SOU 1923:56

Sammanfattning av utlåtanden och yttranden i anledning av Skolkommissionens den 28 april 1922 avgivna betänkande

N 4-0 (;(

oå (—

_ CD m

&( 4. ICT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLI'GA UTREDNINGAR 192356 E_CKLEVSiAST*IKDEPÅARTEMENTET

SAMMANFATTNING ;

AV UTLÅTANDEN OCH YTTRANDEN

I ANLEDNING Av SKOLKOMMISSIONENS DEN 28 APRIL 1922 AVGIVNA BETÄNKANDE

STOCKHOLM 1923

l. Betänkande med förslag angående magistraternas befri- ande i visst avseende från ansvar för kronouppbörden m. n. Norstedt. 57 s. 'Fi. Förslag till lag om lösdrivares behandling 111. d. författ- ningar. Del 5 av fattigvårdslegstlftnimgskommitténs be- tänkanden. Palmquist. xj, 428 s. S.

Spaunnåålsmarknadssakkunuigas betänkande. Norstedt. 41 s. 0.

Betänkande med förslag tlll lag om jörsamlingsstyrelse samt till bestämmelser om folkskolelirendenas överdytt- ning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen m. ni. Palmquist. vj, 804 s. E. Skolkommissionens betänkande. 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar. Norstedt. 286 s. . Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domatolsväsen. Av N. Herlitz. Norstedt. 164 s. Ju. Statens ställning till järnvägarna i olika främmande länder. Av A. Lilienberg. Tullberg. 411 5. K. Folkomröstningskommitténs utredningar angående refe- rendum i främmande länder. 4. Folkomröstningsinsti- tutet i Nordamerikas förenta stater. Av H. Tingsten. Tullberg. iv, 399 s. Jll. ' Försiag till strafflag, allmänna delen, samt förslag till lag ingående villkorlig frigivning jämte motiv. Marcus. xiij, 534 S. J'u. Folkomröstningskommittéus utredningar angående refe- rendum i främmande länder. 8. Folkomröstningsinstiv. tuteti den schweiziska demokratien, dess förutsättningar, närmar inch. fudktioner. Av A. Brusewitz. Tullberg. 8 1 i. u. Utredning rörande ombyggnad av Strömsholm kanal sami utsträckning av kanalen från Smedjebacken till Ludvika. Meddelande från Kungl. Kanalkommissionsn. Nr &; Häggström. "138 s. 2 kart. K. Betänkande och förslag angående det ecklesiastika arren- deviisendet: Beckman. xij, 239 s. E. Vägkommissionens betänkanden. 4. Förslag till lag om enskilda vägar m. m. Marcus. 147 s. .

14.” Betänkande med förslag till avtal rörande Stockholms bangårdsfråga. Beckman. 46 s. 10 kart. K. 15—17. Försvarsrevisionens betänkande. 3. Betänkande och förslag rörande revision av Sveriges försvarsviisende. Del 1. Inledande avdelning, lantförsvaret. viij, 661 s. Del 2. sjöförsvaret, sammanfattning av revisionens för—- slag. särskilda yttranden. (2), 741 s. Del 3. Bilagor. (2), 90, 88, 28, 19, '53, 85, 4, 80, 2, 48, 30, 36, 6 &. Beckman. På. 18. Kommunalförfattningssakkuunigas betänkande 4 med förslag till lag om landsting m. m. Beckman. 2359. S. 10. Betänkande angående decisiv folkomröstning, avgivet av folkomröstningskcmmittén. Tullberg. 40 s. Ja. 20. Folkomröstningskommitténs utredningar angående rofe- rendnm i främmande länder. 5. Folkomröstningsinstitutet _ utanför Schweiz och Förenta staterna. Tullberg. 71 s. Ju.

111. Betänkande angående ordnandet av Stockholm förorte- banefråga. Blom. 126 s. 11 kart. K. 22. Betänkande och förslag i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster. 3. Kvinnas behörighet att innehavs prästerlig och annan kyrklig tjänst. Marcus. 61 s. Ju. 211. Betänkande med förslag till lag om ändring i vissa de- lar av lagen den 25 maj 1894 angående jordfästning m.m. Norstedt. 56 5. Ja. Kungl. Elektrifieringskcmmitténs meddelanden. 6. Ut- redning angtende lämpliga distributionssystem för lands- bygdselektridering. Beckman. viij, 192 s. Jo. Inventering av odlingsjord längs Inlandsbanan från Ströms södra sockengräus till Storuman. Tullberg. 30 s. .? kart. Jo. 1921 års pensionskommittés betänkande. 2. Betänkande angående avveckling av den stärbhns efter präst till- försäkrade förmånen av tjänst- och nådår samt bere- dande i sammanhang därmed av förbättrad pensione- ring från prästerskapets änke— och pupillkassa. Tull- berg. 100 s. E. Underdånigt betänkande med förslag till lönereglering för besattningshavare i domsagorna m. m. Beckman. 86 s. a. 28. Underdånigt betänkande med förslag till förordning an— gående tillverkning av brännvin m. m. Blom. 67 s. Fi. 29—130. Den industriella demokratiens-problem. 1. Betän- kande jämte förslag till lag om driftsnömnder. 240 s. 2. Den industriella demokratien i utlandet. 267 s. Tullberg. S. 31. Tull— och traktatkommitténs utredningar och betänkan- den. 18. Den svenska mekaniska verkstadsindustrien's

utveckling intill krigsutbrottet Av E. Linder. Tull-. ' iv, 485 s. Fi. traktatkommittens utredningar och betänkan- Sveriges bryggeriindustri. Av A. Lilienberg. iv, 40 s. Fi. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkan- den. 20. Garveriindustrieus produlionsförhållsndema Av W. Smith. Marcus. iv, 175 s. Fl. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkan- den. 21. Kvalitetsfrågan hos det svenska vetat. Av 11. Nilsson-Ehle. Marcus. 18 s. Fi. Samorganisation av riksdagsbiblioteket och den centrala statsförvaltningep. i bok- och biblioteksavseende. Av V. Gödel. Marcus. 54 s. Fi. Betänkande och förslag rörande förvaring av förmin- skat tillräkneliga förbrytare jämte förslag till inter— nering av farliga återfallsförbrytare. Lund, Berling. 110 s. u. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkan- den. 22. Översiktstabeller angående den svenska in- dustriens utveckling 1891—1920 jämte anmärkningar. Marcus. iv, 147 s. Fl. _ Efterskrift till Om röstsammanräkning vid kommunala val enligt lagarna den 9 juni 1922. Av E. v. Heiden- stam. Beckman. (s. 53—61). S. Om röstsammanr'a'kning vid kommunala val enligt la- garna den 9 juni 1922. Av E. von Heidenstam. Andra' upplagan. Med efterskrift. Beckman. (4), 61 s. S. Jordkommissionens betänkanden. 6. Om sociala arren— debestlimmelser, avlösning av arrendejordbruk, förekom- mande av vanha'vd, upphävande av fideikommiss i fast egendom, anskafande av tomtmark till bostäder m. m. Marcus. 505 s. Ju. Skolkommissionens betänkande. 6. Om rätt för elever, utexaminerade från statens högre lärarinneseminarium, att vinna inträde vid universitet och där avlägga exa- men. samt om folkskollärares fortbildning i vetenskap— ligt avseende. Norstedt. 63 5. E. Lagerhns- och kylhuskommitténs betänkande. 2. Lager- husväsendet i Sverige och därmed sammanhängande förhållanden. Norstedt. viij, 300 5. Jo. Förslag gill tuilstadga jämte motivering. Norstedt. (2), 184 s. ' . ' Tull— och traktatkommitténs utredningar och betänkan- den. 28. De svenska järn- och metallmnnufakturindustri- emas utveckling med slirskild hänsyn till förhållandena vid tiden närmast före världskrigets utbrott. Av G. Delling. Tullberg. iv, 196 s. Fi. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanr den. 24. Undersökning angående jordegendomsvördenas utveckling i Sverige och vissa främmande länder. Av K. Amark. Marcus. iv, 98 s. Fi. Sammandrag av yttranden över stadsplanelagskommitténs betänkande med förslag till stadsplanelag och författ- ningar som därmed hava samband samt bostadskom- missionens betänkande med förslag till byggnadsstadgn. Palmquist. 867 s. Ju. Kommunikationsverkons lönekommitté. 5. Betänkande angående beredande av semester åt viss icke-ordinarie personal i statens tjänst. Fahlerantz. 49 s. K. Anvisningar rörande vissa åtgärder för möjliggörande av ökad spannmdlsbeldning från jordbrukamas sida. Nor- stedt. 43 s. Jo. Statens ställning till järnvägarna i Sverige med särskild hänsyn till inlösningsfrågan. Av A. Lilienberg. Tullberg. vi, 268 5. K. Redegorelse fra det av de danske, norske og svenske Kraftoverforingskommissiouer nedsatta elektrotekniske Udvalg angaaende elektrisk Kraftoverfaring fra Norge til Danmark. Kebanhnvn, Jörgensen & C:o. 136 s. K. Förslagsangående lapparnas renskötsel m. m. Beckman. 186 s. . Förslag till stadga angående ..nomadundervisningen i riket samt 'till instruktion för nomndskolinspektören. Beckman. 52 s. 5. Statens kolonisationsnömnds berättelse 1918—1922. Mar- cus. 87 s; Jo. Betänkande angående regelbunden automobiltralik samt angående mashnell vägtrafik i de nordliga l'a'nen. Tull- berg. 191 5. K. Skolöverstyrelsens folkskolutredning. Betänkande och förslag angående statsbidrag till uppförande av bygg— nader för folkskolevösendetitlket. Beckman. 110 s. E. Sammanfattning av utlåtanden och yttranden i anled— . ning av skolkommissionens den 28 april 1922 avgivna betänkande. Norstedt. 334 5. E.

SAMMANFATTNING

Av UTLÅTANDEN OCH YTTRANDE N 1 ANLEDNING AV SKOLKOMMISSIONENS DEN 28 APRIL 1922 AVGIVNA BETÄNKANDE

UTARBETAD INOM

KUNGL. SKOLÖVERSTYRELSEN

STOCKHOLM 1923 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

232122

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Bottenskolefrågen Sam- eller särundervisning Förhållandet mellan statlig, kommunal och enskild undervisning . Realskolan Gymnasiet Lyceet.

Flickskolan . . . Kursplaner för de olika skolorna .

Arbetets inre organisation . . . . . . Inträdesprövningar och flyttningsbestämmelser Realskolexamen (Realexamen) . Studentexamen . .

Fysisk fostran och skolhygien . Lärarutbildning och lärar-kompetens . Lokalstyrelse

Ekonomiska förhållanden Övergångsbestämmelser . . Uttalanden och yrkanden i övrigt

Föreliggande översikt har jämlikt Kungl. Maj:ts uppdrag till Skolöeerstgrel— sen genom nådigt brea.1 den 23 februari 1923 utarbetats inom överstyrelsen. De upprepningar ock ojämnheter, som kunna eidldda densamma, bero dels på ar- betets egen natur. då detta utgör en. sammanfattning av ett synnerligen stort material _ omkring 800 utlåtanden av olika myndigheter m. fl. —— dels ock därpå att arbetet i eäsentliga avseenden måst fördelas på olika arbetskrafter, som icke odelat kunnat ägna sig åt den föreliggande uppgiften. Härvid bör emellertid särskilt framhållas, att den större utförlighet, som utmärker behand- lingen av första kapitlet i jämförelse med de följande, är fullt avsiktlig och har ansetts lämplig på grund av denna avdelnings grundläggande karaktär.

KAP. I.

Bottenskolefrågan.

I fråga om innebörden av principen folkskolan-bottenskola räda två. olika. uppfattningar. Den ena likställer begreppet >>bottenskola» med »genomgängen sexklassig folkskola->> och godtager ej såsom bottenskola en kortare folkskole- kurs, lagd såsom grund för den högre skolan. Denna, uppfattning gör sig gäl- lande huvudsakligen hos folkskolemyndigheter och bortser från den omständig- heten, att. folkskolan flerstädes är sjuklassig. Enligt den andra uppfattningen fattas bottenskoleprincipen så, att folkskolan i viss utsträckning skall utgöra grund för den högre skolan, men antalet folkskoleår är enligt denna mening ej bestämt av principen i och för sig, utan denna anger endast, att folkskolan bildar den grund, på vilken den högre undervisningen bör vila. En del av folk- skolan kan därför lika väl som avslutad folkskola utgöra bottenskola, blott or- ganisk förbindelse upprätthålles mellan denna del av folkskolan och den högre skolan. De, som ansluta sig till denna uppfattning av bottenskoleprincipen, kun— na därför tala om exempelvis 3-, år, 5- och ö—årig bottenskola.

I de avgivna utlåtandena räder praktiskt taget enstämmighet om bottenskole- principens berättigande i denna sist anförda, allmänna mening. Till den förra uppfattningen däremot ansluter sig endast en minoritet. För att i den följande översikten av bottenskolefrägan få en allmän utgångspunkt, från vilken de skif- tande uppfattningarna i frågan kunna. utgrenas, har det därför varit nödvändigt att utgå från bottenskoleprincipen i dess allmänt avfattade betydelse och från denna utgångspunkt redogöra för olika förslag till utsträckning av bottenskolan. I det följande betecknar således >>bottenskola.» icke en till antalet folkskoleår bestämd bottenskola, utan avser endast folkskolan såsom grundskola för den högre skolan. Olika typer av bottenskola angivas genom närmare bestämning, exempelvis 4-årig bottenskola, ö-ärig bottenskola, vilken sistnämnda alltså blir liktydig med »bottenskola» enligt den förstnämnda uppfattningen.

Vid behandlingen av bottenskolefrägan hava särskilt två frågor ansetts vara av det intresse, att de brutits ut ur utlätandena och behandlats var för sig. Det är frågorna om folkskolans bärkraft såsom grund för den högre skolan och den föreslagna reformens inverkan på. folkskolan själv, vilka frågor sålunda i det följande i allmänhet behandlas under särskilda avdelningar.

Kollegier vid högre allmänna läroverk. (Jämte Läroverkslärarnas Riksförbund.) Folkskolan som bottenskola. Intet koll. har något att erinra. mot den all—

männa principen,_att folkskolan i viss utsträckning bör bilda grundvalen för den högre underv1sningen. Ofta. betonas, att man icke har någon invändning

mot bottenskoleprincipen, så fattad, av .den anledningen, att folkskolan redan nu är bottenskola med 3 klasser. Så exempelvis hos Riksförbundet, Göteborgs latin, Sundsvall, Visby, Kalmar, Härnösand, Orebro, Östermalm i Stockholm.

Allmän ställning till SK:s förslag. SK:s definition av bottenskolan och dess förslag till utformande av bottenskoleidén genom G-klassig folkskoleorganisa- tion omfattas däremot icke av något koll. Den allmänna kritiken mot SK:s betänkande är synnerligen enhetlig och inriktas huvudsakligast på följande huvudanmärkningar.

1. Betänkandet brister i förutsättningslöshet och opartiskhet. Exempelvis Gäule: Utredningen är ej förutsättningslös, bär talrika spår av i viss riktning tillrättalagda förhållanden, verkar på ett flertal ställen genom sin tendentiösa läggning mindre förtroendeingivande; _— Hudz'ksvall: Förslaget är ett i många stycken med uppenbara brister och skevheter behäftat arbete, vars huvudsakliga resultat redan före utredningens början voro fastslagna; koll. kan ej värja sig för den uppfattningen, att betänkandet brister i den grundläggande punkten att vara en opartisk och förutsättningslös prövning av hela skolproblemet.

2. Denna brist beror till stor del på direktiven, av vilka SK ansett sig alltför bunden. Exempelvis: Gävle ifrågasätter med skärpa det lämpliga och berätti- gade i direktiven, vilka varit högst ödesdigra för utredningen. _ Nya elemen- tarskolan: SK har med den tolkning, den givit åt direktiven ävensom åt vissa åtgärder och uttalanden från riksdagens sida. dogmatiskt utgått från princi- pen G-årig folkskola-bottenskola. Utan att förmå giva övertygande skäl för sin ståndpunkt har SK därefter bortsett från eller bagatelliserat invändningar— na mot den radikala bottenskoleidén. Resultatet har icke blivit en organisation, som erbjuder de fördelar, man har rätt att kräva av en omläggning av den högre skolan. Tvärtom, den medför de allvarligaste risker, både nedåt och uppåt. — Reallvkt å Norrmalm: Införandet av enhetsskolan såsom omorganisa- tionens huvudsyfte synes innebära en problemställning av en alltför ensidig och för vårt lands vidkommande oväsentlig synpunkt. At bottenskoleprinci- pen har därigenom givits en innebörd, som den i sig själv icke äger. och från denna såsom orubblig fastslagna utgångspunkt har SK varit hindrad att före- taga en förutsättningslös och allsidig utredning. — Mot direktiven själva göras f. ö. erinringar. Så Göteborgs latinl'uk: De praktiska ungdomsskolorna borde hava omfattats av utredningen, då både de och folkskolan beröras. En all- sidig granskning av det omfattande problemet har därför uteblivit. Vid tolk- ningen av direktiven har en alltför snäv tolkning givits åt" önskemålet, att skol- väsendet i dess helhet skall utgöra en sammanhängande enhet med folkskolan som grund. Detta har fattats så, att folkskolan i hela dess utsträckning bör utgöra grundvalen. SK:s utredning har anlagts på att argumentera för denna ståndpunkt utan att beakta övriga alternativ. SK borde objektivt utrett de olika alternativen utan hänsyn till riksdagspolitiska synpunkter.

3. SK gör sig skyldig till bristande överensstämmelse mellan sina princi- piella förklaringar och deras praktiska tillämpning (ex. Gävle). Principen om fullständigt genomgången folkskola fasthålles icke av SK (Malmö).

4. Bristande tillförlitlighet hos det statistiska materialet. Allmänt kritise- ras SK:s statistik angående studieförlängningens ringa betydelse.

5. Bristande allsidighet tadlas i allmänhet i samband med föregående punk- ter.

6. SK bygger alltför mycket på lösa förmodanden och på förhoppningar om framtida utveckling. ,

7. Alltför stark strävan efter uniformering. Såsom exempel på kritiken rörande de allmänna principerna torde kunna an- föras följande uttalanden:

Gävle: Den medellösa studiebegåvningens tillvaratagande är en fråga, som i mycket ringa grad sammanhänger med skolans organisation, utan är en ekono— misk fråga. Att barn från arbetarhem och landsbygd ej i så stor utsträckning frekventera läroverken, beror ofta ej så mycket på ekonomisk oförmåga eller brister i skolorganisationen utan på obenägenhet att under ett flertal år hålla barnen i skolan, vilket i sin tur bottnar i likgiltighet och bristande uppskatt- ning av boklig bildning. Många arbetare och bönder ha lika god råd som exem- pelvis prästcr och folkskollärare, men ha ej samma bildningsintresse som dessa. Detta bildningsintresse är en stor nationell tillgång, som .det gäller värna och stödja och ej genom förlängd studietid hindra. SK:s framställning på denna punkt är ensidig och felaktig. SK:s förslag skulle knappast öka antalet i lä— roverket förekommande barn från dessa kategorier. Härtill kräves i första hand ett väckande av den ännu slumrande förståelsen för boklig bildning.

Sundsvall: SK bygger alltför mycket på lösa förmodanden, den åberopade statistiken är på sina ställen missvisande, det hela gör intryck av att vara re- sultatet av mycket långt gående kompromisser, vilket intryck förstärkes av de många rcservationerna. Den strävan efter uniformitet, vilken som en röd tråd går genom SK:s hela argumentering, kan i vårt land med dess växlande geogra- fiska förutsättningar lätt leda till betänkliga konsekvenser, särskilt på ett så ömtåligt område som uppfostringsväsendets. Såvida ej en förutsättningslös och allsidig utredning av hela vårt skolväsen kan företagas inom den närmaste tiden, torde de partiella reformernas väg för närvarande vara den enda fram— komliga, om ej stora andliga värden skola sättas på spel. En reform i SK:s riktning skulle innebära ett språng ut i det ovissa.

Visby: Staten är skyldig att skaffa alla sina medborgare det minimum av kunskaper, som är en oundgänglig nödvändighet i ett land med allmän rösträtt. Denna uppgift tillkommer folkskolan. Men å andra sidan är staten i sitt eget intresse nödsakad att upprätthålla läroanstalter för högre vetenskaplig bild— ning för att skaffa sig tillgång till den jämförelsevis fåtaliga, men för sam- hällets funktioner oumbärliga klass, som skall fylla de uppgifter, som kräva ett större kunskapsmått. För detta ändamål har staten sina högre skolor. Det nu föreliggande förslaget att organiskt sammanbinda dessa båda grupper av sko- lor kommer att medföra skadliga följder för såväl folkskolor som läroverk. —— Man synes nu sträva efter att införa institutionen: den allena saliggörande folkskolan. Inom religionen är vår tid mycket ömtålig för varje slags tvång och uniformitet; inom undervisningsväsendet synes man hysa den motsatta åsik- ten: ju större tvång och uniformitet, dess bättre. Häremot vill koll. inlägga sin allvarliga gensaga.

H älsingborg: Att man på den av SK tänkta vägen skulle lyckas i någon mån utjämna klassmotsättningarna, förefaller otroligt. Snarare bleve det väl så, att penningen komme att spela en mycket större roll än nu, enär de som därtill hava råd säkerligen komme att kosta på sig lyxen av en privatskola för att bl. a. undslippa det fatala extra studieåret, som SK icke kan komma ifrån. _ Dröjsmål med reformen är på intet sätt betänkligt. Ett forcerat genomförande av en så genomgripande, i så många avseenden klent motiverad, mycket ofta på rent teoretiska konstruktioner eller känslobetonade slagord grundad eller med lösa förmodanden styrkt omdaning av vårt högre undervisningsväsen äventyrar dyrbara kulturvärden.

Beträffande förlängningen av studietiden till studentexamen torde kunna an— föras Reallvkt å Norrmalm:

Då SK vill göra gällande, att denna förlängning endast skulle drabba de väl- situerade stadshemmens gossar, men icke flickorna eller de fattiga stadshemmens och landsbygdens barn samt att tidsförlusten i medeltal blir icke 1 utan endast 0-4 år, vill koll. till en början erinra, att även om detta vore sant, ett sådant

resonemang icke kan anses tillåtligt, då det gäller personliga och nationaleko— nomiska värden, som måste på bästa sätt tillvaratagas, samt att varje ökning av den hos oss redan förut höga studietiden måste bestämt avvisas.

Men koll. finner SK:s hela resonemang grundat på en alltigenom falsk pro- blemställning. SK jämför en beräknad tid för ett reformerat läroverk med en faktisk tid i en oreformerad skola, därvid anseende beräknade gynnsamma fak- torer såsom vissa, vilka i själva verket äro högst osäkra. Koll. anser en- dast den beräkning riktig, som jämför å ena sidan ett reformerat läroverk, byggt på sjätte folkskoleklassen, å andra sidan ett på samma sätt reformerat läro— verk, byggt på t. ex. tredje eller fjärde folkskoleklassen, och som sedan lämnar åsido alla förskjutande mer eller mindre ovissa faktorer.

Någon säker beräkning av examensåldern i det blivande läroverket kan allt- så icke a priori åstadkommas. SK skulle emellertid ha erhållit riktigare jäm- förelsesiffror, om den, i stället för att jämföra kommunala mellanskola-ns real— examensålder 16-79 + 3 (: 19-79) med läroverkens faktiska studentålder 19—37, hade jämfört endast mellanskolans realexamensålder med genomsnittsåldern för till ring II flyttade läroverkselever. Aven i detta fall bör resultatet utfalla till viss relativ förmån för mellanskolan på grund av det bristande platsutrymmet i läroverket, som hindrar godkända elever att vinna inträde i normal tid. Det visar sig då, att för de allmänna läroverkens i Stockholm vidkommande medel— åldern vid flyttning till ring II under de sista 10 åren varit 15-98 år. Skillna- den i normal studentålder till den nuvarande organisationstypens förmån blir alltså för Stockholms vidkommande minst 079 år eller nära 10 månader, d. v. s. praktiskt taget den tid, som framstår såsom självklar.

Koll. finner SK:s åberopande av .den anförda statistiken så mycket egendom— ligare, som förlängningen ofrånkomligen drabbar just dem, för vilka SK vill i första hand reservera läroverken, de teoretiskt begåvade.

För den första av de grupper, som SK finner icke erhålla någon egentligen förlängd studietid, den kvinnliga ungdomen, är en jämförelse med nuvarande förhållanden helt irrelevant, eftersom det här just gäller att avlägsna ett be- stående missförhållande, att skapa en ny organisation. De erfarenheter, som därvid föreligga till ledning, visa, att någorlunda begåvade flickor kunna utan svårighet avlägga studentexamen på 12 år.

För den andra gruppen, stadsbarnen ur mindre bemedlade hem, är en senare differentiering än för närvarande visserligen önskvärd. Att köpa ett diffe- rentieringsuppskov på endast 2 år med en tidsförlust av 1 år kan dock varken ur den enskildes eller samhällets synpunkt vara god ekonomi. Det kan vara ett statsintresse att skapa en anordning även för sådana fall, men det är icke ett statsintresse att normalisera den.

I detta sammanhang vill koll. även erinra om att för närvarande omkring 2/7, av läroverkens elever tillhöra mindre bemedlade eller helt obemedlade hem. Detta visar oriktigheten i SK:s påstående, att förlängningen endast drabbar de välsituerade hemmens barn.

I fråga slutligen om landsbygdens barn synes det vid första påseendet na- turligt, om man för .dem finner alternativet G folkskoleår + 7 läroverksår åtmin- stone i många fall vara att föredraga framför en studietid av 12 är, fördelade på 4 och 8. Men koll. fruktar, att denna fördel i det föreslagna läroverket kommer att visa sig illusorisk. I den efter en 6-årig skolkurs mycket omfat- tande inträdesprövningen komma landsbygdens barn säkerligen icke att utan särskilda privata studier kunna upptaga tävlan med de under gynnsammare skol-, lärar— och miljöförhållanden förberedda stadsbarnen. Även här synes sålunda ett förefintligt behov böra mötas på annat sätt och på ett sätt, som säk— rare garanterar dess tillgodoseende.

Göteborgs reallok: SK har underlåtit att undersöka, varpå den överårighet

beror, som nu är tillfinnandes hos många lärjungar redan vid inträdet i läro- verken och som tillsammans med kvarsittningen åstadkommer en viss höjning av den genomsnittliga studieåldcrn hos läroverkens lärjungar. SK omnämner endast en enda förklaringsgrund till detta försenade inträde i läroverken, nämligen att föräldrarna, särskilt de ekonomiskt mindre välsituerade, på grund av »svårig- heten att vid denna tidiga ålder (9—10—årsåldern) avgöra en gosses studie- förutsättningar» ofta >>låta barnen fortsätta och avsluta sin folkskolekurs för att såmedelst vinna visshet rörande barnens studieförutsättningar». Den för- senade övergången till läroverken och den därav följande förlängningen av den sammanlagda studietiden skulle således bero på en konstitutiv brist i den nu- varande läroverksorganisationen: dess alltför tidiga utgångspunkt, redan från folkskolans 3ze klass.

För att få visshet om huru det härvidlag i verkligheten förhåller sig, har koll. låtit verkställa en utredning angående orsakerna till överårigheten hos lärjungar i klass 1—3 vid de allmänna läroverken i Göteborg vid slutet av höstterminen 1922. —— —— Av åäö lärjungar ha 269 i sina (efter samråd med för- äldrarna givna) svar angivit de orsaker, som vållat det försenade inträdet. I 2-1-5 % av dessa 269 fall har förseningen berott därpå, att lärjungar, som godkänts vid en tidigare inträdesprövning, måst avvisas på grund av bristande utrymme i läroverken. —— —— I minst 21 % sannolikt 29-5 % — har orsaken varit okunnig- het om rätta tidpunkten för inträdesansökan i läroverken. Dessa båda orsaker representera alltså tillsammans c:a 50 % av överårighetsfallen. Räknar man därtill de 26 %, som blivit försenade, därigenom att .de underkänts en eller flera gånger vid inträdesprövning till läroverk, så har man angivit alla medverkande faktorer av större vikt. Synnerligen påfallande är det, att den enda orsak till den försenade övergången från folkskola till läroverk, som SK räknar med, nämligen ovisshet om gossens studiebegåvning, i verkligheten tycks spela en alldeles försvinnande roll: den har (enligt .de inkomna svaren) inverkat endast i 10 fall. d. v. s. 37 % av hela antalet. Anmärkningsvärt är också, att de ekonomiska förhållandena ej heller ha varit bestämmande i mer än 10 fall.

För så vitt som denna utredning angiver de verkliga förhållandena även i stort (och någon anledning att antaga motsatsen finnes väl icke, annat än så till vida, att det bristande utrymmet i läroverken här spelat en större roll än på flertalet orter), så framgår härav med all tydlighet, hur fullständigt oberätti- gade de slutsatser äro, som SK drager av sin statistik rörande läroverksung- domens faktiska ålder. Denna statistik kan inte på ringaste sätt upphäva eller reducera den tidsdifferens på 1 år, som blir en följd av läroverkens anknytning till sexårig bottenskola i stället för till tre— eller fyraårig. Den nu förefintliga överårigheten beror nämligen inte (annat än i rena undantagsfall) på de nu- varande läroverkens tidigare anknytning till folkskolan, utan dels på faktorer, som komma att kvarstå även vid den sexåriga bottenskolan (kvarsittning, kugg- ning vid inträdesprövningen), dels på sådana faktorer, som under alla förhål— landen både kunna och böra avlägsnas, oberoende av den sexåriga bottenskolans genomförande (otillräckligt utrymme i läroverken, bristande kännedom om rätta tidpunkten för övergången).

Folkskolans bär-kraft. Samtliga koll., som yttra sig direkt rörande denna punkt, finna det antingen icke utrett, att folkskolan är bärkraftig, eller uttala som sin åsikt, att folkskolan ej i föreslagen utsträckning kan utgöra grundval för den högre skolan.

Mot folkskolans bärkraft anföres: 1) klasslärarsystemet ; 2) det ojämna elevmaterialet och nödvändigheten att föra fram alla till avslutad folkskolekurs;

3) långsam arbetstakt;

1) vådorna härav för mera begåvade elever, som ej få tillräcklig användning för sin arbetskraft och utveckling av sin begåvning;

5) för stort elevantal i varje läsavdelning: 6) de många olika skolformerna, särskilt det ringa antalet A- och även Bl-skolor på landsbygden;

7) hänvisningen till resultaten från de kommunala mellanskolorna bevisar föga, på grund av de särskilda förhållandena (bättre elevmaterial än i real— skolans sjätte klass, starkare pressning av eleverna).

Ur yttranden på denna punkt kan anföras följande: Reallvkt å Norrmalm: Med erkännande av den storartade utveckling. som den svenska folkskolan under .de senaste decennierna genomgått, kan koll. lik— väl icke finna annat, än att SK:s förslag föregriper ett utvecklingsstadium, som folkskolan ännu icke nått. Detta förhållande ter sig desto mer avgörande, som dess sammanhang med stadens och landets olika skolförhållanden gör de efter— strävade fördelarna för landsbygdens barn i stor utsträckning illusoriska.

Uppsala: Folkskolan har icke ännu nått sådan utveckling, att den kan utgöra tillräckligt stark grund att därpå bygga en 4—årig realskola. Mellanskolorna ha vunnit sina resultat genom intensivt träningsarbete med tanke på examen och kraftigt läxarbete.

Karlstad: I folkskolorna undervisa klasslärare utan specialisering å sär— skilda områden, i läroverken däremot ämneslärare. Därför äro även A—skolorna ogynnsammare ställda än läroverken. I alla former av folkskolan, således även A-formen, måste vidare alla lärjungar mottagas och framföras genom klasserna, de må vara obekväma för studier eller ej. Klart är, att en sådan tyngande bar— last måste inverka på undervisningens resultat.

Nya elementarskolan: Ett talande vittnesbörd ger SK själv (sid. 238). SK säger, att de kommunala mellanskolorna ofta »ansett nödvändigt att inpressa den G-åriga realskolans kursinnehåll i väsentligen obeskuret skick i en 4-årig skola». Det vill synas, som om detta förhållande icke rätt kunde förklaras annat än därav, att folkskolans högre klasser icke förmått, såsom SK förutsatt, er— sätta de nuvarande lägre läroverksklasserna.

Luleå: Undersökningen om' folkskolans bärkraft saknas. SK hyser förhopp— ningar på tillämpningen av kursplanerna för A-skolor och på den nya kurs— planen för folkskoleseminarierna. Omdömesgilla seminarielärare vittna, att se— minariernas kurser icke tillnärmelsevis kunna genomgås på 4 år, och rektorer finnas, som kräva ytterligare 2 år.

Orebro: En undersökning av den G-åriga folkskolans bärighet. som ej skett, skulle säkerligen givit vid handen, att ej blott de två tredjedelar av landets folkskolebarn, som undervisas i folkskolor av lägre typ än A—typ, utan även den tredjedel, som undervisas i A—skolor, till stor del ej får tillräckligt säker grund- läggning för de högre studierna i läroverken. Koll. kan i detta hänseende stödja sig på erfarenheter från realskolexamen, under en följd av år i Orebro avlagd av privatister. __

Reallokt å Ostermalm: Studieresultaten i realskolan skulle äventyras ge- nom den omständigheten, att eleverna endast under 4.- år få mottaga undervis- ning av facklärare. Uppenbart är ju, att icke-facklärare, som enligt förslaget skola övertaga undervisningen av de elever, som nu tillhöra realskolans lägsta klasser, icke i samma grad som facklärare kunna behärska de många ämnen, som förekomma i folkskolans högsta klasser. På grund härav måste studie— resultatet i folkskolan såväl kvantitativt som kvalitativt bli svagare än om un- dervisningen sköttes av facklärare. Bristerna skulle bli till men särskilt för de mera studiebegåvade eleverna. De skulle tvingas att tillbringa 3 år längre i folkskolan än nu och där vänja sig vid en mindre djupgående och effektiv

arbetsmetod. De skulle ock tvingas till en arbetstakt, som är för långsam för dem. Folkskolan arbetar nämligen på grund av sin uppgift att vara en hela folkets skola i flera hänseenden under ogynnsammare förhållanden än de all- männa läroverken. Elevantalet i klasserna är ofta för stort, folkskolan kan ej i nämnvärd utsträckning sätta kvar eller utgallra mindre lämpliga barn. Den kan ej ålägga sina elever avsevärdare hemarbeten, och den måste rätta arbets— takten efter de svagare. SK, som haft till uppgift att tillvarata-ga begåvningar— na, synes i denna punkt ha gjort dem en verklig otjänst.

Reformens inverkan på folkskolan. Samtliga kollegier, som uttala sig i denna punkt, hålla före, att ställningen som bottenskola blir till men för den (j-klassiga folkskolan och dess lärjungar. Som exempel på den enhetliga kriti- ken härvidlag torde kunna anföras följande från yttrande av Läroverkslärar- nas Riksförbund, i vars yttrande åtskilliga kollegier instämt och vars syn- punkter på denna punkt återfinnas hos flertalet kollegier:

Det vore fara värt, att om folkskolan i den omfattning, SK:s förslag avser, bleve bottenskola, arbetet i dess tvenne översta klasser, 5 och 6, komme att för- ryckas, så att det egentliga målet för detsamma bleve att förbereda för inträde i den högre skolan, och tillföljd därav folkskolans egentliga bildningsuppgift lätt kunde undanskymmas. Detta vore å ena sidan till uppenbar skada för folkskolan själv, och å andra sidan kunde dess mest begåvade elever, de för den högre teoretiska utbildningen bäst utrustade, ej tänkas annat än stäckas i växten, om de genom en onödigtvis förlängd samundervisning med den stora massan av för dylik utbildning mindre lämpade kamrater i folkskolan tvingades att i åratal följa en i förhållande till deras utvecklingsmöjligheter alltför långsam arbetstakt. _

Beträffande de av SK anförda vinsterna för folkskolan av reformen anför Göteborgs rcallvk:

De förespeglade vinsterna för folkskolan torde till stor del komma att visa sig synnerligen illusoriska. Särskilt den tilltalande tanken, att folkskolan bör bliva den gemensamma barndomsskolan för alla samhällsklasser, torde snarare avlägsnas från än närmas till sitt förverkligande genom att läroverken upp— byggas på sexårig bottenskola. De enskilda skolorna på >>förberedande>> sta- dium, parallellt med folkskolan, skulle ovillkorligen då vinna ökat existens- bcrättigande och ökad lockelse, .därigenom att de utan svårighet kunna genomgå folkskolans kurs på ett år kortare tid än denna och ändå göra sina lärjungar bättre rustade för den avgörande inträdesprövningen till läroverken. —— En dylik konsekvens av det extrema bottenskoleprogrammets genomförande lär icke kunna undvikas annat än genom en tvångspolitik, som måste kränka föräld- rarnas självklara rätt att på bästa möjliga sätt sörja för sina barns skol- uppfostran.

Däremot kan det icke nekas, att »enhetsskolans» genomförande skulle med- föra en odisputabel och avsevärd vinst för folkskolan, därigenom att denna finge behålla sina bästa lärjungar även under de tre sista skolåren. Detta argu- ment har också spelat en framträdande roll i den tidigare diskussionen om bottenskolan och även i den sista tidens diskussion om SK:s förslag. Egen- domligt nog upptages det emellertid icke i SK:s egen argumentering för enhetsskolan, vilket är så mycket mera påfallande, som SK:s egen utred- ning framhåller såsom enhetsskolesträvandets starkaste drivkraft i Norge och Danmark just folkskollärarnas missnöje med att nödgas avlämna sina bästa elever till läroverken. Förhoppningarna om »ett rikare pedagogiskt liv» i de högre folkskoleklasserna, om dessa sluppe en sådan åderlåtning, äro också fullt begripliga och ett obestridligt skäl för »enhetsskolan» _ ur speciell folk— skolesynpunkt. Dock torde denna åderlåtning komma att motverkas och be-

gränsas genom de ekonomiska faktorernas ofrånkomliga inverkan, som allt— jämt kommer att hindra de fattigare lärjungarna att genomgå läroverken, annat än i undantagsfall. —— I alla händelser måste det väl anses obestridligt, att ett uppsving av folkskolan icke bör få ske på lärjungarnas bekostnad. Det bör inte få vara den ena eller andra skolformens eller lärarkårens mer eller mindre berättigade intressen, som bli avgörande vid skolväsendets organisation, utan den ungdoms intressen, för vars skull vårt skolväsen är till.

Bottenskolans längd. I. G-är'ig bottenskola förordas av 3 reservanter i olika kollegier, varjämte en reservant förordar 6-årig och l-årig bottenskola.

II. Samtliga kollegier avstyrka, som förut nämnts, bestämt G—årig botten- skola.

Skälen mot G—årig bottenskola äro huvudsakligen följande: A) Rörande folkskolan. 1) Folkskolans bärkraft är enligt vissa kollegier ej undersökt och konsta— terad, enligt andra direkt underkänd.

2) Särskilt är grunden i fråga om modersmålet ej bärkraftig. För övrigt bibringa läroverken i sina lägsta klasser rikare och allsidigare kunskaper än folkskolan gör, vilket en enkel jämförelse mellan använda läroböcker anses visa.

3) Arbetet i folkskolan lider men. 4) På grund av de svagare folkskoleformerna på landsbygden bli landsbyg— dens barn betydligt sämre ställda. För dem komme svårigheterna att vinna inträde i den högre skolan att växa jämförelsevis mer än för stadsbarnen, i samma mån som den förberedande undervisningens utsträckande över en längre tidsperiod måste tänkas medföra kurser av större omfattning och mera rikhal- tigt innehåll, vilket i sin tur för visso komme att återverka på inträdesprovet till läroverken, så att detsamma bleve mer krävande (Riksförbundet). Från landsbygden komma ofta de bästa eleverna, och dessa-s bildningsmöjligheter skulle bli mindre (Lund).

5) Omläggning av den 7-åriga folkskolan nödvändig. B) _Rörande huvudsakligast den högre skolan. 1) Övergången till den högre skolan skulle bliva förlagd till synnerligen olämplig ålder. En skolorganisation, som tvingar barnen till en miljöförändring mitt under den ömtåliga brytningsåldern, kan ej ur pedagogisk synpunkt vara väl avvägd (Riksförbundet).

2) Hoppressning av den högre skolans arbete medför överansträngning för eleverna.

3) Med stöd av sina ämneskonferenser konstatera kollegierna enstämmigt sänkning av studentexamens kunskapsstandard i viktiga ämnen, i vissa fall ned till eller under den nuvarande realskolexamens nivå (Reallvkt å Norrmalm). Särskilt ödesdiger anses den såsom ofrånkomlig uppvisade starka sänkningen av den språkliga bildningen.

4) Omtuggande av vissa kurser (exempelvis i historia). C) Rörande organisationen i sin helhet. 1) Studietiden förlänges med 1 läsår. SK:s statistik gendrives, ofta med statistiska undersökningar från det egna läroverket. Studietidens förlängning är kännbarast för de fattiga och alltså en grav social olägenhet.

2) Uppkomsten av privatskolor för de ekonomiskt välsituerade gynnas, och typiska klasskolor skapas.

Beträffande motiveringar utöver vad som anförts under föregående punkter kan anföras följande. Göteborgs reallvk: Det. har inte på något sätt bevisats, att den »enhets—

skola» med den sexåriga folkskolan som gemensam grund, som SK vill upp- bygga, verkligen är ägnad att realisera det sociala önskemål, som SK med rätta sätter i främsta rummet såsom ögonmärke vid uppbyggandet av en na- tionell skolorganisation. Vad som för närvarande utgör det svåraste hindret för den fattige, som vill låta sina gossar få .del av läroverkens undervisning, är nämligen de rent ekonomiska svårigheter, som äro förenade med barnens under- håll under en lång skoltid vid en ålder, då de eljest själva skulle kunna väsent— ligt bidraga till sitt uppehälle. Denna svårighet som i realiteten är den avgörande faktorn i fråga om barnens fortsatta skolgång _ undanröjes icke alls genom SK:s »enhetsskola». Tvärtom: den förvärras ytterligare, efter— som denna skolorganisation innebär en förlängning av studietiden vid alla högre skolor med ett skolår. —— —- —— Särskilt vill koll. understryka ohållbarheten av SK:s påstående, att den påtalade förlängningen av studietiden icke * skulle gälla för barn från mindre välsituerade hem. Verkligheten ger inte den _ allra ringaste grund för ett sådant påstående, med vilket man alltså förgäves skall söka bryta udden av de betänkligheter, särskilt ur social synpunkt, som den förlängda studietiden giver anledning till. Tvärtom blir naturligtvis denna förlängning särskilt kännbar just för den fattigare befolkningen, vilket måste , göra den dubbelt betänklig. Just ur social synpunkt — på det område, där , man enligt SK skulle finna den förnämsta vinsten av dess xenhetsskola» —— visar ' sig således SK:s organisationsförslag innebära en betydande försämring i järn- förelse med de nuvarande förhållandena. —— Det förtjänar i detta sammanhang påpekas, att tidsförlängningen gäller inte bara studietiden fram till realskole- och studentexamen, utan också fram till »normalskolekompetensen»; den gäller alltså för flickornas stora flertal, likaväl som för gossarnas. I själva verket framstår det såsom ett oemotsägligt och bestående resultat av SK:s ut- redning, att en högre skola, uppbyggd på .den sexklassiga folkskolan, icke kan nå fram till resultat, som äro ens något så när likvärdiga med de nuvarande läro- verkens, annat än genom en förlängning av studietiden med ytterligare ett år. Detta är ju också, vad man på förhand kunnat vänta, då undervisningen i folkskolan _ med dess osovrade lärjungematerial, dess klasslärarsystem och dess svagare lärarutbildning —' omöjligen kan uppnå samma effektivitet som den läroverksundervisning, vilken den enligt SK:s förslag skulle er- sätta. Inte heller är det gärna tänkbart, att de kurser i främmande språk, som nu inhämtas genom en nioårig läroverkskurs, skulle utan vidare låta hop- , tränga sig inom en sexårig studiekurs. Valet står alltså —— för såvitt man vill hålla vår högre skolbildning uppe på dess nuvarande nivå —— mellan å ena sidan en skolorganisation, byggande på sexårig bottenskola och med ett års längre studietid än den nuvarande, och å andra sidan en skolorganisation, som låter övergången från folkskola till läroverk ske på ett tidigare stadium, varigenom studietiden kan bibehållas vid sin nuvarande längd. —— —— —— Den stora vinsten för landsbygdens barn att 2 år längre få stanna i sina hem re- duceras väsentligt, dels genom att den sammanlagda studietiden förlänges med ett år, dels därigenom att utsikten att bestå vid en inträdesprövning till läro- verken för landsbygdens ungdom (som i regeln kommer från relativt svagare skolformer) givetvis är betydligt mindre, när inträdesprövningen förlägges till ett senare skolstadium, än när den sker på ett så pass tidigt stadium, att kun- skapsfordringarna kunna hållas tämligen små. — Om emellertid för lands- bygden vinsterna av den sexåriga bottenskolan synas överväga nackdelarna, så är det i alla händelser föga rationellt att i uniformitetens namn överallt genomföra denna skolform, som för städernas barn och särskilt dem ur de fattigare klasserna _ alltså för det stora flertalet av skolungdomen _ ställer sig direkt ofördelaktig. Vad som behöver göras för att tillgodose de nämnda landsbygdsintressena, är endast att upprätta ett visst antal realskolor eller real-

skolelinjer, byggande på sexårig bottenskola. I övrigt kan man tryggt låta våra statsläroverk vara organiserade så, som bäst motsvarar flertalets behov d. v. 5. med en så pass tidig övergång från folkskola till läroverk, att någon förlängning av studietiden icke blir nödvändig. _

N ationalekonomiskt sett innebär SK:s >>enhetsskola>> en ytterst betänklig för- lust, i det att ett dyrbart tillskott berövas vårt folks produktiva arbete, däri- genom att en stor del av vår bäst utrustade ungdom tvingas att utan den ringaste vinst för sin utbildning —— sitta kvar på skolbänkarna ytterligare ett år.

För den ungdom, som vill fortsätta sina studier i den högre skolan. skulle följderna av enhetsskolans genomförande bliva ödesdigra. Inträdesprövningen till läroverken —— med åtföljande arbetsforcering och nervspänning —— skulle i SK:s >>enhetsskola>> förläggas till 12w13—årsåldern, med andra ord, åtminstone för flickornas vidkommande, till den ömtåliga övergångsåldern. Vid denna tidpunkt borde ju tvärtom ett rationellt ordnat skolväsen införa en viss »av- spänning i ansträngning och arbetstakt», för att tala med SK:s betänkande.

Det må i detta sammanhang också påpekas, att därest SK:s förslag för— verkligas, skulle inträdesprövningen till läroverken på ett helt annat sätt än nu bliva verkligt avgörande för barnens framtid. De lärjungar, som miss- lyckas i denna prövning, skulle nämligen icke ha alltför stora utsikter att senare göra om försöket med bättre resultat. Någon undervisning i folk- skolan få de ju inte vidare åtnjuta (efter genomgången av dess sjätte klass), varför de sannolikt, om de på nytt skulle söka inträde i läroverken ett år senare. skulle vara ännu sämre rustade än första gången, för såvitt de inte haft råd att bekosta sig en dyrbar privatundervisning. Tidpunkten för över- gången från den lägre skolformen till den högre och för en påfrestande och avgörande inträdesprövning till den senare kan därför inte gärna vara olämp- ligare vald.

Genom den sena övergången till den högre skolan nödvändiggöres vidare inom denna ett skarpt forcerat arbete för att taga igen den dyrbara tid, som förspillts därigenom, att lärjungarna tvingats att dröja ett par år längre i folkskolan. Medan lärjungarna alltså haft för litet att göra under åren när- mast före 12—13-årsåldern, vilka visat sig synnerligen lämpliga för ett kraftigt minnesarbete, få de i stället med all sannolikhet alltför strängt arbete under den ömtåliga övergångsåldern.

Trots. denna forcering och trots den förlängda studietiden skulle studie- resultaten i den av SK förordade läroverkstypen på väsentliga punkter helt säkert bli sämre än nu. Detta gäller framför allt språkundervisningen. såsom det med stor enhällighet framhållits av de sakkunniga på detta område. För att språkundervisningen skulle kunna taga igen vad som förlorats, därigenom att denna undervisning inträder tre år senare än nu, skulle behövas åtskilligt mera tid, än som i SK:s förslag tilldelats åt denna undervisning. Men en sådan ökning av den åt språkundervisningen anslagna tiden kan icke ske inom det av enhetsskoledoktrinen stympade läroverket, utan att andra lika berättigade bildningsintressen därigenom bleve lidande.

Reallvkt å Norrmalm: Särskilt ödesdiger finner koll. den såsom ofrånkom- lig uppvisade starka sänkningen av vår nations språkliga bildning. Denna beskärning av språkundervisningen måste få till följd, att betydande antal av skolans alumner efter avlagda examina antingen nödgas underkasta sig kost— samma och tidsödande kompletteringsstudier eller se sig avskurna från möj— ligheten att tillgodogöra sig de insatser å deras respektive områden, som gjorts av den tysk- eller engelskspråkiga kulturvärlden. Koll. kan alltså icke såsom

obefogad tillbakavisa den farhågan, att förslaget medför icke blott betydande svårigheter utan även direkta vådor för vårt lands andliga kulturarbete.

. Skara: Jämförelsen med kommunala mellanskolorna är missvisande. Erfa- renheten från Skara läroverk har givit vid handen, att av de lärjungar, som efter avlagd realskolexamen vid kommunal mellanskola vunnit inträde i läro— verkets gymnasium, flertalet endast med svårighet kunnat följa med och till- godogöra sig undervisningen. Kristianstad: Vår folkskola är antingen 6- eller 7-årig och kan som i ut- landet bli 8-årig. Att på det mera tillfälliga förhållandet, att folkskolan i regeln räknar 6 klasser, grunda den åsikten, att genomförandet av bottenskole— idén vore förfuskat, om icke alla sex klasserna komme med, är givetvis obe— 7 rättigat. F alan: Enligt den av SK lämnade statistiken har av de 113 lärjungar, som efter vid kommunal mellanskola avlagd realskolexamen intagits i gymnasiet, endast hälften avlagt studentexamen utan tidsförlust efter realskolexamen, 1/5 med 1 års tidsförlust och 3/10 aldrig nått studentexamen, varför denna under— ' sökning ej kan anses »oförtydbart hava ådagalagt, att de ifrågavarande * lärjungarna i allmänhet förmått tillgodogöra sig undervisningen å gymnasiet lika väl som de lärjungar, vilka erhållit sin grundläggande utbildning i statens realskolor». SK:s statistik visar även, att ifrågavarande lärjungar _ -— -— i studentexamen ligga betydligt under de från realskolan mottagna lär- jungarna. ' Malmö: V år svenska folkskola är alldeles icke enhetlig, där finnas minst 10 skolformer, och ett sådant skolsystem bör utan tvivel karakteriseras som parallellskolesystem. Nu skall emellertid icke vilken folkskola som helst anses kunna lägga grund för realskolan utan endast A—skolan. För 2/3 av barnen skall efter SK:s förslag icke finnas möjlighet att omedelbart övergå till real- skolan från folkskolan utan genom kompletterande undervisning. Det orga— niska sammanhanget mellan folkskola och realskola blir således ej realiserat beträffande flertalet av landets ungdom. SK har vidare glömt bort det i många. distrikt obligatoriska 7:e skolåret —— exempelvis i Malmö. Skall skol- gången i folkskolan avbrytas ett år före avslutningen här —— alltså med ofull- ständiga kurser. utan den avrundning och omfattning, som det sjunde skolåret avser att bibringa, om det skall vara någon mening med det? Östersund: SK:s hela bevisföring är så till vida en petitio principii, som den utgår från en om ej falsk så dock osäker bevisningsgrund, nämligen att den G-åriga folkskolan är den enda tänkbara och möjliga bottenskola, som existerar. Koll. framhåller_s0m sin bestämda uppfattning, att det bör vara lika själv- klart som i sannlngens intresse ofrånkomligt, att innan något som helst skol- organisatoriskt reformförslag på bottenskolans grund blir antaget, en noggrann och saklig prövning bör äga rum av folkskolans förutsättningar i olika av- seenden och under olika förhållanden att duga som grundval icke för den nu- varande kommunala mellanskolan, som tillkommit och arbetar under säregna förhållanden och endast i ringa utsträckning bildat underlaget för gymnasial- studier, utan för allmänna, d. v. 5. för all Sveriges studiebegåvade ungdom av alla samhällsklasser avsedda och tillgängliga läroverk och deras speciella studiemålsbestämmelser. N ya elementarskolan: SK har drivit gemensamhetskravet för långt. Ung- domen. såväl gossar som kanske i synnerhet flickor, har väl i allmänhet just i 11—13-årsåldern fått ögonen öppna för olikheterna i fråga om de yttre lev- nadsvillkoren, och med den omdömeslöshet och även hänsynslöshet, som alltför ofta utmärker denna ålder, kan det ganska väl hända, att umgänget i skolan i icke mindre omfattning skärper än utjämnar motsättningarna. Luleå uppvisar beträffande studietiden, att av läroverkets 342 lärjungar 2—232122.

endast 23 skulle haft något att vinna på den nya organisationen, medan 204 skulle förlorat ett eller två år. 77 % av dessa kommo från folkskolan.

Då således kollegierna allmänt avstyrka SK:s förslag till skolorganisation, utmynna deras utlåtanden i regel på krav om förnyad, förutsättningslös och allsidig utredning. Emellertid framställer flertalet kollegier under sin moti— vering till avstyrkan förslag rörande annan organisation, förordar annan botten— skoleform eller anger vissa önskemål för omfattningen av ny utredning o. (1.

Det förslag till förändrad skolorganisation, som kollegierna härvid nästan enhälligt omfatta, är förslaget om 4-årig bottenskoleorganisation. 'Motiveringen för förslaget är i allmänhet densamma hos de olika kollegierna och samman- fattas iregel så, att de olägenheter, som påvisats vara förbundna med en orga- nisation på 6-årig bottenskola, undvikas med en 4—årig bottenskola, varemot de av SK hävdade sociala intressena i lika mån tillgodoses med en skolorganisa— tion, byggd på 4-årig folkskola som grundval. Såsom exempel på motiveringen torde kunna anföras Riksförbundets utlåtande, i vilket flera kollegier instämt. Förbundet anför:

De synnerligen avsevärda olägenheterna, såväl för läroverkets som för folk— skolans .del, hos den av SK föreslagna s. k. enhetsskolan härröra helt ur den sena övergången från folkskolan-bottenskolan till läroverket. En med hänsyn till sitt bildningsmål fri folkskola och en effektiv läroverksorganisation, som därtill för ungdomen ut i livet vid önskvärd ålder, synas icke kunna ernås, med mindre än att övergången till den högre skolan sker tidigare än SK föreslagit. Såväl av psykologiska som av pedagogiska skäl torde då 10 ll-årsåldern böra förordas för sagda övergång och den högre skolan alltså byggas på 4-årig i stället för 6-årig bottenskola. De fördelar, som därigenom skulle vinnas, äro lätt påvisbara. Differentieringen skulle ske vid en i psykologiskt hänseende mindre ömtålig ålder, en ålder. som därtill är erkänt gynnsam för den högre skolans elementära språkstudium; inom folkskolan skulle de sista, givetvis mycket betydelsefullare årens arbete kunna utföras mera självständigt, utan examenspress från den högre skolan; svårigheterna i fråga om tillträdet till den högre skolan från lägre former av folkskolan skulle avlägsnas i samma mån, som ett mindre mått av kunskaper behövde krävas för inträde till läroverket. Folkskolan kunde därigenom i desto större omfattning bliva bottenskola i verk- lig mening. Och slutligen skulle, om för läroverket ansloges åtta år i stället för sju, tillräckligt utrymme förefinnas för inpassande av tillfredsställande läro- kurser i samtliga ämnen och i synnerhet i de främmande språken, vilkas läro- gång i SK:s förslag blivit så starkt och ögonskenligt beskuren. Och dessa fördelar skulle vinnas, utan att studietiden förlängdes i förhållande till nuva- rande ordning.

Ur övriga utlåtanden kan anföras ytterligare följande: Latinl'vkt å Norrmalm: Folkskolan måste arbeta med mycket långsammare takt än som f. n. är möjligt i läroverken, varför det vore synnerligen be- tänkligt att låta begåvade barn fortsätta där, sedan de nått en sådan ut- veckling, att de utan ansträngning kunna åläggas ökat arbete. En differen- tiering av lärjungarna tidigare än efter genomgången sexklassig folkskola är därför ofrånkomlig.

Ystad: Om SK haft fria händer att undersöka, hur mångårig bottenskolan kan göras utan att åstadkomma förlängning av studietiden och utan att även— tyra utbildningsresultatet, är det ej troligt, att den beslutat föreslå att göra den 6-årig. Om den med tanke på landsbygdens barn ansett sig ej böra för— orda den nuvarande 3-åriga, är det åtminstone troligt, att den stannat vid 4-årig + 8-årigt läroverk.

Strängnäs anser, att genom en sådan organisation folkskolan skulle i högre grad, än om SK:s förslag godtages, bli den gemensamma bottenskolan.

Borås tillägger, att en förutsättningslös undersökning av 4-årig skola—s bär- kraft och eventuellt inre omorganisation av folkskolan givetvis måste före— tagas före reformens genomförande.

Hudiksvall ställer samma villkor, och fortsätter, att skulle denna utredning lämna rum för några som helst tvivelsmål, bör självfallet den nuvarande 3— åriga bottenskolan bibehållas; för koll. står det klart, att finge endast pe- l dagogiska synpunkter vara utslagsgivande, vore den 3-åriga vida att föredraga

framför den 4-åriga.

Orebro betonar, att om någon beskärning av läroverket skall ske, så bör an- slutningen till folkskolan noga upprätthållas, så att fjärde folkskoleklassens kurs fullständigt anpassas efter inträdesfordringarna till läroverkets blivande första.

Några kollegier angiva sina sympatier för 4-årig bottenskoleorganisation genom att förorda, att en sådan organisation närmare utredes eller försök an- ställes med den. Så anföra exempelvis (utöver vad som anförts från före— gående kollegieyttranden) :

Latinlvkt i Göteborg: För närvarande föreligger ingen sådan utredning, att 4-årig bottenskola kan tillstyrkas såsom den allena lämpliga med åsido- sättande av nuvarande organisation. Den synes dock besitta alldeles påtag— liga företräden framför den G-åriga och bör ej möta några större betänklig- heter. En ytterligare utredning rörande en dylik organisations lämpliga ut- formning och verkningar vore i hög grad påkallad.

Kalmar: För läroverkets eget vidkommande är övergången från folkskola till realskolaefter 3 folkskoleåret utan varje tvivel lämpligast. Men inför möj- ligheten, att ett års längre gemensam undervisning för de flesta barnen skulle kunna medföra något socialt gagn, vill kollegiet ej motsätta sig ett försök med '4-årig bottenskola, ehuru därigenom särskilt de främmande språken säkerligen *komme att få en svårare ställning i läroverken. För folkskolan vore detta »till fördel, därför att de 2 sista åren finge lugn och ro för folkskolans särskilda uppgifter.

Västerås: Då det icke är möjligt att med absolut visshet uttala en dom om en Viss skolorganisation, innan den fått prövas, föreslår koll., att vid några större läroverk i olika delar av landet försökslinjer inrättas vid sidan av nu— varande organisation — dels linjer, inrättade efter SK:s förslag, dels linjer byggda på 4—årig bottenskola.

Hälsingborg sammanfattar sina synpunkter i en hemställan om en förnyad utredning, där bl. a. möjligheten att bygga den högre skolan på 4-klassig botten- skola, det reformprogram, som kallats för »det klassiska svenska bottenskole— förslaget» men som av SK utan tillfredsställande saklig utredning avfärdats som enligt dess mening för tillfället politiskt inopportunt, bör särskilt ingående provas.

Reallvkt & N orrmalm': Det torde icke kunna bestridas, att det ur social syn— punkt vore en fördel, om differentieringen kunde uppskjutas till en något se- nare tidpunkt, än för närvarande är fallet. Vad beträffar den lösning, som reservationsledes föreslagits av kommissionsledamoten Swartling, övergång till läroverk efter femte skolåret, synes den dock stranda på den avgörande faktorn, att förlängningen av studietiden då. icke kan undgås. En 7-årig läroverks- organisation är enligt kollzs bestämda mening överhuvud taget icke möjlig utan uppgivande av det nuvarande systemets effektivitet. Såsom den närmast framkomliga vägen framställer sig under sådana förhållanden en organisation med Li:-årig folkskola och S-årigt läroverk eller lyceum. Det synes icke a priori uteslutet, att ett så organiserat läroverk kan övertaga det väsentliga av det

nuvarande 9-årigas funktioner. Koll. hemställer därför, att frågan om dif- ferentieringens uppskjutande till efter fjärde skolåret omedelbart upptages till utredning.

Vid sidan av den normala 4-åriga bottenskolan föreslås andra och korn-plet- terande organisationer av följande kollegier.

Norrköping anser, att för att tillgodose landsbygdens speciella behov försök torde böra göras med 7-årig högre skola, grundad på ö—årig bottenskola. Sam— ma förslag återfinnes i reSolution vid Läroverkslärarnas möte 1922. Växjö, som finner den G-åriga bottenskolan hava företräde för landsbygden, men anser det hårt, att barnen i städer och större samhällen för landsbygdens skull av blott missriktat uniformeringsintresse skulle tvingas att till ingen nytta offra ett dyrbart år, föreslår övergå—ngsklasser för elever från genomgången folk— skola. Vänersborg, Borås, Hudiksvall, Kalmar, Latinlvkt i Göteborg, Reallvkt & Norrmalm, Ystad och Härnösand föreslå likaledes övergångsklasser eller -anordningar. Gävle koll. förefaller det, Som om 4-årig bottenskola nu- mera skulle utan alltför stora pedagogiska risker kunna. genomföras, men koll. anser, att för landsbygden skäl föreligga för 6- -årig bottenskola, varför denna där bör bibehållas; konsekvensen blir då två olika organiserade real- skolor. Är det så, att 6- klassig bottenskoleorganisation är lämplig för landsby g- den, anser Hudiksvall, att den bör behållas där, men det synes dock vida att föredraga, att de förstatligade kommunala mellånskolorna gjordes Ö-åriga och alltså byggde på femte folkskoleklassen. Vänersborg föreslår utom ovan an— givna övergångsklasser, att de komm. mellanskolorna förstatligas och, där så anses lämpligt, omorganiseras till realskolor. Lund föreslår, att för lärjungar, som önska övergång från folkskolans sjätte klass, under sommaren särskilda kurser i det främmande nybörjarspråket anordnas vid realskolan: Jönköping föreslår avgiftsfria kompletteringskurser och att för landsbygden dessutom särskilda organisationer, byggda på 5- eller 6-årig bottenskola, böra utfinnas. Halmstad anser, att där kommunal mellanskola redan är inrättad, den må fort- farande finna-s. Östermalm har den uppfattningen, att genom 4-åriga komm. mellanskolor i tillräcklig omfattning kunde sörjas för att elever, som genom— gått 6-klassig folkskola, direkt kunde fortsätta sina studier. Göteborgs real— lvk anser, att vid sidan av den 4-åriga bottenskoleorganisationen kunde upp- rättas ett mindre antal läroverk eller läroverkslinjer, byggda på 6-årig botten- skola, detta för att tillgodose landsbygdens speciella intressen — dock under bl. a. den bestämda förutsättningen, att denna sista organisation icke betraktas som en folkskolans överbyggnad utan organiseras som en läroverkstyp vid sidan av den normala eller som en särskild-läroverkslinje inom det vanliga läro- verkets ram.

Några kollegier avstyrka liksom de andra bestämt G-klassig bottenskola men förorda icke en bestämd annan organisation. Så anser

Nyköping, som bestämt avstyrker förslaget, att en undersökning bör före- tagas över möjligheterna att genom särskilda anordningar bereda tillfälle för studiebegåvade att från någon av folkskolans högre klasser vinna inträde i lämplig klass 1 de nuvarande läroverken, utan att studietiden för dem blir längre än den SK föreslagit för samtliga barn, och utan att nuvarande läroverksorga- nisation sönderbrytes eller beskäres. Förslag 1 denna riktning böra praktiskt prövas, innan omorganisation av hela undervisningsväsendet ifrågasättes. Koll; känner sig övertygat, att en utväg skall kunna finnas utan sönderbrytande och beskärande av nuvarande läroverksorganisation. Hur frågan skall lösas, anser sig koll. för närvarande icke ha anledning ingå på.

Kristianstad hemställer, att förslaget i sin nuvarande form i stort sett ej lägges till grund för vårt elementarskolväsende samt att statsmyndigheterna

måtte tillåta och anordna försök med skilda organisationsformer, för att man må få. verkliga och mångsidiga erfarenhetsrön att bygga på. —— Mot förslaget om övergångsklasser från folkskolans sjätte klass till högre klass i läroverket har koll. intet att invända.

Uppsala anför som slut: Därest den i och för sig riktiga'principen folk- skolan-bottenskola anses i vidsträcktare mån, än vad för närvarande är fallet, böra i vårt undervisningsväsen genomföras t. ex. genom anordnande av en l-årig folkskolekurs såsom bottenskola bör frågan härom underkastas för- nyad, a).]lsidig utredning. (Mot övergångsklasser synes koll. ej ha något att in- vända.

Umeå: Med den kännedom och erfarenhet, koll. har om folkskolan inom läro- * verkets lärjungeområde, finner sig koll. nödsakat att bestämt yrka avslag på förslaget om G-årig bottenskola. Koll. anser syftemålet att söka tillvarataga begävningarna behjärtansvärt men håller före, att det utan större svårighet eller kostnad för stat och kommun kan nås inom ramen av nuvarande orga- nisation. En omändring av nuv. skolorganisation bör företagas, först sedan genom förutsättningslös undersökning utretts, huruvida folkskolan efter en inre omdaning är lämplig att i större utsträckning än hittills läggas till grund för den högre undervisningen.

4-årig bottenskola synes även förordas av Visby, som efter att hava av- styrkt SK:s förslag anför: Koll. skulle kunna ansluta sig till ett förslag om sådan utvidgning av folkskolans kurs, att därigenom en direkt övergång till 4-årig realskola och därpå byggt 4—å-rigt gymnasium möjliggjordes, varjämte vid vissa realskolor kunde anordnas en s. k. övergångsklass med ettårig kurs för inträde i högre klass inom realskolan, avsedd för barn, som efter genom- gången 6-årig folkskola önska fortsätta.

Kollegier vid realskolor.

Principen folkskolan-bottenskola. Därest principen om folkskolan som bot- tenskola fattas så, att folkskolan i viss utsträckning bör utgöra grund för och vara organiskt förenad med de högre skolorna, råder bland kollegierna icke nå— gon meningsskiljaktighet om det berättigade i principen. Ett flertal kollegier uttala direkt sin anslutning till den sålunda allmänt avfattade principen, flera likvisst under framhållande, att folkskolan redan utgör bottenskola i denna med ning. Ur yttrandena på denna punkt kan anföras:

Eksjö: De allmänna principer, som varit vägledande för SK, torde numera i det hela få anses icke blott i och för sig berättigade och av utvecklingen be- tingade utan också som de enda parlamentariskt genomförbara. Aven om såle— des kravet på folkskolan som bottenskola principiellt icke kan avvisas, anser sig koll. — _ —— icke kunna biträda förslaget. — —— —— Koll. erkänner det i socialt avseende önskvärda och berättigade kravet på skapandet av en för det övervägande flertalet barn gemensam första skola. *

Eskilstuna ansluter sig till enhetsskoleprogrammet i den meningen, att till folkskolan som bottenskola högre skolformer organiskt anknytas. Utan att er— känna en från visst håll hävdad pedagogisk överlägsenhet för enhetsskolan an- ser koll. den föreliggande frågan blott på denna Väg kunna lösas.

Allmän ställning till SK:s förslag. Om således från kollegiernas sida oppo- sition icke reses mot den allmänna idén om folkskolan som bottenskola, instäm- mer icke något koll. i SK:s förslag, att den 6—klassiga folkskolan skall vara

bottenskola. Endast en reservant i koll. i Arvika ansluter sig i princip och utan invändning till SK:s förslag.

Ur den allmänt sammanfattande delen av kritiken kan anföras följande: Arvika finner ej bottenskoleidéns förverkligande tillrådligt eller ens möjligt på det sätt och i" den anda och omfattning, som SK föreslagit, ja, koll. betvivlar, att ett realiserande av bottenskoleidén, sådan den av SK fattats och formulerats, någonsin låter sig med fördel genomföras. — —— Ett förslag till skolreform, som med visshet måste leda till ett års förlängd studietid men ändock ett be- tänkligt försämrat studieresultat och som med visshet skulle medföra oberäkne— ligt ogagn och skada för hela vår kultur, icke endast för den högre skolbildnin- gen utan även för folkskolan, vars egentliga uppgift komme att mer eller mindre förryckas, ett förslag till reform, vilken hänsynslöst kräver ett meningslöst bortslösande av de högsta nationella värden, varöver vårt folk förfogar, ett än- damålslöst årligt offrande av minst 5,000 dyrbara år av svenska medborgares dyrbara liv, till ingen nytta offrade på det blinda reformnitets altare. ett så- dant reformförslag synes enligt allt sunt förnuft böra förkastas. Förslaget är absolut oantagligt.

Eksjö: SK har i alltför hög grad känt sig bunden av vissa parlamentariska direktiv, framför allt statsutskottets uttalande vid 1915 års riksdag i fråga om upprättande av en statssamskola i Sollefteå, i vilket framhölls, att det ej kunde förväntas, att staten utvidgade sin medverkan till upprätthållandet av två med varandra parallella barndomsskolor. Ifrågavarande uttalande var emellertid ej baserat på någon vidlyftigare utredning av skolfrågan i dess helhet. Det torde kunna starkt ifrågasättas, om 1915 års statsutskott verkligen kunnat obetingat gilla förlängningen av studietiden.

Eskilstuna: Redan nu förverkligas enhetsskoleprogramm—et i stor utsträck— ning. De hinder — ofta kallade orättvisor —— som ännu möta för den teoretiska begåvningen, torde kunna avlägsnas inom ramen av nuvarande organisation. Nå- gon nödvändighet att sönderbryta den nuvarande finnes därför ej. För ett så vittutseende och genomgripande förslag som SK:s måste man fordra mycket starka skäl. Utredningen, som motiverar förslaget, brister betänkligt beträffan- de förutsättningslöshet, fullständighet, logisk konsekvens och präglas av över— driven optimism. Såsom skäl för detta omdöme anföres, att av betänkandet framgår (bl. a.): -

1) att frågan om den G-klassiga A-typ-folkskolans bärighet ej alls blivit utredd,

2) att jämförelse mellan folkskolans och läroverkens arbetsresultat på sta- dier, där de nu utgöra parallellskolor, ej blivit gjord,

3) att frågan om folkskollärarnas kompetens för sina uppgifter i framtidens skola ej blivit berörd,

4) att A-skolans olika frekvens kommer att bringa landsbygdens barn i ogynnsammare ställning,

5) att olägenheten av de mera oregelbundna skolbesöken inom folkskolan ej kan bestridas, ej heller på skolorganisatorisk väg avhjälpas,

6) att avgörandet av första differentieringsstadiet 1 skolåldern träffats utan stöd av sakkunskapen,

7) att farhågorna för överskolans press på bottenskolan ej kunna avvisas, 8) att studietiden kommer att förlängas praktiskt taget med ett år, 9) att privat skolverksamhet kommer att omöjliggöras och möjligheten till enskild undervisning i hemmen att väsentligen begränsas,

10) att bevisföringen för den kommunala mellanskolans likvärdighet med realskolan är värdelös,

11) att en mångfald svårigheter av SK lösas blott genom en hänvisning till

nya. ännu okända metoders antagliga inverkan på arbetsresultatet i framtids- skolan,

12) att trots detta trespråksproblemet i den nya föreslagna skolan måste för- klaras olösligt,

13) att den, som fullständigt genomgått en SK:s normaltyp för läroverk, därunder måst vid olika tillfällen undergå sammanlagt 4 prövningar,

11) att lärarnas omdömen i mycket högre grad än nu komma att bli avgö- rande för lärjungarnas framkomst i skolan,

15) att skolans självständighet i dess uppfostrande verksamhet kan genom den föreslagna lokala Skolstyrelsen äventyras.

SK:s förslag är revolutionerande, icke på grund av den utvecklingslinje, den anvisar, utan på grund av den omotiverade djärvhet, varmed den tror sig på oprövade vägar nå fram till målet. Om dess förslag ock otvivelaktigt bjuder åtskilligt av värde, kan koll. dock icke på grund av åberopade bristfälligheter i motiveringen och betänkligheterna av konsekvenserna godtaga förslaget.

Karlshamn: SK synes väsentligt överdriva svårigheterna för de mindre be- medlades barn att vinna inträde i de allmänna läroverken. I vårt land råder en kraftig ståndseirkulation, delvis tack vare läroverken. Om terminsavgifterna borttoges och om —— —— avgången från folkskolan skedde ett år senare än f. n., kunde det ej bli tal om åsidosättande av de fattiga men begåvade barnens rätt till högre skolbildning.

Göteborgs västra uttalar som sin bestämda mening, att en för hela vårt land så betydelsefull omorganisation av hela vårt undervisningsväsen under inga om— ständigheter får förhastas eller göras beroende av tillfälligheter. Våra läro- verk hava ej visat sig så underhaltiga som kulturbärare, att man måste nödgas riva upp alltför mycket, som skulle kunna bevara kontinuiteten, för att bygga något i så många delar nytt, dessutom på en så sviktande grund, att dess bär- kraft i vitala delar måste stödjas av något så ohållbart som trossatser och ovissa förhoppningar.

Kristinehamn: SK säger, att endast genom ett omsorgsfullt tillvaratagande och utvecklande av de resurser, som uti ifrågavarande avseende (begåv- ningarnas "lillvaratagande) äro förbanden, kan nationen åt sig förvärva det ytterligare krafttillskott, som _— —— är erforderligt. En vacker fras, men ett påstående, som lämnats obevisat, därför att det är obevisbart. Varför kan nationen endast genom det föreslagna, så riskfulla experimentet till— varataga och utveckla dessa resurser? På den frågan ger SK ingenstädes det svar, man med allt skäl kan och måste kräva. Kunna icke dessa resurser till- varatagas och utvecklas lika bra med nuvarande organisation eller med ett mo- difierat parallellskolesystem som genom enhetsskolan? Finns det annat än upp- konstruerade hinder för de verkliga begåvningarna? SK har ej bevisat, att några 'rcrkliga sådana hinder finnas. Den avsevärda procenten av allmänna lärover- ken-s lärjungar, som komma från mindre välsituerade hem, jävar sådana hinder. SK anger som ett av sitt förslags förnämsta syften »demokratisering av tids- andan». Genom att angiva ett dylikt syfte har SK undanryckt sitt förslag de reella grundstenar av allmän kulturell natur, varpå ett uppfostringssystem ovill- korligen måste vila, och ersatt dem med oberäkneliga och en nationell kultur- f råga ovidkommande politiska stödjepelare. En skolform får icke befordra vare sig demokratisering eller aristokratisering av tidsandan. Genom statistik visas. att läroverken nu ej äro skolor för rikemansbarn. I varje fall vinnes ej ökad demokratisering genom SK:s reform. Det framgår av en jämförelse med de kommunala mellanskolornas elevers förmögenhetsförhållanden. Högsta ter- minsavgiften vid allmänt läroverk (maximum 55 kronor?) erlades av 63 % lär- jungar läsåret 1920—21. Samma år betalades högsta avgift vid de kommunala mellanskolorna av 63-11 % (medelavgift 63: 86 kronor). Lägsta avgiften vid

läroverken erlades av 158 %, vid kommunala mellanskolorna av 12-28 %. Om man tar i betraktande, att de allra flesta kommunala mellanskolor äro inrättade- på smärre platser utan talrikare »överklass», är det i själva verket mycket över- raskande för .dem, som fått den G-klassiga bottenskolans förmåga att tjäna som social vehikel inpräntad som trosdogm, att den socialt-ekonomiska klassfördel- ningen visar sig vara nästan identisk för båda skoltyperna. — De sociala skälen, om man därmed menar, att man vill rasera några sociala skrankor, som skulle hindra tillträdet till läroverken för även de mindre bemedlade begåvningarna, är endast ett politiskt slagord utan något reellt underlag, då dessa skrankor ej existera.

Folkskolans bärkraft. De kollegier, som direkt uttala sig på denna punkt, antingen bestrida den 6-åriga folkskolans bärkraft för den högre undervisningen eller uttala starka tvivel därom. I allmänhet anföres härvidlag samma moti- vering som av koll. vid högre allm. läroverk. Ur yttrandena från ifrågavaran— de kollegier (Arvika, Östra realskolan i Göteborg, Söderhamn, Karlshamn, Kri- stinehamn, Södertälje, Oskarshamn, Eskilstuna. Landskrona. Lidköping, Malmö, Enköping, Kungsholmen i Stockholm, Katarina i Stockholm, Udde- valla) kan anföras följande.

Arvika: Att folkskolan icke för närvarande är Och ej heller inom överskådlig framtid skall utan vidare kunna bliva vuxen den henne tillämnade uppgiften att i ökad omfattning utgöra bottenskola för de allmänna läroverken, det står för koll. oomtvistligt klart och tydligt. Det allra starkaste beviset härför har ock SK själv presterat, då den vid framställandet av sitt förslag om bortskärande av läroverkets två lägsta klasser ej ser någon möjlighet att finna ersättning för dessa två läroverksklasser i mindre än 3, de högsta 3 folkskoleklasserna, där- med således erkännande, att folkskolan behöver tre år för att bibringa barnen de kunskaper, som skulle tillnärmelsevis motsvara vad de i de allmänna lärover- ken kunna inhämta på två år. Då emellertid trots studietidens förlängning med ett år, kunskapsnivån, framför allt beträffande språkstudierna, ändock bevisli- gen skulle komma att i väsentlig grad sjunka, måste därmed anses fastslaget, att icke ens de tre högsta folkskoleklasserna kunna ge samma utbildning som real- skolans nuvarande två lägsta klasser.

Enköping: Folkskolan med dess teoretiskt mindre kvalificerade lärarkår skulle icke vara i stånd att på ett tillfredsställande sätt sköta den undervisning, som förut meddelats i läroverkens lägsta klasser.

Landskrona: F olkskolereformen 1919 har ingalunda gjort folkskolan mera skickad än förut att vara bottenskola, utan snarare tvärtom. En väsentlig del av skoltiden bortslösas under de 3 första åren dels på s. k. arbetsövningar. vilka såsom varande Kindergartensysselsättning rätteligen tillhöra 4—5-årsåldern, dels på hembygdskunskap, som utan skolans medverkan i huvudsak erhålles som en självfallen gåva av vardagslivets erfarenheter. — —— —— Folkskolans organisation och dess lärare må f. 6. vara hur utmärkta som helst, så kommer dock folkskolan med naturnödvändighet att stanna vid ett rätt lågt kunskaps- resultat, på grund av att den överväldigande majoriteten av folkskolans osov- rade lärjungeskara är klent begåvad i teoretiskt avseende.

Lidköping: Innan folkskolan över huvud taget tillerkännes karaktären av bottenskola, är det koll :s på rik erfarenhet grundade övertygelse, att folkskolan själv behöver grundligt omorganiseras, dess kursplaner revideras och vinna ökad stadga och fasthet. Det är överraskande, att SK icke aktat nödigt att först och främst pröva grunden. Koll. yrkar bestämt på att folkskolan grundligt omorga- niseras och att förändringen i den högre skolans organisation vidtages, först sedan folkskolan visat sig mäktig att på tillfredsställande sätt fylla sin plats som bottenskola. '

Malmö: Av erfarenheten vid inträdesproven har koll. anledning betvivla folkskolans kvalifikationer som grund. Brister i den grundläggande under- visningen förmärkas redan vid inträdesproven till klass 1, och då proven gälla till högre klass, träda bristerna än tydligare i dagen. Skulle nu folkskolan i hela sin utsträckning göras till en förberedelseanstalt för läroverket, skulle den så- kerligen varken i de ämnen, i vilka. färdighet f. n. fordras för inträde i första klassen, eller i sina andra läsämnen kunna tillfredsställande fylla sin uppgift.

Kristinehamn: Då man vet, vilket energiskt arbete det erfordras att i nu- varande realskolans lägre klasser bibringa eleverna exempelvis den oundgäng- liga grammatiska grunden, måste man inse det omöjliga för folkskolan att lägga den grammatiska grund, som måste krävas för den mera koncentrerade språk- undervisningen i den nya realskolan.

Reformens inverkan på folkskolan. I utlåtanden från ett tiotal kollegier, som yttra sig rörande denna punkt, komma farhågor beträffande reformens oför- delaktiga inverkan på folkskolans ostörda arbete till synes. Som exempel kan anföras följande: _

Landskrona: Med det tryck, som överbyggnaden kommer att utöva på folk) skolan, skulle denna tvivelsutan löpa fara att komma bort från sitt självstän- diga bildningsmål och göras till preparandskola för läroverken till men för den stora massan av folkskolans lärjungar. Att folkskolans nivå skulle höjas ge- nom kvarhållandet i folkskolan av de lärjungar, som tillhöra första och andra klass i läroverken, är en chimär. Enligt SK utgjorde dessa höstterminen 1920 22,830 och i folkskolan inemot 1 miljon. Tydligt är, att en utplantering av dessa 22,830 i den stora massan icke nämnvärt skulle bidraga att stegra folk- skolans nivå, så mycket mindre, som endast en ringa procent av denna lilla skara i begåvning höjer sig över genomsnittsstadiet. Fastmer är att befara, att en stor del verkliga begåvningar under massans tryck skulle komma att f örslöas och stäckas i sin utveckling. Då SK förmenar, att sexårig bottenskola skulle öka de inflytelserika samhällsklassernas intresse för folkskolans utveckling, bör erinras därom, att ingen skolform under senare tid i så hög grad som folk- skolan varit föremål för de inflytelserika och maktägande klassernas om— vårdnad.

Bottenskolaus längd. 1. ö-årig bottenskola. - En reservant i Arvika real- skolas koll. uttalar sig i princip för SK:s förslag, och en reservant i Göteborgs östra realskolas koll. anser, att läroverken i regel böra byggas på ö-årig folk- skola med rätt för kommun att avgöra, om den önskar, att övergången skall ordnas på annat sätt.

Med reservationer tillstyrka följande ö-årig bottenskola, nämligen en reseroant i Oskarshamns realskolas koll., som väl anser det genomförbart och önskvärt, att 6-klassig folkskola bliver bottenskola, men håller före, att för- slaget, som blottat betänkliga brister i sina detaljer, bör återremitteras för om- arbetning med lärare och läkare, dels ock till nödig utredning angående even- tuell omläggning av folkskolans arbete, samt en reseroant i Varbergs realskolas koll., som visserligen anser principen om folkskolan som bottenskola med indrag- ning av de 2 lägre läroverksklasserna — längre fram, då folkskolan vuxit sig stark, även av den tredje— såsom den enda riktiga, men ändock ej kan förorda SK:s förslag.

2. 4-årig bottenskola föreslås eller förordas av Enköping, Göteborgs västra, Karlshamn, Kristinehamn, Landskrona, Lidköping, Malmö, Mariestad, Skövde, Kungsholmen i Stockholm, Söderhamn, Södertälje, Uddevalla och Varberg.

Som motivering anföras i allmänhet de skäl, som andragits av Läroverks-

lärarnas Riksförbund och i Läroverkslärarmötets resolution. Såsom exempel kunna anföras följande.

Karlshamn: Att formeln »folkskolan som bottenskola» ej avser den mest utvecklade typen, den 7-klassiga, är uppenbart. Det är då också godtyckligt. att för den därnäst bästa typen, 6—k1assig A-skola, göra anspråk på ensamrätt som bottenskola. —— —— —— Avgången från folkskolan bör ej ske för tidigt. — — _ Med stor säkerhet kan den lämpliga tiden bestämmas till åldern 10 21 11 år. Övergången bör ej heller fördröjas för länge, ty då åsamkas lärjungen tidsförlust, och onödiga kostnader förorsakas föräldrar och det allmänna, var- jämte det blir mindre möjligt att bibringa det för läroverket föreskrivna kun— skapsmåttet. —— En 4-årig bottenskola förutsätter givetvis, att det om- sorgsfullaste arbete nedlägges i folkskolans fyra lägsta klasser, så att folk- skolan skall kunna utgöra en bärkraftig grund.

Kungsholmen: Då endast A-typen skulle få bli omedelbart underlag. kan ifrågasättas, om framför allt den rena' landsbygdens barn få det bättre än hittills. I ökningen med 102 % av A—skolor på 20 år ingå alla samhällen utom städerna, således även större industriorter m. m. å landsbygden, och sta- tistiken har därför intet värde för belysande av skolförhållandena på rena landsbygden, där A-skolan mycket långsamt torde komma att vinna terräng. Därför blir förutbildning för landsbygdens barn nödvändig för inträde. För övrigt förlänges studietiden för alla. Systemet gagnar ett fåtal till förfång för flertalet av de fattigare. Koll. avstyrker 6-k1assig bottenskola och ansluter sig till tanken på 4-årig. Onskligt är, att möjligheterna för denna undersökas.

Landskrona: Övergången är förlagd till den psykologiskt och fysiologiskt mest ogynnsamma åldern, inlärandet av de främmande språkens elementer uppskjutes till för sent åldersstadium, de olika språken komma att inträda i för snabb följd, studietiden förlänges, trots SK:s subtilt lagda statistik. Detta senare erkänner SK själv, då den uttalar förhöppningen, att studietiden skall kunna avkortas genom avvikelser i stor utsträckning från dess egen organisation (överhoppning av klasser). Fördelen. att lärjungarna kunde få bo 2 år längre i hemmen, är i högsta grad dubiös, ty dels köpes den för dyrt, då studietiden för- länges, dels bo redan nu de ojämförligt flesta lärjungarna under hela sin skoltid i sina hem. Av Landskrona realskolas 236 lärjungar bo alla utom 3 i sina hem och det vore väl högst orättfärdigt, om de 233 skulle kasta bort ett år för att de 3 skulle få bo i hemmet 2 år längre. Fattiga barn få icke någon ekonomisk hjälp av SK:s förslag, likställdheten resulterar i lika dåligt för alla och sam- sittningen av de 22.000 nuvarande eleverna i läroverkens första och andra klass med de inemot 1 miljon folkskolebarn ett par är längre kan ej i nämnvärd grad utjämna känslan av klassmotsatser i samhället. Den 6-k1assiga bottenskolan är ur alla synpunkter ohållbar.

Lidköping: Uppehållet vid läroverket och underhållet med kläder, böcker m. m. utgöra nu de enda ekonomiska hindren för obemedlade lärjungar att vinna högre skolbildning. Varje förlängning av studietiden måste därför anses verka i rent antidemokratisk anda. _ _

Den kontinuitet i handledningen av barnen, som är ett av uppfostrans Vikti- gaste moment, skulle på ett beklagligt sätt komma att rubbas, i det att barnen i den mest kritiska övergångsåldern skulle bli överflyttade till en ny skola och sättas under nya fostrare. Olägenheterna skulle minskas, om bottenskolan gjordes 4-årig.

Malmö anför angående SK:s statistik rörande de kommunala mellanskolornas lämplighet att läggas till grund för högre studier, att denna grundar srg _på un- dersökningar rörande 113 lärjungar, av vilka 40 icke kommit högre än 1 gym- nasiets första ring. SK har här gjort en förhastad generalisering. Antalet från mellanskolan utexaminerade lärjungar uppgår till över 1,100, och procenttalet

av dem, som fortsatt till studentexamen, är därför alltför litet att dra säkra re- sultat ur. Vidare påvisas mellanskolans arbetsbelastning, samt att studieresul- tatet dock ej är bättre. Studietidens förlängning är så genomdiskuterad, att koll. anser tillfyllest att uttala den meningen, att enbart denna högst väsentliga brist synes koll. utgöra skäl för förslagets förkastande. — —— —' SK har ej presterat bevis för att 13—årsåldern är den lämpligaste tidpunkten för övergången. Er- farna pedagoger ha hävdat en tidigare ålder som lämplig. 13-årsåldern karak- teriseras, åtminstone för de tidigast utvecklade barnen, av oro, oklarhet och hållningslöshet. Bevis för SK:s ståndpunkt hade varit så mycket nödvändigare, som det gäller ett av fundamenten i dess förslag.

Varberg: Den redan förut långa studietiden kan icke utan stor skada för- längas. Önskvärt vore, att den i stället kunde förkortas. En 6-årig bottenskola måste betraktas som en försämring, särskilt därför, att eleverna senare få börja språk och senare få sina studier ledda av facklärare.

Ö'Uergångsklasser från avslutad folkskola till högre klass i realskolan före- . slås av Landskrona, Lidköping; Malmö förordar kompletteringskurser under ! somrarna efter genomgången folkskola, och Uddevalla föreslår kurser. åtminstone till en del förlagda till sommarferien, för övergång efter avslutad folkskolekurs; de skulle bekostas av allmänna medel helt eller delvis, och för inträde borde fordras utom goda avgångsbetyg exempelvis intyg om studieanlag av skolråds— ordförande eller folkskolinspek'tör; innan den 4-åriga folkskolan göres till bottenskola, borde dock en undersökning och ev. revision av dess kursplan före- tagas. Sköodc slutligen anser, att studiemöjlighet bör beredas dem, vilkas stu- dieförutsättningar först senare mognat. Av ett mindre antal kollegier förordas vidare i överensstämmelse med Läroverkslärarmötets resolution försök med real— skolor byggda å Ö—årig bottenskola.

, 3. 4—årig och 6-årig bottenskola föreslås av Eskilstuna, Göteborgs östra och Oskarshamn. vilka anföra: -

Eskilstuna: Det synes koll. önskvärt, att utsträckningen av bottenskole— principen sker dels genom den fortgående ökningen av kommunala mellanskolor eller skolor av dessas typ, i den mån sådana visa sig av behovet påkallade, dels genom indragning av läroverkens l:a klass och inträdesfordringarnas anpass- ning efter kursen för folkskolans 4ze årsklassf

Göteborgs östra föreslår 4-årig bottenskola, men anser, att å orter, där ekono- miska hänsyn eller andra förhållanden göra det önskvärt, läroverkstyper med annan organisation, således även på G-årig folkskola byggda läroverk, må kunna inrättas.

Oskarshamn: F olkskolan har ännu ingalunda nått den utveckling eller mog- nad. som kunde motivera dess sex första klassers godtagande som bottenskola. Detta skulle lända varken folkskolan eller den högre bildningen till någon för- del, utan snarare tvärtom. Koll. finner det däremot lämpligt, att en undersök- ning göres, huruvida folkskolans fyra första klasser kunna utgöra fullgod grund för en 5-klassig realskola. Likformig anknytning mellan folkskola och realskola bör dock ej lagstadgas. På orter, huvudsakligen motsvarande sådana, där man nu har kommunal mellanskola, må en etc-klassig realskola byggas på en 6—klassig folkskola, om denna anordning där skulle anses förmånlig. -— _ — För medellösa barn, vilka först efter 5 :e eller 6 :e folkskoleåret vilja inrikta sig på fortsatta teoretiska studier, förordas inrättande av statsstipendier i och för kompletteringsstudier samt ev., om antalet dylika barn på en ort skulle vara tillräckligt stort, upprättande av en förberedande klass vid den ö-klassiga real- skolan.

4. G-årig bottenskola avstyrkes, men bestämd annan typ förordas ej av Ek- sjö, Jakob och Katarina i Stockholm samt Arvika. Ur motiveringarna kan anföras följande. Eksjöianser sig, utan att vilja angiva eller förorda någon bestämd eller detal- jerad lösning av organisationsfrågan, böra framhålla, att det onekligen skulle innebära en fördel, om tills vidare en viss rörlighet i organisatoriskt avseende kunde åstadkommas beträffande realskolan, exempelvis med olika skoltyper för land -(4-klassig) och stad (5-klassig). Slutligen kräves ny utredning. Katarina instämmer i Riksförbundets kritik och fordrar ny utredning. Jakob finner på grund av utförligt framhållna betänkligheter med avse- ende å den på den 6-åriga folkskolan byggda realskolans starka arbetsbelast- ning och likväl svaga studieresultat det vara uppenbart, att den högre skolan ej bör uppbyggas på en 6-årig folkskola som bottenskola, allra helst som därav även följer förlängd studietid, en i sig själv så stor nationalförlust att vårt land icke synes böra hava råd att ikläda sig den. Koll. anser ett sönderbrytan- de av vår nuvarande skolorganisation, som dock lämnar ett gott studieresultat på en rimlig studietid, endast för vinnande av tvivelaktiga förmåner. vara oför- svarligt, och håller före, att de flesta av SK:s förslags förtjänster höra med för- del kunna lnpassas i nuvarande skolsystem. Öppnandet av utbildningsmöjlig- heter för de studiebegåvningar, som icke vid nu föreskriven tid kunna öv ergå till läroverken, borde inom nuvarande ram kunna tillgodoses genom inrättandet vid läroverken av övergångsklasser. En undersökning rörande denna möjlighet anser koll. högeligen påkallad. Därjämte rekommenderas statsstipendier och räntefria studielån. Endast om dessa vägar skulle visa sig oframkomliga, fin— ner koll. en ytterligare utsträckning av folkskolan som bottenskola påkallad och anser, att då exempelvis den 4-åriga bottenskolans lämplighet bör utredas. Arvika slutligen, som anser förslaget absolut oantagligt, yrkar på att en ny kommitté tillsättes, som utan att bindas av några på förhand givna riktlinjer eller förutbestämda resultat finge i uppdrag att allsidigt och förutsättningslöst undersöka., huruvida folkskolan i organisatoriskt avseende skulle kunna revi— deras och omgestaltas därhän, att den kan tänkas bli i stånd att med fördel ut- göra grundval för den högre skolundervisningen i större utsträckning, än vad den redan för närvarande faktiskt är och under lång tid varit. Men intill dess folkskolan blivit så omdanad och intill dess genom tillförlitliga pedagogiska försök blivit utrönt och bevisat, att folkskolan verkligen utan skada kan träda i funktion som bottenskola i ökad utsträckning, böra inga som helst åtgärder vidtagas för omorganisation av de allmänna läroverken.

Samskolor.

I. Kollegier.

Folkskolan som bottenskola. Den allmänna principen om folkskolan som den grundläggande gemensamma barndomsskolan bestrides icke av 'något koll. Ett mindretal koll. angiver direkt sin anslutning till den sålunda allmänt formulera— de principen. Så exempelvis anser Vadstena, att samverkan mellan folkskolan och den högre skolan bör befrämjas och den förra utgöra bottenskola för den senare, i den mån så kan ske utan förlängning av studietiden och utan försva- gande av läroverkens bildningsresultat, och Vimmerby finner inga principiella hinder för förslaget om folkskolan som bottenskola.

!

Allmän ställning till SK:s förslag. Emellertid avstyrka samtliga koll. SK:s förslag till bottenskolans utformning i form av 6-klassig. Utöver den motive— ring för denna avvisande hållning, som återfinnes under nedanstående punkter, torde följande erinringar av mera allmän art kunna anföras:

Vadstena: SK har underskattat den nuvarande organisationens förtjänster, den starka ståndscirkulationen, de ringa skolavgifterna, det goda kamratskapet inom läroverken mellan barn ur olika samhällsklasser. SK har överskattat de sociala förtjänsterna i den föreslagna organisationen och blundat för dess avig— sidor. Landsbygdens barns stora flertal skulle inte ha något gagn av reformen, för städernas barn skulle reformen fördyra och försvåra tillträdet till den högre bildningen genom förlängd studietid, _ —— som direkt motverkar SK:s so- ciala syften. '

Åmål: Som slutomdöme om SK:s betänkande vill koll. framhålla, att det väl funnit i detta en del värdefulla pedagogiska tankar, om också icke särskilt ori- ginella och nya, men att det i det hela äger den uppfattningen, att betän- kandet icke utan en grundlig omarbetning bör få utgöra grundval för en ny skolorganisation. .

, Folkskolans bärkraft. Den bristande utredningen rörande denna punkt kriti- ' seras av & koll. 14 koll., som uttala sig om folkskolans bärkraft såsom ö-klassig , bottenskola, bestrida eller betvivla den. I allmänhet återfinnas de skäl mot den » G-klassiga folkskolans bärkraft, som upptagits i utlåtanden från koll. vid högre allmänna läroverk. Såsom exempel torde kunna anföras följande:

Arboga: Hos ett synnerligen stort antal av rikets folkskolor torde förutsätt- ningarna för att i den föreslagna utsträckningen på ett tillfredsställande sätt fungera som bottenskola icke ännu på länge komma att förefinnas. Av koll :s medlemmar vunnen omedelbar erfarenhet av folkskolans hittillsvarande arbets- resultat bidrager att befästa denna kollzs uppfattning. Det är farligt att till motivering för ett så ingripande förslag som SK:s låta osäkra förhoppningar på snar och omfattande förbättring av folkskoleväsendet få mer än'uppväga kännedom om dettas ogynnsamma faktiska tillstånd. — _ _ Icke ens A—typen är under alla förhållanden lämplig till bottenskola. Inte ens där blir under- visningen effektiv, om klasserna äro för stora och lärjungematerialet i begåv- ningsavseende alltför heterogent, utan att möjlighet till differentiering finnes.

Askersund: —— _ Den grund, varpå den högre skolan bygges, finnes ej i stora delar av vårt land. Inom det område, varifrån Askersunds samskola får sina lärjungar, finnes blott en folkskola av A-typ, nämligen i Askersunds stad, där dock två småskollärarinnor undervisa på folkskolestadiet.

Filipstad: Det dröjer ännu åtskillig tid, innan alla folkskolor erhållit lärare, som utbildats i de reformerade seminarierna. Och icke ens med dessa kan re- sultatet bli så gott'som i motsvarande läroverksklasser, så länge systemet med klasslärare tillämpas och folkskolans lärjungar i regel flyttas utan hänsyn till kunskaper. De medlemmar av kollegiet, som genom mångårigt ledamotskap i folkskolestyrelsen förskaffat sig kännedom om folkskolan, ha med styrka anslu- tit sig till denna synpunkt. Huvudläraren i modersmålet anförde, att hans er- farenheter pekar åt det hållet, att folkskolans resultat i fråga om speciellt rätt- stavning lämnade mycket övrigt att önska, varpå flera exempel anfördes. Rätt begåvade lärjungar, som sökt inträde i samskolan, hade visat en anmärknings- värd okunnighet i svenska språkets rättstavning.

Strömstad: Den nuvarande undervisningsplanen för folkskolan leder till ett slöseri med tid, som onödigt förlänger skolgången. Det har visat sig, att de lärjungar från folkskolan, som under de senaste åren vunnit inträde 1 samsko- lan, haft betydligt svårare än föregående årgångar att följa med underv1sn1n- gen i samskolans första klass. '

T rälleborg: Hur har folkskolan visat sig som bottenskola för läroverket här- städes? Enligt dem, som ha den största erfarenheten i detta fall, har folkskolan, sedan dess nya kursplan börjat tillämpas, visat sig dåligt skickad därtill, ja, visat en tydlig försämring.

Angelholm: Den kraftiga kuggningsprocent, som på vissa håll kännetecknar de kommunala mellanskolornas första klass, synes koll. tyda på, att folkskolans sex klasser redan visat sig vara en för svag underbyggnad för nämnda skoltyp.

Köping: Den långsamma arbetstakten i folkskolan gör, att de elever, som skola fortsätta, förnöta en lång och dyrbar tid utan gagn.

Reformens inverkan på folkskolan. Denna fråga beröres i ett fåtal yttran- den, varvid kollegierna ge uttryck för sina farhågor, att ställningen som botten- skola skall verka menligt på den 6-åriga folkskolan. Som exempel anföres:

Arboga: Det blir övervägande till skada för det inre arbetet inom folkskolan själv, om SK:s förslag genomföres. Det kan då svårligen undgås, att folkskol- lärarnas undervisningsverksamhet blir mer än hittills inriktad på att till för- fång för flertalet av-deras lärjungar förbereda dem, som skola söka inträde i högre skola, samt att den högre skolans tryck kommer att resultera i examens- läsning i den senare. — —— F olkskolan har hittills haft en obestridlig förmån, att vara fri från examenstvång; denna förmån har varit till avgjort gagn för ar— betslugnet och arbetsglädjen, men genom SK:s skolsystern riskerar folkskolan att i mer eller mindre grad förlora den förmånen.

Bottenskolans längd. 1. (a'-årig bottenskoleorganisatlon tillstyrkes icke av något koll. Som motivering återfinnas skälen från Läroverkslärarnas Riksför- bunds utlåtande. Framför allt torde, förutom den allmänt tadlade förlängnin— gen av studietiden, folkskolans icke konstaterade eller bestridda kompetens vara ett av de oftast åberopade skälen mot 6—årig bottenskola. Från uttalandena kan anföras:

Vadstena: ('i—årig bottenskola skulle medföra följande svårigheter: för- längd studietid, övergång under olämplig, ömtålig ålder, de för den högre sko- lan bestämda eleverna skulle bli tillbakahållna i sin utveckling genom att först vid 13-årsåldern komma från folkskolan med dess ojämna elevmaterial, bild- nin sresultatet, särskilt beträffande språkundervisningen, skulle försvagas.

mål anför som skäl för sitt avstyrkande förlängd studietid, svårigheten med språkanhopningen i realskolan, det forcerade arbetet i de nuvarande kommunala mellanskolorna, senare omhändertagande av eleverna utav facklärare, arbetet i folkskolan förryckes, möjlighet för ökning av privatskolorna, stora kostnader för stat och kommun.

2. 4-årig bottenskola, + 5-klassz'g realskola föreslås av: Piteå, Norrtälje, Falköping, Alingsås, Askersund, Sala, Filipstad, Åmål, Vadstena, Ornsköldsu vik, Haparanda, Skellefteå, Vimmerby och Ängelholm.

Som skäl härför anföres i allmänhet, att de betänkligheter, som den 6-åriga bottenskolan inger, på det hela taget hävas, om den högre skolan bygges på 4-årig folkskola. I ett flertal fall åberopas Riksförbundets utlåtande. _

Vissa kollegier ge sin anslutning till 4-årig bottenskola den form, att de föreslå utredning om dess verkningar eller försök med sådan organisation. Några kollegier anse, att även övergång till en 4-årig bottenskoleorganisation måste föregås av en utredning om folkskolans förmåga att uppbära det hela, och Ängelholm håller dessutom före, att reformering bör ifrågasättas först efter undersökning av de kommunala mellanskolornas ev. brister och försök att av- hjälpa dessa, exempelvis genom experiment med 5-årig realskola på 4-årig bottenskola.

Jämsides med den normala 4—åriga bottenskoleorganisationen föreslås sär- skilda organisationer för övergång från folkskolans sjätte klass till realskolan av Askersund (»särklasser») och Filipstad (»övergångsklasser»), som dess- utom föreslår, att fortfarande ett mindre antal kommunala mellanskolor skulle finnas och att i några större samhällen försök göras med realskolor på ö-årig bottenskola. Vimmerby föreslår, förutom experiment med 4-årig bottenskola, sådana med såväl 5- som ö-årig bottenskola.

3. Övriga kollegier avstyrka likaledes G-årig bottenskola, men förorda icke andra typer av bottenskola. Dessa kollegier anföra: ' öping: En 4—årig bottenskola synes innebära långt mindre olägenheter, ' men då genomförd utredning på denna punkt ej föreligger, anser sig koll. ej nu böra taga ställning till frågan. Koll. anser ej en reformering av skolväsendet böra genomföras i enlighet med SK:s förslag. Arboga avstyrker organisationen G-årig bottenskola + 7-årigt läroverk. Skälen härtill äro bl. a.: förutsättningarna hos folkskolan att fungera som hot- tenskola förefinnas ej ännu, studietiden förlänges, bildningsresultaten försäm- ras. Koll. bestrider, att kommunala mellanskolan är lämplig som mönster för alla rikets realskolor. Koll:s betänkligheter mot organisationen grunda sig bl. a. på riskerna för den fysiska utvecklingen. Lärjungarnas totalbelastning är för dryg. T rälleborg uttalar sig för att frågan om ny skol-organisation uppskjutes, tills folkskolans bärighet blivit tillräckligt prövad och konstaterad, och att därefter SK:s förslag omarbetas i enlighet med den viktigaste kritiken. Strömstad kan ej instämma i de konsekvenser, vartill SK kommit till följd av principen »folkskolan som bottenskola», och slutar: Det vore önskligt, att alla planer på omorganisation av de allmänna läroverken skrinlades, tills man hunnit få ett klart begrepp om, huru stora kunskaper folkskolan kan bibringa sina lärjungar. Under tiden böra några förändringar ej vidtagas vid de all- männa läroverken. SK:s förslag bör för närvarande ej vinna statsmakternas bifall, utan förklaras vilande för att i sinom tid läggas till grund för ett nytt förslag till omorganisation av de allmänna läroverken.

II. Styrelser.

Av de 9 styrelser för samskolor, som i sitt yttrande berört de allmänna grunderna, avstyrka Arboga, Falköping, Strömstad, Vadstena och Vimmerby ()"—klassig bottenskola; Filipstad uttrycker sin fulla anslutning till de sociala syftemål, som varit vägledande för SK:s arbete, men ifrågasätter, huruvida icke dessa mål kunde lämpligare uppnås genom en 4-årig bottenskola och en 5-årig realskola; Köping förordar grundlig undersökning om utsträckningen av botten- skolan; Ängelholm och Örnsköldsvik instämma med resp. kollegier. Av de förstnämnda förorda Falköping, Vadstena och Vimmerby iårig bottenskola + 5-klassig realskola.

Kommunala mellanskolor.

(Jämte sammanslutningar inom dessa.)

I. Kollegier.

Mot den allmänna principen folkskolan som bottenskola har icke något koll. något att invända. Omkr. 30 koll. angiva direkt anslutning till principen.

Allmän ställning till SK:s förslag. Beträffande det sätt, varpå SK före— slagit principens förverkligande, gå däremot meningarna isär.

I. Till SK:s förslag till bottenskoleorganisation ansluta sig:

a) koll. i Boden," Hallsberg, Hedemora (maj.), Hörby, Katrineholm, Klippan, Laholm (maj.), Leksand, Lindesberg, Malmköping, Malmö (maj.), Mjölby, Orsa (maj.), Skoghall, Ström, T ierp, Tomelilla (maj.), Torsås och Värnamo = 19 kollegier.

b) reseroanter i Norrköping (2), Ulricehamn (1), Sandviken ( 1), Vetlanda (_ 2) samt rektor i Mönsterås (koll. har ej avgivit yttrande). .

II. Av övriga 49 kollegier förorda 42 andra bottenskoleorganisationer, 6 kritisera den ö-klassiga bottenskoleorganisationen, men förorda ingen annan form och 1 yttrar sig ej rörande denna fråga. Om fördelningen av dessa kollegier se nedan under »bottenskolans längd».

Folkskolans bärkraft. A. De under I ovan upptagna kollegier synas icke hysa några tvivelsmål om folkskolans kompetens, ehuru detta icke alltid direkt utsäges. Så uttalar Hallsberg, att koll. har den erfarenheten, att folkskolan mycket väl kan meddela grundläggande undervisning och att dess yngre lärare måste anses fullt kvalificerade för sin uppgift.

Malmö (maj.) anser, att erfarenheten vid Malmö mellanskola i viss mån lämnar ett kraftigt stöd för åsikten, att folkskolans lärare visat sig i stånd att 1rilleddela fullgod undervisning på det stadium, som motsvarar läroverkets lägre

asser.

Emellertid framträder ibland även hos dessa tillstyrkande kollegier viss kri- tik av den nuvarande folkskolan. Så anser Torsås, att den erfarenhet, som vid de kommunala mellanskolorna vunnits om folkskolan som bottenskola, motiverar krav på fortsatt, målmedveten strävan att genom yttre och inre organisatoriska förbättringar alltmer skickliggöra folkskolan för sin uppgift som grundläg- gande skola. ,

Reformer inom folkskolan kräva Hallsberg, som påyrkar ämneslärarsystem, utveckling av särklasser och jämkningar i undervisningsplanen, och Värnamo, som yttrar: En reform av folkskolans organisation, särskilt rörande flyttnings- bestämmelser och upphävande av klasslärarsystemet i de högre klasserna, bör anses som en nödvändig förutsättning för ett allmänt genomförande av folk- skolan som bottenskola.

B. De kollegier, som yrka på kortare utsträckning av bottenskolan än 6 år (se nedan), anföra allmänt som ett av skälen härför folkskolans bristande bär— kraft. Exempelvis kan anföras: .

Hässleholm uttalar enhälligt som sin åsikt, att folkskolan icke ens i sin A-typ för närvarande är mogen att tjäna som förskola för 4-årig realskola.

Kiruna: 6-årig folkskola kan ej lämpligen utgöra grundval för den högre ; undervisningen, då en hel del sämre skolformer alltid kommer att finnas. Folk-

skolan arbetar med synnerligen heterogent elevmaterial, arbetstakten måste anpassas efter medelnivån, resultatet blir sämre.

Ljungby: Orsaken till överansträngning i mellanskolan är de dryga kur- serna, dessa orsakas av att kunskaperna vid inträdet ej äro av det slag, som er- fordras. I synnerhet gäller detta svensk grammatik och matematik. Man måste i l:a klassen ägna en avsevärd tid åt sådant, som borde vara känt före inträdet, Och detta skall vara folkskolans 6:e_klass kunskapsmått. När detta ej är högre, måste man rätta sig därefter. Aven i andra ämnen än de nyss- nämnda märkes brist på klara och koncisa elementära kunskaper. Eleverna ha s. a. s. »hum om» litet av varje, och det är svårt bygga vidare på sådant.

Ljusdal: Underlaget för mellanskolornas undervisning är ojämt och svagt. _ _ _ De i folkskolornas undervisningsplan föreskrivna kurserna ha visser- ligen genomgåtts, men detta innebär ingen säkerhet för att de väl inhämtats. __ _ _ Den grammatiska terminologien är oenhetlig och olämplig och de gram- matiska begreppen ofta ytterst vaga.

Lysekil: Erfarenheten har visat, att eleverna — _ _ ofta icke visat sig besitta sådana kunskaper, som de enligt folkskolans undervisningsplan bor— de äga. '

Malmberget: På grund av de erfarenheter, som vunnits, anser koll., att den G-åriga folkskolan icke f. n. fyller kraven på bottenskola.

Ronneby: Redan vid inträdesexamen framträder det faktum, att folkskolan har ett helt annat syfte än att förbereda till inträde i den högre skolan. Den fasta grund, som — —— _ bör vara lagd _ _ _ saknas i hög grad. Betänklig är vidare den stora skillnaden i de inträdessökandes förberedelse. _ _ _ Ele- verna äga i formellt hänseende ej den fasta kunskapsgrund, som vid de allmänna läroverken lägges i de två första klasserna.

Sundbyberg: Den ojämnhet, som i fråga om ämnena svenska och matematik finnes hos de nyintagna, vållar avsevärda svårigheter. _ _ _ De kurser, som först tillämpades i Sundbyberg, hade _ _ _ uppgjorts med hänsyn just till i folkskolan genomgångna kurser. Denna anordning har icke kunnat bibe- hållas, utan förhållandena ha i klass 1 intvingat kurser, som från början upp- fattades som överflödiga, och sålunda har i den lvåriga skolan inpressats hela den 6—klassiga realskolans kurs.

Vara: Arbetet i mellanskolan har hittills måst forceras på ett sätt, som måste anses skadligt, beroende därpå, att folkskolan i vissa fall lämnat för svaga kun- skaper. _ _ Det är av största vikt, att eleverna i bottenskolan verkligen erhålla. de. kunskaper, gällande stadga föreskriver; i en del fall torde detta knap- past vara förhållandet, bl. a. beroende därpå, att man har allt för stora avdel- ningar och att man år från år flyttar upp i en 'högre klass elever, som bort sitta kvar.

Åtvidaberg: Erfarenheten har visat, att de elever, som komma från folk- skolan, även i en del andra ämnen (än språk och matematik), exempelvis kristen- dom, äga så osammanhängande kunskaper, att det är svårt att bygga på dem.

Reformens inverkan på folkskolan. Denna fråga beröres obetydligt i hithö- rande yttranden. I några fall uttryckas emellertid farhågor för examensfor— cering i folkskolan och för åsidosättande eller förryckande av folkskolans vä- sentliga uppgifter. Å andra sidan framhålles av Hedemora, att bottenskolan bör verka främjande på folkskolans utveckling och dess eget arbetsresultat i vä- sentlig grad bör höjas; en tydligt fortgående förbättring i folkskolans arbete har kunnat konstateras i Hedemora, utan att klagomål hörts om störd arbetsro i folkskolan.

Bottenskolans längd. A. De under I ovan uppräknade kollegierna tillstyrka G—å'rig bottenskola. Som motivering anföras i allmänhet de skäl, som förebragts

av SK, samt därutöver erfarenheten från egen verksamhet om organisationen ifråga. Ett flertal kollegier ansluta sig till de kommunala mellanskolornas rek- torsförening, som yttrar: '

Det är icke blott möjligt att bygga en fyrklassig realskola på folkskolans sjätte klass, utan för landsbygdens och de mindre städernas vidkommande har denna skolorganisation visat sig vara lämplig.

F. ö. torde kunna anföras kollegiernajoriteten i Malmö, som anför bl. a.: För att syftet med reformen i görligaste mån skall nås, bör den sexklassiga folkskolan utgöra underlaget. Den sjätte klassen är den naturliga anknytnings— punkten _ härigenom bildas en fast enhetlig organisation. Det är betydelse- fullt, att barnen få fortsätta så länge i den gemensamma barndomsskolan, att de därifrån medföra bestående känslor av samhörighet och kamratskap. Klass- lärarsystemet ger bättre tillfällen till övervakande och fostran än ämneslärar- systemet. 12 å 13-årsåldern är den psykologiskt mest gynnsamma tidpunkten. Folkskolan är prövad och lämplig. *

Med viss reservation tillstyrkes förslaget av: Hedemora, som anser sig kunna tillstyrka, under förutsättning att folkskolans löftesrika utveckling fortsätter och ehuru enbart från realskolans synpunkt 5-årig realskola vore bättre;

Leksand, som anser det möjligt att med gott resultat på folkskolans sjätte klass bygga 4-kla'ssig realskola, men ej vill göra gällande, att denna form är den lämpliga för alla orter; samt

Orsa, som finner en på sexårig folkskola byggd fyraårig mellanskola om också ej ur själva undervisningens synpunkt så dock av praktiska skäl vara för landsbygden den lämpligaste.

Vidare förordar Klippan SK:s förslag endast under den förutsättningen, att folkskoleundervisningen, i synnerhet i modersmålet, väsentligt förbättras samt att möjlighet beredes begåvade lärjungar att på kortare tid än 6 år genomgå folkskolan. F yllas ej dessa villkor genom bl. a. bättre lärarutbildning och vissa utbyggnader och ändringar i den nuvarande folkskoleorganisationen, förordar koll. 4—årig bottenskola. .

Kortare genomgång av folkskolan för begåvade barn förordas dessutom av 8 koll. samt 4 reservanter, varjämte ytterligare 3 kollegier förena sin tillstyrkan med en önskan, att folkskolan måtte utvecklas till ett verkligt gott underlag för den högre skolan.

Tre koll. uttala sig slutligen bestämt mot förlängningen av studietiden, som bör undvikas.

B. 4-årig bottenskola och (S'-klassig realskola förordas av: kollegierna i Gudmundrå, Hjo (maj.), Hässleholm, Kiruna, Ljungby. Ljus- dal, Lysekil, Malmberget, Nora, Nybro, Motala, Norrköping (maj.). Nässjö, Ronneby, Sandviken (maj.), Simrishamn, Skurup, Skänninge, Sollefteå, Sve- dala, Sunne, Sölvesborg, Tranås, Ulricehamn (maj.), Vetlanda, Västanfors, Åstorp (maj.) = 27 stycken; samt 2 reservanter i Tomelilla.

Som motivering anföras de skäl, som bl. a. återfinnas i Läroverkslärarnas Riksförbunds yttrande. Särskilt framhålles nästan genomgående och med skärpa, att den 4-åriga realskolan medför överansträngning. beroende på bristande grund vid inträdet (se föregående) samt därav följande forcering av arbetet i den ömtåliga pubertetsåldern.

Därutöver torde kunna anföras följande synpunkter. Ljusdal citerar 'bl'. 'a; yttrande-av hr Värner Rydé-n (Betänk-. sid. XIV) >>I den mån, som lärjungarnas individualitet kommer till bestämdare uttryck, skola olika vägar öppnas för vinnande av fortsatt utbildning.» SK har icke tillräckligt beaktat detta yttrande. Barnpsykologien anser ju, att den tidpunkt,

då ett isärträdande av de spekulativa och de praktiska intressena blir tydligt märkbart. inträder vid 9 a 10-årsåldern. I så fall behöver man blott med ett års uppskov mot nuvarande förhållanden komma ifrån nuvarande olägenheter vid valet av studieväg utan att råka ut för nya. Bland dessa diskuteras den förlängda studietiden. Denna söker SK borteliminera genom framhållande av möjligheten för studiebegåvade att genomgå folkskolans klasser på kortare tid än den normala. Detta innebär ett tydligt medgivande från SK, att folksko- lan ej förmår nöjaktigt tillvarataga de begåvades krafter. Hur skall för öv- rikt »särskilda undervisningen» ordnas? Skall den bedrivas uteslutande av , folkskollärare eller av realskolans lärare i en förberedelseklass? Parallellskole-

systemet synes i alla fall icke kunna undvikas.

Då denna särundervisning väl icke bör inträda, förrän differentieringen i bar- nens anlag framträtt, alltså ungefär efter 4-årig skolgång, så kommer denna SK:s rekommendation av särskild undervisning för studiebegåvade ganska nära det_av många omfattade förslaget om 5-klassig realskola på 4-årig folkskola.

Overhoppning av klass kommer sällan att bli av. för så Vitt den skall bero på folkskollärarnas initiativ, det är ett obestridligt folkskoleintresse att få. behålla , begåvade lärjungar så länge som möjligt. Koll. har erfarenhet av att begåvade " clever ingalunda uppmuntras till, men väl avrådas från att överhoppa en klass,

och när så ändå skett, har missnöje yppats från folkskolehåll.

Sälrcsborg anför bl. a., att allenast ett fåtal av den kommunala mellansko- lans lärjungar nå fram till realexamen. Flertalet tröttna eller stå ej ut med det forcerade arbetet, och de höjda fordringarna resultera i en mycket hög kugg- ningsprocent och decimering av lärjungeantalet i de högre klasserna. Allenast de. som ha tid att sitta kvar eller som ha begåvning och vilja i högre grad än i allmänhet är fallet, gå fram till realskolexamen i den kommunala mellanskolan.

Ronneby anser även en 5-klassig folkskola + 4-klassig realskola tjänlig, sär- skilt på landsbygden.

En viss särställning intar Tranås, som anser den 4-klassiga folkskolan möj- ligen kunna anses mogen att redan nu vara bottenskola för Ö-klassig realskola, och håller före, att alldenstund den G-klassiga folkskolan ej nu är vuxen upp— giften, så måste denna, om den skall bli bottenskola, underkastas en grundlig omorganisation.

Ozvergångsklasser eller anordningar från 6-årig folkskola förordas av Hjo, Skänninge, Sunne och Västanfors.

Falkenberg torde möjligen kunna räknas till denna grupp. enär koll. anser, att bottenskolan bör göras kortare (än 6-klassig) med därpå byggd Ö—klassig realskola.

C. Både Gvårig bottenskola + 4-å-rz'g realskola och 4-(irig bottenskola.I + 5-klossr'g realskola föreslås av Anderslöv, Borgholm, Huskrarna, Ludvika, Noderkalix, Stora Tuna, Trollhättan och Vaxholm samt 9 reservmzter i Malmö.

Den 6—k1assiga bottenskoleorganisationen föreslås i allmänhet för mindre stä- der och större samhällen, den 4-åriga som regel.

Bland yttrandena kan citeras Anderslöv, som efter att ha framhållit mellan-

* skolans brister fortsätter: Om koll. trots detta förordar förslaget såsom lämpligt

för mindre städer och större samhällen, göres det av praktiska och ekonomiska skäl och under den förhoppningen, att en omorganiserad folkskola bättre än den nuvarande kommer att motsvara fordringarna på bottenskola. Skulle koll. se saken rent pedagogiskt, skulle utan tvekan en 4-k1assig bottenskola som grund för (")-klassig realskola förordas, vilken typ koll. anser lämplig för de städer, som ha allmänna läroverk.

Overgångsklasser från folkskolans 6 klass till realskolan förordas av Lud- vika och St. Tuna.

_Nederkalix föreslår som regel 4-årig bottenskola men därjämte parallellavdel- ning i realskolans klass 2, byggande på G-klassig bottenskola.

D. 5-klassig bottenskola och ä-klassig realskola förordas av kollegierna i Tidaholm, Söderköping, Valdemarsvik, Vara, Höör och Höganäs; samt reser- vanter i kollegierna i Norrköping (1), Orsa (3) och Hedemora (2).

Tidaholm föreslår dessutom, att å platser, där det är förenat med stora kost- nader att inrätta ö-klassig realskola, ordningen med l-klassig, byggd på ö- klassig, bibehålles.

Höganäs anför, att »det synes snarast lämpligt, att 4- eller 5-klassig folk- skola bildar grunden».

I Söderköpings koll. uttalar en medlem, att ö—årig bottenskola är lämplig en— dast å mindre orter, där fullständigt läroverk ej finnes; finnes sådant, bör över— gången ske från zlzde klassen.

Ur motiveringarna kan anföras: Söderköping framhåller olägenheten av att eleverna i folkskolans högsta klass belastas med en del teoretiska kunskaper, som väl äro nödvändiga för fortsatta studier men komma till föga användning i det praktiska förvärvsarbetet. För att 6 klassen skall få ägna sig åt folkskolans egentliga uppgift, bör därför över— gången ske från folkskolans 5 klass. Valdemarsvik: Övergången bör ske re— dan efter det ö:e skolåret, därför att det 6:e skulle bättre utnyttjas som första år i en Ö-klassig realskola.

E. Följande kollzs ståndpunkt till bottenskolans längd är ej definitivt en- given.

Avesta framhåller studietidens förlängning vid 6-klassig bottenskola och ut- talar sig för en sådan kombination, att denna olägenhet bortfaller.

Karlskoga kan ej tillstyrka en på alla orter enhetlig likformig organisation, men uttalar sig ej om olika bottenskolelängd.

Mora beklagar de ensidiga direktiven, vilka hindrat SK att pröva olika vä— gar. Värdefull skulle en undersökning varit, huru stor del av folkskolan bör vara underlag för en ö—årig realskola.

Sundbyberg framhåller riskerna med den G-åriga bottenskolan Och vill av— vakta verkningarna av folkskolans nya kursplan. Först när en avspänning i mellanskolans arbete iakttagits, är tiden inne för en omläggning av läroverken.

Säffle anser, att förslaget ej i oförändrat skick bör antagas, utan en revision företagas, som behåller förslagets grundtankar, men tar nödig hänsyn till den kritik. som från olika håll framkommit.

Åtvidaberg kan icke ansluta sig till förslaget att nu göra den 6—klassiga folk- skolan till bottenskola och anser en tidigare övergång till realskolan vara en av- gjord vinst.

Norrbärkc slutligen anser sig f. n. icke kunna fatta någon som helst stånd- punkt.

II. Styrelser.

I. SK:s förslag till bottenskoleorganisation tillstyrka: Anderslöv, Avesta. Borgholm, Eslöv, Falkenberg, Hallsberg, Huskvarna. Hörby, Katrineholm. Kiruna, Laholm, Lindesberg, Ljusdal, Malmköping, Motala, Mönsterås, Nässjö. Orsa, Skoghall, St. Tuna, Ström, Sundbyberg, Säffle, Tierp, Tomelilla, Torsås. Ulricehamn, Vaxholm, Värnamo, Åstorp = 30 styrelser. Som motivering fram— hålles bl. a., att den föreslagna organisationen visat sig lämplig för landsbygden, att det är en uppenbar orättvisa, att utgifterna för det högre skolväsendet äro relativt större för de mindre samhällena än för de större samt att det för lär—

jungarnas övergång från en skola till en annan är önskvärt, att det högre un- dervisningsväsendet i vårt land ordnas så likformigt som möjligt.

Ett flertal styrelser yrka dock på åtgärder för att förkorta studietiden, varvid några förorda kortare genomgång av folkskolan för begåvade elever. Avesta uttalar sig dessutom för sådanal anordningar, att undervisningsresultatet ej försämras och ungdomens hälsa ej äventyras.

II. lör-ig bottenskola och 5—klassig realskola förorda: Ljungby, Lysekil, Medel—kuliss (även parallellavd. till kl. 2 i realskolan på 6—klassig folkskola), Sandviken, Skänninge, Sollefteå, Sölvesborg.

III. 5—årig bottenskola förordas av Boden (med omläggning av folkskolans kursplan) samt (i förening med ö-klassig realskola) av Höör, Söderköping, Tidaholm. Valdemarsvik (försök jämte förstatligande av komm. mellanskolan), Vara (dessutom övergångsklasser).

IV. En omarbetning av SK:s förslag inedan angivna syften yrka: Norrkö- ping (folkskolan bör i större utsträckning än nu göras till bottenskola, dock att faran för över-ansträngning undvikes och en överarbetning av förslaget sker i syfte att förkorta studietiden), Simrishamn (förslaget avstyrkes, omarbetning ang. studietiden). Trollhättan (anslutning till grundtanken. förlängningen måste undgås), Åtvidaberg (förslaget är ej uppvisat vara den bästa eller enda tänkbara lösningen. 4- eller ö-årig bottenskola är ej undersökt, studietidens för- längning tadlas, allmän omarbetning kräves).

V. SK:s förslag avstyrkes utan angivande av krav på omarbetning eller för- ord för annan organisation utav Hässleholm, Leksand, Vetlanda.

VI. Följande styrelsers yttranden ange ej tydligt ståndpunkten till botten- skolans längd: Malmberget (ett förslag till läroverksorganisation med folksko- lan som grund måste först ge lösning av en rad påpekade svårigheter och upp- fylla vissa uttalade önskemål. innan det kan bli tal om att antaga detsamma), Nybro (gillar förslaget om folkskolan som bottenskola, förutsatt att folksko— lan organiseras så, att den lämnar en fullt trygg grundval för den högre under- visningen), Ronneby (anser, att folkskölan bör vara bottenskola i så stor ut- sträckning som möjligt, dock utan att studietiden därigenom förlänges, vilket skulle bli fallet. därest betänkandet i sin nuv. form bifölles); Tranås och Klip- pan ställa sig slutligen tveksamma till förslaget, varvid Tranås förmenar, att folkskolan bör omorganiseras, innan den blir bottenskola.

VII. Följande styrelser yttra sig ej rörande denna punkt: Hedemora, Mjölby, ' Svedala, Sunne; Höganäs instämmer med kommunalfullmäktige i Höganäs.

Enskilda mellanskolor.

I. Kollegier.

ö kollegier hava avgivit yttrande, av vilka 4 biträtt principen folkskolan som bottenskola. Ett koll.. Bollnäs enskilda mellanskola, har odelat instämt i SK:s förslag om den 6—klassiga bottenskolan, som anses ur allmänt sociala och ekono— miska synpunkter äga framför den nuvarande organisationen betydande för-

tjänster, men koll. uttalar dock följande önskemål: att åtgärder vidtagas för att begåvade barn må kunna inhämta folkskolekursen på kortare tid än den nor- mala, 6 år, samt att vid folkskolor av lägre typ tillfälle beredes för begåvade Rain att vid sidan av den ordinarie undervisningen inhämta, vad som fattas till

- urs.

Ståndpunkten hos övriga 4 kollegier är mera avvisande. Gävle borgarskolas lärarråd uttalar visserligen beträffande skoltypcn l-klas- sig realskola, byggd på G—klassig folkskola i huvudsaklig överensstämmelse med SK:s förslag, med stöd av sin gjorda erfarenhet, att denna skolform visat sig kunna med framgång föra eleverna fram till realskolexamen. Men lärar- rådet fortsätter därefter: Den tungt vägande invändningen, att studietiden för- länges, synes svår att bemöta. För dem, som efter realskolexamen omedelbart ägna sig åt det praktiska arbetet eller genomgå en kortare utbildningskurs, exempelvis 2-årig kurs vid handelsgymnasium, medför den förlängda studie- tiden mindre olägenheter än för dem, som syfta till högre utbildning. Den före- slagna organisationen, satt i organiskt sammanhang med fortsatta. studier, blir dock för mången enskild och för landet i dess helhet en ekonomisk förlust. —— _—

Om sålunda lärarrådet å ena sidan medgiver, att skolformen fyller ett påtag- ligt behov, i det den väsentligt underlättar möjligheten till fortsatt utbildning för dem, som fullständigt genomgått folkskolan, måste det å andra sidan uttala sina betänkligheter mot lämpligheten av att tvinga alla dem, som syfta till högre utbildning, att gå den omväg, som den föreslagna reformen innebär.

Rörande folkskolans bärkraft uttalar lärarrådet, att de från folkskolan av- gående eleverna visa sig ytterst sällan äga de insikter i modersmålet. som folk— skolans normalplan föreskriver och vilka SK likväl tycks obetingat förutsätta. Slutligen hemställes, att förslaget i dess nuvarande skick icke måtte läggas till grund för en omorganisation, utan att en sådan måtte föregås av förnyad och förutsättningslös utredning.

Koll. vid Lundénska privatskola-n, Göteborg, vitsordar likaledes beträffande förslaget att på en 6-k1assig folkskola bygga l-klassig realskola, på grund av vid L. skola vunnen erfarenhet, att en dylik fördelning av skolarbetet är genom— förbar och under vissa förutsättningar kan medföra goda resultat även med av- seende å språkundervisningen.

Då förslaget visserligen för landsbygdens barn erbjuder väsentliga fördelar, för stadsbefolkningens barn däremot innebär den nackdelen, att studietiden för— länges, förordar koll., för att allas krav må tillgodoses, att man för landsorten går vidare på vägen med kommunala eller statliga mellanskolor samt i de större städerna inrättar dels gymnasier, byggda på dessa, dels mellanskolor för att förmedla övergången till den högre skolan för städernas folkskolebarn.

För språkundervisningen finner koll. det i hög grad önskvärt, att den normalt tager sin början så tidigt, att såväl en lugn arbetstakt som även en jämnare arbetsfördelning må kunna erhållas. Lämpligast torde därför övergången ske från folkskolans fjärde klass.

Endast med dessa modifikationer kan förslaget tillstyrkas. Grevesmählska samskolans koll. majoritet (l-l st.) anser, att SK:s förslag, som obestridligen innehåller mycket av värde, på goda skäl kan läggas till grund för en skolreform, men att det dessförinnan bör undergå omarbetning i vissa. stycken, bl. a. att åtgärder vidtagas för undvikande av studietidens förlängning, vilket f. n. lämpligast synes kunna ske genom anslutning till av förste fsp. K. Nordlund framlagt förslag. Koll. uttalar till sist som sin mening, att folksko- lan, sedan den framdeles allmänt utvecklats till större bärighet, bör kunna åtaga sig ett vidare mått av den nuv. realskolans undervisning och att vid denna ej så närliggande tidpunkt ännu en klass av sistnämnda skola torde kunna ersättas med en tillagd femte årskurs i bottenskolan.

I samma koll. yrka reservanter på olika skäl förnyad utredning utan på för- hand givna direktiv.

Oshy högre samskolas koll. slutligen sätter i fråga, om det ej vore en större social gärning att använda en del av de dryga omkostnaderna för den nya or- ganisationen till understöd åt fattiga begåvningar, då det väsentliga hindret för den fattige begåvade att fortsätta studierna aldrig legat eller kommer att ligga i terminsavgifterna eller organisationstypen, utan i de allmänna omkostnaderna under studietiden. Härefter yttrar koll. bl. a., att koll. gjort den erfarenheten, att folkskolan i stort sett ej är lämplig att ersätta de två lägsta klasserna i läroverken. Undervisningen i folkskolan bedrives alltför mycket efter den s. k. moderna >>pjoskpedagogiska» metoden, och folkskolans uppgift torde väl även omöjliggöra det »drivande» av studierna, som är nödvändigt, om folkskolan skall läggas till grund. F olkskolan har att i betydligt högre grad än läroverken draga >>med lik i lasten». Allt tal om folkskolan som bottenskola bygger på all- deles felaktig utgångspunkt. Det är ej här fråga om ett »över» och ett >>under>> utan om två linjer, som leda till två skilda mål. Folkskolans kursplaner måste läggas så, att den som genomgått folkskolan och sedan ej har tillfälle att fort— sätta, fått en viss översikt över historien, geografien o. s. v. Men just detta sy— stem verkar tidsödande och meningslöst för den, som skall fortsätta och nu be- finner sig i sådant läge, att han lärt allt möjligt men ingenting ordent- ligt. Här är den egentliga roten till det onda, den förlängda studietiden, som under alla förhållanden måste betraktas som ett osocialt offer på den sociala fördomens altare. Det är folkskoleintresset och ej läroverksintres-set, som behärskar betänkandet. Då man vet, huru folkskolan omhuldas och hur det bygges för dess räkning i dessa dagar, föreligger knappast något skäl, var- för man skulle behöva befara någon ogynnsam tid för folkskolan. Snarare får _ man av betänkandet det intrycket, att det mer och mer blir nödvändigt att slå vakt kring läroverken mot de angrepp, som man från visst håll tycker sig spåra.

Slutligen hemställes, att förslaget om 6—k1assig bottenskola ej måtte läggas till grund för en ny läroverksorganisation. Möjligen kan en 4-k1assig botten— skola tillstyrkas.

II. Styrelser.

L'undénska privatskolmzs styr. anser, att då de goda resultat, som bevisligen vunnits genom en organisation på G-årig bottenskola, kunnat uppnås endast ge- nom en stark forcering av skolarbetet, det icke vore önskvärt, att ett så forcerat arbete bleve det för ungdomen i realskolan normala, vartill komme, att denna anordning förlängde studietiden för städernas barn. Därför vore olika skol- organisationer lämpliga; med hänsyn till språkundervisningens vitala betydelse vore det i hög grad önskvärt, att denna undervisning toge sin början så tidigt, att lugn arbetstakt och jämnare arbetsfördelning erhölles.

Greecsmählska samskolans dir. anser, att ehuru SK:s förslag onekligen inne- håller mycket av värde, det dock lider av så allvarliga brister, att dess fulla ge- nomförande icke synes vara ägnat att åstadkomma en förbättring av vårt un— dervisningsväsen, utan snarare i viktiga hänseenden äventyra dess sunda ut- veckling.- Med hänsyn härtill förordas, att folkskolans 4 lägsta klasser orga— niseras till bottenskola.

Styrelsen vid Osby samskola slutligen instämmer i kollegiets vid samma skola yttrande och avstyrker således 6-klassig bottenskola, men anser en 4-klassig möjligen kunna förordas.

Högre goss- och samskolor.

I. Kollegier.

De 14 kollegiet, som avgivit särskilt yttrande, hava intet i princip att in- vända mot grundsatsen om folkskolan som bottenskola. Särskilt anses här- för tala skäl av social natur. Lidingö komm. sam- och mellanskola. anser, att den grundläggande undervisningen bör meddelas iden allmänna folk- skolan, som bör anknytas till den högre skolan så. att övergången underlättas och anordnas på sådant sätt, att ej någondera skolans speciella syftemål även- tyras.

Emellertid ansluter sig endast Eslövs h. samskola till förslaget om G-klassig bottenskola, medan övriga kollegier avstyrka bottenskoleidéns utformning på detta sätt. Beträffande motivering se nedan.

Folkskolans bärkraft. Även Eslövs h. samskola synes hysa vissa betänklig- heter beträffande folkskolans bärkraft. Den anser nämligen, att på ett om- råde klickar den nuvarande folkskolan ohjälpligen, nämligen då det gäller att meddela eleverna tillfredsställande undervisning 1 modersmålet. Dess till- styrkan sker därför under den bestämda förutsättningen, att ämnesurvalet, läro- gången och undervisningsmetoderna i folkskolan förbättras därhän, att verkligt stabila kunskaper kunna förutsättas hos eleverna i en helt annan utsträckning än nu; även torde en bättre utbildning av folkskollärarna kunna ifrågasättas. —

Från övriga kollzs yttranden rörande denna punkt kan anföras: Landskrona stads gymn. anser, att efter den nya undervisningsplanens ge- nomförande barnen komma att lämna skolan sämre lottade i avseende på den intellektuella utrustning, som erfordras för inträde vid läroverk, än före 1919 års reform var fallet. Folkskolan kommer för övrigt att stanna vid ett rätt lågt kunskapsresultat, beroende på att flertalet av folkskolans osovrade lär- jungeskara är klent begåvat i teoretiskt avseende. Förslaget att endast A—skolan skall vara grunden kränker ett viktigt socialt rättfärdighetskrav, i det att det utestänger 2/3 av landets folkskolebarn.

Saltsjöbadens samskola håller före, att det torde vara högst tvivelaktigt, att. den begränsade undervisning i svensk språklära, som meddelas i folkskolan, skulle kunna i avsevärd grad ersätta förlusten av 2 års undervisning i ett främ- mande språk. Den starkare blandningen i folkskolans klasser av begåvade och mindre begåvade elever är ägnad att verka hinderligt på undervisningen i denna skolform. Hfälpklasserna äro icke ett verksamt korrektiv häremot, då de blott kunna förekomma 1 större städer. Överhoppningen av klass kan endast 1 undan- tagsfall försiggå utan risk. Folkskolans bärkraft är ej undersökt en stor brist i utredningen. Förhoppningarna på utveckling äro i mycket illusoriska. Genom att endast A- skolan skulle göras till bottenskola, torde enhetligheten i enhetsskolan högst väsentligt förryckas.

Ämneskonferensen 1 svenska vid Beskowska skolan påpekar, att den gram- matiska grund, bottenskolan kan lägga, blir betydligt lösare än den, som nu lägges i realskolans två lägsta klasser.

Några kollegier uttala farhågor för att ställningen som bottenskola kommer att menhgt inverka på folkskolans arbete och mål.

Bottenskolans längd. I. 6-å7'ig bottenskola tillstyrkes. som ovan nämnts, av Eslövs k. samskola (under viss ovan angiven förutsättning) samt därjämte av

3 reseroanter i Lidingö komm. sam— och mellanskola. Eslöv anför därvid bl. a.: Först genom att en fullständigt genomgången bottenskola blir grunden för den högre skolan, undvikes, att själva skolorganisationen som sådan lägger hinder i vägen för lämplig övergång till den högre skolan. —— Av kravet på A-skolas kun- skapsmått följer ingalunda, att barn från övriga skoltyper bli utestängda eller be— redas avsevärda svårigheter. Snarast torde erfarenheterna från de kommunala mellanskolorna gå i den riktningen, att elever från B-skolor visa lika goda, ofta till och med bättre resultat vid inträdesproven än barn från A-skolor. detta möjligen beroende på den högre grad av självständigt arbete, vartill ofta B— skolan tvingar sina elever. _ Koll. vill dock ingalunda ha sagt, att det ej skulle finnas andra lösningar ärr SK:s av bottenskoleproblemet. En Ö-årig folkskola kan tänkas. Studieresultaten från de sex folkskoleåren skulle utan tvivel på 5 år kunna uppnås med en bättre utbildad folkskollärarkår än den nuvarande och med en rationellare lagd undervisningsplan, än folkskolan nu har. Studietidens förlängning undvekes också.

Kan man ej genomföra den kompromisslösningen, att realskolan normalt byggde på fullständigt genomgången folkskola, men att till realskolan därjämte vore ansluten en underbyggnad, där folkskolans tre högsta årskurser genom- ginges på 2 år?

Il. De skäl, som anföras mot den G—åriga bottenskolan av övriga kollegier, äro: den förlängda studietiden, folkskolans bristande bärkraft, fara för folksko- lans arbete, kunskapsstoffets alltför starka koncentrering i realskolan och därav förorsakade faran för överansträngning och ytlighet i kunskaper, uppskjutandet av undervisningen i främmande språk, upprepning av kurser, slöseri med arbets— kraften i bottenskolan, olämplig övergångsålder till realskolan.

Rörande de sociala skälen anför Beskowska skolan, att SK:s förhoppningar om ökad förståelse mellan skilda folkklasser äro högeligen överdrivna, och att det sociala rättfärdighetskravet icke blir lämpligt tillgodosett, om skolförhållan- dena för det stora flertalet försämras för att för några skenbart förbättras.

Fjellstedtska skolan, Uppsala, finner det ej rimligt, att för den blivande läro- verkslärjungen tillägnandet av den första bildningen skall behöva taga så lång tid, att den komme att så när som på ett år omfatta hälften av hela skolgången och normalt förlänga studietiden. Förändringen skulle vidare i hög grad för realskolan och gymnasiet försvåra fyllandet av deras viktiga bildningsupp- gifter. Realskolan förhindrades att mottaga sina lärjungar i den ålder, som är för början av studier i främmande språk den lämpligaste, och nödgades på mycket kort tid sammantränga undervisningen i dessa ämnen, vilka därtill komme att inträda i för snabb följd. Den sexåriga folkskolan har otvivel- aktigt den olägenheten, att den medför slöseri med arbetskraft i bottenskolan och forcerat arbete i realskolan.

4-årig bottenskola förordas av Djursholms samskola, Lundsbergs skola. Lands- krona stads gymnasium och Whitlockska samskolan, Stockholm; de två sist- nämnda föreslå därjämte övergångsklasser. Sofi Almqvists skola och F jell- stedtska skolan, Uppsala, förorda allsidig utredning om 4-årig bottenskole- organisation. Lidingö komm. sam- och mellanskola anser, att en grundlig, förutsättningslös utredning bör verkställas, huruvida svårigheterna med den 6-klassiga bottenskolan lämpligast kunna undvikas antingen därigenom. att realskolan göres »l—årig och anknytes till folkskolans femte klass eller så. att realskolan göres ö—årig med anknytning till folkskolans fjärde klass, vilket senare alternativ koll. anser mest bärkraftigt ur ped. synpunkt.

Salsjöbadens samskola finner, att en undersökning bör göras, huruvida icke den högre skolan normalt bör byggas på en 4-årig bottenskola samt med hänsyn till landsbygdens ungdom ävensom till de lärjungar i de större städerna.

som icke från folkskolans fjärde klass övergått till realskolan, även en realskola i huvudsaklig överensstämmelse med den kommunala mellanskolans typ bör upprättas.

Övriga kollegier avstyrka allmänt genomförandet av G—klassig bottenskole— organisation men förorda icke särskild annan organisation. Palmgrenska sam— skolan hemställer om ny utredning rörande åstadkommande av en närmare orga— nisk förbindelse mellan lägre och högre undervisningsanstalter.

I thitlockska samskolan har en reservation anförts även mot l-årig bot- tenskola. Den viktigaste reformen vore en omorganisation av folkskolan, så att den kunde fylla den uppgift, den redan hade som bottenskola, bättre än vad nu vore fallet, och vinna åtminstone så mycket förtroende, att de, som ansåge den gemensamma bottenskolan som ett socialt önskemål, ville sätta sina egna barn i folkskolans tre första klasser, även om de hade råd att ge dem privat undervisning.

Uppsala enskilda lok och privatgymnasiam slutligen anför bl. a. följande: Skolan har genom sitt 3-klassiga gymnasium fört fram till studentexamen ele— ver, som förut genomgått 4—årig komm. mellanskola, byggd på G-klassig folk- skola. Beträffande dessa lärjungar råder det intet tvivel, att de mera studiebe- gåvade och framför allt mera energiska med fullt tillfredsställande kunskaper nått fram till studentexamen. Å andra sidan är det lika säkert, att ett stort an- tal ingalunda obegåvade lärjungar med stor möda förmått följa med i den force— rade arbetstakt, som varit nödvändig, och stundom har överansträngning nöd- vändiggjort kortare eller längre avbrott i studierna. För den, som varit i tillfälle att jämföra det arbete, som ifrågavarande lärjungar måste prestera, med det arbete, som fordras av lärjungar å motsvarande stadium vid ett 11. allm. lvk, står det klart, att det på en 4-årig realskola byggda 3-åriga gym: nasiet kräver en arbetsintensitet, som överstiger det mått, en säkerligen välgrundad erfarenhet utmätt såsom lämpligt.

Om man från den erfarenhet, som gjorts vid Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium, anser sig böra bestämt framhålla vådorna av att den före- slagna organisationen, sexklassig folkskola, fyraårig realskola och treårigt gymnasium, göres allmän och allenarådande, så måste också med samma be— stämdhet betonas, att en sådan organisation visat sig fullt användbar för de mest studiebegåvade och studieintresserade lärjungarna. Det synes därför, som om den sociala rättvisa, som ligger däri, att större möjligheter än nu beredas begåvade barn från landsbygdens folkskolor och även från de mindre bemed— lade klasserna i städerna att få .del av den högre undervisningen, skulle, så vitt på organisationen beror, kunna väsentligen vinnas därmed, att den nuvarande kommunala mellanskolan, antingen förstatligad eller åtminstone rikligt under- stödd och noga kontrollerad från statens sida, finge fortleva och utvecklas icke blott i större municipalsamhällen och köpingar utan även i städerna jämsides med realskolorna. För att mottaga de begåvade eleverna från dessa skolor skulle ett tillräckligt antal av de nuvarande högre allmänna läroverkens gym- nasier, framför allt vid de läroverk, där elevantalet f. 11. är litet, i mån av behov omvandlas till treåriga gymnasier och nya dylika gymnasier, eventuellt utan tillhörande realskolor, upprättas i de större städerna vid sidan av de allmänna läroverkens fyraåriga gymnasier. Härigenom skulle den önskvärda större möjligheten beredas de begåvade lärjungarna från städernas och lands— bygdens kommunala (eller förstatligade) mellanskolor att utan onödig tidsförlust nå fram till studentexamen, utan att den ur pedagogiska synpunkter otvivel- aktigt mycket starka organisationsform, i vilken de nuvarande allmänna lärO» verken arbeta, behövde förkvävas. Det är svårt att inse nödvändigheten eller nyttan av den av SK så ivrigt eftersträvade uniformiteten i skolorganisationen.

Det synes tvärtom, som om den tävlan om allmänhetens förtroende, som skulle uppstå mellan jämsides med varandra arbetande skolformer, borde utgöra en icke föraktlig vinst för det hela. — —— —— Förslagets allmänna genomförande avstyrkes bestämt.

II. Styrelser.

Av 9 styrelser har Eslövs högre samskolas intet att erinra mot SK:s förslag. Djursholms samskola är ense med sitt koll., i vad detsamma i princip anfört om förslaget och anser 4-årig bottenskola bäst, Göteborgs högre samskola och Lundsbergs fullmäktige instämma i resp. kollegiers avstyrkande utlåtanden.

Lidingö komm. sam- och mellanskola, som hyser starka betänkligheter mot den ö—åriga bottenskolan, föreslår. antingen att realskolan göres Ö-årig och anknytes med sin första klass till folkskolans fjärde klass och med sin andra klass till folkskolans sjätte, eller att folkskolans 4 första klasser bilda botten- skolan till ö-årig realskola och feriekurser anordnas för övergång från folk- skolans sjätte klass. (En reseroant för (i-klassig bottenskola). Landskrona stads gymnasium anser, att en uppslutning omkring en gemensam fyraårig barndomsskola säkerligen åtminstone tills vidare bleve det riktiga, och uttalar som sin bestämda uppfattning, att SK:s betänkande icke vore ägnat att läggas till grund för en omorganisation av våra skolförhållanden ; på olika orter borde försöksvis olika skoltyper prövas.

Lunds privata elementarskolas direktion, som finner SK:s lösning av frågan oantagbar, anser, att försök borde anställas vid olika läroanstalter och bär— kraften prövas hos olika förslag, innan frågan definitivt avgjordes. Saltsjö- badens samskola anser på i huvudsak sitt kollegiums motivering, att SK:s för- slag lider av så väsentliga brister, att det icke i sin nuvarande form borde läggas till grund för en skolreform.

Styrelsen för Sällskapet Uppsala Enskilda lvk, som anser den G—åriga botten- skolan komma att skada folkskolan, skada den högre bildningen och icke i socialt avseende ha den följd, som åsyftas, avstyrker på dessa och andra skäl bestämt SK:s förslag och rekommenderar att efter hand vidta partiella för— bä'åtringar, i den mån erfarenheten på särskilda punkter ger nödig ledning för sa ana.

Högre flickskolor. (Jämte sammanslutningar inom dessa.)

I. Kollegier.

Mot principen folkskolan som bottenskola i den meningen, att skolväsendet i sin helhet skall utgöra en sammanhängande enhet med folkskolan som grund, har intet koll. något att. erinra. Ett flertal koll. betona, att så redan nu är för- hållandet. Fyra reseroanter i Uddevalla anse däremot, att bottenskoleidén ej bör genomföras, då barnen ej genom denna få samma förutsättningar, beroende där- på, att städernas barni allmänhet få det vida gynnsammare. I huvudsak är mo- tiveringen till koll :s accepterande av principen densamma. Såsom exempel torde kunna anföras följande.

Luleå el. lok f. fl. ansluter sig till principen, att blott en enda av staten under- stödd barndomsskola skall finnas, på vilken övriga läroanstalter, organiskt för- bundna, skola bygga.

Risbergska skolan, Örebro, finner helt naturligt, att folkskolan i princip fast— slås1 såsom bottenskola, så mycket mer som den redan faktiskt blivit botten— sko a.

Brummerska skolan, Stockholm, ansluter sig till tanken, att folkskolan bör äga ett organiskt samband med det till högre bildning syftande skolväsendet och att det är naturligt i det nutida samhället att söka giva ett sammanhang åt det offentliga undervisningsväsendet från botten.

Anslutningen till principen är emellertid hos flera koll. förenad med vissa villkor. huvudsakligast de, som framgå av följande yttranden.

Flickskolemötets resolution: Mötet önskar, att bottenskoleidén må förverkli- gas på så sätt, att den ej medför förlängning av studietiden (och att övergång från bottenskolan må ske redan efter genomgång av klass, som motsvarar folk» skolans nuvarande klass 4).

Ystads h. lok f. fl. erkänner en bottenskola som den riktiga utgångspunkten för ett enhetligt skolväsen. men en bottenskola lämpad som grund såväl för en fortsatt folkskolelinje som för real- och flickskolelinjen.

Eskilstuna el. lok f. fl.. Bottenskoleidén må ej förverkligas. förrän folksko— lan enligt sakkunnigas utlåtande är färdig att övertaga ansvaret för den grund- läggande undervisningen.

Växjö el. l'uk f. fl. uttalar sig för att folkskolan blir bottenskola, för så vitt den göres tillräckligt bärkraftig för att tjänstgöra som grundval för den högre undervisningen.

Uddevalla el. lok f. fl.: Bottenskoleidén bör av rättfärdighetsskäl genomföras. förutsatt att skolöverstyrelsen får befogenhet att bevilja privata skolor rättighet att upprätta lågstadieklasser parallella med den egentliga bottenskolan (och att denna blir fyraårig).

