SÖ 2005:38

Tillämpningsöverenskommelse mellan Republiken Frankrikes försvarsministerium, Förbundsrepubliken Tysklands federala försvarsministerium, Republiken Italiens försvarsministerium, Konungariket S, SÖ 2005:38

Typ: Sveriges internationella överenskommelser
Datum: 2005-01-01
Källa: www.regeringen.se

SÖ 2005: 38

Nr 38 Tillämpningsöverenskommelse mellan Republiken Frankrikes försvarsministerium, Förbundsrepubliken Tysklands federala försvarsministerium, Republiken Italiens försvarsministerium, Konungariket Spaniens försvarsministerium, Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands försvarsministerium samt Konungariket Sveriges regering om harmonisering av militära krav (förkortad titel: TÖ-HMK) London den 11 september 2003

Regeringen beslutade den 5 december 2002 att underteckna överenskommelsen. Sverige undertecknade den 24 april 2003. Överenskommelsen trädde i kraft efter sista undertecknandet, den 11 september 2003.

SÖ 2005: 38

Tillämpningsöverenskommelse mellan Republiken Frankrikes försvarsministerium, Förbundsrepubliken Tysklands federala försvarsministerium, Republiken Italiens försvarsministerium, Konungariket Spaniens försvarsministerium, Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands försvarsministerium samt Konungariket Sveriges regering om harmonisering av militära krav (förkortad titel: TÖ-HMK)

Innehållsförteckning

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 1. Syften och omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 2. Deﬁnition av termer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 3. Ledning och organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 4. Ekonomiska frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 5. Utlämnande och användning av information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 6. Tvistlösning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 7. Varaktighet, ikraftsättande, uppsägning, ändringar och frånträde . . . . . 5 8. Allmänna bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 9. Underskrifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Bilaga A (Metodik för harmonisering av militära krav) . . . . . . . . . . . . . . . 7

Inledning

Republiken Frankrikes försvarsministerium, Förbundsrepubliken Tysklands federala försvarsministerium, Republiken Italiens försvarsministerium, Konungariket Spaniens försvarsministerium, Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands försvarsministerium samt Konungariket Sveriges regering (nedan kallade deltagarna), som bekräftar

a) att ramavtalet mellan Republiken Frankrike, Republiken Italien, Konungariket Spanien, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om åtgärder för att underlätta omstrukturering och drift av den europeiska försvarsindustrin, som undertecknades i Farnborough den 27 juli 2002 (nedan kallad ramavtalet) skall gälla för denna tillämpningsöverenskommelse,

b) att de fördelar som kan uppnås genom en harmonisering av deras försvarsmakters militära krav för att underlätta omstrukturering och drift av den europeiska försvarsindustrin och

c) att denna tillämpningsöverenskommelse inte fordrar någon ändring av deltagarnas grundlagar,

registrerar sina överenskommelser om de administrativa och tekniska detaljerna i samarbetet i fråga om harmonisering av militära krav i enlighet med artikel 59 i ramavtalet.

I synnerhet för att deﬁniera och tillämpa de praktiska åtgärder som avses i del 7 (harmonisering av militära krav) i ramavtalet har deltagarna träffat följande överenskommelse.

SÖ 2005: 38

Avsnitt 1

Syften och omfattning

1.1 Syftena med det samarbete som täcks av denna tillämpningsöverenskommelse är följande, att:

a) identiﬁera områden inom vilka en bättre harmonisering av militära krav anses vara möjlig.

b) i tidigast möjliga skede identiﬁera potentiella samarbetsmöjligheter på försvarsmaterielområdet.

c) upprätta dokument om harmoniserade militära krav för vissa områden.

1.2 För att uppfylla dessa syften skall deltagarna genomföra följande arbetsprogram med användning av den metodik som anges i bilaga A.

a) Granska och utväxla planer för utveckling av sina försvarsmaterielförmågor som baseras på en huvuddatabas (HDB) i vilken deltagarna inför data.

b) Identiﬁera områden där det kan ﬁnnas gemensamma intressen och behov som sammanfaller tidsmässigt.

c) Så långt som möjligt tidsmässigt synkronisera deltagarnas planering beträffande utveckling och anskaffning av försvarsmateriel för att främja etablering och initiering av samarbetsprojekt.

d) Identiﬁera och bedöma potentiella samarbetsprogram för utveckling och anskaffning.

e) Utforma gemensamma målsättningar på stabsnivå (GMS) för de utvalda potentiella samarbetsprogrammen.

f) Föra en dialog med den europeiska försvarsindustrin när så är lämpligt.

1.3 För att genomföra den ovannämnda metodiken skall deltagarna upprätta de underorgan som avses i avsnitt 3.

1.4 För att uppfylla dessa syften skall deltagarna beakta verksamheter som pågår i nu existerande organ.

1.5 HDB skall förses med uppgifter från alla deltagarna enligt principen om ömsesidigt ansvar. Inga data skall införas i HDB som kan äventyra den nationella säkerheten.

Avsnitt 2

Deﬁnitioner av termer

leverantör: en enhet som tilldelats ett kontrakt av eller för en deltagares upphandlande enhet.

information: all information oavsett form eller slag. Termen innefattar mjukvara och ur mjukvaran utskriven dokumentation.

utlämnande deltagare: en deltagare som lämnar ut information med stöd av denna tillämpningsöverenskommelse.

mottagande deltagare:en deltagare som mottar information från en utlämnande deltagare.

representant för försvarsindustrin: en person som är utsedd att företräda ett lands försvarsindustriförbund.

tredje man: en person eller en annan enhet vars regering eller statliga organ inte är deltagare.

SÖ 2005: 38

Avsnitt 3

Ledning och organisation

3.1 Verksamhet som utförs i samband med denna tillämpningsöverenskommelse skall ledas och administreras för deltagarna av beﬁntliga organisationer och följande underorgan:

a) Ett råd för harmonisering av militära krav (HMK-rådet) för gemensam undersökning och bedömning av samarbetsmöjligheter. HMK-rådet skall vara ansvarigt för organisation och ledning av underorganen.

