SOU 1926:12

Förslag till Handbok för Svenska kyrkan

N 4-0 G(

oå (—

- CD m

&( 4. IOTQ'

National Library of Sweden

S'i'mAlrFNS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1926: 12 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

FÖRSLAG

TILL

HANDBOK FÖR SVENSKA KYRKAN

AVGIVET AV

SAKKUNNYGAINOM KUNGL. ECKLESIASTIK. _ MWMWMUWNW

_ STOCKHOLM 1926

Statens oifentliga utredningar 19226 _ Kronologisk förteckning *

1. Utredning rörande lagstiftningen om 7. Betänkande och förslag, aavgiwet den arbetstidens begränsningi vissa träm- _ 12 maj 1926 av dejiimlikt kni—mg]. brev mande länder'av John Nordin jämte den 18 juni 1925 tillkalladde» saakkun- uppgifter angående arbetstiden ! vissa niga för förenkling av förrv—alltninge- länder, som sakna all-män lagstiftning . organiSutionen vid arméns '; hlögre ooh rörande arbetstidens begränsning, lägre tmppförband. Norsteoadit. vi, 222 sammanställda inom socialstyrelsen. &. Fö. ) Bihang 2 till socialstyrelsens den 2 8. Betänkande med förslag titilll lag om november 1925 avgivna. betänkande ändrad lydelse av vissa delaar: av lagen med förslag till reviderad lag om ar— den 14jnni19.07 om nyttjannåleir'att till betar-skydd. Norstedt. (4), 211 s. S. fast egendom. Norstedt. 38-46 5. Ju.

2. Betänkande angående de icke rätts— 9. "Betänkande med förslag tftilll lag om bildade domsagobitradenas avlönings— behandling av vissa arbetsooviliiiga och förhållanden och anställningsvillkor. samhällsvådliga m. &. fört'fmttningar. ' Norstedt. 32 s. Jap Norstedt. x, 184 s. S.

3. 1021 års pensionskommittes betänkan- 10. Betänkande med förslag angående de. 7. Betänkande med nytt törslag gymnastiska centralinstitunttets verk- till militär tjänstepensionslag. Idun. samhet och därmed sammnamhängun- 51 s. Fö. de frågor. Norstedt. vj, 14411 5. E.

4. Postverket. Kort översikt av dess 11. Betänkande och förslag mm förenk- - historia, rörelse och organisation. Av ling av organisation och fiöirvaltning M. Marcus. Tiden. (8), 68 s. Fl. å." dottans stationer och warv samt

5. Utredning angående det svenska skol- örlogsdepån i Göteborg. med lz'Flot- väsendets organisation. Norstedt. vij, tans varv. Beckman. 143 s.. Fo. 462, 161 5. E. 12. Förslag till handbok för swe-neka kyr-

6. P. M. angående tätare tingssamman- kan. Uppsala, Almqvist (& Wiksell. träJden i häradsrätterna. Norstedt. 28 xij, 402 B. E.

5. u. .

Aum. Om särskild tryckeri; ej angives, är tryckorten Stockholm. maksmverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under "Vilket utred- ningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jerdbrmksdepnrte- mentet. Enligt kungörelsen den 8 febr. 1922 aug. statens oRentljga mtredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna l omslag med enhettlig färg för varje departement.

FÖRSLAG

TILL

HANDBOK

SVENSKA KYRKAN

A VG/VE'I' A V SAKKUNN/GA ]NOIII Å'UNGL. ECKLESIASTIK— DEPARTEMENTET

STOCKHOLM

SVENSKA KYRKANS DIAKONISTYRELSES BOKFÖRLAG

UPPSALA 1926 ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B.

INNEHÅLL.

Sid. InImledning................VII

FÖRSTA DELEN.

1 1 kap. Om den allmänna gudstjänsten.

A. På söndagar och högtidsdagar.

I. Ottesången . . . . . . . . I II. Högmässan . . . 9 1. Högmässamedpredikanochnattvard 9 2. Högmässa med allenast predikan . 46

3. Ett annat sätt att hålla. högmässa med predikan och nattvard . . 48

4. Ännu ett sätt att hålla högmässa med predikan och nattvard . . 49

III. Aftonsången . . . . . . . . . . 55 B. Veckogudstjänster . . . . . . . . 58 C. Rättegångsgudstjänster . . . . . . 81 2 2: kap. Kyrkoböner. Litanian . . . . . . . . . . . 83 Böner på högtidsdagar . . . . . . . . 91 Böner på böndagarne . . . . . . . . 97 Bön på Sjätte November . . . . 99

Allmän kyrkobön vid veckogudstjänster . 99 Böner med avseende på särskilda förhål- landen. . . . . . . . . . . . . . 100

ANDRA DELEN. 3 3; kap." Om dopet. I. Barndop. . . . . . 110 11. Nöd- -dop och dess bekräftelse . . . 117 111

4

5

7 kap.

II

12

13 14

kap.

kap.

kap.

kap.

kap. kap.

kap.

kap.

kap. kap.

III. Av kristna föräldrar födda vuxnas dop IV. Israeliters och andra icke kristnas dop

Om ungdomens konfirmation och första nattvardsgång Om allmänt skriftermål.

1. När allmänt skriftermål med skriftetal

sker före högmässan . .

II. När allmänt skriftermål med skriftetal sker i högmässan . III. När allmänt skriftermål utan skriftetal

sker i högmässan .

IV. När allmänt skriftermål sker 1 samband

med nattvardsmässan ensam .

V. Ett annat sätt, när allmänt skrifter-

mål sker i samband med nattvards-

mässan ensam

Om enskild skrift och avlösning Om sjukas kommunion .

Om brudvigsel. . . Om välsignelse över äktenskap, ingånget inför borgerlig myndighet

Om barnakvinnors kyrkotagning Om jordfästning

TREDJE DELEN. Om invigning av nybyggd kyrka m.m. Huru biskop skall inställas i sitt ämbete .

Om invigning till prästämbetet Huru kyrkoherde skall inställasi en församling .

Sid. 126 133

143

. 156 .159 . 161

.162

.164 .184

. 220

.228 . 238

- 245 . 248

. 306

.321

. 341

155 kkap. HIÖ kkap.

117 kkap.

L18 kkap.

FJÄRDE DELEN.

Tillägg till kyrkohandboken. Sid. Huru missionär inställes i sitt kall 3 54 Huru diakon och diakonissa må

inställas i sitt kall. . . . . . 367 Huru predikobroder inställes' 1 sitt

kall . . . . . 384 Barngudstjänst och ungdömsguds:

gänst . . . . . . . . . . . . . 393

_ . 1- 1. ___. 113 _. Inu—hn. ; åhh anita; und...—

>). |)_

wflftwwvu :" f —" '.'?” "HI'M'T _ .. _

.>_ .", *I "-1.'l.-L . tvär-rå”: il—melq'l'wi rr ..,)—

Till Konungen.

Enligt nådigt brev den 27 november 1925 bxemyndigad att dels tillkalla högst fem sakkun— miiga för att inom departementet biträda vid ut-

arbetandet av förslag till varsamt revidezrad kyrkohandbok, med iakttagande därvid av *vad i kyrkomötets skrivelser anförts, dels anmaoda en av de sakkunniga att såsom ordförande lieda de sakkunniges förhandlingar, dels ock tillkalla särskild sekreterare åt de sakkunnige, beslöt chefen för Ecklesiastikdepartementet den 3 de- cember 1925 dels såsom sakkunniga för näminda ändamål tillkalla ärkebiskopen Lars Olof jona- than Söderblom, biskopen Hjalmar Danell, bis- kopen Edvard Magnus Rodhe, pastor primarius Nils Widner och kyrkoherden Nils Samuel Stade- ner, dels uppdraga åt Söderblom att såsom (ord- förande leda de sakkunniges förhandlingar, .de/s oc/c såsom sekreterare åt de sakkunniga tillkalla docenten, regementspastorn Nils Gustaf Lindberg.

l underdånig skrivelse nzr 3 5 den 3 novem- ber 192 5 anhöll kyrkomötet att Eders Kungl. Maj:t måtte så snart som möjligt och under beaktande av vad kyrkomötet uttalat med av- seende på framställda ändringsförslag låta utar- beta ett förslag till varsamt reviderad kyrko- handbok och för ett kommande kyrkomöte fram- lägga detta förslag.

I underdånig skrivelse nzr 55 den 7 novem- ber 192 5 anhöll kyrkomötet om utarbetande av förslag till sådan ändring av allmänna kyrko- bönen vid högmässogudstjänst I kapitlet kyrko- handboken, att denna bön kommer att innehålla ett bönemoment för fred, ävensom ett förslag till bön för freden, avsett att införas i II ka— pitlet kyrkohandboken, och om framläggande av dessa förslag för ett kommande kyrkomöte.

I underdånig skrivelse nzr 56 den 7 novem- ber 1925 anhöll kyrkomötet, att Eders Kungl. Maj:t måtte dels verkställa utredning om änd- ring i kyrkolagen i syfte, atti de församlingar, där nattvardsgång anställes även på annan tid än i sammanhang med den allmänna högmässo- gudstjänsten, skriftermålet med därtill fogad för- maning må i den mån domkapitlet finner nödigt, när nattvard firas i samband med högmässa, infogas i högmässan, dels 06/75 om möjligt till nästkommande kyrkomöte inkomma med för- slag i ämnet.

I underdånig skrivelse n:r 57 den 7 novem- ber 192 5 anhöll kyrkomötet, att de olika för- slag till reviderat dopritual, som vid detta kyrko- möte framkommit, måtte tagas under övervä- gande vid den av kyrkomötet begärda revisionen av kyrkohandboken.

l anledning av förenämnda nådiga uppdrag få sakkunniga härmed i underdånighet avlämna det av oss utarbetade förslaget till reviderad handbok.

Två delar därav intaga en särställning. Kapitlet tre, Om dopet, har varit föremål för behandling vid Hera kyrkomöten. Ett för- slag blev på kyrkomötets begäran även av Eders Kungl. Maj:t på sin tid för kyrkomötet fram- lagt. När motionärerna om förändring i dop- ritualet och deras meningsfränder i kyrkomötet röstade för dopfrågans förening med en varsam revision av kyrkohandboken i dess helhet, var det i den uttryckliga förhoppningen, att resul- tatet av denna revision skulle kunna föreläggas

nästkommande kyrkomöte, vilket nu är bestämt att sammanträda den 2 oktober i år.

I ovan anförda underdåniga skrivelse n:r 56 har kyrkomötet anhållit att förslag om att i de församlingar, där nattvardsgång anställes även på annan tid än i sammanhang med den all- männa högmässogudstjänsten, skriftermålet med därtill fogad förmaning må i den mån Domka- pitlet finner nödigt, när nattvard firas i samband med högmässa, infogas i högmässan, måtte om möjligt föreläggas »nästkommande kyrkomöte».

Vad angår handbokens övriga delar ligger det i sakens natur, att sakkunnige skulle önska längre arbetstid för en så stor och ömtålig upp- gift. Emellertid hava vi i enlighet med den i kyrkomötet uttalade åstundan i möjligaste mån koncentrerat vårt arbete för att redan nu kunna inlämna ett förslag till Eders Kungl. Maj:t.

En av oss sakkunnige, Kyrkoherden Doktor Sam. Stadener, bifogar särskilt yttrande.

På de sakkunniges vägnar: Uppsala den 31 augusti 1926.

Underdånigst NATHAN SÖDERBLOM

Ordförande

/ Gustaf Lindberg

Särskilt yttrande.

Undertecknad, som förordat publicering av det hittills uppnådda resultatet, men avstyrkt dess framläggande såsom förslag till reviderad handbok, har anmält avvikande mening i vissa delar, i synnerhet i fråga om förslagen till skrif- termål och nattvardsmässa under anförande, vad angz'nge sérz'flemndlels znfogande i den nuvarande högmässan, att skriftermålets höga innebörd av självrannsakan bleve försvagad eller ginge för- lorad genom ett förkrympt och med mässans introitus sammanblandat skriftermål, och att den ' kombinerade prediko- och nattvardsmässans redan nu överklagade längd bleve än ytterligare ökad genom ett i mässan infogat skriftermål, samt att till följd av omständigheternas makt skrifter- målstalet snart komme att utplånas ur det i mässan infogade skriftermålet och, därest detta skriftermål sedan bleve det enda, försvinna full- ständigt ur fromhetslivet; och under anförande vad angz'nge nattvardsmiz'ssan, att den mellan prefationen och instiftelseorden inskjutna bönen på ett störande sätt gåve utrymme åt mänsk- liga initiativ i ett mässparti, helgat åt det gudom- liga initiativet, och alltså innebure ett samman- blandande av sakramentalt och sakriflciellt på

ett sätt, som kunde vedervåga betydande värden; samt under yrkande att, med bibehållande i övrigt av gällande bestämmelser om förhållandet mellan skriftermål ock högmässa, respektive natt— vardsmässa, dessa allenast skulle utvidgas med tillstånd att ett lämpligt antal gånger årligen hålla högmässa med nattvardsgång enligt ord- ning, som i sakkunniges förslag kap. 5:V säges, varvid epistel- och evangelielektionerna med gradual och credo samt kyrkobönen å vederbörlig plats utföras samt predikan hålles såsom skrifter— målspredikan över dagens ordinarie perikop, om den därtill lämpar sig, eller och över den sär- skilda nattvardsperikop, som evangelieboken för sådant fall torde böra anvisa.

I fråga om den underdåniga skrivelsen n:r 56 från 192 5 års kyrkomöte har jag uttalat, att kyrkomötet i denna skrivelse icke hemställt om eventuellt förslag till nästkommande kyrko- möte angående ändring i handboken utan allenast om eventuellt förslag angående ändring i kyrko- lagen, varjämte jag har ansett att med kyrko- lagsfrågan borde anstå, till dess uppfattningen stadgat sig i handboksfrågan angående skrifter- mål och högmässa, samt att denna handboks— fråga synes vara större och mera svårlöst än någon annan.

Sam. Sladener.

I Kapitlet.

Om den allmänna gudstjänsten.

A. På söndagar och högtidsdagar.

1. OTTESÅNGEN.

Cttesången börjar med en morgonpsalm eller, isynnehet på högtidsdagar, med någon annan tjän- lig psalm.

Iärefter läser prästen på predikstolen den för inneva'ande högtid avsedda morgonbönen eller mor- gonböien _?ag tackar dig, Gud; på vanliga sön- och helgdagar läses någon av de allmänna morgonbönerna.

Sedan predikas på åändagama över den förord— nade >ibeltexten, på högtidsdagar över någon för tillfälle vald text och på de vanliga sändagama över nigot stycke i katekesen i fortlöpande ordnings- följd eler ock över en ordnad följd av valda bibel— texter.

Eter predikan läses den för ottesången avsedda allmäma kyrkobönen (sid. 8).

Sist läsas Fader vår och bd/szgrnelsen, varefter gudstjäisten avslutas med en psalm.

Eter morgonpsalmen må prästen kunna träda för aluret och, vänd till församlingen, läsa den

apostoliska hälsningen Nåd vare med eder (sid. 62) samt därefter något eller några av de skriftställen, som angivas för offentlig morgonbön (sid. 63 ff.). Läsningen avslutas med Ära vare Fadern (sid. 10). Sedan bedes morgonbönen.

Därpå sjunges en psalm, varefter predikan hålles.

Ottesången må även kunna avslutas vid altaret. Då läser prästen efter predikan Lauad vare Gud (sid. 2 7 ), eller annan lämplig kort bön. Därefter sjunges en psalm, varunder prästen träder för altaret, varpå följa salatatz'm, allmän kyrkobän vid attesång, Fader vår och välsignelsen. Efter Fader vår kan sjungas T ae/zom 06/1 lat/am. Ottesången avslutas med en psalm.

Där ottesång enligt vederbörligt medgivande anordnas som matutin, följes i tillämpliga delar den ordning, som flnnes i Vesperale för Svenska Kyrkan.

Ottesång må även kunna anordnas såsom barn- gudstjänst eller ungdomsgudstjänst (se kap. 18).

Ottesång må kunna ersättas av skriftermål eller skriftermål och nattvardsmässa.

Böner vid ottesången. A.

Allmänna morgonböner.

1. jag tackar dig, Gud, min käre him- melske Fader, genom jesus Kristus, din älskade Son, att du i denna natt har skyddat mig för all skada och farlighet, och beder dig, att du förlåter mig alla mina synder och i denna dag

nådeligen bevarar mig för synd, olycka och allt ont, så att mitt leverne och alla mina gär— ningar må vara dig behagliga. jag överläm- nar mig med kropp och själ i dina händer. Din faderliga Vård vare mitt beskydd. Amen.

2. Herre Gud, himmelske Fader, vi tacka dig av allt hjärta för denna dag, på vilken vi få höra ditt heliga evangelium. Vi bedja dig, att du ville med ditt rena och klara ord upp- lysa våra hjärtan och genom din Helige Ande leda och regera oss, så att vi aldrig vika från dina budords vägar utan ståndaktigt tro vad du har utlovat och slutligen varda saliga. Ge- nom jesus Kristus, din Son, vår Herre, som med dig och den Helige Ande lever och re- gerari evighet. Amen.

B.

,Morgonböner under särskilda delar av kyrkoåret. 1. Advent.

Allsmäktige, evige Gud, vi tacka dig, att du har låtit oss komma till denna dag och till detta nya nådens år, som du förlänar din kyrka på jorden. Du har sänt oss din enfödde Son, jesus Kristus, och genom honom grundat ett evigt rike. Förläna oss, himmelske Fader, nåd därtill, att vi alltid i sanning sätta vår tillför- sikt till din fasta försäkran, att han har kom— mit i världen för att frälsa syndare. Låt oss

alltid behålla ditt ord och dina heliga saakra- ment, så att ditt rike må allt mer upprättas och tillväxa bland oss, och vi med frimodiighet förbida din Sons tillkommelse ihärlighet. Armen.