Allmän ställning till SK:s förslag. Samtliga koll. avstyrka SK:s för- slag till utformning av bottenskoleidén genom ö-klassig folkskoleorganisation. Rörande skälen för avstyrkan se nedan. Ett stort antal koll. hemställer som slut, att ny utredning med beaktande av under kritiken gjorda erinringar måtte före— tagas. Ur den enhetliga kritiken torde såsom exempel beträffande mera all— männa punkter kunna anföras följande ur yttrande från Centralstyrelsen för flick- och samskoleförem'ngen, med vars synpunkter koll :s yttranden i stort sett sammanfalla:

Det torde starkt kunna ifrågasättas, huruvida det föreslagna systemet verk- ligen är ägnat att realisera de sociala. önskemålen. Det som utgör det svåraste hindret för obemedlade, som önska ge sina barn högre skolundervisning, är de rent ekonomiska svårigheter, som äro förenade med barnens underhåll under en lång skoltid vid en ålder, då. de eljest själva skulle kunna bidraga till sitt uppe- hälle. Denna svårighet undanröjes ej alls genom förslaget, utan tvärtom förvär- ras den genom den förlängda studietiden. Just ur social synpunkt visar sig för- slaget innebära en betydande försämring. —— # _ Med den ö-klassiga folk- skolan som bottenskola torde studietidens förlängning ej kunna undvikas. På folkskolestadiet kan ingen avkortning ske, utan att folkskolans naturliga och principiella enhetlighet sönderbrytes. Inom den högre skolan är en förkortning lika avgjort utesluten, såvida man icke vill väsentligt reducera studieresultaten, något som icke kan ske utan skada för hela vår högre bildning, och vilket skulle stå i strid med den vägledande synpunkt, som i statsrådsprotokollet angivits, nämligen att de från gymnasiet utexaminerade skola gå ut kvalitativt bättre rus- tade för universitet och högskolor än f.n. Om den förlängda studietiden gör det svårare än hittills för den obemedlade klassen att låta sina barn få del av den högre undervisningens fördelar, så må det dock erkännas. att det flerstädes på landsbygden kan ställa sig annorlunda. Barnen kunna få stanna i hemmet ett

par är längre. Vinsten härav ur uppfostrings- och ekonomisk synpunkt. är på- taglig. Vinsten reduceras dock väsentligt dels av den förlängda studietiden, dels därigenom att utsikten att bestå i inträdesprövningen för landsbygdens barn. som i regel komma från svagare skolformer, givetvis är mindre, när prövningen förläggas till ett senare skolstadium, än när den sker tidigare.

Landskrona lok f. fl. "anser fördelarna av social art vara skäligen illusoriska. Toges terminsavgifterna bort, så finge fattiga barn från läroverksstad och kringliggande omnejd ekonomiskt sett lättare att genomgå läroverket än de skulle få enligt SK:s förslag. Landsbygdens barn, som i allmänhet gå i B-skola, kunde icke utan vidare undervisning komma in i läroverken. F. ö. bodde det övervägande antalet läroverkslärjungar redan nu under hela sin skoltid i hem— met. Att däremot samsittningen under hela skoltiden kunde ha sin stora klass— nivellerande betydelse, vore kollegiet benäget att medgiva.

Anna Sandströms skola, Stockholm, uttalar sig bestämt emot den av SK före- trädda uniformeringstendensen, som hotar att ovarsamt förstöra för vårt bild- ningsväsen dyrbara historiska och andliga värden.

Folkskolans bärkraft. Ett av huvudskälen till kollegiernas avvisande håll— ning till förslaget 0111 G-klassig bottenskola är kollegiernas starka tvivel på eller direkta förnekande av den G-klassiga folkskolans bärkraft som grund för den högre undervisningen. Särskilt kritiseras beträffande folkskolan dess lång— sammare arbetstakt, vilken anses vara till svår nackdel för de barn, vilka. skola fortsätta sina studier i en högre skola med dess på grund av den sammanträngda studietiden forcerade arbete. Följden härav måste bliva en ojämn och därför för barnen synnerligen skadlig arbetsfördelning mellan bottenskolan och den högre skolan. F. ö. anföras i huvudsak de skäl mot den 6-åriga folkskolans bärkraft, som återfinnas under avdelningen »högre allmänna läroverk», varvid åtskilliga kollegier kritisera den bristande utredningen rörande denna punkt. Ur yttrandena torde kunna anföras följande.

Jönköpings västra el. lok f. fl.: I folkskolan få barn, som äga goda anlag och naturligt intresse för att lära och som leva under utvecklande förhållanden i hemmet, ej tillräcklig näring för sitt begär efter kunskaper, vilket lätt kan hos dem alstra likgiltighet och olust.

Atencum för flickor, Stockholm: Den erfarenhet, som vid Ateneum vunnits, ger vid handen, att torftigheten i ordförråd och begrepp samt bristen på gram- matisk under—byggnad hos från folkskolan kommande barn utgör hinder för att i en på G-årig folkskola byggande högre l-klassig skola vid undervisningen i svenska språket nå fullt tillfredsställande resultat. Detta gäller särskilt om ele— vernas förmåga att skriftligt behandla språket.

Västerås k. el. lok f. fl.: Folkskolans allmänna kompetens som bottenskola behöver prövas. Den erfarenhet, koll. gjort, tyder på nödvändigheten av en dy— lik undersökning. Koll. kan för övrigt ej se, att möjlighet finnes att inom överskådlig tid få A-typen i tillräcklig utsträckning genomförd i vårt land.

Mathilda Halls skola., Göteborg: En sexårig odifferentierad bottenskola omöj- liggör ett rationellare utnyttjande av lärjungarnas förmåga att på ett tidigare stadium inhämta ett minnesmaterial, som särskilt för språken utgör en nödvän- dig förutsättning för ett gott resultat i överskolan och som dessutom skulle kun— na möjliggöra mindre arbetsbelastning under ömtåliga övergångsår.

Högre elementarskolan för flickor, Hälsingborg: SK:s egen skildring av folk— skolan och dess utveckling sedan början a.v detta århundrade giver — ehuru anlagd såsom en tendentiös skönmålning — tydligt vid handen, att denna skolas påstådda kompetens att fungera såsom bottenskola är i många väsentliga styc- ken ställd på framtiden och alltså ännu obefintlig.

Reformens inverkan på folkskolan. Allmänt uttrycka kollegierna den me- ningen, att ställningen som allmän bottenskola komme att för den 6—klassiga folkskolan medföra allvarliga vådor för dess lugna arbete på fullföljandet av folkskolans egna mål. Ur yttrandena kan anföras följande.

Flick- och sam-skoleföreningens centralstyrelse anser, att genom den föreslag— na organisationen verklig fara för tryck föreligger med avseende på de båda högsta folkskoleklasserna. Undervisningen på detta stadium, av särskild vikt för de lärjungar, som icke fortsätta i högre skolor, måste nämligen förryckas, därigenom att den jämte sin egentliga uppgift skall preparera en del lärjungar för inträdesexamen till högre skola, då helt naturligt den förestående betydelse- fulla examen kommer att fresta läraren att lägga undervisningen efter det mer studiebegåvade fåtalets behov. till förfång för flertalet.

Hudiksvalls cl. skola f. fl.: Lärjungematerialet i folkskolan är mycket hetero- gent, och arbetet måste och bör fortskrida långsamt, för att alla barn skola. kun- na följa med. Läraren får alltså den hart när olösliga uppgiften att förbereda de begåvade lärjungarna till inträdesexamen i realskolan och samtidigt skänka de övriga den bästa möjliga teoretiska utbildningen för livet. F restelsen ligger snubblande nära att huvudsakligen syssla med de förra. Det är lätt att förutse, att enhetsskolan kommer att förlora sitt självändamål och bli en förberedande skola till realskolan. ' _

Lindska skolan, Uppsala.: Då det läroverk, koll. tillhör, förbereder till inträ— de i allmänna läroverkets första klass, har koll. en ständigt förnyad erfarenhet av det tryck, den förestående inträdesprövningen lägger på undervisningen i ifrå- gavarande klass. Den föreslagna examen rigorosum, som skall beteckna över- gången från bottenskolan till realskolan eller den 6—åriga flickskolan, förefaller kollegiet som en beklaglig utökning av ett missförhållande, ej som någon re- form. '

Bottenskolans längd. I. 6—årig bottenskola förordas, som ovan nämnts, icke av något koll. Sex reservanter i Detthowska, skolan, Stockholm, och en reservant i Landskrona el. lok f. fl. uttala sig för den. I samtliga kollegiers uttalanden framhålles med skärpa, dels att den föreslagna tidpunkten för övergång från bottenskolan till den högre skolan är särskilt för flickornas vidkommande syn- nerligen olämplig, då den infaller under den ömtåliga övergångsåldern, dels att den oundvikliga starka arbetsbelastningen i den högre skolan medför stora väder för överansträngning, dels ock att studierna av främmande språk påbörjas för sent, varför den språkliga bildningen kommer att sjunka. Såsom typiskt för uttalandena rörande denna fråga torde kunna anföras F lick- och samskolcför- eningens utlåtande:

Den för barnens framtid oftast avgörande inträdesprövningen till den högre skolan med tillhörande forcering och nervspänning skulle förläggas till 12—13 års-åldern, med andra ord, åtminstone för flickornas vidkommande till den öm- tåliga övergångsåldern. Vid denna tidpunkt borde i stället ett rationellt ordnat skolväsen syfta till »avspänning i ansträngning och arbetstakt» för att tala med SK. Tidpunkten — —— —— kan därför ur fysiologisk—hygienisk synpunkt icke gärna vara olämpligare vald. »— —— Den sena övergången nödvändiggör vi- dare ett starkt forcerat arbete i den skarpt beskurna realskolan. Medan lär- jungarna alltså haft för litet att göra under åren före 12—13 års-åldern, som vi- sat sig lämplig för kraftigt minnesarbete, få de alltför strängt arbete under övergångsåldern. Därför kan —— — _ arbetsresultatet i flera avseenden icke bliva likvärdigt med det, som uppnås f. 11. I särskilt hög grad torde detta gälla i fråga om de främmande språken. -— -— —— Studiet av dessa sammantränges inom ett färre antal år, och antalet veckotimmar för språken blir väsentligt in- skränkt. — _ — Därtill kommer, att nian försummar att begagna sig av har-

nens förmåga att vid 9—12 års-åldern lätt inhämta ett indifferent minnesmä- terial; likaså tar man ej hänsyn till att barnen vid tidigare ålder lättare för- värva. ett gott uttal.

ll. får-ig bottenskola. Centralstyrelsen för Flick- och sam-skoleföreningen an- sluter sig, åberopande kretsföreningarnas enhälliga uttalanden, till förslaget om 4-årig bottenskola. Om således sympatierna för 4-årig bottenskola äro allmän- na inom denna kategori, uttala dock av 79 kollegier, som avgivit utlåtande, en- dast 66 direkt sitt förord för densamma, medan 10 avstyrka G-årig bottenskola utan att förorda annan typ, 2 förorda 3-årig och 1, Lindska skolan, Uppsala ej yttrar sig på denna punkt.

Kollegierna framhålla som skäl för 4—årig bottenskola, att de olägenheter, som äro förknippade med den G—åriga bottenskolan, ej äro tillfinnandes hos den 4- åriga, medan å andra sidan de sociala önskemålen tillgodoses lika väl genom båda typerna. Uttalandet för 4-årig bottenskola är ofta förenat med krav på allsidig utredning om denna skolforms verkningar i olika hänseenden.

Centralstyrelsen och 12 kollegier uttala sig därjämte för skolor med olika utgångspunkter. Centralstyrelsens motivering härför har följande lydelse: Om läroverkens normaltyp uppbygges på fyraårig bottenskola och om det sörjes för att det i dessa läroverk finnes plats för den ungdom, som har förutsätt- ningar för högre skolstudier, så att ingen behöver avvisas av brist på utrymme, så skall det säkerligen komma att visa sig, att de som önska uppskjuta över— gången. tills folkskolan fullständigt genomgåtts med påföljd av förlängd studietid —— ej bliva så särdeles många. Skulle på vissa orter åtgärder för en så- dan lärjungekategori visa sig önskvärda, borde kompletterande läroverkslinjer i städerna eller på landsbygden statliga realskolor av den typ, SK föreslagit. kun- na upprättas. — Det finns säkerligen ingenting. som hindrar, att i framtiden liksom nu skolor med olika utgångspunkt och underlag kunna existera vid sidan av varandra, blott det sörjes för organisk förbindelse mellan de olika formerna och stadierna. Ett system, byggt på principen enhet i mångfald, där den högre skolformen organiskt ansluter sig till den lägre, torde utgöra en sammanhängan— de enhet fullt ut lika Väl som SK:s stelt mekaniska tillämpning av det extrema bottenskoleprogrammet, där enheten köpes på bekostnad av reella intressen av allra största vikt. Värdefullare än en sådan doktrinär uniformitet synes oss skolorganisationens smidiga anpassning efter växlande förhållanden och behov. Endast så torde den kunna motsvara sina sociala uppgifter i ett så rikt förgre- nat samhällsliv som vårt.

Modifikationer i ovan angivna ståndpunkt intages av Linköping, som önskar Ö—årig eller helst 4-årig bottenskola, Sundsvall, som förordar 4-årig eller 3-årig, Kalmar. som jämte l-årig föreslår övergångsklasser från folkskolans 6 klass till den högre skolan, och Anna Sandströms skola, som föreslår kompletterings- kurser.

III. 3-årig bottenskola förordas av Skövde el. lok f. fl. och Nya elementar- skolan. f. fl., Stockholm, som anser, att tiden för bottenskolan ej bör utökas ut- över den nuvarande treåriga; redan nu visar sig, att lärjungar från folkskolans tredje klass hava svårare att vinna inträde i läroverken än privatskolans elever; varje utsträckning av bottenskolans lärotid kommer säkerligen att öka svårig— heterna för folkskolans barn vid övergången.

IV. 10 kollegier avstyrka 6-ärig bottenskola men förorda icke annan orga- nisation. I vissa fall kräves ny utredning. Av dessa anför Kungsholms lok f. fl.. Stockholm: Många ha stannat vid förslaget om 4-årig bottenskola. Här- vid bör dock märkas, att ett genomarbetat förslag härutinnan ännu ej existerar

och att man därför varken kan definitivt anta eller förkasta ett sådant förslag, innan möjligheterna för dess genomförande blivit undersökta..

II. Styrelser.

20 styrelser för högre flickskolor hava i avgivna yttranden uttalat sig röran— de bottenskolan. Ingen styrelse tillstyrker G-årig bottenskola, 8 åberopa sina kollegiers yttranden Ocll förorda förty 4—årig bottenskola. 6 dessutom förorda &- årig. De 6 återstående avstyrka förslaget och anse, 1 att en 3—årig eller på sin höjd en 4-årig bottenskola avgjort är att föredraga samt 2 att framkomna nya förslag sorgfälligt böra prövas.

Högre lärarinncseminarier.

De 4 högre lärarinneseminarierna avstyrka samtliga SK:s förslag och an- föra därvid bl. a. följande.

Högre ldrariomeseminariet i Stockholm uttalar sig för, att folkskolan nor— malt bör utgöra gemensam barndomsskola och bottenskola, så långt ske kan, utan att studietiden förlänges och studieresultaten försämras. Då emellertid den G—åriga bottenskolan som en ofrånkomlig konsekvens medför såväl förläng— ning av studietiden som en ökning av realskolans redan nu för ungdomens hälsa och studiernas resultat skadliga arbetsbelastning, anser koll. SK:s förslag icke fylla de krav, den nuvarande tiden ställer på en skolreform. Avenledcs anser koll. ett system med 6-årig bottenskola icke kunna erbjuda alla barn de med den föreslagna organisationen åsyftade bildningsmöjligheterna.

Om i den G-åriga folkskolans avslutningsklasser undervisningen skall läggas så, att en del elever skola kunna bestå i inträdesexamen till realskolan, kom- mer detta utan tvivel att bli till förfång för övriga elever, som i dessa klasser borde erhålla en undervisning, lämpad efter helt andra krav.

Den sena inträdesexamen till realskolan, ehuru lämpligt ur »gallringssyn— punkt», kommer att omfatta ett ökat kunskapsmått och sålunda med nödvändig— het försvåras, en så mycket större olägenhet, som den för många barn skulle komma att inträffa vid en för examensläsning olämplig ålder. Dessutom skulle den allmänt medborgerliga bildning, som realskolan bör ha till uppgift att meddela. på flera punkter äventyras. Framför allt påpekas, att ett uppskju- tande av språkstudierna till 'det 7 skolåret måste vara oekonomiskt och oprak— tiskt, emedan därigenom den tidigare barnaålderns lätthet att inhämta språk— liga färdigheter ej tillvaratages, samt att det torde kunna befaras. att språk- trängseln och kursernas f orcerande i en 4-årig realskola komma att sänka språk- kunskaperna i en sådan grad, att de icke blott bliva för svaga som grund för fortsatta studier, utan att de också komma att sjunka under den standard, som i vårt land borde utmärka en även för de breda lagren tillgänglig allmänt med— borgerlig bildning.

Då bildningskraven alltså synas koll. fordra en minst 5—årig realskola och en sådan utan studietidens förlängning måste bygga på 4—årig bottenskola, och då dessutom ett sådant system allmänt ansetts kunna fylla berättigade krav på en god medborgarskola och utgöra tillräckligt stark grund för det av SK före- slagna gymnasiet, anser koll., att en dylik anordning bör bli regel. Därjämte förordas, att vid sidan härav ett antal skolor organiserade enligt SK:s förslag

måtte bibehållas eller upprättas, och att vid större läroverk, där möjligheter till differentiering av linjer förefinnes, även detta önskemål måtte tillgodoses.

Högre lärarinneseminariet vid stiftelsen Kjellbergska flickskolan, Göteborg, uttalar sig emot den G-åriga bottenskolan på följande grunder: studietiden för— länges, undervisningen i folkskolans två högsta klasser förryckes, arbetstakten i barnaåldern blir synnerligen ojämn, de flesta läroämnena i den högre skolan bli lidande, framför allt språkundervisningen. arbetet i realskolan blir så starkt koncentrerat, att överansträngning säkerligen ej kan undvikas.

Koll. ansluter sig till förslaget om 4-årig bottenskola. Kompletterande läro- verkslinjer i vissa städer eller på landsbygden statliga realskolor av den typ, SK föreslagit, kunna därjämte upprättas.

Privata högre lärarinnesemina—riet. Stockholm., avstyrker ()"-årig bottenskola (studietidens förlängning, extra undervisning för landsbygdens barn, förryck- ning av folkskolans arbete, olämplig övergångstid, ojämn arbetsfördelning, yt— lighet i kunskaper, överanstrångning, särskilda svårigheter för språkunder— visningen) och anser. att bottenskolan på sin höjd bör omfatta de fyra första klasserna av folkskolan.

Anna Sandströms högre lärarinneseminarium är övertygat, att" en sänkning av elevmaterialets nivå skulle bli följden av 6—klassig bottenskola för den högre flickskolan. Undervisningen i främin. språk skulle komma att börja 3 år senare och hopträngas på ett mindre antal år, skoltiden förlängdes, lärjungar från mer än halva antalet folkskolor kunde ej utan extra undervisning vinna inträde i realskolan, folkskolans arbete förrycktes, fara för ytlighet i kunskaper'och för överansträngning förelåge i realskolan. SK:s förslag erbjuder icke antaglig grund för en genomgripande skolreform.

Kollegier vid folkskolcseminarier.

Principen folkskolan bottenskola. Någon tvekan om det berättigade i den allmänt avfattade principen. att folkskola-n i viss utsträckning bör vara botten— skola för .den högre undervisningen, synes icke råda hos kollegierna. Ett flertal kollegier uttala direkt sin anslutning till denna princip. För utsträckning av den nuvarande bottenskolans längd uttala sig: koll :a i Göteborg, Skara, Stockholm och Strängnäs, reservanter i Lund, Landskrona, Härnösand, Kalmar, Falun, Luleå, Karlstad och Linköping. Av dessa anför

Strängnäs: Såväl allmänna sociala hänsyn som hänsyn till folkskolan göra det enligt kollegiets åsikt önskligt, att grundsatsen om folkskolan som botten— skola i större omfattning än hittills kommer till uttryck i vår skolorganisation.

Allmän ställning till SK:s förslag. Det av SK framlagda förslaget till bottenskoleidéns utveckling, den 6-k1assiga bottenskolan, tillstyrkes av 2 kol- legier men avstyrkes av övriga 13. Kollegierna fördela sig på följande sätt.

1. Tillstyrkandc: ll'fajoriteterna i Stockholm och Göteborg (resp. 13 och 18 mot resp. min. 6 och i; 2 lärare avstodo från att rösta); reservanter inom Lund (7), Landskrona (1), Härnösand (3), Kalmar (5), Falun (3), Luleå (2), Karl- stad (2) och Linköping (1). . Ur den allmänna delen av motiveringen kan anföras: Stockholm: Koll. ansluter sig till grundprincipen för SK:s förslag till skol- organisation, att landets undervisningsväsen bör så anordnas, att det underlättar för envar att erhålla den utbildning, som med hänsyn till individuella anlag och '4—232122.

samhällets verkliga intresse påkallas, Och att i detta syfte åt skolsystemet bör givas en sådan gestaltning, att möjlighet beredes varje lärjunge att i organiskt med varandra förbundna läroanstalter successivt vinna en mot anlagen svarande utbildning.

Göteborg: Koll. ansluter sig i huvudsak till förslaget om en läroverksorga— nisation, byggd på 6-årig folkskola som bottenskola. Väl har koll. ej kunnat undgå att ställa sig tveksamt inför vissa sidor av förslaget. Men dels förutsätter koll., att förslaget kommer att underkastas ytterligare prövning av vederbörande myndigheter, dels anser koll., att förslaget i sina huvudpunkter har så bety- dande sociala förtjänster, att koll. kan tillstyrka, att det lägges till grund för en omorganisation av landets skolväsen.

:?. Omarbetning av förslaget kräves av Strängnäs och Skara, vilka bl. &. an- föra, Strängnäs: Med erkännande av den ideella syftningen i SK:s organisa- tionsförslag och de många goda uppslagen i enskilda punkter, finner sig koll. dock böra som sin mening uttala, att förslaget icke i oförändrat skick bör komma till utförande. Det synes ock koll., som skulle en efter det närvarande tidsläget avpassad reform kunna vinnas, utan att det högre skolväsendet behöver under- kastas fullt så långt gående förändringar. som de av SK ifrågasatta; och

Skara: De brister, som vidlåda den nuvarande organisationen, måste lösas i den riktning, SK föreslagit, nämligen att folkskolan i större utsträckning göres till grund. För en sådan reform tala främst sociala skäl. — — —- Svårigheterna för landsbygdens barn att vinna inträde i realskolan få dock icke ökas i samma mån, som barnen komma att tillbringa flera år i hemortens skola. Farhågor härvidlag kunna icke utan vidare avvisas. Landsbygdens barn, som i regel komma från folkskolor av svagare typ än städernas, komma med all sanno- likhet att vid inträdesproven finna sig ogynnsamt ställda i konkurrensen om befintligt utrymme.

3. Ny utredning kräves "av Linköping/,iKölmar', Härnösand, Umeå, Lands— _ krona, reservanter iStockholm (4) och Luleå (2). Av dessa anföra bl. a.. Linköping. Koll. anser —— utan att därmed principiellt motsätta sig tanken på folkskolan som bottenskola —— att de vinster av skolväsendets omdaning i sådan riktning, som SK räknat med, till stor del äro av ganska imaginär beskaf- fenhet, och håller före, att frågan om folkskolan som bottenskola bör underkastas en ny, allsidig och förutsättningslös utredning. Härvid bör bl. a. frågan om folkskolans bärkraft samt seminariernas förmaga att med hittillsvarande korta utbildning dana för den nya uppgiften fullt kompetenta lärare göras till före- mål för ingående undersökning. Landskrona: Varje skolform har. sitt ändamål att tillgodose. Folkskolan ar- betar för allmän medborgerlig bildning och maste ha så goda livsbetingelser som möjligt. Men folkskolan kan icke tillgodose alla de ändamål, staten måste för sinvälfärd tillgodose. Vore det så.. behövdes blott folkskola. och då skulle ej finnas något bottenskoleproblem. En kulturstat måste tillgodose speciella bild- ningsmål, högre allmänbildning och fackbildning. Därför har den upprättat — tidigare än folkskolor — läroverk. universitet, högskolor. Och statsnyttan krä- ver, att dessa skolformer också tillgodoses. Och detta är principiellt viktigare, ty sjunker den högre allmänbildningen och fackbildningen, så sjunker folkbild- ningen, ty denna får ytterst sina lärarkrafter från de högre institutionerna. Det är folkskolan. som vuxit fram och förkovrats i hägnet av den högre bildningen, ej tvärtom. Därför är varje skolreform. som försämrar möjligheterna för den högre skolan att nå sina bildningsmål. förfelad. Redan nu klagar man över mångläseri och ämnesträngsel 1 den högre skolan.

SK vill avkorta tiden för den högre undervisningen med 2 år. Mångläseriet och ämnesträngseln bli värre, och framför allt blir språkundervisningen sämre ställd. Det. statsändamål, som den högre skolan skall tjäna, blir sämre till- godosett. Det går nämligen ej att öka kursen och behålla samma tid för dess genomgående eller minska tiden och behålla kursen. Språkundervisningen in- träder dessutom på ett senare åldersstadium, vilket ur minnessynpunkt ej är fördelaktigt, och språken följa på varandra med kortare mellanrum. — ——

Arbetstakten och arbetssättet måste vara annorlunda i folkskolan än i läro— verket. Skillnaden i begåvning hos eleverna i folkskolan är nämligen större än i läroverket. Begåvade elever kunna slöa till. Så ryckas de efter sex års folk— skolestudier i själva pubertetsåldern över från den sakta lunken i folkskolan till den forcerade galopptakt, som den högre skolans sammanträngda kurs måste framtvinga. Dessutom läsas ämnena i folkskolan på ett annat sätt än i läro— verket. Den högre skolans lärare ha vidare fått en allsidigare och grundligare utbildning än folkskollärarna. På grund av sin kännedom om folkskolan kan koll. icke finna, att 3 års utsträckt folkskolundervisning kan kompensera bort- tagandet av de 2 lägre klasserna i den högre skolan. Den högre skolan måste trivas bäst, om dess alumner så tidigt som möjligt uttagas för sin utbildning. Lång erfarenhet har visat,.att— denna uttagning kan ske vid nioårsåldern och allt- så är 3-årig bottenskola lämplig. Svårigheten att välja levnadsbana föreligger lika mycket vid 10- som vid 13-års åldern och till och med vid studentexamen. Begåvningen kan ändra sig, ekonomiska förhållanden också. Riktigast är att__som hittills åt föräldrarna överlämna valet av levnadsbana.

Aro då de sociala skälen för SK:s förslag verkliga sakskäl och så starka, att de pedagogiska skälen kunna negligeras? Den föreslagna organisationen kräver 880 nya tjänster vid städernas folkskolor, på landsbygden måste B-skolor orga- niseras förut oanad lärarbrist uppstår, och kraftiga skäl för ökade löner åt folkskollärarna kunna åberopas. Det är under sådana förhållanden ganska mänskligt, om känsloskäl kunna spela en viss roll för dem, som i stor utsträck— ning besitta ledarskap i nuvarande demokratiska samhälle, om de på samma gång äro folkskollärare. Känsloskäl är också det, att folkskolan är fattigskola, läroverket överklasskola och att samhällets omsorg skulle bli bättre, om Överklas- sens barn tvingades att genomgå folkskolan. Härav följer för det första icke, att bottenskolan skall vara 6-årig. För det andra borde ju icke finnas någon annan skola än folkskolan, om den abstrakta jämlikhetsutopi, i vilken argumentet yt- terst bottnar, skulle genomföras. Genom tvång portförbjuder man vidare ej privatskolan man riskerar att få utpräglade överklasskolor. Om allmänheten får klart för sig, att folkskolan gör lika gott arbete som den dyra privatskolan, sätter den barnet i folkskolan. Och om allmänheten finner, att barnen genom privatundervisning kunna vinna ett eller två år, då ombesörjer även den blyg- samt bemedlade trots alla förbud privatundervisning för sina barn.

Mera sakligt värde har det sociala argument, som hävdar, att begåvningarna skola tillvaratagas. Detta krav kan dock tillfredsställas i högre grad, än som sker genom SK:s förslag, utan att någon skolform försämras. De verkliga be- gåvningarna gynnas ej genom SK:s förslag. Har det varit så, att överklassens sämsta medelmåttor gynnats, så skulle "nu underklassens sämsta medelmåttor gynnas. Ar en sådan rättvisa av något värde? De värsta hindren för begåv- ningen är fattigdom och mindre god handledning. Dessa undanröjas genom kraftiga ekonomiska understöd och genom att inrätta på statens bekostnad 2—må- nadskurser under sommaren vid läroverk och flickskolor för att förmedla över— gången för verkliga begåvningar till läroverkets tredje klass. Om så staten ut- delar stipendier för genomgåendet av dessa kurser, så hava garantier skapats för att fattiga begåvningar skola komma in i den högre skolan utan längre skol— tid. Men lärjungarna måste ha bidrag till sitt underhåll under skoltiden. Här

blottas SK:s akilleshäl, dess ojämförligt svagaste punkt, i all synnerhet om man betänker, att det väsentligen är sociala skäl, som dikterat förslaget. Under- hållskostnaden är det stora problemet för fattiga föräldrar och viktigaste hind— ret för fattiga barn, och detta problem det enda verkligt sociala problemet i frågan —— har SK egentligen gått förbi, ja, förvärrat genom att förlänga studie- tiden. Terminsavgifterna äro bagateller i jämförelse med underhållet under 7

(+ 6) års skoltid.

4. Övriga kollegier avstyrka förslaget utan direkt angivande av krav på omaSrbetning eller ny utredning, men förorda i allmänhet andra organisationer än Kzs. Ur motiveringarnas allmänna del kan anföras. Falun: SK:s förslag innebär, att de bildningsintresserade barn, som enligt nuvarande skolordning skulle tillhöra läroverkens lägsta klasser. icke skulle kunna komma i åtnjutande av speciellt för dem anordnad undervisning, utan de skulle i 6 år vara uteslutande hänvisade till folkskolans undervisning. Detta innebär uppenbarligen att starkt stympa en naturligt framvuxen och god skol- form och att pressa undervisningen på ifrågavarande stadium tillbaka till vad som är utmärkande för ett mera primitivt skolväsen. Det är att ombilda stä- dernas rikare skolorganisation efter mönster av skolformer, som finnas i mindre samhällen. Här ifrågasättes en väsentlig försämring av städernas undervisnings— vasen. ' Luleå: SK:s skäl av social och pedagogisk art utgöra _ej tillräcklig logisk motivering för dess förslag. Det avlägsnar ej de svårigheter, som förefinnas för den fattige att erhålla högre skolbildning, och för dem, som bo i samhällen med högre statsskolor, innebär förslaget givetvis en kostnadsökning. Folkskolans utveckling blir f ramdeles som hittills väsentligen beroende av samhällets allmän— na ekonomiska utveckling. Endast i samma mån som statens och kommunens inkomster stiga, blir det möjligt att bättre avlöna lärare, bygga goda skollokaler och få bättre materiel. SK anser vidare, att genom förslaget flera inträdes- sökande skola tillföras realskolan och således bättre urval av lärjungematerial ske. Men då enligt koll :s förmenande de ekonomiska förhållandena fortfarande komma att vara. avgörande, för vilken skola föräldrarna välja för sina barn, skulle denna vinst för realskolan utebliva. .

Folkskolans bärkraft. 1. SK:s ståndpunkt omfattas av Stockholm. och Göte- borg, som anföra:

Stockholm: Koll. håller före, att folkskolan redan nu i sina bästa former kan fylla de anspråk, som komma att ställas på densamma genom en organisa- tion enligt SKzs förslag. Visserligen vidlådes folkskolan liksom alla andra skolformer av åtskilliga brister, men just den omständigheten, att den i större utsträckning bleve en verklig bottenskola i vårt lands skolväsen, skulle säker— ligen komma att skänka densamma den förhöjda arbetseffektivitet med för- höjda arbetsresultat, som ett ökat intresse och ökat förtroende från samhället i sin helhet kan åstadkomma. Ett bättre arbetsresultat torde kunna ernås, dels genom ändrade yttre anordningar, t. ex. sämre skolformers'ersättande med bätt— re, minskande av barnantalet i klasserna och upprättande av hjälpklasser, dels genom ändrade arbetsmetoder. Vad de sistnämnda beträffar, vill koll. särskilt framhålla vikten av den ensidiga klassundervisningens modifiering, därigenom att, utan att klassens ram spränges sönder, undervisningen tager större hänsyn till olika begåvningar, t. ex. genom individuella uppgifter och arbete på egen hand ävensom genom särskilda timmar för barn, som behöva speciell ledning, antingen på grund av svårighet att följa med undervisningen i vissa ämnen eller på grund av möjligheten att gå raskare framåt i vissa ämnen. Aven förändrin—

gar i undervisningsplanen torde vara önskvärda ur denna synpunkt. Koll. hål— ler t. ex. före, att de goda pedagogiska idéer, som ligga till grund för hembygds- undervisningen, framför allt övning i iakttagelse och självverksamhet, praktisk och formell, skulle kunna tillvaratagas såsom en alla ämnen befruktande metod, utan att denna undervisning behöver svälla ut till ett självständigt tidsödande ämne med en splittring på ett brokigt mångahancla, vars nytta i flertalet lärares händer torde vara synnerligen problematisk. Koll. anser det mycket troligt, att folkskolan genom en sålunda höjd arbetsintensitet, där dessutom en klok hänsyn tages till barnets natur att tillgodogöra sig fakta och minnas dem, skulle kunna uppnå ett arbetsresultat, varigenom en sådan förlängning av studietiden fram till real- och studentexamen, som SK:s förslag innebär, kunde undvikas eller minskas.

Göteborg: Med stöd av de erfarenheter, koll. har såsom lärarutbildande, anser koll., att folkskolan i dess bästa former väl kan fylla de anspråk, som skulle ställas på en sexårig bottenskola. De brister, som kunnat påvisas, skola redan på grund av den raska utveckling, i vilken folkskolan och lärarutbildningen äro stadda, jämförelsevis snart undanröjas. Blir folkskolan gemensam bottenskola, måste den givetvis vidtaga vissa förändringar i sin organisation och arbetssätt. Särskilt önskvärt är ämnesläsning i folkskolans övre klasser för vinnande av större effektivitet. Sådan ämnesläsning är ej svår att genomföra i större sam- hällen, och även i folkskolans svagare former skulle måttliga anslag till tim— lärartimmar behövas. Enligt den erfarenhet av lärarutbildningen, koll. har, torde folkskolans lärarkår i stort sett äga förutsättningar att fylla kraven. Deras intresse kommer för övrigt att sporras genom folkskolans nya ställning, och de komma att söka fortsatt utbildning i än högre grad än nu.

2. Hos vissa övriga kollegier framträder tvekan om eller kritik av folkskolans bärkraft. Följande synpunkter kunna anföras utöver vad under föregående punkt anförts. Lund: Folkskolan har ej nått och kan ej heller inom överskådlig framtid nå sådan utveckling, att den på ett fullt betryggande sätt kan meddela nödiga för- kunskaper. De många växlande skoltyperna utgöra också ett bestämt hinder. Synnerligen viktigt är även, att folkskolan nyligen fått ny undervisningsplan, där hänsyn ej tagits till folkskolan som bottenskola, och vilken ej hunnit prövas. Ätskilligt i folkskolans kursplaner kräver omläggning, om den skall få nya främmande uppgifter. Umeå: För närvarande möta utomordentliga svårigheter att göra den G-åriga folkskolan till bottenskola, så länge många av landsbygdens skoldistrikt på grund av bristen på kompetenta lärare och på grund av andra icke minst i Norr— land förefintliga ogynnsamma förhållanden måste nöja sig med otillfredsstäl— lande skolformer. Växjö kritiserar den bristande utredningen å denna punkt och anför f. ö.: Den nya läroplanen innebär enligt koll:s övertygelse ett stort framsteg med hänsyn till folkskolans uppgift att förbereda till praktisk verksamhet. En annan fråga är, om den bättre än tidigare plan är ägnad att ge bättre förberedelse till teoretiska studier. Man kan i den nya läroplanen skönja en förskjutning från formala till reala bildningsintressen. Å högre stadiet har man berett ökat uti rymme åt geografi och naturkunnighet, å lågstadiet infört hembygdsundervis- ning. Folkskoleinspektörerna (Kungl. Skolöverstyrelsens berättelse 1920—21) ha klagat över, att för det sistnämnda ämnets skull åtskilliga för fortsatta teoretiska studier viktiga ämnen fått mindre rum, exempelvis räkning. Det är i alla händelser, för tidigt att nu uttala sig om, huruvida 1919 års plan gör 6— årig folkskola mer skickad att bli grund för högre teoretiska skolformer. Det torde ej kunna förnekas, att folkskolan, även A-typ, måste dragas med

stora svagheter, i det att resultaten ofta bli ojämna på grund av exempelvis tyngande lärjungematerial och många barns förvärvsarbete. Differentieringen redan på tidigt stadium skulle återinföra parallellsystemet och av ekonomiska". Skäl bli möjlig endast i större samhällen.

Fyra reservanter i Göteborg anse resultatet av seminarieutbildningen något ojämnt. Många av de utgående lärarna ha under seminarietiden tillägnat sig allmänbildning, kunskaper och färdigheter i en grad, som är förvånande med hänsyn till den korta utbildningstiden, men då seminariet har den dubbla upp- giften att bibringa både teoretisk och praktisk utbildning i en mångfald ämnen, är det klart, att de flesta ej i lärarskicklighet kunna tävla med f acklärare vid läroverken. Kompetensen hos åtskilliga nyblivna lärare måste anses tämligen bristfällig även beträffande folkskolans nuvarande uppgifter. Då de bästa lärarna i regeln komma till städerna, komma landsbygdens skolor ej på länge att kunna tillfredsställande fylla bottenskoleuppgifterna, såvida lärarutbild- ningen ej snart väsentligt förbättras. — — —— Särskilt är denna brist i fråga om utbildning påtaglig i fråga om språken. Bottenskollärarna torde i avsevärd utsträckning sakna kompetens för den nya uppgift, som tilltänkes dem, »att lägga en bred och säker grund» för undervisningen i främmande språk. Den grundliga övning, som kräves för lugn säkerhet i grammatikundervisning. lärer ej kunna medhinnas i seminarierna utan förfång för andra grenar av ämnet svenska.

Reformens inverkan på. folkskolan. A. F ördelaktig inverkan. Göteborg: Folkskolans nya ställning är ägnad att. verka i hög grad gynnsamt på dess utveckling, folkskolan blir föremål för intresse från alla samhällsklasser; genom att folkskolan i sina övre klasser får behålla de begåvningar, som nu övergå till läroverkets lägre klasser, höjes den intellektuella nivån, folkskolan som botten- skola ryckes ur sin nuvarande pedagogiska och sociala isolering, vilket gynnsamt inverkar på lärarnas arbete.

Stockholm anser visserligen, att viss fara för tryck uppifrån förefinnes, men håller före, att det dock väsentligen torde bero på arten av prövningen vid över- gången från folkskola till läroverk, om den högre skolans krav på bottenskolan kommer att bli till skada eller ej.

B. Ofördelaktz'g inverkan. De kollegier, som avstyrka SK:s förslag, fram- hålla allmänt bl. a. den ofördelaktiga inverkan, som ställningen såsom botten- skola skulle ha på den 6-åriga folkskolan. Ur utlåtandena kan anföras följande.

Lund: Den nya uppgiften kommer att förrycka arbetet inom folkskolan. De översta klasserna få karaktär av preparandklasser, och detta inverkar menligt på lugn och arbetsro. Lärarna kunna komma att ägna sig åt de begåvade barnen och försumma de andra.

Uppsala: Den framtida vinsten för folkskolan, som SK anfört, noteras med tillfredsställelse. Å andra sidan kan man. fråga sig, huruvida ej den vidgade uppgiften i någon mån kommer att förrycka undervisningens mål och medel för den stora lärjungeskarans vidkommande. Det ligger nära till hands att tänka sig en slitning mellan de allmänna önskemålen om folkskoleundervisningens så Vitt möjligt praktiska läggning och den på examensresultat mera inriktade un- dervisning, som bottenskolan för högre teoretisk undervisning ej skulle kunna undgå. All erfarenhet talar starkt för att den skäliga hänsyn, som även SK finner böra tagas därtill, att den lägre skolformen skall utgöra underlag för den högre, i realiteten icke blir obetydlig. Det skulle varit intressant och för frågans be- dömande viktigt, om SK kunnat komma med auktoritativa upplysningar om det tryck, som den kommunala mellanskolan eventuellt befunnits utöva på folk» skolan. Från vissa folkskolehåll har framförts önskemål om uppskov med .re—

formen med den motiveringen, att folkskolan just f. 11. med hänsyn till den ny- ligen utfärdade undervisningsplanen och påbyggnaderna för praktisk undervis-_ ning, som ännu ej hunnit över sina första prövoår, befinner sig i ett högst be— tydelsefullt skede av inre utveckling. Dessa önskemål synas koll. värda allt beaktande.

Växjö: Koll. kan ej frigöra sig från farhågor, att den högre skolan _ allal försäkringar om motsatsen till trots _.skall utöva ett otillbörligt tryck på folk- skolan. Med hänsyn till den begränsade tiden i realskolan skulle helt säkert lärarna vid inträdesproven fordra en betydligt säkrare insikt i åtskilliga grund— läggande stycken, exempelvis svenska, än vad folkskolan i allmänhet meddelar. Men det kan ej betraktas som önskvärt, att alla folkskolebarn under en lång tid drivas i att ta ut satsdelar. Vidare är att befara, att G-årig bottenskola skall hindra utvecklingen av 7-årig folkskola.

Kalmar: Det ligger i sakens natur. att folkskolan måste utsättas för press från de teoretiska påbyggnaderna. Folkskolan kommer att sätta in all sin kraft på att söka bli värdig det nya förtroendet, medan den högre skolan med vaken blick kommer att iakttaga och skarpt framhålla bristerna i folkskolans presta- tioner. Folkskolan kommer då att i alltför hög grad ta sig an de lärjungar, som, skola gå vidare. Då de andra, som bli förbisedda, i allmänhet skola beträdaden praktiska vägen, måste det befaras, att det relativt mindre intresset för dessa elevers skolarbete skall hos allmänheten medföra minskad värdesättning av den praktiska linjen. Den praktiska skolreformen och den nya undervisningsplanen borde först fått mer tid att visa sig. På närvarande osäkra övergångsstadium synas farorna för folkskolan så stora, att man ovillkorligen måste söka rädda åtminstone någon del därav från det farliga trycket från den högre skolan. ,

Falun : Det är att befara, att ö-årig enhetsskola blir till skada för folkskolan själv. Det torde vara omöjligt förhindra föräldrarna att på annat sätt än i folk— skolan giva sina barn uppfostran. Dessutom är att betvivla, att genom sådant sammanförande av barn från olika hem någon nämnvärt större förståelse olika samhällsklasser emellan skall uppnås. Tvånget kan i stället bidraga till skär— pandet av klassmotsättningarna. Folkskollärarnas arbete bleve försvårat, därför att det bleve dem ännu svårare än hittills att lämpligt tillgodose alla de olika bildningsbehov och intressen, som skulle vara tillfinnandes i folkskolan. Krav komme dessutom att ställas på lärarna i folkskolans högsta klasser, att de lägga sin undervisning med hänsyn till inträdesproven. De skulle drivas till särskild omsorg om de barn, som ämne. fortsätta. Det ligger ju onekligen för läraren något lockande i att få föra fram de bästa lärjungarna, så att de med glans och heder bestå i proven. Men det voro en allvarlig och obotlig skada, som tillfoga- des folkskolan, om för dessas skull alla de barn, som inte sikta fram mot dessa teoretiska studielinjer, skulle få stå tillbaka.

Bottenskolans längd. A. ())-årig bottenskola tillstyrkes av: kollegierna i Stockholm (maj.) och Göteborg (maj.), reservanter i Karlstad (2), Härnösand (3), Kalmar (5), Falun (3), Luleå (2), Lund (7), Landskrona (1), Linkö- ping (I)-.

Ur motiveringarna på denna punkt kan anföras följande. ' Stockholm: De högre skolformerna böra byggas på den 6-klassiga folkskolan. En sådan organisation synes koll. vara motiverad av sociala skäl. Visserligen kan icke en förändring av skolorganisationen skänka alla förutsättningarna för genomförande av den grundsatsen, att begåvningarna böra tillvaratagas, men en svårighet för ernående av detta mål undanröjes dock genom en skolorganisation, som uppskjuter differentieringen till en så sen tidpunkt som möjligt. Det gäller därefter att också inrikta strävandena på att ekonomiskt stödja de begåvningar, som av ekonomiska skäl utestängas från fortsatta studier. Icke mindre anser.

koll. den sexklassiga bottenskolan vara motiverad av pedagogiska skäl. *Barn— domsskolan bör nämligen, enligt koll :s mening, vara? anordnad med huvudsaklig hänsyn till barnets natur, så att kurserna bestämmas ur synpunkten av den be— tydelse, de ha för barnets ståndpunkt å olika stadier av barndomsskolan, icke med hänsyn till det mål, som skall nås först flera år, sedan barnet lämnat densam— m'a. Att de högre skolformerna bygga på. en avslutad folkskolekurs, synes koll.. viktigt icke minst ur den synpunkten, att genom en tidigare övergång till läro- verken icke blott den eller de klasser, som bleve parallella med läroverket, utan även folkskolans praktiska överbyggnader, som bygga på sexklassig folkskola,. skulle komma att te sig som mindervärdiga.

Göteborg: Att 6-årig bottenskola blir gemensam utgångspunkt för både teo— retisk och praktisk fortbildning, är synnerligen fördelaktigt. Detta skapar Ökad förståelse för olika bildningslinjers lika sociala värde. — _ — Ehuru förlängning av studietiden ej torde komma att inträda för vissa kategorier, synes det likväl böra övervägas, om icke förlängning kan undvikas för alla. Koll. har därvid tänkt på 6—årigt lyceum som överbyggnad på G-årig folkskola. Fri flyttning bör understödjas. Barn med god utveckling kunde få börja sin skol- gång tidigare.

Reservanterna i Lund: Om enhetsskolan förverkligas, måste man bygga på. avslutad folkskola som bottenskola. En beskärning av den nuvarande realskolan, med blott en del av folkskolan som formell bottenskola, vore ingen reform alls, ty nuvarande organisations olägenheter komme att nästan oförminskade kvarstå. _ Differentieringen bör lämpligast ske från samma punkt, och detta är säkrast i 13—årsåldern, då barnens anlag framträda tydligare. Studietidens längd måste- doek avkortas till sammanlagt 12 år.

Rescrvanterna ?" Luleå förorda visserligen G-årig bottenskola och avstyrka 4-årig, men då en genom tvång framskapad organisation icke är lycklig, föreslå de ett provisorium i form av parallellavdelningar i läroverken för barn från folk— skolans 6 klass.

Reservanterna i Karlstad anse, att den högre skolan borde bygga på 5- eller 6-årig folkskola. '

B. »l-årig bottenskola förordas av Lund, Skara, Umeå, Kalmar, Falun, Luleå. Dessa anföra bl. a. följande.

Lund: Även om man i likhet med SK kan erkänna det tilltalande i tanken på en enhetsskola och ett bestämt organiskt sammanhang i undervisningsväsen— det, så bör dock därav ingalunda följa. att den 6-åriga folkskolan a priori skall anses som den lämpligaste bottenskoltypen. Förlängningen av studietiden är så mycket egendomligare, som kraven på de kunskaper. som i enhetsskolan skola inhämtas, ingalunda blivit skärpta. Koll. finner den lyckligaste linjen vara den, att redan efter 4 år differentiera och åt högre skola bevara 8 år. Härför talar främst, att folkskolan ej nått. den utveckling, som kräves. Genom 4—årig bottenskola erhålla barnen även 2 års längre undervisning av facklärare. Det kan ej bestridas, att en folkskollärare omöjligen kan med samma skicklighet och insikt meddela undervisning i alla folkskolans ämnen.

Skara: G-årig bottenskola skulle medföra en förlängd studietid. Denna be- tänkliga brist motverkar förslagets sociala fördelar. Det betyder en ej oväsent— lig nationalekonomisk förlust, och särskilt under nuvarande tidsläge framstår det som en angelägenhet av högsta vikt att förebygga olägenheten. Vid en omarbetning av förslaget, som är önskvärd, bör möjligheten för en organisation med 4-årig bottenskola undersökas och eventuella förslag till dylik utarbetas. ' Umeå: Studietidens förlängning, bristen på kompetenta lärare i många av landsbygdens skoldistrikt. otillfredsställande skolformer, icke minst i Norrland, arbetsbelastningen i realskolan göra att koll. avstyrker G-årig bottenskola och

biträder meningen'om 4-årig bottenskola + Ö—klassig realskola + 3-årigt gym- nasmm.

Kalmar: Koll. kan ej ansluta sig till förslaget om 6-årig bottenskola. Först påtalas studietidens förlängning. Overhoppning av klass synes endast i undan— tagsfall kunna anlitas. Skulle den allmännare anlitas, skulle sannolikt följa många ödesdigra verkningar beträffande arbetets lugna fortgång. Hjälpklas- ser böra vara avsedda endast för psykiskt efterblivna barn. Särklasser för be- gåvade barn vore allt annat än önskvärda. Studietidens förlängning skulle gyn- na uppkomsten av privatskolor, som bleve rikemansskolor. Antalet A- och Bl- skolor på landsbygden är så litet, att den avsedda förbättringen för landsbyg— dens barn skulle gälla endast ett ringa antal av dem. För alla övriga skulle givetvis kompletteringskurs krävas. Från pedagogisk synpunkt uppvisar 6-årig bottenskola betydande olägenheter. Det blir för litet under de 6 första åren, för mycket under de 7 senare. Med den nödvändiga anhopningen i folkskolan av lärjungar av högst olika håg och fallenhet för studier kan det ej gärna kallas annat än slöseri med tid och arbetskraft att tvinga dem, som ämna gå den teoretiska linjen, att tillbringa 6 år i folkskolan. Nära till hands ligger också att anse en sänkning av den totala kunskapsnivån som oundviklig följd, särskilt beträffande språken. SK:s uppfattning om den kommunala mellanskolans jäm- förlighet med realskolan synes fotad på många svaga grunder. Sjätte real- skoleklassen utgöres av de svagast utrustade, så är ej fallet i kommunala mel- lanskolans sista klass — att utan vidare jämföra exempelvis resultaten är därför uppenbarligen orimligt. Härefter anföras farorna av tryck uppifrån. För att undgå farorna men vinna det väsentligaste av bottenskolans fördelar synes en tidigare differentiering vara närmast till hands liggande medel, exempelvis efter fjärde skolåret. De goda verkningarna i socialt avseende synas lika stora i 4-årig som i G-årig bottenskola. Klassutjämning kan ju även påräknas i de högre skolorna.

Falun: Med indragning av läroverkens första klass skulle vinnas, att de lärjungar, som först efter genomgången folkskola vilja gå över till realsko— lan, endast behövde komplettera sina kunskaper med vad som inom realsko- lans 2 första klasser medhinnes mer än inom folkskolans 5 och 6 klasser. En fördel är också, att alla barn, som från småskolan kommit upp i tredje klassen, få behålla sin lärare i åtminstone 2 år. Dessutom blir det möjligt för barn i B l-skolor att vid övergången ha genomgått samma kurser som i A-skolor. I åtskilliga länder har man av psykiska skäl funnit det lämp— ligare, att övergången sker efter 4 skolår än efter 6. Koll. förordar därför fyraårig enhetsskola med ö-årig realskola. Men landsbygdens barn få icke kommai sämre ställning än städernas. Det kan ej vara rättvist, att på sådana orter, där kommunala mellanskolor finnas eller med fördel kunna upprättas, barnen skola vara hänvisade till den längre studievägen —— G-årig bottenskola + kommunal mellanskola. Även för dessa böra i stället Ö-åriga realskolor fullkomligt motsvarande städernas realskolor anordnas. Härigenom erhål- les en i stad och på land likartad 5-årig realskola. -I stället för att som SK söka vinna likformighet och större rättvisa genom att försämra. städernas un— dervisningsväsen, skulle detta förslag innebära en höjning av landsbygdens undervisningsväsen, såvitt möjligt är, upp i nivå med städernas.

Efter att dessutom hava föreslagit övergångsklasser från folkskolans 6 klass fortsätter koll.: SK har anfört som stöd för 6-årig skola, att bestäm- mandet av levnadsbana bör uppskjutas till slutad folkskola. Härvidlag är att märka, att genom den föreslagna övergångsklassen valet kan uppskjutas till samma tidpunkt. Svårigheter för val finnas även vid senare tidpunkt, och i samma mån som'tiden härför uppskjutes, blir det träffade valet alltmer avgörande för barnets framtid. Skall uppdelningen ske först efter 6 år, blir

arbetet genast av helt olika karaktär på den praktiska och teoretiska linjen. Sedan endera valts, blir det knappast möjligt att efter något år gå över till motsvarande klass i den andra. Misstag skulle näppeligen kunna korrigeras. I sådana fall kan då icke skulden kastas på barnets lärare i folkskolan. Vits- orden från folkskolan kunna icke utgöra värdemätare på barnens förutsättnin- gar för studier av den art, som karakteriserar realskolan. I folkskolan har det icke varit möjligt få barnet prövat i tävlan med begåvade lärjungar i andra skolklasser. Huvudansvaret skulle komma att vila på de lärare, som: pröva. och barnets val av levnadsbana skulle alltså komma att ställas i högsta grad beroende av några dagars prövning. ,

Helt annorlunda blir förhållandet, om den första uppdelningen sker efter 4 skolår. Under de närmast därpå följande 2 åren kommer då arbetet inom de olika jämsides löpande skolformerna att i stort sett bliva likartat, endast med den skillnaden, att studierna i realskolan bedrivas med större krav på grund— lighet och fasthet och omfatta ett.frä1nmande språk. Barn i realskolans första klasser, som icke visat sig lämpliga, kunna utan besvärligheter gå över till motsvarande klass i folkskolan eller från realskolans andra klass vinna in- träde i de praktiska överbyggnaderna. Lärarna bli i tillfälle att under 2 är närmare pröva barnens förutsättningar för teoretiska studier. Barnens place— ring på olika bildningslinjer blir på detta sätt efter 6 års skolgång grundad i mera prövade och tillrättalagda förhållanden, än om denna helt och hållet uppskjutes till tiden efter 6 skolår.

Luleå: De krav, som koll. ställer på en läroverksorganisation, äro: 1. läro- verkens undervisningsresultat får ej försämras, utan bör om möjligt förbättras, 2. skoltiden får ej förlängas, 3. övergången till läroverket bör kunna ske ej blott vid ett bestämt skolår, utan göras så smidig som möjligt, 4. omorgani- sationen får ej draga för stora kostnader för stat eller kommun. —— Dessa krav anser koll. kunna fyllas inom ramen av en organisation, som omfattar 4-årig bottenskola och 8-årigt läroverk.

Övergångsklasser från avslutad ö-årig folkskolekurs till högre klass i real- skolan förordas av Lund, Umeå, Falun och Luleå med i huvudsak samma motivering som Lund, som anför: Mot 4—årig bottenskola kan resas den invändningen, att differentieringen kommer för tidigt. Koll. förbiser ej, att uppskov med avgörandet till efter 6-årig folkskola kan komma att ske. Därför bör" hänsyn tagas härtill och särskilda övergångsklasser inrättas, där under- visningen så ordnas, att de föra direkt till realskolans tredje klass, varige- nom ett år besparas.

C. Både 4-årig och 6-årig bottenskola förordas av Strängnäs, Karlstad, Vääjö och Härnösand samt 2 reservanter i Göteborg. Dessa anföra bl. a. föl— jan e.

Strängnäs: Det betänkliga försenandet av studietiden utgör ett mycket starkt skäl mot förslaget. Det torde ej vara möjligt att med fasthållande av sex-årig bottenskola men utan förlängning av studietiden vinna ett resul- tat, som icke innebär ett väsentligt försvagande av den högre skolbildningen. Koll. anser, att genomförande av förslaget under nu rådande förhållanden på skolans område skulle äventyra de vinster i socialt "avseende, som åsyftas. Den teoretiska förträffligheten av skolorganisationen båtar föga., därest icke skolorganisationen äger fast grund i uppnådda utvecklingsresultat. Avgö- rande måste bli, huruvida organisationen är sådan, att den tillvinner sig för- troende och icke framtvingar preparandkurser, övergångsklasser eller utbredd. privat skolverksamhet. . .Två sakförhållanden böra beaktas. Det ena är utvecklingen av bottenskole- principen-i och genom de kommunala mellanskolornas införande och snabba

utveckling. Det andra är den från läroverkshåll med ganska stor enstäm- mighet uttalade meningen om indragning av läroverkets förstawklass och am knytning av läroverket till fjärde folkskoleklassen, varigenom läroverkets kur- ser kunna rationellt uppbyggas och den bildningsstandard, som läroverket avser, icke behöver försvagas.

Med hänsyn härtill borde den önskvärda utsträckningen av bottenskoleprin— oipen ske dels genom ökning av kommunala mellanskolor, dels genom indrag- ning av läroverkets första klass och inträde efter folkskolans fjärde årsklass. Bottenskolestadiet bleve då dels G-årigt med därpå byggda kurser för real- och studentexamina, resp. 4- och 7-åriga, dels 4-årigt med därpå byggd ö-årig kurs till realexamen och 8-årig till studentexamen. Således funnes kvar 12—årig studiekurs vid sidan av den såsom enda möjliga av SK föreslagna 13-åriga.

Att en sådan ur historiska förhållanden uppkommen linjedelning skulle in- nebära olägenheter, stora nog att tagas i beaktande vid sidan av de påtag- liga fördelarna, synes osannolikt. Att däri se ett socialt missförhållande vore att överdriva eller alltför dogmatiskt uppfatta de sociala verkningarna av skol— organisatoriska anordningar. Koll. vill å andra sidan icke förorda, att folk- skolan genomgående göres :L-årig såsom bottenskola.

Tanken att i själva den 6—åriga folkskolan genomföra linjedelning för be- gåvade elever har varit föremål för koll:s överläggning. Koll. anser, att en sådan åtgärd, liksom åtgärden att för studiebegåvade lärjungar redan i folk— skolan bereda tillfälle till läsning av främmande språk, innebära stora vansk- ligheter för folkskolans huvudsakligaste uppgifter och icke böra ifrågasättas, innan deras konsekvenser för folkskolan och deras praktiska genomförbarhet omsorgsfullt utretts. -

Karlstad: Då den viktigaste förutsättningen för att giva alla barn lika tillfällen till undervisning är av ekonomisk art, men SK:s förslag förlänger studietiden, måste koll. bestämt taga avstånd från SK. Dessutom påtalas anhopningen av språk på nederstadiet. Koll. föreslår, att i städer med real- och samskola övergången från folkskolan till den högre skolan må ske från folkskolans fjärde klass. För landsbygden föreslås, att den organisation, som redan nu finnes i vissa samhällen, bestående av ö-årig i'olkskola—t—4-årig kommunal mellanskola, måtte bibehållas och vidare utvecklas. Men då givet- vis de flesta kommuner även i framtiden lära komma att sakna mellanskola, föreslår koll. ytterligare, att i real- och samskolor med 2 eller flera paral- lellavdelningar i de flesta klasser en linje inrättas som statlig 4-årig mel— lanskola, där så ske kan i samma lokal och under samma ledning som läro- verket men med samma undervisningsplan som de kommunala mellanskolorna.

Växjö: Efter anförande av en hel del betänkligheter mot förslaget uttalar sig koll. för att folkskolan som 6-årig bottenskola må ytterligare prövas där— igenom, att de kommunala mellanskolorna givas tillfälle att ytterligare ut- veckla sig. Koll. uttalar sig dessutom för att särskilda gymnasialavdelningar, rekryterade uteslutande från mellanskoleabiturienter med ö-årig folkskola som förbildning, upprättas i tillräckligt antal, för att denna bildningsväg må bli prövad. Dessutom är det lämpligt, att även andra utvägar prövas, särskilt 4-årig bottenskola i samband med kompletteringskurser från folkskolans femte eller sjätte klass till realskolan.

Härnösand ansluter sig därjämte till tanken på övergångsklasser från folk'- skolans sjätte till realskolans tredje klass. -

D. 5—årig bottenskola föreslås av två reservanter i Skara och en i Stockholm.

E. Återstående kollegier, nämligen Uppsala, Landskrona Och Linköping, avstyrka G-klassig bottenskola men förorda icke någon-särskild annan orga-

nisation-. Beträffande Landskrona och Linköpings motivering för sitt avstyr" kande se under föregående punkter. Uppsala anför bl. a.:

Den 7-klassiga folkskolan blir i viss mån ställd utanför det uppgjorda systemet. Frånsett detta, har SK:s förslag den förtjänsten, att det på ett radikalt enkelt sätt vill taga folkskolan ur dess isolering. Men förslaget tar ej seminarierna ur deras isolering. Förslagets inverkan på .dessa borde upptagits till prövning. , '

Koll. avstyrker den 6-klassiga folkskolan såsom den enda lagstadgade och statsunderstödda bottenskolan för den högre teoretiska undervisningen. Skälen härtill äro huvudsakligast förslagets ofördelaktiga inverkan på folkskolan och studietidens förlängning, de främmande språkens ställning samt examensvä— sendet.

Även andra praktiska förbindelselinjer mellan folkskola och läroverk för brytande av folkskolans isolering böra framexperimenteras.

De kommunala mellanskolorna böra utvecklas, särskilt i förhållande till gymnasiet.

Statens folkskolinspektörer.

Folkskolan — bottenskola. De inspektörer._som direkt angiva. sin ståndpunkt till principen om folkskolan som bottenskola, ansluta sig utan tvekan till densamma i dess allmänna mening. Fattas däremot principen så, att folk- skolan skall vara den enda grundläggande barndomsskolan, reses opposition mot densamma av fsp Torbiörnsson, som yttrar bl. a.: Själva utgångspunkten är felaktig. Det är, till en viss grad, icke en brist utan en mycket stor fördel. att det finnes skolor av olika typer och metoder, som med varandra tävla om bästa resultatet och om allmänhetens förtroende. Livet självt är rikt på växlande typer. Tendensen att vilja uppfostra alla lika är därför icke önsklig att be- främja. Varje nytt offer, som göres på >>enhetens» altare, bör noga besinnas.

Allmän ställning till SK:s förslag. Råder således stor enstämmighet rörande den allmänt grundläggande principen, äro meningarna delade i vad de angå an— slutning till det sätt, varpå SK genom sitt organisationsförslag sökt förverkliga principen. '

A. Till SK:s förslag ansluta sig utan krav på omarbetning fspza: G. Björkman, Thomée, Bergström, Renvall, Hofstedt, H. Nilsson, Neander, Ahlman. Christenson, E. Eriksson (t. f.), lVestberg, Kärrlander, H. Larsson, Billquist, E. Björkman., D. Andersson.. Paradis, lVallin, N. Persson., Hellman, N. J. Jonsson, Eng-vall, Hilén, Aldén, Moberger, Fredrikson, Kjellmark, Svänsson, E. G. G. Brandt, Linge.

B. Till SK :s förslag ansluta sig under krav på omarbetning av detsamma för att undvika studietidens förlängning fspza:

Almkrist, Bäckström, Sehlin, Halden, Linnman, Th. Brandt, Lidén, Lindén, Lindmark.

C. Grundlig omarbetning av SK:s förslag kräva fspza: B. Larson, W'ahlström.

. D.Andra organisationer förorda fsp.a:

Thorell, Holmvall, E'. Erikson, Lundström, Lindahl, Erfors, Sandström, Olsson-Game, Svedberg.

E. Enbart anstgrkande äro fsp :a: Nordlander och T orbiörnsson.

Folkskolans bärkraft. 1. Samtliga inspektörer i grupperna A och B anse det vara styrkt, att den G-åriga folkskolan av A-typ fyller de krav, som kunna ställas på den i dess föreslagna uppgift att vara bottenskola för den högre undervisningen. I allmänhet hänvisa inspektörerna till erfarenheterna och re— sultaten från de kommunala mellanskolorna. Härutöver kunna ur yttrandena anföras följande synpunkter.

Ett flertal inspektörer (D. Andersson, Thomé, G. Björkman. Wallin, H. Larsson, Lindén, Lindmark, Huldén, Aldén, N. Persson) framhålla, att även B-skolorna, framför allt B 1, kunna, rätt skötta, lämna en trygg grundval för fortsatt undervisning. Därest lärjungeantalet är rimligt och förhållandena i övrigt ej ogynnsamma, anser fsp G. Björkman t. o. 111. B 3—formen kunna anses skickad att föra sina mera begåvade lärjungar till 4—årig realskola.

Åtskilliga inspektörer (t. ex. Hofstedt, Persson, Paradis. Kärrlander) påpeka de förbättringar, som de sista decennierna medfört i folkskolan och lärarutbild— ningen vid folkskoleseminarierna. Så anför fsp Hofstedt: Skolgången har för— bättrats. lialvtidsläsningen inskränkts, central ledning har skapats, folkskol- inspektionen reformerats, lärarutbildningen förbättrats; vi ha fått bättre under— visningsmetoder, ökad undervisningsmateriel. ny undervisningsplan.

Fsp Almkvist påpekar, att de kurser, som föreskrivas för de högsta klasserna i A— och B-formerna icke blott i alla ämnen utom ityska täcka de kurser, som genomgås i läroverkens två lägsta klasser, utan till och med i vissa ämnen äro betydligt mer omfattande. Undervisningssätt och metoder i lärover— kens nedre klasser skilja sig icke i något avseende från folkskolans. Folk- skolans lärare hava erhållit sin utbildning för undervisning huvudsakligen för det åldersstadium, som här är i fråga. Varken inskränkning eller försämring i kurser eller försämring i undervisningen behöver därför befaras.

Fsp Engvall erinrar om att förändring icke föreslås i folkskolans orga- nisation eller lärokurser. Oavsett om lärdomsskolan anknytes till 3 eller 6 klasser, fordras, att lärokursen klass för klass inhämtas. Då enhetsskolan ej kräver annat av folkskolan, än att den avlämnar ett tillräckligt antal elever, som väl inhämtat sjätte klassens kurs, kan man med full trygghet påstå, att folkskolan förmår fylla sin uppgift.

Fsp E. Björkman anser, att halvtidsskolorna icke äro något hinder för enhets- skolan. En förbättring är nödvändig i alla fall och sker så småningom.

Fspza G. Björkman, Hofstedt, VValli'n, Paradis, Billquist, H. Larsson, Lind- mark, Hnldén hålla före, att kursskillnaderna mellan de lägre skolformerna och A-skolan ej äro så stora, att icke begåvade barn med lätthet kunna inhämta dem.

Fsp T homéc påpekar, att svaret på frågan om folkskolans lämplighet blir delvis beroende på, från vilken trakt erfarenheten om folkskolan hämtas. Att en god folkskola duger, torde knappast någon nu bestrida.

Vissa inspektörer förorda reformer inom folkskolan för att göra den än lämp- ligare till bottenskola. Ämneslärare 1 de högre klasserna föreslås sålunda av fsp: a H ofstedt Persson och Paradis, utveckling av hjälpklassystemet har lika- ledes åtskilliga anhängare.

Slutligen avvisar fsp Westberg tanken på att undervisning 1 folkskolan skall på något sätt omläggas, för att folkskolan skall bli bottenskola. Särskilt fram- hålles detta beträffande modersmålsundervisningen. I detta ämne liksom 1 allt övrigt blir folkskolan bottenskola icke genom någon förändring av dess organi- sation eller undervisning, utan genom den högre undervisningens anpassning ef- ter folkskolans.

2. Bland de övriga inspektörerna finnes hos vissa åtminstone tvekan om folkskolans bärkraft.

Fsp:a Sandström och Nordlander kritisera, att utredning på denna punkt

saknas. .

Fsp Sandströms bestämda övertygelse är, att den G_klassiga folkskolan i all- mänhet och på landsbygden i synnerhet varken i sin nuvarande eller eventuellt förbättrad form äger de nödvändiga förutsättningarna som grund för 4—klassig realskola. Felet är ej undervisningsplanens eller lärarnas, utan de mycket ogynn- samma förhållanden, under vilka folkskolan arbetar —— framför allt ojämnt barn- material. _ Denna erfarenhet har till fullo bekräftats vid åhörandet av under- visningen i fortsättningsskolorna.

Fsp Nordlander håller före, att landsbygdens skolor ej fylla måttet. De äro underlägsna städernas i fråga om undervisningsmateriel, i många fall lärar- kompetens. Barnen kunna därför ej tävla med städernas vid prövningen. Den sociala rättvisan är alltså ej tillfinnandes.

Fspza Christenson och Sehlin måste konstatera., att folkskolorna i deras om- råden icke än äro rustade för sin nya uppgift.

F sp W ahlström anser tvivelaktigt, huruvida landsbygdens svagare skolfor- mer fylla måttet och påpekar, att för landsbygdens barn vägen till A—mässigt resultat är mycket, mycket lång.

Reformens inverkan på folkskolan. 1. De inspektörer, som tillstyrka SK:s förslag utan grundligare omarbetning, anse, där de uttala sig direkt röran- de denna punkt, att reformen blir till gagn för folkskolan och att faran för folk- skolan icke förefinnes eller betydligt överdrivits. Från uttalandena kan an- föra-s följande:

Fsp G. Björkman: Farhågorna för trycket på folkskolan, hindret för de fria arbetsmetoderna där, jäkt och oro äro ogrundade. Skulle folkskolan sända alla sina elever upp i realskolan, funnes fog för bekymmer, men ej nu. Det tryck, som ligger däri, att folkskolan skall känna sig förpliktad att fullständigt genomgå sina kurser, är endast till nytta.

Att trycket kan bli till gagn för undervisningsresultatet i folkskolan, under- strykes f. 6. av åtskilliga inspektörer.

_ Fsp Thomée: Det kan tänkas, att den av SK föreslagna organisationen skulle kunna medföra otillbörligt tryck på folkskolan från läroverkets sida; Farhå- gorna synas vara överdrivna. Skulle de vara fullt befogade, böra åtgärder däremot vidtagas. En sådan vore exempelvis en förändring av inträdesprövnin- gen till realskolan, så att denna beträffande elever från offentliga undervisf ningsanstalter komme att omfatta endast ämnena modersmålet och matematik.

Fsp Hofstedt: Det antal lärjungar i. folkskolan, som kunna. väntas övergå till högre skola, är så pass ringa, att hänsyn till dessa näppeligen kommer att föranleda allmän omläggning av folkskolans arbetsmetoder, utan folkskolan kan fullfölja sina speciella mål. Detta utesluter ej, att undervisningen i görligaste mån bör individualiseras. Folkskolan utträder dessutom ur sin isolering och övertager fullt ansvaret för det grundläggande bildningsarbetet. Detta blir i bästa mening förpliktande. ' F sp Engvall: Då kommunala mellanskolan infördes, befarade vida kretsar ett fördärvbringande tryck på folkskolan. Inspektören har icke kunnat finna., att folkskolorna blivit försämrade i samhällen med kommunal mellanskola. Trycket har uteblivit. Faran nu är icke nämnvärt större. Om anknytningen har den följden, att lärokurserna komma att inhämtas fullständigare än nu, så har folkskolan därför ej svikit sin egentliga uppgift. "

Fsp Hilén: I städer med kommunal mellanskola har folkskolan gått framåt. Tidsandan ställer sig avvisande mot läxplugg, 'som befarats. "Fortfarande är det så, att den eller de ledande i en kommun ejpha personligt intresse av folk— skolan. Enhetsskolans genomförande skulle bättra detta.

63 ' ' Åsikten, att bottenskoleställningen skulle medföra ökat intresse för folksko— lan, hyses f. 6. av åtskilliga insp. _

Fsp Wallin anser deck, att en nackdel är faran för avstannandet av folksko- lans utveckling till sju-årig. Å andra sidan anser fsp E . Björkman, att en om- läggning av den sjuklassiga folkskolans läroplan är nödvändig även av andra skäl, särskilt med hänsyn till fortsättningsskolan.

2. Farhågor för den G-åriga folkskolan på grund av dess ställning som bottenskola uttalas av fspa E. Erikson, Landström, Olsson-Game, Nordlander, Sehlin, Neander, Sandström. Av dessa anföra: Fsp Lundström : Icke minst viktigt är, att folkskolan en tid framåt får arv beta med sina egna problem utan att alltför mycket ta hänsyn till ovanför lig— gande skolas starka krav på bestämda kvantitativa kunskaper. Visserligen är >>pressen» alls ej genomgående av ondo, tvärtom i många fall hälsosam, men folkskolan är ännu i stor utsträckning ej vuxen att tåla detta tryck. F sp Olsson.-Game: Trycket ovanifrån på folkskolan torde icke kunna utebli. Man kan ej frigöra sig från fruktan för att det »skäliga hänsynstagande», som fordras av folkskolan inför dess nya ställning som underlag för en högre skol— form, skall gå ut över det mål, som är folkskolans egentliga. F sp Nordlander: I förslaget ligger en fara för folkskolan, som icke får förbises. Dess fria, självständiga mål kan förryckas. Från de kommunala mellanskolorna har i flera fall framhållits nödvändigheten av att folkskolan måtte skärpa sina krav och mer intensivt bedriva undervisningen i en del ämnen såsom räkning och språklära. Häri ligger ett obehörigt tryck, som blir allmänt, om samtliga realskolor skola bygga på (den sexklassiga) folkskolan och arbetet läggas efter de mest begåvade barnens nivå. F sp Sandström: Klassundervisningen måste helt förryckas på de klent och normalt begåvade barnens bekostnad, om en landslärare över huvud skall kunna. bibringa aspiranterna till realskolan det kunskapsmått, som kan bestå vid den rigorösa inträdesprövningen. . F sp Neander: Ställningen som bottenskola kommer att i hög grad påverka själva undervisningsarbetet i folkskolan i sådan riktning, att folkskolan så gott som uteslutande blir en förberedelse för teoretisk fortbildning. Det framhölls l918, då de praktiska ungdomsskolorna beslötos, att varje barn bor-de få den ut- bildning, vartill dess anlag hänvisade. Nu lägges huvudvikten på teoretisk fortbildning, alltså blott en del av det förra önskemålet, som är det riktigare. Inspektören har erfarenhet från kommuner, där det finnes kommunal mel- lanskola, att folkskolearbetet i väsentlig grad inriktas med hänsyn till elever- nas möjlighet att komma in i mellanskolan. Där produceras en obehövligt stor mängd abiturienter med realskolexamen, av vilka en stor del aldrig kan få an— vändning för sin examen, därför att efterfrågan på personer med sådan utbild— ning är så ringa. I samma kommun kan det råda en påfallande brist på yrkes— kunnigt folk. Genom den föreslagna organisationen styrkes allmänheten i sin gamla vanföreställning, att de barn, som icke kunna komma in på den teoretiska banan, äro mindervärdiga.

Bottenskolans längd. I. Ovan under A uppräknade 30 inspektörer, till— styrka 6-årig bottenskola. Av de under B angivna inspektörer förorda-Th. Brandt, Lindén, Bäckström, Halden, Linnman och Lindmark G-årig; Almkvist och Lidén ange ej sin ståndpunkt beträffande bottenskolans längd, Sahlin för; ordar (a'—årig bottenskola som huvudform. , . ' 4

Som motiv för sitt tillstyrkande av SK:s förslag å denna punkt. anföra in— spektörerna i allmänhet mer eller mindre utförligt SK:s skäl för .dess förslag:

(Se f. 6. under ovanstående punkter). Ur yttrandena kunna dessutom följande synpunkter anföras:

Fsp T honzée: En 4-årig bottenskola innebure ett steg bakåt, för så vitt icke kommunala mellanskolan skulle bibehållas på G-årig folkskola och läroverket endast bygga på fyraårig. Vilkendera vägen som än beträddes, förefaller det uppenbart, att skolfrågans lösning bleve endast provisorisk, kanske av kort varaktighet och med fröet till ständiga strider och slitningar. Bättre är då otvivelaktigt att icke vidtaga någon förändring. Studietidens förlängning får ej undgås genom att låta den högre skolan bygga på lägre klass än folk- skolans sjätte.

Fsp G. Björkman: Förslaget om »l-årig bottenskola är genom utvecklingen föråldrat. Spridda över hela landet finnas redan 4-åriga realskolor i stort antal, vilka utgöra direkta överbyggnader på ö—årig folkskola. Denna skolorga- nisation, naturlig och praktisk, kan icke slås i spillror. För egen del anser in- spektören detta förslag sämre och otidsenligare än status quo.

En höjd ålder för studenterna är icke någon riksolycka. utan det är snarare en verklig fördel, att den ungdom. som förklaras färdig att börja vetenskapligt studiearbete, är mera mogen. Den obetydliga höjningen skulle helt visst icke lända vare sig studenterna, det följande studiearbetet, den högre bildningen eller vårt folk till något som helst men. För övrigt synes kritiken allt för mycket ha bortsett från studietidens förkortning för en stor del av de studerande nämligen landsbygdens — som hittills varit van att ha det styvmoderligt ställt för sig. Här äro fördelarna så stora och värdefulla, att de till fullo uppväga förskjutningen uppåt för städernas ungdom.

Fsp Andersson: Förslagen om 4- och ö-årig bottenskola förrycka botten- skoleidén. Folkskolan måste i hela sin utsträckning vara bottenskola, detta av omtanke om folkskolan själv. En övergång efter fjärde eller femte året skulle förrycka arbetet i hög grad i folkskolan, det är en var, som har erfaren- het från nuvarande system med övergång efter tredje klassen, övertygad om.

Fsp Kärrlander. Den enda lösning, som kan bli beståndande, är att bygga på fullständigt genomgången folkskola. Andra anordningar skulle menligt 1n- verka på folkskolan. Ökningen i studietid medför ökad mognad och mindre jäkt 1 studiearbetet, och detta är bra.

F sp Bäckström: Det är lämpligt, att den teoretiska linjen anknyter sig till samma klass som den praktiska, den sjätte. Ett avskiljande av den teoretiska linjen på ett lägre stadium skulle medföra, att den praktiska finge sämre an- seende samt orsaka en icke önskvärd sugning till den teoretiska linjen.

Fsp Engvall: Inspektören vet av 20-årig erfarenhet som lärare i stad, att beslut om barnens läroverksstudier ej kunnat fattas, då dessa äro 9 a 10 år, då man intet visste om deras anlag. Frågan kommer ej på tal, förrän barnet slutar sin folkskolekurs och dess sysselsättning skall bestämmas Inspektören har då bevittnat föräldrarnas besvikenhet, när de erfara, att läroverken äro så organiserade, att studiebanan praktiskt är stängd för balnen. Ännu värre är det för landsbygdens barn. Genom SK:s förslag skulle olägenheterna av nu- varande skolorganisation 1 stort sett avhjälpas. Ävenledes kan man med viss- het räkna med att den till högre ålder förlagda inträdesprövningen skall som resultat ge ett mera allmänt studiebegåvat elevmaterial. Studietidens förläng— ning bör icke tillmätas så stor betydelse, att icke utjämningen av svårigheterna för olika samhällsklasser att nå fram till studentexamen måste anses vara bety— delsefullare.

F sp Bergström: Landsbygdens barn få genom den föreslagna organisationen vistas i hemmet till det ar, de fylla 13 ar. —— —— För landsbygdens barn be- tyder varje års avknappniiig av bottenskolan ett år med stora utbildningskurser och ett års förlust av hemmets vård.

Fsp H ?"le'n: Från folkskolans synpunkt är Ö-årsförslaget det minst tilltalande. Det skulle bryta sönder i B—skolan den så lämpliga och allmänt tillämpade kursväxlingen. 4-årsförslaget ger för litet av social rättvisa åt de mindre be- medlade. Lättare och lämpligare är att välja levnadsbana vid mera framskriden ålder. Lämpligast är därför 6—årig bottenskola. Även om detta skulle med— föra svårigheter för den högre skolan, torde dessa ej vara större, än att de med litet god vilja kunna övervinnas.

Fsp Hellman: Allt vad folkskolan har sig ålagt behöver sina 6 år; minskas tiden och det just med sammanfattnings- och avslutningsåret, det år, då barnen stå vid avslutningen av sin egentliga barndomstid, där liksom barndomens livs- kraft toppar och där den med förutsättningar som icke tillförene kan foga sam— man en totalbild och ett slutresultat av det snart avslutade livsskedets lärdomar, då brytas frukterna av skolans arbete ned, innan de hunnit mogna, och det måste över hela denna periods uppfostrings- och bildningsarbete komma något osam— manhängande och stympat. Härtill kommer även. att prövningen och bestäm- mandet för skilda levnadsbanor ännu icke kan ge så tydliga utslag, rundvyn av livet har ännu icke vunnits, och uppskattningen av de egna krafterna och önsk- ningarna har ännu för mycket av barndomens nyckfullhet och fantasi över sig.

Fsp N. J. Jonsson tillstyrker, att å landsbygden realskolan bygges å folk- skolans öze klass. För städernas vidkommande synes frågan om 4- eller ö-årig bottenskola böra lämnas öppen.

För att undvika förlängning av studietiden fram till studentexamen förordas fri flyttning eller kortare tid för genomgång av folkskolan för begåvade elever av fspa Bergström, Persson, Paradis (å småskolestadiet, tvivelaktigt i den egentliga folkskolan), Andersson, Fredrikson.

Betänkligheter mot fri flyttning anföras av fspa E. Björkman, Kärrlander, H ilén.

Tidigare intagning i folkskolan förordas av fspa Persson och Andersson, men avstyrkes av fsp E'. Björkman.

Fsp W'allin anser, att studietiden ej får förlängas, varför möjligtvis den 7-åriga överbyggnaden å folkskolan bör utbytas mot en G—årig.

II. Både 6-årig och Ifö-rig bottenskola tillstyrka: fspa Thorell, Holmoall, E. Erikson., Landström, Lindahl, Erfors, Sahlin. Ur motiveringarna för denna ståndpunkt kan bl. a. följande anföras. Fsp Thorell: Mest betänkligt är, att SK på de flesta ställen bortser från att vi ha en obligatorisk sjuårig folkskola i stora delar av vårt land. Och för en var folkskolintresserad måste det stå som framtidsmål, att. folkskolan överallt blir sjuårig. Folkskolan behöver det sjunde året och får ej förlora detta det mest givande skolrådet för att passa in i ett visst enhetligt skolsystem. Man får där- för utgå från att folkskolan redan kan vara och i större utsträckning kommer att bliva obligatoriskt sjuårig. Att man då får pruta av på fordran, att inga parallella skolor få finnas, kan ej hjälpas. Frågan blir, när en uppdelning av barnen i folkskolan bör ske. Inspektören hade trott sig få svar på denna fråga vid sina studier i Schweiz, som har olika system, men hade endast kunnat konsta- tera, att uppdelning senast bör ske efter sjätte skolåret, tidigast efter fjärde. Bör då bottenskolan vara sex- eller fyraårig? Svaret blir både ock. Den sex— åriga skolan får ej bli en återvändsgränd, utan barn, som gått igenom denna, böra få tillfälle till fortsatta studier. Men denna förmån för vissa kategorier barn behöver icke med nödvändighet vinnas på andra barns bekostnad. F yra- årig bottenskola sparar ett år. Därför bör även denna komma till användning. Några skoltekniska svårigheter för denna anordning torde icke uppkomma. —_ — — Det kan innebära en rent pedagogisk vinst för dem, som övergå från fjärde klassen. Det måste nämligen erkännas, att arbetstakten i vissa folkskolor 5—232122.

blir för långsam för mera begåvade elever. Detta gäller dock långt ifrån alla skolor. —— —— —— En uppdelning kan ej ske efter tredje studieåret. Barnens ar- betsförmåga och studiebegävning kommer på ett helt annat sätt till synes efter fjärde året. Hemarbete av annan art och i större utsträckning finnes under fjärde skolåret, varför inträdesproven kunna ge tillförlitligare resultat efter fjärde skolårets slut. —— —— —— Verkligt hinder för sjuårig folkskola utgör försla- get, att lärjunge skall vinna inträde i realskolan på grundval av sexklassig A-skolas kunskapsmått. Därför borde föreskrivas i stället för inträde från sex— klassig bottenskola, att kunskapsmåttet skall vara det för sexklassig folkskola. tillhörande A-formen eller det för de sex första klasserna av sjuklassig skola tillhörande A'—formen föreskrivna kunskapsmåttet.

Fsp Holmwll: SK:s förslag, att sexårig folkskola undantagslöst skall vara bottenskola, torde icke motsvaras av tidslägets krav. Visserligen har SK ådaga- lagt, att en till sex år utsträckt bottenskola är en lämplig anordning för såväl större som mindre orter, där läroverk finnas eller böra upprättas. Däremot torde icke kunna anses ådagalagt, att den sexåriga bottenskolan såsom en enda botten- skoletyp är den ändamålsenligaste och bästa lösningen av förevarande problem. SK:s eget resonemang synes snarare giva stöd åt uppfattningen, att organisatio— nen bör inrymma möjlighet till tidigare övergång från folkskolan till läroverk. SK säger, att »den oerhörda omfattningen av de uppbyggandets och åter- ställandets uppgifter, som för närvarande överallt stå i förgrunden, tvinga till största möjliga ekonomiserande med mänsklig arbetskraft». En skolorgani- sation, som förlänger studietiden för ett avsevärt antal lärjungar, främjar dock ej ett sådant ekonomiserande. Vidare säger SK, att »hittills vunnen er- farenhet giver vid handen, att det om ett ingalunda ringa antal gossar och flickor redan vid inträdet i det nuvarande läroverkets första klass kan sägas, att de hava förutsättningar för studiernas fortsättande fram till student- examen».

Den slutsats, som kan dragas härav, är, att möjlighet bör beredas till över— gång tidigare än från sjätte folkskolåret. Å de större orterna borde därför vid sidan av fyraåriga realskolor på sexårig bottenskola finnas ö-åriga real- skolor på fyraårig folkskola. Vidare synes lämpligt, att å orter, där blott fyraårig realskola lämpligen kan upprättas, anordningar från folkskolans sida vidtagas för att möjliggöra inhämtandet av folkskolekursen på fem år.

Nu föreslagna ordning kan motiveras även av annan grund. Ett radikalt genomförande av SK:s uniforma bottenskoleprogram skulle på ett icke önsk- värt sätt främja uppkomsten av privatskolor med huvudsakligt syfte att på kortare tid än folkskolan bereda till inträde vid läroverk. SK:s förslags sociala fördelar skulle härigenom äventyras.

I tredje och fjärde liksom femte och sjätte klasserna av folkskolans B— och C- former förekommer kursväxling i ett flertal ämnen. Denna omständighet utgör skäl för övergång från dylik folkskolas fjärde klass, men ej från tredje eller femte.

Fsp E. Erikson (Strängnäs) kan ej obetingat ansluta sig till SK:s förslag. Den sexåriga bottenskolan förlänger studietiden och utövar tryck på folkskolan. Den blir också ett hinder för folkskolans utbyggande till sjuårig. F olkskolans sjätte år kommer att betraktas som toppunkten. _ —— En utökning av antalet kommunala mellanskolor torde vara synnerligen lämplig för att till— .mötesgå dem, som på grund av ekonomiska och andra skäl ej ansett sig kunna. vid tidigare år komma till läroverk. Man bör ha två typer realskolor, en. på fyraklassig folkskola och en på sexklassig. Härigenom vinner man möjlig- heten att få en linje med 12 årsklasser till studentexamen jämte SK:s.13 årsklasser.

Fsp Lindahl ställer sig synnerligen tveksam, om det är lämpligt organisera.

hela vårt skolväsen efter mönstret av den organisation, som hittills ansetts som den enda möjliga i köpingar och mindre städer utan statsläroverk. Denna tve- kan grundar sig dels därpå, att det är en svaghet i förslaget, att en skola, som för det stora flertalet av ungdomen ger den enda och avslutande skolundervis- ningen, samtidigt i hela sin utsträckning skall bliva en förberedande skola för dem, som skola fortsätta, dels på den oundvikliga tidsförlusten, som skulle med— föra uppkomsten av privatskolor. Därför förordas 4-årig bottenskola samt av statsfinansiella skäl därjämte bibehållandet och upprättandet av realskolor på ()"-klassig folkskola.

Fsp Lundström kan ej helt instämma däri, att just den sexåriga folkskolan överallt ovillkorligen skall vara enda grundskola. Visserligen bör så vara fallet på alla de platser, där så är lämpligt, men det är ej nödvändigt eller lyckligt att alla läroverk i ett slag omläggas med hänsyn till denna skola som grund, allrahelst som studietiden skulle förlängas med ett år och resultatet av undervisningen ändå ej bli bättre. Den fyraklassiga folkskolan bör få vara bottenskola på de platser, där så är lämpligt. I våra större städer kunde vidare den sex- och fyraklassiga bottenskolan finnas bredvid varandra.. För övrigt bör man gå fram försiktigt.

Fsp Erfors anser, att, om icke tidsförlusten genom SK:s förslag kan bortar- betas, en del realskolor måste bygga på folkskolans & klass. I de större städer— na kunde vissa realskolor bygga på folkskolans 4, andra på dess 6 klass. För- sök i denna riktning föreslås, åtminstone som övergångsform.

F sp Sahlin anser, att enhetsskolan i allmänhet bör göras 6-klassig. Tanken på att i vissa fall, där särskilda omständigheter föreligga, anknyta till 4-årig, bottenskola synes dock värd beaktande vid överarbetning av förslaget.

III. Enbart 4-årig botten—skola föreslås av fspa Sandström och Svedberg, av vilka den förre helt ställer sig på deras sida, som förorda 4—klassig bottenskola, - och den senare anför bl. a.: Det lär aldrig kunna bestridas, att folkskolan har en självständig uppgift att fylla och lika obestridligt torde vara, att denna uppgift måste komma att förryckas och förvanskas, om folkskolan i sin helhet göres till förberedelseskola för läroverken. Hänsynen till dessas inträdesfordringar skul- le helt naturligt bliva den allt dominerande synpunkten vid undervisningen i folkskolan —— —— —— huvudparten av folkskolans lärjungar, som" ha rätt att för egen räkning göra anspråk på denna skolas odelade intresse och omvårdnad, skulle bliva tillbakasatt för ett fåtal kamrater, vilkas vistelse vid folkskolan hade karaktär av gästroll — —— ett ödesdigert missgrepp. vars betänkliga följder i främsta hand skulle drabba folkskolan själv. Det måste helt visst be- traktas som ett både rimligt och rättfärdigt krav, att folkskolan finge ostörd, och utan tryck från den högre skolan ägna de två sista åren av sin lärotid åt sin egentliga uppgift. En 4-årig bottenskola och därovan en 5-årig realskola synes i alla avseenden vara att föredraga framför SK:s organisation.

IV. Fsp Olsson-Garpe framlägger följande förslag: I SK:s förslag skymta fram] anvisningar på vissa åtgärder, som synas nödvändiga, om folkskolan skall fylla kraven. I ögonen fallande är härvid, att dessa åtgärder, sär-, hjälp- och begåvningsklasser, bryta sönder enhetsskolans princip genom att till enhets- skolan förlägga en differentiering, som skulle ske först vid skolans slut. —— —— —— Utvecklingen av den 7-åriga folkskolan äventyras. Folkskolan borde i stället utvecklas till 8-årig, vilken i sig upptoge fortsättningsskolan. För inspektören gestalta sig framtidsförhoppningarna så, att vi på en 4-årig barndomsskola få en 4—årig egentlig folkskola, som meddelar den allmänna bildning, varje svensk medborgare behöver. Enhetsskolan komme så att inskränkas till att omfatta de fyra första skolåren, och svårigheterna med den G-åriga undvekes. Aven

SK:s önskemål av social art tillgodosågcs. —— Den 4—klassiga bottenskolan skulle ordnas så, att undervisningen i dessa de fyra första åren ledde till att vägen genom omsorgsfull anpassning stode öppen in i läroverket med dess 8 år. Grunden kunde göras fastare, om den förstärktes med ett till både ärlig och daglig undervisningstid kortare, till verkligt skolarbete förberedande inledningsår före den nuvarande skolpliktstidens inträdande, till vilket då kunde förläggas en del av >>hembygdsundervisningen».

V. SK:s förslag om G-årig bottonskoleorganisation, arstyrkes, åtminstone 'i. n., annat förslag förordas ej av fspa Nordlander, B. Larson, l'l'ahlströnz oeh T orbiörnsson. Beträffande motiveringen se under ovan upptagna punkter och dessutom följande:

Fsp Nordlander: SK:s skäl för G-årig bottenskola äro först sociala, näm- ligen begåvningarnas tillvaratagande, vilket underlättas därigenom, att barnen få ytterligare ett par år att överväga, vilken plats i livet de skola intaga. Man kan ifrågasätta, om förslaget erbjuder en sådan fördel. 13—årsåldern är icke lämpligare för detta övervägande än ett tidigare stadium, men är å andra sidan både i fysiskt och psykiskt hänseende mest kritisk. Det andra sociala skälet är utjämnandet av motsättningarna i samhället. Man kan lika väl tänka sig en motsatt följd. »Varken s. k. bättremansbarn eller fattigmansbarn vid de år, det här gäller, äro förmögna att tillgodogöra sig och smälta de intryck, som framkomma genom kontraster mellan skilda livslägen» (Foerster). Resultatet kunde bliva den olidliga klasskampens införande bland barnen på folkskolans område. Socialt välgörande är heller icke studietidens förlängning. Privat- skolor skulle uppstå. På grund av det sagda om SK:s sociala synpunkter på frågan kan förslaget om G—årig bottenskola ej förordas. —— Därjämte anses, att folkskolan icke är rustad eller lämplig för sin nya uppgift, men löper fara förlora sin självständighet.

F sp B. Larsan: SK har icke till prövning upptagit anknytningen av folk- skolan vid lägre årsklass än den sjätte. Härigenom har problemet icke blivit tillräckligt djupt genomträngt och förslagen icke ägnade att i önskvärd ut- sträckning lösa detsamma, varjämte de blivit onödigt uniformerande och kommit att sakna den smidighet, som är behövlig med hänsyn till olika orter och för- hållanden. Förslaget är icke tillfredsställande, varför det icke kan förordas, utan en allsidig och grundlig omarbetning av förslaget om själva skolorgani- sationen synes vara nödvändig, och förslagen böra anpassas efter olika orters förhållanden och behov. Dessutom framhåller inspektören som sin bestämda övertygelse, att det säkerligen skulle vara olyckligt att under den närmaste tiden söka framtvinga en skolorganisation, som inom stora delar av vårt lands befolkning tyckes mötas med rätt så stor ovilja, och att över huvud intet förslag till omorganisation av vårt 'skolväsen bör slutgiltigt antages. utan att det blivit under tillräcklig tid sorgfälligt och vederhäftigt prövat. Den påfrestning, de sista årens mångskiftande och omfattande skollagstiftning utgjort för den nu ganska känsliga folksjälen, synes mana till försiktighet.

Fsp Wahlström anför: Tanken på en för alla skolbarn gemensam barndoms- skola måste förefalla synnerligen tilltalande. Men med hänsyn till särskilt landsbygdens skolor vågar inspektören ej tänka sig förslaget förverkligat förrän efter lång tidrymd. SK:s betänkande innefattar ett så stort problem, att tiden för dess lösning ännu icke är inne; vissa delar av detsamma synas påkalla ytterligare skärskådande och undersökning, innan fast grundval för lag- stiftning i ämnet må kunna vinnas.

Fsp T orbiörnsson slutligen anför bl. a.: Någon nödvändighet att indraga läroverkens tre lägsta klasser föreligger ej. Har undervisningen och dess resultat i dessa läroverksklasser varit sämre än i folkskolan? Tvärtom.

_ _ Ha läroverken mist förtroendet hos allmänheten? Nej, tillström- ningen är så stor, att tillträde ej kan ges alla. Begåvningarna skola till- varatagas, säger SK. Detta är bedrägliga förhoppningar. Intet förslag kan vara mer ägnat att hindra begåvningarna än SK:s, och man skall ha svårt finna ett bättre förslag att främja medelmåttan. Begåvningen är antingen receptiv eller produktiv. Den receptiva kommer ej alls till an- vändning, den behöver ej arbeta eller anstränga sig, om den tvingas in i folk- skolan, där det läres så litet. Den produktiva, trögare, men kanske djupare och därför senare utvecklad, med ofta ensidiga och senare vaknande in- tressen kommer ej till utveckling och tillbakakastas vid »intelligensproven» av tvivelaktiga och släta medelmåttor. För alla begåvningar ökas därjämte studietiden men därmed icke kunskapsmåttet. SK:s försvar härvidlag är full— komligt obegripligt. Men folkskolan skulle höjas genom att bli bottenskola. Hur skall detta gå till? Komma folkskolans lärare att undervisa bättre eller bli mer nitiska därigenom, att alla barn bli föremål för deras undervisning? Att förutsätta något sådant är förolämpande mot lärarkåren, ty det innebär, att de nu ej sköta sin uppgift som sig bör. Skulle barnen bli duktigare, flitigare och intelligentare, om där komme några flera? Det kan väl ingen påstå. _— ——

Resultatet av det hela blir: Läroverken försämras, folkskolan förbättras ej, begåvningarna tillvaratagas ej, studietiden förlänges och tid förspilles och utgifterna ökas för stat, kommun och enskilda. Det bleve sålunda ej ens »schlecht und billig» utan »schlecht und teuer».

Kommunala folkskolinspektörer.

I de städer, där kommunala folkskolinspektörer äro anställda., hava dessa i allmänhet till resp. folkskolestyrelse avgivit yttrande över SK:s betänkande. Yttrandena, som ofta äro synnerligen omfattande, kunna här endast i mycket beskuren form refereras.

_ Mot principen folkskolan—bottenskola har ingen inspektör något att erinra, därest pr1nc1pen fattas 1 allmän mening.

Allmän ställning till SK:s förslag. Däremot uttala sig ett flertal inspektörer mot bottenskolans utsträckning i enlighet med SK:s förslag.

1. SK:s förslag tillstyrkes i huvudsak av inspektörerna i Falun., Jönköping, Hälsingborg, Linköping, Luleå, Lund och Trollhättan. ]. Befräffande reservationer vid tillstyrkandet se nedan under »bottenskolans an gc >>. Från yttrandena torde följande allmänna omdöme om betänkandet kunna anföras: _ Inspektör Fridén. Linköping: SK:s förslag, i vad det berör folkskolan, är 1 alla avseenden välbetänkt och ägnat befordra dennas utveckling, åsyftar att ställa var och en av det uppväxande släktet på sin rätta plats samt vill befordra ett tillvaratagande av alla goda krafter för hela vårt folks framåt- skridande i kulturellt och ekonomiskt avseende.

_ II. Mot genomförande av SK:s förslag uttala sig förste folkskolinspektören 1 Stockholm, inspektörerna i Borås, Gävle, Göteborg, Halmstad, Karlskrona, Karlstad, Krzstz'nehamn, Norrköping, Malmö, Uddevalla, Västerås, Örebro.

Bland slutomdömen torde kunna anföras följande av inspektör Bayer-Sjögran, Norrköping:

Begåvningarnas tillvaratagande, samhällstrevnadens höjande, de sociala mot- satsernas utjämnande, undervisningens förbättring, en viss besparing för "statsverket —— så lysande förmåner har ingen tidigare skolkommission haft att bjuda på. Men även här gäller regeln >>ju starkare ljus, desto djupare skugga», och därför har heller aldrig något officiellt skolförslag haft så många mörka sidor som det nu föreliggande: försvårade studiemöjligheter genom skoltidens förlängning, försämrat studieresultat, arbetshets och examensjäkt, fara för kroppsligt och andligt försvagande, ökade kommunala förpliktelser, minskade kommunala rättigheter 0. s. v. Omdömet, huruvida de ljusa eller mörka sidorna 'äro de övervägande, behöver icke bero på tycke och smak. Om sakkunskapen får vara med och balansräkningen uppgöres efter de vanliga reglerna för bok- slut, visar sig, att tillgångarna äro så små och mestadels så osäkra, att behåll- ningen i boet icke på, långt när räcker till för att täcka de' skulder, som följt av alltför dyra inköp, sangviniska spekulationer och förhastade borgensförbin- delser.

Folkskolans bärkraft. 1. De inspektörer, som tillstyrka SK:s förslag, hän- visa i korthet till resultaten från de kommunala mellanskolorna, vilka anses bevisa den G-klassiga folkskolans kompetens som bottenskola-. Utförligare motivering för åsikten förebringas ej.

2. Hos övriga inspektörer framträda i några fall tvivelsmål angående den Gaklassiga folkskolans lämplighet som bottenskola. Så anför förste folkskolin- spektören i Stockholm K . N ordlnnd: Riskerna för bottenskolereformens förfuskande sammanhänga nära med de ofta ogynnsamma förhållanden, under vilka folkskolan arbetar. Det ojämna barnmaterialet verkar försvårande på arbetet. Miljöförhållanden, särskilt hem- mens beskaffenhet, äro ofta hinderliga för hemarbetet, och barnens förvärvs- arbete. och särskilt flickornas hjälparbete i hemmen kommer härvid till som ett ytterligare plus. Härtill komma de särskilda plikter, vilka åligga folk- skolan i och med det alltmer omfattande sociala hjälparbete, som inom den— samma utövas och som, hur nödvändigt och välsignelsebringande detsamma än är, dock mången gång måste verka distraherande på själva skolarbetet. Dessa ogynnsamma inflytelser göra sig i mycket olika grad gällande på olika håll. Sålunda kan mycket väl hända, att en folkskola av lägre skolform på landsbygden tack vare de mer främjande miljöförhållandena kan komma till lika gott eller bättre resultat än en folkskola av A-form i ett storstads- distrikt med ogynnsamma sociala förhållanden. Det, som karakteriserar folk- skolans arbetsresultat, är först och sist deras ojämnhet, en ojämnhet, som be- tingas ej blott av skolformens art, utan jämväl av andra betydelsefulla fak- torer, ej minst av miljöförhållandena. Men det är just denna ojämnhet, som över huvud gör folkskolans ställning som bottenskola i mer genomförd mening så vansklig i tävlan med välordnade privatskolor, vilka kunna arbeta. under väsentligen mer ensartade betingelser, och vilket är särskilt betydelsefullt — hava större möjligheter att begränsa barnantalet för varje klassavdelning.

Reformens inverkan på folkskolan. ]. De under I ovan uppräknade inspek- törerna anse, att reformen skall hava goda verkningar för folkskolan. Så anför inspektör Fridén, Linköping: Folkskolan kommer att omfattas av alla sam— hällsklassers intresse. Följden härav skall bliva den. att den blir bättre utrustad i fråga om lokaler och undervisningsmateriel, att den kan vidtaga en hel del anordningar, som bidraga till lärjungarnas trevnad. fysiska hälsa Och andliga

tillväxt, samt att undervisningsarbetet kan så ordnas, att det leder till ett bättre kunskapsresultat.

2. Däremot anse de inspektörer, som avstyrka SK:s förslag, att reformen ej kan vara fördelaktig för folkskolan. Från yttrandena kan anföras följande. Förste folkskolinspektören i Stockholm K. Nordlund yttrar: I all synnerhet måste examenstrycket komma att verka förryckande på folk- skolans arbete. Måttfullt anordnade prövningar i vissa ämnen —— särskilt modersmålet och räkning — kunna verka uppryckande och stimulerande, och härav har säkerligen hittills förekommit för litet inom folkskolan. Men när prövnings— och examensväsendet hotar att överskygga hela folkskolans arbete,- när läraren tvingas eller frestas att inrikta förberedelserna icke på genom— snittets behov, utan på det mer studiebegåvade fåtalets behov, då bliva riskerna betydande och större i samma mån, som SK:s strävanden att skärpa inträdes- fordringarna till den högre skolan vinna framgång. Och här är ej blott fråga om faran av själva undervisningens skadliga forcerande efter fåtalets behov. Fråga är även, om ej det flertal lärjungar, som från folkskolan går ut i livet, under de sista skolåren har behov av en skolundervisning av helt annan art, av helt annan inställning på livet därute, än det fåtal, som skall förberedas för den högre skolan. Och förglömmas må ej heller härvid, hur folkskolans praktiskt fostrande arbete, i första hand det manuella arbetet i dess skilda former, ja, även i viss mån dess alltmer omfattande sociala hjälp— verksamhet, under det forcerade intellektuella skolarbetets tryck kan löpa fara att i viss mån skjutas å sido, hur allt detta kan komma att kännas som rätt så besvärliga hinder, Vilka ej på samma sätt som förut kunna påräkna omvårdnad som folkskolans mer väsentliga uppgifter. Redan nu kan man iakttaga vissa tendenser till inre slitning mellan folkskolans med nödvändig- het mångskiftande uppgifter. Kan det ej befaras, att den högre skolans poc- kande krav här skola på ett ödesdigert sätt rubba den för närvarande mödo- samt åstadkomna harmoniska avvägningen dem emellan? Man må, så mycket man vill, förklara dessa och dylika farhågor överdrivna. Ingen oförvillad kan dock förneka, att .de icke i varje fall innesluta mycket allvarliga sannings— moment. ' Inspektör Nordell, Örebro, anför om förhoppningarna att folkskolan skall bli mera omhuldad: Detta kommer i en egendomlig motsägelse till vad SK yttrat tidigare, när det gällt att uppvisa folkskolans kompetens. Det fick då ej förgätas, »att folk— skolan, stödd på statsmakternas oavlåtliga omvårdnad, just under senare år kunnat uppvisa en synnerligen kraftig utveckling», »att de senaste åren med- fört synnerligen omfattande förbättringar till det bättre i folkskoleväsendets tillstånd», »att såväl landsbygdens som städernas skolväsen befinner sig i stark utveckling». SK ordar om »den påvisbara, oavbrutet fortgående förbättringen av folkskoleväsendet», »den betydande utveckling, folkskolan i organiskt av- seende undergått» etc. Det synes sålunda, som om enligt SK:s egen uppfattning man icke kan klaga över bristande intresse för folkskolans utveckling, och som om revolutionerande åtgärder ingalunda vore av behovet påkallade för att sporra intresset. Därtill kommer, att nu de klasser, vilkas barn undervisas i folkskolan, ha fullkomligt i sin hand att ekonomiskt tillgodose folkskolan. Det ringa antal föräldrar i en i ekonomiskt hänseende gynnsammare ställning, vilka genom läroverksorganisationen skola tvingas att låta sina bara gå i folkskola, kunna numera icke kallas »de inflytelserikare klasserna». Inspektören påpekar vidare, att även om det är den högre skolan, som skall omgestaltas, kan icke folkskolan likt ett tabu avskiljas och undgå viss på- verkan och omgestaltning, då undervisningsväsendet är en organisk enhet.

Därefter erinras om de många förslag till reformer i folkskolan, som fram— kommit från håll, vilka icke kunna misstänkas för avoghet mot folkskolan, och vilka förslag, ehuru i vissa fall av omtvistligt värde, böra prövas. Därefter fortsättes: Undervisningen i folkskolans högsta klasser kommer att präglas av den högst naturliga önskan att väl förbereda de lärjungar, som ämna övergå till en högre skola, för det fruktade prov, som stundar. Det blir en heders- sak för läraren att i detta stycke i tävlan med andra lärare visa sin för- måga. Den högre skolans inverkan blir icke blott en sporre, utan även ett ' tryck. * x.",

Inspektör Hammer, Borås: Man måste hålla fast vid att folkskolans högsta klasser böra ha befrielse från det besvärliga examensväsendet. Det går ej att leda barnens yrkesval m. m. och samtidigt bereda dem för den teoretiska skolan. Det måste bli ett tryck uppifrån, som hämmar hela undervisningen. —— — Härefter avhandlas frågan om den 7-åriga folkskolan, som anses få dödsstöten, om den G-åriga bottenskolan bleve verklighet. Inspektörens be- stämda uppfattning är, att de kommuner, som redan inrättat obligatorisk 7 :e klass, komma att slopa den och andra samhällen sedan draga sig för att införa ett 7 :e obligatoriskt skolår.

Samma uppfattning om vådorna för utvecklingen av den 7-åriga folkskolan kommer till synes hos flertalet bland hithörande inspektörer.

Inspektör Granér, Västerås: Vad SK yttrar beträffande enhetsskolans be— tydelse för främjande av folkskolans allmänna utveckling äger sin riktighet, och särskilt bör det allmännare intresset för folkskolan glädja en folkskole- man.

Emellertid kan inspektören ej blunda för den faran, att en lösning av frågan enligt SK:s linjer icke skall kunna föra själva enhetsskoletanken fram mot ett mera allmänt förverkligande. Burgnare barn komma måhända i större ut— sträckning än nu att hänvisas till privata skolor. Frågan om och i vad mån folkskolans egen bildningsuppgift kan komma att röna inverkan av förslagets realiserande är ett kapitel, som förtjänar den största uppmärksamhet. Trots det att SK hävdar den principiella uppfattningen, att en högre skolform icke genom tryck ovanifrån bör få sin egentliga och självständiga uppgift för— ändrad eller försvårad, kan man på goda grunder betvivla möjligheten av principens tillämpning. Det blir ej nog med att nöjaktigt inhämta folkskolans kurser utan fastmer att bestå provet i en sträng tävlan. Att detta kan leda. till en förryckning av folkskolans egentliga bildningsmål ligger i öppen dag, särskilt vad städerna beträffar, där varje avgångsklass får att avbörda en be- tydande kontingent till realskolan.

Bottenskolans längd. 1. ('i-årig bottenskola (eller G—årig A—skolas kurs såsom Villkor för inträde till realskolan) tillstyrkes av ovan under I uppräknade 7 inspektörer. Dessa anföra bland annat följande:

Inspektör Löwenborg, Falun: Det nuv. heterogena skolsystemet, som ur pedagogisk, social och nationalekonomisk synpunkt är behäftat med synner- ligen stora brister, bör ersättas med en för hela vårt folk gemensam barndoms— skola såsom en naturlig utveckling av den utsträckta medborgarrätten. _ _

Emellertid bör icke årens antal i bottenskolan vara det bestämmande, utan inspektören förordar enhetsskoletankens förverkligande i en gemensam barn- domsskola, som meddelar ett avslutat helt i avgångsexamen i enlighet med % 47 folkskolestadgan, samt att för inträde i realskolan dessutom bör ådaga— läggas ett kunskapsmått, motsvarande A-formens. Till förebyggande av studie- tidens förlängning böra skoldistrikten få rätt vidtaga anordningar, som kunna bereda studiebegåvade barn möjlighet att på kortare tid fullgöra sin avgångs—

prövning efter % 47 samt inhämta det kunskapsmått, som kräves för inträde i realskolan.

Då frågan om studietidens längd och avgångsexamen enligt % 47 såsom villkor för inträde i realskolan är synnerligen betydelsefull, tillrådes förnyat över— vägande i detta avseende. _ -

Inspektör Johansson, Jönköping: Overhuvud lär man ha svårt att komma till något annat resultat, än att en skolorganisation i huvudsaklig överens— stämmelse med SK:s förslag står i bättre samklang med nutidens åskådning och samhällsskick än nuvarande ordning. Blott invändningen rörande det. sena inträdet av undervisningen i främmande språk anser inspektören vara av betydelse. ,

Det ligger nämligen i öppen dag, att om undervisningen i främmande språk genom förändringen skulle i väsentlig grad försvåras och resultatet av den- samma försämras, så skulle i ett sådant förhållande ligga ett synnerligen starkt skäl mot den föreslagna reformen. _Emellertid kan inspektören för sin egen del icke annat än på det starkaste betvivla riktigheten av en anordning, enligt vilken undervisningen i främmande språk under de förhållanden, som råda i vårt land, skall i de offentliga skolorna taga sin början redan med fjärde skolåret. Ett sådant förfarande torde vara lämpligt i länder, där befolkningen talar mera än ett språk, och där man alltså vid en sådan undervisning från början har stödet av lärjungarnas erfarenheter oöh övningar utom skolan. I de länder åter, där ett enda språk talas, torde det vara mest fördelaktigt, att ifrågavarande undervisning uppskjutes till en senare tidpunkt. I vårt land synes i betraktande jämväl av övriga förhållanden, till vilka hänsyn i av- seende härå böra tagas, den tidpunkten vara mest lämplig, då lärjungarna nått en allmän utveckling och en förtrogenhet med modersmålet, som ungefärligen motsvarar vad som inhämtas under en 6-årig folkskolekurs. Det bör nämligen härvid beaktas, att en verkligt framgångsrik undervisning i främmande språk ingalunda hos lärjungarna förutsätter allenast eller huvudsakligen förmågan att tillägna sig en mekanisk minneskunskap. Såsom SK med rätta påpekat, kräves för en'dylik undervisning även ett i ej allt för ringa grad utvecklat medvetande, d. v. 5. en högre grad av allmän utveckling och mognad, än som i regeln förefinnes hos barn i 9- och 10-årsåldern. _ _ _

En 4- eller ö-årig bottenskola kan icke förordas. En sådan organisation bleve blott ett kortvarigt provisorium. Kravet på en enhetlig barndomsskola har så djupa rötter i den demokratiska samfundsordning, vartill utvecklingen efter hand fört oss, att detsamma säkerligen ickc för någon längre tid låter sig avvisas. Och hela organisationen av vårt lägre skolväsen är sedan gammalt så lagd, att det är den G—åriga folkskolan, som i sin helhet måste betraktas som barndomsskola.

Beträffande studietidens förlängning anföres: Det kan icke förnekas, att SK här gjort sig skyldig till en viss grad av inkonsekvens och kommit till ett. slut, som icke står i full överensstämmelse med premisserna. Då den nämligen hävdat, att en läroverksorganisation på ö—årig folkskola i stort sett icke skulle vara underlägsen den nuvarande, borde ju ingen anledning förefunnits att före- slå en förlängning av skoltiden. Ty såvitt känt är, har ju från intet håll ifråga- satts, att själva målet för skolundervisningen skulle bli ett annat och högre i framtiden än för närvarande. _ Det vore önskligt, att en undersökning verk— ställdes, huruvida icke en linje kunde anordnas, vilken med 6 års studietid och i övrigt, på sätt som föreslagits för lycéerna, skulle leda från folkskolan till stu— dentexamen. En omarbetning av förslaget för att undgå studietidens förläng- ning bör verkställas.

Yttrande av inspektör Gierow, Hälsingborg, åberopas av majoriteten i Häl- singborgs folkskolestyrelse och har under vederbörande grupp anförts. Inspek—

tör Nordlund, Luleå, uttalar i princip sin fulla anslutning till förslaget men påyrkar, att de mest begåvade barnen må få inhämta de för A-skolan före- skrivna kurserna på 5 år.

Inspektör Il'ennström, Lund: Folkskolans utveckling skulle genom bot- tenskoleprincipens tillämpning avsevärt främjas till betydande och varaktigt gagn för barnen. Redan detta är ett tillräckligt skäl för förordande i princip av förslaget folkskolan—bottenskola. Såsom grundval bör helst läggas den 6- klassiga folkskolan av A-typ —— den enda organisationsform, som för närvarande kan anses duga som grundval. Dock bör idén förverkligas så, att ingen för- längning av studietiden sker. — — —— Härefter föreslås omläggning av dels realskolans, dels folkskolans kurser, tidigare intagningi folkskolan m.m. —— — —— Skulle det emellertid visa sig, att detta ej går och ej heller realskolan kan göras 3-årig utan alltför stor sänkning av den allmänna bildningsnivån, synes ingen annan utväg återstå än att övergången till realskolan sker efter genomgången av Öze klassen i A-skolan.

Inspektör Hellner, Trollhättan, föreslår G-åriga lycéer för att undvika-. studie— tidens förlängning.

2. Jpårig bottenskola föreslås av inspektörernai Borås, Karlskrona, Karl- stad, Kristinehamn, Norrköping, Uddevalla och Orebro. Ur yttrandena torde kunna anföras följande utöver vad förut citerats från resp. inspektörer: Inspektör Hammer, Borås: Man nödgas beklaga, att SK:s betänkande fram- kommit vid en tidpunkt, som gör, att det knappast är aktuellt på det sätt, som man hade önskat. Vårt lands ekonomiska bärkraft är f. n. sådan, att det icke kan åläggas den börda, som förslagets genomförande skulle innebära. Skol— reformen måste därför uppskjutas några år framåt, helst som både stat och kommun hava andra viktiga ekonomiska problem att lösa. Och från pedagogisk synpunkt är också ett uppskov påkallat, tills man får tillfälle att samla verk- lig erfarenhet av den nya undervisningsplanen och de praktiska ungdoms— skolorna. Efter kritik av bl. a. den G-åriga bottenskolan förordas, att bottenskolan göres 4-årig, att folkskolans högsta klasser utan tryck uppifrån få utvecklas efter sin särskilda natur i sund praktisk riktning utan förfång för de teoretiska äm— nena, samt att skolreformens genomförande måtte uppskjutas, tills man samlat tillräcklig erfarenhet av den nya undervisningsplanen och de praktiska ung— domsskolorna. Inspektör Aurell, Karlskrona: Fördelen av att göra den sexklassiga folk- skolan till bottenskola är omtvistlig. Ginge förslaget igenom, skulle närmaste följden bli, att den alltmer vanliga sjunde klassen försvinner, vilket innebure en betänklig förändring av folkskolans standard, då det sjunde året är från undervisningens och uppfostrans synpunkt mest givande. För folkskolan vore det lyckligast, att förbindelsen med de högre skolorna åstadkommes på ett lägre stadium än efter avslutningsklassen. Bottenskolan bör vara fyraårig. Då finge folkskolan efter att ha avlämnat dem, som gå till högre skolor, i lugn och ro under 2 a 3 år fullfölja sin egen uppgift. Inspektör Rydborg. Karlstad: Det kan allvarligt ifrågasättas, om den myc- ket heterogena svenska folkskolan under överskådlig framtid kommer att bli mäktig att bilda fundament för den högre undervisningen, samt om de nämnda fördelarna i kommissionsförslaget icke komma att undanskymmas av det tryck, som säkerligen skärpta fordringar från den högre undervisningen och dess måls- män skulle komma att utöva på folkskolans undervisning, varigenom dess ar- betsuppgift komme att förryckas. Barn, som åtnjuta undervisning i folksko- lans mindre gynnsamma skolformer, skulle nödgas för att vinna inträde i real- skolans första klass antingen tillgripa privat undervisning i hemmet, vilket skul-

le komma att ställa sig svårt för landsbygden med dess knappa tillgång på lä- rarekrafter, eller också under de sista åren av sin folkskoletid söka erhålla un- dervisning vid någon skola med A—form eller på annat sätt söka komplettera sin bristfälliga folkskoleundervisning.

Sedan därefter hjälpklassystemet och överhoppandet av klasser kritiserats, tillstyrkes 4-årig bottenskola, varigenom folkskolan bleve oförhindrad fullgöra sin uppgift att i främsta rummet vara en uppfostringsskola.

Inspektör Stagnér, Kristinehamn, finner tiden 12—15 är mindre lämplig för differentiering, enär särskilt gossarna då genomleva en brytningstid. 4-årig bottenskola lämnar folkskolans sista år orörda, och förlängningen av studietiden undvikes.

Inspektör Bayer—Sjögren, Norrköping, anför i ett synnerligen utförligt, i tryck förefintligt utlåtande, bl. a. om den kommunala mellanskolan, sedan dess arbete karakteriserats:

En skola med så beskaffade arbetsförhållanden måste anses vara i hög grad överbelastad. Det är betecknande för hur stor fara detta förhållande anses med- föra för lärjungarna, att t. ex. kollegiet vid Norrköpings kommunala mellan- skola enhälligt beslutat att vid valet mellan godkända inträdessökande giva företräde åt dem, som även i kroppsligt hänseende visat sig ha de bästa förut- sättningarna för att genomgå de kraftprov, som skolan ålägger sina lärjungar. Detta och andra dylika försiktighetsmått utesluta dock icke faran. att det över- drivna arbetet undergräver kroppens och själens hälsa och spänstighet. Ingen läkare lär vara med om en normalarbetsdag av 8 timmar för ungdom i den sär- skilt för flickorna ömtåliga övergångsåldern. Ur pedagogisk synpunkt ställer sig saken lika illa. En intellektuell övergödning sådan som mellanskolans är även rent intellektuellt sett skadlig, enär den icke ger tid till smältande av det inhämtade kunskapsstoffet eller till studier och försök på egen hand. Det ensi- digt teoretiska arbetet lämnar ej heller tillräckliga tillfällen till ett harmoniskt utvecklande av andra, lika viktiga sidor av personligheten —— de praktiska anlagen. hjälpsamhet mot föräldrar och syskon, självverksamheten 0. s. v. Fa- dern till en mellanskoleflicka utdömde omedvetet hela systemet, när han besva— rade min lyckönskan till dotterns vackra examensbetyg med följande ord: »J a, i skolan har det ju gått bra, men där hemma har hon blivit alldeles omöjlig, ner- vös och pretentiös.» —— Många målsmän ha ljudeligen klagat över att deras barn i mellanskolan trots drygare arbete måste på realskolexamen offra ett helt är mer än kamraterna i realskolan. Att det oaktat tillströmningen av in- trädessökande på många håll är jämförelsevis starkare i mellanskolan än i real- skolan, beror bl. _a. på att den förra vida intimare än den senare samarbetar med folkskolan. När tiden närmar sig för ingivande av inträdesansökningar till mellanskolan, plåga lärjungarna i folkskolans avslutningsklass påminnas därom av sina lärare, många t. o. m. uppmanas söka inträde. Så vitt jag funnit, före— komma i tredje folkskolklassen inga sådana allmänna påminnelser om ansök- ningstiden till realskolan . Däremot är det ganska vanligt att höra folkskolans lärare uttrycka sin ledsnad över att läroverken plocka från dem deras bästa barn. I denna mening, som dock tycks vara främmande för SK, kan man med dess ord tala om »den nu bristfälligt ordnade övergången mellan folkskolan och läroverket» —- klagomål däröver ha ofta förekommit från föräldrar, som av okunnighet eller glömska försummat att i rätt tid anmäla sina barn till inträde i läroverk och därför saknat. annan utväg än att sätta dem i den läroanstalt, som är folkskolans skötebarn.

Beträffande tidpunkten för differentiering anför insp.: Under de 21 år, jag haft att på tjänstens vägnar genomgå Norrköpings folkskolas betygskatalog, har jag funnit, att — med undantag av de psykiskt undermåliga och i sedligt avse- ende vanvårdade —— barnen under de tre första skolåren med god undervisning

uppnå påfallande jämna betyg. Men med fjärde skolåret är det slut med jämn; strukenheten, då visar sig en så tydlig olikhet mellan barnen i fråga om både kunskaps- och flitbetyg, att det kommer klart till synes, om barnet har lust och fallenhet för läsning eller en mera praktisk läggning, om också många lärare av pedagogiska grunder anse sig böra vara mycket återhållsamma med de högre vitsorden och spara dessa till avgångsklassen.

Inspektören fruktar. att reformen skall inrikta folkskolan på mera teoretiskt arbete, och anför därvid bl. a. följande:

Efter riksdagens beslut om anordnande av obligatoriska fortsättningsskolor av mera praktisk läggning än .de hittillsvarande frivilliga har man haft många tillfällen fastställa, att denna reform användes till att göra och på vissa håll re— dan gjort folkskolan än mera teoretisk än förut. Så t. ex. har, där skolköksunder— visning förut förekommit i folkskolans avslutningsklass, denna uppskjutits till >>fortsättningsskolan med husligt arbete», under motivering att folkskolans flic— kor behöva mera tid för läsämnena. Det gamla, ständigt återkommande kravet på mera tid för läsämnena skulle tydligtvis bliva ännu oemotståndligare, om bottenskolan gjordes G-årig. Stora händelser pläga kasta sin skugga framför sig, och så är fallet även med den länge bebådade bottenskolereformen, som i flera avseenden redan påverkat folkskolan på ett sätt, som inger fruktan för fortsättningen.

Inspektör Agnez-, Uddevalla, anser, att med 4-årig bottenskola bottenskolee problemet i dess extrema avfattning visserligen blir olöst, men håller före, att problemet bör ställas så, att den första undervisningen bör vara lika för alla barn. I andra rummet kommer då frågan, hur långvarig denna undervisning skall vara, och denna fråga bör lösas efter pedagogiska och ekonomiska grund— satser.

Inspektör Nordell, Örebro, hemställer om prövning, huruvida det icke bör anses nödvändigt, att möjlighet beredes att övergå till den högre skolan från folkskolans lite eller från dess öze klass.

3. 4- och 6-årz'g bottenskola föreslås av förste folkskolinspektören i Stock- holm, inspektörerna i Gävle, Göteborg och Västerås. _

Förste folkskolinspektören K. Nordlund anför bl. a. följande: Det avgörande, som vid varje kritiskt skede i skolorganisationens utveckling skall ske, måste bliva en väsentligen praktisk fråga. Felet med SK:s grepp på. problemet är, att detta icke är praktiskt, utan dogmatiskt ödesdigert bestämt av vad en vitt utbredd populär mening i vårt land brukat beteckna med bottenskola, och ödesdigert bundet vid en olämplig begränsning i själva mandatet. SK synes nämligen över huvud icke som verklig enhetsskola erkänna en annan ordning än en sådan, där den högre skolan är byggd på folkskolans topp.

Hur mycket än SK i sin ståndpunkt må vara ursäktad med hänsyn till an— tydda i Sverige gängse populära uppfattning, så måste å andra sidan betonas, att SK här anslutit sig till en ståndpunkt, som i den övriga kulturvärldeu är ganska enastående. I intet land utom Norge är enhetsskoletanken i tillämp- ningen konsekvent fattad i denna renodlade form. I Förenta staterna genomföres numera allt allmännare en förgrening från den 8—åriga folkskolan ett par år nedanför dess avslutning. Schweiz har 8- a 9-årig folkskola men 4— a G-årig bottenskola. Österrike har 8-årig folkskola men 5-årig bottenskola, Tyskland har 8- a 9-årig folkskola men 4-årig bottenskola. Danmark har 7-årig folkskola men 4-årig elleri Stor-Köpenhamn ö-årig bottenskola och torde som resultat av nu pågående utredning stanna vid ö-årig. T. 0. m. i Norge, där år 1920 7-årig bottenskola på visst sätt genomfördes genom ett naket stortingsbeslut, ansåg sig den skolkommission, som först fick uppdraget att utföra beslutet i en genom— arbetad organisation, oförhindrad att på allvar undersöka möjligheten av en för—

grening ett år nedanför folkskolans avslutning. — Konsekvensen av SK:s prin— ciputredning i denna del måste givetvis bliva, att om och när 7-årig folkskola blir allmännare genomförd, så måste den högre skolans anslutning flyttas ännu ett år högre upp.

Efter synnerligen utförlig vidare kritik av förslaget anser inspektören vid val mellan 4- och ö-årig bottenskola den förstnämnda vara att avgjort föredraga. Härvid påpekas, att för Stockholms vidkommande ett avskiljande efter 4ze folk— skoleklassens avslutande faller sig särskilt lämpligt, då vid denna tidpunkt gossar och flickor vanligen sammanföras till särskilda avdelningar och alltså i varje fall en omordning äger rum. Åtgärder böra därjämte vidtagas till under- lättande av landsbygdens och de fattigare studiebegåvades fortkomst genom den högre skolan. I första hand böra härvid ett begränsat antal realskolor av nuv. mellanskoletyp fortfarande finnas. Därmed vore i stort sett sörjt för begåv— ningarnas tillvaratagande i ung. samma utsträckning. som SK föreslagit. I vissa större städer kunde därjämte supplerande 4-åriga realskolor, byggda på G-klas- sig folkskola, upprättas i likhet med vad f. n. är fallet i Stockholm och Malmö, och i en del mindre städer kunde vid påfallande behov övergångskurser anord— nas från Gze klassen i folkskolan till lämplig realskoleklass.

Liknande förslag framställas av övriga inspektörer under denna avdelning. Inspektörerna Nordlanders, Gävle, och Lundgrens, Göteborg, yttranden hava åberopats av respektive folkskolestyrelsers majoriteter. Inspektör Granér, Väs- terås, anser, att frågan om enhetsskolans längd icke är av principiell natur, utan en lämplighetsfråga. Då utredning icke föreligger om mer än G-årig bottenskola, låter det sig ej gärna göra att nu fatta slutlig ståndpunkt till denna fråga. Därtill måste en överarbetning ske, och härvid förordas 4- och 6-årig bottenskola jämte kompletteringslinjer.

4. 5-årig bottenskola förordas av inspektör Thunander, Malmö, som bl. a. anför: Då SK:s förslag förlänger studietiden, synes en tidigare anknytning mellan folkskola och realskola nödvändig. Naturligast synes då vara att under- söka, om ej läroverken kunna byggas på folkskolans 5:e klass. Detta blir till vinst ej minst för landsbygdens barn, vilka i regel ej kunna undervisas i A-skolor. varför de vid inträdesproven komma i sämre ställning än städernas barn. Vidare kan ett barns begåvning lättare bedömas i den ålder, då det ge- nomgått Öze klassen. Elevurvalet för de praktiska överbyggnaderna på folk— skolan kan bli bättre, om dessa bygga på annan klass i folkskolan än de teore- tiska överbyggnaderna. Erfarenheten från Malmö har nämligen visat, att av de folkskoleelever, som föräldrarna Önska ge fortsatt utbildning, de mera be- gåvade gå till den teoretiska skolan, de mindre begåvade till den praktiska. Härtill kan läggas följande. De praktiska skolorna böra stå öppna även för barn, som efter något års prövotid i realskolan befinnas olämpliga för dess stu— dier. De kunna passa utmärkt i en praktisk skola. Det gäller då att göra för- bindelsen från .den teoretiska till den praktiska. så bekväm som möjligt. Över- gången till den praktiska skolans första klass, där elev ju bör börja, blir lättare, om den teoretiska skolan bygger på femte och den praktiska skolan på sjätte, vilken klass är den tidigaste för den praktiska skolans vidkommande. Hänsyn till övergång från praktisk till teoretisk skola behöver ej tagas. Den teoretiska linjen kommer i alla fall att meja åt sig elever. —— — —— Enhetsskolans idé blir ingalunda förfuskad genom att läroverket bygger på femte klassen. De flesta argument, som använts för 6-klassig bottenskola, kunna användas för ö—klassig. Att icke genomgång av hela folkskolan är nödvändig, visas exempelvis av det förhållandet, att Malmö kommunala mellanskola bygger på 6:e klassen eller näst högsta klassen i folkskolan. Ingen har därför påstått, att den ej har folk- skolan scm grundval. '

Folkskolestyrclser.

Folkskolan som bottenskola. Någon meningsskiljaktighet om den allmänna principen folkskolan-bottenskola förefinnes ej. Flertalet styrelser uttala som sin åsikt, att folkskolanbör utgöra grunden för den högre skolan, och även där så ej tydligt sker, bestrides icke det berättigade i principen, sålunda allmänt av— fattad. Ur yttranden från styrelser, som icke omfatta den 6—åriga bottenskolan, torde anföras exempelvis:

Göteborg (maj.): Utjämnandet av motsättningarna inom samhället, därige- nom att barn ur alla samhällsklasser i barndomsskolan gemensamt uppfostras och undervisas, måste av alla hälsas med glädje. —— —— Den, som känner arbetet i skolan, kan ej undgå att märka, att barnen ha stort sinne för intellektuell och moralisk överlägsenhet, den dugligaste och flitigaste eleven blir ofta i skolan den verklige aristokraten och hans ekonomiska ställning spelar i förhållande härtill en undanskjuten roll.

Örebro: Att folkskolan bör vara grundval för all högre undervisning vill styrelsen kraftigt understryka, likaså att. den bör utgöra bottenskola i så vid utsträckning som möjligt.

Vissa styrelser framhålla emellertid, att folkskolan redan är bottenskola i allmän mening.

Allmän ställning till SK:s bottenskoleförslag. Beträffande det sätt, varpå 1SK:s förslag söker utforma bottenskoleprincipen, äro däremot meningarna 'de— ade.

I. SK:s 'förslag tillstyrka: enhälliga styrelser: Arvika, Boden, Eslöv, Huskvarna, Köping, Lindesberg Ludvika, Malmö, Motala, Norrtälje, Ronneby, Säter, Tidaholm, Tranås, Angel- holm : 15 ;

majoriteter i: Eksjö (ej ang.), Eskilstuna (11), Falkenberg (7), Halmstad (ej ang.), Hedemora. (ej ang.), Hälsingborg (10), Katrineholm. (11), Lands- krona (ej ang.), Lidköping (6), Lund (7), Stockholm (7), Söderhamn (6), Trollhättan (ej ang.), Varberg (9), Västerås (9), Ulricehamn (6), Ystad (ej ang. ;

minoriteter i: Alingsås (1), Djursholm (4), Falun (4), Göteborg (10), Hudiksvall (4), Härnösand (1), Jönköping (5), Karlskrona (5), Linköping (4), Luleå (6), Norrköping (2), Nyköping (4), Sala (5), Skövde (3), Sunds— qzall (3), Uddevalla (3), Vänersborg (1), Västervik (5); dessutom troligen min. (4) iAskersund, varjämte min. (6) i Gävle uttalar sin principiella anslut- ning till enhetsskolegrundsatsen.

Från allmänna omdömen om SK:s förslag torde kunna anföras: Stockholms folkskoledirektion (majoriteten): I fråga om huvudprincipen enhetsskolans uppbyggande avser förslaget att förverkliga ett i vårt land gam- malt önskemål, folkskolans inordnande i skolorganisationen såsom den allmän- na barndomsskolan. Om ock folkskoledirektionen icke i allt kan ansluta sig till vad SK anfört, finner sig likväl direktionen efter övervägande av vad som kan tala för och emot denna princip kunna och böra biträda SK:s uppfattning, att med folkskolan som grundval ett system av läroanstalter uppbygges.

Malmö ansluter sig helt och fullt till enhetsskoletanken såsom innebärande en rättfärdig idé och uppburen av principer, Vilka i ett demokratiskt samhälle synas utgöra den enda i längden hållbara grunden för skolväsendets ordnande. Det sätt, varpå SK förverkligat enhetsskoletanken, är i väsentliga delar lyck— ligt och välbetänkt. ' - .

Motala: Då alla samhällets medlemmar äga lika medborgerliga rättigheter och skyldigheter, synes enhetsskolans genomförande vara snart sagt en nödvän- dighet för social rättvisas skull. — — — SK har, i anslutning till de rikt- linjei, efter vilka den haft att arbeta, på ett i stort sett lyckligt sätt fyllt sin uppgift.

Linköping (reservanter): Förslaget är, i vad det angår folkskolan, i allo väl- betänkt och ägnat att befordra dess utveckling, socialt rättfä1digt,tillvaratager alla goda krafter för kulturellt och ekonomiskt framåtskridande Öoch därför värt att tillstyrka.

Luleå (reservanter): Det synes knappast råda några tvivel om enhetsskolans betydelse som socialt utjämnande faktor. Mer än en bidragande faktor torde den dock aldrig bliva. Det gäller att få en så väl avpassad skolorganisation som möj- ligt, ej att lösa sociala problem. Av vida större betydelse är bottenskoleidén beträffande begåvningarnas tillvaratagande. Differentieringen bör ej ske för tidigt. De fattiga barn, som gå folkskolan igenom, sakna på. de flesta orter möjlighet att övergå till lämplig klass i högre skola, emedan det ej finnes någon förbindelse mellan läroverket och folkskolan. Visserligen kommer en rätt stor procent av de högre skolornas elever från fattiga hem, men antalet sådana elever bör icke sättas i förhållande till hela elevantalet utan till befolk- ningsstockens sammansättning. Varje 1,000-tal läkare eller präster hava cirka 180 barn i läroverket, under det varje 1,000-tal arbetare endast hava 2 barn i läroverket. För så vitt man ej får antaga, att begåvningarnas antal i dessa fall förhålla sig som 90 till 1, förefaller det vara samhällets oavvisliga plikt att så långt möjligt råda hot mot den orätt, som härigenom begås mot de fattigas barn. Den naturligaste åtgärden är deti av SK föreslagna folkskolan som bot- tenskola.

Uddevalla (reservanter): Det lärer icke kunna bestridas, att SK:s förslag i stort sett tillfredsställer de anspråk på. enhetlighet och planmässighet i fråga om den lägre och högre undervisningen, vilka med nödvändighet framkommit, allt sedan det stora flertalet medborgare fått ökat inflytande i fråga om sta- tens och kommunens angelägenheter. Ett genomförande av förslaget skulle tvivelsutan verka därhän, att realskolorna och gymnasierna skulle komma att tillföras en stor del av folkskolans begåvade lärjungar samt befrias från lär— jungar med mindre eller ingen fallenhet för fortsatta studier.

II. Mot SK:s förslag, åtminstone i dess föreliggande skick, uttala sig: Enhälliga styrelser: Arboga, Borås (8 kräva nytt förslag, 7 omarbetning av förslaget), Filipstad, Hjo, Hässleholm, Kalmar, Karlshamn, Karlstad, Kri- stianstad, Kristinehamn, Mariestad, Marstrand, Nora, Piteå, Simrishamn, Skel- lefteå, Söderköping, Södertälje, Vimmerby, Växjö, Örebro, Östersund samt di- rektionen för Prins Gustavs folkskola i Uppsala— _ 23.

Majoriteter i: Alingsås (14), Askersund (5), Djursholm (5), Falun (ej ang.), Gävle (7), Göteborg (10), Hudiksvall (7), Härnösand (ej ang.), Jön- köping (6), Karlskrona (ej ang.), Linköping (6), Luleå (6), Norrköping (7), Nyköping (6), Sala (7), Skövde (9), Sundsvall (ej ang.), Vänersborg (ej ang.), Västervik (ej ang.), Uddevalla (8);

Minoriteter i: Eksjö (3), Eskilstuna (2), Falkenberg (4), Halmstad (4), Hedemora (3), Hälsingborg (4), Katrineholm (3), Landskrona (4),*Lidkö- ping (3), Lund (4), Stockholm (6), Söderhamn (4), Trollhättan (1), Väster- ds (6), Ulricehamn (4), Ystad (1).

Haparanda anser, att folkskolan bör utgöra bottenskola så långt ske kan. utan att studietiden förlänges och studieresultaten försämras. Minoriteten i Varberg (4) ville ej avgiva yttrande.

Ur de allmännare delarna av motiveringarna torde kunna anföras exempelvis:

Nora: Om en skola kunde göra oss till ett folk, vore den trefalt välkommen. Styrelsen betvivlar dock, att reformen skall ha denna verkan. Kotterier komma alltid att bildas i skolorna, de barn, som utanför skolan träffas i hemmen, hålla ihop. Tillträdet till kunskaper försvåras genom den förlängda studietiden. Genom ökad upptagning av barn ur de breda lagren i den lärda skolan åstad- kommes ett litterärt proletariat och minskas antalet intelligenta kroppsarbetare.

Piteå: Betänkandet kan svårligen anses motsvara det svenska folkets krav. Det överensstämmer ej med vårt folks ställning som gammalt kulturfolk, utan är mera ett uttryck för ett folkpartis program. —— —— Betänkandets grundtan- ke är folkskolan som bottenskola. Intet hindrar emellertid redan nu folksko— lornas barn att söka och vinna inträde vid läroverk. Vad samskolan i Piteå be- träffar, hava där alla eleverna förut tillhört folkskolan. Talet om läroverken som överklasskolor samt om »nödvändigheten av begävningarnas tillvaratagan- de» såsom skäl för en omorganisation är ogrundat.

Kristianstad: De statsfinansiella skälen för enhetsskolan äro icke de minst betydande. SK har däremot tillmätt de sociala skälen för stor betydelse. Så— som allmänt omdöme framhåller styrelsen, att styrelsen funnit förslaget in- rymma beaktansvärda uppslag till förändringar, men därjämte åtskilliga de- taljer av omtvistligt värde.

Arboga: Folkskolan kan och bör vara bottenskola och bör således ingå som organisk del i hela undervisningsväsendet. En sådan ställning erhåller den ej genom SK:s förslag, då häri bestämmes, att inträdesprov skall hållas efter genomgången G-klassig folkskola för »att utröna den inträdessökandes förut- sättningar för fortsatta teoretiska studier». Härigenom kommer mången sent utvecklad intelligens att utestängas. Bättre ställning som bottenskola kan folkskolan för närvarande anses intaga, då det står fritt för dess lärjungar att från vilken klass som helst genom prövning vinna inträde i högre eller lägre klass av läroverket.

Linköping (maj): Vad stadsbefolkningen beträffar kan sägas, att de, som leva under det ekonomiska streck, som tillåter högre utbildning åt barnen, bli ej hjälpta, de som leva på gränsen, behöva ej ny skolorganisation. Reformen är alldeles värdelös — den förlängda studietiden gör den förlustbringande. Den nya skolorganisationen har icke några som helst fördelar, som icke kunna upp- nås genom obetydlig förändring inom nu gällande organisation.

Karlshamn: Förslaget innebär en påtaglig orättvisa mot landsbygden, sär- skilt de utpräglade bondesocknarna.

Folkskolans bärkraft. 1. De under I ovan upptagna. anse bevisat, att folk- skolan är bärkraftig och hänvisa i allmänhet till resultaten från de kommu— nala mellanskolorna i det egna distriktet.

Ur utlåtandena kan anföras: .

Katrineholm (maj.): Erfarenheterna från Katrineholm visa icke blott, att den 6-åriga folkskolan kan bilda underlag för en högre skola i enlighet med SK:s grundtankar, utan jämväl att med en sådan organisation vunnits mycket goda resultat.

Jönköping (reservanter): Omdömet att den högre undervisningens resultat kommer att försämras, är synnerligen nedsättande för folkskolan och dess lä- rare. De 3 åren i folkskolan måste åtminstone beträffande speciellt studiebe- gåvade barn och under i övrigt gynnsamma omständigheter uppskattas lika med motsvarande tid i allmänna läroverk.

Motala: Folkskolans lärjungar, som övergått till högre läroanstalter, hava i de flesta fall vitsordats äga förmåga att tillgodogöra sig undervisningen minst lika bra som respektive läroanstalts förutvarande egna lärjungar.

Hälsingborg (maj.): Visserligen kan göras gällande, att den nya undervis-

ningsplanen ännu prövats så litet, att omdömena, huruvida den medfört förbätt— ring eller försämring i fråga om kunskapsresultatet, ännu ej hunnit stadga sig. Men så mycket torde emellertid kunna sägas, att då den i stort sett vilar på erkända och sunda pedagogiska principer och då lärarutbildningen numera om- lagts, det finnes goda. skäl förvänta, att folkskolan skall giva ett resultat såväl beträffande ungdomens allmänna psykologiska utveckling som ock beträffande det kunskapsmått, som erfordras såsom grund för den påbyggnad, som av SK avses för studiebegåvade.

Norrköping (maj.): Styrelsen, som ända till 1922 även var styrelse för den kommunala mellanskolan och högre folkskolorna, anser sig först böra uttala sig om förhållandet mellan dessa skolformer. Styrelsen har funnit den 6-klas- siga folkskolan utgöra en god grund. Elever i den högre folkskolans teoretiska avdelning avlade ofta med mycket goda resultat såsom privatister realskole- examen. Emellertid var det till en början endast med stark påfrestning detta kunde ske. Efter kommunala mellanskolans inrättande har det blivit bättre. Styrelsen hyser ingen tvekan att uttala, att Norrköpings 6—klassiga folkskola, vilken varit föremål för stort intresse från stadens myndigheters sida, tillfreds- ställer mycket stora fordringar på undervisningens kvalitet och skolornas ut- rustning.

2. Hos övriga styrelser anföres allmänt som skäl till deras avvisande håll- ning gentemot det föreliggande förslaget tvekan i fråga om folkskolans bär— kraft för den högre skolan. Härvid framhålles framför allt det stora antalet folkskolor av lägre typ å landsbygden. Såsom exempel kunna anföras: Stockholm (reservanter): F olkskolan har ännu ej nått den utveckling, att den på ett betryggande sätt kan meddela de förkunskaper, som äro oundgäng- ligen nödvändiga för ett framgångsrikt bedrivande av högre studier. Lands- bygden har en hel del skolor av lägre typ, vilket särskilt blir till förfång för de högre studiebegåvningarna. Gävle (maj.): SK väntar säkerligen för mycket av folkskolan, då den hop-' pas, att den skall lägga en bred och säker grund för undervisningen i främ- mande språk. Visserligen är kritiken mot folkskolans arbetsresultat mycket överdriven. Men språkläran är mindre väl tillgodosedd i den nya undervis- ningsplanen för folkskolan, och den är nödvändig såsom grund för högre skolans främmande språkundervisning. Att lägga ytterligare vikt vid grammatiken skulle dock bli till men för andra delar av svenskundervisningen, som äro av större vikt för folkskolans lärjungar i allmänhet. Skellefteå: Stora krav måste ställas på folkskolan som bottenskola. Man kan med skäl fråga, huruvida "folkskolan kan nöjaktigt motsvara dessa krav, enär den nya undervisningsplanen ej ännu tillräckligt prövats. En större svårighet är det ojämna elevmaterialet. Arbetet i folkskolan betungas alltid av de för studier mindre bekväma eleverna. Styrelsen vill dock framhålla, att styrelsen ej har anledning tvivla på folkskollärarnas duglighet och intresse. Skövde: Folkskolan har ännu ej nått den utveckling, att den i sin helhet kan läggas till grund för den högre undervisningen. Alltför djärvt att bygga på ovissa framtidsförhoppningar, att folkskolans utveckling skall gå raskt och lika bra som hittills. Vissa styrelser kritisera dessutom den bristande utredningen å denna punkt.

Eofor-mens inverkan på folkskolan. 1. De under I ovan upptagna anse ställningen som bottenskola komma att fördelaktigt inverka på folkskolans inre och yttre utveckling. I de fall, där fara för tryck icke förnekas, anses detta ej av betydelse eller i vissa fall tvärtom av godo. Som exempel kunna an- föras:

6—232122.

Stockholms folkskoledirektimr (maj.): Att ett tryck från den högre skolan på folkskolan är att befara, torde icke kunna bestridas. Då emellertid ingen för att undgå detta tryck på folkskolan skulle vilja ställa densamma utanför skolorganisationen i övrigt, och då även de mest energiska motståndarna till enhetsskolan likväl erkänna det riktiga i kravet på att folkskolans lägre klasser skola utgöra bottenskola för den högre skolan, blir frågan: i vad mån förryckes arbetet under i övrigt lika förhållanden i exempelvis den 4—åriga eller inom den G-åriga folkskolan som bottenskola? Det torde kunna starkt ifrågasättas, huruvida.- det lägre skolstadiet, där det måste vara av synnerlig vikt, att vid undervisningen och skolans verksamhet i övrigt hänsyn tages endast till peda- gogiska krav och att uppfostringsarbetet icke förryckes av examenstvång. är från pedagogisk synpunkt lämpligare att direkt mottaga trycket från den högre skolan än någon av folkskolans högre klasser.

2. De övrigas avvisande hållning till SK:s förslag betingas ofta av farhågor för folkskolans lugna och självständiga arbete. Utöver allmänt återkommande kortfattade yttranden om fara för tryck å folkskolan, förryckande av folksko- lans arbete, folkskolans utveckling till preparandskola torde kunna anföras föl— jande uttalanden: Göteborg (maj.): En annan olägenhet hos SK:s schematiska förslag till en— hetsskola är, att det med sin anknytning av realskolan till fullt avslutad folk- skola icke i allo kommer att återverka gynnsamt på folkskolans uppfostran och undervisning. F olkskolans uppgift torde vara icke blott att meddela sina elever en viss medborgerlig bildning utan också att vara karaktärsbildande och verka som folkuppfostrare i vida högre grad än någon annan skola torde kunna. I folkskollärarens uppgift ingår till synnerligen stor del arbete med elevernas rent sociala förhållanden; han har att taga befattning-med deras hem'förhållan- den på ett helt annat sätt än läroverksläraren någonsin kommer att göra; han har att ombesörja understöd av olika slag, barnbespisning, skollovskolonier; han skall undersöka barnens skolgång och söka undanröja hindren. där sådana förefinnas, samt tänka på barnens hygien. Denna folkskolans betydelse upp- skattas också av föräldrarna vida mer numera, sedan föräldrarnas auktoritet i många hem försvunnit; det förekommer således ganska ofta, att föräldrar hän— vända sig till läraren för att anförtro sina bekymmer åt honom med avseende på barnens uppfostran. Det vore därför till stor skada, om folkskolan, då den i sin helhet inlämmas som bottenskola och förberedelseskola för läroverken, skulle förlora, helt eller delvis, den betydelse, som ligger i ovan antydda verksamhet. Aven om styrelsen medgiver, att folkskolans ställning som, bottenskola kom- mer att verka stimulerande på lärarens arbete, är styrelsen ändock icke benägen att stämpla ovan antydda risker som framsprungna ur ogrundade farhågor. I den mån konkurrensen mellan inträdessökande till den på sexklassig folkskola byggda realskolan mera gör sig gällande, blir det både förklarligt och delvis även försvarligt, om folkskolans lärare sätta en ära i att söka föra fram sina bästa elever till så goda resultat som möjligt vid en kommande inträde'Sprövning. Folkskolans självständiga pedagogiska uppgift kan därvid lätt skjutas åt sidan. Man kan visserligen peka på den omständigheten, att vissa elever redan nu i folkskolan prepareras att vinna inträde i högre folkskolor och kommunala mellanskolor och att ingen olägenhet förmärkts härvid för de övriga elevernas vidkommande. Men häremot kan anföras, att frågan säkerligen blir mera svår- löst, när hela den stora strömmen av sökande till de allmänna läroverken kom- mer att passera folkskolans klasser, och de erfarenheter. som man vunnit från mindre samhällen med deras mindre komplicerade skolförhållanden och svagare konkurrens om platserna vid realskolan, torde icke utan vidare kunna överföras på de större stadssamhällena. Folkskolans självständiga ställning skulle vida

bättre tryggas, om i större samhällen en första övergång till realskolan bleve möjlig redan efter fjärde skolåret; med större lugn och ro skulle folkskolans arbete då kunna bedrivas i de två högsta klasserna.

Jönköping (maj.): I samma mån folkskolan göres mera lämplig till botten— skola, synes den komma att bli mindre skickad för sin ursprungliga och cen- trala uppgift. Då trycket sättes in just å folkskolans topp, måste det verka särdeles menligt. En viss sugning till de högre teoretiska studierna kan uppstå, som kunde verka förryckande på folkskolans utveckling efter de riktlinjer, som nyligen blivit utstakade bland annat genom de praktiska överbyggnaderna. Den sjunde klassen skulle komma att stå helt utanför systemet och antagligen helt tyna bort. _ — En tvångsanslutning till folkskolan skulle ha till given följd att göra folkskolan impopulär.

Örebro: En sexårig bottenskola skulle visserligen stimulera de teoretiska stu— dierna i folkskolan, men otvivelaktigt kommer detta teoretiska arbete att avse- värt inkräkta på en tid, som med större fördel kunde användas för praktiska och allmänbildande kunskaper.

Stockholm (reserv.) : Det skall även med de allra bästa lärare ej kunna und- gås, att många falla för frestelsen att ensidigt inrikta undervisningen på att preparera eleverna för inträde i den högre skolan, varmed måste följa ett för- summande av de elever, som ej anses äga förutsättningar för högre teoretisk bildning.

Linköping (maj.) : Folkskolan blir ej ett avslutat helt med givet utbildnings— mål. Den föreslagna omläggningen av exempelvis modersmålsundervisningen motverkar folkskolans ursprungliga och väsentliga uppgift. Grammatikunder- visning skall ej bedrivas mycket men läsning grundligt. Tvärtom blir fallet, om folkskolan skall vara grund för högre undervisning, då elementerna i gram- matik bli nödvändiga för utländska språks inlärande på högre stadium. Folk- skolan har intet att vinna, tvärtom motverkas dess väsentliga uppgift.

Karlshamn: Folkskolans elever få farliga konkurrenter från privatskolorna, som komma att ordna sin undervisning just med hänsyn till inträdesp'rovet ; för att ej bli efter, måste folkskolan i viss mån följa exemplet och vore då inne på en olycklig väg. Tvivelaktigt är också, om folkskolan vunne i popularitet ge— nom att vara enda barndomskolan. Tvånget att sända barn dit skulle beröva den välvilligt intresse från otaliga föräldrar.

