att sträva mot

Skolan skall i sin undervisning i moderna språk sträva efter att eleven

– utvecklar sin förmåga att använda språket för att kommunicera, – utvecklar sin förmåga att delta aktivt i kommunikation, uttrycka sina egna tankar på språket samt uppfatta andras åsikter och erfarenheter, – utvecklar sin förmåga att tillgodogöra sig olika slags texter för upplevelser, information och kunskaper, – utvecklar sin förmåga att uttrycka sig varierat och säkert för att berätta, beskriva och förklara samt motivera sina åsikter, – utvecklar sin förmåga att analysera, bearbeta och förbättra språket mot allt större variation och säkerhet, – utvecklar sin förmåga att använda hjälpmedel och att kritiskt granska informationskällor, – utvecklar sin förmåga att reflektera över levnadssätt och kulturer i de länder där språket används, att göra jämförelser med egna kulturella erfarenheter, – utvecklar sin förmåga att reflektera över och ta ansvar för sin egen språkinlärning och att medvetet använda arbetssätt som främjar den egna inlärningen, – utvecklar sin förmåga att planera, genomföra och utvärdera uppgifter, på egen hand och i samarbete med andra.

Ämnets karaktär och uppbyggnad

Ämnet moderna språk ger en bakgrund till och ett vidare perspektiv på olika samhälls- och kulturyttringar som eleverna omges av och är en del av. I ämnet ingår både att språkligt dra nytta av och att granska det innehåll som språk förmedlar och det utbud av språket som barn och ungdomar möter utanför skolan. I kontakter med andra kulturer krävs såväl kunskaper i det aktuella språket som insikter i kulturella, sociala och politiska förhållanden. När eleven utvecklar sin förmåga att kommunicera på målspråket sker det genom ett för eleven angeläget innehåll. Skriftspråket är centralt för ämnet och språkkunskaperna byggs upp när eleven använder språket och tillägnar sig ny kunskap om språket. Ett kontrastivt perspektiv ökar elevernas insikter om språkets struktur och användning. I ämnet utvecklas kompetensen att bilda språkligt sammanhängande helheter vilka efter hand i fråga om innehåll och form allt bättre anpassas till situation och mottagare. När de egna språkkunskaperna inte räcker till behöver eleven kompensera detta genom att använda strategier som omformuleringar, synonymer och frågor. Förmågan att reflektera över likheter och skillnader mellan egna kulturella erfarenheter och kulturer i länder där språket används utvecklas hela tiden och leder på sikt till förståelse för olika kulturer och interkulturell kompetens. En ytterligare kompetens är medvetenhet om hur språkinlärning går till. I ämnet moderna språk i specialskolan påverkas elevernas språkinlärning av att inlärning av språket, för de flesta elever, sker visuellt. Elevernas modersmål är i regel teckenspråk, svenska är det andra språket och engelska det tredje. De språk eleverna studerar inom ämnet moderna språk blir det fjärde respektive femte språket. Eleverna möter språket huvudsakligen via läsning och inlärningen bygger på det språkliga inflöde som läsningen ger. Vid språkinlärningen måste eleverna använda sina kunskaper i sitt förstaspråk, teckenspråk, och sitt andraspråk, svenska. Teckenspråk kan användas för diskussioner och förklaringar.

Skriven svenska är ett hjälpmedel bl.a. för elevernas förståelse av ord och uttryck. Målspråket används vid läsning, textstudier, skriftlig interaktion och egen skriftlig produktion. Utifrån sina individuella förutsättningar kan elever även utveckla förmåga att tala språket. Ämnet moderna språk innefattar många sinsemellan olika språk som kan studeras i den svenska specialskolan. I vissa delar av världen är franska det enda gemensamma språket. Kontakterna mellan Frankrike och Sverige har genom århundradena varit intensiva på det vetenskapliga och kulturella området. Franska har också varit ett viktigt språk i kommunikation av olika slag, internationella organisationer och diplomati. Detta avspeglar sig i hög grad i det svenska ordförrådet där mängden ord av franskt ursprung är betydande. Även i dag har Sverige livliga förbindelser med olika franskspråkiga länder. Det franska språket vidgar perspektiven på den romanska kulturen och på andra franskspråkiga kulturer. Spanska används i många länder på flera kontinenter. Omkring 350 miljoner människor har spanska som modersmål och i Latinamerika är spanska det vanligaste språket. Till Sverige har sedan 1960-talet kommit ett stort antal invandrare med spanska som modersmål. Kunskaper i spanska ger möjligheter att ta del av en rik litteratur. I kontakter med den spanskspråkiga världen krävs såväl kunskaper i spanska som insikter i kulturella, sociala och politiska förhållanden. Tyska är det största språket i Europa. Sedan medeltiden har de ekonomiska och kulturella kontakterna mellan Sverige och de tyskspråkiga länderna haft stor betydelse. Bl.a. har nya kulturyttringar ofta nått Sverige via dessa länder och det tyska språket. De båda språken har en till stora delar gemensam historia och det svenska ordförrådet är till stor del av tyskt ursprung. Kunskaper i det tyska språket ger tillgång till centraleuropeisk litteratur och kultur. Eftersom förmågan att använda engelska inte är lika utbredd i tyskspråkiga länder som i Sverige kommer även i framtiden förmågan att kommunicera på tyska att vara nödvändig för såväl sociala som yrkesmässiga kontakter. Andra moderna språk som ingår i ämnet kan vara mycket olika. Varje språk har sin särart vilket påverkar den arbetsinsats som krävs för att eleven skall uppnå skriftlig kommunikativ förmåga. Inom vissa språk, t.ex. arabiska, är skillnaden stor mellan vardagligt språk och formellt, officiellt och högtidligt språk. Elever som studerar ett sådant språk måste lära sig båda varianterna av språket. Olika skriftsystem skiljer sig åt. Flera olika språk har alfabetiska skriftsystem men använder andra tecken än det latinska alfabetet. Andra språk som exempelvis kinesiska har skriftsystem där varje tecken motsvaras av en stavelse eller ett ord.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det tionde skolåret, inom ramen för elevens val