2. Jul.

Himmelske Fader, du har under den gåingna natten hållit din skyddande hand över osss och låtit oss ånyo uppleva en nådens och saligheetens dag. Lovat vare ditt heliga namn. Men ifram- för allt säga vi dig tack och lov därför att du har låtit din enfödde Son till vår frälsning bliva människa. Vi bedja dig, barmhärtige Fr'ader, att du ville genom din Ande behålla oss ivår Frälsares levande kännedom, så att vi alltid må av hjärtat trösta oss av hans heliga föidelse och såsom dina barn tjäna dig, till dess 1vi en gång med alla änglar och utkorade få evigt prisa dig. Genom din Son, jesus Kristus, vår Herre. Amen.

3. Nyår.

Himmelske Fader, vi prisa och tacka dig, därför att du har låtit oss skåda denna nya dag och detta nya är, som du i din långmiodig- het har skänkt oss. Lovat vare ditt lheliga namn för all välsignelse, varmed du under den förflutna tiden har begåvat oss. Låt din lbarm- härtighet även framgent vara väldig över oss,

att det nya året må bliva nåderikt och frid- samt. Förläna oss din Helige Ande, så att vi vandra i ljuset av ditt ord och följa dig efter, till dess vi komma in i den stad, som du själv har grundat, och där vi få skåda din härlighet och lova dig evinnerligen. Amen.

4. Trettondedagstiden.

Allsmäktige, evige Gud, ljusens Fader, från vilken all god och fullkomlig gåva kommer, vi tacka dig för denna nådens dag. Vi prisa dig, därför att du har låtit din enfödde Son komma i världen med ljus och liv och salighet för alla människor, och att du genom evangelium har kallat även oss från mörkret till ditt underbara ljus. Vi bedja dig, låt Kristi ord alltid bo ibland oss och låt det komma även till de folk, som ännu sitta i mörkret och dödens skugga. Låt Israel bliva varse det klara ske- net av din Sons evangelium. Gör oss alla till ljusets barn och låt ditt ljus leda oss till den stora dag, då alla tungor skola bekänna, att jesus Kristus är Herren, dig, Fader, till ära. Amen.

5. Passionstiden.

Dig, Herre jesus, vår store överstepräst, Vare tack och lov för att du har ingått i det allra— heligaste och med ditt eget blod vunnit åt oss

en evig förlossning. Vi prisa dig, som har bl våra synder, och bedja om den Helige An. nåd att rätt besinna, huru dyrt vi äro återlös Låt, Herre, ordet om ditt kors bevisa sig sås Guds kraft till frälsning, att vi därigenom u- väckas till botfärdighet och tro, få ett levat hopp, stärkas i tålamod och bliva uthållig kärleken till dig och till vår nästa. Hjälp . härtill, Herre jesus, för din stora kärleks sk Amen.

6. Påsk.

Allsmäktige Gud och Fader, genom omvårdnad hava vi denna morgon fått vakr. frid och uppgå i din helgedom. Vi tacka : för det eviga livets ord om jesus Kristus, * Frälsare, vilken du har återfört från de dö och vilken du därmed kraftigt bevisat v: Herre och dödens övervinnare. Vi äro gl; över budskapet om denna stora seger och be dig, att du ville genom din Helige Ande u] väcka oss ur synden, så att vi må vandrai nytt leverne. Hjälp oss, att vi en gång uppstå i härlighet och med alla heliga ärva— liv som aldrig dör. Amen.

7. Kristi Himmelsfärds dag.

Herre jesus Kristus, du människornas er Frälsare, med tack och lov komma vi inför:

denna morgon, då det förunnats oss att skåda den dag, vilken vi fira till åminnelse därav, att du har ingått i din härlighet och satt dig vid din Faders högra sida i höjden. Vi fröjda oss över din seger och bedja dig, förläna oss nåd därtill, att vi vända oss bort från denna världens väsen, akta allt jordiskt ringa mot dina him- melska skatter samt hjärtligt längta efter dig och ditt rikes uppenbarelse. Förbliv nu och alltid mitt ibland oss, såsom du har lovat, och utgjut över oss din Helige Ande, så att vi städse må vandra i ett himmelskt sinne och en gång få komma till dig i ditt eviga rike. Amen.

8. Pingst.

Allsmäktige, trofaste Gud och Fader, som har låtit oss under den gångna natten trygga vila under ditt hägn och bittida träda upp i ditt hus för att där höra de stora ting, som du har gjort med oss: dig lova och prisa vi, för att, du genom din Son, vår Herre jesus Kristus, har skapat dig en församling på jor- den. Över dina apostlar, kyrkans fäder och lärare, har du rikligt utgjutit din Helige Ande. Led oss genom samme din Ande till hela san- ningen, upptänd och befäst hos oss den salig- görande tron, förnya våra hjärtan till helig lydnad och föd oss på nytt till det eviga livets hopp, så att vi på förlossningens dag må vinna vår tros mål, våra själars frälsning. Amen.

C. Allmän kyrkobön vid ottesången.

Allsmäktige, evige Gud, vi tacka dig, att du med ditt ord har undervisat, förmanat och tröstat oss. Vi bedja dig, se till oss i nåd för jesu Kristi skull och förläna oss vad som är oss gagneligt till själ och kropp. Välsigna din församling, uppfyll henne med kärlekens och sanningens Ande och låt ditt ord och dina sakrament rikligt bo ibland oss och bära mycken frukt till ditt namns ära. Förhindra all falsk lära och de mångfaldiga förförelserna. Hjälp och ledsaga alla dina barn och stärk dem till att i tron med tålamod göra din vilja. Utbred ditt rike allt mer, så att ljuset av ditt evan- gelium må komma till alla jordens folk.

Välsigna och bevara, o Gud, vår älskade konung och hela hans hus och låt oss bo i frid under hägnet av god lag och ordning. Giv föräldrar och barnavårdare nåd att upp- fostra barnen och ungdomen i din sanna fruk— tan, så att ibland oss må uppväxa ett släkte, som tjänar dig med lydaktigt hjärta. Förläna ditt skydd och din välsignelse åt varje lovligt verk och låt oss aldrig sakna vårt dagliga bröd.

Besök med din tröst och hjälp alla sjuka, nödställda och döende och hör deras böner. Förläna oss slutligen en salig hädanfärd och evig glädje hos dig. Amen.

11. HÖGMÄSSAN.

1. Högmässa med predikan och nattvard.

Då någon åstundar nattvarden, skall allmänt skriftermål ske antingen samma dag, då nattvarden hålles, eller någon föregående dag, därvid till efter- rättelse länder vad i Kap. 5: 1 säges. Högmässan hålles sedan på följande sätt:

Efter orgelspel, varunder prästen träder för al- taret, sjunger församlingen, alltefter den innevarande sön- eller helgdagens beskaffenhet och ställning i kyrkoåret, en psalm, såsom

På Adventssöndagarna 53: 1. Bereden väg

På juldagen . . . . 55: 1. Var hälsad På Nyårsdagen . . . 413: 1. Giv, () jesu Under Trettondedagsti-

den . . . . . . . 69: 1. Nu segrar alla På Fastlagssöndagen . 86: 1. Du går Guds Lamm Under Passionstiden . 46: 6. För mig sitt liv På Påskdagen . . . . 102: 1. Vad ljus över Kristi Himmelsfärds dag 115: 1. Uppfaren är vår Under Pingsthögtiden . 136: 1. Helge Ande Hel. Trefaldighets dag 22 Gud trefaldig Alla Helgons dag . . 486: 3. I himmelen Domssöndagen . . . 665: 1,2. En herrdag i höjden 1 Böndagen (Botdagen) 384: 1 Herre, dig i nåd

2 Böndagen (Reforma-

tionsdagen) . . . . 121: 5. Se, Herrens ord 3 Böndagen (Missions-

dagen) . . . . . . 118: 1. Din spira, Jesu 4 Böndagen (Tacksä-

gelsedagen) . . . . 16: 1. Min själ skall

Efter psalmen må kunna tillgå på följande sätt:

I. Sönd. z' Advent

ffa]- dagen

På första söndagen i Advent:

Prästen säger eller sjunger:

Se, din konung kommer till dig, rättfärdig, segerrik. Församlingen sjunger:

Välsignad vare han, som kommer i Herrens nlamn.

Hosianna i höjden.

Prästen:

Bereden väg för Herren, en jämn väg för vår Gud. Församlingen: Ty Herrens härlighet skall uppenbaras. Så har Herrens mun talat.

Prästen: Ara vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Församlingen:

Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Därefter säger prästen: Herren är i sitt heliga tempel etc. (se sid. 18).

På Juldagen:

Prästen säger eller sjunger:

Se, jag bådar eder stor glädje. Halleluja. Församlingen sjunger:

Den skall vederfaras allt folk. Halleluja. Prästen: Ty åt eder är född en Frälsare. Halleluja. Församlingen : Han är Kristus, Herren. Halleluja.

Prästen: Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Församlingen. Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen. Därefter säger prästen: Herren är i sitt heliga tempel etc. (se sid. 18).

På Trettondedag Jul: T ret- tande—

Prästen säger eller sjunger: da g _?ul

Given åt Herren, I folkens släkter, given åt Herren ära och makt. Församlingen sjunger: Bären fram skänker och kommen i hans gårdar.

Prästen :

Tillbedjen Herren i helig skrud. Församlingen : Bäven för hans ansikte alla länder.

Prästen :

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Församlingen : Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Därefter säger prästen: Herren är i sittheliga tempel etc. (se sid. 18).

Fastlags- söndagen

Påsk- dagen

På Fastlagssöndagen: Prästen säger eller sjunger: Han var sargad för våra överträdelsers skull.

Församlingen sjunger: Och slagen för våra missgärningars skull.

Prästen :

Näpsten var lagd uppå honom, att vi måtte få frid.

Församlingen : Och genom hans sår bliva vi helade.

Därefter säger prästen: Herren är i sitt heliga tempel etc. (se sid. 18).

På Påskdagen:

Prästen säger eller sjunger: Herren är uppstånden. Halleluja.

Församlingen sjunger:

Han är sannerligen uppstånden. Halleluja. Prästen:

Kristus har gjort dödens makt om intet. Halleluja.

Församlingen: Och fört liv och oförgänglighet fram i ljuset. Halleluja. Prästen: Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Församlingen : Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen. Därefter säger prästen: Herren är i sitt heliga tempel etc. (se sid. 18).

På Kristi Himmelsfärds dag: ffimmclr- färds- Prästen säger eller sjunger: Jag”,

Kristus har farit upp till sin Fader och vår Fader, till sin Gud och vår Gud. Församlingen sjunger: Hans rike är ett evigt rike, och hans herra- döme har ingen ände. Prästen: Vi hava vårt medborgarskap i himmelen och vänta därifrån Herren Frälsaren. Församlingen : Han skall förlossa oss från all orättfärdighet och frälsa oss till sitt himmelska rike. Prästen: Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Församlingen : Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen. Därefter säger prästen: Herren är i sitt heliga tempel etc. (se sid. 18).

Pingst- _ På Pingstdagen: dagen Prästen säger eller sjunger:

Herren skall utgjuta vatten över det törstiga och strömmar över det torra. Halleluja.

Församlingen sjunger: Han skall utgjuta sin Ande över allt kött. Halleluja. Prästen: I skolen ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor. Församlingen : jag vill taga frälsningens bägare och åkalla Herrens namn.

Prästen :

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Församlingen : Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Därefter säger prästen: Herren är i sitt heliga tempel etc. (se sid 18).

Tref.- På Heliga Trefaldighets dag:

sönd. .. - Prästen sager eller Sjunger:

Helig, helig, helig är Herren Sebaot.

Församlingen sjunger: Hela jorden är full av hans härlighet.

Prästen :

Av honom och genom honom och till honom äro alla ting. Halleluja.

Församlingen: Honom vare ära i evighet. Halleluja. Prästen: Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Församlingen : Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Därefter säger prästen: Herren är i sitt heliga tempel etc. (se sid. 18).

På Alla Helgons dag: _ Prästen säger eller sjunger:

Vilka äro de som äro klädda i de vita, fotsida kläderna?

Församlingen sjunger: Vilka äro de och varifrån hava de kommit?' Prästen:

Dessa äro de som komma ur den stora be- drövelsen.

Församlingen :

Och som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.

Prästen :

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Alla [älgens Jag

I. Bön- dage/z

2. Bön- dagen

Församlingen: Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen. Därefter säger prästen: Herren är i sitt heliga tempel etc. (se sid. 18).

På Första Böndagen eller Botdagen:

Prästen säger eller sjunger: Herre, om du vill tillräkna missgärningar, vem kan då bestå? Församlingen sjunger: Dock, hos dig är ju förlåtelse, för att man må frukta dig. Därefter säger prästen: Herren är i sitt heliga tempel etc. (se sid. 18).

På Andra Böndagen eller Reformationsdagen:

Prästen säger eller sjunger:

Gud är vår tillHykt och starkhet. Halleluja.

Församlingen sjunger:

En hjälp i nödens tider, väl beprövad. Halleluja.

Prästen: Evinnerligen, Herre, står ditt ord fast i himmelen.

Församlingen: Från släkte till släkte varar din trofasthet.

Prästen: Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Församlingen: Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen. Därefter säger prästen: Herren är i sitt heliga tempel etc. (se sid. 18).

På Tredje Böndagen eller Missionsdagen: 3. Bön- dagen Prästen säger eller sjunger:

Förtäljen bland hedningarna Herrens ära, Församlingen sjunger: Bland alla folk hans under. Prästen: Herren är konung. Därför fröjde sig jorden. Församlingen: Havsländerna glädje sig, så många de äro. Prästen: Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Församlingen : _ Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen. Därefter säger prästen: Herren är i sitt heliga tempel etc. (se sid. 18).

På Fjärde Böndagen eller Tacksägelsedagen: 4. Bön-

dagen Prästen säger eller sjunger:

Det är gott att tacka Herren,

Församlingen sjunger: _ Och att lovsjunga ditt namn, du den Högste. Prästen: Tacken Herren, ty han är god. Halleluja. Församlingen: Ty hans nåd varar i evighet. Halleluja. Prästen: Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Församlingen: Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen. Därefter säger prästen: Herren är i sitt heliga tempel etc. (se nedan).

När växelsång icke förekommer, vänder sig prästen till församlingen efter psalmen och säger eller sjunger:

Helig, Helig, Helig är Herren Sebaot. Hela jorden är full av hans härlighet.

Därefter säger prästen: Herren är i sitt heliga tempel, hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som hava en-ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder sig till deras bön. Låtom oss därför trösteligen gå fram till hans nådetron och bekänna vår synd och skuld:

Efter psalmen eller växelsången må även följande tilltal kunna användas i stället för Helig:

Käre vänner, bröder och. systrar i Kristus jesus (eller: Käre kristne). Vi äro här försam- lade för att hålla vår gudstjänst, tacka Gud för alla hans välgärningar och bedja honom om allt, som är oss nödtorftigt, både i andliga och lekamliga ting. Eftersom vi nu förnimma, att vi alla äro tyngda av synder och gärna ' vilja befrias ifrån dem, så vilja vi ödmjuka oss inför Gud, vår himmelske Fader, och med hjärta och mun bekänna oss vara arme syn- dare, i det vi bedja honom om nåd och barm- härtighet.

Här knäböjer prästen tillika med församlingen och beder:

Jag fattig, syndig människa, som är med synd född och i alla mina livsdagar på mång- faldigt sätt har brutit emot dig, bekänner av allt hjärta inför dig, helige och rättfärdige Gud, kärleksrike Fader, att jag icke har älskat dig över allting, icke min nästa såsom mig själv. Emot dig och dina heliga bud har jag syndat med tankar, ord och gärningar och vet mig fördenskull vara värd att förkastas från ditt ansikte. Men nu har du, käre himmelske Fa- der, "utlovat att med mildhet och nåd omfatta alla botfardiga syndare. Med dem vill du överse, evad de hava brutit emot dig, och aldrig mer tillräkna dem deras synder. Däruppå förlitar jag mig, arme syndare, och beder dig tröste- ligen, att du efter samma ditt löfte värdes vara mig miskundsam och nådig och för jesu Kristi

skull förlåta mig alla mina synder, ditt heliga namn till pris och ära. Amen.

Eller ock må endera av följande syndabekän- nelser användas, särskilt när skriftermål med synda- bekännelsen _?ag fattig, syndig människa föregår högmässan:

Gud, var mig nådig efter din godhet, ut- plåna mina överträdelser efter din stora barm- härtighet. Två mig väl från min missgärning, och rena mig från min synd. Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig. Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon. Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina miss- gärningar. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande. För- kasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din Helige Ande ifrån mig. Hör min bön för jesu Kristi skull. Amen.

Barmhärtige Gud, allgode Fader, vilkens nåd varar från släkte till släkte. Du är tålig, långmodig och förlåter alla botfärdiga deras missgärningar och synder. Se mildeligen till ditt folk och hör dina barns suckar. Vi hava syndat; vi hava varit ogudaktiga och därigenom gjort oss ovärdiga din godhet och kärlek; emot dig hava vi syndat och gjort illa inför dig; men tänk icke på våra överträdelser. Förbarma dig över oss; hjälp oss, Gud, vår Frälsare, för ditt namns skull. Fräls oss och förlåt oss alla Våra

synder, och giv oss din Helige Andes nåd att bättra vårt syndiga leverne och få med dig ett evigt liv; genom din Son, jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Prästen och församlingen sjunga:

Herre, förbarma dig över oss. Kriste, förbarma dig över oss. Herre, förbarma dig över oss*)

Prästen vänder sig till församlingen och säger eller sjunger:

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människorna ett gott behag.”)

Prästen vänder sig mot altaret, församlingen uppstår och sjunger första versen av psalmen Allena Gud i ltimme/rzlé:

Allena Gud i himmelrik Må lov och pris tillhöra För all den nåd, han kärleksrik Med oss har velat göra!

') Här må prästen kunna läsa något av dessa Skriftens språk: 55. säger Herren: Jag, jag är den som utplånar dina över- trädelser för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg. Jes. 43:25.

Jesus sade: Kommen till mig, I alla, som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro. Matt. 11:28.

Om vi bekänna våra synder, så är Gud trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra. synder och renar oss från all orätt- färdighet. 1 Joh. 119.