Bottenskolans längd. 1. 6-årig bottenskola tillstyrkes av de under A ovan upptagna 15 styrelser, 17 majoriteter och 18 minoriteter. Som skäl anföres i allmänhet, att man ansluter sig till SK:s motivering för förslaget, framför allt de sociala skälen. Därjämte hänvisas till resultaten från inom eget distrikt befintliga kommunala mellanskolor. Ur yttrandena kan anföras exempelvis: Katrineholm (maj.): Erfarenheterna från Katrineholm ha visat, att den G-åriga folkskolan kan bilda underlag för en högre skola med mycket goda re- sultat. Styrelsen anser sig ge uttryck åt en mycket allmän uppfattning här på i platsen, då den betecknar en organisation 6-årig bottenskola + 4-årig mellan- ' skola såsom befunnen mycket god och solid. Styrelsen tar bestämt avstånd från tanken att bygga på lägre klass än den sjätte. Detta skulle icke vara till folk— skolans fromma. verka förryckande och störande på dess arbete, många av en- hetsskolans fördelar ginge förlorade, för landsbygdens barn, vilka enligt er- , f arenheten ha mycket lätt att i hemorten inhämta A-kurser, betyder i regel yarje

års avknappning på bottenskolan ett år med stora utbildningskostnader. Aven barn ur fattiga stadshem möta större svårigheter, om bottenskoleåren avknap- pas. Undervisningen å. barndomsstadiet blir dyrare, ju färre folkskoleåren äro. Stockholm (maj.): Genom SK:s förslag skulle den teoretiska utbildnings-

84 linjen komma att anknyta till samma skolstadium, som de praktiska ungdoms- skolorna. Ett avskiljande på ett lägre stadium av de barn, som skola fortsätta fram till högre teoretisk bildning, och särskilt omhändertagande av dessa i mera gynnade skolor kan icke annat än bidraga till att upprätthålla den sociala för- domen om det materiella arbetets mindervärdighet samt försvåra genombrottet av de praktiska ungdomsskolorna.

Söderhamn (maj.): För de mindre bemedlade eller de som av andra skäl äro tveksamma, bör ligga trygghet i att ej förrän vid folkskolans slut bestämma sig. Dessutom är det säkrare att vid denna tid avgöra barnets anlag. kLudvika: Valet av levnadsbana blir aktuellt just vid avgången från folk- s olan.

Halmstad (maj.): G-klassig bottenskola är ett av utvecklingen betingat krav, som ej kan avvisas. Kompromiss på 4 år medför ej arbetsfred.

Lund (maj.): För landsbygdens och de mindre städernas vidkommande torde olägenheten av förlängd studietid —— _ — i mycket hög grad uppvägas av för- delen att få ha barnen hemma längre tid och av de minskade kostnaderna för vederbörande kommun för den undervisning, som för närvarande meddelas i de kommunala mellanskolorna.

Malmö har tidigast haft en sådan organisation som SK föreslår; erfaren- heten har visat, att — —— — genom organisationen vunnits goda, för att icke säga lysande resultat. Styrelsen betecknar därför organisationen såsom mycket god och solid.

Hälsingborg (maj.) : Det måste från samhällets synpunkt erbjuda betydande fördelar att ur ett större lärjungematerial än hittills rekryteringen till fortsatta studier kan äga rum.

Till erfarenheter från egna distrikt hänvisa: Malmö, Ludvika, Säter, Hus- kvarna, Tranås, Boden, Katrineholm, Hedemora. Lindesberg, Ulricehamn.

Mot förlängningen i studietiden uttalar sig flertalet styrelser och föreslår överarbetning av förslaget för att undvika denna förlängning. Bland olika förslag att minska studietiden kunna nämnas följande:

a) tidigare ihtagning i folkskolan, föreslaget av Göteborgs reserv., Katrine- holm, Malmö, Luleå reserv., Hudiksvalls reserv., Eskilstuna., Boden;

b) snabbare genomgång av folkskolan (5 år), föreslaget av Luleå reserv., Landskrona, maj., Boden;

c) fri flyttning, föreslaget av Göteborgs reserv., Katrineholm, Lindes— berg. Luleå reserv., Boden.

Tidaholms styrelse förutsätter minskning i hembygdsundervisningen. —— Göteborgs reserv. hänvisa på förslaget om G—åriga lycéer på G-årig bottenskola. —— Västerås maj. föreslår förkortning av ferierna. Malmö, Landskrona maj. Och Halmstad anse tanken på att under vissa förutsättningar låta G-årig över- skola föra direkt fram till studentexamen ha starka skäl för sig. Lunds maj. anser, att tidsbesparing kan vinnas genom nedflyttning av vissa delar av real- skolans kurser i folkskolan, genom att realskolexamen ej göres obligatorisk för inträde i gymnasiet och genom att omläsning i den högre skolan undvikes.

2. é-årig bottenskola förordas eller utredning om Och prov med 4-årig botten- skoleorganisation föreslås av: styrelserna i Mariestad, Södertälje, ()rebro och Ostersund, majoriteter i Alingsås, Askersund, Borås (8, övr. 7 för grundlig om— arbeta). Djursholm, J önköpiug, Hudiksvall, Sala, Skövde (även Ö-årig), Sunds- vall, Uddevalla. Vimmerby och Växjö, reservanter i Falkenberg. Halmstad, Häl- singborg, Landskrona, Lidköping, Söderhamn, Ulricehcm'm, Ystad samt direk- tionen över Prins Gustavs folkskola i Uppsala.

Såsom motivering anföras skäl, som återfinnas i bl. a. läroverkskollegiernas yttranden, framför allt studietidens förlängning, tryck å folkskolan, för litet

arbete under de 6 första åren, överansträngning i den högre skolan, olämplig övergångsålder samt ekonomiska skäl.

Öi crr gångsklasser från folkskolans sjätte klass vid sidan av den normala 4- klassiga bottenskolelinjen föreslås dessutom inom några styrelser. Jönköping förordar slutligen bestämt särskiljande mellan stad och landsbygd.

3. »i-årig och 6-årig bottenskola å olika orter föreslås av enhälliga styrelser i Karlstad. Kalmar och Karlshamn samt majoriteten i Göteborg och Gävle, reservanter i Lund och Halmstad.

Ur motiveringen kan anföras: Götebor:g Skolorganisationen bör göras så smidig att den tillåt-er övergång icke endast a en punkt utan på flera. Låter man den första övergångsmöjlig- heten infalla icke efter tredje skolåret utan ett år senare, så blir därigenom stora medborgargruppers intresse av att icke få studietiden förlängd tillgodo— sett. — —— —— En senare övergång är emellertid nödvändig för dem, som icke kommit sig för att fatta ett beslut om yrkesriktning tidigare, och framför allt för landsbygdens befolkning, som kan ha- berättigade anspråk på att få behålla barnen i hemortens skola så länge som möjligt. Det intresse, som bär upp de nuvarande kommunala mellanskolorna, blir därigenom även i framtiden till- godosett, utan att nagot offer av studieår behöver krävas av andra medborgar- grupper. Karlstad: Fördelarna bleve, att studietiden för det övervägande antalet barn bleve densamma som nu, att barn från landsbygdens lägre skolformer med stör- re framgång kunde tävla med barn från bättre skolor, att de studiebegåvade tidigare komme 1 lämpligare studiemiljö, att folkskolan 1 femte och sjätte klas- serna finge ostört ägna sig åt sin speciella uppgift, att övergången från folk- skolan till läroverken bleve smidigare, enär flera tillfällen yppade sig, möjlig- heterna att rätta vid inträdesprövningarna begångna misstag bleve större, då återgång till folkskolan vore möjlig.

Härnösand förordar prövning av 4-årig och ö-årig bottenskola, innan val trä as.

Vimmerby vill ha experiment ej blott med 4-årig, utan även med 5- och 6— årig bottenskola.

&. ö-årig bottenskola föreslås av Arboga, Hässleholm. (för särskilt studie- begåvade övergång till realskolan från 4 klassen) och Söderköping, majoriteten i Norrköping samt en rescrvant i Nora.

5. Övriga styrelser avstyrka ävenledes 6-klassig bottenskola och föreslå dels ny undersökning om bottenskolans längd, dels grundlig omarbetning av SK:s förslag, dels ock ny, förutsättningslös utredning. Särskilt torde nämnas, att reservanterna i Borås kräva omarbetning av för— slaget för tidsbegränsnings vinnande, vare sig denna skall ernås genom omlägg— ning av lärokurserna eller eventuellt genom tidigare övergång från folkskolan till realskolan.

Handelsgymnasier och tekniska 1äroverk.'

Genomgående avstyr—kas SK:s föreliggande förslag inom denna grupp. Det allmänt anförda skälet härtill är studietidens förlängning. Så anför H andels- ggmnasiernas styrelsekonfercns, att förslaget medför den beaktansvärda olä-

'genheten, att de från gymnasierna utexaminerade, då de börja sin praktiska kon- torsutbildning, äro ett helt år äldre, än vad annars behövde vara fallet, något som står i direkt strid med köpmannavärldens ofta uttalade önskningar. Vidare yttrar koll. vid tekniska läroverket i Malmö, att det år, som sålunda skulle till ingen nytta förnötas på skolbänken, eljest skulle begagnats till praktiskt arbete inom industrien och därmed skänkt ynglingen ett efter koll:s mening synner— ligen värdefullt för att icke säga oumbärligt tillskott till hans utbildning för teknisk verksamhet. Likaledes anser koll. vid tekniska gymnasiet i Örebro, att den nuvarande ordningen har ett bestämt företräde därutinnan, att de, som ämna söka inträde vid de tekniska läroverken, i stället för det tionde skolåret kunna ägna ett år åt industriell praktik såsom en synnerligen värdefull för- beredelse för de tekniska studierna.

Som andra huvudskäl för sitt avstyrkande anger Handelsgymnasiernas sty— relsekonferens, att språkundervisningen i den föreslagna realskolan icke är av beskaffenhet att kunna meddela samma kunskapsmått, som meddelas i den nuvarande realskolan, vilket måste anses som det minimum av förkunskaper, som hanclelsgymnasierna måste fordra för att kunna fylla sin uppgift att ut— bilda duktiga korrespondenter.

Beträffande folkskolans bärkraft yttrar koll. vid elektrotekniska fackskolan i Västerås: Kollzs erfarenhet har givit vid handen, att den undervisning i modersmålet, som meddelas i folkskolan, icke är av den art, att den kan anses utgöra »en bred och säker grund för undervisningen i främmande språk». Sorgliga erfarenheter ha även gjorts beträffande matematikundervisningen. Detta gäller icke enbart sådana elever, som efter genomgången folkskola flera år ägnat sig åt praktiskt arbete, utan även dem, som med höga betyg i moders- mål och matematik kommit direkt från A-skolor.

4-årig bottenskola förordas av sistnämnda koll. (jämte övergångsklasser), tekniska elementarskolan i Borås och tekniska gymnasiet i Orebro.

Universitets- och högskolemyndigheter.

Folkskolan som bottenskola. De myndigheter, som yttrat sig direkt om denna punkt, ha ställt sig sympatiska till principen.

Lunds filosofiska fakultet vill principiellt uttala sina sympatier för för- slaget, »att med folkskolan såsom grundval ett system av läroanstalter uppbyg— ges, som under lika villkor tillgodoser ungdomens utbildning».

Göteborgs högskolas lärarråd: Vad beträffar grundprincipen, att lärover— ken böra göras så tillgängliga som möjligt för barn ur alla samhällsklasser och att övergången från folkskola till läroverk bör ordnas med huvudsaklig hänsyn till detta krav, kan lärarrådet giva bottenskoletanken så fattad sin fulla an— slutning.

Uppsala teologiska fakultet: Att folkskolan i princip bör stå som botten- skola för hela folket är en grundsats, vars riktighet fakulteten ej vill bestrida.

Allmän ställning till SK:s förslag. De vägar, på vilka SK vill förverkliga principen, kritiseras emellertid av samtliga myndigheter, varför ingen tillstyrker SK:s förslag. Medicinska fakulteten i Uppsala samt Göteborgs högskolas sty- relse och lärar-råd avstyrka förslaget i dess föreliggande form och kräva genom- gripande omarbetning övriga myndigheter avstyrka förslaget i dess helhet.

I fråga om allmän motivering torde kunna anföras följande.

Unirersitetskanslern : Kanslersämbetet vill påpeka två omständigheter, vilka äro ägnade att redan från början väcka tvivelsmål om lämpligheten i allo av de i SK:s betänkande avgivna förslagen. Dels har nämligen SK på grund av de åt densamma i förväg givna direktiven icke haft obeskuren rätt att över- lägga om den bästa framkomliga vägen från organisatorisk synpunkt (Uppsala filosofiska fakultet), dels ock är den samling av reservationer, som i rikt mått beledsaga SK:s betänkande under namn av »särskilda yttranden» i hög grad ägnad att betaga detsamma den enhetliga karaktär, vilken vid ett så genom- gripande reformförslag vore önskvärd (Lunds filosofiska fakultet). — _ — De anmärkningar, vilka blivit framställda mot SK:s betänkande och vilka an- märkningar avse viktiga huvudpunkter i förslaget, äro efter kanslersämbetets uppfattning av så vägande beskaffenhet, att det synts kanslersämbetet omöjligt att tillstyrka bifall till SK:s förslag; och då en omarbetning av detsamma exempelvis i den riktning, att bottenskolan göres fyraårig, icke torde kunna åstadkommas utan förnyad grundlig utredning och omprövning, anser sig kans- lersämbetet böra avstyrka SK:s förslagii dess helhet.

Uppsala större akademiska konsistorium anser sig böra mot förslaget fram- ställa vissa anmärkningar, som synas konsistoriet beröra så väsentliga punkter i förslaget, att blott en revision av detsamma enligt konsistoriets mening inga— lunda torde vara tillräcklig eller möjlig, för att förslaget skall kunna bliva en antaglig grund för en genomgående och allsidig reform av det svenska skolvä— sendet. — —— Konsistoriet finner slutligen förslaget, ehuru detsamma otvivelaktigt innehåller beaktansvärda och värdefulla uppslag, icke vara av den beskaffenhet, att det kan eller bör läggas till grund för en reform av det svenska skolväsendet, varför konsistoriet avstyrker detsamma i dess helhet.

Uppsala filosofiska fakultet: Vid tecknandet av sin idealiska skol- och samhällsordning synes SK ej tillräckligt hava beaktat, att valet av yrke i över— vägande grad är en ekonomisk fråga, och att vägen till studentexamen och där— med följande utsikter att söka sin framtid på den teoretiska banan ej kan spär— ras för medelmåttiga eller svaga begåvningar, vilka tack vare föräldrarnas eko- nomiska ställning kunna få den nödiga utbildningen härför i privata skolor eller genom privat undervisning. Denna föräldrarnas strävan att efter bästa förstånd sörja för och säkerställa sina barns framtid är helt naturlig och kan ej göras till föremål för berättigat klander. Ej heller kan denna vid val av levnadsbana medbestämmande ekonomiska faktor bortelimineras genom blott och bart skolorganisatoriska åtgärder. Trots direktivets föreskrifter om kraf- tiga statsåtgärder för begåvningarnas tillvaratagande, från vilket samhälls- lager de än komma, har SK ej rekommenderat några åtgärder eller gjort några utfästelser att ekonomiskt stödja de fattiga begåvningarna. Fakulteten anser det önskvärt, att mått och steg tagas för att ekonomiskt stödja verkligt behö- vande lärjungar med utpräglad studiebegåvning, och torde de grundsatser, som därvidlag tillämpas inom Englands undervisningsväsende (se London County Council, Draft Scheme, June 1920), i någon mån kunna tjäna som vägled- ning vid ett eventuellt utarbetande av förslag i denna riktning. _ _ —— Facit av de granskade »sociala fördelarna med enhetsskolan» blir i huvudsak följande: Den nuvarande skolorganisationen, som lämnar vägen till student— examen öppen för envar, som har möjlighet eller förmåga, ersättes över så gott som hela linjen med statsskolor, öppna endast för den genom förvärvet av Vissa bestämda betygssummor ådagalagda begåvningen. Många medelmåttor och troligen även många begåvningar av ensidig läggning bliva, för så vitt de till— höra ekonomiskt mindre välsituerade hem, utestängda från statsläroverken. Aro de åter utgångna från förmögnare hem. kunna de omhändertagne av privat- läroverk med utsikt att distansera hegåvningarna i statsläroverken. Resultatet för de fattiga begåvningarna blir en avsevärt förlängd studietid med i många

avseenden sämre utbildning än nu. Största delen av landsbygdens barn ute- stängas helt enkelt från direkt övergång till läroverken. Detta framtidsper- spektiv förefaller så föga lockande, att fakulteten ser sig nödgad att även på sociala grunder avstyrka SK:s förslag om införandet av en sexårig enhetsskola.

Om kamratskapet i enhetsskolan påpekas, att själva sammanförandet av bar— nen i en gemensam skola ej ställer familjerna på samma sociala plan. Det goda kamratskapet och klassutjämningen ger fakulteten sin fulla anslutning åt, men anser, att bättre resultat härutinnan icke vinnas i den föreslagna enhetsskolan, som snarare kommer att verka splittrande än enande.

Lunds filosofiska fakultet finner sig icke kunna förorda, att en ny läroverks- organisation uppbygges på den grundval, som av SK föreslagits, åtminstone i vad angår SK-förslagets mera väsentliga principer. För den händelse sådana åtgärder skulle lagfästas, som kunde äventyra den för universitetsstudierna oundgängliga kunskapsnivån, torde det för universitetet bliva nödvändigt att taga i övervägande, vilka särskilda krav utöver studentexamen, som måste upp- ställas för inträde till universitetet.

Sistnämnda synpunkt framhålles även av Uppsala filosofiska fakultet, som anser slutresultatet lätt kunna bliva, att universiteten antingen måste fordra vissa garantier av dem, som efter avlagd studentexamen önska därstädes be- driva studier, eller oek i viss utsträckning övertaga skolans undervisning, samt av Göteborgs högskolas lärarråd.

Karolinska institutet: Grundsatsen om statens kontroll över ungdomens uppfostran riktar sig närmast mot försumlighet å föräldrarnas och målsmän- nens sida och avser näppeligen tvångsåtgärder mot dem, som i pedagogiska frå- gor hysa en från myndigheterna avvikande åsikt. Föräldrarnas strävan att skaffa sina barn den bästa möjliga uppfostran, som är att förmärka i alla sam- hällsklasser, är biologiskt sett ej något annat än en yttring av föräldrarnas om— vårdnad om avkomman. Denna strävan har i alla tider varit av största bety- delse för kulturutvecklingen och torde svårligen kunna ersättas med tvångs— och kontrollåtgärder från samhällets sida.

Folkskolans bärkraft anses ej styrkt, ifrågasättes eller bestrides. Så anmär- ker Uppsala filosofiska fakultet i en längre kritik, riktad mot folkskolans nya undervisningsplan, som ännu ej är slutprövad, bristande grund i naturvetenskap och svenska, lärarbristen, lärarnas utbildning, som trots seminariereformen läm- nar mycket övrigt att önska, den sakta progressionen av A-skolor, varefter fort- sättes: Då SK ej är i stånd att vederlägga anmärkningarna, nöjer den sig med att uttrycka allmänna förhoppningar om en blivande utveckling av folk- skolan. Den obefintliga, men erforderliga utredningen om folkskolans kom» petens är en fundamental svaghet i förslaget. Fakulteten håller före, att så länge utredning härom ej åvägabragts, ett bestämt pedagogiskt företräde måste tillerkännas en skolorganisation, som i likhet med den nuvarande gör det möjligt för folkskolans elever att på ett tidigare stadium och under en längre tid komma i åtnjutande av de förmåner, läroverken med hänsyn till undervisning, lärar- utbildning och elevmaterial kunna erbjuda. Om den kommunala mellanskolan såsom belägg för folkskolans kompetens yttras: Den är en kamperganisation, där både lärare och lärjungar veta, vad striden gäller, och därför ej sky några. ansträngningar. Det förefaller högst osannolikt, att samma resultat som nu skulle vinnas, då den eggelse, som alltid åtföljer tävlan med en större och star- kare, ej längre förefinnes, eller med ett lärjungematerial av den vanliga i stä- derna förekommande genomsnittstypen.

Professor von Hofsten, Uppsala, anför om biologiundervisningen: Så mycket kan utan tvekan sägas, att med hänsyn till den biologiundervisning, som med folkskoleseminariernas nuvarande organisation kan meddelas i dessa, folkskolan

omöjligt kan lämna en undervisning, som kan ersätta den, som nu meddelas i läroverkens lägsta klasser. Att en (ännu ej genomförd) undervisningsplan finnes, som på papperet tar sig utomordentligt vacker ut, är vid sidan av detta faktum fullständigt betydelselöst. Långt ifrån att de ur folkskolan utgående lärjungarna komma att äga »bättre förutsättningar för biologiens studium» än de, som nu flyttas från läroverkens 2:a till 3:e klaSs, kan man med bestämdhet göra gällande, att de med folkskolans och seminariernas nuvarande organisation måste vara väsentligt sämre rustade för fortsatta biologistudier. — Samma syn- punkter framföras i Lund av prof. Kylin.

Lunds filosofiska fakultet konstaterar först .den bristande utredningen å denna punkt och olägenheterna i de kommunala mellanskolorna (arbetsbelast- ningen, »det mindre gynnsamma trycket å det dagliga arbetets lugna fort- gång») och frågar sig, om man icke här har att räkna med bristande soliditet i den grundval, varpå kommunala mellanskolan haft att bygga. Beträffande den nya lärarutbildningen finner fakulteten otvivelaktigt, att man bör av den höjning av folkskollärarnas kvalifikationer, som kan bli en följd av seminarie- reformen, kunna förvänta bättre undervisningsresultat. Men fakulteten betviv- lar, att detta blir till gagn för den teoretiska utbildningen. Det är att märka, att undervisningsplanen vill tillgodose även praktiska bildningsintressen, som utformats genom de praktiska ungdomsskolorna. En förskjutning från formala till reala bildningsintressen är tydlig i den nya planen. Särskilt påpekas fa- rorna för kunskapstillägnandet genom hembygdsundervisningen. —— _ Då man betänker, att detta ämne sträcker sig över tre hela skolår, så föreligger här uppenbarligen en undervisningsfara, vars effekt endast högst minimalt torde uppvägas därav, att ämnet också bör enligt undervisningsplanen främja barnens framsteg i modersmålet. Ty härvid tillfogas strax, att det icke får övergå till modersmålsundervisning. Kanske skola systemets målsmän säga, att en reduk- tion i läsämnen å lågstadiet kan kompenseras av en vidgad och efter bättre metoder organiserad språklig och litterär undervisning är högstadiet. Vad har man för garantier för en sådan verkan? Och skulle folkskolans språkliga och litterära bildningsnivå i lyckligt fall blott kunna bibehållas vid sin tidigare grad men icke direkt höjas, så är av den nya undervisningsplanen i alla hän- delser desto mindre något vunnet för folkskolelärjungarnas förbildning för de högre teoretiska skolformerna, som just språkstudierna där komma att ställa så stora anspråk på dem. — —— — Det må icke förtänkas fakulteten, att den anser nödigt att avvakta en längre tids erfarenhet av den nya undervisnings- planens verkningar.

Reformens inverkan på folkskolan anses allmänt bliva av menlig natur. Så anför exempelvis Stockholms högskolas lärarråd:

Vid förverkligandet av denna tanke (bottenskoletanken) bör man enligt lä- rarrådets mening starkt fasthålla, att den största delen av landets ungdom är i behov av en utbildning av annan art än den, som erfordras för dem, som önska övergå till realskolan. För dem, som önska gå den praktiska vägen antingen direkt eller genom folkskolans överbyggnader, blir det därför en avsevärd olä- genhet, om hela folkskoleundervisningen genom att inriktas mot realskolan som slutmål lockas att lägga huvudvikten på den teoretiska utbildning, som erford- ras för inträdet i denna högre skola. '

Bottenskolans längd. Ingen myndighet tillstyrker G-ärig bottenskola. Som skäl för den avvisande ståndpunkten anföras särskilt utförligt den förlängda studietiden och de försvagade kunskaperna vid studentexamen. Så anför uni- oersitetskanslern under hänvisning till olika fakulteter följande:

Vid de reformer av de akademiska examina, som under senare tider vidtagits,

har det varit en av de ledande synpunkterna, att studietiden borde förkortas, så att den universitetsbildade ungdomen vid en icke alltför sen ålder finge övergå till sina egentliga livsuppgifter. Den föreslagna skolreformen skulle motver- ka detta syfte och medföra ett tillbakasteg från de resultat i berörda avseende, som genom nämnda reformer ernåtts (Uppsala juridiska fakultet). Den för- längda skoltiden kommer att till sina verkningar hårdast drabba de mindre be- medlade, de fattiga studiebegåvningarna, som SK säger sig vilja hjälpa fram. Den tanken ligger nära., att dessa fattiga begåvningar ej komma att kunna uppvisa samma examensresultat som medelmåttorna från burgnare hem, vilka från början undervisats i målmedvetet syfte att vinna inträde i läroverken. På sådant sätt komme enhetsskolan att i praktiken verka socialt söndrande i stäl- let för enande (Uppsala filosofiska fakultet).

De medicinska myndigheterna kritisera särskilt förlängningen från den syn- punkten, att de unga läkarna senare komma ut i praktiska livet.

Professor Charlier, Lund, visar, att enligt förslaget en realstu'dent skulle be- höva 25 veckotimmar mera än nu (motsvarande inalles 900 timmar) och en latinstudent 27 veckotimmar mer än nu (motsvarande inalles 972 timmar). Efter undersökning, vartill denna kolossala ökning skulle användas, fortsätter Ch.: Att förlänga studietiden för studentexamen är i och för sig mycket be- tänkligt, men ännu betänkligare ställer sig saken, om härigenom ingen reell vinst erhålles. Anledningen till förlängningen torde vara den, att SK ansett, att >>folkskolan som bottenskola» nödvändigt fordrar, att hela folkskolan först måste genomgås, innan man övergår till realskolans undervisning.

Angående farhågorna för försämrat studieresultat kan hänvisas till följande yttrande av Lunds humanistiska sektion:

Till en början vill då sektionen starkt framhålla det stora men för språk- undervisningens resultat, som —— alldeles oberoende därav, att språkundervis- ningen i sin helhet sammantränges på ett mindre antal skolår, än hittills varit fallet — enligt sektionens mening måste följa därav, att undervisningen i främ— mande språk skulle inträda vid en icke obetydligt senare ålder än nu. Det torde vara bland sakkunniga i hithörande frågor allmänt erkänt, att den rätta åldern för den första grundläggande undervisningen i främmande språk just är nio- a tioårsåldern, då minnet ännu är som mest mottagligt, och att sämre re— sultat vinnas, om elementernas inlärande uppskjutes till en senare period, då detta slag av receptivitet redan börjat att i någon mån avtaga och då dessutom arbetet med denna minneskunskaps tillägnande redan måste börja att trängas med andra mera krävande uppgifter. Häremot kan icke invända-s, att under- visningen i modersmålet i de folkskoleklasser, som skulle komma att närmast föregå den blivande realskolans första klass, skulle kunna inriktas så, att den gåve en bättre grund än hittills att bygga undervisningen i de främmande språ— ken på, och att härigenom den nämnda olägenheten med framflyttning av tiden för språkundervisningen skulle i någon mån kompenseras. Dels skulle nämli— gen en dylik grundligare undervisning i modersmålets grammatik väl kunna förbereda undervisningen i främmande språk; men ingalunda ersatta denna då det just är själva det främmade språkstoffet, som vid den lämpligaste åldern bör innötas i minnet. Dels skulle den mera grammatiserande undervisning i modersmålet, som för detta ändamål bleve nödvändig, enligt sektionens mening till avgjord skada för folkskolan förrycka dennas uppgift i fråga om moders- målsundervisningen, vilken är och bör vara en helt annan.

För övrigt torde kunna anföras: Uppsala filosofiska fakultet: Det olämpliga i att begåvade lärjungar under sex års tid tvingas att tillhöra en skola med en för dem alltför låg andlig nivå i stället för att redan efter 3:e eller 4:e året få tillfälle pröva sina krafter och utveckla sina anlag bland ett mindre antal i stort sett dem intellektuellt jäm-

bördiga kamrater och under för den högre skolans undervisning särskilt ut— bildade lärare är utan vidare självklart.

Professor J afde'rholm, Göteborg: SK:s förslag att bygga realskolan på sex- årig folkskola och anordna inträdesprövning vid 13-årså'ldern i stället för 10- årsåldern måste betecknas som ur inträdesprövningens synpunkt väl befogat, enär det vid därpå särskilt riktade undersökningar visat sig, att kunskapsbetyg i 4:e klassen eller 13-årsåldern vida tillförlitligare angiva studiefallenhet än kunskapsbetyg från 1zsta klassen eller 10-årsåldern. Detta gäller även folk- skolebetyg. Men å andra sidan går under åldrarna 10 13 år dyrbar tid för- lorad, som är även ur psykologisk och ej blott organisatorisk synpunkt lämpad för inhämtandet av elementen av främmande språk, och realskolans enligt för- slaget utpräglade koncentrationsläsning infaller, om prövningen förlägges till 13-årsålder, under pubertetsperiodens svåraste tid. Aven för gossarna, men sär— skilt för flickorna, innebär detta en viss våda. Ur skolhygienisk synpunkt är den nuvarande anordningen otvivelaktigt att föredraga. På resultatet av kun- skapsförvärvet i realskolan kommer samma omständighet att inverka synner- ligen menligt även för gossarnas del. Då förslaget dessutom ändock medför en studieförlängning av ett år, kan J. för sin del icke tillstyrka den föreslagna organisationen

Då de akademiska myndigheterna således enhälligt avstyrka G-årig botten— skola, förordas i allmänhet ingen annan särskild bottenskoletyp, utan föreslås ny utredning. I några fall förordas emellertid andra typer, för vilka redogöres nedan.

»t-år'ig bottenskola förordas sålunda av följande med nedan angivna motive- r1ngar: ,

Stockholms högskolas lärarråd: En fyraårig barndomsskola skulle innebära den fördelen, att de högre folkskoleklasserna finge fritt utveckla sig, oberoende av den högre skolans tryck och oberoende av en på inträdet i den högre skolan inriktad drill. — —— — Vidare undvekes, att prövningen förlägges till en ur psykisk och fysisk synpunkt synnerligen olämplig tidpunkt. Prövningen be- höver därjämte icke så mycket inriktas på minneskunskaper, utan hänsyn mera tagas till lärjungarnas allmänna intellektuella utrustning och lämplighet för fortsatta studier. Härigenom skulle man bl. a. undvika de risker, som en i förtid företagen gallring kan medföra för sådana stundom starkt begåvade lärjungar, vilkas utveckling under viss period av barndomen varit fördröjd.

Professor Hammer, Uppsala, anser, att den allmänna bottenskolan väl må ut- sträckas till att bliva 4-årig, men ej längre. Huvudskälen äro följande: 1) skolväsendets nationella enhet blir därigenom klarare markerad, 2) 11-års- åldern ger en avgjort säkrare hållpunkt för ett rätt val av utbildningsväg än 9—10-årsåldern. Men att gå längre och göra bottenskolan sexårig, såsom SK föreslagit, därtill finns enligt H:s förmenande icke något bärande skäl. Icke något psykologiskt, ty vad man ser beträffande ett barns anlag och håg i 12—13—årsåldern, det ser man lika bra hos ll-åringen. Icke heller något." socialt skäl förefinnes. H. anser, att SK:s båda sociala skäl rent av tala emot den sexåriga bottenskolan. Det första av dessa skäl avser de fattiga begåvnin— garnas tillvaratagande: men därvid ligger det tydligen i alla parters intresse, att detta tillvaratagande sker så fort som möjligt, så snart de begåvade blivit upptäckta. Det andra skälet — det rent sociala —— gäller kamratskapet i sko- lan såsom en klassutjämnande faktor; men 1:o) är det mest värdefulla härvid icke barnens direkta kamratskap, utan hemmens försättande på ett kamratligt socialt plan, markerat genom skolväsendets yttre enhet, 2zo) kommer ju bar- nens kamratskap på skolbänken, sedan demokratiseringen av skolrekryteringen

genomförts, att fortsätta i den högre skolan; och här är detta av vida. större social betydelse, eftersom det är i ungdomsåren och icke i de tidigare barnaåren. som de egentliga vänskapsbanden knytas. Om _det sålunda ej finnes några star— kare psykologiska och sociala skäl för den 6- a—riga bottenskolan, så finns det så mycket flera skäl emot den. Härefter redogöres för förlängningen och utför- ligt för sänkningen av kunskapsnivån, till vilken senare huvudskälet givetvis är den 6-åriga bottenskolan, d. v. s. uppskovet med de egentliga fackstudierna till ett orimligt sent åldersstadium.

Göteborgs högskolas lärarråd anser, att övergång till realskolan från både 4 och 6 klassen i folkskolan bör prövas.

Professor Charlicr, Lund, föreslår övergång från folkskolans öze klass samt professorerna Möller och F orssncr, Karolinska institutet, anse, att bottenskolan bör göras kortare än 6-klassig.

Domkapitel.

Folkskolan — bottenskola. De domkapitel, som uttala sig rörande denna punkt, ansluta sig till den allmänna principen. Så anför exempelvis Stockholms stads konsistorium, att konsistoriet icke kan annat än gilla principen att under- visningsväsendet, i mån sådant kan ske utan förfång för detsamma, bör vila på folkskolan som bottenskola. Att all svensk skolungdom i möjligast vidsträckta mån må få njuta en undervisning, om vilken det kan med sanning sägas, att den är likvärdig för alla, att den, såvitt möjligt, ställer alla på samma linje vid ut- gångspunkten för livets tävlan, samt att den på skolbänk och lekplats samman- för de olika samhällsklassernas barn och gör dem till varandras kamrater, synes konsistoriet vara i hög grad eftersträvansvärt.

Allmän ställning till SK:s förslag. Samtliga konsistorier avstyrka. SK:s för- slag. Ur kritikens allmännare delar torde kunna anföras följande.

Karlstad: Det har ofta framhållits, att SK på förhand varit bunden av stats- rådets instruktion. Man kan och bör därför icke bedöma betänkandet såsom ett på sakskäl grundat uttalande av sakkunniga, utan såsom led i en politisk proce- dur, avsedd att, om möjligt utan att en verklig utredning och meningsbildning hunnit föregå, i hast påtvinga Sverige en radikal förändring av hittillsvarande högre undervisningsanstalter.

. Redogörelsen för vad under de sista årtiondena i Sverige åtgjorts är alltige— nom behärskad av tendensen att söka ådagalägga, huru utvecklingen leder hän emot det mål, dit man nu på en del håll vill komma: den enhetsskola, för__vars skull vår gamla läroverksorganisation skall i väsentlig mån sönderbrytas. Aren- dets politiska behandling i riksdagen framställes såsom det allt avgörande. Och då man i motiveringarna icke kunnat annat än upptaga de skäl, som anförts för den gamla ordningens företräden, avvisas dessa alltigenom såsom jämförelsevis betydelselösa eller såsom innebärande sådana svårigheter, som gälla vid varje skolform. Man är på förhand av politiska hänsyn övertygad och har allenast till syfte att framställa det fastslagna resultatet såsom ofrånkomligt. Motive- ringarna äro så skrivna, att de knappast kunna övertyga andra än dem, som varit övertygade förut. Något annat har väl heller icke avsetts. Ty man har ansett sig nog politiskt stark att kunna behandla det hela som en maktfråga. Skara: Att det föreliggande betänkandet trots det imponerande arbete. som nedlagts därpå, icke kunnat ersätta den utredning, som endast livet självt kan åstadkomma, därpå tyder icke endast den stora mängden av säryttranden i syn—

nerligen viktiga och principiella frågor, utan även själva betänkandet, som ofta kommit till resultat, vilka dess föregående motivering synes snarare försvaga än stödja. Detta förhållande torde finna sin närmaste förklaring däri, att re- sultatet i det stora hela varit från början genom givna direktiv bestämt. — — _ Det är utan tvivel någonting nytt, som arbetar sig fram på skolorganisatio- nens område, och som bör komma fram. Detta nya har man betecknat med ut— trycken bottenskola eller, såsom SK hellre uttrycker sig, enhetsskola. Varken det ena eller det andra uttrycket angiver klart det berättigade nya, som bör träda frami vårt skolväsen. Detta nya, som bör främjas, kan icke heller med rätta be- tecknas såsom en i god mening »demokratisk» ande på de allmänna läroverkens område. Ty en sådan ande finns där redan, ja, sedan gammalt. Ingen som genomgått ett allmänt läroverk torde kunna bestrida, att i dessa läroverk råder fullkomlig likställighet mellan lärjungarna utan någon hänsyn till vare sig börd, samhällsställning eller förmögenhetsvillkor. Ingen torde heller kunna bestrida, att dessa läroverk av gammalt mottagit lärjungar från de mest medellösa hem och det oftast i vida större omfattning än från burgna hem. I detta avse- ende är sålunda varje reformation överflödig. Men väl behöver den svenska folk- skolan en starkare ställning, så att den av alla folkets lager omfattas med större förtroende. Denna starkare ställning gäller mindre det kvantum kunskaper, som där bör meddelas — mångläseriet är ju icke i några skolformer något efter— strävansvärt — än gedigenheten av den kunskap och fostran, som där gives. Mycket har under senare tid gjorts i detta avseende, och än mera kommer enligt vårt hopp att göras. I den mån så sker, kommer helt visst det ökade förtroendet att medföra folkskolans begagnande även från de folklager, som hittills i stort sett stått främmande för densamma. Det gäller att noga se till, vilka åtgärder som verkligen främja och icke tilläventyrs hindra målets förverkligande. Sken- bart kraftiga åtgärder kunna i verkligheten verka försvagande. Domkapitlet kan icke dölja för sig, att SK:s betänkande i viktiga punkter anbefaller sådana åtgärt cr. ,

Uppsala: Det sociala rättfärdighetskravet och intresset för allmänbildning torde kunna tillgodoses utan en så kostsam omstöpning, och uniformeringen inne- bär för det andliga arbetet en våda. —— Det föreliggande förslaget kräver för sitt förverkligande ekonomiska. offer, som. utan överdrift måste betecknas såsom oerhörda. särskilt i nuvarande bekymmersamma läge. —— _ Vad särskilt an- går de mindre bemedlades utsikter till högre bildning, bör följande tagas i be- traktande.

1) För städernas befolkning skulle det nya förslaget innebära en förlust, icke en vinst. Läroverken äro nämligen redan nu i hög grad demokratiska. Aven i Uppsala, som genom universitet, andra bildningsanstalter, länsstyrelse, re- gementen o. s. v. äger ett oproportionerligt stort antal familjer med högre teore- tisk bildning. visar en blick på läroverkskatalogen, hur stor procent av gossar- nas fäder tillhör kroppsarbetarnas klass.

2) Flerstädes på landsbygden giva kommunala mellanskolor redan en fortsatt utbildning, och den närmaste uppgiften är här att inrätta en organisk förbindelse mellan mellanskolan och gymnasiet.

3) Där varken gymnasier eller mellanskolor finnas, är i stora trakter av vårt land befolkningen så gles och folkskolans möjligheter att tillämpa sina högsta skolformer därför så begränsade, att folkskolan därstädes aldrigkan tänkas bli en nöjaktig förberedelse för fortsatt högre skolutbildning. Det torde därför vara en illusion, om man tror, att det nya förslaget öppnar vägen lika för alla.

Visby: Vad beträffar SK:s uppfattning av vad demokrati innebär, synes hos SK liksom hos den stora allmänheten, trots det demokratiska genombrottet, ännu mycket sitta kvar av den gamla överskattningen av den s. k. bildningen och de samhällsuppgifter, för vilkas utförande kräves en längre teoretisk förberedelse.

Denna uppfattning måste betecknas icke blott såsom odemokratisk, utan även såsom oetisk och leder i sin tillämpning otvivelaktigt till skada i stället för gagn .för samhället. Visserligen är det ett önskemål, att envar samhällsmedlem kom- mer på den plats, som bäst motsvarar hans naturliga anlag och begåvning, men därmed nöjer man sig icke, utan strävandet går ut på att just till dessa, som man felaktigt anser, »högre» uppgifter underlätta tillträdet för alla medborgare, oavsett anlag och begåvning, blott de hava en viss intellektuell utrustning. Den sanna demokratien åter innebär likställighet i värde och aktning för alla sam- hällsfunktioner och jämväl för deras utövare, blott dessa med trohet, nit och skicklighet fylla sina uppgifter, vare sig större eller mindre teoretisk utbildning kräves för deras utförande.

Västerås: Ett skolsystern, i vilket enhetsskoletankens abstrakt konsekventa genomförande vunnits på bekostnad av dess pedagogiska prestationsförmåga, måste inom sig uppkalla en reaktion, som trots alla. garantier, som man däremot må söka skapa, lätt kan leda utvecklingen in i en vida mer antidemokratisk riktning än den av vår nuvarande läroverksorganisation representerade. De insatser, som denna gjort och gör i de ovan nämnda sociala syftemålens tjänst, synas domkapitlet i hög grad hava av SK underskattats. An uppenbarare synes emellertid domkapitlet den överskattning vara, till vilken SK gjort sig skyldig i fråga om den sociala verkningskraften av dess reformförslag. Att det ytterligt komplicerade problemet om beredande åt alla samhällsklasser, oberoende av deras ekonomiska villkor, av lika tillfällen till undervisning och uppfostran skulle ens i någon väsentligare mån kunna enbart genom en reform av denna art lösas, måste, om man betraktar dc mångfaldiga faktorer, som här spela in, be— tecknas som en ren illusion.

Växjö: Genom direktiven hava skolfrågorna fått en ensidig och begränsad ut- redning och hava ej erhållit den fria, objektiva och vidsynta belysning, som är av nöden. Betänkandet har härmed förlorat i auktoritet och förtroende. Med detta betänkande kunna därför de aktuella skolfrågorna icke sägas hava vunnit sin lösning, utan på sin höjd har ett bidrag givits därtill. Nya uppslag och ut- redningar äro således av nöden för den definitiva lösningen av hithörande viktiga angelägenheter.

Luleå: Ett genomförande av förslaget skulle avsevärt inskränka möjlig- heterna till högre undervisning för landsbygdens ungdom. Det tillskott av värdefulla krafter, som hittills kommit från våra allmogehem, har varit synner- ligen betydande och för utvecklingen av oskattbart värde. Med detta faktum för ögonen måste man ställa sig betänksam inför en reform, som i stora delar av vårt land otvivelaktigt skulle göra det långt svårare för allmogesöner att vinna inträde i läroverket.

Folkskolans bärkraft. I allmänhet framträder åtminstone stark tvekan om den G-klassiga folkskolans bärkraft såsom bottenskola. Av vissa domkapitel direkt förnekas folkskolans kompetens. Från yttranden av de 8 domkapitel, som uttala sig rörande denna fråga, kan anföras.

Karlstad: Alla illusioner om att folkskolan skulle, på ungefär samma tid som nu de äldre läroverken, meddela ungefär samma förutsättningar för fortsatta studier, borde nog för all framtid övergivas. Man hänvisar till att de stora folkskoleklasserna skola minskas och svagare element frånsöndras. Det kan väl också påtänkas att göra »snilleurval» även inom folkskolan och på tidigare stadier. Det kan dock aldrig bli annat än ett huvudsakligt kvarstående vid de möjligheter, som nu äro då man icke vill och icke heller bör vilja taga direkta hänsyn till fortsatt studium, utan låta folkskolan verka för sitt mål.

Vädjandet till seminariernas omorganisation är också föga hoppgivande. Före— ställningen, att, tack vare denna, folkskolans förmåga att verka starkare intellek-

tuellt fostrande skulle vara i stigande, är icke riktig. Frånsett det viktiga om— råde, kristendomsundervisningen, där försämringen är påtaglig, torde det hos dem, som närmare känna saken, vara en rätt så allmän mening, att den äldre generationens lärare i det hela bättre än den yngre förmådde få barnen med sig. Reformen i fråga om seminariet innebar ju icke en ökning av förbildningsarbe— tets grundlighet: den innebar snarare en del försök att på genvägar nå resultat, som kräva mera tid för att på naturligt sätt vinnas. Det har därmed kommit till en del osmälta kunskaper, som snarast bidraga att göra avståndet mellan lärarens studier och det bildningsmaterial, han skall meddela barnen, större och svarare att personligen arbeta sig över. Reformerna hava, åtminstone ännu, snarare förvirrat och försvårat än löst lärarbildningens problem.

Och en hel del moderna ansträngningar från folkskolans sida att stå alla möjliga tidsenliga och populära hugskott till tjänst — såsom med åskådning, hembygdskunskap, kommunalkunskap, hälsolära — göra, att även inom själva folkskolan i fråga om de enkla tekniska färdigheterna att läsa innantill och för- stå det lästa, att räkna och stava och skriva resultatet knappast blivit bättre.

Luleå.: Inom Luleå stift finnas 5—1 folkskolor av A-typ, 138 av 131, 188 av Bg, 62 av lägre typ samt 956 mindre folkskolor (611 fasta, 345 flyttande). — Huru detta f olkskoleväsen skall kunna tjäna som underlag för en läroverksorganisation, där inträdesfordringarna baseras på fullständig folkskolekurs efter A-typ, är för domkapitlet ofattbart.

Härnösand måste hysa allvarliga tvivel om den G-åriga folkskolans duglighet att ersätta de högre skolornas lägre klasser och anser, att en undersökning borde verkställas i detta- hänseende.

Visby: Folkskollärarnas för läroverksundervisning ej lämpade utbildning till— lika med den omständigheten, att det alldeles övervägande antalet lärjungar i de båda högsta folkskoleklasserna, som icke ämnar fortsätta i läroverket, måste i väsentlig mån taga vederbörande lärares tid och krafter i anspråk, gör, att undervisningen i folkskolans två högsta årsavdelningar ingalunda kan motsvara den. som presteras i läroverkens l:a och 2:a klasser.

Västerås påpekar bl. a. den betydliga stagnation, som under de sista åren in- trätt 1 utvecklingen av A- skolan. Förhoppningen på utveckling i >>ökat tempo» maste betecknas såsom saknande varje underlag 1 verkligheten.

Även Växjö påpekar. att den av SK förutsatta utvecklingen 1 ökat tempo icke är att förvänta på grund av de kostnader och det starka missnöje som en forcerad utveckling skulle framkalla. Med en yttre utveckling måste följa en inte omor- ganisation av vittgående omfattning, såvida folkskolan skulle bli duglig som underlag.

Reformens inverkan på folkskolan. Vådor för folkskolan av dess ställning som bottenskola enligt SK:s förslag framhållas av Stockholms, Göteborgs, Härnösands. Linköpings, Uppsala, Lund, Skara, Strängnäs, Visby, Västerås och Växjö konsistorier.

Ur yttrandena kan anföras: Lund: Det sätt, varpå SK velat organisera folkskolan som bottenskola, skulle medföra ett undergrävande av vad som måste anses vara folkskolans huvudsak— liga uppgift, nämligen att meddela åt alla sina elever en enhetlig och samman— hängande kunskap. Folkskolan skulle icke behålla sin egen självständiga plats i undervisningssystemet utan endast eller i huvudsaklig mån bli en anhaltstation för ett fåtal.

Skara: Man synes vilja bereda folkskolan en stark ställning. I verkligheten gör man den till de högre skolformernas tryckta tjänarinna.

Strängnäs anser det ligga nära tillhands, att folkskolans dubbla uppgifter skola framkalla slitningar. I dett a fall saknas ock en utredning, 1 vad mån folk-

skolan skulle kunna fylla sitt nya värv, utan att dess ursprungliga uppgift för— ryc es.

Västerås: Från folkskolans egen synpunkt måste ett utsträckt hjälpklass— system betecknas såsom allt annat än önskvärt. Men säkerligen är detta icke den enda punkt, där en konflikt mellan de krav, som på folkskolan såsom bottenskola måste ställas, och dess egna, av dess närmaste, självständiga mål betingade in- tressen ligger hotande nära. Aven i fråga om undervisningens inre anläggning måste en slitning mellan dessa två synpunkter komma att göra sig kännbar. Till stöd för denna sin uppfattning hänvisar domkapitlet till de erfarenheter, som redan gjorts å de platser i stiftet, där en direkt till folkskolan anknuten kommu- nal mellanskola finnes.

Bottenskolans längd. Samtliga konsistorier avstyrka enbart 6-årig botten- skola. 1 reservant i Strängnäs (lektor Löw) tillstyrker den. Såsom skäl för avstyrkan anföras, utöver det rörande folkskolan förut angivna, den förlängda studietiden, anhopning av läsningen i realskolan, särskilt språkundervisningens alltför starka koncentrering och fördröjande, för sent inträde av facklärarunder- visning, olämplig övergångsålder. '

Sex konsistorier föreslå ny, allsidig utredning, tre grundlig omarbetning av förslaget, övriga avstyrka utan att föreslå ny utredning eller omarbetning. Emel- lertid anges vissa önskemål av några konsistorier.

1. 4-årig bottenskola eller utredning om sådan föreslås av: Stockholm, H ärnö- sand, Linköping, Skara, Visby, Västerås. Som skäl härför anför Linköping big. lä., att det då skulle bli lättare att från lägre skoltyp vinna inträde i real- s 0 an.

2. 4-årig och G-årig bottenskola föreslås av reservanterna W'idner och Lind- skog i Stockholms stads konsistorium.

3._ Göteborg förordar partiella reformer och framhåller önskvärdheten av att vid åtskilliga läroverk en 6— eller 7-årig parallellinje fram till studentexamen upprättas för barn, som genomgått 6-klassig folkskola. Erfarenheter, vunna av en dylik anordning, skulle bilda en solidare grundval för debatten om G—årig bottenskola.

4. Vid sidan av normal 4-årig bottenskolelinje förordar Härnösand övergångs- klas'ser å orter, där på folkskola byggd mellanskola icke finnes.

5. Luleå anser, under hänvisning till landets vitt skilda förhållanden, att i de delar, där läroverket med fördel kan bygga på G—klassig folkskola, detta må kunna ske. Men i andra delar, där folkskoleväsendet icke nått den utveckling. som förutsättes för det projekterade läroverket eller det av andra skäl är att vänta, att nuvarande läroverksorganisation bättre täcker förefintliga behov, bör den högre undervisningen bibehållas vid sin nuvarande organisation eller åtmin- stone modifieras med varsam hand. I Luleå stift finnes ingen mera utbredd önskan om en reform. ' Övriga konsistorier förorda ingen särskild bottenskoleorganisation.

Förenin gar o. dyl.

Här nedan upptagas yttranden från föreningar och andra sammanslutnin- gar, vilka icke citerats under föregående grupper.

Invändningar mot den allmänna principen om folkskolan som. bottenskola göras icke från något håll.

Beträffande den G-klassiga folkskolans bärkraft och lämplighet som

bottenskola gå däremot meningarna isär. Under hänvisning till resul- taten i de komm. mellanskolorna anse Sveriges allm. folkskollärarförcning m. fl. sammanslutningar bland folkskolornas och deras överbyggnaders lärar- kårer, att folkskolan bestått provet som bottenskola för den högre undervisnin— gen. Å andra sidan riktas kritik mot folkskolan från sammanslutningar utan- för dessa lärarkårer, varjämte Svenska Folkskolans vänners förvaltningsråd framhåller vissa olägenheter, som anses förefintliga i folkskolan, såsom folksko— . lans långsammare arbetstakt, vilket innebär slöseri med de begåvade elevernas i tid och kraft. Vidare påpekar Svenska skolläkarföreningen, att ej ens SK kan frånkänna folkskolan vissa hygieniska olägenheter, och att folkskolan ännu i stort sett saknar skolhygienisk övervakning.

Att den föreslagna reformen skulle utöva gynnsam inverkan på folkskolans utveckling, understrykes av bl. a. Sveriges folkskollärarförbund, som hyser den förhoppningen, att folkskolan mera än hittills skulle komma att omhuldas av både de kommunala och statliga myndigheterna, så att den njugghet, varmed man på många håll behandlat folkskolans krav på ekonomiskt stöd, åtminstone i någon mån måtte avlösas av en större förståelse för och uppskattning av folk- skolans arbete. Man torde också, anser förbundet, hava skäl att vänta ett större intresse för detaljerna i skolarbetet och dess resultat, då folkskolans vitsord medför en kompetens, som ej på annan väg kan förvärvas, och detta intresse torde även i många fall meddela sig till lärjungarna själva, varigenom lärarens arbete torde underlättas och större resultat vinnas. _

Däremot fruktar bl. a. Svenska folkskolans vänners förvaltningsräd för tryck å folkskolan från den högre skolan och att den nödiga arbetsron i folkskolan skulle äventyras.

SK:s bottenskoleförslag tillstyrkes av följande: Sveriges allmänna folkskol- lärarförening, vars föreningskretsar praktiskt taget med fullständig enighet om- fattat förslaget, Sveriges konim. vngdornsskolors lärarförening, Sveriges folk- skollärarinneförbund, Sveriges folkskollärarförbund samt en reservant i Ko'mm. mellanskolornas lärarförenz'ngs kommitté för utarbetande av yttrande över SK:s betänkande.

Förslaget avstyrkes däremot av sistnämnda kommittés majoritet, Svenska skolläkarföreningcn, Svenska läkarsällskapet och direktionen över Stockholms stads nndervisningsvcrk, varjämte Svenska folkskolans vänners räd påyrkar en genomgripande överarbetning av förslaget. Svenska seminarielärarföreningen avstyrker förslaget om 6-årig bottenskola som enda underlaget för den högre skolan; då dess olika kretsars uppfattning återfinnas under >>Folkskolesemina— rier» här ovan, torde ett upprepande av dess yttrande ej vara av nöden.

Det skäl, som starkast framhålles såsom stöd för SK:s förslag, synes vara, att den nuv. skolorganisationen har sociala olägenheter, som anses bliva undan- röjda genom förslaget. Såsom exempel härpå torde kunna anföras följande från Sveriges allm. folkskollärarförenings centralstyrelse:

Varje lärare med någon erfarenhet i folkskolans tjänst har i sin verksamhet ställts inför lärjungar, vilkas anlag och fallenhet avgjort visa på teoretiska studier, men som, då de sluta sin folkskolekurs, icke få fortsätta sin utbildning, emedan deras föräldrar ej förmå bekosta den privatundervisning, som erfordras, för utsikten att. om händelsevis utrymme finnes, komma in i någon av "läro-

* verkets mellanklasser, än mindre låta dem efter sex år i folkskolan börja i läro— ' verkets första klass. Det har invänts, att det står även den fattige fritt att från folkskolans tredje klass övergå till läroverket. Denna utväg finnes emeller- tid oftast icke i verkligheten. åtminstone för barn från landsbygden. Sådana barn måste då lämna hem och föräldrar redan vid 9 års ålder för att inackorde- 7—232122.

ras i en läroverksstad bland främmande människor. Hellre än att underkasta sig härmed förenade kostnader och utsätta barnen för de risker. som en sådan åt- gärd uppenbarligen kan medföra, måste föräldrarna, där de icke äro i särskilt goda ekonomiska omständigheter, avstå från att bereda sina barn läroverks- bildning. För barn från fattiga hem i städerna ställer sig saken också mycket ogynnsam. Föräldrarna kunna icke, redan då barnet är 9 år, bestämma det för studier, dels emedan de icke så tidigt kunna säkert veta, huruvida barnet äger erforderliga studieanlag, varförutan de uppoffrade penningarna mestadels äro bortkastade, och dels emedan föräldrarna icke kunna förutse, om deras arbets- inkomst medgiver, att barnet hålles i skola under 6 respektive 9 år, eller tills någon examen kan avläggas.

Vidare hava folkskolans lärare mer än andra varit i tillfälle att iakttaga, hurusom å andra sidan barn från ekonomiskt välsituerade hem efter att hava ge- nomgått folkskolans tredje klass eller ibland tidigare lämna folkskolan och sändas till läroverk även i sådana fall, då de, såsom det snart visar sig. sakna både håg och fallenhet för studier. Den stora kuggningsprocenten vid lärover- ken utgör i berörda fall ett talande vittnesbörd.

Enhetsskolsystemet ställer så långt ske kan alla barn, oberoende av om de äro från land eller stad och oberoende av föräldrarnas förmögenhetsförhållan— den, vid folkskolekursens avslutning på samma utgångslinje. Landsbygdens barn få, utan att behöva lämna hemmet före 12 a 13 år, utan att förlora tid och i regel utan privatläsning övergå till realskolan. Om föräldrarna bo i närheten av någon bland de talrika realskolorna, kunna barnen få stanna ytterligare 4 ar i hemmet, varefter vägen till studentexamen är endast 3 ar. Även för obemed- lade föräldrar 1 städerna innebär det nya systemet uppenbara fördelar. De be- höva icke träffa avgörande angående barnets utbildning förrän vid en tidpunkt, då de säkrare än vid 9-års åldern kunna bedöma dess anlag, och de behöva då icke bestämma för längre tid än 4 år framåt eller till realexamen, varefter de på grundvalen av under tiden gjorda erfarenheter hava lättare att avgöra, huru- vida barnets studieanlag och deras egna ekonomiska förhållanden medgiva stu- diernas fortsättande till studentexamen.

Beträffande studietidens förlängning anför samma styrelse: I diskussionen angående frågan om studietiden hava stora överdrifter kommit till synes. Man har bedömt frågan uteslutande med hänsyn till de gossar från mera burgna hem 1 städerna, vilka undervisas 1 de nuvarande allmänna läro- verken. För landsbygdens barn blir, som förut är nämnt, studietiden 1 regel förkortad, likaså för skaror av obemedlade barn från städerna. För de flickor, som avlägga studentexamen, uppstår ingen förlängning av studietiden, ej heller för lärjungarna vid de privata goss- och samskolor, vilka redan infört längre studietid. Vid de kommunala mellanskolorna är studietiden till realskolexamen redan densamma, som SK föreslagit, och någon klagan häröver har, såvitt cen- tralstyrelsen känner, icke försports. För det växande antalet lärjungar från dessa skolor innebär skolreformen ett tillrättaläggande av studievägen från realskolexamen till studentexamen, varigenom den tidsförlust, som den nuva— rande ordningen 1 många fall medfört, för framtiden undvikes.

4- arig bottenskola avvisas bestämt av samma förening på den grund, att med denna skulle de sociala och pedagogiska olägenheter, som anses förbundna med parallellskolesystemet, väsentligen kvarstå, och stora organisatoriska svårig- heter uppkomma för folkskolan. Särskilda begåvningsklasser i folkskolan av- styrkas likaledes. Däremot skulle tidigt utvecklade barn kunna börja folksko- lan under det år, de fylla sex år, varjämte fri flyttning bör kunna äga rum.

_ Skälenmot enbart 6-klassig bottenskola torde, såsom förut rikligt exempli- fierade, ej här böra upprepas. De önskemål, för vilka Svenska folkskolans vän-

vers förvaltningsråd påyrkar beaktande vid överarbetningen av SK:s förslag, äro bl. a.. följande: att den G-åriga folkskolan bildar grundval med hänsyn tagen till olika förhållanden i städer eller stadssamhällen med realskola eller läroverk och landsbygden med komm. mellanskola; från och med öze klassen inom folk- skolan bör inrättas en linje med undervisning även i främmande språk för de studiebegåvade barn. som ha för avsikt att fortsätta i realskolan; och böra de elever, som med tillfredsställande vitsord genomgått denna linje, i vanlig ord- ning uppflyttas till realskolan, vilken organiseras såsom treårig och följes av ett treårigt gymnasium.

De Komm. mellanskolornas lärarförenings ovannämnda kommittés majoritet föreslår 4-årig bottenskola, varjämte 2 av Sveriges folkskollörarinneförbunds 32 kretsar förorda 4— eller ö-årig bottenskola.

Kommunalfullmäktige 111. tl.

1. Följande inom denna grupp tillstyrka SK:s förslag: Hammarö, Höganäs, Hörby, Höör, Klippan, Malmköping, Säffle, Ljusdal, Osby, Tomelilla, Åstorp, majoriteterna av fullmäktige i Ström (13) och Tierp samt minoriteterna av fullmäktige i Lidingö (13), Mönsterås (1) och Valde- marsvik (8). Därjämte tillstyrkes förslaget av Sundbybergs kyrkostämma, Svedala landskommun och Torsås m'zmicipalstämrna. Skurup tillstyrker för- slaget beträffande dess ekonomiska del men avger i övrigt ej yttrande. Motiveringen är huvudsakligast av social eller ekonomisk innebörd. Såsom exempel kan anföras: Hammarö: Enhetsskolan ådagalägger på ett tydligt sätt känslan av sam- hörighet mellan olika medborgare. Förändringen i gällande rösträttsbestäm- melser bidrager kraftigt till kravet på större möjligheter att vinna utbildning för de nya samhällsuppgifterna. Med det ökade inflytandet följer ökat ansvar, vilket har till förutsättning nödiga kunskaper. vidgad allmänbildning och odlad personlighet. Det är således en naturlig följd härav, att skolväsendet ändras. Om statsmakterna anse sig kunna påtaga sig den ekonomiska uppoffring, som förslaget förutsätter, utan att därför kräva nya skatter, ha fullmäktige intet att invända mot förslaget i stort, fastän en del detaljer synas behöva korri— geras. Medan exempelvis Sundbybergs kyrkostämma anser. att ökningen i studie— tiden i det stora hela torde vara endast skenbar och att även om den för vissa kategorier skulle ökas, denna studiernas fördyring skulle träffa de grupper i samhället, som äro bättre ekonomiskt rustade, uttrycka åskilliga andra korpo— rationer sina betänkligheter rörande förlängningen, som bör bortarbetas, och förorda i vissa fall kortare genomgång av folkskolan, eller att tentamen bör tillåtas från folkskolans 5 :e klass.

11. Följande fullmäktige avstyrka förslaget, åtminstone i dess nuvarande form: Lidingö (maj. 15), Ljungby, Lungsund, Ström (min. 9), Tierp (1 res.), Mönsterås, Nederkal-ix, Sunne och Vara, varjämte Valdemarsvik (maj. 8), som ej yttrar sig över förslagets skoltekniska innebörd, avstyrker från ekonomisk synpunkt. Då motiveringarna för avstyrkan i stort sett sammanfalla med hithörande motiveringar under andra grupper, torde de icke behöva anföras. Framför allt kritiseras studietidens förlängning. Därjämte torde böra framhållas, att

förslaget om A-skola som bottenskola röner opposition, då detta anses innebära otillbörhg premlering av städernas och industribygdernas folkskolor.

' Inomo4 korporationer förordas -i--årig bottenskola, varvid även framställes onskemal om 6—ar1g bottenskoleorgamsation vid sidan av denna.

Saltsjöbadens fullmäktige slutligen endast uttala som önskemål, att en sådan organisationbör ordnas, att en förlängning av den redan nu långa studietiden 1cke bhr följden.

Stadsfullmäktige.

I. Följande stadsfullmäktige tillstyrka SK:s organisationsförslag i huvud- sak eller uttala sin principiella anslutning till det:

a) enhälligt: Boden, Eslöv, Köping, Ludvika, Motala, Norrköping, Nässjö, Oskarshamn, Ronneby, Simrishamn, Vaxholm, Värnamo, Västervik = 13;

b) majoriteter: Arvika (16), Eskilstuna (31), Göteborg (36), Jönköping (24), Katrineholm (18), Landskrona (23), Lidköping (14), Nyköping (19), Piteå (11), Söderhamn (21), Tranås (13), Uddevalla (16), Vetlanda (12);

c) minoriteter: Karlshamn (10), Kalmar (14), Luleå (17), Mariestad (4), Sala (13), Skellefteå (7), Skövde (14), Sollefteå (3), Sölvesborg (1), Upp— sala (16), Varberg (14), Visby (12), Växjö (1).

Som motivering anföras främst de sociala skälen för bottenskoleorganisa- tionen. Såsom exempel på ofta återkommande yttranden kan anföras:

Köping: Fullmäktige uttala sin anslutning till enhetsskoletanken såsom inne- hållande en rättfärdig idé och uppburen av principer, vilka i ett demokratiskt samhälle synas utgöra den enda i längden hållbara grunden för skolväsendets anordning. En skolorganisation. i huvudsak sådan som SK föreslår, skulle helt visst vara ägnad att på ett lyckligt sätt främja samhörighetskänslan mellan de skilda samhällsklasserna och verka socialt utjämnande.

Åtskilliga fullmäktige åberopa även resultaten av 6—klassig bottenskole- organisation i det egna samhället.

Ett större flertal fullmäktige yrka emellertid på åtgärders vidtagande för undvikande av studietidens förlängning. Så anse sig exempelvis Norrköpings fullmäktige, som intet ha att erinra mot grundsatsen om folkskolan som botten- skola, med hänsyn därtill, att den redan nu tillräckligt långa studietiden för svensk ungdom enligt SK:s förslag skulle ytterligare utökas. såväl ur social som ekonomisk synpunkt böra förorda en överarbetning av förslaget i syfte att finna en utväg för avkortning av studietidens längd till nio år för realskol- examen och tolv år för studentexamen.

Aven andra reservationer göras. Nyköpings fullmäktiges majoritet, som i princip godkänner betänkandet. anser, att då en stark saklig kritik från olika håll framkommit mot vissa delar av förslaget, dessa delar böra omarbetas. Bland de frågor, som äro i behov av förnyad prövning, framhållas särskilt frågan om studietidens förlängning samt frågan från vilken av folkskolans klasser övergången till den högre skolan bör ske.

Nässjö fullmäktige anse det icke böra förbises, att ett genomförande av för— slaget förutsätter, att folkskolan fyller kraven på att vara förberedande till realskolan, d. v. s. allmänt inrättas såsom heltidsläsande.

Uppsala reservanter framhäva önskvärdheten av en förnyad prövning i de punkter, där en opartisk kritik kommit med välbefogade anmärkningar, och Skellefteå minoritet anser förslaget, till vilket principiell anslutning anges, dock vara i sitt nuv. skick omöjligt att genomföra.

II. SK:s förslag avstyrkes, åtminstone i dess nuvarande skick, eller omarbet- ning av detsamma kräves av följande:

3.) enhälligt: Arboga, Borgholm, Djursholm, Eksjö, Enköping, Falkenberg, Filipstad, Gävle, Halmstad, Härnösand, Kristianstad, Kristinehamn, Laholm, Lysekil, Lund, Skänninge, Strömstad, Söderköping, Umeå = 19;

b) majoriteter: Karlshamn (14), Kalmar (17), Luleå (18), Mariestad (ej ang.), Sala (14), Skellefteå (14), Skövde (16), Sollefteå (ej ang.), Sölvesborg (d:o), Uppsala (27), Varberg (16), Visby (15), Växjö (ej ang.);

e) minoriteter: Arvika (10), Eskilstuna (14), Göteborg (21), Jönköping (16), Katrineholm (9), Landskrona (13), Lidköping (11), Nyköping (13), Piteå (10), Tranås (4), Uddevalla (15), Vetlanda (9).

Minoriteten i Söderhamn (11) anser bl. a. förslagets pedagogiska värde tvi- velaktigt, men anger f. ö. ej sin ståndpunkt till förslaget.

Någon opposition mot den allmänna principen folkskolan som bottenskola förefinnes icke. Ett flertal fullmäktige avstyrka förslaget i dess nuvarande skick och framställa önskemål vid eventuell omarbetning. Skälen för avstyrkan äro i allmänhet desamma, som återfinnas under andra grupper, särskilt fram- hållas olägenheterna med studietidens förlängning, varjämte åtskilliga anse kostnaderna för genomförandet av förslaget för stora för kommunerna. Bland såsom enhälliga upptagna styrelser förefinnes stundom olika ståndpunkt så tillvida, att en majoritet yrkar avslag, en minoritet omarbetning enligt före- slagna riktlinjer eller tvärtom, men fullmäktige äro eniga därutinnan, att för- slaget ej i sitt föreliggande skick tillstyrkes. För övrigt torde kunna anföras följande synpunkter från yttrande av Lysekils fullmäktige:

En 6—årig folkskola, vars kunskapsmeddelelse tar sikte på begåvningen sna- rare undcr än över medelmåttan. uppfostrar mot sin vilja och avsikt de mera be- gåvade till lättja. En begåvad kunde sannolikt utan fara för kvarsittning stanna hemma halva veckan och ändå medhinna inhämtandet av föreskrivna kunskaper. Overhoppning av klass eller hjälpklasser kräver ekonomiska upp- offringar. —— —— SK idealiserar förhållandena för att komma dit ,den vill. Den förutsätter en svenska folkets stora och allmänna bildningstörst. Då man känner svårigheterna att kvarhålla barnen folkskolan ut mot deras och föräld- rarnas vilja, merendels av ekonomiska skäl, måste detta stämplas som övertro. Aven om landsbygden kunde utbyta sina skolformer mot A, kvarstode för fler— talet studiebegåvade barn det väsentligaste hindret för fortsatta studier, näm- ligen bristen på medel för inackordering i staden.

Inom 8 fullmäktige framställes yrkande på utredning av eller försök med 4-årig bottenskola, varvid även föreslås övergångsklass eller supplementklass i realskolan, byggande på 6-årig bottenskola ; inom 2 fullmäktige förordas 5-årig bottenskola.

Ytterligare 14 fullmäktige hava insänt yttrande, vari .dock ej avhandlas bot— tenskoleproblemet ; i allmänhet kräves studietidens förkortning.

Vid _översändande av fullmäktiges yttrande till vederbörande länsstyrelse yttra Slg' några magistrater rörande betänkandet, varvid ingen magistrat till— styrker förslaget i dess förevarande skick.

Länsstyrelser.

Länsstyrelserna i F alan, Vänersborg och Orebro hava icke avgivit utlåtande. Bland övriga länsstyrelser uttala sig några om principen folkskolan som bot- tenskola och synas då icke hava något att erinra mot densamma i allmän mening.

Vissa länsstyrelser anse emellertid de sociala fördelarna av bottenskolan tvi- velaktiga. Så anför exempelvis

Linköping: Man torde icke böra ställa alltför stora förväntningar på de sociala fördelarna av folkskolan som bottenskola. Det lärer icke kunna und— vikas, att barnen från sina föräldrahem till skolan medföra intryck av den spänning, som på sina hall tyvärr ännu fölefinnas mellan olika samhällsklasser. och att därigenom redan på skolstadiet dessa samhällsklasser så att säga brin- gas i kampställning mot varandra. Det ligger ock nära till hands, att i en skola med barn från alla samhällsklasser barn från i socialt hänseende jämn- ställda hem sluta sig samman till kotterier, och att därigenom klassmotsättnin- garna skärpas i stället för att mildras. Med det anförda har K. B. ingalunda velat taga bestämd ståndpunkt emot folkskolan såsom bottenskola, men K. B. har dock ansett sig böra uttala sin tveksamhet, huruvida fördelarna av denna reform låta förverkliga sig i den omfattning, som dess förespråkare tänkt sig. I varje händelse måste K. B. betona, att stor varsamhet är av nöden med av— seende å sättet för omorganisationens genomförande. Det måste anses såsom en mycket naturlig och fullt berättigad känsla hos föräldrar, vilka ägna sina barns fostran en omsorgsfull uppmärksamhet, att motsätta sig sammanföran- det av dessa barn med barn från hem, varest föräldrarna sakna förmåga eller vilja att rätt handleda sina barn. En dylik känsla får icke våldföras, och om därför idén med folkskolan såsom bottenskola bringas till utförande, bör denna reform icke förbindas med åtgärder, som förhindra föräldrar, vilka sådant önska, att åtminstone för barnens första läroår anlita andra läroanstalter.

Där länsstyrelserna uttala sig om folkskolans bärkraft, anse de det tvivel- aktigt, om folkskolans 6 klasser skola kunna uppbära den högre skolan. Så anser t. ex. Umeå, att folkskolan icke är så beskaffad, att den på lång tid ännu kan ersätta läroverkens lägsta klasser.

Visby framhåller, att folkskoleväsendet ej är så ordnat i alla kommuner, att en omedelbar övergång till högre skola skulle kunna äga rum, och fortsätter: SK har visserligen icke förbisett, att förutsättningen för den nya organisationen icke allestädes är till finnandes, och antyder, att det i dylika fall bör ankomma på det allmänna att vidtaga erforderliga åtgärder. Men något förslag, när och huru dylika åtgärder skola komma till stånd, lämnas icke.

Uppsala yttrar beträffande folkskolan följande: I underdånigt yttrande om förslag till dövstumundervisningens ordnande hade länsstyrelsen tillfälle att framhålla riktigheten av den princip. va1 pa detta förslag vilar, eller att lärjungar med väsentligen olika förutsättningar icke böra sammanföras till gemensam undervisning. SK erkänner även hindret av den starkare blandningen 1 folkskolan (sid. 39). Hjälpklassystemet utgör icke någon tillfyllestgörande åtgärd för olägenheternas avhjälpande, och det är icke blott »formalism», som lägger hinder i vägen för en förtidig flyttning till högre klass. .

Beträffande reformens inverkan på folkskolan anse de få länsstyrelser, som yttra sig härom, att vådor för folkskolan icke kunna undvikas.

Allmän ställning till SK:s förslag. Ingen länsstyrelse tillstyrker genomfö- rande av SK:s förslag i oförändrat skick.

Överståthållarämbetet åberopar yttrande av direktionen över Stockholms stads undervisningsverk.

Stockholm: När det gäller att föra fram reformprinciper av så genomgripan- de art, måste enligt länsstyrelsens mening noga tillses, huru långt förutsättnin- gar finnas, för att deras tillämpning skall giva ett resultat, vilket verkligen innebär de sakliga framsteg, som därmed åsyftas, och det är ej mindre ange— läget att så långt sig göra låter söka i den nya organisationen tillvarataga de värdefulla element på undervisningens område, som vuxit fram under den hit- tillsvarande ordningen och som icke utan skada kunna tillspillogivas. Läns- styrelsen kan ej undgå att befara, att SK:s förslag brister i dessa avseenden, i det att förslaget genomför de ovannämnda principerna på ett alltför schematiskt sätt, utan tillräcklig hänsyn till de faktiska förhållanden, med vilka man har att räkna. — —— _ Länsstyrelsen nödgas för sin del anse, att denna kritik (mot SK:s bottenskoleförslag) _ om den också delvis skjutit över målet i det väsentliga är berättigad. Vad SK anför om »medeltalsåldern» för nuvarande abiturienter kan omöjligen godtagas såsom någon verklig tröstegrund gentemot det faktum, att skoltiden i normala fall enligt dess förslag skulle obestridligt utsträckas till 13 år, medan den i nuvarande statsläroverk utgör 12 år. En skolorganisation, som medför en dylik konsekvens, måste ur både nationaleko- nomiska, statsfinansiella och pedagogiska synpunkter framkalla de starkaste betänkligheter. Ej heller synes SK hava kunnat på ett tillfredsställande sätt vederlägga farhågorna för en försvagad undervisning i främmande språk; när häremot åberopas resultaten i tyska och engelska i de kommunala mellansko- lorna, jämförda med motsvarande resultat vid statens realskolor och samskolor, så kan denna jämförelse i och för sig knappast godtagas såsom fullt bevisande på grund av åtskilliga osäkra faktorer i det tillgängliga materialet, och här- till kommer, att den i varje fall icke ger någon ledning för bedömande av skol- undervisningens slutliga resultat —— i studentexamen.

Uppsala instämmer i allt väsentligt med Större akad. kons. i Uppsala och anför f. ö. bl. a.: Att såsom SK säger, »förödelsen gått härjande fram över mänskliga och ekonomiska värden», kan icke vara något skäl för att genom di- rekt och indirekt dyrbara anordningar söka förverkliga ett abstrakt och åt- minstone till stor del på missförstånd vilande likhetskrav. Så framt (sid. 67) >>ökat inflytande föder ökat ansvar och båda hava till oeftergivlig förutsättning ej blott nödiga kunskaper om de förhållanden, som under ansvar skola regleras, utan ock vidgad allmänbildning och en odlad personlighet», så måste en så- dan »oeftergivlig förutsättning» antagas redan hava befunnits vara för handen, innan i en utsträckning, som knappast kan bliva mycket större, >>för nya med— hårgargrupper öppnats möjlighet till medinflytande vid avgörandet av statens o en».

Nyköping instämmer med magistraten i Eskilstuna. _ Linköping anför utöver vad förut nämnts, att länsstyrelsen icke kan känna Slg' övertygad, att förslaget innebär den lyckligaste lösningen av skolfrågan. Ur sociala och nationalekonomiska synpunkter verkar förlängningen av studie— kursen som en alldeles given olägenhet.

Jönköping, som hemställer, att förslaget icke f. n. måtte till någon vidare åtgärd föranleda, anser, att planens realiserande skulle ålägga landet en börda, vartill åtminstone för närvarande saknas bärkraft; något trängande behov av omläggning föreligger icke; den stora allmänheten torde vara rätt ointresserad till förslaget i annan mån, än att helt visst ingen önskar förlängning av studie-

1 en.

Växjö anser, att SK i viss mån förbisett förtjänsterna i nuvarande skolorga—

nisation med avseende å ståndcirkulationen. I detta hänseende torde utan fara för motsägelse kunna såsom en förtjänst hos det bestående framhållas, att. näp- peligen något annat land haft eller har en skolorganisation, som i högre grad än vår främjat ståndscirkulationen. Skulle emellertid SK:s förslag efter de modifikationer däri, som icke lära kunna undvikas —- i tillämpningen leda till en av SK visserligen icke beräknad eller avsedd ökning av deras antal, som söka komma fram studievägen en utveckling, varmed helt visst bör räknas —, så må med allt skäl kunna ifrågasättas, om en sådan utveckling i och för sig skulle vara önskvärd. Redan nu är otvivelaktigt tillströmningen till lärdomsskolan större, än som ur samhällets synpunkt kan anses behövligt; och med avseende å ungdomens eget välförstådda intresse är väl fråga, huruvida skäl finnes att ytterligare uppmuntra dragningen till den intellektuella banan, där konkurren- sen om utkomsten redan nu i så stor utsträckning medför missräkningar. Å andra sidan torde väl kunna fastslås såsom ett sakförhållande, att den nu— varande skolorganisationen icke bereder begåvningen och ihärdigheten några större svårigheter att bana sig väg uppåt från ett lägre till ett högre samhälls— lager. »— — — Efter ytterligare erinringar finner länsstyrelsen, att en mera. allsidig och förutsättningslös utredning erfordras.

Kalmar anmärker på studietidens förlängning och de olika inträdesprövnin- garna och finner förslaget ej i det skick, det nu föreligger, vara av beskaffenhet att böra antages.

V isby kan icke heller tillstyrka förslaget i oförändrat skick; skälen äro bl. a. studietidens förlängning och folkskolans bristande bärkraft.

Karlskrona hemställer på samma skäl om genomgående omarbetning av förslaget.

Kristianstad anser, att SK genom ett strängt schematiskt förfarande vid till- lämpningen av principerna i betydelsefulla enskildheter drivits till konsekven- ser, som ur olika synpunkter torde vara otillfredsställande eller i varje fall av omtvistligt värde. Studietidens förlängning måste underkastas en grundlig revision, varmed lämpligen borde förbindas en utredning, i vad mån folkskolan må kunna anpassas efter kraven på bottenskola. — — Förslaget är icke av beskaffenhet att i oförändrat skick böra läggas till grund.

Malmö anser förslaget icke i dess nuvarande skick böra komma till genom- förande och kritiserar bl. a. det ringa antalet A-skolor samt studietidens för- längning.

Halmstad: Enhetsskolan är ingalunda en logisk konsekvens av bottenskolan. Bottenskolan är en sant demokratisk anordning, som avser att för begåvningarna bereda tillfälle till fortsatta studier, när övriga förutsättningar förefinnas. I denna mening existerar den redan, eftersom man från folkskolans tredje klass kommer direkt in i läroverkets första klass. Enhetsskolan är däremot en byrå— kratisk tvångsinstitution, som avser att driva alla barn utan åtskillnad in på en enda av staten sanktionerad och reglementerad studieväg.

Studietidens förlängning anser länsstyrelsen så bakvänd och otidsenlig, att förslaget enbart därigenom borde vara dömt. Emellertid synes problemet icke böra inskränkas allenast till att kunna bibehålla den nuvarande studietiden utan böra utvidgas till att söka efter medel att kunna förkorta .den. Om detta är möjligt, beror väsentligen på, huruvida det mått av allmänbildning, som nu krä- ves i studentexamen, måste anses lämpligt avpassat eller om icke kravet på dy- lik bildning kan utan skada sättas väsentligt lägre. Länsstyrelsen, som håller "före, att det är av största vikt," att ungdomen, så snart det lämpligen låter sig göra, ledes in på den bana, dit vars och ens håg och begåvning pekar, anser det angeläget, att fordringarna i nyssnämnda avseende icke sättas alltför högt. Med iakttagande, att en tillräcklig allmänbildning erhålles, bör tiden icke som nu

förnötas med inlärande av en mängd ämnen och lärdomsstoff, som för de allra flesta icke bliva till praktisk nytta i livet. Nationen har icke råd till lärdoms- lyx, Och den unge, särskilt den mindre bemedlade, har icke råd att offra tid och kostnader för att skaffa sig lyxlärdom.

Huruvida förkortningen skall ske genom att tiden till studentexamen sam- manpressas till 11 år eller om studietiden på läroverksstadiet göres än kortare, varvid dess avslutning givetvis får lägre värde än nu, må vara en öppen fråga. I senare fallet kan man tänka sig en lämpligt avvägd allmänbildande avslut— ningsexamen, som kunde avläggas efter en normal studietid av inalles exempel— vis 10 år och således i värde överträffande såväl den nuvarande realskolexamen som ock till följd av den längre tiden inom läroverket jämväl den av SK ifråga- satta realexamen. I fråga om ett sådant skolsystems pedagogiska och organi- satoriska utformande samt dess ekonomiska möjligheter kan länsstyrelsen gi- vetvis icke nu närmare uttala sig. Efter en dylik allmänbildande avslutnings- examen, vilken borde meritera till ett stort antal befattningar, för vilka nu stu- dentexamen alldeles onödigtvis kräves, skulle följa ett antal speciella fortbild- ningskurser, avsedda att ytterligare förbereda för inträde vid universitet och högskolor av skilda slag. Längden av dessa kurser, som borde vara starkt kon- centrerade och endast innefatta ämnen av otvivelaktig vikt för fortbildningen, skulle givetvis växla efter behovet. I vissa fall borde en ettårig kurs vara till- fyllest. I andra fall torde kursen behöva vara tvåårig.

SK:s förslag är icke ägnat att läggas till grund, utan frågan måste under- kastas ny utredning. '

Göteborg, som finner studietidens förlängning tillskynda stat och kommun ökade kostnader, anser, att en ändring av förslaget bör komma till stånd, vari— genom olägenheten undvikes.

Mariestad, som klandrar studietidens förlängning, föreslår omarbetning av förslaget, därest icke med reformens genomförande anses böra t. v. anstå på grund av de rådande ekonomiska förhållandena.

Karlstad biträder uttalandet från Karlstads högre allmänna läroverk. Västerås anser en del av erinringarna mot 6—årig bottenskola berättigade. Går-le vill starkt ifrågasätta, huruvida det önskvärda organiska samman— hanget mellan folkskola och övriga läroanstalter nödvändigt skall sökas mellan folkskolans sjätte klass och övriga läroanstalter och icke lämpligare på ett tidigare stadium. Folkskolans syfte som avslutningsskola för flertalet barn gör den mindre lämplig härtill. Följden har också blivit förlängning av studie- tiden, som klandras. —- —— Länsstyrelsen finner sig icke kunna förorda förslaget.

H ärnösand. som bl. a. anmärker på de heterogena folkskolorna och de ekono— miska svårigheter, som uppstå genom att forcera utvecklingen till förbättring, ställer sig starkt tveksam, huruvida tiden för bottenskoleprogrammets genom- förande ännu kan anses vara inne".

Östersund hyser inga betänkligheter mot folkskolan som bottenskola, men håller före, att folkskolan f. n. ej kan fylla den uppgift, SK vill giva den. Stu- dietiden, redan tämligen lång, skulle förlängas med ytterligare ett år. SK:s för— slag bör icke f. n. läggas till grund för en skolreform.

Umeå klandrar bl. a. förlängningen av studietiden. tillstyrker ej förslaget, utan hemställer, att hela frågan underkastas ny allsidig utredning.

Luleå yttrar bl. a.: Vad angår frågan om möjligheten att anordna sexårig folkskola såsom bottenskola, kan anmärkas, att SK, som stödjer sitt förslag därutinnan på erfarenheten från kommunala mellanskolor, åtminstone vad Norrbottens län vidkommer, icke fullt beaktat det förhållandet, att folkskolvä- sendet inom detta län med undantag för några enstaka större platser icke nått

eller på lång tid kan nå sådan utveckling, att folkskolan kan fylla måttet såsom bottenskola. För det stora flertalet av landsbygdens barn inom detta län skulle ett villkor om genomgången sexklassig bottenskola i betänklig grad försvåra in- trädet till läroverk, och denna svårighet skulle fortvara, ända till dess folkskol- väsendet inom länet nått den utveckling, SK förutsätter. Ur denna synpunkt an- ser sig länsstyrelsen icke kunna för närvarande tillstyrka förslaget om obliga- torisk sexklassig bottenskola.

Bottenskolans längd. Som framgår av det föregående, tillstyrkes icke 6- klassig bottenskola av någon länsstyrelse.

Förord för annan bottenskoleorganisation lämnas i allmänhet ej. Dock anser Umeå en utredning om lil-årig bottenskola böra komma till stånd; Karlskrona håller före, att ett urval av dem, som besitta större håg och fallenhet för intellek— tuellt arbete, synes böra göras på ett tidigare stadium, vare sig nu detta lämpli- gen bör sättas omedelbart efter genomgången av de förberedande klasserna eller först efter ytterligare ett år i folkskolan; Härnösand anser det kunna ifrågasät- tas, om ej inom folkskolan en differentiering mot å ena sidan de praktiska ung- domsskolorna och å andra den fortsatta mera teoretiska undervisningen skulle kunna förläggas till den tid, då folkskolans femte klass genomgåtts, och H alm— stad yttrar, att det icke synes kunna göras någon befogad anmärkning mot att läroverkens första klass slopas och inträde sker efter folkskolans fjärde klass.

Stockholm slutligen yttrar sig utförligare rörande bottenskoleorganisationen och anför bl. a. följande: Att statsläroverk av den typ, som uppvuxit i de kommunala mellanskolorna, upprättas och träda i stället för dessa sistnämnda på platser, där staten anser det påkallat att inrätta sådana undervisningsanstal- ter, bör efter den provtid, som denna typ genomgått, anses fullt riktigt. Men därav behöver icke följa, att en sådan skoltyp göres allenahärskande, med de olägenheter, som därav skulle följa. Fastmera synes det naturliga vara, att i samhällen, där sådant befinnes lämpligt, exempelvis där ett stort lärjungeantal kräver flera läroverk, även använda en annan realskoletyp, såsom från läro- verkslärarhåll med styrka påfordrats, vilken skulle bygga på fyraårig folk- skola, och därmed bibehålla den nuvarande. normala skoltiden oförlängd, samt eventuellt också medgiva ett fyraårigt gymnasium. Aven i denna skoltyp skulle folkskolan ingå såsom bottenskola, om också endast med 4 klasser, och en indragning ske på det lägsta stadiet, nämligen av läroverkens nuvarande första klass —— det kan erinras, att bottenskoleprogrammet tidigare just gått ut på en sådan anordning.

En dylik variation av skoltyper synes SK icke anse förenligt med sin prin- cip om >>enhetsskolan», och den antyder såsom skäl för sin stränga schemati- sering även, att särskilda förmåner icke böra beredas en delvlärjungar i jäm- förelse med andra. Länsstyrelsen kan icke känna sig övertygad av ett sådant resonemang. Om staten, särskilt i mindre samhällen, av olika skäl, bl. a. eko— nomiska, finner sig böra upprätta realskolor av mellanskoletyp, byggda på sex— årig folkskola, så lära dessa skolors lärjungar icke hava någon fördel därav, att samma typ göres obligatorisk även för andra samhällen; ej heller kan det vara rimligt att endast i likställighetens namn motsätta sig, att på andra håll använ— des en något annan skoltyp, i fall därmed kunna vinnas så betydelsefulla för— delar, som ovan angivits. ' Principen om enhetsskola får väl icke fattas så abstrakt, att icke tillämpningen kan något varieras efter olika förhål- landen på olika platser. Det levande livets krav och lärjungarnas intressen måste gälla för mera än den yttre uniformiteten, och en viss rörelsefrihet mellan olika skoltyper bör även ur allmänt pedagogiska synpunkter kunna vara för-

månlig —- såsom för övrigt SK själv i någon mån medgivit genom sitt mycket erkännansvärda förslag om upprättande av ett antal lyceer inom större sam- hällen. En sådan variation, som här förordats, mellan en skolform byggande på sexårig och en annan byggande på fyraårig folkskolkurs skulle slutligen bli ett gott medel att inhämta praktisk erfarenhet om den enas eller den andras företräden och utvecklingsmöjligheter.

KAP. lI.

Sam- eller särundervisning.

Vid övervägandet av möjligheterna att i full utsträckning realisera kravet på den kvinnliga ungdomens likställighet med den manliga i fråga om bere- dande av högre teoretisk undervisning genom statens försorg upptager skol- kommissionen till behandling frågan om sam- eller särundelvisning och lämnar en framställning av skälen för och emot samskolan. Kommissionen kommer vid sin utredning till den åsikten, att samskolan, under förutsättning att vid dess organisation nödig hänsyn tages ej mindre till hygieniska krav än även till den differentiering vid undervisningen, som könens olikartade uppgifter påkalla, är en god skolform både i fråga om undervisning och upp— fostran. I betraktande härav och med särskild hänsyn till skäl av ekonomisk art håller kommissionen före, att på varje ort, där läroverk skall finnas, detta i första hand bör anordnas såsom samskola. Endast i de samhällen. där för- hållandena medgiva anordnande av två eller flera läroanstalter å såväl mellan- som högstadiet, bör enligt kommissionens mening tillbörligt utrymme givas åt särundervisning av såväl gossar som flickor, i det att läroanstalter av särskole- typ må upprättas vid sidan av samskolan.

Av de omkring 325 myndigheter, som upptaga frågan om sam— eller sär- undervisning, ställa sig endast 28, därav 15 kollegier eller styrelser vid kom- munala mellanskolor och 5 kommunal- eller municipalfullmäktige, samt reser— vantcr vid 4 kollegier och 1 förening utan reservation på kommissionens stånd— punkt. Några av dessa motivera icke sin ställning, utan förklara endast, att de ansluta sig till kommissionen. I 9 fall hänvisas till de goda erfarenheterna av samundervisningen vid kommunala mellanskolor, högre folkskolor och folk- högskolor. Kollegiet vid samskolan i Filipstad framhåller, att »samskolorna äro andra skolor överlägsna genom större trevnad, ljusare stämning och bättre kamratanda. Det psykologiska inflytande, som gossarna och flickorna utöva på varandra, är alldeles tydligt till båda könens fördel.» — Det yttrande, som avgivits av en reservant vid högre allmänna läroverket i H ärnösand, kan sägas utgöra en sammanfattning av de olika skäl, som framförts för att hävda sam- skolans företräden framför särskolan. Ifrågavarande reservant framhåller: »1) Om uppfostran i skolan gäller det samma som om uppfostran i hemmet, näm- ligen att den bäst tillgodoses genom både manlig och kvinnlig påverkan. 2) Samskolan skänker därför en allsidigare bildning, alldenstund både det manliga och det kvinnliga inflytandet här kan göra sig gällande. 3) Vad beträffar risken för överansträngning av flickorna under övergångsåldern, så är härom ingenting bevisat, och den omständigheten, att olikheterna mellan de båda könen under övergångsåldern och senare bli mera utpräglade, synes snarast tala till sani-

skolans förmån _— att gossar och flickor få tillfälle att lära känna och ömse- sidigt påverka varandra, har nämligen stor uppfostrande betydelse. 4) Sam- undervisning skapar ett betydligt sundare och naturligare förhållande mellan ungdom av båda könen, varför den ur rent moralisk synpunkt är att föredraga. 5) Erfarenheten från utlandet giver vid handen, att flickorna i fråga om kun- skaper och examensprestationer reda sig bättre i samskolor än i rena flick- skolor, och att även gossarnas kunskapsnivå är lika hög eller högre i sam- skolorna.»

Kraven på differentiering av gossarnas och flickornas undervisning torde enligt nu ifrågavarande myndigheters uppfattning ha blivit tillgodosedda dels genom bortvalsrätten och dels genom flickskolan av B-typ.

Ett par myndigheter, som i stort sett endast haft goda erfarenheter av sam— undervisningen, ansluta sig till kommissionens förslag att göra samskolan till den normala skolformen under förklaring, att de anse detta innebära den enda möjliga praktiska lösningen av statens övertagande ej blott av gossarnas utan även av flickornas högre teoretiska undervisning.

Ytterligare omkring 15 myndigheter, däribland främst de högre samskolorna, samt några reservanter uttala sin fulla anslutning till det förtroende för och den värdesättning av samundervisningen, som uttalas i Betänkandets principiella del, och framhålla betydelsen av att blivande män och kvinnor i stor utsträck- ning komma att från barndomen arbeta sida vid sida. Jämväl dessa myndig- heter anse, att den obestridliga olikhet, som förefinnes mellan gossar och flickor, ingalunda är av den art, att den gör samundervisning olämplig. »Tvärt om har denna olikhet, liksom den olikhet som förefinnes mellan barn från hem med olika yrken och samhällsställning, visat sig bidraga till att göra arbetet i skolan mera omväxlande och levande.» De säranordningar, som komma att bliva nödvändiga för att tillgodose gossars och flickors krav på i vissa avse— enden olikartad utbildning, kunna tillgodoses inom samskolans ram. Skulle därvid uppstå Vissa schematekniska svårigheter, äro dessa av ringa betydelse i jämförelse med den vinst en väl genomförd samskoleorganisation skulle tillföra vårt land på den allmänt medborgerliga uppfostrans område.

Beträffande de betänkligheter, som anförts mot samundervisningen, fram- håller kollegiet vid Uppsala enskilda lärorerk och. prioatgymnasium: »Inom samskolckretsar råder en ganska enig och säkerligen välgrundad övertygelse, att flertalet av de invändningar. som ofta med stor tvärsäkerhet resas mot sam- skoleformen, äro uppkonstruerade och framkomma från häll, där obekantskapen med denna skolform är mer eller mindre fullständig.»

Samtliga dessa myndigheter vilja dock icke för närvarande förorda ett så vidsträckt genomförande av samskolan, som kommissionen föreslagit, utan mana för samskolans egen skull till försiktighet vid ett allmännare genomförande av denna skolform. Samskolan är mer ömtålig än andra skolformer, lämpar sig icke för uniformering och främjas, såsom erfarenheten visat, bäst genom en lugn och sund utveckling, stödd på ett växande förtroende från allmänhetens, speciellt föräldrarnas, sida. Att nu, då så många föräldrar, målsmän och peda— goger ställa sig minst sagt tveksamma i fråga om samundervisningens lämp— lighet. genom maktspråk framforcera samskolan skulle endast skada dess syf— ten. Därför bör, anse dessa myndigheter, i vida större utsträckning. än kom- missionen föreslagit, alltjämt lämnas rum för särundervisning. Till samma slutsats komma fem andra myndigheter, som förklara sig icke hysa nagra principiella betänkligheter mot samundervisningen, men som dock icke vilja. framhålla samskolanc på bekostnad av särskolan, vars berättigande den histo- riskt giv na erfarenheten väl vitsordar.

Några kollegier anse samskolan vara »en under gynnsamma förhållanden god och för en del barn lämplig skolform», »en acceptabel skolform», »en bland många skolformer», men framhålla, att därav ingalunda följer, att den är särskilt önskvärd.

2 myndigheter samt reservanter vid 2 kollegier anse. att samskolan ur under- visningssynpunkt är underlägsen särskolan, kunskapsnivån måste bli lägre på grund av olikheten i gossars och flickors anlag och intressen, särskilt bliva gossarna lidande på samundervisningen, i synnerhet på. gymnasiet.

14 myndigheter, därav 4 allmänna läroverk, 2 flickskolor och 2 folkskole- seminarier, uttala önskan om en grundligare utredning av frågan om samunder— visningens utsträckning, särskilt ur hygienisk synpunkt Och med hänsyn till de särskilda krav, som samskolan ställer på läraren. Samskoleformens använd— barhet på det högre skolstadiet bör ytterligare prövas på. det sätt, att flickor beredas tillträde till gymnasier, där plats finnes och där kommunen vill åtaga sig av staten fordrade förpliktelser.

I ett övervägande stort antal av de avgivna utlåtandena uttalas den åsikten, att samskolan icke bör bliva den normala skolformen, men framhålles sam- tidigt, att den vid den högre skolans organisation efter principen: samma möj- ligheter till teoretisk utbildning för gossar och flickor, i viss utsträckning kommer att bliva nödvändig eller önskvärd. I mindre samhällen och på gym- nasierna skulle ett strängt tillämpande av särundervisning vara synnerligen oekonomiskt, i vissa fall omöjligt. I omkring 220 yttranden, varav 51 avgivna av kollegier och styrelser för allmänna läroverk, 86 av kollegier och styrelser för högre flickskolor och 17 av kollegier och styrelser för kommunala mellan- skolor, uttalas också den meningen, att samskolor böra anordnas i de mindre samhällen, där det av ekonomiska skäl är nödvändigt, men endast där. I de större städerna med deras större elevantal torde särskoleprincipen icke stöta på ekonomiska svårigheter, och där bör alltså. möjlighet finnas till val mellan de båda skolformerna. Omkring 40 myndigheter, till övervägande delen kollegier och styrelser för högre flickskolor, uttala sig, i anslutning till den vid flick— skolemötet i Lund fattade resolutionen, för att samundervisning, utom när den betingas av ekonomiska skäl, endast må förekomma i de statsskolor, där det med hänsyn till det historiskt givna är önskvärt, och i de privata skolor, där man av övertygelse upptager den på. sitt program. '

I detta sammanhang upptaga 16 myndigheter, därav 9 flickskolor och & allmänna läroverk, frågan om kommunernas självbestämmanderätt. Ett till- lämpande av särskoleprincipen komme ofta att medföra dryga kostnader, men vill en kommun underkasta sig dessa —— och i flera fall påvisas, hur samhällen gjort stora ekonomiska uppoffringar för att kunna upprätthålla en flickskola då bör samskolan icke pätvingas en sådan kommun.

Ovannämnda myndigheter, som alltså komma till en från kommissionen av- vikande mening i fråga om utsträckningen av samskoleformen, anföra synner- ligen varierande skäl till stöd för sin åsikt.

Den kritik, som riktas mot samskolan, stöder sig ofta på olikheten i gossarnas och flickornas själsliga och kroppsliga utveckling. Att en sådan olikhet verk- ligen existerar, det har kommissionen själv erkänt, men, i stället för att också .erkänna detta såsom ett hinder för samundervisningen. har kommissionen till och med utnyttjat denna omständighet såsom ett skäl för samundervis- ning. Gentemot kommissionen hävda nu över 50 myndigheter, till stor del

kollegier vid allmänna läroverk och högre flickskolor, att gossars och flickors olika fysiska och psykiska utveckling är ett tungt vägande skäl mot samundervisning. Särskilt för flickornas del är denna undervisningsform efter det yngsta barnastadiet av hygieniska skäl synnerligen olämplig. Olikheterna i utvecklingen framträda ganska tidigt. Vid 12—14-årsåldern äro flickorna betydligt före i kroppslig och andlig utveckling. Ett par år senare, i den ålder, som skulle omfatta de båda senare åldersklasserna i realskolan, är förhållandet ett annat. Dessa förhållanden återspegla sig i kända erfarenhetsrön inom sam- skolan: gossarnas svårighet att följa flickorna i de nedre klasserna, flickornas större sjuklighetssiffror särskilt i de högre realskoleklasserna, den större pro— cent flickor, som avgå på vägen mot realskolexamen, samt kollegiers och skol— läkares klagan över att flickorna inemot realskolexamen visa större benägenhet för överansträngning än gossarna. Särskilt från läkarhåll framhålles kraftigt den fara för överansträngning, som hotar flickorna i den föreslagna samreal- skolan. Att en sådan fara verkligen föreligger, framgår av kommissionens egen utredning. Av de 56 kollegier vid statens och kommunala sa-mskolor, som till kommissionen avgivit yttrande rörande gjorda erfarenheter beträffande sam- undervisningen, hava beträffande flickorna 36 uttalat, att inga olägenheter i hygieniskt avseende låtit sig förmärkas, 14, att tendens till överansträngning förefunnits, och 6 att överansträngning konstaterats. Av svaren antyda så— lunda 20 eller mer än en tredjedel, att flickorna redan i de nuvarande sam— skolorna utsättas för överansträngning på skolans mellanstadium, närmare angivet i klasserna 4——6, då de ha samma arbetsuppgifter som gossarna. An större skulle faran för överansträngning bli i kommissionens samrealskolor med dess anhopning av arbete just under den för flickan ömtåligaste åldern, över— gångsåldern. När staten övertager den kvinnliga ungdomens högre skolutbild- ning, är det av vikt, att den ej inpressar denna ungdom i en samskoletyp med en sammanträngd, till överansträngning lätt ledande arbetstid av fyra år för realskolan och med en sträng slutexamen. — Man får ej förbise, yttrar styrelsen för Anna Sandströms högre lämrinneseminariam i Stockholm, att de breda lagrens kvinnligaungdom är föga betjänt med en utbildning, som den kanske i många fall måste köpa med minskning av sin fysiska livsduglighet. Med särskild skärpa vänder sig kritiken mot realexamen, framför allt på den grund, att den inträffar under den för de kvinnliga lärjungarna kanske olämpligaste tiden. Denna examen kan tänkas så mycket oftare leda till skadliga följder för flickorna på grund av deras större samvetsgrannhet. Kommissionen har själv framhållit, att hänsyn skulle tagas till hygieniska krav, men de diffe- rentieringar till flickornas förmån, som av kommissionen föreslagits, äro alltför obetydliga.

21 myndigheter önska icke samskolans införande, då de anse, att i sam— skolan icke tillräcklig hänsyn kan taga-s till gossars och flickors olika intressen, läggning, tanke— och känsloliv.

Kommissionen har fastslagit principen, att den kvinnliga ungdomen genom statens försorg bör beredas bildningsmöjligheter i samma omfattning och under lika förmånliga villkor som den manliga. Till denna grundsats ansluta sig så gott som undantagslöst samtliga myndigheter, men därav draga dessa inga- lunda den slutsatsen, att gossar och flickor böra beredas samma eller likartad undervisning. Det vore visserligen riktigt, att kvinnan får möjligheter till samma skolundervisning som mannen, men man får icke förbise framhålles det i över 30 yttranden, av vilka 20 avgivits av kollegier och styrelser för högre flickskolor att de flesta flickor äro mer betjänta med en flickskolekurs än med studentexamen. Statsmakterna torde aldrig hava avsett eller förutsatt, att kvinnan under några förhållanden skulle komma att i samma. utsträckning som

mannen söka och vinna anställning 1 statstjänst. En sådan utveckling skulle varken för samhället eller hemmet vara önskvärd. Det kan därför icke heller anses vare sig nödigt eller nyttigt att genom en skolreform direkt befrämja en dylik utveckling. —— »Kommissionen har icke» framhåller Läwoverksläral nas riksförbund, >>tagit hänsyn till den olikhet, som trots allt ännu alltjämt 1 det stora hela förefinnes mellan manliga och kvinnliga verksamhetsområden. Möj— ligen tänker sig kommissionen, att denna olikhet skall snabbt minskas, men det torde knappt få anses vara ett samhällsintresse, att kvinnan i sådah om- fattning drages över till mannens arbetsområden, att lika utbildning för kvin- nan som för mannen bleve ett allmänt och normalt behov, och om så är, kan det omvänt icke heller vara önskvärt att frammana eller påskynda en sådan utveckling genom den uniformering av den kvinnliga utbildningen, som kom- missionen föreslagit.» Dircktionen över Stockholms stads andemimingsvcrk vänder sig mot uniformeringen av gossarnas och flickornas undervisning och skriver: »Normalt bör uppfostrans och undervisningens mål, då det gäl- ler flickorna, vara ett annat, än då det gäller gossarna. Den formella likställigheten mellan man och kvinna, som kännetecknar det moderna sam— hällslivet, kan ej och har väl ej heller avsett att taga bort den väsensolikhet, som förfinnes mellan mannens och kvinnans samhällsuppgifter. Och skall ej målet vara detsamma, bör normalt ej heller undervisningen vara densamma för gossar som för flickor. Missgreppet i en dylik anordning framträder än tydli— gare, om man tar hänsyn till de båda könens olika utveckling.» — »Flickornas uppfostran måste», framhåller Centralstyrclsen för F lick- och samskoleförenén- gen, »syfta till ett dubbelt mål: den skall giva dem kunskaper och färdigheter som medel till förvärvsarbete, och den skall bereda dem för ledningen av ett hem. Flickorna skola dugliggöras för hem och samhälle på ett annat sätt än gossarna. En skola för flickor måste ha båda dessa mål i sikte, och undervisningen bör därför 1 regel ordnas annorlunda för gossar än för flickor.»

Från flera håll betonas, att ur det teoretiska kunskapsbehovets synpunkt överensstämmelse icke råder mellan manlig och kvinnlig ungdom, och att därför undervisningen normalt bör ordnas olika för gossar och flickor. För flickornas del hänvisas i omkring 50 yttranden på den i vårt land länge prövade 8—klassiga flickskolan såsom den för flickorna bäst lämpade skolformen. Denna skolform. heter det, åtnjuter ock i hög grad allmänhetens förtroende. Kommissionen har visserligen icke helt övergivit den nuvarande 8-åriga flickskolans linje, den skulle få fortleva i kommissionens flickskolor av A-typ, men den skulle icke längre bli regel utan ett undantag, av vilket blott ett fåtal samhällen skulle ha fördel. Särskilt de högre flickskolorna understryka Vikten av att vid den eventuella omorganisationen betydligt större rum lämnas för flickskolor av A-typ. Varje reform i fråga om flickornas undervisning bör på ett naturligt sätt ansluta sig till och bygga vidare på vad som redan finnes. >>Flickskolan fyller», skriver styrelsen och kollegiet för Uppsala enskilda läroverk och privatgymozasiam, »i huvudsak på ett utmärkt sätt sin uppgift att meddela den mera omfattande allmänbildning, som medelklassens kvinnor behöva, speciellt som husmödrar och mödrar. Den ger också för dem, som icke komma i tillfälle att bilda eget hem. nödig utbildning för olika verksamhetsgrenar, som lämpa sig för kvinnor, och nödig grundläggning för vidare utbildning för sådana arbetsområden. som till— tala kvinnor och på vilka de kunna göra samhället bäst gagn (lärarinna. sjuk- sköterska, barnavård, socialt Välfärdsarbete o. dyl.). Flickskolans organisation är ägnad att i väsentlig mån göra rättvisa åt de olika könens av naturliga för- hållanden betingade olikhet i anlag, intressen och samhällsuppgifter. Den nu- varande högre flickskolan med sin utpräglat humanistiska läggning och sin lugnare arbetstakt är utan tvivel den för en stor del flickor bäst lämpade sko- lan.» I den av kommissionen föreslagna samrealskolan hade knappast någon

annan särskild hänsyn tagits till den kvinnliga ungdomens särställning, än att man infört några timmars undervisning i huslig ekonomi i stället för gossarnas undervisning i annat praktiskt arbete.

I ett flertal yttranden påpekas också, att genomförandet av en ny skolform förutsätter ett allmänt befintligt förtroende för densamma. Detta kunde inga— lunda sägas vara fallet med samskolan. Många framstående pedagoger, psyko- loger och läkare samt många föräldrar och målsmän ställa sig avvisande mot samskolan eller uttala åtminstone vissa betänkligheter mot denna skolform.

Att tvinga föräldrar att sätta sina barn i en skola, vars form de principiellt ogilla, kan under inga förhållanden vara lämpligt. Samskolan bör därför icke, såsom framhålles i omkring 60 yttranden, 33 avgivna av kollegier och styrelser för högre flickskolor, framtvingas i strid mot den allmänna meningen.

Kommissionen inskärper vikten av samundervisning från tidigare år och ut- trycker därför en önskan om att vid folkundervisningen samskoleprincipen må vinna allmännare tillämpning. Samma synpunkter göras gällande av kollegiet vid Sofi Almqvists samskola i Stockholm, som yttrar: »I ingen skolform är en god anda av så stor betydelse som i en samskola. För skapandet av en sådan är det av vikt, att de barn, som skola utgöra en klass, så tidigt som möjligt sannnanföras och icke utan tvingande omständigheter åter särskiljas.» 'Gentemot kommissionen påpekas nu i ett 20-tal yttranden, 5 avgivna av folk— skolestyrelser och 5 av folkskolinspektörer, att kommissionens förslag i fråga om samundervisning står i strid med den tendens, som inom folkskolan på fullt naturlig Väg utvecklat sig därutinnan, att i de större städerna samundcrvis— ningen på det lägre stadiet normalt övergår till särundervisning på det högre, vilket visat sig medföra bestämda pedagogiska och praktiska fördelar. Särskilt ställa sig flera av folkskolans målsmän avvisande mot ett allmänt genomförande av samundervisning i folkskolan. Härom skriver folkskolinspektören i Upplands 'inspcktionsområde: »Den uppdelning av lärjungarna efter kön, som ägt rum inom de högre och högsta folkskoleklasserna, för att nu icke tala om fort— sättningsskolklasserna, i vissa större och medelstora städer, har säkerligen skett på godagrunder. Lärjungarna i dessa klasser befinna sig icke alltid på den moraliska nivå, att samundervisning där kan utan all risk förordas. Det gäller .ju barn och ungdom även från mindre goda hem, som på grund av skolplikten måste deltaga i de ifrågavarande klassernas undervisning och därifrån icke lämpligen kunna annat än i mera sällsynta undantagsfall avskiljas för erhål- lande av en särskild för dem lämpad undervisning och uppfostran. Den av erfarenheten betygade svårigheten för en hel del lärarinnor att på ett fullt tillfredsställande sätt handhava disciplinen i blandade klasser på det stadium, varom nu är fråga, synes även tala emot den av kommissionen förordade ut- sträckningen av koedukationsprincipens tillämpning inom folkskolundervis- ningen. Och om nu denna princips oavbrutna tillämpning under folkskolåren utgör en av förutsättningarna för att dess tillämpning inom realskolan och gymnasiet skall kunna väntas medföra önskade'gynnsamma verkningar, torde på grund av det sagda en viss varsamhet vara av nöden vid de högre sko- lornas ordnande, så att dessa icke, såvida ej ekonomiska eller andra fullt giltiga skäl därtill föranleda, anordnas som Samskol'or.» Samundervisning i realskolan Och gymnasiet behöver icke nödvändigt medföra, att samundervisning jämväl måste anordnas i folkskolorna, påpeka Örebro stads folkskolinspektör och Stock- holmsstads förste folkskolinspektör och hänvisa till stöd för denna åsikt till sina erfarenheter från de högre folkskolorna. Där ha gossar och flickor sam— manförts, utan att man "märkt någon olägenhet. som haft sin grund däri, att de 1 folkskolan åtnjutit undervisning var för sig. Stockholms stads förste folkskol- inspektör v1sar,'att det även ur rent pedagogisk synpunkt vore Synnerligen 8—232122.

beklagligt med ett vidsträcktare genomförande av samskoleprincipen i folk— skolan. Det ur undervisningsynpunkt högt skattade klasslärarsystemet måste då övergivas, enär i blandade klasser å högre stadier om möjligt både manliga och kvinnliga lärare böra undervisa.

Erfarenheten från de länder, där man praktiserat samundervisning i större utsträckning, manar jämväl till försiktighet. Omkring 10 myndigheter, till största delen högre flickskolor, visa på förhållandena i Norge. Där har alldeles tydligt en reaktion inträtt mot samskolan. Framför allt har man på kompe- tentaste håll förkastat samundervisning under själva övergångsåldern, bl. a.. på grund av det olika tempot för såväl den fysiska som den psykiska utveck- lingen hos gossar och flickor, som gör det omöjligt att för denna ålder åstad— komma en studieplan, viken lika väl lämpar sig för båda könen. »Norsk forening for kvindelig opdragelse og undervisning» framhåller i en skrivelse till den norska skolkommissionen i maj 1922, att den anser samskolan i Norge endast som en övergångsform, ett led i utvecklingen fram till Särskolor, vilka betingas av nutidens krav på differentiering, specialisering och individualisering för att tillgodose såväl gossens som flickans rätt att få den för var och en bästa undervisningen.

Ett 30-tal myndigheter se i svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt rekrytera lärarkåren ett skäl mot samundervisningens utsträckning på av kommissionen föreslaget sätt. Otvivelaktigt ställer samskolan särskilda krav på lärarkåren, lärarens uppgift i en samskoleklass blir mera grannlaga än i en särskoleklass. Kommissionen framhåller själv önskvärdheten av att »vid bedö- mandet av skickligheten hos sökande till lärarbefattning vid samskola veder— börlig hänsyn jämväl tages till den sökandes förutsättningar för framgångsrik verksamhet vid sådan läroanstalt.» Hur detta skall omsättas i praktiken, antydes emellertid icke. Att vissa svårigheter därvid skulle uppstå, är tydligt. Kollegiet vid Saltsjöbadens samskola skriver: »Man har svårt att tänka sig möjligheten av ett dylikt hänsynstagande, om på en gång mängder av samskolor skola bildas och framför allt om —— såsom det framgår av Betänkandets senast utkomna del — stora gossläroverk, med en på särundervisning helt inriktad; lärarkår, skola förvandlas till samskolor.» _— Genomföres samskolan i den- föreslagna utsträckningen, kunna endast två möjligheter tänkas, såsom fram- hålles av Läroverkslärarnas riksförbund: antingen kan lärarkåren icke till fullo rekryteras —— om kvalifikationerna skola eftersträvas —, eller också får sam— skolan en mängd för sin uppgift föga lämpade lärare och lärarinnor. —- Två. myndigheter, Eskilstuna realskola och Stockholms folkskoleseminarium, anse det omöjligt att vid befordran taga hänsyn till lämpligheten ur samskole— synpunkt.

Skall samskolan, som vid den eventuella omorganisationen alltså i viss ut— sträckning kommer att bliva nödvändig, på ett tillfredsställande sätt kunna fylla sina uppgifter, måste vid dess organisation vissa synpunkter beaktas. En del av dessa ha framhållits jämväl av kommissionen, men understrykas ytterligare i ett 10-tal utlåtanden, nästan uteslutande från högre flickskolor och högre goss- och samskolor.

I samskolan bör, såsom kommissionen själv framhåller, »råda ett lämpligt avvägt förhållande mellan antalet kvinnliga och manliga medlemmar av sam- skolekollegiet». »Det är dock svårt», skriver kollegiet vid Saltsjöbadens sam- skola, »att få detta uttalande att samstämma med de i Betänkandet V gjorda förslag till fördelning av manliga och kvinnliga lärare, där de senare även vid läroverk med flickskola av B-typ äro i allt för stor minoritet.» Rimligast vore med ungefär hälften manliga och hälften kvinnliga lärare.

Av vikt är också, att. »tillbörligt inflytande vid skolans ledning beredes såväl

den kvinnliga som den manliga parten». Styrelsen för Uppsala enskilda läro— verk och pri'vatgymnaslum skriver härom: »För flickornas välfärd i en sam- skola är det i alla fall nödvändigt, att bredvid rektor ställes en föreståndarinna med vidsträckt befogenhet att tillvarataga de kvinnliga elevernas intressen, en föreståndarinna med verklig myndighet, ej blott en första lärarinna. som icke har någon verklig befogenhet. Å andra sidan är det visserligen klart, att chef- skapet för det hela måste ligga i en hand.»

Vid undervisningens ordnande på de olika orterna bör i möjligaste mån upp- komsten av samskolor med alltför ojämn proportion mellan antalet gossar och flickor undvikas. »Sådana missproportioner», skriver kollegiet vid Saltsjö— badens samskola, >>torde kunna befaras, om, såsom i Betänkandet föreslås, det inrättas jämte 103 samrealskolor 26 flickskolor av A-typ men ej mer än..?» gosskolor. Alldeles särskilt betänkliga förefalla övergångstidens gossläroverk med endast en eller ett par samskoleklasser. Mera tilltalande vore det. om i en stad med flera skolor de nyupprättade gjordes till samskolor och de gamla gossläroverken finge behålla sin karaktär av Särskolor.»

KAP. III.

Förhållandet mellan statlig, kommunal och enskild undervisning.

Det stora flertalet av de över skolkommissionens betänkande till Skolöver— styrelsen ingivna yttranden intaga i förevarande fråga en emot kommissio— nens förslag avvisande hållning, och i stor utsträckning har man uttalat sin anslutning till den av rektor Fåhreeus m. fl. avgivna reservationen angående det enskilda skolväsendet. Dock erkännes från de flesta håll. att staten principiellt bör tillgodose flickornas högre utbildning i samma utsträckning som gossarnas. Flertalet yttranden beröra icke frågan om den kommunala mellanskolans för- statligande. Den överskådligaste sammanfattningen torde erhållas, om yttran- dena granskas gruppvis, såsom i det följande skett.

Högre allmänna läroverk: Flertalet från dessa läroanstalter inkomna yttran— den innehåller mer eller mindre bestämda uttalanden emot de av kommissionen föreslagna restriktiva åtgärderna i fråga om det enskilda skolväsendet. Man fram- håller sålunda, att, även om de anmärkningar. som av kommissionen framställas emot det enskilda skolväsendet, i flera. hänseenden äro berättigade. man dock —— icke minst med tanke på den stora betydelse detta skolväsende haft och alltjämt måste få såsom försöksfält för pedagogiska reformtankar _ måste taga. bestämt avstånd från den i betänkandet framträdande tendensen att omintetgöra privat— skolorna. Icke ens privatskolornas lågstadieklasser kunna frånkännas existens— berättigande, såvida man blott fasthåller vid principen. att all privatskoleverk- samhet bör stå under statens kontroll. Av ett par kollegier betonas, att i de fall, då staten ansåge sig böra lämna. understöd åt privatskolor i egenskap av försöksläroverk, full frihet borde givas dessa läroverk att utsträcka försöken även till klasser, som vore parallella med folkskolans. Från vissa läroverk fram- hålles särskilt det osympatiska i att staten skulle ingripai kommunernas hittills gällande frihet att få understödja de skolformer, de anse för sina förhållanden lämpligast. Vidare påpekas det oberättigade uti att föräldrar skulle berövas möj- ligheten att i privata läroanstalter bereda sina barn tillfälle till bedrivande av studier, även om barnen icke ansetts äga mera framträdande fallenhet härför. Särskilt anses den risken betänklig, att barn med utpräglad speeialbegåvning. vilka blivit utgallrade ur ett statens läroverk. icke skulle hava möjlighet att mot rimlig avgift i en privatskola fortsätta sina studier. Med hänsyn till föräldrain— tresset påpekas även, att föräldrar böra äga rättighet att genom att sätta sina barn i en privatskola förkorta studietiden för barnen, vilken, därest kommissio- nens förslag genomfördes, skulle förlängas utöver den nuvarande studietiden. Kommissionens förslag innebär. säger man, för massor av barn så utpräglade olä- genheter, särskilt genom förlängningen av studietiden och genom konsekvenserna av den ensidiga begåvningssynpunkt. kommissionen anlägger i fråga om lärjun—

garna. att man allvarligt måste ifrågasätta det berättigade i åtgärder från sta- tens sida, avsedda att monopolisera det föreslagna skolsystemet. Den tidsvinst på ett Ol'll två. år. som anlitandet av privatskolor skulle komma att medföra, måste åt dessa skolor giva. ett existensberättigande, som de nu i många fall kanske sak- na. I detta sammanhang understryker man även, att ett genomförande av kom— missionens program icke komme att hindra uppkomsten av privata skolor. Dessa. skolor komme att betinga sig dryga avgifter från eleverna, och följden bleve uppkomsten av verkliga >>rikemansskolor», varför man icke skulle vinna det av kommissionen önskade utjämnandet av de sociala motsättningarna inom sam- hället. Slutligen framhålles. att folkskolorna. och statsskolorna borde anord— nas så. att de bleve bättre än privatskolorna, i vilket fall det ej skulle falla någon förnuftig människa in att sätta sina barn i en privatskola.. för såvitt icke all- deles särskilda skäl förelåge. Folkskolan borde således icke misstycka en kon- kurrens med privatskolan, utan fastmer genom förbättring av sin egen under- visning övertyga allmänheten om privatskolornas obehövlighet.

I stort sett instämmer man i den av rektor Fåhrzeus 111. fl. gjorda reservationen angående det enskilda skolväsendet.

Undantag utgör kollegiet vid Sundsvalls högre allmänna läroverk, som — förutsatt att staten med stora kostnader sörjer för undervisningen uttalar sig för kommissionens förslag uti förevarande fråga. _ Ett. och annat läroverks— kollegium betonar även att statsunderstöd till privatskolor med lågstadieklas- se1 bör utgå till endast ett begränsat antal dylika skolor.

De flesta läroverkskollegierna hava principiellt intet att erinra mot förslaget om flickskolans förstatligande. Kollegiet vid Göteborgs högre realläroverk delar kommissionens mening, att såväl högre som lägre goss och samläroverk böra vara. statliga men anser, att, fastän statliga högre flickskolor upprättas, staten såvitt möjligt bör tillinötesgå kommuners och enskildas önskningar i fråga 0111 bibehållandet och upprättandet av privata flickskolor. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Hälsingborg, som icke a priori är övertygat om att undervisningsväsendets socialisering under alla förhållanden innebär en påtaglig fördel, anser obetingat, att även den möjligheten hade bort ingående undersökas, huruvida icke flickskolorna genom frikostigare understöd av stat och kommun hade kunnat befrias från de >>oskäligt betungande» terminsavgif— terna.

Angående förstatligandet av de kommunala mellanskolorna göra de flesta läroverkskollegierna icke några uttalanden. Kollegiet vid högre allmänna läro— verket 'i Vänersborg framhåller lämpligheten av att de kommunala mellansko- lorna förstatligas och, där så anses lämpligt, omorganiseras till realskolor, och kollegiet vid högre latinläroverk-et å Norrmalm finner ur allmänna läroverkens synpunkt intet att invända mot mellanskolans förstatligande, så mycket mer som det för läroverken vore en fördel, att den ojämna tävlan om statens omtanke, som förefinnes mellan allmänna läroverk och kommunala mellanskolor, då skulle upphöra.

Bealskolor: Kollegierna vid dessa skolor intaga i stort sett samma stånd- punkt till förevarande fråga som kollegierna vid de högre allmänna läroverken. Det framhålles bl. a.. att kommissionen icke bort intaga en så snäv hållning emot det enskilda skolväsendet. då den i så stor utsträckning begagnat sig av uppslag, som framkommit och prövats vid icke statliga skolor. Ett kollegium uttalar önskvärdheten av att utsträckningen av bottenskoleprincipen sker dels genom den fortgående ökningen av kommunala. mellanskolor eller skolor av dessas typ, i den mån sådana visa sig av behovet påkallade, dels oclc genom indragning av de allmänna läroverkens första klass.

Man ansluter sig till den av rektor Fåhrzcus m. fl. gjorda reservationen angå— ende det enskilda skolväsendet samt uttalar önskvärdheten av att de privatläro-

verk, som befunnits lämna ett gott studieresultat och i övrigt visat sig vara väl ordnade, måtte även i framtiden kraftigt understödjas av staten, under för- utsättning att de underkasta sig en verksam statskontroll.

Statens samskolor.” Det stora flertalet av de styrelser och kollegier. som yttra sig i denna fråga, ansluta sig till den av rektor Fåhreeus m. fl. avgivna reservationen angående det enskilda skolväsendet. Ett kollegium uttalar dock, att det vore principiellt riktigast, att staten bestrede alla kostnader för den offentliga undervisningsverksamheten. och ett annat kollegium framhåller. att det endast vore en akt av rättvisa mot hemmen och de kvinnliga lärjungarna. om flickskolorna så småningom övertoges av staten.

Högre lärarinnescminarier och folkskoleseminarier: Jämväl kollegierna. vid dessa läroanstalter uttala sig _ om än icke så bestämt som kollegierna vid de högre allmänna läroverken och realskolorna _ emot ett så kraftigt beskärande av det enskilda skolväsendet, som kommissionen föreslagit. Det är en vidske— pelse att tro, säger man, att man genom tvång skulle i längden kunna hindra uppkomsten av privata skolor. Genom tvångsåtgärder i detta hänseende ri- skerar man endast, att Sverige får, vad det hittills saknat, utpräglade överklass— skolor. Ty om allmänheten finner, att barnen genom privatundervisning kunna vinna ett år eller två, ombesörjer med visshet den bättre och förmodligen även den blygsamt bemedlade allmänheten trots alla förbud privatundervisning för sina barn. Vidare påpekas, att ett rent statligt skolsystern icke komme att få önskvärd rörlighet. Inom undervisningsväsendet som helhet betraktat bör till- ses, att den nödvändiga kontrollen ej medför förkvävandet av en sådan under— visningens frihet, varförutan skolväsendet i längden måste medföra tillbaka— gång i landets allmänna kultur.

Man uttalar den förhoppningen, att det enskilda skolväsendet _ inräknat enskilda skolor med lågstadieklasser _ fortfarande må under välvillig kontroll från den centrala skolledningens sida kunna i icke alltför ringa omfattning komma i åtnjutande av statens understöd, varvid man dock utgår från den förutsättningen, att icke sådana skolor uppmuntras, vilkas huvudsakliga be- tydelse ligger i tillfredsställandet av ett klassintresse.

Principiellt erkänna kollegierna vid nu ifrågavarande läroanstalter det berät- tigade i kravet på flickundervisningens förstatligande. men de flesta kollegier framhålla dock, att den utvidgning av det statliga undervisningsväsendet, som blir en följd av detta kravs tillgodoseende, ej bör drivas så långt, att privata läroanstalter praktiskt taget hindras att existera. Kollegiet vid folkskolas-e- minariet ?? Göteborg anför emellertid, att, ehuru den omläggning av skolväsen- det, som bleve en följd av flickskolans förstatligande, skulle draga den största delen av de merkostnader, som ett genomförande av kommissionens förslag kom- me att medföra, vinsten av en sådan omläggning dock bleve så betydande, att något undanskjutande härav icke finge ifrågakomma. _ Kollegiet vid Lunds folkskoleseminarium anför i denna fråga. att, sedan staten övertagit jämväl flickornas skoluppfostran, de privata parallellskolorna bleve av mindre betydel- se för samhället än nu, varför staten borde ekonomiskt stödja sådana skolor endast i de fall, då de visade sig bättre än statsskolorna kunna tillgodose ett allmänt intresse och därigenom gjorde sig särskilt förtjänta av sådant stöd.

Av särskilt intresse är vad kollegiet vid folkskoleseminm'iet i Strängnäs anfört angående den enskilda skolans berättigande på den egentliga barnunder— visningens område. Kollegiet bemöter nämligen den av kommissionen fram- förda meningen, att man i seminariernas övningsskolor skulle äga anstalter. som. jämte folkskolorna själva, i tillräcklig mån fyllde behovet av pedagogisk försöksverksamhet på ifrågavarande område. Seminariernas övningsskolor äro nämligen. anser kollegiet, föga lämpa-de för sådant ändamål. Dessa skolor måste i vidsträckt omfattning tjänstgöra såsom försöksfält för seminarieelever-

nas pedagogiska övningar och sakna alltför mycket det lugn och den ostörda personliga ledning, som erfordras för genomförandet av nya organisatoriska anordningar eller prövandet av nya metodiska idéer. Därtill kommer, säger kollegiet, att övningsskolan, i stället för att i nämnvärd omfattning inlåta sig på pedagogiska experiment, bör, för att vara lämplig för sitt närmaste syfte, söka att på ett föredömligt sätt representera folkskolan, sådan denna normalt kommer att möta eleven vid hans utträde i lärarverksamheten. Ett liknande uttalande har gjorts av kollegiet vid folkskoleseminariet i Umeå, som tillägger, att icke heller folkskolorna, med sitt i regel stora elevantal per klass och sin av stadgan fastställda timplan, arbetade under former, som vore gynnsamma för anställande av experiment. — Kollegiet vid högre lärarinneseminariet ?? Stock- holm betonar vikten av att de av kommissionen föreslagna försöksläroverken som regel _ och icke endast i ytterst få undantagsfall _ finge med sig förena en under skolans egen ledning stående bottenskola, obunden av folkskolans organi- sation och arbetsplan. Detta vore en för genomförandet av pedagogiska rön i allmänhet nödvändig anordning.

Universitet och högskolor: Från sagda läroanstalter uttalas det beklagans- värda i att kommissionen intagit en så snäv hållning till det enskilda skolvä- sendet, och framhålles, att enskilda skolor, jämväl på lågstadiet, hava en stor mission att fylla såsom försöksfält på det pedagogiska området.

I stort sett ansluter man sig till den av rektor Fåhrzeus m. fl. avgivna. re- servationen angående det enskilda skolväsendet.

Statens folkskolinspektörer: Flertalet av dessa yttrar sig icke i denna fråga. Av de yttranden i frågan, som förefinnas, innehåller flertalet uttalanden av tillfredsställelse över kommissionens ställning till det enskilda skolväsendet. Det fåtal folkskolinspektörer, som gör uttalanden emot kommissionens förslag uti förevarande hänseende, för därvid i stort sett fram samma argument., som an- förts i ovan refererade yttranden, vilka intaga enahanda ståndpunkt i frågan.

Högre flickskolor: Samtliga de styrelser och kollegier vid ifrågavarande läroanstalter, som yttrat sig i förevarande fråga, uttala sig emot monopoli- sering av undervisningsväsendet. Sålunda yrkas, att vid genomförandet av en ny skolorganisation icke något oberättigat intrång göres på det fria initiativet, att antalet understödsberättigade enskilda läroanstalter icke bestämmes av riksdagen, att sådana läroanstalter jämväl må äga upprätta lågstadieklasser, samt att enskild läroanstalt må kunna tilldelas examensrätt och kompetensvärde för avgångsbetyg, även om staten icke anser sig kunna lämna densamma eko- nomiskt stöd. De för nämnda yrkanden anförda skälen äro i stort sett desam— ma, som framförts i ovan refererade yttranden. Kollegiet vid Brummerska skolan i Stockholm framhåller betydelsen av att de enskilda läroanstalter, som komme att kvarstå i skolorganisationen, icke begränsades till stadiet över bot— tenskolan. En styrka hos den gamla privatskolan hade varit, att den fört sina elever framåt från början av deras skoltid till dess avslutning. Nämnda för- hållande hade utan tvivel bidragit till att giva överblick över effektiviteten i försökta metoder och arbetssätt. _ I fråga om de av kommissionen föreslagna, 'statsunderstödda försöksläroverken yttrar kollegiet vid Göteborgs lyceum för flickor, att nämnda läroverk torde komma att få en ganska egendomlig ställ- ning, i synnerhet om deras existensberättigande skulle anses ligga uteslutande i ett oavlåtligt experimenterande. Bättre vore då att tilldela ett större antal statsunderstödda läroanstalter, som så önskade, den för pedagogiska försök nöd- vändiga rörelsefriheten.

Principiellt uttalar man sig från nu ifrågavarande skolor för att staten bör kraftigare, än nu är fallet, tillgodose flickornas undervisning, men man anser, att detta icke nödvändigt behöver ske genom ett förstatligande av flickskolorna, :utan fastmer bör ske genom ett rikligare statligt understöd till de nu

bestående flickskolorna. Dessa skolor hava, säger man, utfört ett erkänt kultur— arbete och gjort en samhällsinsats, varåt även kommissionen givit sitt erkän— nande. Den svenska allmänheten och de svenska statsmakterna borde vara angelägna om att bevara dessa kulturhärdar. En stor del av den kvinnliga ungdomen har nämligen hittills haft förmånen att Växa upp i en skola, där mer än vad fallet är i en statsskola hänsyn kunnat tagas till lärjungarnas indivi- dualitet, och där det merendels begränsade elevantalet möjliggjort ett stärkande av den personliga förbindelsen mellan lärare och elever och ett fördjupande av samhörighetskänslan dem emellan, som icke kan skattas nog högt. Den privata flickskolans mål har i största utsträckning varit ett annat och högre än blott kunskapsmeddelelsen. Den har strävat att dana karaktären, att allsidigt ut- veckla personligheten och att genom målmedvetenfostran göra den unga kvinnan skickad att Väl fylla sina uppgifter i samhället. Det vore att beklaga, om de— ekonomiska fördelar, som skulle vinnas genom statens övertagande av flickor— nas undervisning, skulle medföra, att nyssnämnda för flickornas uppfostran betydelsefulla värden skulle gå förlorade.

Av särskilt intresse är vad som från Kjellberg/ska flickskolan i Göteborg an- förts angående sagda skolas ställning vid en eventuell omorganisation av Vårt skolväsende. Det framhålles nämligen, att skolan i vissa avseenden intagit en- särställning inom det svenska undervisningsväsendet på grund av det gåvobrev, som skolans stiftare upprättat, och man förutsätter, att även efter en eventuell omorganisation och därmed följande förstatligande av den svenska flickskole- undervisningen, de Kjellbergska flickskolan tillhörande fonderna _ för när— varande omkring 625,000 kronor _ komme att användas för de ändamål, till vilka de donerats, varigenom nämnda skola komme att fortbestå såsom enskild läroanstalt med statsanslag och med rätt för vid densamma anställd lärarper— sonal till lönetursberäkning m. m. i full likhet med de statliga undervisnings— anstalterna. _ Ett liknande yttrande har även avgivits av F runtinmzersför- aningens flickskola i Göteborg, den äldsta flickskolan i riket.

I det hela ansluter man sig till den av rektor Fåhrzeus m. fl. avgivna reserva- tionen angående det enskilda skolväsendet.

Högre goss- och samskolor: Aven kollegier och styrelser vid dessa skolor intaga i förevarande fråga en emot kommissionens förslag avvisande hållning,. och några nya synpunkter utöver förut omförmälda framföras i stort sett icke. Emellertid torde böra påpekas, att man ifrån vissa nu ifrågavarande läroanstalter- starkt framhåller, att vid en eventuell omorganisation av skolväsendet i enlighet med kommissionens förslag just de privatläroverk, som kommissionen säger sig- vilja förhindra -— de som blott förbereda till läroverket -— komma att få en ofantlig omfattning, under det att de privata reformläroverken, som kommis- sionen säger sig vilja bibehålla och uppmuntra, torde komma att försvinna, åt- minstone som reformläroverk. Aven framhålles, att, om ifrågavarande reform— läroverk icke få taga hand om barnens undervisning och uppfostran från första början, nämnda läroverk bleve avskurna från all möjlighet att bliva verkliga försöksskolor.

Av mera speciellt intresse torde vara vad som anförts av dels styrelsen för Eslövs högre samskola, dels och styrelsen för Saltsjöbadens samskola. Sty- relsen för Eslöos högre samskola framhåller, att av kommissionens betänkande- synes framgå, att Eslövs kommunala mellanskola är avsedd att förstat- ligas och förändras till en samrealskola, men att man av betänkandet där- emot ej kan draga några säkra slutsatser med avseende på kommissionens ställning till ett förstatligande av stadens kommunala gymnasium, vilket gymnasium emellertid mer än de flesta liknande undervisningsanstalter uppfyl- ler alla de krav, man för ett förstatligande rimligtvis kan ställa på detsamma. Sagda gymnasium, säger man, fyller ett verkligt påvisbart behov genom att

på bästa sätt möjliggöra ej blott för stadens egen ungdom utan även för kring- liggande landsbygds befolknings söner och döttrar erhållande av en högre skolunderbyggnad, varför det torde ligga i statens intresse att genom förstatli- gande av läroverket i fråga i hela dess omfattning tillgodose befolkningens berättigade krav i berörda hänseende. Ett annat skäl för gymnasiets bibehål- lande är dess under insiktsfull pedagogisk ledning vunna soliditet. Gymnasiet har nämligen fritt kunnat utveckla sig och försöksvis pröva sig fram i olika avseenden, vartill kommit fördelen. att det mera fritt än en statlig skola kun- nat utvälja lärarkrafter, varvid närheten till Lund erbjudit stora fördelar. I enlighet med vad stadsfullmäktige i Eslöv i en den 29 september 1922 gjord underdånig framställning hemställt, föreslår styrelsen därför, att ej blott sta- dens kommunala mellanskola utan även dess gymnasium vid en eventuell om- organisation av vårt skolväsende övertages av staten. Skulle detta icke låta sig göra, hemställes, att kommunen måtte få bibehålla gymnasiet med alla dess hittills varande rättigheter såsom kommunal läroanstalt, fast med väsentligt ökat statsanslag. Härjämte framhålles det bestämda företräde en kommunal undervisningsanstalt städse kommer att hava framför en enskild sådan, samt betonas. att det vore att väl starkt bruka våld, om det läroverk, som på förhand kommit den organisation, vilken kommissionen föreslår till införande, närmast, och som genom mångårig verksamhet visat denna organisations livsduglighet i tillämpningen, vid den nya organisationens genomförande skulle tvingas ned— lägga sin verksamhet.

Styrelsen för Saltsjöbadens samskola anför, att, då det gäller att ordna ett samhälles skolväsen, samhället självt bör få hava ett ord med i laget. Saltsjö— baden bebos, säger man, i stor utsträckning av familjer, som valt denna bo- ningsort för att bereda sina barn en sund, stärkande och deras mångsidigare utveckling främjande uppväxt-miljö. Samhället har därför upprättat en full- ständig bildningsanstalt och för dess räkning uppfört ett större läroverkshus, som försetts med dyrbar undervisningsmateriel och särskilt sådan, som kräves för gymnasialstadiet, samt iklätt sig vittgående förpliktelser i fråga om avlö- ning och pensionering av de lärare, som erhållit fast anställning vid läroverket. En indragning av gymnasiet skulle vara ett hårt slag för samhället, medföra avbräck i dess utveckling och innebära förspillande av gjorda kostnader för- skolväsendet.

Flertalet instämmer i den av rektor Fåhrzeus m. fl. avgivna reservationen angående det enskilda skolväsendet.

Kommunala gymnasier: Kollegier och styrelser vid ifrågavarande läroan— stalter intaga allmänt en avvisande hållning mot kommissionens förslag i förevarande hänseende och ansluta sig närmast till den av rektor Fåhreeus. m. fl. gjorda reservationen angående det enskilda skolväsendet.

Kommunala mellanskolor: Kollegier och styrelser vid dessa läroanstalter uttala sig i allmänhet mycket knapphändigt i förevarande fråga. Emellertid synes man ganska allmänt uttala sig för att alla skolor på realskolans stadium förstatligas. Samtidigt betonar man emellertid den stora betydelse, privat- skolorna haft för vårt land, och uttalar önskvärdheten av att åminstone högre privatskolor icke i alltför stor utsträckning berövas existensmöjligheter. Prin- cipiellt ansluter man sig till kommissionens förslag om flickskolans förstatli- gande. Vissa kollegier och styrelser för nu ifrågavarande läroanstalter uttala önskvärdheten av att staten icke vid en eventuell omorganisation av landets skolväsende lägger hinder i vägen för inrättandet av privata eller kommunala högre skolor å sådana orter. som ej bliva tilldelade statsskolor. Dylika privata eller kommunala skolor böra vara kontrollerade av staten samt, därest de visa. sig fylla ett behov eller eljest äro därav förtjänta, kunna tilldelas statsunder— stöd. _ Styrelserna för ett par kommunala mellanskolor framhålla, att de av

kommissionen föreslagna statsunderstödda försökslärm'erken böra omfatta även bottenskolestadiet.

Enskilda mellanskolor: Uttala sig för bibehållandet av privatskolor i större utsträckning, än kommissionen föreslagit.

Av lärari'öreningar hava gjorts följande uttalanden: Läroverkslärarnas riksförbund framhåller såsom synnerligen önskvärt. att den fria skolan i vårt land. vilken skola gjort en så högst betydande insats i undervisningsarbetet, må tillåtas leva sitt liv och utvecklas efter sin egenart utan några hämmande ingrepp från statsmakternas sida. Visserligen borde den enskilda skolan såsom hittills stå under kontroll men en dy lik kontroll finge ej präglas av nagot utrotningsbegär eller någon ovilja mot den enskilda undervisningen såsom sådan. I fråga om kommissionens förslag att till stadiet över folkskolan begränsa även det fåtal statsunderstödda komplements- och försöksskolor, som skulle få finnas i den nya organisationen, yttrar riksförbun- det, att den experimentella pedagogiken kunde behöva utsträcka sin verksamhet "till att omfatta även åldersstadier parallella med folkskolans.

Riksförbundet ansluter sig såtillvida helt till kommissionens förslag om den högre flickundervisningen, att förbundet anser staten hava plikt att bereda den kvinnliga ungdomen bildningsmöjligheter i' samma. omfattning och under lika förmånliga villkor som den manliga.

Svenska seminarz'elärarföreningen har med samtliga i denna fråga avgivna röster gjort det uttalandet, att vid den nya organisationens genomförande under— visningens frihet och det enskilda initiativets rätt böra bevaras, samt med flertalet röster uttalat sig för flickskolornas förstatligande.

Kommunala mellanskolornas lärarfören'ing uttalar sig för upprättandet av statsläroverk på alla de orter, där tillräckligt stort elevmaterial finnes. Sta- ten bör ej lägga hinder i vägen för upprättandet av högre skolor på sådana orter, som ej tilldelats statsläroverk, vare sig dessa skolor bekostas av privata. personer eller avvederbörande kommun eller av båda parterna i förening. Dylika skolor böra. om de fylla ett behov och äro förtjänta därav, kunna er- hålla statsunderstöd och dimissionsrättigheter.

Sveriges allmänna folkskollärar/örening: Ett fåtal kretsar förorda, att större frihet beredes privatskolorna.

Ccntralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbnnd framhåller. att. då barndomsskolan för många av sina främsta reformer har att tacka självstän— digt arbetande enskilda skolor, tillbörlig hänsyn bör tagas till sådana läroanstal— ter vid enhetsskolans genomförande. Dock bör en hel del sådant arbete också kunna bedrivas inom folkskolan. om de yttre betingelserna därför främjas.

Sveriges slöjdlärarföreninns Stockholmskrets understryker den synnerliga vikten av att åtgärder vidtagas för upprättande av statliga anstalter för utbil- dande av lärare i manlig och kvinnlig slöjd.

Sveriges kommunala ungdomsskolors styrelse: Med hänsyn till önskvärd- heten av att lärjungeströmmen från folkskolan lämpligen fördelas mellan teore- tiska oeh praktiska läroanstalter av olika slag påkallar styrelsen uppmärk— samhet för de högre folkskolornas ställning och uppgifter inom det framtida undervisningsväsendet.

De yrkesbestämda högre folkskolorna böra fastare än för närvarande info— gas i det praktiska undervisningssystemet, så att de komma att framstå såsom ett organiskt övergångsled mellan folkskolan och högre fackliga utbildnings- anstalter av olika slag. Lärokurserna i de förstnämnda läroanstalterna och inträdesfordringarna i de sistnämnda torde iåtskilliga fall böra bringas i sådant förhållande till varandra, att flitiga och begåvade lärjungar, som ge- nomgått de förra skolorna och dessutom. där sådant kräves, genom någon tids yrkesarbete förvärvat ytterligare praktisk förbildning. kunde utan särskilda

svårigheter fortsätta sin teoretisk—praktiska utbildning inom de senare. För underlättande härav synes det vidare vara av stor betydelse, om bestämt kom— petensvärde kunde tillerkännas avgångsbetyg från vissa högre folkskolor med närmare fastställda, bildningsmål. .

De flesta av högre folkskolans lärjungar torde dock framdeles liksom hit- tills omedelbart efter inhämtande av skolkursen komma att övergå till praktisk verksamhet. När dessa lärjungar utgå från mera utvecklade skolor, torde de vara i besittning av sådana kunskaper och färdigheter, att de med fram- gång borde kunna användas även inom allmänna verk och inrättningar för vissa uppgifter, vilka för närvarande äro förbehållna personer med realskol— eller nor- malskolkompetens. Med hänsyn härtill ifrågasättes en närmare undersökning av frågan, huruvida och i vad mån avgångsbetyg från högre folkskola skulle kunna medföra kompetens jämväl för en del befattningar inom statens verk och inrättningar.

Fyraåriga högre folkskolor av allmän typ synas för framtiden få särskild betydelse för åtskilliga samhällen, där förutsättningar för statsskolors inrät- tande i samband mcd den ifrågasatta reformens genomförande icke funnits vara för handen. I de fall. då en sådan skola sedermera visar sig fylla ett mera allmänt bildningsbehov inom orten. borde den också under tillrättalagda for— mer kunna ombildas till en statens realskola.

Centralstyrelscn för Flick— och Samskole/örcningen: 26 kretsar ha särskilt framhållit den fria skolans betydelse för undervisningen i dess helhet och yrka på berättigat utrymme för det enskilda initiativet.

Centralstyrelsen uttalar sitt beklaga-nde av den brist på uppskattning av den fria skolans betydelse inom undervisningsväsendet, som kommit till uttryck i det föreliggande förslaget. I kommissionens behandling av privatskolepro— blemet röjes föga blick för den historiska utvecklingen och för den stora sam- hälleliga betydelse för ett lands undervisningsväsende, som ligger i att en stark och fri privatskola existerar vid sidan av statsskolan. I stället framgår kommissionen här rent nedbrytande. Den tager ej heller hänsyn till de ofta banbrytande initiativtagarna på den enskilda undervisningens område. En mer obunden privatskola kan lättare än en statsskola arbeta fram nya idéer och metoder. Därför är det av vikt för skolväsendet i dess helhet —- särskilt i en tid som vår. då så många nya. rent revolutionerande uppslag framkomma på det pedagogiska området —— att det gives god plats åt personliga insatser.

Kommissionens eget betänkande bär vittne om nyttan av friare skolor, i det att flera av de reformer, som föreslås i skolans inre arbete, experimenterats fram inom privatskolan.

Det stimulerande och uppfordrande, som ligger i fri tävlan mellan parallella skolformer, kan endast vara till gagn för statsskolan. och då många pedago— giska experiment grundläggas på det lägsta skolstadiet, bör det särskilt på detta område finnas möjlighet till frihet i arbetet.

Med full anslutning till de synpunkter, som uttalats i den av rektor Fåhraeus m. fl. avgivna reservationen angående det enskilda skolväsendet, yrkas:

a) att icke något oberättigat intrång göres på det fria initiativet;

b) att antalet statsunderstödda enskilda läroanstalter icke bestämmes av riksdagen, och att sådana skolor må få existera i betydligt större utsträck- ning, än vad kommissionen föreslagit;

o) att sådana läroanstalter icke begränsas till stadiet över bottenskolan; samt

d) att enskild läroanstalt må kunna tilldelas examensrätt och kompetensvärde för avgångsbetyg. även innan staten anser sig kunna lämna ekonomiskt stöd.

F olkskolestQ/relscr: Flertalet folkskolestyrelser hava icke gjort något be— stämt uttalande i förevarande fråga. Av de styrelser, som yttrat sig i frågan, synas emellertid de flesta ställa sig tveksamma inför kommissionens förslag

om de restriktiva åtgärderna mot privatskolorna, och detta på i huvudsak sam- ma skäl, som i andra ovan refererade yttranden anförts. Principiellt ansluter man sig till förslaget om flickskolans förstatligande.

Kommunala folkskolinspcktörer: Flertalet kommunala folkslmlinspektörer hävda en mot kommissionens förslag och synpunkter motsatt uppfattning röran— de privatskolan. På grund av studietidens förlängning och ökad svårighet för inträdessökande att vinna tillträde till statens läroverk komma. privatskolor att i stor utsträckning upprättas. Och dessa privatskolor komma att bliva verkliga rikemansskolor, då de för sin existens äro helt beroende av elevavgifterna.

Statens omhändertagande av flickornas undervisning till samma omfattning som gossarnas anses i allmänhet berättigat.

Stadsfullmäktige: Meningarna förefalla vara mycket delade för och emot kommissionens förslag angående beskärandet av privatskoleväsendet.

Allmänt synes man emellertid vara ense om det berättigade uti att staten tillgodoser flickornas undervisningi samma utsträckning sbm gossarnas. Ganska allmänt tillstyrkes även förslaget om den kommunala mellanskolans förstat- ligande, då en dylik omorganisation vore en gård av ekonomisk rättvisa gent— emot de mindre samhällena, vilka nu i förhållande till de större samhällena få vidkännas ökade utgifter för den högre undervisningen.

Av speciellt intresse torde vara vad stadsfullm-("iktige 1". Boden anföra angående statens tillgodoseende av de praktiska ungdomsskolorna. Efter genomgången folkskola, säga stadsfullmäktige, övergår en del av eleverna till den teoretiska skolan realskolan —— och en annan del av dem till de praktiska yrkesskolorna. Den ökade omvårdnad från statens sida om den teoretiska skolan, som skol- kommissionens förslag innebär, medför som ett korollarium skyldigheten för staten att kraftigare än hittills taga sig an de praktiska ungdomsskolorna. Lik- som realskolan är statsskola, så böra även de praktiska ungdomsskolorna vara statsskolor, vilket är nödvändigt för deras utveckling och för höjandet av deras anseende. Tillströmningen av elever till realskolorna torde vid en eventuell omorganisation av vårt skolväsende komma att minskas och den praktiska. yrkesutbildningen att mötas med större intresse. Stadsfullmäktige hålla därför före, att. därest den föreslagna skolorganisationen skall få den betydelse, som kommissionen tänkt sig, de praktiska ungdomsskolorna, åtminstone å de orter, där realskolor skola inrättas, böra övertagas av staten.

Konummalfullmriktige: Det fåtal kommunalfullmäktige, som yttrat sig i frågan, uttala sin principiella anslutning till förslaget om flickundervisningens: och de kommunala mellanskolornas förstatligande.

Domkapitlen: Samtliga domkapitel, som yttrat sig i denna fråga, anse, att kommissionen farit för hårt fram beträffande privatskolorna. Dessa skolor hava en viktig uppgift att fylla, och de kunna icke utan skada för det allmänna skolväsendet undvaras.

Mot flickundervisningens förstatligande göras inga invändningar. Länsstyrelserna uttala sig nära nog enhälligt mot kommissionens förslag rö— rande privatskolan. Att fullständigt monopolisera skolväsendet är icke lyck— ligt ur pedagogisk synpunkt. Därav skulle ocksåfölja, att det allmänna i större omfattning än vad nu är fallet måste övertaga det ekonomiska ansvaret. för läroanstalternas anordnande Och fortbestånd.

Staten bör tillgodose flickornas undervisning i samma utsträckning som gossarnas.

KAP. IV.

Realskolan.

I detta kapitel upptagas endast sådana utlåtanden, ivilka direkta uttalanden gjorts iörande 1ealskolans organisation. k ad däiemot sådana utlåtanden be— träffar, i vilka nämnda skolfonn endast indirekt berörts, t. ex. genom rent till- styrkaiide eller avstyikande av kommissionens förslag eller genom uttalanden endast angående bottenskolans organisation, hänvisas till de föregående kapit— len, särskilt kap. I.

De uttalanden för vilka 1 det följande redogöres. ä1o oftast förenade med krav på en allsidig utredning angående ve1kningarna av de förordade organisa— tionsförslagen. I många fall framhalles även, att en så genomgripande och kostsam omorganisation av vårt undervisningsväsende som den av kommissio— nen föreslagna icke borde företagas, utan att det genom tillräckligt omfattande och under tillräckligt lång tid utsträckta försök utrönts. Vilka av de föreslagna organisationsformerna som vore de för ungdomen och landet lämpligaste.

Majoriteten av kollegiet vid högre realläroverket & Norrmalm i Stockholm anför i sådant avseende, att problemet att på ett tillfredsställande sätt organi— sera den högre skolan vore olösligt, för såvitt denna ej finge stöire antal ar till sitt förfogande än kommissionen föreslagit. Även påpekar kollegiet, hurusom de senaste omorganisationerna av vårt undervisningsväsende icke i praktiken visat sig motsvara de förväntningar, som varje gång ställts på desamma. Aven om det med hänsyn till vårt samhälles snabba utveckling torde vara omöjligt att åstadkomma en för mycket lång tid bestående organisation, syntes de all— varliga brister, som så gott som omedelbart visat sig efter de förenämnda om- organisationerna, tydligt ådagalägga vådan av att på enbart spekulativ väg söka finna _en lösning. Kollegiet funne därför klokhete'n och förtänksamheten bjuda att, innan genomgripande omläggningar företoges, först så långt som möjligt söka genom praktiska försök utröna bärkraften av den tilltänkta orga— nisationen.