Deltagarna skall utse var sin huvudman för denna tillämpningsöverenskommelse enligt följande (eller deras motsvarigheter, i händelse av omorganisation):

Frankrike: DCS Plans Joint Staff ( Sous-chef "Plans" de l'état-major des armées).

Tyskland: DCOS Joint Staff Planning Division MOD (BMVg Stabsabteilungsleiter FüS IV).

Italien: Chief of Planning Department of the General Defence Staff (CAPO del III Reparto Planiﬁcazione dello Stato Maggiore della Difesa).

Spanien: ACOS PLANS/JEDIVPLA (General Jefe Planes. Estado Mayor Conjunto).

Sverige: Ställföreträdande Chefen för Krigsförbandsledning. Storbritannien: Deputy Chief of the Defence Staff (Equipment Capability). b) En ansvarig för HDB (HDBA) som skall sköta de hjälpmedel som ut-

formats för att stödja HMK-rådet i dess arbete.

c) Grupper för gemensam kravspeciﬁcering (KSG) dvs. tillfälligt uppsatta expertgrupper som skall formulera GMS.

3.2 Deltagarna skall gemensamt ansvara för underorganens bemanning.

3.3 Direktiv för HMK-rådet, HDBA och KSG anges i bihang 1 till bilaga A.

Avsnitt 4

Ekonomiska frågor

4.1 Varje deltagare skall bestrida kostnaderna för sin egen verksamhet med genomförandet av denna tillämpningsöverenskommelse.

Avsnitt 5

Utlämnande och användning av information

5.1 All sekretessbelagd information som utväxlats eller framställts i samband med denna tillämpningsöverenskommelse skall användas, lagras, hanteras och skyddas i enlighet med del 4 och del 8 i ramavtalet.

5.2 Deltagarna skall vidta alla lagliga åtgärder de förfogar över för att utreda alla fall där det är känt eller ﬁnns anledning att misstänka att sekretessbelagd information som har gjorts tillgänglig eller framställts inom ramen för denna tillämpningsöverenskommelse har kommit på avvägar eller röjts till obehöriga. Deltagarna skall också omedelbart och uttömmande informera varandra om omständigheterna vid varje sådant fall, om utredningens slutliga resultat och om vilka åtgärder som har vidtagits för att förhindra en upprepning.

SÖ 2005: 38

5.3 Den högsta graden av sekretessbeteckning på material som utväxlas mellan deltagarna enligt denna tillämpningsöverenskommelses syften är HEMLIG / SECRET. Den högsta tillåtna sekretessbeteckningen för information som skall införas i HDB är HEMLIG / CONFIDENTIAL.

5.4 All sekretessbelagd information som utväxlas eller framställs med stöd av denna tillämpningsöverenskommelse skall fortsätta att vara skyddad om en deltagare frånträder denna tillämpningsöverenskommelse eller om den upphör att gälla.

5.5 Deltagarna får lämna ut information till varandra i syfte att genomföra bestämmelserna i denna tillämpningsöverenskommelse. De mottagande deltagarna får inte lämna ut eller på annat sätt överföra informationen till någon annan person än sina egna anställda utan skriftligt förhandstillstånd av den utlämnande deltagaren, såvida inte detta krävs i lagen från fall till fall.

5.6 När deltagarna utbyter information enligt denna tillämpningsöverenskommelse skall den utlämnande deltagaren bestämma mängden av den information som skall lämnas ut och de mottagande deltagarna får endast använda informationen för det syfte för vilket informationen lämnades ut. Den utlämnande deltagaren skall vara ansvarig för att märka dokumenterad information, vilket skall innefatta följande:

a) Identiﬁering av den utlämnande deltagaren och av informationens ägare.

b) En förklaring om huruvida informationen får lämnas ut till leverantörer eller anställd hos leverantörer som arbetar i den mottagande deltagaren anläggningar.

c) Informationens sekretessbeteckning.

Avsnitt 6

Tvistlösning

6.1 Tvister skall behandlas i enlighet med artikel 60 i ramavtalet.

Avsnitt 7

Varaktighet, ikraftträdande, uppsägning, ändringar och frånträde

7.1 Varaktighet, ikraftträdande och frånträde

Om ramavtalet har trätt i kraft för alla signatärstater senast den dag då alla deltagare har undertecknat denna tillämpningsöverenskommelse, träder denna överenskommelse i kraft den dagen. Om emellertid, senast vid den tidpunkten, ramavtalet inte har trätt i kraft för alla signatärstater, skall denna överenskommelse endast träda i kraft för de signatärstater för vilka ramavtalet har trätt i kraft. Denna överenskommelse kommer då att träda i kraft för de andra signatärstaterna om och när ramavtalet träder i kraft för var och en av dem. Om denna överenskommelse träder i kraft på skilda dagar, skall depositarien för ramavtalet meddela deltagarna dagen för denna överenskommelses ikraftträdande för var och en av dem. Såvida inte deltagarna beslutar sig för att frånträda denna överenskommelse tidigare, skall den fortsätta att gälla så länge som ramavtalet gäller.

SÖ 2005: 38

7.2 Ändringar

Denna tillämpningsöverenskommelse får när som helst ändras genom enhälligt skriftligt samtycke av deltagarna.

7.3 Frånträde

7.3.1 Frånträde från ramavtalet medför frånträde från denna överenskommelse.

7.3.2 Om en deltagare av tvingande nationella skäl anser det vara nödvändigt att frånträda denna tillämpningsöverenskommelse, skall den pröva följderna därav med de övriga deltagarna. Om den frånträdande deltagaren efter avslutad prövning fortfarande önskar frånträda avtalet, skall den samtidigt till depositarien meddela att den önskar frånträda tillämpningsöverenskommelsen och ramavtalet. De formaliteter som anges i artikel 57.2 skall gälla för frånträde från ramavtalet. Ramavtalets depositarie skall underrätta deltagarna om dag för frånträde av denna tillämpningsöverenskommelse, vilket skall vara samma dag som dagen för frånträdet av ramavtalet. Den frånträdande deltagaren skall fortsätta att delta fram till den dag då frånträdet träder i kraft.