Församlingen må kunna sjunga: Amen. ") Ära må kunna delvis eller helt sjungas av kören.

Han jorden skänkt stor fröjd och frid. Ack, mänskan må väl glädjas vid Guds evigt goda vilja.

På juldagen, Trettondedag jul, Påskdagen, sön- och helgdagarna mellan Påsk och Pingst, Pingstda- gen, de årliga Reformations-, Missions- och Tack- sägelsedagarna, ävensom på Adventssöndagen, Nyårs- dagen, Kristi Himmelsfärds dag, Hel.Trefaldighets dag och vid Kyrkmässa eller annan församlingens sär- skilda högtidsdag sjunger församlingen:

Vi prisa dicr' vi tillbedja dig; vi

ö)

tacka dig för dina under. Herre Gud, himmelske konung, Gud Fa- der allsmäktig. Herre, den allra- högstes enfödde Son, jesus Kristus. Helige Ande, nådens, sanningens och fridens Ande. Amen. Amen.

Amen.

När denna lovsång icke kan med tillgängliga krafter värdigt utföras, må även på de nämnda hög- tidsdagarna i dess ställe Allena Gud i himmelrik sjungas.

Prästen vänder sig till församlingen. Denna sätter sig ned. Prästen säger eller sjunger: Herren vare med eder.

Församlingen sjunger:

Med dig vare ock Herren.

Prästen: Låtom oss bedja. Prästen vänder sig mot altaret och beder den. till dagen hörande, i evangelieboken införda kal- lektbiinen.

Församlingen sjunger: Amen. Prästen vänder sig till församlingen och säger med angivande av söndagens namn: Hören episteln på Första söndagen i Ad- vent etc. Församlingen reser sig, och prästen fortsätter:

Så skriver aposteln (profeten) . . .

Prästen föreläser dagens epistel. Efter läs- ningen vänder sig prästen mot altaret, och försam— lingen sätter sig ned. Församlingen sjunger därefter en psalm (gradualpsalmen), vilken bör ansluta sig till dagens ställning i kyrkoåret. Efter psalmens slut vänder sig prästen till församlingen och säger:

Upplyften edra hjärtan till Gud och hören evangelium på Första söndagen i Advent etc. . . .

Församlingen reser sig, och prästen fortsätter:

Så skriver evangelisten (aposteln) . . . _ Därefter föreläses dagens evangelium.

Därpå läses trasbeka'nnelsen. I denna må för- samlingen kunna hörbart instämma. Prästen står under trosbekännelsen vänd till församlingen.

Vi tro på Gud Fader allsmäk- tig, himmelens och jordens skapare.

Vi tro ock på jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, Vilken är avlad av den Helige Ande; född av jungfrun Maria; pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven; nederstigen till dödsriket; på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda; uppstigen till him- melen; sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igen— kommande till att döma levande och döda. '

Vi tro ock på den Helige Ande; en helig, allmännelig kyrka, de he- ligas samfund; syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

På högtidsdagar må följande trosbekännelse kunna läsas eller sjungas:

"jag tror på en Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord och allt det, som synligt och osyn- ligt är.

Och på en Herre, jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern; på honom, genom vil- ken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått efter skrif— terna och farit upp till himmelen Och sitter på Faderns högra sida;

därifrån igenkommande i härlighet för "att döma levande och döda; på vilkens rike icke skall bliva någon ände.

Och på den Helige Ande, Her- ren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen; som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna.

Och på en helig allmännelig och apostolisk kyrka.

jag bekänner ell dop till syn- dernas förlåtelse och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkom— mande världens liv. Amen.

'Såsom trosbekännelse må även kunna sjungas Credo—psalmen Sv. ps. 17.

En hymn må kunna utföras efter Tran. Sedan sjunges en psalm. När T ran sjunges, bortfaller denna predikstols— psalm.

Därefter hålles predzkan över vederbörlig bibel- text (dagens evangelium, första nya högmässotexten, andra nya högmässotexten etc.).

givna—Vm. _

Under akten på predikstolen må på högtidsdagar kunna sjungas en psalm. Efter predikan låses den efter dagens texter in-

förda euangeliebänen eller också nedanstående bön: lim/ad vare Gud.

När evangeliebönen på jungfrun Marias Kyrko— gångsdag, jungfrun Marias Bebådelsedag, den helige johannes döparens dag, den helige Mikaels dag eller Alla Helgons dag läses vid altaret före den allmänna kyrkobönen, sker bönen efter predikan alltid sålunda:

' Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans Helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, att vi icke må vara glöm— ske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och varda sa- lige, genom jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Här uppläses böndagsplakatet, då sådant föreligger.

Därpå må de kyrkliga Iz'lléännagz'vandena ske på följande sätt:

1. Att N. N. begärt äélenséapscertszat för ingående av äktenskap med N. N., varder härmed tillkännagivet inför denna församling: 3ze gången.

_ 2:a_ gången. l:a gången.

Härmed tillkännagives, att äktenskapsåezjlg utfärdats för N. N. till äktenskap med N. N.

Hinder mot deras äktenskap _må anmälas hos pastorsämbetet i N. N. församling av N. N. län.

Lysnz'ng till äktenskap kungöres inför denna församling:

3ze gången mellan N. N. och N. N. 2:a gången mellan N. N. och N. N. 1:a gången mellan N. N. och N. N.

Sedan alla tillkännagivanden av begäran om äktenskapscertifikat och av äktenskapsbetygs utfär- dande samt alla lysningar kungjorts, säges: Herren Gud, som har stiftat äktenskapet,

give dem lycka och välsignelse till deras viktiga förening.

2. I församlingens förbön inneslutas föl- jande personer, som äro stadda i sjukdomsnöd: N. N. och N. N.

3. En ny påminnelse om vår dödlighet läm- nas oss i dag, då härmed tillkännagives, att N. N. har avlidit i en ålder av m. m. (följande personer hava avlidit, nämligen N. N. i en ålder av m. m.).

Sedan alla de avlidna äro nämnda, tillägges:

Herren läre oss att så betänka vår egen förestående bortgång, att, när vi skola skiljas från detta förgängliga livet, vi må vara beredda till en salig hädanfärd.

4. För N. N., som efter en svår sjukdom återvunnit hälsa, hembära vi till Gud en öd- mjuk tacksägelse. Förläna honom (henne), 0 Herre, din Helige Ande, att han (hon) må väl använda sin förlängda nådetid, ditt namn till pris och sig till salighet.

Kungörelser meddelas om gudstjänsterna, om nattvardsungdomens konfirmation samt om kollekt för kyrkliga eller välgörande ändamål.

Förrättningen på predikstolen avslutas med en slutönskan över församlingen, varvid något av föl- jande eller annat tjänligt Skriftens språk må an- vändas:

I allmänhet:

Herrens, jesu Kristi, nåd och Guds kärlek och den Helige Andes delaktighet vare med eder alla. Amen. (2 Kor. 13:13.)

Eller ock:

All nåds Gud, som har kallat eder till sin eviga härlighet i Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna, stödja, styrka och stadfästa eder. Honom tillhör väldeti evigheternas evigheter. Amen.

(1 Petr. 5:10, 11.) Påsk- och Pingsttiden: Fridens Gud, som från de döda har åter- fört vår Herre jesus, vilken genom ett evigt förbunds blod är den store herden för fåren, han fullkomne eder i allt vad gott är, så attI gören hans vilja; och han verke i oss vad som är välbehagligt inför honom, genom jesus Kri- stus. Honom tillhör äran i evigheternas evig- heter. Amen. (Hebr. 13: 20, 21.)

Trefaldigh etstiden :

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi bedja eller tänka, efter den kraft

som är verksam i oss, honom tillhör äran i för- samlingen och i Kristus jesus alla släkten ige- nom i evigheternas evighet. Amen. (Efes. 3: 20, 21.)

Vid kyrkoårets slut:

Fridens Gud själv helge eder till hela eder varelse, så att hela eder ande och eder själ och eder kropp finnas bevarade ostraffliga vid vår Herres, jesu Kristi, tillkommelse. Amen. (1 Tess. 5: 23.)

Därefter sjunges en psalm, varunder prästen trä- der för altaret. Prästen, vänd till församlingen, säger eller sjunger: Herren vare med eder. Församlingen sjunger:

Med dig vare ock Herren. Prästen:

Låtom oss bedja.

Vänd mot altaret beder prästen allmänna kyrka- bönen, vilken på högtidsdagarna föregås av den till högtiden hörande bönen. (Kap. 2.)

Efter högtidsbönen sjunger församlingen: Amen. På Botdagen och under Passionstiden är Lita- nz'an allmän kyrkobön.

På jungfrun Marias Kyrkogångsdag, jungfrun Marias Bebådelsedag, den helige johannes döparens dag, den helige Mikaels dag och Alla Helgons dag må den i evangelieboken intagna euangelz'ebönen kunna föregå den allmänna kyrkobönen, därest efter predikan har använts bönen Luz/ad vare Gud. '

Såsom allmän kyrkobön må vilken som helst av nedanstående fyra böner brukas, dock att den sista, Helige Herre Gud, lämpar sig, när högtidsbön föregått. '

Förbönerna för nattvardsungdom, kyrkomöte och riksmöte läsas, då nattvardsläsning, kyrkomöte och riksmöte pågå.

Allmän kyrkobön.

Dig, evige och allsmäktige Gud, alltings skapare och beskärmare, åkalla vi; Var oss nådig för jesu Kristi skull och tänk icke på våra synder. Helga och regera oss med din Helige Ande och giv oss nåd att efter ditt ord vandra i ett heligt leverne. Församla, styrk och bevara din kristenhet genom ordet och de heliga sakramenten.*) Låt din sannings ljus uppgå över dem som ännu icke känna 'dig, den

ende sanne Guden, och den du sänt, jesus '

Kristus .

Välsigna dem, som nu äro samlade för att överlägga om din kyrkas angelägenhe- ter, så att deras rådslag må tjäna din ära och ditt herravälde.

Var vårt fåderneslands värn och sköld, giv det nåd och ära. Välsigna och skydda vår älskade konung samt hela hans hus. Förläna din hjälp till rikets styrelse och försvar.

') På Missionsdagen (3ze böndagen), då den i kap. 2 införda missionsbönen läses före allmänna kyrkobönen, utelämnas här för- bönen för missionen.

För kyrka- mötet.

För riks-

mät”.

Fa'r natt-

yards- ung- domen .

Förkväv misstro och fiendskap och främja hos alla folk ett försonligt sinnelag, så att fred må råda på jorden.

Välsigna det nu församlade riksmötet, att där må förhandlas och beslutas 1 guds- fruktan och god enighet.

Giv fridsam och lycklig sammanlevnad, rätt- sinniga och kristliga råd i allt, vad vi företaga. Befrämja varje gott verk och avvänd ifrån oss allt ont och skadligt. Låt din välsignelse vila över markens gröda samt över alla lovliga yr— ken och stånd.

Välsigna våra hem och giv nåd till de ungas fostran och tillväxt i din sanning och fruktan.

Tänk i nåd på dem som beredas till sin första nattvardsgång. Förläna dem krist- lig insikt och oskrymtad tro, att de såsom dina rätta lärjungar alltid må vandra på din sannings väg.

Välsigna ock gästerna vid ditt heliga bord, att de där må stärkas i tro och kärlek och det eviga livets hopp.

Hjälp och hugsvala alla sjuka och fattiga, bedrövade och svårmodiga, anfäktade och dö- ende. Vårda dig i nåd om alla änkor och värnlösa.

Hjälp oss omsider i vår sista stund och för- läna oss efter detta förgängliga livet en evig

salighet; genom jesus Kristus, din Son, vår Herre. Församlingen sjunger: Amen.

En annan allmän kyrkobön.

Allsmäktige Gud, barmhärtige Fader. Vi tacka dig för dina välgärningar. Din Son har du sänt i världen till vår återlös- ning. Genom ditt heliga ord har du upp- lyst oss. I dopets bad och vid jesu bord välsignar du oss. Vi bedja dig, att du ge- nom din Helige Ande alltid må trösta och styrka dem som hålla sig till ditt ord och dina sakrament. Tänk särskilt på dem som beredas till sin första nattvardsgång. Behåll oss alla i en rätt tro och låt oss komma till din eviga salighet.

Vi bedja dig, vår käre himmelske Fa- der, för din heliga kristna kyrka i världen. Befria och rädda henne från allt ont. Be- vara henne för otrogna herdar och falska lärare och giv rättsinniga arbetare i din myckna skörd. Led alla dina tjänare med din Helige Ande, att de må rätt vårda din hjord. Utsträck ditt herravälde över hela jordens krets, för att alla må skåda din frälsning.

Vi bedja dig, käre Fader, för vår konung och hans hus, för riksdagen och kyrkomö— tet och all överhet. Giv dem som hava

riket om händer nåden att så regera land och folk, att rätt och rättfärdighet främjas, ditt namn till ära. Förhindra krig och blodsutgjutelse, våld och tvedräkt. Upp- rätta frid och enighet. Välsigna våra hem och hjälp, att ungdomen uppväxer i din fruk- tan. Beskärma dem som äro fjärran och nära, och låt envar, som vill redligt arbeta, också få sin bärgning.

Vi bedja dig, att du ville nådeligen se till alla dem som äro stadda i nöd och fara till kropp eller själ. Hjälp dem som äro i sjukdom, i tvivel, i anfäktelse. Ve- derkvick dem som sörja och äro bekym- rade. Upprätta dem som äro fallna i synd. Se i nåd till alla fattiga, till änkor och värnlösa och alla som behöva hjälp. Fräls dina barn från allt ont, och för dem till ditt eviga rike, så att vi där få lova och prisa dig i evighet.

Församlingen sjunger:

Amen.

En annan allmän kyrkobön.

Tänk, o Herre, på din församling, för- lossa henne från allt ont och fullända henne i din kärlek. Styrk och bevara henne ge- nom ordet och sakramenten. Vidga hen- nes gränser, så att hon blir till frälsning för Israel och hednafolken. Och samla

henne från alla jordens ändar till det rike, som du har berett.

Förläna, o Herre, hela världen frid och låt alla människor bo i trygghet och rätt- färdighet. Välsigna vårt fosterland. Skydda konungen och hans hus. Låt Visdomens och rättvisans ande vila över honom och hans råd, över riksdagen och kyrkomötet och all överhet. Gör våra hem och sko- lor dugliga att fostra ungdomen idin fruk- tan. Håll skada och fördärv borta från vår bygd. Beskärma dem som färdas fjärran eller söka sitt bröd bland främlingar. Låt arbetet väl gå, och giv att marken må bära sin frukt.

Kom, o Herre, till alla själar, som söka dig. Välsigna gästerna vid ditt heliga bord, och tänk på dem som beredas till sin första nattvardsgång. Vårda dig om änkor och värnlösa, om dem som äro i fara eller fre- stelse, om fattiga och sjuka, om bedrövade och svårmodiga, om dem som lida förföl- jelse för ditt namns skull. Skynda till de- ras hjälp, som kämpa för sin frälsning. Förbarma dig över alla döende. Hjälp oss i vår sista stund och förläna oss efter detta förgängliga livet en evig salighet. Genom jesus Kristus, din Son, vår Herre.

Församlingen sjunger:

Amen.

En annan allmän kyrkobön.

Helige Herre Gud, helige starke Gud, helige barmhärtige Frälsare, du evige Gud.

Om Våra själars frälsning, om din kyr— kas välgång och utbredande över jorden, om skydd åt denna helgedom och åt alla som i tro och gudsfruktan här inträda, om lärare och själasörjare efter ditt sinne, om välsignelse av ditt ord och dina heliga sakrament, om helgelse till ande och själ och kropp ropa vi till dig, 0 Herre.

Församlingen må kunna sjunga: Hör oss, milde Herre Gud.

Om frid i hjärta och hem, om fred och endräkt åt folken, om rätt och rättfärdighet på jorden, om lycka åt konungen och hans hus, om nåd för riksdagen och kyrkomötet och all överhet att de främja din ära och landets väl, om alla timliga håvor, som vi behöva, om hjälp under dagen och beskärm under natten ropa vi till dig, 0 Herre.

Församlingen må kunna sjunga: Hör oss, milde Herre Gud.

Om bistånd åt fattiga och betryckta, om tröst åt dem som sörja, om återförande av de förvillade, om räddning åt dem som äro i frestelse eller fara, om vederkvickelse åt de sjuka, om din närvaro allestäCles där klagan och gråt råda, om alla trognas för- ening inbördes och med dem som gått hem

i tron och nu vila i frid, om en stilla död och evig salighet ropa vi till dig, 0 Herre.

Församlingen må kunna sjunga: Hör oss, milde Herre Gud.

Du, vår Gud, är värdig att mottaga pris och ära och makt från evighet till evighet.

Församlingen sjunger: Amen.

Å dag, då ottesång icke hålles, må, om så prö- vas lämpligt, exempelvis när prästen förrättar hög— mässa å mer än ett ställe samma dag, den för otte— sång föreskrivna allmänna kyrkobönen kunna brukas i högmässan. Detsamma gäller, under liknande för— utsättning, den för aftonsång föreskrivna allmänna kyrkobönen, dock att ur denna då uteslutes böne- punkten: Bevara oss under den stundande natten till kropp och själ. Detsamma gäller den för hög- mässa på sjukhus etc. sid. 53 angivna kyrkobönen.

Tillfällzga böner med anledning av särskilda omständigheter, såsom under landsplågor, vid kyrko- bygge i församlingen m. m. (se kap. 2.), skola, där de förekomma, följa närmast efter allmänna kyrko— bönen.

Nattvardsmässa.

Först sjunges en tillredelsepsalm. Här må en hymn kunna utföras.

De heliga sakramentshåvorna tillrustas på altaret. MEd avseende å dessa håvor och tillhörande kärl bör största sorgfällighet iakttagas. På altaret böra finnas sked och skål samt kalkdukar, med vilka kalken

under utdelningen och efter varje bord avtorkas. Kalken bör för varje nattvardsgäst vändas, så att den följande gästen icke berör samma ställe som den föregående.