Eleven skall – kunna tillgodogöra sig det viktigaste innehållet i enkla instruktioner och beskrivningar, – kunna medverka i enkel kommunikation om vardagliga och välbekanta ämnen, – kunna uttrycka sig i mycket enkel form för att meddela något,

– känna till något om vardagslivet i något land där språket används, – kunna reflektera över hur den egna inlärningen av t.ex. ord och fraser går till, – kunna genomföra korta, enkla skriftliga uppgifter i samarbete med andra eller på egen hand.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det tionde skolåret, inom ramen för språkval

Eleven skall – kunna läsa och tillgodogöra sig enkla instruktioner, berättelser och beskrivningar, – kunna göra sig förstådd i mycket enkel form för att meddela, berätta eller beskriva något, – känna till något om vardagsliv, levnadssätt och traditioner i några länder där språket används, – kunna reflektera över hur den egna inlärningen går till vad gäller t.ex. förmågan att skriva och läsa, – kunna genomföra korta skriftliga uppgifter i samarbete med andra eller på egen hand.

Modersmål

Ämnets syfte och roll i utbildningen

Utbildningen i ämnet modersmål syftar till att ge elever med annan språklig och kulturell bakgrund än den svenska möjligheter att utveckla en flerkulturell identitet. På så sätt har ämnet det viktiga uppdraget att integrera eleverna i det svenska samhället. Ämnet modersmål bidrar till att öka förståelsen av kulturen, samhället och livsvillkoren i ursprungslandet samt för familjens minoritetssituation i Sverige. Dessa villkor jämförs med levnadsförhållandena i det övriga svenska samhället. Därigenom kan uppfattningen om den egna levnadssituationen och andras livsvillkor ökas och tydliggöras. Genom att ämnet innehåller jämförelser med svenska förhållanden kompletterar det andra ämnen. Ämnet modersmål syftar även till att utveckla grundläggande färdigheter i ursprungslandets skriftspråk. Sådana kunskaper ger eleverna förutsättningar att på egen hand komma i kontakt med delar av sin egen kultur samt att främja deras sociala kontakter. För de elever som använder ursprungslandets språk eller teckenspråk som ett dagligt umgängesspråk i hemmet ger ämnet modersmål dessutom möjligheter att vidareutveckla detta språk.

Mål att sträva mot

Skolan skall i sin undervisning i modersmål sträva efter att eleven – tillägnar sig kunskaper om historia, traditioner och samhällsliv samt livsvillkor, normer och värderingar i familjens ursprungskultur, – utvecklar en förmåga att jämföra ursprungskulturen och minoritetskulturen med både svensk dövkultur och de hörandes kultur, – utvecklar förmågan att sätta tillhörigheten i en eller flera kulturer i relation till sig själv och andras levnadssituation och kultur, – stärker sin självkänsla och identitet och erövrar en flerkulturell identitet,

– utvecklar grundläggande läs- och skrivfärdigheter i det skriftspråk som används i familjens ursprungskultur, – utvecklar tidigare tillägnade teckenspråksfärdigheter.

Ämnets karaktär och uppbyggnad

Till specialskolan kommer många elever med en annan språklig och kulturell bakgrund än den svenska. Ämnet modersmål bidrar med kunskaper om historia, traditioner och nutida samhällsförhållanden i familjens ursprungskultur. Dessutom ingår kunskaper om livsvillkor, normer och värderingar. Dessa företeelser jämförs med den minoritetskultur som eleven växer upp i samt med svenska förhållanden både i dövkulturen och bland hörande. En väsentlig aspekt i ämnet är att öka förståelsen för hur de olika kulturerna påverkar hur man själv och andra människor tänker, handlar och formar sina liv. Basen för ämnet är delaktighet i flera kulturer och samtal kring elevens egna erfarenheter av dessa. Samtal ger möjligheter att bearbeta, reflektera över och analysera egna och andras upplevelser. För de elever som inte behärskar ursprungslandets teckenspråk och skriftspråk ges huvuddelen av undervisningen på svenskt teckenspråk och svenska. Språkstudierna i modersmål i specialskolan avser det skriftspråk som används i föräldrarnas ursprungskultur, förutsatt att det finns skriftspråk i kulturen. Undervisningen ger eleverna på nybörjarnivå möjligheter att tillägna sig grundläggande färdigheter i skriftspråket. De allmänna principer som tilllämpas i undervisningen i främmande språk kan till stora delar tillämpas på nybörjarundervisningen i ämnet modersmål. De elever som har förkunskaper i skriftspråket vidareutvecklar dessa utifrån den nivå som de befinner sig på. De elever som behärskar ursprungslandets teckenspråk kan inom ämnet vidareutveckla detta språk. Utvecklingen av elevens kunskap om tal och förmåga att använda talat modersmål bygger på varje enskild elevs förutsättningar och utgår från det språk som eleven behärskar.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det sjätte skolåret