Avsnitt 8

Allmänna bestämmelser

8.1 Alla deltagarnas aktiviteter enligt denna överenskommelse skall utföras i enlighet med deras nationella lagar. Deltagarnas ansvar skall vara beroende av tillgången på ekonomiska resurser för sådana syften.

8.2 Den föreslagna kopplingen mellan de sex ramavtalsparternas försvarsmaterielupphandlande organ och försvarsindustrins företrädare skall göras i samråd med nationella upphandlande organ på det sätt som fordras enligt respektive nationella bestämmelser och praxis som gäller för sådana kontakter mellan dessa organ och försvarsindustrin. Dessutom skall de försvarsmaterielupphandlande organen hållas informerade och medverka i relevanta överläggningar och informationsutbyten mellan HMK-rådet och den gemensamma försvarsindustriella referenskommittén samt mellan HMK-rådet och referenskommitténs underorgan.

Avsnitt 9

Underskrifter

9.1 Föregående text motsvarar vad som överenskommits mellan deltagarna och har undertecknats av dem i ett original på engelska, franska, italienska, spanska, svenska och tyska språken, varvid alla texter är lika giltiga. Storbritannien skall förvara originaltexterna och bestyrkta kopior skall tillställas var och en av de övriga deltagarna.

SÖ 2005: 38

Bilaga A

Metodik för harmonisering av militära krav

Innehållsförteckning

I. Syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 II. Förfarande för harmonisering av militära krav . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 II.1 Styrkeförmågornas huvudsakliga beståndsdelar . . . . . . . . . . . . . . . . 8 II.2 Inledning av militära förmågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 II.3 Metodik för harmonisering av militära krav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 II.4 Huvuddatabasen (HDB) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 II.5 Utvärdering av HDB och förfarande för harmonisering av militära

krav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 II.6 Informationsutbyte till stöd för harmoniseringen av militära krav . . 12 II.7 Jämförelse mellan styrkeutvecklings- och anskaffningsplaner . . . . 13 II.8 Organisatoriska aspekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 II.9 Industrins medverkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 III Ordlista för bilagan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

Bihang:

Bilaga 1.Direktiv för underorganen till harmoniseringsförfarandet

Diagram:

Diagram 1. Flödesschema för harmonisering av militära krav Diagram 2. Hur huvuddatabasen för försvarsmateriella behov utvärderas Diagram 3. Gemensamt utvärderingsförfarande

I. Syfte

101. Syftet med detta dokument är att ange vilka åtgärder som skall vidtas för att harmonisera ramavtalsparternas militära krav för att underlätta identiﬁering av samarbetsmöjligheter som i sin tur kan leda till formulering av GMS.

II. Förfarande för harmonisering av militära krav

201. För att uppnå ett effektivt resultat, är det nödvändigt att de sex länderna så snart som möjligt börjar överlägga om identiﬁering av troliga förmågebrister innan militära krav deﬁnieras. När deltagarna gör detta, skall de ha beaktat andra förekommande organ inom EU, Västeuropeiska försvarsmaterialgruppen (Western European Armaments Group - WEAG) och Nato. Förekomsten av dessa organ skall emellertid inte påverka det harmoniseringsförfarande som beskrivs i detta dokument. Vidare skall militära krav som kan ha gjorts upp utan tanke på samarbete prövas för att bestämma om samarbete kan vara fördelaktigt.

202. Detta tillvägagångssätt grundas på nationernas vilja att inte längre tillämpa principen att anskaffa försvarsmateriel genom ersättning av föråldrad

SÖ 2005: 38

utrustning. I stället skall försvarsmaterielkrav vara resultatet av identiﬁering av förmågebrister. En förmågebrist som har identiﬁerats på detta sätt skall sedan utfyllas antingen genom att ta i bruk lämplig försvarsmateriel, genom doktrinförändring eller genom andra lämpliga åtgärder. Som ett resultat av identiﬁering av förmågebrister och harmonisering av militära krav räknar man med att identiﬁering av potentiella samarbetsprojekt inom försvarsmaterielområdet får ökad framgång.

II.1 Styrkeförmågornas huvudsakliga beståndsdelar

211. Det blir allt mer sannolikt att framtida militära insatser kommer att genomföras inom ramen för olika koalitioner. Denna princip, som sedan länge har gällt visst nationellt försvar i Europa, tillämpas nu även inom krishanteringsinsatser, som med mycket större sannolikhet måste genomföras. Kombinerade insatser i regi av FN och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och/eller under beskydd av Nato eller EU kommer att vara en viktig inﬂytelsefaktor som är avgörande för utformningen av framtida militära förmågor.

212. Multinationalitet i militära insatser är endast möjlig om de militära medel som används inom alla större förmågeområden är kompatibla och kan samverka. Därför är det en framtida utmaning att åstadkomma framsteg, särskilt på dessa områden.

213. Utgångspunkten för framgång i fråga om förbättring av det framtida försvarsmaterielsamarbetet är inrättandet av en gemensam databas för försvarsmateriella behov enligt nedanstående beskrivning. Databasen måste täcka de troligaste multinationella uppgifter i vilka ramavtalsparternas styrkor kan bli delaktiga. Dessutom måste databasen läggas upp som ett levande dokument som vid behov kan anpassas till förändrade säkerhetskrav.

II.2 Indelning av militära förmågor

221. Avtalet om Europeiska rubrikmål (European Headline Goals) mellan 14 stater, däribland alla deltagarna, har utmynnat i ett allmänt erkännande av de militära förmågor av första ordningen och av andra militära förmågor som krävs för de s.k. Petersbergsuppgifterna. Dessa förmågor är förtecknade i Helsingforskatalogen för målsättning med militära förmågor (Helsinki Headline Goal Catalogue - HHC) och har godkänts av alla medlemsstaterna. Eftersom detta är den enda internationellt överenskomna förteckningen över förmågeområden, har dessa rubriker använts som grund för huvuddatabasen för HMK.