Efter sångens slut vänder sig prästen till för- samlingen och säger eller sjunger:

Upplyften edra hjärtan till Gud.

Församlingen uppstår och sjunger:

Gud upplyfte Våra hjärtan.

Prästen: Tackom Gud, Vår Herre.

Församlingen :

Allena han är värdig tack och lov.

Församlingen sätter sig ned, och prästen vän— der sig mot altaret och sjunger eller uttalar följande tacksägelse:

ja, sannerligen är det tillbörligt, rätt och saligt, att vi alltid och allestädes tacka och lova dig, allsmäktige Fader, helige Gud, genom jesus Kristus, vår Herre, vilken du för våra synders skull har utgivit och låtit dö för oss, som voro döden Värda, att vi må leva genom honom.

' Eller:

ja, sannerligen är det tillbörligt, rätt och saligt, att vi alltid och allestädes tacka och lova dig, allsmäktige Fader, helige Gud, genom jesus Kristus, vår Herre. Han är vårt påskalamm, offrat för oss, Guds rena lamm, som burit världens synd allt intill döden. Och liksom han har övervunnit dö- den och uppstått igen och evigt lever, så skola ock alla, som förtrösta på honom, genom honom övervinna synd och död och ärva evigt liv.*)

Därefter knäböjer prästen och beder:

Helige Fader. Giv oss nåd att med rätt tacksamhet och helig glädje hålla nattvard till din välsignade Sons åminnelse. Vi bedja dig, att han må vara mitt ibland oss. Infoga oss som levande grenar i det sanna vinträdet, din Son, så att vi må vara i honom och hans liv bliva vårt liv. Förena oss inbördes och med alla heliga i himmel och på jord, så att vi må vara ett i dig. Helga själv våra kroppar och själar till ett levande och välbehagligt offer, så att icke blott våra ord utan även våra gärningar alltid prisa och lova ditt heliga namn.

Hör vår bön för vår Herres, jesu Kristi, skull.

') Den förra av dessa prefationer är närmast avsedd för Fastän, den senare för Påsktiden. Båda kunna användas under hela kyrkoåret. ,

Vår Herre jesus Kristus, i den natt, då han blev förrådd, tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: Ta- gen och äten. Detta är min leka- men, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.

Sammalunda tog han ock kal- ken, tackade Gud och gav åt lär- jungarna och sade: Dricken härav alla. Denna kalk är det nya för— bundet, i mitt blod, som varder ut- gjutet för många till syndernas för- låtelse. Så ofta 1 dricken den, så gören detta till min åminnelse.

Här må tyst bön kunna förekomma. Sedan säger prästen: Låtom oss nu alla bedja så, som vår Herre jesus Kristus själv har lärt oss: Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme

ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; Vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Därefter sjunga prästen och församlingen, som uppstår: *

Helig, Helig, Helig, Herre Gud allsmäktige. Fulla äro himlarna och jorden av din härlighet. Giv salig- het av höjden. Välsignad vare han, som kommer i Herrens namn. Giv salighet av höjden.

Prästen vänder sig till församlingen och säger eller sjunger:

Herrens frid vare med eder.

Nu framträda nattvardsgästerna till den heliga måltiden, och utdelandet börjar, varunder försam- lingen stående sjunger:

O Guds Lamm, som borttager världens synder, fräls oss, milde Herre Gud.

0 Guds Lamm, som borttager världens synder, hör oss, milde Herre Gud. O Guds Lamm, som borttager världens synder, giv oss din frid och välsignelse.

Därefter sjungas av församlingen lämpliga psal- mer.

Åt varje nattvardsgäst meddelar prästen först brödet med dessa ord:

Kristi lekamen, för dig utgiven.

Och därefter kalken med dessa ord: Kristi blod, för dig utgjutet.

För varje avdelning av gäster, som lämnar natt- vardsbordet, må prästen kunna läsa ett tjänligt Skrif- tens språk. Därefter säger prästen:*)

') När den tjänstgörande prästen tilldelar sig själv sakramend tet, tillgår så, att prästen, sedan han utdelat brödet till ett duklag av nattvardsgästerna, knäböjer, vänd mot altaret, och meddelar sig själv brödet med dessa ord: Kristi lekamen, för mig utgiven.

Sedan han utdelat vinet till samma duklag, dricker han på samma sätt själv av kalken med dessa ord: Kristi blod, för mig utgjutet.

I sluthälsningen till detta duklag av nattvardsgäster böra or- den »vi) och toss» insättas i stället för 'I» och »eder).

Herren Jesus Kristus, vilkens lekamen och blod I haven undfått, bevare eder till evigt liv. Amen.

Gån i Herrens frid.

Eller ock säger prästen vid meddelandet av brödet:

Jesus Kristus, vilkens lekamen du. mottager, bevare dig' till ev1gt hv.

Och vid kalkens meddelande:

Jesus Kristus, vilkens blod du mottager, bevare dig till evigt liv.

För varje avdelning av gäster, som lämnar natt- vardsbordet, säger prästen:

Vår Herres, Jesu Kristi, nåd och frid vare med eder alla. Amen.

eller ett annat tjänligt Skriftens språk. Gån i Herrens frid.

Sedan den heliga måltiden är slutad, vänder sig prästen till församlingen och säger:

Låtom oss bedja.

Vänd mot altaret, beder han någon av följande tacksägelseböner :

Vi tacka dig, allsmäktige Fader, som ge- nom din Son, jesus Kristus, har stiftat denna heliga nattvard oss till tröst och salighet, och bedja dig: förläna oss nåd att så begå jesu åminnelse på jorden, att vi också måtte varda delaktiga av den stora nattvarden i himmelen.

Församlingen sjunger:

Amen.

Eller:

Vi tacka dig, allsmäktige Gud, att du genom denna dyrbara nådemåltid har ve- derkvickt och mättat oss, och bedja dig, att du låter det lända till vår tros förökelse och till förkovran i gudaktighet och alla kristliga dygder; genom din Son, jesus Kri- stus, vår Herre.

Församlingen sjunger: Amen.

Eller :

Herre Jesus Kristus, du, som har kallat oss till denna nattvard, vi tacka dig av allt hjärta för din barmhärtighet, att du här be- spisat oss med dig själv och uppfyllt och omslutit oss med din godhet. O Herre, bliv när oss. Vi giva oss i dina händer

och förlita oss på dig. Låt oss bliva hos dig evinnerligen.

Församlingen sjunger:

Amen. Prästen, vänd till församlingen, säger eller sjunger: Tackom och lovom Herren. Församlingen uppstår och sjunger:

Herren vare tack och lov. Halleluja. Halleluja. Halleluja. Sist säger prästen:

Böjen edra hjärtan till Gud och mottagen

välsignelsen :

Herren välsigne eder och be— vare eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Församlingen sjunger: Amen. Amen. Amen. Efter välsignelsen sjunges slutpsalmen.

2. Högmässa med allenast predikan.

Efter orgelspel, varunder prästen träder för alta- ret, sjunger församlingen, alltefter den innevarande sön- eller helgdagens beskaffenhet och ställningi kyrkoåret, en psalm, såsom etc. (se sid. 9 t. o. m. allmänna kyrkobönen sid. 37).

Efter allmänna kyrkobönen må tyst bön kunna förekomma.

Prästen beder:

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet.

Församlingen sjunger:

Amen.

Prästen, vänd till församlingen, säger eller sjunger:

Tackom och lovom Herren.

Församlingen uppstår och sjunger:

Herren vare tack och lov.

Halleluja. Halleluja. Halleluja.

Sist säger prästen:

Böjen edra hjärtan till Gud och mottagen välsignelsen :

Herren välsigne eder och be— vare eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nå— dig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Församlingen sjunger: Amen. Amen. Amen.

Efter välsignelsen sjunges slutpsalmen.

3. Ett annat sätt att hålla högmässa med predikan och nattvard.

Högmässa med infogat skriftermål och skriftetal.

(Denna form må användas enligt de bestämmel- ser, som äro givna i Kyrkolagen.)

Efter orgelspel, varunder prästen träder för alta- ret, sjunger församlingen, alltefter den innevarande söndagens eller högtidsdagens beskaffenhet och ställ- ning i kyrkoåret, en psalm, såsom etc. (se sid. 9).

Efter psalmen vänder sig prästen till försam- lingen och säger: I Guds, Faderns och Sonens och den He- lige Andes, namn. *

Därefter hålles ett kort skrz'ftetal, varifrån prä- sten övergår till syndabekännz/sm: jag fattig, syndig människa . . . (se sid. 19).

Efter syndabekännelsen avkunnas avläsningen med följande ord: '

Är denna din syndabekännelse uppriktig och begär du alltså med botfärdigt hjärta dina syn— ders förlåtelse för jesu Kristi skull, så är ock, i kraft av Guds ord och löfte, fast och visst, att Gud av nåd förlåter dig alla synder; och denna dina synders förlåtelse tillsäger jag dig på vår Herres, jesu Kristi, befallning i Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Prästen säger eller sjunger:

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människorna ett gott

behag.

Sedan hålles högmässan med nattvardsmässa så- som ovan är angivet (sid. 21 ff.).

4. Ännu ett sätt att hålla högmässa med predikan och nattvard.

Högmässa med infogat skriftermål.

(Denna form må användas enligt de bestämmel- ser, som äro givna i Kyrkolagen.)

Efter orgelspel, varunder prästen träder för alta- ret, sjunger församlingen, alltefter den innevarande söndagens eller högtidsdagens beskaffenhet och ställ- ning i kyrkoåret, en psalm, såsom etc. (se sid. 9).

När växelsång icke förekommer, vänder sig prästen till församlingen efter psalmen och säger eller sjunger:

Helig, Helig, Helig är Herren Sebaot._ Hela jorden är full av hans härlighet.

Därefter säger prästen:

Herren är i sitt heliga tempel, hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som hava en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de

botfärdigas suckar och vänder sig till deras bön. Låtom oss därför trösteligen gå fram till hans nådetron och bekänna vår synd och skuld.

Efter psalmen eller växelsången må även följande tilltal kunna användas i stället för Ifelz'g:

Käre vänner, bröder och systrar i Kristus jesus (eller: Käre kristne). Vi äro här försam- lade för att hålla vår gudstjänst, tacka Gud för alla hans välgärningar och bedja honom om allt, som är oss nödtorftigt, både i andliga och lekamliga ting. Eftersom vi nu förnimma, att vi alla äro tyngda av synder och gärna vilja befrias ifrån dem, så vilja vi ödmjuka oss inför Gud, vår himmelske Fader, och med hjärta och mun bekänna oss vara arme syndare, i det vi bedja honom om nåd och barmhärtighet.

Här knäböjer prästen tillika med församlingen och beder:

jag fattig, syndig människa, som är med synd född och i alla mina livsdagar på mång- faldigt sätt har brutit emot dig, bekänner av allt hjärta inför dig, helige och rättfärdige Gud, kärleksrike Fader, att jag icke har älskat dig över allting, icke min nästa såsom mig själv. Emot dig och dina heliga bud har jag syndat med tankar, ord och gärningar och vet mig fördenskull vara värd att förkastas från ditt ansikte. Men nu har du, käre himmelske Fa- der, utlovat att med mildhet och nåd omfatta

alla botfardiga syndare. Med dem vill du överse, evad de hava brutit emot dig, och aldrig mer tillräkna dem deras synder. Däruppå förlitar jag mig, arme syndare, och beder dig tröste- ligen, att du efter samma ditt löfte värdes vara mig miskundsam och nådig och för jesu Kristi skull förlåta mig alla mina synder, ditt heliga namn till pris och ära.

Eller:

Gud, var mig nådig efter din godhet, ut- plåna mina överträdelser efter din stora barm- härtighet. Två mig Väl från min missgärning, och rena mig från min synd. Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig. Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon. Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina miss- gärningar. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande. För- kasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din Helige Ande ifrån mig. Hör min bön för jesu Kristi skull. Amen.

Prästen och församlingen sjunga:

Herre, förbarma dig över oss. Kriste, förbarma dig över oss. Herre, förbarma dig över oss.

Prästen vänder sig till församlingen och avkun. nar avläsningen med följande ord:

Är denna din syndabekännelse uppriktig, och begär du alltså med botfärdigt hjärta dina synders förlåtelse för jesu Kristi skull, så är ock, i kraft av Guds ord och löfte, fast och visst, att Gud av nåd förlåter dig alla synder; och denna dina synders förlåtelse tillsäger jag dig på vår Herres, jesu Kristi, befallning i Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Avlösning må även kunna avkunnas med något av dessa Skriftens språk:

Så säger Herren : jag, jag är den som utplånar dina överträdelser, för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg. jes. 43: 2 5.

jesus sade: Kommen till mig, I alla, som arbeten och åren betungade, så skall jag giva eder ro. Matt. II: 28.

Om vi bekänna våra synder, så är Gud trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfär- dighet. I joh. 1:9.

Prästen säger eller sjunger:

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människorna ett gott behag.*) '

Sedan hålles högmässa med nattvardsmässa, så- som ovan är angivet (sid. 21 ff.).

* * * *) Ära må kunna delvis eller helt sjungas av kören.

När högmässa hålles på sjukhus, vid militär för- läggning eller eljest, då en kortare form är av be- hovet påkallad, må följande sätt kunna användas: Psalm.

Helig.

Gud, var mig nådig. Herre, förbarma dig. Ära vare Gud i höjden. Allena Gud i himmelrik. Kallektbän. Epistel eller Evangelium. Psalm eller Körsång.

Predikan må räcka högst en kvarts timme.

Därefter läses nedanstående kyrkobön eller annan tjänlig kort bön:

Allsmäktige Gud, barmhärtige Fader, vi tacka dig för alla dina välgärningar. Du har sänt din Son i världen till vår återlösning. Värdes genom din Helige Ande alltid trösta, styrka och bevara oss.

Vi bedja dig, käre himmelske Fader, för din heliga kristna kyrka i hela världen. Befria henne från allt ont. Giv dina tjänare din He- lige Ande, att de måtte kunna rätt vårda din hjord, och utsträck ditt herravälde över hela jordens krets.

Välsigna vår konung och hans hus, riks- dagen Och kyrkomötet och all överhet. Hjälp dem som hava ansvaret för land och folk att främja rätt och rättfärdighet, ditt namn till ära.

Förhindra våld och krig, giv frid och en- dräkt.

Förbarma dig över alla dem som äro i nöd och fara till kropp eller själ. Se i nåd till alla fattiga och sjuka, änkor och värnlösa. Veder- kvick dem som sörja och äro bekymrade. Hjälp dem som äro i tvivel och anfäktelse. Upprätta dem som äro fallna i synd.

Fräls dina barn från allt ont och för oss till ditt eviga rike, så att vi där få lova och prisa dig i evighet.

Församlingen sjunger: Amen.

Fader vår. Tackar/z vell lovom.

Välsignelsen. Slutpsalm.

nr. AFTONSÅNGEN.

Aftonsången börjar med en psalm. Därefter hål- les predikan över den för dagen föreskrivna afton— sångstexten.

Efter predikan läses bönen Lovad vare Gud (sid. 27). Därefter följer slutönskan över försam- lingen (sid. 29). Sedan sjunges en psalm, varvid prästen träder för altaret.

Prästen säger eller sjunger: Herren vare med eder. Församlingen sjunger: Med dig vare ock Herren. Prästen:

Låtom oss bedja.

Vänd mot altaret beder prästen allmänna kyrka— åänen vid aftansången, vilken på högtidsdagarna må kunna föregås av den till högtiden hörande bönen (kap. 2). På Passianstidens söndagar läses bönen Outsa'gligen siar (sid. 93), samt på Långfredagen begravningsbönen efter likpredikan: O Herre Gud, himmelske Fader (kap. 10).

Allmän kyrkobön vid aftonsången.

Vi tacka dig, Herre, himmelske Fader, för

allt det goda, som vi denna dag hava undfått,

och i synnerhet för ditt heliga och saliggörande ord. Välsigna, o Gud, genom din Ande vad som blivit utsått i våra hjärtan, och låt det bära frukt till evigt liv. Tag hela din försam— ling i din nådefulla vård; låt henne enigt och kraftigt uppbyggas på jesus Kristus, hennes le- vande grund, och bevara henne för falsk lära och allt annat ont. Skydda och välsigna vår älskade konung och hans hus. Giv framgång åt varje gott verk och låt din hjälp och din välsignelse förspörjas i alla stånd. Välsigna jorden, att hon bär sin frukt, och förläna oss efter din stora godhet vad som i timligt av— seende är oss av nöden. Tänk, o Gud, på alla sjuka och nödställda och var deras tröst och hjälp. Var med oss alla dagar och lär oss rätt använda vår korta och dyrbara nådetid. Bevara oss under den stundande natten till kropp och själ. I dina händer överlämna vi oss med allt, vad vi hava. Högtlovat vare ditt heliga namn. Amen.

Prästen fortfar:

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock

vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Efter Fader vår må T rakar/z (Jc/L lar/am kunna sjungas.

Därefter säger prästen, vänd till församlingen:

Böjen edra hjärtan till Gud och mottagen välsignelsen :

Herren välsigne eder och bevare eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Församlingen sjunger: Amen. Amen. Amen.

Efter välsigne/sen sjunges slutpsalmen.

Där aftonsång enligt vederbörligt medgivande anordnas såsom vesper, följes i tillämpliga delar Vesperale för Svenska Kyrkan.

B. Veckogudstj änster.

Veckopredikningar.

Veckopredikningar, vilka hållas på de dagar och vid den tid, som allmänt är vedertaget, börja med en psalm. Predikan, som icke bör räcka över en halv timme, hålles i Passianstz'äen över något stycke av Kristi lidandes histarz'a och på andra tider över någan annan bibeltext; och böra dessa texter i regeln hämtas ur någon biblisk bok i sammanhängande ordningsföljd.

Efter predikan läses i Passianstz'äen först bönen Outsaglzgen star (sid. 93), därefter allmän kyrkabän vid ueekagaästjänster (sid. 99) samt slutligen Fader vår och välsignelsen. På andra tider begagnas samma böner, blott med uteslutande av bönen Oatsäglzgren star. Gudstjänsten avslutas med en psalm.