Majoriteten av kollegiet vid högre allmänna läroverket i Västerås gör gällan- de, att det enligt kollegiets mening icke vore möjligt att med absolut visshet uttala en dom om en viss skolorganisation, innan den fått prövas. och att för— denskull vid några större läroverk i olika delar av landet försökslinjer av olika slag borde inrättas vid sidan av nuvarande organisation. Dessa försökslinjer borde få sin verksamhet utsträckt över tillräckligt lång tid, för att bestämda slutsatser måtte kunna drages vid en jämförelse mellan deras resultat och den nu gällande organisationens. Denna tid torde ej gärna kunna anslås kortare än 15 ar, men då det gällde en för hela vårt folk så betydelsefull sak som en total omläggning av hela det högre elementära undervisningsväsendet för många år- tionden, torde väl denna prövotid icke kunna betraktas som alltför lång.

Realskoleformer, byggda på G-årig bottenskola. Bland de utlåtanden, i vil— ka ett direkt uttalande gjorts rörande realskolans organisation, märkas först ett 30-tal utlåtanden, i vilka organisationen 4-årig realskola, byggd på G—årig folkskola som bottenskola, förordas. Nämnda utlåtanden äro avgivna bl. a. av kollegier vid och styrelser för en del kommunala mellanskolor. I flera av dem inskränkes emellertid tillstyrkandet till att gälla endast landsbygden samt mindre städer och andra mindre samhällen och i över hälften av dem har framställts krav på att, 0111 reformen komme att genomföras, åtgärder måtte vidtagas för att bereda begåvade barn möjlighet att genomgå folkskolan på kortare tid än 6 år.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Klippan förordar förslaget 0111 4— årig realskola, byggd på 6—årig folkskola, endast under förutsättning 1) att. genom en förbättrad lärarutbildning folkskolnndervisningen i synnerhet i mo- dersmålet väsentligt förbättras samt 2) att genom vissa utbyggnader på och ändringar i den nuvarande folkskolorganisationen möjlighet beredes begåvade lärjungar att på kortare tid än 6 år inhämta folkskolekursen. —— Om dessa Vimlår ej uppfyllas, förordar kollegiet en 5—årig realskola byggd på folkskolans 4ze ass.

I ett till kollegiets vid kommunala mellanskolan ?" Hjo utlåtande bifogat sär- skilt yttrande av en av kollegiets medlemmar föreslås, att i folkskolorna av A-form skulle införas en valfri elementär kurs i engelska. vilken skulle erford- ras för inträde i realskolan. Då kunde det andra språket börjas redan i real- skolans första klass. Jäktet i realskolan bleve mindre och resultatet bättre.

I detta sammanhang må även nämnas, att kollegiet vid och styrelsen för Es- lövs högre samskola, vilka förordat (a'-årig bottenskola, men icke gjort något' direkt uttalande rörande realskolans längd, betona. att den enligt kommissionens. förslag förlängda studietiden kunde undvikas genom att realskolan normalt byggde på fullständigt genomgången folkskola, men att till realskolan därjämte- vore ansluten en underbyggnad, där folkskolans 3 högsta årskurser genomginges på 2 år. Man kunde därvid, såsom nu sker vid nämnda skola, även låta barnen i denna underskola läppja något på ett främmande språk, dels för att underlätta arbetet i realskolan, dels och framför allt för att giva fastare struktur åt studiet av modersmålets grammatik.

Majoriteten av stadsfullmäktige i Landskrona tillstyrker förslaget om 6-årig bottenskola, dock med möjlighet till annan anordning, där så befunnes lämp- ligt. Omorganisationen borde utan tvivel så anordnas, att den, på samma gång den underlättade utbildningen för dem, som vore sämre ställda, icke förlängde den för andra. Så skedde, om undervisningen på högre skolstadier kunde så. anordnas, att eleverna passerade skolan i den takt, som deras begåvning och arbetsförmåga möjliggjorde. Den individualisering av undervisningen, varom kommissionen talar, borde fördenskull göras till föremål för ytterligare under- sökning. Man skulle emellertid önskat, att, för ernående av social lik- värdighet mellan den teoretiska och den praktiska utbildningslinjen, skolorga— nisationen kunnat utbyggas med även en praktisk mellanskola, ledande till samma examen, realexamen, som den teoretiska mellanskolan. Därigenom skulle den sugning åt den teoretiska linjen, som kunde befaras som en följd av genomfört bottenskolesystem, ha kunnat synnerligen kraftigt förebyggas. För de från den praktiska mellanskolelinjen utgående skulle vägen sedan stå öppen för fortsatta studier vid tekniska gymnasier och handelsgjnnnasier.

Även folkskolestyrelsen i Landskrona har framställt önskan om inrättande av sådana praktiska mellanskolor.

Såväl majoriteten av folkskolestyrelsen i Lund som majoriteten av kolle— giet vid Lunds privata elementarskola föreslå upprättande i mindre städer av 4-åriga realskolor och i större städer av ö-åriga lyceer, båda byggande på.

G—årig folkskola som bottenskola. kap. VI.

Fem reservanter rid folkskolescminariet i Kalmar uttala, att de, om studie- tiden fram till studentexamen bleve 13 år, ansåge 7—årig högre skola, byggd på 6-årig folkskola, givetvis vara att föredraga. Om åter studietiden förkortades- till 12 är, kunde däremot eL-årig bottenskola hava ett visst företräde i vad det gällde att på kortaste tid inhämta läroverkens kurser. Önskvärt vore emeller- tid, att en utredning gjordes om möjligheten att minska kursernas kvantitet så, att läroverket kunde göras 6—årigt.

G—årig högre skola, byggd på G-årig folkskola, förordas även av folkskol- inspektör lVall'e'n. .

illotireringar f_är ovanstående uttalanden. Såsom stöd för förslaget om 4-årig realskola, byggd på G—årig folkskola som bottenskola, har i ovannämnda utlåtanden bl. a. framhållits, dels att det för att underlätta lärjunges övergång från en skola till en å annan ort belägen vore önskvärt, att undervisningsväsendet ordnades så likformigt som möjligt,. dels ock att erfarenheterna från de kommunala mellanskolorna visade lämp— ligheten av den tillstyrkta organisationen. I flera av ifrågavarande utlåtan- den framhålles emellertid även det krävande arbete, som i de kommunala mel-- lanskolorna åvilade lärjungarna. Vidare framhålles, att med nuvarande skol- organisation kostnaderna för den högre skolundervisningen vore relativt mycket större för de mindre samhällena än för de större.

Styrelsen för kommunala mellanskolan i Boden vore starkt övertygad om att nuvarande ordning ej borde i längden bestå. Den kännetecknades av oreda i kunskaper, ofta förlust av tid, upprepade inträdesprövningar, frånvaro av smidighet och komme mången målsman från läroverksstad att med oro emotse en flyttning till ort med »blott» kommunal mellanskola. Styrelsen vore där- för på förhand benägen att tillstyrka en organisation, som bringade enhetlig- het och reda i barnens skolgång. Då styrelsen ansåge, att Bodens kommunala mellanskola i allmänhet väl förverkligat sitt ändamål, och då den enligt kom— missionsförslaget skulle få arbeta efter betydligt jämnare oeh enhetligare lin- jer, tillstyrkte styrelsen i huvudsak kommissionens förslag i vad det gällde realskolan. Lämpligt vore emellertid, att folkskolans kursplan omlades så, att möjlighet funnes till övergång från folkskolans 5 :e till realskolans 1 :a klass.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Boden instämmer i huvudsak i kommissionens förslag, men framhåller, att arbetsbelastningen i den kommunala mellanskolan i många fall närmade sig betänkligt nära till överansträngnin— gens gräns. I den föreslagna realskolan torde arbetsbördan näppeligen bli mindre, utan snarare tvärtom.

Styrelsen för Lindesbergs kommunala mellanskola yttrar, att inrättandet av kommunala mellanskolor hade infört en dualism i undervisningsväsendet, som verkade både orättvist, enär samhällen med kommunal mellanskola finge Vid- kännas större utgifter för sitt undervisningsväsen än samhällen med stats- läroverk, och splittrande, enär övergång från en skolform till en annan ställde sig svår för lärjungarna, detta ej minst vid övergång utan tidsförlust till gym- nasiet. Styrelsen framhåller, att fördelningen av de olika slagen av läroan- stalter samhällena emellan ej längre vilade på rättvisa grunder, då till följd av förändrade förhållanden i fråga om samhällenas utvecklingsbetingelser statsläroverk i vissa fall vore belägna å orter, som vore vida mindre än sådana, å vilka kommunal mellanskola blivit upprättad. Styrelsen ansåge därför, att den kommunala mellanskolan borde ersättas av en statens realskola i enlighet med kommissionens förslag.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Katrineholm gör ett liknande ut- talande rörande förhållandena i landet och framhåller, att den missgynnade ställning med avseende på förmånen av högre undervisning, vari landsbygden befunne sig gentemot städerna och de smärre och yngre städerna gentemot de större och äldre, under sådana förhållanden måste, i den mån olikheten här- rörde från brister i ett föråldrat skolsystern, numera kännas som en onödig orättvisa av den, som därav berördes. Situationen vore i själva verket den, att under det att alla rikets målsmän allt efter skatteförmåga bidroge till statsläroverkens drift, endast ett mindre antal av dem. nämligen de, som bo i läroverksstad eller i omedelbar närhet därav och dessa för övrigt i olika mån, allteftersom staden hade lägre eller högre läroverk —— hade möjlighet att utan extra kostnad låta sina barn erhålla del av den högre undervisningen.

De kommunala mellanskolornas rektorsföreniny anser, att det icke blott är möjligt att bygga en 4-klassig realskola på. folkskolans Gzc klass. utan att för landsbygdens och de mindre städernas vidkommande en sådan skolorgani- sation även visat sig vara lämplig. Utvägar borde emellertid beredas för be- gåvade barn att genomgå folkskolan på kortare tid än (i år. Vidare uttalar föreningen, att det för lärjungarnas övergång från en skola till en annan vore önskvärt, att det högre skolväsendet ordnades så likformigt som möjligt, samt betonar, att det innebure en uppenbar orättvisa, att med nuvarande skolorgani— sation utgifterna för det högre skolväsendet vore relativt mycket större för de mindre samhällena än för de större.

Beträffande erfarenheterna från de kommunala mellanskolorna. framhåller majoriteten av kollegiet rid kommunala. mellanskolan i Malmö, att mångåriga erfarenheter från de kommunala mellanskolorna givit vid handen, att folk- skolans lärare kunde meddela fullgod undervisning på det stadium, som mot— svarade de allmänna läroverkens lägre klasser. Erfarenheten från Malmö kommunala mellanskola lämnade i sin mån ett kraftigt stöd för en sådan åsikt. Denna kommunala mellanskola hade ända från sin tillkomst visat sig kunna utan överansträngning av sina lärjungar bibringa dessa samma mått av all- mänt medborgerlig bildning, som realskolan avsåge att meddela. och detta gällde icke minst språkundervisningen.

I en till kollegiets vid kommunala mellanskolan i Norrköping yttrande fo- gad reservation ut: två. av kollegiets medlemmar betonas, att försöket med kom- munal mellanskola visade, att G—årig folkskola kunde utgöra bottenskola för 4—årig realskola. Den hårda pressningen av eleverna vid Norrköpings kom- munala mellanskola berodde på att eleverna under år 1916, 1917, 1919 och 1920 gingo upp i realskolexamen som privatister och även 1921 voro anmälda såsom privatister. Enligt Sveriges officiella statistik hade hälsotillståndet vid de kommunala mellanskolorna varit bättre än vid de allmänna läroverken -och.flickskolorna. Lättnad i allt skolarbete vore emellertid önsklig. Studie- tiden förlängdes genom kommissionens förslag. Om man nu med skäl klagade över omogenhet hos examinanderna i realskolexamen och studentexamen, så vore kanske kommissionens förslag dock icke någon olycka. Studietiden borde emellertid i ett stort antal fall kunna förkortas.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Säffle yttrar, att en tioårig erfaren- het hade övertygat kollegiet om riktigheten och den praktiska möjligheten av G—årig folkskola som bottenskola för en fat-årig realskola och ett 3-årigt gynna.— sium. Skolans elever hade i allmänhet efter genomgången folkskola, även av lägre typ än A—skolan. på 4 år inhämtat kursen för realskolexamen. varjämte de elever, som efter avlagd realskolexamen fortsatt sina studier på gymnasiet, så vitt käntvore, undantagslöst på 3 år absolverat studentexamen. Visserligen hade det fordrats forcerat arbete både av lärare och elever och ett kanske icke

alltid så hälsosamt jäktande för att medhinna kurserna, då elevmaterialet icke varit det bästa möjliga. Men man torde våga hoppas, att den nya organisatio- nen av folkskolan, varigenom bland annat de viktiga ämnena svenska Och mate— matik blivit bättre tillgodosedda-, komme att visa sig bättre skickad att lägga en solidare grund för den högre undervisningen. _— Den föreslagna realskolan syntes alltför arbetsbelastad. Timplanen krävde 38 veckotimmar för skolar- betet, vartill komme hemarbetet, enligt statistiska uppgifter 14 veckotimmar, summa 52 timmar intensivt. arbete. Man kunde ej underlåta att göra en jäm- förelse med den vuxna befolkningens lagstadgade arbetsprestationer. Redan under nuvarande förhållanden kunde man mot läsårets slut spåra en viss över— ansträngning hos eleverna. Så mycket större bleve faran, om arbetsbördan skulle ej oväsentligt ökas. Kollegiet ansåg därför, att kommissionens förslag borde omarbetas med hänsynstagande till den kritik av detsamma. som från olika håll framkommit.

I motsatt riktning mot sist anförda yttranden uttalar sig rektorn vid kom- munala mellanskolan i Katrineholm J. Stenberg i den reservation-, som han bifogat kommunala mellanskolornas lärar/förenings utlåtande, och i vilken han kritiserar det i sagda utlåtande av de två övriga utsedda kommitterade uttalade tillstyrkandet av (")-årig realskola, byggd på l—årig folkskola som bottenskola. Reservanten säger sig icke hava funnit anledning frångå den uppfattning rörande realskolans organisation, som uttalats i kommunala mellanskolornas lärarförenings i augusti 1922 fattade resolution. I nämnda resolution betonades nödvändigheten av ett enhetligt skolsystem. Den kom- munala mellanskolan hade visat, att det vore möjligt att bygga mellanstadiets undervisning på ö-klassig folkskola. Föreningen anslöte sig ock i huvud— sak till det av kommissionen framlagda förslaget om skolornas omorganisation, men ville framhålla vikten av att, samtidigt som realskolan omorganiserades, även folkskolan i organisatoriskt och pedagogiskt avseende anordnades så, att den utgjorde en ännu bättre grundval för den högre undervisningen. och att tillika snabbare genomgång av bottenskolan möjliggjordes för mer begåvade barn. Reservanten hyste den på egen och många kamraters erfarenhet, i stor utsträckning förbunden med bestyrkande jämförelser med arbetet vid med mellanskolan sidoordnade läroanstalter, grundade övertygelsen, att det för den 4-åriga realskolan såsom normalt avsedda åldersstadiet vore både tillräckligt och lämpligt för de realskolan tillmätta språkpensa. Uttalanden i samma rikt— ning förelåge också från auktoritativa språkpedagoger. Man måste besinna, att den av övriga kommitterade tillstyrkta ö-åriga realskolan till 2/5 låge under det för den 4-åriga realskolan föreslagna åldersstadiet, samt att realskolans för- värv av ytterligare ett år vars värde för realskolans studieuppgifter vore ytterst omtvistligt —— motsvarades av plikten att från folkskolan övertaga en väsentlig del av två års undervisningsbörda. Sistnämnda omständigheter i för- ening med den genomsnittliga sänkningen av elevernas mogenhetsstandard, som nedflyttandet av åldersnivån för alla medelmåttigt begåvade innebure, med- förde, att faran för överansträngning snarare fördes närmare än avlägsnades, därest realexamen verkligen skulle hållas uppe på den nivå, dit realskolexamen nu bragts.' Till oersättlig skada för den blivande realskolan Och för den ung— dom. som undervisades där utan att sedan få tillfälle till fortsatta studier, skulle det lända, om de skulle berövas de bildningsmöjligheter, som just ett års större mognad skapade. Samma kurs hade på detta stadium allt efter det år, dit den förlades, ett utomordentligt växlande värde, en omständighet, som möj- ligen för litet uppmärksammats. Vad som för exempelvis 15- å 16-åringen av medelmåttig utveckling blir läxläsning och död minnessak. blir för 16- a 17- åringen studium och levande intresse. Särskilt gällde detta vissa bildningsmo- ment, exempelvis inom kristendom, modersmålet, språken och historia de ideella, 9—232122.

litterära och estetiska momenten. Ett av de särdrag, som enligt de lärares ut- sago, vilka haft tillfälle att under längre tid i eget arbete göra jämförelser, fördelaktigt utmärkte den kommunala mellanskolan, nämligen en genomsnitt- ligt större mognad och en viss naturlig arbetsglädje i klassen, skulle fråndömas den blivande realskolan genom dess nedskjutande mot det speciella barndoms- stadiet. I pedagogiskt avseende funne reservanten sålunda den på 4—klassig folkskola byggda 5-åriga realskolan ur vissa synpunkter fullständigt omotive- rad och ur andra bestämt mindervärdig i jämförelse med den på folkskolans 6:e klass byggda 4-åriga realskolan.

Majoriteten av stadsfullmäktige i Vetlanda gör gällande, att enhetsskolan vore den enklaste skolordningen. I de kommunala mellanskolorna vore den i en väsentlig punkt redan tillämpad. Enligt vittnesbörd av mellanskolans lärare, skolmyndigheter och sakkunniga, som särskilt studerat denna sida av saken, hade dessa skolor slagit synnerligen väl ut.

Från några håll, bl. a. Svenska Folkskolans vänners för-valtningsråd, har framhållits möjligheten att förkorta studietiden genom att anordna endast 3— klassig realskola och samtidigt göra motsvarande ökning i folkskolans kurser efter lämplig fördelning mellan de föreslagna kurserna för folkskolan och real: skolan. Även förslag, att undervisning 1 ett modernt språk skulle meddelas 1 folkskolans 5 :e och 6 :e klasser, har därvid framställts.

Styrelsen och kollegiet vid kommunala mellanskolan :" Mönsterås hava fram— hållit, att, om kurserna i realskolan något minskades, man kunde på en 6-årig bottenskola uppbygga en 3-årig realskola och ett ål.—årigt gymnasium. Studie- tiden till realexamen bleve då icke förlängd. De från realskolan utexaminerade lärjungar. som ämnade ägna sig åt _tjänstemannabanan, måste i alla händelser för ytterligare utbildning genomgå någon specialkurs eller fackskola, varför det för dem kunde vara tillräckligt att genomgå 3-årig realskola, och för alla övriga torde 3 år i realskolan vara en tillräcklig allmänbildningskurs. Studentexamen skulle säkerligen vinna på att gymnasiet vore 4-årigt. En sådan anordning skulle också ställa sig billigare, ty en l:a klass i 52 gymnasier måste bli billi- gare för staten än en 4:e klass i 106 realskolor, särskilt om 4:e klassen skulle uppdelas i grupper för läsning av latin och franska. —— Ett huvudfel med såväl den nuvarande kommunala mellanskolans timplan som den för realskolan före— slagna vore, att lärjungarnas skolarbete vore för stort, omkring 38 timmar i vec— kan. Lägges härtill tiden för läxläsning och arbete med skriftliga uppgifter 1 hemmet 15 a 20 timmar, bleve lärjunges skolarbete omkring 55 timmar 1 veckan, således åtskilliga timmar mer, än man fordrade av en fullvuxen person Under— visningen i praktiska ämnen borde åtminstone vara frivillig. Många lärjungar finge ocksa öva sig i sådana arbeten 1 hemmen, såvida skolan lämnade dem nå— gon tid därtill. Många hem kunde också så väl behöva någon hjälp av barnen även under deras skolår. — Även om icke någon särskilt märkbar överansträng- ning under själva skoltiden gjorde sig gällande hos lärjungarna, så kunde dock en alltför hård press under ungdomstiden icke verka gynnsamt på deras fort— satta utveckling i något hänseende.

Realskoleformer, byggda på 5-årig bottenskola. Av kollegierna vid och styrelserna för kommunala mellanskolorna i Söderköping Och Tidaholm, kol- legiet vid kommunala mellanskolan i Valdemarsvik, stadsfullmäktige och folk!— skolestyrelsen i Söderköping samt stadsstyrclsen i Tidaholm ävensom från ett par andra håll hava framställts förslag om 5-klassig realskola, byggd på ö-årig folkskola som bottenskola. Fördelarna med en sådan organisa- tion vore bl. a., att lärokurser och repetitioner icke behövde omtagas i så stor utsträckning som enligt kommissionens förslag, samt att en ö-årig

realskola kunde meddela grundligare och mera gedigna. kunskaper, särskilt i de främmande språken. än en 4-årig med sitt, som erfarenheten från de kom- munala mellanskolorna visade, ofta forcerade och jäktande arbete. —— Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Tidaholm framhåller, att genom en skolorgani- sation med ö—årig realskola och ö—årig bottenskola studietiden till realskolexa- men visserligen förlängdes. men att om denna examen avlades vid något mog- nare ålder än nu och den kompetens, som åtföljde densamma, utvidgades till

, flera statstjänster, så skulle realskoliterna med större framgång kunna kon- l kurrera med studenterna på. en mängd praktiska banor och tillströmningen till gymnasiet och studentexamen minskas. Dock ansåge kollegiet, att en 4—klas- sig realskola, lik den nuvarande kommunala mellanskolan och lämpad för lands- bygdens och de mindre städernas behov, kunde godtagas på de platser, där det vore förenat med stora kostnader att inrätta en 5—klassig realskola. Styrel- sen för nänmda skola anser. att det 3—åriga gymnasiet borde byggas på real- skolans —1—:e klass, och att realskolans 5 :e klass borde vara en repetitions- och av— slutningsklass. Den 4—klassiga realskolan kunde undantagsvis tillåtas. Den skulle mottaga lärjungar från folkskolans Ö:e och 6:e klasser, beroende på" elevernas mogenhetsgrad.

I några få utlåtanden och reservationer förordas _ bl. a. för åstadkommande att studietiden icke förlängdes — l-årig realskola byggd på ö-årig folkskola som bottenskola. Två reservanter vid folkskoleseminariet i Skara framhålla, att en vinst av en sådan skolorganisation, jämförd med den nuvarande, vore, att den högre skolans kurser framskötes till ett stadium, då lärjungen genom större mognad bättre kunde från början tillgodogöra sig desamma. Skulle så vara, anföra reservanterna vidare, att i ett nyorganiserat skolsystern icke all den tra— ditionella kunskapsmassa i en mängd olika ämnen, på vilken den nuvarande skolan bjuder, kunde upptagas, så torde icke synnerlig skada därav uppstå. Snarare måste man hålla kommissionen räkning för att den ville införa slöjd och annat praktiskt arbete på det bokligas bekostnad. — Särskilt fördelaktigt vore, att om den 4-åriga realskolan genomfördes, den dualism, som framträdde mellan å ena. sidan statens 6—klassiga realskolor och å andra sidan de 4-klassiga kommunala mellanskolorna och som åstadkomme svårighet vid flyttning från läroverk av en typ till läroverk av en annan typ, skulle upphävas.

Majoriteten av kollegiet vid Lidingö kommunala sam— och mellanskola anser, att en grundlig och förutsättningslös utredning borde verkställas angående hu— ruvida de olägenheter, som skulle medfölja kommissionens förslag, lämpligast undanröjdes genom att bottenskolan gjordes 5-årig ochrealskolan 4-årig, eller genom att bottenskolan gjordes 4-årig och realskolan Ö-årig. Det senare alter- nativet ansåge kollegiet mest bärkraftigt ur pedagogisk synpunkt. Gymnasiet borde göras 4—årigt och anknytas till realskolans näst högsta klass.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Ronneby anser tvenne alternativ vara möjliga för att göra folkskolan till bottenskola utan förlängning av studie- tiden: 1) (")-klassig folkskola och 4-klassig realskola eller 2) 4-klassig folkskola och ö-klassig realskola. Kollegiet anser, att ö—klassig folkskola skulle efter vissa genomförda förändringar kunna tjäna som bottenskola för en 4-klassig real- skola. Detta vore fördelaktigt för landsbygden och för dem, som med upp— offrande av ännu ett år ville gå till realskolan från folkskolans öze klass. _ Såge man saken uteslutande ur pedagogisk synpunkt och med realskolans egen uppgift för ögonen, så vore 4-klassig folkskola och ö-klassig realskola avgjort att föredraga. Man undginge då den starka ämnesträngseln. framför allt språk- trängseln. och språkundervisningen finge börja på en lämpligare tid. Om bar- nets utvecklingsförhållanden toges i betraktande, måste dessutom den tidpunk- ten anses lämpligare för övergång till realskolan. Vid de kommunala mellan-

skolorna hade man, framhåller kollegiet vidare, i stor utsträckning försökt komma ifrån tidsförlusten genom upprättande av förberedande avdelningar eller privatundervisning. Så skulle troligen ske även i framtiden och folkskolan icke bliva bottenskola mer än till namnet.

Realskoleformer, byggda på é-årig bottenskola. I närmare 100 utlåtanden, av vilka omkring 80 avgivits av kollegier eller styrelser för till den högre all— männa undervisningen hörande läroanstalter, har förordats, att realskolan måtte göras ö-klassig och bygga på eL-årig folkskola som bottenskola. I några ut— låtanden yrkas därvid, att förändringar beträffande den högre skolans orga- nisation måtte vidtagas, först sedan folkskolan visat sig mäktig att på ett till- fredsställande sätt fylla sin plats som bottenskola.

Folkskolestyrelsen i Södertälje förordar Ö-årig realskola, byggd på 4-årig folkskola och organiserad så, att möjlighet funnes att från folkskolans 6 :e klass vinna inträde i realskolans 2 :a.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Kristianstad anför, att man från ' pedagogisk synpunkt uppenbarligen framför en G-årig bottenskola och en _L—årig realskola måste ge företräde åt den nuvarande organisationen eller _ om man vill slopa nuvarande klass 1 och omlägga kurserna en smula, så att klass 6 kan ersättas av en ny för alla lärjungar gemensam klass 5 — åt en 4-årig botten- skola med ö-årig realskola. Vinsten bleve ett helt år i tid i jämförelse med kommissionens förslag, säkert bättre resultat av undervisningen och en någor- lunda tillfredsställande grund att bygga på, utan att lärjungarna behövde bli tröttkörda före realexamen.

I ännu ett 20—tal utlåtanden, av vilka flertalet avgivits av kollegier vid all— männa läroverk, har förordats 4-årig bottenskola och 8-årigt högre läroverk, antingen utan angivande av sättet för den högre skolans uppdelning i realskola och gymnasium eller ock under uttalande av att realskolan kunde göras 4- eller Ö-årig. ,

Kollegiet vid Oskarsskolan i Stockholm anser, att bottenskolan borde bliva högst 4-årig och realskolan minst Ö-årig. '

Kollegierna vid 5 kommunala mellanskolor framställa förslag om ö-årig real— skola utan att uttrycka något önskemål rörande bottenskolans längd.

Kollegiet vid och styrelsen för Hudiksvalls elementarskola för flickor för- orda en skolorganisation med övårig realskola, byggd på »l-årig folkskola, men anser önskvärt, att vid sidan därav inrättades »praktiska realskolor». Dessa praktiska realskolor skulle vara på folkskolans 6:e klass byggda yrkesbetonade högre skolor med undervisning i teoretiska ämnen (matematik, biologi med häl- solära, samhällslära, engelska) och berättigande till inträde vid tekniska skolor, kurser i huslig ekonomi m. m. Man skulle försöka få dessa skolor så goda., att de alltmer väckte ungdomens intresse för praktisk verksamhet och skaffade det praktiska arbetet ökad aktning.

I ett fåtal utlåtanden förordas 4-årig realskola byggd på 4—årig folkskola som bottenskola, och i några andra utlåtanden, bl. a. från kollegier vid högre allmänna läroverk, har framställts förslag om 4—årig bottenskola, 4-årig real- skola och et-årigt gymnasium.

Styrelsen för och kollegiet vid Lundsbergs skola, som höra till dem, vilka förordat sistnämnda organisationsförslag, påpeka, att en I-årig realskolekurs ej kunde anses tillräcklig för dem, som önskade gå till sådana yrkesbanor, för vilka realskolexamen för närvarande fordrades, och förordar en överbyggnad i någon form på realskolan. Kollegiet vore emellertid icke berett att för när— varande göra något definitivt uttalande angående denna överbyggnads orga.- nisation.

, Domkapitlet ?" Härnösand anser, att i en sådan organisation realskolan an— tingen kunde göras 4-årig eller utökas med en avslutningsklass parallell med l:a gymnasieringen.

Styrelsen för samskolan i Falköping uttalar sig för att realskolan måtte göras antingen 4- eller ö-årig och att gymnasiet måtte byggas på realskolans högsta klass.

Lärorcrkslärarnas riksförbund. i vars yttrande bl. a. en del kollegier vid de till den högre allmänna antlcrrisnimjcn hörande läroanstalter förklarat sig in- stämma, förordar. att folkskolans & lägsta klasser, eventuellt efter en inre om— organisation. finge utgöra gemensam bottenskola för den högre skolan och att denna gjordes 8-årig. Förbundet ansåge nödvändigt, att en förnyad utredning gjordes beträffande den högre skolans organisation. Vid en sådan utredning borde flera av kommissionen icke undersökta organisationsmöjligheter bliva föremål för prövning. Det kunde t. ex. ifrågasättas, om icke olika linjer på gymnasiet kunde anknytas till olika klasser i realskolan, och huruvida icke kva- lificerade betyg från realskolan kunde berättiga till inträde på gymnasiet.

Kollegiet vid högre latinläroverket & Norrmalm 2". Stockholm med undantag av en reservant förordar, att folkskolans 4 lägsta klasser, eventuellt efter en inre omorganisation. finge utgöra bottenskola för en 8-årig högre skola. Kollegiet uttalar sig mot förslaget att tillgodose undervisningen i latin och franska i real- skolan genom att befria lärjungarna från vissa undervisningstimmar i andra ämnen. Om latingymnasiet gjordes 4-årigt och undervisningen i franska ord- nades såsom för närvarande, kunde sådana förryckande åtgärder undvikas. Ut- redning borde därför företagas för att utröna möjligheterna av att avpassa realskolans kurser så. att de 4 lägsta klasserna finge utgöra underlag för latin- gymnasiet, medan den Öze klassen, samtidigt med att den utgjorde realskolans avslutningsklass, även finge förbereda för inträde i realgymnasiet. Aven om kursen för detta måls vinnande icke kunde erhålla en genomförd avrundning, borde dock i den ö-åriga realskolan på detta sätt ett studieresultat kunna vin— nas. fullt jämförligt med den nuvarande G—åriga realskolan. Samtidigt vunne man den fördelen. att avgången till praktiska yrken och vissa utbildningskurser (t. ex. vid tekniska läroverk) kunde ske ett år tidigare än nu. Aven latinlin- jen komme sålunda att bygga på en i viss mån avslutad realskola. Efter genom- gången av .sze realskoleklassen funnes då för en lärjunge med godkända betyg tre möjligheter: att fortsätta i realskolan med realexamenskompetens som när- maste mål. att inträda i latingymnasiet eller att sluta skolan för att övergå till praktisk utbildning. De lärjungar, som fortsätta i realskolans 5:e klass och därifrån få godkänt avgångsbetyg, borde enligt kollegiets mening erhålla den kompetens. som realskolexamen nu ger. Ett kvalificerat avgångsbetyg borde därjämte berättiga till inträde i realgymnasiet eller —- efter prövning i_ vissa ämnen =» i latingymnasiet. — För att emellertid icke latingymnasiets lärjungar skulle bliva vanlottade i jämförelse med realgymnasiets, borde enligt kollegiets mening realskolexamenskompetens kunna tillerkännas de lärjungar, som med godkända betyg genomgått latingymnasiets 2za ring. Kompetensen vunnes sålunda (och däremot torde intet vara att invända) visserligen ett. år senare på. latingymnasiet, men genom den föreslagna anordningen skulle latingymnasiet befrias från lärjungar. som icke lämpade sig för att fortsätta ända fram till studentexamen. Kollegiet ville härvid hänvisa till att flera exempel funnes på, att lärjungar från latingymnasiets 2za ring övergått till realskolans avslut- ningsklass för att ett år senare än enligt det här framkastade förslaget vinna den önskade kompetensen.

Olika realskoleformer på olika orter och även, eventuellt,_ på samma ort. I ett 30-tal utlåtanden och några reservationer har framhållits, att, för att

hänsyn skulle kunna tagas till de olika önskemål, som kunde vara tillfinnandes på olika orter, dels 4-åriga realskolor, byggda på G-årig folkskola, dels ook Ö-åriga realskolor (respektive S-åriga högre skolor), byggda på l-årig folk- skola, borde upprättas allt efter det å respektive orter förefintliga behovet. I många fall vore nämligen den 4-åriga realskolan, trots sina olägenheter. den för landsbygden och de mindre samhällena lämpligaste. särskilt ur ekonomisk syn- punkt ooh med hänsyn till att vid en sådan skolorganisation föräldrarna kunde under ytterligare två år få behålla barnen i hemmet, Vilket i viss mån kunde uppväga nackdelen av den förlängda studietiden. Den Ö-åriga realskolan. byggd på 4-årig folkskola, vore däremot den för de flesta barn i de större städerna lämpligaste. I flertalet av ifrågavarande utlåtanden har med anledning härav uttryckligen framhållits, att på de orter på landsbygden och i de mindre sam- hällen, där förhållandena sådant krävde. kunde upprättas l—åriga realskolor, byggda på G-årig folkskola, men att i städerna (de större och medelstora) borde upprättas ö-åriga realskolor, byggda på 4-årig folkskola, och vid sidan därav 4-åriga realskolor eller — i skolor med två eller flera parallellavdelningar i de flesta klasser —— realskolelinjer för elever från folkskolans Gze klass. Från ett par håll har icke framställts förslag om att även i städerna upprätta 4—åriga realskolor (resepektive realskolelinjer), utan i stället framhållits önskvärdheten av att på alla eller en del av de orter, där ("J—årig realskola upprättats, vid nämn— da skolor inrättades även en övergångsklass från folkskolans 6:e till realskolans 3ze klass till tjänst för de lärjungar, som vore lämpliga för fortsatta studier, men ej före avslutningen av folkskolekursen haft möjlighet att inträda i läro— verk.

Ur de i nu nämnda avseenden gjorda uttalandena. må anföras följande. Kollegiet vid kommmzala mellanskolan i Trollhättan betonar nödvändigheten av att sambandet mellan de båda föreslagna skoltyperna så ordnades,'att lär- junges övergång från den ena typen till den andra lätt möjliggjordes genom lämpligt lagda kurser.

Lärarrådet vid Göteborgs högskola föreslår, att man vid sidan av den ö—åriga realskolan kunde bibehålla mellanskolorna såsom 4-åriga realskolor. under för- utsättning att de finge ha kvar det timtal, som nu i dem är anslaget åt språken. Erfarenheten finge då med tiden avgöra, huruvida den l-åriga realskoleformen bleve tillräcklig för att meddela "den för gymnasialstudier nödiga utbildningen —— något som lärarrådet betvivlade.

Kollegiet vid realskolan i Oskarshamn (med undantag av en reservant) an— ser, att på orter motsvarande sådana, där man nu har kommunal mellanskola. en 4-klassig realskola kunde byggas på en G-klassig folkskola, om denna an- ordning där skulle anses förmånlig, men att tvinga sådan skolorganisation på de samhällen, som ansåge sig bättre betjänta med en ('i-klassig realskola på 4—k1assig bottenskola, funne kollegiet uppenbart orimligt.

Kollegiet vid högre realläroverket i Göteborg anser. att den senaste tidpunkt. till vilken övergången kunde förläggas, vore efter folkskolans 4ze klass. — Om läroverkens normaltyp byggdes på 4-årig bottenskola, om opartiska och full— ständiga upplysningar gåves ungdomen angående rätta tidpunkten för över— gång från en skolform till en annan, och om det sörjdes för att vid läroverken funnes tillräcklig plats för den ungdom, som hade förutsättningar för högre skolstudier, så skulle det säkerligen visa sig, att de, som önskade uppskjuta övergången, tills folkskolekursen fullständigt genomgåtts. icke bleve många. Skulle emellertid på några orter särskilda åtgärder visa sig önskvärda-, borde för dessa undantagsfall kompletterande läroverk eller läroverkslinjer av mellan— skoletyp även här kunna upprättas. Det funnes säkerligen ingenting. som hind— rade, att i framtiden liksom nu högre skolor med olika utgångspunkt och under- lag kunde existera sida vid sida., endast det sörjdes för organisk förbindelse

mellan de olika skolformerna och skolstadierna. — Emellertid borde denna på ö—årig bottenskola uppbyggda skolform icke betraktas och organiseras som en folkskolans överbyggnad utan som en läroverkstyp vid sidan av den normala eller, där så ske kunde, som en särskild läroverkslinje inom det vanliga läro— verkets ram. —— Vidare vore det givetvis nödvändigt, att denna »mellanskole- linje», uppbyggd i överensstämmelse med kommissionens förslag, erhölle ett fast organiskt samband med huvudformen av den högre skolan. Ett dylikt fler- ledat skolsystern, där det vore sörjt för en naturlig förbindelse mellan olika skol— former och skolstadier och som alltså bildade ett organiskt helt, skulle säkerli- gen visa sig motsvara verklighetens krav vida bättre än kommissionens >>en- hetsskola».

Folkskolinspcktör Thorell yttrar, att ovannämnda förslag om dubbla linjer vore motiverat av den tidsvinst, som medföljde den på 4-årig bottenskola byggda ö—åriga realskolan, men att förslaget medförde även en rent pedagogisk vinst, nämligen att skolarbetet bleve anpassat efter olika barns begåvning och arbets- förmåga. Dessutom skulle den vinst, som kommissionens förslag medförde för vissa lärjungar, icke behöva vinnas på andra lärjungekategoriers bekostnad. Ännu en vinst med dessa dubbla linjer låge däri, att, om vid inträdesexamen efter 4 :e skolåret ett misstag bleve begånget, detta icke vore oreparabelt, då vid realskolan funnes även en linje, som byggde på folkskolans 6: e klass.

Aven 1 ett par andra utlåtanden betonas sistnämnda fördel av den dubbla möj- ligheten till inträde vid de högre läroverken.

Kollegiet vid konmzzmala mellanskolan i Vaxholm framhåller, att genom en sådan organisation, som ovan nämnts, skulle vinnas bl. a., att elev vid flyttning från ett medelstort eller större samhälle till ett mindre alltid kunde inpassas i en klass, motsvarande den han förut tillhört, så att ingen tidsförlust behövde ifrågakomma vid avläggande av realexamen, och att vid flyttning i motsatt led alltid funnes motsvarande klass att tillgå på det nya stället. _

I en till kollegiets vid kommunala mellanskolan i Laholm utlåtande fogad reservation av en ordinarie lärare vid skolan framhålles, att om ovannämnda organisation med realskolor av två olika typer genomfördes, en jämförelse mel- lan de båda skoltypernas arbetsbelastning och arbetsresultat kunde göras. När erfarenhet därom vunnits, bleve tillfälle att överväga, huruvida endera linjen skulle slopas eller anordningen bibehållas.

Rektor vid och styrelsen för kommunala mellanskolan i Borgholm anse där- emot förslaget om inrättande av två olika organiserade realskolor olämpligt. Talet om studietidens förlängning vore överdrivet, enär det ej kunde finnas några oövervinneliga svårigheter för normalt begåvade barn att genomgå full- ständig folkskola på kortare tid än (3 år. Om Ö—klassig realskola skulle upp— rättas. borde den emellertid införas överallt.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Gävle anser, att en olägenhet i vår nuvarande skolorganisation vore förekomsten av två olika organiserade real— skolor, dock mindre dubbelorganisationen i och för sig än det förhållandet, att övergång från den ena skolformen till den andra vore förenad med stora svårigheter. En reform borde därför mindre Vända sig mot dubbelorganisa- tionen än gå ut på avhjälpandet av olägenheterna med densamma. Kollegiet framlägger därefter ovannämnda förslag till olika läroverksorganisation i stä— derna och å landsbygden och kallar städernas Ö-åriga realskolor S-typ och landsbygdens 4—åriga realskolor L-typ. —— Kommunikationen mellan dessa bägge typer av realskolor borde underlättas genom lämpligt lagda kursplaner. I detta syfte borde det grundläggande språket i L-typens två första klasser erhålla förstärkt timantal, så att här på två år kunde inhämtas samma kurs som i de tre första klasserna av S-typen. Det andra språket borde inträda i klass 3 av S-typen, men i klass 2 av L-typen. Lärjunge, som flyttats till klass

2 av L-typen. skulle emottagas i klass 3 av S—typen efter godkänd prövning i det grundläggande språket. I övriga ämnen krävdes icke prövning. då det kunde förväntas, att i dessa inhämtats i det väsentliga samma kunskapsinneliåll i L— typens klass 1 + 5:e och 6:e klass folkskola som i de två första klasserna av S-typen. Lärjunge, som i L-typen flyttats till klass 3 eller 4. skulle emottagas utan prövning i S-typens klass 4. respektive 5. —— I samhällen med enbart real- skola av S-typ skulle i mån av behov anordnas sommarkurser, avsedda för barn. _vilka från 5— eller G-årig folkskola önskade vinna inträde i realskolans 'Zza klass, ävensom för lärjungar, vilka efter avlagd realexamen ämnade söka inträde i gymnasium. — Gymnasiet skulle organiseras såsom 4-årigt och anknyta. till klass 4 av S-typen och klass 3 av L-typen. För inträde borde erfordras flytt- ning med kvalificerade betyg från respektive realskoleklasser.

I detta sammanhang må erinras, att, såsom ovan nämnts ifråga om >>real— skoleformer, byggda på 6-årig bottenskola», i en del utlåtanden förordats, att realskolor, organiserade på samma sätt som de nuvarande kommunala mellan— skolorna, måtte upprättas på en del orter. I nämnda utlåtanden har i all— mänhet intet uttalande gjorts rörande organisationen av realskolorna i övrigt. I en del andra utlåtanden åter, i vilka liknande uttalanden gjorts. har där— iemltit framhållits, att i övrigt den nuvarande skolorganisationen borde bibe- 1a as.

Ur de i sistnämnda avseenden gjorda uttalandena må följande anföras. Kollegiet vid Uppsala enskilda läroverk och privatgympasiam förordar, att den nuvarande kommunala mellanskolan. antingen förstatligad eller åtminstone rikligt understödd samt noga kontrollerad från statens sida. finge fortleva och utvecklas icke blott i större municipalsamhällen och köpingar, utan även i städerna jämsides med de nuvarande realskolorna.

Liknande uttalanden ha gjorts från ett par andra håll. Kollegiet vid folkskoleseminariet i Uppsala betonar därvid, att den kommu- nala mellanskolan hade en viktig uppgift att fylla vid sidan av statens real— skolor, varför kollegiet ansåge önskligt, att den kommunala mellanskolans lärjungar i vad avser deras möjligheter till inträde i gymnasier måtte komma att jämställas med övriga realskolors.

T vå reservanter vid folkskoleseminariet i Luleå förorda, att vid de nuva- rande allmänna läroverken parallellavdelningar inrättas, organiserade som de nuvarande kommunala mellanskolorna.

Domkapitlet :" Göteborg betonar, att de enda reformer, som vore av verkligt värde för undervisningen, vore de, som genom erfarenheter och försök vid olika skolor utexperimenterats och mognat. Särskilt önskvärt vore, att vid åtskilliga läroverk, som befunnes därtill villiga, en 6- eller 7-årig parallellinje fram till studentexamen upprättades för barn. som genomgått 6-klassig folkskola. Erfarenheter, vunna av en dylik anordning, skulle bilda. en solidare grundval för debatten om 6-årig bottenskola än kommissionens resonemang, på samma. gång som en dylik linje, utan att rubba hela systemet. skulle tillgodose ett i åtskilliga samhällen förefintligt behov.

Styrelsen för Lidingö kommunala sam- och mellanskola med undantag av en reservant, som tillstyrker kommissionens förslag. framställer två alternativa förslag till skolorganisation. Alternativ 1: Realskolan kunde göras ö—årig och med sin l:a klass anknytas till folkskolans 4:e klass samt med sin 2:a klass anknytas till folkskolans G:e klass. Undervisningen i främmande språk skulle börjas först i realskolans andra klass och en effektiv gallring av de inträdes- sökande till första klassen åstadkommas genom jämförelsevis stränga inträdes- fordringar. Däremot skulle inträdesprövningen för dem, som efter avslutad

G-årig folkskola sökte inträde i realskolans 2:a klass, ej behöva göras mer sträng. än vad i allmänhet nu vore fallet. Genom denna anordning skulle vinnas, dels att ingen förlängning av studietiden drabbade de mera begåvade barnen, enär de bereddes tillfälle att på ett år i realskolan inhämta samma kunskaps- mått, som erhölles på två år i folkskolan, dels att ingen alltför sträng utgallring av de barn, som skulle tillåtas förvärva högre bildning, komme till stånd. — Alternativ 2. l-ärig bottenskola, Ö—årig realskola med undervisning i språk även i l:a klassen. Feriekurs, bekostad av stat eller kommun. för lärjungar. som från folkskolans 6:e klass önskade vinna inträde i realskolans 2:a klass. Me- toden med sådan feriekurs hade av styrelsen med gott resultat tillämpats före genciinförande av nuvarande organisation av Lidingö kommunala sam- och mel- ans 'ola.

Kollegiet vid folkskoleseminariet i Umeå framställer förslag om dels ä-ärig realskola. byggd på 4-årig folkskola, dels för fattiga, men synnerligen begåvade barn från landsbygden av staten bekostade internat, anordnade som lyceer, helst G-klassiga. (Se även kap. VI.)—

Kollegiet vid högre allmänna läroverket 'i, Jönköping anser, att för lands- bygdens ungdom särskilda organisationsformer borde utfinnas, byggda på 5- eller G—årig bottenskola, men förordar i övrigt en skolorganisation med 4-årig bottenskola. l—årig realskola och 4—årigt gymnasium. Kollegiet framställer vidare förslag om att viss kompetens måtte tillerkännas avgångsbetyg såväl från realskolans 4:e klass som från gymnasiets 2:a ring. Såsom motivering härför anför kollegiet bl. a., dels att det torde vara ovedersägligt, att en 4- årig lärokurs måste anses som en betingelse för en grundlig och väl smält gym— nasiebildning, dels ock att kollegiet till fullo instämde i den kritik, som herr Rydén i sin diktamen till statsrådsprotokollet vid kommissionens tillsättande formulerat på följande sätt (Bet. I: 1, sid. XI) : »Sålunda har det gjorts gällan- de ä ena sidan, att den från realskolan utgående ungdomen gör sitt utträde ur skolan alltför tidigt för att vara fullt rustad för att med nödiga förutsättningar deltaga i arbete å vissa. av de skilda levnadsbanor, till vilka realskolexamen avser att lämna tillträde, men å andra sidan även hävdats, att avgången ur skolan med hänsyn till det. praktiska livet i allmänhet sker något senare, än vad som lämpligen bör vara fallet.» Dessa synpunkter hade enligt kollegiets mening i allt- för ringa mån satt sin prägel på. kommissionens förslag till anordning av real- skolans avslutning. Å ena sidan skulle studietidens förlängning med ett år med- föra ett senare utträde i det praktiska livet. å den andra. kunde den föreslagna anordningen ej anses innebära garanti för likvärdig kompetens med nuvarande examen. än mindre ge ökade förutsättningar för de levnadsbanor, där den nu- varande realskolekompetensen ansåges otillräcklig, utan att dock studentexamen ansetts behövlig. Från dessa synpunkter syntes det av lektor Swenning (i Tidning för Sveriges läroverk nr 10, 1922) framlagda förslaget till skolorga- nisation genom införandet av en högre realskolekompetens jämte den normala innebära. ett uppslag. som torde förtjäna att upptagas till allvarlig prövning. Kollegiet förmenade nämligen, att en 4-årig mellanskola på den Jt-åriga folk- skolans grund torde giva tillräcklig förbildning för åtskilliga praktiska yrken ävensom vissa fortbildningsanstalter. varvid även det minskade omfånget i teoretiska kunskaper mer än väl skulle kompenseras av studietidens minskning med ett är. I de fall åter, där den nuvarande realskolekompetensen ansåges väl knapp, skulle tilldelandet av viss kompetens åt avgångsbetyg från gymnasiets andra ring innebära en fördel, som väl kompenserade en förlängning av studie— tiden med ett år i jämförelse med nuvarande realskolexamen. Ett utnyttjande av detta uppslag till en förstärkt realskolekompetens syntes även i viss utsträck— ning kunna ske beträffande de fristående realskolorna, som således skulle bliva av tvenne typer, en högre och en lägre.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Ystad anser, att några av de nuva- rande kommunala mellanskolorna kunde, fastän förstatligade, bibehålla sin or- ganisation. I övrigt framställer kollegiet samma förslag som kollegiet vid högre allmänna läroverket i Jönköping med i huvudsak samma motivering samt påpekar därjämte, att i det nuvarande läroverket samma mål möjligen kunde nås genom att göra realskolan ö—årig, varvid naturligtvis dess kursplan be- hövde i vissa avseenden ändras, och genom att, likaledes genom lämpliga änd- ringar av gymnasiets kursplaner, laga, att 2:a ringen bleve ägnad att utgöra en slutpunkt. .

23:e svenska läroverkslärarmötet i Stockholm» i augusti 1922 uttalade sig i punkterna 6 och 7 i den av mötet fattade resolutionen för att på grundvalen av en 4—årig bottenskola måtte uppbyggas en 8-årig högre skola. —— Vidare betona— de mötet önskvärdheten av att försök på skilda orter gjordes med en 7—årig högre skola, utgående från en (")-årig bottenskola. Vissa av dessa försöksskolor borde reserveras för landsbygdens ungdom.

Kollegierna vid ett par av statens realskolor hava — utan att göra något ytterligare uttalande förklarat sig instämma i ovannämnda mötes resolution.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Norrköping framställer samma förslag, men förordar dessutom, dels att realskolan måtte anordnas ä-årig med bibehållande av den självständiga avslutningsklassen och realskolexamen. dels att gymnasiet måtte förbliva 4-årigt med anslutning till realskolans näst högsta klass. Vad gymnasiets anslutning till realskolan beträffar, ansåge kollegiet visserligen, att det av lektor Swenning väckta förslaget om realskolexamens borttagande och '. ersättande med avgångsbetyg från realskolans nuvarande öze klass och gymnasiets nuvarande 2za ring erbjöde en i många avse- enden enkel och tilltalande lösning, och kunde hänsyn tagas till en- bart de högre allmänna läroverken, vore denna lösning också att före— draga framför andra. Men för de nuvarande real-, sam— och mellanskolorna torde en särskild examen såsom avslutning på realskolekursen ej gärna kunna undvaras; och —— något, som enligt kollegiets mening vore det avgörande _ för de lärjungar, som inriktat sina studier på en kortare kurs än den, som avses med studentexamen, måste ett examensbetyg äga ett helt annat värde än ett avgångsbetyg. Visserligen måste genom en sådan anordning ett nytt avsteg ske från enhetsskoleprincipen, men viktigare än den ena eller andra principens konsekventa tillämpande ansåge kollegiet vara att tillgodose de praktiska be- hoven, och dessa talade avgjort för realskolexamens bibehållande.

Kollegiet vid samskolan i Filipstad anser det ojämförligt bästa alternativet vara en 5—årig realskola byggd på al:-årig folkskola. Denna skolform borde vara huvudformen, men även andra skolformer borde förekomma, så att tillfälle gåves till en mångsidig pedagogisk erfarenhet. Så borde vid flertalet skolor vid behov kunna inrättas en övergångsklass mellan folkskolans 6:e och real- skolans 3ze klass. Vidare borde alltjämt ett mindre antal kommunala mellan- skolor vara organiserade som 4—åriga realskolor på grundvalen av en 6-årig bottenskola. I några större samhällen borde även försök göras med realskolor. som uppbyggdes på en 5-årig bottenskola. Kollegiet ville ock framhålla det synnerligen nödvändiga i att realskolans högsta klass under inga omständig- heter finge den ställning, som öze klassen nu intoge, utan att den finge utgöra grundvalen för gymnasiet.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Hudiksvall uttalar sig för att botten- skolan måtte göras högst 4-årig. På denna grundval skulle uppbyggas en 8-årig läroverksorganisation, vars fördelning i realskola och gymnasium borde göras till föremål för en ny, grundlig undersökning. Skulle en förutsättningslös prövning giva vid handen, att ett ändamålsenligt anordnat 8-årigt läroverk fullt kunde övertaga det nuvarandes funktioner, så instämde kollegiet i kravet på den

nuvarande första realskoleklassens indragning. Skulle emellertid något som helst tvivel angående det S-åriga läroverkets kompetens uppstå, exempelvis i fråga om språkbildningen, borde givetvis den nuvarande, tillfredsställande be- funna O—åriga organisationen bibehållas. —— Kollegiet ansåge emellertid, att om en organisation med l-årig realskola, byggd på ()"—klassig folkskola, be— funnes lämplig på landsbygden, en sådan organisation givetvis borde bibehållas där. Dock förefölle det kollegiet vara att föredraga, att landsbygdens real- skolor organiserades såsom Ö-åriga och byggde på folkskolans 5 :e klass. Arbets— jäktet i nämnda skolor skulle då minskas, och större fasthet i kunskaperna åstadkommas. __

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Orebro betonar, att, om någon be- skärning av läroverket skulle ske, denna med hänsyn till läroverksundervisnin— gens slutmål och studieresultat icke kunde gå längre än till borttagande av läro— verkens nuvarande l:a klass. Minst en 8-årig lärokurs vid läroverken vore oeftergivlig. En förnyad förutsättningslös utredning av samtliga hithörande frågor vore enligt kollegiets mening av nöden. Varken ur social eller pedago— gisk synpunkt kunde det anses som ett krav, att mellanskolan skulle vara lika över hela landet. Det torde särskilt böra göras till föremål för undersökning, om ej organisationen kunde göras så rörlig, att den tilläte övergång från lägre till högre skolformer på mer än en punkt.

Kollegiet vid kommzmala mellanskolan ?? Ljusdal framställer tre olika förslag till skolorganisation: 1) l—årig folkskola och (")-klassig realskola eller 2) en efter 4ze folkskoleklassen anordnad särundervisning för studiebegåvade och därefter 4-klassig realskola och i båda. dessa fall på glest befolkade orter en undantags- form, G-klassig folkskola och 4-klassig realskola, eller 3) en 4-årig barndoms- skola och därovanpå dels en ö-årig realskola, dels medborgarskolan (= en sam- manslagning av den G-klassiga folkskolans 2 högsta klasser och den praktiska fortsättningsskolan). Medborgarskolan skulle vara 3 ö-årig och förete skilda typer efter olika orters behov; avgångsbetyg skulle medföra vissa behörigheter (t. ex. valbarhet till vissa allmänna. uppdrag). Här sist nämnda förslag ansåge kollegiet vara det lämpligaste.

Ordföranden i styrelsen för samskolan i Arboga, redaktör Gyllander, avstyr— ker kommissionens förslag och föreslår, att folkskolan och läroverken borde för- enas i en sammanhängande organisation, som lämpligen kunde benämnas N a- tionalskolan. En bärkraftig ekonomisk grund för en sådan enhetsskola an— såge han icke kunna skapas, om skolgången förlängdes. I stället måste den förkortas med ett år. — N ationalskolan skulle enligt redaktör Gyllanders för— slag sannnanfogas av tre länkar: 1. En 3-årig obligatorisk elementarskola, motsvarande folkskolans tre första klasser. 2. En likaledes obligatorisk real- skola på två linjer: a) en tills vidare 4-årig teknisk linje, motsvarande folk- skolans tre högre klasser samt en mer eller mindre yrkesbestämd fortsättnings— klass, vilken, efter hand som det allmänna välståndet och kulturnivån stege, kunde utökas med ytterligare en liknande klass. Den tekniska linjen skulle av- slutas med en realexamen av väsentligen mindre omfattning än den av kommis- sionen föreslagna. men med samma namn och exempelvis upptagande svenskt skrivprov, räkneprov och yrkesprov. Från denna linje skulle lärjungen övergå till frivilliga fortbildningskurser eller direkt till förvärvsarbete. b) En ö-årig språklig linje, som skulle avslutas med gymnasistexamen. Från språkliga lin- jen skulle lärjungen övergå till gymnasiet, till tjänst i vissa statens affärs- drivande verk eller direkt ut i det praktiska livet. —- Fördelningen av elementar- skolans avgående lärjungar på realskolans båda linjer skulle verkställas av lärarkollegiet utan särskild inträdesprövning, men där ändring av kollegiets beslut påkallades av lärjunges målsman, skulle prövning äga rum.

En reservant vid folkskoleseminariet i Luleå föreslår. att folkskolan skulle

ombildas så, att vi finge en 'i'-årig folkskola-bottenskola med starkare praktisk anläggning, än den nuvarande folkskolan hade, och motsvarande sovring av de rent bokliga studieämnena. en skola, som främst skulle giva formell träning åt handen och hjärnan. Såsom påbyggnader på denna folkskola skulle prövas 1) en 3—årig real-teknisk linje, ledande till tekniska högskolor, handelsskolor o. d., samt 2) en ö—årig linje för egentliga teoretiska studier, förberedande för universitetet och rätt starkt specialiserad, särskilt i de två högsta klasserna. Vid sidan av dessa kurser borde finnas yrkesbetonade fortsättningskurser. — Om en dylik eller eventuellt annan skoltyp, efter att ha prövats, skulle visa sig fylla de förväntningar. man sedan gammalt velat ställa på enhetsskolan, då kunde tiden vara inne att försiktigt avlösa det gamla läroverket och flickskolan.

Övergångsklasser. I ett flertal utlåtanden, särskilt från kollegier vid all- männa läroverk. i Vilka utlåtanden antingen en realskola byggd på får-ig bot- tenskola tillstyrkts eller kommissionens förslag avstyrkts (jämför kap. I) har förordats upprättandet vid samtliga eller en del av de allmänna läroverken av 1-åriga övergångsklasser för dem, som först efter genomgångna 6 folkskole- klasser önska fortsätta i den högre skolan. Sådan övergångsklass skulle vara parallell med den ö-klassiga realskolans 2:a klass, men kurserna i densamma, särskilt vad språkundervisningen beträffade, motsvara kurserna i såväl l:a som 2 :a klassen i realskolan. Efter genomgåendet av sådan klass skulle lärjungarna i vanlig ordning flyttas till realskolans 3ze klass. Från somliga håll har föreslagits. att endast studiebegåvade lärjungar skulle äga tillträde till dessa klasser. Från en del håll har framställts förslag om att i stället för sådana övergångsklasser kostnadsfria feriekurser skulle inrättas för studiebegåvade lärjungar, som från G—årig (eventuellt ö-årig) folkskola önskade vinna inträde i realskolans 2:21. klass. Från åter andra håll har föreslagits, att sådana kurser kunde förläggas till vårterminen eller både till Vårterminen och till sommar- ferierna. Genom ovannämnda anordningar bleve studietiden för de lärjungar, som genomginge nämnda övergångsklasser eller kurser, icke längre än den studietid kommissionen föreslagit för alla.

En stor fördel med den genom ifrågavarande övergångsklasser åstadkomna dubbla möjligheten till övergång från folkskolan till den högre skolan vore, framhåller majoriteten av kollegiet vid folkskoleseminariet i Falun, att barnets val av levnadsbana icke i så hög grad bleve beroende av resultatet av några dagars inträdesprövning. Barnet kunde ju vid ett misslyckande vid inträdes- examen efter lze skolåret fortsätta i folkskolans 5 :e och Gze klasser samt i över- gångsklassen och därefter åter söka inträde vid den högre skolan. Å andra sidan torde barn i realskolans första klasser, som visat sig icke vara lämpliga för undervisningen där, kunna utan några besvärligheter gå över till motsva- rande klass i folkskolan eller från realskolans andra. klass vinna inträde i de praktiskt lagda överbyggnaderna på folkskolan. Skulle åter uppdelningen av barnen på olika linjer ske först efter sex skolår, bleve arbetet genast av helt olika karaktär på den praktiska och den teoretiska linjen. Sedan endera linjen valts, bleve det knappt möjligt att efter något år gå över till motsvarande klass inom den andra linjen.

Mot majoritetens av kollegiet vid folkskoleseminariet i Härnösand beslut an- gående bl. a. förslag om sådana övergångsklasser reserverade sig tre av kolle- giets medlemmar och framhöllo, att genom sådana studieklasser studievägar skapades, vilka, om ock ur bildningssynpunkt var för sig likvärdiga. dockpå grund av studiernas olikformighet och ämnenas kursförskjutning måste med- föra. att de i läroverken senare tillkomna eleverna bleve ogynnsamt ställda i förhållande till de därstädes tidigare intagna..

Två reservanter vid folkskoleseminariet i Falun framhålla, att i sådana. över-

gångsklasser språkstudiet skulle bliva alltför koncentrerat. Förslaget vore en nödfallsutväg och skulle hava till följd, att föräldrarna bleve tvungna att träffa valet av studiebana för barnen redan efter 4ze skolåret.

Vad beträffar motiveringarna för samtliga ovanberörda förslag angående organisationen av en realskola byggd på lägre klass i folkskolan än den 6':e, må, utöver vad som framgår av det redan anförda, tilläggas följande. I all— mänhet framhålles såsom skäl för de föreslagna organisationsformerna, att de olägenheter, som äro förbundna. med en realskola byggd på en 6-klassig folkskola, till allra största delen avlägsnas genom den i varje särskilt fall föreslagna or— ganisationen, samtidigt som de sociala intressena. bliva i lika hög grad tillgodo— sedda som genom kommissionens förslag. För det huvudsakliga i ifrågavarande motiveringar är redogjort i kapitel I, till vilket kapitel därför här hänvisas.

Vad frågan om den al:-åriga realskolans lämplighet eller olämplighet för den kvinnliga ungdomen beträffar, hänvisas till kap. I, II och VII.

Då emellertid kommissionen stöder sitt förslag angående realskolans organi- sation huvudsakligen på sin uppfattning av erfarenheterna från de kommunala mellanskolorna och såsom stöd för denna uppfattning framlagt ett omfattande statistiskt material, må här anföras de olika synpunkter i denna del av den föreliggande frågan. vilka framkommit i de ingivna utlåtandena. För de med kommissionens uppfattning instämmande uttalandena i denna punkt har redo— gjorts här ovan under förslagen om sådana organisationsformer av realskolan, som byggas på G-klassig bottenskola. Här återstår således att redogöra för de uttalanden, i vilka i denna punkt en annan uppfattning än kommissionens kom- mer till synes. I nämnda uttalanden framhålles bl. a. dels den stora arbetsbe- lastningen vid de kommunala mellanskolorna, dels att kommissionens statistiska material i en del punkter icke vore tillräckligt omfattande, dels ock att nämnda material ledde till helt andra slutsatser än dem kommissionen dragit.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Hässleholm anför, att, när Hässle- holms kommunala mellanskola under en 10-årsperiod årligen fört fram till real- skolexamen ett rätt stort antal elever med blott folkskola som förskola, detta hade kunnat ske endast tackvare en alltför stark forcering av arbetet i mellan- skolan. Den kommunala mellanskolan vore helt visst den mest arbetsbelastade av alla skolformer, och detta både för lärare och elever. Den lugna arbetsro, som icke minst i en skola bör vara för handen, måste offras. Givet vore, att man med en till övermått spänd arbetsintensitet kunde för tillfället driva upp tillfredsställande, ja, kanske i vissa fall till och med goda examensrcsultat, men de så utexaminerade bleve dock mer eller mindre drivhusplantor, och man kunde icke på den vägen i regeln vinna den solida grund, som vore önskvärd både för dem, som i och med realskolexamen avslutade sin teoretiska utbildning, och för dem, som ämnade fortsätta sina studier vid gymnasier eller andra läroanstalter. Den starka arbetsbelastningen kunde dessutom medföra rätt allvarliga följder. När eleverna i skolan i främsta rummet måste lägga an på att. hinna igenom de stora kurserna och därvid ofta icke hunne att arbeta fram det bästa kvalitativa resultat, så lärde de sig i skolan just vad de minst av allt borde lära där, näm- ligen att lämna från sig arbetet halvt och ofullständigt. Men även för lärjun- garnas hälsa kunde det jäktande, oroliga arbetet i skolan verka i högsta grad skadligt. särskilt beträffande de kroppsligt svagare lärjungarna, vilka antingen i förtid måste sluta skolan eller ock löpte fara att utsätta sig för överansträng- ning med dess många svåra följder.

Kollegiet vid Landskrona stads gymnasium framhåller, att resultatet av real- skolexamen vid de kommunala mellanskolorna icke, såsom kommissionen påstår, ådagalade, att 4-årig realskola kunde bygga på G-årig folkskola, utan snarare bevisade motsatsen, nämligen: att trots ett helt års längre sammanlagd under-

visning av i genomsnitt mera begåvade lärjungar än realskolans sjätte klass, som ju blivit en »avstjälpningsklass», och trots ett forcerat skolarbete. som på grund av »en mångenstädes förefintlig strävan att i fråga om arbetsprestation icke stå efter de allmänna läroverken icke kunnat undgå att utöva ett visst för det dagliga arbetets lugna fortgång mindre gynnsamt tryck», så ha exa- nLensresultaten vid den kommunala mellanskolan icke blivit bättre än vid real- s olan.

Kollegiet vid folkskoleseminariet i Växjö betonar. att kommissionen har stött sitt förslag om 4-årig realskola bl. a. på statistiska beräkningar rörande arbetet vid de kommunala mellanskolorna. Bortsett från att de kommunala mellan- skolornas livslängd ännu vore skäligen kort, kunde emellertid dessa skolor knappast. åtminstone under de omständigheter de hittills arbetat ha den bevis- kraft för den föreslagna läroverksorganisationens förträfflighet, som kommis- sionen ansåge. En viktig synpunkt: för bedömandet av en skolorganisations lämplighet vore bl. a. att tillse. huruvida det i densamma erforderliga arbetet vore avpassat efter ungdomens krafter. Nu visade det sig emellertid av den av kommissionen utarbetade statistiken över lärjungarnas arbetstid per vecka vid läroanstalter på realskolans stadier läsåret 1918—1919 (Bet. 111. sid. 138 —139. 142—143, 205—206), att den kommunala mellanskolan, frånsett dess lägsta klass, vore den mest arbetskrävande av alla dessa anstalter, samt att i de kommunala mellanskolornas högsta klass genomsnittstiden för gossar Och flic- kor respektive närmade sig eller överskrede 48 timmar i veckan. Härvid vore ook att beakta, att dock mellanskolornas lektionsantal i övningsämnen i medel— tal vore icke obetydligt mindre än övriga skolors.

Styrelsen för kommunala mellanskolan i Åtvidaberg kritiserar kommissionens framställning av arbetsresultatet vid de kommunala mellanskolorna jämfört med de nuvarande realskolorna. Kommissionen hade förbisett flera viktiga 0111— ständigheter: elevernas i de kommunala mellanskolorna mognare ålder och bättre urval samt de små klasserna och det forcerade och ansträngande arbetet i dessa skolor, varförutom de elever, som med förbigående av 628 klassen i realskolorna direkt övergå till gymnasiet, icke medtagits vid uppgörandet av den jämförande statistiken. _

En stark majoritet vid folkskoleseminariet i Landskrona anser. att erfaren- heterna från de kommunala mellanskolorna icke bevisade, vad kommissionen önskade få bevisat. Bl. a. må märkas, dels att blott ett litet fåtal av dem, som genomgått kommunal mellanskola. fortsatte till studentexamen. dels att många av dem. som så gjorde, överginge till läroverkens 1 :a ring och således hade fyra år till sitt förfogande. Det saknades dessutom ingalunda klagomål över det oer— hört jäktande arbetet såväl i den kommunala mellanskolan som i det 3-åriga kommunala gymnasiet.- Observeras borde också, att åtskilliga av de förut 3— åriga kommunala gymnasierna förändrats till 4—åriga.

Kollegiet vid realskolan och kommunala gymnasiet i Eskilstuna framhåller, att kommissionens bevis för den kommunala mellanskolans goda arbetsresultat, jämfört med de allmänna läroverkens, lede av en stor del bristfälligheter, som gjorde, att detsamma icke ägde beviskraft. De i betänkandet III införda ta- bellerna över medelbetygen i klass 5, 6 och ring I vid de allmänna läroverken och medelbetygen för vissa lärjungar i.de kommunala mellanskolorna visade oförtydbart på att i de kommunala mellanskolorna använts en avsevärt högre betygsskala. Ej heller vore i jämförelsen den omständigheten medtagen, att procenttalet av dem, som avginge från mellanskolorna utan att avsluta studierna, vore cirka dubbelt så stort som vid läroverken. —— Kommissionens 1 mom. 4 om— nämnda utredning vore fullkomligt missvisande, enär man av densamma icke kunde draga några slutsatser rörande kunskapsnivån i de olika läroanstalterna utan endast rörande begåvningsnivån i statsskolans 6:e klass. — Den av kom-

missionen utarbetade statistiska undersökningen rörande åtskilliga från kom- munala mellanskolor utexaminerade, som fortsatt vid statsgymnasier, borde verkat nedslående på kommissionen, då den visade, hur den ena gruppen om 40 st. med ett så högt medelbetyg som 18,8 i realexamen vid genomgående av »l-årigt gymnasium hade ett manfall av 55 % eller 22 st., som avbröte studierna utan att avlägga studentexamen. ——— Kommissionen torde med hela sin utred- ning om den kommunala mellanskolan icke kunna anses hava uppvisat mer, än att denna skolform uppnått ett resultat, som i den skriftliga realexamen vore * något bättre, än statsskolorna kunnat vinna med sitt erkänt dåliga lärjunge— material i klass 6. Detta resultat hade därjämte vunnits genom utkrävande av ett betydligt större hemarbete. Särskilt under det sista året före examen finge eleverna. såsom statistiken visade, arbeta dagligen 32 till 53 minuter mer än vid statsskolorna. Därtill komme, att den sammanlagda studietiden fram till real- examen förlängdes med ett år och att det icke kunnat styrkas, att mellanskolan utgjorde en säker grund ens för ett Älg—årigt gymnasium.

Kollegiet vid realskolan i Malmö påpekar, att kommissionens uppfattning av den kommunala mellanskolans lämplighet grundade sig på en statistik, upp— gjord på grund av undersökningar rörande summa 113 lärjungar. Av dessa hade enligt de statistiska tabeller, som åtföljde dessa undersökningar, 40 icke kommit högre än i gymnasiets l:a ring. De återstående 73, som kommit in i 2:a ringen, hade, efter vad statistiken visade, sedan avlagt studentexamen med vackra betyg. Kollegiet ansåge emellertid. att kommissionen hade gjort en förhastad generalisering. Antalet av de enligt ovannämnda statistiska ta- beller från mellanskolan utexaminerade lärjungarna uppginge nämligen till över 1,100. och procenttalet av dem av examinanderna. som fortsatt fram till student- examen. vore sålunda alltför litet, för att man därur skulle kunna draga någon säker slutsats beträffande den kommunala mellanskolans lämplighet såsom un- derlag för gymnasiet, särskilt med hänsyn till gymnasieundervisningens slut— mål. studentexamen.

Kollegiet vid realskolan ?" Lidköping yttrar, att kommissionen framhölle de kommunala mellanskolornas raska utveckling och häri ville se ett slags bevis för denna skolforms överlägsenhet. Enligt kollegiets mening hade kommis- sionen emellertid icke haft rätt att draga en dylik konklusion. Då under sista decenniet inga anslag beviljats till nya realskolor eller statsläroverk, hade man på sådana platser, där man önskat en högre skola utöver folkskolan, varit tvun- gen att gå vägen över den kommunala mellanskolan. Det av kommissionen anförda förhållandet ådagalade sålunda visserligen, att ett stort behov av nya, högre undervisningsanstalter förelegat men heller icke mera.

Liknande uttalanden göras även av några andra kollegier vid allmänna lä— roverk.

Till jämförelse med ovanstående uttalanden rörande arbetsbelastningen vid de kommunala mellanskolorna må här även anföras följande uttalande ur det utlåtande, som avgivits av Svenska Läkaresällskapets sektion för skollag/glow. och i vilket Svenska Läkaresällskapet förklarat sig instämma.

Sektionen beklagar, att vid utarbetandet av kommissionens förslag den skol- hygieniska sakkunskapen icke varit representerad inom kommissionen. som en— bart bestått av representanter för den intellektuella fostran och för riksdagen. Visserligen hade läkare varit tillkallade för överläggning om vissa frågor, men utan möjlighet att inverka på grundprinciperna för kommissionens arbete eller att under arbetets gång kunna bevaka de skolhygieniska kraven.

Med beklagande konstaterade sektionen, att i de riktlinjer, som i statsrådspro- tokollet av den 31/12 1918 uppdrogos för kommissionens arbete, intet yttrades om den väsentliga omläggning i undervisningsväsendet, som från medicinskt håll redan länge påfordrats, nämligen en bättre fördelning av de fysiska och intel-

lektuella uppfostringsmedlen med mera fysisk fostran och i samband därmed lliåttre karaktärsdaning, mindre bokstavsvetande, mera fysisk och psykisk ultur.

Sektionen framhåller vidare, att i skolkommissionens förslag icke funnes nå- gon överskådlig uppskattning av totalbelastningen i skolan. —— Att besvara frå- gan om vilken arbetsmängd, som utan skada kunde åläggas lärjungar i de olika åldrarna, läte sig knappast göra. Förhållandena vore ju olika inom samma ål- dersklass. Arbetsintensiteten vore så skiftande, förmågan att tillgodogöra sig undervisningen likaså olika efter olika utveckling och anlag. En del bleve for- tare trötta utan att vara sjukliga, en del bure själsliga ansträngningar för— vånande lätt.

Key framlade i 1884 års skolkommitté det förslaget, att det sammanlagda arbetet för skolans räkning ej finge överstiga i timmar och minuter för dag:

För 10-åring 11-, 12—, 13-, 14—, 15-, 16-, 17-, lS-åring

6 timmar 6, 7, 7, 8, 8.30, 8.30, 9, 9 t. 0. H].

Key hade emellertid själv ansett, att dessa fordringar vore höga. Under de senare åren hade av skolhygienici uppställts siffror, som avsevärt understege de ovannämnda:

9 timmars arbete vore för mycket; mer än 8 timmar borde ej få förekomma på något stadium i skolan.

Vid internationella skolhygieniska kongressen i London 1907 framlade Gries— bach följande medeltal:

10 år 11, 12, 13, 14, öt. 5t.17m. 5t.35m. 6t.5m. 15 år, 16, 17, 18,

6t.45 m. 6t.50m. 7t.13 m. 7t.43 111.

Enligt sektionens mening låge det hygieniska optimum för det dagliga ar— betet för skolungdom närmast de Griesbachska siffrorna. De av skolkommis— sionen uppställda kraven för realskolan och lyceets motsvarande klasser Över-' stege rätt betydligt dessa normalsiffror även under förutsättning, att hem- läxorna ej bleve större än nu samt att hemskrivningarna bortfölle. Beträffande gymnasiets och lyceets högsta klasser vore siffrorna rätt väl överensstämman- de med de ovan angivna normalsiffrorna under förutsättning, att hemskrivnin- garna bortfölle och ingen så kallad tillvalsläsning förekomme. —— Vad skolkom- missionens förslag till timplan för arbetstiden ?? skolan anginge, ville sektio— nen kraftigt betona, att den för realskolan vore alldeles för högt tilltagen. Om de obligatoriska idrottsövningarna medräknades, skulle det bliva 42,5, 42 och 42 lektioner i veckan för andra, tredje och fjärde realskoleklasserna. Att i regel lägga sju lektioner varje dag på de fem första veckodagarna, ansåge sektionen absolut förkastligt, även om enligt kommissionens förslag en del av dessa lek— tioners längd förkortades till 40 minuter. Sektionen vidhölle även sin vid före- gående tillfälle uttalade mening, att lärarnas antal helst ej borde överstiga 3 för dag, och uttalade önskvärdheten av att klasskonferensen på lämpligt sätt övervakade hemarbetets längd och begränsade detsamma.

Ett i huvudsak lika uttalande göres av Svenska Skolläkareföreningen, som tillägger, att föreningen hyste den förhoppningen, att vid en eventuell revision av kommissionens förslag den skolhygieniska sakkunskapen bleve vederbörligen företrädd och erhölle möjlighet att under arbetets gång göra sina synpunkter gällande.

Svårigheten att i en 4-klassig realskola utan parallellavdelningar erhålla kompetenta lärare i alla ämnen. Vid organiserandet enligt kommissionens för— slag av en 4-årig realskola utan parallellavdelningar kan, såsom från några håll påpekats, möta ännu ett par här icke förut nämnda svårigheter, nämligen dels att. erhålla tillräckligt kompetenta lärare i alla ämnen, dels att erhålla sökande till övningslärartjänsterna med deras föga omfattande tjänstgöring, dels ock att kunna ordna schemat, 0111 4:e klassen skulle uppdelas i 2 eller 3 avdelnin— gar och kompetent timlärare i vederbörande ämne icke funnes att tillgå på orten.

Ur uttalandena i denna punkt må anföras: Kollegiet vid samskolan i Askersund förmenar, att det torde bliva omöjligt att i den 4—åriga realskolan ordna. ämnena. för lärartjänsterna så, att man finge utbildade facklärare i varje ämne, och att det torde bli ännu svårare, åtminstone vid de mindre realskolorna, att få kompetenta övningslärare, då avlöningen för det fåtal veckotimmar, som enligt kommissionens förslag erfordrades på real- skolans stadium, torde bli alltför liten.

Kollegiet vid samskolan 7' Åmål framhåller, att det över huvud taget torde bli lättare att få respektive ämnen i realskolan representerade av fullt kompe— tenta lärare, om realskolan gjordes ö—årig, än om den hoptrycktes till 4-årig, och tillägger: >>Vad har man för erfarenheter från de kommunala mellanskolor— na? Löjliga ämneskombinationer för lärartjänster ge svaret.»

Kollegiet vid och styrelsen för samskolan 7". Arboga betona ovannämnda svå- righet att erhålla kompetenta ämneslärare och tillägga, att, där såväl franska som latin förekomme samtidigt, även timlärare behövdes, vilket bleve ännu nöd- vändigare, om i enlighet med förslaget en klass under somliga lektioner i ett eller annat ämne delades i två undervisningsavdelningar. Utsikten att i ett mindre samhälle anskaffa timlärare med tillräcklig kompetens vore väl emeller- tid oftast minimal eller ingen. Under alla förhållanden torde bliva nödvändigt, att en lärartjänst i många fall komme att omfatta flera ämnen, än hittills varit vanligt. Härigenom framtvingades ett val mellan två oförmånliga alternativ: att antingen fördyra den enskilde aspirantens utbildning eller slå av på kom— petensfordringarna i ett eller flera ämnen. —— Alldeles detsamma bleve följden av kommissionens (Bet. I: 1, sid. 427, 447) uttalade tanke, att dels i ämneslärar- tjänst skulle kunna ingå undervisning i övningsämne, dels ock en övningslärar- tjänst kunna innefatta mer än ett övningsämne. Dessa nödfallsutvägar föranled- des därav, att vid ett mindre läroverk en lärartjänst, innefattande ett enda öv- lliligSälmne, skulle omfatta så obetydlig tjänstgöring, att den icke kunde locka SU a_nce.

Stockholms teckningslärarförlmnd framhåller. att, om kommissionens förslag angående 4-årig realskola genomfördes. en mycket avsevärd reducering av än- talet tjänstgöringstimmar för lärarna i teckning och välskrivning komme att inträffa. Denna omständighet komme utan tvivel att göra dessa tjänster myc- ket mindre begärliga, än de nu äro, och även svara att framdeles besätta med kompetenta personer. En del sådana befattningar vo1e redan nu av den be- skaffenhet, att de ej kunde giva innehavaren full bärgning. Även om kom- missionens anvisning, att det 1 visst fall skulle kunna tänkas möjlighet till för- värvandet av kompetens för lärarverksamhet i mer än ett övningsämne samtidigt, förde till resultat, så torde, särskilt beträffande manliga lärarkrafter, ringa framtida utsikter härför vara tillfinnandes. På det sätt, som övningslärarnas ställning nu syntes komma att gestalta sig enligt kommissionens förslag. komme teckningslärartjänsterna i de flesta fall icke att bliva annat än bisysslor, till vilka vederbörande komme att tvingas anställa vem som helst utan kompetens, men möjligen med något intresse för ämnet. Teckningsämnet komme då att inom kort nedsjunka långt under den nivå, som kommissionen flerstädes i sitt betänkande själv ansett den nutida tecknihgsundervisningen intaga.

Musikaliska akademien gör ett liknande uttalande vad beträffar reducerin- gen av såväl undervisningtimmarna för musiklärarbefattningarna vid real- skolorna som den för dessa befattningar utgående avlöningen samt framhåller, att det kunde ifrågasättas, huruvida den redan nu med hänsyn till avlönings- förhållandena föga lockande musiklärarbanan skulle för framtiden komma att utöva en tillräcklig dragningskraft för att behovet av kompetenta musiklärare skulle kunna tillgodoses.

Av föreståndarinnan för Andrea Eneroths handarbctsseminariam ? Stockholm göras liknande erinringar beträffande tjänstgöringens omfattning vid och avlö- ningen för handarbetslärarinnebefattningarna vid de föreslagna statsskolorna.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Mora anser, att det varken ur ekono- misk eller praktisk synpunkt kunde vara. tillrådligt att vid en mindre real- skola uppdela the klassen i 3 linjer.

Liknande uttalande göres av kollegiet vid kommunala mellanskolan (' Troll- hättan, som även påpekar, att lokalsvårigheter skulle möta, om den av kommis— sionen föreslagna differentieringen i 4:e klassen genomfördes.

Lokalsvårigheterna vid nämnda differentiering påpekas även i ett par andra utlåtanden.

Den nuvarande skolorganisationen bör bibehållas. Kollegierna vid nå gra till den högre allmänna undervisningen hörande läroanstalter samt några re— servanter i kollegier vid sådana läroanstalter hava bestämt uttalat, att vår nu- varande skolorganisation borde bibehållas.

Utförligast har nämnda uttalande motiverats av lektorn vid högre realläro— verket & Norrmalm i Stockholm H. Petr—ini, som betonar, att den av kommissio- nen föreslagna reformen vore obehövlig. Det vore ingenting, som tvingade för- äldrarna på landsbygden att sända sina barn just till en stad, som hade läro— verk, när det funnes så många samhällen, som hade en mellanskola. och där för övrigt levnadskostnaderna i regel vore billigare. Likaså vore det ingenting, som hindrade föräldrarna i städerna att sätta sina barn i läroverket redan efter tredje skolåret, om barnen blott klarade sig vid inträdesprövningen. Ett till- räckligt antal parallellavdelningar i realskolans nedre klasser borde därför in— rättas för att mottaga alla godkända inträdessökande. Härigenom komme real- skolan själv att bli en gemensam bottenskola för alla normalt studiebegåvade barn, vilket däremot icke komme att bliva fallet med folkskolan. Reservanten vänder sig även mot förslaget om 4-årig bottenskola, vilket han anser vara ett kompromissförslag. När det enligt kommissionens organisationsplan kunde anses fastslaget, att folkskolan behövde mer än tre år för att lära barnen, vad realskolan kunde lära dem på två. så vore det naturligt, att folkskolebarnen under 42e skolåret icke lärde sig lika mycket som realskolebarnen i l:a klas- sen. Förslaget hade kunnat framläggas endast därför, att man alltför mycket sett frågan ur ensidig språkpedagogisk synpunkt, ehuru den vore en kulturfråga.

Särskild avslutningsklass i realskolan. I något över 60 utlåtanden. av vilka det ojämförligt största antalet avgivits av kollegier vid och styrelser för till den högre allmänna undervisningen hörande läroanstalter, har frågan om anslut- ningen mellan realskolan och gymnasiet behandlats. Därvid har i nära 40 ut— låtanden förordats, att gymnasiet måtte bygga på realskolans högsta klass, och i omkring 25 utlåtanden uttalats, att realskolan borde erhålla en särskild av— slutningsklass, parellell med gymnasiets l:a ring. Vidare har, såsom i det föregående framhållits, dels från ett par håll förordats. att realskolexamen skul— le borttagas och ersättas med avgångsbetyg från den årsklass, som komme att 'motsvara Dze klassen i den nuvarande realskolan, och från 2za ringen i det 4- åriga gymnasiet (se »Olika realskoleformer på olika orter och eventuellt. på.

samma ort» kollegierna vid högre allmänna läroverken i Jönköping och Ystad), dels i några andra utlåtanden framställts förslag om att olika linjer på gym— nasiet kunde anknytas till olika klasser i realskolan (se »Realskoleformer bygg- da på 4-årig bottenskola» Läroverkslärarnas riksförbund och kollegiet vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm).

Liknande anknytning mellan realskolan och gymnasiet som här sist nämnda har förordats även av kollegiet vid och styrelsen för samskolan i Arboga, vilka avstyrka kommissionens förslag och anse, att, under förutsättning att den nu— varande G—klassiga realskolan bibehölles, starka skäl talade för att realgym- nasiet gjordes 3-årigt och byggdes på avslutad realskola och latingymnasiet or- ganiserades som 4-årigt med anslutning till realskolans näst högsta årsklass.

För förslaget om att gymnasiet skulle bygga på. realskolans högsta klass har endast undantagsvis motivering anförts.

Kollegiet vid realskolan i Uddevalla anser, att den praktiska läggning, som realskolans avslutningsklass enligt nuvarande kursplan har och alltjämt måste komma att ha., icke utgjorde skäl att dessförinnan avskilja dem, som ämnade fortsätta på gymnasiet. För de blivande studenterna vore helt visst detta studie— år med sin åt praktiska tillämpningar betonade kursplan av stort värde, innan gymnasiets fördjupade studier påbörjades.

Såsom skäl för särskild avslutningsklass i realskolan har bl. a. anförts, att genom en sådan anordning omläsning av kurser i realskolan och gymnasiet till stor del kunde undvikas, samt att gymnasiet, om det skulle kunna fylla sin upp- gift, måste vara i—årigt, men att å andra sidan även för realskolan behövdes det år, som motsvarade l:a ringen i det Jg—åriga gymnasiet.

Ur uttalandena i denna punkt må anföras: Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Nyköping (utom en reservant) framhåller, att det måste anses som ett oeftergivligt krav, att de lärjungar, som skulle avsluta sina studier med realexamen, erhölle en kort och sammanfattande undervisning på åtskilliga områden, som vore av särskilt stor betydelse för det praktiska livet. Då emellertid många av dessa områden måste utförligt behandlas på gymnasiet, komme detta för lärjungar, som vore bestämda att fort— sätta på gymnasiet, att i vissa ämnen medföra en dubbelläsning, som i de flesta fall torde bli till ingen eller föga nytta, men komme att förorsaka stor tidsför— lust och måhända även arbetsolust. Kollegiet uttalar därför som sin åsikt, att realskolans högsta klass borde organiseras som en fristående avslutningsklass parallell med gymnasiets l:a ring.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Malmö yttrar, att statsgymnasierna sedan 1905 hade varit tvingade att gå en omväg genom den från slutresultatets synpunkt felaktiga anordningen av vissa. ämnen i 4:e och 5:e klasserna. En- ligt kommissionens förslag skulle nu omvägen göras ännu mera besvärande ge- nom att även 6:e klassen skulle genomgås av de blivande studenterna, och dess- utom en ny omväg tillkomma, därigenom att de två första åren i läroverket skulle utbytas mot tre i folkskolan.

Styrelsen för Beskowska skolan i Stockholm anser, att under vissa förutsätt- ningar en 5-årig realskola kunde bliva i stånd att prestera nödig utbildning för realexamen av den omfattning och kvalitet, som kommissionen avsett. Däremot anser kollegiet en 5-årig realskola icke lämpad som grund för en 3—årig gymna- sialbildning. All erfarenhet gåve vid handen, att gymnasiets speciella bild- ningsarbete måste upptagas förr, än kommissionen föreslagit, i intet fall senare än 4 år före studentexamen. Härav följde dock icke, att den blivande gymna— sisten nödvändigt behövde en 5—årig förberedelse i realskola. Med ändamåls— enlig organisation torde bliva möjligt att anknyta ett 4-årigt gymnasium till realskolans lze klass, motsvarande de allmänna läroverkens nuvarande öze, samt att därefter låta den nya 5 :e realklassen avsluta och avrunda mellanskolans

bildningsinsats utan den störande påverkan, som ett förberedelseår för gymna— siet måste föra med sig.

Kollegiet vid högre allmänna lärare)-ket i Gävle anser starka skäl tala för en fristående avslutningsklass för realskolan. I denna bleve tillfälle till överblic— kande och sammanfattande repetitioner, varjämte kurserna kunde avrundas och givas en mera praktisk läggning, betingad av det speciella syftet med denna utbildningslinje. I gymnasiet däremot borde kurser och studier läggas på en mera teoretisk—vetenskaplig bog. Dessa synpunkter vore oförenliga. Kom- missionens förslag innebure ett uppenbart åsidosättande av gymnasieundervis- ningens intressen och medförde avgjorda olägenheter för gymnasiets lärjungar. Det vore olämpligt att tvinga dem läsa kurser eller kursmoment, som antingen saknade betydelse för deras vidare utbildning eller som de under sina gymna- sialstudier finge tillfälle ägna mera ingående studium. Tid ginge därigenom förlorad, och anordningen mcd omläsningar verkade intressedödande.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Sundsvall gör gällande, att inom varje skolform undervisningen borde, så långt ske kan, bedrivas med ett eget självständigt mål i sikte, vilket särskilt i avslutningsklassen bestämt fixerades, med ty åtföljande avrundning av kurserna. Under sådana förhållanden borde enligt kollegiets mening realexamen eller däremot svarande prov ej vara en nödvändig förutsättning för inträde å gymnasiet, utan nuvarande ordning bibe- hållas, varigenom realskolans avslutningsklass bleve parallell med gymnasiets l:a ring. Härigenom vunnes, att gymnasiet liksom nu bleve 4—årigt, utan att studietiden förlängdes, varjämte realskolan finge till sitt förfogande fem år. Önskvärt vore, att den nuvarande realskolexamen lyftes på ett något högre plan. Vissa ändringar i kursplanerna för realskolan, särskilt beträffande dess avslut- ningsklass, skulle utan större svårigheter ävägabringa en utveckling i rätt rikt— ning. Kommissionen hade därutinnan själv kommit med flera lyckliga uppslag.

I några av de uttalanden, i vilka särskild avslutningsklass för realskolan för- ordats, har på liknande sätt, som ovan anförts från kollegiet vid högre allmänna läroverket i Sundsvall, förslag framställts om vidtagande av sådana åtgärder, som kunde höja realexamens värde.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Falun föreslår, att realskolan skulle göras ö-årig och gymnasiet byggas på realskolans. 4ze årsklass; detta dock under förutsättning. att sådana åtgärder träffades, som kunde i möjligaste mån avlägsna de olägenheter, som den nuvarande anordningen med en särskild av— slutningsklass visat sig medföra. En verklig gallring vid slutet av realskolans 4ze årsklass borde fördenskull äga rum. Tänkas kunde, att kvalificerade be- tyg fordrades både för inträde på gymnasium och i avslutningsklassen. Detta skulle medföra, att en del lärjungar måste avsluta sina realskolestudier utan examen och utan avrundning av dessa. Olägenheterna därav ansåge kolle- giet icke vara så stora. För de tfackskolor, som kunde tänkas motta-ga elever från realskolans 4ze klass, spelade det föga roll, om' deras lärjungar tagit en examen eller icke. Dessa skolor kunde ju genom ganska enkla åtgärder gallra sitt elevmaterial och ordna sin undervisning så. att den avpassades efter vad eleverna faktiskt inhämtat i realskolan. En annan stor grupp av dem. som ej intoges i vare sig gymnasium eller avslutningsklass, skulle säkerligen ägna sig åt enskild tjänst i det praktiska livet. Dessa kunde lätteligen få den avrund- ning av sina studier. som de ej fått i realskolan. En gallring även till avslut- ningsklassen borde kunna medföra, att realexamens värde och anseende höjdes. och att vissa statens och kommunernas verk bleve mera benägna än nu att i sin tjänst använda personer med realskolekompetens. Om en sådan anordning med kvalificerade betyg befunnes lämplig, torde även böra undersökas. huruvida ej betyg av annan art borde fordras för flyttning till gymnasiet än för flyttning till realskolans avslutningsklass, utan att därigenom den sistnämnda finge

karaktär av mindervärdighet. Den undersökning, som kollegiet här förordat, torde även böra omfatta spörsmålet, huruvida icke realexamens värde och an— seende kunde höjas blott genom skärpta fordringar i densamma.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Kalmar yttrar, att kollegiet icke ville motsätta sig ett försök med —l-årig bottenskola samt att kollegiet vid över— vägande av olika möjligheter till organisation av den högre skolan till sist stan— nat vid tanken på bibehållande av särskild realskoleklass, varigenom det ge- mensamma realskolestadiet skulle bliva l-årigt och gymnasiet likaledes 4—årigt. Om fordringarna i realexamen tillräckligt skärptes i jämförelse med nuvarande realskolexamen, torde denna klass med det stigande förtroendet för realexamen småningom bli mera besökt än hittills, och ekonomiskt torde denna parallellun- dervisning för gymnasiets skull vara fullt försvarligt, om linjeindelningen i stället inskränktes så, som kollegiet tänker sig.

I fråga om övriga framställda förslag rörande värdet av realexamen redo- göres i kap. XI.

Latiuundervisniugen irealskolans högsta klass. Kommissionens förslag rö— rande undervisning i latin i realskolans högsta klass har i nära nog alla av det ÖO—tal utlåtanden, i vilka denna fråga berörts, mötts med avstyrkande kritik. De skäl. som framhållits mot förslaget, äro bl. a. 1) svårigheten att, särskilt vid de mindre skolorna, anskaffa kompetenta lärare i latin, 2) elevernas i l:a ringen latinkunskaper komme att förete stora ojämnheter, 3) latinundervisnin- gen i ifrågavarande klass komme, med hänsyn till det troligen ringa antalet latinläsande lärjungar i densamma, att ställa sig orimligt dyr, 4) arrangeman— get komme att menligt inverka på ämnena tyska och matematik och verka stö- rande på förberedelserna till realexamen.

Ur uttalandena i denna fråga må följande anföras. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Gärle betonar omöjligheten av att i en realskola med enkla klasser få latinet representerat i de fåtaliga lärarbefatt- ningarnas ämneskombinationer. Förslaget på denna punkt torde vara orealiser- bart. Dessutom torde det komma att ställa sig orimligt dyrt vid de mindre läroverken, där endast ett fåtal elever kan förmodas komma att läsa latin.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Västanfors anser, att undervisning i latin i realskolan svårligen kan anordnas på mindre orter på grund av omöjlig- heten att anskaffa lärare. Latin borde därför icke medtagas i realskolan, utan hellre avgiftsfria feriekurser i latin anordnas dels vid de realskolor. där detta vore möjligt, dels vid gymnasierna. Man sluppe då Också oformligheten, att somliga lärjungar skulle läsa tyska 5, andra 3 timmar.

Kollegiet vid Eslövs högre samskola betonar, att förslaget att införa latin- studiet i realskolans 4:e klass torde komma att stöta på stora praktiska svå- righeter. Det bleve svårt att ordna lärarfrågan vid de mindre realskolorna utan gymnasial överbyggnad. Elevernas i l:a ringen latinkunskaper komme att förete stora ojämnheter. Många blivande latingymnasister komme nämligen att nöja sig med en vanlig sommarpreparation.

Styrelsen för kommunala mellanskolan i. Säffle anser icke lämpligt, att lati— narna i 41:e klassen skulle befrias från en del timmar i tyska och matematik. Examen i tyska torde bli rätt vansklig för ifrågavarande lärjungar. Lyckligast hade varit, om avbelastningen fått drabba enbart övningsämnena.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Ystad framhåller, att det kunde vara omöjligt att vid läroverk utan latingymnasium finna en kompetent latin— lärare, varförutom det naturligtvis måste vålla stora svårigheter att sköta un- dervisningen i ämnen, i vilka några lärjungar skulle deltaga endast under en del av de åt ämnet anslagna timmarna.

Kollegiet vid samskolan ?" Åmål förmenar, att de lärjungar i size realskole— klassen, som läsa latin, i de flesta fall komme att anse sig nödsakade att för blivande examensbetyg helt deltaga även i undervisningen i både tyska och' matematik, och att de således 1 sin latinundervisning komme att få ett avsevärt plus. Å andra sidan betonar kollegiet, att svårighet att anskaffa lärare i latin väl ej borde förefinnas, då läroverkets teolog, om ingen annan, val 1 de flesta fall torde äga kunskap nog att meddela elementärundervisningen i latin.

Kollegiet vid realskolan och kommunala gymnasiet i Skövde anser att latinet icke borde upptagas på realskolans timplan. Åtskilliga lärjungar som begag- nade sig av latinundervisningen, komme sannolikt att utgallras vid inträdespröv— ningen till gymnasiet och skulle sålunda ha större nytta av att läsa de egent— liga realskoleämnena. Det torde dessutom vara praktiskt outförbart att till varje realskola anskaffa. kompetenta lärarkrafter i latin.

Domkapitlet ?" Visby anser, att förslaget om latinundervisning i realskolans 4ze klass innebure en avgjord försämring för detta ämne. Dels komme det att erbjuda stora svårigheter att vid realskolor anskaffa verkligt kompetenta. lärare för undervisning i detta ämne, dels komme denna undervisning att bliva av syn— nerligen ringa betydelse för gymnasiet på grund av sammanförandet från olika realskolor till l:a ringen av lärjungar, försedda med olika mått av kunskaper och undervisade efter olika metoder och med ledning av olika böcker. En god del av första året på gymnasiet torde på denna grund åtgå att sammansmälta en sådan klass. Det större timtal, som kommissionen tilldelat latinet på gymna— siet i jämförelse med det nuvarande, torde ej kunna avhjälpa de anmärkta olä- genheterna. Ett säkrare resultat vunnes ej alltid vid undervisningen genom att ett större timtal komme den till del; det fordrades också en viss tidslängd för vederbörlig lagring av det inhämtade kunskapsstoffet.

Domkapitlet i Härnösand framhåller, att särskilt ur pråstbildningens syn- punkt ett l—årigt latingymnasium vore behövligt. Ett 3-årigt latingymnasium med valfri latinundervisning i realskolans högsta klass erbjöde icke samma garantier för uppnåendet av ett gott resultat i de klassiska språken.

Professoreriza Lundström och Nachmanson uttala'i ett till Göteborgs högsko- las lärarråds utlåtande bifogat särskilt. yttrande, till vilket lärarrådet i sitt utlåtande hänvisar, att de starkt betvivlade, att den frivilliga undervisningen i latin i realskolan skulle kunna lämna det avsedda säkra grundlaget för fort- satta studier i ämnet på gymnasiet, och att de tillika befarade, att i många real- skolor. vilka icke bleve förbundna med latingymnasium, bristen på verkligt kompetenta lärarkrafter komme att vålla allvarliga svårigheter att över huvud anordna en sådan undervisning i latin. .

Svenska humanistiska förbandet finner, att kommissionens förslag i nu ifrå- gavarande avseende utgör ett så tydligt nedskrivande av de nuvarande ford- ringarna på en latinstudent, att förbundet funne det synnerligen beklagligt, att ett sådant förslag framkommit. Endast upprätthållandet av det kl:—åriga gymna- siet kunde enligt förbundets mening göra det möjligt att ernå ett mot nuvarande kunskapsnivå svarande resultat på latinlinjen.

Från några håll har med anledning av här ovan berörda olägenheter med in— förande av latinundervisning i 4:e realskoleklassen framställts förslag om att latinkursen, eventuellt något förkortad, kunde helt förläggas till det 3-åriga gymnasiet.

I ett par utlåtanden förordas emellertid kommissionens förslag i denna punkt. Så framhåller kollegiet vid Uppsala enskilda läroverk och pri'vatgymnasimn, att erfarenheterna från Uppsala privatgymnasium ge vid handen, att ett 3-årigt latinstudium för ett stort antal elever Visat sig synnerligen betungande och i allmänhet nödvändiggör en alltför forcerad arbetstakt. Kommissionens förslag med 4-årig latinkurs, uppdelad på realskola och gymnasium, torde vara att före-

draga framför en 3-årig latinkurs, även om den senare skulle tilldeles samma tilnantal.

Kollegiet vid realskolan och. komn-z-zmala gymnasiet i Uddevalla anser, att för- läggandet av en extra latinkurs till realskolans högsta klass helt visst komme att verksamt bidraga till att minska den för en del av eleverna ganska betungan— de arbetsbelastningen i det 3-åriga gymnasiet. Vid en och annan realskola kunde dock möjligen svårigheter med anordnandet av en sådan kurs tänkas upp- stå genom bristen på kompetenta latinlärare.

KAP. V.

Gymnasiet.

A. Gynmasiets langd.

I. Uttalanden för 3-å1-igt gymnasium. Av de myndigheter, som gjort frå- gan 0111 gymnasiets organisation till föremål för särskild behandling _ en del tillstyrka kommissionens förslag i dess helhet eller förklara sig icke hava något mot detsamma att erinra — uttalar sig flertalet för att gymnasiet Oiganiseras 4- årigt. Emellertid markas åtskilliga förespråkare även för ett 0— årigt gymna- sium. Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Orsa förordar kommissionens förslag, att gymnasiet grundas på avslutad 4- -arig realskola och göres.) 3 årigt. Skulle svårigheter uppstå att hinna med nuvarande gymnasiekurser, borde dessa beskäras och ett mera ingående studium av respektive ämnen förläggas till högskolorna. Styrelsen för kommunala mellanskolan i Malmö betonar, att för särskilt de lärjungeskaror, som f. 11. besöka de kommunala mellansko- lorna, kommissionens förslag till gymnasiereform innebär en väsentlig förbätt— ring av det nuvarande läget. Den gestaltning av vår nya läroverksorganisa- tion, kommissionen utformat, synes, framhålla stadsfullmäktige i Nässjö, till- fredsställa alla rimliga anspråk på enkelhet och reda, liksom den säkerligen ur undervisningssynpunkt bör med hänsyn till den rikare linjedelningen å gym— nasiet samt de föreslagna undervisningsplanerna bliva i stånd att meddela en fullt tillfredsställande utbildning. En medlem av kollegiet vid Lidingö högre samskola, som ansluter sig till principen om den G—klassiga bottenskolan, anser, att gymnasiet utan större svårighet kan organiseras 3-årigt. Gymnasiet måste givetvis bli 3-årigt, framhåller läroverkskollegiet i Kristianstad, om det högre läroverket skall omfatta endast 7 år, men även i en 8-årig högre skola vore kombi- nationen 5 + 3 lämpligare än 4 +4. Erfarenheten från de privata läroanstal— terna visade, att statsgymnasiernas kurser låta sig sammanpressa så, att de tillfredsställande inhämtas på tre år, om man har en god grund att bygga på. Kommissionen hade vidtagit åtskilliga prisvärda anordningar för att avhjälpa den nuvarande ämnesträngseln å gymnasiet, och kollegiet ville därför godtaga förslaget om gymnasiets 3—årighet och principen om flera bildningslinjer med ett färre antal ämnen.

Professor Hammer i Uppsala förordar ett 3-årigt gymnasium med en ö—årig realskola som grundval. Enligt professor Hammers mening skulle emellertid i realskolan och särskilt i dess högsta klass mera tagas sikte på gymnasiets krav och slutmål, något som borde ske även av hänsyn till realskolans uppgift att bibringa allmänt medborgerlig bildning av högre mått. —— För ett 3-årigt gymnasium, vilande på en 5-årig realskola och 4—årig bottenskola, uttalar sig vidare ett flertal olika myndigheter, däribland majoriteten av lärorerkskollegiet

i Halmstad, som emellertid understryker vikten av att vid varje realskola fin- nes kompetent latinlärare. Kollegiet vid samskolan i Filipstad betonar i sitt. yttrande, att högsta realskoleklassen icke borde erhålla den ställning, sjätte klassen nu intager, utan få utgöra grundvalen för gymnasiet. — För den högre skolans uppdelning i 5—årig realskola och ())-årigt gymnasium kunde också det srälet anföras, påpekar kollegiet vid samskolan i Åmål, att lärjungarna från orter, som saknade gymnasium, därigenom ett år längre finge stanna i hemmet. _ Ett linjeuppdelat 3-årigt gymnasium med en stark realskola som underlag, yttrar styrelsen för Sigrid Rudebecks skola i Göteborg, bör kunna giva bättre resultat än ett l—årigt gymnasium utan linjeuppdelning; enligt styrelsens me— ning skulle realskolan i fråga om gossundervisningen göras ö—årig och beträf- fande flickundervisningen G—årig. Kollegiet vid realskolan och kommunala gymnasiet i. Uddevalla, som förklarar sig bedöma ett 3—årigt gymnasiums för— tjänster och fel, allt efter som de framträtt vid Uddevalla 3-åriga gymnasium, anser såsom en avgjord fördel, att gymnasiet bygger på avslutad realskola, då därigenom de kommunala mellanskolornas lärjungar m. fl. utan tidsödande kompletteringar kunna vinna inträde i gymnasiet. De blivande studenterna ha— de god nytta av den praktiska läggning, den nuvarande realskolans avslutnings- klass alltjämt måste få, och den större mognad, lärjungarna ägde vid sitt in- träde å gymnasiet, befordrade också ett redan från början på fördjupning och grundlighet inriktat studiearbete. Kollegiet betonar emellertid, att arbetsbelast— ningen och det mången gång forcerade arbetet för en del lärjungar blivit ganska betungande. Kommissionens förslag om latinundervisning i högsta realskole- klasscn skulle dock verksamt bidraga att minska denna olägenhet, och då den föreslagna linjedelningen med dess reducering av mångläseriet antagligen skul- le verka i samma riktning, .ansåge sig kollegiet i huvudsak kunna tillstyrka den föreslagna gymnasieorganisationen. Kollegiet vid och styrelsen för kommunala mellanskolan i Söderköping ävensom folkskolestyrelsen och stadsfullmäktige i staden framhålla, att ett 3-årigt gymnasium med fördel skulle kunna upp— byggas på en .fi—årig realskola med en 5-årig bottenskola som grund. En ledamot av läroverkskollegiet i Nyköping förordar ett 3—årigt gymnasium och en l—årig realskola. vilande på en ö-klassig bottenskola. Begränsades ämnesantalet. be- hövde ej kursfördelningen vålla svårigheter, med undantag möjligen för de klas— siska språken. Latinet kunde emellertid erhålla tillräckligt timtal och latin— undervisning i realskolan icke behöva förekomma, om ämnena matematik och fysik uteslötes för latingymnasiet. Kollegiet vid kommunala mellanskolan. i Tidaholm uttalar sig för 5-årig bottenskola, 5-årig realskola och 3-årigt gymna- sium, byggande på realskolans näst högsta klass. Om ett 3-årigt gymnasium" hade en stark realskola att bygga på, säger kollegiet, och dess linjedelning ord- nades på ett klokt sätt, skulle dess effektivitet bli bättre än det nuvarande gym— nasiets. En minoritet vid högre realläroverket & Östermalm i Stockholm an- sluter sig till förslaget om fem linjer å ett S—årigt gymnasium. Differentierin— gen borde emellertid inträda redan i första ringen och varje ämne få ett sådant timtal, att grundliga kunskaper däri kunde inhämtas. Bildningsresultatet skulle därigenom säkerligen bli lika gott som nu, varjämte kursen i latin i realskolans högsta klass onödiggjordes. En ledamot av kollegiet vid samma läroverk be- tonar, att det icke mötte några svårigheter att anordna realgymnasiet och det nyspråkhga gymnasiet som 3-årigt, varjämte må anmärkas, att två kollegie- lcdamötcr vid läroverket i F ala-n förorda en undersökning, huruvida icke en 5- årig realskola kunde utgöra grund för gymnasiet, åtminstone för vissa av gym- nasiets linjer.

_ II: Uttalanden utan bestämt yrkande. Kollegiet vid högre realläroverket ! Goteborg befarar, att det 3-åriga gymnasiet skulle giva ett alltför svagt bild-

ningsresultat. För att neutralisera denna olägenhet föreslår kollegiet, att kurserna för realexamen läggas så, att de utgöra grundval för 'den fortsatta undervisningen i gymnasiet. Att de olika. ämnena i denna examen därigenom icke finge den avrundning, man hittills__av praktiska skäl ansett behövligt, borde icke tillmätas för stor betydelse. Aven kollegiet vid högre allmänna läro— verket i Lund betvivlar, att arbetsresultatct i kommissionens B-åriga gymna- sium, även med en 5-årig realskola, skulle bli det önskade. Många om icke de flesta å timplanen upptagna ämnena intoge en svagare ställning, än vad nu vore förhållandet, och kommissionen hade icke i nämnvärd grad lyckats minska ämnesträngseln i de båda högsta ringarna, oaktat en ny linje tillkommit. Åt- skilliga brister skulle emellertid enligt kollegiets mening kunna avhjälpas och en lyckligare anordning av undervisningsplanen åstadkommas.

III. Uttalanden för 3- och 4-årigt gymnasium. Av kollegiet vid högre realläroverket på Östermalm i Stockholm föreslås upprättandet av ett mindre antal 3—åriga realgymnasier såsom direkta påbyggnader på de kommunala mellanskolorna. I samma riktning uttalar sig kollegiet vid folkskolcsemi— nariet i Växjö. Kollegiet vid Uppsala enskilda läroverk och privatgym— nasivum erinrar om att den av kommissionen föreslagna allmänna skol— organisationen sedan åtskilliga år prövats vid läroverket. Intet tvivel, säger kollegiet i sitt yttrande, råder om att de mera studiebegåvade och framför allt mera energiska lärjungarna med fullt tillfredsställande kunskaper nått fram till studentexamen, men lika säkert är, att ett stort antal ingalunda obegåvade lärjungar endast med stor möda förmått följa med i den forcerade arbetstakten. Det på. en 4—årig realskola byggda 3—åriga gymnasiet krävde utan gensägelse en långt starkare arbetsintensitet än statsgymnasierna. En avsevärd olägenhet vållade särskilt den omständigheten, att lärjungarna i första ringen komme från andra skolor och därför hade reellt mycket olika förkunskaper. I långt högre grad skulle detta bli fallet vid det av kommissionen föreslagna gymnasiet, lik- som också med säkerhet de pedagogiska. och hygieniska. vanskligheter, som, då det gällt normalt utrustade lärjungar, kommit till synes vid Uppsala enskilda läroverk, starkt skulle göra sig gällande i det framtida gymnasiet, för så vitt icke nuvarande kunskapsfordringar skola avsevärt sänkas. Då emellertid den av kommissionen föreslagna organisationen visat sig fullt användbar för de mest studiebegåvacle och studieintresserade lärjungarna, ville kollegiet föreslå, att den nuvarande kommunala mellanskolan, förstatligad eller åtminstone rikligt understödd och noga kontrollerad från statens sida, finge fortleva och utvecklas *icke blott i större municipalsamhällen och köpingar utan även i städerna jäm- sides med realskolorna. För att mottaga begåvade lärjungar från dessa. skolor borde ett tillräckligt antal av de allmänna läroverkens gymnasier ombildas till 3-åriga gymnasier och nya sådana gymnasier upprättas i de större städerna vid sidan av de allmänna läroverkens 44åriga gymnasier. Därigenom skulle lärjungarna från städernas och landsbygdens kommunala mellanskolor utan onödig tidsförlust nå fram till studentexamen, utan att den ur pedagogiska. synpunkter mycket starka organisationsform. i vilken de nuvarande allmänna läroverken arbetade, behövde förkvävas. —— Samma synpunkter komma till ut- tryck i de yttranden, som avgivits av styrelsen och kollegiet vid Lundénska privatskolan i Göteborg samt kollegiet vid folkskoleseminariet ?? Luleå. Kolle- giet vid högre allmänna läroverket i Västerås ifrågasätter, att vid sidan av några större läroverk skulle anordnas försökslinjer i enlighet med kommissio- nens organisationsförslag. Aven kollegiet vid högre reallärovcrket (i Norr— malm i Stockholm yttrar sig i denna riktning; klokheten och förtänksamheten talade "för att man först så långt som möjligt genom praktiska försök utrönte bärkraften av den tilltänkta organisationen. Länsstyrelsen i Stockholm, som an-

ser den mot kommissionens förslag riktade kritiken i många avseenden berätti— gad # särskilt betänklig vore gymnasietidens förkortning till tre år _ framhål— ler. att principen om enhetsskola icke finge fattas så abstrakt, att icke tillämp— ningen kunde något varieras efter olika förhållanden på olika platser. Enligt länsstyrelsens mening borde därför icke den föreslagna skolorganisationen göras allenahärskande. Det vore endast naturligt att i samhällen, där sådant befinnes lämpligt. även använda en annan realskoletyp, vilken skulle bygga på 4-årig folkskola, och därmed bibehålla den nuvarande skoltiden oförlängd samt even— tuellt också medgiva ett 4-årigt gymnasium. —— Samma förslag framföres bl. &. även av folkskolestyrelscn i Kalmar. Enligt styrelsens förmenande vore det både ofördelaktigt, onödigt och omotiverat att utöka studietiden även för de lärjungar. som hade förmånen att vara bosatta i städer, där såväl flickskola som fullständigt läroverk med realskola och gymnasium funnes. Den enklaste utvägen att å sådana orter slippa från denna onödiga utökning av studietiden vore att därstädes göra bottenskolan 4-årig och på densamma bygga en 5—årig realskola och på denna återigen ett 3-årigt gymnasium.

Högre latinläroverket ä Norrmalm i Stockholm, som framhåller det l-åriga gymnasiets överlägsenhet, föreslår, att gymnasiet göres 3-årigt på reallinjen och 4—årigt på latinlinjen, varigenom åtminstone den olämpliga åtgärden med latin- undervisning i realskolan skulle undvikas. På samma sätt uttala sig bl. a.. lärot'crkskolle-gierna iArboga och Växjö. Även högre realläroverket (? Norrmalm 'i Stockholm tillstyrker ett —l-årigt latingymnasium, då fjärde klasseni realskolan för de latinläsande lärjungarna ofta endast nominellt bleve realskola. Likaså ut— tala sig sju kollegieledamöter vid högre allmänna läroverket i Lund för att åtmin— stone latingymnasiet organiseras 4—årigt i anslutning till en Ö-klassig realskolas näst högsta klass. — Erfarenheten visar, framhåller en minoritet av kollegiet vid Saltsjöbadens samskola, att ett 3—årigt gymnasium utan allt för stora svå— righeter kan uppbyggas på en tillräckligt bärkraftig realskola. Däremot måste latingymnasiet organiseras 4—årigt. _ Till förslaget om att endast latingymna- siet göres l—årigt ansluter sig också professor llf'adstei'n i Göteborg, under fram— hållande av att anordningen att genomgående tilldela gymnasiet 4 årsklasser, utan att medföra något avsevärt gagn för realgymnasiet och nyspråkliga gym— nasiet, skulle försvaga realskolutbildningen. —- Gymnasiet borde organiseras såsom iå-årigt. framhåller styrelsen och kollegiet vid Nederkalix kommunala mellanskola, dock skulle latingymnasiet förbli 4-årigt, tills en ordinarie adjunkt med kompetens att undervisa i latin funnes vid varje realskola.

IV. Uttalanden för 4-årigt gymnasium. Flertalet myndigheter,. som yttrat sig i frågan om gymnasiets organisation, äro emellertid eniga om det 4—åriga gymnasiets överlägsenhet. Däremot råder åtskillig meningsskiljaktighet, hu- ruvida gymnasiet bör bygga på fullständigt genomgången 4—årig realskola eller ansluta. sig till en 5-årig realskolas näst högsta klass. Professor-erna Hellquist, Olsson, Walberg och Hans Larsson i Lund hålla före, att realskolexamen icke borde vara obligatorisk för alla realskolans lärjungar, utan att för dem, som ämnade fortsätta på gymnasiet, övergången utan olägenhet kunde ske från den näst högsta realskoleklassen. Därigenom skulle vinnas för gymnasiet ett år, som eljest för ett. stort antal lärjungar vore förspillt. Gävle lärorerkskolle— gium gör gällande, att de olika målen för realskole- och gymnasiestudierna med nödvändighet krävde en olika inriktning, ett förhållande, som i sin tur starkt. motiverade en fristående avslutningsklass i realskolan. I gymnasiet måste kur- serna läggas på en mera teoretisk-vetenskaplig bog. Kommissionens förslag medförde avsevärda olägenheter för gymnasiets lärjungar, som skulle tvingas att läsa kurser, som saknade betydelse för deras Vidare utbildning eller som de på gymnasiet skulle få tillfälle att ägna ett mera ingående studium. —— I samma

riktning går yttrandet från kollegiet vid högre allmänna läroverket i Malmö. Kommissionen hade, vad de blivande studenterna beträffar, begått det. grund- felet att under ett antal år alls icke ordna deras arbete efter vad som för deras fortsatta studier vore gagneligt, utan med tanke på dem, som ämnade avlägga realexamen. Anledningen till att vissa av de privata läroanstalterna på kortare tid än statsläroverken kunde föra fram sina lärjungar till studentexamen, vore att söka däri, att eleverna icke behövde föras några långa intresseminskande Vägar till målet. Enligt kommissionens förslag skulle omvägen göras ännu mer besvärande än för närvarande —— högsta realskoleklassen genomgås av alla och de två första åren i läroverket utbytas mot tre i folkskolan. —— De lärjungar, framhåller kollegiet vid högre allmänna läroverket i Nyköping, som skulle sluta sina studier med realexamen, måste ha en sammanfattande undervisning på åtskilliga områden, vilka äro av betydelse för det praktiska livet. För gymnasisterna skulle omgången om realexamen medföra dubbelläsning med ty åtföljande tidsförlust och arbetsolust. Det vore onödigt att underkasta dessa lärjungar .de enerverande och obehagliga avbrott i studierna, som varje examen medför. Anledningen till att kommissionen föreslagit ett å—årigt gymnasium, i vilket lärjungarna först efter avlagd realexamen skulle vinna inträde. torde ha varit, att valet av bildningslinje därigenom kunde uppskjutas ett år. men denna fördel förminskades genom att lärjungarna med hänsyn till latinets krav redan i realskolans högsta klass ställdes inför detta val.

Allmänt bctonas emellertid, att det 3—åriga gymnasiet skulle bliva det nu- varande l-åriga väsentligen underlägset och ovillkorligen leda i riktning mot en svagare studentexamen. Styrelsen och kollegiet vid kommunala mellan- skolan i Mönsterås, som ansluta sig till kravet på en ö—årig bottenskola, föreslå ett fyraårigt gymnasium, vilande på en (fi—klassig realskola. Student- examen skulle vinna på en sådan anordning, som också bleve ekonomiskt för- delaktigare, då en första klass i 52 gymnasier skulle bli billigare för staten än en fjärde klass i de 106 realskolorna. —— För organisationen å-årig bottenskola, 3-årig realskola och l-årigt gymnasium uttalar sig länsstyrelsen i Härnösand. Kollegiet vid folkskoleseminariet ?? Skara ansluter sig till den uppfattning, som kommit till uttryck i den av kommissionsledamöterna Martin in. fl. av- givna reservationen angående gymnasiets ställning inom den föreslagna orga- nisationen. En ledamot av domkapitlet i Visby anser, att det 3—åriga gymnasiet vore en synnerligen underhaltig skolform, som icke behövt ifråga— komma ens med utgångspunkt i en G-årig bottenskola. Läroverkskollegiet i Luleå framhåller, att värdet av ett 3-årigt gymnasium även med nuvarande realskolunderbyggnad vore omtvistat, och att den av kommissionen föreslagna realskolan skulle bli ett ännu svagare underlag. _— De, som hava erfaren- het av det S—åriga gymnasiet, framhåller teologiska fakulteten i Uppsala, äro tämligen eniga om att det endast av särskilt begåvade lärjungar —— och med enbart sådana finge ej räknas —— kan utan fara för överansträngning eller ytlighet genomgås. Filosofiska fakulteten vid samma universitet understryker, att enligt censorernas mening, vilka varit i stånd att följa och kontrollera under- visningen vid de 3-åriga gymnasierna, denna gymnasieform ej vore tillfreds- ställande och att den allmänna nivån där vore lägre än vid de 4—åriga gym- nasmrna på grund av det forcerade arbetet och den därmed följande över- ansträngningen av lärjungarna. Aven de olika unirersitetsmyndigheterna i Lund uttala starka betänkligheter mot den 3-åriga gymnasieorganisationen, som omöjligen kunde giva samma lugna koncentration åt undervisningen och samma bildningsvärde åt resultatet som det nuvarande 4—åriga gymnasiet. Göte- borgs högskolas lärarråd förklarar, att ett 4—årigt gymnasium vore att be- stämt föredraga. Särskilt starka invändningar kunde enligt lärarrådets me— ning resas mot ett 3-årigt latingymnasium. Kollegiet vid Eslövs högre sam-

skola, vars från början S—åriga gymnasium omändrats till Älg-årigt, framhåller som sin erfarenhet i frågan, att den forcering av samtliga elever, som det 3- åriga gymnasiet medförde, gjorde sig i högsta grad kännbar i synnerhet för flickorna, som av sina krafter ofta måste offra mera, än de egentligen hade råd till. En avsevärd förbättring hade i detta avseende vunnits med det 4- åriga gymnasiet. Att de nuvarande ”?>-åriga gymnasierna kunde uppvisa jäm— förelsevis goda resultat, berodde givetvis främst på nödvändigheten för dessa läroanstalter att i examen komma åtminstone nödtorftigt i nivå med statsläro- verken. Bleve det 3-åriga gymnasiet generellt genomfört, skulle emellertid denna sporre bortfalla. Kollegiet vid Landskrona stads gymnasium erinrar om att stadens gymnasium omorganiserats från 3- till 4-årigt. Aven det 3—åriga gymnasiet, betonar kollegiet, gick väl i land med sin uppgift, men detta be- rodde dels på att gymnasiet byggde på sexårig realskola, dels på ett inten— sivt arbete, som särskilt i tredje ringen måste drivas väl forcerat. Efter 10— årig erfarenhet ansågs det därför av pedagogiska skäl påkallat att göra gym- nasiet 4—årigt på grundval av realskolans femte klass. Att med .den svaga grundval, kommissionens gymnasium skulle få, samma bildningsresultat skulle kunna uppnås där som i det nuvarande statsgymnasiet, vore omöjligt med än så forcerat arbete både i realskola och gymnasium. Anledningen till att det 3—åriga gymnasiet kunnat uträtta, vad det gjort, framhåller kollegiet vid Landskrona seminarium, vore att söka däri, att lejonparten av där anställda lärare Varit unga och haft till sin disposition ännu obrutna krafter. Först om ytterligare 10 a 15 år, eller när lärarkrafterna hunnit bli gamla och slitna, har man rätt att såsom generell erfarenhet rörande denna gymnasieorganisa- tion säga, att den kan komma till goda resultat. Kollegiet vid allmänna läro- verket i Hälsingborg hänvisar till att i Danmark försök gjorts med ett 3— årigt gymnasium, men att man där nu vore allvarligt betänkt på en över- gång till 4-årig gymnasieorganisation. Likaså hade flera privata skolor med 3-åriga gymnasier uttalat sig mot denna gymnasietyp såsom ledande till över— ansträngning och för stark forcering, om ett nöjaktigt studieresultat skall ernås. Enligt kollegiets mening hade kommissionen ej heller lyckats föreslå några åtgärder, som på ett tillfredsställande sätt skulle kunna avhjälpa de med ett 3-årigt gymnasium förenade olägenheterna. _ I samma riktning ytt— rar sig läroverkskollegiet i Ystad. Kollegiet visste av egen erfarenhet, att den nuvarande mellanskolan icke utgjorde en lämplig förberedande skolform för ett 3-årigt gymnasium, och det funnes ingen anledning antaga, att den föreslagna nya realskolan i detta avseende skulle bli bättre. Aven kollegiet vid högre allmänna läroverket i Sundsvall framhåller, att erfarenheten från de nuvarande 3-åriga gymnasierna gåve vid handen, att särskilt vissa ämnen ej nöjaktigt kunde genomgås. De klassiska språken erbjöde de mest iögonenfal- lande exemplen härpå.

Från flera håll erinras om att gymnasiets uppgift skall vara att direkt för- bereda för vetenskapliga studier. Ett 4-årigt gymnasium lämnade också möj- ligheter att åtminstone i översta ringen så anordna undervisningen, att en lämplig övergång till det friare studiet vid universitet och högskolor kunde åstadkommas, men kommissionens 3-klassiga gymnasium vore uppenbarligen för svagt för att nå detta mål. Man hade all anledning befara, framhåller läroverkskollegiet i Gävle, att över gymnasiestudierna skulle vila en oro och ett jäkt, ägnade att i hög grad äventyra deras framgång, olägenheter, som den ökade möjligheten av specialisering av studierna och den starkare gall— ringen av lärjungematerialet icke skulle kunna neutralisera. I samma rikt- ning verkade den förlängda dagliga arbetstiden i skolan, indragning av månadsloven m. m. Betänkligt vore också förslaget om minskad tid för skol_ skrivningarnas utarbetande. Faran för särskilt de kvinnliga lärjungarnas

överansträngning skulle bli överhängande. Tiden bleve för knapp för verk- ligt fördjupade studier. Av denna anledning torde de i och för sig sympa- tiska tillvalskurserna endast med svårighet kunna realiseras. _ Samma far- hågor understrykas allmänt och kraftigt från flickskolehåll. Det 3- åriga gymnasiet, framhåller t. ex. kollegiet vid T. Aberys- högre ldrorcik för flickor i Malmö, i sig självt otillfredsställande, kan särskilt icke anses vara lämpligt för flickorna. Visserligen. yttrar kollegiet, bedrivas studierna till studentexamen redan nu på flera ställen med framgång vid 3-åriga gymnasier, men dels torde kraven på de inträdessökande vid dessa läroanstalter ställas väsentligt högre, än vad som framdeles skulle kunna bli fallet, dels torde det vara känt, att arbetet vid dessa gymnasier måste forceras till den grad, att lärjungarnås hälsa riskerades. Kommissionens3 oåriga gymnasium skulle skapa examensdressyr men hindra verkliga gymnasiala studier, betonar kollegiet vid Fjellstedtska skolan. i Uppsala —— Donzkapitlet i Linköping uttalar som sin mening, att följden av ett realiserande av förslaget skulle bliva. att. lär- jungarna å gymnasiet, där arbetsprestationerna redan nu drivas så långt som möjligt, bleve överansträngda, eller ock sannolikare, trots den längre studie- tiden, skulle komma sämre förberedda till högskolestudier än nu. ,—— Linje- delningen och ämneskoncentrationen utgöra i och för sig icke garantier mot överansträngning, framhåller direktionen. över Stockholms stads underrisnängs— eerk. Kommissionen hade sett Väl optimistiskt på frågan om vad som kunde medhinnas i det nya gymnasiet. Man konstaterade ökade kurser i de flesta ämnen trots den vidtagna tidsminskningen. Det vore därför att befara, att samma jäktande arbetstakt, som utmärkte det nuvarande gymnasiet, även skulle komma att vidlåda kommissionens skola, varför kommissionen ej i egent— lig mån lyckats avvärja faran för överansträngning.

Det framlagda förslaget skulle, yttrar domkapitlet i Karlstad, leda till en försämring i gymnasiebildningen, sannolikt på alla omraden, men säkert på det humanistiska. Därigenom att barnen kvarhölles längre i folkskolan, skulle gymnasier och akademier betungas med uppgiften att lära in sådant, även utanför språkämnena, som icke kunde undvaras, men till vars inlärande man bort bruka den yngre, mera för minnesträning tillgängliga åldern. —— Enligt clirektionens över Stockholms stads nnder'uisnim/srerk mening skulle språk— undervisningen äventyras i den föreslagna högre skolan, såväl i realskolan som i gymnasiet. Tyngdpunkten av språkundervisningen hade av kommissionen förlagts till realskolan, men man hade att förvänta ett bättre resultat, i den mån denna undervisning så mycket som möjligt finge bygga på den större mognad och utveckling 1 omdömet, som utmärkte gymnasiets lärjungar fram— för realskolans. —— Särskilt kunde språkbildningen befaras bli lidande, fram— hålla bl. a. läroverkskollegierna i Jönköping och Sundsvall. —— De discipliner, som hårdast skulle drabbas av kommissionens organisationsförslag, vore, yttrar kollegiet vid högre allmänna läroverket i Karlstad, latin och .de germanska språken, ehuru just dessa språk främst framtvingat studietidens förlängning med ett år till studentexamen. Att ens nödtorftigt tillgodose den nöd- vändiga fordran på kunskaper i tre främmande språk vore omöjligt, betonar humanistiska sektionen i. Lund. För de studerande, som vid universitetet ämnade bedriva studier i tyska och engelska, skulle sänkningen av kunskaps- nivån leda till avsevärd förlängning av studietiden, och för alla, som över huvud ville ägna sig åt vetenskapliga studier, måste den otillräckliga utbildningen vålla svårigheter eller oförmåga att tillgodogöra sig vetenskaplig eller annan litteratur, vilket 1 sin tur skulle leda till förlängd studietid, minskad allmän- bildning bch intellektuell och kulturell isolering. Även filosofiska fakulteten i Uppsala finner befogade anmärkningar kunna Driktas särskilt mot de moderna språkens ställning. Om 1 detta hänseende, säger fakulteten, ändringar icke göras

i kommissionens förslag, torde fakulteten se sig nödsakad att fordra komplet- tering i engelska för latinstudenterna och i tyska för realstudenterna som vill- kor för studier inom respektive den humanistiska och den naturvetenskapliga sektionen. J ämväl läroverkskollegiet i Västerås understryker, att åtminstone i två av de främmande levande språken —— tyska och engelska de nu- varmde kunskapsfordringarna icke skulle kunna upprätthållas, ett förhål- lande, som kommissionen själv indirekt erkänt genom att stly ka översättning till det. främmande språket. Aven en del andra ämnen skulle få sin ställ— ning betänkligt försvagad, trots förlängningen av studietiden. Alldeles sär- skilt skulle de första grunderna för latinet i många fall komma att inhämtas under otillfredsställande förhållanden. Lärarrådet vid Göteborgs högskola uttalar också farhågor för att studenternas redan förut knappa språkinsikter skulle ytterligare försämras. — Samma anmärkningar framställas av Stock- holms högskolas lärarråd, som betonar, att det för den speciella utbildningen vore av långt större betydelse, att de nyblivna studenterna hade goda språk— kunskaper, än att de ägde kvalificerade insikter i de fackämnen, varåt de komme att ägna sig. Ansvaret för undervisningen i dessa senare torde univer- sitet och högskolor kunna påtaga sig. Enligt teologiska fakultetens i Uppsala mening hade särskilt tyskan ej fått den plats, vårt kulturläge krävde, något som bl. a.. inverkade menligt på gymnasiets lämplighet såsom underlag för teologiska studier. Fakulteten protesterar därjämte mot att ämnet kristen— dom inskränkts så kraftigt på vissa gymnasielinjer. —— Vikten av en starkare ställning för kristendomsämnet understrykes även från flera andra håll. De mål, som uppställts för undervisningen i kristendom, framhåller domkapitlet i. Härnösand., vore i och föi sig värda allt erkännande, men skulle icke kunna uppnås, utan lärjungarnas insikter i ämnet bliva säm1e i stället för bättre då undervisningen genomgående minskats och på vissa gymnasielinjer och i vissa ringar helt uteslutits. Domkapitlet i Lund finner också svåra brister vid- låda den föreslagna anordningen av religionsundervisningen, såväl vad dennas ämnen och metoder som den tillmätta tiden beträffar. Att borteliminera detta ämne från det högsta skolstadiet inom någon skolform kunde ej bli annat än till men för skolans uppgift i det hela och måste därför bestämt avstyrkas. — Av synnerlig vikt vore, betonar domkapitlet i Uppsala., att de, som på skilda områ— den skola verka som det praktiska arbetets ledare, fått med sig en solid religiöst- etisk åskådning samt intryck av även de religiöst-etiska värdenas betydelse inom folkliv och folkpsykologi. —— Kraftigt understrykas samma synpunkter av en medlem av stadsfullmäktige i Jönköping. Mest betänkligt vore för- slaget, hcter det, när det gäller den ställning de s. k. ideella humanistiska ämnena erhållit å vissa gymnasielinjer. På realgymnasiet äger med avseende såväl på de främmande levande språken som på ämnena kristendom, moders- målet och historia nära nog en avhumanisering rum. Alldeles särskilt har kristendomsämnet både ”vad beträffar den skandalöst tillmätta tiden och inne- hållet i denna undervisning fått en plats, som flyttar ned detsamma från att förr ha varit det förnämsta till ett, som tydligen är ställt på fullständig av- skrivning. Uppsala liirooerkskollegiam befarar, att kommissionens 3—åriga gymnasium icke skall bli i stånd att ersätta det nuvarande 4-åriga, än mindre avhjälpa den ofta påtalade ytligheten i kunskaperna hos de nyblivna studen- terna och bibringa dem vana och förmåga vid självständigt arbete. Mycken tid skulle krävas för att sammanarbeta alla lärjungar, som i första ringen samlas från olika läroverk och som undervisats efter olika läroböcker och metoder, ofta med olika språkföljd o. s. v. Uppmärksamheten måste redan från början inriktas på examen, och kurserna skulle på grund av .den knappa tiden icke medhinnes. Flera ämnen hade fått en ogynnsam och otillräcklig plats, särskilt tyskan och engelskan, men i än högre grad kristendomen. Det

föreslagna gymnasiet skulle uppenbarligen i åtskilliga avseenden försvaga allmänbildningen och genom inskränkningen av språkundervisningen direkt skada den högre specialutbildningen. — I sitt yttrande framhåller kollegiet vid Uppsala högre elementarlärooerk och gymnasium för flickor, som också hade en flerårig erfarenhet beträffande det 3-åriga gymnasiet, att begåvade elever med tillräckliga grunder i moderna språk med gott resultat kunnat avlägga stu- dentexamen på tre år. A andra sidan, heter det vidare, hade man också stundom haft en känsla av att lärjungar, som haft mindre utpräglad studiebegåvning, icke erhållit den fasthet i kunskaper, som vore önskvärd. Flera sådana elever hade måst avbryta studierna eller utsträcka dem till fyra år. Overansträngning i större eller mindre grad hade även förekommit, och överhuvud taget hade ar- betet mången gång måst drivas mera forcerat än vid de allmänna läroverken. Erfarenheten syntes därför ingalunda giva vid handen, att de arbetsresultat i form av vana och förmåga vid självständigt arbete, som kommissionen tänkt sig, skulle ernås inom ett 3-årigt gymnasium. Styrelsen för Uppsala högre elementarläroverk och gymnasium. för flickor gör gällande, att det 3-åriga gymnasiet vore en allvarsam fara både för allmänbildningen och den högre specialutbildningen. Knappast något ämnes representanter, säger styrelsen, torde vara nöjda med den reduktion i timantal, som bliver en given följd av det 3—åriga gymnasiet. I och för sig vore tre år för kort. tid att nå ett gott resultat med lärjungar, som komma från olika real- skolor, haft olika lärare, olika arbetsmetoder och läroböcker o. s. v. Tid kräv- des för att sammansmälta alla lärjungarna till en homogen samling med normal arbetstakt. De på olika orter olika organiserade gymnasierna skulle också vålla stora vanskligheter för många familjer och deras barn vid flyttning från en plats till en annan. Det 3—åriga gymnasiet skulle, framhåller kollegiet vid högre allmänna läroverket i Visby, bliva väsentligt underlägset det nu— varande 4-åriga i fråga om förmåga att bereda till universitetsstudier i alla. ämnen -— språk och historia icke mindre än matematik och naturvetenskap. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Ostersnnd betonar, att, trots den längre skoltiden, både kvantitativt och än säkrare kvalitativt en försämring och icke en förbättring skulle bliva omorganisationens bestämdaste och påtag- ligaste följd såväl i fråga om realskolans som gymnasiets allmänna kunskaps- nivå. Denna bildningsresultatets försämring berörde speciellt de främmande levande språken, matematik och fyisk, men undginges av intet ämne helt, med undantag av franska och psykologi samt på den differentierade C-linjen biologi och kemi, alltså icke ens av alla huvudämnen inom de olika bildningslinjerna å gymnasiet. Sänkningen i den allmänna bildningsnivån vore enligt kollegiets mening att befara genom de två lägsta klassernas bortskärande, men den säker- ställdes fullkomligt genom det 4-åriga gymnasiets ersättande med ett 3-årigt. Häremot funnes intet annat botemedel än att bibehålla det nuvarande an— talet ringar å gymnasiet och att icke för ensidigt driva linjeuppdelningen. —— I fråga om kommissionens gymnasium, framhålla kollegiet och styrelsen vid Beskowska skolan i Stockholm, vore tiden överallt otillräcklig för angivna kurser eller också hade kurserna otillbörligt reducerats. Med all önskvärd tydlighet framginge, att det S-åriga gymnasiet icke vore tillrådligt som normal- typ. Gymnasiets speciella bildningsarbete får icke upptagas senare än fyra år före studentexamen, om man vill uppehålla nuvarande kunskapsnivå och tillgodose kravet på ökad mognad och självständighet hos studenterna. Landskrona stads gymnasiums styrelse betonar i sitt yttrande, att målet för skolreformen bör vara att höja undervisnings- och uppfostringsväsendets nivå i allmänhet. Gymnasiets uppgift vore icke begränsad till att bereda lärjungarna till studier vid universitet, utan måste också inriktas på att skänka den all- mänbildning, som behövdes på många andra banor. där universitetsstudier ickc

erfordrades. Detta hade kommissionen tydligen förbisett. Styrelsen framhål— ler bl. a. vidare, att antalet flickor på, gymnasialstadiet efter omorganisationens genomförande knappast torde komma att understiga antalet gossar. I fråga om gymnasiet hade emellertid kommissionen lagt åsido alla de hygieniska och på den kvinnliga naturen tillämpade synpunkter, som varit vägledande beträf- fande undervisningens ordnande inom flickskolan. En kvinnlig gymnasielinje borde inrättas, anpassad för de speciellt kvinnliga levnadsbanorna, och omfatta mångsidig och gedigen språkkunskap, studium av kulturhistoria, konsthisto- ria, ärftlighetslära, hygien, barnavård o. s. v. Styrelsen för F rnntimmersföre- ningens flickskola i Göteborg uttalar också såsom sin mening, att kurserna för gymnasiet uppgjorts framför allt med tanke på. den manliga ungdomen, liksom denna skolform" i det hela närmast tagit sikte på gossarnas utbildning. Mycket av det kunskapsstoff, som i gymnasiet meddelades, torde för de flesta flickors framtida verksamhet ha föga betydelse, varjämte den forcerade läs- ningen för examen lätt skulle föranleda överansträngning. För flickorna åtgå redan nu, erinrar styrelsen för Sigrid Rudebecks skola i Göteborg, i regel 13 år till studentexamen. Denna tid borde icke förkortas. Det vore av vikt för den högre flickutbildningen, att tillfälle gåves att i tillräcklig grad tillgodose de vik- tiga praktiska ämnena. Av synnerlig betydelse vore också, att flickundervisnin— gen icke alltför mycket forcerades, utan att tillbörlig hänsyn toges till flickor- nas fysiska och psykiska' utveckling under olika åldersstadier. Från flick- skolehåll framhålles därjämte allmänt, att för övergång från flickskolan till gymnasiet allvarliga olägenheter vidlåda kommissionens förslag till gymna— siereform'. Inom den blivande skolorganisationen bordeplats beredas för ett flickgymnasium, anslutande sig till viss klass i flickskola av A-typ. A-flick- skolan skulle annars komma i ett ogynnsamt läge, och övergång från densam- ma till gymnasierna i hög grad försvåras.

B. Linjedelningen.

1. Allmänna principer. Även beträffande den föreslagna linjedelningen å gymnasiet råder åtskillig meningsskiljaktighet. Sålunda framhåller kollegiet vid Djursholms samskola, att linjeprineipen är ägnad att giva gymnasiet i sin helhet en gedignare prägel än hittills. Det vore av stor betydelse, att den, som har utpräglad fallenhet och lust i viss riktning, får gripa sig an med den blivande uppgiften, medan sinnet är spänstigt, hågen varm och kraften obru- ten. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Gävle förklarar sig icke hava. något i princip att erinra mot den ifrågasatta linjedelningen. Likaså ansluta. sig bl. a. kollegierna vid Lundsbergs skola, Lidingö högre samskola, högre realläroverkct i Göteborg och samskolan i Filipstad samt minoriteter av kolle- gierna vid högre realläroverket å Östermalm i Stockholm och i Västerås i hu- vudsak till kommissionens förslag. _— En ledamot av domkapitlet i Växjö an- ser en ökad linjedelning nödvändig för att lösa den konflikt, som råder mel- lan det stora antal ämnen, som enligt tidens krav böra vara representerade å gymnasiet, och det omfång och den grundlighet. man måste fordra, om ej gym- nasieutbildningen skall förytligas. En annan ledamot av samma domkapitel fin- ner kommissionens förslag, avseende bl. a. att stävja mångläseriet å gymnasiet, djärvt, konsekvent och i många avseenden förtjänstfullt. Aven läroverkskolle- giet i Kristianstad godtager principen om flera bildningslinjer med ett färre an- tal ämnen, men yrkar på att huvudfaeken å linjerna tillgodoses så mycket, att deras centrala karaktär verkligen framträder. Därutöver borde ett lämpligt mått av humanistisk bildning meddelas lärjungarna. Frågan om gymnasiets linjedel- ning kunde emellertid enligt kollegiets mening samma förslag framkom- 11—232122.

mer bl. a. i läroverkskollegiets i Växjö yttrande —— lösas inom den nuvarande organisationen. Kollegiet vid Eslövs högre samskola framhåller, att övergån- gen från en linje till en annan skulle försvåras, men betonar samtidigt, att deranaplägenhet kompenserades genom de stora fördelar, koncentrationen förde me' s1g.

Emellertid ställa sig flertalet av de myndigheter, som yttrat sig i frågan, be— stämt avvisande mot kommissionens förslag till linjeuppdelning. Allmänt framhålles, att en för långt driven differentiering icke tillgodoser allmänbild— ningen, och att gymnasiets mål icke vore att leda in på den ena eller andra vägen för specialutbildning. Vid varje linjedelning gäller det att tillse, be- tonar filosofiska fakulteten i Uppsala, dels att tillräckligt rum beredes för studiet av med varandra organiskt sammanhörande ämnen, dels att icke det mått av högre allmänbildning, studentexamen avser att meddela, ej minst med hänsyn till blivande högre studier, för mycket försvagas. Kommissionen hade alltför mycket låtit sig ledas av utilitetssynpunkter, och enligt fakultetens mening vore den föreslagna linjeuppdelningen ägnad att i väsentlig gra-d sän- ka nivån för den allmänna bildning, som det är studentexamens uppgift att meddela, ej minst med hänsyn till fortsatta studier. Trots detta hade det av- sedda. målet, fördjupandet av kunskaperna i organiskt sammanhörande ämnes- grupper, i stort sett ej vunnits. —— Samma synpunkter understrykas av teolo- giska fakulteten i Lund, som gör gällande, att det för teologiska studier lämp- liga studentmaterialet icke erhålles genom en redan i skolan långt driven spe- cialisering. Såväl den humanistiska som den matematisk—notarvetcnskapliga sektionen i Lund giva. också uttryck åt den uppfattningen, att kommissionens förslag icke på ett betryggande sätt tillgodoser den underbyggnad i de olika äm- nena, som är en nödvändig förutsättning för universitetsstudier inom de båda sektionernas ämnesområden. En ledamot av domkapitlet i Visby uttalar be- tänkligheter mot de många studielinjerna oeh framhåller, att lärjungarna ha svårt att alltför tidigt träffa ett avgörande val av levnadsbana. Det lilla mer eller mindre av fackbildningsstoff, som skolan kan meddela, betyder i varje fall föga vid fortsatta studier i fackbildningsanstalterna, men när detta icke kan meddelas utan begränsning av den allmänna bildningsnivån, som är oum— bärlig för all vetenskaplig fortbildning, så blir det i stället hinderligt. Detta gäller i synnerhet om inskränkningen i språkstudierna till förmån för fackstu- dierna. Kommissionens försök att neutralisera olägenheterna av det 3—åriga gymnasiet genom större linjedelning å gymnasiet, varigenom varje ämne skulle komma till sin rätt genom att åtminstone på någon linje få en relativt stark ställning, vore icke lyckligt, framhåller styrelsen för Uppsala högre elemen— tarläroverk och gymnasium för flickor. Gymnasiekurserna, heter det vidare, skola icke vara propedeutiska Specialkurser, utan böra giva en allmän grund för fortsatta studier. Det är viktigare för blivande specialstudier att behärska de främmande språken och vara orienterad inom ett större område än att som nybliven student vara inriktad på ett fack. Den överklagade ämnesanhopnin- gen i gymnasiet hade lösts genom en motsatt överdrift, ämnesreduktion. Kom- missionen hade måst gå för långt, då den haft för liten tid att mäta ut ran- sonering på. —— Det bästa medlet att ytterligare öka de redan nu alltför tal— rikt förekommande kompletteringarna av studentexamen, yttrar kollegiet vid högre allmänna läroverket i Hudiksvall, vore en långt driven gymnasiediffe— rentiering, och genom att medverka till en dylik skulle kommissionen befrämja i stället för att råda bot för detta onda. Den rikare linjedelningen skulle också ställa sig mycket kostsam och föra med sig krav på ökat utrymme inom läroverket och ökat antal lärarkrafter. Varje regelmässigt genomförd linje, säger kollegiet, vars tillvaro icke kunde med starka skäl motiveras, vore ur statsfinansiell synpunkt otillåten. —— I samma riktning uttalar sig också sty—

relsen för Uppsala enskilda läroverk och prioatgmmzasiam. Intet av verkligt värde skulle vinnas genom den långt drivna linjedelningen, men betydande kostnader åsamkas staten i form av ökat antal lärare och kommunen genom be- hovet av flera lärorum. Kollegiet vid folkskoleseminariet i Växjö anmärker, att”, med hänsyn till linjefördelningen och de föreslagna kurserna för gymna- siet, frågan om villkoren för studenters intagning i ettårig seminariekurs måste upptagas till särskild prövning.

Flertalet myndigheter synas omfatta den åsikten, att i huvudsak den nu- varande linjedelningen med en latinlinje och en reallinje bör bibehållas. Med skäl kunde ifrågasättas, framhåller det större akademiska konsistoriet 71 Upp- sala, om gymnasieundervisningen verkligen kräver en uppdelning på flera lin- jer än den nuvarande och om ej anmärkta brister kunde avlägsnas genom en försiktig revision av det bestående utan ändring av dess principer. — I sitt yttrande betonar kollegiet vid Norra latinlärooerket i Stockholm, att gymna- siet bör vara uppdelat på olika linjer, men att kommissionen alltför litet tagit hänsyn till att målet för undervisningen på alla linjer måste vara att med- dela högre allmän bildning. Två huvudlinjer vore nog, övriga linjer kunde er- hållas genom differentiering. Kommissionen hade uppdelat lärjungemateria— let i specialister. Men det vore ett misstag att tro, t. ex. att klassisk bildning, som vore nödvändig för all humanistisk bildning, endast behövdes för vissa banor vid universiteten, eller att tro grundlig naturvetenskaplig undervisning vara av värde endast för vissa banor, så. att därför den matematisk-naturve- tenskapliga undervisningen kunde stympas på de humanistiska linjerna. _ Bäst vore, yttra kollegiet och styrelsen vid Beskowska skolan i Stockholm., om gymnasiestudierna fortfarande sammanhållas på allenast två huvudlinjer, den ena med de klassiska språken jämte historia, den andra med matematiken som bärande underlag. Realläroverket & Ostermalm anser, att den rikare linje- delningen möjligen vore till gagn för de lärjungar, som redan vid inträdet i gymnasiet visa bestämd håg och fallenhet för viss ämnesgrupp, men icke för det stora flertalet elever. Varje linje skulle giva en snävt begränsad kompe— tens, Och att längre fram rätta till ett felaktigt val av linje skulle kräva ett tidsödande och kostsamt arbete. —— Liknande betänkligheter komma till synes bl. a. i lärorerkskollegiets i Kalmar yttrande. Särskilt betonas den öka- de risken för ett felaktigt val av studielinje. Kollegiet framhåller därjämte, att då endast ett fåtal landsortsläroverk skulle erhålla alla linjer, lärjungarna mången gång måste taga en speciallinje, för vilken de saknade håg, eller fort- sätta sina studier vid läroverk utom hemorten. Flyttning från en ort till en annan med olika läroverksorganisation bleve också förenad med olägenheter. Långt bättre vore därför, att endast två linjer upprättades vid samtliga läro- verk. Även majoriteten av kollegiet i Vänersborg uttalar sig för den'nuva- rande linjedelningen, men föreslår-, att mångläseriets olägenheter i möjligaste mån avhjälpas, på sätt kommissionen föreslagit, genom successiv avslutning av vissa ämnen, koncentrationsläsning och dylikt. Enligt kollegiets mening kunde de ifrågasatta tillvalskurserna tjäna som ersättning för en rikare linje- delning. _ Gymnasiets linjedelning bör icke drivas så långt, yttra stadsfull- mäktige i Kalmar, att de nuvarande .läroverksorterna till följd därav komma att intaga en relativt sämre ställning än nu inom skolsystemet. Städer, som nu ägde gymnasier med samtliga bildningslinjer, borde enligt stadsfullmäkti- ges mening även i framtiden få i denna bemärkelse fullständiga läroverk. Kol- legiet vid realskolan i Eskilstuna erinrar om att redan med nu gällande jäm- förelsevis enkla linjedelning lärjungarna hade' svårt att välja linje och ofta ej ens vid avläggandet av studentexamen bestämt sig för levnadsbana. Man måste därför hysa betänkligheter mot den föreslagna rikare linjedelningen. Följden skulle bli förvirring i stället för vägledning. Specialiseringen kunde

icke väntas medföra förkortade högskolestudier men ovillkorligen råka i kon- flikt med kravet på allmänbildningen. Svårigheterna att reparera ett felaktigt llnjeval skulle ökas och ynglingen mången gång måhända rent av föras till en plats 1 livet, som icke motsvarade hans anlag. I särskilt yttrande erinra rektor och fyra lektorer vid Orebro tekniska gymnasium om det gamla klas- siska gymnasiet, vars företräde framför allt varit att söka däri, att kunskap i de klassiska språken, särskilt latinet, öppnade tillträdet till den tidens ve- tande och möjlighet till personligt umgänge med vetenskapens idkare och bild- ningens målsmän på snart sagt alla områden. Att återgå till det gamla klas- siska gymnasiet vore numera icke möjligt och icke heller önskvärt, men, heter det vidare, vore det icke skäl att återupptaga den tanke, som låg till grund för det gamla klassiska gymnasiet, och låta även det nya gymnasiet få till huvuduppgift att giva medlen, verktygen för fortsatta vetenskapliga studier utan ävlan att låta det intränga på universitetens och de högre läroanstalternas område? Ställde man sig på denna ståndpunkt, måste undervisningen på samt- liga linjer koncentreras till huvudämnena modersmålet, historia och de tre främmande språken tyska-, engelska och franska, vartill för latinlinjen borde komma latin och för reallinjen matematik. Av alldeles särskild vikt vore kunskaper i främmande språk. Åtminstone två av de europeiska huvudsprå- ken måste studenten behärska, så att han obehindrat kunde läsa dem och även betjäna sig av dem i tal, och han finge icke vara alldeles främmande även för det tredje av de europeiska huvudspråken, om han skulle kunna bedriva veten- skapliga studier och träda i förbindelse med vetenskapens idkare i andra länder. Aven för en realstudent vore kunskaper i främmande språk av vida större be- tydelse för hans fortsatta studier än de lärokurser i fysik, kemi och biologi, som nu inginge i gymnasiernas lärokurs. Undervisningen i de tre sistnämnda läroämnena behövde icke ens på realgymnasierna drivas längre, än som mot- svarade allmänbildningens krav på att en student icke borde stå alldeles främ- mande för de viktigaste företeelserna i det dagliga livet. I övrigt kunde gym- nasiernas lärokurser i fysik, kemi och biologi till mindre eller större del över- flyttas till universiteten. De kurser i dessa ämnen, som nu genomginges på gymnasierna och i oerhörd grad tyngde undervisningen där, skulle på mycket kort tid kunnat inhämtas av dem, som behövde större kunskaper i dessa äm- nen, genom preliminära kurser, givna av någon docent eller assistent. Även realgymnasiets lärokurs i matematik kunde delvis överflyttas till universitet och högskolor, om detta skulle visa sig erforderligt för vinnande av ökat ut- rymme för allmänbildningen eller för lättande av gymnasiets arbetsbörda. Rektor vid Nya elementarskolan i Stockholm gör gällande, att kommissionen beträffande gymnasiets linjedelning med avseende på mål och medel visat sig brista i erfarenhet och blick för vad de fortsatta. studierna och verklig med— borgerlig bildning krävde. Då kurserna genomgående ökats, kunde man be— fara, att den avsedda lindringen i skolarbetet utebleve. Amnena på de olika linjerna hade ofta bestämts efter en traditionsbunden planlöshet. För min- skande av arbetsbördan i gymnasierna krävdes framför allt en avskrivning av förlegat gods i lärostoffet. Kommissionen hade inga bärande tankar i fråga om skolans inre reformering, vilken vore vida nödvändigare än dess yttre form- förändring. En ledamot av läroverkskollegiet 'i Västerås, som i princip god- tager kommissionens förslag till läroverksorganisation, anser, att gymnasiet borde innehålla två huvudlinjer: en naturvetenskaplig och en språklig, båda med vissa differentieringsmöjligheter.