222. Dessa förmågor grupperas i följande förmågor av första ordningen: • Lednings-, sambands- och informationssystem. • Underrättelse-, övervaknings-, målbestämnings- och spaningssystem. • Operativ, strategisk rörlighet / taktisk rörlighet. • Strid. • Skydd / uthållighet. • Logistik. • Understöd.

SÖ 2005: 38

223. För att möjliggöra en bättre jämförelse av den militära utrustningen och de system som behövs för att avhjälpa identiﬁerade förmågebrister, måste man ytterligare gruppera de nämnda förmågorna av första ordningen i militära förmågor och underförmågor. De beteckningar på förmågor som anges i HHC bör användas. Ytterligare militära underförmågor skall tillhandahållas i en närmare analys när det ﬁnns behov av att närmare ange utrustning och system. Förändringar härvidlag skall bestämmas genom enhälligt skriftligt samtycke av deltagarna utan ändring av denna tillämpningsöverenskommelse.

II.3 Metodik för harmonisering av militära krav

231. Harmonisering av militära krav är det första steget i identiﬁering av framtida samarbetsprogram om försvarsmateriel (jfr diagram 1). Det är därför viktigt att gå metodiskt till väga och jämföra de nationella planerna för att avhjälpa förmågebrister för att underlätta en utvärdering av samarbetsmöjligheterna. Som framgår av diagram 1, skall detta åstadkommas med hjälp av informationsutbyte och ett gemensamt utvärderingsförfarande. Det gemensamma utvärderingsförfarandet skall utmynna i en förteckning över möjliga framtida samarbetsprogram. Nästa steg skall vara att utföra djupgående utredningar, som syftar till att formulera GMS, som i sin tur kan utmynna i ett gemensamt anskaffningsprogram bland de deltagande staterna.

En huvudförutsättning för att göra en fullständig analys av de nationella planerna är ett jämförande informationsutbyte om de nationella planerna för att förvärva militära förmågor.

232. En hörnsten i metoden är ett ömsesidigt och allsidigt informationsutbyte om planer. En jämförelse av information som mottagits från alla deltagarna tillåter att data analyseras med sikte på gemensamma militära förmågor. De nationella militära kraven harmoniseras i ett upprepat förfarande, vari ingår nationell och gemensam utvärdering av jämförda data. Detta utmynnar i

HMK-proceduren T A Potentiella Nationell nivå av prioritering av Gemensam T

samarbetsmöjligheter samarbete o. kompletterande data målsättning på

stabsnivå (GMS)

Huvuddatabas Stater (HDB) HMK-rådet Krav-

Vidare specificerings-

under- Ömsesidiga

grupper

Data införda av sökning förklaringar o. OCESS RESUL alla 6 stater (utvärdering gemensam (KSG)

utvärdering Harmonisering

av nationellt Anskaffning

värde för samarbete)

Enskilda staters val av HMK-rådets val Samarbete

BESLUT PR potentiella samarbetsmöjligheter av program

Diagram 1. Flödesschema för harmonisering av militära krav

SÖ 2005: 38

största möjliga samordning mellan vissa eller alla ramavtalsparter vad gäller harmonisering av militära krav. Detta är också det bästa sättet att uppnå det politiska syftet med ramavtalet, vilket är att underlätta ett bredare försvarsmaterielsamarbete.

HDB skall förses med uppgifter av alla staterna enligt principen om ömsesidig skyldighet, men skall inte innehålla data som kan hota den nationella säkerheten.

II.4 Huvuddatabasen HDB

241. Upprättandet av en relationsdatabas skall vara utgångspunkten för den nationella och den gemensamma utvärderingen av deltagarnas planer på att avhjälpa förmågebrister. De bästa utsikterna för framgång i harmonisering av militära krav följer av att göra jämförelser mellan militära förmågebrister i ett tidigt skede. Nationella militära krav eller förmågebrister skall införas i en gemensam databas, kallad huvuddatabasen (HDB). Graden av detaljering av och kvaliteten på data som medlemmarna inför i HDB måste vara jämförbara. HDB skall upprättas genom avtal mellan alla staterna och inspekteras regelbundet för att tillåta största möjliga överensstämmelse med avseende på däri ingående data och för att trygga att den är bästa möjliga källa för den nationella och den gemensamma utvärderingen.

242. För att möjliggöra bästa möjliga jämförelse av den utväxlade informationen, skall medlemmarna avtala om exakt deﬁnition av data som får införas i HDB. Alla medlemmarna är skyldiga att införa fullständiga data. Engelska är det språk som alla medlemmarna skall använda för införing av data.

243. HDB skall hanteras av en ansvarig person för databasen (HDBA), som arbetar för alla deltagarna. Denna person skall ansvara för införande och dokumentering av alla ändringar i HDB som förefaller nödvändiga när den används. Den ansvarige skall bevara den enda giltiga referensdatabasen för alla staterna och förse medlemmarna med uppdaterad information. Varje stat skall ansvara för att meddela den ansvarige sina egna planeringsdata och uppdaterade data. Deltagarna och den ansvarige skall ha tillgång till alla data som införs av staterna, men inte tredje man. Den ansvarige skall jämföra statusen för nationella data mot en överenskommen dataordbok. Den ansvarige skall därefter införa alla staternas data i en gemensam databas och sända alla medlemmarna en kopia av denna gemensamma databas.

244. HDB är utgångspunkt i identiﬁeringen av möjliga samarbetsprojekt och är upplagd som ett verksamt dokument i detta syfte. HMK-rådet kan anpassa HDB:s struktur när så erfodras för att möjliggöra identiﬁering av likheter i nationella planer och gemensamma utvärderingar av samarbetspotentialen.