Eleven skall – kunna ta del av texter av olika slag, – kunna skriva enkel text om vardagsnära förhållanden, – kunna berätta om familjens ursprungsland och livet där samt om sin minoritetssituation, – kunna ge exempel på hur flerkulturell tillhörighet påverkar såväl den egna levnadssituationen som andras.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det tionde skolåret

Eleven skall – kunna läsa och tillgodogöra sig olika texter, – kunna skriva texter såsom meddelanden, vykort och brev, – kunna jämföra föräldrarnas ursprungskultur – historia, traditioner och livsvillkor samt normer och värderingar – med sin minoritetskultur och svenska förhållanden, – kunna sätta delar av sitt kulturarv och delaktigheten i en eller flera kulturer i relation till sin egen och andras levnadssituation.

Rörelse och drama

Ämnets syfte och roll i utbildningen

Uttrycksformer såsom dans, rörelse och drama är djupt förankrade i människan och finns i många olika kulturer och miljöer. Inte minst i dagens internationella ungdomskultur kan man se en rik mångfald av kreativt skapande i olika gestaltningsformer. Medietekniken med sin snabba utveckling bidrar här. Utbildningen i rörelse och drama ersätter för döva och hörselskadade utbildningen i musik för hörande. Utbildningen syftar till att främja känsla för gemenskap samt lust och glädje i att uttrycka sig i dans, rörelse, mim och drama. Kunskaper i ämnet förstärker den egna identiteten både socialt, kognitivt och emotionellt. De ökar förmågan att analysera och värdera upplevelser inom de olika gestaltningsformerna samt att se ämnesövergripande samband. I rörelse och drama utvecklas egenskaper som ledarskap, ansvarstagande, samarbetsförmåga och kreativt tänkande – kunskaper som är viktiga för framtidens samhällsoch yrkesliv. Rörelse och drama är en del av kulturarvet. Utbildningen syftar därmed även till att främja en allmänbildning som lägger en grund för delaktighet i skolans och samhällets kulturliv. Att utveckla kroppsliga uttryck för egna idéer och tankar är en fråga om kulturell yttrandefrihet och ger verktyg för såväl etiska som estetiska ställningstaganden. De gränsöverskridande formspråk som finns i ämnet underlättar integrering och samverkan i skola och samhälle.

Mål att sträva mot

Skolan skall i sin undervisning i rörelse och drama sträva efter att eleven – utvecklar intresse för och lust att använda rörelse, mim, drama och dans för att kunna skapa, uttrycka och förmedla egna tankar och känslor, – utvecklar sin kreativitet och sina kunskaper i att gestalta i drama, mim, dans och rörelse, individuellt och i grupp, – utvecklar sin förmåga att analysera och tolka olika gestaltande uttryck och innehåll, – blir förtrogen med ämnets beröringspunkter med andra kunskapsområden såsom bild, musik och media, – utvecklar sin förmåga att använda IT som redskap för skapande i olika former, – får tillfälle att uppleva dövteater.

Ämnets karaktär och uppbyggnad

Ämnet rörelse och drama utgår från relationen uttryck, människa och samhälle. Centralt för elevernas kunskapsutveckling och lärande är att kommunicera med sin omgivning genom att skapa och gestalta i rörelse, mim, drama och dans. Källor till kunskaper i ämnet finns dels i traditionen och dels i det nya som växer fram i takt med medieteknikens, informationssamhällets och kulturlivets utveckling. Genom medietekniken kan ämnets historiska, mångkulturella och internationella aspekter belysas. Grundläggande begrepp inom ämnet rörelse och drama är rytmik, dans och rörelsekomposition. I ämnet finns ytterligare begrepp såsom sinnesövningar, övningar för kropps- och rumsuppfattning, poesi, mim, rollspel och dramatiska improvisationer. Att uttrycka sig mimiskt är ett behov och en tillgång för döva och hörselskadade elever för vilka den visuella delen av språket är viktigast. I ämnet rörelse och drama

utvecklas elevernas förståelse av sig själva och omvärlden, vilket bidrar till att forma den egna identiteten. Rörelse och drama förmedlar erfarenheter och upplevelser av spänning, humor, tragik och glädje. En viktig del i lärandeprocessen är samarbete och kommunikation med andra i eller utanför skolan. Gestaltande och skapande i grupp är ämnets centrala samarbetsform där organisation, ledning och bedömning övas. Där utvecklas även kreativitet och förmåga att se och förstå samband mellan detalj och helhet. Ämnets olika gestaltningsformer är sociala och allmänkulturella redskap som kan användas på olika nivåer, alltifrån vardagliga gestaltningar till konstnärlig utövning. I den skapande processen ges också successivt utrymme för utveckling av en mer personlig och estetisk medvetenhet hos eleverna. Ämnets kommunikativa uttrycksformer innebär många beröringspunkter med andra ämnen i skolan. Ämnet kan vara en konkret utgångspunkt och ett stöd för lärande i andra ämnen och för att uppnå skolans övergripande mål. Musik på dövas och hörselskadades villkor har också sin plats i ämnet.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det sjätte skolåret

Eleven skall – kunna delta i olika förekommande övningar och känna till enkla rytmer, – kunna improvisera och gestalta en saga eller en bild, – kunna leda en övning, – kunna delta i rörelsekompositioner, individuellt och i grupp, – känna till skillnaden mellan teater, improvisation och mim, – känna till dövteater som konstform.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det tionde skolåret

Eleven skall – kunna använda sin kropp för att gestalta känslor, tankar och idéer i dans, mimisk och dramatisk form, både i färdiga kompositioner och genom improvisation, – känna till viktiga begrepp och uttryck inom drama, rörelse, rytmik, dans och musik, – kunna tillämpa centrala begrepp för ämnet i eget skapande och utövande, – känna till ämnets uttrycksformer, funktioner och traditioner i olika kulturer samt kunna reflektera kring dessa, – känna till några framträdande verk och utövare inom området.