Då veckogudstjänst hålles på morgonen, må den kunna inledas vid altaret såsom vid Ottesång.

Veckogudstjänst må kunna avslutas vid altaret. Då läser prästen efter predikan på predikstolen Lovad vare Gud eller annan lämplig bön. Därefter följer psalm och efter psalmen salzetatz'an, allmän kyrkabän w'ä veckagudszyänster, Fader vår, T aekmn oc/z lovom, som dock kan utelämnas, välsignelsen och slutpsalm. Under Passianstz'äen må. kyrkobönen

kunna ersättas av Lz'tanz'an eller dess senare del från »0 ]esu Kriste, Guds Son».

Veckogudstjänst må. kunna anordnas enligt Ves- perale för Svenska Kyrkan i tillämpliga delar.

Ett sätt att hålla offentlig morgonbön och aftonbön.

3.) Om morgonen börjas med psalmsång, varefter prä— sten beder denna bön:

jag tackar dig, Gud, min käre himmelske Fader, genom jesus Kristus, din älskade Son, att du i denna natt har skyddat mig för all skada och farlighet, och beder dig, att du för- låter mig alla mina synder och i denna dag nådeligen bevarar mig för synd, olycka och allt ont, så att mitt leverne och alla mina gär- ningar må vara dig behagliga. jag överlämnar mig med kropp och själ i dina händer. Din faderliga vård vare mitt beskydd. Amen.

Efter denna bön föreläses det i ordning följande stället ur .Nya testamentet; därefter följer den i kap. 2 (sid. 99) intagna allmänna kyrkobönen vid vecka- gaästjänster; sist läsas Fader vår och välsignelsen.

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i

himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Herren välsigne eder och bevare eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Morgonbönen avslutas med psalmsång.

b) Om aftonen börjas med psalmsång, varefter prästen föreläser det i ordning följande stället ur Gamla testa- mentet och därefter allmän kyrlmbön vid vakagznls- tjänster (sid. 99). Därpå följa nedanstående afton— bön samt Fader vår och välsignelsen.

Vaka över oss, Herre, himmelske Fader, och bevara oss för allt ont både till kropp och själ. Giv oss nåd att i denna natt tryggt vila under ditt beskärm. Och när omsider vår sista afton kommer, låt oss då få insomna i din frid; genom din Son, jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Herren välsigne eder och bevare ' eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Aftonbönen avslutas med psalmsång.

Andra sätt att hålla offentlig morgonbön och aftonbön.

Offentlig morgon- och aftonbön må även kunna hållas på nedan angivna sätt, eller ock må Vespe- rale för Svenska Kyrkan i tillämpliga delar kunna användas. Aftonbönen anordnas då företrädesvis såsom kompletorium.

a) Om morgonen.

Först sjunges en psalm, varunder prästen träder för altaret. Efter sångens slut vänder sig prästen till församlingen, sägande:

Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren jesus Kristus. Amen.

Kommen, låtom oss tillbedja vår Gud och nedfalla för Herren.

Därefter läser prästen, vänd mot altaret, något av nedanstående stycken ur Davids psalmer:

Säll är den man som icke vandrar i de ogudaktigas råd och icke träder in på syndares väg, ej heller sitter där bespottare sitta, utan har sin lust i Herrens lag och tänker på hans lag både dag och natt. Han är såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar vilket bär sin frukt i sin tid, och vars löv icke vissna; och allt vad han gör, det lyckas väl. Icke så de ogudaktiga, utan de äro såsom agnar som vinden bortför. Därför skola de ogudaktiga icke bestå i domen, ej heller syndarna i de rättfärdigas församling. Ty Herren känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg förgås.

7

Ps. r. 2.

Lyssna till mina ord, Herre; förnim min

suckan.

Akta på mitt klagorop, du, min konung och min Gud; ty till dig vill jag ställa min bön. Herre, bittida hör du nu min röst, bittida frambär jag mitt offer till dig och skådar efter dig.

Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig.

De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän. Du förgör dem som tala lögn; de blodgiriga och falska äro en styggelse för Herren. Men jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd; jag får tillbedja i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.

Ps. 5: 2—8. 3. Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk; den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra; det är ej ett tal eller språk vars ljud icke höres. De sträcka sig ut över hela jorden, och deras ord gå till Världens ändar. Åt solen har han gjort en hydda i dem; och den är såsom en brudgum som går ut ur sin kammare, den fröjdar sig, såsom en hjälte, att löpa sin bana. Vid himmelens ända är det den går upp, och dess omlopp når intill himmelens gränser, och intet är skylt för dess hetta. Herrens lag är utan brist och vederkvicker själen; Herrens vittnesbörd är fast och gör den en- faldige vis. Herrens befallningar äro rätta och giva glädje åt hjärtat;

'_ Herrens bud är klart och upplyser ögonen. i Herrens fruktan är ren och består evinnerligen ; i Herrens rätter äro sanning, allasammans rätt-

, färdiga. '

_ De äro dyrbarare än guld, ja, än Ent guld i

' mängd;

de äro sötare än honung, ja, än renaste honung. Av dem hämtar ock din tjänare varning; den som håller dem har stor lön. Vem märker själv huru ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister. ' Bevara ock din tjänare för fräcka människor;

låt dem icke få makt med mig, så bliver jag ostrafflig och varder fri ifrån svår överträdelse. : Låt min muns tal täckas dig I och mitt hjärtas tankar, , Herre, min klippa och min förlossare.

Ps. 19.

4.

Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten. Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära. Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer. Min själ varder mättad såsom av märg och fett, och med jublande läppar lovsjunger min mun, när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig. Ty du är min hjälp, och under dina vingars skugga jublar jag. Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

Ps. 63: 2—9.

5.

Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste, att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet, med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa. Ty du gläder mig, Herre, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk. Huru stora äro icke dina verk, 0 Herre! ja, övermåttan djupa äro dina tankar. En oförnuftig man besinnar det ej, och en dåre förstår icke sådant. Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs och ogärningsmännen blomstra allasammans, så sker det till deras fördärv för evig tid. Men du, Herre, är hög evinnerligen.

Ps. 92: 2-—9.

6.

Välsignat vare Herrens namn från nu och till evig tid. Från solens uppgång ända till dess nedgång vare Herrens namn högtlovat. Herren är hög över alla folk, hans ära når över himmelen. ja, vem är såsom Herren, vår Gud, han som sitter så högt, han som ser ned så djupt —— ja, vem i himmelen och på jorden?

Ps 113: 2——6.

7.

Ur djupen ropar jag till dig, Herre. Herre, hör min röst,

låt dina öron akta på mina böners ljud.

Om du, Herre, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

jag väntar efter Herren, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Hoppas på Herren, Israel; ty hos Herren är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Och han skall förlossa Israel från alla dess miss- gärningar.

Ps 130.

Psalmen slutas med:

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Prästen vänder sig till församlingen och säger:

Hören Guds ord genom evangelisten (apos- teln) etc. i N. N. kapitel.

Därpå föreläses det i ordning följande stället ur Alya testamentet.

Efter läsningens slut sjunger församlingen en psalm.

Prästen säger:

Låtom oss bedja.

Därefter vänder sig prästen mot altaret och beder:

Barmhärtige Gud, käre himmelske Fader. Vi tacka dig genom jesus Kristus, din älskade Son, att du i denna natt har skyddat oss för all skada och farlighet, och bedja dig genom samme din Son, att du ville förlåta oss alla våra synder och i denna dag nådigt bevara oss för synd, olyckor och allt ont, så att vårt le- verne och alla våra gärningar må vara dig behagliga. Sänd ditt ljus och din sanning, att de leda oss och föra oss till ditt himmelska

rike.*) Hjälp och välsigna din kyrka och för- samling, vår överhet samt alla människor, syn- nerligen dem som äro stadda i sjukdom, farlig- het och nöd. Amen.

Fader Vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; Vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Prästen, vänd till församlingen, säger eller sjunger:

Tackom och lovom Herren. Församlingen uppstår och sjunger:

Herren vare tack och lov.

Halleluja. Halleluja. Halleluja.

') När den i kap. 2 intagna allm. kyrkoåänen vid veeleogw/s— tjänster användes, utelämnas här de nu följande orden intill Amen.

Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning, och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus, såsom han hade lovat genom sina forntida heliga profeters mun. Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand och så göra barm- härtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund, vad han med ed hade lovat vår fader Abraham. Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand, ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.

(Luk. 1: 68—75.)

Därefter vänder sig prästen till församlingen och säger:

Herren välsigne eder och be— vare eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Gudstjänsten avslutas med psalmsång.

_70_

b) Om aftonen.

Först sjunges en psalm, varunder prästen träder för altaret. Efter sångens slut vänder sig prästen till församlingen, sägande:

Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, Vår Fader, och Herren jesus Kristus. Amen.

Kommen, låtom oss tillbedja vår Gud och nedfalla för Herren.

Därefter läser prästen, vänd mot altaret, något av nedanstående stycken ur Davids psalmer:

I.

Herren är min herde, mig skall intet fattas,

han låter mig vila på gröna ängar;

han för mig till vatten där jag finner ro, han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull. Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig. Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn ; du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare Höda över. Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i Herrens hus, evinnerligen.

Ps. 23. _ 71 __

2.

Till dig, Herre, upplyfter jag min själ.

Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig. Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig;

på skam komma de som, utan sak, handla tro- löst.

Herre, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.

Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud;

dig förbidar jag alltid.

Tänk, Herre, på din barmhärtighet och din nåd,

ty de äro av evighet.

Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, Herre. Herren är god och rättfärdig,

därför undervisar han syndare om vägen. Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg. Alla Herrens vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnes- börd. För ditt namns skull, Herre, förlåt min missgärning, ty den är stor.

Finnes det en man som fruktar Herren, då undervisar han honom om den väg han bör välja.

Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet. Herren har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem. Ps. 25: 1—14.

3.

Gud vare oss nådig och välsigne oss, han låte sitt ansikte lysa och ledsaga oss, Sela, för att man på jorden må känna din väg, bland alla hedningar din frälsning. Folken tacke dig, 0 Gud, alla folk tacke dig.

Folkslagen glädje sig och juble,

ty du dömer folken rätt, och du leder folkslagen på jorden. Sela. Folken tacke dig, 0 Gud, alla folk tacke dig.

jorden har givit sin gröda.

Gud, Vår Gud, välsigne oss.

Gud välsigne oss,

och alla jordens ändar frukte honom. Ps. 67.

4.

jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Icke skall han låta din fot vackla,

icke slumrar han som bevarar dig! Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke. Herren är den som bevarar dig, Herren är ditt skygd på din högra sida. Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten. Herren skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ. Herren skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.

Ps. 121.

5.

Herre, du utrannsakar mig och känner mig. Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån. Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen. Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, Herre, det till fullo. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den. Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte? Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är

du ock där.

Toge jag morgonrodnadens vingar,

gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

så skulle också där din hand leda mig

och din högra hand fatta mig.

Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig

och ljuset bliva natt omkring mig»,

så skulle själva mörkret icke vara mörkt för

' dig,

natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset. Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv. jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan

. underbart;

ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl. Benen i min kropp voro icke förborgade för dig,

när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok,

de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, 0 Gud, huru stor är icke deras mångfald! Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

Ps. 139: 1—18.

6.

Herre, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig. Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer. Sätt, o Herre, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.

Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta. Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig ; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det.

Ps. r4r: 1—5.

Halleluja! Lova Herren, min själ. jag vill lova Herren, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till. Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa. Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka

till den jord varav han är kommen;

då varda hans anslag om intet. Säll är den vilkens hjälp är ]akobs Gud, den vilkens hopp står till Herren, hans Gud, till honom som har gjort himmelen och jorden

och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen, som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. Herren löser de fångna, Herren öppnar de blindas ögon, Herren upprättar de nedböjda, Herren älskar de rättfärdiga, Herren bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa. Herren är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja! Ps. 146.

Psalmen slutas med:

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Prästen vänder sig till församlingen och säger:

Hören Guds ord genom profeten (psalmis- ten) i N. N. kapitel.

Därpå föreläses det i ordning följande stället ur Gamla iertamentet.

Efter läsningens slut sjunger församlingen en psalm.

Prästen säger eller sjunger:

Herren vare med eder.

Församlingen sjunger:

Med dig vare ock Herren.

Prästen :

Låtom oss bedja.

Prästen vänder sig mot altaret och beder:

Vaka över oss, Herre, himmelske Fader, och bevara oss för allt ont både till kropp och själ. Giv oss nåd att i denna natt tryggt vila under ditt beskärm. Beskydda och välsigna din kyrka och församling samt vår överhet. Tänk i nåd och förbarmande på dem som äro stadda i sjukdom, nöd och farlighet. Förbarma dig över alla människor. Och när omsider vår sista afton kommer, låt oss då få insomna i frid, att vi må uppvakna till din härlighet. Amen.

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och

förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke ifrcstelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheteni evighet. Amen.

Prästen, vänd till församlingen, säger eller sjunger: Tackom och lovom Herren. Församlingen uppstår och sjunger:

Herren vare tack och lov.

Halleluja. Halleluja. Halleluja.

Därefter säger prästen, vänd mot altaret:

Herrens namn är heligt. Hans barmhärtig- het varar från släkte till släkte över dem som frukta honom. Han har utfört väldiga gärnin- gar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan. Här- skare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt; hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer. Han har tagit sig än sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.

(Luk. 1: 49—55.) __ 79 _

Därefter vänder sig prästen till församlingen och säger:

Herren välsigne eder och bevare eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Gudstjänsten slutas med psalmsång.

* * *

BIBELFÖRKLARINGAR

hållas i regeln över någon biblisk bok i ordnings- följd.

C. Rättegångsgudstjänster.

Gudstjänsten börjas med psalmsång. Därpå hål- les predikan över vald text. Efter predikan läses följande bön samt Fader vår och vr'z'er'gnelsm, varpå avslutas med psalmsång.

Bön vid rättegångsgudstjänst.

Helige, rättfärdige Gud, du som har rätt- visan kär och hatar ogudaktighet, vi tacka dig, att du icke blott har skrivit din lag i våra hjär- tan utan ock i ditt heliga ord uppenbarat vad rätt är och vad du fordrar. Giv din välsignelse till den lag och ordning, som under ditt hägn kommit till stånd hos oss. Led och styrk ko- nungen och hans rådgivare till allt gott verk. Låt rättfärdighet och frid, godhet och trohet befrämjas, och förläna särskilt dem, som skola skipa lag och rätt, din Helige Ande, så att de ställa sig själva under ditt ords dom och sorg- fälligt och omutligt pröva och döma ialla mål. Du som kan böja människors hjärtan, förhindra allt syndigt tvistande och lär oss besinna, huru redan det är en brist, att vi gå till rätta med varandra. Väck alla brottsliga att av hjärtat bekänna sina överträdelser, alla sakfällda att

låta straffet tjäna sig till bättring, alla vittnen att troget hålla sig till sanningen, alla sakförare att icke förvända rätten eller förlänga tvisterna utan taga sig an de oskyldiga och förtryckta för att värna deras rätt. Giv oss alla nåd att tänka på den stora räkenskapsdagen, då du skall låta komma i ljuset det som var fördolt i mörkret och uppenbara hjärtans uppsåt. På den dagen hjälp oss alla, milde Herre Gud. Amen.

Efter ingångspsalmen må prästen kunna träda för altaret och, vänd till församlingen, läsa den aposto- liska hälsningen (sid. 62) samt därefter något eller några av de skriftställen, som angivas för offentlig morgonbön. Läsningen avslutas med Ära vare Fadern (sid. 68). Därefter sjunges en psalm och hålles predikan.

Rättegångsgudstjänst må även kunna avslutas vid altaret. Då beder prästen efter predikan Lovad vare Gua' (sid. 27) eller annan lämplig kort bön. Därefter sjunges en psalm, varunder prästen träder för altaret, varpå följa salulatz'on, allmän kyrkaåän (sid. 31) samt Fader vår och välsignelsen. Efter bönen kan sjungas T tzr/cam aah lav/am. Gudstjänsten avslutas med en psalm.

2 K'apz'l/et.

Kyrkoböner.

r. LITANIAN.*)

Prästen: Evige, allsmäktige Gud. Förs. sjunger: Förbarma dig över oss. Prästen: Herre, hör vår bön.

Förs. sjunger: Herre, hör vår bön. Herre Gud Fader i himmelen. Prästen: Herre Guds Son, världens Frälsare. Herre Gud, du Helige Ande. Förs. sjunger: Förbarma dig över oss. Prästen: Var oss nådig. Förs. sjunger: Hjälp oss, milde Herre Gud. För alla synder, För all villfarelse, För allt ont, För djävulens försåt och list, För pest och hungersnöd, Prästen: För krig och blodsutgjutelse, För uppror och tvedräkt, För hagel och oväder,

') Litanian må i sin helhet av prästen läsas, där den icke kan utföras som växelsång.

Förs. sjunger:

Prästen:

Förs. sjunger:

Prästen :

För eld och vattunöd, För ond bråd död, För den eviga döden Bevara oss, milde Herre Gud. Genom din heliga födelse, Genom ditt kors och din död, Genom din heliga uppståndelse och himmelsfärd, I anfäktning och nöd, I välgång och lycka, I dödens stund, På yttersta domen Hjälp oss, milde Herre Gud.