SÖ 2005: 38

II.5 Utvärdering av HDB och förfarande för harmonisering av militära krav

251. Tillvägagångssättet för utvärdering av databasen framgår av diagram 2.

Omprövning av nationella krav

Nationell utvärdering Gemensam utvärdering av alla de 6

staterna Urval av program för gemensam målsättning på stabsnivå (GMS)

Diagram 2. Hur HDB utvärderas

Diagrammet består av fyra delar som tillsammans utgör det fullständiga förfarandet för utvärdering och identiﬁering av potentiella samarbetsprogram på försvarsmaterielområdet.

252. Det första steget omfattar varje stats utvärdering av sin egen information om nationella program som lagrats i HDB. Resultatet lagras i HDB som två separata informationsenheter för varje program som bedöms. Den ena enheten innefattar angivande av programmets relativa position i den nationella prioritetsordningen för den nationella planeringen av operativa behov. Den andra enheten anger den grad till vilken den berörda staten är beredd att delta i krigsmaterielsamarbetet. Båda informationsenheterna införs i tre olika nivåer: låg, medel och hög. Standardkriterier om den form som indata skall ha som skall bedömas skall tillhandahållas för att hjälpa staterna med vägledning för utvärdering av sina egna program i HDB.

253. De inﬂuenser som skall bedömas skall indelas i tre kategorier, nämligen militära, politiska och industriella inﬂuenser. För varje inﬂuens skall det ﬁnnas tre olika poängvärden och staterna får beakta dem när de bedömer ett projekts totala värde för prioritering för samarbete.

254. När staterna har genomfört sina enskilda nationella utvärderingar och den därav resulterande informationen har utväxlats med hjälp av HDB, skall de sammanträda för att genomföra en gemensam utvärdering av HDB i syfte att identiﬁera potentiella samarbetsmöjligheter för harmonisering av militära krav.

Det är av avgörande betydelse att alla deltagarna måste ha avslutat sina nationella utvärderingar i förväg, eftersom de bidrar med initialinformationen för den gemensamma utvärderingen. Om den första gemensamma utvärderingen av samarbetstillfällena inte ger det önskade resultatet av potentiella samarbetsmöjligheter, kan en lösning vara att var och en av staterna omprövar data på grundval av resultatet av den första gemensamma analysen.

SÖ 2005: 38

Gemensam

utvärdering ja

av alla de 6

Val av förslag Gemensam

Nationella staterna Beslut Bilda

till samarbets- målsättning indata KSG möjligheter på stabsnivå

nej

Diagram 3. Gemensamt utvärderingsförfarande

I den övergripande metoden för harmonisering av militära krav ingår följande steg: • Val av nationella prioriteter för samarbete. • Gemensam utvärdering av de enskilda staternas data. • Identiﬁering och val av potentiella samarbetsmöjligheter (även om inte al-

la de sex staterna deltar).

Detta upprepade förfarande med alternerande nationella och gemensamma utvärderingar av HDB kräver att staterna deltar i en intensiv och öppen dialog. Denna dialog tillåter att den verkliga samarbetspotentialen mellan medlemsstaterna veriﬁeras noggrant och metodiskt.

255. Resultatet av detta utvärderingsförfarande beror i hög grad på kvaliteten på datauppgifterna i HDB. Det är varje stats ansvar att lämna sådan ytterligare information som krävs för gemensam utvärdering av HDB. Detta är det effektivaste sättet att uppnå det gemensamma målet att ﬁnna ﬂera möjligheter för ett framgångsrikt samarbete på försvarsmaterielområdet. Resultatet av det gemensamma utvärderingsförfarandet kan ha direkt inverkan på HDB:s struktur. Den måste därför anpassas för att möta kraven på utvärderingsförfarandet.

II.6 Informationsutbyte till stöd för harmoniseringen av militära krav

261. Den gemensamma utvärderingen av HDB och identiﬁeringen av potentiella samarbetsprojekt innebär att det är önskvärt att varje berörd stat har god kännedom om de övriga staternas nationella mål för planering av sina operativa behov. För att säkerställa detta, måste typen och mängden av den berörda informationen speciﬁceras och utväxlas.

262. Den gemensamma utvärderingen och identiﬁeringen av framtida samarbetsmöjligheter fordrar att staterna har exakt kännedom om hur de nationella medelfristiga och långsiktiga militära förmågebehoven utformas för att de skall kunna ändra inriktningen på sina nationella planer i ett tidigt skede. Nationella dokument eller inslag däri, såsom nationella styrkekoncept, underkoncept för gemensamma uppgifter och militära krav i fråga om förmågorna i framtida system skall göras tillgängliga i varje särskilt fall. Bland annat visar de en medlemsstats säkerhets- och försvarspolitik, den allmänna uppgift som dess styrkor tilldelas, möjligtvis beskrivningar av särskilda militära un-

SÖ 2005: 38

deruppgifter och resultatet av den nationella analysen av hur en viss förmågebrist skall avhjälpas.

II.7 Jämförelse mellan styrkeutvecklings- och anskaffningsplaner

271. Jämförelsen mellan nationella planeringscykler visar de tidsaspekter enligt vilka staterna gör upp sina planer. Lämpliga "milstolpar" skall medge en ungefärlig jämförelse mellan de nationella styrkeutvecklingsplanerna. Dessa milstolpar deﬁnieras i en gemensam överenskommen ordbok i HDB.

272. Det metodiska tillvägagångssättet med att identiﬁera framtida samarbetsprogram skall emellertid understödjas av den omständighet att varje stat skall vara förtrogen med de övriga staternas nationella förfaranden. Detta skall möjliggöra att potentiella samarbetspartner jämför planer som motsvarar tillståndet i deras egen planering. De större beslut som måste fattas av varje stat fram till fullt godkännande av anskaffning av försvarsmateriel och system skall identiﬁeras.

273. Den nya förmågebaserade ansatsen för planering av militära krav är nyckeln till harmoniseringen av planeringen av styrkeutveckling. Nationerna skall upprätta de förmågor som är nödvändiga för sin försvarsmakt enligt de uppdrag som följer av politiska och militära scenarier. En förmågebrist identiﬁeras där det föreligger en avvikelse mellan de existerande militära förmågorna och de militära förmågor som behövs.