Teckenspråk och svenska Gemensam kursplanetext

Utbildningen i specialskolan präglas av att de båda språken teckenspråk och svenska används parallellt i olika funktioner och förstärker varandra ömsesidigt som verktyg för kommunikation och lärande. Den gemensamma kursplanetexten syftar till att lyfta fram och tydliggöra vad som karaktäriserar specialskolans tvåspråkighet och utgör tillsammans med kursplanerna i ämnena svenska och teckenspråk en helhet vars delar skall stödja och komplettera varandra. De olika delarna definierar tillsammans det nationella uppdraget för utbildningen i dessa ämnen. De flesta av specialskolans elever utvecklar, i kommunikation med en teckenspråkig omgivning, teckenspråk som sitt förstaspråk. I en sådan miljö ges döva och hörselskadade elever en möjlighet att utveckla en

fullvärdig tvåspråkighet i teckenspråk och svenska. Att föräldrarna oftast är hörande och därmed inte har teckenspråk som sitt förstaspråk ger specialskolan ett särskilt ansvar för elevernas tvåspråkiga utveckling. Den gemensamma texten uppmärksammar även tvåspråkighetens betydelse för utbildningen som helhet eftersom den utgör en grund för kunskapsutveckling inom skolans alla ämnen och är en förutsättning för dövas och hörselskadades möjlighet att tillgodogöra sig kunskap. Kursplanerna i svenska och teckenspråk är utformade så att de gäller för alla elever i specialskolan oavsett elevens övriga språkliga och kulturella bakgrund. Kursplanen för svenska i specialskolan tillämpas således även för den undervisning som i förordningen för specialskolan benämns svenska som andraspråk.

Tvåspråkighetens syfte

Specialskolan har till uppgift att ge eleverna en sådan beredskap att de kan leva och verka som tvåspråkiga individer i samhället. Språkförmågan har även stor betydelse för allt arbete i skolan samt för elevernas fortsatta liv och verksamhet. Eleverna möter de två språken i olika sammanhang och i olika former samt stimuleras till att utbyta tankar och erfarenheter kring språkens olika roll och struktur. En tvåspråkig utbildning syftar till att ge eleverna möjlighet att använda och utveckla sin förmåga att använda teckenspråk, tala, läsa och skriva i olika sammanhang samt att uppleva och lära av t.ex. litteratur, video, film och teater på båda språken. Utbildningens syfte är att skapa goda möjligheter för elevernas språkutveckling så att språket blir ett fungerande redskap. Språket har stor betydelse för den personliga identiteten. Utbildningen i de båda ämnena bidrar till att eleven kan känna tillit till sin förmåga att ta ansvar för sitt eget lärande och att hävda egna tankar och åsikter i kontakt med omvärlden. Därmed främjas elevernas utveckling till självständiga individer och skapas förutsättningar för dem att som vuxna orientera sig i en alltmer komplicerad omvärld. Kultur och språk är oupplösligt förenade med varandra. Syftet med den tvåspråkiga utbildningen är även att stärka elevernas egen identitet och deras förståelse för andra människor och kulturer samt att uppmuntra och vidareutveckla en dubbel kulturtillhörighet.

Tvåspråkighetens karaktär och uppbyggnad

Teckenspråket är ett gestuellt-visuellt språk som saknar skriftspråk. För de flesta elever i specialskolan är andraspråket huvudsakligen den skrivna formen av svenska. De två språken används ofta i samma situationer men fyller olika funktioner. Teckenspråkets huvudsakliga funktion är den direkta kommunikationen genom vilken eleven får kunskap om omvärlden och utvecklas socialt, kognitivt och emotionellt. Svenskan krävs för full delaktighet i samhället, för att söka kunskap på egen hand, ta del av information samt kommunicera med andra. Funktionell tvåspråkighet innebär att kunna använda båda språken för att kommunicera med omvärlden, söka ny kunskap, påverka sin situation och utveckla sin personlighet. Däri ingår att tillgodose individuella behov av att använda teckenspråk, tala, läsa och skriva. Alla lärare har ett gemensamt ansvar för elevernas språkutveckling samt för att känna till de båda språkens funktioner och betydelse för lärandet. Huvudansvaret för elevernas språkutveckling ryms dock inom ämnena teckenspråk och svenska.