Rektor vid Lidingö högre samskola uttalar starka tvivelsmål rörande nyt- tan av den långt drivna specialiseringen å gymnasiet, vilken skulle ställa sig kostsam såväl för staten som för den enskilde. En enda gemensam linje, möj- ligen med två något skilda latin- och realavdelningar, vore räddningen. Stu—

dentexamen borde avläggas ett år tidigare och det därigenom vunna året använ- das till den specialisering, som behövdes för den valda levnadsbanan. Denna särskilda utbildning skulle kostnadsfritt lämnas vid de olika gymnasierna. I samma riktning uttalar sig också länsstyrelsen i Halmstad, som ifrågasätter, huruvida icke studietiden kunde förkortas till sammanlagt 11, eventuellt 10 år. I senare fallet kunde man tänka sig, heter det, en lämpligt avvägd all- mänbildande avslutningsexamen, meriterande till ett stort antal befattningar, för vilka nu studentexamen alldeles onödigt kräves. Efter en sådan examen skulle följa ett antal speciella fortbildningskurser, avsedda att ytterligare för— bereda för inträde vid universitet och högskolor av skilda slag. Professor Bergman i Lund erinrar om att gymnasiernas tidigare och så gott som enda uppgift var att förbereda till studier vid universitetet. Denna uppgift hade också satt sin prägel på undervisningen. Studentexamen hade emellertid nu- mera blivit inkörsporten till allt flera banor och fått sin förnämsta betydelse såsom ett bevis på innehav av en viss högre medborgerlig bildning. Det låge därför nära till hands att helt lösa gymnasierna från deras beroende av uni- versitctet. Gymnasiets läroplan kunde då uppgöras med endast det målet-för ögonen att meddela en högre allmänbildning utan splittring på ett flertal lin- jer och studentexamen ersättas med avgångsbetyg. Mycket tidsödande repe- titionsarbete kunde därigenom bortfalla till vinning antingen för ett fördju- pande av studierna eller kanske hellre för en förkortning av lärotiden. För fortsatta studier vid högre läroanstalt skulle då i allmänhet krävas särskild inträdesprövning.

II. Latingymnasiet. Såsom redan förut omnämnts. understryker flertalet av de myndigheter, som yttrat sig i denna fråga, ett 4—årigt gymnasiums före- träden framför ett 3-årigt, och därvid anföres ofta, att särskilt latinstudiet med styrka talade för en 4-årig gymnasieorganisation. Det 3—åriga gymna- siet skulle menligt inverka på alla ämnen, men alldeles särskilt skulle latinets redan nu svaga ställning bli ytterligare försämrad, framhåller domkapitlet i Visby. Kommissionen hade visserligen tilldelat latinet ett ökat timtal i jäm- förelse med nu. men säkrare undervisningsresultat vunnes ej alltid genom störa re timtal, det fordrades också en viss tidslängd för vederbörlig lagring av det inhämtade kunskapsstoffet. Allmänt kritiseras förslaget om latinundervis- ning i realskolans högsta klass. Anordningen, som möjliggjorts på bekostnad av bl. a. så viktiga ämnen som tyska och matematik, skulle ställa sig synner- ligen kostsam och för övrigt vid många realskolor i brist på läinpliga'lärar— krafter ej kunna genomföras, i varje fall ej giva tillräckligt effektivt eller enhetligt resultat för att kunna läggas till grund för den kommande gymnasie- undervisningen. Resultatet bleve ofta praktiskt taget en 3—årig latinkurs, i andra fall skulle fjärde realskoleklassen för de latinläsande lärjungarna en- dast nominellt bliva realskola. Från flera håll betonas även olägenheten av att linjevalet måste träffas före realexamen, under det att de lärjungar, som icke deltagit i latinundervisningen i realskolan, svårligen skulle kunna Välja latinlinjen, allt olägenheter, som skulle bidraga till att avfolka latingymna- siet. Därjämte påpekas, att latinläsningen i realskolan över huvud taget skulle bliva föga lockande, då. de lärjungar, som beslöte sig därför, finge. sig pålagt ett betydligt tyngre arbete än icke-latinarna. Juridiska fakulteten i Uppsala framhåller, att den föreslagna latinlinjen icke kunde betraktas som tillfreds- ställande såsom förberedelse för studier vid juridisk fakultet. De blivande juristerna borde hava tillfälle att förvärva kunskaper i engelska språket i ungefär samma omfattning som nu. Betänklig vore också.| den nedsättning, som skulle träffa timantalet för ämnena historia och framför allt matematik, med hänsyn till dessa ämnens värde för den allmänbildning, som måste vara

förvärvad som en förutsättning för juridiska studier. Även juridiska fakul- teten i Lund hyser farhågor för att förslaget skulle medföra ett försvagande av studentexamen och framhåller, att det mått av kunskap och bildning, som nu fordras för behörighet att avlägga juridisk examen, icke vore så avpassat, att det tålde vid en minskning. Filosofiska fakulteten i Lund riktar också skarpa anmärkningar mot den föreslagna latinlinjen. Det nuvarande latin— gymnasiet hade visat sig kunna fylla sitt ändamål att bereda både för fort- satta högre studier och för praktiska värv. Den nya latinlinjen tillgodosåge mindre väl det humanistiska bildningsbehovet — engelskan saknades utan egentlig kompensering beträffande de två övriga främmande språken — och vad den matematisk-naturvetenskapliga bildningen bcträffade, behövde endast nämnas, att matematiken reducerats från 18 till ?. timmar. Ej heller skulle fysikundervisningens resultat bli det avsedda, då lärjungarna saknade de här- för nödiga kunskaperna i matematik. _ Förslaget om ett 3—årigt latingymna- sium med en fakultativ latinkurs i högsta realskoleklassen vore, yttrar Surn— ska humanistiska förbundet, frånsett organiseringen av nederskolan, ett så tydligt nedskrivande av de nuvarande fordringarna på en latinstudent. att det vore synnerligen beklagligt, att ett sådant förslag framkommit. Förbun— det betonar vidare, att en viss jämvikt måste finnas mellan de olika bildnings- linjerna, så att icke den ena underbjöde den andra i fråga 0111 kraven på ar- bete och kunskaper. Det vore därför önskvärt, att den rätta jämvikten upp- rätthölles mellan de bägge latinlinjerna, så att den ena ej gjordes svårare än den andra.

Emellertid förekomma även några uttalanden för kommissionens förslag rörande latinundervisningens anordnande. Sålunda framhåller kollegiet vid Uddevalla malskola och kommunala gymnasium, att olägenheterna och det mången gång forcerade arbetet i det treåriga gymnasiet genom anordningen med latinundervisningen 1 realskolan skulle minskas. Samskolan i Amål som anser, att realskolan bör göras ö-årig och gymnasiet 3— årigt, ansluter sig också till förslaget. Faran att icke erhålla kompetenta latinlärare i realskolan vore icke så stor. Skolans teolog, om ingen annan, torde enligt kollegiets mening i regel kunna meddela elementärundervisning i detta språk. I en 5-årig real- skola bleve det också lättare att få alla ämnen representerade av kompetenta lärare.

Några yttranden inlåta sig särskilt på frågan angående den med grekiska differentierade latinlinjen. Man hade kunnat vänta, yttrar domkapitlet i Vastm as att på denna linje, som vore avsedd att ge förbildning för teologiska universitetsstudier, de här särskilt betydelsefulla ämnena kristendom, latin, grekiska och historia fått en i någon mån förstärkt ställning, men så har inga- lunda blivit fallet. Vad latinet beträffar, hade dess timtal visserligen något ökats, men den grundläggande undervisningen förlagts till realskolans avslut- ningsklass, där den skulle meddelas och tillägnas under mycket ogynnsamma förhållanden, dels under förberedelse till realexamen, dels mångenstädes, där latingymnasium saknades, under ledning av tvivelaktigt kompetenta lärare. Därjämte hade tyskan fått sin ställning fördärvad, något som för alla huma— nistiska studier och i högsta grad för teologiska studier måste medföra ödes— digra följder. —— Den differentierade latinlinjen med grekiska vore olyckligt anordnad, framhåller Stockholms stads konsistorium», tydligen åtminstone del— vis på grund av att gymnasiet sammanpressats till 3—årigt. Lärjungarna på denna linje skulle erhålla sina insikter i grekiska på. bekostnad av behövliga kunskaper i moderna språk. Flera kollegier ifrågasätta särskilt lämpligheten av det skriftliga provet i grekiska. När på sin tid grekiskan lästes sju år, erinrar kollegiet vid samskolan i Saltsjöbaden, vågade man icke införa skrivning

i ämnet i studentexamen. Fara vore, att med en sådan anordning nu undervis- ningen skulle alldeles förryckas.

III. Realgymnasiet. Såsom en generell anmärkning mot den föreslagna reallinjen framhålles, att allmänbildningen alltför litet beaktats. Den ytter- ligt försvagade ställning, kommissionen ger de humanistiska ämnena i allmän- het å realgymnasiet, skulle, yttrar kollegiet vid Fjellstedtska skolan 2" Upp- sala, innebära vådor för den högre medborgarbildningen. Från flera håll betonas, att särskilt språken erhållit för litet utrymme, men att även andra ämnen avsevärt försvagats, utan att huvudlinjer] fått sina centrala ämnen —— matematik och fysik —— i nämnvärd grad förstärkta. I andra ämnen vore kurserna så stora, att de omöjligen kunde medhinnas. En ledamot av kollegiet vid högre realläroverket i Göteborg framhåller, att språkundervisningen på realgymnasiet borde ordnas så, att lärjungarna icke nödgades splittra sig på alla tre språken, utan i stället finge koncentrera sig på engelskan och tyskan såsom de viktigaste men dock icke behövde lämna skolan helt främmande för franskan. Fördenskull borde alla tre språken bliva obligatoriska i ringen före den näst sista, två språk föras upp i högsta ringen med antingen engelska eller tyska som huvudspråk samt valet mellan de båda återstående språken från och med näst högsta ringen göras fritt. I ringen före den näst högsta skulle timtalet för dessa språk avpassas så. att det språk, som icke skulle läsas utöver denna ring, i gengäld finge största möjliga antal timmar. Aven medicinska fakulteten. i Uppsala anser de levande språkens undanträngda ställning å- denna linje ägnad att väcka allvarliga betänkligheter. Alldeles särskilt skulle försämringen träffa det för medicinska studier ojämför- ligt viktigaste språket — tyskan — men även franskan och engelskan hade blivit lidande. —— Samma synpunkter göras gällande av filosofiska fakulteten i Uppsala, som emellertid betonar, att de humanistiska ämnena över hu- vud å reallinjen beskurits vida kraftigare, än vad som från allmänbildnings- synpunkt varit önskvärt.

Den föreslagna differentieringen av realgymnasiet mötes också av skarp kritik. Allmänt framhålles, att den biologiska linjen skulle bliva alldeles sär- skilt svag och över huvud taget icke vore verkligt motiverad. Den ökade fack— kunskapen hade måst köpas på allmänbildningens bekostnad, och framför allt hade de främmande språken blivit lidande. En eminent svag ställning intager, framhåller läroverkskollegiet i Västerås, den differentierade reallinjen, där en pedagogiskt fullkomligt omotiverad och praktiskt värdelös kemisk skrivning införts blott för att upprätthålla en anständig svårighetsgrad hos linjen. _ Den biologiska linjen torde bli mycket eftersökt av icke-biologer, anse kolle- giet Och styrelsen vid Osby högre samskola, emedan de på denna linje kunna. komma ifrån skrivningar i såväl språk som matematik. Rektor vid Nya ele- mentarskolan i Stockholm uttalar, att linjen i fråga icke fyllde sitt ändamål. Den skulle t. ex. icke kunna ersätta de propedeutiska kurserna i biologi och kemi, som fordrades för den medicinska banan, varjämte lärjungarnas insik- ter i moderna språk kunde befaras bliva för svaga. Läroverkskollegiet i Ha- diksvall betonar, att, i stället för den tilltänkta specialutbildningen i biologi, detta allmänbildande ämne borde förstärkas å alla gymnasielinjer. Kollegiet påpekar därjämte, att fysiken skulle komma i en prekär ställning på grund av lärjungarnas otillräckliga förkunskaper i matematik. —— Den speciella biologi- linjen kunde icke från universitetssynpunkt anses tillfrdesställande, anför fi- losofiska fakulteten i Uppsala, dels med hänsyn till språkens, i all synnerhet tyskans alltför svaga ställning, dels i betraktande av de mindre lämpliga kurs- planerna för själva huvudämnet biologi. Såväl från allmänbildningssynpunkt som med hänsyn till dess speciella bildningsuppgift måste därför linjen beteck-

nas som förfelad. Ej heller kunde det vara ett statsintresse att inrätta bild— ningslinjer med den isolerade uppgiften att meddela kunskaper i en enda starkt specialiserad ämnesgrupp. Stockholms högskolas lärarråd uttalar som sin me- ning, att den biologiska speciallinjen för de studenter, som vid universitetet ämnade studera naturvetenskaper, icke skulle få den betydelse, kommissionen avser. —— En av biologiens representanter vid universitetet i Lund, professor Ky- lin, ifrågasätter behovet över huvud taget av en biologisk linje. Läroverken borde i första hand giva allmänbildning, ej fackutbilduing. Den speciella biologiska överkurs, som kunde medhinnas på den biologiska linjen, skulle ej bli av den omfattning, att den i någon mån kunde förkorta studietiden vid de speciella utbildningsskolorna. Aven om biologiskt gymnasium skulle upprättas vid samtliga läroverk, måste man räkna med att mottaga lärjungar från andra lin- jer än den biologiska, och det vore kanske för universitetet fördelaktigare att få lärjungarna i biologi från de andra linjerna, då dessa lärjungar började sina biologistudier med större förkunskaper i andra ämnen. För bibringande av specialkunskaperna i biologi skulle nog universiteten sörja. Medicinska fa— kulteten i Uppsala framhåller, att fördelen av de natur-vetenskapliga ämnenas förstärkta ställning å den biologiska linjen i hög grad motvägdes av nackde- len, att matematikundervisningen fått färre veckotimmar än å nuvarande la— tinlinjen, något som kunde befaras medföra olägenheter särskilt för fysiologi— ska studier. De för medicine kandidatexamen föreskrivna kurserna i jämfö- rande anatomi och allmän kemi skulle icke bliva överflödiga och någon nämn— värd tidsvinst icke heller kunna påräknas.

En motsatt ståndpunkt intages av medicinska fakulteten i Lund, som fin- ner, såvitt ämnena biologi, matematik. fysik och kemi angår, studentexamen å det föreslagna realgymnasiet, såväl å huvud— som å. den differentierade lin- jen, väl lämpa sig som förberedelse för medicinska studier. Företräde måste skänkas åt den differentierade linjen, ä vilken ett väsentligt större utrymme tillmätts undervisningen i biologi än å huvudlinjen. Likaså hade kemien fått en något gynnsammare ställning. Matematikens undanskjutande & den diffe- rentierade linjen skulle enligt fakultetens mening ej välla några olägenheter. Det syntes också.. som om lärjungarna å reallinjen enligt kommissionens åsikt skulle erhålla tillräckliga kunskaper i moderna.-språk för att utan vidare komplettering kunna bedriva medicinska studier.— Aven lärarkollegiet vid Ka- rolinska institutet anser den föreslagna biologiska linjen bäst lämpad som grundval för medicinska studier, och då linjen kunde genomföras oberoende av kommissionens förslag i övrigt, förordade kollegiet densamma.

I Det nySpi-äkliga gymnasiet. Även mot organisationen av det nyspråk- liga gymnasiet framföras allmänt allvarliga betänkligheter. Linjen fyllde icke sitt ändamål såsom ur bildningssynpunkt icke likvärdig vare sig med latin- eller reallinjen, det nyspråkliga gymnasiet skulle draga till sig de svagaste lärjungarna, allmänbildningen hade för litet beaktats, språken hade icke fått den starka ställning, som kunnat motivera en dylik linje, särskilt misslyckad vore den nyspråkliga linjen o. s. v. _ äro uttalanden, som komma till synes i ett flertal av de avgivna yttrandena. Filosofiska fakulteten i Uppsala fram- håller, att den nyspråkliga linjen, som varken ger matematisk eller språklig bildning i samma utsträckning som den nuvarande latinlinjen, skulle bli allt- för svag för att utan föregående komplettering i latin kunna tjäna som under- lag för universitetsstudier i humanistiska ämnen. Detta måste inverka men- ligt på studierna vid universitetet, som härigenom bleve längre och kostsam- mare. Särskilt missgynnade skulle de bliva, som ämnade avlägga examen i moderna språk. Även humanistiska sektionen i Lund finner denna linje yt— terst lätt i jämförelse med de övriga gymnasielinjerna. Den torde, säger sek-

tionen, i synnerhet bli anlitad av privatister, vilka här finge en bekväm väg till studentexamen, då i huvudämnena, språken. fordringarna på fast gram- matisk kunskap icke satts högt. _ En viss jämvikt i fråga om kraven på arbete och kunskaper måste upprätthållas mellan läroverkets olika bildningslinjer, betonar Svenska humanistiska förbundet. Det nyspråkliga gymnasiet skulle locka till sig många lärjungar, som endast tänkte på att med minsta ansträng- ning och med minsta bildningsmått bliva studenter. Kollegiet vid högre all- männa läroverket i Falun anför, att linjen saknade ryggradsämnenoch att språkbildningen skulle bliva klen — översättningsprovet från svenska hade måst borttagas ——- då det stöd för den allmänna grammatiska bildning, som latinet utgjorde, saknades, varjämte fördjupning inom någotdera av de huma- nistiska och naturvetenskapliga områdena omöjliggjordes. Den ny språk- liga linjen, anmärker kollegiet vid elektrotekniska fackskolan i Västerås, vore ej ur någon synpunkt berättigad, men skulle säkerligen komma att i hög grad förv ärra den nu inom nästan alla s.k. lärda banor förefintliga trängseln. I stället för att direkt medverka till skapandet av ett lärt proletariat borde sta- ten med alla medel söka hindra detsamma. Kommissionen tycks ha varit full— komligt främmande för dessa synpunkter, säger kollegiet, när den kan före— slå något sådant som den nyspråkliga linjen. —— Mot den nyspråkliga linjen anmärker kollegiet vid folkskoleseminariet i Landskrona särskilt, att den meri- terar för så få fackskolor, knappast mer än för handelshögskola och möjligen viss form av krigsskola. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Hudiksvall framhåller, att linjen tydligen organiserats såsom en för det stora flertalet flickor lämplig gymnasielinje. Inga vägande skäl hade förebragts för denna nyhet. Den nyspråkliga linjen skulle därjämte bliva mycket kostsam för statsverket ,och en stor del av de nya lektorstjänster, som erfordrades, föran— leddes säkerligen genom upprättandet av denna linje. Kollegiet betonar emellertid samtidigt, att linjen kunde försöksvis upprät- tas vid några större läroverk, om den kunde pedagogiskt starkt organiseras. Två ledamöter av kollegiet vid läroverket i Vänersborg anse, att den nyspråk- liga linjen borde göras starkare och plats där beredas för latinet. _— I samma riktning uttalar sig löroverkskollcgiet i Norrköping. Linjen vore önskvärd, men den måste erhålla en fast byggnad och skänka lärjungarna verklig studie— behållning icke blott i form av minneskunskaper utan även genom tanke— förmågans utvecklande. Gymnasiet måste därför stärkas genom att de mo— derna språken bli verkliga huvudämnen, genom grundligare grammatikstudier ( och översättningar till de främmande språken. — Bäst vore, yttrar kollegiet vid Eslövs högre samskola, om en del av linjens allmänbildande uppgifter av- vecklades och i stället de moderna språken, möjligen kombinerade med något latinstudium, på ett helt annat sätt än som föreslås, finge utgöra linjens stu- dieföremål. Man måste oeftergivligen kräva, att denna linje i intellektuellt avseende haller samma nivå som latin- och realgymnasiet. En ledamot av högre realläroverkets i Göteborg kollegium framhåller önskvärdheten av att det åt de moderna språken på denna linje gives så stort utry mme, att den finge karaktären av ett nyhumanistiskt gymnasium med något av de moderna språken som tyngdpunkt, motsvarande det klassisk-humanistiska med latinstudiet som centrum. Alla tre språken borde föras upp i samtliga gymnasiets ringar samma uttalande göres även av kollegiet vid Saltsjöbadens samskola — med ett tillräckligt antal timmar, varjämte litteraturkurserna skulle så anläggas, att de upptoge för allmänbildningen erforderliga element från ämnen, som på ett dylikt gymnasium finge stå tillbaka för de moderna språken. En ledamot av kollegiet vid högre realläroverket å Östermalm i Stockholm betonar, att det nyspråkliga gymnasiet vore en angelägenhet av den största betydelse för den högre undervisningen. Latinet, respektive matematiken —— fysiken, borde icke

påtvingas alla studerande. En avsevärd massa ynglingar och de allra flesta kvinnliga studerande vore långt mer betjänta med en nyspråklig linje, där gi- vetvis alla de moderna språken borde vara centrala ämnen och föras upp i stud dentexamen, helst med skrivning i dem alla.

Lärarkollegiet vid Karolinska institutet i Stockholm, som finner den biolo- giska linjen bäst ägnad som grundval för medicinska studier, anser, att även studenter från det nyspråkliga gymnasiet under vissa villkor omedelbart skulle få inskrivas i medicinsk fakultet. En minoritet av lärarkollegiet fram- håller, att den nyspråkliga linjen skulle giva värdefullare förkunskaper än den biologiska linjen för medicinska studier. Den biologiska linjens huvud- ämnen måste den unge medicinaren i alla fall vid universitetet studera mycket grundligare, än vad som i skolan är möjligt. Däremot kan och hinner han ofta ej under sina studieår avhjälpa bristande kunskaper i de moderna språ- lken, en omständighet, som hade en synnerligen hindrande inverkan på det me- dicinska studiet.

KAP. VI.

Lyceet.

Jämförelsevis få myndigheter yttra sig om lyceet, och även när detta läro— verk och dess organisation undantagsvis varit föremål för behandling, beröres frågan vanligen endast i korthet. Samstämmigt framhålles därvid, att lyceet vore en synnerligen tillfredsställande skoltyp, som för de lärjungar, som be- redde sig till studentexamen, erbjöde stora fördelar framför kommissionens i realskola och gymnasium uppdelade högre skola. Emellertid betonas också, att de tilltänkta. läroverken av detta slag skulle bliva alltför fåtaliga och att en betydlig ökning av antalet lyceer och lyceilinjer vore av behovet påkallad, om desamma skulle bliva av någon betydelse och kunna åstadkomma en höjning av den allmänna bildningsnivån i landet. Givetvis framställas även en del an- märkningar. Dessa rikta sig framför allt mot den för lyceet föreslagna under- visningsplanen. I åtskilliga yttranden uttalas sålunda farhågor för att språk- undervisningen icke skulle lämna tillfredsställande resultat; särskilt synes det sätt, varpå de germanska språken tillgodosetts, väcka betänkligheter. Från flera håll göres därjämte gällande, att de ifrågasatta flyttningsbestämmelserna blivit alltför rigoröst fastställda.

För att undvika förlängningen av studietiden fram till studentexamen fram- kastar folkskolestyrelse” i Kristianstad tanken på en 5—årig, eventuellt G-årig, bottenskola och ett 7—årigt, respektive G—årigt, högre läroverk av lyceityp. —— En möjlighet att komma ifrån den längre studietiden, yttrar folkskolestyrelsen i T ranäs, skulle måhända vara att göra lyceerna, som ju vore avsedda-för de mera. begåvade, sexåriga. — För sexårig lyceiorganisation uttala sig även en le- damot av kollegiet vid östra realskolan i Göteborg, en stark minoritet av folk- .s'kolcstyrclscn i Göteborg samt majoriteten av stadsfullmäktige i staden. Folk— skolestyrclsen i Malmö, som obetingat ansluter sig till kommissionens förslag om den sexåriga bottenskolan, betonar, att vad som utan sönderbrytande av enhets- skolan eller utan sänkande av den högre bildningen kunde göras för att för- hindra, att skoltiden fram till studentexamen förlängdes från 12 till 13 år, borde göras. Från synnerligen sakkunnigt håll, framhåller styrelsen, hade framförts tanken på att under vissa förutsättningar låta en sexårig överskola (lyceum) föra direkt fram till studentexamen. Erfarenheten talade starkt för denna möj— lighet. I samhällen, som finge fullständigt läroverk med realskola och gymna— sium, borde måhända därför utan organisatoriska olägenheter en sådan studie- linje kunna inrättas för lärjungar, som redan från början inriktade sig på stu- dentexamens avläggande. Majoriteten av kollegiet vid Lunds prieata elementar- skola föreslår upprättandet i större städer av sexåriga lyceer, byggande på den sexklassiga bottenskolan och med studentexamen som mål, samt av en ettårig klass vid lyceet, byggande på dettas tredje klass och med realexamen som mål. I mindre samhällen borde upprättas fyraårig realskola, avslutad med realexamen och efter hand omorganiserad så, att övergång från skolans tredje klass till ly— ceets fjärde möjliggjordes. Då kollegiet förordar ett sexårigt lyceum och sex— årig bottenskola, förutsättes, att folkskolan göres mera ägnad att bilda grund

för den högre undervisningen. Kollegiet tänker sig därvid, att undervisning i engelska fakultativt skulle kunna meddelas i folkskolans sjätte klass av därtill kompetenta folkskollärare. —— För fattiga men synnerligen studiebegåvade barn från landsbygden borde, framhåller kollegiet vid folkskolesemz'nariet ?? Umeå, på statens bekostnad upprättas internat, lämpligen anordnade enligt den före— slagna lyceitypen, 6- eller 7-klassiga, helst det förra. Något eller några ly- ceer, yttrar också kollegiet vid högre allmänna läroverket i Norrköping, borde förbehållas landsbygdens ungdom, varvid försök kunde göras med en 7—årig lärokurs med anknytning till Ö-årig folkskola.

. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Jönköping uttalar sin livliga an- slutning till den ifrågasatta lyceiorganisationen såsom innebärande ett verk- ligt steg till ernående av styrka på den humanistiska bildningens område. Genom anordnande av sådana läroverk i ej alltför ringa utsträckning såsom försöks— läroverk, säger kollegiet, kunde man genomföra en partiell reform för vinnan- de av erfarenhet före ett definitivt fastställande av organisationen i det hela. Svenska humanistiska förbundet finner den föreslagna lyceitypen önskvärd ur klassisk-humanistisk synpunkt, mindre i den gestaltning den av kommissionen fått än genom de möjligheter, den synes erbjuda till framtida stärkande av den klassiska bildningen. Ville man giva de klassiska språken en gynnsammare ställning, finge man emellertid icke stanna vid den timplan, kommissionen före- slagit. — Det i och för sig goda uppslaget med lyceer, framhåller Västerås domkapitel, skulle för prästbildningen kunna få stor betydelse, i det latin- lyceerna skulle kunna giva en klassisk språklig bildning, som överträffade den vid läroverken för närvarande meddelade. Inskränkningen av antalet kristen— doms-, respektive religionskunskapstimmar, även å lyceets latinlinje vore emel- lertid enligt domkapitlets mening en svag punkt. —— Mot anordningen av ly- ceer hade domkapitlet i Strängnäs intet annat att erinra, än att de rigorösa bestämmelserna rörande flyttning från klass till klass måste ändras. Kollegiet vid högre allmänna läroverket iHndiksvall finner anmärkningsvärt, att utebli- vandet av den särskilda prövningen vid övergången till gymnasiet anförts så- som' skäl mot lyceets vidsträcktare tillämpning. F rånvaron av nämnda pröv— ning utgjorde i stället en av lyceets förtjänster. Kollegiet vid högre latinläroverket i Göteborg anser, att lyceet vore tillta— lande såsom skolform. En del brister —— framför allt den absurda språkträng- seln —— kunde undvikas, om lyceet grundades på 3-, eventuellt 4—årig bottenskola och sålunda gjordes 9r eller S-årigt. Kommissionens förslag om upprättande av läroverk av lyceityp, yttrar kollegiet vid högre allmänna läroverket i Malmö, innebure iviss mån en återgång till förhållandena före år 1904 års skolform och vore därför högeligen tillfredsställande, åtminstone i jämförelse med kommis- sionens normaltyp. Efter genomgången folkskolekurs inriktades studierna i lyceet direkt på studentexamen utan den tidsödande och absolut onödiga om- vägen om realexamen, latinkursen skulle komma att omfatta fem år och kursen i grekiska tre år. Lyeeets framförande i betänkandet vore därför enligt kol- legiets mening ett uppslag, som kunde bli till verkligt gagn. Om man läte övergången från folkskolan till läroverket ske efter det fjärde eller givetvis ännu hellre efter det tredje folkskoleåret och. sedermera organiserade lärover- ket efter lyceityp, skulle med säkerhet ett fullgott studieresultat vinnas. bättre än både det nuvarande och det av kommissionen åsyftade. Där— igenom skulle tiden fram till studentexamen icke heller behöva förlängas. Enligt kollegiets mening kunde man taga för givet, att samtliga läroverk. som förberedde till studentexamen, önskade bliva ombildade till ly- ceer, medan enligt kommissionens förslag denna verkligt goda skoltyp skulle upprättas endast på ett par ställen i landet. — I samma riktning uttalar sig också kollegiet vid högre allmänna läroverket i Lund. Lyceet, heter det, vore

otvivelaktigt en tilltalande skolform. Detta läroverk hade den stora förtjän- sten att utan omvägen över realexamen leda direkt till målet —— studentexamen. Väl kunde en del anmärkningar mot undervisningsplanen göras angående de främmande germanska språkens styvmoderliga behandling. Förbättringar vore emellertid möjliga genom att lyceet anknötes till folkskolans fjärde klass och gjordes S—årigt. Lyeeer borde emellertid anordnas i större utsträckning, än vad kommissionen ifrågasatt. Domkapitlet i Visby framhåller, att lyceet vore den bästa föreslagna läroverkstypen. Den syntes ägnad att avlägsna den skarpa skillnaden mellan realskola och gymnasium och den därmed sammanhängande examinationen till gymnasiet, som utan tvivel vore en av de största olägen- heterna med kommissionens organisationsförslag. Gjorde-s lyceet 8-årigt, skulle' språkundervisningen kunna börja på ett tillräckligt tidigt stadium. Såsom exempel på det jäkt i språkundervisningen, kommissionens förslag skulle med- föra, anför kollegiet vid Kjellbergska flickskolan i Göteborg, att enligt kurs— planen för latinlyceet ett främmande språk skulle påbörjas i envar av de fem lägsta klasserna. — Jämför man det föreslagna lyceet och läroverkstypen real- skola-gymnasium, yttrar kollegiet vid realskolan i Eskilstuna, framträda klart svårigheterna att i en enhetlig läroverksorganisation inpassa en examen på mel- lanstadiet. Det vore ägnat att förvåna, att lyceet, som befriats från denna olä- genhet, skulle upprättas på så få ställen. Kommissionens motivering härför vore icke rimlig. De lärjungar, som slutade sina studier med realexamen, valde till allra största delen sådana levnadsbanor, att de varit lika väl betjänta med avgångsbetyg från lämplig klass i läroverket. Lyceiorganisationen kunde där- för utan olägenhet för det praktiska livet och till fromma för den högre under- visningen komma till vida allmännare tillämpning. I samma riktning uttalar sig även länsstyrelsen i Karlskrona. Även kollegiet vid högre allmänna läro- verket i Ystad anser, att lyceet vore en förträfflig skolform, som emellertid icke skulle komma att spela någon större roll, då detta slag av läroverk ifrågasatts endast på ett fåtal orter. Att göra lyceet till den normala skolformen vore emel- lertid enligt kollegiets mening omöjligt, enär läroverken måste vara organiserade så, att de lämpade sig för dem, som av ett eller annat skäl ej fortsatte fram till studentexamen. Filosofiska fakulteten i Lund avstyrker ett särskilt nyspråk— ligt lyceum av den typ, kommissionen påyrkat. Beträffande däremot såväl latinlyeeet som reallyceet funne fakulteten, att ingen av kommissionen föresla- gen skolform erbjöde så goda garantier som dessa skolor för tillgodoseende av de bildningskrav, som det vore universitetets speciella intresse att bevaka. An— märkningsvärt vore emellertid, att kommissionen endast velat upprätta ett jäm- förelsevis ytterst ringa antal av denna värdefulla läroverkstyp, vilken borde hava tillmätts ett helt annat utrymme inom den föreslagna organisationen. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Falun ställer sig ensamt helt av- visande mot upprättandet av lyceer och framhåller, att det vore förenat med stora svårigheter att avgöra, vilka förutsättningar en lärjunge, som genomgått folkskolan, hade att avlägga studentexamen 7 år sen-are. Varje sådant för- handsomdöme bleve enligt kollegiets mening en ren gissning, varför kommissio- nens skäl för lyceets inrättande syntes synnerligen svagt. För övrigt gjorde ly- ceernas fåtalighet och deras förläggande endast till vissa större städer deras nytta mycket illusorisk. Dessa läroverk skulle bli överklasskolor, då allenast välsituerade föräldrar kunde låta sina barn lägga studierna med studentexamen som mål 7 år i förväg. Denna skoltyp kunde ha haft sitt berättigande, om den gjorts åtkomlig för ett stort antal begåvade lärjungar och dess genomgående medfört någon tidsvinst eller givit någon högre kompetens än övriga skolor. Kollegiet hade föreslagit ett 4—årigt gymnasium och avvisat fordran på obliga- torisk realexamen. Organiserades läroVerken i enlighet med detta förslag, bleve lyceerna onödiga.

KAP. VII .

Fliekskolan.

Flickskolans förstatligande. I flertalet av de omkring 250 utlåtanden, i vilka frågan om flickskolans organisation behandlats, har framhållits det rätt- visa i att staten åtoge sig flickornas undervisning i lika grad som gossarnas. I fråga om det sätt åter, på vilket ett sådant åtagande skulle ske, hava. me— ningarna varit delade. I endast omkring 15 utlåtanden —— bl. a. från Svenska seminarielärarföreningen, Sveriges folkskollärarinneförbund, stadsfullmäktige i några städer, kollegier vid och styrelser för kommunala mellanskolor samt folk- skolestyrelser — har därvid kommissionens förslag tillstyrkts, medan i några utlåtanden kommissionens förslag helt avstyrkts. I omkring 200 av ifråga— varande utlåtanden hava nya förslag i frågan framställts och med anledning därav ny utredning påyrkats. Från flera håll har därvid den åsikten gjorts gällande, att staten skulle bäst sörja för flickornas undervisning genom att be— vilja så höga anslag till de enskilda flickskolorna, att terminsavgifterna vid dem bortfölle. Från andra håll har betonats, att, om nämnda utväg icke vore framkomlig, flickskolorna borde övertagas av staten. I nära nog alla dessa utlåtanden har emellertid med styrka framhållits, att, om flickskolan komme att förstatligas, den dock borde organiseras i så nära överensstämmelse som möjligt med de nuvarande 8-k1assiga flickskolorna, vilka visat sig vara en för flickorna synnerligen lämplig skolform och i hög grad tillvunnit sig allmän- hetens förtroende. I en del utlåtanden har därvid även framhållits, att ett vä- sentligt värde ginge för flickskolorna förlorat genom avskärandet av de förbere- dande klasserna. I flertalet utlåtanden betonas, att flickskolornas förstatli- gande kunde och borde ske utan ett sådant sönderbrytande av den nuvarande organisationen, som kommissionen föreslagit.

Ur de i ovannämnda avseenden gjorda uttalandena må här anföras följande. Lärorcrkslärarnas riksförbund framhåller önskvärdheten av att staten träf- fade åtgärder för tillgodoseende av den kvinnliga ungdomens bildningsbehov i lika mån som den manliga, men ansåge sig icke desto mindre böra avstyrka kommissionens förslag till lösning av denna fråga. Därvid ville förbundet sär- skilt betona, att för flickorna speciellt lämpade skolor, ansluta-nde sig till nu— varande flickskoletyp, borde upprätthållas såsom den normala bildningsvägen för flickor.

Kollegiet vid Jakobs realskola i Stockholm finner grundsatsen om flickornas med gossarna likaberättigade krav på utbildning genom statens försorg riktig och oantastlig. Denna grundsats förpliktade emellertid icke att i den utsträck- ning, som kommissionen föreslagit, åt flickorna bereda samma slags utbildning som åt gossarna, vilket ofta kunde bliva ödesdigert för dem. Den förpliktade i stället att giva flickorna en efter deras utvecklingsgrad lämpad och för deras

särskilda livsmål avpassad utbildning, varvid den redan existerande och be— prövade 8-klassiga flickskolan borde i mycket större utsträckning, än vad i kommissionens förslag vore fallet, komma. i betraktande.

Kollegiet vid Katarina realskola i Stockholm erkänner det rättvisa i syfte- målet att bereda lika möjlighet för den manliga och kvinnliga ungdomen att komma i åtnjutande av högre utbildning, men uttalar starka betänkligheter mot en sådan lösning av denna fråga, som i stort sett innebure ett spolierande av vår högt utvecklade flickskola och dennas ersättande med en skolform, vilken hitintills icke lyckats tillvinna sig något allmännare förtroende i vårt land.

Styrelsen för Söderhamns elemcntarläroocrk för flickor anser, att statens övertagande av flickornas undervisning kunde realiseras för mindre kostnader och utan den fullkomliga omstöpning av hela vårt högre undervisningsväsende. som kommissionens förslag innebure och som näppeligen torde böra anses mo- tiverad. —— Enligt kommissionens förslag syntes flickskolorna — till skada för flertalet bland vårt lands kvinnliga ungdom — få alltför dyrt betala sitt förstatligande. På en hel del orter i vårt land bleve ingenting kvar av dess flickskola. då bottenskolan komme att skära av dess förberedande och lägre klasser och de övriga klasserna skulle uppgå i en samskola, i allt väsentligt lagd för gossar. En så. omfattande reduktion som den av kommissionen före- slagna av en livskraftig och beprövad skolform måste anses som oklok och i sina konsekvenser vådlig.

Kollegiet vid Göteborgs högre samskola yttrar, att kommissionen hade velat förverkliga. det gamla önskemålet, att staten skulle åtaga sig kostnaderna ock- så för flickornas uppfostran, men att kommissionen köpte denna fördel genom att giva flickorna. sämre undervisning, än de nu erhölle.

Kollegiet vid Skara högre flickskola uttalar sitt djupt kända bekymmer över flickskolans ställning enligt kommissionens förslag. Det ojämförligt största antalet av de högre flickskolorna komme att indragas eller stympas, och de rudiment, som återstode, lämnades att kämpa en ojämn kamp med andra i ekonomiskt hänseende fördelaktigare skolformer. Att flickskolan i vårt land under sådana förhållanden komme att tyna bort och dö, syntes självklart, och detta. syntes också vara kommissionens mening.

Kollegiet vid Karlstads högre eterncntarléh'ovcrk för flickor betonar, att de nuvarande högre flickskolorna hade vunnit erkännande såsom väl avpassade efter flickornas fysiska. och psykiska läggning samt för de krav livet ställde på den unga kvinnan efter avslutad skoltid. Den kompetens flickskolan gåve hade. också ganska allmänt erkänts vara överlägsen realskolans för sådana uppgifter och levnadsbanor, som i allmänhet passade flickorna och valdes av dem. — Tillfälle för det antal flickor, som önskade fortsätta till studentexamen, att så göra torde kunna beredas utan rasering av den nuvarande flickskolan.

Kollegiet vid Anna Sandströms skola 'i Stockholm erinrar, att flickskolan' under sin mer än ($O-åriga tillvaro aldrig stått stilla, utan efter hand utveck— lat sig till en klarare och bestämdare uppfattning av sitt dubbla mål: att dels uppfostra flickorna för hemmet och familjelivet, dels i sin undervisning an- passa sig efter samhällets ökade krav på. kvinnorna. Kollegiet ansåge, att de berättigade reformförslag på flickundervisningens område, som kommissionen framställt, med lätthet kunde förverkligas inom den nu bestående ramen och att enskild skola, där ledning och undervisning visat sig hålla måttet, borde få förbliva fri.

Kollegiet vid Brummcrska skolan i Stockholm betonar, att det svenska all- männa läroverket och den svenska flickskolan hade utfört ett erkänt kultur- arbete och gjort en samhällsinsats, varåt även kommissionen givit sitt erkän- nande. Dessa andliga kulturhärdar borde i största möjliga utsträckning be- varas vid sidan av varandra. Huvudparten av de nuvarande flickskolorna borde

under statens hägn få fortleva med sina historiskt givna goda traditioner, så länge dessa uppehölles och så länge dessa skolor fyllde sin uppgift.

Domkapitlct i Göteborg yttrar, att flera huvudpunkter i kommissionens för- slag enligt domkapitlets bestämda mening mera vore ägnade att skada än att gagna vårt undervisningsväsende. Förslaget innebure ett sönderbrytande av vad århundraden uppbyggt vilket vore försvarligt, endast om det beståen— de vore urbota — och ett våldsamt ingrepp i skolans levande organism, som måste verka till skada. Hårdast drabbade slaget flickskolan och gossgymna- siet, och det i trots av att båda dessa skolformer alltjämt visat sig äga en livs- kraft och en uppslagsrikedom, som förrådde allt annat än svaghet. Vad dessa ytterligare kunde behöva vore, vad flickskolan beträffade, starkare stöd från statsmakternas sida och, vad gossgymnasiet anginge, större rörelsefrihet.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Karlstad anser det vara statens plikt att på ett tillfredsställande sätt ekonomiskt sörja för den högre flick- undervisningen. Däremot ville kollegiet icke vara med om flickskolornas slopande, ej heller om samundervisnings principiella genomförande vid läro- verken. Den nuvarande 8—klassiga flickskolan, som utfört ett erkänt förtjänst- fullt arbete och i hög grad åtnjöte allmänhetens förtroende, borde alltjämt få vara den normala bildningsvägen för flickor. Ett starkare stöd från statens sida i form av större statsunderstöd skulle helt säkert på ett vida lyckligare sätt lösa de svårigheter, som nu förefunnes, än den radikala omvälvning av hela flickundervisningen, som kommissionen föreslagit. Dock torde böra tagas under omprövning, i vad mån möjlighet kunde beredas flickor att fortsätta sina studier till studentexamen antingen genom överbyggnad på flickskolan eller genom inträde vid högre allmänt läroverks gymnasium.

Domkapitlet i Visby anser, att förslaget, att staten skulle kraftigare åtaga sig flickornas undervisning, innebure ett verkligt framsteg. Men härför vore icke nödvändigt att även på detta område införa samma olämpliga uniformering, som kommissionen gjort ifråga om gossarnas undervisning. Samma mål kunde vinnas genom kraftigare statsunderstöd åt de nuvarande 8-klassiga flickskolor- na, som visat sig vara en för den kvinnliga ungdomens behov väl avpassad skolform.

Styrelsen för Uppsala enskilda läroverk och prioatgymnasiam framhåller, att det för att nå. målet, att flickornas högre undervisning icke skulle ställa sig dyrare än gossarnas, icke vore nödvändigt att göra flickskolorna till stats— anstalter. Det behövdes blott, att staten ökade understödet till flickskolorna, så att deras terminsavgifter ej behövde sättas högre än gosskolornas. Det torde icke möta någon svårighet att genom skärpt finansiell kontroll gardera sig för att statsunderstödet toges i anspråk för enskild vinningslystnad. Å andra si- dan borde flickskolorna i fråga om organisation och metoder få större frihet än de nu hava. _ _

Kollegiet vid Beskowska skolan i Stockholm anser, att kommissionen hade mot flickskolan handlat på ett sätt, som icke kunde försvaras genom hänvisning till direktiven åt sidan 86 i Bet. I: 1. Kollegiet delade statsrådets mening, att flickskolorna i görligaste mån borde få behålla den frihet, som de hittills an— vänt på ett för samhället gagneligt sätt. '

Styrelsen för Sigrid Rudebecks skola i Göteborg finner förslaget om flick- skolornas förstatligande mindre erkännansvärt. Ur flera synpunkter syntes det styrelsen fördelaktigt, att de högre flickskolorna. åtminstone under en lång övergångstid ställdes inför valet att vara statsunderstödda privatskolor eller att helt övertagas av staten.

Kollegiet vid högre realläroverket 'i Göteborg anser, att statliga högre flick— skolor borde upprättas, men att staten så vitt möjligt borde tillmötesgå kom- muners och enskildas önskningar i fråga om bibehållande av privata flickskolor.

Den manliga och den kvinnliga ungdomen borde ha lika rätt till samhälleligt stöd och omvårdnad i avseende på utbildning, men slutsatsen härav ansåge kollegiet icke vara den, att den högre flickskolan i sin helhet ekonomiskt och rättsligt borde intaga samma ställning till det allmänna som läroverken. Sta-- ten borde i stället gentemot den högre flickskolan i de fall, då så önskades, in- skränka sig till ett kraftigt ekonomiskt understöd och effektiv kontroll av un— dervisningen. Att i enlighet med kommissionens förslag sönderriva en skolorga- nisation, som byggts upp under en lång tid med stora uppoffringar från enskil- das sida och inom vilken utförts ett synnerligen intreSSerat och samvetsgrant arbete i uppfostrans tjänst, skulle ej kunna annat än lända till skada för vårt land. Statens och eventuellt kommunens bidrag till de privata flickskolorna ansåge kollegiet böra väsentligt höjas. så att terminsavgifterna kunde avsevärt sänkas och medellösa lärjungar erhålla fullständig befrielse. Däremot borde höjda terminsavgifter förekomma t. ex. i ett samhälle, där en skola av ekono— miska skäl borde inrättas som samskola, men föräldrar önskade att få en privat flickskola till stånd.

Kollegiet vid Linköpings elementarläroverk för flickor uttalar sig mot ett brådstörtat genomförande av bottenskoleidén och föreslår, att reformen lämp— ligen kunde börja så, att a) läroverkens nedersta (1 :a) klass utbyttes mot folk- skoleklass; b) staten övertoge flickskolorna, där orten förklarade sig vilja ha denna form och garanterade tillräckligt elevantal; samt c) begåvningarna hjälp— tes dels genom anordnande av extra kurser på olika stadier i folkskolan för övergång till högre skolor och i flickskolan för övergång till gymnasium, dels genom understöd i olika former.

Styrelsen för Göteborgs nya elementarläroverk för flickor delar kommissio— nens uppfattning, att staten borde åtaga sig det ekonomiska ansvaret även för flickornas undervisning. Detta mål kunde emellertid lättare nås genom att av allmänna medel skänka rikligare understöd åt under statskontroll stående pri- vatskolor. Den högre flickutbildningen torde bäst tillgodoses genom särskilda flickskolor. Styrelsen anslöte sig därför till den av rektor Fåhraeus m. fl. framförda reservationen angående flickskolans ställning inom den föreslagna or- . ganisationen. Styrelsen framhåller emellertid, att även om flickskolan av A— typ, byggd på 4-årig bottenskola, bleve den normala, ändock ett väsentligt värde ginge förlorat i och med bortskärandet av de förberedande klasserna, där upp- slag och rön gjorts, ofta av betydelse för hela vårt skolväsen. Det vore där- för i hög grad önskligt, att flickskolan icke helt berövades möjligheten att upp- rätta klasser parallella med den egentliga folkskolan.

Kollegiet vid Härnösands elementarlärooerk för flickor yttrar, att det för flickskolan hade varit en stor fördel att hava en förberedande avdelning, vars elever utgjort en stamtrupp, som i många avseenden kunnat fördelaktigt på— verka de nyinträdande, från olika håll kommande lärjungarna. Önskvärt vore. att en sådan avdelning fortfarande kunde få finnas, möjligen som nu bekostad genom terminsavgifter, men med ett visst antal friplatser. Där kunde även en viss försöksfrihet lämnas. En sådan avdelning vore ju snarast en besparing för-det allmänna.

Aven från en del andra håll hava yrkanden gjorts om rättighet för flicksko- lorna att upprätta lågstadieklasser parallella med den egentliga folkskolan. (Jfr i sådant avseende även kap. III.)

I helt annan riktning än nu anförda yttranden, uttala sig en reservant i. styrelsen för Härnösands elementarlärorerk för flickor, ooh en del medlemmar av kollegiet vid kommunala mellanskolan. i Höganäs, vilka såsom sin åsikt framhålla, att flickskolor vore obehövliga, enär samskolan vore en för såväl gossar som flickor lämplig skolform.

Flickskolans anknytning till folkskolan. Vad flickskolans anknytning till folkskolan beträffar, så har kommissionens förslag i nämnda punkt tillstyrkts i ett 10—tal av de ifrågavarande utlåtandena, avgivna av bl. a. folkskolestyrelser samt kollegier vid och styrelser för kommunala mellanskolor, ävensom i några reservationer. I en stor del av utlåtandena har intet bestämt uttalande gjorts rörande flickskolans anknytning till folkskolan, men förordats, att realskolan skulle bygga på l-årig folkskola som bottenskola. Bestämt förordande av 7- årig högre flickskola (A-typ), byggd på 4-årig folkskola, har uttalats bl. a. av omkring 35 kollegier vid högre flickskolor, 20 styrelser vid sådana skolor, kollegiet vid högre lärarinneseminariet i Stockholm, 13:e allmänna svenska. flickskolemötet i Lund och läroverkslärarnas riksförbund. I några fall har förordats 3- eller 4-årig bottenskola och 8-, resp. 7-årig flickskola. I ett fall har förordats 5— eller 4-årig bottenskola och 6-, resp. 7-årig flickskola. I en del av ifrågavarande utlåtanden slutligen har intet bestämt förslag rörande'botten— skolans längd förordats, utan endast kommissionens förslag kritiserats.

De motiveringar, som anförts för ovannämnda olika förslag rörande anknyt— ningspunkten mellan flickskolan och folkskolan, äro i huvudsak desamma, som anförts för de olika förslagen om antalet årsklasser i bottenskolan och i real- skolan. Enär redogörelse för ifrågavarande motiveringar lämnats i de före- gående kapitlen, särskilt i kapitlen I och IV _. upptagas de icke åter här, utan hänvisas i sådant avseende till nämnda kapitel. Här må såsom tillägg i denna punkt blott lämnas några utdrag ur de motiveringar, vilka hava avseende endast på förhållandena vid flickskolorna. '

Från ett flertal håll framhålles det orimliga i att flickornas studietid för vinnande av normalskolekompetens skulle förlängas med 1 år, vilket bleve följ— den, om kommissionens förslag genomfördes.

Kollegiet vid Linköpings elementarläroecrk för flickor framhåller i sådant avseende, att för de flickor, som genomginge flickskolan, skulle, enär kvarsitt- ningi ganska ringa grad ägde rum i ifrågavarande skolor, studietiden icke blott individuellt, utan även i medeltal ökas med praktiskt taget 1 år, utan att re- - sultatet kunde anses i nämnvärd grad överstiga de nuvarande flickskolornas.

Kollegiet vid Karlskrona högre läroverk för flickor anser, att det vore onatur— ligt, att flickorna för att bibringas en allmänt medborgerlig bildning skulle hål- las kvar på skolbänken, tills de blivit 19 år.

Kollegiet vid Östersunds elementarläroverk för flickor påpekar, att lärjungar, som utginge från A-skolan, skulle uppnå en ålder av 19 a 20 år. Detta vore orimligt, då vid nämnda ålder en normalt utrustad individ kunde avlägga stu— dentexamen och på det sättet erhålla en till både kunskapsmått och möjlighet till arbetsanställning vida högre kvalificerad utbildning. Det vore antagligt, att endast föräldrar med mycket god ekonomi komme att anlita denna skol- form, som då bleve en ren överklassinstitution.

Kollegiet vid Södermalms högre läroanstalt för flickor i Stockholm betonar, att enligt kollegiets erfarenhet flickornas ålder vid erhållande av normalskole- kompetens under inga förhållanden borde vara högre än för närvarande. Vid 17—18 års ålder hade den unga kvinnan börjat vakna till medvetande om livets krav och uppgifter, och hon hade då behov av att, allt efter håg och fallenhet, taga itu med någon av dessa uppgifter inom eller utom hemmet. Det måste där- för anses synnerligen olämpligt att utöver denna ålder kvarhålla på skolbän— kenden ung kvinna, som ej hade för avsikt att bereda sig för fortsatta högre stu ier.

I några av de utlåtanden, i vilka 4-årig bottenskola förordats, har även fram- ställts förslag om anordnande av avgiftsfria övergångsklasser eller övergångs-

kurser för flickor från folkskolans öze klass, vilka önskade övergå till 3:e, resp. 2:21 klassen av den 7-åriga flickskolan av A—typ.

Vid Södertälje clcmcntarläroccrk för flickor har, enligt vad som meddelas i kollegiets utlåtande. en annan åtgärd vidtagits för att. nå samma mål. Folk— skolestyrelsen i Södertälje låter nämligen för varje år 5 av de bästa eleverna i folkskolans G:e klass genomgå en av folkskolestyrelsen anordnad kurs i tyska. (I denna kurs kunde även andra folkskolans elever mot en låg avgift få del— taga.) Ovannämnda 5 lärjungar finge därefter såsom folkskolestyrelsens sti- pendiater med fria terminsavgifter och fri skolmateriel under sex år deltaga i undervisningen i stadens gossläroverk eller elementarskola för flickor.

Uttalanden rörande samtliga de föreslagna flickskoletyperna. I ett 10-tal utlåtanden, avgivna. bl a. av stadsfullmäktige i några. städer, kollegier vid och styrelser för några kommunala mellanskolor samt ett par folkskolestyrelser, har kommissionens förslag rörande omorganisationen av flickskolorna till- styrkts. I några av dessa utlåtanden har därvid framhållits, att förslaget vore tillfredsställande och välbetänkt. Stadsfullmäktige i Nässjö anser, att de föreslagna flickskolorna skulle bliva i stånd att. meddela en fullt tillfredsstäl- lande utbildning. Kommunala mcllanskolornas lc'irarförening ansluter sig fullt till kommissionens förslag angående statens övertagande av den kvinnliga ungdomens högre undervisning och uttalar, att de krav på partiell differentie- ring av gossarnas och flickornas undervisning. som från vissa håll framställts, syntes hava blivit i avsevärd mån tillgodosedda i förslaget, dels genom en viss bortvalsrätt, dels genom de föreslagna flickskoletyperna.

I det stora flertalet utlåtanden åter har med styrka framhållits, att kommis— sionens förslag om införande av 3 olika flickskoletyper icke vore tillfredsstäl- lande. Flickornas undervisning komme att i alltför hög grad ombildas efter mönstret av den för gossarna avpassade undervisningen, i det att såväl de föreslagna 32 flickskolorna av B—typ som de föreslagna 29 flickskolorna av C-typ endast utgjorde överbyggnader på. realskolan. Blott en av de föreslagna flickskoletyperna, A-tg/pen, kunde i värde jämföras med den nuvarande B—klassiga flickskola-n. Nämnda flickskoletyp måste dock, framhålles i en stor del av de ifrågavarande utlåtandena, om den skulle kunna godtagas, organiseras såsom 7-årig flickskola byggd på 4-årig bottenskola. Inrättandet av en så organiserad högre flickskola av A-typ till— styrkes i omkring 60 av de inkomna utlåtandena. Emellertid framhålles i fler— talet av de utlåtanden, i vilka frågan om flickskolans organisation behandlas, att det antal flickskolor av A-typ, som kommissionen föreslagit, icke kunde anses på långt när tillfredsställande, utan att ett väsentligt större antal sådana skolor borde inrättas. I de flesta av ifrågavarande utlåtanden betonas starkt, att nämnda skoltyp borde vara den normala flickskoletypen i landet. I ett fler- tal utlåtanden yrkas. att A-typen skulle inrättas på alla orter, där nu 8—k1assig flickskola finnes. Från andra håll har uttalats, att ifrågavarande typ borde' inrättas överallt, där lärjungeantalet eljest nödvändiggjorde, att samrealskolan uppdelades i parallellavdelningar. ,

I fråga om lämpligheten av att inrätta flickskolor av A-typ tyckes således i stort sett överensstämmelse i åsikter göra sig gällande, om ock, såsom ovan nämnts, i en del utlåtanden framhålles, att det bästa vore, att flickskolorna icke förstatligades utan endast erhölle höjt statsunderstöd, varjämte en överväldi— gande majoritet har en mot kommissionen stridande åsikt angående antalet" klasser i ifrågavarande skoltyp samt angående det antal sådana skolor, som lämpligen böra inrättas.

Vad åter flickskolorna av B- och C—typ beträffar, synas åsikterna om deras lämplighet gå rätt mycket i sär.

I en del utlåtanden framhålles, att B—typen vore en mycket lämplig flick- skoletyp på sådana orter, där lärjungeantalet icke kunde beräknas bli tillräck— ligt stort, för att de ekonomiska synpunkterna skulle kunna medgiva upprät- tandet av en flickskola av A—typ. I B-typen finge flickorna en för dem mera avpassad undervisning än i realskolan dels vad den lugnare arbetstakten be- träffade, dels ock i fråga om undervisning i en del praktiska ämnen. De flickor, vilka överginge till flickskola av nämnda typ, erhölle dessutom lind- ring i arbetsbelastningen genom den bortvalsrätt i realskolans 3ze klaSS, som vore dem medgiven. Från andra håll åter har framhållits, att ifrågavarande avspänning i arbetsintensiteten inträdde alldeles för sent, samt att nämnda modifikation i kursplanen icke vore tillfyllest för en undervisning. som till- fredsställde flickornas bildningsbehov. I ett flertal utlåtanden, bl. a. från Ce-ntralstyrclscn för Flick- och Samskoleföreningcn, framhålles, att flickskolor av B- och C-typ icke kunde tillgodose flickornas speciella bildningsbehov på samma sätt som den nuvarande 8-kl'assiga flickskolan, och att därför nuvarande högre flickskola endast i nödfall borde ersättas med skola av någon av dessa typer.

Vad i övrigt frågan om samrealskolans lämplighet eller olämplighet för den kvinnliga ungdomen beträffar, må här hänvisas till kap. I. II och IV.

Såsom en stor olägenhet med flickskolan av B-typ har vidare i en del utlåtan- den betonats den brist på enhet såväl i uppfostran som i undervisning, vilken bleve en följd av att lärjungarna upprepade gånger komme att övergå från en skolform till en annan. I ett flertal utlåtanden har ock, i överensstämmelse med vad som uttalats i den av R. F åhreeus m. fl. avgivna reservationen ang. flick- skolans ställning inom den föreslagna organisationen, framhållits, att flickskolan av B-typ icke vöre en lämplig skolform. enär den icke komme att äga förmåga att draga lärjungar till sig. Det vore icke troligt, att en flicka, som hade ett år kvar till realskolexamen, skulle finna det önskligt att övergå till en 3-årig ny skola för att komma fram till samma formella kompetens, som i realskolan vunnes på ytterligare ett studieår. Det troligaste vore, att de flesta flickorna i samrealskolan skulle söka fortsätta till realexamen eller eventuellt till stu- dentexamen, vilken senare icke skulle kräva mer än ett års längre tid än flick- skolan av B-typ. Den kvinnliga bildningen skulle då komma att i regel inrik— tas åt ett håll, som icke vore önskvärt. F lickskolan av B-typ komme till följd av den ringa lärjungefrekvensen att bli en för staten mycket dyr skola.

De uttalanden, genom vilka flickskolan av C-typ tillstyrkts, hava i regel varit ganska vagt avfattade: nämnda skoltyp vore berättigad i de samhällen, där samskola vore nödvändig; den kunde naturligtvis vara till gagn; den hade en uppgift att fylla o. s. v. I allmänhet har i sådana uttalanden framhållits, att ifrågavarande skoltyp kunde för mindre samhällen vara till god nytta såsom en påbyggnad på den 4-klassiga realskolan. Särskilt kunde den vara till nytta för sådana flickor, som ej genast efter realexamen behövde ägna sig åt förvärvs- arbete, men som önskade någon ytterligare skolbildning i en del ämnen. I så- dana fall bleve nämnda skola emellertid till gagn huvudsakligen för de mera be- medlades barn. Styrelsen för Sigrid Rudebecks skola i Göteborg påpekar, att i skolans Sze klass ofta intoges elever, som genomgått kommunal mellanskola och avlagt realskolexamen, men som önskade erhålla den mer värda normal— skolekompetensen. Sådana fall hade slagit väl ut och torde kunna anses såsom utförda försök med flickskola av C-typ. — I några utlåtanden har påpekats C-typens ganska stora betydelse såsom kurs i hushållsgöromål och andra prak- tiska ämnen. Från andra håll åter har framhållits, att då genomgåendet av en kurs vid flickskola av C—typ icke gåve någon formell kompetens, det vore för de flickor, som önskade erhålla sådan utbildning för att sedan ägna sig åt förvärvsarbete, fördelaktigare att genomgå särskild fackskola, vid vilken de

kunde erhålla avgångsbetyg medförande viss kompetens. I ett flertal utlå- tanden, i vilka uttalats, att C-skolan i och för sig ju kunde vara till nytta, har emellertid även samtidigt betonats, att nämnda skoltyp på intet sätt kunde er- sätta en flickskola av A-typ, och att således inrättandet av flickskola av C-typ på ort, som nu ägde 8-klassig högre flickskola. skulle innebära en väsentlig försämring av flickornas bildningsmöjligheter på ifrågavarande ort. Det före— fölle därför egendomligt, att kommissionen föreslagit inrättandet av icke mindre än 29 flickskolor av C-typ.

Ur de uttalanden, som gjorts i fråga om de föreslagna flickskoletyperna, må vidare anföras följande.

Läroccrkslärarnas riksförbund framhåller, att den högre undervisningen för flickorna hittills i stort sett hade varit lagd på en från gossläroverken rätt myc- ket avvikande linje, representerad av den 8-klassiga flickskolan. Psykolo- giska och praktiska hänsyn hade otvivelaktigt från början och intill våra dagar motiverat olikheterna, och lika visst som de allmänna läroverkens lårogång i det stora hela betraktades som den för gossarnas högre teoretiska utbildning bäst lämpade formen, lika säkert hade den 8—klassiga flickskolan ingått i det allmänna medvetandet såsom den normala och ändamålsenligaste högre skolfor- men för den kvinnliga ungdomen.

Med den i vårt land förvärvade traditionen på flickundervisningens område bröte nu, praktiskt taget, kommissionens förslag ganska radikalt. Den nuva- rande 8-klassiga flickskolans linje hade visserligen icke helt övergivits, den skulle få fortleva i kommissionens flickskolor av A-typ, men det vore att märka, att den icke längre skulle bli regel utan ett undantag, av vilket blott ett ringa fåtal samhällen skulle ha fördel. Aven om hänsyn toges därtill, att den av kommissionen likaledes föreslagna flickskolan av B-typ upptagit moment i sin lärogång från den nuvarande flickskolan, måste riksförbundet anse denna om— fattande reduktion av en livskraftig och beprövad skolform, långsamt tillrätta— lagd för vår kvinnliga ungdoms bildningsbehov, såsom redan i och för sig oklok och i sina konsekvenser vådlig. Förbundet ville i detta avseende principiellt understryka det, som reservationsvis anförts av R. Fåhraeus jämte 4 andra kommissionsledamöter.

Kommissionen hade icke, yttrar riksförbundet vidare, tagit hänsyn till den olikhet. som trots allt ännu alltjämt i det stora hela förefunnes mellan manliga och kvinnliga verksamhetsområden. Möjligen tänkte sig kommissionen, att den— na olikhet komme att snabbt minskas, men det torde knappast få anses vara ett samhällsintresse, att kvinnan i sådan omfattning droges över till mannens arbets— områden. att lika utbildning för kvinnan som för mannen bleve ett allmänt och normalt behov, och om så vore, kunde det omvänt icke heller vara önskvärt att frammana eller påskynda en sådan utveckling genom den uniformering av den manliga och den kvinnliga utbildningen, som kommissionen föreslagit. Det _måste villigt erkännas, att staten hade skyldighet att hålla utvägar öppna för flickorna att avlägga samma examina som gossarna, men att göra denna bild— ningsgång till den normala. kunde icke anses vara välbetänkt.

Centralstyrelsen för Flick— och Samskoleföreningen anser, att det sätt, varpå kommissionen sökt att genom flickskolor av olika typer tillgodose den spe- ciellt kvinnliga undervisningen och bildningen. måste, just ur denna bildnings synpunkt, betecknas som synnerligen otillfredsställande och som en avgjord försämring, jämfört med nuvarande förhållanden. Bland de av kommissionen föreslagna flickskoletyperna vore endast A-typen någorlunda jämförlig med den nuvarande 8-klassiga flickskolan, om ock även mot nämnda skoltyp be- fogade anmärkningar kunde göras. Centralstyrelsen yrkade därför på inrät- tandet av ett väsentligt större antal flickskolor av högsta typ än det av kom—

missionen föreslagna. Vidare meddelar Centralstyrelsen, att 32 av de till Flick- och Samskoleföreningen hörande kretsföreningarna framställt- samma yrkande, som ovan nämnts, rörande antalet flickskolor av A—typ, medan 7 kretsar icke yttrat sig i denna punkt.

Domkapitlet i Linköping tillstyrker på det varmaste förslaget att bereda den kvinnliga ungdomen bildningsmöjligheter under lika förmånliga villkor som den manliga. Däremot kunde domkapitlet ej gilla kommissionens förslag, att detta, utom vad beträffade ett fåtal flickskolor av A-typ, skulle ske genom att ombilda den kvinnliga undervisningen efter gossläroverkens mönster. Dom- kapitlet anslöte sig i stället i denna punkt principiellt till Fåhrzeus', Martins m. fl. reservation.

Kollegiet vid Eksjö läroverk för flickor anser, att de i riktlinjerna för om— organisationen av flickskolorna uttalade principerna, att >>flickskolan ej får ensidigt ombildas efter mönstret av gosskolan» och att »speciell hänsyn bör ta— gas till det för den kvinnliga ungdomens psykiska och fysiska konstitution egendomliga», icke tillfyllest beaktats, i det att för få städer tilldelats flick- skola av A-typ och således i de flesta städer flickorna tvingades in i samskolan och under en arbetstakt, som ej torde vara lämplig för de flesta flickor i ut— vecklingsåren.

Kollegiet vid Strängnäs elementarlärooerk för flickor betygar sin tacksamhet gentemot reservanterna Fåhraeus, Martin, Staaff, Swartling och Åström för deras bemödanden att rädda flickskolan som sådan. Trots direktivet, att flick— skolan ej skulle »ensidigt ombildas efter gosskolan», och trots erkännandet, »att flickundervisningen i åtskilliga hänseenden har sina speciella från goss- undervisningen skilda uppgifter», bleve enligt kommissionens förslag i samreal— skolor hela den teoretiska undervisningen för gossar och flickor densamma och differentiering föreslagen endast i det praktiska arbetet. Möjligen ansåge kommissionen, att de »särskilda uppgifter», varom talats i direktivet, endast tillhörde det praktiska området. Genom kommissionens förslag bleve icke blott den nuvarande flickskolan utan även den nya flickskolan av A-typ skjuten åt sidan.

Styrelsen för Sträng-näs elementarlärooerk för flickor betonar, att kommissio- nen själv uttalat, att vår nuvarande flickskolas lämplighet för den speciella kvinnoutbildningen vore uppenbar (Bet. I:1 sid. 347), och tillägger, att då det förefölle att vara en huvuduppgift för vår flickskola att tillgodose »den speciella kvinnoutbildningen», man kunde tycka, att de bestående förhållan- dena ej i alltför stor utsträckning borde rubbas. Icke desto mindre skulle vi ställas inför en fullständig omstörtning, om kommissionens förslag genom- fördes. I stället för de nu existerande 79 högre flickskolorna (därav 12 med gymnasium) föreslås 26 flickskolor av A-typ, 32 av B-typ och 29 av C—typ, och av dessa bleve endast de 26 A-skolorna jämförliga med de nuvarande högre flickskolorna.

F olkskolestyrelsen i Växjö är av den uppfattningen, att »kommissionen för— mycket tänkt- på de flickor, som eventuellt genom realskola, respektive stu- dentexamen vilja komma fram till statstjänster eller överhuvud taget tränga in på männens verksamhetsområden, och alltför litet beaktat deras krav, som skulle föredraga en av andra viktigare samhällsuppgifter betingad utbildning». De sistnämnda, yttrar folkskolestyrelsen vidare, torde väl för framtiden som hittills, trots alla likställighetssträvanden, bli de talrikaste. Den av kommis- sionens tre föreslagna flickskoletyper, som bäst tillfredsställde detta senare bildningskrav, vore A-typen. Med tanke på de uppgifter, de flesta flickor sålunda en gång komme att få, ville folkskolestyrelsen fördenskull framhålla som sin uppfattning, att nämnda skoltyp borde vara den normala.

Liknande uttalanden hava gjorts såväl av domkapitlet i. Växjö som av kolle—

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Hudiksvall anser, att kommis- sionens förslag beträffande den kvinnliga ungdomens undervisning vore olämp— ligt, enär sådana skolor, som tillfredsställde flickors läggning och blivande verksamhet såsom hemmens och barnens vårdarinnor, vilket dock måste anses vara huvudsaken, föreslagits för ett alltför ringa antal orter. Flickskolor av A-typ, grundade på 4-årig (eventuellt 3—årig) bottenskola. borde bliva den nor— mala flickskoleformen, från vilken en organisatoriskt tillrättalagd övergång till gymnasiets första ring måste skapas. Genom en sådan anordning kunde det onaturligt höga antalet av de föreslagna samrealskolorna väsentligt ned- skrivas.

Kollegiet vid Hudiksvalls clementarskola för flickor anser, att det för sam- hället hade vida större betydelse, att de unga kvinnorna fostrades till friska och dugliga vårdare av hem och härd än till en kår av statstjänare. Skolformer, där flickorna tvingades att hålla takt med de fysiskt starkare gossarna under de år. då de voro som mest ömtåliga, där kursplanen ej kunde eller finge vara avpassad efter flickornas speciella läggning, där de gång på gång utsattes för ett examenstryck, som på grund av flickornas i regel ambitiösa och känsliga läggning verkade skadligt upprivande på deras nervsystem _ sådana skolfor- mer borde ej vara de normala för den stora mängden av kvinnlig ungdom. Det vore därför synnerligen viktigt, att den skoltyp, som hade en efter flickornas läggning speciellt avpassad studieplan, den av kommissionen föreslagna A-ty- pen, så mycket som möjligt komme till användning och att ej denna typ stode kvar i organisationen blott som »en kuriositet». _ Kollegiet ansåge det vara av största vikt, att A-skolan bleve den normala flickskoletypen och att dylika skolor upprättades i vida större utsträckning än av kommissionen föreslagits, helst —— om ej ekonomiska skäl stode hindrande i vägen —— på de platser, där nu 8-klassiga flickläroverk funnes.

Kollegiet vid Tekla Åbergs högre läroverk för flickor i Malmö framhåller, att det knappast torde kunna sägas, att de av departementschefen angivna riktlinjerna, att flickskolans omorganisation >>icke får avse att omskapa denna efter mönstret av gosskolan», hade blivit på ett tillfredsställande sätt beaktade genom förslaget om inrättande av flickskolor av B- och C-typerna. Då det gi— vetvis vore ekonomiska skäl, som låge till grund för dessa förslag, syntes det kollegiet riktigt och självklart, att i sådana samhällen, där samundervisning måste förekomma, flickskolan nära förbundes med realskolan. Men det före— fölle, som om kommissionen hade avsett nämnda skoltyper icke endast för mindre eller medelstora samhällen. Kommissionen yttrade nämligen, att de borde förekomma å orter, där lärjungeantalet väl icke påkallade upprättandet av sär- skolor för flickor, men dock nådde en sådan storlek, att parallellavdelningar inom de olika klasserna måste upprättas. Men, frågar kollegiet, om lärjungar- nas antal krävde parallellundervisning, varför skulle då icke lika väl Särskolor och i så fall för flickornas räkning sådana av A-typen kunna upprättas? Några större kostnader för det allmänna skulle ju knappast härigenom uppstå.

Kollegiet vid Nyköpings elementarskola för flickor förordar 4—årig botten- skola och 7-årig flickskola, som så nära som möjligt anslöte sig till den nuva- rande 8-k1assiga flickskolan och upprättades i så många samhällen som möj— ligt, där 8-klassig flickskola nu funnes. Kollegiet vore ej blint för de stora ekonomiska svårigheter, som det skulle medföra att inrätta ett så stort antal flickskolor av A-typ, och föreslår därför, att staten skulle övertaga blott några få flickskolor belägna i stora samhällen, där ett större antal mindre bemedlade familjer kunde vara i behov av dem, men låta de övriga tills vidare vara en- skilda och understödja dem kraftigare, än vad nu vore fallet, så att termins- avgifterna kunde nedbringas. När statens ekonomi förbättrats, kunde staten

övertaga fler och fler av de enskilda flickskolorna. -—— Även realskolan skulle samtidigt stå öppen för kvinnliga elever.

En i viss mån från ovanstående uttalanden avvikande mening framkommer i följande av kollegiet vid Östersunds elementarläroverk för flickor gjorda utta- lande. Kollegiet anslöte sig i princip till kommissionens förslag med avseende på flickornas tillträde till realskolorna och gymnasierna. En förtjänst i för- slaget vore, att nämnda väg tycktes komma att stå öppen på alla platser i riket och att samtidigt för flickor, som i fysiskt eller psykiskt avseende icke vore vuxna den större intensitet i arbetet, som dessa skolformer krävde, flickskolor av A-, B- eller C-typ skulle finnas tillgängliga. Den ursprungliga flickskolans splittring i tre olika typer vore icke någon förtjänst i förslaget, men finge räk- nas som en nödvändig följd av ovannämnda fördel.

Uttalanden rörande speciellt flickskolan av A-typ. Direktionen över Stock— holms stads undervisningsverk yttrar, att den åttaklassiga högre flickskolan länge existerat och prövats i vårt land och att veterligen inga vägande invänd— ningar had-e framförts mot dess ändamålsenlighet. Direktionen ville därför hävda, att den rena flickskolan borde vara den normala formen för tillgodo- seende av flickornas undervisning och att reformer i detta avseende på ett naturligt sätt borde ansluta sig till och bygga vidare på vad som redan funnes.

I punkt 6 av den av 13:e allmänna flickskolemötet i Lund fattade resolutio- nen påyrkas ett väsentligt större antal läroanstalter av högsta flickskoletyp än det av kommissionen föreslagna, anslutande sig till den folkskoleklass, som komme att antavgas som övergångsklass.

Kollegiet vid N ga elementarskolan för flickor i Örebro finner, att flickskola av A-typ vore den skolform, där flickorna bäst kunde fostras för de uppgifter, som mötte dem i hemmet, på samma gång som de i nämnda skola erhölle kun- skaper, som beredde dem för arbete utom hemmet. Med anledning härav be— tonade kollegiet, att flickskolor av A-typ borde inrättas i mycket större antal än kommissionen föreslagit.

Kollegiet vid Oskarsskolan i Stockholm anser, att flickskolan av A-typ vore den enda av de utav kommissionen föreslagna flickskolorna, som togs erfor- derlig hänsyn till den kvinnliga ungdomens egenart och intresse, på samma gång som den, om den anknötes till en 4-årig bottenskola, förmådde giva sina lärjungar det erkänt goda mått av kunskaper och bildning, som den nuvarande 8-klassiga flickskolan kunde bibringa sina elever. Antalet sådana flickskolor borde därför bli större än det av kommissionen föreslagna.

Kollegiet vid Söderhamns elementarläroverk för flickor framhåller, att flick- skola av A-typ ovillkorligen borde vara den normala formen för flickornas utbildning i stället för den föreslagna samskolan. Flickskola av A-typ borde inrättas på alla de orter, där 8-klassig flickskola för närvarande funnes och sammanslagning av läroverken skulle skapa så stora klasser, att delning i alla händelser måste ske.

Kollegiet vid Karlshamns elcmentarlärorcrk för flickor betonar, att det ju vore allmänt erkänt, att den 8—klassiga flickskolan visat sig vara en för flic— korna särskilt lämplig skola, bl. a.. på grund av sin arbetsro, sin frihet från examensjäkt och den myckna tid, som där anslagits åt de humanistiska äm- nena, för vilka flertalet flickor visade särskild fallenhet. Den av kommissionen föreslagna flickskolan av A-typ vore den, som närmast liknade den 8-klassiga flickskolan, och borde väl därför, om man skulle bygga på de erfarenhetsrön man gjort, bli den för flickorna vanliga skolformen.

Kollegiet vid nya elementarskolan för flickor i Hälsingborg skulle anse_ det synnerligen fördelaktigt, om ett så stort antal flickskolor av A-typ som möjllgt upprättades, enär denna flickskoletyp torde vara den lämpligaste. Den överens-

,

stämde ju i det stora hela med den nuvarande 8-klassiga flickskolan. De bil— dade kvinnor, som nu arbetade inom olika områden, hade väl som regel en 8- klassig flickskola som grund för sin utbildning. Det vore svårt att förstå, varför denna skoltyp nu skulle sättas på avskrivning. Särskilt borde skolor av A-typ bibehållas eller upprättas å alla de platser, där kommunerna själva önskade det.

Kollegiet vid Ystads högre läroverk för flickor anser, att kommissionen gått förödande fram över våra flickskolor. Endast A-typen kunde uthärda en jäm- förelse med vår nuvarande flickskola och komme säkerligen att av många för- äldrar hälsas med tillfredsställelse. Den gåve flickorna en god teoretisk ut- bildning, i flera avseenden solidare än realskolans, på samma gång som den genom sitt större antal klasser borde motverka överansträngning. Den be- friade flickorna från enerverande examina, tillgodosåge deras praktiska utbild— ning på ett alldeles särskilt sätt och lämnade en utväg för dem, som ej gillade samundervisning. Kommissionen hade emellertid föreslagit inrättande av en- dast 28 sådana skolor i hela landet. Kollegiet förmenade, att dylika skolor borde inrättas på alla platser, där 8-k1assiga flickskolor nu förekomme. Ut— vecklingens gång komme troligen att leda allt flera av våra flickor in på studie- banan och därför först till samskolan, men genom inrättandet av goda flick- skolor skulle utvecklingen i nämnda riktning få ett långsammare förlopp, vilket skulle motverka vissa svårigheter och misstag, till exempel olidlig konkurrens på. vissa banor.

Styrelsen för och kollegiet vid Landskrona elementarläroverk' för flickor (med undantag av 1 reservant, som ansluter sig till kommissionens förslag) finner flickskolan av A-typ vara den enda verkligt acceptabla av de föreslagna flickskoletyperna. Denna skola borde vara 7-årig och göras till huvudtyp samt. införas överallt, där nödiga förutsättningar vore för handen. I den kunde till- börlig hänsyn tagas till de kvinnliga lärjungarnas egenart och tim— och kurs— planer ordnas efter verkligt pedagogiska grunder, så mycket mer som den vore befriad från forcerat examensarbete.

Uttalanden rörande speciellt flickskolor av B- och C-typ. Styrelsen för Sigrid Rudebecks skola i Göteborg yttrar, att vid nämnda skola goda erfaren- heter hade gjorts beträffande en skolform, som i det närmaste liknade den av kommissionen föreslagna högre flickskolan av B-typ.

Kollegiet vid ovannämnda skola åter anser, att de av kommissionen före— slagna B- och C—typskolorna, vilka blott vore flicklinjer vid samskolor. ej kunde fylla de krav, som måste ställas på högre flickskolor, men att de otvivel— aktigt kunde ge flickor, som icke finge tillfälle att genomgå A-flickskola, viss bildning utöver realskolans mått. Kollegiet ville betona. att en nuvarande högre flickskola endast i nödfall borde ersättas av skola av någon av dessa typer.

Styrelsen för Jönköpings elementarskola för flickor anser, att flickskolor av B- och C-typ torde ha värde för mindre orter, där de kunde bereda flickorna. en något mera för dem avpassad undervisning, än realskolan kunde ge.

Kollegiet vid nämnda skola gör ett liknande uttalande, men framhåller, att flickskolan av B—typ genom sin förbindelse med realskolan innebure en bland- ning av båda skolformernas syftemål och en upprepning av kurser, som icke vore lycklig.

Kollegiet vid komm-anala mellanskolan i Katrineholm anser, att de krav på. partiell differentiering av gossarnas och flickornas undervisning, som bl. a. från mellanskolehåll framställts, syntes ha blivit i avsevärd mån tillgodosedda i förslaget dels genom bortvalsrätten, dels genom flickskolan av B-typ. Kol- legiet anser, att större antal flickskolor av B- och C-typ bort föreslås, samt.

att tillträde till C-skola skulle kunna medgivas utan avlagd realexamen. Ur många synpunkter skulle vara förmånligt, om vid samma skola både B- och C-skola kunde finnas. I åtskilliga ämnen skulle, för att nedbringa kostnaderna, C—skolan och högsta eller i vissa fall näst högsta klassen i B-skolan kunna undervisas tillsammans.

Kollegiet vid Brarmncrska skolan. i Stockholm säger sig inse, att icke alla de nuvarande flickskolorna kunde bibehållas, utan att en del av dem måste ersättas med andra anordningar. Förslaget 3-årig realskola och 3-årig flick- skola av B-typ hade dock med skäl väckt oro såsom en för flickorna ansträn— gande skoltyp. Då i varje fall en omarbetning av kommissionens förslag syntes vara en ofrånkomlig nödvändighet, torde emellertid en annan proportion mellan de olika skolstadierna i någon mån kunna råda bot på nämnda olägenhet.

Kollegiet vid högre allmänna läronerket i Hälsingborg framhåller, att kom- missionen själv medgivit, att den bildning, som flickskola av B-typ avsåge att meddela, icke, trots det att B—typen liksom A—typen förlängde flickornas skoltid med ett år, i värde tålde att jämföras med den, som den nuvarande 8- klassiga flickskolan skänkte.

Föreståndarinnan för Sofi Almquists samskola i Stockholm yttrar, att, då framtidsmålet för henne vore, att alla flickor och gossar, som önskade er— hålla högre bildning, undervisades i samskola, men hon däremot icke ansåge önskvärt, att alla flickor avlade vare sig real- eller studentexamen, hon skulle vilja förorda ett ökat antal flickskolor av B-typ, icke på A-typskolornas be- kostnad, utan som avledare från examina. Vid varje större samrealskola skulle därför finnas en linje av B—typ. En B-typskola, skild från realskolan, skulle nämligen icke fylla sin uppgift som avledare, enär då många flickor för att icke behöva övergå till annan skola komme att avlägga realexamen.

Kollegiet vid Ystads högre läroverk för flickor anser icke förslaget om flick- skola av B—typ tillfredsställande. Dylika skolor torde komma att Visa sig mycket dyrbara för staten på grund av alltför ringa anslutning av elever. Det kunde knappast tänkas, att flickor, när de hade ett år kvar till realskolexamen, skulle finna det önskligt att övergå till en 3-årig ny skola för att komma fram till samma formella kompetens som i realskolan. Detta vore ett slöseri med tid och pengar, vilket gjorde, att de mindre bemedlade komme att bliva alldeles ute- stängda från dessa skolor.

Kollegiet vid Karlshamns elementarlärooerk för flickor framhåller, att mot flickskolan av B-typ åtskilligt torde vara att invända. Denna skolform _ om den än skulle skänka ett jämförelsevis gott kunskapsförråd och bli av mera värde för flickorna än realskolans avslutningsklass komme troligtvis att i många samhällen få ett synnerligen begränsat antal elever, då. ett års ytterligare skolgång i samrealskolan skulle leda till samma kompetens som en treårig flickskola. Endast i yttersta nödfall borde efter kollegiets mening en 8-klassig flickskola ersättas av en flickskola av B-typ.

Kollegiet vid Lidköpings elementarläronerk för flickor anser, att flickskolan av B-typ komme att bli tynande, då det kunde antagas, att de flesta flickorna i samrealskolan sökte fortsätta till realexamen eller eventuellt studentexamen, och det därför bleve endast de fysiskt svaga eller mindre begåvade, som över- ginge till B-linjen. Den kvinnliga bildningen skulle då i regel inriktas åt ett håll, som icke vore önskvärt. Icke heller lämpade sig den forcerade examens- läsningen i hygieniskt avseende för flertalet flickor.

Uttalanden, i huvudsak lika de tre sist anförda, återfinnas i ett flertal av de inkomna utlåtandena.

Kollegiet vid högre flickskolan i Gävle gör ett uttalande likt de ovannämnda och tillägger, att då avgångsbetyg från flickskola av B-typ krävde 6 skolår och studentexamen 7 skolår efter bottenskolan, så torde det vara högst sanno-

likt, att flertalet föräldrar för sina studiebegåvade döttrar komme att välja gymnasievägen med studentexamen.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Ystad framhåller, att flickskolan av B-typen säkerligen skulle få dela sjätte klassens i den nuvarande realskolan lott. att bli befolkad av nästan uteslutande svaga begåvningar. För att und— vika osund tillströmning av flickor till gymnasierna syntes det därför nöd- vändigt, att A-flickskolor inrättades i alla samhällen med gymnasium. Om därigenom flickorna liksom nu skulle normalt behöva ett års längre studietid för att avlägga studentexamen, vore detta av hygieniska skäl säkerligen lämpligt.

Kollegiet vid Härnösands elernentarläroverk för flickor framhåller, att flick- skolor av B—typ visserligen vid samläroverken i Djursholm och Saltsjöbaden m. fl. orter erhållit anslutning av lärjungar, men kollegiet ansåge dock föga troligt, att denna linje komme att användas i samma utsträckning på orter, där barnen ej komme från så ekonomiskt välsituerade hem. Försök borde därför lämpligen göras genom att snarast möjligt knyta sådana skolor av B—typ till redan förefintliga statssamskolor. Avgångsbetyg från B-skola borde medföra. högre kompetens än realskolexamen.

Kollegiet vid statens samskola i Skellefteå betonar, att övergångsåldern vore för flickorna mycket mer betungande än för gossarna. varför flickorna också då företedde större andlig och fysisk trötthet. I stället för att under dessa år skona och bereda lindring i arbetet pålade våra nuvarande samskolor flic- korna, som då befunne sig i klasserna 3—5, på grund av kursplaner och studie— gång ökade krav på omdöme och intelligens. Tanken att från lämpligt stadium i samskolan låta utlöpa en uteslutande för flickor avsedd bildningslinje borde därför fortast möjligt realiseras.

Kollegiet vid Lunds fullständiga läroverk för flickor betonar, att enligt kom— missionens förslag största delen av dem bland landets kvinnliga ungdom, som fortsatta studierna över bottenskolestadiet, komme att undervisas i realskola eller i realskola + flickskola av B-typ. Arbetet i dessa skolformer bleve mycket forcerat och därigenom ansträngande. Redan med avseende på den nuvarande flickskolan framhölles från många håll, att arbetet borde kunna något ökas i de tre lägre klasserna för att sedan lindras i den ömtåliga åldern i klasserna 4—6. Genom kommissionens förslag komme i stället arbetet att minskas på det stadium, som motsvarade klass 1—3 i den nuvarande flick— skolan, och arbetet i realskolan att ökas.

Kollegiet vid folkskoleseminariet i Umeå anser, att flickskolor av C-typ med fördel borde kunna inrättas i samhällen med realskola, men däremot hölle kol- legiet före, att skolor av B-typ icke vore en lämplig form. Enligt kommis- sionens uttalande skulle denna senare typ bjuda flickorna en behövlig lugnare arbetstakt. Den avgrenade emellertid icke från realskolan förrän så sent, att, enligt vad erfarenheten från samskolorna gåve vid handen, det mest trängande behovet av en sådan lugnare arbetstakt i flertalet fall inträtt redan ett par år tidigare. I samhällen, där A-typen ej kunde inrättas, vore därför samreal— skolor med flickskolor av C-typ att föredraga, enär de på ett är kortare tid lämnade samma formella kompetens som flickskolor av B-typ och flickorna under det efter realexamen följande året i C-skolorna erhölle för sin praktiska verksamhet lämplig undervisning.

Kollegiet vid Kungsholms läroverk för flickor i Stockholm gör gällande, att för normalt begåvade flickor arbetet i den föreslagna realskolans högsta klasser lätt kunde leda till överansträngning. Visserligen kompenserades denna ol-ä- genhet delvis genom den till realskolan anknutna B-linjen, men då en viss obruten kontinuitet, ej blottmed hänsyn till lärokurser, utan även med hänsyn till kamratliv och miljö, vore av viss uppfostrande betydelse, syntes enskol—

form med så få övergångar som möjligt lämpligast. Flickskolan av A-typ vore därför att föredraga. — Kollegiet framhåller vidare, att om ett större antal flickskolor av A-typ upprättades, den föreslagna ettåriga flickskolan av C- typ knappt bleve av behovet påkallad. Kollegiet fruktade, att arbetet i den- samma, efter avlagd realexamen, skulle ske i avspänningens tecken. _ För- slaget OHL C-linjen vore emellertid ett uttryck för att den utbildning real- skolan gåve fordrade en utfyllnad, och denna utfyllnad gåves just i flickskolan av A-typ.

Beträffande bristerna hos flickskolan av B-typ anför kollegiet vid Ny- köpings elementarskola för flickor bl. a., att en mycket stor olägenhet med denna skoltyp vore, att flickorna bleve tvungna att kastas från den ena skol- formen till den andra —— först folkskola, sedan realskola och slutligen flick— skola av B-typ. Att på detta sätt tvingas in i olika miljöer kunde ej annat än menligt inverka på såväl arbetet som trevnaden. Kamratbanden skulle slitas, och känslan av samhörighet med skolan bliva mindre.

Styrelsen för Jönköpings västra elementarläroverk för flickor anser alla de tre föreslagna flickskoletyperna i mycket vara underlägsna den nuvarande flickskolan. Denna hade framför allt det stora företrädet, att den finge be— hålla sina lärjungar under hela skoltiden. Härigenom kunde en mera enhetlig fostran ges åt de unga, och undervisningen sluppe mycket av det jäkt, som ofta kännetecknade de skolor, där examen vore målet. Ej sällan gåve våra nuvarande flickskolor intryck av ett hem, där lugn, trevnad och arbetsglädje rådde.

Kollegiet vid nyssnämnda skola gör ett liknande uttalande och tillägger: »Men hur skulle något sådant hädanefter bliva fallet, då lärjungarna skulle byta om skolform den ena gången efter den andra? Den s. k. enhetsskolan bleve i själva verket en den mest söndersplittrade skola.»

Uttalanden rörande speciellt flickskolan av C—typ. Kollegiet vid sam-skolan i Strömstad framhåller, att det för mindre samhällen utan tvivel skulle bli till god nytta att såsom en påbyggnad på den 4-klassiga realskolan erhålla en flick- skola av C-typ.

Kollegiet vid Nyköpings elementarskola för flickor anser, att flickskola av C—typ vore en mycket lämplig fortsättningskurs för flickor, som ej genast efter avslutad realskola behövde komma ut i förvärvsarbete. Denna skoltyp komme således att i första hand gynna de bäst situerades barn.

Kollegiet vid Karlskrona högre läroverk för flickor betonar, att flickskolan av C-typ hade sitt berättigande å mindre orter såsom en huvudsakligen prak- tisk fortsättningsklass på realskolan med stor frihet i anordnandet av arbetet. Då flickorna efter genomgången realskolexamen i regel vore för unga för att komma in i någon fackutbildningsanstalt, bord-e C-skolans l-åriga kurs giva ett välkommet tillfälle att vinna ökad mognad och vidgade teoretiska och prak- tiska kunskaper.

En mot föregående uttalande helt motsatt åsikt synes hysas av kollegiet vid Linköpings elementarläroverk för flickor, som yttrar, att flickskolan av C-typ helt och hållet borde bortfalla såsom varande olämplig och värdelös. Den, som genomginge denna skoltyp, erhölle icke därigenom, trots ett nytt studieår, högre kompetens. Detta vore i och för sig orimligt. Den, som önskade vidare utbildning i de praktiskaxämnen, i vilka undervisning meddelas i C-skola, komme med anledning av nämnda förhållande att föredraga särskild fack— skola för vinnande av den formella kompetens, som C-skolan icke kunde giva henne. fl liciknande uttalande har gjorts av kollegiet vid Växjö elementarläroverk för:

10 or.

Kollegiet vid Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium meddelar, att erfarenheten vid nämnda läroverk hade visat svårigheten att, med bibehål- len kontinuitet i kurserna, på den fullständiga realskolan bygga en speciell flickutbildning, även om densamma gjordes tvåårig. Den föreslagna flick- skolan av C-typ kunde därför med fullt fog anses otillfredsställande och borde ersättas med flickskola av B-typ.

Kollegiet vid Vänersborgs högre läroverk för kvinnlig ungdom anser, att flickskolan av C—typ i stort sett saknade praktisk betydelse. då den ej skänkte någon kompetens utöver den av lärjungarna redan förvärvade realskolexamens— kompetensen. Endast flickor. som icke behövde tänka på förvärvsarbete, torde komma att genomgå denna skola, som icke utan skäl betecknats som en lyx- skola. Icke heller komme den att giva samma kunskaper som A- och B- skolorna, vilkas kunskapsresultat dock vore att anse såsom minimum för kvinno- bildningen.

Kollegiet vid Saltsjöbadens samskola framhåller, att flickskolan av C-typ, vars största förtjänst vore dess synnerligen fria kursplan, kunde ge flickor, vilka efter avlagd realexamen av någon orsak finge vänta ett år, innan de ginge ut i förvärvsarbete, tillfälle att särdeles väl använda detta ar. Någon kompetens utöver realskolans gåve den dock icke. Kollegiet påyrkade därför, att realexamen måtte bliva obligatorisk för inträde i flickskola av C- typ, så att dess elever vid sökande av anställning skulle äga ett realexamensbetyg att hänvisa till. Med hänsyn till flickskolans av C-typ ringa värde ur kompe- tenssynpunkt förefölle det kollegiet egendomligt, att icke mindre än 29 skolor av denna. typ föreslagits, däribland en i förbindelse med högre läroverk. Om samhället vore så stort, att det kunde hava högrevläroverk, så kunde det även bära en skola avB-typ. Kollegiet påyrkade, att det föreslagna antalet C-skolor inskränktes till förmån för B-skolor.

Avgångsexamen och normalskolekompetens. Kommissionens förslag, att för avgångsbetyg från högre flickskola icke skulle erfordras avgångsexamen, har hälsats med tillfredsställelse av nämnda flickskolors representanter. I några utlåtanden, avgivna av bl. a. kommunala mellanskolornas lärarförening samt kollegier och styrelser vid några kommunala mellanskolor, har däremot fram- hållits, att, om avgångsbetyg från högre flickskola skulle medföra samma kompetens som betyg över avlagd realexamen, för sådant betyg även borde erfordras vederbörlig avgångsexamen. Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Åstorp, som framställer samma fordran, tillägger därvid, att, om avslutad kurs 1 realskolan komme att vitsordas endast genom avgångsbetyg, så borde icke heller avgångsexamen erfordras vid de högre flickskolorna.

Vad åter beträffar kommissionens förslag, att ifrågavarande avgångsbetyg skulle medföra endast samma kompetens som betyg över avlagd realexamen, så har nämnda förslag rönt gensägelse från representanter för statsunderstödda enskilda läroanstalter. Kollegierna vid ett 30-tal sådana läroanstalter ochsty- relserna för en del av dem ävensom kollegiet vid högre lärarinneseminariet i Stockholm och Centralstyrelsen för Flick2- och Samskoleföreningen framhålla nödvändigheten av att nämnda kompetens finge behålla det värde den hittills haft, med andra ord ett högre värde än den kompetens, som åtföljde realskol— examen. Detta vore icke endast ett skyldigt erkännande åt den större mog- nad och de djupare kunskaper, som lärjungarna vid de högre flickskolorna (A- och B—typerna) komme att äga i jämförelse med dem, som genomgått real- skola, utan det vore även en förutsättning för att flickskolorna skulle kunna bestå 1 konkurrensen med de två är kortare, men icke för flickornas bildnings— behov lämpade realskolorna.

För ovannämnda yrkanden angående anställande av avgångsexamen vid högre

flickskolor hava inga särskilda skäl anförts. Ur uttalandena i övrigt i nu före— varande punkt mä anföras följande.

A. I fråga om avgångsexamen. Svenska läkaresällskapets sektion för skolhygien påpekar, att i det uttalande, som av Svenska läkaresällskapet den 22 mars 1921 överlämnades till skolkom- missionen, framhållits det företräde, som den högre flickskolan besutte i jämfö- relse med läroverken i det avseende, att viss kompetens kunde förvärvas genom avgångsbetyg utan examen.

Svenska skolläkareföreningen uttalar, att enligt dess åsikt Svenska läkare- sällskapet med rätta hade framhållit den nuvarande flickskolans företräden på grund av dess frihet från examina och mindre bundna organisation.

Styrelsen för Visby högre flickskola framhåller, att flickskolorna strävat att avskaffa eller inskränka allt vad examen heter. Flickan vore mindre än gossen skapad för ett forcerat examensarbete, och resultatet av hennes studier fram— ginge vida säkrare, om det finge uppskattas under arbetets lugna fortgång. än om det skulle bero på en mer eller mindre offentlig examen. Häråt hade även det offentliga givit ett visst erkännande, då ju godkänt avgångsbetyg från den högre flickskolans 8:e klass utan särskild examen givit flickan samma rättig— heter, som medföljde avlagd realskolexamen.

Kollegiet vid västra elementarläroverket för flickor i J önköpin g anser, att det vore till stor fördel för undervisningen, att ej någon avgångsexamen förekom- me, utan att enligt kommissionens förslag avgångsbetyget skulle medföra viss kompetens. Detta betyg hade dock ej av kommissionen tillerkänts högre värde än betyg över avlagd realexamen, tydligen av den anledningen, att kommissionen i allmänhet tillmätt examensväsendet så stor betydelse. Kollegiet däremot an- såge, att betyg, avgivna efter ofta mångårig kännedom om lärjungens förmåga och på grund .av en hel del muntliga och skriftliga prövningar i avgångsklassen, vore fullt ut lika tillförlitliga som betyg, avgivna efter en examen under hur stör kontroll som helst. Kompetensen, som' den G-åriga flickskolans avgångs- betyg medförde, borde därför sättas högre än den 4-åriga realskolans.

B. Angående normalskolekompetensen. Styrelsen för Göteborgs nga elementarläroverk för flickor anser, att då kom- missionen på flera ställen givit erkännande åt den djupare allmänbildning, som flickskolan gåve i jämförelse med realskolan, så hade även normalskolekompe— tensens högre värde än realskolebetyget bort understrykas.

Styrelsen för J önköpings elementarskola för flickor betonar, att, oaktat flick— skolan av A-typ i stort sett syntes tilltalande, det dock vore tvivel underkastat, om föräldrar av rent bildningsintresse skulle låta sina flickor gå två är längre i skolan för att vinna samma praktiska resultat med avseende på framtids- utsikter, som realskolan uppnådde. Det vore fara värt. att den ekonomiska synpunkten här skulle göra sig gällande till realskolans förmån. Ett livsvill- kor för den nya flickskolan vore därför, att avgångsbetyg från densamma med- förde högre kompetens än avlagd realskolexamen. Under denna förutsättning torde flickskola av A-typ hava framtiden för sig, och då måste också det av kommissionen föreslagna antalet sådana skolor _ 26 mot nuvarande 80 högre flickskolor —— anses mycket för litet.

Kollegiet vid Oskarsskolan i Stockholm yrkar, att normalskolekompetensen måtte tillerkännas högre värde än realexamen, och tillägger. att den nuvarande normalskolekompetensen, med vilken den blivande skulle vara fullt jämförlig, tillvunnit sig förtroende hos föräldrar och arbetsgivare och fått allmänt erkän- nande att vara realskolexamen överlägsen.

Kollegiet vid Linköpings elementarläroverk "för flickor gör, efter att hava. framställt ovannämnda uttalande angående värdet av normalskolekompetensen, det tillägget, att flickskolan utan sådan bleve en skola blott för mera bemedlade

elever och för mindre begåvade, vilka ej orkade med realskolans forcerade ar— bete. Då emellertid ifrågavarande kompetens ej t.orde kunna tillerkännas flick— skolan utan vidare, ville kollegiet föreslå. att en skarpare kontroll över flick- skolornas arbete utövades. Aven flickskola av B-typ borde tillerkännas hög- re kompetens än realskola.

Kollegiet vid Arma Sandströms skola i Stockholm framhåller, att den 8—klas- siga flickskolan med normalskolekompetens tillvunnit sig stadgat förtroende hos allmänheten, så att, när det gällde platser i banker, statens verk eller andra institutioner, betyg från S-klassig flickskola visat sig äga betydligt större värde än betyg över avlagd realskolexamen. Detta syntes också helt naturligt, då flickskoleeleverna genom i regel två års längre skolgång under lugna förhållan— den kunnat vinna bättre resultat i fråga om allmänbildning och mogenhet än realskoleeleverna, som nätt och jämt lämnat barndomen bakom sig. Med av- seende på språkkunskap borde också de förra i allmänhet vara betydligt över- lägsna de senare. För flickor torde realskolexamen som kompetens ha visat sig ofördelaktigare än för gossar, och i den redogörelse för kommunala mellansko- lan, som, författad av N. O. Ekström, förekommer i Bet. II, uppgåves, att denna skolas kvinnliga abiturienter i allmänhet haft svårare än de manliga att omedelbart efter examen vinna anställning. _ Ett bevis för att myndigheterna erkände flickskolornas avgångsbetyg såsom innebärande större garanti för mo- genhet och kunskaper än realskolexamen, såge kollegiet däruti, att Kungl. Maj:t fastställt sådant avgångsbetyg som fordran för inträde i dels de privata högre seminarierna, dels Gymnastiska Centralinstitutet och därmed likställda läroan- stalter, varemot i detta sammanhang ingenting nämnes om realskolexamen.

Det syntes kollegiet svårt att förstå, varför en anordning, som visat sig så praktiskt lämplig som normalskolekompetensen, och mot vilken man icke torde kunna anmärka något annat, än att den vore egendomlig för Sverige, nu efter allt att döma skulle komma att förkastas.

Övergång från flickskola till a.) gymnasium, b) realskola och c.) högre lära- rinneseininariet. a) I ett 40-tal utlåtanden, huvudsakligen avgivna av kollegier vid och styrelser för högre flickskolor, har betonats nödvändigheten av att möj- lighet bereddes för lärjungar att från lämplig klass i flickskolan av A-typ över- gå till gymnasium. Sådan möjlighet funnes vid de nuvarande högre flickskolor- na, där kurserna i allmänhet vore lagda så, att övergång med lätthet kunde ske från flickskolans Gze klass till l:a ringen av 4-årigt gymnasium, och den vore nödvändig även i framtiden vid flickskola av A-typ för att stärka nämnda sko- las ställning gentemot realskolan, vilken lockade genom sin direkta anknytning till gymnasiet.

Ur de i denna punkt gjorda uttalandena må anföras följande. Kollegiet vid Lands fullständiga läroverk för flickor betonar. att ett existens- villkor för flickskolan av A-typ vore, att skolan erhölle rättighet att på lämp- ligt. stadium anordna särskild övergång till gymnasiet. I omsorgen att för sina barn trygga möjligheten till sådan övergång komme eljest många föräldrar att skrämmas från att för sina flickor välja denna för dem i allmänhet bäst läm- pade skolform.

Kollegiet vid Amw och Eva Buntks skola 'för flickor i Malmö anser betänk- ligt, att kommissionen icke föreslagit anknytning till gymnasiet från lämplig klass i A-skolan. De lärjungar i A—skolan, hos vilka hågen för fortsatta studier senare vaknade, syntes enligt förslaget avskurna från möjligheten att utan större tidsförlust övergå till gymnasium. '

I resolution 8 mom. 1 vid det 13.'d6 allmänna flickskolemötet ?? Lund framhål— les, att allvarliga olägenheter vidlådde kommissionens förslag, i vad det gällde övergång från flickskola till gymnasium och inträdesprövningar å gymnasiet.

Styrelsen för Härnösands elementarläroverk för flickor anser önskligt, att en övergång från den klass i flickskolan, som komme att motsvara realskolans lze klass, till gymnasiets l:a ring kunde ordnas mer tillfredsställande, än av kom- missionens förslag framgår.

Kollegiet vid ll"allinska skolan i Stockholm uttalar sig för att övergång till gåymnasiet måtte anordnas från öze klassen vid den 7-klassiga flickskolan av -typ. Kollegiet vid Växjö elementarläroverk för flickor föreslår, att för att bereda övergång från flickskolan till gymnasiet för de flickor, som önskade avlägga studentexamen, vid flickskolan måtte i vissa ämnen inrättas en parallellkurs med den klass, från vilken övergången borde ske, och borde då kvalificerade betyg från denna studielinje jämte godkända realexamensskrivningar berättiga till inträde å gymnasiet.

Kollegierna vid Oskarsskolan och Privata högre lärarinneseminariet i Stock— holm anse, att vid övergång från flickskola till gymnasium hänsyn borde tagas till väl kvalificerade betyg från den klass i flickskolan, som med avseende på kurserna motsvarade realskolans sista årsklass, och den muntliga inträdespröv— ningen inskränkas till att kontrollera, att examinanden tillfredsställande koni— pletterat kurserna i den valda linjens huvudämnen. Fördelen med en sådan anordning vore, att flickorna icke vid valet av bildningslinje (vilket i allmänhet måste ske, innan de valt levnadskall) med hänsyn till svårigheten att övergå från flickskola till gymnasium skulle välja den senare vägen och således komma in på en bildningsväg, som icke vore i överensstämmelse med deras håg och lägg— ning.

b) I några utlåtanden har framhållits, att möjlighet borde beredas till över- gång med minsta möjliga tidsförlust från flickskola till realskola.

Kollegierna vid Oskarsskolan och Privata högre lärarinneseminariet i Stock- holm framhålla i sådant avseende, att differensen mellan kurserna i den 7-åriga flickskolan och motsvarande klasser i den 5-åriga realskolan icke borde göras större, än att vid förflyttning från en ort till en annan, där speciell flicklinje ej vore upprättad, övergång till realskola kunde ske på grundvalen av goda betyg och med eventuell komplettering av främmande språk, om begynnelsespråken vore olika.

Majoriteten av kollegiet vid högre lärarinneseminariet i Stockholm anser, att kurserna i den 7—åriga flickskolans av A-typ 3 lägsta klasser borde bringas i så- dan överensstämmelse med kurserna i realskolan, att gott betyg från 3:e klassen i A-flickskolan skulle berättiga till inträde utan prövning i realskolans 4te klass.

Mot nämnda beslut, i vad det gällde tidpunkten för sådan övergång, anmälde en medlem av kollegiet sin reservation. Reservanten framhöll, att flickskolan av A-typ borde meddela undervisning även på de arbetsområden, vilka sedan gammalt särskilt varit kvinnornas, nämligen moderns och husmoderns, och sam— tidigt fördela arbetet på de olika klasserna så, att det icke bleve alltför tryckan- de under den för flickorna mer än för gossarna ömtåliga övergångsåldern. Nämnda syfte skulle icke uppnås, om övergången skulle ske vid den av kollegiet föreslagna tiden. De tre lägsta klasserna i flickskolan skulle då i stället utan tvivel göras till en rätt trogen kopia av realskolans motsvarande stadium. Re- servanten föreslog, att övergången måtte anordnas mellan 5:e klassen i den 7- åriga flickskolan och avslutningsklassen i den 5-åriga realskolan. Vid denna övergång komme givetvis de förra flickskoleeleverna att i kunskaper bliva något överlägsna sina nya kamrater. Därigenom komme emellertid det tryck, som den förestående examen skulle komma att utöva på dem, att bliva mindre starkt. _ Reservanten påpekade även, att denna av honom föreslagna anordning, anslöte,

sig till nu rådande förhållanden, då övergången från den 8-klassiga flickskolan till det 4-åriga. gymnasiet i allmänhet ägde rum från den förras Gze klass.

c) Från ett par håll har även betonats, att flickskola av A-tgp borde så ord- nas, att dess högsta klass kunde utgöra omedelbar grund för högre lärarinno- seminariet i Stockholm.

Särskilda organisationsförslag. Kollegiet vid elementarlärooerket för flickor i Kalmar anser önskligt, att den fullständiga flickskolans högre klasser delades i en teoretisk och en praktisk linje, båda med s. k. kompetensbetyg som slutre- sultat, men berättigande till olika platser och utbildningskurser.

Dessutom borde, på det att tillfälle att taga realexamen måtte beredas de kvinnliga elever, som tidigt behövde komma i förvärvsarbete, vid den fullstän- diga flickskolan anordnas en realskollinje.

Kollegiet vid folkskoleseminariet i Växjö yttrar, att det i fråga om flickornas teoretiska studier syntes kollegiet vara skäl att taga i övervägande, huruvida icke i enskilda fall och efter läkares hörande flickor under pubertetstiden borde kunna erhålla ett års uppskov med allt teoretiskt arbete. Möjligen kunde detta. år användas till utbildning i barnavård och hemsysslor. Sådan utbildning borde annars komma efter avslutad skolgång för alla flickor. Kollegiet ville nämli— gen betona, att genom endast den likställda teoretiska utbildningen staten ej helt tagit sig an flickornas utbildning i samma mån som gossarnas. Det krävdes ock- så ett kvinnligt »Värnpliktsår», varigenom man och kvinna likställdes inför san'i2 hällets krav på de olika könen. Det förefölle nämligen kollegiet, som om kom- missionen, mer än önskligt vore, skulle ha fallit undan för de krav 1 nutiden som fordrade överflyttande till skolans område av många bland de plikter' 1 fråga om fysisk fostran, som principiellt tillhöra hemmet. Detta överflyttande till skolans schema av bad, bespisning, tandborstning etc., som vi för närvarande droges med 1 skolorna, och som kommissionen tycktes gilla, förryckte ofta under— visningen och skadade hemmens ansvarskänsla.

Kollegiet vid Sundsvalls läroverk för flickor förordar en 3- eller 4— —arig lidt— tenskola, bestående av en reformerad folkskolas nedersta klasser, samt såsom överbyggnad härpå en 8— eller 7- -årig flickskola. Kollegiet önskar flickskolåil bibehållen i stort sett sådan den nu är, dock med realskolexamen för dem, m önskade genomgå endast de till denna ledande klasserna. Från flickskolF ns 6 :e respektive 5' .e klass tänker sig kollegiet en i regel examensfri overgan till 4— årigt gymnasium.

Kollegiet vid och styrelsen för kommunala mellanskolan i Sölvesborg yr åf; att för den speciella flickutbildningen, utöver de av kommissionen föresla na, flickskoletyperna, ännu en skoltyp måtte inrättas, nämligen en allenast] föi' flickor avsedd klass utöver realskolans klass 4, där en utbildning skulle givas".l i huvudsak motsvarande den 1 klass 8 av nuvarande flickskolan. Eventuellt kunde då medgivas, att flickor tillhörande realskolans 4: e klass ej skulle vara nödsakade att avlägga realskolexamen och likväl under vissa villkor vara e% rättigade till flyttning till den särskilda flickskoleklassen. l

Kollegiet vid Brummerska skolan i Stockholm framhåller betydelsen av att de skolor, där pedagogiska försök komma. att anordnas, icke bleve begränså'dé till stadiet över bottenskolan, och uttalar det önskemålet, att även inom stats- skolan en genomgående >>enhetsskola>> 1 denna bemärkelse kunde upprättas vid ett och samma läroverk.

. ll. ;”Xi-r"

13—232122.

KAP. VIII. Kursplaner för de olika skolorna.

Kristendom.

Allmänna läroverk.

Mål. I allmänhet uttalas tillfredsställelse med det för ämnet kristendom (religionskunskap) uppställda målet.

Karsfördelning. Realskolan. Ofta opponeras mot att det icke i realskolan skall läsas någon systematisk framställning av den kristna läran. Bibel- och psalmstudiet anses icke heller hava kommit till sin rätt. Vidare anses kur- serna för realskolan ligga för högt med hänsyn till elevernas utvecklingsgrad, varjämte de i synnerhet i klass 3 och 4 anses vara alldeles för överbelastade.

Gymnasiet. Många kollegier anse, att en sammanhängande framställning av kyrkohistorien bör meddelas på gymnasiet, och somliga vilja därjämte hava en systematisk framställning av den kristna tros- och sedeläran. De utomkristna religionerna anses av somliga hava fått en obehörigt framskjuten ställning.

Timplan. Enhälligt begäres två timmar i alla klasser i realskolan såväl som på gymnasiet, för att icke det för ämnet uppställda målet skall visa sig bliva omöjligt att uppnå. Enstaka röster höjas därjämte för en ökning av tim- antalet i klass 4 till 3 timmar i veckan.

I synnerhet fordras 2 timmar hela läsåret i tredje klassen. Men härjämte kräves nästan lika samfällt 2 timmar i alla ringar på det nyspråkliga och realgymnasiet. Som skäl härför anföres, att för nu nämnda gymnasielinjer uppställts samma mål som för latingymnasiet samt att den karaktärsdaning och personlighetsbildning, som kristendomsämnet främst avser att bibringa, lika väl böra komma t. ex. blivande ingenjörer och läkare som t. ex. blivande jurister och präster till del.

På det. hela taget anses ämnet sämre tillgodosett enligt förslaget än enligt nuvarande undervisningsplan.

Kommunala. mellanskolor.

Mot det för realskolans vidkommande uppställda målet synes i allmänhet icke vara något att erinra.

Två kollegier vilja i första klassen ha en kortfattad framställning av Israels historia med huvudvikten lagd på profeterna. Ett kollegium anser, att

barnen på det ifrågavarande åldersstadiet sakna förutsättningar att tillgodogöra sig den för realskolan föreslagna kursen i kyrkohistoria.

Den åt ämnet anslagna tiden anses i allmänhet väl knappt tillmätt. Två timmar i veckan i varje klass uppställes som ett minimikrav.

Högre flickskolor.

Mot det för undervisningen i ämnet i flickskolan uppställda målet göres i allmänhet ingen erinran. Dock anses stundom det specifikt kristna hava blivit undanskjutet för det allmänt religionshistoriska.

Vad kursplanerna för flickskolan av A-typ beträffar, framställa olika kol- legier åtskilliga delvis olika önskemål. Sålunda begäres undervisning i reli— gionshistoria, etik, missionshistoria, systematisk framställning av den kristna läran, sammanhängande framställning av kyrkohistorien i stället för allenast »representativa personligheter», fördjupat studium av Jesu personlighet, hans liv och verk m. m.

Enhälligt opponeras mot att ämnet icke erhållit någon tid i högsta klassen, där eleverna förmenas hava just nått den åldern, att de börja intressera sig för de stora religiösa problemen. I stället föreslå några kollegier uteslutande av ämnet psykologi. Ett ganska allmänt önskemål är, att ämnet erhåller två timmar i veckan hela flickskolan igenom.

Högre goss- och samskolor. Enskilda mellanskolor.

I allmänhet klagas över att ämnet fått för liten tid åt sig anslagen. Vad realskolan beträffar, anses två timmar i varje klass, sålunda även den tredje, vara ett absolut minimum. Härjämte anses även särskilt fjärde klassens kurs för överbelastad. Ett kollegium föreslår fördenskull slopande av återblicken på kristendomens betydelse för utvecklingen. Här och var klagas över att det föreslagna läroinnehållet ligger för högt för elevernas utvecklingsgrad.

En konferens yrkar, att katekes och psalmbok bättre borde få komma till sin rätt i realskolan, en annan yrkar på läsning av missionskunskap.

Vad gymnasiet angår, klagas över ämnets tillbakaskjutna plats på det ny- språkliga gymnasiet och realgymnasiet. Allmänt anses, att de böra få samma tid som latingymnasiet.

Två konferenser'vilja ha kyrkohistoria på gymnasiet. Angående den föreslagna religionskunskapen äro meningarna delade. Som- liga hälsa den med tillfredsställelse, andra anse, att den fått för stort utrymme på bekostnad av det specifikt kristna. I överensstämmelse härmed föreslår en konferens, att ämnet på gymnasiet måtte benämnas »kristendom med allmän religionshistoria», en annan föreslår helt enkelt benämningen »kristendom». klEn konferens beklagar, att kristendom icke skall läsas i flickskolans högsta ass. »

Domkapitel.

Samtliga domkapitel äro synnerligen missbelåtna med den för kristendoms- ämnet föreslagna kursplanen. Ofta påpekas, att kommissionens förslag skulle innebära, att det specifikt kristna skjutes tillbaka för det allmänt religionshisto— riska och konfessionslösa.

Bottenskolan. Två domkapitel förmena, att folkskolan ——,i synnerhet nu- mera efter ikraftträdandet av 1919 års undervisningsplan —— saknar förutsätt- nilrligar att meddela >>ett i det hela kvalitativt bättre bildningsresultat än hit- ti s».

Realskolan. Ett domkapitel anser det vara ett missgrepp att begränsa den kyrkohistoriska undervisningen i realskolan till livsbilder; och ett annat yrkar på undervisning i tros- och sedelära även i realskolan. Ofta uttalas, att psalm- studium bör förekomma på realskolestadiet, ett domkapitel yrkar på mera katekesundervisning. Det för realskolan föreslagna timantalet anses alldeles för litet. Som ett absolut minimum fordras två timmar i varje klass. Dessutom anses i synnerhet fjärde klassens kurs vara alldeles för överbelastad.

Gymnasiet. Enhälligt opponeras mot den ställning, som ämnet fått på ny- språkliga gymnasiet och realgymnasiet. Det anses principiellt oriktigt att på högstadiet undandraga de flesta lärjungarna den hjälp till karaktärsdaning och bildande av livsåskådning, som undervisning i religion anses kunna giva.

Ett par domkapitel yrka på en sammanhängande framställning av kyrko- historien även på gymnasiet.

Ett domkapitel anser, att bibelundervisningen fått för liten tid åt sig anslagen på gymnasiet. Ett annat vill införa undervisning om den kristna missionen 'i ring III.

De främmande religionerna anses hava fått alltför mycken tid åt sig an— slagen på kristendomens bekostnad. Ett domkapitel yrkar på att ämnet fort- farande även på gymnasiet benämnes »kristendom».

Den tid, som anslås åt religionskunskapen, anses med hänsyn till det hopade lärostoffet vara för kort för att medge uppnående av det med undervisningen avsedda ändamålet. Allmänt betonas, att två timmar i varje ring och på varje linje bör vara minimum.

Lyceet. Det enda domkapitel, som yttrar sig på denna punkt, anser, att lyceet är ett gott uppslag, som skulle kunna få stor betydelse för prästu:bild- ningen, men att inskränkningen i kristendoms-, respektive religionskunskaps- lektioner, här är en svag punkt.

Myndigheter i övrigt.

Stadsfullmäktige i Nässjö. Den åt ämnet religionskunskap på den nyspråk- liga och den reala linjen å gymnasiet tillmätta tiden är alltför knapp. I syn- nerhet är det oriktigt, att ämnet slopas från schemat under det andra läsårets

ena hälft.

Stadsfullmäktige och magistraten i Söderhamn. Stadsfullmäktige beslöto med 17 röster mot 15 hemställa om konfessionslös religionsundervisning samt yrka avslag på det reservationsvis framförda förslaget om flera undervisnings- timmar i religionskunskap å gymnasiet. Magistraten anser det däremot med hänsyn till religionskunskapens stora allmänbildande betydelse och dess sär- skilda uppgift att bidraga till lärjungarnas karaktärsdaning vara önskvärt att i timplanen för gymnasiet flera undervisningstimmar anvisas åt berörda funne, än vad kommissionen föreslagit. Denna undervisning bör givetvis ansluta sig till och grunda sig på vår nu gällande konfession.

Allmänna Svenska Prästföreningens Centralstyrelse angående omläggning av kristendomsandervisningen. En avsevärd nedsättning i fråga om kristendoms- kunskap har inträtt på folkskolestadiet efter införandet av 1919 års undervis— ningsplan.

Denna erfarenhet bestyrkes på ett synnerligen kraftigt sätt av den rundfråga, som av Svenska Folkskolans Vänner igångsatts. Från 605 skoldistrikt hava svar hittills inkommit; därvid har från 30 håll försports bättre kunskap, från 89 lika god kunskap och från 486 (80 %) sämre kunskap.

Timplan. Realskolan. Det är tydligt, att i folkskolan kan, frånsett avsak— naden av lärobok, icke med två veckotimmar medhinnas detsamma som i realsko- lan med tre, trots kommissionens förhoppning, att den nya kursplanen för folk— skolan skall oaktat den inskränkta tiden medföra »ett i det hela kvalitativt bättre bildningsresultat än hittills».

Gymnasiet. Man måste förvånas över den ogynnsamma ställning, som kom- missionen i sin timplan för det treåriga gymnasiet föreslår för ämnet kristen— dom eller, som det här skall kallas, religionskunskap, på det nyspråkliga och reala gymnasiet. Timantalet skulle för latinlinjen med över 33 % och för öv- riga linjer med 50 % understiga det nuvarande. Då man kan förutse, att med den föreslagna organisationen den nyspråkliga linjen kommer att bliva mycket frekventerad och att den tillsammans med reallinjen kommer att draga till sig flertalet av lärjungarna, inses, vilket försvagande av ämnets ställning kommis- sionen föreslår.

Kursplan. Realskolan. Vad realskolans kurs vidkommer, må påpekas, att Israels historia saknas i kursplanen, så mycket anmärkningsvärdare som den icke heller förekommer i folkskolan.

De många, som sluta med realskolan, få ingen undervisning i något för den kristna livsåskådningen och personligheten så betydelsefullt som den kristna tros- och sedeläran. Även i det nyspråkliga och realgymnasium torde knappast medgivas någon tid häråt på grund av den knappa tid, som är anslagen åt äm- net i sin helhet därstädes.

Särskilt anmärkningsvärd är fjärde klassens årskurs med dess oerhört om— fattande innehåll. Det material, som här samlats, räcker till både för ett läsår och för två.

Gymnasiet. När man läser grunderna för kursplanen för religionskunskap och sedan tänker på den tid, som föreslås åt ämnet, måste man fråga, om kom— missionen kunnat undgå att märka, att den kommit fram med något, som är en psykologisk och pedagogisk orimlighet. Skall ett så ringa timtal, som kom- missionen föreslår, anslås till ämnet, får icke tiden fördelas på sådant sätt, att större delen av den användes till undervisning i icke kristna religionsformer, och detta med en ungdom, som icke förut i skolans undervisning fått någon fast och konkret kristlig livsåskådning sig meddelad.

Psalmstudiet har kommissionen nästan förbisett. Även om det står den en— skilde läraren fritt att till lämpliga litteraturalster räkna psalmer, så är det en anmärkningsvärd brist, att intet positivt är sagt om detta synnerligen betydelse- fulla kursmoment. Man har svårt att tolka det på annat sätt än som ett rent förbiseende av kommissionen.

Bibelundervisningen har å detta högre stadium fått ett synnerligen trångt utrymme. Ett införande i bibelns andliga varld skulle på grund av lärjungar- nas större mognad i högsta klasserna vara av 'det allra största värde.

ommissionen har mycket ringa intresse för lärjungarnas religiösa kristliga fostran. Man har grundad anledning att hysa de allvarligaste farhågor för att en undervisning efter kommissionens linjer skall mynna ut i andlig rotlös— het och skepticism. ' ,

Centralstyrelsen finner såväl timplaner som kursplaner för ämnet kristendom i kommissionens förslag vara synnerligen otillfredsställande och i stort sett in— nebära betydande, i vissa delar rent av ödesdiger försämring av den nuvarande undervisningsplanen. Centralstyrelsen får därför på det bestämdaste avstyrka förslaget.

Modersmålet.

Allmänna läroverk.

Mål. Få konferenser uttala sig om det för ämnet uppställda målet, men de, som yttra sig på denna punkt, äro i stort sett tillfredsställda.

Kursfördelning. Åtskilliga kollegier mena, att fara föreligger för att nödig kunskap i svensk grammatik icke skall kunna meddelas i kommissionens real- skola, detta dels emedan en del av de år, som nu tillbringas i realskolan, enligt kommissionens förslag skulle förläggas till folkskolan, dels emedan det för "grammatikbildningen ,så betydelsefulla tyska språket icke längre skall vara begynnelsespråk.

Somliga kollegier vilja hava mera rättskrivning, än kommissionen föreslagit. Översikt av svenska språkets historia, behandling av språkriktighetsfrågor, verslära, grundligare studium av äldre svensk litteratur, uteslutande av diskus- sionsövningarna äro exempel på här och var uttalade särskilda önskemål.

De konferenser, som uttala sig om den föreslagna ferieläsningen i svensk lit- teratur, tillstyrka densamma, somliga vilja till och med hava den utsträckt till exempelvis hela gymnasiestadiet och det högsta realskolestadiet.

Den föreslagna tiden för uppsatsskrivningarna anses vara absolut otillräck- lig, för att eleverna skulle kunna medhinna ett ordentligt utfört arbete. Som- liga påyrka, att åt uppsatsskrivningen i klass 2—4 anslås särskild tid.

Timplan. Alla konferenser utom Strängnäs, som till och med finner 6 vecko- timmar i klass 1 vara väl rundligt tilltaget, anse den åt ämnet anslagna tiden vara otillräcklig, för att man skall kunna uppnå det av kommissionen uppställ- da målet. I synnerhet fordras ökning av timantalet i någon av realskolans högsta klasser, helst klass 4, och i ring I. Enstaka röster höjas också för en ökning av timantalet i klass 1.

Härjämte påpekas, att ämnet bör erhålla samma timtal inom varandra mot- svarande skolformer och utbildningslinjer. Latinlyceets klass 2 behöver så- lunda samma timantal som motsvarande klass i andra skolformer för att kun- na nå samma resultat, och reallinjen behöver synnerligen väl samma. timantal som övriga linjer.

Konferenserna i Falun, Gävle, Kalmar, Nyköping, Södermalm, Norra real, Östermalm och Katarina ansluta sig helt eller delvis till .det utlåtande, som avgavs av modersmålssektionen vid läroverkslärarmötet 1 augusti 1922.

I allmänhet anses ämnets ställning försvagad enligt kommissionsförslaget jämfört med dess ställning för närvarande. Detta anses gälla 1 synnerhet real- skolan och realgymnasiet.

Kommunala mellanskolor.

I allmänhet opponeras mot införandet av dansk och norsk läsning i realsko- lans högsta klass, emedan tiden icke anses kunna komma att räcka till.

En del kollegier avstyrka förslaget om obligatoriskt feriearbete såsom va- rande av föga betydelse.

Exempel å enstaka, här och där uttalade önskemål äro läsning av litteratur- historia, deklamationsövningar, verslära.

Kollegiet i N ederkalix påyrkar, att svenska språket i gränstrakter bör bere— das större plats å realskolans timplan, än vad skolkommissionen föreslagit. Beträffande timplanen föreslås i allmänhet en utökning av lektionernas an-

tal i klass 4 med en timme, som, enligt vad ett kollegium föreslår, lämpligen skulle kunna tagas från historien, medan man däremot ganska allmänt före- slår begränsning av lektionernas antal i klass 1 till fem.

Åtskilliga kollegier anse, att särskild tid bör anslås åt skrivningarna i klass 3 och att denna tid bör hava en längd, motsvarande 3 lektionstimmar och mel- lanliggande raster.

Högre flickskolor.

Mot det för undervisningen i såväl flick- som realskolan uppställda målet hava kollegierna i allmänhet intet att erinra.

Vad kursplanerna för flickskolan av A-typ beträffar, anses grammatikunder- visningen alltför sammanträngd. Det är ett ganska allmänt önskemål, att un- dervisningen i grammatik bör utsträckas även till klass 4. Rättskrivningen anses också sluta på ett för tidigt stadium. Å andra sidan anses litteraturhistorien komma att börja på ett för sent stadium. Åtskilliga kollegier föreslå därför, att den skall börja redan i klass 4.

Vad timplanen angår, betonas ofta, att de uppställda målen äro omöjliga att uppnå på de för ämnet anslagna tiderna. Däremot föreligger ingen enighet om i vilken eller vilka klasser ökningen i timantal bör genomföras. Somliga före— slå lågstadiet, andra åter högstadiet. Ett kollegium vill öka tiden i flickskolans högsta klass med en timme på historiens bekostnad. Ett kollegium vill taga tiddfrån de reala ämnena för att kunna öka modersmålsundervisningen på hög- sta iet.

Högre goss- och samskolor. Enskilda mellanskolor.

I allmänhet uttalas tillfredsställelse med såväl mål som metod för svensk— undervisningen i realskola och på gymnasium. Dock uttalas ofta, att det torde komma att möta svårigheter att hinna genomgå de föreslagna kurserna på de anslagna tiderna, i synnerhet på gymnasiet. Åtskilliga konferenser förmena, att den grammatiska grund, som lägges i folkskolan, sannolikt kommer att bliva mycket svag, i synnerhet som det förnuftiga ändamålet med grammatik— studiet. läsningen av främmande språk, där saknas. Ett par konferenser fram— hålla, att tillräcklig tid bör anslås åt skrivningarna och att denna tid bör tagas även från andra ämnen än svenska. Ett par konferenser påpeka också, att de isländska sagorna ävensom runinskrifter och landskapslagar icke böra uteslutas samt att läsningen av Shakespeare lämpligen kan uppskjutas till andra eller tredje ringen.

Införandet av obligatoriskt feriearbete i form av litteraturläsning hälsas i allmänhet med tillfredsställelse.

Amneskonferenserna vid Beskowska skolan, Vv'hitlockska samskolan och Upp- sala enskilda läroverk och' privatgymnasium ansluta sig helt eller delvis till det uttalande, som gjordes av sektionen för svenska vid läroverkslärarmötet

1 9 2 2 . Myndigheter i övrigt.

Folkskolinspektör lVestbcrg opponerar mot att modersmålsundervisningen i folkskolan skall komma att läggas så, att den förbereder för läroverkens språk- undervisning.

Folkskolestgrelsen i Ludvika. Undervisningsplanen för folkskolan bör om- arbetas, särskilt beträffande ämnet modersmålet. Modersmålets kursplan bör omarbetas så, att ökat utrymme beredes för undervisningen i form- och sats—

däraf samt för tillämpningsövningar, på det att undervisningen i de främmande språken måtte få en fast grammatisk grund.

'»wiKlommunala mellanskolmnas lärarförening. Undervisningen i bottenskolan bör" läggas så, att kunskaperna i modersmålet bli grundligare än nu är fallet.

Latin.

' m ' Allmänna läroverk.

T*Enhälligt opponeras mot förslaget att förlägga den grundläggande latin- undervisningen till realskolan. Som motiv härför anföres framför allt svårighe- tenfatt erhålla kompetent latinlärare vid mindre realskolor samt vidare ehuru i mindre omfattning —— den ojämnhet i kunskaperna, som sannolikt skulle kom- äna-att förefinnas hos från olika realskolor utexaminerade lärjungar vid deras ankomst till gymnasiet, något som sannolikt skulle komma att medföra, att man lif första ringen nära nog finge börja om från början. För att kompensera dessa ollägenåieter föreslås stundom, att latinstudiet bör påbörjas redan i realskolans 'k' as's .

' 3 Av de föreslagna skolformerna anses latinlyceet bäst främja latinstudiet. Denna skolform är därför i allmänhet föremål för konferensernas synnerliga ”gillande.

Andra av kommissionen föreslagna nyheter, som i allmänhet vunnit konfe— rensernas bifall, äro 1) skriftliga översättningar från svenska till latin, 2) upp- skjutandet av studiet av den grekisk-romerska forntidens historia till ring II () h? 3) möjligheten att få detta studium förlagt till latinlektionerna. Beträf- "f, fnlde punkterna 2) och 3) äro meningarna dock något delade. ””Några konferenser ställa sig tveksamma till den föreslagna nyspråkliga lin- 'j 'n; då många av de gymnasister, som enligt nuvarande gymnasieordning skulle '_läs'a latin, skulle komma att välja denna linje, med påföljd att latinstudiet skul- lffkomma att minskas. För att förhindra denna verkan av det nyspråkliga gymnasiets inrättande föreslår kollegiet i Vänersborg obligatoriskt latinstudium på'l'tlenna linje. låt"-Med hänsyn till att den grundläggande latinundervisningen förlagts till real- skolan, anses ämnet sämre tillgodosett enligt förslaget än enligt nuvarande un— ;dervisningsplan.

'; 1'[

i > i;; Kommunala mellanskolor.

,,(Latinundervisning i realskolan avstyrkes ganska enhälligt, dels på grund av brist på kompetent lärare i ämnet vid mindre realskolor, dels av schematekniska skäl. För att icke schemat skall bliva alltför söndertrasat i klass 4, föreslås, att'de, som läsa latin, och de, som läsa franska, böra åtnjuta samma frihet från övriga. ämnen. Ett kollegium föreslår i stället för latinläsning i realskolan av- giftsfria feriekurser i latin.

J—lli

De kollegier, som yttrat sig i ämnet, anse, att latinet helst bör helt förläg- gas t1ll gymnasiet, beroende på svårigheten att inom realskolan anskaffa lärare få:-Eid erforderlig kompetens för denna undervisning.

Högre Hickskolor.

My.. *Vi-n'.

'.':

Högre goss- och samskolor.

I allmänhet ställa sig kollegierna ganska avvisande gentemot latinstudium i realskolan, detta av fruktan för att kompetenta lärare icke skola finnas vid alla realskolor. En konferens anmärker dock, att det likväl är bättre med latinstudiet fördelat på fyra än på tre år. Som garantier för att latinundervisningen i real- skolan skall bliva av något värde, föreslår en konferens, 1) att den vid alla real— skolor meddelas av lärare, som ha verklig kompetens att undervisa i latin, 2) att sådan undervisning meddelas till och med för en enda av klassens lärjungar, om antalet latinväljare skulle vara så litet, 3) att inträdesprövningi latin göres obligatorisk för gymnasiet, 4) att det timantal, som behöves för latinundervis- ningen, ej vinnes genom uppoffrande av lektioner i tyska utan eventuellt av tim— mar tillhörande ämnesgruppen fysik-kemi.

En konferens betecknar den föreslagna översättningen från svenska till latin som en vinst.

Domkapitel. Visby. Särskilt latinets ställning torde på det föreslagna gymnasiet bli ännu svagare än vid det nuvarande. .

Stockholms stads konsistorium. Konsistoriet finner det vara fara värt, att vid åtskilliga realskolor, särskilt i landsorten, kompetenta undervisare i latin icke skola vara att tillgå. De klassiska språken böra erhålla sitt tillbörliga utrymme, utan att därvid undervisningen i moderna språk eftersättes.

Myndigheter i övrigt.

Stadsfullmäktige i Nässjö. Intet bärande skäl finnes för att meddela under- visning i latin i realskolan. På många platser skulle stora svårigheter möta att finna kompetenta lärare i ämnet. I Nässjö finnes för närvarande ej någon sådan lärare. '

Grekiska.

Allmänna läroverk.

I allmänhet uttalas gillande av det uppställda målet och den föreslagna kurs- fördelningen.

Enhälligt opponeras emellertid mot det föreslagna skriftliga provet på gym— nasiet och i studentexamen. Som skä-l härför anföres, dels att ämnet läses så kort tid, att ett skriftligt prov skulle sakna varje betydelse, dels att det skulle bliva svårt att finna lämpliga texter, dels och framför allt att den ensidigt gram- matiserande prägel, som vilade över studiet av ämnet före senaste läroverks- reform, men som man genom denna lyckades avskaffa, genom ett införande av skriftligt prov i grekiska ånyo skulle komma att påtryckas undervisningen i ämnet.

Moderna språk.

Allmänna läroverk.

Enhälligt anses, att det av alla skolans ämnen är de moderna språken, som skulle förlora mest på den föreslagna omorganisationen. Det anses i allmän- het 1cke möjligt att med den 6-åriga folkskolan som bottenskola med allenast

ett års förlängning av studietiden uppnå ett tillfredsställande språkbildnings- resultat, detta dels på grund av den stora förlusten av lektioner just på det åldersstadium, där förmågan att inlära vokabler och paradigmer förmenas vara störst, dels på grund av språkens försenade inträde på schemat och därav föran- leddspråkträngsel, vilken sistnämnda omständighet skulle komma att medföra, att lärjungarna icke hunne smälta elementen av det ena språket, förrän de hade att taga itu med ett nytt, varigenom förväxling och förvirring i begreppen lätt skulle kunna uppstå. Ofta uttalas, att den av kommissionen föreslagna anord- ningen av språkundervisningen skulle till den grad sänka kunskapsnivån, att den komme att i högsta grad försvåra vetenskapliga studier på de stora kultur- språken och därigenom indirekt sänka hela bildningsnivån.

Vad realskolan beträffar, uppställes ofta som ett oeftergivligt minimum den undervisningstid i moderna språk, som den nuvarande kommunala mellansko- lans timplan upptager.

Beträffande gymnasiet är det ett ofta framkommande önskemål, att på varje »linje ett språk borde vara huvudspråk och intaga en mycket stark ställning, att intet modernt spåk finge helt saknas på någon gymnasielinje samt att alla språ- ken böra föras fram till studentexamen. Ofta uttalas, att särskilt realisternas språkkunskap skulle bliva ödesdigert svag genom den föreslagna omorganisa- tionen.

Den av kommissionen föreslagna. nyspråkliga linjen anses i allmänhet alltför svag, i det att den saknar nödig koncentration omkring ett huvudspråk och icke för fram alla språken till studentexamen; den avstyrkes därför merendels i den av kommissionen föreslagna formen.

Vad språkföljden beträffar, yrkas ganska enhälligt, att tyskan måtte bliva. begynnelsespråk. Härjämte anmärka några konferenser på de alltför många språktyperna i realskolan, något som skulle medföra svårigheter vid flyttning från en skola till en annan och framtvinga linjeuppdelning redan på realskole- stadiet. Därför yrkas, att utom typen tyska-engelska endast typen engelska— tyska måtte få förekomma.

Den föreslagna utsträckningen av den s. k. imitaliva metoden förkastas enhäl- ligt av dem, som yttra sig på denna punkt.

Tyska. Detta språk anses vara det, som drabbas hårdast av den föreslagna omorganisationen. Timantalet förmenas böra genomgående ökas, men i syn- nerhet anses tyskans ställning vara till ytterlighet försvagad å latingymnasiets greklinje och å realgymnasiet.

Engelska. Många konferenser beklaga djupt, att engelskan helt uteslutits från latingymnasiet, och åtskilliga anmärka även på engelskans förmenta allt- för svaga ställning på realgymnasiet. En konferens påyrkar en jämnare för— delning av de åt ämnet anslagna timmarna, så att gymnasiets timantal ökades. mot att ämnet finge vidkännas någon minskning i timantal i realskolan. Ett kollegiirm vill utbyta latingymnasiets fysiklaborationer mot engelska eller geogra 1.

Franska. I allmänhet uttalas full tillfredsställelse med den för ämnet före- slagna kursplanen. Ofta ges till och med uttryck åt den uppfattningen, att franskan blivit otillbörligt tillgodosedd på övriga moderna språks bekostnad. Ett par kollegier anse, att franskan på nyspråkliga linjen bör göras obliga- torisk under fyra hela läsår, vare sig dessa beroende på läroverkets blivande organisation —— komma att helt förläggas till gymnasiet eller delvis även till realskolan.

Skrivningen Realskolan. Ofta påpekas, att den tid, som anslås till skriv- ningar på realskolestadiet, bör göras tillräckligt lång, detta för att förebygga slarv och hastverk. I realskolan anses i allmänhet skrivningar i två moderna språk böra förekomma, därvid valfrihet bör äga rum mellan reproduktion och

översättning till det främmande språket. Somliga vilja hava enbart översätt- ning till det främmande språket.

Gymnasiet. Synnerligen enhälligt avstyrkas de föreslagna skriftliga pro- ven från det främmande språket till svenska, vad .de germanska språken be- träffar. Ifrågavarande prov anses alldeles för lätta och ägnade att försvaga fastheten 1 grammatikkunskaperna. Åtskilliga konferenser anse däremot, att det av kommissionen föreslagna översättningsprovet från det främmande språ- ket med fördel skulle kunna användas, vad franskan beträffar.

Ämneskonferenserna 1 moderna språk 1 Borås, Falun, Gävle, Nyköping, Sö— dermalm och Växjö samt kollegiet vid Katarina realskola ansluta sig helt eller delvis till det uttalande, som gjordes av sektionen för moderna språk vid läro— verkslärarmötet 1922.

Kommunala mellanskolor.

Några kollegier anse, att de av kommissionen föreslagna kursplanerna skulle medföra en försämring av språkkunskaperna i realskolan. De kommunala mel- lanskolorna äro dock icke på långt när så missbelåtna som statsskolorna.

Vad språkföljden beträffar, yrka de flesta kollegierna på att tyskan bör vara

l begynnelsespråk. Några finnas även, som anse det lämpligast att börja med engelskan. Några kollegier framhålla olämpligheten av de många språkföljds- typerna.

Tyska. Åtskilliga kollegier giva uttryck åt den uppfattningen, att den kraf- tiga reduceringen av timantalet för ämnet tyska, jämfört med vad som gäller för den nuvarande kommunala mellanskolan, skulle medföra en avsevärt för- sämrad ställning för nämnda språk.

Engelska. Mot den för ämnet i realskolan föreslagna timplanen förekomma i allmänhet inga anmärkningar. Ett kollegium vill minska den åt ämnet an- slagna )tiden till förmån för tyskan (i samband med omkastning av språk— följden .

Franska. Med den för franskan föreslagna kursplanen för realskolan är man icke synnerligen belåten. Ofta uttalas önskvärdheten av att lärjungarna be- redas tillfälle att i klass 4 samtidigt läsa både franska och matematik. En ämneskonferens vill ha ämnet fördelat på realskolans båda högsta klasser.

Skrivningar. Reproduktionernas betydelse anses i allmänhet hava blivit överskattad. Många kollegier uttala, att översättningsprovet från svenska till det främmande språket alltjämt bör förekomma i realexamen.

Minst tre lektionstimmar anses böra anslås .åt skrivningarna även i klass 3.

Högre flickskolor.

De främmande språken anses i allmänhet ha fått en avsevärt försvagad ställ- ning i flickskolan, detta dels till följd av språkens försenade inträde på sche- mat, dels på grund av den svaga grammatiska grund, som förmenas vara lagd i bottenskolan.

Åtskilliga kollegier påpeka, att skolan bör giva eleverna en säker gramma- tisk kunskap.

Ett kollegium uttalar sin förkastelsedom över den imitativa metoden. Angående .den av kommissionen föreslagna fria språkföljden äro meningarna delade. Somliga ansluta sig till densamma. Andra påyrka fast språkföljd, där- vid somliga hålla på typen tyska-engelska, andra på typen engelska-tyska. Lin- köpings kollegium vill ha franska som begynnelsespråk, åtminstone i Linkö- ping. Ett kollegium påpekar, att tyska under inga förhållanden bör inträda som tredje språk.

Första språket. Några kollegier anse timantalet för lågt. Ofta uttalas, att skrivning i det grundläggande språket bör förekomma även i klass 6 i flick— skola av A-typ och att skrivning till det främmande språket bör förekomma i klass 5. Några kollegier anse det alldeles för litet med två veckotimmar i klass 4 och 5.

Andra språket. Mot de föreslagna kursplanerna framställas inga nämnvärda. anmärkningar.

Det tredje språket anses i allmänhet styvmoderligt behandlat. Ett kollegium menar, att detsammas timantal bör sättas till minst 10 timmar i flickskola av A-typ. Ett annat förmenar, att det fått en så pass ogynnsam ställning, att dess berättigade plats på schemat kan ifrågasättas. Somliga kollegier framhålla olägenheten av att undervisningen i det tredje främmande språket skall beröva studiebegåvade lärjungar möjlighet att deltaga i undervisningen i matematik.

Åtskilliga kollegier ställa sig ganska avvisande mot skrivningar från det främmande språket till svenska.

Beträffande de främmande språkens ställning i realskolan och gymnasiet på- träffas här och där en del uttalanden, som gå i samma riktning som de, som gjorts av allmänna läroverk.

Högre goss- och samskolor. Enskilda mellanskolor.

Ifrågavarande läroanstalter göra ungefär samma uttalanden som stats- skolorna. Dock ställer man sig icke fullt lika avvisande till den nyspråkliga linjen å gymnasiet utan förordar dess genomförande i praktiken, dock med vä- sentlig förstärkning av de moderna språkens ställning på de naturvetenskapliga ämnenas bekostnad.

Folkskoleseminarier.

Uppsala. Reduktionen av timantalet för de främmande språken såväl i real— skolan (med ungefär en fjärdedel) som på gymnasiet måste ofrånkomligen med- föra en försvagning av dessa ämnen. Språken komma att. inträda i för snabb

följd. Skara. Tyskan bör vara begynnelsespråk.

Växjö. Beträffande gymnasiet synes det kollegiet anmärkningsvärt, att tim— talen för engelska och tyska på alla linjer utom den nyspråkliga blivit så kraf— tigt reducerade.

Landskrona. Att realgymnasiet får språkundervisningen försämrad, är inga- lunda något gott.

Karlstad. Erfarenheten ger vid handen, att det möter stora svårigheter att införa två främmande levande språk i undervisningen med blott ett års mellan- rum. Att kommissionen satt engelskan som begynnelsespråk, torde snarare skärpa än minska olägenheten av att det andra språket inträder så tidigt.

Myndigheter i övrigt. '

F olkskolinspektör Kjellmark har den erfarenheten från Malmö kommunala mellanskola, att språkstudierna måste vinna på att påbörjas vid en något högre ålder, än nu i de allmänna läroverken och flickskolorna är fallet.

Folkskolinspektör Wallin. Resultatet av språkundervisningen vid kommu- nala mellanskolor och högre folkskolor ger ingen anledning till farhågor för att

studiet av de främmande språken skulle bli lidande av att språkundervisningen i läroverkets båda lägre klasser bortfölle.

F olkskolinspektör Westberg. Att kommissionen kommit till den slutsatsen, att språkstudierna utan risk kunna uppskjutas, är enbart glädjande.

F olkskolestyrelsen i Härnösand. Att undervisningen i främmande språk upp- skjutes i tre hela år, innebär uppenbarligen en avgjord försvagning av studie— resultatet.

Jönköpings kommunala folkskolinspektör. Tillräcklig grund föreligger icke för invändningen, att man av hänsyn till undervisningen i främmande språk bör motsätta sig förslaget om en 6-årig allmän bottenskola.

Kollegiet vid Privata högre lärarinneseminariet i Stockholm. Den oerhört starka sammanträngningen av det stora kunskapsstoffet inom realskolan, som ,den 6-åriga bottenskolan skulle nödvändiggöra, skulle i alldeles sär- skilt hög grad inverka menligt på språkundervisningen. Denna bleve därige- nom berövad fördelen av att åtminstone ett främmande språk finge börja på ett åldersstadium, då barn ha särskilt stor lätthet för inlärandet av främ- mande ord och ljud. Att det andra främmande språket skulle inträda i under- visningen redan ett år efter begynnelsespråket, står i strid med allt vad peda- gogisk erfarenhet ger vid handen. Det tredje skulle läsas under endast ett år. Det är alldeles otänkbart, att med en sådan anordning tillräckligt utrymme och arbetslugn kunde beredas vare sig för den nödvändiga grammatiska be- arbetningen av språkmaterialet eller för det grundliga innötandet av ord och fraser, som är ett oundgängligt villkor för att barnen skola komma fram till att i någon mån använda det främmande språket som uttrycksmedel.

Stadsfullmäktige i Sölvesborg. Det kan ifrågasättas, om det för vinnande av en noggrannare grammatisk kunskap kan vara klokt att börja med engelskan. Det är ovisst, om man med den avsevärt minskade tiden för tyskan kan begära ett skriftligt prov i realexamen av något värde i detta ämne.

Kommunala mellanskolornas lärarförening. Enligt förslaget skulle kunska— perna i tyska avsevärt sänkas. Då det visat sig, att vid de kommunala mel— lanskolorna de främmande språken äro de mest krävande ämnena, bör större ut- rymme tillerkännas språkundervisningen, än kommissionen föreslagit. Den tid, som för närvarande är anslagen ».till skolskrivningar i realskolan, bör icke in- skränkas.

Historia.. Allmänna läroverk.

Åtskilliga konferenser anse den åt ämnet anslagna tiden vara för knappt tillmätt, åtminstone på gymnasiet och i synnerhet på realgymnasiet, där den vid- tagna inskränkningen av historieundervisningen anses skäligen omotiverad.

Mot den föreslagna ekonomiläran ställa sig konferenserna ganska skeptiska. Den anses ligga över såväl lärarens kompetens som lärjungarnas utvecklings— grad. Några konferenser Vilja hava den överflyttad till geografilektionerna.

Mot samhällsläran ställer man sig mera förstående, i synnerhet mot dess före- komst på gymnasiet, dock ingalunda enhälligt.

Ganska enhälligt opponeras mot den perspektioz'ska metoden, om denna skall anses innebära, att de gångna historiska epokerna angå oss mera, i den mån

de ligga oss närmare i tiden. Särskilt studiet av antikens historia anses tack vare denna metod hava blivit särskilt missgynnat. Angående lämpligheten av dess fakultativa förläggning till latinlektionerna på latingymnasiet äro me- ningarna delade.

Förslaget om tillämpande av den synkronistiska metoden har vunnit enhällig anslutning.

Äskilliga konferenser fordra ökning i timantalet i klass 3 med en timme. Det anses komma att verka intressedödande, att ungefär samma. historiekurs under lärogångens lopp kommer att upprepas tre gånger.

Borås, Falun, Gävle, Hudiksvall, Härnösand, Karlstad och Nyköping ansluta sig till det uttalande, som gjorts av sektionen för historia och geografi vid läro- verkslärarmötet i Stockholm 1922.

Kommunala mellanskolor.