274. Deltagarnas nationella försvarsmaterielplaner jämförs i HDB. Harmoniseringen av de militära kraven mellan dessa stater uppnås slutligt när harmoniseringsförfarandet resulterar i en harmoniserad doktrinlösning eller när en GMS formuleras.

275. Även om de övergripande upphandlingsförfarandena är komplexa och varierande, är det möjligt att ﬁnna paritet mellan de olika faserna i dessa förfaranden. De allmänna beteckningarna på dessa faser är följande: förberedelse, analys, utveckling och anskaffning. De används för att beskriva den fas av utveckling som ett system, en utrustning eller ett program beﬁnner sig i som skall införa i HDB och deﬁnieras i dess ordbok.

II.8 Organisatoriska aspekter

281. En förbättring av harmoniseringen av militära krav mellan deltagarna fordrar att de i saken insatta militära staberna direkt deltar i förfarandet. Att överlåta ansvaret för harmoniseringsförfarandet till ett särskilt eller redan existerande multinationellt organ kan placera detta organ i en situation där det inte får nödvändig uppmärksamhet från de berörda staterna. Överläggningar mellan ramavtalsparterna om potentiella samarbetsprojekt i fråga om försvarsmateriel bör inledas så tidigt som möjligt i förfarandet för att bestämma militära krav.

282. I normalfallet måste ett militärt krav utformas innan den nationella anskaffningscykeln börjar. Enligt ramavtalet skall harmoniseringen av kravsför-

SÖ 2005: 38

farandet resultera i formulering av ett samarbetsprojekt mellan två eller ﬂera deltagare.

283. Harmoniseringsförfarandet måste institutionaliseras för att trygga att de nödvändiga överläggningarna genomförs enligt de föreskrivna linjerna. Detta kräver att ett antal forum och institutioner inrättas, nämligen:

• Deltagarnas representanter i fråga om försvarsmaterielplanering bildar ett

råd för harmonisering av militära krav (HMK-rådet),som har till uppgift att utvärdera HDB och utvälja potentiella samarbetsmöjligheter på försvarsmaterielområdet. Första ordförandestat i HMK-styrelsen skall väljas vid HMK-styrelsens konstituerande möte.

• En utsedd ansvarig för huvuddatabasen (HDBA), som första gången utses

av den första ordförandestaten, skall vara ansvarig för att kombinera nationella indata, som skall utgöra en gemensam databas.

• Så snart potentiella samarbetsmöjligheter har utvalts av HMK-rådet, skall

gemensamma kravspeciﬁceringsgrupper (KSG) upprättas, som ges i uppdrag av HMK-rådet när så bedöms lämpligt att närmare pröva förslagen i syfte att formulera GMS.

Direktiven för de organ som är verksamma i förfarandet skall motsvara det

gemensamma målet att åstadkomma nya samarbetsprogram på försvarsmaterielområdet. Dessa organ skall inledningsvis följa de direktiv som anges i bihang 1.

284. Ledningen av program och själva upphandlingsförfarandet ligger utanför HMK-förfarandet, vilket slutar med utformning av GMS. Beslut om vilket organ som är bäst lämpat för att leda ett godkänt program måste fattas från fall till fall, möjligtvis genom att använda nya gemensamma organ såsom OCCAR.

285. Kravspeciﬁceringsgruppen ägnar sig endast åt att harmonisera krav för att söka efter möjligheter till multinationellt samarbete.

II.9 Industrins medverkan

291. Med tanke på att ramavtalet har slutits för att underlätta omstrukturering och drift av den europeiska försvarsindustrin, är denna industris medverkan av avgörande betydelse. Försvarsindustrirepresentanternas medverkan på det nationella planet måste ske i samråd med de nationella anskaffningsstaberna enligt vad som fordras i individuella nationella bestämmelser och praxis. Som redan nämnts, har de nationella styrkorna inte längre tillräckliga militära behov inom alla områden för att på ett ekonomiskt sätt vidmakthålla nödvändig industriell kapacitet i varje medlemsstat. För att biträda försvarsindustrin i en eventuell framtida omstrukturering eller för att genomföra operationella förbättringar, är det därför viktigt att den berörda industrin kommer in i ett tidigt skede av harmoniseringen av militära krav.

SÖ 2005: 38

292. Varje stat skall utvärdera den information om sina nationella program som är lagrad i HDB. Denna utvärdering bör på lämpligt sätt involvera den nationella försvarsindustrin. Representanternas tidiga medverkan i harmoniseringsförfarandet kommer att vara till nytta för industrin och dessutom kan representanterna lämna viktig information och tillhandahålla sakkunskap om möjliga lösningar för att avhjälpa förmågebristerna samt för att bidra med sin fackkunskap om potentiellt industriellt samarbete.

På nationell nivå ﬁnns det ett behov av nära samråd mellan kravspeciﬁcerande militära staber, andra berörda nationella staber och representanter för industrin, som utsetts av de nationella försvarsindustriföreningarna. I detta skede bör representanterna för industrin ha mottagit databasinformation efter tillstånd av HMK-rådet. Med hjälp av detta förfarande bör industrierna i de sex ramavtalsparterna kunna föreslå och överlägga om teknologier och möjliga lösningar för att möta de militära kraven.

293. På förslag av industrin föreslås att, som komplement till det egentliga harmoniseringsförfarandet, de sex ramavtalsparternas industrirepresentanter sätter upp en gemensam referenskommitté för försvarsindustrin (GRFI). Syftet med denna kommitté är att biträda HMK-rådet genom att tillställa den en informell rapport. Rapporten skall grundas på regelbundet samråd om tekniska systembaserade och samarbetsrelaterade frågor som sammanhänger med de potentiella harmoniserade kraven som de diskuterats på nationell nivå. Det förutses att referenskommitténs rapport skall göra det möjligt för HMK-rådet att ytterligare förbättra sina beslut om en godkänd uppsättning av potentiella harmoniserade krav genom att beakta det vidare industriella perspektivet. Likaledes skulle industrins bidrag till HMK-rådet i ett tidigt skede göra det möjligt för de påföljande KSG att bedöma relevanta tekniska och industriella frågor som gäller den utvalda samarbetsmöjlighetens harmoniserade krav.