Utvecklingen av tvåspråkighet i teckenspråk och svenska är beroende av mänsklig kommunikation samt av att språken levandegörs och används i meningsfulla sammanhang. Utbildning i ett tvåspråkigt perspektiv förutsätter en språkmiljö där eleven både kan göra sig förstådd och förstå andra. Genom aktivt språkbruk i samtal med andra, genom reflektion och bearbetning av information utvecklas eleven kognitivt, emotionellt, intellektuellt och socialt. Den tvåspråkiga miljön skapar förutsättningar för att utbyta erfarenheter kring de två språkens form, struktur och innehåll, att tillsammans med lärare och kamrater planera undervisningens innehåll och arbetssätt, att uttrycka åsikter, söka och förmedla kunskap samt utveckla nya idéer. Lärande sker genom båda språken. Tvåspråkigheten är således betydelsefull inte bara inom ämnena svenska och teckenspråk utan inom skolans alla ämnen. Varje ämne har ämnesspecifika begrepp och en terminologi som eleven inte möter i skolans andra ämnen. Det är därför varje lärares ansvar att eleven behärskar dessa begrepp på båda språken. Tvåspråkigheten ger delaktighet i både dövas kultur och det omgivande samhällets kultur. Därigenom förmedlas två kulturer som i många avseenden är lika men som ändå var för sig har sin särprägel. En tvåspråkig miljö erbjuder möjligheter till gemensamma upplevelser av och reflektioner kring olika kulturarv. Dövas tvåspråkighet är för många ett nytt och okänt begrepp. Ämnet behandlar därför språksituationen för döva i Sverige och världen förr och nu.

Mål att sträva mot

Skolan skall i sin tvåspråkiga undervisning sträva efter att eleven – utvecklar sin fantasi och lust att skapa med hjälp av båda språken, både individuellt och i samarbete med andra, – utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter av olika art och med olika syften väcker, – utvecklar en tilltro till den egna förmågan att kunna påverka sin situation och därvid välja uttrycksform efter behov – teckenspråk, skrift eller tal, – utvecklar sin förmåga att söka information och tillägna sig kunskap genom de båda språken samt kritiskt granska och värdera olika källor och budskap, – utvecklar ett personligt förhållningssätt till båda språken för att få perspektiv på och bredd i den egna tvåspråkigheten, – utvecklar sin förmåga att analysera och diskutera skillnader och likheter mellan teckenspråk och svenska avseende struktur och funktion, – förvärvar insikt i hur lärande går till och reflekterar över sin egen språkutveckling samt lär sig att både på egen hand och tillsammans med andra använda erfarenheter, tänkande och språkliga färdigheter för att bilda och befästa kunskaper.

Teckenspråk Ämnets syfte och roll i utbildningen

Utbildningen i ämnet teckenspråk syftar till att ge eleverna möjligheter att använda och utveckla sin förmåga att samtala och lära av andra samt att uppleva och lära av texter på teckenspråk, film och teater. Texter på teckenspråk kan avse ett sammanhängande stycke teckenspråk i form av video, film eller teater eller via annat medium. Språkförmågan har stor betydelse för allt arbete i skolan och för elevernas fortsatta liv och

verksamhet. En god behärskning av teckenspråk ger eleverna en nödvändig grund för att möjliggöra en utveckling till självständiga individer med en klar uppfattning om sina egna möjligheter och begränsningar i det hörande majoritetssamhället. Det är därför ett av skolans viktigaste uppdrag att skapa goda möjligheter för elevernas språkutveckling genom att erbjuda en rik teckenspråkig miljö och goda teckenspråkiga förebilder. Språket och det teckenspråkiga kulturutbudet har stor betydelse för den personliga identiteten. Ämnet teckenspråk har som syfte att främja elevernas förmåga att uttrycka sig väl samt att med förståelse respektera andras sätt att uttrycka sig. Ämnet skall ge erfarenheter av teckenspråkiga text-, film- och teaterupplevelser och tillfällen att utbyta erfarenheter kring dessa. Teckenspråket har en nyckelställning i skolarbetet. Genom språket sker kommunikation och samarbete med andra. Kunskap bildas genom språket och genom språket görs den synlig och hanterbar. Ämnet teckenspråk syftar till att i samverkan med andra ämnen i skolan utveckla elevernas kommunikationsförmåga, tänkande och kreativitet. Dagens informations- och kommunikationsteknik skapar möjligheter för utveckling av och samtidigt förväntningar på språkförmåga hos alla. Även för specialskolans elever innebär informationsteknologin utvidgade möjligheter att också använda teckenspråk. I ämnet teckenspråk ryms därför också utvecklandet och stärkandet av elevernas förmåga att använda datorn. Kultur och språk är oupplösligt förenade med varandra. I språket finns ett lands eller en minoritetsgrupps historia och kulturella identitet. Språket speglar också den mångfald av kulturer som berikar och formar samhället. Teckenspråkets historiska utveckling och plats i vår kultur utgör en viktig del av elevernas kulturarv. Skönlitteratur om teckenspråkiga personer och texter av teckenspråkiga författare samt video, film och teater bär en del av kulturarvet och förmedlar kunskaper och värderingar. Skolans uppgift är att med utgångspunkt i elevernas kulturella skapande låta olika upplevelser, åsikter och värderingar mötas. Ämnet teckenspråk syftar till att stärka elevernas identitet och därmed även förståelse för människor med olika kulturell bakgrund.