I allmänhet uttalas tillfredsställelse med den för ämnet föreslagna kurs- planen för realskolan. Dock påpekas ofta, att ämnet fått väl liten tid åt sig anslagen. I synnerhet anses timplanen för klass 1 väl knapp. Ett kollegium Iflöreslår, att i denna klass en lektion tages från ämnet svenska och lägges till istorien.

Det enda kollegium, som uttalar sig om samhällsläran, anser den vara av den beskaffenhet, att den föga lämpar sig för ett mera ingående studium vid den ålder, det är fråga om i realskolan.

Högre flickskolor.

I allmänhet uttrycka kollegierna sin belåtenhet med den för flickskolan före— slagna historieundervisningen. Några anse dock kurserna väl överbelastade. Detsamma säges av åtskilliga kollegier med mera skärpa om historieundervis— ningen i realskolan.

Forntiden och medeltiden anses i allmänhet för knapphändigt tillgodosedda. Mot samhällsläran tyckas kollegierna icke hava någon invändning att göra. Däremot är man mera avvisande mot den föreslagna ekonomiläran. Ett kol— legium vill ha den förlagd till geografilektionerna.

Ett par kollegier anmärka på att samma historiekurs skulle komma att genomgås så många gånger, något som anses vara ägnat att giva lärjungarna leda vid ämnet. '

Högre goss- och samskolor. Enskilda mellanskolor.

I allmänhet anses resultatet av undervisningen komma att bliva sämre än för närvarande, detta i synnerhet på realgymnasiet. Timantalet anses genom- gående otillräckligt.

Den perspektiviska metoden anses i allmänhet ha drivits för långt. Sålunda anses antiken hava blivit alldeles för missgynnad.

Den föreslagna parallelliteten vid läsningen av svensk och allmän historia röner i allmänhet bifall. Kollegiet vid Beskowska skolan meddelar dock, att den allmänna historien alltsedan år 1906 vid nämnda skola med gott resultat lästs före den svenska.

De kollegier, som uttala sig om den föreslagna kursen i ekonomilära, synas helst vilja ha den slopad.

Folkskoleseminarier.

Landskrona. Samma kurs i historia som den nuvarande skall å det blivande gymnasiet inhämtas på 10 timmar i stället för på nuvarande 12, och dessutom lägges till denna kurs ett så drygt ämne som ekonomilära.

Myndigheter i övrigt.

* Länsstyrelsen i Västerås. Kravet på undervisning i ekonomiska ting har ej blivit tillgodosett, då tillräckliga garantier för lärarnas kunskaper i ämnet ej givits.

Filosofi.

Allmänna läroverk.

I allmänhet uttala konferenserna sin tillfredsställelse med den för ämnet , föreslagna kursplanen. Synnerligen enhälligt framhålles dock, att logiken icke I får uteslutas från ämnets kursplan. Med det av kommissionen antydningsvis i framförda förslaget, att jämväl undervisning i filosofiens historia i någon mån skall komma att meddelas, uttalas tillfredsställelse. Koncentreringen av ämnet till ett läsår betraktas som en fördel. Några kon- ferenser vilja dock därutöver ha en timme anslagen åt ämnet i ring II. Angående lämpligheten av förändringen av ämnets namn äro meningarna.

delade. Högre nickskolor.

Angående lämpligheten av införandet av ämnet psykologi i flickskolans av A-typ högsta klass äro meningarna synnerligen delade. Somliga kollegier anse, att psykologi är ett ämne, som nog skulle kunna vara av betydelse för ele— verna i flickskolans högsta klass, andra — och de äro i majoritet -—— mena, att den åt ämnet anvisade tiden skulle användas vida bättre, om den i stället an— sloges till undervisning i kristendom, på det att eleverna i flickskolans högsta klass icke måtte sakna undervisning i detta för karaktärsdaningen så viktiga amne.

Högre goss- och samskolor.

I allmänhet är man nöjd med den föreslagna kursplanen. Angående lämp- ligheten av logikstudiets uteslutande äro meningarna delade.

Amneskonferensen i Saltsjöbaden anser förslaget att införa psykologi i flick- skolan tillhöra de värdefullare nyheterna i kommissionens förslag.

Geografi.

Allmänna läroverk.

Realskolan. I allmänhet uttalas tillfredsställelse med den för ämnet före- slagna kursplanen. Mot kursfördelningen framkomma här och där enstaka anmärkningar, såsom t. ex. att koloniernas geografi icke hör läsas före moder- ländernas. Åtskilliga kollegier anse kursen för klass 1 och i synnerhet klass 3 för dryg att medhinna.

Gymnasiet. Mot ämnets ställning på den nyspråkliga linjen förekommer ingen annan erinran än att några kollegier anse det pedagogiskt mindre lämp- ligt, att ämnet skulle vila i ring II för att därefter upptagas igen i ring III.

Däremot beklagas djupt och enhälligt, att ämnet uteslutits från latin- och reallinjernas timplaner. På latingymnasiet anses ämnet böra intaga fysikens plats, och även på realgymnasiet förmenas ämnet på grund av sitt stora bild— ningsvärde böra hava en given plats. Dessutom anses den föreslagna ekonomi- läran behöva en gymnasiekurs i ekonomisk geografi såsom underlag.

Borås, Gävle, Härnösand, Luleå, Norrköping, Nyköping och Nya elementar- skolan i Stockholm ansluta sig till det uttalande, som gjordes av historie- och geografisektionen vid läroverkslärarmötet 1922.

Göteborgs högre latinläroverk, Uppsala och Västerås ansluta sig till Äströms och Fåhrzeus, reservation beträffande geografien på latingymnasiet.

Kommunala mellanskolor.

De flesta kollegierna uttala sin anslutning till skolkommissionens förslag. Dock anse några, att den tredje veckotimmen lämpligast bör förläggas till klass 3 såsom varande den klass, som har den mest krävande kursen.

Högre flickskolor.

De föreslagna kurserna anses i allmänhet omöjliga att medhinna på den för ämnet anslagna tiden. Ökning av timantalet föreslås därför än för den ena klassen och än för den andra. Åtskilliga kollegier anse geografien i flickskolan hava blivit sämre ställd, än för närvarande är fallet, och opponera i synnerhet emot att ämnet icke föres upp i flickskolans högsta klass. Om undervisningen i geologi bör meddelas i samband med geografi- eller kemilektionerna, därom äro meningarna delade-.

Högre goss- och samskolor. Enskilda mellanskolor.

Realskolan. I allmänhet uttalas tillfredsställelse med den föreslagna kurs- planen. I synnerhet anses det av några konferenser vara en fördel, att de främmande världsdelarnas geografi läses före Europas.

Gymnasiet. Mot den för det nyspråkliga gymnasiet föreslagna geografi- kursen har man i allmänhet ingenting att anmärka. Dock beklagar en konfe- rens, att ämnet förlägges till ring I och III med överhoppande av ring II, nå— got som icke minst ur koncentrationssynpunkt anses otillfredsställande. ,

Däremot beklagas djupt och enhälligt, att ämnet uteslutits från latin- och realgymnasiets kursplan. En konferens förmenar, att ekonomiläran under så- dana förhållanden lätt skulle förlora sig i tomma abstraktioner. I synnerhet på realgymnasiet anses ämnet ha en given plats att fylla.

Flickskolan. Två konferenser anse, att ämnet fått en försämrad ställning, såtillvida som det icke skall läsas i sista klassen.

Folkskolesem'marier.

Karlstad. Konferensen i geografi anser, att åtminstone tvenne veckotimmar i någon av ringarna på såväl latin- som realgymnasiet respektive lyceet böra an— slås till geografiundervisning, vilket även torde kunna ske, utan att kommis- sionens syfte med linjedelningen rubbas.

Matematik.

Allmänna läroverk.

Realskolan. Åtskilliga kollegier framhålla nödvändigheten av att garantier nppställas för att folkskolans kurs är ordentligt inhämtad vid inträdet i real- skolan. Ett par kollegier anse, att realskolans kursplan är tillfredsställande. De flesta anse dock, att studieresultatet skulle bliva sämre än för närvarande, detta emedan den för ämnet anslagna tiden icke skulle bliva tillräcklig för upp— nåendet av det uppställda målet. I synnerhet tyckes klass 3 anses vara särskilt överbelastad. Somliga anse, att ekvationsläran inträder på ett för tidigt sta'— dium. I allmänhet opponeras emot att de, som i klass 4 läsa latin eller franska, skola komma att åtnjuta inskränkning i, respektive befrielse från matematik-

undervisning. _ Latingymnasiet. Atskilliga anse, att latingymnasiets kurs är för liten för att kunna utgöra nödig grundval för fysikundervisningen. Andra _ och de

äro flertalet —— finna, att matematiken helt skulle kunna strykas från latingym- nasiet såsom varande utan betydelse för dess elevers fortsatta utbildning. Ett

' kollegium anser dock den föreslagna kursen för liten för blivande jurister och i nationalekonomer. * N yspråkliga gymnasiet. I allmänhet anses matematiken för svagt företrädd och kursplanen präglad av dilettantmässighet. Amnet anses böra läsas även i sista ringen och förekomma som prövningsämne i studentexamen.

Realgymnasiet. I allmänhet uttalas betänkligheter mot den föreslagna kurs- planen. Kunskapsresultatet anses komma att bliva sämre än vad för närvaran— de är fallet. Ofta påträffas det önskemålet, att en kurs i integralräkning bör införas på realgymnasiet. Vidare anses planimetri och trigonometri böra ge— nomgås i en och samma klass.

Den differentierade reallinjen anses av åtskilliga obehövlig och framför allt olämplig för blivande jägmästare, då dess matematikkurs saknar kapitlen om serier. sammansatt ränta och rymdgeometri.

Hudiksvall, Norrköping och Växjö ansluta sig till det uttalande, som gjordes av sektionen för matematik vid läroverkslärarmötet i Stockholm 1922.

Kommunala mellanskolor.

I allmänhet uttalas tillfredsställelse med kursens föreslagna omfattning, som nära överensstämmer med vad för närvarande gäller. Däremot anses timplanen, som med 2 timmar understiger den i de kommunala mellanskolorna i allmänhet tillämpade, vara alltför snäv. I synnerhet påyrkas utökning av tredje klassens timplan med en veckotimme.

Åtskilliga kollegier anse, att sifferekvationer icke böra förekomma i klass 1. Särskilda skrivningar i ämnet anses böra förekomma jämväl i klass 3. De anses höra i såväl klass 3 som klass 4 omfatta en tid, motsvarande 3 lektions- timmar och mellanliggande raster.

Ett kollegium yrkar, att alla elever skola vara. skyldiga att läsa matematik i klass 4.

Högre flickskolor.

Meningarna äro ganska delade. Somliga anse, att kurserna i ämnet för flick- skolan äro Väl avvägda, såväl beträffande läroinnehåll som timfördelning. And- ra anse kurserna Väl dryga och ägnade att framkalla överansträngning. För att råda bot härför föreslås, dels att bokföringen helt uteslutes eller begränsas

till ett läsår dels ock att kursen i ämnet begränsas, så att den icke kommer att gå utöver vad som föreslagits för realskolan.

Ett par kollegier anse, att det är olämpligt att börja med ekvationer redan i första klass.

Några kollegier påpeka det bristfälliga i den anordningen, att möjlighet sak- nas för dem, som så önska, att läsa både matematik och det tredje språket sam- tidigt.

Högre goss- och samskolor. Enskilda mellanskolor.

Ofta uttalas farhågor för att de lärjungar, som från bottenskolan vinna in- träde i realskolans första klass, icke i verkligheten skola besitta den kunskap i matematik, som folkskolans undervisningsplan föreskriver. Matematikens ställning i realskolan anses i allmänhet ganska svag. I synnerhet opponeras mot att de lärjungar, som i realskola—ns fjärde klass läsa latin eller franska, skola åtnjuta minskning i, respektive frihet från undervisning i matematik.

På latinlinjen anses i allmänhet matematiken ha fått en så svag ställning, att den lika gärna kan helt uteslutas. '

Mot den nyspråkliga linjens kursplan för ämnet framställas inga allvarligare anmärkningar, utan man synes vara ganska nöjd med densamma.

Reallinjens matematikkurs anses skäligen svag och synnerligen överbelastad. I synnerhet anses den differentierade linjens kursplan olämpligt avvägd.

Folkskoleseminarier.

Landskrona. Att latinlinjen berövas den matematiska undervisning, som nu bjudes, är ingalunda något gott.

Biologi.

Allmänna läroverk.

Realskolan. I allmänhet opponeras mycket starkt mot den för realskolan föreslagna kursplanen. Resultatet av undervisningen i ämnet anses komma att bliva väsentligt mycket sämre än för närvarande, och kurserna anses alldeles för överbelastade, varför ökning i timantalet påfordras, möjligen med undantag för första klassen. I synnerhet yrkas ökning i timtalet för klass 2.

Ofta uttalas, att zoologien blivit för mycket tillgodosedd på botanikens sär- skilt kryptogamernas —— bekostnad.

Den föreslagna kursen i utvecklings— och ärftlighetslära motses i allmänhet med förståelse.

Många kollegier framhålla, att den undervisning i människokroppens bygg- nad och förrättningar, som meddelas i fjärde klassen, under inga omständig- heter bör få en knapphändigare behandling än å det nuvarande gymnasiet.

Gymnasiet (utom differentierade reallinjen). Jämväl på gymnasiet anses biologien i allmänhet hava fått en alldeles för blygsam ställning. Somliga kon— ferenser finna, att den av kommissionen för gymnasiet föreslagna kursplanen innebär en fullständig katastrof för biologistudiet.

Flera konferenser anse det principiellt felaktigt, att ämnet skall ligga nere i ring I för att därefter återupptagas i ring II, och några uttala sitt ogillande av att det ej överallt går upp till studentexamen. I allmänhet hemställes om ökad tid åt ämnet på. gymnasiet.

Två konferenser vilja införa kemi på latingymnasiet såsom grundval för bio- logiundervisningen.

Ett par konferenser anse, att kommissionen väl starkt betonat utvecklings- lärans ställning.

Två konferenser äro fullt belåtna med kursplanen för gymnasiet. Den differentierade reallinjen. Angående lämpligheten av den differentiera- de reallinjen äro meningarna ganska delade. Somliga konferenser anse, att den skulle kunna bliva till stort gagn. Andra _ och de äro i majoritet _ finna, att den saknar existensberättigande. Emot densamma anföres, dels att den till följd av sin lätthet skulle bliva en avstjälpningslinje, som med förkärlek skulle komma , att användas av dem, som så lättvindigt som möjligt vilja nå fram till student- * examen. (1678 oclc att biologien på denna linje erhållit sin framskjutna plats på.

bekostnad av andra ämnen, som måste anses vara en förutsättning för fortsatta biologiska studier, utan att biologien likväl ernått en sådan ställning, att kur- serna vid universitet och högskolor på grund härav skulle kunna vidkännas en motsvarande minskning, i synnerhet som sistnämnda läroanstalter måste taga hänsyn även till lärjungar från läroverk, där biologisk linje icke är inrättad. Ämneskonferenserna i Falun, Härnösand, Luleå och Eskilstuna instämma i de uttalanden, som av sektionen för biologi och kemi gjorts vid 231dje svenska läroverkslärarmötet i Stockholm 1922.

Kommunala mellanskolor.

I allmänhet anses de för realskolan föreslagna kurserna vara alltför överbe- lastade och i behov av ökat timantal. I synnerhet påyrkas ökning med en tim- me i klass 2. Ett kollegium anser, att en av de timmar, som anslagits åt geo- grafien, saklöst skulle kunna tillföras ämnet.

Ett kollegium anser det otänkbart, att kursen i utvecklings- och ärftlighete- lära skulle kunna medhinnas.

Högre Hickskolor.

Kurserna för flickskolan anses något ojämnt fördelade och dessutom väl dry- ga. För att förebygga överbelastning föreslå åtskilliga kollegier, att den över- siktliga repetitionen i klass 4- i flickskola av A-typ uteslutes och att kurserna i klasserna 1—3 fördelas på 4 år.

Ett kollegium uttalar, att »människokroppens byggnad och förrättningar med hälsolära» för sammanhangets skull bör studeras under allenast ett läsår.

Högre goss- och samskolor. Enskilda mellanskolor.

.lfrågavarande läroanstalter hava ungefär samma yrkanden och synpunkter beträffande detta ämne som allmänna läroverk.

Folkskoleseminarier.

Landskrona. En biologisk fackman har påstått, att undervisningen i biologi måste till och med på den mest gynnade biologilinjen arbeta under sämre be— tingelser än nu.

Myndigheter i övrigt.

Svenska Läkaresällskapets sektion för skolhygie-n. Hälsoläran får enligt kommissionens förslag en avsevärt bättre ställning än hittills. Sektionen vill dock framhålla. att hälsoläran bör få sig tillerkänd plats på timplanen på gym- nasiets alla linjer.

Kommissionen har beaktat det från medicinskt håll uttalade önskemålet, att lärjungarna såväl i realskola-n som å gymnasiet böra förvärva någon insikt i utvecklings- och ärftlighetslärans grundläggande moment.

Svenska Skolläkareföreningen. Att hälsoläran har tilldelats större utrymme på schemat än förut och även skall innefatta, såväl i realskolan som på gymna- siet, undervisning i utvecklings- och ärftlighetslärans huvuddrag, måste hälsa.-; med tillfredsställelse. Dock bör undervisningen i hälsolära utsträckas till gym- nasiets samtliga linjer.

Fysik. Allmänna läroverk.

Somliga kollegier avstyrka kommissionens förslag, andra tillstyrka det helt och hållet, andra åter framställa detaljanmärkningar.

Två kollegier uttala önskvärdheten av att även för realgymnasiet och det nyspråkliga gymnasiet målet måtte upptaga tekniska tillämpningar.

Latingymnasiets fysikkurs anses av åtskilliga kollegier med hänsyn till den svaga matematiska underbyggnaden tämligen värdelös. I överensstämmelse härmed föreslås, att fysiken bör utgå ur latingymnasiets timplan till förmån för latinet eller geografien.

Ett kollegium vill behålla astronomien på realgymnasiet. Angående förslaget att göra laborationerna obligatoriska äro meningarna de— .lade. Mera enhälligt anser man, att laborationerna fått en väl stor del av fysik— undervisningen sig tillerkänd samt att åt läraren bör medgivas större frihet att fördela undervisningstiden mellan lektioner och laborationsövningar.

Enhälligt avstyrkas 40-minuterslektioner och ö-minutersraster, de sistnämnda emedan de icke medgiva fysikläraren tillräcklig tid att under rasten vidtaga nö— diga anordningar för fysiska experiment.

Gävle och Norrköping ansluta sig till det yttrande, som rörande fysikunder— visningen gjordes av sektionen för matematik och fysik vid läroverkslärarmötet i Stockholm 1922.

Kommunala mellanskolor.

Inga viktigare anmärkningar göras mot den för realskolan föreslagna kurs- planen. Några kollegier anse, att värmeläran bör avslutas i klass 2, andra vilja ha en kurs i meteorologii klass 3, andra åter anse, att fjärde klassens kurs är alltför överbelastad. Ett kollegium uttalar sin anslutning till att laboratio— nerna göras obligatoriska. Ett annat yrkar, att läraren bör få så stor frihet som möjligt att bestämma fördelningen mellan lektioner och laborationer.

Högre nickskolor.

Ganska enhälligt uttalas gillande av den för flickskolan föreslagna kurspla— nen i ämnet. Jämväl förslaget om obligatoriska laborationsövningar har vun- nit kollegiernas anslutning. Ett kollegium anser, att laborationstimmarnas an- tal iäke bör en gång för alla fixeras utan att full frihet bör lämnas i detta hän— seen e.

Ett kollegium opponerar mot den för klass 6 i flickskola. av A-typ före- slagna repetitionen av föregående kurs.

Högre goss- och samskolor.

Två konferenser yrka, att realskolans kurs bör göras fylligare. I allmänhet anses, att latingymnasiets kurs skulle kunna undvaras, varvid en konferens vill använda de ledigblivna timmarna till ett fördjupat studium av geografi och biologi.

Mot den för nyspråkliga och reallinjen föreslagna kursplanen framställas inga nämnvärda anmärkningar.

Flera konferenser ansluta sig till förslaget att göra laborationerna obligato- riska.

En konferens klagar över astronomiundervisningens förment alltför undan- skymda plats.

Kemi.

Allmänna läroverk.

I allmänhet är man nöjd med den föreslagna kursplanen. Somliga anse den till och med vara bättre än den nuvarande, åtminstone vad realskolan beträffar. Åtminstone en konferens gör däremot det uttalandet, att kurserna i allmänhet även för detta ämne äro överbelastade, och åtskilliga kollegier anse kursen för klass 4: för dryg.

En konferens vill ha kemiundervisning även på latingymnasiet. Ett par konferenser yrka på undervisning jämväl i geologi och mineralogi på gymnasiet.

Angående lämpligheten av den föreslagna skrivningen i kemi i studentexa— men på den differentierade linjen äro meningarna delade. Ett par kollegier framhålla. att därest sådan skrivning skall förekomma, åt densamma bör givas minsta möjliga matematiska och fysiska inslag.

Att kemilaborationerna gjorts obligatoriska, hälsas i allmänhet med tillfreds- ställelse. Dock anses de ha fått ett alltför stort utrymme på schemat på lek- tionernas bekostnad. I stället föreslås, att vederbörande lärare bör få be- stämma. huru många timmar som skola anslås åt laborationer.

Åtskilliga konferenser avstyrka iLO-minuterslektioner och ö-minutersraster. Borås. Härnösand och Luleå ansluta sig till det yttrande, som angående ke- mien gjordes av sektionen för biologi och kemi vid läroverkslärarmötet 1922.

Kommunala mellanskolor.

Ganska enhälligt uttalas anslutning till den av kommissionen för realskolan föreslagna. kursplanen. Ett kollegium uttalar sin anslutning till att labora- tionerna. gjorts obligatoriska. Ett annat yrkar, att läraren bör få så stor frihet som möjligt att bestämma. fördelningen mellan lektioner och laborationer.

Högre flickskolor.

I allmänhet uttala kollegierna sitt fulla gillande av den för flickskolan före— slagna ökade kursen i ämnet. Ett kollegium anser dock två timmar i veckan under två. år vara. till fyllest.

Ett kollegium uttalar sin anslutning till förslaget om införande av labora- tionsövningar i kemi. Ett annat påpekar, att antalet laborationstimmar icke bör fixeras utan att full frihet bör råda att i varje särskilt fall närmare be— stämma laborationstimmarnas antal.

Högre goss- och samskolor.

I allmänhet är man ganska nöjd med den för ämnet föreslagna kursplanen. På nyspråkliga linjen anses ämnet dock ha fått en svag ställning. så svag till och med menar ett kollegium — att det lika gärna kan slopas till båtnad för något annat ämne.

iallmänhet uttalas tillfredsställelse med att laborationerna gjorts obligato— IIS a.

Gentemot det föreslagna skriftliga provet ställa sig konferenserna tvek- samma. Två konferenser framhålla, att detsamma. därest det över huvud skall förekomma, bör omfatta endast rent kemiska uppgifter med minsta möjliga matematiska och fysiska inslag.

Bokföring, stenografi, maskinskrivning, sjukvård, barnavård.

Allmänna läroverk.

Falun. Bokföring bör utgå som ämne vid läroverken. Landskrona. I samband med övning i bokföring borde också undervisning i stenografi och maskinskrivning förekomma.

Stockholm, Katarina. Bokföringens borttagande från matematikkursen i fjärde klassen finner kollegiet mycket välbetänkt.

Högre flickskolor.

Bokföring. Somliga kollegier vilja utesluta undervisningen i bokföring från 1flickskolans kursplan, andra vilja åtminstone inskränka densamma till ett asar.

Stenografi, maskinskrimring. Kollegierna uttala enhälligt, att dessa ämnen. såsom varande rena fackämnen och närmast tillhörande handelsskolan, böra ute- slutas ur flickskolans kursplan.

Barnavård, sjukvård. Kollegierna anse, att ämnena barnavård och sjukvård böra hänvisas till Specialkurser efter skoltidens slut. Ett kollegium anser. att teoretisk undervisning i elementär sjukvård och barnavård principiellt bör före— komma i flickskolan men att det skulle bli svårt att få tid och tillfälle till prak— tiska övningar i dessa ämnen.

Teckning och välskrivning.

Allmänna läroverk.

Enhälligt uttalas, att teckningskurserna för samtliga klasser i realskolan äro överbelastade och att de för gymnasiet föreslagna kurserna i frihandsteckning tyckas syfta till att göra gymnasierna till härdar för ett slags konstdilettan- tism. Linearritningen i ring I anses omöjlig att medhinna på den alltför korta undervisningstiden. Två kollegier uttala sitt beklagande av att teckningsunder- visningen alldeles uteslutits från latinlinjen.

Undervisning i välskrivning anses enhälligt böra fortfarande förekomma bland realskolans undervisningsämnen.

Teckningslärarna vid högre allmänna läroverken 1 Hudiksvall, Härnösand. Karlstad, Norra Latin, Södermalm. Norra Real. Östermalm, Strängnäs Ystad

och Örebro samt vid Kungsholmens realskola och Arboga samskola ansluta sig till det av Stockholms Teckningslärarförbund till Kungl. Maj :t den 19 decem- ber 1922 ingivna fullständigare utlåtandet i ämnet.

Kommunala mellanskolor.

Huskvarna, kollegiet. klass.

Teckningen skulle kunna avstå en timme i fjärde

! Malmö, kollegiet. Ämneskonfei'ens i teckning. Konferensen beslöt biträda den av skolkommissionen föreslagna tim- och kursplanen i teckning.

Norrköping, kollegiet. Ämizeskonferens i teckning. Kurserna i linearrit— ning för realskolan äro för vidlyftigt tilltagna.

I fråga om frihamlsteckningen i realskolan anser konferensen, att barnen böra fortsätta med profilteckning till och med klass 2 och börja med frihands— perspektiv först i klass 3.

Vaxholm, kollegiet. Kursplanen för teckning anses i högsta grad överbe— lastad och omöjlig att medhinna på den anslagna tiden.

Högre flickskolor.

Målet för teckningsundervisningen i flickskolan synes otillfredsställande an- givet. Ett kollegium framhåller, att kommissionen gjort det praktiska momen- tet till huvudsak och förbisett ämnets estetiska och pedagogiska moment.

Kurserna anses genomgående alldeles för överbelastade och liggande på ett alltför högt plan.

Linearritningen synes vara alltför väl tillgodosedd på bekostnad av f rihands— teckningen. Linearritningen bör icke heller förekomma på schemat så tidigt, som kommissionen föreslår.

Högre goss- och samskolor. Enskilda mellanskolor.

De föreslagna kurserna anses för samtliga klasser vara överbelastade och ligga betydligt över till och med de skickligastes förmåga.

Teckningslararen vid Gävle borgarskola ansluter sig till det av Stockholms Teckningslärarsällskap avgivna utlåtandet angående teckningsundervisningen.

Myndigheter i övrigt.

Styrelsen för Tekniska skolan i Stockholm. Det måste anses vara ett miss— grepp att minska ,den tid, som hittills varit anslagen åt teckningsundervisnin- gen, samt att i viss icke oväsentlig utsträckning göra undervisningen i detta ämne valfri.

Å andra sidan hava kursplanerna överbelastats i sådan utsträckning, att de- slainmas genomgående praktiskt taget torde vara outförbart för genomsnitts- e even.

Anmärkningen emot kursplanernas överbelastning gäller även linearritnings- kursen för gymnasiets första ring, som icke heller står i rimlig proportion till kurserna inom andra och tredje ringen, emot vilka någon anmärkning icke synes vara att framställa.

Skolkommissionens förslag att i realskolan stryka undervisning i välskriv— ning synes styrelsen mindre lämpligt.

Musik. Allmänna läroverk.

Sång. Enhälligt avrådes från att alla lärjungar skola deltaga i sångunder- visningen. Denna anses böra stå öppen allenast för de musikaliskt bildbara.

Likaledes yrkas enhälligt, att körsången bör få sig tilldelad en timme varje vecka.

Körsången bör göras obligatorisk även i ring III. Instrumentalmusik. Enhälligt yrkas, att ämnet pianospelning måtte inryckas i läroplanen och där jämställas med violin- och orgelspelning.

Sånglärarna vid Norra real och Arboga samskola ansluta sig till Svenska Musiklärarsällskapets utlåtande hösten 1922. -

Kommunala mellanskolor.

Vetlanda, kollegiet. Då en mycket stor del av gossarna komma att befinna sig i målbrottet, torde en ordnad körsång för gossarna bliva så gott som omöjhg.

Högre flickskolor.

Jönköpings västra elementarläroverk för flickor, kollegiet. Med hänsyn till den tid, som tillmätts musikundervisningen, synes det vara ytterligt svårt att genomföra de föreslagna kurserna på ett tillfredsställande sätt.

Karlstad, kollegiet. Kollegiet finner programmet för musikunderVisningen med dess många nya och värdefulla uppslag vara teoretiskt utmärkt, men omöj- ligt att praktiskt genomföra.

Linköping, kollegiet. Man kan ej annat än gilla de kurser och det mål, som i det nya skolförslaget uppställts för musik- och sångundervisningen.

Högre goss- och samskolor.

Stockholm, Whitlockska samskolan, kollegiet. Läraren i musik ansluter sig helt till kommissionens uppfattning om värdet av en väl planlagd och rätt ledd musikundervisning i skolan. Aven beträffande målet för undervisningen i de olika skolformerna är han enig med kommissionen, liksom i det hela beträffande kursfördelningen.

Myndigheter i övrigt.

Musikaliska Akademien. Den tid, som skolkommissionen anser böra ägnas åt musikundervisningen, finner akademien alltför knappt tilltagen och innebä- rande en högst avsevärd försämring av nuvarande förhållanden.

Akademien, som delar kommissionens åsikt i vad angår önskvärdheten av att bibringa samtliga lärjungar en elementär musik—teoretisk bildning, finner emellertid, att lärjungar, som sakna alla förutsättningar för sång, böra redan efter en termin avskiljas från sångundervisningen, då denna prövningstid torde vara för ändamålet tillfyllest.

Akademien hemställer, att varje i sångundervisningen deltagande elev i klass 1—3 av realskolan och lyceet erhåller sångundervisning två lektionstimmar, av vilka den ena ägnas klassång (klassundervisning i sång) och den andra kör- övning. I klass 4 uteslutes däremot för såväl manliga som kvinnliga lärjungar ämnet sång, varemot två lektionstimmar i veckan helt och hållet ägnas åt all-

män musiklära, såsom vissa delar av intervalläran samt huvudgrunderna av ackordläran och den musikaliska formläran. I sammanhang härmed torde kunna lämnas en överblick av musikhistorien, varförutom torde kunna förekomma en del rytmiska övningar samt musikdiktat.

Beträffande musikundervisningen i flickskolan samt å gymnasialstadiet bör timplanen upptaga en lektionstimme klassång och en lektionstimme körsång- övning varje vecka. Det mått av musikteoretisk undervisning, som enligt aka— demiens mening bör meddelas 1 realskolans och lyceets fjärde klass, torde kunna ifrågakomma även i flickskolan, men där fördelas å sångtimmarna i ett fler- tal av skolans högre klasser. Deltagandet i körsång bör efter genomgången målbrottsperiod vara obligatoriskt för dem, som i realskolans högre klasser del- tagit i musikundervisning.

Undervisningen i instrumentalmusik. Förutom undervisning i spelning å violin (eventuellt violoncell) cch orgel eller harmonium bör elementär under- visning i pianospelning införas i läroplanen. För denna undervisning bör fast- ställas ett minimiantal timmar i veckan att ökas i mån av behov.

Svenska Musiklärarsällskapet. Sällskapet inlägger gensaga mot den del av kommissionens >>niål», som stipulerar, att samtliga lärjungar i de nya lärover— kens två lägsta klasser skola deltaga i sångundervisningen, vilken i stället bör stå öppen för endast sådana lärjungar, som äro musikaliskt bildbara.

Sällskapet opponerar mot den av kommissionen i »Timfördelning» uttalade uppfattningen, att för körsången endast 1 timme varannan vecka bör vara till— räcklig, och föreslår, att körsången hädanefter som hittills får sig tilldelad 1 timme varje vecka.

Kravet på genomgående av >>erforderliga delar av harmoniläran» bör in- skränkas till genomgående av >>erforderliga delar av intervall- och ackord- läran». IIIze ringens deltagande även i den flerstämmiga körsången bör göras obligatoriskt.

I läroplanen bör ämnet pianospel intagas och där jämställas med violin- och orgelspelning.

Praktiskt arbete.

Allmänna läroverk.

Praktiskt arbete för gossar. Inga väsentliga anmärkningar göras mot den för ämnet föreslagna kursplanen. En slöjdlärare uttalar sin tillfredsställelse med densamma. Två slöjdlärare anse, att den åt ämnet anslagna tiden synes vara väl knapp. Med anledning härav föreslår ett kollegium, att slöjden bör omfatta minst 2 timmar i veckan även i klasserna 3 och 4.

Praktiskt arbete för flickor. Ämneskonferensen i handarbete vid samskolan i Arboga anser, att kursen i kvinnlig slöjd i realskolan bör ändras till något större olikhet med den för folkskolan föreskrivna kursen å de orter, där slöjd förekommer i folkskolan, samt att fortsatt övning i vävnad bör förekomma.

Kommunala mellanskolor.

Alla kollegier, som yttrat sig rörande ämnet, anse, att detsamma fått en allt- för framskjuten plats i realskolan. I överensstämmelse härmed föreslås antingen minskning i timplanen för ämnet till förmån för läsämnena eller för lärjungarnas fritid eller också att detsamma icke göres obligatoriskt.

Högre flickskolor.

Vad gossarna beträffar, har det praktiska arbetet fått en bättre ställning än för närvarande.

För flickornas vidkommande anses motsatsen vara fallet, då den nuvarande flickskolan har flera timmar anslagna åt obligatoriskt praktiskt arbete än den föreslagna. Den ensidiga teoretiska läggning, som kommissionen anser vara en av vår nuvarande skolas största brister, anses därför komma att genom för— slaget ytterligare stärkas.

Synnerligen enhälligt opponeras mot att den för flickornas skolköksarbete behövliga tiden som i och för sig anses fullt tillräcklig — tagits uteslutande från övningsämnena och icke alls från de teoretiska ämnena.

Högre goss- och samskolor.

Stockholm, Beskowska skolan, kollegiet. Lärarna i slöjd instämma till alla delar i det förslag till ordnande av undervisningen, som av kommissionens sak- kunniga på detta område uppgjorts.

Stockholm, W'hitlockska samskolan, kollegiet. Konferens med lärarna :" träslöjd, bokbinderi, handarbete och huslig ekonomi. Konferensen har med till- fredsställelse konstaterat, att kommissionen visat sig i långt högre grad, än hittills varit fallet i fråga om statsläroverk, uppskatta .den utomordentliga be- tydelse, som det praktiska arbetet har för de ungas fostran till dugande sam— hällsmedlemmar. Planen för undervisningen i de olika ämnena synes också i stort sett tillfredsställande. Konferensen vill emellertid kraftigt betona det önskvärda i att, där så ske kan, även åt flickorna beredes tillfälle till under- visning i träslöjd och bokbinderi. Det synes, som om åtminstone i flickskolan av B-typ en del av tiden borde kunna anslås åt ifrågavarande slag av arbete.

Uppsala enskilda läroverk och privatggmnasinm, styrelsen. Den unifor- mering, som kommissionen syftar till, skulle beträffande det praktiska arbetets ställning leda till förkvävande av de ansatser till sund utveckling. som på ett eller annat håll hittills på enskilt initiativ framträtt.

Myndigheter i övrigt.

Stockholmskretsen av Sveriges slöjdlärarinneförening. I anseende till den knappa tid, som i realskolan är föreslagen för slöjden, betonas nödvändigheten av att slöjden blir obligatorisk i bottenskolans alla klasser. Synnerligen önsk- ligt vore även, att slöjden i realskolan finge en starkare ställning. Om under- visningen i slöjd i flickskolan skall lämna önskat resultat, måste den bygga på obligatorisk undervisning i ämnet i bottenskolan.

Allmänna uttalanden.

Allmänna läroverk.

Skara. De föreslagna nya kurserna för läroverkets olika stadier, framför allt för gymnasiet, skulle enligt kollegiets mening ofta komma att kräva för stark forcering för att kunna medhinnas.

Arboga. Kommissionens förslag till kurs- och timplaner böra underkastas förnyad sakkunnig granskning och därav föranledd omarbetning beträffande

ämnen och klasser, där kommissionsbetänkandet föreslagit för dryga kurser i förhållande till timtalet, såsom för realskolans vidkommande åtminstone delvis synes vara fallet beträffande ämnena kristendom, svenska, tyska, historia, geografi, matematik, biologi samt teckning.

Kommunala mellanskolor.

Avesta, kollegiet. Vad kursplanerna i allmänhet angår, är kollegiet i huvud- ». sak av samma mening som skolkommissionen. ; Falkenberg, kollegiet. Göres bottenskolan i enlighet med kommissionens för- slag sexårig, måste elever, som fortsätta sina studier till studentexamen, ej mindre än tre gånger under studietiden läsa avslutade kurser i somliga ämnen.

Hallsberg, kollegiet. Beträffande realskolans undervisningsplan har kolle- giet ingenting att erinra, i vad den avser de tre första klasserna. Däremot hyser kollegiet vissa betänkligheter beträffande möjligheterna att tillämpa den för fjärde klassen föreslagna undervisningsplanen.

H ("lör, kollegiet. Beträffande lärokurserna uttalas den önskan, att inom un— , dervisningsplanens ram de särskilda kursplanerna göras så rörliga, som organi— l satoriska hänsyn medgiva, samt att överstyrelsen erhåller vidsträckt rätt att ? tillåta avvikelser från gällande bestämmelser beträffande undervisningsplanen.

Nybro, kollegiet. Gentemot den i 4:e klassen av realskolan föreslagna val— friheten vill kollegiet sätta kravet på att alla realskolans ämnen göras obliga- toriska.

Orsa, kollegiet. Kollegiet förordar undervisningsplanen i det stora hela.

Torsås, kollegiet. Den föreslagna möjligheten för lärjungarna i klass 4 att i stället för visst ämne eller vissa ämnen deltaga i undervisning i franska, latin och bokföring synes, förutom schematekniska svårigheter, innebära ännu bety- delsefullare svårigheter att skaffa lokaler för de många olika avdelningar, som kunna komma att uppstå "genom klassers delning.

Vara, kollegiet. De av kommissionen föreslagna kursplanerna böra enligt kollegiets mening endast i de fall ändras, där detta blir nödvändigt på grund av de av kollegiet föreslagna förändringarna i timplanen.

Vetlanda, styrelsen. Skolkommissionens förslag till kurs— och timplaner för realskolan kunna icke i sitt föreliggande skick tillämpas utan den allvarligaste fara för bildningsnivåns sjunkande i vårt land.

Högre flickskolor.

Kurserna anses i allmänhet vara alltför drygt tilltagna. Två kollegier finna, att de naturvetenskapliga ämnena tilldelats alltför stort utrymme på de humanistiska ämnenas bekostnad.

Ett kollegium anser det betänkligt, att kurserna måst läggas i tre i väsentliga delar koncentriska banor.

Högre goss- och samskolor.

Uppsala, Fjellstedtska skolan, kollegiet. Den ytterligt försvagade ställning, kommissmnen ger de humanistiska ämnena i allmänhet å realgymnasiet, torde

innebära vådor för den högre medborgarbildningen hos ett viktigt skikt av inom det svenska samhällslivet praktiskt verkande männ1skor.

Uppsala enskilda läroverk och privatggmnasium, styrelsen. I det hela kan. man med säkerhet förutse, att genomförandet av kommissionens förslag skall leda till sänkning av vårt folks bildningsnivå. och att särskilt studenterna. skola lämna läroverket sämre rustade än nu för sina olika uppgifter.

Enskilda mellanskolor.

Göteborg, Lundénska privatskolan, kollegiet. Beträffande de s. k. övnings— ämnena uttalar kollegiet sitt beklagande av att de icke erhållit en förstärkt ställning, såsom man kunnat vänta av kommissionens i riktlinjerna gjorda prin- ciputtalanden.

Folkskoleseminarier.

Växjö. Det humanistiska bildningsmomentet synes vara väl svagt represen- terat på reallinjen.

Landskrona. Kurserna i de olika ämnena kunna göras till föremål för grava anmärkningar. Det värsta är, att de måste leda till en stegring av det komplet- teringselände, som redan föreligger.

Domkapitel.

Uppsala. Den starka specialiseringen å gymnasiets olika linjer innebär för de blivande prästerna liksom för alla, som efter avlagd studentexamen ägna sig åt olika specralstudier, en viss ensidighet i allmänbildningen.

Visby. Domkapitlet delar de farhågor, som uttalats av reservanterna Martin, Samuelsson, Staaff och Söderlindh, att ett 3—årigt gymnasium skulle bli betänk- ligt svagare än det nuvarande 4—åriga och mindre ägnat att förbereda till univer— sitetsstudier. Detta kommer att gälla om alla ämnen, språk och historia icke mindre än matematik och naturvetenskap.

Myndigheter i övrigt.

_ F olkskolinspektör Sandström är icke belåten med kommissionens förslag till tim- och kursplaner, som enligt hans mening ge för litet arbetsro.

Stadsfullmäktige i Sölvesborg. Timplanen har betydligt minskats, utan att motsvarande minskning skett i kursplanen, vilket medför, antingen att kurserna icke hlnna genomgås eller att lärjungarna överansträngas.

Universitet och högskolor.

Uppsala universitet.

Teologiska fakulteten. Fakulteten protesterar bestämt mot förslaget, att i gymnas1ernas,_respekt1ve lyceernas nyspråkliga och realavdelningar kristen- domsundervrsmngen mskränkes, så att den i vissa fall blott blir hälften av det

motsvarande på latinlinjen. För mycken vikt har lagts vid vissa utomkristna religioners genomgång. Fakulteten påpekar, att en starkare orientering i själva det närvarande kyrkolivet torde vara önskvärd samt att i den kyrkohistoriska kursen samfundsutvecklingen jämte personlighetsstudiet bör tillräckligt fram- hållas.

Juridiska fakulteten. En anordning, som principiellt skulle medföra, att våra jurister erhölle endast den kunskap i engelska, som de kunde förvärva i realskolan, kan fakulteten icke förorda. Fakulteten anser det önskvärt, att en gymnasielinje, avsedd för blivande jurister, bereder eleverna tillfälle att för— värva kunskaper i engelska språket i ungefär samma omfattning som å den nu- varande latinlinjen. Den nedsättning, som enligt timplanen för den nya latin- linjen skulle träffa timantalet för ämnena historia och framför allt matematik, anses betänklig med hänsyn till dessa ämnens värde för den allmänbildning, som bör vara förvärvad som en förutsättning för juridiska studier.

Medicinska fakulteten. Granskar man den föreslagna timplanen för den bio- logiska linjen, befinnes det, att ämnena biologi, fysik och kemi fått en starkare ställning än i nu gällande skolordning. Detta är givetvis fördelaktigt. För— delen av en bättre utbildning i de naturvetenskapliga ämnena motväges emeller- tid i hög grad av nackdelen, att matematikundervisningen å den ifrågavarande linjen fått färre veckotimmar än å nuvarande latinlinje. Fakulteten finner det vidare ägnat att väcka allvarliga betänkligheter, att å realgynmasiets båda lin-, jer de levande språken fått en så undanträngd ställning. Att en dylik försvagad utbildning i alla de tre levande språken skulle medföra avsevärda svårigheter för de blivande läkarna att tillgodogöra sig den utländska vetenskapliga littera- turen, anser fakulteten vara otvivelaktigt.

Filosofiska fakulteten. På den nya egentliga reallinjen ha enligt fakul— tetens mening de humanistiska ämnena beskurits vida kraftigare, än vad som varit från allmänbildningssynpunkt önskvärt. Detta gäller flertalet sådana äm- nen, men i särskild grad språken, i synnerhet tyskan, det för fackstudier vik— tigaste språket.

Biologiens samtliga representanter vid universitetet ha som sin mening ut- talat, att den speciella biologilinjen ej kan anses från universitetets synpunkt tillfredsställande dels med hänsyn till språkens, i all synnerhet tyskans, alltför svaga ställning, dels i betraktande av de mindre lämpliga kursplaner, som ut— arbetats för själva huvudämnet biologi.

Den nyspråkliga linjen ger varken matematisk eller språklig skolning i sam- ma utsträckning som den nuvarande latinlinjen. Språkens svaga ställning sy- nes fakulteten innebära en allvarlig fara för hela vår andliga odling. Om i detta hänseende ändringar ej göras i skolkommissionens förslag, torde fakulteten se sig nödsakad att fordra komplettering i engelska för latinstudenterna och i tyska för realstudenterna som villkor för studier inom respektive den humanis- tiska oeh den naturvetenskapliga sektionen. .

Intet språk bör på gymnasiet nedläggas, förrän en så pass väl tilltagen och avrundad kurs medhunnits, att lärjungarna kunna anses ha förmåga att utan avsevärd svårighet förstå ej alltför svåra eller specialiserade arbeten på detta språk. Om ett språk nedlägges, böra lärjungarna i regel avlägga vederbörligen kontrollerade examensprov i detsamma. Språkföljden bör regleras i huvud— sak enligt nu gällande principer sålunda, att på varje gymnasielinje något av de germanska språken läses som huvudspråk.

M odersmålct. Den olägenhet, som ligger däri, att studiet av den systematiska grammatiken skall alltjämt uteslutande vara förlagt till realskolan, skall alltjämt kvarstå.

Om den föreskrivna språkhistoriska kursen skall bli något annat än en tråkig död barlast, är det nödvändigt, att den ges i anslutning till ett lämpligt urval språkhistoriskt värdefulla texter från äldre och nyare tid. Den systematiska grammatikens studium bör därjämte inryckas på gymnasiets alla linjer.

Psykologi. Säkerligen bleve kunskapsbehållningen större, om ämnet förlades till ctt nå- got tidigare undervisningsstadium, t. ex. ring II eller vårterminen i ring ll och höstterminen 1 ring III. Mot den överdrivna nyttighetstendens. som genomgår kursplanen, opponeras. Det vore riktigast att icke 1nmänga det filosofisk- histo- riska 1 psy kologien utan låta det få en självständig plats. Vad här sagts om gymnasiet, gäller i tillämpliga delar även om lyceet och flickskolan. Emot barnpsykologiens medtagande i den sistnämnda är intet att erinra.

Geografi. Att såväl latin- som realstudenterna finge åtnöja sig med den geografiska underbyggnad, som meddelas i realskolan, är ganska betänkligt. Någon plats måste därför beredas geografien på latingymnasiet. Såsom en minimilmdran uppställes 2 veckotimmar i den högsta ringen. Geografien på realgymnasiet borde ha minst lika stor plats som på den föreslagna nyspråkliga linjen. och en del av geografiundervisningen borde givetvis även på realgymnasiet förläggas till den sista ringen, för att de inhämtade naturvetenskapliga kunskaperna bäst skulle kunna utnyttjas. I geografikursen skulle eventuellt även det viktiga ämnet geologi kunna inrymmas.

Biologi.

Långt ifrån att de från folkskolan utgående lärjungarna komma att äga »bättre förutsättningar för biologiens studium» än de, som nu flyttas från läro- verkens 2:a och 3:e klass, kan man med bestämdhet göra gällande, att de med folkskolans och seminariernas nuvarande organisation komma att bliva väsentligt sämre rustade för fortsatta biologistudier. Det är en stor olägenhet, att studiet av väsentliga och ej minst för allmänbildningen betydelsefulla delar av ämnet, såsom människokroppens byggnad och förrättningar, skulle helt avslutas i real- skolan. Det är i hög grad betänkligt att, som föreslagits, inskränka biologi- undervisningen till en enda av gymnasiets ringar. Ämnet skulle på gymnasiet sjunka ned till ett ganska betydelselöst ämne, åt vilket ofta eller oftast ringa intresse skulle ägnas. Någon större ökning av den nuvarande kursen kan ej bli möjlig å den biologiska linjen.

Kursplanen för realskolan. förefaller i många avseenden god, till och med förträfflig. Biologiundervisningens koncentration till realskolan medför emel— lertid, att åtskilligt här måste genomgås, för vilket lärjungarna ännu sakna er- forderlig mognad.

Kursplanen för gymnasiet. En djupare behandling av de svåra och inveck- lade utvecklingsproblemen är omöjlig på grundval av de insikter, som även en väsentligt utvidgad skolundervisning kan och bör skänka. Redogörelse för de »flercelliga djurens embryonala utveckling» förefaller vara en gren av ämnet, som ej hör hemma på skolstadiet. Förslaget innehåller även goda punkter: en framställning av cellens byggnad och liv och en framställning av ärftlighets- lärans betydelsefullaste resultat. Det är betänkligt, att människokroppens byggnad och fysiologi endast skulle behandlas på det lägre skolstadiet. Med förvåning konstaterar man, att i en ny kursplan alla. i inskränktare mening >>biologiska» (ekologiska o. s. v.) synpunkter saknas. Någon kännedom om svenska djur får anses önskvärd, bland annat ur den av kommissionen starkt framhävda allmänbildningssynpunkten.

På den biologiska linjen äro några av ovan påtalade brister avhjälpta eller |

mindre skarpt framträdande. I övrigt kan samma kritik riktas mot kursplanen för denna linje.

Astronomi. Den egcnthga undernsnmgen angående himlakropparnas natur och un1ver— sums struktur måste obetmgat förläggas t1ll gymnas1et.

; Kemi.

| Realskolan. Då kurserna enligt kommissionens förslag skulle förbliva i stort sett oförändrade, torde man kunna vänta, att förslaget bör medföra någon förbättring av kemiens ställning i realskolan.

Gymnasiet. Kommissionens förslag medför ej någon försämring av kemiens ställning å reallinjen. Detta av följande skäl. Kurserna skola enligt kommis- sionens förslag förbliva i stort sett oförändrade. Läraren får ej blott full frihet att anordna laborationerna på sätt han finner lämpligast, utan även rätt att an- vända en del av den för laborationer anslagna tiden för vanliga lektioner. Den biologiska linjen har erhållit en avgjord förstärkning av kemiens ställning i jämförelse med det nuvarande realgymnasiet.

På den nyspråkliga linjen torde den anslagna tiden vara tillräcklig för den föreslagna, reducerade kursen, i synnerhet som lärjungelaborationer ej gjorts | obligatoriska..

Lunds universitet.

Teologiska fakulteten. Redan i realskolan antager religionsunderoisningen karaktären av översikter och belysningar i stället för att på detta stadium söka bibringa lärjungarna nödtorftiga och säkra kunskaper, särskilt i den bibliska historien och den evangeliska kristendomens grunder.

Bättre skulle en sådan undervisning lämpa sig för gymnasiet; men här är undervisningen alldeles för högt och abstrakt anlagd. Här är platsen att, lik- som hittills, lägga. huvudvikten på kyrkohistorien. Som grundläggande för gymnasialstudiet är religionshistorien att avråda, redan därför, att ett verkligt begrepp om dessa främmande religioners inre liv aldrig skulle uppnås med de förutsättningar, som skolungdomen kan förfoga över. och knappast med det vetande om saken. som i allmänhet kan förutsättas hos lärarna.

Hela ämnet kristendom har fått en ogynnsammare plats på timplanen.

1Det specifikt kristna skjutes tillbaka för det allmänt religionshistoriska och re 1giosa.

När det (i tredje ringen) är fråga om den kristna livsåskådningen i dess förhållande till det nutida kultur- och samhällslivet Och huvudströmningarna i vår egen tid, böra lärjungarna på något sätt bibringas närmare kännedom om den världsföreteelse. som heter den kristna missionen.

Timantalet står icke i rimlig proportion till det betydande undervisnings- stoff. som kommissionen anser böra genomgås. Det torde kunna påstås, att den tid. som kommissionen medger för religionskunskapen, icke gör det möjligt att nå det med undervisningen avsedda ändamålet.

Fakulteten instämmer i den av herrar Fåhracus, Ekström och Swartling an- förda reservationen, vilken framhåller» nödvändigheten av ökat timantal för rehgionsundervisningen å realgymnasiet. Notoriskt är här undervisningen om Viktiga. bakom vår egen tid liggande skeden, t. ex. reformationens, bortelimine- rad. Kursen för realgymnasiet är därför högst otillfredsställande. Antingen bör_den läggas om. eller ock måste timantalet utökas till likhet med latingym— nasret. Att borteliminera kristendomsämnet från det högsta skolstadiet inom någon gymnasieform kan ej bliva annat än till men för skolans uppgift i det hela och måste därför av fakulteten bestämt avstyrkas.

Medicinska fakulteten. Vid en närmare granskning av kommissionens för— slag till kursplaner för de olika linjerna finner fakulteten, att, såvitt angår ämnena biologi, matematik, fysik och kemi, studentexamen å det föreslagna real— gymnasiet såväl å huvud- som å den differentierade linjen väl lämpar sig som förberedelse för medicinska studier. Av de båda linjerna måste enligt fakul- tetens förmenande i här berörda avseende företräde givet skänkas åt den diffe- rentierade linjen. Lärjungarna skulle även komma att erhålla tillräckliga kun— skaper i moderna språk för att efter avlagd studentexamen utan vidare kom- plettering kunna. bedriva medicinska studier.

F akultetcn vill varmt förorda den föreslagna undervisningen i hälsolära, men opponerar bestämt mot att undervisningen i detta ämne skall vara avslutad i realskolan. Vissa partier av hälsoläran, t. ex. den sexuella hygienen, äro näm— ligen av den art, att de kräva en större mogenhet än den, som lärjungarna i real- skolans fjärde klass i genomsnitt kunna tänkas besitta, för att kunna fullt för— stås. Fakulteten hemställer, att undervisning i hälsolära anordnas i andra rin— gen å samtliga linjer av gymnasiet samt att åt denna gives den omfattning, som föreslagits för den differentierade reallinjen. Det synes emellertid fakulteten, att hälsoläran är av den vikt, att det icke bör lämnas åt lärarens godtycke att bestämma den tid, som bör ägnas undervisningen i densamma. Fakulteten före— slår, att kursplanerna måtte ändras i så måtto, att de garantera en viss minimi- undervisning i hälsolära.

Humanistiska sektionen. Sektionen framhåller det stora men för språk-- mzdervisningens resultat, som måste följa därav, att undervisningen i främ— mande språk skulle inträda vid en icke obetydligt senare ålder än nu. Det torde vara erkänt, att den rätta åldern för den första grundläggande under- visningen i främmande språk just är nio— år tioårsåldern. Tyskan skulle få en ytterst försvagad ställning. Det har klagats över att redan nu våra studenter vid universiteten visa bristfälliga insikter i ämnet. Skulle en in- skränkning av tyskans studium vid läroverken ske, är det att befara, att svenska studenter över huvud ej skulle kunna använda tyska böcker för praktiska eller teoretiska syften. Engelskan har fått en relativt gynnsam— mare behandling. Givet är dock, att latinstudenter, som under de tre sista åren icke fått någon undervisning i engelska, icke skulle äga förmåga att till- godogöra sig vetenskaplig eller annan litteratur på detta språk. Omläggningen av tiden för engelskans studium till att äga rum huvudsakligen i realskolan synes sektionen icke vara psykologiskt och pedagogiskt väl motiverad, då de första grunderna i engelska med dess enkla formsystem äro ganska lätta men detta språk har avsevärda svårigheter, vilka snart nog giva sig till känna. Enligt sektionens mening bör därför avsevärt mera plats beredas engelskan på gymnasiet, än kommissionen föreslagit.

Beträffande ordningsföljden mellan språken lutar sektionen åt den uppfatt— ningen, att det är bäst att börja med tyskan.

Franskan har i förslaget i stort sett fått sitt timantal oförändrat. Antages kommissionens förslag, komma blivande studentgenerationer i stort sett att gå till universitet och högskolor lika bristfälligt utrustade i avseende på franska som hittills.

Kommissionens förhoppning, att den nödvändiga kvantitativa beskärningen av språkstudiet skulle ersättas av förbättrade undervisningsmetoder, d. v. 5. genom införande av den imitativa metoden, kan sektionen icke dela. Obligato- riskt återinförande av denna metod skulle vara ödesdigert för vårt lands språk— undervisning.

Förslaget att ersätta den skriftliga översättningen till främmande språk med

en översättning från främmande språk skulle. givetvis innebära en avsevärd minskning i fordringarna och en sänkning av kunskapsnivån.

Järnväl beträffande latinet skulle sektionen önska en återgång till över- sättningsprov till det främmande språket.

Visserligen innebär latinets 21 veckotimmar å det föreslagna gymnasiet något. plus gent emot nuvarande 18 i motsvarande tre ringar, men å andra sidan kan den tilltänkta latinläsningen i realskolans sista klass (5 a 6 timmar) omöjligen anses likvärdig med nuvarande första ringens kurs (6 timmar), framför allt med hänsyn till svårigheten eller omöjligheten att vid alla, även de mindre, realskolorna få tillgång till fullgoda lärarkrafter i ämnet. Ett stärkande av de klassiska språkens ställning är ett helt enkelt ofrånkomligt krav.

Grekiskans ställning i det nya gymnasiet har visserligen icke direkt försva- gats genom minskat timantal, men väl i hög grad vanskliggjorts genom den starka reduktionen av undervisningen i levande språk för elever, som läsa gre- kiska. Särskilt betänkligt är, att dessa icke alls erhålla någon undervisning i tyska de båda sista gymnasieåren.

Den nyspråkliga linjen skulle kunna anses motsvara en latinlinje, på vilken latinet bortskurits utan kompensation och i vilken tyskan försvagats i samma mån, som engelskan förstärkts. Icke ens denna speciellt språkliga linje kan enligt sektionens mening giva fog för kommissionens förhoppning, att värdet av den språkbildning, som komme att bibringas de blivande studenterna, skulle överträffa, vad som under nuvarande förhållanden åstadkommes.

Matematiskmatarvctenskapliga sektionen. Geografien bör få en plats på gymnasiets latin- och reallinje. Sektionen beslöt uttala sig för att biologien ej mätte få. en svagare ställning, än den för närvarande intager. Sektionen beslöt jämväl uttala, att den anser, att kommissionen alltför starkt beskurit matematiken på. latinlinjen. En alltför långt driven linjeuppdelning innebär ej tillräckliga garantier för studiet av matematisk-naturvetenskapliga ämnen vid universitetet.

Särskilt yttrande av professor Nelson. Den av skolkommissionen förordade timlplanen för geografi för realskolan synes i stort sett tillräcklig för sitt ända- ma .

På gymnasiet får geografien enligt kommissionens förslag snarast en sämre ställning än förut. Latingymnasiet skulle högst Väsentligt vunnit på. att bland sina ämnen upptaga geografi, som direkt stöder de humanistiska ämnena, i stället för fysik, som står mer fristående. På. nyspråkliga gymnasiet hade två timmar i var och en av de tre ringarna varit lyckligare, dels därför att intet avbrott i undervisningen under ett års tid då skulle äga rum dels emedan tiden synes för kort för den föreslagna kursen. Om man erinrar sig, att real- gymnasiet kommer att genomgås av blivande lantmätare, ingenjörer, agronomer, militärer, många affärsmän m. fl.. torde det förefalla mer än betänkligt att belröva dem den nödvändiga geografiska kunskap, som de behöva i sitt praktiska arJete.

Den starka specialiseringen på. skolstadiet synes vara till föga gagn, om allmänbildningen skulle lida därav i så hög grad, som fallet bleve, för den hän— delse geografien fölle bort ur realgymnasiets schema.

Vad flickskolan beträffar, innebär kommissionens förslag otvivelaktigt en försämring i jämförelse med geografiundervisningen i den nuvarande flick— skolan. Först och främst har kommissionen förkortat tiden för geografiunder- Visningen med nära en timme, men vad som är Värre, kommissionen har i sista klassen tagit bort geografiundervisningen.

Annu mer framträder försämringen i flickskolan av B—typ i fråga om tiden 15—232122.

för ämnets inhämtande. Två veckotimmars undervisning i geografi i samtliga klasser av A-skolan och fem timmars undervisning i B-skolans tre högsta klas- ser är ett önskemål, som skulle möjliggöra en mera fördjupad undervisning. Särskilt påpekas, att ämnet bör föras upp i sista klassen.

Vad lyceerna angår, träffas deras otillfredsställande geografikurser av den kritik, som lämnats motsvarande kurser i gymnasierna.

Professor Grönwall fäster uppmärksamheten på det nödvändiga däri, att åt de i de nuvarande läroämnena kemi och geografi på realskolans stadium ingående elementära kurserna i geologi och mineralogi hävdas en mera själv— ständig och säker ställning inom de ämnen, till vilka de blivit förda. Ett be- stämt antal timmar måste anslås åt den icke vidlyftiga geologikursen, så att denna får sin erforderliga tid sig tillmätt och verkligen blir behandlad för sig utan att uppslukas av geografien.

Särskilt yttrande av professor Clwrlz'er. Då man tar i betraktande den stora betydelse, som särskilt det tyska språket har för allt vetenskapligt studium, så torde man med en nedsättning av timantalet till hälften av det nuvarande riskera, att de studerande vid ankomsten till universiteten äro nästan inkompe- tenta att sätta sig in i de läroböcker, som äro oundgängliga för allt examens— studium.

Vad beträffar undervisningen i matematik, är jag fullt ense med kommis— sionen därom, att en minskning av såväl omfånget som timantalet här kan ske i den nu meddelade kursen för latinlinjen. Men att från latinstudentens matematikkurs helt och hållet utesluta kännedom om grafisk framställning av funktioner samt serier, logaritmer och trigonometri. är dock icke lämpligt.

Professor Bergman anser, att ämnena samhällslära och ekonomilära icke komma att giva mycken behållning, då lärjungarna äro för omogna för ämnena och lärarna för okunniga i desamma. Däremot anser han det vara ett betydelse— fullt framsteg, att historien lägges om från att hava varit en konungarnas ovh krigens historia till att bliva en folkens hisoria.

Stockholms högskola.

Lärarrådet. Vad språkutbildningen beträffar, fäster lärarrådet särskilt uppmärksamheten på den enligt kommissionens förslag i många hänseenden otillfredsställande undervisningen i främmande språk, i synnerhet på real— linjen. T yska språkets väsentligt försvagade ställning bereder stora svårig- heter för de studenter, vilka vid universitet eller högskolor avse att fullfölja sina vetenskapliga studier. Det är för den speciella utbildningen av större betydelse, att de nyblivna studenterna äga goda språkkunskaper, än att de äga kvalificerade insikter i de fackämnen, varåt de komma att ägna sig. Den bio- logiska speciallinjen kommer sålunda ej att få den betydelse, som kommissionen avser.

Göteborgs högskola.

Lärarrådet. Språken skulle komma att inträda. i en alltför snabb följd. Detlta måste medföra en beklaglig sammanblandning och göra grunden i språken osa rer.

Redan i realskolan behöves betydligt mera tid för språkundervisningen, än den av kommissionen förordade fyraåriga skoltypen har tillgång till.

Nödvändigheten av mera undervisningstid. än kommissionen kunnat föreslå åt språkundervisningen i realskolan. framträder särdeles bjärt i fråga om tyskan. Att på så oerhört reducerad tid kunna bibringa lärjungarnas flertal

någon i det praktiska livet användbar kunskap i detta i synnerhet i början så svåra språk är ogörligt. En dylik försvagning av realskoleutbildningen i tyska skulle'i själva verket i viktiga avseenden göra realexamen oduglig såsom kom— petensprov.

Särskilt uttalande i fråga om gear/ruffen. För realskolan innebär förslaget ingen större nyhet; man torde kunna hoppas, att vid realskolexamens avläggan- de kunskaperna i geografi skola vara något större än för närvarande.

Helt annorlunda ställer sig frågan för gymnasiet. Här föreligger en väsentlig försämring. ()tvivelaktigt är, att geografien hör till de vetenskaper, som först på ett något högre stadium kunna göra sin allmänbildande betydelse fullt gäl- lande. Geografiens stora allmänbildande betydelse sammanhänger väsentligen med den centrala ställning, den intager mellan de humanistiska och naturveten- skapliga ämnena.

Målet för geografiundervisningen på gymnasiet bör vara att, på, grundval av den störrc mognad lärjungarna där besitta, skärpa deras iakttagelse- och kom- binationsförmåga vid studiet av natur- och kulturlandskapet samt fördjupa de— ras uppfattning om sambandet mellan naturen och människolivet.

I en viktig punkt har kommissionen föreslagit en väsentlig förbättring, i det att på den nyspråkliga gymnasielinjen geografien skulle inträda med samman- lagt 5 veckotimmar utöver realskolans kurs. Värdet av denna förbättring synes emellertid tvivelaktigt, om den skall betalas med en försämring av de _ geografiska kunskaperna och därmed av allmänbildningen hos det stora fler- talet av den högre bildningens representanter i vårt land. Skulle kommissionens förslag bli verklighet. torde i Sverige för lång tid förhoppningen att erhålla en stab av vetenskapligt utbildade geografilärare undanskjutas.

Skulle vid den nya skolreformens genomförande gymnasiet fortfarande få. förbliva fyraårigt, så torde inga svårigheter möta att i dess undervisningsplan upptaga 5 veckotimmar för geografien. Men ej heller i ett treårigt gymnasium torde detta vara omöjligt.

En veckotimme inom realskolan skulle kunna tilldelas ett annat ämne i stället för geografi, om denna. timme då på gymnasiet kunde komma geografien till godo.

Särskilt yttrande av professorerna Landström och Naehmanson. Vi betvivla starkt. att den frivilliga undervisningen i latin i realskolan skall kunna lämna det avsedda säkra grundlaget för fortsatta studier i ämnet på gymnasiet, och befara tillika, att. i många realskolor, vilka icke bliva förbundna med latin— gymnasium. bristen på verkligt kompetenta lärarkrafter kommer att vålla all- varliga svårigheter att över huvud anordna en sådan undervisning i latin.

Vi ifrågasätta starkt värdet av skrivning i grekiska, ett ämne, som endast studerats i två år. Införandet därav skulle komma att alltför ensidigt »gram- matisera» undervisningen till förfång för den allmänt kulturella prägel, som är av särskild betydelse vid undervisningen i detta ämne.

Särskilt yttrande av: professor Beckman rörande undervisningen i. moders— målet och filosofi. Rörande rnodersmålsunderor'sm'ngen framhålles:

att om denna i bottenskolan skulle bli så inrikta-d, att den huvudsakligen åsyftade inövandet av den för de främmande språken nödvändiga grammatiska terminologien, detta vore ytterst fördärvligt både för de barn, som skola läsa främmande språk, och naturligtvis för de övriga. Kursplanerna ge ingen an- ledning framhålla detta. men läroböckerna desto mer:

att de föreslagna anordningarna för högstadiet i allmänhet äro förträffliga, men att det här som eljest —— är svårt att finna något samband mellan den tid, som kommissionen vill anslå. och det arbete, som anses böra utföras på den an- slagna tiden. '

Beträffande filosofien är det beklagligt, att logiken så. helt skjutits åt sidan. Om denna får bli, vad den bör bli, en analys av sådana vetenskapliga resone- mang, som lärjungarna ha erfarenhet av, så är den faktiskt både intresse- väckande och lärorik.

Särskilt yttrande av professor Lindroth rörande ämnet religionskunskap ä gymnasiet. Om redan det, att en lärjunge väljer .den nyspråkliga eller reala linjen, i regel kan anses hänvisa på en viss läggning åt det praktiska eller det mer konkreta och påtagliga, utvecklas en sådan läggning ytterligare genom studier av de ämnen, som på nämnda linjer äro de centrala. Men då behöves i alldeles särskild grad just på dessa >>praktiska» eller mer reala linjer ämnet religionskunskap såsom motvikt mot det mer utåtriktade i de centrala äm— nena.

Det vore därför synnerligen önskligt, om åt ämnet här kunde beredas någon plats även inom tredje ringen. Om det blir fråga om att ange, hur denna timme skulle kunna vinnas, vill jag blott antyda, att det i nödfall synes vara att föredraga, att ämnet kristendom någonstädes på realskolan beskäres med en timme.

Särskilt yttrande rörande undervisningen i samhällslära och ckonomilära ar t. f. professor Seen Helander. Vid undervisningen i ckonomilära bör läggas till grund en lärobok, däri dels de av kommissionen framlagda problemen äro behandlade, vilka icke böra överlåtas åt läraren att på fri hand utreda, dels också några av de viktigare problemen rörande samhällets ekonomiska orga- nisation äro behandlade, häri ingående förutom socialpolitiken även några. av huvudproblemen rörande handel, industri, bankväsen etc. Dessutom bör på— pekas önskvärdheten av ekonomiska exkursioner.

Av det program, som av kommissionen framlagts rörande undervisningen i samhällslära, bör den historiska inledningen och socialpolitiken överflyttas till ekonomiläran, vars timantal bör ökas till 1 1/2 timme i sista gymnasieklassen. För den återstående statskunskapen bör beräknas 1,/2 timme i samma klass (t. ex. 1 timme under höstterminen). Amnets benämning bör i samband därmed ändras till ekonomilära och statskunskap, varigenom den i detta sammanhang oriktiga benämningen samhällslära undvikes.

Särskilt yttrande av professor J (ederholm. Skolkommissionens förhopp- ningar att kunna genom imitativ metod i den elementära språkunderuisningen i realskolan göra någon avsevärd tidsvinst för att kompensera realskolans förkortning måste betecknas som för högt spända. Det franska språket bör icke erhålla ett icke av pedagogiska och vetenskapliga omständigheter be— tingat, absolut eller relativt företräde framför andra språk. Redan för närvarande äro resultaten av undervisningen i engelska vid läroverken otillfredsställande till den grad. att t. ex. endast få studerande med student— examens kunskaper i engelska vid Göteborgs högskola förmå tillgodogöra sig de elementära engelska läroböcker, som de behöva läsa i det för alla blivande lärare obligatoriska ämnet pedagogik. Ett sådant försvagande av tyskans ställning. som skolkommissionen föreslår. skulle leda till snarlika resultat för de veten- skapliga. studierna för lärarutbildningen i allmänhet. Den helklassiska linjens upptagande av franska till modernt huvudspråk är olämpligt med hänsyn till de blivande teologernas behov av framför allt tyska. Den föreslagna biologi- linjen torde kunna befaras lätt komma att utgöra en asyl för dem, vilkas före— komst på gymnasiet det ingår i organisationsförslaget att söka förhindra. Slöjd bör ej förekomma på gymnasiet. Däremot är det önskvärt. att i någon ut- sträckning, särskilt på den nyspråkliga. och reallinjen, tillfälle till övning i

det ekonomiska och tekniska livets »practieal arts» bjudes, såsom bok/"öring, fakultativt eventuellt även andra ämnen.

Det synes oriktigt att reducera logiken som Skolämne till ett kapitel av psy- kologien. Synnerligen angeläget vore, att logiken i sin nyare form erhåller sitt fulla mått av hittillsvarande undervisning, i varje fall 1/3 till 1/2 av det för ämnet i dess helhet anslagna timantalet.

KAP. JX.

Arbetets inre organisation.

Synnerligen enhälligt uttalas tillfredsställelse med de av kommissionen före— slagna åtgärderna till crnående av större koncentr.ation både betiiiffnnde an- talet samtidigt lästa ämnen och de olika ämnenas innehåll, bes häktade och sam— höriga kunskapsmoment samt undervisningstiden och lärarkrafterna. Åtskil— liga anmärkningar göras likväl, till stor del gående ut på att kommissionen icke lyckats i sina detaljförslag tillämpa de allmänna principer. den gjort gällande. Somliga mena, att kommissionen drivit koncentrationsprincipen för långt, så. att den dels blivit identisk med ämnesreduktion, dels skulle komma att medföra ökat hemarbete för lärjungarna. Några anse, att de av kommissionen före- slagna kursplanerna, trots kommissionens uttalanden i kap. IV, skulle medföra ännu värre ämnesträngsel, än som för närvarande råder. Andra påpeka, att det av kommissionen förkättrade mångläseriet icke alltid är uteslutande till skada, då det medför en rikare allmänbildning och mindre ensidighet i kunskaperna. Andra åter framhålla, att den föreslagna koncentrationen beträffande samti- digt lästa ämnen (periodläsning) skulle medföra schematekniska svårigheter och att de redan nu synnerligen arbetstyngda rektorsexpeditionerna skulle bli mer än nödvändigt vore upptagna med att utarbeta arbetsordningar. Periodläs- ningen bör icke drivas så långt. att samma ämne får mer än två timmar på samma dag-. Ett kollegium utdömer klasslärarprincipen på alla stadier utom på det lägsta; på övriga stadier anses facklärarprincipen vara den enda rik— tiga. Ett kollegium påpekar betydelsen för lärjungarna av att på skolans högre stadier komma under inflyt tande av olika läiharpersonligheter

Kommissionens förslag att begränsa antalet samtidigt undervisade lärjungar möter en enhällig och livlig anslutning. Åtskilliga kollegier föreslå,. att be- stämmelser utfärdas, att lärjungeantalet i realskolans undervisningsavdelnin— gar _ i likhet med vad för närvarande gäller för den kommunala mellanskolan _ icke får överstiga 30 och att i konsekvens därmed antalet lärjungar i gymna— siets undervisningsavdelningar icke får överstiga 25. Ett kollegium anser del- ning av klasser outförbar på grund av brist på lärare och nndervisningslokaler.

Enhälligt avstyrkes feriearbete i annan form än läsning av inhemsk eller översatt skönlitteratur samt växtinsamling. Många vilja icke hava feriearbete 1 någon annan form än växtinsamling. Ett kollegium ifrågasätter, 0111 icke hem- skrivningarna kunna avskaffas, möjligen med undantag för de svenska. upp- satserna.

Ett kollegium påpekar, att det dagliga läxförhöret är oundvikligt utom möj- ligen i högsta klassen.

I synnerhet flickskolorna framhålla, att de framtida statsskolorna böra er- hålla största möjliga frihet att anpassa sig "efter skiftande lokala och indi—

viduella förhållanden i fråga om undervisningsplaner och andra till skolornas inre arbete hörande frågor.

I detta sammanhang bör lämpligen omnämnas följande av kollegiet vid sam- skolan i Filipstad framförda synpunkter: "Betyg böra utdelas endast vid vår— terminens slut. Varningarna böra förläggas till höstterminens slut, varje lä— rare obetaget att när som helst lämna meddelande till hemmet om lärjunges bristande kunskaper. Vitsord bör jämväl givas i ordning och hållning. Kol- legiet ifrågasätter, 0111 vitsord i flit bör förekomma. Arsavslutningen bör få karaktären av en skolans fest; examenslektionerna böra såsom meningslösa borttagas.

KAP. X. Inträdesprövningar och Hyttningsbestämmelser.

Inträdesprövningar i allmänhet. De av skolkommissionen föreslagna in- trädesprövningarna hava blivit föremål för mer eller mindre skarp kritik från flertalet av dem, som yttrat sig om förslaget i berörda avseende. Allmänt framhålles därvid svårigheten för vederbörande lärare att vid dylika pröv- ningar säkert utröna de inträdessökandes kunskaper ävensom omöjligheten att riktigt bedöma deras förutsättningar för fortsatta studier. Stor fara vore, att de mera ensidigt eller senare utvecklade begåvningarna skulle komma att bliva utestängda från den högre skolundervisningen. Åtskilliga betona där- för också det ödesdigra ansvar, som vid tillämpande av kommissionens förslag rörande dylika prövningar skulle vila på lärarna, samt att förslagets genom- förande i ifrågavarande hänseende icke skulle leda till de verkliga begåvnin- garnas tillvaratagande. Vidare göra somliga gällande, att följden skulle bliva inrättandet av särskilda preparandkurser, varigenom de förmögnas barn, som ägde möjlighet att genomgå dylika, skulle komma i en mera gynnad ställ- ning. Många framhålla ock, att förslagets tillämpande innebure en kränk— ning av föräldrarnas rätt att själva bestämma över sina barns uppfostran. Därjämte betona flera i sina uttalanden, att framgången i livet icke beror en- bart på studiebegåvning, utan att jämväl Vissa karaktärsegenskaper vore av stor vikt, ävensom att för uppehållandet av vissa poster i samhället det ford— rades viss allmänbildning, men däremot icke någon högre grad av studiebegåv- ning.

Vid ett par kommunala mellanskolor uttala sig vederbörande dock i tillstyr— kande riktning beträffande de föreslagna inträdesprövningarna.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Gävle anför, att kollegiet inför vissa av kommissionen föreslagna gallringsanordningar måste stanna med en viss tvekan över deras lämplighet och utförbarhet. Särskilt gällde detta om de förstånds— och intelligensprövningar, vilka kommissionen tänkt sig såsom moment av inträdesprövningen såväl till realskolan som i ännu högre grad till gymnasiet. Kollegiet ville framhålla, att mycket stora, för att inte säga oövervinneliga svårigheter komme att möta vid den praktiska tillämpningen av kommissionens direktiv för inträdesprövningarna. Det kunde mycket väl tän- kas fall, då den inträdessökande visade sig äga fullt approbabla kunskaper, men redde sig dåligt i själva intelligensprovet. Detta senare förhållande kunde bero på mindre god begåvning, trots vilken vederbörande tack vare flit och samvetsgrannhet lyckats inhämta de föreskrivna kunskaperna. Ett underkän— nande i sådant fall kunde försvaras enligt kommissionens direktiv, men skulle tydligen innebära en stor orättvisa. Men den ogynnsamma utgången av intel- ligensprovet behövde ej nödvändigtvis bero på mindre god intelligens hos den

prövande. den kunde förklaras av en viss tröghet i reagensen, som komme den prövandes förståndsutveckling att framstå i en ogynnsammare dager än vad den 1 själva verket förtjänade. Även 1 ett sådant fall vore risken av ett fel— aktigt eller mindre rättvist bedömande av aspiranten stor. Begåvningen vore som bekant av högst skiftande natur; hos vissa individer vore den mera ytlig, men rörlig och hade lätt att göra. sig gällande, hos andra ginge den mera på djupet, mognade trögare och vore därför svårare att komma under fund med. Det vore tydligt, att intelligenstyper av det förra slaget skulle vid en kort- varig prövning komma. att bli betydligt gynnsammare ställda än sådana av det senare slaget. Härtill komme, att begåvningen hos många individer gjorde sig gällande först vid mera framskriden ålder. Det vore väl beklagligt, om en så utrustad elev, tack vare den olyckliga utgången av ett enstaka intelligens- prov, företaget under en ogynnsam period, skulle för alltid utestängas från en bana, för vilken förutsättningar i hög grad, om än sent framträdande, före- funnes. -— Enligt kollegiets mening vore så stora risker förbundna med dessa intelligensprövningar, att det för sin del bestämt avstyrkte dem. Inträdes— prövningarna borde fortfarande endast omfatta kunskaperna. Skulle vid dessas inhämtande flit och samvetsgrannhet delvis ha fått utfylla eventuella brister i begåvningen, så behövde detta ej innebära, att aspirantens allmänna studieförut— sättningar vore undermåliga.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Strängnäs yttrar, att kollegiet ej kunde underlåta att rikta en allvarlig anmärkning mot det av kommissionen föreslagna skärpta examensväsendet och alldeles särskilt mot det sätt, på vilket kommissionen tänkte sig inträdesproven till realskola och gymnasium anord— nade. Med framhållande av de föreslagna intelligensprövningarnas vansklig— heter uttalar kollegiet, att det läge en kulturfara i att från—läroverken lätte- ligen lärjungar kunde komma att utestängas, vilkas begåvning vore djup och originell, men vilka saknade de egenskaper, som gjorde det möjligt att lysa i en examen. Det inträffade även ofta, att begåvningen, ehuru den vore obestridlig. vaknade sent, kanske först sedan läroverkets portar obevekligt stängts för vederbörande. Det vore alltså ett tungt och ödesdigert ansvar, som drabbade den lärare, som fått till uppgift att döma angående förekomsten eller _ icke av studiebegåvning hos en inträdessökande. Läroverkslärarna borde för- skonas från en så svår uppgift.

Kollegiet vid realskolan i Kristinehamn uttalar, att den, som hade någon erfarenhet av det resultat. som presterades vid vare sig en inträdesprövning eller i allmänhet en prövning med barn inom realskolans åldersgrupper, måste med största bävan tänka på det betydande ansvar, som skulle komma att vila på den eller dem, som i sista hand hade att avgöra, huruvida en inträdes- sökande skulle godkännas eller ej. Och detta ansvar bleve så mycket större, som man måste så att säga etikettera den prövade såsom »begåvad» eller >>obe- gåvad». Denna inträdesprövning bleve verkligen »den stora mönstringen för livet» för mången gosse eller flicka. Ju mera rigorös prövningen vore och ju mera avgörande för den unges hela framtid dess utgång bleve, desto mer enerverande skulle tillställningen bliva för åtminstone den mera känsliga in- trädessökanden. Visserligen skulle enligt förslaget den avlämnande läraren giva sitt skriftliga och möjligen även muntliga omdöme om den inträdessökan- des begåvning m. m., men detta omdöme borde och finge ej vara bindande, utan endast tjäna till ledning. Man visste genom erfarenheten, huru ofta misstag beginges, då det gällde att efter rätt så ingående kännedom om en gosse bedöma hans begåvning, och huru den verkliga begåvningen bleve märk— bar först vid rätt sen ålder, kanske först vid 16 a 20 års åldern, huru många yttre förhållanden kunde niedverka till att det ena barnet kunde vid en viss ålder ge intryck av en rätt god begåvning men sedan visa sig ej på långt

när hålla, vad det i detta avseende förut lovat, under det att ett annat barn, kanske genom inträdda gynnsammare yttre omständigheter eller vissa psy— kiska moment, kunde visa sig äga en begåvning, som även den mest er- farne barnpsykolog ej förut kunnat ana. Och att detta svåra val skulle ske lättare vid 13 års åldern än vid 10 års åldern. vore ingalunda bevisat. Tvärt— om ansåge ju de mest framstående och erfarna både pedagoger, barnpsykolo— ger och läkare, att 10 års åldern i det avseendet torde vara en lämpligare tid— punkt än 13 års åldern, särskilt på grund av vissa vid den senare åldern fram- trädande störande moment.

Kollegiet vid realskolan ?? Landskrona framhåller, att kravet på begåvnings— urval fullt effektivt kunde tillgodoses med gällande prövningsanordningar och icke finge gå till överdrift. En examen rigorosum, sådan kommissionen före- sloge såsom gallringsmedel vid inträde i realskola, vore ett psykologiskt oting. som skulle bliva en själstortyr för barnen, medföra de grövsta misstag och därmed de mest flagranta orättvisor, för att nu icke tala om att kommis— sionens organisatoriska enhetsskola genom införandet av dylik examen ohjälpli gt sönderbrötes. Vidare skulle ett dylikt utlämnande av de ungas framtid åt den examinerande lärarens avgörande å ena sidan pålägga läraren ett ansvar, som väl få lärare skulle våga påtaga sig, och å andra sidan innebära en hjärtlös kränkning av föräldrars naturliga rättighet att giva sina barn bästa möjliga uppfostran. -Härtill komme, att för tillfredsställande skötsel av ett flertal poster i livet visserligen fordrades läroverksutbildning men ingalunda. verklig studiebegåvning, och det skulle vara ett svårt socialekonomiskt missgrepp att beröva alla, som icke vid en rigorös inträdesprövning tycktes äga verklig studie— begåvning, möjlighet att inträda i och vinna utbildning vid läroverk. Kom- missionens extrema fordran på begåvningsurval skulle obehörigt gynna rike— mans barn, som på grund av gynnsammare uppväxtmiljö och bättre råd till behövlig preparation hade större utsikt än fattigmans barn att bestå i en rigorös prövning, och i varje fall tendera att befolka läroverken med en intel- ligensaristokrati, som nog kunde göra sig bra i skolan men i talrika fall stå sig slätt inför livets praktiska uppgifter, där helt andra egenskaper än verklig studiebegåvning kunde visa sig oumbärliga.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Höganäs anför, att kollegiet ej kunde biträda kommissionens rigorösa inträdes- och flyttningsbestämmelser. Det vore ' enligt kollegiets erfarenhet omöjligt att för en rad år framåt bestämt uttala sig om en elevs karaktär och studiebegåvning. Kollegiet vore fullt förvissat om att därest kommissionens förslag på denna punkt ginge igenom, skulle de driftiga medelmåttorna i skolan bli gynnade. De ensidigt begåvade komme ohjälpligt till korta. En möjlighet vore, att ett eller flera underbetyg finge kompenseras genom ett eller flera kraftiga överbetyg. Andra utvägar kunde säkert också uttänkas.

Kollegiet vid elementarläroverket för flickor i Borås förmenar, att prövnings- och examensväsendet skulle komma att förrycka arbetsglädjen och arbets- lugnet. Kollegiet ansåge det omöjligt att bedöma, om barn i 12—13 års åldern ägde förutsättningar för att fortsätta sina studier. Därför uttalade kollegiet önskvärdheten av att barn, som misslyckats vid första prövningen,.måtte lämnas möjlighet att undergå förnyad prövning..

Kollegiet vid Karlshamns elementarläroverk för flickor framhåller angående inträdesprövningar till realskolan, respektive flickskolan av A-typ och lyceet, den oerhörda svårigheten i att rättvist avgöra, huruvida ett barn vore studie— begåvat eller ej. Minneskunskap skulle nog i många fall komma att gälla som bevis på begåvning. Misstag i mängd komme säkert att göras. För att ett sådant misstag ej skulle ödelägga en persons hela liv, borde möjlighet finnas att även pröva in till annan klass 'än den första i de högre skolorna eller att

få åtnjuta undervisning i privatskola, som ledde fram till gymnasiet. Inträdes- prövningar från en 6-klassig bottenskola till den högre skolan bleve särskilt svåra för det stora flertalet av landsbygdens barn, vilka vore hänvisade till folkskolor av lägre typ, ej skickade att meddela den för den högre skolan grund- läggande undervisningen. En inträdesexamen efter genomgång av G klasser vid folkskola av lägre typ skulle tydligen nödvändiggöra en betydlig komplet— teringsläsning, vilket ju bleve mycket betungande för de fattigare hemmen. Kollegiet uttalade vidare som sitt önskemål, att större möjligheter bereddes för övergång från någon av flickskolornas högre klasser till gymnasiet.

Kollegiet vid Anna Sandströms skola i Stockholm uttalar, att det läge något beklämmande däri, att till och med den egentliga. barndomen skulle indragas i kampen för tillvaron genom att skolan redan på ett lågt stadium ställdes inför uppgiften att förbereda för karriär. Då de föreslagna prövningarna vid övergången från en läroverksform till en annan skulle komma att bli av av- gi'jrande natur, uppstode fara för läxläsningskonkurrens, en tävlan, som enligt all erfarenhet bleve gynnande för lärjungar med övervägande receptiv begåv— ning och ogynnsam för de mera självständigt och aktivt lagda naturerna, just för dem, hos vilka de skapande gåvorna ofta innebodde. Varje lärare visste dessutom. att resultatet av en prövning kunde vara högst missvisande. Med hänsyn till olikheten i utvecklingstempo hos olika individer syntes .det kol— legiet över huvud taget orimligt, att man på något visst skol- eller ålders- , stadium skulle kunna på förhand utrannsaka det livsdugliga hos varje samhälls- individ och anvisa honom den plats, vartill hans begåvning och egenskaper gjorde honom bäst skickad.

Kollegiet vid Söderhamns elementarläroverk för flickor framhåller i fråga om gallring av elevmaterialet genom inträdesprövning som sin på erfarenhet grundade bestämda uppfattning. att lärare icke kunde påtaga sig ansvaret att genom värdesättning av elevernas begåvning och anlag på det sätt, kommis- sionen anbefallt, bestämma över deras framtid, då prövningar ofta vore vilse- ledande och bedömandet försvårades genom barns olika temperament, tidigare eller senare vaknande intresse samt ej minst genom själva arten av begåvningen. Sällan hade specialbegåvningar varit skolljus, och sällan hölle skolljusen, vad de lovade. Just specialbegåvningarna komme troligen genom .den föreslagna gallringen att utestängas, detta ej minst genom de stränga flyttningsbestäm- melserna i såväl realskolan som gymnasiet och lyceet. Likaså skulle, så länge studentexamen krävdes som villkor för tillträde till även andra levnadsbanor än studiebanan, en del exempelvis chefs— och organisationsbegåvningar, affärs— begåvningar och andra närmare det praktiska livet liggande begåvningar icke komma att göra sig gällande.

Kollegiet vid Saltsjöbadens samskola anser det tvivelaktigt, om den stånds- cirkulation nedåt, som enligt kommissionen skulle vinnas genom strängare in- trädesprövningar och större stränghet mot de obegåvade inom den högre skolan, därigenom skulle åstadkommas. Gallringen skulle drabba icke blott rikemans utan även fattigmans barn. Till följd av den stora tillströmningen av in— trädessökande till läroverken i Stockholm hade gallringen där måst i hög grad skärpas. Där hade .de från folkskolorna intagna avsevärt minskats, då de i konkurrensen om platserna legat under för dem, som av mera bemedlade för- äldrar anförtrotts åt privatskolor. vilka så gott som uteslutande inriktat sitt arbete på att förbereda för inträdesprövningarna till läroverken. Alltså verk- ningar, som ingalunda överensstämde med de av kommissionen avsedda. Ju högre inträdesfordringarna ställdes, i desto större utsträckning komme prepa— randskolorna att användas. och de mindre bemedlade begåvningarna bleve trots allt utestängda.

Styrelsen för Landskrona stads gymnasium anför, att kommissionen förbi—

såge, att även om densamma lyckades genomföra sin avsikt att från studie— banan utestänga ett antal teoretiskt obegåvade men ekonomiskt välsituerade lärjungar, detta i och för sig icke skulle göra det lättare för fattiga och be- gåvade ynglingar att intaga de förras platser. Huvudfelet i kommissionens betraktelsesätt vore, att kommissionen sett frågan ur skolans synpunkt och icke ur livets. I skolan vore studiebegåvningen dominerande, men så vore det icke ute i livet. Där bleve andra egenskaper: flit, arbetsförmåga. plikttrohet, nog- grannhet, försiktighet, sanningskärlek o. s. v. samt framför allt denna obe— stämda intellektuella egenskap, som bäst betecknades med orden sunt bond— förstånd, de avgörande.

Frågan kunde också, vilket kommissionen lämnat fullständigt obeaktat. ses ur en social-biologisk synvinkel, och självmant framträdde då den synpunkten, att ett alltför kraftigt framdragande från de djupa leden av alla naturliga begåvningar och deras placerande i de högsta samhällslagren vore en fara för upprätthållandet av rasegenskaperna inom folket. De högre samhällsskikten uppvisade numera en så låg nativitet. att de icke på långt när rekryterade sig själva. En lång studie- och utbildningstid med äktenskapets framskjutande för männen till mellan 40 och 50 års åldern hade i förening med de onaturligt ökade kostnaderna för barnens uppfostran på några årtionden väsentligen bi- dragit till denna omvälvning. En intelligent arbetare, som hade många duk— tiga barn, gjorde på sin plats i livet sitt land större gagn, än om han såsom nog så skicklig högre ämbetsman, skuldsatt och skamfilad av nödtvunget ungkarls- stånd, ginge ut ur livet utan att lämna barn efter sig.

Ett stort antal av statens folkskolinspektörer hava kraftigt uttalat sig mot de föreslagna inträdesprövningarna såväl till realskolan som till gymnasiet. At— minstone borde en viss försiktighet iakttagas vid det 5. k. begåvningsurvalet. Sålunda yttrar folkskolinspektör Th. Brandt, att de drygt tilltagna lärokur- serna, de stränga examens- och flyttningsbestämmelserna m.m. vittnade om en alltför hög värdesättning av den rena intelligensen. För en statens tjänsteman vore dock moraliska egenskaper såsom arbetsamhet, rättskaffenshet. plikttro- het m. fl. fullt lika viktiga. En skolorganisation, som avsåge att utbilda sådana tjänstemän, borde därför innesluta möjlighet även för den medelmåttiga begåvningen, där den vore förenad med moraliska kvalifikationer, att komma fram studievägen. Där mogenhetsexamen, såsom ofta vore fallet, blott avsåge att utgöra ett kriterium på högre allmänbildning, vore ett dylikt krav ännu mera berättigat. Som medel att hindra en alltför stark tillströmning till studie- banan vore den av kommissionen beträdde. vägen med dess rigorösa examens- och flyttningsbestämmelser föga tilltalande. Sådant reglerades bäst av livet självt i enlighet med lagarna för tillgång och efterfrågan. I den mån som de praktiska verksamhetsgrenarna gåve bättre och säkrare utkomstmöjligheter, torde ock tillströmningen till studiebanan avtaga utan speciella statsåtgärder, vilka, huru de än utformades, dock bleve en hämsko på den ur synpunkten av samhällets egen välfärd så omistliga individuella friheten.

Folkskolz'nspektör Torbiörnsson anför, att han för sin del icke kände något förslag, som vore så ägnat att hindra begåvningarna som kommissionens, och han trodde icke, om man med största flit ansträngde sig att finna ut ett sätt för att främja medelmåttan och hindra begåvningen, att man för detta ända- mål kunde få fram ett bättre förslag än kommissionen. Den receptiva be- gåvningen misslyckades ofta ute i livet, enär de receptivt begåvade icke från ungdomsåren blivit vanda vid träget och uthålligt arbete. Den produktiva begåvningen, som ofta vore ensidig och sent utvecklad, skulle komma att ut— gallras vid inträdesprövningen.

Aven åtskilliga domkapitel uttala sig kraftigt mot förslaget om inträdespröv— ningar. Majoriteten av domkapitlet i Växjö förordar de nuvarande gallrings-

metoderna, varvid gallring sker klass efter klass, allteftersom lärare och för- äldrar komma till insikt om lärjungarnas förmåga och egenskaper.

Dock anser en ledamot av nämnda domkapitel (lektor Cavallin), att det vore riktigt och tillbörligt, att lärjungematerialet gallrades på mera rationellt sätt än nu skedde, då det ofta i första rummet vore föräldrarnas ekonomiska och sociala ställning, som avgjorde gallringen.

I liknande riktning uttalar sig jämväl en. ledamot m: kollegiet eid folkskole- seminarict i Linköping (lektor Setterberg'). Kommissionens gallrings- och examensförslag vore enligt dennes åsikt ett steg i rätt riktning, och om det nu ginge igenom, skulle det efter ytterligare erfarenhet kunna ge uppslag till nya reformer.

Kollegiet vid folkskolesenu'na—rz'et i Kalmar yttrar, att mot kommissionens plan för >>begåvningarnas tillvaratagande» reste sig enligt kollegiets mening synnerligen starka betänkligheter. Systemet med prövningar och examina skulle säkerligen inte leda till det mål. som åsyftades. Det skulle möjlig- göra ett utvälja-nde av »skolbegåvningarna», av medelmåttorna, under det att- de värdefullaste. de mera säregna begåvningarna, mången gång skulle bli ute- slutna. Få torde säkerligen också de lärare vara. som vore vuxna uppgiften och vore villiga att påtaga sig ansvaret för ett för barnens hela framtid så avgörande ingripande som detta genom skolan verkställda begåvningsurval. _ Men även om det vore möjligt att med hjälp av den ifrågavarande metoden göra ett riktigt urval, så förefölle själva sättet likväl ur flera synpunkter olyck-' ligt. För det första syntes detta säkerligen kunna medföra ett otillbörligt in- trång på föräldrarnas bestämmanderätt över sina barn ; och vidare skulle det med största sannolikhet komma att framkalla ett överskattande av de teore- tiska begåvningarna. medan de i verkligheten lika värdefulla praktiska be- gåvningarna skulle i det allmänna medvetandet bliva undervärderade. Slut- ligen torde det ej kunna anses annat än mycket olyckligt, om vissa samhälls- medlemmar genom avläggande av bestämda examina bleve officiellt hallstämp- lade som >>begåvade». Då nämligen begåvningen som sådan, enligt vad all erfarenhet nogsamt visade, ingalunda utgjorde någon garanti för vare sig moraliskt värde eller socialt sinne och handlingssätt, vore en begåvningarnas diktatur lika olämplig som varje annat klassvälde. _ Om alltså på nu an- givna grunder de av kommissionen föreslagna prövningar och examina måste anses betänkliga, så kunde ur rent pedagogisk synpunkt icke mindre allvar- liga invändningar riktas mot hela examensväsendet. Kollegiet ansåge uppen- bart, att dessa återkommande prövningar och examina —— ej mindre än 3 före studentexamen —— måste komma att utöva ett högst ogynnsamt inflytande både på arbetsdugligheten i skolan och på lärjungarnas fysiska och psykiska väl- befinnande. Kollegiet ville för sin del livligt framhålla nödvändigheten av att examensväsendet i möjligaste mån reducerades.

Kollegiet vid folkskolescmiuariet i Härnösand yttrar, att om i enlighet med kommissionens förslag läroverkens inträdesprövning förlades till ett. högre åldersstadium och framför allt gjordes med hänsyn till sitt syfte effektivare, syntes det, som om detta i förening med de av kommissionen föreslagna strängare flyttningsbestämmelserna skulle innebära en bestämd garanti för att läroverken därefter komme att tillförsäkras ett genomsnittligt mera studie— bcgåvat lärjungematerial än för närvarande, vilket helt naturligt komme att betyda mycket för möjligheten att hålla studienivån hög vid läroverken.

Flertalet av folkskolescminariernas lärarkollegier uttala sig dock ganska be- stämt mot de föreslagna inträdesprövningarna.

Inträdesprövning till realskolan. Vad särskilt inträdesprövningen till real— skolan beträffar, förordar flertalet bibehållandet av nämnda inträdesprövning.

Vid några kommunala mellanskolor uttala sig dock vederbörande för att inga inträdesprövningar till realskolan skulle äga rum. Den av kommissionen före- slagna skärpningen av densamma avstyrkes i de flesta fall. Denna prövning borde i huvudsak enligt flertalets åsikt avse utrönande av de inträdessökandes kunskaper. — Kollegiet vid högre realläroncrkct i. Göteborg instämmer med kommissionen däri, att någon minimiålder för inträde i läroverket ej borde fixeras, och även däruti, att en bestämd maximiålder fastställdes för inträde i 1 :a klassen. Själva inträdesprövningen funne kollegiet böra försiggå i huvud- saklig överensstämmelse med hittills följda normer, dock, såsom kommissio- nen föresloge, i visst samarbete med lärare i de skolor, från vilka eleverna sökte sig in i läroverket; likaså instämde kollegiet i att prövningen alldeles särskilt borde inriktas på sådana ämnen (modersmålet och matematik), vilka kunde anses vara ägnade att ge säkrare hållpunkter för bedömande av den inträdes- sökandes förmåga att följa undervisningen. _ Kollegiet vid högre real/drone)"- ket (i Norrmalm i, Stockholm anför, att kollegiet. beträffande inträdesprövningen till realskolan måste uttala sig emot att en diskretionär prövning av mer djup- gående art anordnades, då tillförlitligheten av en sådan prövning vid denna ålder måste bliva ytterligt liten. Ett objektivt omdöme om de inträdessökande torde endast kunna erhållas genom prövning huvudsakligen av deras kunskaper. Kollegiet ville framhålla. att ju högre åldern vore, ju större kunskapsstoff pröv- ningen måste omfatta, desto mer krävande och långvarig och mera beroende av tillfälligheter måste den bliva, desto vanskligare den prövande lärarens uppgift att på kort tid utröna den prövandes verkliga kunskapsmått.

Kollegiet vid Linköpings elementarlärorerk för flickor påpekar angående inträdesprövning till realskolan, att någon kännedom om elevernas språkbegåv- ning icke kunde vinnas genom berörda prövning. _ Inträdesprövningen till den högre skolan med det därmed sammanhängande förberedande arbetet skulle _ framhåller kollegiet vid Oskarsskolan i Stockholm _ förläggas till en tid- punkt i barnets liv, som i psykiskt och fysiskt avseende vore den minst lämp- liga. Detta gällde alldeles särskilt i fråga om flickorna.

Domkapitlet i Strängnäs yttrar, att förslaget beträffande den föreslagna in- trädesprövningen till realskolan för utrönande av den inträdessökandes förut- sättningar för fortsatta teoretiska studier vore föga lyckligt. Domkapitlet kunde ej dela kommissionens tro på möjligheten att genom urval på föreslaget sätt få fram ett ur begåvningssynpunkt jämnare lärjungematerial, icke ens om den föreslagna prövningen ställdes under kontroll av censorer, utsända av Skolöverstyrelsen, såsom det föreslagits. Skulle folkskolan vara för svag för att utgöra underlaget för realskolan, så borde folkskolundervisningen bättre övervakas.

Styrelsen för kommunala mellanskolan å Lidingön ställer sig avgjort tvek- sam inför kommissionens förslag till strängare utgallring av barn. som från folkskolan skola tillåtas fortsätta i realskolan. En dylik gallring vid 12- å 13-årsåldern och därmed följande uppdelning av barnen i >>begåvade>> och >>ieke begåvade», av vilka de senare skulle avstängas från möjligheten att förvärva högre teoretisk utbildning, kunde ej vara riktig. Dels vore de olika begåv- ningarna då ej så utpräglade, att icke en dylik särskiljning skulle bliva i högsta grad orättvis, dels förefölle det styrelsen, som om det vore väl hårt att för- mena föräldrar att giva bästa teoretiska underbyggnad åt sina barn. även om dessa vid prövningstillfället måhända ej ansåges fylla det mått. som vid en sträng tillämpning av inträdesfordringarna kunde utkrävas såväl i kunskaper som uppfattningsförmåga. Det vore en allmän åsikt bland lärare i nuvarande nevderskola, att inträdesprovet många gånger kunde vara i hög grad miss- visande.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Tomelilla yttrar, att inträdespröv—

ningar till realskolan ovillkorligen borde äga rum såväl vid vårterminens slut som vid höstterminens början, emedan landsbygdens folkskolor på rätt så skilda tider avslutade sina läsår och emedan möjlighet borde lämnas en på våren under- känd inträdessökande att kunna bliva godkänd på hösten.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Tranås anser, att på inga som helst villkor några enhetliga för hela riket gemensamma inträdesprövningar från den eventuella bottenskolans högsta klass till närmast högre skolforms lägsta klass må införas. Den nuvarande anordningen av dessa prövningar skulle bi— behållas.

Styrelsen för kommunala mellanskolan i Sölvesborg yttrar, att mot de stränga inträdesprövningarna till realskolan och gymnasiet måste bestämd gensaga ut- talas, så mycket mer som intet fog för desamma kunde anföras. Att prov för inträde i realskolan måste finnas, finge man medgiva. särskilt på den grund, att skoldistriktcn i regeln komme att innefatta flera folkskolor. Prövningar av den art. som nu hölles, torde emellertid jämväl för framtiden vara fullt tillfredsställande. Möjlighet torde emellertid böra tillerkännas skolstyrelse att i fall. där så. läte sig göra utan förfång för annan lärjunges rätt till lika bedömande, anordna proven i folkskolan av lärjungarnas egna lärare under kontroll och censur av realskolans lärare och eventuellt av ombud från högsta skolmyndigheten. Andra vitsord än nu förekommande torde ej böra avfordras lärjungarnas dittillsvarande lärare.

F olkskoli-nspektör Sahlin yttrar, att tanken på att kvalificerat avgångsbetyg från folkskolan utan vidare skulle gälla för inträde i den högre skolan, under det att inträdesprov skulle anställas endast med dem, som icke erhållit sådant betyg, måhända torde vara värd beaktande. Folkskolans lärare borde beredas tillfälle att vid inträdesprovet ge uttryck för den sökandes lämplighet och be- gåvning för fortsatta studier.

Folkskolz'nspektör Lindahl gör gällande, att faran av realskolans och inträdes- prövningens press på folkskolan skulle i någon mån avlägsnas därigenom, att inträdesprövningen till realskolan ej så mycket omfattade de läroämnen, i vilka kunskapsstoffet kunde kontrolleras genom inpluggade fakta och data och i vilka för övrigt samma kurser. ehuru mera omfattande, skulle genomgås i real- skolan, utan huvudsakligen de läroämnen, i vilka undervisningen resulterade i bestämda. formella färdigheter, som realskolan i sin undervisning måste utgå från. Lämpligt vore t. ex., att inträdesprövningen för barn från folkskola inskränktes till läsning, skrivning och räkning.

F olkskolmspektm Thomé framhåller, att en åtgärd för minskande av läro— verkets tryck på folkskolan vore t. ex.. att den av kommissionen föreslagna inträdesprövningen till realskolan ändrades, så att den beträffande elever från offentliga undervisningsanstalter komme att omfatta exempelvis endast ämnena modersmålet och matematik. Härigenom skulle också en liten lättnad i det klandrade examensväsendet ske.

Vidare framhålles av folkskolinspektör Hilén, att aspiranterna från folk— skolan torde bli orättvist handikapade av konkurrenter, som genomgått privat- skolor. vilka anlagt sin undervisning efter ensidiga tentamenssynpunkter. Dels på. grund därav, dels och icke minst emedan en tentamen för barn ej borde vara mera rigorös, än nöden krävde, kunde man med skäl ifrågasätta, om ej tentamen i svenska språkets olika grenar samt i räkning borde vara nog för en inträdessökande. som med goda vitsord fullständigt genomgått av staten understödd och kontrollerad (a'-årig skola.

Folkskolinspektör Kjellmark yttrar, att den fara, som läge i en för strängt skedd gallring och utgallring av de för studier mindre väl begåvade. i prak— tiken torde komma att reduceras till ett minimum. Det låge beträffande denna gallring en viss orättvisa däri. att blott de, som redan som barn hade lätt för sig

i skolan, släpptes fram på studiebanan. Ej få barn vore sent utvecklade, och ganska många hade speciell begåvning i viss riktning. Det vore en orättvisa mot dessa individer själva och en förlust för kulturen, om de ej finge komma till sin rätt. Aven vore det en orättvisa, om föräldrar, som önskade att åt sina barn, även om dessa ej vore s. k. begåvningar, förvärva högre bildning, ej skulle ha möjlighet att giva dem sådan i offentliga skolor. Men för sin del vore han säker på att kommissionens förslag ej hade utestängt möjligheterna för dessa kategorier, och om också för en ytlig betraktare förslaget beträf- fande gallring syntes rigoröst, så beror det på att förslaget väl i detta avseende eriilast kunnat skisseras. I praktiken torde förhållandet bli ungefär såsom liit— ti s.

Folkskolinspektör Lindén anför, att frågan om begåvningsurvalet mött stora betänkligheter. Onskligt hade ju varit, om man hade kunnat undgå särskilt prövningen vid övergång från folkskola till realskola. lnstämde dock i stort sett med förslaget beträffande denna prövning och övriga föreslagna prövnin- gar. De torde emellertid ej behöva tagas alltför rigoristiskt.

Folkskolinspektör Hofstedt yttrar, att det vore av vikt, att inträdespröv— ningen till realskolan så anordnades, att den medgåve olika sidor av den in- trädessökandes anlag och allmänna läggning att komma till synes och alltså icke i första rummet avsåge att konstatera förekomsten av ett visst minnes— förråd av kunskaper. Därest nämnda prövning anordnades i ungefärlig överens— stämmelse med de av kommissionen uppdragna riktlinjerna, syntes ingen större risk föreligga, varken för att den i sina resultat skulle bliva missvisande eller för att vid urvalet av lärjungar till realskolan obehöriga synpunkter skulle. komma att göra sig gällande.

Folkskolinspektör Andersson finner den föreslagna inträdesprövningen till realskolan vara ofrånkomlig med hänsyn till den olikhet, som vore rådande beträffande de till detta stadium förberedande skolorna. lntet torde vara att erinra mot de för denna prövning föreslagna anordningarna.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Lindesberg anser, att stadgemässigt borde fastslås, att inträdesprovet till realskolans l:a klass skulle omfatta skrift— lig reproduktion, rättskrivning, innanläsning och grammatik.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Ludvika yttrar, att inträdespröv- ningen borde begränsas till att omfatta räkning och svenska. 1 det senare ämnet skulle särskilda prov göras i rättskrivning. satslösning och innanläsning. Vid detta sistnämnda prov borde eleverna få visa sin förmåga att muntligen återge det lästa. Dubbla prov skulle anordnas i räkning Och rättskrivning.

Kollegiet och styrelsen vid kommunala mellanskolan i N ederkalix anföra. att, vad inträdesprövningarna till realskolans första klass beträffar, borde vid dessa prövningar huvudvikten läggas vid kunskaperna i svenska och matematik, i vilka ämnen skriftliga prov borde förekomma. För att prövningen må bliva i största möjliga mån likformig vid rikets alla realskolor, borde enligt kollegiets och styrelsens mening Skolöverstyrelsen bestämma uppgifterna för dessa skrift- liga prov.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Norrköping framhåller, att över- gången från folkskolans fjärde till realskolans första klass borde vara förenad med tentamen blott i sådana ämnen, där lärjungarnas allmänna mognad bäst kunde bedömas, förslagsvis blott 'svenska och matematik. '

Ämneskonferensen i modersmålet vid kommunala mellanskolan i Nässjö ut— talar sig för lämpligheten av att vid inträdesprövning i modersmålet till klass 1 utöver rättskrivningsprovet även ett reproduktionsprov måtte föreläggas de in- trädessökande, ett prov som mera vore ägnat att utvisa lärjungarnas allmänna intelligens och mognad.

Amneskonferensen i matematik vid sistnämnda kommunala mellanskola ytt-

rar, att om som villkor för godkänd inträdesprövning skulle fordras ingående kunskaper i allt, som hörde till matematikkursen i folkskola litt. A., vilket vore nödvändigt enligt kommissionens förslag, följden torde bli, att en ännu större del av de inträdessökande måste underkännas än vad som nu vore fallet. Det vore då sannolikt, att matematikundervisningen i folkskolans högsta klass på många håll skulle urarta till en ren examensdrill för att undvika ett dåligt resultat vid inträdesprövningen i realskolan, ett tryck uppifrån. som enligt kom- missionen ej finge förekomma inom undervisningen.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Stora Tuna framhåller, att inträdes— prövningarna till klass 1 borde omfatta skriftlig prövning i svenska, matematik och historia. Svenska och matematik torde vara i särskild grad ägnade att visa den allmänna studiebegåvningen, och historia borde medtaga-s såsom repre- sentant för de ämnen. som fordrade minneskunskap, och såsom särskilt ägnat att visa förmågan att kunna översiktligt sammanhålla det inhämtade kunskaps— stoffet.

Ett par kollegier vid allmänna läroverk uttala sig för utsträckning av tiden för inträdesprövningen till realskolans första klass.

Så framkastar kollegiet vid realskolan i Oskarshamn tanken på prövningar- nas utsträckning för de inträdessökande till en hel vecka, då prövningen kunde fortgå under de lugna former, som kännetecknade det normala veckoarbetet i en klass.

Samarbete mellan avlämnande och mottagande lärare. Den av kommissionen föreslagna samverkan mellan folkskolans och realskolans lärare har i åtskil- liga uttalanden från olika synpunkter blivit föremål för kritisk värdesättning.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Ystad ifrågasätter nyttan och nöd— vändigheten av den stora apparaten vid elevernas intagande i realskolan. Det borde räcka med betyg från folkskolan jämte statistik över de utdelade betygen. Att elevernas förra lärare sattes i tillfälle att muntligen yttra sig vid det sam- manträde, där inträdesproven bedömdes. vore givetvis nyttigt och lämpligt, där det av praktiska skäl kunde genomföras.

Kollegiet vid realskola-n i Oskarshamn anför, att kollegiet finner det före-. slagna samarbetet mellan avlämnande och mottagande lärare vid inträdes- prövningen till realskolans första klass olämpligt, då ett sådant samarbete på många orter över huvud taget icke kunde komma till stånd och då det på orter, där det kunde möjliggöras, i allmänhet ändock icke kunde omfatta alla in- trädessökande. Det mål, varåt det föreslagna samarbetet syftade, skulle kunna nås på ett bättre Sätt, nämligen om det föreskreves, att lärjungar, som från folkskolan sökte in i realskolan, i sina avgångsbetyg erhölle förutom kunskaps- . betyg även ett omdöme angående studiebegåvning och arbetsförmåga.

Kollegiet vid västra realskolan i. Göteborg yttrar, att det föreslagna sättet för inträdesprövning vore synnerligen olämpligt. Då vid ifrågavarande läro- verk i medeltal 150 sökande anmälde sig, ett antal, som skulle ytterligare ökas, om läroverket bleve samskola, skulle förfarandet bli fullkomligt outförbart. Detta gällde särskilt de personliga konferenserna mellan lärare från ett stort antal skolor.

Kollegiet vid samskolan i Sala framhåller, att en inträdesprövning till real— skolan vore nödvändig, men att samarbete med folkskolans lärare i den form, kommissionen föresloge, vore endast i undantagsfall möjligt samt skulle bliva av ringa värde och leda till slitningar.

Åtskilliga av dem, som yttrat sig i berörda fråga, däribland flera kollegier vid allmänna läroverk, ställa sig dock ej fullt så avvisande mot det föreslagna samarbetet. Ett och annat läroverkskollegium förordar detsamma.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Nyköping anför, att det föreslagna 16—232122.

samarbetet mellan de avlämnande och de mottagande lärarna naturligtvis vore särdeles lämpligt och måhända skulle kunna leda till ett någorlunda tillfreds- ställande resultat, om det endast vore fråga om barn från en och samma folk- skola, men det gällde ju för .de flesta läroverk att göra urval bland en mängd barn, som komme från många olika skolor med olika materielutrustning och . med lärare av olika kvalitet och olika undervisningsmetoder.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Hudiksvall uttalar, att den före- slagna samverkan mellan avlämnande och mottagande lärare vore särdeles lämp- lig, under förutsättning att den prövande läraren på intet sätt bundes genom den avlämnande läroanstaltens omdömen, skriftligen eller muntligen avgivna.

Kollegiet vid högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm anför beträf- fande det föreslagna samarbetet, att kollegiet, med erkännande av värdet av enwsådan anordning, fäste två villkor vid densamma, nämligen dels att sådana omdömen, för beredande av möjligast säkra jämförelser mellan barnen, avgåves efter visst formulär, dels att dessa omdömen ej bleve i något fall bindande för den prövande läraren, då det vore omöjligt att förutsätta, att den mängd olika. avlämnande lärare, som kunde ifrågakomma, på samma sätt bedömde eleverna- Personligt samarbete mellan avlämnande och mottagande lärare syntes kollegiet i så ringa grad realiserbart, att kollegiet ej funne skäl föreligga för en dylik an— ordning. -

Kollegiet vid realskolan i Landskrona anser hittills gällande anordning för inträdesprövning till realskolan vara tillfyllestgörande, en anordning, som na- turligtvis icke lade hinder i vägen för en konferens av lämplig art mellan mottagande och avlämnande lärare rörande den inträdessökandes studieförut- sättningar, dock under förbehåll att den examinerande lärarens rätt att efter bästa förstånd och samvete fritt bedöma provet icke beskures.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Hallsberg yttrar, att konferenser mellan de avlämnande och de mottagande lärarna, såsom kommissionen före- slagit, ej alltid kunde komma till stånd. Kollegiet föresloge därför, att ett psykologiskt iakttagelseschema skulle utarbetas, som den avlämnande läraren vore skyldig att ifylla för varje lärjunge, som sökte inträde vid realskola. Detta borde innehålla uppgift om den sökandes anlag, arbetstempo, intresse- m. m. samt en betygsstatistik, och detta skulle helt säkert bliva av stor be- tydelse som komplettering till de för prövningen av kunskapsmängden anställda proven. '

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Säffle anför, att den föreslagna for- men för inträdesprövningar i realskolan kunde godtagas, under förutsättning att den mottagande skolan ej vore bunden av den avlämnandes vitsord. Redan , länge hade vid därvarande skola med fördel praktiserats, att de inträdessökande änådhaft sina folkskolebetyg, vilka i vissa svårbedömda fall varit till en god e ning.

En statens folkskolinspektör (J . E. Björkman) gillar i princip förslaget an- gående en allsidig undersökning av de inträdessökandes förståndsutveckling och kunskaper och angående föreslagna intyg m. m. från de avlämnande lärarna.. Emellertid finge man icke överskatta betydelsen av en föreslagen samverkan mellan de olika skolorna. Aven vid 133—14: års åldern vore de unga i saknad av tillräcklig mognad, för att man genom en inträdesprövning, huru den än anordnades, skulle kunna med säkerhet bedöma studieförutsättningarna.

F olkskolinspektör Wahlström framhåller, att det kunde ifrågasättas, huru- vida icke dylik inträdesprövning till realskolan i vidsträcktare omfattning, än vad kommissionen syntes avse, borde försiggå under lämplig medverkan av lärare vid både avlämnande och mottagande skola (resp. folkskola och real- skola). Genom en sådan anordning skulle helt visst fara för misstag i avse- ;värd grad kunna undanröjas och en förståendefull samverkan de båda skol-

arterna och dessas lärare emellan vinnas. Så kunde t. exfavlämnande och mot- tagande lärare växelvis omhänderhava flyttningsförhöret samt bådadera ge- mensamt bedriva både skriftligt och muntligt inträdesprov med realskolans rek— tor såsom utslagsgivande. '

Folkskolinspektör Kärrlander instämmer i kommissionens åsikt om nödvän- digheten av samverkan mellan de lärare, sornförut handhaft barnen i folkskolan, och dem, som skulle mottaga desamma. Onskligt hade dock varit, att for- merna för en dylik samverkan närmare angivits.

Folkskolz'nspektör Österberg yttrar, att den föreslagna samverkan mellan de avlämnande och de mottagande lärarna torde kunna förebygga svårare miss— grepp beträffande utestängande av studiebegåvade, som av en tillfällighet miss- lyckades i tentamen.

Folkskolinspektör l'l'estberg anför, att om lärjungarna, som ämnade övergå till läroverket, tillika ålades att dit medföra samtliga arbeten i modersmålets skrivning, matematik och teckning från det sista arbetsåret i folkskolan, så skulle därigenom erhållas det värdefullaste prövningsmaterial för bedömandet av de inträdessökandes kvalifikationer. Om det tillika bestämdes, att dessa skripta skulle insändas någon vecka före prövningen, kunde en förhandsgall— ring och undersökning verkställas, som i hög grad skulle underlätta själva provet, i flera fall till och med göra ett sådant tämligen överflödigt. Rörande åtskilliga torde det av detta undersökningsmaterial kunna konstateras, att de ej motsvarade fordringarna och således ej behövde infinna sig, rörande andra åter torde prövningen kunna inskränkas'högst betydligt. Till förekommande av varje falsarium skulle dessa arbeten genom skolans försorg kunna översändas till vederbörande läroverk, dit lärjunge ämnade söka inträde.

Vittnens närvaro m. 111. Beträffande kommissionens förslag, att—inträdes- prövningarna till realskolan skulle förrättas i närvaro av den lokala styrelsens medlemmar, möjligen utökade med ett eller annat av vederbörande kommunala representation utsett vittne, hava kollegierna vid några allmänna läroverk samt några kommunala mellanskolor ävensom vid en och annan av de övriga läro- anstalterna för den högre skolundervisningen uttalat sig i avstyrkande rikt— ning. Såsom skäl för avstyrkandet framhålles i allmänhet bland annat, att förslagets tillämpande skulle göra ifrågavarande inträdesprövningar alltför dyrbara och komplicerade ävensom framkalla onödig nervositet och oro hos de inträdessökande. —— Enligt kollegiets vid högre allmänna läroverketi Härnösand mening bör inträdesprövningen till läroverket icke försiggå under högtidligarc former. än nu är fallet. Närvaron av styrelsemedlemmar och vittnen skulle öka examinandernas nervositet i alltför hög grad. _ I liknande riktning uttalar sig jämväl kollegiet vid Härnösands elementarläronerk för flickor. —— Kollegiet vid högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm anför, att kollegiet bestämt ville uttala sig mot den ur barnpsykologisk synpunkt olämpliga åtgärden att anordna denna inträdesprövning under offentlig kon— troll. Nuvarande form för inträdesprövningars anordning syntes giva fullt tillfredsställande garanti för prövningens objektiva bedömande. — Kollegiet vid Eslövs högre samskola avstyrker, att dessa prövningar skulle förrättas i närvaro av de av kommissionen föreslagna personerna, då detta under vissa om— ständigheter skulle kunna leda till obehörig inblandning och äventyra hela provets sakliga karaktär.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan ?? Säffle yttrar, att mot förslaget, att den lokala Skolstyrelsen skulle åläggas att övervara inträdesprövningen, kunde flera befogade anmärkningar göras. Jävsförhållanden kunde inträffa. Med den sammansättning dessa styrelser framdeles torde få, ofta valda efter

partilinjer, skulle det ock kanske för mången innebära alltför stor uppoffring att utan ersättning ägna cirka fyra eller fem hela dagar åt detta uppdrag.

Kollegiet ansåge, att den gamla ordningen för alla parter vore fördelakti— gare, nämligen att tillträde till inträdesprövningarna. stode öppet för de för- äldrar och målsmän, som önskade därav begagna sig. Härigenom kunde den möjligen önskvärda kontrollen från allmänheten etableras och det behövliga samarbetet och ömsesidiga förtroendet mellan skolan och hemmen upprätthållas på enklare och naturligare sätt. Självklart vore också, att skolans rektor, så långt möjligt vore, övervore förhören.

Inträdesprövning till gymnasiet. I fråga om den av kommissionen före- slagna inträdesprövningen till gymnasiet hava det stora flertalet, som yttrat sig i berörda hänseende, gjort uttalanden i avstyrkandc. riktning. Ett tjugu— tal kollegier vid allmänna läroverk samt kollegierna eller styrelserna vid om- kring 25 kommunala mellanskolor samt kollegiet eller styrelsen vid åtskilliga. andra till den högre skolundervisningen hörande läroanstalter hava föreslagit, att därest vederbörande avlagt realexamen med kvalificera-de betyg eller företett kvalificerat avgångsbetyg från realskolan, han ej skulle vara skyldig att undergå dylik prövning för att vinna inträde i gymnasium. De framhålla därvid i allmänhet. att en sådan prövning kort efter den avlagda realexamen vore onödig, den skulle vålla oro, nervositet och ("iveransträngning ävensom ofta. bliva missvisande. Därjämte framhåller en och annan. att ifrågavarande förslag vittnade 0111 stort och oberättigat misstroende mot realskolans lärare, ävensom att det i tillämpningen skulle medföra åtskilliga extra kostnader för många av de inträdessökande.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Kristianstad anser. att den dubbla prövningen till gymnasiet (realexamen + inträdesprövning) skulle leda till ett onödigt och missriktat examensjäkt. Antalet lediga platser i gym— nasiets första ring torde i de allra flesta fall ej komma att stå i proportion till antalet inträdessökande, vilka förmodligen skulle bliva långt flera än nu. Ett urval komme därför att tvinga sig fram av sig självt. men torde kunna ske på grundvalen av kvalificerade betyg i realexamen och »mera allmänt hållna vitsord om tidigare studier och arbetsresultat». Endast i vissa extraordinära fall skulle en sådan inträdesprövning behöva tillgripas.

För att minska det av kommissionen föreslagna examensväsendet föreslår kollegiet vid högre allmänna läroverket i Lund, att tillträde till gymnasiet må beredas de lärjungar. som erhållit visst kvalificerat betyg från realskolan. Utom fördelen för gymnasiet att få sådana alumner, som efter bedömande av real— skolans lärare visat sig äga goda förutsättningar för teoretiska studier, borde fordran på kvalificerat betyg även i någon mån hindra alltför stark tillström- ning till gymnasiet. Inträdesprövning i latin borde dock vara obligatorisk. Inträdessökande från annan undervisning än realskolans borde underga nog— grann prövning i alla ämnen.

Kollegiet vid realskolan i Eskilstuna anser, att gymnasiet borde befrias från elever. som uppenbarligen skulle komma att ligga ett undervisningsarbete i normal takt till last, men ville sätta i fråga, huruvida ej detta syfte kunde vinnas genom fordran på realexamen av viss beskaffenhet med rättighet för den, som ej kunde uppvisa på så sätt vitsordad examen, att påkalla särskild prövning. Kollegiet funne det nämligen sannolikt, att den ifrågavarande be- gåvningsprövningen vid övergång till gymnasiet i alltför många fall skulle giva otillförlitligt utslag.

Kollegiet vid realskolan i Karlshamn anför, att det syntes fara värt, att den anhopning av prövningar och examina med jämförelsevis korta mellanrum, som kommissionen föresloge. i samband med de skärpta fordringarna skulle leda

till en anspänning av krafterna och en nervös oro, som skulle skada lärjun- garnas hälsa. Särskilt torde proven i samband med inträdet å gymnasiet för lärjungar från de fristående realskolorna bliva rentav olidliga. Från real- skolans högsta klass borde därför flyttning kunna ske till gymnasiet utan sär- skild prövning eller examen; möjligen borde kvalificerade betyg fordras.

Kollegiet vid realskolan i Lidköping betonar, att kollegiet beträffande frågan om tillträde till gymnasiet ej kunde se något skäl, varför ej realexamen skulle kunna tillerkännas vitsord och sålunda på visst sätt kvalificerad realexamen utan vidare skulle kunna uppställas såsom villkor för in- träde på gymnasiet. Vidare ville kollegiet påpeka det olämpliga i att lär- jungar från en fristående realskola eventuellt skulle bliva ofördelaktigare ställda vid övergång till gymnasiet än lärjungar från med gymnasium förenad realskola.

Kollegiet vid Oskarsskolan i Stockholm uttalar sig för att vid övergång från flickskolan till gymnasiet hänsyn toges till väl kvalificerade betyg från den klass i flickskolan, som med avseende på kurserna närmast motsvarade real- skolans sista årsklass, och att sådana. lättnader bereddes i den muntliga inträdes- prövningen, att man vid denna huvudsakligen inskränkte sig till att kontrollera, om examinanden tillfredsställande kompletterat kurserna i den valda. linjens huvudämnen.

Kollegiet vid Karlshanms elementarlärorerk för flickor framhåller önskvärd- heten av att vid övergång till gymnasiet den lättnaden medgåves, att väl kvali- ficerat betyg från viss högre klass i flickskola. av A— eller B-typ eller realexamen vore tillfyllestgörande för vinnande av inträde.

Kollegiet vid Saltsjöbadens samskola framhåller beträffande den föreslagna inträdesprövningen till gymnasiet, att det ur hygienisk synpunkt ej vore lämp- ligt med två omedelbart på varandra följande rigorösa examina såsom kom- missionen föreslagit. Det kunde ej heller undvikas, att en inträdesprövning till gymnasiet, särskilt med hänsyn till att denna prövning skulle vara en verk- lig urvalsprövning bland ett stort antal sökande, måste ge rum åt reell orätt- visa, åt slump och ytligt bedömande. Dessa olägenheter måste i särskilt hög grad drabba dem, som från realskolor, som ej vore förenade med gymnasium, sökte inträde i gymnasium å annan ort, ,där de endast vore kända genom med- förda betyg och förutvarande lärares omdöme. Den av kommissionen anvisade rättigheten att utan föregående prövning intaga i gymnasiet sådana sökande, som vederbörande på grund av företedda handlingar ansåge utan vidare böra vinna inträde, vore ej heller ägnad att åstadkomma en rättvis och för alla lika gällande bedömningsgrund. Slutligen vore det en ekonomisk olägenhet. att föräldrar till barn, som ej hade sin bostad å gymnasieort, skulle nödgas med oviss utsikt beträffande resultatet under tentamensperioden bekosta sina barns uppehåll på främmande ort. Kollegiet ansåge därför, att den före- slagna inträdesprövningen till gymnasiet ej vore att förorda och att det borde upptagas till förnyad prövning. huruvida icke kvalificerade betyg från .den realskoleklass, på vilken gymnasiet komme att byggas, vore fullt betryggande för att åstadkomma. det nödiga urvalet.

Styrelsen för Lidingö kommunala mellanskola avstyrker bestämt den före- slagna inträdesprövningen till gymnasiet. Styrelsen funne det nämligen uppen- bart, att det i de flesta fall vore omöjligt att avgöra, hur en lärjunge i 16 års— åldern komme att utvecklas beträffande intelligens och förmåga till ett mera skarpt och självständigt tänkande. Att märka vore vidare, att flickornas för— ståndsutveckling skedde snabbare än gossarnas, men slutade tidigare. Flickor- nas receptivitet vore också vid 15- å lö-årsåldern något större än gossarnas. En gosses intelligens vaknade många gånger först på gymnasiet. Det torde därför bliva förenat med mycket stora svårigheter och ofta bliva omöjligt att bedöma,

huruvida en lärjunge vid avgången från realskolan vore lämplig för fortsatt teoretisk utbildning eller ej. Styrelsen anså ge det ej heller vara säkert, att varje individ, som i skolan förvärvade goda betyg, därmed gåve ett tillförlitligt prov på verklig intelligens och sålunda. bevisade sig särskilt lämplig för de levnads— banor, vartill studentexamen fordrades, men där även ett praktiskt förstånd vore nödvändigt. Sannolikt skulle många verkligt dugande och för staten nyttiga förmågor genom den av kommissionen föreslagna anordningen utestän- gas och ersättas med mindre lämpliga.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan 7" Lndrika anser, att inträdespröv— ningarna till gymnasiet borde enbart vara skriftliga samt att uppgifterna borde utfärdas av överstyrelsen. Endast därigenom skulle nödig kontroll över dessa viktiga prov erhållas och eleverna skyddas för godtycke.

Styrelsen och kollegiet vid kommunala mellanskolan i Nederkalix anse, att ingen inträdesprövning till gymnasiet borde förekomma, utan att övergången skulle ske under den formen. att den inträdessökandes skriftliga prov och betyg i realexamen företeddes för det mottagande kollegiet, som även direkt borde till- ställas ett utlåtande från det avlämnande kollegiet angående den inträdessökan- des lämplighet för fortsatta studier. Om skrivningarna och det avlämnade ut'- låtandet vore tillfredsställande, borde den inträdessökande intagas i gymna- siet. — Kollegiet och styrelsen föresloge denna form för vinnande av inträde i gymnasiet, emedan de ansåge det tvivelaktigt, huruvida en inträdesprövning i enlighet med kommissionens förslag, avsedd att utröna den inträdessökandes begåvning och lämplighet, för fortsatta studier, i allmänhet skulle lämna ett rättvist och tillfredsställande resultat.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Ronneby. som till fullo delar kom- missionens uppfattning, att gymnasierna borde befolkas av endast studiebegå— vade elever, anser dock detta mål kunna nås på ett för såväl skolan som elever— na enklare sätt. Realexamensbetyg med kvalificerat vitsord i vissa ämnen torde böra berättiga till inträde i gymnasiet. Kollegiet ansåge det nämligen innebära en viss misstro mot realskolan, om dess under vederbörlig kontroll givna vitsord icke finge gälla. Det skulle genast bygga upp en mur mellan realskolan och gymnasium. Även skulle sådan inträdesprövning förorsaka kostnader för ele- verna. Vunnes det avsedda syftet med inträdesprövningen säkrast på det före- slagna sättet, vore .däremot ingenting att säga. Men hur skulle det vara möj— ligt, att lärarna vid gymnasiet i en kortare prövning skulle riktigare kunna be— döma de för dem främmande eleverna än de lärare, som ingående lärt känna dem vid undervisning i realskolan?

Några kollegier vid allmänna läroverk samt kollegiet eller sty relsen vid några andra läroanstalter hava ansett, att godkända avgångsbetyg från 1ealskola11 borde berättiga vederbörande att utan inträdesprövning vinna inträde i gym— nasiet. — Kollegiet vid realskolan :" Uddevalla yttrar, att kollegiet beträffande det föreslagna inträdesprovet till gymnasiet ville med stöd av den erfarenhet. som vunnits vid därvarande läroverk, som sin mening framhålla, att ett dylikt prov utan olägenhet kunde ersättas med fordran på godkända betyg i alla ämnen i realexamen.

Kollegiet vid elementarläroverket för flickor i Borås uttalar önskvärdheten av att särskild inträdesexamen till gymnasierna ej måtte förekomma, utan att betyg över avlagd realexamen och godkänt avgångsbetyg från A-skola måtte berättiga till inträde å gymnasiet.

Kollegiet vid Södermalms högre läroanstalt för flickor i Stockholm anser, att allvarliga olägenheter vidlådde kommissionens förslag. i vad det avsåge över- gång från flickskola till gymnasium. Kollegiet uttalar sig för att större möj- lighet må beredas för dylik övergång från någon av flickskolans högre klasser. I annat fall torde flickskolan av A-typ komma att föra ett tynande liv. Denna

uppfattning stödde kollegiet på erfarenhet om förhållandena vid Södermalms högre läroanstalt för flickor, med vilken ett gymnasium vore förenat. Tilloppet till läroanstaltens första elementarklass vore mycket stort, och större delen av de inträdessökande måste avvisas.

Kollegiet vid Söderhamns elementarlärorerk för flickor yttrar beträffande inträdesprövning till gymnasiet, att en sådan torde vara fullkomligt överflödig, då hänsynstagande till såväl betyg från realskolan som omdömen från avläm- nande lärares sida skulle vara tillräckligt utan en extra tentamen under ener- verande och högtidliga former _ kanske just därför mer än någonsin miss- visande. _

Ämneskonferensen i latin vid Beskowska skolan i Stockholm anför, att om den grundläggande latinundervisningen skulle försiggå i sista realskoleklassen, ovillkorligt krävdes, att prövning i latin vid inträdesprövning till latingym- nasiet gjordes obligatorisk.

Jämväl kollegiet vid Västerås högre elementarlärorerk för flickor påyrkar inträdesprövning i latin såsom villkor för inträde i latingymnasiet. Nämnda inträdesprövning skulle åsyfta att ådagalägga, att den inträdessökande in— hämtat kunskaper motsvarande dem, som ett läsårs undervisning i latin avsåge att bibringa.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Norrköping, som förordar ett 4- årigt gymnasium med anslutning till realskolans näst sista klass, anför, att kollegiet, väl behjärtande en strängare gallring bland de inträdessökande till gymnasierna. ville föreslå, att för övergång från denö åriga realskolans näst sista klass till det 4- ariga gymnasiet måtte fordras kvalificerade betyg 1 real- skolans huvudämnen (svenska, matematik och engelska respektive tyska) med fäst avseende på den linje, som vederbörande lärjunge ämnade övergå till. För den. som avlagt realexamen och visat särskilda anlag för studier, borde över- gången till gymnasiet underlättas.

Kollegiet vid folkskoleseminariet i Strängnäs förutsätter, att i enlighet med kommiSSionens förslag villkoren för tillträde till gymnasiet skärpas genom sär- skild inträdesprövning eller på annat sätt.

Kollegiet vid folkskoleseminariet i Umeå förordar beträffande övergången från realskolan till gymnasiet, att det må tagas under förnyad omprövning, hur denna skulle kunna anordnas, så att gymnasiet visserligen rekryterades med studiebegåvade lärjungar, men urvalet dock skedde under sådana former, att arbetet i realskolans sista klass ej finge karaktären av forcerad examensläsning, samt att kännedomen om vederbörandes förutsättningar för vidare studier vun- nes under sådana förhållanden, att de verkliga studiebegåvningarna komme till sin rätt.

Majoriteten av kollegiet vid Jakobs realskola i Stockholm yttrar, att kolle- giet funne de av Svenska läkarsällskapets hygieniska sektion uttalade betänk- ligheterna mot det i förslaget starkt framträdande examenstr'ycket i högsta grad beaktansvärda. Utan att i likhet med sektionen vilja förorda ett bort- tagande av både inträdes- och avgångsexamina ansåge emellertid kollegiet en lättnad i examenstrycket vara absolut nödvändig. Att till den för såväl gos- sar som flickor så ömtåliga övergångsåldern förlägga tvenne examina, real- examen och inträdesprövningen till gymnasiet, måste betecknas som en i högsta grad betänklig åtgärd, ägnad att alstra överansträngning. Kollegiet ansåge därför, att åtminstone den ena av dessa examina måste borttagas. Då emeller- tid borttagandet av inträdesexamen till gymnasiet blott skulle träffa ett mindre antal och sålunda icke medföra en föi det stora flertalet behövlig lättnad, utta- lade sig kollegiet för ett borttagande av realexamen och densammas ersättan- de med en kompetensförklaring av samma art som den efter genomgående av 8-klassig flickskola redan såsom normalt gällande normalskolekompetensen.

' En minoritet av sistnämnda kollegium anser, att av de tvenne examina, real- examen och inträdesexamen till gymnasiet, den ena måste borttagas och att en väl vitsordad realexamen borde göra en ytterligare prövning till gymnasiet onödig, varför denna prövning saklöst kunde bortfalla utan någon fara för att. lärjungematerialet på gymnasiet bleve sämre, alldenstund lärare, som minst ett år undervisat lärjungarna, torde vara bättre i stånd att bedöma deras kun- skaper och lämplighet för vidare studier än lärare vid gymnasiet efter några få timmars prövning. Nämnda minoritet uttalade sig därför mot den föreslag- na inträdesprövningen.

Flyttningsbestämmelser. I fråga om de av kommisionen föreslagna skärpta bestämmelserna rörande lärjunges flyttning från klass till klass hava åtskilliga kollegier vid allmänna läroverk samt några kommunala. mellanskolor ävensom kollegiet vid en och annan av de övriga läroanstalterna för den högre skolunder- visningen uttalat sig i tillstyrkande riktning. _ Kollegiet vid högre realläro— verket i Göteborg yttrar, att kollegiet instämde i de förslag till skärpta flytt- ningsbestämmelser, som kommissionen framlagt. Därvid ville kollegiet dock uttala, att när det således godkände bibehållandet av den särställning, som ämnet modersmålet intoge, det likvisst förutsatte, att underbetyg i detta ämne icke måtte givas enbart för svaghet i rättskrivning. Kollegiet funne i likhet med kommissionen, att lärjunge under skolgången till och med realexamen högst 2 gånger borde äga rätten att sitta kvar.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Lund anför, att kollegiet i fråga om flyttning och avgång från gymnasium i stort sett anslöte sig till kommis- sionens förslag, men att enahanda flyttningsbestämmelser borde gälla för alla. gymnasier i fråga om kompensation för underbetyg i ett periferiskt ämne.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket å Södermalm. i Stockholm uttalar sitt instämmande i kommissionens förslag till skärpning av flyttningsfordringarna inom såväl realskola som gymnasium ävensom till inskränkande av rätten till kvarsittning, enär det ur såväl pedagogisk som samhällelig synpunkt maste an- ses önskligt, att för studier uppenbarligen obekväma lärjungar ej längre tid, än nödigt vore, kvarhölles inom skolan.

Kollegiet vid Eslövs högre samskola har intet att erinra mot strängare regler för flyttning och kvarsittning. Man skulle möjligen kunna ifrågasättta, om kommissionen 1 berörda avseende ens förfarit tillräckligt strängt.

Rektor vid högre allmänna läroverket i Vänersborg anför 1 särskilt yttrande, att det vore synnerligen önskvärt, att försök 1 behövlig utsträckning anställdes i avsikt att utröna lämpligheten av att strängare flyttningsbestämmelser inför— des. F örsökstiden borde icke vara alltför kort.

Kollegiet vid folkskoleseminariet ?? Umeå yttrar beträffande flyttningarna inom gymnasiet, att dessa i mindre grad må göras beroende av betygen i alla ämnen än av "lärarkollegiets uppfattning om elevens lämplighet för studier, emedan linjeuppdelningen icke i tillräckligt hög grad kunde anses skydda ut— präglade specialbegåvningar.

Några kollegier vid allmänna läroverk och kommunala mellanskolor ävensom kollegiet vid en och annan av övriga läroanstalter, som höra till den högre skol- undervisningen, uttala sig för vissa jämkningar i ifrågavarande föreslagna be- stämmelser. Kollegiet vid samskolan i Åmål anser nämnda flyttningsbe- stämmelser väl hårda och särskilt den, att högst 4 år finge användas för ge— nomgående av de tre lägsta klasserna.

Majoriteten av kollegiet vid högre allmänna läroverket i Norrköping finner kommissionens förslag till flyttningsbestämmelser lämpliga med undantag av bestämmelsen att i tveksamma fall hänsyn skulle tagas även till övningsäm— nena. Enligt kollegiets åsikt vore dessa av så olika karaktär mot läroämnena,

och anlagen spelade en så avgörande roll för lärjungarnas framsteg i dessa äm- nen, att de icke borde inverka på flyttningen. För vinnande av likformighet vid bestämmelsernas tillämpning vore det önskvärt, att ett minimum av kompen— sation för flyttning med underbetyg fastställdes, och ville kollegiet föreslå, att detta minimum bestämdes till AB i ett eller Ba i tre läroämnen.

En minoritet av sistnämnda kollegium anser kommissionens förslag, att vid bestämmande av flyttning i tveksamma fall skälig hänsyn borde tagas även till övningsämnena, välbetänkt. En dylik bestämmelse skulle i någon mån kunna - höja övningsämnenas anseende, om lärjungarna visste, att även betygen i dessa ämnen kunde bli av betydelse för deras flyttning. Minoriteten ansåge också, att detta endast vore en rättvis belöning åt de lärjungar, som med flit och intresse ägnade sig åt dessa ämnen. Odisputabelt torde väl vara, att även dessa ämnen, särskilt teckning och sång, ägde ett betydande bildningsvärde, varför det också enligt minoritetens mening måste anses befogat, att skälig hänsyn toges även till dem, när det gällde att avgöra, om en lärjunge förvärvat det mått av bildning, som fordrades för flyttning från en klass till en annan.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Borås anser, att lärjunge på gym- nasiet borde äga rätt att sitta kvar en andra gång, för såvitt kollegiet prövat honom vara förtjänt av fortsatt undervisning vid läroverket.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i. Lund anser, att lärjunge i real— skola må flyttas till högre klass med underbetyg i ett ämne (dock ej svenska), endast om han erhållit högre betyg än godkänd i minst två av de andra läro- ämnena. Betygen i övningsämnena borde ej ha någon inverkan på flyttningen. Mer än en gång må lärjunge i realskolan på grund av bristande kunskaper icke tillåtas att under 2 år deltaga i undervisningen i samma klass, för såvitt icke sjukdom eller annat därmed jämförligt skäl talade för ett undantag. Högsta klassen må dock lärjungar i varje fall vara berättigade att tillhöra två år.

Kollegiet vid realskolan i Landskrona framhåller, att strängheten i avseende på fordringar för flyttning från en klass till en annan 'dock icke borde vara parad med oförstånd. Sådant finge emellertid anses föreligga i kommissionens fordran, att underbetyg i 2 'ämnen eller underbetyg i ett ämne 2 år å rad ovillkorligen skulle utesluta flyttning. Enligt kollegiets mening borde flytt— ning även i dylika fall kunna ske, så snart tillfredsställande kompensation enligt kollegiets beprövande genom högre betyg i andra ämnen kunde anses föreligga. Förbises finge icke, att det funnes ensidiga begåvningar. En Linné skulle sannolikt ha jagats från läroverket, om kommissionens flyttningsprinciper skulle hava tillämpats.

Styrelsen för Landskrona kommunala gymnasium yttrar, att kommissionens bestämmelser rörande flyttning inom och avgång från gymnasiet delvis Syntes vara för stränga och icke toge tillbörlig hänsyn till specialbegåvningarna. Om till exempel en i språk överbegåvad lärjunge vunnit inträde. i första ringen med underbetyg i matematik, skulle han icke kunna flyttas till andra ringen utan fullt betyg i samma ämne. En sådan bestämmelse vore lika orimlig, som den vore inkonsekvent. Beträffande förslaget, att studietiden i gymnasiet i regel icke finge överstiga fyra år, syntes denna sak böra ordnas så, att det tillkomme kollegiet att efter prövning av förhållandena bestämma, i vad mån längre tid kunde medgivas. I ett fall sådant som detta, där så många obe— räkneliga faktorer spelade in, kunde någon bestämd regel icke fastställas.

Kollegiet vid Söderhamns elementarläroverk för flickor anför, att flyttnings— bestämmelserna inom lyceet syntes alltför rigorösa, särskilt i betraktande av att man samtidigt genom privatläroverkens nästan fullständiga utrotande för- minskade framkomstmöjligheten för de utestängda lärjungarna.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Västerås yttrar, att bestämmelsen, att flyttning aldrig skulle få förekomma med två underbetyg, givetvis vore

ett gott korrektiv mot sjunkande bildningsnivå, 'men i realiteten icke torde betyda så mycket, då flyttning med två underbetyg redan nu vore ytterligt sällsynt. — Bestämmelsen, att vid flyttning med ett underbetyg det villkor upp- ställdes, att 2/3 av vederbörande lärare vid anställd omröstning funne lärjungen äga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i den högre klassen (respektive ringen), vore så till vida otydlig, som bestämd upplysning ej läm- nades, vilka lärare som vore vederbörande i detta fall. Bestämmelserna om ' begränsning av kvarsittningsrätten torde ej innebära någon svårare skärpning, då dels åtminstone en av gymnasiets linjer gjorts synnerligen lätt, dels flera- kvarsittningar av samma lärjunge än sammanlagt 3 under hela skoltiden redan nu vore högst sällsynta; att döma av ordalagen beträffande gymnasiet (I s. 321) syntes kommissionen även tänka sig möjligheten att där medgiva kvarsittning mer än en gång.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan ?" Hedemora anser de bestämmelser för flyttning från klass till klass inom realskolan, som kommissionen föreslagit, väl avvägda och ägnade att befordra ett gott urval av lärjungematerialet. Dock vore det kollegiets mening, att kommissionen ginge för långt, då den före— sloge, att >>flyttning med underbetyg icke finge medgivas lärjunge, som vun- nit inträde iklassen med icke godkänt vitsord i det ifrågavarande ämnet». Kol- legiet ansåge, att en mycket god och genomgående kompensation i övriga ämnen likväl borde berättiga till flyttning, även om underbetyg förelåge i ämne, vari lärjunge haft icke godkänt vitsord, när han flyttats till klassen.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Huskvarna finner likaledes nyss- nämnda bestämmelse väl hård, enär det gåves fall, då lärjunge alldeles kunde vara i avsaknad av anlag för exempelvis matematik men i övrigt vara en god begåvning. En dylik lärjunge skulle genom den av kommissionen föreslagna bestämmelsen bliva avstängd från skolan. Kollegiet ansåge, att sådan lärjunge må kunna uppflyttas, om han i övrigt kunde uppvisa mycket goda överbetyg i flera andra ämnen.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan. i Mora uttalar sig i liknande rikt- ning samt framhåller därjämte, att för kvarsittning ej borde förekomma be— stämmelser i annan form, än att ingen tillätes gå mera än två år i samma klass.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Katrineholm finner beträffande flyttningsbestämmelserna, att de visserligen ej i och för sig vore för stränga, enär redan nu mera sällan torde inträffa, att kvarsittning förekomme oftare än vad kommissionen såsom tillåtet maximum föresloge beträffande realskolan och gymnasiet, men kollegiet ansåge dock, att just den lagbestämda. begräns- ning av densamma, kommissionen föresloge, ingalunda vore ägnad att bliva till gagn för det ändamål, densamma avsåge. Om en elev skulle äga rätt att endast en gång bliva kvarsittare i de tre lägre klasserna i realskolan, vore det helt naturligt, att läraren mången gång droge sig för att redan i första eller andra klass sätta kvar en elev, vilken måhända skulle haft bäst av ett sådant förfarande. Dessutom vore det ingalunda tilltalande, att en elev, som kuggats tvenne gånger i realskolan eller tvenne gånger i gymnasiet. skulle från statens skola avvisas ungefär såsom en relegerad och för livet stämplas såsom omöjlig för studier. Kollegiet ansåge, att de nuvarande för läroverken gällande bestäm- melserna vore fullt tillräckliga.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Säffle anser, att de föreslagna flytt- ningsbestämmelserna för realskolan vore alltför rigorösa. Skulle en elev ej få- vara kvarsittare mer än en gång i de tre lägre klasserna, skulle en lärare lätt falla för frestelsen att släppa upp från tredje till fjärde klassen en svag elev, som redan en gång varit kvarsittare. De två »nådåren», som kommissionen och även kollegiet ansåge tillräckliga, torde få fritt disponeras under de fyra real-

skolåren. Det vore en allmän erfarenhet, att en elev, som varit kvarsittare i tredje klassen, i regel klarade sin realskolexamen. Onödigt sträng syntes också be- stämmelsen, att ett underbetyg i ett ämne måste repareras med fullt betyg i nästa klass, för att flyttning skulle äga rum. Erfarenheten hade ådagalagt, att ett eller annat ämne kunde bereda en för övrigt synnerligen begåvad lär— junge oövervinneliga svårigheter. Det vore väl både orätt och ett misshus- hållande med krafterna att stänga framtidsvägen för en sådan specialbegåv- ning. Det vore väl felaktigt att anse honom sakna alla kunskaper i det för - honom så svåra ämnet, fastän de ej kunde värdesättas med betyget godkänd. Tilllräckligt för att kunna anses allmänbildad torde han i alla fall få anses hava in ämtat.

KAP.XL Realskolexamen (Realexamen).

Ifrågasatt avskaffande av realskolexamen. Från ett flertal läroverkskolle- gier och myndigheter föreligga uttalanden rörande den nuvarande realskol— examens eller den av kommissionen föreslagna s. k. realexamens avskaffande helt och hållet eller endast delvis. I detta sammanhang göras då i regel yrkan- den om denna examens ersättande med godkänt avgångsbetyg från realskolans högsta klass eller från gymnasiets första eller eventuellt andra ring.

Kollegiet vid högre latinläroverket å" Norrmalm i, Stockholm anser en särskild realskolexamen överflödig. Under förutsättning av en effektiv fackmässig in- spektion av de allmänna läroverken bör ett godkänt avgångsbetyg få samma värde som en godkänd examen, vilken hittills ofta endast varit en formalitet.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Vänersborg föreslår, att realskol— examen avskaffas, men att avgångsbetyg från realskolans högsta klass skall medföra en något lägre kompetens och avgångsbetyg från gymnasiets första el- ler eventuellt andra ring en något högre kompetens för vinnande av tillträde till vissa fackskolor och befattningar.

Uttalanden i princip rörande realskolexamens avskaffande göras jämväl av kollegierna vid högre. allmänna läroverket i Orebro och samskolan 1' Filipstad), samtidigt som dessa kollegier yttra sig över kommissionens förslag till ny an- ordning av denna examen..

Kollegiet vid realskolan i Malmö framhåller såsom skäl för sitt yrkande om denna examens avskaffande, att därigenom den fördelen vunnes, att det exa- mensjäkt, som utmärker kommissionens program, skulle avsevärt mildras.

Kollegiet vid Jakobs realskola i Stockholm uttalar sig för ett borttagande av realexamen och densammas ersättande med en kompetensförklaring av sam- ma art som den efter genomgåendet av 8—klassig flickskola sedan gammalt gäl- lande normalskolekompetensen. —— Häremot har emellertid anförts resereatioa av sju lärare, vilka ansett, att, med bibehållande av realexamen, en väl vitsordad sådan borde göra en ytterligare prövning till gymnasiet onödig, varför denna prövning saklöst kunde bortfalla utan någon fara för att lärjungematerialet på gymnasiet bleve sämre.-

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Malmö förmenar det vara olämpligt, att vägen till studentexamen för de jämförelsevis många, som avlägga den. skall till sin längre del läggas med hänsyn huvudsakligen till ett mindretal (d. v. s. dem, som endast taga realskolexamen), samt anser på denna grund, att samt— liga läroverk, som förbereda till studentexamen, böra hava sin undervisning redan från början planlagd med hänsyn härtill.

Samtidigt förklarar sig emellertid nämnda kollegium vilja instämma i en av styrelsen för högre folkskolan i Malmö i dess utlåtande över kommissionens be- tänkande uttalad mening. att för en stor mängd av de lärjungar, som avsluta.

sin skolgång med avläggande av realskolexamen, det skulle hava varit lämp— ligare. om de i stället genomgått en högre folkskola.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Lund anser, att muntlig realexa- men icke bör förekomma, utan att avgångsbetyg hör av rektor utfärdas i enlig— het med de vid den skriftliga prövningen givna vitsorden och de för realskolans högsta klass vid vårterminens slut avgivna terminsbetygen, så vida lärjungen . erhållit minst betyget godkänd i samtliga ämnen. Lärjunge, som underkänts i I ett ämne, må dock erhålla avgångsbetyg, om denna brist kompenseras genom överbetyg i minst två andra ämnen.