294. Det sista steget i industrins deltagande i harmonseringförfarandet är att de nationella industrierna skall lämna tekniskt understöd och bidrag till KSG:s verksamhet. Industrin har avsevärd vidd och avsevärt djup vad gäller sakkunskap, något som i hög grad gagnar kravspeciﬁceringsgrupperna, särskilt inom områden som gäller operationella konceptstudier, simuleringar, forskning och teknologi samt identiﬁering och lindring av tekniska risker. Formuleringen av efterföljande GMS är rätteligen en statlig angelägenhet. Uppenbarligen, och utanför harmoniseringsprocessen, skall industrin beakta eventuella GMS som uppkommer i enlighet med de normala förfarandena i fråga om anskaffning och upphandling. Emellertid måste industrins medverkan i kravspeciﬁceringsgrupperna stå i överensstämmelse med rättvisa handelsbruk och följa konkurrensreglerna i de efterföljande faserna av upphandlingen. Det är en förhoppning att, genom industrins konstruktiva delaktighet i hela harmoniseringsförfarandet, varje reaktion från den europeiska industrin på ett riktigt sätt motsvarar GMS förmåga och ekonomi.

295. Industrins ovan angivna medverkan är inte ett obligatoriskt inslag i den metodik som visas i diagram 1, utan något som rätteligen tillkommer regeringarna i de sex medlemsstaterna. Det förutses att industrins medverkan är en parallell och kompletterande process, som är avsedd att tillhandahålla värdefull information till HMK-rådet och kravspeciﬁceringsgrupperna och för att

SÖ 2005: 38

HMK-rådet skall kunna gripa sig an med sina uppgifter på ett holistiskt sätt i ett tidigare skede, om den önskar det.

296. HMK-rådet skall samordna delgivningen av information till industrin om resultaten av den gemensamma utvärderingen och om de beslut som fattats.

III. Ordlista för denna bilaga

samarbetsmöjlighet: förmåga eller program som lagrats i HDB och som identiﬁerats i det nationella utvärderingsförfarandet som en möjlighet som skall bedömas av HMK-rådet med tanke på vidare samarbete.

gemensamt utvärderingsförfarande: förfarande genomfört för HMK-rådet av de sex staternas representanter, som syftar till att identiﬁera potentiella samarbetsmöjligheter. Varje uppgift om en samarbetsmöjlighet som införts i HDB förklaras och varje samarbetsmöjlighet bedöms med tanke på möjlig harmonisering av militära krav.

gemensam målsättning på stabsnivå (GMS): allmän term för att beteckna det dokument som utformas av en kravspeciﬁceringsgrupp, vari anges de överenskomna systemkarakteristika som fordras för att uppfylla kravet med beaktande av fasen som ett projekt som har införts i HDB beﬁnner sig i.

harmoniserad doktrinlösning: metod för att utfylla en förmågebrist genom förändring av doktrinen i en eller ﬂera av ländernas försvarsmakter snarare än genom ett nytt program för försvarsmateriel.

harmoniserade militära krav: militära krav som är resultatet av en jämförelse mellan och, där så är möjligt, en anpassning av ifrågavarande nationella militära krav.

militär förmåga: sektor av aktiviteter som försvarsmakterna måste kunna genomföra för att lösa sina uppgifter. En militär förmåga kan indelas i mer deﬁnierade sektorer kallade underförmågor. I varje stat föranleder dessa underförmågor särskilda militära krav.

nationella militära krav: särskilda militära behov, som uttrycks i tekniska, funktionella och tidsmässiga termer för att lösa en bestämd uppgift som identiﬁerats på nationell nivå.

SÖ 2005: 38

Bihang 1

Direktiv för underorganen till harmoniseringsförfarandet enligt ramavtalet om den europeiska försvarsindustrin

För att harmoniseringsförfarandet skall fungera skall följande underorgan upprättas:

• Ett råd för harmonisering av militära krav (HMK-rådet) för gemensam un-

dersökning och bedömning av samarbetsmöjligheter.

• En ansvarig för huvuddatabasen (HDBA) som ansvarar för de hjälpmedel

som utformats för att underlätta HMK-rådets verksamhet.

• Gemensamma kravspeciﬁceringsgrupper (KSG): expertgrupper som sätts

upp från fall till fall för att speciﬁcera gemensamma målsättningar på stabs-

nivå.

För att stödja harmoniseringen av militära krav och förfarandena i fråga om forskning och teknologi skall deras underorgan dessutom hålla samband med varandra för att utbyta information när så behövs.

1. Direktiv för HMK-rådet

1.1¶Uppgifter

HMK-rådets uppgifter är följande:

a) Att upprätta och driva en gemensam huvuddatabas HDB för försvars-

materiella behov. HMK-rådet skall assisteras av en fast anställd tjänste-

man som är ansvarig för HDB (HDBA).

b) Att handlägga vad som bedöms nödvändigt för att genomföra harmoni-

sering av militära krav, i synnerhet följande:

• anvisa nya samarbetsmöjligheter mellan deltagarna genom att utnyttja

lämplig information från HDB.

• genomföra ett gemensamt utvärderingförfarande av potentiella samar-

betsmöjligheter genom att använda ytterligare information som tillhan-

dahållits av deltagarna och av industrin.

• sätta igång ett förfarande för att formulera GMS för utvalda samarbets-

möjligheter genom att utse experter från respektive deltagare till KSG. • ändra och godkänna direktiven för HDBA och KSG. • registrera KSG:s verksamhet och resultat.