Vi, arme syndare, bedja dig,

Att du värdes styra och beskärma din heliga, kristna kyrka, Att du värdes bevara alla biskopar, lärare och åhörare i sann lära och heligt leverne, Att du värdes avstyra falsk lära och all förförelse, Att du värdes göra ditt namn känt i hela världen, Att du värdes återkalla alla villfa- rande och förförda, Att du värdes förläna oss seger _över våra andliga fiender, Att du värdes sända trogna arbe- tare i din skörd, Att du värdes med ordet giva din Ande och kraft,

Förs. sjunger:

Prästen :

Förs. sjunger:

Prästen : )

Att du värdes hjälpa och trösta alla bedrövade och svårmodiga, Hör oss, milde Herre Gud. Att du värdes vara vårt fädernes- lands värn och sköld och giva det nåd och ära, Att du värdes giva alla riken och folk frid och endräkt, Att du värdes välsigna vår älskade konung och hela hans hus, Att du värdes leda alla dem som tjäna och vårda riket, [Att du värdes välsigna det nu för- samlade riksmötet,] Att du värdes välsigna åkrar och berg, skog och sjö och giva nåd att rätt bruka dem, Hör oss, milde Herre Gud. Att du värdes välsigna våra hem och fostra de unga i din sanning och fruktan,

[Att du värdes särskilt välsigna dem som beredas till sin första natt- vardsgång,] Att du värdes hjälpa och undsätta alla dem som äro i nöd och fara, Att du värdes bevara och hjälpa alla havande kvinnor och barna- föderskor,

Att du värdes vederkvicka och trösta alla sjuka,

Förs. sjunger: Prästen :

Förs. sjunger:

Prästen och församlingen sjunga :

Prästen :

Förs. sjunger:

Att du värdes förlossa alla oskyl- diga fångar, Att du värdes försvara och försörja alla änkor och faderlösa, fattiga och förtryckta,

Att du värdes giva oss ett förson- ligt hjärta emot våra fiender och vända deras sinne till frid,

Att du med dina heliga änglar vär- des ledsaga och bevara alla väg- farande till lands eller vatten, Att du värdes förbarma dig över alla människor, Att du värdes nådigt höra oss, Hör oss, milde Herre Gud. 0 jesu Kriste, Guds Son. Förbarma dig över oss. O Guds Lamm, som borttager världens synder, Fräls oss, milde Herre Gud. 0 Guds Lamm, som borttager världens synder, Hör oss, milde Herre Gud. 0 Guds Lamm, som borttager världens synder, Giv oss din frid och välsignelse. Kriste, hör vår bön. Kriste, hör vår bön.

Prästen :

Församlingen

sjunger:

Prästen :

l l

Herre, handla icke med oss efter

våra synder Och vedergäll oss icke efter våra

missgärningar.

Herre, allsmäktige Gud, som hör

de botfärdigas suckar och tröstar de bedrövade hjärtan: hör den bön, som vi uti vår nöd fram- bära, och hjälp oss, att allt det onda, som djävulen, världen och vårt eget kött tillfoga oss, må genom din Andes kraft varda förstört och till intet; på det att vi, frälsta från allt ont, må i din församling alltid tacka och lova dig; genom din Son, jesus Kri- stus, vår Herre.

Förs. sjunger: Amen.

Prästen :

Eller:

Se, Herre, i nåd till ditt folk.

Förs. sjunger: Vi förtrösta på din godhet.

Prästen :

Allsmäktige, evige Gud, du som

genom din Helige Ande helgar och regerar hela kristenheten: hör den bön, som vi till dig frambära, och giv oss nådeligen, att din församling må i rätt tro tjäna dig; genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.

Förs. sjunger: Amen.

givna dina heliga bud och att vi under ditt beskärm må föra ett fridsamt och stilla leverne, genom jesus Kristus, vår Herre. Förs. sjunger: Amen.

Eller: Prästen: Förkasta oss icke ifrån ditt ansikte FörsamlingenjOchSS tag icke din Helige Ande ifrån sjunger:

O Herre Gud, från vilken alla rätt- sinniga råd och rättfärdiga gär- ningar utgå. giv dina tjänare den frid, som världen icke kan giva,

PräSteni att våra hjärtan må vara under-

Eller: Prästen: jHerre, hjälp ditt folk och välsigna d1tt arv Församlingen Och föd dem och upphöj dem till sjunger: evig tid.

Allsmäktige Fader, evige Gud, him- melens och jordens Herre, du som genom din försyn skickar och regerar allting väl: vi bedja dig, att du förlåter oss alla våra

Pråmen: synder och nådeligen förlänar oss endräktighet och beständig frid, så att vi må leva i din fruktan och alltid prisa och ära ditt he- liga namn; genom jesus Kristus, vår Herre. Förs. sjunger: Amen.

Lifanian må även kunna bedjas i följande för- kortade form:

Prästen: Evige, allsmäktige Gud. Församlingen: Förbarma dig Över OSS. Prästen: Herre, hör vår bön. Församlingen: Herre, hör vår bön. Herre Gud Fader i himmelen. Prästen: Herre Guds Son, världens Frälsare. Herre Gud, du Helige Ande. Församlingen: Förbarma dig över oss. Prästen: Var oss nådig. Församlingen: Hjälp oss, milde Herre Gud. För alla synder, För all villfarelse, För allt ont, För djävulens försåt och list, För pest och hungersnöd, För krig och blodsutgjutelse, För uppror och tvedräkt, För eld och vattunöd, För ond bråd död, För den eviga döden Församlingen: Bevara oss, milde Herre Gud. Genom din heliga födelse, Genom ditt kors och din död, Genom din heliga uppståndelse och himmelsfärd, I anfäktning och nöd, I välgång och lycka, I dödens stund, På yttersta domen

Prästen :

Prästen :

Församlingen:

Prästen:

Församlingen:

Prästen :

Församlingen:

Prästen:

Hjälp oss, milde Herre Gud. Vi, arme syndare, bedja dig, Att du värdes styra och beskärma din heliga, kristna kyrka; Att du värdes sända trogna arbetare i din skörd; Att du värdes med ordet giva din Ande och kraft; Att du värdes göra ditt namn känt i hela världen;

Att du värdes ena alla trogna, att det må bliva en hjord och en herde, Hör oss, milde Herre Gud.

Att du värdes giva alla folk frid och endräkt;

Att du värdes vara värt fädernes— lands värn och sköld;

Att du värdes välsigna våra hem och fostra de unga i din sanning och fruktan, Hör oss, milde Herre Gud. Att du värdes trösta alla bedrövade och svårmodiga; Att du värdes undsätta alla dem som äro i nöd och fara; Att du värdes vederkvicka och hjälpa alla sjuka; Att du värdes välsigna allt gott verk; Att du värdes förbarma dig över alla människor; Att du värdes nådigt höra oss,

Församlingen: Hör oss, milde Herre Gud. Prästen: O jesu Kriste, Guds Son. Församlingen: Förbarma (lig Över oss. 0 Guds Lamm, som borttager värl— dens synder, Fräls oss, milde Herre Gud. Prästen och O Guds Lamm, som borttager värl- församlingen dens synder, Sjunga? Hör oss, milde Herre Gud. O Guds Lamm, som borttager värl- dens synder, Giv oss din frid och välsignelse. Prästen: Kriste, hör vår bön. Församlingen: Kriste, hör vår bön.

Prästen: jHerre, handla icke med oss efter våra synder Och vedergäll oss icke efter våra missgärningar. etc. se ovan sid. 87.

Församlingencj

z. Bön på första söndagen i Advent.

Herre jesus Kristus, vi tacka dig för att du, som kom till Israel, rättfärdig och en hjälpare, än i dag med samma nåd kommer till din för- samling i ditt ord och i dina sakrament till att predika evangelium för de fattiga, att läka de i hjärtat förkrössade, att förkunna de fångna frihet och de blinda syn. Giv oss genom din

Helige Ande villiga hjärtan, så att vi mottaga dig med fröjd och hylla dig såsom vår konung. Stärk oss till att frimodigt bekänna dig inför världen, och förläna oss nåd att med vaksamhet Vänta din tillkommelse och då ingå i din eviga glädje. Amen.

3. Bön på Juldagen.

Barmhärtige Gud, kärleksrike Fader, vi tacka och lova dig för att du har låtit din en- födde Son till vår frälsning och salighet bliva människa. Dig vare evigt lov, att han blev fattig för vår skull, på det att vi skulle vara rika. Alla herrars Herre har du gjort till vår broder, på det att vi skulle bliva dina barn; giv oss det rätta barnasinnet. Han är din här- lighets återsken och ditt väsens avbild; låt ho- nom födas i våra hjärtan och förnya oss efter hans heliga bild. Han är fridsfursten; förläna oss din frid och behåll oss i ditt rike, så att vi må i din härlighet prisa och lova dig. Ge- nom jesus Kristus Vår Herre, som med dig och den Helige Ande lever och regerar i evighet. Amen.

4. Bön på Nyårsdagen.

Evige, allsmäktige Gud, stor i nåd, oför- änderlig i trohet, du förbliver såsom du är, _och dina år hava ingen ände. Dig hembära vi på detta årets första dag tack och lov för all barmhärtighet, som du under den förflutna tiden

rikligt har bevisat oss. Vi hava varit otack- samma, men tänk icke på våra synder, var barmhärtig och omvänd oss. Skapa med detta nya är i oss ett nytt hjärta. Lär oss att söka ditt rike och din rättfärdighet, så skall allt jor- diskt gott, som Vi behöva, därjämte tillfalla oss. I jesu, din Sons, namn Vilja vi börja och full- borda allt vårt verk. I din bok äro våra dagar skrivna ; när den sista av dem ingår, förhjälp oss då till ditt oförgängliga rike. ljesu namn. Amen.

5. Bön på Trettondedag Jul.

Allsmäktige, evige Gud, ljusens Fader, från vilken all god och fullkomlig gåva kommer, vi tacka dig för denna nådens dag. Vi prisa dig därför att du har låtit din enfödde Son komma i världen med ljus och liv och salighet för alla människor, och att du genom evangelium har kallat även oss från mörkret till ditt underbara ljus. Vi bedja dig, låt Kristi ord alltid bo ibland oss och låt det komma även till de folk, som ännu sitta i mörkret och dödens skugga. Låt Israel bliva varse det klara skenet av din Sons evangelium. Gör oss alla till ljusets barn och låt ditt ljus leda oss till den stora dag, då alla tungor skola bekänna, att jesus Kristus är Herren, dig, Fader, till ära. Amen.

6. Bön under Passionstiden.

Outsägligen stor, Herre jesus, var din kär- lek till oss, fallna människor, att du för vår

skull blev människa och led smälek, ångest, pina och död för syndare, som eljest hade måst evigt dö. Giv oss nåd att alltid föra oss till sinnes och i tron mottaga denna välgärning, och att därför lova dig tillika med Fadern och den Helige Ande, föra ett kristligt leverne och i all nöd och motgång trösta oss därmed, att du är Vår Frälsare, som förlossat oss från dödens och djävulens våld och som slutligen skall taga oss från denna mödosamma värld till dig i himmelen, där vi skola i evighet fullkomna ditt lov. Amen.

7. Bön på Långfredagen.

Herre jesus, du Guds Lamm, som borttager världens synder, vi tacka dig för din stora kärlek till oss, arme syndare, att: du för vår skull ödmjukade dig själv och var lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Du bar vår krankhet och lade uppå dig vår sveda. Du tog näpsten på dig, på det att vi skulle hava frid och genom dina sår varda helade. Visa oss nu, 0 Herre, vår skuld, vår stora skuld, gör oss redliga i bättringen, rena oss genom ditt blod och giv oss din frid. Hjälp oss ge- nom din död att dö från Synden och att taga vårt kors på oss och följa dig. Bevara oss i din gemenskap, på det att vi med alla dem, som övervunnit genom ditt blod, må omsider få evigt tacka och lova dig. Amen.

8. Bön på Påskdagen.

Allsmäktige Gud, himmelske Fader, dig lova och prisa vi för att du har uppväckt din enfödde Son och gjort honom till en segervin- nare över synd och död. Giv genom din He- lige Ande, att vi i Kristi uppståndelses kraft må uppstå och vandra i ett nytt leverne. För- läna oss det levande hoppets tröst och låt Her- ren jesus, livets furste, komma till oss, såsom han kom till de första lärjungarna med sin frid. Behåll oss i denna frid intill änden och låt oss i dödens stund förnimma, att Kristus är upp- ståndelsen och livet. Förläna oss för hans skull en fröjdefull uppståndelse och låt oss omsider med den segerhrande församlingen sjunga: »Dig vare tack, som har givit oss segern genom vår Herre jesus Kristus!» Amen.

9. Bön på Kristi Himmelsfärds dag.

Helige Frälsare, såsom evig konung har du satt dig på Guds högra sida, och himmelens härskaror tillbedja dig. Även vi komma inför dig med tillbedjan, tack och lov för att du har återlöst oss åt Gud med ditt blod och banat oss vägen till himmelen. Ännu äro vi gäster och främlingar på jorden: hjälp oss väl igenom denna tidens nöd. Verka hos oss ett himmelskt sinne, så att vi söka det som är därovan och

icke det som är på jorden. Herre jesus, du som är din församlings huvud, uppfyll henne med Andens rika gåvor, utbred ditt herravälde över hela jordens krets och hjälp" oss att med alla dina trogna en gång komma dit, där du är, och se din härlighet. Amen.

IO. Bön på Pingstdagen.

O Gud, vi tacka dig, att du på kristenhe- tens första pingstdag begåvat dina första vitt- nen med den Helige Ande och genom apost- larna grundat din kyrka på jorden. Vi tacka dig, att du har upptagit även oss i din försam- ling och att du har givit oss ditt ord och dina sakrament, varigenom du i den Helige Andes kraft vill helga oss. Vi bedja dig, utgjut samme Ande över oss och våra församlingar och våra hem. Kom, Helige Ande, uppliva våra kalla och tröga hjärtan, rena oss från synden, föröka vår tro och uppväck hos oss en brinnande kärlek inbördes, så att vi bevara Andens enhet genom fridens band. Sanningens Ande, led oss i din sanning och förläna oss allt som tjänar till liv och gudaktighet, dig till ära och oss till salig- het. Amen.

11. Bön på Heliga Trefaldighets dag.

Helige, Treenige Gud, vi tacka dig för att du i din nådefulla uppenbarelse har gjort dig

känd för oss såsom vår Gud och genom dopet upptagit oss till dina barn och fött oss på nytt till evigt liv. 0 du vår Herres, jesu Kristi, Fader, du eviga kärlek och barmhärtighet. Nåderike Frälsare, Herre jesus Kristus, du vår visdom, vår rättfärdighet, vår helgelse och vår förlossning. Helige Ande, sanningens, barna- skapets och bönens Ande. Dig, treenige Gud, lova, ära och tillbedja vi. Kom till oss och gör dig en boning i våra hjärtan. Verka i oss en sann tro och ett levande hopp och låt oss en gång med dina heliga änglar och alla utvalda få prisa och tjäna dig i din himmelska helgedom. Amen.

Bön på Första Böndagen eller Botdagen.

Ingen högtidsbön brukas på denna dag utan endast Lz'tam'an, vilken användes såsom eljest den allmänna kyrko- bönen.

12. Bön på Andra Böndagen eller Reformations- dagen.

Himmelske Fader, vi frambära i dag inför dig vårt tack och lov för att du åter upptände för våra fäder ljuset av ditt evangelium, och att du gav dina tjänare nåd att frimodigt be- känna din sanning. Vi tacka dig ock för att du allt hittills låtit oss behålla ditt rena och klara ord och dina heliga sakrament, fastän vi för vår otacksamhets skull förtjänt att mista dem. Låt dem bevaras oförfalskade åt våra efterkom- mande och avvärj all villfarelse. Var själv, 0

Gud, vårt värn och vapen mot all fiendens makt. Giv ditt ords tjänare i våra dagar samma kraft och vishet, som du gav åt de första bekännarna, och låt din församling bliva alltmer endräktig i sanningen och kärleken, ditt namn till pris och ära. Amen.

13. Bön på Tredje Böndagen eller Missionsdagen.*)

Allsmäktige Gud, kärleksrike Fader, du som utgav din enfödde Son, att världen skulle varda salig genom honom, vi bedja dig, se i nåd och förbarmande till dem, som ännu sitta i mörkret och dödens skugga. Upptändivåra hjärtan en brinnande kärlek till dig, att vi måtte i sanning nitälska för ditt rikes utbre- dande på jorden. 0 du skördens Herre, sänd arbetare i din myckna skörd. Styrk och väl- signa dina tjänare i deras verk. Låt ditt namn genom evangelium varda förhärligat utöver jor- dens krets och låt oss en gång tillsamman med den oräkneliga skaran av alla släkten, folk och tungomål evigt tjäna och lova dig idin härlig— het. Amen.

14. Bön på Fjärde Böndagen eller Tacksägelse— dagen.

Käre himmelske Fader, vi tacka dig av hjärtat för allt det goda, som vi undfått av din milda hand. Du har låtit ditt ord rikligen bo

*) Denna bön kan ock användas vid särskilda missionsguds— tjänster.

ibland oss, och du har även beskärt oss myc- ken timlig välsignelse. Herre, vi äro alltför ringa till all den barmhärtighet och trohet, du bevisat oss. Men vi bedja dig, att du än vi- dare ville vara oss nådig, giva oss allt som är oss nödigt och hälsosamt, och förläna oss, att vi alltid förbliva ett folk, som under alla skiften förtröstar på din mäktiga hjälp, genom jesus Kristus, vår Herre. Amen.

15. Bön på Sjätte November.

0 Herre Gud, vi prisa dig, vi lova dig, vi tillbedja ditt majestät. Vi tacka dig på denna dag för att du har givit oss det rena, goda budskapet om frälsningen genom jesus Kristus och för att du har uppväckt profeter och vittnen och hjältar till att uppenbara sanningen och försvara henne mot mörkrets makt. Vi lova dig för att du har tagit vårt folk i din tjänst och bevarat dess frihet genom alla tide- varv. Vi tacka dig för att du värdigats i det heliga dopet upptaga oss till dina barn och göra oss till medlemmar av din evangeliska kristenhet. Vi bedja dig, att du ville behålla oss fasta vid ditt ord och i tron i alla våra livsdagar. Din är äran och makten och härlig- heten i evigheternas evighet. Amen.