Kollegiet vid högre realläroverket i Göteborg finner den muntliga prövningen onödig och vill i stället begränsa examen till att omfatta allenast skriftliga, av skolöverstyrelsen utgivna provi fyra ämnen: modersmålet, två främmande språk och matematik, av Vilka provet i modersmålet skall vara obligatoriskt, under det att lärjunge skall ha rätt att bortvälja ett av de övriga. För den skriftliga prövningens godkännande borde fordras godkänt prov i modersmålet och två andra ämnen, och borde vid skrivningarnas bedömande graderade betyg komma till användning. Lärjunge, som blivit godkänd i den skriftliga pröv- ningen och som dessutom vid läsårets slut erhållit minst betyget godkänd i samtliga å timplanen upptagna obligatoriska läroämnen, skulle erhålla betyg över godkänd realexamen. Sådant betyg skulle även utfärdas för lärjunge, som blivit underkänd i ett läroämne dock ej modersmålet _ om denna brist kompenserades genom överbetyg i andra ämnen. En sådan examen ansåge kol- legiet böra utan vidare berättiga till fortsatta. studier på läroverkens högsta stadium.

Ett häremot i det hela svarande uttalande har gjorts av kollegiet vid östra realskolan i Göteborg (reservation. av rektor vid läroverket, som ansett, att muntligt prov i realexamen alltjämt bör förekomma).

Jämväl från kollegierna vid de kommunala mellanskolorna föreligga yrkan- den om realskolexamens avskaffande. Sålunda har kollegiet vid kommunala mellanskolan. i Karlskoga —— då det givetvis för en hel del av realskolans elever ur hälsosynpunkt måste innebära en stor fara med två på varandra så nära följande prov som realexamen på våren och inträdesprövning till gymnasium påföljande höst, då vidare den nuvarande realskolexamen icke motsvarade de förväntningar, som ställts på densamma, och då slutligen utsikter för ett ut- .ökande av denna examens behörighetsområde svårligen kunde anses föreligga förklarat sig anse en avslutningsexamen å realskolestadiet i dess nuvarande form såsom omotiverad; och vill för den skull föreslå avskaffandet av real- skolexamen. Såsom följd härav anser kollegiet, att ett godkänt avgångsbetyg från realskola bör kunna medföra enahanda behörighet som realskolexamen.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Malmköping anser bestämmelserna om realexamen (och därutöver särskild prövning till gymnasiet) allt för rigo— rösa. Kollegiets flertal (4) gjorde följande uttalande: »Realexamen hör av- skaffas och examensbetyget ersättas med avgångsbetyg i likhet med nuvarande förhållandet vid flickskolor med normalskolekompetens. Avgångsbetygen böra innehålla statistiska uppgifter om klassens betyg.»

Minoriteten (2) ansåg, att de av kommissionen föreslagna bestämmelserna borde ändras i sådan riktning, att inträdesproven till gymnasiet bortfölle, och att i deras ställe sattes krav på kvalificerade betyg i realexamen såsom villkor för intagning i gymnasiet.

Flera kollegier vid folkskoleseniinerierna hava yttrat sig i förevarande fråga, antingen, såsom kollegiet vid folkskoleseminariet i Stockholm, med endast. ett all- mänt uttalande, att examensväsendet av pedagogiska och hygieniska skäl bör inskränkas så långt ske kan, eller med mera direkt och motiverat yrkande på realskolexamens avskaffande. Kollegiet vid folkskoleseminariet ?" Uppsala an-

för bland annat, att vid avslutningen av en skolform det icke alltid syntes nöd— vändigt att anställa en rigorös examen för utrönande av kunskaperna. I flick- skolorna och vid folkskoleseminarierna funnes ingen avgångsprövning av sådan art, och koll. hade icke det intrycket, att bildningsnivån för de avgående elever- na vid ett seminarium skulle höjas eller över huvud taget gynnsamt påverkas ge- nom införande av en dylik prövning. Koll. kunde således icke finna något stöd i sin erfarenhet ej heller känna sig övertygat av några teoretiska argument i den riktningen, att en rigorös examen utöver lärarnas regelbundet återkom- mande betygssättning skulle i och för sig vara nyttig. Då vådorna av ett starkt utvecklat examensväsen flerfaldiga gånger vitsordats från kompetent håll, önskade kollegiet för sin del uttala den meningen, att avgångsprövningar böra så långt som möjligt inskränkas.

Kollegiet vid folkskoleseminariet 73 Landskrona har velat framhålla, att det bland fackmän torde vara ganska erkänt, att realskolexamen icke är mycket värd samt att den icke är värd stort mera än godkänt avgångsbetyg från femte klassen. Den 5. k. avrundningen av kurserna spelar icke så avsevärd roll, att icke avgångsbetyg från femte klassen, som dock garanterade en för lägre tjänster tillräcklig färdighet i språk och räkning, skulle kunna träda i stället. Omsor— gen om den kommunala mellanskolan, som ju varit nog så stor, får därvid icke träda hindrande i vägen. Dess existensberättigande bleve icke på minsta sätt angripet, om dess avgångsbetyg medförde samma, medborgerliga kompetens som hittills och samma dimissionsrätt som hittills, nämligen till första ringen. Real- examens avskaffande anser kollegiet vara en av erfarenheten sedan >>1905>> på- kallad reform. Det är ingen stor reform i och för sig, men den bygger på er- farenheten och skulle trots sin litenhet kunna hava rätt avsevärda men beräk— neliga följder.

Kollegiet vid folkskolesemirzariet i Luleå föreslår avskaffandet av realexa- men av följande skäl: lzo) Provets ineffektivitet: värdet av denna examen är tvivelaktigt, ty hur än examen lägges, blir det alltid ett uppvisande av ren minneskunskap, under det att den verkliga behållningen av undervisningen un- dandrager sig bedömande. Detta resultat visar sig först, när kunskapen skall tillämpas antingen i praktiska livet eller vid fortsatta studier. 2zo) F örrg/c- kandet av undervisningen: tillvaron av provet kommer att verka i denna rikt- ning, enär undervisningen med- eller omedvetet kommer att inrikta sig på att nå ett gott resultat i avgångsexamen. 3:o) Faran för öocransträngning: Kolle- giet vill kraftigt framhålla de hygieniska vådor, som alltid följa med de jäk- tande förberedelserna till en examen.

Av den uti skolkommissionens bet. I sid. 234—237 lämnade redogörelsen för realskolexamens absoluta och relativa frekvens, framgår, att vid högre all- männa läroverk realskoleklassen blir allt mindre besökt, och att även vid real— skolorna har inträtt en relativ minskning. Gent emot skolkommissionen, som av dessa fakta dragit den slutsatsen, att alla böra tvingas att avlägga. real- skolexamen, ser kollegiet häri ett bevis för att realskolexamens betydelse över- drivits, och finner det vara en_naturligare slutsats,>att den avskaffas.

F olkskolinspektören inom Alvsborgs norra inspektionsområde uttalar den meningen, att det säkerligen skulle lända undervisningen i realskolan till stort gagn, därest avgångsprövningen från realskolan avskaffades. Ett betyg över undergången realexamen synes icke i något avseende kunna tillmätas större värde än ett från denna skola utfärdat avgångsbetyg. Otvivelaktigt skulle en reform i denna riktning bidraga till att i någon mån motarbeta den nervösa oro och det forcerade tempo, som nu är utmärkande för den högre skolans under- Visning.

eFolks]:olinspektören inom Göteborgstraktens inspektionsområde, som fram- haller Vikten av att skolorganisationen i allmänhet måtte erhålla en sådan ge—

staltning, att examensväsendet inom densamma. ej komme att göra sig alltför mycket gällande, vill med denna utgångspunkt sätta i fråga bland annat, hu- ruvida icke den särskilda avgångsprövning, som enligt kommissionens mening skulle äga rum i realskolans sista klass, och vilken, så vitt erfarenheten rö- rande realskolexamen givit vid handen, näppeligen torde böra tillmätas något större värde ur samhällssynpunkt, skulle kunnthelt bortfalla.

F olkskolinspektören inom Älvsborgs södra inspektionsonu't'ide, som finner de skäl, kommissionen anfört för bibehållande av en examen vid avgången från realskolan, icke övertygande (och ännu mindre motiveringen för en särskild inträdesprövning till gymnasium), anser ett avgångsbetyg från realskolan, ut- färdat utan en under mer eller mindre rigorösa former anställd examen, med all säkerhet bliva av lika stort värde som ett betyg över undergången real— examen.

Centralstyrelsen för flick- och samskolcförcn'z'ngcn har beträffande kommis- sionens förslag inom examensväsendet —— under erinran därom, att flickskolans elever hittills kunnat arbeta. utan examenstryck, samt att inom allmänna läro- verken de elever, som övergått till gymnasiet, varit fria från realskolexamen — gjort det uttalandet, att ifrågavarande reformförslag, som delvis inryckte även ovannämnda kategorier av lärjungar i sitt mer utgrenade examensväsende, före- fölle Centralstyrelsen pedagogiskt reaktionärt. Det vore nämligen ofrånkom- ligt, att en förestående examen i regel tvingade läraren att under en rätt lång tid före en sådan lägga undervisningen med hänsyn till vad i denna. examen kan väntas bliva föremål för förhör i stället för att låta huvudsaken bliva ett utvecklande av lärjungarnas förstånd och karaktär och därigenom dana dessa för livet.

Uttalanden i ovan angiven riktning hava gjorts av kollegierna vid ett flertal högre flickskolor, såsom Fruntimmersförem'ngens flickskola i Göteborg, Göte- borgs lyceum för flickor samt Kjellbergska flickskolan, Sigrid Rudebecks skola och Vasa flickskola, samtliga i Göteborg. Kollegiet vid Majornas elementar- lärocerk för flickor därstädes har ansett såsom reaktionärt kommissionens för- slag. att inom den högre skolan under 7 år & avgörande examina skola avläggas av det stora flertalet elever, som vilja. avsluta sina skolstudier med student— examen. Kollegiet föreslår i stället en successiv gallring av lärjungematerialet genom skärpta flyttningsbestämmelser, samt att övergången till gymnasiet kunde grunda sig på betyg från realskolan, respektive flickskolan.

Kollegiet vid Ng,/köpings elementarskola för flickor uttalar farhågor för att det föreslagna stränga examensväsendet kunde hos barnen redan i unga år lägga, grunden till nervositet, samt yrkar, att godkända avgångsbetyg må kun- na medföra samma rättigheter, som avlagda examina nu göra.

Kollegierna vid åtskilliga högre flickskolor i Stockholm, såsom Brummcrska skolan, Detthowska skolan, Lyceum för flickor och Oskarsskolan, hava jämväl uttalat farhågor för att genomförandet av kommissionens förslag skulle visa sig medföra ett starkt examenstryck, som kunde psykiskt och fysiskt hava en menlig inverkan på de unga, särskilt flickorna, samt utöva ett synnerligen störande inflytande på skolans arbete. Kollegiet vid Afzelii elementarskola för flickm— i Stockholm yttrar i detta sammanhang, att" förläggandet av tvenne examina. realexamen och inträdesexamen till gymnasiet, vid den för såväl gossar som flickor mest ömtåliga åldern. måste anses såsom en i högsta grad betänklig åtgärd, som tillsammans med det starkt koncentrerade arbetet inom realskolan ovillkorligen måste alstra överansträngning. Kollegiet, som anser, att endera av dessa examina bör borttagas, uttalar som sin mening, att realexamen utan fara bör kunna utgå och ersättas med en kompetensförklaring av samma art som den efter genomgången åttaklassig flickskola sedan gammalt gällande och 1 gott anseende stående normalskolekompetensen. Ett bestämt upprätthållande

av de av kommissionen föreslagna skärpta bestämmelserna för flyttning från klass till klass utgjorde en tillräcklig garanti för att icke en sådan realskole— kompetens utan avgångsexamen skall bliva mindervärdig. R_ealexamens bort— tagande syntes så mycket mera önskvärt, om, såsom kommissmnen föreslår, majoriteten av de kvinnliga eleverna bli nödsakade att genomgå realskolan och följaktligen underkasta sig examen.

Kollegierna vid Anna Sandströms skola och högre lärarinneseminarium i Stockholm uttala såsom sin åsikt, att enligt kommissionens förslag examens- väsendet skulle komma att överskugga hela skoltiden till skada för ungdomens såväl fysiska som psykiska fostran, utan att det mål vunnes, som man avsett att vinna: ett urval av de verkliga begåvningarna.

Kollegiet vid Tekla Åbergs högre läroverk för flickor i. Malmö framhåller, att de svårigheter, som i flera fall möta-, då det gäller flickornas studier till studentexamen, skulle kunna i väsentlig mån neutraliseras, om kravet på real- examen bortfölle. Särskilt för flickornas del torde det icke finnas tillräckliga skäl att som regel anvisa dem till avläggande av realexamen, vilket givetvis skulle bli fallet, om den av kommissionen föreslagna organisationen med flick- skolor av B- och C-typ som de normala skulle komma att genomföras. Redan nu torde antalet avlagda realskolexamina vara alltför stort.

Slutligen hava några civila myndigheter och korporationer yttrat sig i frågan. såsom länsstyrelsen i Karlskrona, vilken uttalat sig mot kommissionens strängt genomförda examensväsen i allmänhet och därför velat ifrågasätta ett »slopan- de» av realexamen, som enligt länsstyrelsens mening visat sig hava ytterst ringa prakt-isk betydelse. Allmänna uttalanden rörande examensväsendet göras av stadsfullmäktige i Gävle, som yrka, att examina så långt som möjligt må redu- ceras eller borttagas, samt av stadsfullmäktige i Haparanda, som förmena, att det föreslagna rigorösa examensväsendet vore ägnat att väcka de allvarligaste betänkligheter. Stadsfullmäktige i Nässjö, vilka såsom ett viktigt önskemål framhålla, att examensväsendet i största möjliga utsträckning må avlägsnas ur det nya skolsystemet och ersättas med på objektiva och noggranna iakttagel— ser grundade avgångsbetyg, göra ett direkt yrkande om den föreslagna real- examens borttagande.

Svenska Läkarsällskapet uttalar såsom generellt omdöme i fråga om examens- väsendet, att examina böra borttagas inom skolan och ersättas av fullgoda av- gångsbetyg. Till gagn för skolans ungdom och ett lugnt skolarbete vore det bäst, om examina, inklusive studentexamen, toges bort och, exempelvis, särskild inträdesexamen i stället inrättades vid universitet och högskolor.

Svenska Skolläkaref'öreningen framhåller, att realexamen infaller i ett skede i ungdomen, pnbertetsåldern, som framför andra utmärkes av psykisk ömtålig- het Och därför bör skonas från det forcerade arbete, som alltid föregår en examen. Särskilt vore det olyckligt, att även den kvinnliga ungdomen till stor del, enligt kommissionens förslag, komme att i en ömtålig åldersperiod pressas in i en skolform med denna examen.

Inrättande av realexamen i enlighet med kommissionens förslag. I fråga åter om formerna för den av kommissionen föreslagna nya realskolexamen eller den s. k. realexamen hava givetvis en mångfald meningar gjort sig gäl- lande. I regel avvika. väl dessa allenast i ett eller annat avseende från kom- missionens förslag, men i några fall, där ett direkt uttalande i denna fråga göres, föreligga jämväl helt gillande och odelad anslutning till förslaget och motiveringen för detsamma.

Sålunda förklarar sig kollegiet vid Uddevalla realskola och kommunala gym- nasium önska såsom avslutning på realskolan, i likhet med kommissionen, en för alla obligatorisk examen, därvid kollegiet särskilt framhåller såsom sin

åsikt, att en dylik för alla obligatorisk examen skulle på ett effektivt sätt höja nämnda examens prestige, vilket i sin tur skulle bidraga att minska den stora tillströmningen till gymnasiet samt, under förutsättning att denna exa- mens fordringar bleve fullt likformiga för olika skolor och under inga för- hållanden reducerade, åstadkomma, att härigenom ett mera homogent elevmate— rial på gymnasiet erhölles.

Kollegiet vid Saltsjöbadens samskola anser med kommissionen,—att real- examens normala avläggande av alla vore ägnat att giva denna examen ökat anseende i allmänhetens ögon, samt framhåller, att så skulle bliva fallet i än högre grad, därest kvalificerad realexamen medförde rättighet till inträde å gymnasiet.

I fråga om formerna för realexamen ansluter sig kollegiet i. huvudsak till det föreliggande förslaget.

Antalet skriftliga prov. Den från kommissionens förslag beträffande om— fattningen av den skriftliga realexamen i främsta rummet avvikande meningen .är den. som tagit sig uttryck i den av ett flertal läroverkskollegier ävensom ämneskonferenser i främmande levande språk framförda fordran på utökningen av antalet obligatoriska ämnen i den skriftliga examen från tre till fyra, vilket i verkligheten innebär skriftligt prov i ytterligare ett av de främmande levande språken.

Med instämmande i kommissionens uttalande, att examen bör så. anordnas, »att starkare garanti skapas för att de fastställda fordringarna för lärjungar— nas godkännande hållas uppe», motsätter sig kollegiet vid högre allmänna läro- verket i Gävle just ur denna synpunkt den av kommissionen föreslagna inskränk- ningen av antalet ämnen i den skriftliga examen från 4 till 3. Kollegiet anser, att kommissionens konkreta förslag på denna punkt illa stämmer överens med det citerade yttrandets innebörd, samt föreslår därför, att nuvarande ordning med 4 ämnen i den skriftliga. examen bibehålles. Lärjunge, som er— hållit godkända betyg eller därutöver i minst 3 av dessa skrivningar, må an— ses berättigad till .den muntliga prövningen. Kollegiet instämmer i kommis- sionens förslag om gradering av vitsorden över även de skriftliga proven men anser. att samtliga dessa vitsord lämpligen böra utsättas i avgångsbetyget. Till denna mening ansluta sig i huvudsak kollegierna eller ämneskonferenserna vid de högre allmänna läroverkenä Falun, Kristianstad, Malmö, Strängnäs, Örebro och högre realläroverket ä Östermalm i Stockholm samt vid östra real- skolan i. Göteborg och realskolan i Malmö.

Kollegiet vid Katarina realskola i Stockholm ansluter sig till det av kom- missionen framhållna önskemålet, att man bör söka tillvinna ifrågavarande examen ett högre anseende i allmänhetens ögon, än som tillkommit den nu— varande realskolexamen. Kommissionens förslag i fråga om skärpta villkor för examens godkännande samt om ökad kontroll har i det hela vunnit kol- legiets gillande, men kollegiet anser sig å. andra sidan böra framhålla, att den skriftliga prövningens inskränkande till endast tre ämnen, därav i regel endast ett främmande språk, synes innebära ett betänkligt försvagande av examens uppgift att utgöra garanti för ett på tillfredsställande sätt uppnått kunskaps— resu tat.

Ifrågavarande mening rörande de skriftliga provens i realexamen bestäm— mande till fyra delas jämväl av kollegierna vid de kommunala mellanskolorna i Hedemora, Kiruna, Ludvika, Orsa, Sundbyberg, Ulricehamn (dock under för- utsättning av en 5-årig mellanskola, grundad på en 4-årig barndomsskola), Valdemarsvik och Vaxholm.

Amneskonferensen i främmande levande språk vid Tekla Åbergs högre läro- 17—232122.

verk för flickor 'i Malmö uttalar sig för bibehållandet av skriftliga prov i både tyska och engelska i realexamen.

Kollegiet vid folkskoleseminariet i Falun yrkar, att realskolan avslutas med realexamen med i stort sett samma fordringar, som nu äro gällande för realskol- examen.

Emellertid föreligga jämväl meningar, anslutande sig till kommissionens förslag i fråga om' avläggandet av skriftliga prov i allenast ett främmande levande språk, uttalade bland andra av kollegierna vid högre lati'nläroverket å Norrmalm i Stockholm och realskolan i Landskrona.

Det skriftliga provet i svenska. Gentemot kommissionens förslag om ett eftergivande undantagsvis av det såsom regel uppställda kravet på godkänt betyg för den svenska skrivningen för tillträde till muntlig examen, nämligen i sådana fall, då uppsatsen blivit underkänd på den grund, att lärjunge uppen- barligen missuppfattat det givna ämnet, eller då uppsatsen på grund av andra. särskilda omständigheter befinnes bestämt missvisande i fråga om examinan- dens förmåga att i skrift behandla det svenska språket, hava motsatta meningar med eftertryek gjort sig gällande.

Sålunda avstyrker kollegiet vid högre allmänna läroverket i Falun på det bestämdaste kommissionens förslag, att den svenska uppsatsen skall kunna godkännas, om det visat sig, att lärjungen uppenbart missuppfattat ämnet. En sådan bestämmelse öppnade, enligt kollegiets förmenande, dörren på vid gavel för allahanda missbruk och inbjöde energiska målsmän att genom över- klagande söka få även de mest omogna prestanda godkända. J ust. i den riktiga uppfattningen av ämnet låge oftast själva mogenhetsprovet. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Luleå anser jämväl, i motsats till kommissionen, att underkänt betyg i den svenska skrivningen under alla förhållanden bör diskvalificera för den muntliga examen. Kollegiet vid högre allmänna läro— verket i Norrköping finner även kommissionens förslag i denna del mindre väl— betänkt, då en dylik bestämmelse med all säkerhet skulle tas till intäkt för en massa klagomål och dessutom lämna rum för godtycke.

Amneskonferensen i modersmålet vid Tekla Åbergs högre läroverk för flickor i Malmö yttrar beträffande det svenska provet i realexamen: Med rätta fast- håller kommissionens betänkande vid att godkänt betyg i svenska måste >>vara ett oeftergivligt krav för flyttning». Desto mera. överraska-nde är det, att kommissionen anser sig kunna föreslå, att en lärjunge skall kunna få undergå. muntlig prövning i realexamen trots underbetyg för svensk uppsats — >>i sådana fall, 1) då uppsatsen blivit underkänd på den grund, att lärjungen uppenbarligen missuppfattat det givna ämnet», eller 2) »då uppsatsen på grund av andra särskilda omständigheter befinnes bestämt missvisande i fråga om examinandens förmåga att i skrift behandla svenska. språket». Det senare stadgandet lämnar givetvis fältet fritt för allsköns subjektivitet vid bedöman— det; det förra bygger på ett negligerande av det faktum, att så grov missupp— fattning av ett ämne, att ett underkännande av skriptum är nödvändigt, i de allra flesta fall bottnar i allmän oförmåga att logiskt penetrera ett ämne och- sammanhänger med klen utrustning i övrigt.

Emellertid har kommissionens förslag i denna del även vunnit gillande, såsom av ämneskonferensen i modersmålet. vid högre allmänna läroverket i Örebro, ' _som anser, att Kungl. Skolöverstyrelsen må äga rätt att till muntlig prövning 1 realexamen admittera lärjungar, som under de i kommissionens betänkande an- givna omständigheter blivit underkända i det ifrågavarande skriftliga provet. Samma mening uttalas jämväl av kollegiet vid kommunala mellanskolan i Ludvika.

Formen för det skriftliga provet i främmande levande språk. Med av- seende å formen för det skriftliga provet i främmande levande språk till real- examen ansluter sig vederbörande ämneskonferens vid Saltsjöbadens samskola till kommissionens förslag, att detta bör vara en reproduktion. Bleve repro- duktionsprovet det enda för alla gemensamma, torde därav följa, att denna form för språkskrivningarna komme att bliva den vid undervisningen domi— nerande, varvid det överdrivna grammatiserandet torde komma att reduceras till förmån för olika former av textbehandling med muntliga och skriftliga" övningar.

I allmänhet hävdas emellertid med styrka av kollegier ooh ämneskonferen- ser vid vederbörande läroanstalter värdet av översättningsskrivningar i mot— sats till skrivningar, omfattande allenast reproduktion i enlighet med kom- missionens förslag. Det yrkas sålunda, att examinanderna vid ifrågavarande skriftliga provs avläggande böra få välja fritt mellan reproduktion och över- sättning från svenska till det främmande språket, såsom nu är förhållandet. Uttalanden härom föreligga, med olika motiveringar, såsom grammatikunder- visningens försummande och därav följande sänkning av språkkunskaperna samt nu gällande anordnings erbjudande av lika garantier för båda huvud- typerna av språkbegåvningar att göra sig gällande, från kollegier eller ämnes- konferenser vid de högre allmänna läroverken i Borås, Gävle, högre latinläro- verket i Göteborg, högre allmänna läroverken i Halmstad, Härnösand, Kalmar, Kristianstad, Linköping, Luleå, Malmö, Västervik, högre realläroverket å Östermalm i Stockholm, statens _provskola, Nya elementarskolan i Stockholm och högre allmänna läroverket i Orebro, vid realskolorna i Landskrona, Malmö, Mariestad, Oskarshamn och Jakobs realskola i Stockholm jämte samskolan i Arboga, vars lärarkollegium såsom grund för denna sin mening åberopat ämnes— konferensens i främmande levande språk vid läroverket uttalande, att vid skrift- liga prov i dessa språk för realexamen möjligheten till översättningsprov icke må uteslutas, emedan en obetydlig lucka i en examinands ordförråd icke sällan kan för honom alldeles omöjliggöra ett tillfredsställande utförande av det vid tillfället givna reproduktionsprovet.

Yrkande om valfrihet för examinand i realexamen mellan reproduktions- och översättningsprov framställes vidare av kollegier eller ämneskonferenser vid samskolorna i. Askersund, Haparanda, Norrtälje, Sala och Åmål, vid vilket sistnämnda läroverk kollegiet. till stöd för sitt uttalande, att anordnandet av enbart reproduktionsprov icke vore välbetänkt, framhåller, att erfarenheten givit vid handen, att vissa lärjungar, för övrigt normala, ha svagt utvecklat hörselminne och därav följande svårighet att fatta en uppläst berättelse. — Valfrihet i ovannämnda hänseende förfäktas jämväl av kollegierna vid de kommunala mellanskolorna i Falkenberg, Hallsberg, Hedemora, Huskvarna, Leksand, Lindesberg, Ljusdal, Ludvika, Mora, Motala, Nässjö, Orsa, Skurup, Sundbyberg och Vaxholm samt Lidingö kommunala mellanskola ävensom'av ämneskonferensen i främmande levande språk vid Tekla Åbergs högre läro- verk för flickor i Malmö, lärarrådet vid Gävle borgarskola, kollegiet vid Eslövs högre samskola samt änrneskonferensen vid Beskowska skolan i Stockholm. —— Slutligen har Läroverkslärarnas Riksförbund gjort följande uttalande rö- rande såväl kommissionens förslag till realexamen i allmänhet som ock i nu förevarande speciella fråga: >>Med anledning av vad kommissionen föreslår an- gående ”realexamen', vill förbundet inskränka sig till att framhålla vikten av att åt denna examen ges en så effektiv form, att den verkligen kommer att utgöra en garanti för att de utexaminerade besitta de kunskaper, realskolan är avsedd att meddela. Förbundet har i sådant avseende särskilt ansett sig böra uttala, att denna effektivitet alltför mycket synes äventyras i fråga om de främmande levande språken genom kommissionens förslag, att det skrift-

liga provet skall anordnas enbart såsom reproduktion av en text på det främ- mande språket. I stället bör, anser förbundet, såsom för närvarande är fallet, provet utgöras av en översättning från svenska till det främmande språket eller alternativt av en reproduktion.»

Emellertid har jämväl den meningen gjort sig gällande, att det skriftliga provet i främmande levande språk bör utgöras allenast av en översättning från svenska till det främmande språket. Härigenom skulle, enligt uttalande ' av ämneskonferensen i nämnda språk vid högre allmänna läroverket i Falun, säkerställas de krav på exakt grammatisk kunskap, som konferensen med be— stämdhet måste göra gällande för undervisningens alla stadier. Sagda ämnes- konferens har i sitt yttrande tillagt, att, därest reproduktionsprov alternativt skall förekomma, det bör tillses, att genom lämpliga åtgärder exempelvis genom textens uppläsande i olika versioner —— provet erhåller nödig effekti— vitet och rent mekanisk minnesreproducering förebygges. —— Till den här ovan uttalade meningen, att slutprovet i realexamen bör utgöras endast av översätt- ning till det främmande språket och ej av reproduktion, hava anslutit sig kon- ferensen i moderna språk vid högre allmänna läroverket i Nyköping och sam- skolan i Filipstad samt ämneskonferensen i engelska vid kommunala mellan— skolan i Malmö, inom vilken dock en minoritet föreslagit, att nu gällande val- frihet mellan båda proven skulle bibehållas.

Bland särskilda meningar rörande formen för det skriftliga provet i främ- mande levande språk märkes ett av ämneskonferensen i moderna språk vid högre latinläroverket ä Norrmalm i Stockholm gjort uttalande av innehåll, att detta prov borde anordnas på likartat sätt som i den nyspråkliga linjens student— examen, d. v. s. med dels en uppgift på det främmande språket, i förevarande fall en reproduktion av reformerat slag —— exempelvis genom att låta lär— jungarna giva ett sammandraget referat av "ett något längre stycke, som upp- lästs _ dels ock en översättningsuppgift med språkmaterialet hämtat från reproduktionsuppgiften. Amneskonferensen i moderna språk vid Djursholms samskola, som i övrigt gillar kommissionens förslag om utbytandet av ,det nuvarande skriftliga översättningsprovet i realexamen mot ett reproduktions— prov, anser därjämte, att en lättare skriftlig prövning bör förekomma i real- skolans andra språk, exempelvis en översättning till modersmålet av en uppläst text av enkelt innehåll.

Muntlig prövning. Beträffande kommissionens förslag till bestämmelser för den muntliga prövningen i realexamen föreligga helt instämmande utlåtanden från kollegierna vid högre allmänna läroverket i Gävle och kommunala mellan- skolan i Hedemora; men å andra sidan hava av åtskilliga läroverkskollegier gjorts en del invändningar, särskilt mot formen för ifrågavarande examens övervakande genom den av kommissionen föreslagna ombudsinstitutionen (Be- tänkandet sid. 386 f.). Sålunda har kollegiet vid realskola-n i Landskrona i fråga om kontrollen över examen ansett hittills tillämpade anordningar till- fyllestgöran—de. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Borås har för— klarat sig icke inse, huru ett enda ombud skulle kunna fackmannamässigt be— döma studieresultatet i samtliga i denna examen ingående ämnen. Dessutom ville kollegiet framhålla det olämpliga och onödiga i att lärare från ett statens läroverk skulle komma att sitta till doms över sina kolleger vid annat jäm— ställt läroverk. På dessa grunder ansåge sig kollegiet böra avstyrka den före—» slagna ombudsinstitutionen. _ Medan kollegiet vid realskolan i Lidköping jämväl avstyrkt den ifrågavarande institutionen. då det sannolikt icke komme att visa sig möjligt att erhålla lämpligt ombud i den utsträckning, som den föreslagna organisationen skulle kräva, har kollegiet vid högre allmänna läro- verket i Luleå åter förklarat sig kunna tillstyrka densamma endast under den

förutsättning, att det vore möjligt att därtill erhålla i allo lämpliga personer. Häri instämmer kollegiet vid högre allmänna läroverket i Norrköping, som särskilt betonar, att det av ett dylikt ombud kräves icke blott nödig formell kompetens, utan även en viss förtrogenhet med läroverkens arbetssätt m. m. Slutligen har kollegiet vid samskolan i Filipstad ogillat den föreslagna ombuds- institutionen såsom ej tillräckligt effektiv. Å andra sidan önskade sagda kol- legium en eventuellt på annat sätt anordnad kontroll över avgångsklassens kunskapsnivå -— mera effektiv än den, som nu är förbunden med realskol- examen. Skolöverstyrelsen skulle t. ex. tid efter annan kunna utsända skrift- liga uppgifter, ägnade till normer för avgångsklassens arbete, och de skriftliga arbetena inom denna klass skulle när som helst kunna infordras till granskning av överstyrelsen o. s. v.

Realexamen såsom villkor för fortsatta studier å gymnasiet. Ehuruväl, med hänsyn till den av kommissionen föreslagna särskilda inträdesprövningen till gymnasiet, enligt kommissionens mening intet skäl finnes att uppställa krav på avlagd realexamen eller över huvud genomgången realskola såsom oeftergivligt villkor för inträde å gymnasiet, har det förhållandet, att enligt kommissionens organisationsförslag jämväl de lärjungar, som hava för avsikt att fortsätta sina studier å gymnasiet. normalt komme att avlägga realexamen, gjorts till föremål för åtskillig kritik av vederbörande läroverkskollegier och vissa myndigheter.

Sålunda betecknar kollegiet vid högre allmänna läroverket i Hälsingborg den av kommissionen föreslagna anordningen, att de, som ämna sig in på gymnasiet, i regel först skola avlägga realexamen, såsom föga lycklig. Först och främst torde det av kommissionen angivna syftet med denna anordning icke bliva uppnått; snarare torde den prägel av mindervärdighet, som enligt kommissionens mening i allmänhetens ögon vidlåder den nuvarande realskol- examen, bliva förstärkt därigenom, att denna examen enligt förslaget ej ens skulle medföra kompetens för inträde på gymnasiet, fast detta omedelbart skall bygga på avslutad realskolekurs. Skall vidare, tillägger kollegiet, real— examen fylla sitt mål att direkt förbereda för utträde i det praktiska livets gärning, så måste kurserna i de olika läroåmnena under sista arbetsåret före denna examens avläggande erhålla en Sådan sammanfattande och avrundad prägel. att de bliva föga lämpade att läggas till grund för det kommande gym- nasiearbetet med dess mera teoretiskt—vetenskapliga läggning. Den nuvarande ordningen med en fristående avslutningsklass för realexamen vid sidan om den lägsta gymnasicringen synes därför kollegiet synnerligen väl motiverad, och kollegiet är övertygat om att en motsatt anordning komme att bliva till skada både för dem, som ämna stanna med avlagd realexamen, och för dem, som ämna övergå till gymnasiet.

_ Jämväl kollegiet vid högre allmänna läroverket i Nyköping ogillar kommis— smnens förslag, att alla lärjungar skulle genomgå realskolans högsta klass och avlägga realexamen. Kollegiet anser, att kurserna i realskolans avslutnings— klass böra hädanefter som hittills bestämmas med hänsyn till de lärjungar, som skola avlägga sagda examen, samt att det måste anses olämpligt att tvinga de lärjungar, som skola övergå till gymnasiet, att genomgå avslutningsklassen och avlägga realexamen.

Kollegiet vid realskolan i Arvika yrkar, att realexamen icke göres obliga- torisk för lärjungar, som ämna fortsätta studierna på gymnasiet.

Folkskolinspektören inom Skaraborgs norra inspektionsområde anser, att, då särskild inträdesprövning skall äga rum med dem. som från realskolan övergå till gymnasiet, det icke kan anses nödigt, att dessa elever jämväl undergå realexamen, såvitt de icke själva önska det. Denna examen bör vara en av-

slutningsexamen för de lärjungar, som ej ämna idka fortsatta studier,-men bör ej sättas som villkor för inträde i gymnasiet, när detta inträde ändå ej vmnes utan särskild prövning. _ Inom filosofiska fakulteten i Lund, som förklarat sig för närvarande 1cke finna anledning att göra några erinringar rörande realskolexamen, hava emel- lertid beträffande frågan om denna examen professorerna E. Hellquist, E. Olson, E. Walberg och H. Larsson såsom särskild mening uttalat, att tillräckliga mo- tiv icke anförts för kommissionens förslag, att realskolexamen skulle vara" obligatorisk för alla realskolans lärjungar, även dem, som ämna fortsätta på gymnasiet. För dessa sistnämnda borde, enligt reservanternas mening, utan olägenhet övergången till gymnasiet kunna ske från den näst högsta klassen i realskolan, varigenom ett år, som eljest för ett stort antal lärjungar vore till stor del förspillt, skulle vinnas för gymnasiet. Om realskolexamen såsom kompetensvillkor för vissa befattningar i statens tjänst m. m. över huvud skall bibehållas, borde denna, liksom nu är fallet, avläggas efter ett års för detta ändamål särskilt inrättade studier i en högsta realskoleklass, som sålunda bleve parallell med gymnasiets första ring.

Ersättande av inträdesprövningen till gymnasiet. med realexamen. Gentemot den av kommissionen hävdade ståndpunkten, att tillträdet till gymnasiet icke bör göras beroende enbart av eventuella resultat i realexamen, utan att såsom villkor för fortsatta studier å gymnasiet bör stadgas särskild inträdesprövning, har av ett flertal läroverkskollegier och myndigheter med bestämdhet påyrkats, att den ifrågavarande inträdesprövningen icke måtte införas, utan att i stället avlagd realexamen eller åtminstone på Visst sätt kvalificerad sådan examen i och för sig skulle medföra rätt till inträde å gymnasiet.

Uttalanden i nu antydd riktning föreligga sålunda från omkring ett tiotal allmänna läroverk, omkring 25 kommunala mellanskolor, de kommunala mellan- skolornas lärarförening, 3 högre flickskolor, 3 högre goss- och samskolor, 1 folk- skoleseminarium, 2 folkskolestyrelser, 2 folkskoleinspektörer, 2 länsstyrelser, Stockholms stads konsistorium samt stadsfullmäktige i ett par städer.

Oftast hava dessa yrkanden framställts utan någon närmare motivering samt emellanåt innehållit alternativa förslag därom, att, därest ej avlagd realexamen i och för sig skulle medföra den åsyftade rätten, åtminstone på visst sätt kva— lificerad realexamen under alla förhållanden borde berättiga till fortsatta studier å gymnasiet.

I detta sammanhang må erinras därom, att kollegiet vid högre allmänna läro- verket i Lund i samband med yrkandet om avskaffandet av den muntliga real- examen föreslagit, att tillträde till gymnasiet må beredas de lärjungar, som erhållit visst kvalificerat betyg från realskolan.

Kollegiet vid samskolan i Filipstad, som förut yttrat sig i den principiella frågan om realexamens avskaffande, uttalar i detta sammanhang, att ett av- gångsbetyg från realskolans högsta klass — eventuellt med någon kvalifika- tion _ bör berättiga till inträde å gymnasiet, något som skulle ytterligare bidraga att hålla uppe undervisningen i realskolan på en önskvärd nivå, var— jämte kollegiet framhåller, att, om examen borttoges, betygssättningen i av— gångsklassen sannolikt mången gång skulle ske efter strängare normer än nu, då lärarna. nu ofta vilja undvika att i examen underkänna en svag lärjunge, som egentligen bort sitta kvar i 6:e klassen.

Kollegierna vid de kommunala mellanskolorna i Hässleholm Och Ronneby anse. att det förhållandet, att realexamen, vare sig i och för sig eller med kvalificerade vitsord, icke skulle berättiga till inträde å gymnasiet, skulle innebära en viss misstro eller rentav ett verkligt underkännande av realskolan och .dess lärares kompetens, om nämligen dessas under vederbörlig kontroll

givna godkännande icke finge samma värde som godkännandet i ett sedermera anställt särskilt prov.

Styrelsen för kommunala mellanskolan i N ederkalix, som ogillar den av kom- missionen föreslagna inträdesprövningen till gymnasiet, påyrkar, att över- gången från realskolan till gymnasiet må ske under den form, att den inträdes- sökandes skriftliga prov och betyg i realexamen företes för det mottagande kollegiet, som även direkt bör tillställas ett utlåtande från det avlämnande kollegiet angående den inträdessökandes lämplighet för fortsatta studier. Om skrivningarna och det avlämnade utlåtandet äro tillfredsställande, bör den in— trädessökande intagas i gymnasiet.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Norrköping, som ifrågasätter ett 4-årigt gymnasium såsom hittills med en första årsklass parallell med real- skolans sista, anser, att fri övergång från realskolans 4:e klass till gymnasiets första bör vara medgiven, liksom realexamen med kvalificerade betyg i respek- tive huvudämnen bör berättiga till inträde i respektive linje av gymnasiets andra 'årsklass, endast för latinlinjen förenad med tentamen i latin.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan. i Simrishamn förmenar, att real— examens anseende, vilket kommissionen vill höja, i stället skulle sänkas genom fordran på särskild inträdesprövning till gymnasiet. För övrigt vore det mer än sannolikt, att det skulle uppstå obehagliga slitningar mellan lärarna i real- skolan och lärarna å gymnasiet.

Slutligen uttalar kollegiet vid kommunala mellanskola-n i Skurup den me— ningen, att en på visst sätt kvalificerad realexamen må berättiga till inträde å gymnasiet utan prövning, under förutsättning att ansökan om inträde göres samma år examen avlagts. Gentemot kommissionen, vilken framfört såsom skäl mot anordningen i fråga, att arbetet i realskolans högsta klass skulle komma att förryckas genom forcerad examensläsning, vill kollegiet göra gäl- lande, att, därest examen skall bibehållas, s. k. examensläsning i alla händelser måste förekomma, oavsett vartill ett eventuellt betyg berättigar, ävensom att den av kommissionen föreslagna anordningen skulle medföra en föga tilltalande uppdelning av realexaminanderna i mer- och mindervärdiga.

KAP. XII.

Studentexamen.

Kommissionens förslag rörande studentexamen har behandlats endast i ett fåtal av de avgivna yttrandena, huvudsakligen lärarkollegier vid högre all- männa läroverk och universitetsmyndigheter.

Vad först beträffar studentexamens vara. eller icke vara, framhålles i det av Karolinska institutet avgivna yttrandet, att man för närvarande ej torde kun-* na eller böra bortse från studentexamen, såvida man ej i stället vill införa en särskild examen för tillträde till universitetet. Professorn vid uninersitetet i Lund C. G. Bergman åter ifrågasätter, huruvida verkligen studentexamen vore—' den lämpligaste formen för en avgångsexamen från gymnasierna. Studentexa- men hade visat sig i viss mån genom traditionens makt utöva en dragnings- kraft, som på senare tiden lett till en otvivelaktig överproduktion av studen- ter till förfång icke endast för praktiska verksamhetsgrenar. Och med denna examen komme anspråk på en framtida ställning i livet, anspråk, som torde bli allt svårare att realisera. Gymnasiernas tidigare så gott som enda uppgift hade varit att förbereda till studier vid universiteten, och denna uppgift satte också sin särskilda prägel på undervisningen. Men efter hand som studentexamen bli- vit inkörsporten till allt flera banor, hade den slutligen numera kommit att utan hänsyn till differentieringen på flera linjer få sin förnämsta betydelse såsom bevis på innehav av en viss högre medborgerlig bildning. Under sådana för- hållanden syntes det ligga nära till hands att taga steget fullt ut och lösa gymt— nasierna från deras beroende av universitetet. Studentexamen borde därefter ersättas med avgångsbetyg från gymnasiets högsta klass utan vidare ceremo- nier, såsom nu skedde i de högre flickskolorna. Därmed kunde i väsentlig grad bortfalla det tidsödande repetitionsarbete, som tyngde undervisningen i gymna- siets högsta klass, till vinning antingen för ett fördjupande av studierna eller kanske och hellre för en förkortning av lärotiden. För fortsatta studier vid högre läroanstalt komme väl då i allmänhet att krävas inträdesprövning för ådagaläggandet av erforderliga allmänna och specialkunskaper; en sådan exa- men kunde utan svårigheter läggas så, att den bleve en verklig prövosten på vederbörandes studiebegåvning för det särskilda facket. Måhända skulle till- trädet till universiteten härigenom kunna å andra sidan lättas för de många, som för närvarande vid mognare ålder icke ville underkasta sig en studentexamen. Då den nuvarande studentexamen sålunda icke hade ett odisputabelt berätti- gande, hade en utredning härom och särskilt om huruvida en förkortning av studietiden läte sig genomföra, varit önskvärd.

Ett par läroverkskollegier hava i största allmänhet uttalat sig rörande frå- gan om studentexamen, utan att närmare precisera sin ståndpunkt till de olika detaljbestämmelserna. Så framhåller kollegiet vid högre allmänna lärorerket i" Växjö, att det i kommissionens förslag finnes många viktiga synpunkter, många

goda uppslag, som väl förtjäna beaktande. De flesta av dessa kunde emeller-v tid realiseras inom nu bestående skolorganisation och vore ej alls betingade av den 6-åriga bottenskolans införande. Alla dessa uppslag borde, anser kolle- giet, ofördröjligen upptagas till prövning av vederbörande myndigheter och snarast möjligt realiseras. Bland frågor, som torde kunna lösas genom par- tiella reformer inom den nuvarande ramen för undervisningsväsendet, framhål- ler kollegiet studentexamens omläggning. Aven kollegiet vid högre allmänna läroverket i Kristianstad påpekar, sedan det uttalat sitt gillande av kommis— sionens förslag i denna punkt, att redan i den nuvarande organisationen en ändring i sättet för studentexamens avläggande borde komma till stånd, t. ex.. i form av examens uppdelande på sista skolårets höst- och vårtermin, varigenom åtskilligt av det berättigade i klagomålen mot den bestående gymnasieorganisa- tionen skulle förlora i styrka. Och kollegiet vid högre realläroverket i Göte- borg framhåller, att det enligt kollegiets mening icke finns något som hindrar, att de skriftliga och muntliga proven för studentexamen i vissa ämnen kunna avläggas redan efter näst sista skolåret.

Skriftlig prövning. Vad antalet ämnen i den skriftliga prövningen be— träffar, anser kollegiet vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm, att antalet studentskrivningar, liksom deras art, för varje linje främst bör bestäm— mas av deras behövlighet och ändamålsenlighet för att utröna. det med linjen avsedda studieresultatet. Kollegiet framhåller, att av alla prov de skriftliga äro värdefullast, enär de långt mindre än de muntliga äro utsatta för missvisande inverkan av tillfälligheter och indispositioner. Ett for- malistiskt, likformigt fixerande av tre skriftliga prov på varje linje leder till sådana konsekvenser, som att mam på de differentierade linjerna ansett sig vara tvungen att föreslå skrivningar i grekiska, respektive kemi, vilka fack- män tämligen allmänt synas anse onödiga, men att man däremot ej vågat bibe- hålla en del välbehövliga skriftliga prov i levande språk, framför allt på reallin- jen, vilken därigenom mist en del av sitt praktiska värde. Kollegiet vid högre- allmänna läroverket i Gävle anser, att den av kommissionen föreslagna in- skränkningen i provens antal till tre är i hög grad ägnad att äventyra examens effektivitet, och föreslår, att minst fyra ämnen må förekomma i den skriftliga prövningen på varje linje.

Kollegiet vid högre realläroverk-et å Norrmalm i Stockholm framhåller nöd- vändigheten av att å samtliga linjer fordran ställes på att prov anordnas i åtminstone ett främmande levande språk och finner orsaken till att kommis- sionen ej föreslagit en sådan anordning bland annat kunna sökas däri, att ett skriftligt prov med någorlunda höga fordringar ej kan fordras av eleverna med deras enligt den föreslagna organisationen mycket bristfälliga kunskaper.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i N arr—köping anser det olyckligt, att det skriftliga provet i matematik uteslutits på realgymnasiets differentie- rade linje, då matematiken dock måste betraktas som det viktigaste huvud- ämnet även på denna linje och bättre än kemi möjliggöra ett effektivt skriftligt prov, samt föreslår, att å denna linje skriftliga prov skola avläggas i —— för— utom svenska matematik samt fysik eller kemi.

Vad i övrigt beträffar de av kommissionen föreslagna skrivningarna i kemi och grekiska, avstyrkas dessa med eller utan motivering. Beträffande den grekiska skrivningen framhålla professorerna vid Göteborgs högskola Lund— ström och Naehmanson, att det vore att befara, att införandet av en dylik skriv- ning skulle komma att alltför ensidigt grammatisera undervisningen till förfång för den allmänt kulturella prägel, som enligt deras mening vore av särskild betydelse vid undervisningen i detta ämne. Kommissionens förslag härutinnan syntes icke vara förestavat av någon omtanke om ämnet grekiska.

såsom sådant, utan snarare vara betingat av den allmänt organisatoriska —- och i och för sig fullt riktiga —— önskan att på alla linjer upprätthålla till— börligt antal skrivningar i studentexamen. Men under förutsättning att under— visningen i moderna språk ordnades på tillfredsställande sätt och sålunda skriv- ning i vederbörande linjes moderna huvudspråk bibehölles i studentexamen, bortfölle utan vidare nödfallsutvägen av den föreslagna grekiska examens— skrivningen.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Norrköping uttalar som sin ine- ning, att det skriftliga provet i grekiska borde utbytas mot annat skriftligt prov, förslagsvis i tyska, som då givetvis borde upptagas på sista ringens tim- plan, och framhåller bland annat, att införandet av skrivning i grekiska tro- ligen skulle komma att avskräcka de flesta från att välja ifrågavarande linje. Ett liknande yttrande göres av kollegiet vid högre allmänna läroverket i Lund.

Från ett par håll har framhållits, att tillräcklig tid bör stå till buds för de skriftliga proven i studentexamen, och att de för närvarande anslagna tiderna ej synas tåla vid någon inskränkning.

Gentemot kommissionens förslag, att de särskilda betygen över de skriftliga proven i studentexamen (utom i svenska) skulle bortfalla, yrka några kollegier, att den nuvarande ordningen bibehålles, en ordning, som enligt Läroverkslärar- nas riksförbund ej saknar praktiskt värde.

Svenska uppsatsprovet. Kollegiet vid högre realläroverket i Göteborg ytt- rar, att kommissionens förslag beträffande anläggningen av det svenska upp- satsprovet och dess återverkan på examens godkännande genomgående synes vara välbetänkt och innebära förbättringar i jämförelse med nuvarande för- hållanden.

Kollegiet vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm åter uttalar sitt bestämda ogillande av varje åtgärd, som kan bidraga till att försvaga den be- tydelse, ett fullgott betyg i modersmålsskrivningen av ålder haft och allt fram— gent bör hava som oeftergivligt villkor för undergående av muntlig prövning. Enligt kollegiets åsikt vore nämligen ett sådant fullgott betyg det kanske allra viktigaste kriteriet på att examinanden vore värd att bli student. Uppenbar missuppfattning av ämnet borde ej lagfästa-s som ursäkt för ett provs under- haltighet, bland annat därför att examinander därigenom lätt kunde frestas till att »missuppfatta» ett ämne så, som för deras svaga förmåga kunde synas önskligt. Kommissionens förslag rörande sista årets skolskrivningars inverkan på modersmålsbetyget under förutsättning bland annat av samma medbedömar- skap som i studentexamen finner kollegiet innebära ett visst berättigande, men det kunde befaras medföra bland annat en del praktiska svårigheter vid mindre gymnasier med färre lärare. I varje fall syntes det föreslagna medbedömar— skapet vara behövligt blott i fråga om svagare lärjungar. Aven filosofiska fakulteten i Uppsala framhåller vådorna av kommissionens förslag i fråga om' missuppfattning av ämnet. Man skulle kunna tycka, yttrar fakulteten, att, då kommissionen icke tvivlar på möjligheten att erhålla lämpliga förslag på serier av uppsatsämnen, som uppfylla de av densamma uttalade önskemålen, den även bort kunna göra sig förhoppning på sådana, som icke rimligen låta sig missförstås. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Norrköping av- styrker anordningen med medbedömare såsom obehövlig.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Luleå framhåller beträffande kom— missionens förslag, att ämnena för det svenska uppsatsprovet skulle väljas så, att uppsatserna ej mindre bleve ett verkligt prov på examinandens förmåga att moget och självständigt sammanställa och ordna sina föreställningar inom ett visst område än även en uppvisning av hans fackkunskaper i ett visst ämne, att, hur behjärtansvärt ett dylikt önskemål än vore, kollegiet icke kunde finna

annat, än att det även för framtiden bleve endast i ringa grad utförbart, enär gränsen för möjligheterna att uppfinna ämnen av dylik art snart nog skulle vara uppnådd. Styrelsen för Landskrona kommunala gymnasium yttrar, att kommissionen synes allt för mycket förbise, att de flesta människor icke hava anlag för någon >>litterär idéproduktion» och heller icke hava användning för någon sådan ute i livet. Kommissionens anvisningar komme lätt att leda till mångordighet och frasrikedom. Att ständigt lägga ämnena så: vad tänker du om? vad tror du om? skulle medföra ett olyck- ligt framliävande av det subjektiva framför det objektiva, ett frammanande av snusförnuftiga omdömen, som i längden bleve outhärdligt. Vad uppsats- skrivningen först och främst borde åstadkomma, vore uppövandet av förmågan till saklig och logisk framställning i ett felfritt språk. Vid sidan härav borde givetvis även sådana ämnen behandlas, som gåve tillfälle till mera själv- ständig komposition, men bland uppsatsämnena i studentexamen borde såsom hittills båda slagen av uppgifter vara företrädda.

Proven i främmande levande språk. Kommissionens förslag i denna punkt uts—ättes för en synnerligen enhällig kritik. Man framhåller här bland annat, att den föreslagna anordningen med översättning från det främmande språket till svenska skulle medföra mindre grundliga grammatikstudier och därmed en allmän löslighet i abiturienternas språkkunskaper samt huvudsakligen bli ett prov i svenska, men däremot ganska värdelöst för bedömandet av kunska— perna i det främmande språket, samt yrkar på bibehållande av den nuvarande anordningen med översättning till eller uppsats på det främmande språket.

Humanistiska sektionen i Lund framhåller, att ett prov av den art kommis- sionen föreslagit ej syntes nödigt, då förmågan att uppfatta en text alltid i examen prövades muntligt. Den föreslagna ändringen skulle givetvis inne- bära en avsevärd minskning i fordringarna och en sänkning av kunskapsnivån. Vana att behandla ett främmande språk i skrift vore av stort värde. Övning i att skriva ett språk vore det bästa medlet att förvärva stadga och säkerhet i avseende på dess grammatik och ordförråd. Det vore att befara, att in- förande av skriftlig översättning från främmande språk skulle kunna leda till ensidigt uppövande av denna speciella färdighet, vilken för flertalet studenter förvisso vore av vida mindre vikt än övning i att skriva ett främmande språk. Det kunde invändas, att i latin sedan många år det skriftliga provet bestode i översättning från latin till svenska. Dels vore emellertid latinet i flera hän- seenden icke likställt med de moderna främmande språken, dels hyste sek- tionen (len meningen, att med denna anordning i själva verket följt en ned- gång i fråga om abiturienternas kunskaper i det latinska språkets grammatik och ordförråd, varför sektionen för sin del skulle önska en återgång till över- sättningsprov från svenska till latin.

Villkor för den skriftliga prövningens godkännande. Kollegiet vid Lunds— bergs skola finner det särskilt välbetänkt, att vid bedömandet av de skrift- liga proven hänsyn tages till det föregående studiearbetet, och Stockholms stads konsistorium anser, att det slutgiltiga avgörandet av de skriftliga provens värde i tveksamma fall bör försiggå i samband med bedömandet av den muntliga examen.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Norrköping påyrkar den skärp— ning av fordringarna i den skriftliga examen, att underbetyg å svenska upp- satsen skall anses som absolut hinder för tillträde till den muntliga examen, samt att den, som erhållit underbetyg i ett av de båda andra skriftliga proven, för tillträde till den muntliga examen bör såväl kunna uppvisa genomgående goda skriftliga arbeten i ämnet under läsåret som även kunna prestera över-

betyg i båda de övriga proven eller åtminstone i ettdera, varvid minimum av kompensation bör vara AB i ett eller BA i två ämnen. Kollegiet vid Lunds- bergs skola anser, att det fortfarande bör krävas minst vitsordet godkänd i tre skriftliga prov, och kollegiet vid högre allmänna läroverket i Gävle före- slår, att lärjunge, som är godkänd eller därutöver i minst tre prov men under- känd i det fjärde, må förklaras berättigad till muntlig prövning, under förutsätt- ning att minst 2/3 av antalet vederbörande lärare anse sådant böra ske.

Muntlig prövning. _Kommissionens förslag beträffande anordningen av den muntliga prövningen 1 studentexamen synas kollegiet vid högre realläroverket

i Göteborg vara ägnade att avlägsna de svåraste bristerna i den nuvarande studentexamen. Kollegiet uttalar därför sin anslutning till dessa förslag och understryker, dels att tiden för prövningen i varje ämne bör utsträckas, så» som kommissionen föreslagit, dels att antalet av de 1 den muntliga prövningen ingående ämnena bör begränsas till fyra, med ämnena valda så, som av kom- missionen föreslagits. Likaså ansluter sig kollegiet till förslaget, att lära.— rens rätt att på förhand till examen uppgiva en särskild lärokurs, på. vilken undervisningen företrädesvis inriktas, bör bibehållas och utsträckas även till andra ämnen, än där den för närvarande är medgiven. Detta vore, menar kollegiet, uppenbarligen en nödvändig förutsättning för att friheten beträf- fande kursplanerna skulle kunna bli verklighet. Dessa kursuppgifter torde lämpligast kunna överlämnas direkt till censor omedelbart före examen.

Några kollegier betona nödvändigheten av att den muntliga prövningen icke kommer att omfatta ett alltför litet antal ämnen. Kollegiet vid högre allmänna. läroverket i Gävle uttalar som sin mening, att antalet ämnen i den muntliga examen icke bör understiga sex, för att icke de i gymnasiet inhämtade kun- skaperna skola bli alltför svagt kontrollerade. Angående fordringarna i exa- men ansluter sig kollegiet till kommissionens förslag. I huvudsak instämmer även kollegiet vid högre realläroveiketå Norrmalm i Stockholm 1 förslaget be- träffande den muntliga examens anordning, men ansluter sig beträffande be- stämmandet av antalet ämnen i examen till professor Staaffs yttrande.

Filosofiska fakulteten i Uppsala yttrar bland annat, att det synes vara något för tidigt att på en gång göra en så radikal nedskrivning av de i den munt- liga examen ingående ämnena som från sju till fyra, vilka därjämte icke som hittills skulle utgöra ett minimiantal, utan i allmänhet icke få överskridas. I hithörande reservation från den medlem av kommissionen, som närmast be- sutte erfarenheten i frågan, hade man all anledning att helt instämma, dock med tillägget, att nedsättandet av minimiantalet i examen ingående ämnen borde ske successivt, alltefter som erhållen erfarenhet därtill kunde giva an- visning; en dylik ändring vore ju en mycket enkel åtgärd. Av helt natur- liga skäl tenderade det tillåtna minimiantalet av ämnen att också i regeln bliva. det verkliga.

Kommissionen ville även föreskriva minst en kvart för varje examinand så— som nödvändigt för ett säkert avgörande av dennes kunskapsståndpunkt. Ordet »säkert» i detta sammanhang syntes nästan ägnat att ingiva föreställningen,, att det vore kommissionens avsikt att tillerkänna censorerna rätt eller skyldig- het att deltaga vid graderingen av betygen i de i examen ingående ämnena, men därom förljudes ingentingi betänkandet, och man hade följaktligen att behandla detta förslag från synpunkten, att censorernas befogenhet såsom hittills skulle vara att avgöra, huruvida en examinand besutte de kunskaper och den allmänna mogenhet, att han borde godkännas i examen. För detta uppdrag hade de i förväg en mycket värdefull ledning genom kännedom 0111 de skriftliga proven och de tre sista terminernas betyg. På detta. sätt framstode lärjungarna redan före examen i skilda kategorier, vilka behövde mer eller mindre sorgfälligt

prövas. För de mera kritiska fallen bland examinanderna vore nog den upp— fattningen redan rådande bland censorerna, att ungefär en kvart i varje examensämne kunde vara erforderlig, och de sökte helt naturligt, utan att därför någon särskild föreskrift vore erforderlig, att lämpa examensschemat efter detta önskemål. Nu ville kommissionen hava åt varje examinand fast- slagen en examenstid av samma längd som den, vilken ansåges nödig för de svagaste, men man såge icke, på vad sätt den påräknade vinsten, censorernas säkra avgörande av examinandens kunskapsståndpunkt, vari väl skulle ligga, huruvida han t. ex. vore förtjänt av betyget med beröm godkänd eller endast icke utan beröm godkänd, skulle tillgodogöras. Då därtill komme, att ett stadgande i av kommissionen avsedd riktning praktiskt skulle göra sig mycket kännbart, i det att det skulle ungefär fördubbla den nödiga examenstiden, så syntes ett sådant böra bestämt avstyrkas.

Styrelsen för Landskrona kommunala gymnasium ifrågasätter, om det icke kunde vara anledning att, såsom från erfaret håll föreslagits, när i student— examen en examinand befinnes underhaltig i ett eller två ämnen men inne- hava fullt tillfredsställande kunskaper i övrigt, godkänna honom med villkor av komplettering i detta eller dessa ämnen. För att vinna garanti mot miss- bruk och visshet om grundlighet i de anmärkta bristernas botande borde i den utsträckning, som befunnes nödigt, uppställas fordran på överbetyg vid den nya prövningen.

I fråga om yrkandet på ökad tid för examinationen uttalar 23:e svenska lärorerksliirarmötet i sitt yttrande, i vilket ett flertal kollegier instämt, sin an- slutning till detsamma.

Censorsinstitutionen. Allmänt understrykes kravet, att examenscensuren bör anordnas så, att den genomgående utövas av personer med särskilda kvalifika- tioner för vederbörande ämne, och att även den pedagogiska sakkunskapen i största möjliga utsträckning tillgodoses.

Styrelsen för Landskrona kommunala gymnasium framhåller, att kommis- sionen i hög grad underskattar censorsinstitutionens egenskap att i lika hög grad vara. en kontroll på och en sporre för lärarna, särskilt de yngre och obeford- rade, som på lärjungarna. Där läroverket stode högt, där inga odugliga elever släpptes fram till abiturientklassen och där skrivningarna blivit riktigt be- dömda, där vore studentexamen närmast en formalitet och komme att så. för- bliva. Censorsinstitutionen gjorde dock även i sådana fall stor nytta genom personligt meningsutbyte och genom uppmärksamhetens riktande på möjligen förhiSedda eller icke tillräckligt beaktade delar av kurserna. Under den följd av år, som studentexamen förrättats vid läroanstalten, hade det icke en enda gång, oaktat stark växling i censorer, av vilka många haft rykte om sig att strängt hålla på uppställda fordringar, inträffat någon som helst anledning till klagan över deras sätt att fullgöra sitt uppdrag, trots det att det naturligtvis många gånger förekommit, att den muntliga uppvisningen på grund av till— fälligheter, som spelat in, varit sämre, än man haft anledning vänta. F ör— ståelse härför hade aldrig saknats, och då den tillåtna minimigränsen för god- kännande tangerats, hade detta till ledning för framtiden behörigen fram- hållits. En ofta förbisedd nytta av censorsinstitutionen hade varit den upp- muntran för läraren, som legat i ett oförbehållsamt erkännande av ett gott arbetsresultat. .

Gentemot kommissionens förslag, att förutom universitetslärare även ett antal ämneslärare eller f. d. ämneslärare vid läroverken skulle förordnas som censorer, framhåller professorn vid universitetet i Lund G. V. L. Charlier. att det redan nu förekommer dylika förordnanden, och att han icke hade något att anmärka däremot i deras nuvarande utsträckning, men att det syntes honom

mindre lämpligt att ytterligare utöka dessa, i betraktande därav att en av censorernas viktigaste uppgifter vore att tillse, att den vetenskapliga; nivån vid undervisningen något så när följde med tidens fordringar, samt att det för äldre läroverkslärare, huru förträffliga de än måtte vara som lärare och pedagoger, ofta vore svårt nog att i tillräcklig grad följa med vetenskapens utveckling, och att man lätt nog skulle kunna. riskera, att föråldrade och länge sedan övervunna metoder och synpunkter härigenom skulle kunna komma att göra sig gällande vid undervisningen.

I fråga om censorernas rätt att ingå i prövning av den skriftliga examen yttrar filosofiska fakulteten i Uppsala, att den erfarenhet man redan hade om dylika saker gjorde, att man här ovillkorligen måste ifrågasätta möjlig— heten att få ett sådant stadgande effektivt. Man kunde ju icke vänta annat, än att varje sådant censorsunderkännande av en skriftlig examen bleve över- klagat, väl i allmänhet under kraftigt understöd av lärarkollegiet. Särskilt inkrånglad skulle saken bliva, om underkännandet grundade sig på ett redan av lärarna underkänt svenskt uppsatsprov, varvid dock lärarna begagnat sig av sin rätt att detta oaktat admittera till muntlig examen, och själva student- examensbetyget för svensk uppsatsskrivning, där hänsyn skulle tagas även till under läsåret under vederbörlig kontroll författade uppsatser, blivit god- känt.

Även ett par kollegier uttala sina betänkligheter mot den föreslagna rätten för censor att ändra de betyg, som åsatts de skriftliga proven.

Kollegiet vid högre latinläroverkct & Norrmalm- i Stockholm förklarar sig i allmänhet gilla de föreslagna bestämmelserna beträffande censorsinstitutionen, men uttalar sin anslutning till professor Staaffs reservation rörande rätt för censorerna att bestämma, i huru många av sina ämnen examinand skall prövas..

Examensperioder m. m- Kollegiet vid högre allmänna läroverket ?? Hudiks- vall uttalar som sin mening, att studentexamen endast bör kunna avläggas en gång om året, avseende såväl skolans egna lärjungar som lärjungar från enskild undervisning, under det filosofiska fakulteten i Uppsala understödjer kommis- sionens förslag i denna punkt.

KAP. XIII.

Fysisk fostran och skolhygien.

De skolmyndigheter, som yttrat sig över kommissionens förslag i fråga om fysisk fostran och skolhygien, hava med några få undantag ej haft något att erinra mot den omfattning, som i förslaget givits åt denna gren av skolarbetet. Utförligast motiveras en avvikande ståndpunkt härutinnan av kollegiet vid Växjö folkskOleseminarium, som anmärker, att det förefaller, som om kommis- sionen, mera än önskligt är, skulle hava fallit undan för de krav i nutiden, vilka fordra överflyttande till skolans område av många av de plikter i fråga om fysisk fostran och hygien, som principiellt tillhöra hemmet. Detta överflyt- tande till skolans schema av bad, bespisning, tandborstning etc., som skolorna för närvarande dragas med och som kommissionen tycks gilla, förrycker ofta undervisningen och skadar hemmens ansvarskänsla.

1. Halvdagsledighet för friluftsliv. Uttalandena härom synas giva vid handen, att enighet råder, principiellt sett, om den nytta, som ledighet för bedrivande av friluftsliv skulle medföra för den studerande ungdomen. Den utformning i detalj, som kommissionen givit sitt förslag i denna del, har emellertid på de flesta punkter mötts med kritik. Till en början har från en del håll tvivelsmål anförts om lämpligheten av en regelbundet varje vecka återkommande ledighet för friluftsliv. Så t. ex. yttrar kollegiet vid Malmö realskola, att fråga är, om friluftsledigheten låter sig prak- tiskt genomföras i södra. Sverige med dess för friluftsliv i regel olämpliga vinterklimat. I samma riktning gå uttalanden från några andra skåneläroverk. En annan åsikt, som vunnit ett stort antal anhängare, har ansett det olämp— ligt att fastställa viss bestämd veckodag för halvdagsledigheten, enär densamma vid inträffande otjänlig väderlek skulle gå helt till spillo. Bland de motförslag, som av skolmyndigheterna i denna fråga framlagts, äro med hänsyn till antalet av dess förespråkare två särskilt framträdande. Det ena vill lägga i rektors hand (ensamt eller i samråd med skolläkaren) att bestämma tjänliga dagar för friluftsledighet, s. k. rörlig friluftsdag. Kollegiet vid gymnastiska centralinstitatet (G. C. I.) går en medelväg och uttalar sig för att på grundvalen av kommissionens förslag vederbörande rektor må medgiva frihet att utbyta en för friluftsliv absolut otjänlig dag mot teore— tisk undervisning och vice versa. Enligt den andra åsikten, som ock av många förfäktas, vore det lämpligt att utöka de nu existerande månadsloven och på så sätt genom hela lovdagar, under vilka friluftsliv skulle bedrivas, giva ungdomen tillfälle till rekreation från skolarbetet. F rilnftsdagens förläggning till lördagen har ock på några håll rönt gensagor. Så t. ex. ifrågasätter kollegiet vid Hedemora kommunala mellanskola måndagen

såsom lämpligare dag, då ju läxfrihet till denna dag i största möjliga utsträck- ning är önskvärd. Några andra förorda friluftsledighetens placering mitt i veckan. -

Ej heller den föreslagna anordningen med en för hela skolan gemensam dag för friluftsliv har fått stå oemotsagd, ehuru opponenterna på denna punkt varit relativt få. Som skäl för dessas ståndpunkt hava anförts svårigheten att med fåtaliga ledare sysselsätta en hel skola om 5 åt 600 elever, brist på lämpliga, lek- och idrottsplatser, bristande utrymme å dessa m. 111. På grund härav före— slås, att åtminstone vid de större läroverken lärjungarna uppdelas i grupper, som hava ledighet å olika dagar.

Beträffande användningen av kal-vdagsledigheten har kommissionen uttalat, att den borde väsentligen användas till idrottsövningar av olika slag; dock ville kommissim en icke ensidigt begränsa användningen av nämnda ledighet. Re- kreation och motvikt mot det intellektuella arbetets ansträngningar kunde jämväl .åvägabringas genom annat friluftsliv, exempelvis utflykter, exkursioner och praktiska arbeten i det fria. Detta uttalande har endast föranlett opposition från ett håll, nämligen gymnastikläraren vid Varbergs realskola, som anser, att friluftsledigheten ej bör få användas till exkursioner, skogsplantering o. d. Ett steg längre än kommissionen vill kollegiet vid samskolan i Filipstad gå, då det uttalar, att halvdagsledigheten icke bör ovillkorligen ägnas åt frilufts- liv utan jämväl då och då till frihet från allt skolarbete, så att lärjungarna kunde få sköta sina egna intressen (exempelvis varannan lördag).

Kommissionens uttalande om önskvärdheten av lämpliga ledare och biträ- dande ledare vid friluftsledighetens utnyttjande har föranlett reflexioner från ett par håll.

Kollegiet vid Kristianstads högre allmänna läroverk påpekar, att kommissio- nens förslag ej innefattar några anvisningar rörande organisationen av erfor- derliga lärarkrafter. Detta finner kollegiet vara en av orsakerna till att ett bedömande av den praktiska utförbarheten av förslaget till friluftsledighet är uteslutet. Malmö högre allmänna läroverk finner en biträdande gymnastik— lärare vara erforderlig vid högre allmänt läroverk (skolan skulle för frilufts- ledighetens utnyttjande uppdelas i grupper om 100 man, vilka hade ledigt 5. olika dagar). Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen gör gällande, att de lärare, som uttagas till ledare, böra ha motsvarande nedsättning i sin tjänstgöring.

Beträffande utbildning av äldre lärjungar till biträdande ledare framhåller kollegiet vid G. G. I., att realiserandet av denna tanke skulle stöta på svårig- heter, därest deltagande i idrottsövningarna gjordes frivilligt för de högsta klas- serna, alldenstund kontinuiteten i övningarna för de däri deltagande ofta må- hända eftersattes.

För vinnande av erforderlig tid till friluftsledighet har kommissionen före— slagit ökning av antalet lektioner å de dagar, dylik ledighet ej förekommer, samt därmed sammanhängande avknappning av vissa lektioner och raster. På denna punkt har kommissionsförslaget varit utsatt för den skarpaste kriti- ken. De myndigheter, som yttrat sig i ämnet, ha så gott som enhälligt utdömt 5-minuters-rasterna. Allmänt avstyrkes också förkortningen av lektionerna, varjämte i ett stort antal fall den ifrågasatta ökningen av antalet lektioner skarpt kritiserats.

ö-minuters—rasterna kunna, framhålles det, icke giva eleverna tillräcklig re— kreation mellan lektionerna, lokalerna hinna ej luftas, i större läroverk hinna eleverna knappast ut och in. Bibehållande av 10-minutersrasterna förordas allmänt, ja., kollegiet vid samskolan i Filipstad yttrar, efter att hava uttryckt sin förvåning över att en kommission, som inom sig hyst flera erfarna skol— män, kan framkomma med yrkande på 5-minuters-raster, att man snarare

borde ta i övervägande, huruvida vissa raster ej borde utsträckas till 15 minuter.

40-minuters-lektionerna avrådas i allmänhet av skoltekniska och organisato- riska skäl. Dock finnas de, som ej hava något att erinra mot 40-minuters- lektioner; på ett par håll har medgivits, att de kunde medföra vissa fördelar. Andra åter tillstyrka 40-minuterslektioner beträffande realskolan, men av— styrka för gymnasiet. Så t. ex. anser kollegiet vid Malmö högre allmänna läroverk en anordning med 40-minuterslektioner för gymnasiet vara hinderlig för ernående av verkliga studieresultat.

Den sammanträngda läsningen å veckans övriga dagar har från flera håll. mött opposition. Det framhålles med skärpa, att denna anordning är ägnad att orsaka överansträngning. Med detta för ögonen uttalas, att. nyttan av den föreslagna idrottsledigheten blir mycket problematisk. >>Har man», yttrar kollegiet vid Majornas elementarlärooerk för flickor i Göteborg, »så hög tanke om betydelsen av idrottslivet (som kommissionen), bör man taga steget fullt ut och offra någon del av skolarbetet för detta mål».

Kommer man så till frågan," huruvida deltagandet i idrottsövningarna m. m. bör vara obligatoriskt eller ej, gå meningarna härom rätt mycket isär. Fler- talet förordar dock obligatoriskt deltagande för alla klasser, även de högsta. Härom yttrar exempelvis kollegiet eid G. C. I., att det vore betänkligt att göra deltagandet frivilligt för de högre ringarna och klasserna, ty många i fysiskt eller moraliskt avseende svaga naturer komme att utnyttja denna ledighet på ett icke önskvärt sätt. Aven åtskilliga andra uttala, att just dessa klasser äro de, som mest behöva obligatoriska idrottsövningar.

Ej så få intaga emellertid en motsatt ståndpunkt och anse, att deltagandet i idrottsövningarna bör vara frivilligt för alla. I denna riktning uttala sig särskilt kollegierna vid flera flickskolor.

Sammanfattning. Någon klar helhetsbild av kritiken torde vara svår att få, då de föreliggande yttrandena ofta endast avse vissa punkter av kommis- sionsförslaget, under det de övriga med tystnad förbigås. Så t. ex. hava av de cirka 130 yttranden, som inlåtit sig på frågan om fysisk fostran. ett trettiotal inskränkt sig till att endast påpeka olämpligheten av avkortade raster och lektioner.

Man torde därför få nöja sig med att konstatera, att om ock grundprincipen ' för kommissionens förslag vunnit gillande, utformningen av detsamma. på de flesta punkter mött kritik, vilken i flera fall, särskilt vad angår de åtgärder, som ansetts behövliga för möjliggörande av den halva lovdagen, är av bety— dande styrka.

2. Grymnastil—rundervisningens omläggning. Flertalet av yttrandena angå- ende gymnastikundervisningens anordning rikta mot kommissionsförslaget den anmärkningen, att det gamla önskemålet om dagliga kroppsöeningar icke för- verkligats. Kollegiet vid G. C. I. anför härom, att många och svåra hinder resa sig för genomförande av gymnastiksakkunnigas förslag om fem gymna- stiklektioner pr vecka, då avdelningarnas numerär ej i regel får överstiga 60, men att, om några verkliga framsteg skola kunna göras i riktning mot en mera ändamålsenligt bedriven gymnastikundervisnjng, dylika svårigheter ej få avskräcka. Gymnastiksalarna kunna utnyttjas flera timmar om dagen; de kunna ombyggas, delas etc. Dock saknas ej förespråkare för en anordning med fyra lektioner gymna- stik i veckan. Det må nämnas. att till denna åsikt anslutit sig Svenska Läkar- sällskapet och Svenska Skolläkarföreningen. Kommissionens förslag om lägre timtal gymnastik för realskolans klass 3 har ej rönt anslutning. Tvärtom be- 18—232122.

tonar även den sistnämnda gruppen mestadels, att fyra timmar gymnastik i veckan är ett minimum, som ej får underskridas för någon klass eller ring. samband härmed må nämnas, att enligt några yttranden. bl. a. av kollegiet vid G. G. I., praktiskt arbete ej kan anses ersätta gymnastik. Kollegiet vid F aln högre allmänna läroverk anför som sin mening, att timantalet för praktiskt arbete utan olägenhet kan inskränkas till förmån för gymnastiken.

Inskränkning av antalet deltagare i en gymnastikövning synes vara ett all— mänt önskemål. Somliga gå till och med längre än kommissionen, så t. ex. kollegiet vid F runtimmersföreningens flickskola i Göteborg, som anser, att gymnastikavdelningar om 60 st. äro för stora, för att undervisningen skall bli individuell. — Samma åsikt har kollegiet vid Göteborgs nya elementarläroverk för flickor.

Beträffande frågan om sam- eller särundervisning i fråga om gymnastik föreligga några yttranden. Kollegiet vid högre lärarinneseminariet och statens normalskola för flickor och gymnastiklärarinnan vid Arboga samskola anse, att samundervisning ej bör förekomma. Kollegiet vid G. G. I. anför, att erfaren- heten givit vid handen, att olägenheter uppstått av att till gemensam gymna- stiklektion sammanföra gossar och flickor över 13 år. Kollegiet vid samskolan i Filipstad yttrar, att vid samundervisning i gymnastik torde uppstå svårig- heter med GO-mansavdelningar.

Att lek och idrott skulle inrangeras jämväl i gymnastiken, har på ett par håll rönt gensägelse ( ggmnastiklärarinnan vid Arboga samskola och kollegiet vid Djursholms samskola).

Kursplanen för gymnastiken har ägnats en mera ingående behandling endast på ett par håll. Så anför ggmnastikläraren vid Strängnäs högre allmänna läro- verk, att det är oförståeligt, att beträffande flickor (kl. 1 och 2) förordas »huvu—dsakligen lätta hävrörelser, löpningar och hopp», då just dessa saker passa bättre för gossar än för flickor. Beträffande klasserna 3 och 4 i flickskolan talas om ökade fordringar på precision, kraft och uthållighet. Denna fordran bör åtminstone ej omfatta hävrörelser och hopp. Kollegiet vid G. G. I . anser det vara anmärkningsvärt, att ingen särskild tid anslagits åt fäktning. Om av- delningarna begränsas till 60 samt de förbättrade undervisningsmetoder, som utexperimenterats under sista tiden vid G. C. I., tillämpas, komma många olägenheter för fäktundervisningens anordnande att bortfalla. Kollegiet betonar fäktningens förmåga att mer än någon annan idrott utveckla individens för— måga att specialisera sin muskel- och nervverksamhet. En bestämd minimitid bör tillmätas fäktningen. En viss frihet för gymnastikläraren i avseende på fäktlektionernas förläggning torde dock vara fördelaktig, exempelvis utbytande av gymnastik mot fäktning under skrivningsdagar, då den vanliga indelningen i gymnastiktrupper städse blir rubbad.

Slutligen må nämnas, att direktionen över G. G. I., som i alla delar instämt med kollegiet vid sagda läroanstalt-, dessutom för sin del vill fästa uppmärk- samheten på de ur hygienisk synpunkt betänkligt korta. rasterna och lektio— nerna, (vilkas förkortning enligt direktionens mening säkerligen icke uppväges av en halv skoldags anslående till obligatoriska friluftsövningar för realskolan och fakultativa för gymnasiet).

För gymnastikundervisningen har denna förkortning en särskild betydelse. Enligt gällande plan för undervisningen i gymnastik och vapenövning av den 19 augusti 1895 skola samtliga klasser övas i pedagogisk gymnastik minst 1/2 timme varje dag, gymnasiet dessutom i fäktning 2 timmar it 60 minuter var vecka. Enligt förslaget skola dessa övningar inskränkas till 4 (för en klass till 3) veckotimmar om 40 minuter. Härav åtgå minst 10 minuter till om— klädning, vadan själva övningstiden måste sättas till högst 4 (3) halvtimmar i veckan, således en förminskning av nu gällande tid med för realskolan 1[3

(1/2), för gymnasiet 3/5. En sådan förminskning kommer givetvis att på läroverksungdomens fysiska utveckling hava en högst menlig inverkan, Vilken synes direktionen vara av så allvarlig beskaffenhet, att den 1cke bör Vinna. gillande.

3. Hygieniska råd och anvisningar. Kollegiet vid G. C. I. anför, att hälso— läran ej upptagits såsom särskilt ämne. Gymnastikläraren skall enligt kom- missionens förslag 1) lämna hygieniska råd och anvisningar, 2) undervisa om första hjälp vid olycksfall, 3) giva en kort framställning röran-de bad och kroppsrörelse, 4) eventuellt beakta vissa socialhygieniska frågor, 5) eventuellt beröra social hygien. Hur skall han vid sidan av sin huvuduppgift kunna medhinna allt detta, då ingen särskild tid finnes därtill anslagen? Varför har ej steget tagits fullt ut, så att gymnastikläraren, såsom 1915 års gymnastik- kommitté föreslagit, fått undervisningen i hälsolära såsom ett särskilt ämne sig antörtrodd? Gränsen mellan hans och biologilärarens undervisning blir, om skolkommissionens förslag följes, synnerligen svår att draga. Arten och omfånget av undervisningen i hälsolära ställer ej hinder i vägen för att gymnastikläraren med sina vid G. C. I. förvärvade, jämförelsevis grundliga insikter i fysiologi och anatomi skulle med framgång kunna sköta denna undervisning, i all synnerhet om studiet av hälsoläran vid institutet för- djupades och skarpt begränsades till de delar, som skulle komma att tillhöra hans blivande lärarverksamhet. Experiment med gymnastiklärare som under- visare i hälsolära ha försökts och lyckats. I samma riktning gå en del uttalanden från andra håll. Åtskilliga myndig- heter påyrka, att gymnastikläraren bör få undervisningen i hygien sig anför— trodd. 0111 han genom sin utbildning ej får anses kompetent därtill, borde under- visningen vid de anstalter, där gymnastiklärarna utbildas, läggas så, att nödiga kunskaper vinnas.

Svenska Läkarsällskapet betonar, att hälsolära bör ingå i studieplanen för gymnasiets och lycéets alla linjer.

4. Gymnastiklärarnas ställning. Beträffande gymnastiklärarnas ställning yttrar kollegiet vid G. G. I., att kommissionen ej på något sätt har sökt gott- göra gymnastikläraren för alla de nya krav, som ställas på honom. Gymnastik— låirarna äro och förbli timlärare rätt och slätt med bibehållande av nuvarande otillfredsställande avlöningsform. Sex lärare vid Karolinska institutet uttala sig i samma riktning. Kollegiet vid högre lärarinneseminariet och statens normalskola för flickor anser, att gymnastikläraren bör i fråga om utbildning, kompetens och avlöning jämställas med övriga ämneslärare.

5. Ämnets betydelse. I en del yttranden visar sig en tendens att vilja jäm-. ställa fysisk fostran m_ed läroämnena. Så anse ggmnastiklärarna vid högre all- männa läroverket i Örebro och Eksjö realskola, att vid flyttning till högre klass en mot ämnets vikt svarande betydelse bör tillmätas detsamma.. Den förstnämnda anser jämväl, att vid avläggande av examina prövning i fysisk fostran bör anställas, i likhet med vad som sker i Danmark och Norge.

6. Skolläkarinstitutionen. Uttalandena härom äro mycket sparsamt före— kommande. Nässjö stadsfullmäktige och skolråd anse inrättande av 'skolläkar— befattningar ej vara av behovet påkallat. Sex lärare vid Karolinska institutet anse däremot. att Skolläkare bör vara anställd vid alla skolor, även folkskolorna på landet. Medicinska fakulteten i Uppsala anser, att befattningen må taga sin man i anspråk så mycket som möjligt, så att den ej blir en bisyssla. Därför vore det önskvärt, att en skolläkartjänst i framtiden komme att omfatta alla,

eller i större samhällen flera, högre eller lägre skolor inom samhället. Medicinska fakulteten i Lund framhåller ock, att befattningen ej får bli en bisyssla, vadan avlöningen bör rättas därefter.

Beträffande det med skolläkarbefattningen förenade arbetet föreligga 1 fråga om vissa detaljer ett par yttranden och förslag. Så anser kollegiet vid F aln- högre allmänna läroverk, att då tveksamhet råder vid klasskonferens angående lämpligaste behandlingen av lärjunge, vilkens hälsotillstånd därvid bör tagas i beaktande, skolläkaren bör beredas tillfälle att närvara.

,Skolläkaren vid Kristianstads högre allmänna läroverk anför följande. Det måste beaktas, att väl samtliga skolor sakna såväl lämplig lokal som nödig utrustning för den av skolkommissionen föreslagna undersökningen av nyintagna lärjungars kroppsutveckling och hälsotillstånd. Nu föreskrives redan uti skol- stadgan, att lärjunge vid ansökan om inträde skall foga läkarintyg enligt visst formulär. Genom att göra detta formulär tillräckligt utförligt skulle möjligen den för inträdet nödiga undersökningen bliva tillfyllest. Detta intyg borde i så fall utfärdas av läkaren vid den skola, där inträde sökes. Den fortsatta övervakningen av friska lärjungar torde utan våda kunna inskränkas till en enklare besiktning vid varje termins början i närvaro av gymnastikläraren. Skolläkaren bör befrias från avgivandet av en del statistiska uppgifter i sin årsberättelse. Särskilt i fråga om sjukdomar ställa lärjungarna i över 90 % av fallen diagnosen själva och delgiva den först efter kortare tid till skolläkaren, vadan denna statistiks vetenskapliga värde ej torde vara stort.

Skolsköterskebefattningen utdömes i ett par yttranden såsom ej av behovet påkallad. Kollegiet vid G. C. 1 . anser, att gymnastikläraren nog finge i de flesta fall åtaga sig vården av dem, som skadat sig i skolan, och att det vore alltför sangviniskt att härvidlag räkna på någon verksammare hjälp av skolskö- terskan, i all synnerhet som hon enligt förslaget skall tjänstgöra vid flera skolor. Skolläkaren vid Kalmar högre allmänna läroverk anför, att om skolsköterskan skall vara till någon nytta, borde läkaren hava eget mottagningsrum, utrustat ' som poliklinik, men då mottagning endast äger rum en gång i veckan, vore en dylik påkostnad av tvivelaktigt värde.

7. Diverse uttalanden angående fysisk fostran och därmed sammanhängande spörsmål. I några yttranden hava vederbörande tagit tillfället i akt att fram- föra en del reflexioner och önskemål rörande förhållanden, som ej närmare be- rörts av skolkommissionen. Så har på ett par håll folkskolan upptagits till granskning i fråga om dess ställning till fysisk fostran. I detta hänseende anföra sex lärare vid Karolinska institutet följande. Skol- kommissionen borde hava ingående diskuterat, huruvida folkskolan nu är ur skolhygienisk synpunkt tillfredsställande organiserad eller huruvida den, sär- skilt med hänsyn till de vidgade uppgifter kommissionen tillämnar den, behö- ver förbättras. De hygieniska spörsmål, som sammanhänga med folkskolans organisation och arbetssätt, behandlas däremot ej alls. Det kan ifrågasättas, huruvida exempelvis skolterminernas längd är vid folkskolorna lämplig, ävenså huruvida lektionernas längd och deras antal därstädes äro de lämpligast; vidare är det tvivelaktigt, huruvida det av folkskolan fordrade hemarbetet är ratio— nellt ordnat, likaså huruvida undervisningen i praktiskt arbete där är tillräckligt tillgodosedd. Gymnastikläraren vid Jönköpings högre allmänna läroverk framhåller, att ej ens i folkskolans A-form eleverna i 'de årsklasser, som mot— svara läroverkens l:a och 2 :a klasser, erhålla mer än 3 veckotimmars gymnastik mot 6 lektioner a 30 minuter eller 4 a 45 vid läroverken, och detta under en period, då det gymnastiska arbetet grundlägges. Detta är att beakta, då man tänker sig folkskolan som bottenskola.

I övrigt må följande anföras. Kollegiet vid G. C. I. påpekar, att skolkomissionen ej löst frågan om biträ— dande lärare åt gymnastikläraren; ej heller har något positivt förslag angående anställande av en skolöverläkare framlagts.

Kollegiet vid samskolan i Filipstad anser, att vid varje realskola bör före- komma ett par veckotimmar sjukgymnastik för dem, som befrias från frisk- gymnastiken.

Gymnastikläraren vid Eksjö realskola framhåller, att skolkommissionen borde ha sörjt för en sakkunnig gymnastikinspektion i anknytning till Skolöver- styrelsen och medicinsk myndighet (ungefär enligt samma grunder, som gälla för folkskolinspektionen) och ifrågasätter, huruvida ej inom Överstyrelsen borde inrättas en särskild avdelning för fysisk fostran.

Kollegiet vid Hedemora kommunala mellanskola uttalar sig mot att målsman inbjudes närvara vid nyintagna lärjungars läkarbesiktning.

Skolläkaren vid Kalmar högre allmänna läroverk anser, att billig tandvård för skolornas elever vore värdefull.

Medicinska fakulteten i Lund framhåller önskvärdheten av att svaga lär- jungar omhändertagas och övas i särskilda avdelningar i gymnastik och idrott, och föreslår anordnande av skolvandringar under sommarferierna, däri delta- gandet skulle vara frivilligt. Fakulteten tillstyrker dessutom inrättande av skolöverläkarbefattning vid Skolöverstyrelsen.

KAP. XIV. Lärarutbildning och lärarkompetens.

Allmänna synpunkter. På få undantag när ansluta sig de myndigheter, som uttalat sig i denna fråga, till kommissionens förslag om att två skilda slag av ämneslärarbefattningar — lektorat och adjunkturer _— alltjämt böra finnas vid läroverken. Endast i några yttranden framföres tanken på en gemensam lärarexamen och ett slag av tjänster. I sistnämnda riktning uttalar sig bland andra allmänna adjunktsföreningen. Föreningen, i vars yttrande en del in- stämmanden förekomma, särskilt från läroverkslärarhåll, framhåller, att den skarpa skillnad i reell kompetens för undervisning på gymnasiet och i real- skolan, kommissionen uppdragit, icke förefunnes enligt nuvarande bestämmelser. I betänkandet understrykes tvärt om lämpligheten av att lärarna, under förut— sättning att de äga nödig behörighet, få följa sina lärjungar genom så många klasser som möjligt. Med hänsyn härtill, yttrar föreningen, hade det endast varit naturligt, att kommissionen framlagt förslag till en gemensam lärarexamen. En minoritet av kollegiet vid högre allmänna läroverket i Vänersborg anser också, att undervisningen såväl å gymnasiet som i realskolan kunde bestr-idas av en lärarkategori med utbildning ungefär motsvarande nuvarande adjunkts.

Den motsatta ståndpunkten kommer emellertid till synes i nästan samtliga avgivna utlåtanden. Sålunda betonar läroverkskollegiet i Falun. att förslaget om. en gemensam lärarexamen och ett enda slag av ämneslärarbefattningar skul- le ha kunnat med styrka motiveras, för så vitt man endast behövt taga hän- syn till förhållandena vid de högre läroverken. Då emellertid reformen också rörde de fristående realskolorna och de kommunala mellanskolorna, där lärare med högre utbildning än den. som ernåddes genom ämbetsexamen, icke er- fordras, och då de ekonomiska förhållandena ej heller medgåve det skäliga avlönandet av sådana lärare, anser kollegiet, att lärarbefattningar med olika kompetensfordringar alltjämt måste finnas. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Gävle understryker vikten av att åtminstone vissa av skolans lärare äga förutsättningar såväl att följa de vetenskapliga framstegen i sina respektive ämnen som ock att göra dessa fruktbärande i sin undervisning. För skolan vore det ett vitalt intresse, att denna förbindelse med vetenskapen icke avbrytes, och enligt kollegiets mening motivera dessa förhållanden en högre kompetens för lektorerna. Läroverkskollegiet i Norrköping framhåller också, att det för gymnasieundervisningen' vore av stor betydelse, att kravet på förmåga av självständigt vetenskapligt arbete hos gymnasieläraren upprätt- hölles. Var och en av de tre skolformerna folkskola, realskola och gymna— sium, yttrar kollegiet vid högre allmänna läroverket i Sundsvall, måste ha. sin för vederbörande skolforms speciella uppgifter utbildade lärarkår, vilken nor- malt ej bör anlitas för tjänstgöring å annat stadium.

Lektorstjänst och lektorsutbildning. Vidkommande därefter frågan om kom- petensfordringarna för lektorsbefattning synes enighet råda därom, att behö- righet för anställning som lektor endast bör kunna förvärvas genom akademiska examina och genomgången provårskurs. Däremot råder åtskillig meningsskilj- aktighet, om och i vad mån nu gällande villkor för vinnande av sådan behörighet böra upprätthållas. Kommissionens förslag i ämnet tillstyrkes helt eller delvis av åtskilliga myndigheter. Så t. ex. ansluter sig läroverkskollegiet i Hälsing- borg till de tilltänkta författningsenliga kompetensfordringarna för lektorat. Kollegiet betonar emellertid, att i kompetensen ingående författarskap måste avse till tjänsten hörande ämne eller ämnen, samt att frågan, om detsamma kan anses vara av tillräckligt kvalificerande art, bör avgöras av vederbörande uni- versitetsmyndighet. —— De ifrågasatta villkoren för dispens till lektorstjänst, yttrar kollegiet vid högre allmänna läroverket i Luleå, synas i stort sett välbe- tänkta. Dock bestrides lämpligheten av att i detta sammanhang tillmäta »peda- gogiskt författarskap av verklig vetenskaplig läggning» någon betydelse.

Från många håll framhålles emellertid, att de av kommissionen ifrågasatta kompetensfordringarna innebära ett avgjort och betänkligt försvagande av nu gällande bestämmelser för lärarutbildningen. Teologiska fakulteten i Upp- sala erinrar därom, att kommissionen å ena sidan betonar vikten av att hålla ]ärarnivån på de särskilda skolstadierna uppe, men å andra sidan föreslår, att lektorskompetens skulle erhållas ej blott på den nu ordinarie vägen genom teo- logic licentiatexamen och disputationsprov, utan också dels genom annan veten- skaplig verksamhet, prövad av Kungl. Maj:t, dels på dispensvägen genom väl vitsordad adjunktstjänstgöring. Enligt fakultetens mening skulle såväl det andra av de alternativ, som kommissionen föreslagit, —— teologie kandidatexa- men med disputationsprov — som andra formen av det tredje alternativet —— den föreslagna teologisk-filosofiska ämbetsexamen med därpå följande filosofie licentiatexamen ej ge den grundliga vetenskapligt teologiska bildning, som fakulteten anser vara, i synnerhet i våra dagar, för en kristendomslektor nöd- vändig. Införandet av en teologie licentiatexamen med eventuellt ett ämne vore en fråga, som från helt andra synpunkter måste övervägas än enbart från skolkompetensens. Likaledes synes det fakulteten, att i den ifrågasatta. teologisk-filosofiska ämbetsexamen om den över huvud skulle inrättas -— samtliga de i teologie kandidatexamen förekommande disciplinerna borde ingå, om ock i andra proportioner och kursanordningar än där. Teologiska fakulteten i Lund vill särskilt framhålla, att den teologisk-filosofiska äm— betsexamen skulle ge en väl ensidig betoning av allmän religionshistoria. Långt större vikt måste läggas på det specifika kristendomsämnet i skolunder- visningen. På basis av denna examens fullständigt otillfredsställande teologiska kunskap, säger fakulteten, skulle sedan ej blott adjunktskompetens i kristendom vinnas utan t. 0. m. lektorskompetens. Detta vore detsamma som att möjliggöra försvinnandet av verklig teologisk sakkunskap och bildning från läroverken och deras kristendomsundervisning. Betänkligt vore också, att den föreslagna examen skulle medföra den konsekvensen, att kristendomslärarna sannolikt i stor utsträckning finge sin utbildning utan att under någon tid ha tillhört den teologiska fakulteten. Ämneskonferensen i kristendom. vid N ga elementar— skolan z' Stockholm anser, att kommissionen på ett betänkligt sätt släppt efter på fordringarna i fråga om teologiska examina, särskilt när det gäller teologie lektorat. Konferensen ifrågasätter, om man icke borde återgå till förhållandena före år 1904, så att blivande lektorer finge avlägga examina endast i sina egna ämnen, och att i stället fordringarna i dessa hölles uppe. Enligt konferensens mening vore kristendomsläraren genom sina teologiska studier kompetent att undervisa även i ett annat ämne än religionskunskap, om detta ämne såsom hittills bleve ett biämne. En medlem av kollegiet vid högre allmänna läro=

'verket å Södermalm i Stockholm uttalar sig beträffande kompetensvillkoren för lärarbefattning i kristendom för det förslag, som i ämnet avgivits i sak- kunnigbetänkandet den 31 juli 1915. Särskilt innebure den föreslagna teolo- gisk-filosofiska ämbetsexamen ett försvagande av kristendomslärarens teologiska utbildning. — Liknande betänkligheter uttalas av kristendomslärarna vid högre allmänna läroverket i Västerås, medan kollegiet vid högre allmänna läroverket i Norrköping gör gällande, att den teologisk-filosofiska ämbetsexamen syntes fullt ändamålsenlig.

Filosofiska fakulteten i Uppsala avstyrker på det bestämdaste ett författ- ningsmässigt fastställande av möjlighet att Vinna behörighet till lektors- tjänst genom Kungl. Maj:ts prövning utan föregående licentiatexamen, en- dast på grund av vetenskapligt författarskap. Därigenom skulle en kun- skapsprövning av en studerande överföras från sitt givna och naturliga forum, den examinerande universitetskorporationen, till landets regering och följ- aktligen alldeles berövas den personliga karaktär, som gåve denna prövning dess värde. Att endast pappersvägen bedöma vetenskapliga specialinsikter kunde aldrig anses fullt betryggande, och fakulteten måste på förhand förklara sig ur stånd att bilda sig ett omdöme på. sådan grund. Såsom garanti för tillräckliga vetenskapliga insikter funnes ingenting, som kunde ersätta en licen- tiatexamen, vilken i ett nutida universitetsarbete alltid följde som den mogna frukten av studietidens arbete, utfört under ständig personlig kontakt med examinator. Kommissionen hade bortsett från något så väsentligt som examina- tors sedan länge vunna kännedom om examinanden i hans vetenskapliga arbete. Ännu mera avgjort måste fakulteten taga avstånd från den ifrågasatta möjligheten att söka lektorat, som skulle öppnas för adjunkt, vilken genom flerårig verksamhet såsom lärare å gymnasiestadiet ådagalagt »synnerligen grundliga kunskaper» och »särdeles framstående lärarskicklighet» utan att lik- väl ha dokumenterat sin vetenskapliga kompetens vare sig genom licentiat- examen eller genom författarskap. Det föreslagna systemet vore orimligt, och man frågade sig onekligen, på vad sätt Kungl. Maj:t skulle vara i stånd att kontrollera vederbörandes kunskaper utan examensprövning, utan utgivna skrifter o. s. v. Filosofiska fakulteten i Lund förklarar sig icke hava nå— got att erinra mot att dispens från disputationsprovet fortfarande skulle kunna beviljas filosofie licentiater, på sätt hittills ien del fall skett, där det styrkts, att vederbörandes vetenskapliga författarskap skäligen kunde anses motsvara sådant prov, och där tillika lärarverksamheten varit väl vits— ordad. Ej heller ville fakulteten motsätta sig, att denna möjlighet i läroverks- stadgan uttryckligen omtalades, allt dock endast under Villkor, att det skapades fullt betryggande former för bedömandet av den sökandes vetenskapliga pro- duktion. Garanti därför kunde vinnas endast därigenom, att saken i varje särskilt fall hänskötes till vederbörande fakultet eller sektion och att yttrande avgåves med verkan av ett officiellt giltigt intyg. Vad därefter beträffade förslaget, att för erhållande av lektorat icke undantagslöst skulle krävas filosofie licentiatexamen, i det förefintligheten av vetenskapliga studier till omfattning och värde jämförliga med dem, som fordrades för avläggande av licentiatexamen, skulle kunna tillräckligt dokumenteras genom' vetenskapligt författarskap, om detta vore av synnerligen omfattande och mångsidig art, ställde sig fakul- teten icke helt avvisande. Under förutsättning dels att det vetenskapliga för- fattarskapet vore så allsidigt och omfattande, att det fullt otvetydigt ådagalade kunskaper inom hela det ifrågavarande ämnesområdet, dels att bedömandet av den vetenskapliga produktionens värde skedde under samma former, som an- givits för beviljande av dispens åt filosofie licentiat, hade fakulteten intet mot förslaget att erinra. Vidkommande däremot den ifrågasatta möjligheten av dispens tilllektorsbefattning för adjunkt, som icke innehade tillfullo doku-

menterad vetenskaplig kompetens men visat sig sitta inne med full reell behö— righet, måste fakulteten på grund av den vikt den lade vid gymnasielärarens otvetydigt dokumenterade vetenskapliga utbildning och på grund av omöjlig- heten att i detta fall finna en till rättvisa ledande objektiv värdesättning, bestämt avstyrka detta förslag.

Lärarrådet vid Stockholms högskola, som icke heller vill uppgiva fordran på doktorsdisputation för lektorskompetens i normala fall, framhåller, att i särskilt motiverade undantagsfall möjlighet borde beredas filosofie li- centiater, vilka visat sig äga grundlig vetenskaplig bildning och för- måga av självständigt forskningsarbete, dokumenterad genom vetenskap- liga skrifter, att utan avlagd disputation vinna sådan behörighet. I lik— het med filosofiska fakulteten i Lund betonar lärarrådet, att detta måste ske under fullt betryggande former, efter inhämtande av och i överensstämmelse med vederbörande fakultets eller sektions utlåtande angående sökandens veten- skapliga verksamhet. Det finge icke vara nog med att sökanden bifogade ett privat intyg från sin lärare, varjämte självfallet den vetenskapliga förmågan borde vara dokumenterad inom något av de ämnen, inom vilket lektoratet söktes, Allt tal om dispens, där den vetenskapliga produktionen läge på ett annat arbets- område, t. ex. det pedagogiska, borde vara helt uteslutet. Kommissionens förslag, att licentiatexamen icke skulle göras obligatorisk för lektorskompetens, av- styrkes, då det vore svårt att allenast på grund av en sökandes författarskap avgöra, om han på de centrala områdena av sitt ämne ägde erforderliga in- sikter. Likaså avstyrker lärarrådet, att adjunkter utan erforderlig kompetens i vissa fall skulle kunna befordras till lektorer, då lärarrådet icke insåge, hur dessa adjunkters synnerliga kunskaper skulle kunna tillförlitligt verifieras annat än genom licentiatexamen. Vad särskilt disputationsprovet beträf— far, understryker lärarrådet vidare, att ett uppgivande av kravet på dispu- tation för lektorsbehörighet ur universitets- och bildningssynpunkt vore förbundet med stora risker, och att man kunde befara, att därigenom landets vetenskapliga ställning väsentligt skulle försvagas. Ett efter- givande av fordringarna i detta avseende skulle enligt lärarrådets me- ning också medföra en betydande sänkning i gymnasielärarnas vetenskap- liga nivå. Hittills hade lektorerna genom sitt avlagda doktorsprov kommit i nära kontakt med vetenskapen och blivit förtrogna med vetenskapliga forsk- ningsmetoder, vilket oftast resulterat i fortsatt vetenskaplig verksamhet. Om disputationsprovet avskaffades, skulle följden bliva den, att flertalet aspiranter. till lektorat skulle söka förvärva sig vederbörlig kompetens till billigaste pris utan de starka vetenskapliga meriter, som doktorsdisputation garanterade. Av högsta vikt vore, att inom varje läroverk för varje ämnesgrupp funnes repre— sentanter, som själva deltagit i den vetenskapliga forskningen. Endast en sådan lärare kunde bibringa den mognare ungdomen den andliga fördjupning och de kulturintressen, som gymnasieutbildningen borde avse att bibringa. Vid be- sättandet av lektorsbefattningar borde därför allenast sådana lärare komma i fråga, vilka utfört ett grundligt vetenskapligt arbete. Ofrånkomligt vore emellertid, att en ingående och sakkunnig granskning av ett sådant arbete garan— terades, och ur denna synpunkt vore avlagt disputationsprov en synnerligen lämplig granskningsform. Men endast om arbetet förelåge tryckt, kunde det komma till fackmännens kännedom och underkastas den nödiga kritiska gransk— ningen. En otryckt avhandling kunde av olika anledningar bliva värdesatt antingen över eller under förtjänst. Däremot vore det ej oundgängligt, att dok— torsavhandlingarna framträdde såsom fristående publikationer. De kunde bestå av ett eller flera särtryck ur vetenskapliga tidskrifter, dock att dessa till ett helt sålunda sammanförda skrifter verkligen borde behandla ett enhetligt ämne. Lärarrådet betona-r vidare, att en större koncentration i de akademiska avhand-

lingarna ej blott vore tillåtlig utan önskvärd, och att de höga fordringar, som fortfarande kunde och måste ställas på ett gradualarbete, i första hand skulle gälla dess kvalitet. Till sist understrykes vikten av att effektivt statsbidrag måtte beviljas för tryckning av sådana doktorsavhandlingar, som på grund av särskilda förhållanden ej kunde tryckas av akademier eller tidskrifter. _— Såväl lärarrådet vid Göteborgs högskola som de filosofiska fakulteterna vid univer— siteten i Uppsala och Lund ställa sig också avvisande mot förslaget att avskaffa den tryckta doktorsavhandlingen. Det synes mycket ovisst, säger lärarrådet vid Göteborgs högskola, huruvida det allmänna bör avstå från den garanti, som ligger däri, att avhandlingen tryckes och därigenom omedelbart fram- lägges till kritik för den vetenskapliga världen. En väsentlig inbesparing av tryckningskostnaderna skulle, enligt lärarrådets mening, vinnas genom en om- läggning av de för lektorskompetens avsedda doktorsavhandlingarna i den rikt- ning, att deras omfång reducerades.

För bibehållande av gällande befordringsgrunder uttala sig också bl. a. kolle- gierna vid samskolan i Strömstad samt folkskoleseminariet i Härnösand. Denna ståndpunkt intages även av kollegiet vid högre lärarinneseminariet i Stockholm. Vilka än kompetensfordringarna bli för lektorer i allmänhet, säger kollegiet, måste i fråga om seminarielektorernas kompetens kravet på vetenskaplig doku- mentering med doktorsdisputation och helst fortsatt vetenskapligt författarskap upprätthållas. Domkapitlet i Visby avstyrker varje förändring av bestämmel- serna för lektorskompetens såväl för teologi som övriga ämnen, då det vore att befara, att de föreslagna behörighetsvillkoren icke skulle komma att mot— svara nuvarande fordringar.

Vidare märkas åtskilliga myndigheter, som yrka på i det hela oförändrade behörighetsvillkor, men som anse, att kravet på tryckt doktorsavhandling kunde uppgivas. Denna mening omfattas bl. a. av kollegierna vid högre allmänna läroverket i Visby och Landskrona gymnasium. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Falun, som också ansluter sig till denna åsikt, framhåller, att, då utsikterna för lektorslönernas lämpliga anpassande efter nuvarande kom- petensfordringar vore mycket små, man måste taga i övervägande, huruvida icke en ändring av dessa fordringar vore lämplig. Ett ytterligare skäl härför vore, att universitetens krav på de vetenskapliga avhandlingarna oupphörligt stegrats, varför faktiskt behörighetsvillkoren nu ställdes mycket högre, än när gällande stadga avfattades. Licentiatavhandlingens vetenskapliga värde kunde kontrolleras på annat sätt än genom disputation, och enligt kollegiets åsikt borde filosofie licentiatexamen räcka till såsom kompetensfordran för lektors- behörighet. Borttagandet av fordran på tryckt doktorsavhandling för lektors- kompetens vore, enligt vad även kollegiet vid högre realläroverket i Göteborg betonar, en praktisk nödvändighet på grund av de utomordentligt stegrade kost- naderna såväl vid universitetet som särskilt för tryckningen av vetenskapliga ar- beten. Den nuvarande knappheten på lektorskompetenta lärare hade sin naturli- ga förklaring i dessa förhållanden. Ett slopande av detta krav skulle icke med- föra någon risk med hänsyn till den för gymnasielärarna önskvärda vetenskap- liga utrustningen, då förmågan av självständigt vetenskapligt arbete tillräckligt kunde ådagaläggas genom den avhandling, som inginge i fordringarna för licentiatexamen, särskilt om denna avhandling bleve granskad under större offentlighet, t. ex. på vederbörande seminarium. Tvärtom skulle genom en sådan åtgärd gymnasieundervisningen tillföras ett bättre och tillräckligt stort antal lärarkrafter. Behörighetsförklaring borde emellertid meddelas endast under den förutsättningen, att fordringarna på såväl teoretisk som praktisk kompetens realiter vore fullständigt uppfyllda. —- Nu gällande bestämmelser böra bibehållas, framhåller kollegiet vid högre allmänna läroverket i Kristian— stad, dock att för lektorernas vidkommande kravet på tryckt avhandling kunde

uppgivas såsom ur skolans synpunkt opåkallat. Dispensering borde endast förekomma i sparsammaste utsträckning. —— Såsom minimifordran för vinnande av lektorsbehörighet borde uppställas krav på filosofie licentiatexamen, betonar kollegiet vid högre allmänna läroverket i Sundsvall, dock kunde icke kravet på disputation upprätthållas, om icke lektorernas löneförhållanden underginge en genomgripande förändring till det bättre. Rektor vid högre allmänna läro- verket i Vänersborg uttalar sig för att disputationsprovet skulle kunna ersättas av vetenskapligt författarskap, som av universitetsfakultet förklarats likvärdigt med doktorsavhandling. Kollegiet vid folkskoleseminariet i Växjö instämmer i kommissionens förslag om eftergivande av kravet på disputationsprov för vinnande av lektorsbehörighet, dock endast under villkor att fullt betryggande former för bedömandet av den sökandes vetenskapliga produktion kunde er- hållas. Enligt kollegiets mening borde frågan i varje fall hänskjutas till vederbörande universitetsfakultet eller sektion och det avgivna yttrandet få karaktär av ett officiellt betyg. —— Självfallet, yttrar kollegiet vid samskolan i Filipstad, kunde man icke sätta kompetensfordringarna för lektorat lägre än till filosofie licentiatexamen. Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Neder- kalix anser, att filosofie licentiatexamen i tjänstens huvudämne vore tillfyllest och för lektorat i kristendom däremot svarande teologiska examina. Rek- tor och fyra lektorer vid högre allmänna läroverket i Norrköping uttala sig för att licentiatexamen bibehålles som fordran för lektorstjänst. Denna me- ning delas även av kollegierna vid falkskoleseminarierna i Linköping och Kalmar. Linköpingskollegiet framhåller, att lärare, som dessutom avlagt dis- putationsprov, borde tillerkännas lämpligt vederlag, t. ex. med hänsyn till löne— tursberäkning, under det att kollegiet vid seminariet i Kalmar förordar en ut- redning, på vad sätt en med licentiatexamen likvärdig reell kompetens skulle kunna vinnas. Djursholm-s samskolas kollegium påyrkar i anslutning till A. B. Bergstrands m. fl. reservation, att till de villkor för behörighet till lektorat, som kommissionen föreslår i fråga om författarskap och lärarskick- lighet, lägges fordran på filosofie licentiatexamen eller — då det gäller lektorat i religionskunskap — däremot svarande teologisk examen. — Dispens till lektors- befattning borde, yttrar kollegiet vid Eslövs högre samskola, medgivas, endast när vederbörande efter avlagd licentiatexamen genom vetenskapligt författar- skap dokumenterat sig äga samma reella kompetens som en filosofie doktor. Andra av kommissionen föreslagna dispensmöjligheter kunde leda till missbruk. Dispens från disputation, framhåller en minoritet av kollegiet vid högre allmänna läroverket i Halmstad, borde endast i de mest påtagliga fall beviljas. Kollegiet vid Fjellstedtska skolan i Uppsala anser, att nu gällande behörighets- villkor böra bibehållas oförändrade. Möjligen skulle dock kravet på disputa- tionsprovet kunna eftergivas mot kompensation av framstående vetenskapligt författarskap och synnerligen väl vitsordad lärarverksamhet.

Flera myndigheter göra gällande, att undantagsvis jämväl kravet på filosofie licentiatexamen skulle kunna eftergivas. Sålunda betonar läroverkskollegiet i Lund, att nuvarande kompetensfordringar för lektorstjänst borde bibehållas, men att adjunkt, som flera år verkat som lärare å gymnasiet och därvid ådaga— lagt särdeles framstående lärarskicklighet, skulle kunna erhålla lektorskompe- tens även utan avlagd filosofie licentiatexamen, om hans vetenskapliga studier blivit tillräckligt styrkta genom ett författarskap, som bedömts av akademisk myndighet. Denna ståndpunkt intaga också bl. a. majoriteten av läroverkskolle- giet i Norrköping och en minoritet av kollegiet vid högre allmänna läroverket i Gävle, vilken sistnämnda särskilt betonar de betänkliga konsekvenser, som skulle följa av att såsom regel sätta fordringarna för lektorskompetens lägre än filosofie licentiatexamen. Det vore att befara, heter det, att blott ett ringa fåtal skulle offra tid och pengar för avläggande av licentiatexamen, vilket vore

till skada för läroverk, universitet, vetenskap och kultur. Dispensvägen borde emellertid lektorsbehörighet kunna beviljas även filosofie licentiat utan dis- putationsprov, vilken genom av offentlig myndighet bedömt vetenskapligt för— fattarskap visat sig innehava full reell kompetens, ävensom adjunkt utan licentiatexamen, vilken genom vetenskapliga specialstudier och produktivt vetenskapligt arbete, som underkastats sakkunnig prövning, samt genom fler- årig lärarverksamhet å gymnasialstadiet ådagalagt synnerligen grundliga kunskaper och särdeles framstående lärarskicklighet. — Kravet på tryckt doktorsavhandling kunde uppgivas, yttrar kollegiet vid högre allmänna lärover- ket i Västerås, dock skulle lektorskompetens kunna vinnas även på annat sätt än det normala, men medgivandet av sådan behörighet borde förbehållas Kungl. Maj :t efter vederbörande universitetsfakultets hörande. På samma sätt uttalar sig majoriteten av kollegiet vid högre allmänna läroverket i Vänersborg. Kompetens för lektorat, säger kollegiet, skulle vinnas genom filosofie licentiat— examen och försvar av licentiatavhandling i seminariet inför vederbörande pro- fessor; offentligt disputationsprov skulle betraktas såsom särskild merit och kompenseras genom tidigare löneuppflyttning. Därjämte borde adjunkt på grund av gediget vetenskapligt författarskap kunna befordras till lektor. Slutligen märkas en del uttalanden för att på visst sätt kvalificerad filosofisk ämbetsexamen skulle vara tillräcklig behörighetsgrund för lektorsbefattning. Denna mening omfattas bl. a. av allmänna adjunktsföreningen, som i sitt ytt— rande erinrar därom, att efter avhandling och disputation i ett ämne behörighet vinnes att meddela gymnasieundervisning även i ett annat ämne, i vilket icke kräves mer än betyget AB i filosofisk ämbetsexamen. De vetenskapliga stu- dierna på gymnasiet vore för övrigt av så ytterst elementär läggning, att en intresserad och skicklig adjunkt väl kunde fylla och fyllt de krav, som därvid ställdes på honom. Redan den nuvarande adjunktskompetensen vore avsedd att motsvara gymnasieundervisningens fordringar, och i än högre grad givetvis då den lektorskompetens, som adjunktsföreningen föreslagit i sin framställning i befordringsfrågan den 7 januari 1921. Några sådana menliga konsekvenser för den vetenskapliga odlingen, som ofta framhållits, vore ej att befara, om lektorsbehörigheten fastställdes i enlighet med föreningens förslag, då vid lek- torstjänsters tillsättande de vetenskapliga meriterna självfallet skulle väga lika tungt till sökandens förmån, som nu vore fallet, och jämväl på annat sätt komma vederbörande till godo. Föreningen medger, att genom de av kom— missionen ifrågasatta villkoren för ernående av lektorat möjligheterna för ad— junkterna att vinna befordran i viss mån ökats, men understryker samtidigt de i regeln mycket stora praktiska hinder, som möta en adjunkt i hans fortsatta arbete för högre akademisk examen. Beträffande kommissionens förslag, att flerårig gymnasietjänstgöring skulle kunna _medföra lektorsbehörighet, inlägger föreningen en bestämd gensaga mot att på denna befordringsväg endast »en och annan adjunkt» skulle ifrågakomma. Ett mycket stort antal adjunktcr innehade den av kommissionen avsedda realkompetensen för lektorat, och genom dessas befordran ägde staten möjlighet att på ett mindre kostsamt sätt förvärva fullgoda lärarkrafter för gymnasieundervisningen. Adjunktsföreningens för- slag till kompetensbestämmelser skulle giva bättre. garantier för kvalifika- tioner för undervisningen på gymnasiet än de av kommissionen ifrågasatta och möjliggöra ett mera objektivt bedömande av de sökandes meriter och samtidigt bereda adjunkterna rimliga befordringsmöiligheter. Några lärarkollegier nöja sig med att endast instämma i adjunktsföreningens uttalande, medan andra mera utförligt uttala sig i samma riktning. Så t. ex. anför majoriteten av kollegiet vid högreallmänna läroverket i Gävle. att väl vitsordad licentiat- examen borde skänka kompetens för lektorat. Därjämte skulle adjunkt, som genom kvalificerad ämbetsexamen samt flerårig, väl vitsordad tjänstgöring på

gymnasiet, eller genom vetenskapligt författarskap ådagalagt full reell kom- petens för bestridande av lektorstjänst, erhålla kompetens för sådan. Denna be- fordringsväg borde enligt kollegiets mening legaliseras. En minoritet av samma kollegium anser däremot, att endast den första av dessa tre kompetenser borde legaliseras. Av de båda andra kompetenserna skulle särskilt den förra bli avgjort lättare. Dispensvägen borde emellertid hållas öppen för adjunkter, vilka med grundliga och dokumenterade insikter i sina ämnen förenade framstående under- visningsskicklighet och avgjord fallenhet för undervisning på gymnasialstadiet. Majoriteten av kollegiet vid högre allmänna läroverket ä Södermalm i Stockholm uttalar sig också för att av Kungl. Maj:t skulle kunna förklaras behörig till lektorstjänst adjunktskompetent lärare, som styrkt sin kompetens till lektors— befattning på grund av långvarig och synnerligen väl vitsordad lärarverksam— het, helst i förening med framstående vetenskapligt eller pedagogiskt författar- skap, det sistnämnda särskilt i fråga om förtjänstfulla läroböcker. — Enligt kommissionens förslag, yttrar kollegiet vid Kungsholmens realskola i Stockholm, skulle folkskollärarexamen vara tillräcklig för lektorskompetens, endast ve- tenskapliga studier och praktisk duglighet ansåges vara-för handen. Man kunde därför befara, att en lektor med behörighet i många fall kunde bli långt svagare utrustad särskilt i det andra ämne, i vilket han väl skulle komma att undervisa än vilken adjunkt som helst. En bestämd akademisk minimi— examen borde därför fastställas för lektorskompetens, varförutom sedan kunde fordras ytterligare vetenskaplig utbildning. Enligt kollegiets mening låge det närmast till hands att på basis av den nuvarande adjunktskompetensen bygga lämpliga fordringar för lektorskompetens. Den, som därutöver avlade disputa- tionsprov, kunde erhålla vederlag vid uppflyttning i högre lönegrad.

I detta sammanhang må också omnämnas en del uttalanden mot förslaget om lektorat i endast ett främmande språk. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Norrköping anser, att, ett sådant förslag vore svårt att realisera. Att, såsom kommissionen tänkt sig, säger kollegiet, fylla ut tjänstgöringen med annat ämne än språk, syntes mycketolämpligt. I samma riktning utlåter sig läroverks— kollegiet i Luleå. Kollegiet framhåller, att det visserligen kunde vara önsk— värt, att en lärare icke undervisar samtidigt i mer än ett språk, men att kom- binera undervisning i ett språk med undervisning i annat ämne än språk vore pedagogiskt orimligt. _ Förslaget avvisas också av kollegiet vid högre all- männa läroverket i Nyköping. Styrelsen för Landskrona gymnasium ifråga— sätter riktigheten av kommissionens åsikt, att samma lärare helst endast bör undervisa i ett språk. Ingen anledning funnes att avstå från den betydelse- fulla föl'dcl, som låge däri, att samma lärare hade undervisningen i två, even- tuellt tre språk samlade i sin hand. Någon olägenhet av det nuvarande syste- met hade icke försports.

Adjunkternas tjänstgöring å gymnasiet. Om å ena sidan meningarna avse- värt gå i sär beträffande de fordringar, som böra lända till efterrättelse vid befordran till lektorsbefattning, avstyrkes å andra sidan så gott som enhälligt den ifrågasatta inskränkningen av de nu enbart adjunktskompetenta lärarnas tjänstgöring å gymnasialstadiet. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Gävle betonar, att lektorsinstitutionens betydelse mindre läge på den direkta Undervisningens område än i dess egenskap av det organ, varmed skolan uppe- hölle den nödiga kontakten med vetenskapen. Ur denna synpunkt, säger kolle— giet, kräver icke skolans intresse, att all undervisning å gymnasiet bestrides av lektorer. Adjunkternas kompetens för denna undervisning vore,obestridlig och deras utbildning i såväl teoretiskt som praktiskt avseende lagd med hän- syn till att de skulle undervisa å alla skolans stadier. Frånsett de ökade kost- naderna, vore därför kommissionens förslag om gymnasieundervisningens be-

stridande med i det närmaste enbart lektorer både onödigt och olyckligt. _ Adjunkterna borde liksom hittills, framhåller läroverkskollegiet i Kalmar, i stor utsträckning få undervisa på gymnasiet och vinna erfarenhet om detsam- ma. Detta verkade givetvis befruktande på undervisningen i realskolan, och adjunkterna borde ej heller förlora den sporre, som läge i att få se slutresul— tatet av sitt arbete. Gymnasieundervisningens anordnande enligt kommissio- nens förslag skulle därjämte väsentligt öka kostnaderna för statsverket. Kol— legierna vid högre allmänna läroverken i Luleå och Norrköping betona, att ad— junkternas gymnasietjänstgöring ej finge för snävt begränsas, då eljest möj- ligheten för dem att därigenom meritera sig för lektorat på dispensvägen gjordes illusorisk. Aven kollegiet vid norra latinläroverket i Stockholm understryker det berättigade i att adjunkterna sättas i tillfälle att undervisa å gymnasiet. Sådan tjänstgöring ålåge dem nu. deras utbildning vore avsedd att bibringa dem kompetens därför, och de hade hittills på ett förtjänstfullt sätt fullgjort gymnasietjänstgöring. Dylikt undervisningsarbete måste enligt kollegiets mening verka befruktande på adjunkternas övriga undervisning och samtidigt egga dem till fortsatt självutbildning. — Samma synpunkter framföras ock- så av kollegiet vid norra realläroverket i Stockholm. Den föreslagna kraftiga inskränkningen av adjunkternas tjänstgöring på gymnasiet, heter det, vore varken av erfarenheten motiverad eller för den framtida skolan gagnelig. Lektorskompetensens värde bestode icke uteslutande eller ens företrädesvis i den under för övrigt lika omständigheter med högre vetenskaplig utbildning följande större lärardugligheten, utan lika mycket i det inflytande på under- visningsnivån inom de olika ämnesgrupperna, som en mer grundligt utbildad fackman borde kunna utöva. _ I samma riktning yttrar sig kollegiet vid Whitlockska samskolan i Stockholm. Kollegiet vid högre realläroverket ä Östermalm i Stockholm uttalar önskvärdheten av att adjunkterna framdeles i ej alltför ringa utsträckning tagas i anspråk för gymnasietjänstgöring, vil— ken de hittills på ett förtjänstfullt sätt fullgjort, och varigenom kontinuiteten i skolarbetet tillgodosåges. Adjunkternas tjänstgöring på det högsta skolsta- diet Vore också av värde för deras verksamhet i realskolan samt sporrade dem att vidmakthålla och fördjupa sina kunskaper.

Ledighet för studier. I många yttranden betonas därjämte vikten av att åtgärder vidtagas för att sätta adjunkterna i tillfälle att vinna befordran, så- som tjänstledighet på ekonomiskt förmånliga villkor och dylikt; från andra håll framhålles önskvärdheten av att lärare i allmänhet beredas möjlighet att genom fortsatta studier få vidmakthålla och stärka sin kompetens. Dylika an- ordningar, yttrar kollegiet vid högre allmänna läroverket i F alnn, vore endast en gård av rättvisa mot adjunkterna och skulle därjämte bli av betydelse för undervisningen i sin helhet. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Gävle f öreslår, att lärare måtte erhålla tjänstledighet under högst två år för studier, därest studierna vore av den art, att de kunde anses öka vederbörandes kvali— fikationer som lärare, samt att den tjänstledige ej skulle behöva avstå mer av lönen än tjänstgöringspenningarna. — Samma synpunkter framföras också av kollegiet vid högre realläroverket i Göteborg. Möjlighet att vinna högre kom— petens, heter det, och över huvud att genom fortsatta vetenskapliga studier och vetenskapligt författarskap öka sina meriter och fullfölja sin teoretiska utbild— ning borde effektivt underlättas för läroverkslärarna, därigenom att tjänst- ledighet beviljades i större utsträckning och under fördelaktigare ekonomiska villkor än nu.

Fordringar-na ifilosofisk ämbets- och filosofie licentiatexamen. I detta sam- manhang uttala Slg' också flera kollegier för att vid uppgörande av studie-

planer och fastställande av fordringar för'universitetsexamina hänsyn måtte tagas till de krav, som skolarbetet ställer på läraren, samt för att i dylika frå— gor jämväl skolmyndigheternas yttranden skulle inhämtas. Dessa önskemål understrykas bl. a. av kollegiet vid högre realläroverket i Göteborg, som sär- skilt förordar den av kommissionen anbefallda revisionen av gällande ford— ringar i filosofie licentiatexamen, avseende framför allt beträffande de mo— derna språken en sådan läggning av kurserna, att de mera än hittills inriktas på nutidens språk. Kollegiet instämmer också i den föreslagna ändringen av examensbestämmelserna för blivande modersmålslärare, vilken vore påfordrad av den enklaste rättvisa. —— Kunskapsfordringar och studieplaner för såväl filosofie licentiat- som filosofisk ämbetsexamen, yttrar kollegiet vid högre all— männa lärorerket & Södermalm i Stockholm, böra avvägas under bestämt hän- synstagande till skolundervisningens behov. Allmänna adjunktsföreningen, som även ansluter sig till kommissionens förslag, att universitetens studieplaner i åt- skilliga ämnen böra revideras till bättre anpassning efter skolundervisningens behov. framhåller lämpligheten av att en grundlig och allsidig utredning beträffande samtliga läroämnen verkställes före det slutliga fastställandet av kompetensfordringarna, så att ej tid och krafter behövde slösas på för lärarens framtida verksamhet ofruktbara studieområden. Särskilt vore detta berättigat för deras skull, som efter avlagd folkskollärarexamen skulle fortsätta sina studier vid universitetet. —— Denna fråga beröres också av Göteborgs högskolas lärarräd, som emellertid ställer sig på en annan ståndpunkt. Beträffande förslaget, att skolans myndigheter borde få inflytande på bestämmandet av fordringarna för filosofisk äm- betsexamen och filosofie licentiatexamen. heter det i yttrandet, har lärarrå— det intet att invända mot att dessa myndigheter uttala sina önskemål rörande den förra examen. Lärarrådet framhåller vidare, att universitetsmyndigheterna vore klart medvetna om sitt ansvar för lärarutbildningens välförstådda intresse. Man måste emellertid hålla i minnet, att lärarens akademiska utbildning icke endast hade till mål att meddela honom just de kunskaper, som han i sin ord- ning skulle meddela sina lärjungar. Vissa luckor i kunskapsstoffet utfylldes lätt under arbetet, men så bleve icke förhållandet, om brister förefunnes i för- mågan av vetenskapligt betraktelsesätt.

Adjlmktstjänst och adjunktsutbildning. Vad adjunktsutbildningen beträf- far, ställer sig det stora flertalet myndigheter avvisande mot den ifrågasatta alternativa möjligheten att över ett omorganiserat högre lärarinneseminarium vinna behörighet till adjunktsbefattning samt framhåller, att adjunktskompe- tens i regeln endast bör kunna förvärvas genom akademiska examina jämte genomgången provårskurs. Emellertid märkes även, särskilt från flickskole— håll, en del uttalanden till förmån för kommissionens förslag. Centralstyrel- sen för flick- och samskoleföreningen anser den lärarinneutbildning, som till- godoses genom de högre lärarinneseminarierna, vara för vårt skolväsen önsk- värd vid sidan av den akademiska utbildningen. Det vore även ur den högre flickskolans synpunkt av betydelse, att studiehågade och begåvade unga kvin— nor, som hade lust att ägna sig åt lärarinneverksamhet, bereddes möjlighet att utan att genomgå gymnasium och avlägga akademisk examen, erhålla utbild- ning för ifrågavarande verksamhet. .Därigenom skulle den hittills förefintliga förbindelsen mellan den högre flickskolan och seminarierna, som visat sig vara till största gagn för den kvinnliga bildningen. allt fortfarande upprätthållas. Centralstyrelsen föreslår därför, att adjunktskompetens skulle kunna vinnas, utom på hittills vanligt sätt, genom utbildning vid högre lärarinneseminarium. under förutsättning att seminarieutbildningen såväl teoretiskt som praktiskt göres likvärdig med den adjunktskompetens, som vinnes enligt gällande bestäm—

melser, och att utbildningstiden vid de högre seminarierna i överensstämmelse därmed förlänges, samt att under dessa förutsättningar full jämställdhet i löne— och tjänstehänseende må råda mellan seminarieutbildade och akademiskt ut- bildade adjunkter. 13:e allmänna svenska flickskolemötet i Lund uttalar sig likaså för full jämställdhet i löne- och tjänstehänseende mellan seminarieutbil- *dade och akademiskt utbildade adjunkter samt betonar, att betingelserna för den ifrågasatta skillnaden därför borde undanröjas genom en sådan modifika- tion av de olika utbildningslinjerna, att de, i den mån de ej redan vore det, bragtes att bli fullt likvärdiga. Majoriteten av Sveriges flick— och samskolors lärarinneförbund, som också ansluter sig till kommissionens förslag i denna fråga, medger, att de akademiska studiernas vetenskapliga karaktär kunna giva fog för någon ekonomisk kompensation, dock ej så stor som kommissio- nen ifrågasatt. Med hänsyn till seminarieutbildningens fördyring, yttrar kollegiet vid högre flickskolan i Borås, borde seminarieutbildade och akade- miskt utbildade adjunkter i löneavseende likställas. Styrelsen för Kjellbergska flickskolan i Göteborg framhåller, att de högre flickskolorna nått sin nuva- rande ställning främst på grund av den uppfostran och undervisning, som där givits av vid högre lärarinneseminarier utbildade lärarinnor. Därför vore det av'stor vikt för framtidens skolor för kvinnlig ungdom, att de tillförsäkrades lärarinnor med denna utbildning för lärarinnekallet. Ett nödvändigt villkor vore emellertid, att de seminariebildade lärarinnorna i sitt arbete intoge i alla avseenden samma ställning som de akademiskt utbildade. Kollegiet vid högre flickskolan i Hudiksvall anser fördelaktigt, att flera utbildningsmöjligheter finnas, samt avstyrker förslaget om att högre lärarinneseminariet, som under många år på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fyllt sin uppgift, skulle sättas ur funktion. Då kommissionen, heter det vidare, erkänt det berättigade i kra- vet på Särskolor för flickor, där man vid undervisningen kunde taga hänsyn till den kvinnliga egenarten, vore det endast följdriktigt, att såsom överbygg- nad på dessa flickskolor också funnes ett seminarium med ett arbetssätt, som särskilt lämpade sig för det kvinnliga psyket. Självfallet borde därför semina- riet vara en läroanstalt uteslutande för unga kvinnor. Vad inträdesfordrin- garna beträffade, anslöte sig kollegiet till den av kommissionens ordförande Fåhraeus m. fl. uttalade åsikten, att seminariet ej borde genom dessas höjning lösslitas från sitt organiska sammanhang med flickskolan. Hade seminariet redan nu med 3-årig kurs, till följd av de mera direkt för skolan tillrättalagda kurserna och det intimare samarbetet mellan elever och lärare, utbildat lärar- krafter, vilka försvarat sin plats bredvid akademiskt, bildade lärare, hade man rätt att antaga, att detta skulle i ännu högre grad bliva förhållandet, om un- dervisningstiden förlängdes med ett år. Skillnaden i utbildningskostnader kunde kompenseras genom att de seminarieutbildade lärarna i tvenne år åt- njöte lägre begynnelselön. —— En 4-årig kurs vid seminariet skulle enligt kollegiets vid högre flickskolan i Härnösand mening medföra adjunktskompe- tens, dock borde på grund av den kortare studietiden för den seminarieutbil- dade en något mindre begynnelselön fastställas. Kollegiet vid högre flick— skolan i Nyköping, som i fråga om; de seminarieutbildade och akademiskt utbil- dade adjunkternas ställning i löne- och tjänstehänseende instämmer i 13:e flick- skolemötets uttalande, understryker särskilt vikten av att de båda utbildnings- linjerna bli fullt likvärdiga, ty, säger kollegiet, skulle seminarieutbildningen i någon mån bli mindervärdig i förhållande till den akademiska, vore en obligatorisk akademisk utbildning att föredraga. —— Såväl den akademiska som seminarievägen hade sina uppgifter att fylla, betonar kollegiet vid Oskars- skolan i Stockholm. Seminarieutbildningen borde därför bibehållas och semi- narierna organiseras så., att elevernas teoretiska och praktiska utbildning mot- svarade de krav, som undervisningen i den nya högre skolan ställde på den-

samma. Avgångsbetyg från högre seminarium skulle berättiga till anställ- ning vid statens flick- och samskolor och den akademiska vägens långvarigare och i teoretiskt hänseende mera omfattande utbildning på rimligt sätt kom- penseras. Beträffande lärarinneseminariet finner kollegiet vid högre flick- skolan i Eksjö det berättigat att göra seminariet 4-ärigt med i någon mån höjda fordringar och med tillträde även för män. Slutlönen för akademiskt utbildade Och seminarieutbildade lärare borde emellertid under alla förhållan- den bliva lika. Kollegiet vid högre flickskolan i Söderhamn, som också uttalar sig för att såväl akademiskt utbildade som seminarieutbildade lärare alltjämt mä finnas, tillstyrker den föreslagna omorganisationen av lärarinnescminariet. En höjning av inträdesfordringarna i vissa ämnen vore emellertid opraktisk, enär seminariet därigenom skulle komma att sväva i luften och ej direkt an- sluta sig till avslutningskursen i någon av de givna skolformerna, vilket i sin tur småningom skulle leda till en icke önskvärd avfolkning av seminariet. Skä— lig kompensation för den längre akademiska utbildningstiden kunde vinnas genom någon olikhet i tjänsteårsberäkning eller dylikt, dock borde under alla omständigheter slutlönen bliva densamma för de båda lärarkategorierna. Sär- skilt seminarium för manliga elever, som önskade välja seminarievägen fram— för den akademiska, vore emellertid enligt kollegiets mening avgjort att före- draga. En minoritet av kollegiet vid folkskoleseminariet i Skara anser, att utbildning vid högre lärarinncseminariet i enlighet med kommissionens förslag borde medföra behörighet till lärarbcfattning å realskolestadiet. T vä ledamöter av kollegiet vid högre realläroverket i Göteborg äro av den åsikten. att den nuvarande lärarutbildningen vid högre lärarinneseminariet borde bibehållas, samt tillstyrka kommissionens förslag om förvärvande av adjunktskompetens jämväl vid seminariet, dock under förutsättning att seminarieutbildningen både teoretiskt och praktiskt bleve fullt likvärdig med den nuvarande adjunktskom- petensen och att tiden för seminarieutbildningen i konsekvens därmed förläng- des. —— I samma riktning uttalar sig också en minoritet av kollegiet vid högre allmänna läroverket i Norrköping. Som villkor för inträde i seminariet, heter det. skulle fordras studentexamen, varjämte kurserna i de olika ämnena borde fastställas i överensstämmelse med fordringarna i filosofisk ämbetsexamen. Att vinna adjunktskompetens endast genom studier vid ett högre seminarium, yttrar kollegiet vid högre allmänna läroverket i Västerås, synes möjligt, endast om detta seminarium så organiseras, att resultatet av en kurs därstädes blir fullt likvärdig med filosofisk ämbetsexamen +provår. På samma sätt yttra sig också bl. a. kollegierna vid Katarina realskola och Palm granska samskolan i Stfwltholm ävensom kommunala mellanskolorna i Norrköping och Vetlanda. — Mot förlänandet av adjunktskompetens ät lärarinnor utgångna från högre lärarinneseminariet kunde inga berättigade anmärkningar göras, anser kolle- giet vid Fjellstedtska skolan i Uppsala, om utbildningen där så anordnas, att ett resultat ernås ur de vetenskapliga studiernas synpunkt likvärdigt med det, som vitsordas genom universitetsstudier. Kollegiet vid samskolan i Arboga framhåller, att, därest över huvud genomgång av högre lärarinneseminariet skulle medföra adjunktskompetens, detta endast borde förekomma i samband med särskilt kvalificerade betyg eller dispens, varjämte åt läroverken borde garan— teras adjunkter med akademisk utbildning i tillräcklig proportion. Privata högre lärarinneseminariets i Stockholm kollegium uttalar sig för att seminarie- utbildningen bibehålles och att seminarierna få en sådan organisation, att ele- vernas teoretiska och praktiska utbildning svara mot de krav. som undervis— ningen i den nya högre skolan ställde på. densamma. Avgångsbetyg från högre seminarium skulle berättiga till anställning vid statens flick- och sam— skolor; dock borde den akademiska vägens längvarigare och i teoretiskt hänse— ende mera omfattande utbildning på. rimligt sätt kompenseras. — Av vikt för

19—2:;2122.

framtidens skolor, där kvinnlig ungdom undervisades, vore, betonar kollegiet vid Kjellbergska seminariet i Göteborg, att de tillförsäkras lärarinnor med se- minarieutbildning vid sidan av akademiskt utbildade lärarinnor. En nödvändig förutsättning härför vore emellertid, att dessa båda grupper av lärarinnor i tjänste- och lönehänseende bleve likställda, och att följaktligen seminarierna om- organiserades på sådant sätt, att den där meddelade utbildningen bleve likvärdig med den nuvarande adjunktskompetensen.

Majoriteten av kollegiet vid högre lärarinneseminariet i Stockholm anser. att två utbildningsvägar böra finnas för vinnande av lärarkompetens, men delar icke kommissionens mening, att full adjunktsbehörighet skulle kunna förvär- vas vid seminariet. Även med den föreslagna ökade utbildningstiden skulle, yttrar kollegiet, en från seminariet utgången elev kvantitativt taget ha ett mindre kunskapsmått än en filosofie magister, men vissa andra synpunkter talade till seminarieutbildningens förmån. De hittills utexaminerade lärarin- norna hade väl fyllt sin plats. Utbildningen vid seminariet toge redan från början sikte på målet att meddela kunskap inom skolan och lämnade de unga en väl behövlig ledning i studierna. Den tidsvinst, som seminarievägen fort- farande skulle innebära, berodde mycket på koncentrationen till det för lärar- verksamheten väsentliga och på den ledning av studierna, som med det begrän- sade elevantalet bleve möjlig. Under hela sin studietid stode seminariets elever i kontakt med en skolas liv. Den universitetsutbildade komme visserligen med goda kunskaper men oförberedd på sin speciella uppgift till den praktiska ut- bildning, provåret skänkte. Seminariets inträdesprövningar garanterade Också, att endast de mest studiebegåvade mottoges. På grund av den akademiska utbildningens företräde i teoretiskt hänseende kunde man emellertid ej ställa fordran på samma kompetens och samma lönevillkor för den seminarieutbildade som för den akademiskt utbildade. Kollegiet förordar därför bibehållande av den nuvarande ämneslärarinnebefattningen såsom i lönehänseende likställd med den av kommissionen föreslagna seminarieutbildade adjunkten. Avgångsbetyg från seminariet borde medföra kompetens till sådan befattning med rätt att undervisa på realskolans och flickskolans alla stadier. Kollegiet uttalar sig vidare för att ett övningsämne blir obligatoriskt för varje elev under seminarie- tiden. Därjämte förutsättes också, att vid seminariet utexaminerade elever beredes möjlighet att genom fortsatta studier förvärva full adjunktskompetens. Utan vidare borde rätt att inskrivas och avlägga examen vid universitet bevil- jas dem, varjämte den från seminariet utexaminerade också borde på visst sätt få tillgodoräkna sig sin föregående utbildning (befrielse från provår och kurs i psykologi och pedagogikens historia 0. s. v.). — I denna riktning uttalar sig bl. a. också kollegiet vid högre allmänna läroverket i Sundsvall. Flicksko- lornas lärarinnetjänster, yttrar kollegiet, borde på grund av den lägre kompe- tens, som för dessa skolor visat sig vara tillräcklig, icke förvandlas till adjunk- turer. utan lärarinnorna vid de statliga flickskolorna erhålla samma ställning som de nuvarande statssamskolornas ämneslärarinnor. '

Styrelsen för Anna Sandströms högre lärarinneseminarium i Stockholm an— sluter sig också till kommissionens förslag, att den högre seminarieutbildnin- gen skulle bibehållas som en linje för lärarutbildningen, men anser, att semi- narierna borde få behålla sin karaktär av läroverk uteslutande för kvinnor,. och att utbildningstiden icke skulle utsträckas utöver tre år. Ett intimt sam- band, säger kollegiet, hade alltid bestått mellan flickskolan och de högre lära- rinneseminarierna. Skulle endast den akademiska lärarutbildningen finnas, komme detta enligt styrelsens mening utan tvivel att medföra en stark ström- ning av flickskolans elever till gymnasiet, till skada för de unga flickornas utbildning och uppfostran. Om seminarieutbildningen visserligen helt natur- ligt icke kunde tävla med den akademiska varken i fråga om teoretiskt kun—

skapsomfång eller vetenskaplig läggning, ägde den dock obestridligen vissa kompenserande företräden —— kunskapsfordringarna anpassades efter skolun- dervisningens behov och anspråk. Jämsides med de egna studierna finge semi- _ narieeleverna lära sig att i och för sina övningslektioner anpassa de ökade kunskaperna efter olika skolstadiers behov. Av stor psykologisk betydelse vore också, att seminarieeleverna under hela studietiden komme i levande kontakt med barnen och det dagliga arbetet i skolan. En annan fördelaktig sida av seminarielivet vore även den nära beröringen mellan lärare och elever. Enligt kommissionens mening skulle i framtiden endast ett, det statliga högre lärarinne— seminariet, existera. Det kunde emellertid icke anses lyckligt, att en läro- verkstyp representerades av en ensamstående anstalt. Därigenom skulle de seminarieutbildade lärarinnorna, såsom varande endast ett fåtal, få karaktären av undantagsföreteelser. Ej heller skulle det stora behovet av sådana lära- rinnor kunna fyllas genom ett enda seminarium. Styrelsen betonar, att det icke vore någon oformlighet, att enskilda seminarier utbildade lärare för sta- tens skolor. Sedan länge funnes två enskilda folkskoleseminarier, som utbil— dade lärarinnor för den offentliga folkskolan. Flera analoga exempel kunde anföras. Inträdesansökningarna till Anna Sandströms seminarium överstego- förlidet år betydligt det elevantal, som kunde mottagas. Ett gott bevis för att de privata seminarierna åtnjöte allmänhetens förtroende vore ock, att de trots de ganska dryga terminsavgifterna kunnat hålla sig uppe vid sidan av det av- giftsfria. statliga seminariet. Styrelsen ville icke bestrida, att seminariekur- serna åt något håll torde behöva utvidgas för att i sitt slag i kompetensvärde erbjuda en motsvarighet till filosofisk ämbetsexamen. Den form av arbete, som bcdreves vid seminariet, borde dock icke utsträckas över längre tid än de hävdvunna tre åren. För ett fortsatt kunskapsförvärv vore universitetets stu— diesätt utan tvivel naturligare, mera utvecklingsfrämjande och i alla avseen— den mera tilltalande. En under ett fjärde seminarieår fortsatt teoretisk under- visning, som i stort sett komme att bli en parallell till universitetsutbildningen, vore även av praktiska grunder icke lämplig, då samma studieresultat som vid universitetet dock svårligen vid seminariet torde kunna uppnås. Svårigheterna framträdde särskilt i fråga om de naturvetenskapliga ämnena. Om utbildnin- gen i dessa ämnen skulle kunna fylla sitt ändamål, erfordrades dyrbara labo- ratorier och samlingar, mer eller mindre jämförliga med den utrustning, som visat sig behövlig för motsvarande undervisning vid universitetet. Den före— slagna ombildningen av seminariet skulle korteligen leda till en dubblering av undervisningen fram till filosofisk ämbetsexamen, en anordning, som före- fölle fullständigt onödig och som även skulle medföra betänkliga ekonomiska konsekvenser. Den utökning av den 3-åriga seminarieutbildningen, som kunde anses önskvärd eller nödvändig, borde därför med större fördel kunna vinnas genom studier vid universitetet. Ett oeftergivligt villkor för denna väg till fortbildning vore emellertid, att från högre lärarinneseminarier utexaminerade lärarinnor erhölle rätt att även utan föregående studentexamen få avlägga exa- men vid universitet och högskolor. Styrelsen betonade vidare önskvärdheten av att det 3—åriga seminariet hölles uppe på en så hög intelligens- och bildnings- nivå som möjligt, och ville därför icke motsätta sig en viss höjning av inträdes- fordringarna. Den utökning av kunskapsfordringarna, som eventuellt erford- rades. borde emellertid inrymmas i flickskolans kurser. Ingen lucka finge förefinnas mellan vad fullständigt avgångsbetyg från flickskola av högsta typ gåve och vad seminariet som inträdesvillkor i fråga om betyget fordrade.