• uppdatera förteckningen över de nationella dokument som skall utväxlas.

c) Att rapportera resultat av harmoniseringsförfarandena till de nationella

myndigheterna samt informera gruppen av forsknings- och utvecklings-

ansvariga och ramavtalets exekutivkommitté. Dessutom skall HMK-rå-

det delge ramavtalets exekutivkommitté all information som erfodras för

att göra upp årsrapporten till ministrarna om tillämpningen av ramavta-

lets principer.

SÖ 2005: 38

1.2¶Sammansättning

HMK-rådet skall bestå av en ofﬁciell representant för varje ramavtalspart som skall företräda dennes nationella militära planeringsmyndigheter.

De nationella representanterna skall biträdas av ytterligare personal i mån av behov (exempelvis specialister på tjänster och upphandling).

Ordförandestaten skall tillhandahålla sekretariatstjänsterna.

1.3¶Ordförandeskapet

Ordförandeskapet skall rotera på årsbasis. Ordförandens efterträdare skall vara vice ordförande och komma från en annan stat. Växlingen av ordförandeskap skall göras under sommaruppehållet.

1.4¶Verksamhet

HMK-rådet skall mötas minst en gång om året för att kunna utföra sina uppgifter effektivt.

• Ordföranden skall bestämma dag och plats för kommande möte. • Förberedande möten skall hållas vid behov.

2. Direktiv för den ansvarige för huvuddatabasen

2.1¶Uppgifter

HDBA är ansvarig för understöd till HMK-rådet med avseende på HDB, utväxling av dokument och förberedande av HMK-rådets möten.

2.2¶Tillsättning

Inledningsvis avses att HDBA skall komma från den ramavtalspart som är ordförande i HMK-rådet. HDBA skall utses av HMK-rådets ordförande och tillsättas av HMK-rådet.

AHDB är direkt ansvarig inför HMK-rådets ordförande och handlar på dennes vägnar.

2.3¶Till HDB relaterade uppgifter

HDBA:s huvuduppgift är att inhämta all obligatorisk information från deltagarna, att införa data i och uppdatera HDB samt avge vederbörlig rapport till HMK-rådet. HDBA skall därför, i den utsträckning principen om ömsesidig skyldighet anges i ramavtalet, identiﬁera eventuella brister i de nationella bidragen och på uppdrag av ordföranden infordra sådan ytterligare information som behövs. HDBA skall vidare

sammanställa de nationella bidragen i linje med de militära förmågor som anges i dataordboken,

ansvara för handhavande av mjukvaran med tillhörande dokumentation,

ansvara för alla de medier som är nödvändiga för att alla deltagarna skall kunna införa data i HDB,

anteckna eventuella ändringar i HDB:s struktur som godkänts av HMK-rådet i en dataordbok, samt

handha referensdatabasen och förse deltagarna med giltiga kopior.

Nedan kallad HDBA.

SÖ 2005: 38

3. Stomme till direktiv för gemensamma kravspeciﬁceringsgrupper

3.1 Ansvarsområde (Här anges förmåga eller förmågor som identiﬁeras i HDB.)

3.2¶Uppgifter

KSG:s uppgift är att formulera GMS för de olika särskilda programmen. Uppgiften skall vara löst inom ... månader (högst 24 månader).

3.3¶Uppdrag

För att lösa sina uppgifter skall KSG göra följande:

– jämföra de nationella kravspeciﬁkationerna och identiﬁera och bedöma

omfattningen av olikheterna mellan de olika speciﬁkationerna.

– söka åstadkomma godtagbara ändringar av de nationella kraven för att

uppnå gemensamhet (något som åligger varje nationell representant i

KSG).

– samråda med industrin när så är lämpligt.

– eventuellt föreslå gemensamma kompletterande studier (såsom operatio-

nella konceptstudier och simulationer) och tillhörande "milstolpar".

– förteckna förekommande tekniska risker och, i samråd med forsknings-

och teknologiexperterna, identiﬁera möjliga forsknings- och teknologi-

aktiviteter som kan lindra de tekniska riskerna .

– formulera GMS.

De individuella representanterna skall samråda med sina nationella staber vid formuleringen av de gemensamma operativa målsättningarna.

Om en KSG inte kan utforma en överenskommen GMS, skall den avge en rapport vari förklaras anledningarna till misslyckandet och lämna förslag till framtida agerande.

3.4 Sammansättning och organisation (Här anges vilka deltagare som ingår i KSG.)

Varje stat skall ha en utsedd representant som vid behov får begära råd av experter.

Representanten skall vara från den sponsrande avdelningen och delta i förmågeanalysen eller kravförfarandet.

I en bilaga skall anges de nationella representanternas namn. KSG:s ledare är representanten för ...

KSG:s ledare utses av gruppen, som får betraktas som en redaktionsgrupp som arbetar på konsensusbasis. Vid tillsättningen får hänsyn tas till sådana omständigheter som nationell prioritet för samarbete, projektets fas och en välavvägd fördelning av uppgifterna mellan alla deltagarna.

3.5¶Arbetsformer

KSG skall bestämma sitt arbetsspråk, men rapporter till HMK-rådet och harmoniserade dokument skall vara avfattade på engelska.

Nedan kallad KSG. För detta ändamål skall dess nationella representanter stå i förbindelse med sina motsvarigheter inom upphandlingen och får använda SC4 forsknings- och teknologidatabasen.

SÖ 2005: 38

KSG skall mötas minst två gånger per år.

Det harmoniserade dokumentet bör vara avslutat inom den tidsfrist som anges i punkt 3.2 ovan.

KSG:s ledare skall avge en skriftlig rapport till HMK-rådet en månad före dess möten och skall på begäran delta i dessa.

3.6¶Status

Kravspeciﬁceringsgrupperna har tidsbegränsade mandat och är upprättade i enlighet med den allmänna metodik som deﬁnierats av ramavtalets underkommitté för harmonisering av militära krav. En KSG skall upplösas när den har enats om en bekräftad GMS målsättning eller efter beslut av HMK-rådet.

SÖ 2005: 38

25 26 27 28 29 29 30

30 31 31 33

SÖ 2005: 38

Edita Norstedts Tryckeri, Stockholm 2006