Mål att sträva mot

Skolan skall i sin undervisning i teckenspråk sträva efter att eleven – utvecklar sin fantasi och lust att skapa med hjälp av teckenspråket, både individuellt och i samarbete med andra, – utvecklar en språklig säkerhet i samtal och kan, vill och vågar uttrycka sig i många olika sammanhang samt genom teckenspråket erövrar medel för tänkande, lärande, kontakt och påverkan, – utvecklar sin förmåga att bearbeta sitt teckenspråk utifrån egen värdering och andras råd, – utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som olika typer av texter väcker, – utvecklar förståelse av dövas och hörselskadades kultur genom att möta författarskap och berättelser från olika tider och i skilda former, – tillägnar sig kunskaper om teckenspråket, dess ständigt pågående utveckling, dess uppbyggnad och historia samt utvecklar förståelse för varför människor uttrycker sig olika,

– genom egen teckenspråkig produktion fördjupar sin insikt i grundläggande mönster och strukturer i språket samt utvecklar sin förmåga att tillämpa dessa normer i olika sammanhang, – får erfarenheter av teckenspråken i de nordiska grannländerna samt en orientering om teckenspråk i andra länder, – förvärvar insikt i hur lärande går till och reflekterar över sin egen utveckling och lär sig att både på egen hand och tillsammans med andra använda erfarenheter, tänkande och språkliga färdigheter för att bilda och befästa kunskaper.

Ämnets karaktär och uppbyggnad

I ämnet teckenspråk behandlas språkets utveckling och dess användning som en helhet. Därför kan inte ämnet teckenspråk delas upp i moment som bygger på varandra i en given turordning. Det går inte att hitta en jämnt växande utveckling genom skolåren som innebär att små barn berättar och beskriver, medan äldre elever kan se sammanhang, utreda och argumentera. Redan det lilla barnet argumenterar och diskuterar, och tonåringen har inte upphört att berätta och fantisera, men de gör det på olika sätt. Språkutveckling innebär att elevernas begreppsvärld vidgas. Alla lärare har ett gemensamt ansvar och måste vara medvetna om teckenspråkets betydelse för lärande. Men inom ämnet teckenspråk ryms huvudansvaret för elevernas teckenspråkiga utveckling, vilket innebär ökad säkerhet att använda språket uttrycksfullt och tydligt och en ökad förmåga att förstå, uppleva och tillgodogöra sig teckenspråkiga texter. Det ingår i ämnet att beakta genusperspektivet, så att förutsättningarna för utvecklingen av språket i såväl samtal som eget skapande, eller möten med andras skapande, blir gynnsamma för båda könen. Teckenspråket är av grundläggande betydelse för döva och hörselskadade elevers språk-, tanke- och personlighetsutveckling. Det är ett redskap för kommunikation och ett uttryck för elevens identitet. Arbetet med teckenspråket skapar möjligheter att tillgodose elevernas behov att uttrycka vad de känner och tänker. Det teckenspråkiga kulturutbudet ger gemensamma upplevelser att reflektera över och samtala om. Det kan innebära t.ex. drama, film, video och bilder. Ämnet utvecklar elevens förmåga att förstå, uppleva och tolka.

Teckenspråket

Språket är av grundläggande betydelse för lärandet. Med hjälp av språket är det möjligt att erövra nya begrepp och lära sig se sammanhang, tänka logiskt, granska kritiskt och värdera. Därmed ökar elevernas förmåga att reflektera och att förstå omvärlden. Språket utvecklas i ett socialt samspel med andra. Redan det lilla barnet kan ha stor praktisk erfarenhet av hela det komplicerade system som språk utgör. Barn kan exempelvis tidigt bli medvetna om att olika tecken har olika stilvalör och passar olika bra i olika sammanhang. Specialskolans elever kommer till skolan med olika erfarenheter av teckenspråk. Deras språkutveckling stimuleras ytterligare genom att de med hjälp av läraren och i samarbete med varandra upptäcker och vidareutvecklar de kunskaper de själva har i teckenspråk. Utifrån sina olika erfarenheter kan de gemensamt bygga upp kunskap om hur språket fungerar i samspel mellan människor. När eleverna använder sitt språk –

samtalar, tar emot andras budskap och tänker – i meningsfulla sammanhang, kan de utveckla goda språkfärdigheter. Genom att använda teckenspråket lär sig eleverna att behärska situationer som ställer olika språkliga krav på inlevelse, utförlighet eller formell korrekthet. Kunskaper om teckenspråkets struktur och uppbyggnad och om hur det historiskt har utvecklats fördjupar förståelsen. Språkkunskaper byggs upp genom att man använder språket, förstår hur man använder det och tillägnar sig nya kunskaper om språket.

Teckenspråkig litteratur, poesi, film och teater

Video, film, teater och poesi på teckenspråk öppnar nya världar och förmedlar erfarenheter och upplevelser av spänning, humor, tragik och glädje. Video, film, teater och poesi hjälper människan att förstå sig själv och världen och bidrar till att forma identiteten. Video, film, teater och poesi ger möjligheter till empati och förståelse för andra och för det som är annorlunda och för omprövning av värderingar och attityder. Därigenom kan motbilder formas till exempelvis rasism, extremism, stereotypa könsroller och odemokratiska förhållanden. När ungdomar möter detta kulturutbud innebär det också möjligheter för dem att tillägna sig teckenspråkigt litterära mönster och förebilder. Skönlitterära verk av teckenspråkiga författare och litteratur om döva personer ger kunskaper om barns, kvinnors och mäns livsvillkor under olika tider och i olika länder. Det ger också perspektiv på det nära och vardagliga. Såväl det gemensamma utbytet som den individuella erfarenheten i arbetet kring denna litteratur bidrar till att ge svar på de stora livsfrågorna.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det sjätte skolåret