Såsom nämnts, avstyrka emellertid flertalet myndigheter förslaget om vin— nande a_v kompetens för lärarbefattning vid de blivande statsläroverken genom seminarieutbildning. I många fall ifrågasättes. huruvida ett högre lärarinne— seminarium framdeles över huvud taget har någon uppgift att fylla, medan

från andra håll framhålles, att ett i enlighet med kommissionens förslag om- bildat seminarium vore av behovet påkallat för utbildande av lärarinnor vid .vissa av de tilltänkta flickskolorna. Jämföras högre lärarinneseminaricts stu— diekurser i de olika ämnena med de för filosofisk ämbetsexamen stadgade, fin— ner man, yttrar lärarrådet vid Stockholms högskola, att de ej i något ämne kunna jämställas. I särskild grad faller detta i ögonen beträffande de natur— vetenskapliga ämnena, och ett ytterligare tilläggsår skulle icke vara tillräck— ligt för att bringa seminaristernas kunskaper upp till filosofisk ämbetsexamens nivå. De 1 1/2 år, varmed universitetsstudierna överskjuta seminariestudierna, medföra icke blott möjligheter till studier av vidgad omfattning, utan framför allt ökad vetenskaplig mognad. Ett rent vetenskapligt omdöme kan sällan uppstå annat än genom närmare kontakt med utövandet av vetenskaplig forsk— ning, oeh en sådan kontakt med vetenskapen kan ett seminarium icke skapa. —- Helt avvisa-nde ställer sig också filosofiska fakulteten i Uppsala. Vad den ifrågasatta adjunktsutbildningen vid ett omorganisera-t seminarium beträffar. säger fakulteten, vore det icke värt att spilla många ord på detta uppslag. En oförvillad, saklig syn på dessa frågor förbjuder varje tanke på att de _mera skolmässigt bedrivna studierna vid en läroanstalt, som icke ens kräver studentexamen för inträde, och vars lärare visserligen kunna vara högt för— tjänta men likväl varken tillsättas uteslutande från synpunktenav vetenskap— lig förtjänst och ej heller nödvändigtvis äro vetenskapligt verksamma, skulle vara att jämställa med universitetsstudier. Till alla övriga svagheter i den föreslagna enhetsskolans organisation skulle sålunda komma, att den arbetade med en väsentligen mycket sämre utbildad lärarkår på nederstadiet, som tvärt— om genom realskolans avskärning nedåt kräver en vida bättre utrustad perso- nal än nu. —— Seminarievägen måste bli mindervärdig, yttrar kollegiet vid högre allmänna läroverket i. Gävle, särskilt om man tar hänsyn till de ökade krav, som komma att ställaspå lärarna i den blivande statsskolan. Den nu— varande adjunktskompetensen finge ej sänkas, och fråga vore, om lärarinne— eeminariet i den blivande skolorganisationen hade någon uppgift att fylla. Kvinnans rätt till lärarbefattningar borde åtföljas av skyldighet att förvärva. samma utbildning, som vore stadgad för männen. Bäst vore, om blott. en adjunktskompetens, den nuvarande, legaliserades. —— På denna ståndpunkt stäl- ler sig också bl. a. akademiskt bildade kvinnors förening, vars yttrande utmyn— nar i att högre lärarinneseminariet med statens normalskola för flickor borde ombildas till ett kvinnligt gymnasium och provårsläroverk. På samma sätt uttalar Slg också en stark minoritet vid högre lärarinne.seminariet. Med den nya organisationens genomförande, framhåller kollegiet vid samskolan 7' Filipstad, försvinner varje anledning att för lärarkompetens på realskolans stadium fordra något annat och mindre än filosofisk ämbetsexamen och provår. Ett faktum vore, att universitetsutbildningen erbjöde många av kommissionen icke tillräckligt beaktade fördelar framför varje form av seminarieutbildning, och enligt kollegiets mening kunde också många slitningar förväntas uppstår. mellan de två grupperna olika utbildade lärare. Bandet mellan läroverken och den vetenskapliga kulturen måste göras starkt, och kollegiet ville särskilt betona vikten av att denna kultur finge så många representanter som möj— ligt ute i landet, och att de läroanstalter. som skulle främja en gagnelig ståndscirkulation, hade så många anknytningspunkter som möjligt till lan- dets vetenskapliga odling. Kollegierna vid Dctthowska skolan och Nya ele- mentarskolan för flickor i Stockholm uttala sig för en enhetlig adjunktskom- petens, nämligen den nuvarande akademiska, vid realskolestadiet av alla sta— tens skolor. Samma ståndpunkt intages även av kollegiet vid W'hitlockska samskolan i. Stockholm, som anser, att den ifrågasatta dualismen i ut- bildningen av lärare med adjunktskompetens skulle bliva i flera avseenden

mycket olämplig. — Flickornas lärare böra hava samma utbildning som gos- sarnas, yttrar kollegiet vid folkskoleseminariet i Luleå. All lärarutbildning borde därför enligt kollegiets mening förläggas till universiteten och den sär— skilda lärarinneexmnen från högre lärarinneseminariet avskaffas. Förslaget om att examen vid hög1e lårarinneseminariet skulle medföra kompetens till adjunktsbefattning vid realskola, avsty rkes även av kollegierna vid folkskole- seminarierna i Skara., Kalmar, Karlstad och Luleå. — Den ifrågasatta semi- narievägen vore onödig, yttrar kollegiet vid kommunala mellanskolan i An- tlcrslör, då akademiskt utbildade läraraspiranter finnas att tillgå. —— Semi- nariet hade varit ovärderligt för alla de unga kvinnor som önskat utbilda sig till lärarinnor vid flickskola men på grund av rådande svårigheter för avläg— gande av studentexamen ej kunnat gå. den akademiska vägen, framhåller 1 sitt yttrande kollegiet vid Södermalms högre läroanstalt för flickor. Framdeles syntes emellertid en adjunktsutbildning vid seminariet ej vara av behovet på— kallad i all synnerhet som studieresultatet även vid ett ombildat seminarium rj kunde bli fullt likvärdigt med det, som vunnes vid universitetet. Den olik- ställighet mellan seminarieutbildade och universitetsutbildade adjunkter, vilken måste bliva följden, kunde ej heller vara ägnad att bidraga till ett harmoniskt samarbete vid läroverken. Kollegiet ville =därför ansluta sig till Stockholms- kretsens av flick- och samskoleföreningen uttalande, att seminariet och nor- malskolan efter ombildning till en fullständig flickskola med förberedande klas- ser. realskola och gymnasium skulle bliva ett synnerligen gott provårsläro- verk, där det gamla seminariets bästa traditioner kunde göras fruktbärande för blivande lärarinnor på skolans alla stadier. I detta uttalande instämmer en minoritet av centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen, som särskilt understryker, att den föreslagna olikheten i tjänste- och lönehänseende mellan seminarie- Och akademiskt utbildade lärare, vilken vore ofrånkomlig, skulle skapa ett onödigt irritationsmoment inom lärarkåren. Ofrånkomligt vore också, att plats bereddes manliga lärjungar i seminariet, varigenom för många en länge åtrådd genväg öppnades att förbi studentexamen uppnå adjunktskompe— tens, på samma gång seminariet skulle förlora den särprägel, som anföres som det främsta skälet för dess bibehållande. Det framtida upprätthållandet av två utbildningsvägar till samma statssyssla skulle också vara förbundet med avsevärda kostnader. som knappast motiverades av vinsten med en sådan anord- ning. —— Dessa synpunkter understrykas även av kollegiet vid Djursholms .a-an'zskola, vars yttrande utmynnar i att högre lärarinneseminariet såsom lärar- utbildningsanstalt icke borde inordnas i den nya skolorganisationen, utan om- bildas till provårsläroverk med fullständig flickskola med förberedande klasser, realskola och gymnasium. Den, som icke äger förmåga att inhämta erfor- derliga kunskaper på det mera fria och självständiga sätt, på vilket universi- tetsstudierna bedrivas vore, yttrar kollegiet vid Västanfors kommunala mel- lanskola, icke lämplig som lärare vid statsläroverk. — Att tillerkänna en från högre lärarinneseminariet efter 3- eller 4-årig lärotid utgången elev samma behörighet och kompetens som den, som efter avlagd studentexamen idkat fleråriga akademiska studier och genomgått provår, skulle, framhåller folk— skolinspektören A. T. ll'ahlström, innebära en orättvisa mot den akademiskt utbildade och vittna om ett underkännande av de akademiska studiernas bety- delse för lärarutbildningen. Inom intresserade kretsar hade diskuterats frågan om från högre lärarinneseminariet utgångna elevers rätt till inträde vid univer- sitet. Nu ifrågasattes, att dylika elever, låt vara med något vidgad under- visningskurs, skulle i behörighets— och löneturshänseende jämställas med dem, som genom årslånga universitetsstudier och genomgånget provår förvärvat sin behörighet. Sådant stämde föga samman med vedertagen åskådning om de akademiska studiernas höga bildningsvärde. Majoriteten av kollegiet vid

Åhlinska skolan i Stockholm anser, att seminarievägen otvivelaktigt skulle bli en genväg och medföra konsekvenser, vilka icke bleve till gagn vare sig för skolan eller för lärarkåren. _ I denna riktning uttala sig också styrelsen och kollegiet vid högre flickskolan i Ystad. I och med tingens nya ordning hade seminariet spelat ut sin roll, och med hänsyn till blivande lärarinnors bästa kunde man icke rösta för dess bibehållande. De, som hädanefter äm- nade slå in på lärarbanan, borde välja den akademiska vägen. — En genom seminarieutbildning vunnen kompetens skulle både till det teoretiska kunskaps- måttet och till den praktiskt-pedagogiska utbildningen bli sämre än den nu- varande adjunktskompetensen, betonar kollegiet vid högre latinlä—roverket i Gö- teborg. Inträdesfordringarna till seminariet vore lägre än för inträde till universitetet och utbildningstiden kortare. Den pedagogiska utbildningen vid seminariet omfattade omkring 80 auskultations- och undervisningstimmar och vid provåret sammanlagt omkring 300 timmar. —— Mot lärarinneseminariets ombildning anför kollegiet vid högre allmänna läroverket i Hälsingborg, att den skulle förrycka seminariets nu lämpligt begränsade verksamhet. Semina— riet skulle bli ett slags lärarhögskola, men icke kunna meddela en undervisning likvärdig med universitetens och ej heller vara i stånd att införa lärjungarna i självständiga studie- och forskningsmetoder. Den praktiskt-pedagogiska ut— bildningen skulle också bli mindre grundlig än läroverkens provårskurs. En— ligt kollegiets mening skulle kombinerandet av ämneslärarutbildningen med utbildning i ett övningsämne innebära ett försvagande av den teoretiska och praktiska utbildningen i läsämnena men giva de seminarieutbildade lärarin- norna .ett skenbart försteg framför vid universitetet utbildade lärare, då de, ehuru genomsnittligt svagare utbildade, skulle anses vara mera användbara vid mindre skolor såsom ersättare för övningslärare. Därjämte kunde man befara, att universiteten skulle berövas många vetenskapligt begåvade alumner, då seminarievägen bleve både billigare och fördelaktigare ur befordringssyn— punkt. Genomgåendet av ett omorganiserat högre lärarinneseminarium skulle icke kunna ersätta den nuvarande utbildningen för adjunktstjänst, framhåller kollegiet vid högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm. Dylik utbildning kunde varken med avseende på självständigt arbete eller praktiskt-pedagogisk verksamhet jämställas med nu gällande krav. I varje fall låge det manliga kynnet icke för seminariestudier. Emellertid kunde det sättas i fråga, 0111 icke ett så organiserat seminarium vore av behovet påkallat för utbildande av bättre kompetenta lärarinnor vid vissa av de föreslagna flickskolorna. Majori— teten av kollegiet vid högre allmänna läroverket i Vänersborg anser, att det med minst en årskurs utvidgade lärarinneseminariet endast borde utbilda lära- rinnor för flickskolor och därmed jämförliga läroanstalter. —— Seminarieutbild- ningen borde liksom hittills, framhåller också kollegiet vid högre allmänna läroverket i Halmstad, allenast omfatta utbildning av lärarinnor, företrädes- vis för de högre flickskolorna. Kollegiet vid norra latinläroverket i Stockholm uttalar sig också för att vid högre lärarinneseminariet endast skulle utbildas lärarinnor för flickskolor. En reservant 'uid Kjellbergska seminariet i Göte- borg framhåller, att allenast under förutsättning av en genomgripande omorga- nisation av seminariet seminarieutbildningen kan bli likvärdig med den nuva— rande adjunktsutbildningen. Inträdesfordringarna måste höjas högst avsevärt och undervisningen få en rent akademisk karaktär, varjämte hela kursen måste göras minst 41årig, troligen ö-årig. Seminarierna skulle därigenom förvandlas till ett slags små universitet, som dock alltid komme att bli sämre utrustade än de verkliga universiteten med avseende på lärarkrafter och vetenskapliga institutioner. Skulle man anse likvärdigheten uppnådd endast därigenom, att den nuvarande seminarieutbildningen förlängdes med ett år. och på grund därav vilja. ge seminariets abiturienter adjunktskompetens, skapades en orättvisa, i

det denna kompetens då av kvinnor kunde förvärvas på två är kortare tid än av män. Dessutom skulle det under sådana förhållanden vara omöjligt att upprätthålla ett rättvist befordringssystem. Seminarierna hävdade säkert bäst sitt existensberättigande, om de nöjde sig med att utbilda lärarinnor för flick- och samskolor. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Nyköping gör gäl- lande, att akademiska studier verka mera befruktande på lärarutbildningen än ett läxmässigt inhämtande av lärostoffet, och att ett helt års ostörd praktisk- pedagogisk träning vore långt mer kvalificerande än seminariets ständigt av- brutna eller ock väsentligt kortare pedagogiska utbildning. Alldeles särskilt avstyrker kollegiet förslaget om seminariets öppnande för män, närmast folk- skollärare. Enligt kollegiets mening borde likvärdiga kvalifikationer krävas för samma befattningar, och det kunde icke vara med rätt och billighet över- ensstämmande, att de, som på den längre och dyrare normala vägen förvärvat vederbörlig kompetens, skulle bli utsatta för en ofta ojämn konkurrens med i såväl teoretiskt som praktiskt avseende svagare utbildade lärare. Detta vore från rekryteringssynpunkt icke nödvändigt och från undervisningens synpunkt betänkligt. Rättvisligen bör, säger kollegiet vid kommunala mellanskolan i Hedemora, av kvinnor och män fordras samma utbildning: universitetsexa— mina och genomgången provårskurs. I samma riktning uttalar sig flertalet av de kommunala mellanskolorna. Kollegiet vid kommunala mellan— skolan i Sundbyberg anser sig böra särskilt understryka de olägenheter, som varit förbundna med förekomsten av både formellt och reellt olika kompetens hos lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna. Dessa tyvärr nu existe- rande förhållanden, säger kollegiet, som icke varit möjliga att undvika, men vilkas skyndsamma avveckling vore ett krav, som reste sig oavsett varje an— nan reformering av skolväsendet, utgjorde ett oavvisligt skäl för införandet av en fullt enhetlig kompetens, lika för män och kvinnor, vid de blivande real- skolorna. Självklart vore, att denna kompetens skulle grundas på universitets- »examen och därefter förvärvad pedagogisk erfarenhet. — Fordringarna på lärar- kompetensen böra upprätthållas, och inga konstlade vägar tillgripas, yttrar kollegiet vid kommunala mellanskolan i Säffle. Tillförsäkrarles lärarkåren en mot dess utbildning svarande ekonomisk ställning, skulle säkerligen ingen brist uppstå på fullt kompetenta lärare. _ Den nuvarande adjunktskompeten- sen skulle sänkas, om avgångsbetyg från ett 4-årigt lärarseminarium skulle medföra sådan behörighet, betonar läroverkskollegiet i Ystad. Inträdesford- ringarna ställdes endast i vissa ämnen så högt, att de motsvarade kunskapsford- ringarnai studentexamen., medan utbildningstiden skulle ligga 1 1/2 a 2 år under den nuvarande utbildningstiden för adjunkt. Skulle seminariet öppnas även för män —— vilket vore nödvändigt, om man icke på. ett obehörigt sätt ville gynna kvinnorna vore att befara, att denna väg bleve den normala för vinnande av behörighet till adjunktur. Ingen kunde på allvar bestrida universitetsbildningens överlägsenhet över seminarieutbildningen. Särskilt ville kollegiet avstyrka för— slaget att inrätta ämneslärartjänster, av vilkas innehavare skulle fordras kom- petens att undervisa i övningsämnen. Högst betänkligt vore att låta ämnes— lärarinnan under sin seminarietid få utbildning i ett övningsämne, anför också, Andrea Eneroths handarbetslärarinneseminarium. Detta bleve nästan liktydigt med illojal konkurrens med de fackutbildade övningslärarinnorna, på samma gång därigenom undervisningen kvalitativt skulle bli lidande. Kollegiet vid real- skolan i Karlshamn framhåller, att förslaget att lämna tillträde för manliga. lär— jungar till högre lärarinneseminariet icke kunde motiveras med sakliga skäl, så- som brist på lärarkrafter eller behov av nya kompetensbestämmelser. —— Man hade svårt att förstå, yttrar kollegiet vid högre latinläroverket i Göteborg, vilket rent sakligt behov som föreligger för att genom särskilda åtgärder sörja för folk- skollärarnas fortbildning, i vad den avser vinnande av adjunktskompetens till

lärarbefattning i andra skolformer, för vilka andra. kompetensfordringar gälla.. Det funnes ingalunda något överflöd på folkskollärare, och det vore därför orimligt, om ytterligare kostnader skulle nedläggas för beredande av möjlighet för folkskollärare att erhålla lärarbefattningar vid läroanstalter, där behovet av lärare med vederbörlig kompetens vore tillgodosett. _ På samma sätt uttalar sig även kollegiet vid högre flickskolan i Linköping, som gör gällande, att det vore obefogat, att staten vidtoge åtgärder för underlättande av folkskollä— rares utbildning till adjunkter, då folkskolan redan förut hade många vakanser. För behörighet till rektorat och adjunktur vid realskola, yttrar kollegiet vid realskolan i Landskrona, bör fordras akademisk examen och provår. Redan av detta skäl vore förslaget att göra högre lärarinncseminariet till utbildnings- anstalt även för manliga lärare förfelat. Kollegiet avstyrker också den ifråga- satta kombinationen i samma befattning av alldeles heterogena ämnen såsom läsämnen och övningsämnen. De kommunala mellanskolornas lärarförening ifrågasätter lämpligheten av att de blivande lärarna erhålla praktisk—pedago- gisk utbildning, innan deras teoretiska utbildning avslutats, ävensom det berätti- gade i det. företräde, kommissionen i vissa avseenden tillerkänner seminarie- utbildningen. Rättvisan fordrade, att denna genväg — med besparing av tid: och kostnader — upplåtes även för manliga lärare och icke endast bleve ett privilegium för kvinnor. Förslaget, att seminarieelever skulle erhålla obliga- torisk undervisning i ett eller flera övningsämnen och därpå erhålla kompetens som övningslärare, innebure en orättvisa. mot särskilt utbildade övningslärare. Därigenom skulle vid platstillsättning de seminarieutbildade gynnas framför andra lärare. Föreningen framhåller vidare, att kostnaderna för den längre aka.— demiska utbildningen icke uppvägdes av ett ålderstillägg. Extralärarföre- ningen understryker i sitt yttrande, att även under förutsättning av en even- tuell skärpning av inträdesfordringarna till seminariet upp till studentexamens nivå i vissa ämnen samt en utökning av seminarieutbildningen med ett år utbild— ningen vid seminariet måste bliva avgjort underlägsen den vid universitetet och under provåret förvärvade. Ur alla synpunkter riktigast vore, att avgångsbetyg från det omorganiserade seminariet endast medförde kompetens för anställning vid de av kommissionen föreslagna flickskolorna. I överensstämmelse härmed avstyrker föreningen seminariets öppnande även för män. Detta förslag syntes hava tillkommit för att bereda möjlighet för folkskollärare att förvärva ad- junktskompetens. men långt bättre vore, om frågan om dessa befattningshavares rätt att vinna tillträde till universiteten löstes. Föreningen påpekar emellertid, att kravet på genomgående av provår icke finge eftergivas _för dessa universitets- utbildade folkskollärare. Kommissionen fordrade, att alla lärare i den högre- skolan skulle ha kännedom om folkskolans arbetssätt. Ännu nödvändigare måste det vara att ha fått praktisk lärarutbildning å det skolstadium, där man skulle undervisa. Kraftigt ansåge sig föreningen böra framhålla, att dis— pensförfarandet endast i rena undantagsfall borde ifrågakomma. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Uppsala avstyrker det ifrågasatta systemet av behörighetsförklaringar och dispenser för ernående av lärarkompetens, Kom- petensfordringarna borde avfattas klart och tydligt och lämna betryggande- garantier för erforderlig utbildning hos de olika lärarkategorierna. särskilt som ökade krav skulle ställas på lärarna i den blivande läroverksorganisationen. —— Starka betänkligheter mot förslaget, att lärare, som genomgått högre lära- rinneseminariet, och att folkskollärare under vissa villkor i befordringsväg- skulle likställas med akademiskt utbildade lärare med provår, uttalas också av lärotver'kskollegiet i Visby. Ett sådant system av dispenser, yttrar kollegiet, skulle medföra godtycklighet vid befordringar och en sänkning av lärarkårens kompetens. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Ystad ville särskilt betona vikten av att garantier meddelades för att den föreslagna vidsträckta.

dispensrätten ej skulle användas så, att den medförde en sänkning av lärarkårens kompetens och anseende, och att således ej för stort utrymme gåves åt rent subjektiva värdesättningar. Domkapitlet i Linköping yrkar ivrigt på att be- stämda examina fastställas som fordringar till de olika lärarbefattningarna vid realskola och gymnasium. Kommissionens alltför tänjbara normer finge icke läggas till grund för lårarbefordran. — Ett system med ständiga dispenser, framhåller domkapitlet i Visby, skulle medföra en upprörande godtycklighet vid befordringar, och den lättvindighet, med vilken dessa dispenserade lärare skulle hinna fram till adjunktskompetens, skulle utan tvivel i hög grad för- svåra för realskolorna att förvärva akademiskt utbildade lärare, något som måste innebära en betänklig sänkning av lärarkårens bildningsnivå. I stället för att sänka nu stadgade behörighetsprov borde, framhåller kollegiet vid högre realläroverket i Göteborg, tillträdet till universitetsstudier underlättas såväl för de från högre lärarinneseminarier utexaminerade lärarinnorna som för folkskollärare. De förra, säger kollegiet, kunde befrias helt, de senare från vissa ämnen i studentexamen. — Lärarna vid realskolorna och gymnasierna-, be- tonar kollegiet vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm, böra erhålla sin utbildning vid universitetet. Även folkskollärarnas fortsatta ut- bildning borde förläggas dit. Kollegiet vid folkskoleseminariet ?) Stockholm framhåller, att adjunktskompetensen icke i något avseende finge göras svagare än nu, och avstyrker med hänsyn därtill förslaget om för— värvande av adjunktsbehörighet medelst genomgående av seminarium. I stället borde tillfälle beredas även för icke studenter att efter vissa föreskrivna prov i ämnen, som skulle bestämmas med hänsyn till de olika ämnes— kombinationerna i filosofisk ämbetsexamen och teologie kandidatexamen, få inskrivas vid universitetet för avläggande av examen i den ämnesgrupp, vartill den förberedande examen berättigade. — Frågan om villkoren för folkskollä- rarnas tillträde till universitet och högskolor, yttrar kollegiet vid folkskolesemi- nariet i Luleå., bör upptagas till fullständig utredning. —— I denna riktning går också uttalandet från Göteborgs högskolas lärarråd. Rent principiellt är det synnerligen tvivelaktigt, heter det, huruvida en anordning med seminarie- utbildning för blivande läroverkslärare är att tillråda, och om icke framdeles nu rådande dualism i utbildningen snarare bör avvecklas än utvecklas. Att öppna seminariet även för unga män, som genomgått folkskoleseminarium, och sammanföra dem med elever med helt och hållet olika utbildning, synes olämpligt och hela förslaget redan av denna anledning oantagligt. Bättre vore att för folkskollärare underlätta möjligheterna att vinna inträde och idka studier vid universitetet. Detta kunde lämpligen ske genom en partiell student— examen i vanlig ordning i de ämnen, där deras föregående utbildning vore otillräcklig (närmast de främmande språken). Rörande elever från högre lärarinneseminariet torde även en sådan anordning kunna finnas, att dispenser inskränkas till rent exceptionella fall. Professorn vid samma högskola G. A. Jcederholm anser, att behovet av en högre utbildningsanstalt av vetenskaplig typ för folkskolans lärare vore synnerligt stort. Förslaget att anordna högre lärarinneseminariet som högre bildningsanstalt för folkskollärare kunde emel- lertid icke leda till målet. Stockholms högskolas lärarråd erinrar om att hög- skolan i en del fall lämnat tillträde åt studerande, som ej avlagt studentexamen, samt framhåller, att erfarenheterna därav varit tillfredsställande. F ilaso— fiska fakulteten i Uppsala, som också ställer sig avvisande mot förslaget om förvärvande av adjunktskompetens genom seminariestudier, betonar, att det varit långt angelägnare att diskutera. den viktiga och svåra frågan, i vad mån de från seminariet utexaminerade lärarinnorna kunna anses kompetenta att i den projekterade realskolan giva en nöjaktig undervisning. Givetvis, yttrar fakul- teten vidare, måste fakulteten även på det bestämdaste avråda från kommissio—

nens förslag att genom dispens till och med från kommissionens blygsamma krav på seminarieutbildning kreera adjunkter av personer, som »efter avlagd folkskollärarexamen bedrivit fortsatta studier och verkat som lärare på ifråga- varande stadium». Här föreligga icke garantier av något slag för vederbörandes kompetens att undervisa i den högre skolan. Folkskolinspektören J. E. Björk- man, Borås, uttalar starka betänkligheter mot den ifrågasatta möjligheten för lärare att utan formell kompetens genom dispens erhålla behörighet för anställning vid statsläroverk ävensom mot förslaget om rätt för manliga lärare att vinna sådan behörighet genom utbildning vid ett omorganiserat lärarinne- seminarium. Fordringarna i fråga om lärarnas reella och formella kompetens få icke sänkas, framhåller folkskolinspektören J. Linnman, Visby; då först vore den verkliga kulturfaran för handen. Beträffande förslaget, att folk— skollärare genom dispens skulle vinna befordran, uttalar Linnman önskemålet, att en sådan befordringsväg icke göres för bred, då det vore alltför små garantier för att de verkliga förmågorna skulle komma fram. Kravet om rätt för folkskollärare att vinna tillträde till universitetet avvisas bestämt. Sådan lärare sådan skola. Folkskollärarutbildningen, yttrar Sveriges folkskol— lärm'föw'cn'ing, bör inordnas i den allmänna skolorganisationen med inriktning mot den slutliga fackutbildningens förläggande till universitetet. — Den dualism, som råder inom landets lärarkår mellan de universitetsutbildade och de seminariebildade, vore, betonar folkskolinspektören. A. Neander, till skada för undervisningsväsendet. Seminarierna borde för den skull ombildas till peda- gogiska faokgymnasier, då därigenom även folkskollärarkårens krav på tillträde till universiteten kunde bliva tillgodosedda utan åsidosättande av dessas fordran på nödiga förkunskaper. _ I denna riktning uttalar sig också kollegiet v1d Västanfors kommunala mellanskola. Hellre än att öppna lärarinneseminariet för folkskollärares fortsatta utbildning, säger kollegiet, borde folkskolans lärare få tillträde till univeristetet. För sådant ändamål föreslår kollegiet en del treåriga seminarielinjer med betydligt utvidgade språkkurser och byggande på realexamen. F olkskolinspektörcn L. Hofstedt delar icke heller kommissio- nens mening, då den framhåller, att genom den föreslagna omorganisationen av högre lärarinneseminariet en lämplig väg skulle beredas folkskollärare att er- hålla utbildning för anställning som lärare vid realskola. I betraktande av den genomgripande omläggning i avseende på såväl seminarielärarnas kompetens som lärokursernas läggning och omfattning, vilken folkskoleseminarierna under de sista 10 åren undergått, kunde dessa läroanstalter, utom i vad gällde språkun- dervisningen, jämställas med gymnasierna. Alla skäl talade därför för att folk— skollärare borde medgivas rätt att efter komplettering i de stycken, där så påfordrades, för vidare utbildning bedriva studier vid universitet och hög— skclor. Med hänsyn ej minst till den omständigheten. att till de seminarie- utbildade realskollärarna skulle utgå en lägre avlöning än till de universitets- utbildade, skulle den av kommissionen föreslagna anordningen i verkligheten, till föga gagn för den skola det gällde, uppdela dess lärarkår i grupper av olika kompetens och därmed följande olika ekonomisk Och social ställning.

Läl'al'befattning vid samskola. Beträffande frågan om tillsättning av lärar— befattning vid samskola märkas flera uttalanden mot kommissionens förslag. att vid befordran till sådan tjänst särskild hänsyn skulle tagas till sökandens lämplighet för samundervisning. En dylik befordringsväg, framhåller kollegiet vid högre allmänna läroverket i Luleå, skulle medgiva ett farligt spelrum för ovidkommande hänsyn. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Norrköping ställer sig också avvisande ooh befarar. att en sådan princip skulle lämna fältet Öppet för allt slags godtycke. — Bedömandet av skicklighet. hos sökande av lärarbefattning vid samskola, betonar kollegiet vid realskolan ?" Landskrona, bör

ske utan inblandning av vanskliga subjektiva hänsyn. Läroverkskollegiet i Arboga vill särskilt understryka vikten av att vid samläroverk visst minimi- antal av lärarna måtte vara manliga och viss minimiantal kvinnliga, medan styrelsen och kollegiet vid högre flickskolan i Söderhamn anse, att antalet kvinnliga lärare i statssamskolan borde beräknas till minst hälften av hela lärarpersonalen, i anseende till såväl den sannolika proportionen mellan kvinn- liga och manliga lärjungar som ock till den förefintliga mängden av kvinnliga lärare ooh till kvinnans naturliga förutsättningar och ådagalagda kvalifikationer för lärarkallet. En del kollegier uttala därjämte som sin mening, att rektors- befattning vid samskola borde besättas endast med manliga innehavare.

Lärarbefattning vid provårsläroverk. Kollegiet vid högre realläroverket i Göteborg önskar särskilt framhålla betydelsen av att provårsläroverken erhålla de med hänsyn till kunskaper och skicklighet bäst kvalificerade lärarkrafter, som stå att få. Den säkraste utvägen att förverkliga detta utomordentligt viktiga önskemål, säger kollegiet, vore en väsentlig förbättring av löneförmå- nerna för lärarpersonalen vid sådana läroanstalter. Undervisningsskickligheten och de pedagogiska insikterna borde givetvis vara de utslagsgivande beford- ringsgrunderna och lärartjänsterna där göras till verkliga honnörsbefattningar. Därigenom skulle skapas en för alla. läroverkslärare — oberoende av högre eller lägre examina och dylikt —— tillgänglig befordringsinstans. på samma gång som en sådan befordringsmöjlighet skulle innebära en verklig stimulans till ökat nit, stegrad arbetsintensitet och undervisningsskicklighet samt lända hela läroverksundervisningen till båtnad. —— Förslaget, att till lärartjänster vid provårsläroverk skulle kunna kallas framstående lärare, vore värt beaktande, yttrar också kollegiet vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm.

Provårsutbildningen. I fråga om provårsutbildningen avstyrker kollegiet vid högre allmänna läroverket i Norrköping den tilltänkta auskulteringen i folk- skolans olika klasser, då enligt kollegiets mening utbildningen icke borde splitt- ras på områden eller kurser, som ej vore betingade av dess ändamål. —— En lagstadgad uppdelning av provåret på läroverk och folkskoleseminarium, anför kollegiet vid norra latinläroverket i Stockholm, skulle för många leda till för- .därvhg splittring och enerverande mångsyssleri. Även kollegiet vid realskolan ?" Landskrona ställer sig avvisande och anser, att en uppdelning av provåret på olika läroanstalter vore skadlig för lärarutbildningen. Styrelsen för Motala kommunala gymnasium gör gällande, att den av kommissionen föreslagna kur- sen i 133'ovåret rörande folkskolans organisation, undervisningsplan och metoder vore av sekundär betydelse. jämfört med en grundlig kurs i undervisningsplaner och viktigare gällande författningar vid den form av läroverk, vid vilka lärar— kandidat-en efter fullgjorda prov komme att undervisa. Vad som i den vägen nu meddelas under provåret. vore alldeles otillräckligt. Okunnigheten i detta iiänSeende vore synnerligen stor bland den nuvarande lärarkåren.

KAP. XV.

Lokalstyrelse.

Kommissionen har framlagt förslag om att såväl real- och flickskolorna som ock gymnasierna och lyceerna skulle ställas under inseende av en lokal sty- relse med ej allt/ör begränsad befogenhet. Härigenom skulle enligt kommissio- nens mening >>jämväl utsikt vinnas att kunna draga fördel av och till lärover- ken fastare knyta det intresse för skolan och dess verksamhet, som kan för- väntas vara tillfinnandes hos föräldrar och målsmän inom olika samhällslager, och såmedelst åvägabringas en livligare förbindelse mellan hem och skola, än som för närvarande förefinnes vid de allmänna läroverken».

Denna fråga, som beröres i över 250 yttranden, upptages till behandling spe- ciellt av kollegierna vid de allmänna läroverken, högre flickskolorna och kom- munala mellanskolorna.

Endast 5 myndigheter förklara sig intet hava att erinra mot kommissionens. förslag. Ytterligare några myndigheter anse visserligen, i likhet med kommis- sionen, att de föreslagna lokalstyrelserna skulle kunna vara till gagn såsom representerande vederbörande kommuns allmänna intresse av skolans verksam— het och ekonomiska skötsel ävensom förbindelsen mellan skolan och lärjungar- nas föräldrar, men vilja icke tillerkänna styrelsen så vidsträckta befogenheter, som kommissionen föreslagit.

_Ett 20—tal myndigheter, till största delen allmänna läroverk och flickskolor, avstyrka förslaget helt och hållet. Förslaget är onödigt, då något verkligt be- hov av lokalstyrelse icke gjort sig gällande, framhåller Extralärarföreningen, och liknande uttalanden göras av en del kollegier. Kollegiet vid realskolan i Landskrona anser, att förslaget om lokalstyrelse med ej alltför begränsad be— fogenhet icke torde hava framkallats av något vid läroverken känt behov av dylik styrelse ett behov av denna art har. såvitt kollegiet har sig bekant, aldrig gjort sig förnimbart, utan förslaget torde vara en av uniformitetssträvan dikterad kopiering av en vid kommunala mellanskolor och statssamskolor befint- lig nnordning. Kollegiet vid Filipstads samskola avstyrker förslaget, icke så mycket därför, att skolan och lärarkåren därigenom komme att i vidriga fall arbeta under trycket av kommunalpolitiska förvecklingar och kotteriintriger, utan i främsta rummet därför, att skolstyrelserna skulle komma att bliva rena proformainstitutioner, som skulle medföra ökat arbete, framför allt för rek» torerna. _ Liknande uttalande göres av styrelsen för samma skola, som till— lägger: »Det finnes ingen anledning att längre bibehålla och än mindre att yt- terligare utvidga skolstyrelseinstitutionen.»

Andra myndigheter gå än längre och säga som kollegiet vid Eksjö realskola: .»Förslaget är en lika vådlig som onödig nyhet.» Lokalstyrelsen skulle på många sätt ha en störande inverkan på skolan, för vars framgångsrika. verk— samhet lugn och ro äro nödvändiga förutsättningar. '

Kommissionen har genom sitt förslag avsett att åvägabringa »en livligare förbindelse mellan hem och skola, än som för närvarande fölcfinnas vid de all- männa läroverken». Vikten av samarbete mellan skola och hem underst1ykes i många yttranden, men gentemot kommissionen hävdas den åsikten, att de allmänna läroverken ingalunda kunna klaga på. bristande intresse från allmän— hetens, speciellt föräldrarnas, sida och att samarbetet mellan skola och hem hittills kunnat utan svårighet ordnas på ett tillfredsställande sätt. Erfaren— heten har visat, att kommunernas intresse för de allmänna läroverken i de flesta fall icke behöver stimuleras, och å andra sidan har ingen erfarenhet styrkt be— fintlighctcn av större intresse för de läroanstalter, som hittills stått under lokala styrelsers inflytande. De förväntningar, framhåller kollegiet vid Nya elemen— tarskolan för flickor i Stockholm, som man härvidlag hyste vid tillkomsten av statssam skolornas styrelser, tyckas icke hava blivit förverkligade. — Vidare får man ej förbise. påpekar bland andra szdsralls högre allmänna läroverk, att varje slag av föräldraintresse ingalunda är för skolan önskvärt eller gagnelig't.

I över 20 yttranden, till stor del från allmänna läroverk, framhålles, att den föreslagna lokalstyrelsen, i stället för att vara till fördel för samarbetet mellan hem och skola, tvärtom kan skada detsamma. Skara högra allmänna läroverk yttrar härom: »Att på föreslaget sätt ställa läroverken under ett slags kommunalt förmynderskap och att genom inrättandet av en styrelse av ifrågasatt art öppna dörren för oro, strid och konflikter förefaller kollegiet minst sagt oklokt och ägnat att snarare motverka än främja samarbetet mellan samhälle, hem och skola.» Läroverkslärarnas riksförbund framhåller betydel- sen av att samarbete i möjligaste mån äger rum mellan skola och hem, men be- tonar kraftigt vikten av att formerna därför icke stadgemässigt fastställas så, att den intimare förbindelsen mellan skolans värld och yttervärlden, som åstun- das. leder till spänning snarare än samförstånd.

Enligt kommissionen skulle styrelsen söka främja god ordning och gott sam- arbete vid vederbörande läroanstalt genom att söka »utjämna möjligen upp- kommande misshälligheter». Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Häl- singborg skriver härom: >>Långt ifrån att ett ingripande vid möjligen upp- kommande misshälligheter skulle under alla förhallanden vara ägnat att verka utjämnande, ar det tvärtom sannolikt, att det komme att verka tillspetsande på situationen och genom sin publicitet bidraga till att försvara konflikten samt —indraga större eller mindre delar av samhället däri. Sådana konflikter, vilka lyckligtvis ha varit ytterst sällsynta, lösas bäst av en utom och över stående, ansvarig högre myndighet, som kan se objektivt och fullt lidelsefritt på saken och framför allt döma fackmässigt.»

Att den föreslagna lokalstyrelsen enligt de flestas mening skulle skada sam— arbetet mellan skola och hem, står i samband med de vidsträckta befogenheter kommissionen vill tillerkänna styrelsen.

Komissionen har vid regleringen av området för lokalstyrelsens verksamhet tagit till förebild de nu existerande lokalstyrelserna för samskolor, tekniska läroverk och kommunala mellanskolor.

Nu påpekas i ett 10-tal yttranden, ett par därav från kommunala mellansko— lor. att erfarenheterna från de med lokalstyrelse utrustade skolorna ingalunda alltid varit de bästa. Kollegiet vid Landskrona realskola yttrar härom: »Er— farenheter från med lokalstyrelse utrustade skolor ha. givit vid handen, att

tillvaron av sådan styrelse mångenstädes lett till konflikter av föga uppbygg- lig art, till skada för skolarbetets lugna gång.» Liknande uttalande göres av flera andra myndigheter. Kollegiet vid Kristinehamns realskola framhåller: »Klagomålen på många håll över det sätt, varpå de lokala styrelserna vid kom- munala mellanskolorna begagna sin befogenhet, måste verka tillräckligt avskräc- kande, för att ett allmänt läroverks kollegium skulle för just skolans egen skull kunna tillstyrka, det även statsläroverken skulle ställas under ett dylikt lokalt förmynderskap av kanske oftast för pedagogiskt arbetssätt och pedagogiska synpunkter helt främmande kommunal- eller partikoryféer. Det har redan nu från flera håll försports rätt så graverande klagomål över det sätt, varpå- en del styrelser vid de kommunala mellanskolorna begagnat sin befogenhet. Och det är tyvärr alldeles uppenbart, att dessa nya lokalstyrelser, med sin olämpligt brett tillskurna befogenhet och med den okvalificerade sammansätt- ning av dem, som man har all anledning att befara, i många fall också skulle komma att missbruka denna befogenhet på ett sätt. som skulle lända vår högre undervisning till obotlig skada.» Extralärarföreningen, som icke anser, att nå— got verkligt behov av lokalstyrelse förefinnes, framhåller däremot, att »beho- vet av en bättre tingens ordning i flera avseenden gör sig kraftigt gällande. just vad beträffar vissa redan nu verkande lokala skolstyrelser, särskilt de med den största befogenheten utrustade, de vid kommunala mellanskolor och högre folk— skolor. Ett starkt missnöje förefinnes mot dessa styrelsers då och då ådaga- lagda ovederhäftighet, godtycke och maktfullkomlighet.» Föreningen erinrar om de underdåniga framställningar, som i detta avseende gjorts av Skolöver— styrelsen.

Samtidigt framhålles i ett par utlåtanden, att de föreslagna lokalstyrelserna, icke äro jämförliga med de styrelser, som tjänat som förebild för kommissio- nen. »Det är ej», skriver kollegiet vid Kristinehamns realskola, »vare sig lämp- ligt eller ens riktigt att, som kommissionen gör, ställa lokalstyrelserna vid sta- tens samskolor och de kommunala mellanskolorna som förebild för de föreslag- na lokalstyrelserna vid de högre skolorna. Ty dels äro samskolornas styrelser- sammansatta på ett från skolans synpunkt sett mera betryggande sått, då det ansvariga pedagogiska intresset där är väl tillgodosett, gentemot vad som skulle bliva förhållandet med den sammansättning, kommissionen synes vilja giva åt de föreslagna nya styrelserna, dels ha samskolornas styrelser sitt verksamhets- område och sin befogenhet begränsad till huvudsakligen rena förvaltningsupp— gifter, under det att de föreslagna styrelserna skulle bliva lokala överstyrelser, som skulle på ett högst betänkligt sätt ingripa i rena pedagogiska detaljfrågor, samtidigt som den för skolans skötsel nu närmast ansvarige, nämligen rektor, skulle i verkligheten bliva en under styrelsen sorterande expeditionstjänste- man.» _ Samma synpunkt framhålles av kollegiet vid högre allmänna läro- - verket i Hälsingborg, som yttrar: »Rörande statssamskolornas styrelser må. blott framhävas, att dessas befogenhet är vida mer begränsad än de föreslagna nya styrelsernas, och att därför inga bindande bevis för dessa senares lämplig- het kunna hämtas från statssamskolestyrelsernas verksamhet. Vlad slutligen angår de tekniska läroverkens styrelser, äro dessa av så färskt datum, att några bestämda lärdomar ej därifrån kunna vinnas.»

De eventuella lokalstyrelserna böra, framhålla bland andra flera kommunala mellanskolor, till sin sammansättning och sina befogenheter verkligen överens— stämma med vad som nu gäller för styrelserna för de kommunala mellansko- lorna och samskolorna. Skola de i något avseende tillerkännas större befogen- het, bör detta endast vara i fråga om ekonomiska frågor.

Största delen av myndigheterna ställer sig icke absolut avvisande mot kom- missionens förslag i vad det blott avser inrättandet av lokalstyrelser, utan det. är först, när det blir fråga om lokalstyrelsens befogenhet, som förslaget blir

föremål för en synnerligen skarp kritik. Kommissionen anser att lokalsty— relsen skall hava »ej alltför begränsad befogenhet». De my ridigheter, som avgivit yttrande 1 frågan, anse till övervägande delen, att det huvudsakligen är på ett område, som lokalstyrelsen bör ha någon befogenhet: det ekonomiska. I ett 40-tal yttranden medgives dock lokalstyrelsens befogenhet även på det hygieniska området.

Kommissionen utgår från den tanken, att den stora ökningen av de ekonomi— ska bördorna, som dess organisationsförslag medför för kommunerna, måste hos dessa alstra en önskan att också få deltaga i handläggandet av och ansvaret för läroverkens ekonomiska angelägenheter. Det berättigade i dylika krav er- kännes av flera myndigheter, framför allt kommunala mellanskolor. Ett kol- legium yttrar: »Overlämnandet av läroverkens ekonomi åt ett antal med eko- nomiska och praktiska angelägenheter väl förtrogna personer kan bliva läro- verken till gagn.»

Ett par myndigheter anse, att kommunernas medbestämmanderätt i ekono- miska frågor icke behöver medföra inrättandet av lokalstyrelser. De kunna ej godkänna kommissionens skäl för lokalstyrelsens ekonomiska funktion, då inom kommunerna organ härför redan finnas, mot vilka intet funnits att invända från kommissionens sida. Kollegiet vid Ronneby kommunala mellanskola framhåller i likhet med ett par andra myndigheter: »Den medbestämmanderätt i ekonomiska ting, som" samhället med fog kan fordra, torde kunna utövas genom att sam- hället utsåge delegerade att deltaga i överläggningar och beslut i vad som rör inrättningar genom kommunala medel.» Kollegiet vid högre latinläroverket i Göteborg anser, att varje läroverkskommun bör få tämligen fria händer att vid— tagg. de anordningar, som bäst lämpa sig med hänsyn till de lokala förhål- lan ena.

För handläggningen av de ekonomiska frågorna hänvisa omkring 25 myndig- heter, till övervägande delen allmänna läroverk, på en redan befintlig institu- tion: >>delegerade för by,, Ugnadsfondens förvaltning». Denna institution bör på erforderligt sätt ombildas och dess befogenheter utvidgas. Beträffande dele- gerades befogenheter skriver Läroverkslärarnas riksförbund: »Begränsningen av delegerades befogenhet tyckes ge sig själv, om man tar i betraktande. i vil- ken grad läroverkskommunens ekonomiska stöd skall tagas i anspråk för sko- lans räkning. Då skolkommissionen förordar, att kostnaderna för läroverks- byggnad, skolinredning, brandförsäkring, gårds- och gaturenhållning skola helt och utgifterna för uppvärmning, belysning, renhållning av läroverkets lokaler samt avlöning av vaktmästare, maskinist och övrig betjäning skola med stats- bidrag till visst fastställt belopp för undervisningsavdelning påvila kommu- nerna själva, synes den därigenom ha uppdragit en naturlig gräns för en åsyf- tad lokal myndighets verksamhet.»

Högre allmänna läroverket och stadsfullmäktige i Kalmar hänvisa för hand- lägg ning av frågor angående terminsavgifter, om sådana skola bibehållas, till de nu existerande terminsavgiftsnämnderna.

Med hänsyn till att de blivande styrelserna alltsa huvudsakligen komme att syssla med ekonomiska fragor, föreslå några myndigheter, att namnet »lokal- styrelse» utbytes mot >>ekonon1inämnd».

Icke ens inom kommissionen har enighet rått angående de befogenheter, som borde tillerkännas lokalstyrelsen, vilket tagit sig uttryck i den av fem ledamöter avgivna reservationen. Till denna reservation ansluta sig omkring 20 myndigheter, till största delen flickskolor.

Skarpast vänder sig kritiken mot förslaget att giva styrelsen befogenhet att avgiva förslag till tjänstgöringsbetyg för rektor samt att uttala s1g vrd ut—

färdande av tjänstgöringsbetyg åt lärare. Ett 90-tal myndigheter, därav unge- fär 40 kollegier och styrelser vid kommunala mellanskolor samt kommunala mel- lanskolornas rektorsförening, uttala en bestämd protest mot en dylik anordning, först och främst av det skälet, att inga garantier finnas för att styrelseleda— möterna skulle besitta nödig kompetens för ett dylikt uppdrag. Det torde bliva svårt, för att icke säga omöjligt, att på vissa orter finna personer, lämpliga att åtaga sig styrelseledamotens ansvarsfulla och delikata uppgift. Att denna svårighet kommer att göra sig kännbar särskilt i mindre samhällen, är tyd— ligt. >>I lokalstyrelsen», betonar kollegiet vid Hora kommunala mellanskola, >>torde endast i undantagsfall komma att ingå personer, som äga nödiga förut- sättningar för att sakligt bedöma en lärares undervisningsförmåga eller kva- lifikationer i övrigt. Fritt fält skulle mången gång komma att lämnas åt in- tressen och meningar, som böra hållas borta från skolans område, och kritik från icke ansvarigt håll skulle få förekomma». Kollegiet vid Nyköpings högre allmänna läroverk framhåller, att förslaget skulle, tillämpat i praktiken. i all synnerhet när det gäller undervisningen på skolans högre stadier, leda till rena absurditeter, då ett bedömande av en lärares undervisning här måste kräva antingen djupgående fackkunskaper eller åtminstone stor pedagogisk erfarenhet och insikt.

Härtill kommer, såsom kollegiet vid Avesta kommunala mellanskola fram— håller, att lokalstyrelserna växla icke blott vart fjärde år utan ofta däremellan, och på grund därav skulle bedömandet av lärarens tjänstgöring utsättas för varjehanda tillfälligheter.

Stor fara föreligger för att styrelserna skola komma att bliva partipolitiskt betonade, framhålles i omkring 15 yttranden. Härom skriver kollegiet vid Hal singborgs högre allmänna läroverk: »Den risken föreligger alltid, att en så- dan skolstyrelses sammansättning, på. grund av vår tids starka politiska parti- motsättningar, i alltför hög grad bleve bestämd av det för tillfället härskande politiska partiet och således bleve partipolitiskt betonad, varigenom även sko— lan kunde komma att". bli föremål för partipolitiskt tryck.» Kollegiet vid högre realläroverket & Norrmalm i Stockholm framhåller, att en alltefter kommunal- politiska förhållanden varierande sammansättning av Skolstyrelsen lätt kan tänkas utöva en ofördelaktig inverkan på skolans lugna utveckling, eftersom man har skäl att frukta, att besluten inom en så sammansatt styrelse ofta kom- ma att påverkas av politiska och andra skolan ovidkommande synpunkter.

Den nya ordning i fråga om utfärdande av tjänstgöringsbetyg, som kommis- sionen föreslår, avstyrkes i omkring 40 yttranden på grund av den inverkan en sådan anordning skulle hava på rektors och lärares ställning. Denna lokal- styrelsens befogenhet skulle i själva verket innebära intet mindre, än att sty— relserna få i sin hand maktmedel, varigenom den svenska läroverkslärarens sedan århundraden självständiga ställning undergräves. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Hälsingborg yttrar vidare härom: »Rektor bleve, på grund av styrelsens inflytande över tjänstgöringsbetyg för honom, realiter en marionett i dennas hand och skulle ej i vissa avgörande situationer väga upp- träda med tillbörlig fasthet mot allmänhetens eventuella ådagalagda missnöje med skolan, dess lärare och dessundervisning. Aven för den ordinarie och ännu mer för den extra eller vikarierande läraren låge den frestelsen nära till hands att genom undfallenhet för den allmänna meningen inom samhället för— värva sig sympatier med därav härflytande fördelar och förbättrade utsikter till framtida befordran. Den trygghetskänsla, som ligger för den samvetsgran— ne läraren i medvetandet om uppfylld plikt även under vidriga förhållanden. skulle vara borta. Men lugn är för skolarbetets rätta och fruktbärande skötsel en så viktig faktor, att det ej bör uppoffras.» ' _ _

Extralärarföreningen. skriver: »Vitsordandet av en lärares tjänstgörmg ——

utslagsgivande för blivande befordran _ skulle röna inflytande av en oftast föga sakkunnig styrelses rätt att uttala sig vid utfärdandet av tjänstgörings— betyg. Detta, samtidigt som lärarens ställning till allmänheten genom bl. a. den strängare gallringen skulle bli ömtåligare än nu. Mera än nu får sig lä- raren ålagd något av en domares ansvar. En anordning, som ger allmänheten tillfälle till inflytande härvidlag, måste ge läraren en i hög grad ofri ställning. För svaga karaktärer bland lärarna kommer frestelsen att bliva stor att genom popularitetsjäkteri söka skaffa sig bevågenhet från en skolstyrelse, som kan befaras bli allt annat än immun mot dylika strävanden.»

Lärarkårens oberoende av alla kommunala intressen, föräldrahänsyn och för— äl-draintressen har hitintills utgjort en verklig styrka för läroverken, och det skulle vara till stor skada för skolan, om denna skulle gå förlorad.

Extralärarföreningen erinrar om folkskollärarnas ofta framförda önskemål. att skolråden icke skola utdela graderade tjänstgöringsbetyg. Det är också, från skolråden och icke från de styrelser, kommissionen själv anger, som den hämtat förebilden i detta fall. Dessa senare äga icke någon som helst befogen— het i förevarande avseende. .

I stället för den av kommissionen föreslagna ordningen i fråga om utfärdan- de av tjänstgöringsbetyg, hänvisa bland andra ett 10-tal kollegier och styrelser vid kommunala mellanskolor på den nu gällande ordningen vid dessa skolor, vilken fortfarande bör bestå. ' '

Åt lokalstyrelsen skulle enligt kommissionens förslag vidare uppdragas rätt att antaga .vissa lärare (t. ex. e. o. lärare för kortare tid samt timlärare) samt att avgiva yttrande vid tillsättningen av lärare och rektor. Detta förslag av- styrkes på det bestämdaste av ungefär 20 myndigheter, som motivera sin stånd— punkt med huvudsakligen samma skäl, som legat till grund för myndigheternas avvisande av kommissionens förslag i fråga om tjänstgöringsbetyg: Styrelsen skulle oftast sakna kompetens, den skulle ofta bli sammansatt efter politiska grunder, men framför allt understrykes det hot, som skulle riktas mot lärarens självständiga ställning. Önskar Skolöverstyrelsen icke längre förordna e. 0. lärare, så bör, enligt kollegiets vid Luleå folkskoleseminarium mening, denna befogenhet kunna överlämnas till rektor.

Lokalstyrelsen skulle enligt förslaget även erhålla befogenhet att handlägga vissa disciplinära ärenden rörande lärjungarna. Detta förslag avstyrkes be— stämt av inemot 40 myndigheter, huvudsakligen allmänna läroverk och flick- skolor, framför allt med hänsyn till den inverkan en sådan befogenhet skulle hava på. rektors och lärares auktoritet och disciplinen inom skolan. Kommis— sionen har ej angivit, vilka disciplinära ärenden det är fråga om. Härom ytt- rar kollegiet vid högre allmänna läroverket i Hälsingborg: »Man torde ej miss- taga sig, om man uttalar den förmodan, att det här är fråga om särskilt kompli- cerade disciplinära mål, som kräva en alldeles särskild pedagogisk takt, ur- skillning och erfarenhet. Alldeles oavsett», heter det vidare, »att man på. goda grunder kan betvivla en lekmannastyrelses kompetens att riktigt och klokt handlägga och döma i sådana mål, är det att befara, att en sådan bestämmelse skulle få till följd ett lossande av de disciplinära ban-den över huvud, då sty— relsen, influerad av föräldraintresset, utan tvivel skulle anlägga alltför milda synpunkter på även mycket allvarliga förseelser. Att den också skulle under— gräva kollegiets auktoritet utåt som uppfostrande makt och dömande myndighet, då. det väsentliga av dettas domarmakt i avgörande fall bleve detsamma från- taget, är obestridligt. Förslaget innebär i själva verket insättandet av ett oansvarigt föräldraråd vid sidan av och över den ansvariga och av fackmän be— stående myndigheten, som skjutes undan i andra planet. Med skolans min-

skade auktoritet följer ökat antal disciplinära förseelser och därmed ökade an- ledningar till konflikt mellan skola och samhälle.» Dessa synpunkter göras gällande jämväl av flera andra myndigheter. Den nu gällande ordningen i fråga om handläggningen av disciplinära frågor hade fungerat oklanderligt. Det funnes då ingen rimlig anledning att fråntaga fackmannamyndigheten dess makt och lägga densamma i en inkompetent och oansvarig korporations hand.

Lokalstyrelsen bör icke få något inflytande på pedagogiska frågor, anse ett 20-tal myndigheter. »När det gäller pedagogiska frågor», skriver kollegiet vid Nyköpings elementarskola för flickor, »och särskilt arbetets resultat. önskar kollegiet svara inför Skolöverstyrelsen, som det i sådana frågor anser vara enda kompetenta. forum.»

Ett par myndigheter avstyrka bestämt, att lokalstyrelsen skall vara närva— rande vid inträdesprövningen. »Erfarenheten har tydligt visat», yttrar kol— legiet vid Ludvika kommunala mellanskola, »att endast vederbörande lärare böra vara närvarande, då i annat »f all nervositeten hos eleverna påfallande ökas.» En myndighet anser, att på sin höjd en representant av styrelsen kan få när- vara vid prövningen.

Genom den föreslagna lokalstyrelsen skulle, anse flera myndigheter. arbetet vid läroverket ökas, speciellt för rektor. Samtidigt framhålles, att rektors ka— merala uppgifter redan nu äro så stora, att de lägga beslag på en oproportioner— ligt stor del av den tid, rektor med större fördel kunde ägna åt läroverkets peda— gogiska ledning. Arbetet vid läroverket bör snarare förenklas. I sådant syfte föreslår kollegiet vid högre allmänna läroverket i H udi/cavall, att kollegiet inom sig kunde utse en delegation med rätt att tillsammans med rektor besluta i en del smärre ärenden och förbereda de frågor, som skola föredragas vid kol— legium.

För att minska rektors arbete föreslår kollegiet vid högre lat—inlärmverkct i Göteborg, att den nuvarande skrivbiträdesinstitutionen omändras till en kamre- rarbefattning.

Några myndigheter påpeka den egendomliga ställning, som rektor komme att intaga, då han, ehuru en statens tjänsteman, bleve så gott som fullständigt beroende av den lokala styrelsen. Kommissionens förslag innebure i ganska vi-d- sträckt grad ett överflyttande till lokalstyrelsen av de befogenheter, som nu tillkomme rektor och kollegium. Visserligen heter det i betänkandet, att »lokal— styrelsens arbete bör försiggå under lämpligt avpassad samverkan med kolle- giet», men några direktiv för denna samverkan givas ej, varför det vore fara värt, att lokalstyrelserna ofta helt enkelt skulle dispensera kollegierna. Då det icke blivit visat, att rektor och kollegium misskött sin ställning, inne- bure kommissionens förslag ett obefogat misstroende mot lärarkåren. Kommissionens förslag innehölle inga noggrannare bestämmelser om lokal- styrelsens sammansättning, vilket hade varit önskvärt.

Kommissionen anser, att läroanstaltens rektor bör vara självskriven ledamot av styrelsen, och detta understrykes ytterligare i några yttranden. Ett kol- legium anser, att kollegiet är tillräckligt representerat i lokalstyrelsen genom rektor, men i de övriga yttrandena kräves större inflytande för kollegiet. »Åt alla möjliga korporationer», framhåller kollegiet vid högre allmänna läroverket i Hudiksuall, >>har riklig representationsrätt ifrågasatts; endast kollegiet. som jämte rektor torde få anses mest sakkunnigt i de frågor, som falla inom lokal- styrelsens befogenhetsområde, betraktas halvt om halvt som diskvalificerat.» Åt en av kollegiet utsedd representant skulle enligt kommissionens förslag till— försäkras rätt att i överläggningarna deltaga. Kollegiet vid Enköpings real-

skola anser denna bestämmelse erbjuda synnerligen ringa garanti för kolle- giernas inflytande på läroverkens ledning, i synnerhet om kommissionens obe- stämda formulering skall tolkas så, att kollegiernas utsedda representanter i lokalstyrelserna skulle äga rätt allenast att deltaga i styrelsernas överlägg- ningar men ej i besluten, något som ej synes osannolikt, då kollegiernas re— presentanter ej i likhet med rektorerna nämnas som ledamöter av de lokala styrelserna. '

I fråga om ordförandens befogenhet anse kollegiet och styrelsen vid Neder— kalix kommunala mellanskola, att ordföranden bör beklädas med samma befo— genhet, som nu tillkommer inspektor. Ordföranden bör tillsätta-s av Kungl. Maj:t. Samma myndigheter anse, att styrelseledamöterna, utom ordföranden och rektor, som skall vara självskriven, skola väljas av vederbörande kommu- nala organ, varvid hänsyn bör tagas till att föräldraintressena bliva represen- terade, men avstyrka, att vissa styrelseledamöter skulle väljas av en valkorpora- tion bestående av föräldrarna.

KAP. "XVI.

Ekonomiska förhållanden.

Terminsavgifter i allmänhet. I fråga om terminsavgifterna hava samtliga myndigheter, som uttalat sig om kommissionens förslag i förevarande avse.— ende, förordat dessas avskaffande för obemedlade lärjungar, åtminstone vad ifrågavarande avgifter till statsverket, respektive kommun, beträffar. Dock förordas av några lärarkollegier vid allmänna läroverk, att samtliga termins— avgifter måtte bortfalla. Ett tiotal kollegier vid allmänna läroverk anse, att terminsavgifter, åtminstone avgifterna till statsverket, icke vidare borde utgå. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Malmö anför, att ett steg i rätt riktning för ståndscirkulationens befrämjande vore förslaget om terminsav- gifternas borttagande successivt. Den börda, som därigenom avlyftes, vore ej ringa, då sammanlagda beloppet terminsavgifter för en lärjunge under 9-årig skoltid under närvarande förhållanden utgjorde 1,070 kronor. J ämväl då be— frielse medgåves, verkade dessa avgifter tyngande även den medellöse måste för närvarande betala vid ifrågavarande läroverk 40 kronor terminligen (för ett par år sedan 50 kronor). Men ett avskaffande av terminsavgifterna vore en åtgärd, som kunde och borde omedelbart vidtagas och ingalunda be- hövde sammankopplas med en omorganisation av undervisningsväsendet. —— Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Norrköping yttrar, att kollegiet be— träffande de vid läroverken utgående avgifterna vore fullständigt ense med kommissionen, att sådana icke vore förenliga med den demokratiska läggning, vårt skolväsen numera hade. Det funnes, enligt kollegiets mening, icke större skäl för att avkräva läroverkens lärjungar avgifter än t. ex. seminariernas eller folkskolornas. Den ena såväl som den andra läroanstalten vore i första rummet till för att tillgodose ett samhällsintresse, ej endast till den enskildes gagn. Konsekvent fasthållande denna synpunkt, ville kollegiet alltså yrka. att samtliga avgifter, såväl termins- som inskrivningsavgifter, skulle bort- falla. Ett och annat kollegium vid allmänt läroverk förordar bibehållandet av terminsavgiften till skolans kassor, men anser, att avgifterna till staten eller till kommunerna borde bortfalla. Så t. ex. anser kollegiet vid samskolan i Skellefteå, att principen, att alla samhällsmedlemmar, oberoende av sam- hällsställning och ekonomiska villkor, borde ha lika tillfälle till undervisning och uppfostran, ej i nämnvärd grad lede därav, att terminsavgiften till skolans kassor bibehölles, i all synnerhet om avgifterna till staten eller kommunerna borttoges, varemot intet kunde vara att erinra. Om avgifterna till skolans kassor skulle bortfalla och de för skolans skötsel nödiga medlen beviljas av kommunerna, så komme skolan enligt kollegiets mening i ett beroende av kom- munen, som vore i hög grad besvärande och skadligt. _ Kollegiet vid samskolan i Filipstad finner det principiellt riktigast, att staten ensam bestrede alla kost-

nader, som vore förbundna med den offentliga undervisningsverksamheten. I överensstämmelse med denna uppfattning ansåge kollegiet, att samtliga de ut— gifter, som dittills betäckts genom terminsavgifter, borde bekostas genom statsanslag. Därest denna princip ännu icke ansåges mogen för sitt fulla ge- nomförande, ville kollegiet icke motsätta sig, att de av kommissionen föreslag- na ekonomiska åtgärderna i berörda hänseende vidtoges såsom övergångsfor- mer. Kollegiet vid komm-anala mellanskolan 'i Hässleholm anför, att kolle— giet erkände det berättigade i kommissionens förslag, att skolavgifterna skulle borttagas. Med tanke särskilt på att medelklassen, t. ex. en hel del tjänste- män, på grund av sin ställning icke i annat fall skulle kunna befrias från dy- lika avgifter, ville kollegiet på det kraftigaste instämma i förslaget, att alla skolavgifter borttoges, så snart möjlighet därför förefunnes. —— Flera andra kollegier, respektive styrelser vid kommunala mellanskolor, yrka på slo- pande av lärjungarnas terminsavgifter. Av de folkskolestyrelser, som uttalat sig i berörda fråga, har flertalet förordat terminsavgifternas borttagande.

Å andra sidan hava några kollegier vid allmänna läroverk ävensom några kollegier, respektive styrelser vid kommunala mellanskolor, samt kollegiet eller styrelsen vid en och annan av de övriga till den högre skolundervisningen hö- rande läroanstalter uttalat sig för att lärjungar från bemedlade hem fortfaran- de skulle erlägga terminsavgifter. En minoritet av stadsfullmäktige i ett par städer förordar jämväl terminsavgifternas bibehållande. — Kollegiet vid högre allmänna läroverket i, Gävle, som instämmer i kommissionens förslag om bort- tagande av alla avgifter för obemedlade lärjungar, framhåller, att ett allmänt borttagande av skolavgifterna skulle innebära en onödig generositet gentemot de elevers föräldrar. för vilka dessa avgifters erläggande icke utgjorde någon som helst ekonomisk påfrestning. — Kollegiet vid högre realläroverket i Gö- teborg anser, att terminsavgifter till statsverket och läroverkets kassor fort- farande borde utgå, men att behövande lärjunge må kunna befrias jämväl från avgiften till ljus— och vedkassan. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Hudiksvall uttalar sig i princip för kostnadsfri skolgång för samtliga lärjun- gar, på det att läroverken i ifrågavarande avseende må komma i enahanda ställning som övriga läroanstalter inom det allmänna undervisningsväsendet. Då 'det emellertid rörde sig om miljonbelopp, skulle det tillkomma stat och kommun att avgöra, huruvida även bemedlade lärjungar skulle befrias från dem nu åliggande avgifter till läroverkens kassor. —— Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Lund kan icke biträda kommissionens förslag angående terminsavgifternas borttagande, då det ingalunda kunde anses obilligt, att de, som kunde, lämnade någon ersättning för erhållen förmån. Enligt kollegiets åsikt borde terminsavgifterna till läroverket fortfarande erläggas av bemed— lade lärjungar samt de obemedlade befrias från varje avgift. Dock anför folkskolestyrelsen i Kristianstad, att, därest mera omfattande åtgärder än nu vidtoges för beredande av understöd åt synnerligt studiebegåvade och studie- intresserade obemedlade lärjungar samt befrielse från erläggande av avgifter medgåves i större utsträckning än hittills för obemedlade och mindre bemedlade lärjungar, terminsavgifterna säkerligen utan olägenhet skulle kunna bibehål— las, och vid sådant förhållande skulle någon lindring åstadkommas i kommu- nernas kostnader för den nya organisationen. —— Beträffande förslaget om befrielse från erläggande av terminsavgifterna fäster sig en ledamot i kollegiet vid högre realläroverket å Nerrmalm i Stockholm (lektor Åhfeldt) mindre vid detta förslags ekonomiska sida —— ehuru denna för stat och kommun kunde vara viktig nog än vid det faktum, att den svenska folknaturellen dock under århundraden haft stark känsla av den enskildes icke blott rättigheter utan även skyldigheter mot samfundet. då det, gällt ungdomens fostran.

Styrelsenvid kommunala mellanskolan i Orsa anser, att terminsavgifter åt—

minstone tills vidare alltjämt borde få upptagas av barn till ekonomiskt väl— situerade föräldrar, dels för att icke det allmännas kostnader för skolväsen- det skulle bliva alltför betungande, dels även emedan det visat sig, att för- äldrar och lärjungar därigenom skulle komma att sätta större värde på under- visningen.

, Kollegiet vid Palmgrenska samskolan i Stockholm anför, att det beträffande terminsavgifterna knappast kunde vara fullt riktigt att göra de högre sko— lorna helt avgiftsfria och sålunda kasta all omsorg om deras bestånd på stat och kommun, enär därav torde bliva följden, dels att det allmänna över hövan betungades, dels ock att den enskildes ansvar för barnens uppfostran och ut— bildning i hög grad försvagades. Kollegiet finge därför föreslå, att måttliga och väl avvägda terminsavgifter allt framgent bibehölles, dock att bevisligen obemedlade lärjungar skulle erhålla fullständig befrielse från dessas erläg— gande. Kollegiet vid elektrotekniska fackskolan i Västerås anser det heller icke lämpligt att helt borttaga alla lärjungeavgifter. Mindre avgifter. från vilkas erläggande medellösa elever skulle kunna befrias, borde enligt kollegiets me— ning bibehållas. De på så sätt inflytande medlen borde fonderas och vid be— hov användas till premier, skolresor o. dyl. Kommunala mellanskolornas lärarförening anser, att terminsavgifter och inskrivningsavgifter tills vidare borde upptagas samt att av de inflytande avgifterna borde bildas en fond för räntefria studielån och stipendier.

Avgifter till läroverkens kassor. Av kollegierna vid de allmänna lärover— ken ha några i sina utlåtanden jämväl särskilt upptagit frågan angående av- gifter till respektive läroverks kassor till behandling. —— Kollegiet vid högre latinläroverket i Göteborg anför, att då de fattigare befolkningslagrens till- träde till den högre undervisningen väsentligen vore beroende på ekonomiska förutsättningar, givetvis ett borttagande av terminsavgifterna borde framstå såsom ett första önskemål. Dock framhåller kollegiet betydelsen av att, vid sidan av de av kommissionen föreslagna statliga bidragen, avgifterna till biblioteks- och materielkassan bibehölles och att varje läroverk finge dispo- nera de från dess elever inflytande avgifterna. Därigenom finge de större lä- roverken, enkannerligen provårsläroverken, betydligt förbättrade möjligheter att hålla undervisningsmateriel på en högre nivå, än vad som troligen eljest skulle bli fallet, och betydelsen därav för undervisningens allmänna standard i landet behövde ej närmare utvecklas. Den terminsavgift av cirka 10 kronor. som sålunda skulle uttagas, kunde ej sägas innebära något ekonomiskt hinder för den enskilde att gå den teoretiska studievägen, i all synnerhet om be- befrielse därifrån medgåves medellösa och mindre bemedlade lärjungar.

Kollegiet vid samskolan i Arboga framhåller, att det statsanslag, som en- ligt kommissionens förslag skulle ersätta biblioteks- och materielkassornas nu— varande inkomster, måste anses ha blivit av kommissionen alldeles för knappt tillmätt, emedan under åren 1915—1919, på vilkas genomsnittsutgifter för kassorna kommissionens beräkningar grundats, anskaffning och underhåll av böcker och annan materiel ofta måst i icke ringa mån eftersättas till följd av kassornas otillräckliga tillgångar, varför ock från höstterminen 1919 möjlig- het till större inkomster beretts åt kassorna, samt emedan kommissionens för— slag medförde icke obetydligt ökade krav på materielutrustning för lärover— ken.

Kollegiet vid samskolan i Åmål anser, att de allmänna läroverkens nuva- rande kassor borde bibehållas och avgifter till dem såsom förut erläggas. Det måste överensstämma med sund ekonomisk uppfattning, att den, som åtnjöte en fördel, för denna också vidkändes någon personlig uppoffring. I detta fall komme därtill, att terminsavgifterna utgjorde en obetydlighet mot de kost-

nader, ett barns skolgång förorsakade sina föräldrar. Helt medellösa lärjun- gar skulle fullständigt kunna befrias från alla skolavgifter.

Länsstyrelsen i Kristianstad instämmer i så måtto i förslaget angående ter- minsavgifternas bortfallande', att avgifter till statsverket enligt länsstyrelsens åsikt| icke borde krävas. Länsstyrelsen vore ingalunda övertygad om nöd— vändigheten av att även sådana avgifter skulle bortfalla, som för närvarande inginge till läroverken för bestridande av vissa driftkostnader. Dessa senare avgifter syntes. därest åtgärder vidtoges för att obemedlade och mindre bemedlade lärjungar i större omfattning än hittills skulle befrias från erläggande av desamma, utan olägenhet kunna bibehållas, och skulle därigenom någon lindring åstadkommas ikommunernas utgifter för under- visningsväsendet.

Länsstyrelsen i Malmö finger det anmärkningsvärt, att kommissionen för- utsätter såsom möjligt att bibehålla terminsavgifterna även under den nya ordningen, då detta skulle innebära ett väsentligt avsteg från principen om utjämnande av klassmotsättningen i undervisningsväsendet.

Beträffande premie- och fattigkassan hava några kollegier vid allmänna läro- verken m. fl. läroanstalter yttrat sig. Av uttalanden rörande denna kassa må följande anföras. — Enligt kollegiets vid högre realläroverket i Göteborg åsikt borde premie- och fattigkassan fortfarande användas även till belöningar åt därav förtjänta lärjungar. —— Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Hudiksvall uttalar sig till förmån för bibehållande av premie— och fattigkassan i form av en läroverkets understödskassa. _ Styrelsen och kollegiet vid kom- munala mellanskolan i Nederkalix, som anse, att terminsavgifter fortfarande borde upptagas, varvid dock må iakttagas, att medellösa lärjungar skulle åt- njuta fullständig befrielse från erläggande av skolavgifter och mindre bemed— lade erhålla nedsättning i desamma, framhålla, att av de inflytande avgifterna en fond borde bildas för räntefria studielån och stipendier åt obemedlade begåvningar.

Inskrivningsavgifter. Enligt kommissionens förslag skulle inskrivningsav- gifterna, vilka fortfarande skulle utgå samt höjas till 20 kronor, jämte genom kollekt erhållna eller på annat sätt inflytande medel bilda en understödskassa; och motiveras detta förslag med önskvärdheten av att bereda läroverken medel till understödjande av fattiga lärjungar. — Kollegiet vid högre allmänna lä- roverket i Norrköping finner berörda önskemål behjärtansvärt, men anser, att de på sådant sätt inflytande medlen skulle komma att bli alltför otillräckliga för nämnda behov och att detta behov borde tillgodoses genom statsanslag. Då kollegiet ansåge en premiekassa önskvärd, ville kollegiet föreslå, att andra inflytande medel (gåvor m. m.) avsattes till en sådan. — Enligt kollegiet vid högre allmänna läroverket i Vänersborg borde icke några inskrivningsav- gifter förekomma.

Kollegiet vid samskolan i Filipstad, som likaledes förordar inskrivningsav— gifternas avskaffande, framhåller, att dessa redan nu vore de svagast motive- rade avgifterna; de utkrävdes, innan lärjungen fått någon valuta för sin skol- gång. och det vore mycket svårt att vid befriandet från avgiften iakttaga full rättvisa. Med den användning, som kommissionen föresloge, kunde lärjungar- na lätt nog och icke alldeles utan fog få den uppfattningen, att det vore de förmögna barnen, som genom sina avgifter understödde de fattiga. Däremot finner kollegiet vid Katarina realskola ?? Stockholm kommissionens förslag rö— rande inskrivningsavgifter välbetänkt, men kollegiet hade ej kunnat finna kommissionens motivering för premie- och .fattigkassans förvandling till en ren understödskassa övertygande, utan kollegiet hölle före, att ifrågavarande

kassa borde bibehållas vid sitt dittillsvarande ändamål, dock att namnet borde förändras till premie- och understödskassa.

För inskrivningsavgifternas bibehållande uttala sig vederbörande vid ett par kommunala mellanskolor. Å andra sidan förordar ”kollegiet eller styrelsen vid ett par andra kommunala mellanskolor dessa avgifters slopande.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Avesta finner det icke vara lämp- ligt att upptaga inskrivningsavgifter av mera bemedlade lärjungar, för att sedermera dessa avgifter i en eller annan form skulle utdelas till obemedlade lärjungar.

Stadsfullmäktige i Filipstad yrka likaledes på inskrivningsavgifter-nas av» skaffande.

Kommunala bidrag. Den av kommissionen föreslagna anordningen beträf- fande kommunala bidrag för lärjungar, icke he'mortsberättigade i läroverks- kommunerna, har mer eller mindre kraftigt avstyrkts av ett tiotal kollegier vid allmänna läroverk, ungefär motsvarande antal kollegier eller styrelser vid kommunala mellanskolor, ett tiotal folkskolinspektörer och folk— skolstyrelserna i några städer samt av kollegiet eller styrelsen vid ett par högre goss- och samskolor. Därjämte hava ett par länsstyrelser, ett par domkapitel ävensom stadsfullmäktige i några städer beträffande ifrågava— rande kommunala bidrag uttalat sig i avstyrkande riktning. En del av nämnda. myndigheter hava i stället förordat bidrag av vederbörande landsting. — Kol— legiet vid högre realläroverket i Göteborg anför, att om de nu utgående av— gifterna till statsverket och läroverkets kassor fortfarande finge utgå, torde också den säkerligen med många praktiska olägenheter förenade avgiften från en kommun till en annan ej behöva ifrågakomma. —— Kollegiet vid högre all- männa läroverket i Hudiksvall uttalar, att det förefölle märkligt, att en kom- mun, därför att den vore i avsaknad av en viss förmån, i detta fall läroverk, skulle erlägga skatt till läroverkskommunen. Kommissionen, som realiter platt intet åtgjort för landsbygdens barn, hade sålunda dock vid ett tillfälle kom- mit ihåg landsbygden, men på ett sätt, för vilket den säkert komme att be- tacka sig. Kollegiet, som ansåge förslaget mindre välbetänkt, instämde i den i denna fråga avgivna välbefogade reservationen av herrar Helger, Samuelsson och Söderlindh. _ Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Kristianstad framhåller, att då det vore att förmoda, att den av kommissionen i förevaran- de avseende föreslagna anordningen skulle visa sig ovig och även vålla, att. ovilja väcktes mot mången lärjunge i hans hemort, finge kollegiet föreslå, att länskommunerna måtte bidraga med en avsevärd, på lämpligt sätt beräknad del av de som kommunala betecknade medlen. _ Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Lund anför, att bortsett från den omständigheten, att de skattebe- talande i hemkommunen torde komma att betrakta det som en obillighet, att. de skulle vidkännas en låt vara ringa utgift för t. ex. en förmögen mans barn, borde det erinras därom, att läroverkskommun hade vissa fördelar (inackor— deringsavgifter m. m.) av de icke hemortsberättigade lärjungarnas vistelse där under 8 a 9 månader av året. Annorlunda vore förhållandet med de lär— jungar, som hade sina hem i annan kommun, men så nära läroverkskommun, att de dagligen kunde resa mellan skola och hem. Deras målsmän borde, om de vore bemedlade, utom terminsavgiften erlägga viss stadgad avgift. En— ligt kollegiet vid realskolan i Landskrona talade skäl både för och mot läro— verkskommunens rätt till ifrågavarande ersättning, men skulle den utgå, borde- den icke lämnas av hemkommun, utan bestridas av landstingsmedel. Att låta dylik ersättningsskyldighet påvila hemkommun vore enligt kollegiets åsikt synnerligen olyckligt, då därmed utan tvivel skulle följa obehag av varje- handa slag såväl för lärjunge som för hans målsman i hemorten. —— Kollegiet

vid kommunala mellanskolan i Hässleholm anser, att från främmande kom- muner, som icke ville bidraga med erforderlig del för skolans underhåll, ter- minsavgifter borde utgå, ehuru kollegiet ställde sig mycket skeptiskt till det av kommissionen föreslagna sättet att uttaga dessa terminsavgifter, då kolle— giet icke trodde, att kommunerna frivilligt skulle erlägga dessa avgifter och väl knappast kunde tvingas därtill. Skulle de åter kunna tvingas därtill av staten, torde det bli rätt tråkigt för dem, som vållade kommunerna dessa ut- gifter genom att sända barnen till skolan, och helt visst skulle många för- äldrar därför avhålla sig från att sända dem dit. Någon annan utväg hade bort prövas, så att ej enskilda församlingsmedlemmar av ovan nämnda anled- ning nödgades avstå från att skicka sina barn till grannkommunens högre skola. Styrelsen för kommunala mellanskolan i Ljusdal kan ej heller biträda kommissionens tanke, att läroverkskommun borde få möjlighet att för lärjungar från andra kommuner av dessa uttaga bidrag till skolans driftkost- nader. Erfarenheten hade visat, att en dylik bestämmelse kunde leda till en osympatisk påtryckning på föräldrar inom en sådan kommun i avsikt att om- intetgöra sändandet' av barn till läroverkskommunens läroverk.

Lämpligare vore enligt styrelsens mening ett stadgande, som ålade vederbö- rande landsting att ersätta läroverkskommunerna för deras kostnader för lär— jungar från främmande kommuner inom landstingsområdet, antingen genom årliga bidrag eller bättre genom viss andel t. ex. 25 % — i kostnaderna för läroverkshus. För det senare förslaget talade den omständigheten, att vid be- räkningen av storleken av och kostnaderna för en planerad ny läroverksbygg- nad hänsyn måste tagas till tillströmningen av lärjungar från grannkommu— nerna. För beredande av plats åt dessa icke i läroverkskommunen, men väl i landstingsområdet hemmahörande lärjungar borde landstinget deltaga med skäligt belopp i kostnaderna för läroverkshuset. För de årliga driftkost- naderna borde, i'synnerhet om terminsavgifter finge upptagas, läroverkskom- munen med av kommissionen föreslagna statsbidrag kunna svara. —— Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Ljusdal, som likaledes avstyrker dylika kom- munala bidrag, föreslår i stället, att vederbörande landsting må äga skyldig— het att med skäligt belopp bidraga till kostnaderna för läroverksbyggnader och inredningsmateriel.

Folkskolinspektör Paradis yttrar, att även om det kunde anses vara i sin ordning, att läroverkskommunen gottgjordes för sina utgifter för undervisningen av läroverkselever från andra kommuner. det kunde starkt ifrågasättas, om' kommissionens förslag i berörda hänseende innehölle en god lösning av detta spörsmål. Det kunde nämligen med allt skäl antagas, att dess godkännande skulle medföra, att föräldrarna å landsbygden i många fall, hellre än att vilja åsamka sin kommun utgifter för sina barns utbildning, antingen själva er- lade den nämnda avgiften eller också avstode från att sända sina barn till läroverket. Det vore önskvärt, att ifrågavarande förslag underkastades ett för- nya-t övervägande.

Beträffande förslaget, att kommunala bidrag skulle erläggas för sådana lär- jungar, som icke vore hemortsberättigade i läroverkskommunen, finner styrelsen för Landskrona gymnasium denna princip vara fullt riktig och rättvis, men påyrkar för sin del, att densamma skulle utsträckas att även omfatta lär- jungarna i gymnasierna. De skäl, som kommissionen anfört däremot, vore icke bärkraftiga. Den omständigheten, att läroverkskommunen hade fördel av att få sig tilldelat ett gymnasium, innebure ingen som helst anledning, varför, när denna fördel även komme personer utanför samhället till godo, dessa personer icke också skulle bidraga till täckande av de kostnader, som vore förutsättningar för gymnasiets upprätthållande. Att den ifrågasatta

avgiften, såsom kommissionen syntes mena, skulle verka hindrande på gym— nasiernas rekrytering med lärjungar från skilda håll, vore uteslutet, då det ju icke vore meningen, att de kommunala bidragen skulle ersättas av den enskilde. och vad anginge kommissionens tredje skäl (Bet. I: 1 sid. 180), så syntes det obegripligt, hur vad som kommissionen framhållit rörande gymnasiets ställ- ning inom skolorganisationen, över huvud taget kunde hava något samman— hang med ifrågavarande helt fristående detaljfråga. Kommissionens förslag. att de kommunala bidragen skulle uttagas direkt från vederbörande kommun, vore föga tilltalande. En viss avoghet mot fortsatta studier och mot. dem, som åsamkade kommunen därmed förenade utgifter, kunde tänkas uppkomma. De kommunala bidragen skulle också komma att drabba kommunerna synnerligen ojämnt. Alla skäl syntes därför tala för en utjämning av denna tunga, vilket vore lätt att på ett rättvist sätt åstadkomma genom att låta landstinget svara för

avgifterna. . If'olkskolestg/relsen i Kristianstad anser, att avgifter av berörda slag 1 före— kommande fall snarare borde bestridas av vederbörande landsting. — Folk-

skolestyrelsen i Skellefteå avstyrker på det bestämdaste kommissionens förslag i berörda fråga.

Länsstyrelsen i Kristianstad ifrågasätter, huruvida icke ifrågavarande av— gifter snarare borde erläggas av vederbörande landsting, som, i anseende där— till att läroverken stode öppna för lärjungar från läroverk inom landstings— området, syntes böra bidraga jämväl till läroverkskommunernas kostnader för tillhandahållandet av skollokaler m. m.

Stadsfullmäktige i Skövde, som anslöte sig till den i berörda fråga av vissa kommissionens ledamöter gjorda reservationen, yttra, att läroverkskommunens utgifter för utsocknes lärjungar torde vara ytterst obetydliga och i varje fall ofantligt svåra att beräkna. Kostnader för lokaler, uppvärmning och dylikt bleve näppeligen större därigenom, att lärjungar från andra kommuner del— toge i undervisningen. Fördelarna för en kommun att äga ett läroverk vore ju också så stora, att de väl torde uppväga den ifrågavarande ringa mer- kostnaden. Principiellt syntes det heller icke tilltalande med en dylik rätt för den ena kommunen att beskatta den andra, och det vore att befara, att den genomförd skulle väcka åtskillig ond blod. En särskilt förhatlig konse— kvens, som ingalunda förefölle otänkbar, vore, att oviljan mot denna bekatt- ning kunde vända sig mot de föräldrar, för vilkas barn ersättningen skulle be- talas, i synnerhet om dessa hörde till de bättre situerade. Förslaget vore i detta avseende icke välbetänkt.

Folkskolinspektör Ahlman, som instämmer med reservanterna hos kom— missionen, anför, att de ökade utgifter, som genom tillslutning av elever från andra kommuner förorsakades läroverkskommunen, till fullo gott- gjordes av de indirekta förmåner, som denna tillslutning medförde för läroverkskommunen. Därtill komme. att det kunde inträffa, att från en kommun endast barn från burgna hem besökte läroverk. Det skulle då onekligen verka mindre tilltalande att för dessa av kommunens medel anslå större eller mindre belopp till läroverkskommun.

Bestämt avstånd från kommissionens förslag angående ifrågavarande kom— munala bidrag tar jämväl kollegiet vid Eslövs högre samskola. Skulle en sådan ersättning nödvändigtvis upptagas, borde den enligt kollegiets mening utgå av landstingsmedel och ej från hembygdskommunen. Annars ledde det utan tvivel till en massa trassel och trakasserier för såväl elever som dessas målsmän i hemorten. Dessutom kunde det ifrågasättas, om den föreslagna åt- gärden ens vore ekonomiskt motiverad. Kommun, där skola vore belägen, hade så utomordentligt stor fördel därav i alla fall. Utgifterna för skolans under- håll, lärarnas skatter och utlägg samt elevernas utgifter stannade inom kom-

munen, bortsett från den stora fördel, som låge däri, att de egna barnen finge stanna i hemmet under skoltiden.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i .llönsterås, som anser, att det ur flera synpunkter icke vore lämpligt, att läroverkskommun skulle äga rätt att beskatta grannkommun för det antal lärjungar därifrån, som erhållit under— visning vid läroverket, framhåller, att det vore bättre, att dessa lärjungar själva finge erlägga en mindre terminsavgift, t. ex. högst 25 kronor, dock med befrielse för mindre bemedlade.

Dock förordas kommissionens berörda förslag angående kommunala bidrag av styrelserna vid två kommunala mellanskolor ävensom av stadsfullmäktige i ett par städer. Styrelsen för kommunala mellanskolan. i Hörby anför, att då kostnaderna för tillhandahållandet av lokaler såväl åt skolan som till rek- torsbostad ävensom skolmateriel m. m. skulle bliva ganska kännbara, särskilt för mindre kommun, styrelsen anslöte sig till kommissionens förslag, att kom— mun, i vilken realskola eller flickskola vore belägen, må äga rätt att för lär— jungar i någon av dessa skolor, som tillhörde annan kommun, av denna kom- mun uppbära en ur synpunkten av läroverkskommunens kostnader för veder- börande lärjungars undervisning skälig ersättning.

1 liknande riktning uttalar sig styrelsen för kommunala mellanskolan i Tierp, som tillika framhåller, att sagda ersättning skulle komma att spela en stor roll för de mindre läroverkskommunerna. — Styrelsen för kommunala mellansko— lan ?! Trollhättan gör gällande, att grunderna för beräknandet av de bidrag, som kommun borde erlägga för dem av dess barn, som åtnjöte undervis— ning i annan kommun, där läroverk funnes, borde reglementsenligt fastställas, så att ej de särskilda. kommunerna bleve hänvisade till ömsesidiga överens- kommelser. Stadsfullmäktige och magistraten i Eksjö framhålla, att då upp— fyllandet av kommunernas föreslagna ekonomiska förpliktelser gentemot läro- verken innebure ökade kommunala utgifter för det högre undervisningsväsendet, stadsfullmäktige och magistrat ansåge, att läroverkskommunerna borde äga. rätt att för de lärjungar, som tillhörde annan kommun, uppbära skälig er— sättning av denna kommun.

Fördelning av statens och kommunens utgifter. Flertalet av dem, som yttrat sig om kommissionens förslag, att kommuner med visst bidrag av stats- medel skulle, sedan lärjungeavgifter upphört att utgå, bestrida kostnader för belysning, uppvärmning, renhållning, betjäning m. in., har mer eller mindre helt anslutit sig till kommissionens förslag, i vad detsamma angår kostnader för uppvärmning, belysning och städning ävensom hyra, men hysa i fråga onr avlöning av betjäningen från kommissionen avvikande mening, i det de förorda, att nämnda avlöning må utgå av statsmedel. — Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Norrköping föreslår för sin del beträffande ut— sträckningen av statens ekonomiska ansvar, att samtliga avlöningar må utgå av statsmedel, icke blott lärares och skolläkares, utan även vaktmästares, elda- res ooh övriga betjäntes. Den dittills tillämpade ordningen, att de senares lön utgått från ljus— och vedkassan, måste anses synnerligen otillfredsställande, då därigenom deras löneförmåner blivit beroende av denna kassas ställning vid olika läroverk och vid olika tider. Kollegiet funne icke heller kommissionens förslag, att dessas avlöningsförmåner för framtiden skulle delvis bestridas av kommunen, tilltalande. Det hade från dessa hittills tillbakasatta befattnings— havares sida. vid flera tillfällen framhållits som ett önskemål, att de måtte er- hålla den säkra ekonomiska ställning, som följde med statstjänst. Särskilt finge det anses i hög grad önskvärt, att de tillförsäkrades pensionsrätt. , Där- emot ansåge kollegiet i likhet med kommissionen fördelaktigast för undervis— ningen, om utgifterna för biblioteks— och undervisningsmateriel ,bestredes av

staten. Övriga utgifter för byggande, underhåll och inredning av läroverks- hus, för brandförsäkring, renhållning, bränsle och lyse borde däremot helt be- stridas av kommunen.

En av kollegiets medlemmar (adjunkten Hultström), som instämde i kol— legiets förslag i övrigt, ansåg, att även utgifterna för bränsle, lyse och ren- hållning borde bestridas av statsmedel och att kommunen endast skulle svara för byggande och underhåll av läroverkshus, dess inredning och brandförsäk- ring. Kommunerna vore redan nu starkt betungade genom utgifter för folk- skolorna och de praktiska ungdomsskolorna. Det skulle vålla kommunerna. stora svårigheter att åtaga sig flera utgifter för det högre skolväsendet. Ut- gifterna för bränsle och lyse drabbade också ojämnt, i det att kommunerna i de nordliga delarna av landet betungades mer än i de sydliga. Genom statens övertagande av dessa utgifter erhölles en bättre fördelning av kost- naderna såväl i detta avseende som även mellan stad och land, varigenom den av kommissionen föreslagna rätten för läroverkskommunen att uppbära kom- munala bidrag för ej hemortsberättigade lärjungar bleve överflödig. _— Kol- legiet vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm anför, att kollegiet icke kunde finna det vara välbetänkt att låta kommunerna övertaga större ansvar för skollokalernas underhåll och för skolarbetets drift. än för närvarande vore fallet, då enligt kommissionens förslag om visst fastställt statsbidrag per under- visningsavdelning samma kostnader skulle mycket ojämnt drabba olika orter. Det torde vara mycket lämpligare, om ifrågavarande utgifter utjämnades däri- genom, att staten antingen helt och hållet övertoge betalningsansvaret för de utgifter, som nu ålåge läroverkens kassor, varigenom lärjungarnas alla termins- avgifter kunde slopas, eller också att staten tilldelade läroverken anslag till sådan storlek, att läroverkens kassor kunde bestrida samma utgifter som för närvarande, utan att några som helst avgifter behövde uttagas av obemedlade lärjungar och utan att några avgifter behövde överskrida ett fastställt, lågt beräknat maximum. Utom den fördel, som läge i att enligt kollegiets förslag de olika kommunernas utgifter skulle bliva rättvisare fördelade, skulle även läroverkens med rätta högt skattade självständighet gentemot enskilda. intressen bättre kunna upprätthållas, än om dess verksamhet skulle behöva direkt belasta kommunens kassa. —— Vidare uttalar sig kollegiet för att vakt— mästare och betjänte vid läroverken må få sin avlöning direkt av staten. så att de måtte komma i åtnjutande av den rätt till pension för egen del och för efter— levande, som tillkomme befattningshavare i statens tjänst.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Strängnäs hyste vissa tvivelsmål, huruvida det för läroverkens lugna utveckling skulle i det hela vara lyckligt att komma i starkare ekonomiskt beroende av kommunala myndigheter.

Rektor vid högre allmänna läroverket i Vänersborg anför i särskilt ytt- rande, att, i händelse läroverkens kassor skulle indragas och dessas utgifter överflyttas på stat och kommun, staten borde övertaga större del, än vad kom- missionen föreslagit. Alldeles sär-skilt ville rektor framhålla nödvändigheten' av att vaktmästarnas avlöning helt bestredes av statsmedel ; endast därigenom kunde en önskvärd likformighet i avlöningsbestämmelser vinnas.

_Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Ystad har däremot inga invänd- nlngar att göra mot att kommunerna på föreslaget sätt finge ikläda sig större ekonomiska förpliktelser mot läroverken. -— Kollegiet vid realskolan i Lands— ”krama ansluter sig till kommissionens förslag rörande kostnaderna för inredning, uppvärmning, belysning och städning. Beträffande åter avlöning av läroverks- vaktmästare och eldare vore kollegiet av avvikande mening. Då man icke hade någon garanti för att läroverkens betjäning skulle erhålla skälig ersättning för sitt arbete, om ersättningen skulle bestämmas av kommunala myndigheter. som icke kunde fritagas från att emellanåt låta malplacerat sparsamhetsnit även-

som personliga och politiska hänsyn influera på sina beslut i avlöningsfrågor, så ville kollegiet föreslå, att avlöningen av vaktmästare och eldare vid läro- verken helt och hållet bestredes av staten.

Kollegiet vid samskolan i Arboga framhåller, att därest ljus- och vedkassor- nas funktioner skulle övertagas av läroverkskommunerna, läroverksbetjäningens rättsliga ställning samt avlönings— och pensionsförhållanden torde böra i sam- manhang därmed genom särskilda bestämmelser skäligen tillgodoses.

Styrelserna, respektive kollegierna. vid några kommunala mellanskolor ha intet att invända mot de ekonomiska förpliktelser, kommunen måste ikläda sig gentemot den framtida skolan. —— Stadsfullmäktige och magistraten i Eksjö förklara sig intet hava att erinra mot förslagen rörande kommunernas ekono- miska förpliktelser gentemot läroverken.

Styrelsen för kommunala mellanskolan i Lindesberg uttalar, att vaktmästare liksom ock läroverkens övriga betjänte böra avlönas av staten.

Styrelsen för kommunala mellanskolan i Ljungby anser det lyckligt, om staten övertoge den del av lärarnas löner, som utgjordes av bostads— och bränsle- ersättning, enär frågan därom ofta vållade slitningar mellan lärare och kom- mun.

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Ljusdal föreslår, att vederbörande landsting må äga skyldighet att med skäligt belopp bidraga till kostnaderna för läroverksbyggnader och inredningsmateriel. .

Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Tranås anser, att alla lärarlöner helt och hållet samt direkt utan kommunen såsom mellanhand böra utgå av statsmedel med eventuellt undantag för bostadsersättning åt lärare.

Folkskolz'nspektör Moberger anför, att det syntes billigt, att staten åtoge sig kompensationen för de indragna terminsavgifterna och att ej denna börda skulle läggas på kommunerna.

F olkskolestQ/relsen i Kristianstad anser, att landstingen borde bidraga till byggande och underhållande av läroverksbyggnader, och styrelsen ville i detta sammanhang framhålla, att enligt uppgift omkring 2/3 av eleverna vid högre allmänna läroverket i Kristianstad komme icke från staden, utan från det om;- givande landstingsområdet.

F olkskolestgrelsen i Skellefteå uttalar, att om terminsavgifterna borttoges, staten borde helt och hållet övertaga de utgifter, som för närvarande bestredes med dessa avgifter.

F olkskolestyrelsen i Tidaholm anför, att då den föreslagna skolorganisatio- nen säkerligen skulle komma att förorsaka kommunerna åtskilliga kostnader, särskilt i fråga om folkskolornas förbättrande i avseende på lokaler o. d., det torde bliva nödvändigt, att staten bekostade hela avlöningen för den vid samtliga skolor anställda personalen.

Kollegiet vid Landskrona gymnasium anser, i likhet med kommissionen, att kostnaderna för lokalernas inredning, uppvärmning, belysning och städning borde påvila vederbörande läroverkskommun med visst statsbidrag. Beträf- fande åter avlöningen av läroverksvaktmästare och eldare vore kollegiet av den meningen, att nämnda avlöning icke borde utgå av läroverkskommun, utan helt och hållet bestridas av staten, eftersom man icke hade någon garanti för att kommunen komme att bevilja läroverksvaktmästare och eldare skälig ersättning för deras arbete.

Kollegiet vid elektrotekniska fackskolan i Västerås föreslår, att alla utgifter med undantag av sådana för lokaler och deras underhåll må påföras staten, i likhet med vad nu vore fallet vid de tekniska läroVerken. '

Enligt domkapitlets i Linköping mening bordeavlöning till vaktmästare och övrig betjäning utgå av statsmedel och ej av kommunala bidrag. —— Stads- fullmäktige ivFilipstad yrka, att de kommunala bidragen till lärarlönerna må

bortfalla, att statsunderstöd för belysning och uppvärmning må utgå med hälf— ten av de verkliga kostnaderna och icke med de av kommissionen angivna be— loppen samt att skolvaktmästare må erhålla statstjänares ställning.

Stadsfullmäktige ?? Norrköping anföra, att då genomförandet av den nu före- slagna reformen i alldeles särskilt hög grad åberopades såsom ett stats- och samhällsintresse, staten torde vara närmast att draga de därav föranledda merutgifterna. Staten hade därvid större möjligheter att bereda sig inkomster för utgifternas täckande än kommunerna, vilka redan hårt betungades av ut- gifter för det nuvarande skolväsendet, och som vid ett bifall till kommissio- nens förslag i många fall skulle råka i stora ekonomiska svårigheter. I varje fall torde kommunerna jämväl i fortsättningen böra vara befriade från ut- gifter för sådana ändamål, vilka tidigare bestritts med icke kommunala medel. Särskilt torde skyldigheten för kommun, inom vilken statsläroverk bleve för- lagt, att med visst mindre bidrag av staten ansvara för läroverkens »driftkost- nader 1 egentlig mening», d. v. s. deras »utgifter för uppvärmning, belj sning och renhållning samt för avlöning av vaktmästare, eldare och övrig betjäning», väcka starka betänkligheter. Av sagda utgifter torde framför allt avlönin- garna till vaktmästare, eldare och övrig betjäning böra i likhet med övriga avlöningar vid läroverken utgå av statsmedel. Genom oenhetliga bestämmelser de olika kommunerna emellan beträffande avlöning m. m. till dylika befattnings— havare skulle måhända mångenstädes för läroverken svårigheter uppstå att till dessa platser erhålla fullt kvalificerat folk.

Stadsfullmäktige i Ängelholm yttra, att kommissionens förslag i nu före- liggande form gåve fullt fog för den erinringen, att läroverkens utrustnings- och driftkostnader icke borde påläggas kommunerna i högre grad än hittills, att förslaget, såsom det skisserade de kommunala kompensationerna för terminsavgifterna, vore olämpligt, och att, därest terminsavgifterna borttoges, det måtte bliva statens sak att sörja för de ekonomiska konsekvenserna därav, liksom det syntes nödvändigt, att staten påtoge sig ytterligare andel i kost- naderna för folkskolan, därest denna allmänt skulle kunna utbyggas till en till- räckligt kvalificerad bottenskola.

I liknande riktning uttala sig jämväl stadsfullmäktige i ett par andra städer.

Studiestipendier rn. nu. För att underlätta studiemöjligheterna för medel- lösa begåvade lärjungar föreslå omkring 25 kollegier vid de allmänna läro- verken samt inemot. ett tjugutal styrelser eller kollegier vid kommunala mellan— skolor, att till sådana elever skulle utgå stipendier eller understöd av allmänna medel-. Till detta förslag ansluta sig även kollegierna vid några högre flick- skolor samt en del högre goss- och samskolor, några länsstyrelser, ett dom- kapitel, ett par akademiska myndigheter samt stadsfullmäktige i omkring ett tiotal städer. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Hudiksvall före- slår därjämte, att det i vissa läroverksstäder, där det så befunnes lämpligt — speciellt för barn från landsbygden —— måtte upprättas kostnadsfria skol- hem eller internat. Likaledes uttalar sig kollegiet vid högre allmänna läro— verket i Vänersborg för att stipendier, studiehem eller internat må inrättas till tjänst för studiebegåvade fattiga barn. _ Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Uppsala anser, att genom statsläroverk i form av internat verksam hjälp skulle kunna bereda-s begåvade barn, som även vid enhetsskolans genom- förande av ekonomiska skäl skulle vara förhindrade att fortsätta sina studier. i— Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Växjö förordar. att direkt ekono- miskt stöd i så stor utsträckning som möjligt må skänkas fattiga begåvade barn såväl i form av fria skolböcker som även underhåll. — Styrelsen för kom— munala "mellanskolan i Nässjö betonar —— under framhållan'de av att det för

stat och samhälle vore av stor vikt, att de verkliga. begåvningarna tillvara- toges _ önskvärdheten av att staten kraftigare än hittills genom ekonomiskt understöd banade väg för fattiga och begåvade barn, vare sig genom ut- delande av fria böcker åt obemedlade begåvade barn eller på annat lämpligt sätt. _ Ekonomiskt stöd åt fattiga begåvningar i form av stipendier och bil- liga studielån förutom fullkomlig befrielse från avgifter förordas av kollegiet vid högre allmänna läroverket i Norrköping. _ Kollegiet vid samskolan i Vimmerby anför, att enligt kollegiets mening skulle kommissionen kunnat komma det sociala problemets praktiska lösning betydligt närmare. än vad nu blivit fallet, genom att föreslå anskaffande av billigare eller i viss utsträckning fria böcker för fattigare lärjungar, genom beredande av ökade möjligheter till erhållande av studielån och större understöd för medellösa, otvivelaktigt studie— begåvade samt genom att möjliggöra, att de fattigare samhällselementen finge i fortsättningen liksom nu tillfälle att fullborda sina studier i det snabbare tempo, som privatskolans koncentrerade läsordning mångenstädes erbjöde.

Kollegiet vid Brummerska skolan i. Stockholm anför, att kollegiet vore full- ständigt ense med kommissionen om det behjärtansvärda i att alla begåvningar från alla samhällsklasser komme till sin rätt, och uttalade sig därför framför allt för att ekonomiskt understöd i form av stipendier och studielån måtte beviljas de medellösa, samt att staten i de större städerna upprättade goda studiehem för ungdom, ej tillhörande läroverksstäderna, där friplatser kunde beviljas de medellösa, under det att de välsituerade betalade sin avgift.

Kollegiet vid Beskowska skolan i Stockholm; yttrar, att ingen om än så väl uttänkt organisation vore tillfyllest utan verksamma åtgärder av ekono— misk art, t. ex. stipendier, studielån, friplatser vid elevhem samt kostnadsfria kompletteringskurser. Genom åtgärder i denna riktning skulle staten utan att träda någons rätt för nära kunna i vidsträckt mån tillvarataga ovanliga begåvningar och samtidigt reglera lärjungeantalet vid läroverken, så att icke somliga finge ligga halvt öde i brist på elever.

Kollegiet vid elektrotekniska fackskolan i Västerås framhåller. att, enär det svåraste hindret för en obemedlad yngling att gå i skolan vore kostnaden för uppehållet under studietiden, det verksammaste medlet vore, att ett tillräckligt antal stipendier inrättades eller större möjlighet funnes att erhålla räntefria studielån, än som nu vore fallet. Genom anordnande av ett eller annat internat, till vilket endast särskilt studiebegåvade skulle äga tillträde och Som skulle direkt föra till studentexamen, trodde kollegiet, att frågan om tillvaratagande av begåvningarna på landsbygden kunde ordnas på det för dem själva och staten fördelaktigaste sättet. Till en början torde det vara lämpligt att vid något mindre besökt läroverk, t. ex. Strängnäs, anordna försöki denna riktning, vilket, då erforderliga lokaler och lärarkrafter redan funnes, torde kunna ske utan nämnvärda kostnader för själva undervisningen.

Understödjande av fattiga begåvade barns "studier genom statsstipendier m'. m. förordas likaledes av kommunala mellanskolornas lärarförening, styrel— sen för Sveriges folkskollärarförband, centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening, Svenska seminarieföreningens styrelse m. fl.

I fråga om understödjande av fattiga studiebegåvningar framhåller en leda- mot av större akademiska konsistoriet i Lund (professor Bergman), att han i betänkandet saknade varje försök ens till en utredning om huru man tänkt sig att ekonomiskt göra det möjligt för framstående studiebegåvningar ur de djupa leden att övervinna det svåraste hindret för fortsatta. studier, bristen påfmedel. Det erfordrades uppenbarligen en understödjande verksamhet av så stora mått, att nuvarande studiestipendier icke ens tålde någon jämförelse därmed. För att möta dessa oundvikliga konsekvenser av kommissionens för- slag torde nog källor få uppsökas, vilka lämnats obeaktade i 'den statsfinan-

siella diskussionen. Vid nordiska juristmötet i Kristiania sistlidne augusti hade han tillåtit sig att i ett diskussionsinlägg till frågan om intestatarvs— rättens begränsning föreslå, att de medel, som kunde komma staten till godo, därigenom att man avbröte arvsordningen efter vissa de allra närmaste släk- tingarna, skulle tillflyta en fond för fattiga barn till hjälp vid deras upp- fostran. Därvid avsåges just att möjliggöra kommissionens förslag i en punkt av vital betydelse. För förslagets närmare detaljer hänvisade han till mötets inom kort i tryck föreliggande förhandlingar. Ett samarbete mellan kom- missionen och lagberedningen, som just för närvarande hade arvsrätten under behandling och vilken väl kunde förväntas hysa intresse för hans initiativ, vore högeligen att anbefalla.

En ledamot av Göteborgs högskolas lärarråd (professor deerholm) anför . isärskilt yttrande, att, därest man önskar tillföra läroverket och särskilt gym— nasiet mer studiebegåvades element. detta icke kunde ske genom blott urval inom läroverket, utan i stället endast därigenom, att flera studiebegåvade av folkskolans elever sattes i stånd att bära studiekostnaderna och särskilt be- friades även från de indirekta kostnaderna. Kommissionens förslag borde där- för kompletteras genom föreslagen utsträckning av studielångivningen till ele— ver i folkskolan eller hellre genom ett »scholarship» system av den ty p, som förekomme 1 England.

Kritik av kommissionens ekonomiska- beräkningar. Kommissionens ekono— miska beräkningar (I: sid. 80) hava i ett flertal yttranden underkastats kritik i mer eller mindre omfattande grad. — Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Hudiksvall yttrar, att då, kommissionen anför, att statens genomsnittliga om- kostnader för en lärjunge i folkskolan under år 1919 belöpte sig till 76 kronor, men i allmänt läroverk i klasserna 1—5 till 236 kronor, kollegiet ansåge sig böra framhålla dessa siffrors tendentiösa karaktär, i detatt en rättfärdig siffra även hade bort innefatta de dryga kommunala omkostnaderna för folkskolan. Den totala medelkostnaden varierade mycket starkt för olika samhällen och hade i Stockholm enligt uppgift för något av de senaste åren uppgått till cirka 475 kronor per folkskolebarn. Vid en preliminär undersökning av kostnaderna för en folkskoleelev i klasserna 4—6 vid Hudiksvalls folkskolor, avseende år 1921, hade framgått, att, om man endast medräknade lärarlönerna, varje elev i dessa klasser i genomsnitt kostade 198 kronor; inräknades även övriga omkostnader. såsom uppvärmning, belysning, lön för vaktmästare m. m., men icke skolhusens amortering, uppginge medelkostnaden per elev till 259 kronor. Om man med denna siffra jämförde kostnaden för _en lärjunge 1 läroverkets klass 1—5, som enligt kommissionens beräkning uppginge till 236 kronor, visade det sig. att det allmänna för en elev, som genomginge folkskolans 4—6 klass och därefter överginge till läroverket, betalade 3 X 259— — 777 kronor, men för en elev, som genomginge motsvarande läroverksklasser (klass 1 och 2), betalade 2 X 236 = 472 kronor.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Karlstad framhåller likaledes, att kommissionen för folkskolornas vidkommande endast räknat med statens och icke med kommunernas utgifter. Kommunernas utgifter vore icke små och komme i och med folkskolornas tillämnade utvidgning att ytterligare ökas. Så t. ex. uppginge i Stockholm medelkostnaden för folkskolebarn år 1920 till kronor 474: 99. Den absoluta skillnaden i utgifter för lärjungar vid läroverk och folk— skolebarn vore alltså väsentligt mindre. än vad kommissionens siffror angåve. och bleve med säkerhet alltmer reducerad, ehuru naturligtvis läroverkens högre undervisning alltid under i övrigt lika förhållanden måste draga något större kostnader.

I särskilt yttrande uttalar en ledamot av kollegiet m'd högre realläroverket å

| I 1

Norrmalm i Stockholm (lektor Petrini), att kommissionens kostnadsberäkningar vore fullständigt vilseledande och värdelösa, behäftade som de vore med fel uppgående till över 100 % av den angivna summan. Tillgängliga uppgifter för Stockholm ställde saken i en helt annan belysning. År 1921 belöpte sig statens utgifter per folkskolebarn till kronor 157.85, stadens till kronor 288.75, summa kronor 146.60. Statens utgifter per realskolebarn i de nedre klasserna belöpte sig enligt kommissionen för år 1919 till kronor 236, en siffra, som approximativt kunde anses gälla för Stockholm år 1921. Men därvid vore icke dyrtidstillägg och tillfälliga löneförbättringsmedel inberäknade, och för år 1921 torde den av kommissionen avglömda posten uppgå till 100 %, vadan statens utgifter detta år per realskolelev i de nedre klasserna kunde approximativt sättas till kronor 472. Stadens motsvarande post vore omkring kronor 150, summa kronor 622. Den för inträde i mellanskolans l:a klass grundläggande bildningen toge 3 år i folkskolan mot 2 år i läroverk och kostade således i runt tal stat och kommun tillsammans per lärjunge i folkskolan kronor 1340 och per lärjunge i realskolan k—ronor 1.215, alltså inemot 100 kronor mindre, vartill komme föräldrarnas kostnader för ett års längre skoltid i folkskolan.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Visby framhåller, att beträffande kostnadsfrågan kommissionens beräkningar syntes lida av samma tendentiösa syfte som förslaget i övrigt. Visserligen hade kommissionen —— på delvis mycket osäkra grunder räknat ut, att den ökade kostnaden för statsverket skulle bli blott l,2ll,000 kronor om året, en summa, som i och för sig vore ganska betydande. Statens kostnader för undervisningen av en lärjunge i folkskolan belöpte sig enligt kommissionen allenast till 1/3 av motsvarande kostnad för en lärjunge i läroverkets nedre klasser. Kommissionen hade lyckats få en synner- ligen låg kostnadssiffra för folkskolan genom att medräkna alla, även de mest primitiva former på landsbygden. Men nu vore det ju ej fråga om att överflytta de lägsta läroverksklasserna till flyttande skola eller skola med halvtidsläsning, utan till A—skolor, sådana de förekomme i städerna, och vad dessa skolor kostade, visade folkskolestatistiken för Stockholm 1920—1921; medeltalskostnaden för ett barn i folkskolan vore enligt densamma 474.99 kronor per år, d. v. s. mer än dubbelt så mycket som för en lärjunge i läroverkets klasser 1—5.

I liknande riktning hava beträffande kommissionens ifrågavarande ekono- miska beräkningar kollegierna vid några andra allmänna läroverk ävensom kol- legiet eller styrelsen vid en och annan av övriga läroanstalter för den högre skolundervisningen uttalat sig.

Kollegiet vid elektrotekniska fackskolan i Västerås anmärker därjämte, att hänsyn ej tagits till att den utbredning av A- och B-skola, kommissionen tänkt sig, måste avsevärt öka statens och kommunens bidrag till folkskolan.

Länsstyrelsen i Växjö yttrar, att den jämförelse, som kommissionen utfört mellan å ena sidan de faktiska utgifterna för det nuvarande högre skolväsendet under år 1922 och å andra sidan de kostnader, som skulle föranletts av den av kommissionen föreslagna organisationen, därest denna i sin helhet varit ge— nomförd under år 1922, icke syntes vara tillfyllest såsom utredning i nu föreva- rande avseende, i synnerhet som kommissionen begränsat jämförelsen till att av- se allenast statens utgifter. Kommissionens ifrågavarande kostnadsberäkningar finge redan i följd av sistberörda omständighet ett väsentligen reducerat värde för bedömande av de ekonomiska verkningar, kommissionens förslag skulle med- föra.. Därtill komme emellertid, att kommissionen i sina beräkningar icke ta- git erforderlig hänsyn till vissa konsekvenser, som förslaget skulle medföra i avseende å folkskolan och kostnaderna för denna. Den totala kostnadsökningen för statsverket skulle enligt kommissionen uppgå till 4,241,000 kronor. Be- räkningen utginge därvid från år 1922 befintliga folkskolor av skilda typer, under det att förslaget såsom genomfört dock förutsatte en kraftig, ur kost-

21—232122.

nadssynpunkt ingalunda betydelselös utveckling av folkskolan. Nyss angivna tal vore därför uppenbarligen missvisande i fråga om den kostnadsökning, som skulle uppkomma redan för statsverket.

Vad kostnadsökningen för kommunerna beträffar. torde den ingalunda böra tillmätas mindre betydelse. Till en början skulle redan den utveckling, varmed sålunda räknats, för kommunerna medföra betydligt ökade kostnader för ny- byggnader till skolor och bostäder och för bostädcrs underhåll. Betydande nybyggnadskostnader skulle emellertid dessutom uppenbarligen ocksä såsom en direkt följd av omgestaltningen av skolorna å många orter förorsakas respektive kommuner såväl för folkskolan som för andra skolor.

Såsom kommissionen framhållit vid motiveringen av enhetsskolesystemet, bleve visserligen kostnaden för statsverket minskad för undervisningen av det antal barn, som vid en omorganisation enligt kommissionens förslag skulle komma att överflyttas från läroverkens lägsta klasser till folkskolan, men därvid borde anmärkas, att de approximativa värden av berörda kostnads- minskning, som kommissionen angivit. icke kunde tillerkännas alltför stor bety- delse, helst om hänsyn också toges till kommunernas kostnader. Det kunde med skäl ifrågasättas, om den kostnadsminskning, som kommissionen sålunda sökt påvisa. skulle uppväga t. ex. den obestridliga merkostnad. som ej blott för den enskilde, utan även för stat och kommuner skulle bliva följden av förlängningen av studietiden för studentexamen med ett år.

Domkapitlet ?? Luleå framhåller beträffande de ekonomiska frågorna., att kommissionens utgångspunkt syntes domkapitlet rätt omtvistlig. Vid sina kal— kyler hade kommissionen uttryckligen utgått från den förutsättningen. att an- talet studerande gossar skulle vara detsamma som under läsåret 1920—1921. Kommissionen syntes alltså i detta sammanhang ej räkna med någon nämnvärd ökning av tillflödet till läroverken som följd av den förbättrade anslutningen till folkskolan. Vore denna förutsättning verkligen riktig, så kunde domkapitlet icke finna annat, än att hela den föreslagna organisationen vore väsentligen förfelad; vore den åter inkorrekt, så gällde detsamma om kommissionens kost— nadsberäkningar.

andra sidan uttala stadsfullmäktige i Värnamo, att kommissionens beräk- ningar och förslag angående de olika skolformernas ekonomiska ställning till stat och kommun syntes riktiga och rättvisa.

Ekonomiska konsekvenser. Av mer än ett tiotal styrelser, respektive kollegier, vid kommunala mellanskolor samt av stadsfullmäktige i ett par städer fram- hålles, att det innebure en uppenbar orättvisa, att respektive kommuners ut— gifter för det högre skolväsendet för närvarande vore relativt mycket större för de mindre samhällena än för de större, och att en utjämning i detta avse— ende skulle äga rum, därest förslaget genomfördes.

Kommunala mellanskolornas lärarförening anför, att det nuvarande skol- systemet vore ohållbart, bland annat emedan det ur statens synpunkt vore oeko— nomiskt, i det att detsamma ledde till differentiering under förhållanden, vilka icke garanterade urvalet, emedan det verkade orättvist, dels i det att vid denna differentiering icke lämnades samma möjlighet åt alla samhällsklasser eller ens åt alla landsdelar, dels i det att utgifterna för det högre skolväsendet vore , relativt större för de mindre samhällena än för de större. l

Några länsstyrelser och domkapitel. ett par akademiska myndigheter samt * stadsfullmäktige eller magistrat i åtskilliga städer framhålla ökade utgifter för stat och kommun såsom en ofrånkomlig konsekvens av kommissionens förslag, därest detta genomfördes. —— Kollegiet vid samskolan i Arboga anför, att de besparingar för det allmänna. som kommissionen ställde i utsikt, bleve obetyd— liga i jämförelse med de utgifter i andra avseenden, som skulle bliva. en följd &

av kommissionens förslag. Flera folkskolelokaler måste anskaffas, folkskolorna måste i många kommuner väsentligt förbättras.

Folkskolestyrelsen i Skellefteå framhåller, att den hastiga utveckling av f olk— skolan, varpå kommissionen hoppades. och som skulle åstadkommas genom se- minariernas utvidgning och ekonomisk förbättring av folkskollärarnas ställ- ning, även torde stöta på utomordentliga svårigheter. Till de betydande utgifter, som nyssnämnda åtgärder skulle föra med sig, komme de omfattande byggnads- kostnader. som ett fullständigt genomförande av A—typen skulle draga. Den skattetunga, som de på senare tiden beslutade och utförda ny- och tillbygg— naderna för folkskolorna pålagt kommunerna, och den oro, som dessa ågärder på sina håll väckt, utgjorde en maning att framgå på denna väg med största varsamhet. om folkskoleväsendet fortfarande skulle uppbäras av samma för- troende och välvilja, som det hittills fått åtnjuta.

Folkslgolestyrelsen i. Uddevalla yttrar, att betydande offer torde med avseende på det öka de behovet av lärarkrafter, skollokaler och materiel bliva nödvändiga, därest hela landets skolväsen på en gång skulle läggas till rätta efter de nya principerna-. Högre lärarkompetens torde bli nödvändig åtminstone för de högre klasserna i bottenskolan. vilket givetvis komme att kräva ökade löneförmåner. Därtill komme, att landsbygden med dess svagare organiserade skola skulle bli ojämförligt sämre lottad än städer och därmed jämförliga samhällen, som redan ägde skolor av A-typ.

Styrelsen för kommunala mellanskolan i Laholm framhåller, att merkost- naderna för staten efter genomförandet av föreliggande förslag till skolorgani- sation uppvägdes och mer än väl ersattes av de fördelar, som ett enhetligt skol- system och ett rättvisare tillgodoseende av landets hela befolkning i bildnings- hänseende innebure.

En och annan av dem. som yttrat sig om förslaget i berörda hänseende, för- ordar uppskov med förslagets genomförande med hänsyn till de dyra tiderna. Folkskolcstyrelsen ?" Kalmar gör gällande. att de nu rådande ekonomiska för— hållandena motiverade ett uppskov med reformen. Fråga torde vara. om vårt land i dessa. ekonomiskt tryckta. tider. då det på alla. områden blivit nödvändigt att iakttaga största möjliga sparsamhet och inskränkning, hade råd att genom- föra en i så hög grad kostsam organisation som den ifrågasatta.

Folkskolestyrelsen i Söderhamn uttalar som sin mening, att därest det vid den utredning. som av vederbörande kommuner vidtoges, skulle visa sig, att förslagets genomförande medförde avsevärda utgifter för kommunerna, en övergång till den föreslagna organisationen ej borde ske, förrän bättre allmänna ekonomiska förhållanden inträdde.

Länsstyrelsen. i. Härnösand anför. att de svagare folkskoletypernas försvin- nande och ersättande med starkare icke kunde efter behag forceras, utan måste ställas i beroende av ekonomiska förhållanden, särskilt de olika skoldistriktens ekonomiska bärkraft och andra förhållanden. .

Domkapitlet iSträngnäs yttrar, att en utveckling av skolväsendet enligt kom— missionens förslag skulle medföra högst betydande ekonomiska följder såväl för statsverket som för kommunerna. Frånsett de tunga bördor. som realskola, gymnasium m. 111. skulle pålägga kommunerna, komme därtill dels nya utgifter, som betingades därav, att nya skolhus måste uppföras, dels ock ekonomiska för- luster. bestående däri. att med stora kostnader uppförda skolhus förlorade sin uppgift och måste apteras för andra ändamål. För att folkskolans A-typ skulle kunna genomföras och detta önskemål betonades oförtydbart i betän- kandet — skulle krävas nya lärosalar, nya lärarbostäder, omkostnader för eldning. städning. skolmateriel m. m. till oöverskådliga belopp. Även stats- x erket finge i samband därmed vidkännas utgifter för nya lärarlöner i de talrika fall, där folkskolan skulle omläggas efter A-typ.

I ovan antydda hänseenden krävdes en utredning, som möjliggjorde för de beslutande myndigheterna att överblicka de kostnader, som de föreslagna skol- reformerna skulle medföra. '

Avsaknad av viss ekonomisk utredning. En del myndigheter ha anmält önskan om uppskov med avgivande av yttrande över vissa med förslaget samman- hängande ekonomiska frågor, till dess kommissionens ekonomiska utredning rörande reformens inflytande på kommunernas utgifter hunnit verkställas.

Kollegiet vid högre allmänna lära/verket 1". Visby anför, att kommissionen angående den oerhört viktiga frågan om reformens inflytande på kommunernas utgifter underlåtit att giva några som helst siffror, utan överlämnat detta åt de enskilda kommunerna, en åtgärd, som ej vore ägnad att stärka utredningens och det därpå grundade förslagets vederhäftighet. I en ledande artikel i Göte— borgs Dagblad (13 september 1922) hade emellertid påvisats, att enbart i Göteborg 3,000 barn skulle överföras från läroverken till folkskolan. och 2,350 barn skulle från flick- och privatskolor överföras till statsläroverken, vilket skulle medföra, att åtminstone 5 -— möjligen 10 stora skolhus måste nybyggas med en kostnad av ungefär 8 miljoner kronor. , För hela rikets städer måste nybyggnader och ombyggnader av skolhusen stiga till många tiotal miljoner kronor, om detta förslag skulle genomföras.

Kollegiet Vid Fjellstedtska skolan i Uppsala uttalar sin förvåning över att skolkommissionen kunnat frambära sitt förslag med krav på dess godkännande, innan den ideella och ekonomiska grundvalen för detsamma blivit allsidigt och ingående undersökt. Vad den ekonomiska grundvalen angår, hade undersök- ningen gjorts endast med hänsyn till statens utgifter. men icke med hänsyn till kommunernas, och det måste väl anses vara orimligt, att dessa med för- bundna ögon skulle tvingas åtaga sig ekonomiska bördor, om vilkas omfattning de icke utan en grundlig utredning kunde göra sig någon klar föreställning.

Länsstyrelsen i Växjö yttrar, att det måste anses vara en anmärkningsvärd brist i betänkandet, att icke mera ingående kostnadsberäkningar verkställts i samband med förslagets utarbetande, utan den viktiga frågan, om och i vad mån ökade kostnader skulle uppkomma, lämnats i detta sammanhang väsent- ligen obesvarad.

I liknande riktning uttala sig jämväl länsstyrelsen i Luleå, ett par dom— kapitel ävensom stadsfullmäktige i ett par städer.

KAP. XVII.

Övergångsbestämmelser.

Kommissionens förslag till övergångsbestämmelser har upptagits till gransk- ning huvudsakligen av kollegier och styrelser vid privata och kommunala skolor. '

Frågan om lärarinnornas vid privatläroverken ställning efter den eventuella mimi-ganisatimien behandlas i ett 100vtal yttranden av kollegier och styrelser vid högre flickskolor, högre goss— och samskolor, enskilda lärarinneseminarier och mellanskolor, kollegiet vid högre lärarinneseminariet, några föreningar, såsom Svenska flick- och samskolors lärarinneförbund och Centralstyrelsen för flick— och samskoleföreningen m. fl.

Så gott som undantagslöst framhålles, att i förslaget till övergångsbestäm- melser för den nya läroverksorganisationen tillräcklig hänsyn icke tagits till den nuvarande lärarinnekårens berättigade anspråk på en ekonomiskt säker— ställd framtid efter reformens genomförande. Flickskolans lärarinnor skulle genom kommissionens förslag sättas i en prekär ställning. Endast ett fåtal skolor skulle behålla sin nuvarande karaktär, och detta allenast vad beträffar de högre klasserna; lärarinnorna i övriga skolor samt i lägre klasser skulle ställas utanför systemet och hänvisas till att på ett eller annat sätt infogas i de nya formerna. Med full rätt kunna privatläroverkens lärarinnor fordra full kompensation för de ekonomiska förluster, vilka utan deras egen förskyllan vållas dem av staten.

Lärarna vid de kommunala mellanskolorna hava, anse några myndigheter, otillbörligt gynnats i förhållande till de vid privatläroverk anställda ävensom till extralärarna vid de allmänna läroverken. vilket med hänsyn till flickskol- lärarinnornas värdefulla arbete icke torde kunna. anses berättigat. De lärarin- nor vid enskilda statsunderstödda skolor. som genom eventuella statsåtgärder bliva arbetslösa, böra ovillkorligen erhålla anställning efter samma grunder, som kunna komma att bliva gällande för den kommunala mellanskolans lärare.

Särskilt framhålla de högre goss- och samskolorna, att vissa av dessa skolor gentemot kommunen intaga en med de kommunala mellanskolorna likartad ställning; dessa skolors lära-re ha därför anspråk på anställning med samma rätt som de kommunala mellanskolornas lärare.

I fråga om grunderna för och arten av de nuvarande privatskollärarnas an- ställning i de nya statsskolorna framläggas olika förslag. I ett 20-tal yttran— den uttalas det kravet, att alla lärarinnor, vilka för närvarande hava s. k. fast anställning vid privatläroverk. som komma att beröras av omorganisationen, böra vid ett förstatligande av privatläroverken tillförsäkras fast anställning i

statens undervisningsanstalter med tjänstgöring och löneförmåner, som i möj- ligaste mån motsvara deras nuvarande ställning.

Kollegiet vid Hudiksvalls flickskola anser, att det erkänt dugliga sätt, varpå de vid statsunderstödda läroanstalter anställda lärarinnorna utfört sitt arbete i undervisningens tjänst, borde berättiga de före den 1 januari 1919 anställda att vid omorganisationen erhålla en ställning, möjligast likartad med den de innehaft, sålunda såsom ordinarie adjunkter vid realskolorna eller lärarinnor vid flickskolorna.

Lärarinnorna böra erhålla en mot utbildningen svarande plats, framhålla några myndigheter. De, som vid omorganisationen förvärvat kompetens för anställning vid flickskola och inneha fast anställning, böra, anser bl. a. styrel— sen för Skara högre flickskola, beredas en mot utbildningen svarande plats och icke tvingas att för vinnande av anställning söka vinna annan kompetens.

Ett 50-tal myndigheter anse, att trygghet att erhålla anställning såsom adjunkt å ordinarie stat eller möjligast liknande plats bör tillförsäkras samt— liga lärarinnor med full kompetens, som med goda vitsord tjänstgjort huvud- sakligen i klasserna över de förberedande under minst fem år.

I fråga om längden av den tjänstgöring, som bör berättiga till ovannämnda anställning, anse ett par myndigheter, att endast 2 års tjänstgöring bör fordras. Några utsträcka den erforderliga tiden till 10 år och andra till 15 år.

I likhet med kommissionen framhålla flera myndigheter, att synnerligt av— seende bör fästas vid långvarig, väl vitsordad tjänstgöring och att lärarinnorna i största möjliga utsträckning bör beredas anställning å den ort, där de förut tjänstgjort.

Angående den av kommissionen föreslagna uppdelningen av privatskolornas lärarinnor i grupper anse några myndigheter, att uttrycket >>lärare, som till- satts efter den 1 januari 1919», bör utbytas mot >>lärare, som vid omorganisa» tionens ikraftträdande ha vissa (t. ex. 5) tjänstår».

Svenska flick- och samskolors lärarin'neförbmzd framhåller, i likhet med ett par andra myndigheter, önskvärdheten av att det av kommissionen föreslagna minimiantalet tjänstår (20 är), som skulle berättiga till omedelbart överfö- rande på ordinarie stat (eventuellt övergångs- eller pensionsstat), vid det slutliga avgörandet i möjligaste mån begränsas. Ett kollegium önskar klart besked angående den tidpunkt, varifrån ifrågavarande 20 år skola räknas.

För de lärarinnor, som eventuellt icke kunna erhålla anställning i någon stats- eller flickskola, bör, yttrar kollegiet vid Nyköpings högre flickskola, möjlighet finnas att efter undersökning i varje särskilt fall komma i åtnjutande av skälig ekonomisk kompensation från det allmännas sida.

Enligt kommissionens förslag skulle ett stort antal flickskollärarinnor hän— visas till folkskolan. I flera yttranden ifrågasättes lämpligheten av att på detta sätt i större utsträckning taga överkvalificerad arbetskraft i anspråk för folk— skolan. Blir en sådan anordning likväl nödvändig, böra, framhålles i ett 10-tal yttranden, alla lärarinnor med s. k. högre kompetens tillerkännas full och all— män kompetens för ordinarie anställning inom folkskolans alla klasser obe- roende av antalet tjänstår. Några andra anse, att sådan kompetens bör tiller- kännas alla lärarinnor med såväl »högre» som »lägre» kompetens. Svenska fliek— och samskolors lärarinneförbmzcl, till vars yttrande flera andra ansluta sig, gör gällande, att sådan behörighet bör tillerkännas alla lärarinnor, som av staten tillerkänts rätt till erhållande av ålderstillägg vid statsunderstödd privat- skola efter den högre eller den lägre löneskalan och som vid omorganisationen inneha minst fem tjänsteår. Detta kunde ordnas på så sätt, att kommunerna få rättighet att utan vidare ge ordinarie anställning åt sådana lärarinnor. Till stöd för detta krav anföras följande skäl: 1) Ifrågavarande lärarinnor hava. redan

pedagogisk utbildning vid under statens kontroll stående lärarutbildningsanstalt, 2) De ha visat sig kompetenta att på ett tillfredsställande sätt sköta privatsko— lornas nederskola och torde redan på grund härav böra anses vara i stort sett kompetenta att sköta folkskolans motsvarande klasser, då de kategorier barn, de' själva varit vana att undervisa, överflyttas till bottenskolan, 3) Vid omorga— nisationen skulle folkskolan få ett tillfälle att tillgodogöra sig ett tillskott av teoretiskt och praktiskt Väl utbildade lärare med annan utbildning än deras egen lärarkårs, vilket måste betraktas som en fördel och icke motsatsen.

Där ett överflyttande av flickskollärarinnor till folkskolan kommer att äga rum, bör ovillkorligen, framhålles i ett 10-tal yttranden, användas ämneslärar- system. Endast därigenom kan folkskolan tillgodogöra sig flickskollärarin- nornas fackkunskaper.

Mot användandet av flickskollärarinnor såsom klasslärarinnor i folkskolan talar jämväl det förhållandet, att de flesta vid högre lärarinneseminarier ut- bildade torde ha valt denna utbildning i stället för folkskollärarutbildningen, därför att deras begåvning och intresse ligga åt ett visst håll och inom en viss ämnesgrupp och emedan de icke önska syssla med ämnen, som ligga mindre väl för dem.

Kommissionens förslag, att privatskolornas lärarinnor för vinnande av kom- petens l'ör anställning i folkskolan skulle genomgå en kurs vid folkskolesemi- narium, mötes från många håll av bestämda gensagor. Så t. ex. betonar kolle- giet vid flickskolan i Lidköping, att man bör kunna förutsätta, att en lärarinna med högre bildning och flera års praktik har så mycket omdöme och så mycken pedagogisk förmåga, att hon kan sätta sig in i undervisningen även i en för henne ny skolform, särskilt om hon inom flickskolan även undervisat på lägre stadier. Svenska flick- och samskola-rs lärarinneförba—nd anser, att en erfaren och omdömesgill lärarinna utan risk kan få sig anförtrott att själv ombesörja den eventuella nödvändiga kompletteringen (såsom alltjämt dagligen sker med avseende på nya tjänster av allehanda slag). Några myndigheter anse, att till- räcklig kännedom om folkskolans kurser och metoder bör kunna förvärvas ge- nom auskultation och möjligen genom av staten föranstaltade föredragsserier. Kollegiet vid högre lärarinneseminarict finner det önskvärt, att, i den mån det visar sig behövligt, tillfälle beredes de lärarinnor, vilka icke anse sig kunna utan vidare upptaga arbetet inom folkskolan, att vid speciellt anordnade kurser eller eventuellt genom tjänstgöring som extra lärare i folkskolan skaffa sig nödig kännedom om de delar av undervisningen i folkskolan, för vilka de känna sig främmande.

Kollegiet vid högre flickskolan i Linköping anser, att under övergångstiden bör vid högre lärarinneseminariet komplettering kunna ske genom tentamen i alla ämnen för underlättande av anställning med nya ämneskombinationer.

Om kravet på särskild utbildning för behörighet till befattning vid folkskolan vidhålles, bör denna under alla förhållanden ske genom statens försorg och på, dess bekostnad. Full ekonomisk ersättning bör i form av stipendium av staten tilldelas dem, som genomgå den ifrågasatta kursen vid folkskoleseminarium.

Några kollegier upptaga särskilt frågan om de vid småskoleseminarium ut- bildade privatskollärarinnornas ställning efter omorganisationen. Sålunda yrkar kollegiet vid Kungsholmens elementarskola för flickor, att lärarinnor utbil- dade vid småskoleseminarier och lärarinnor med kindergartenseminarieutbild- ning och tre väl vitsordade tjänstår vid privat statsunderstödd läroanstalt böra berättigas att söka anställning i folkskolans lägsta klasser. Ett par andra kollegier föreslå, att lärarinnor med utbildning för småskolan och fem års väl vitsordad tjänstgöring tillerkännas kompetens för anställning i motsvarande klasser inom bottenskolan. Kollegiet vid Uppsala enskilda läroverk och privat-

gynmasiam anser. att de folk— och småskolutbildade lärarinnor, som särskilt genom de lägre klassernas indragning'bli arbetslösa, genom lämpliga åtgärder böra erhålla garanti för vinnande av sådan anställning, för vilken de äga kom— petens, å samma ort, där de hittills tjänstgjort. .

Allmänt framhålles Vikten av att lärarinnorna i de nuvarande privatskolorna efter övergången till statstjänst tillerkännas full löneturs- och pensionsrätt. Trettonde allmänna flickskolemötet i Lund betonar i sin resolution i ämnet. att, då' den tjänstgöring, som utföres av lärarinnorna i nuvarande privata och kom— munala flick-— och samskolor, måste betraktas som likvärdig med den. som kommer att utföras i de av kommissionen föreslagna statsskolorna, de lärarin- nor, som från dessa övergå i statstjänst, borde erhålla full lönetursrätt. Samma uttalande göres i ett 10-tal andra yttranden. Sveri-ges flick— och samskolans lärarimieförbund finner kravet på full löneturs— och pensionsrätt väl motiverat av det för samhället speciellt viktiga arbete lärare utföra samt av den revolu— tionerande, på statens initiativ företagna förändring, den nya organisationen skulle innebära för privatskolans lärarinnor, i synnerhet som möjligheten för dessa lärarinnor att fortfarande utöva sitt yrke eljest skulle bli så. gott som utesluten.

Med avseende på förtidspensioneringen på grund av hög ålder eller annan anledning finna kollegierna vid Lunds flickläronerk det obilligt, att en lära— rinna, som under en lång följd av år ägnat sig åt skolans tjänst, mot sin vilja överflyttas å pensionsstat. Kollegiet vid Nyköpings flickläronerk anser. att förtidspension ej bör givas andra än dem, som stä nära pensionsåldern, och bör ingen lärarinna, som ej uppnått pensionsåldern, utan eget medgivande över— flyttas till pensionsstat.

Av styrelserna för ett större antal skolor påpekas, att ett eventuellt över- tagande av privatläroverkens verksamhet bör medföra generell skyldighet för staten att bereda skolorna fullt ekonomiskt vederlag. Komma skolorna ej att inlösas, måste från det allmännas sida lämnas rimlig gottgörelse för de kapital, som nedlagts i fastighet och skolmateriel.

Styrelsen för Frantimmas-föreningens flickskola i Göteborg påpekar. att eventuella donationer vid 'de nuvarande flickskolorna till förmån för skola, lärarinnor eller elever icke utan vidare kunna övergå till annan institution.

Kommissionens förslag till övergångsbestämmelser för kommunala mellan— skolornas lärare behandlas i ett 50-tal yttranden, till största delen från kolle— gier och styrelser vid kommunala mellanskolor.

Om de kommunala mellanskolorna enligt kommissionens förslag förändras till statsskolor, bör det. vara statens skyldighet, framhålles i flera yttranden, att i full utsträckning ikläda sig de förpliktelser mot de vid skolorna anställda ordinarie lärarna, som kommunen vid deras anställande kan anses hava åtagit sig. Staten bör, yttrar styrelsen för Hjo kommunala mellanskola, åtaga sig samma förpliktelser mot lärarna vid de kommunala mellanskolor, vilka helt indragas, som vid de kommunala mellanskolor. vilka överta-gas av staten. De kommuner. som mista sina läroverk, böra befrias från alla förpliktelser mot lärarna. Under alla förhållanden måste övergången till den nya ordningen göras så mjuk som möjligt, så att all möjlig hänsyn kan tagas till den tjänst— görande personalen. »Vederbörlig hänsyn bör», heter det i ett flertal yttranden, >>tagas såväl till de ordinarie mellanskollärarnas som ock till kommunernas be— rättigade krav vid mellanskolornas övergång till statsskolor».

Angående den utsträckning, i vilken staten kan anses vara skyldig bereda de nuvarande mellanskolornas ordinarie personal ordinarie tjänst i de nya stats—

! ! %

skolorna, äro meningarna del_.ade Kommissionens förslag, att de lä1.are som blivit ordinarie före den 1 januari 1919, skola beredas ordinarie anställning, mötes från flera håll av invändningar. Ett par kollegier betona sålunda. att den föreslagna tidpunkten bör framflyttas, i den mån genomförandet. av omor- ganisationen uppskjutes. Kollegiet vid Västanfors kommunala mellanskola anser, att förslaget, att endast de lärare, som vunnit ordinarie anställning före den 1 januari 1919, skulle garanteras ordinarie anställning vid realskolorna, är synnerligen godtyckligt. Det vore rättvisare förlägga gränspunkten till den dag, då statsmakterna stadfästa en ny skolordning. Ett kollegium gör gäl- lande. att, om tidsgräns skall sättas, bör det vara 1923 års ingång.

I nagra yttranden framhålles, att den avgörande tidpunkten icke bör vara den 1 januari 1919 utan den 1 maj 1922 , den dag. då kommissionsbetänkandet blev känt.

Åtskilliga styrelser och kollegier anse, att alla ordinarie lärare vid de kom- munala mellanskolorna böra bibehållas som ordinarie även efter omläggningen, och betona, att till följd av skolformernas förändring ekonomisk skada icke finge tillfogas någon. Kollegiet vid Åsto1ps kommunala mellanskola finner sålunda rättvisan fordra, att vid statens övertagande av skolorna förutvarande rektorer och ordinarie lärare få kvarstå, så framt ej anmärkning mot deras sätt att sköta tjänsten framkommit. Att för befattningens bibehållande fastställa viss utnämningsdag skulle medföra orättvisor.

Å andra sidan framhålles av ett 10—tal kollegier och styrelser, att det icke rimligen endast kan vara atnämningstiden, som får bli avgörande för bestäm- mandet av vilka lärare som vid reformens genomförande omedelbart skola över— gå i statstjänst. Största hänsyn måste tagas till lärarnas kompetens. Ett par kol— legier anse sålunda, att samtliga adjanktskompetenta lärare böra såsom ordinarie övertagas av staten. Kollegiet vid H jo kommunala mellanskola gör gällande. att efter år 1.919 vid kommunal mellanskola såsom ordinarie anställd lärare med adjunktskompetens och exempelvis 5 års väl vitsordad tjänstgöring bör ha större befordringsmöjligheter än före 1919 anställd lärare utan adjunktskompetens men med något längre tjänstgöring. Det vore synnerligen obilligt, om de extra ordi- narie och de efter den 1 januari 1919 anställda ordinarie lärare, som äga den kompetens, som erfordras för ordinarie ämneslärartjänst vid statens skolor, skulle sättas i sämre ställning än de lärare, som antagits före den 1 januari 1919, men sakna sagda kompetens. En stor del av de med akademisk kompetens ut- rustade lärarna kunna förutsättas hava avstått från möjligheten att vinna be- fordran vid läroverken av intresse för mellanskolan.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Malmö anser, att de av mellansko- lornas lärare. som äga full kompetens, böra bli befordrade till adjunkter. men de, som sakna sådan, böra underkastas det förfarande, som enligt kommissionens förslag bör vidtagas med dem, som tillsatts efter den 1 januari 1919. Många av de mellanskollärare, som blivit ordinarie före den 1 januari 1919, hava på dispensvägen fått behörighet till ordinarie anställning. under det att de efter nämnda datum anställda lärarna i stor utsträckning äro fullt adjunktskompe- tenta (filosofie magistrar med provår). Ett realiserande av kommissionens förslag skulle därför innebära ett gynnande av den mindre kvalificerade arbets- kraften och ett åsidosättande av de bättre kvalificerades intressen.

Extralärarföreningen anser, att alla adjanktskompctenta lärare vid kommu- nala mellanskolor och kommunala gymnasier utan vidare böra beredas ordinarie anställning vid statsläroverken. Föreningen visar, att, enligt kommissionens beräkningar av lärarbehovet i den framtida organisationen, ordinarie anställ- ning i den nya högre skolan kan beredas alla adjanktskompeten-ta lärare såväl vid statsläroverken som ock vid kommunala läroanstalter och statsunderstödda privatskolor, ämneslärarinnor vid statssamskolor samt ordinarie lärare vid kom-

munala mellanskolor utan adjunktskompetens. Beträffande de sistnämnda fin- ner dock föreningen, att de icke utan vidare böra få tillförsäkras ordinarie an— ställning i statens tjänst med förbigående av adjunktskompetenta obefordrade lärare; genom en sådan anordning skulle vid anställning i statens tjänst reellt och formellt underlägsna lärare få företräde framför reellt och formellt över- lägsna. Många av de kommunala mellanskolornas lärare ha vunnit sin kom— petens på synnerligen svaga meriter.

Beträffande de extra ordinarie lärarna vid mellanskolorna framhåller kom- munala mellanskolornas lärarförenrng, med instämmande av ett par kollegier, att dessa icke böra. ställas sämre i anställnings- och befordringshänseenden än extra ordinarie lärare vid läroverken med samma utbildning och samma antal tjänstår.

Vid lönetursberäkning för de mellanskollärare, som övergå i statstjänst, bör vederbörlig hänsyn tagas till föregående ordinarie tjänst vid kommunal mellan- skola. Flera kollegier hålla före, att de nyutnämnda adjunkterna böra i löne— turshänseende få tillgodoräkna sig hela sin föregående tjänstgöring såsom ordi- narie lärare vid mellanskola.

Kollegiet vid N ederkalix kommunala mellanskola anser, att en grundlig ut- redning bör ske för att bestämma, i vilken lönegrad såsom adjunkt vederbörande mellanskollärare skall komma. Gj alla mellanskollärare böra placeras i första lönegraden, yttrar kollegiet vid Ljusdas kommunala mellanskola. Därest veder- börande kommun är skyldig utfylla, vad en lärare vid kommunal mellanskola genom en sådan bestämmelse kan komma att förlora i löneinkomst, innebär bestämmelsen en 01ättvis tunga för kommunen. Annu obilligare vore det, 0111 läraren nödgades avstå något av sina nu åtnjutna löneförmåner. Kollegiet erinrar om att adjunktskompetent lärare vid kommunal mellanskola enligt gäl— lande bestämmelser har att vid övergång till statsläroverk i löneturshänseende tillgodoräkna sig viss del av sin tjänstgöring vid mellanskolan. Den besparmg, statsverket genom nyssnämnda obilliga bestämmelse skulle göra, bleve dessutom endast av tillfällig art.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Malmö uppmärksammar särskilt. frågan om rektorernas vid de nuvarande kommunala mellanskolornas ställning efter omorganisationen. Starka skäl tala mot att sagda rektorer utan vidare överflyttas till motsvarande beställning vid de nya. realskolorna. Mellansko— lornas rektorer ha måst tagas ur den ytterligt begränsade kretsen av vid skolan anställda ordinarie lärare, och ofta har man vid valet endast haft att välja mellan icke adjunktskompetenta lärare. Även om rektorerna vid de nuvarande kommunala mellanskolorna på ett tillfredsställande sätt skött sina åligganden, torde det kunna ifrågasättas, om samtliga äro skickade att fylla de krav, som skäligen kunna ställas på en rektor vid en realskola. Redan bedömandet av de gem i kompetenshänseende överlägsna lärarnas undervisning torde vålla svå— rig eter.

Då det är praxis, att rektorsförordnanden förnyas, såvida ej starka skäl tala däremot, torde det bliva så, att en mycket stor del av rektoraten vid de nya realskolorna undanhålles den allmänna konkurrensen under en lång tid framåt, till förfång för läroverken själva, som därigenom berövas möjligheten att er— hålla bästa möjliga ledning.

De extra och vikarierande lärarnas vid statsläroverken ställning vid omorga- nisationen behandlas av Extralärarföreningen. Enligt kommissionen skulle de extra och vikarierande lärarna vid de nuvarande statsläroverken vid reformens genomförande erhålla en »motsvarande anställning». Om ordet >>motsvarande» skulle betyda annat än »ordinarie», skulle en stark kränkning tillfogas en vis— serligen ej så stor, men i fråga om både formell och reell kompetens högtstående

del av landets lärarkår. Ifrågavarande lärare äro till största delen i kompetens fullt jåmnstållda med ordinarie lärare vid läroverken och ha i många fall under ett flertal år fullgjort en med de ordinarie lärarnas fullt jämförlig tjänst- göring på läroverkens alla stadier. Endast riksdagens vägran alltsedan 1919 att bevilja medel till en ur alla synpunkter starkt behövlig ökning av antalet adjunkturer har hindrat dem att redan nu inneha ordinarie tjänst. De böra där— för icke få stå tillbaka för de ordinarie lärarna vid kommunala mellanskolor och privatlarov erk. Föreningen anser emellertid. att kommissionen, trots sin vaga formulering 1 denna punkt, med »m'otsvarande anställning» åsyftar en anställ- ning, motsvarande den, som skall beredas de ordinarie l'ararna vid kommunala mellanskolor och privatläroverk. När förslaget skall framläggas för riksdagen, böra alltså mera bestämda föreskrifter i nu angiven rikt-ning meddelas. De vi- karierande lärarna vid statsläroverken äro i alla hänseenden jämnställda med extral'ararna.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Norrköping framhåller önskvärd— heten av att inrättandet av de enligt kommissionen nödvändiga 146 nya lektors— tjänsterna icke fördelas på 15 år, utan böra dessa tjänster vara inrättade redan vid den tid, då det nya gymnasiet skulle vara fårdigorganiserat, höstterminen 1930 av en om man ej kan beräkna, att alla nya tjänster skulle kunna besättas med oidinarie innehavare under denna period. Blir det alltså nödvändigt att taga i anspråk adjunkter för upprätthållande av lektorstjänsterna, böra dessa adjunkter såsom en om än ringa ersättning för sin ansvarsfulla tjänstgöring få. åtnjuta den förhöjning i tjänstgöringspengar. som följer med lektorstjänst- gormg.

KAP. XVIII.

Uttalanden och yrkanden i övrigt.

Kollegiet vid folkskoleseminarict i Växjö framhåller, att tidpunkten nu icke vore lämplig för en omläggning av folkskolan till bottenskola för den högre teoretiska undervisningen. Det omfattande arbetet med uppbyggandet av de praktiska ungdomsskolorna kunde därigenom äventyras.

Kollegiet vid folkskoleseminariet i Falun betonar, att ungdomen ej i alltför stor utsträckning finge dragas in på teoretiskt lagda utbildningslinjer. De praktiska linjerna måste göras mera konkurrenskraftiga och värderade. Av största betydelse vore. att fortsättningsskolorna, lärlings- och yrkesskolorna och kanske särskilt de yrkesbetonade högre folkskolorna bleve allmänt upprättade. Arbetet i en del yrkesbetonade högre folkskolor borde avslutas med en bestämd examen motsvarande realexamen (»praktisk realexamen»). En dylik praktisk realexamen skulle sålunda komma att liksom den teoretiska realexamen bliva ett uttryck för en viss högre utbildning utöver vad den allmänna folkskolan kunde giva, och kurserna skulle läggas så, att den inom vissa grenar berätti- gade till inträde i fackskolor.

Skolkommissionen, skriver folkskolinspektören Neander, lägger huvudvikten på att intet barn på grund av fattigdom eller andra orsaker avstänges från teoretisk utbildning. 1918 års författningar om ungdomsskolor ha till syfte, att varje barn skall få den utbildning, vartill dess anlag hänvisa. Denna sist- nämnda ståndpunkt torde vara fullständigare och nationalekonomiskt värde- fullare. Det gäller att tillgodose den olikartade efterfrågan av arbetskraft till de olika yrkena. En skolorganisation får icke vara sådan, att den markerar ett visst yrke, mervärdigare än ett annat. Lyckligt vore, om åt de praktiska yrkena kunde givas en sådan social lyftning, att de kunde uthärda konkurrensen med lärdomsyrkena.

Om allmänheten ägde en säker uppfattning om de sannolika utsikterna på den ena eller andra banan. skulle möjligen tillströmningen till de olika yrkes- grenarna i någon mån regleras. Det vore lämpligt, om Skolöverstyrelsens sta- tistiska avdelning publicerade periodiskt utkommande sannolikhetsberäkningar rörande efterfrågan av arbetskraft och möjlighet till försörjning på olika lev- nadsbanor. -

Eskilstuna folkskolestyrelse yttrar: Ej alldeles utan berättigande har fram- hållits, att de genom enhetsskolan öppnade ökade möjligheterna till teoretisk utbildning skulle föra alltför många in på den lärda banan. Såsom motvikt bör för de praktiska ungdomsskolorna anordnas särskild avgångsexamen, som läm— nar viss kompetens i form av tillträde till vissa befattningar eller inträde i andra skolor.

Av synnerlig vikt vore att undersöka, framhåller folks-kolinspektören Land-

ström, i vad mån det föreslagna skolsystemet vore ägnat att tillföra semina— rierna gott elevmaterial.

Vik. ämnesläraren H oflu-nd ( H jo kommunala mellanskola) föreslår, att folk— skoleseminarierna också inorganiseras i enhetsskolan. Realskolan kunde läg- gas till grund och seminariet liksom gymnasiet göras treårigt. Särskild till— läggsklass borde upprättas vid seminarierna för avläggande av studentexamen. Därmed finge folkskollärarna tillträde till universiteten; även kravet på aka- demiska studier för adjunktskompetens kunde upprätthållas.

Ett sätt att förkorta lästiden vore, att första läsårets kurs inlärdes i hemmen. Kollegiet vid folkskoleseminariet i Karlstad anför: Om den ö-åriga botten- skolan lägges till grund för den högre teoretiska undervisningen, kan det förut- ses, att det blir nödvändigt att beträffande ämnet modersmålet på vissa punk- ter skärpa fordringarna i folkskollärarexamen (ty eljest har den blivande lära- ren ej tillräckliga grammatiska insikter för att bli i stånd att hos folkskole- barnen lägga en säker grund för den fortsatta språkundervisningen). Men denna skärpning kan inom de nuvarande seminariernas ram icke ske utan en sänkning i andra avseenden, vilken för de »Väckande» momenten i undervisningen och för de blivande lärarnas bildningsnivå vore olyckligt. — Om en förstärkning av seminariernas organisation måste ske, borde den bestå i en förlängning av studietiden.

Länsstyrelsen. i Västerås erinrar om det i riksdagen framställda kravet på

i i att i en reformerad skolundervisning bör ingå en grundlig upplysning om sam-

hällets ekonomiska förhållanden.

Kollegiet vid samskolan i Haparanda påpekar, att barnen på landsbygden om- kring Haparanda i regeln komma från finsktalande hem. Skulle de ytterli- gare 3 år kvarhållas i sin finsktalande omgivning, ligger det i öppen dag, att de skulle bliva ännu mera efter i svenska språket än nu, och att för dem till- trädet till läroverket i hög grad komme att försvåras.

Kollegiet vid kommunala. mellanskolan i Malmberget gör gällande, att tjänst- göring inom övre Norrland borde såväl i befordrings— och transportavseende som i ekonomiskt hänseende kompenseras på grund av klimatiska förhållanden, kul- turell avstängning och i regel dyrare levnadsomkostnader.

Musikläraren S. L. Sandhagen (Luleå folkskoleseminarium) yttrar: Stats- makterna böra tillsätta en ny kommitté med uppgift bland annat att i lämplig utsträckning beskära skolkurserna, på det eleverna må erhålla nödig tid till fysisk och moralisk fostran. och ej, såsom nu är-fallet, tvingas att huvudsakligen sysselsätta sig med intellektuell träning, varigenom de mera danas till tanke- maskiner än till verkliga människor.

Kollegiet vid Norrbärke kommunala mellanskola anser sig ej kunna fatta någon som helst ståndpunkt till kommitténs förslag, enär det ej föreligger nå- gon utredning beträffande den viktigaste förutsättningen för förslagets reali- serande, nämligen kommunernas förmåga att bära de ökade kostnader, speciellt för ett förbättrat folkskoleväsen, vilka äro förknippade med ett effektivt ge— nomförande av kommissionens förslag.

F olkskolestyrelsen i Karlskrona gör gällande, att en skolreform av så stor omfattning ej borde genomföras enbart på basis av teoretiska utredningar; en omfattande rationell försöksverksamhet borde fullständiga utredningen.

Till undervisningsrådet Aströms särskilda yttrande i frågan om läroverks- lärarnas tjänstetitel ansluta sig följande myndigheter, nämligen allmänna ad- junktsföreningen, läroverkslärarnas riksförbund samt kollegierna vid högre all- männa läroverken i Borås, Halmstad, å Södermalm i Stockholm ochi Ystad, vid realskolorna i Landskrona, Malmö, Oskarshamn och Uddevalla, vid Jakobs och Kungsholmens realskolor i Stockholm ävensom vid Skurups kommunala mel- lanskola.

Riksförbundet understryker särskilt, att frågan inom en snar framtid måste erhålla en tillfredsställande lösning. Till detta yttrande ansluter sig kollegiet vid högre latinläroverket & Norrmalm i Stockholm. I samma. riktning uttala sig även kollegierna vid högre allmänna läroverket i Visby och västra real- skolan i Göteborg.

Rektor vid samskolan i Strömstad vill ej motsätta sig titlarna lektor och förste lektor men anser konsekvensen bli, att de äldre lektorerna liksom i Tysk— land och Frankrike erhölle titeln »gymnasialprofessor».

De nuvarande lektorerna borde, framhåller rektor vid högre allmänna läro- verket i Gävle, kallas gymnasielektorer och adjunkterna realskolelektorer. Härigenom tillgodosåges såväl anspråken på differentiering som på en använd- bar tjänstetitel för adjunkterna. Det vore löjligt och språkvidrigt. att t. ex. 7 lektorer vid ett läroverk alla skulle vara »den förste».

Kollegiet vid högre realläroverket i Göteborg föreslår. att, då gränsen mel- lan realskola och gymnasium ej skulle bliva så markerad som hittills. benäm- ningen ring borde bortfalla, och att årsklasserna i stället skulle numreras i över- ensstämmelse med kommissionens förslag för lyceerna, sålunda 1—8 i de högre och 1—5 i de lägre läroverken.

En reservant i Ulricehamns folkskolestyrelse (borgmästaren Spens) anför: Det bör tagas i övervägande, på vad sätt lärarnas arbetskraft må kunna utnytt- jas i större utsträckning än som nu sker. Vårt land har icke råd att hålla sig med en så talrik och både genom sin utbildning och avlöning dyrbar tjänstemannakår som lärarkåren, som går ledig 1/3 av året. Ingen annan kår har mera än allra högst 2 månaders semester; det bör räcka även för lärarna. Tekniska svårigheter kunna väl möta för en utsträckning av lärarnas lästid, men saken torde kunna ordnas med periodläsning av olika ämnen samt genom förläggande av terminens början och slut är något olika tider för olika klasser.