16. Allmän kyrkobön vid veckogudstjänster.

Allsmäktige och barmhärtige Gud, förläna oss nåd, att vi genom ditt ord må dagligen

tillväxa i din gemenskap och allt bättre lära känna och tillbedja dig i rätt tro och lydnad samt vakta oss för alla synder och villfarelser. Helga, o Gud, din församling, att hon må endräk- teligen uppbyggas i trons kraft och alla goda gärningar. Led och bevara vår överhet och låt din välsignelse vila över alla stånd. Hjälp och hugsvala alla lidande, upprätta de fallna och återför de förvillade. Tänk icke på våra synder, utan låt för jesu Kristi skull barmhär- tighet vederfaras oss, på det att vi, styrkta och regerade av din nåd, måtte kunna väl fullborda vårt lopp och äntligen komma till din härlig- het. Amen.

17. Bön för församlingens nattvardsungdom.

Store Gud, kärleksrike Fader, du som redan genom dopet upptagit de barn, vilka nu beredas till sin första nattvardsgång, giv att de under denna sin beredelsetid lära rätt känna den nåd, som du i pånyttfödelsens bad har rik— ligt utgjutit över dem. Öppna deras hjärtan, så att de i botfärdighet och tro tillägna sig denna salighet. Och när de en dag inför dig och din församling själva avlägga sin trosbe— kännelse, giv din Helige Andes nåd därtill, att de bliva rättsinniga gäster vid jesu bord och sedan intill änden stadigt framhärda isin krist- liga tros bekännelse och utövning. Genom din Son, jesus Kristus, vår Herre. Amen.

18. Bön för frukten på jorden.

Allsmäktige Gud, barmhärtige Fader, som för din godhets skull uppfyller landet med alle- handa frukt, därav människor och djur hava sin föda: vi bedja dig, välsigna i nåd vårt kära fädernesland med kom och kärna. Förläna till jordens gröda tjänlig väderlek och bevara henne för allehanda fördärv. Krön året med ditt goda. Bevara oss, 0 Gud, för ofruktsamma år, hunger och dyr tid och se till oss i barmhärtighet. Vi bekänna våra synder inför dig: var ditt folk nådig och övergiv oss icke, utan välsigna oss med allt det, som du förordnat till vårt uppe- hälle, och förläna oss nåd att rätt bruka det, ditt heliga namn till pris och ära. Genom jesus Kristus, vår Herre. Amen.

19. Bön i dyr tid eller hungersnöd.

Allsmäktige och nådige Gud, som låter jor- den bära sin frukt och uppehåller allt levande. Vi hava varit otacksamma. Vi hava genom ovarsamhet och obarmhärtighet avvänt ifrån oss din välsignelse. Herre, vår Gud, se till vår nöd. Hjälp oss, att vi icke uppgivas och för- tvivla. Giv oss tålamod och gör oss under— givna. Välsigna vårt ringa förråd. Förläna ånyo tjänlig väderlek. Skänk oss nödtorftigt uppehälle och giv oss nåd att hädanefter alltid nyttja dina gåvor efter din heliga vilja. Mätta också våra själar med ditt heliga ord, på det att vi nu och i all evighet må lova din barm-

härtighet. Genom din Son, jesus Kristus, vår Herre. Amen.

zo. Bön för sjuka.

Allsvåldige, evige Gud, deras kraft, som äro svaga, och deras hälsa, som förtrösta på dig: vi bedja dig, att du värdes i mildhet se till de sjuka och nödlidande. Vänd deras elände dem till godo och skänk dem, om dig så be- hagar, deras hälsa åter. Men framför allt giv dem själens läkedom genom ditt heliga ord och hjälp dem att i åtanken av din Sons bittra li— dande tåligt bära den börda, som du låtit komma över dem; och när stunden är inne, så förlossa dem från allt ont och fräls dem till ditt himmelska rike. Genom din Son, jesus Kristus, vår Herre. Amen.

21. En annan bön för Sjuka.

Allsmäktige, barmhärtige Gud, deras hug- svalelse, som äro bedrövade, och deras styrka, som äro svaga, vänd ditt ansikte till alla dem, som sucka och ropa till dig, så att de för- nimma din nåd och hjälp i sin nöds och våndas tid. Genom jesus Kristus, vår Herre. Amen.

22. Bön under farsot.

Evige, rättfärdige Gud, med förkrossade hjärtan nedfalla vi inför dig i stoftet. Du ser

den plåga och död och sorg, som härjar i de boningar, där svår och smittosam farsot in- trängt. Vi hava förtjänt hemsökelse. Men vi anropa dig om miskund. O Herre, var oss nådig och skona oss. Handla icke med oss efter våra synder och vedergäll oss icke efter Våra missgärningar. Fräls oss ur olyckan och fördriv henne från våra hem. Lär oss att bära din tuktan och att varje stund hålla oss redo att ställas inför ditt ansikte. Vi överlämna oss i dina händer. Din barmhärtighet är stor. Giv oss din Helige Andes nåd, att varken död el- ler liv skiljer oss från din kärlek, som äri Kristus jesus, vår Herre. Amen.

23. Bön att nyttjas vid hälsobrunnar.

Himmelske Fader, vår hälsas Gud, du som låter läkedom uppvälla ur jorden, se i förbarmande till oss, som söka bliva helade från våra krämpor. Du som lät Herren jesus bota allehanda sjukdom, bevisa även på oss din här- liga makt, så att vi vinna hälsan, efter ditt goda behag. Hela oss, Herre, så varda vi helade. Hjälp du oss, så bliva vi hulpna. Men evad du skickar hälsa eller sjukdom, liv eller död, så låt allt lända till din ära. Låt Herren jesus bliva i oss en källa med springande vatten till evigt liv, och församla oss omsider till den staden, där strömmen med levande vatten flyter fram, klar som kristall, och där

ingen död skall vara mer, icke heller gråt, icke heller rop, icke heller värk, ty det första har gått till ända. Amen.

24. Fredsbön.

O Gud, du som är den salige och ende härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, du är fridens Gud, av vilken all sam- dräkt och enighet kommer. Gör deras anslag om intet som stifta ofrid, och förhjälp sanningen och rättfärdigheten till seger. Förtag misstron ur folkens hjärtan' och regera dem med din Helige Ande, så att de leva rättskaffens i en beständig fred. O Gud, från vilken all god åstundan, rättsinniga råd och rättfärdiga gär- ningar utgå, ena din kyrka på jorden med fridens band, helga henne med ditt ord och hjälp henne att göra hela världen undergiven din vilja, så att vi bliva frigjorda från all fruk- tan och leva i trygghet under ditt beskärm. Genom jesus Kristus, vår Herre. Amen.

25. Bön i krigstider.

Herre, allsmäktige Gud, som leder värl- dens lopp efter din outgrundliga vilja, dig an- ropa vi. Giv seger åt rätt och rättfärdighet, så att sanningen icke kommer på skam. Skingra lögn och förtal. Förkväv hat, tygla fiendskap och bered rum för försonlighet och kärlek. Du förmår göra mer än vi begära eller tänka.

Du förmår att i barmhärtighet vända själva olyckan till gagn. Kärleksrike Fader, deras tillHykt som förtrösta på dig, förbarma dig över alla krigets offer. Milde Herre Gud, hjälp dem och oss. Ur djupen ropa vi till dig. Uppenbara din makt. Skona oss för hemsökelsen. Giv din frid i alla människors hjärtan, så att en- dräkten må upprättas och befästas, ditt namn till ära. Herre, hör vår bön. Amen.

26. En annan bön i krigstider.

Evige, barmhärtige Gud, du har i dina hän- der alla hjärtan. Tag bort ur dem nendskap och hat och allt missförstånd. Bered snart väg för fred och försoning. Vi hava förtjänat att komma under våra synders straff. Herre, huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare. Hjälp oss, Gud, vår frälsnings Gud, för ditt namns och din äras skull. Rädda oss, och förlåt oss Våra synder. Du, o Herre, är den Högste över hela jorden. Du är långmodig och stor i mildhet. Se i barm- härtighet till våra hem och våra fäders land. Vi vilja tacka dig evinnerligen och förtälja ditt lov från släkte till släkte. Amen.

27. Bön vid gudstjänst på sjön.

Herre, allsmäktige Gud, milde Fader i him- melen, vi tacka och lova dig, som hittills så

nådigt ledsagat oss över djupen. Du gör väg mitt i havet och en banad stig genom de oro- liga vågorna. Ty jord och hav äro dina, och vindarna äro dina tjänare. Förläna oss efter din stora godhet en lyckosam färd. Herren jesus Kristus vare hos oss, såsom han fordom var med sina lärjungar i skeppet. Giv oss din Helige Ande, att vi må hålla oss fasta vid ditt ord och i all nöd och våda förtrösta på dig. I din vård anförtro vi Våra hem och Våra kära. Uppväck oss att av hjärtat tacka dig och att troget vandra i dina bud. Då vi omsider skola skiljas härifrån, så för oss från denna världens brusande hav till den rätta glädjestranden. Amen.

28. Förbön för sjöfarande.

Himmelske Fader, vi bedja dig för dem som färdas på det osäkra havet, att du ville omfatta dem med ditt mäktiga beskydd samt förläna dem framgång i alla deras lovliga före- tag. Giv dem nåd att i rättsinnig tro hålla sig till dig och bevara dem, att de icke falla i de svåra frestelser, som medfölja deras kall. Låt dem i all nöd förnimma, att de hava en Gud och Fader, som tänker på dem, och för- läna dem nåd att i farans stund anbefalla sina själar i dina händer. Herre jesus Kristus, du, som kan näpsa stormen, så att den tystnar, och de brusande vågorna, så att de lägga sig ned, visa dem, som ur djupen ropa till dig, att

KYRKOBÖNER. 2 Kap. du hörer bön, och rädda dem; men näps ock begärelsernas stormar i deras, såsom ock i våra egna bröst, och för oss slutligen alla till den enda säkra hamnen. Amen.

29. Förbön för fiskare.

Barmhärtige Gud, himmelske Fader, du som mättar allt levande och giver oss, arme syn- dare, vårt dagliga bröd, välsigna ock deras hantering, som på havet söka sin och de sinas bärgning. Du har låtit din käre Son här på jorden utvälja fattiga fiskare till sina apostlar. Giv nåd att också de, som lägga ut från dessa stränder, må söka efter att bliva och vara hans lärjungar. Bevara dem för farlighet och allt ont, och när de ur djupets nöd ropa till dig, hör då, Herre, deras bön. Låt oss icke glömma, huru snart livet kan vara förbi. Led dem efter ditt råd, på det att de må tacka och prisa ditt heliga namn. Genom din Son, jesus Kri— stus, vår Herre. Amen.

30. Bön när grundsten till ny kyrka lägges.

Allsmäktige, nådefulle Gud, förläna din väl- signelse till det verk, som vi nu till din ära begynna, och låt på denna grundval en helge- dom höja sig, där din menighet kan samlas att tillbedja dig, och där hon kan undfå ditt le-

vande ord och dina nåderika sakrament. Tag i ditt beskydd alla dem, som här skola arbeta. Och såsom vi bedja dig om bistånd vid detta jordiska tempels uppförande, så anropa vi dig ännu mer därom, att du ville själv uppbygga din församling till ett andligt hus och till ett heligt prästerskap, redo att offra andliga offer, som äro dig välbehagliga. Genom jesus Kristus, vår Herre. Amen.

31. Bön när kyrka bygges.

O Herre jesus Kristus, du som har grun- dat och ännu genom dina tjänare uppbygger ditt andliga Sion, se i nåd till det arbete, som vi här förehava, då vi uppbygga en helge- dom, där dina återlösta vilja församlas att höra ditt ord och varda delaktiga av dina heliga sakrament samt tillbedja och lova ditt heliga namn. Främja du våra händers verk; ty om du icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som därpå bygga. Bevara för skada och far- lighet alla dem som här äro sysselsatta. För- läna din församling enig håg och vilja och giv framför allt, att din Helige Andes tempel må varda uppbyggt och befästat i våra hjärtan. Amen.

32. Bön i församlingar med bergsbruk.

Vi tacka dig, barmhärtige Gud, för de hå- vor, som du låter oss upphämta ur jordens

innandöme. Giv dem, som vårda dessa berg- verk, visdom och kraft att väl uträtta det som åligger dem. Bevara för skada och farlighet dem, som arbeta i de djupa jordens rum, och uppväck dem att alltid befalla sig i dina hän- der. Gör dem även angelägna att med flit upphämta ur ditt ord de skatter, som göra oss rika inför dig. Hör oss, Herre, vår Gud, och håll oss alla redo att möta dig, huru och när det må behaga dig att kalla oss från denna mödosamma och farliga värld. Genom din Son, jesus Kristus, vår Herre. Amen.

33. Tacksägelse vid riksdagens avslutande.

Evige Gud, himmelske Fader, stor i nåd och mäktig i gärningar, vi tacka dig för att du har hållit din skyddande hand över det nu slutade riksmötet. För alla redliga avsikter, goda råd och nyttiga beslut prisa och lova vi dig allena. Vad människor hava felat eller för- summat, värdes du av nåd förlåta och upprätta. Giv oss alla nåd att vandra i din fruktan, på det att vi må erfara din kraftiga hjälp, och låt i vårt land ära och glädje bo, godhet och tro- het mötas. Var med oss, Herre, såsom du varit med våra fäder, ditt heliga namn till pris och ära. Genom din Son, jesus Kristus, vår Herre. Amen.

_; Kapa/el.

Om dopet.

I. Barndop.

Innan dopet företages, bör prästen, om han icke vet vilka barnet tillhör, huruvida barnet förut är döpt och vad namn det skall hava, därom göra sig underrättad.

Akten, som helst bör försiggå i kyrkan, må kunna börjas med en psalm.

Sedan börjar prästen sålunda:

Herre, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himmelen!

När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?

Därefter säger prästen:

Käre kristne. Gud vill, att alla människor skola varda frälsta och komma till kunskap om sanningen. Därför har han sänt jesus Kristus i världen för att frälsa syndare. Därför har han också upp- rättat sin kyrka och församling, i vilken han upptager oss till sina barn, renar oss från syn- den, upplyser oss med sina gåvor och giver oss arvslott med de heliga i ljuset. AV denna nåd och salighet gör han oss delaktiga genom det heliga dopet.

Upplyften edra hjärtan till Gud.

Församlingen må kunna svara: Gud upplyfte våra hjärtan.

Prästen fortsätter: Så skriver evangelisten Matteus:

jesus sade: Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån för— denskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände. (Matt. 28:18—20.)

Så vilja vi nu efter Kristi befallning*) genom det heliga dopet upptaga detta (dessa) barn i den kristna församlingen, bedjande av allt hjärta, att vår Herre och Frälsare ville i nåd mottaga det (dem) och välsigna det (dem).

Hören det heliga och trösterika evangelium, vilket läses hos evangelisten Markus:

Man bar fram barn till jesus, för att han skulle röra vid dem; men lärjungarna visade bort dem. När jesus såg detta, blev han miss- lynt och sade till dem: Låten bar— nen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till. Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin. Och han tog dem upp i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem. (Mark. 10:13—16.)

*) Vid hittebarns dop inskjutas här orden: »då det är ovisst, om detta barn blivit döpt».

Därefter lägger prästen sin hand på barnets (varje barns) huvud och säger:*)

Herren välsigne dig och bevare dig; Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig; Her- ren Vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

Prästen beder:

Herren Gud, den evige Förbarmaren, som allena frälsar från allt ont och som av nåd har kallat dig (eder) till delaktighet i ljuset genom Vår Frälsare jesus Kristus, uttage dig (eder) från mörkrets väldighet och behålle dig (eder) i sin sanning och fruktan nu och till evig tid. Amen.

Låtom oss nu höra den kristna tro, som vi bekänna och till vilken detta (dessa) barn skall (skola) döpas:

jag tror på Gud Fader allsmäk— tig, himmelens och jordens skapare. jag tror ock på jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vil- ken är avlad av den Helige Ande;

*) Då flera barn på en gång döpas, må välrzgrnelsm under handpåläggning läsas över två barn på en gång.

född av jungfrun Maria; pinad un- der Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven; nederstigen till dödsriket; på tredje dagen upp— stånden igen ifrån de döda; upp- stigen till himmelen; sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

jag tror ock på den Helige Ande; en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund; syndernas för- låtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Nu/begjuter prästen barnets huvud tre gånger medivatten och säger:

jag döper dig N. N. i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

Därefter säger prästen:

Låtom oss nu bedja så, som vår Herre jesus Kristus själv har lärt oss:

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; Vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Prästen fortfar: Tackom Gud, vår Herre.

Församlingen må kunna svara: Allena han är värdig tack och lov.

Prästen fortsätter:

Käre himmelske Fader, vi tacka dig av allt hjärta för att du låtit detta (dessa) barn bliva del- aktigt (delaktiga) av dopets bad till ny födelse. Du har öppnat himmelrikets portar'för detta (dessa) barn, du har slutit det (dem) i din famn. Bevara det (dem) alltid i din nåd och förläna det (dem) din Helige Andes kraft. Var dess (deras) ledsagare under vandringen genom livet och låt det (dem) omsider undfå de saligas ar-

vedel i himmelen. Genom din Son, jesus Kris- tus, vår Herre. Amen.

Därefter förmanar prästen faddrarna (dopvittnena) sålunda:*) Käre kristne.

Genom det heliga dopet har detta (hava dessa) barn upptagits till Guds barn och jesu Kristi med- arvinge(ar). Nu tillkommer det hem och försam- ling att lära detta (dessa) barn hålla allt vad Her- ren har befallt och så fostra det (dem), att det tillväxer (de tillväxa) i Herrens tukt och förma- ning. I, som varit vittnen till denna heliga handling, ären särskilt kallade att därvid vara behjälpliga. Besinnen denna eder plikt och understödjen detta (dessa) barn i kristlig kärlek och med trogna förböner. Härtill förläne eder Herren sin nåd.

Prästen fortfar: Låtom oss nu höra Guds ords förmaning till oss alla, som hava undfått dopets nåd:

Såsom 1 nu haven mottagit Kristus jesus, Herren, så vandren i honom, och varen rotade i honom, och låten eder uppbyggas i honom och befästas i tron, i enlighet med den undervisning l haven fått; och överHö_clen i tacksägelse. (Kol. 2: 6, 7-)

") I de undantagsfall, då inga dopvittnen kunna erhållas, ute- slutes denna förmaning.