Eleven skall – kunna delta i samtal och diskussioner på teckenspråk, – kunna producera teckenspråkstexter med olika syften som redskap för lärande och kommunikation, – kunna berätta och redogöra för något så att innehållet blir begripligt och levande, – kunna tillämpa de vanligaste reglerna för teckenspråket, – kunna skapa egna berättelser på teckenspråk samt kunna, vilja och våga framföra dem inför andra.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det tionde skolåret

Eleven skall – aktivt kunna delta i samtal och diskussioner och sätta sig in i andras tankar samt kunna redovisa ett arbete inför andra så att innehållet framgår och är begripligt, – kunna förstå till åldern avpassade teckenspråkiga texter, kunna återge innehållet sammanhängande samt kunna reflektera över det, – kunna reflektera över och sätta in i ett sammanhang några skönlitterära verk och författarskap med betydelse för döva människors sätt att leva och tänka, – kunna ta del av, reflektera över och värdera innehåll och uttrycksmedel i bild, film, teater och poesi på teckenspråk, – ha kunskaper om teckenspråket som gör det möjligt att göra iakttagelser av eget och andras språkbruk samt av likheter och skillnader mellan teckenspråk och svenska,

– kunna, vilja och våga skapa egna teckenspråkiga texter samt kunna framföra dem, – kunna använda tolk i olika situationer.

Svenska Ämnets syfte och roll i utbildningen

Syftet med utbildningen i ämnet svenska i specialskolan är att eleverna skall uppnå en sådan behärskning av det svenska språket att de kan använda det som ett funktionellt komplement till teckenspråket. Utbildningen i svenska skall främja elevernas utveckling till tvåspråkiga individer, vilket för de flesta elever i specialskolan innebär teckenspråk som förstaspråk och skriven svenska som andraspråk. Därmed får de förutsättningar att kunna studera och delta aktivt i samhällslivet. Skriften utgör ett medel för kommunikation mellan människor och mellan människor och samhälle. Dagens informations- och kommunikationsteknik skapar möjligheter för utveckling av och samtidigt förväntningar på språkförmåga hos alla. Utbildningen i ämnet svenska syftar till att utveckla elevernas förmåga att använda sig av ny teknik för att kommunicera och hämta information. Det svenska skriftspråket utgör också en väg till kunskap för specialskolans elever. I skolarbetet blir skriften ett efter hand allt viktigare komplement till teckenspråket när eleverna inhämtar och bearbetar kunskaper. Utbildningen i svenska syftar till att stärka elevernas tilltro till sin egen förmåga att använda det svenska språket i skrift. Grundläggande kunskaper om tal ingår också i ämnet svenska. Kultur och språk är oupplösligt förenade med varandra. Den kulturella identiteten uttrycks bl.a. i språket och litteraturen. I skriften återspeglas likheter och skillnader mellan människor i olika tider och med olika livsvillkor. Ämnet syftar till att eleverna genom möte med skönlitteraturen grundlägger goda läsvanor och lär känna en del av kulturarvet. Skolans uppgift är även att med utgångspunkt i elevernas egna kulturella skapande och med anknytning till deras läs-, bildmedieoch teatererfarenheter låta olika upplevelser, åsikter och värderingar mötas.

Mål att sträva mot

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven – utvecklar sin fantasi och lust att lära genom att läsa litteratur samt gärna läser på egen hand och av eget intresse, – utvecklar sin fantasi och lust att skapa med hjälp av det svenska språket, både individuellt och i samarbete med andra, – utvecklar en sådan språklig säkerhet att hon eller han vill, vågar och kan uttrycka sig i många olika sammanhang och genom skrivandet erövrar ett medel för tänkande, lärande, kontakt och påverkan, – utvecklar sin förmåga att bearbeta sina texter utifrån egen värdering och andras råd, – utvecklar sin förmåga att läsa och förstå, tolka och uppleva texter av olika slag och med olika svårighetsgrader, – tillägnar sig kunskaper om det svenska språkets uppbyggnad, dess särart i förhållande till teckenspråk, dess ständigt pågående utveckling, ursprung och historia samt utvecklar förståelse för varför människor uttrycker sig olika,

– tillägnar sig ett rikt ordförråd och förstår och använder sig av grundläggande mönster och strukturer i det svenska språket samt utvecklar sin förmåga att tillämpa skriftspråkets normer, – utvecklar sin förmåga att skriva läsligt för hand och att använda datorn som hjälpmedel, – utvecklar sin förmåga att utnyttja olika möjligheter för att söka information samt att tolka, kritiskt granska och värdera budskap i olika källor, – ökar sin förståelse för kulturell mångfald genom att möta skönlitteratur och författarskap från olika tider och i skilda former från Sverige, Norden och andra delar av världen, – utvecklar kunskaper om hur det egna lärandet på ett andraspråk går till och lär sig att använda sina erfarenheter, sitt tänkande och sina språkliga färdigheter för att inhämta och befästa kunskaper, – inser att dövas villkor för att lära sig svenska skiljer sig från hörandes och lär sig ta ansvar för den egna fortsatta svenskinlärningen.

Ämnets karaktär och uppbyggnad

Språk och litteratur är ämnets centrala innehåll. Språkutveckling innebär att elevernas förmåga att förstå och tillgodogöra sig texter av olika slag successivt ökar och att eleverna blir allt säkrare i att själva uttrycka sig. Språkutveckling innebär också att elevernas begreppsvärld vidgas. Alla lärare har ett gemensamt ansvar och måste vara medvetna om språkets betydelse för lärande. Men inom svenskämnet ryms huvudansvaret för elevernas svenskspråkiga utveckling. Det ingår i ämnet att beakta genusperspektivet, så att förutsättningarna för utvecklingen av språket blir gynnsamma för båda könen. Arbetet med språket och litteraturen skapar möjligheter att tillgodose elevernas behov att uttrycka vad de känner och tänker. Det ger kunskaper om det svenska språket, om olika kulturarv och är en källa till kunskap om världen runt omkring oss. Att tillägna sig och bearbeta texter behöver inte alltid innebära läsning utan kan ske även genom drama, rollspel, film, video och bildstudium. Ämnet utvecklar elevens förmåga att förstå, uppleva och tolka texter.

Språkutveckling – kunskapsutveckling

Utbildningen i svenska i specialskolan karakteriseras av att det svenska skriftspråket är centralt för ämnet. Språkkunskaper byggs upp genom att man använder språket, förstår hur man använder det och tillägnar sig ny kunskap om språket. Ett kontrastivt perspektiv ökar elevernas insikter om det svenska språkets struktur och användning. Genom att ta del av svenska texter och använda svenska språket i meningsfulla sammanhang bygger eleverna upp sina kunskaper om hur det svenska språket är uppbyggt samt utvecklar sin läs- och skrivförmåga. Elevernas språkutveckling stimuleras ytterligare genom att de med hjälp av läraren och i samarbete med varandra upptäcker och vidareutvecklar de kunskaper de själva har om svenska språket. Utifrån sina olika erfarenheter kan de också gemensamt bygga upp kunskap om hur språket fungerar i samspel mellan människor. I och med att elevernas svenskkunskaper ökar kommer också deras skrivande att bli en allt viktigare del av svenskämnet. I nära samspel med arbetet kring texter av olika slag lär sig eleverna att använda sina ökade språkliga insikter och kunskaper då de själva skriver. Kraven på

grammatisk korrekthet relateras till skriftens olika användningsområden, som medel för kommunikation eller för att tillgodose elevernas behov av att skapa eller av att bearbeta och befästa tankar och kunskaper. Genom att eleverna görs uppmärksamma på de olika krav som ställs i olika språksituationer får de perspektiv på den egna språkanvändningen. Detta ökar deras möjligheter att utveckla sitt skrivande och därmed också sin språkliga säkerhet. Utbildningen i svenska innefattar även kunskaper om det svenska talade språket och hur det används av den hörande omgivningen. Utveckling av elevens kunskap om tal och förmåga att använda talad svenska bygger på varje enskild elevs förutsättningar och utgår från de begrepp och det språk eleven behärskar. Andraspråksundervisning och litteraturläsning Skönlitteratur är ett viktigt kunskapsområde i ämnet och samtidigt ett medel för att förstå världen och sig själv. Litteraturen formulerar och förmedlar kunskaper och värderingar och bidrar till att forma identiteten. Arbete med texter, både skönlitteratur och sakprosa, intar en nyckelposition. Litteraturen tillhandahåller språk med meningsfullt innehåll och möjliggör en allsidig övning i språket. Med lärarens hjälp kan den tillgodose barnets behov av att möta språk som förmedlar något och som ger upplevelser och skapar nyfikenhet och intresse för svenska. Litteraturläsningen hjälper eleverna att formulera tankar och känslor som de känner igen, men som de har saknat ord för på sitt andraspråk. Den ger också möjligheter att formulera nya tankar som väcks genom litteraturen. Litteraturläsningen vidgar omvärldskunskaperna och utgör en grund för ord- och begreppsinlärning i meningsfulla sammanhang. Litteratur om och av döva personer ger arbetet med litteratur, film och teater en särskild dimension. Efter hand blir också texter av andra slag – faktatexter, tidningstexter, informationsmaterial etc. – allt mer väsentliga. Genom ett rikt och varierat skriftspråksutbud byggs språkkunskaper och insikter om det svenska språkets struktur och användningsområden upp. Genom att utnyttja textmönster och sammanhang i texter utvecklas förmågan att självständigt söka information och inhämta nya kunskaper. Att tillägna sig och bearbeta texter behöver inte alltid innebära läsning utan innefattar även t.ex. film, video och bilder.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det sjätte skolåret

Eleven skall – kunna läsa barn- och ungdomslitteratur och faktatexter skrivna för barn och ungdom med förståelse av innehållet i stort, – kunna skriva olika sorters texter i de sammanhang som behövs för arbetet och så att mottagaren kan förstå, – kunna föra en enkel dialog och framföra enkla meddelanden t.ex. via texttelefon och dator.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det tionde skolåret

Eleven skall – kunna läsa och tillgodogöra sig till åldern anpassad skönlitteratur och förstå faktatexter av den art som behövs för skolarbetet, – kunna skriva olika sorters texter så att innehållet framgår tydligt och med en sådan språkriktighet som syftet med skrivandet kräver, både vid skrivande för hand och med dator,

– kunna kommunicera på ett ändamålsenligt sätt med olika mottagare och med olika syften, kunna läsa och reflektera över några skönlitterära verk och författarskap. __________ Dessa föreskrifter träder i kraft två veckor efter den dag föreskrifterna enligt uppgift på dem utkom från trycket. Genom dessa föreskrifter upphävs Skolverkets föreskrifter (SKOLFS 1994:54) om kursplaner för specialskolan. MATS EKHOLM Jan-Erik Östmar