Eller:

Fadern förläne eder efter sin härlighets rikedom, att 1 genom hans Ande växen till i kraft till eder invärtes människa, och att Kristus genom tron må bo i edra hjärtan. (Efes. 3:16,17.)

Prästen säger eller sjunger:

Ära vare Fadern och Sonen och den He- lige Ande.

Församlingen må kunna svara:

Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Eljest läses eller sjunges hela lovsången av prästen. Därefter må en psalm kunna sjungas.

Sist säger prästen:

Gån i Herrens frid.

II. Nöddop och dess bekräftelse.

Nöddop företages, då barnets svaga tillstånd icke tillåter att dröja med dopet, till dess prästen hunnit

kallas och komma tillstädes. Då kan en annan kon- f1rmerad, gudfruktig person, man eller kvinna, döpa barnet. Den som utför den heliga handlingen är pliktig att tillse, att dopvattnet är rent och obemängt, och även faddrarna (dopvittnena) böra därom för- vissa sig. Därpå må man med tankarna samlade till Gud, som genom sin Son, vår Herre Kristus, instiftat det heliga dopet, förrätta detsamma.

Om nöddopet skall så snart som möjligt göras anmälan hos prästen. Har barnet förblivit vid liv, bliver det dop, som tillgått enligt här meddelad ord- ning, av prästen sedermera bekräftat med Guds ord och bön.

Nöddopet sker på följande sätt:

Den som förrättar den heliga handlingen be- gjuter barnets huvud tre gånger med vatten och säger:

Jag döper dig N. N. i Faderns och Sonens och den Helige Andes

namn. Amen.

Därefter beder dopförrättaren:

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsomi himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra Z>skulder, såsom ock

vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke ifrestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheteni evighet. Amen.

Herren välsigne oss och bevare oss; Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig; Her- ren vände sitt ansikte till oss och give oss frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Har barnet, som fått nöddop, förblivit vid liv, gör prästen sig av dem, vilka varit närvarande, noga underrättad, huruvida barnet är på förenämnda sätt döpt. Finner han därvid, att dopet icke blivit så förrättat, som här ovan är föreskrivet, så bör barnet anses såsom odöpt och döpas på det sätt, som i detta kapitel om barndop är bestämt. I annat fall bekräftas dopet av prästen så vitt ske kan i när- varo av faddrarna (dopvittnena) —— på följande sätt:*)

Där så finnes lämpligt, må en psalm eller psalm- vers kunna sjungas.

') Samma formulär följes, då dopbekräftelse sökes av perso- ner, som mot kyrkans ordning blivit döpta, dock med nödiga änd- ringar med avseende på den döptes ålder. Dopbekräftelse bör, så vitt ske kan, förrättas i närvaro av dopvittnena.

Sedan börjar prästen sålunda:

Käre kristne. Gud vill, att alla människor skola varda frälsta och komma till kunskap om sanningen. Därför har han sänt jesus Kristus i världen för att frälsa syndare. Därför har han också upp- rättat sin kyrka och församling, i vilken han upptager oss till sina barn, renar oss från syn- den, upplyser oss med sina gåvor och giver oss arvslott med de heliga i ljuset. Av denna nåd och salighet gör han oss delaktiga genom det heliga dopet.

Upplyften edra hjärtan till Gud.

Församlingen må kunna svara: Gud upplyfte våra hjärtan.

Prästen fortsätter: Så skriver evangelisten Matteus:

Jesus sade: Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den He- lige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände. (Matt. 28: 18—20.)

Emedan nu detta barn N. N. är efter jesu Kristi befallning döpt 1 Faderns och Sonens och den Helige Andes namn och sålunda upptaget i den kristna församlingen, alltså gillar och stad- fäster jag såsom Kristi tjänare detta dop i Fa- derns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

Hören det heliga och trösterika evangelium, vilket läses hos evangelisten Markus:

Man bar fram barn till Jesus, för att han skulle röra vid dem; men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg detta, blev han miss- lynt och sade till dem: Låten bar— nen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till. Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin. Och han tog dem upp i famnen och lade hän- derna på dem och välsignade dem. (Mark. 10: 13—16).

Därefter lägger prästen sin hand på barnets huvud och säger:

Herren välsigne dig och bevare dig; Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig, He1— ren vänöde sitt ansikte till dig och give dig frid. Amen.

Prästen beder:

Lovad vare Herren Gud, den evige För- barmaren, som allena frälsar från mörkrets välde, och som av nåd har kallat även detta barn till delaktighet i ljuset.

Låtom oss höra den kristna tro, som vi bekänna och till vilken detta barn är döpt.

Jag tror på Gud Fader alls- mäktig, himmelens och jordens skapare.

Jag tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vil— ken är avlad av den Helige Ande; född av jungfrun Maria; pinad un— der Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven; nederstigen till döds- riket; på tredje dagen uppstånden

igen ifrån de döda; uppstigen till himmelen; sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Jag tror ock på den Helige Ande; en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund; syndernas för- låtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Därefter säger prästen:

Låtom oss nu bedja så, som vår Herre Jesus Kristus själv har lärt oss:

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan

fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Prästen fortfar:

Tackom Gud, vår Herre.

Församlingen må kunna svara:

Allena han är värdig tack och lov.

Prästen fortsätter:

Käre himmelske Fader, vi tacka dig av allt hjärta, för att du låtit detta barn bliva del- aktigt av dopets bad till ny födelse. Du har öppnat himmelrikets portar för detta barn, du har slutit det i din famn. Bevara det alltid i din nåd och förläna det din Helige Andes kraft. Var dess ledsagare under vandringen genom livet och låt det omsider undfå de sa- ligas arvedel i himmelen. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Därefter förmanar prästen faddrarna (dopvittnena) sålunda:

Käre kristne. Genom det heliga dopet har detta barn upp- tagits till Guds barn och Jesu Kristi medarvinge. Nu tillkommer det hem och församling att lära detta barn hålla allt vad Herren har befallt och så fostra det, att det tillväxer i Herrens tukt och

förmaning. I, som varit vittnen till denna heliga handling, ären särskilt kallade att därvid vara behjälpliga. Besinnen denna eder plikt och un- derstödjen detta barn i kristlig kärlek och med trogna förböner. Härtill förläne eder Herren sin nåd.

Prästen fort far:

Låtom oss nu höra Guds ords förmaning till oss alla, som hava undfått dopets nåd:

Såsom 1 nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i honom, och varen rotade i honom, och låten eder uppbyggas i honom och befästas i tron, i enlighet med den undervisning I haven fått; och överHöden i tacksägelse. (Kol. 2: 6, 7.)

Eller:

Fadern förläne eder efter sin härlighets rikedom, att 1 genom hans Ande växen till i kraft till eder invärtes människa, och att Kristus genom tron må bo i edra hjärtan. (Efes. 3: 16, 17.)

Därefter säger eller sjunger prästen:

Ära vare Fadern och Sonen och den He— lige Ande.

Församlingen må kunna svara:

Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Eljest läses eller sjunges hela lovsången av prästen.

Därefter må en psalm kunna sjungas.

Sist säger prästen:

Gån i Herrens frid.

111. Av kristna föräldrar födda vuxnas dop.

Dopakten förutsätter, att den som skall döpas (baptizanden) förut erhållit erforderlig undervisning, och vid dess förrättande böra närvara faddrar (vitt- nen), vare sig akten förrättas inför den till gudstjänst samlade menigheten eller icke.

Där så finnes lämpligt, må en psalm kunna sjungas.

Sedan börjar prästen sålunda:

Herre, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har Sätt ditt majestät på himmelen!

När jag ser din himmel,

dina fingrars verk, månen och stjärnorna,

som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om

honom?

Därefter säger prästen:

Käre kristne. Gud vill att alla människor skola varda frälsta och komma till kunskap om sanningen. Därför har han sänt Jesus Kristus i världen för att frälsa syndare. Därför har han också upp- rättat sin kyrka och församling, i vilken han upptager oss till sina barn, renar oss från syn— den, upplyser oss med sina gåvor och giver oss arvslott med de heliga i ljuset. Av denna nåd och salighet gör han oss delaktiga genom det heliga dopet.

Upplyften edra hjärtan till Gud.

Församlingen må kunna svara:

Gud upplyfte våra hjärtan.

Prästen fortsätter: Så skriver evangelisten Matteus: Jesus sade: Mig är given all makt.i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla

folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den He—

lige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla da- gar intill tidens ände. (Matt. 28: 18—20.)

Så vilja vi nu efter Kristi befallning genom det heliga dopet i den kristna församlingen upp- taga denne(a) yngling (jungfru, man, kvinna), som icke förut undfått detsamma, men som förkla- rat, att han (hon) vill bliva därav delaktig. Låtom oss därför i kristlig kärlek bedja med och för honom (henne).

Prästen beder, under det baptizanden knäböjer:

Allsmäktige Gud, käre himmelske Fader. Vår Frälsare har sagt: »Bedjen, och eder skall varda givet, söken, och I skolen f1nna, klappen, och för eder skall varda upplåtet.» Så upplåt nu dörren till ditt rika hus för honom (henne), som här klappar, och giv honom (henne) del i dess skatter. Amen.

Baptizanden knäböjer fortfarande, under det att prästen lägger handen på hans huvud och säger:

Herren välsigne dig och bevare dig; Herren låte sitt ansikte lysa

över dig och vare dig nådig; Her— ren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. Amen.

Prästen fortfar:

Lovad vare Herren Gud, den evige För- barmaren, som allena frälsar från mörkrets välde och som av nåd har kallat även denne(a) yngling (jungfru, man, kvinna) till delaktighet i ljuset.

Baptizanden uppstår, och prästen fortsätter:

Låtom oss höra den kristna tro, som vi bekänna.

Eller, om baptizanden själv avlägger bekännelsen:

Bekänn nu din och den kristna försam- lingens tro.

I förra fallet säger prästen, och i senare fallet baptizanden :

Jag tror på Gud Fader alls- mäktig, himmelens och jordens skapare.

Jag tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vil- ken är avlad av den Helige Ande; född av jungfrun Maria; pinad un-

der Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven; nederstigen till döds— riket; på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda; uppstigen till himmelen; sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igenkommande till att döma le- vande och döda.

Jag tror ock på den Helige Ande; en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund; syndernas för- låtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Prästen frågar: Vill du till denna tro bliva döpt?

Svar:

Ja.

Därefter böjer baptizanden sitt huvud över fun- ten, och prästen begjuter det tre gånger med vatten och säger:

Jag döper dig N. N. iFaderns och Sonens och den Hel ige Andes namn. Amen.

Prästen säger, under det den döpte knäböjer:

Låtom oss nu bedja så, som vår Herre Jesus Kristus själv har lärt oss:

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Tackom Gud, vår Herre. Käre himmelske Fader, vi tacka dig av allt hjärta, för att du låtit denne(a) yngling (jung- fru, man, kvinna) bliva delaktig av dopets bad till ny födelse. Bevara honom (henne) städsei din nåd. Förläna honom (henne) din Helige Andes kraft. Var du hans (hennes) ledsagare under vandringen genom detta livet. Låt ho- nom (henne) omsider undfå de saligas arvedel i himmelen. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Den döpte uppstår.

Därefter tilltalar prästen den döpte med föl- jande ord:

Du har blivit döpt till Kristus Jesus, för att, såsom han uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också du må vandra i ett nytt väsende. Genom sitt ord och sin heliga nattvard vill all nåds Gud fullkomna, stödja, styrka och stadfästa dig. Håll dig därför, i gemenskap med hans församling, under vaksam- het och bön till honom, kämpa trons goda kamp mot allt vad ont är, så skall fridens Gud vara med dig och hjälpa dig väl igenom alla frestel- ser och faror till sitt himmelska rike.

Sedan förmanar prästen faddrarna (dopvittnena) sålunda:

Käre kristne. I, som bevittnat denna he- liga handling, ären särskilt kallade att i kristlig kärlek och med trogna förböner understödja denne(a) yngling (jungfru, man, kvinna), så att han (hon) troget förvarar vad i dopet blivit honom (henne) givet. Härtill förläne eder Her- ren sin nåd.

Prästen fortfar:

Låtom oss nu höra Guds ords förmaning till oss alla, som hava undfått dopets nåd:

Såsom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren

ii honom, och varen rotade i honom, (och låten eder uppbyggas i honom (och befästas i tron, i enlighet med (den undervisning I haven fått; och (överilöden i tacksägelse. (Kol. 2: 6, 7.)

Därefter säger eller sjunger prästen:

Ära vare Fadern och Sonen och den He- llige Ande.

Församlingen må kunna svara:

Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Eljest läses eller sjunges hela lovsången av prästen. Därefter må en psalm kunna sjungas.

Sist säger prästen:

Gån i Herrens frid.

IlV. Israeliters och andra icke kristnas dop.

När någon israelit eller annan icke kristen efter egen åstundan blivit i den kristna läran undervisad och skall döpas, må det av hans eget val bero att antingen offentligen i kyrkan eller enskilt undfå det heliga dopet.

Om sådant dop sker på sön- eller helgdag i kyrkan, uppmanas församlingen från predikstolen att gemensamt bedja Gud för den, som skall döpas, om välsignelse till hans förehavande.

När baptizanden trätt fram, sjunges en psalm, varefter prästen säger:

I Guds, Faderns och Sonens och den He- lige Andes, namn.

Därefter må prästen kunna hålla ett kort tal.

Därefter säger prästen:

Herre, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himmelen!

När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?

Därefter säger prästen:

Käre kristne. Gud vill, att alla människor skola varda frälsta och komma till kunskap om sanningen. Därför har han sänt Jesus Kristus i världen för

att frälsa syndare. Därför har han också upp- rättat sin kyrka och församling, i vilken han upptager oss till sina barn, renar oss från syn- den, upplyser oss med sina gåvor och giver oss arvslott med de heliga i ljuset. Av denna nåd och salighet gör han oss delaktiga genom det heliga dopet.

Upplyften edra hjärtan till Gud.

Församlingen må kunna svara: Gud upplyfte våra hjärtan. Prästen fortsätter:

Så skriver evangelisten Matteus:

Jesus sade: Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den He- lige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla da- gar intill tidens ände. (Matt. 28: 18—20.)

Så vilja vi nu efter Kristi befallning genom det heliga dopet i den kristna församlingen upp-

taga denne(a) man (kvinna, yngling, jungfru) (av Israels folk). Han (hon) har nämligen genom Guds nåd lärt känna Gud, såsom han uppen- barat sig iJesus Kristus, hela världens Frälsare, och begär nu att bliva döpt. Låtom oss där- för i kristlig kärlek bedja för och med honom (henne).

Prästen beder, under det att baptizanden knä- böjer:

Allsmäktige Gud, deras tröst, som åkalla dig, deras liv, som äro komna till tron, och deras upprättare, som äro döda i synden. Vi anropa dig för denne(a) din tjänare (tjänarinna), att han (hon) må undfå din nåd och bliva del- aktig av syndernas förlåtelse, liv och salighet. Vår Frälsare har sagt: »Bedjen, och eder skall varda givet, söken, och I skolen finna, klappen, och för eder skall varda upplåtet.» Så upplåt nu dörren för honom (henne), som klappar, så att han (hon), av vatten och Ande född på nytt, må ingå i det rike, som du har berett. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Baptizanden knäböjer fortfarande, under det att prästen lägger sin hand på hans huvud och säger:

Herren välsigne dig och bevare dig; Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig; Her-

ren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. Prästen fortfar:

Lovad vare Herren Gud, den evige För- barmaren, som allena frälsar från mörkrets välde och som av nåd har kallat även denne(a) man (kvinna, yngling, jungfru) till delaktighet i ljuset.

Baptizanden uppstår.

Prästen säger:

Bekänn nu inför Gud din och den kristna församlingens tro.

Baptizanden bekänner sin trot-t'):

Jag tror på Gud Fader alls— mäktig, himmelens och jordens skapare.

Jag tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vil— ken är avlad av den Helige Ande; född av jungfrun Maria; pinad un— der Pontius Pilatus, korsfäst, död

") Baptizanden kan också med ja besvara var och en av tros- artiklarna, som då av prästen läsas i frågeform.

och begraven; nederstigen till döds- riket; på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda; uppstigen till himmelen; sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igenkommande till att döma le- vande och döda.

Jag tror ock på den Helige Ande; en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund; syndernas för- låtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Prästen frågar: Vill du till denna tro bliva döpt?

Svar: Ja. Prästen: Vad namn vill du hava?

Svar:

N. N.

Därefter böjer baptizanden sitt huvud över fun- ten, och prästen begjuter det tre gånger med vatten och säger:

Jag döper dig N. N. i Faderns och Sonens och den Helige An- des namn. Amen.

Prästen säger, under det att den döpte knäböjer:

Låtom oss nu bedja så, som vår Herre Jesus Kristus själv har lärt oss:

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Tackom Gud, vår Herre.

Allsmäktige Gud, kärleksrike Fader, vi tacka dig av allt hjärta, för att du alltid håller vid makt och förökar din heliga kristna kyrka och nu har låtit denne(a) din tjänare (tjänarinna) bliva delaktig av dopets bad till ny födelse.

Vi lova och prisa ditt heliga namn, därför att du genom din Ande församlar folk och släkten till en skara, som ingen kan räkna, att inför din tron i evighet tillbedja dig. Genom din Son, Jesus Kristus, Vår Herre. Amen.

Den döpte uppstår, och prästen tilltalar honom på följande sätt:

Käre(a) broder (syster). Vår Herres, Jesu Kristi, Fader give dig, efter sin härlighets rike- dom, att du genom hans Ande varder stärkt med kraft till den invärtes människan och upp- fylld intill all Guds fullhet. Dig har mycket blivit givet; därför skall ock mycket av dig bliva utkrävt. Så se nu till, att du icke för- summar Guds nåd och bliver tillbaka. Bruka med Hit och lydaktigt hjärta Guds heliga ord. Vaka alltid och bed, att du må undHy all synd och vandra värdig Kristi evangelium. Förgät aldrig det nåderika förbund, som Gud i det heliga dopet har med dig ingått, och sök Ofta din Frälsare i hans heliga nattvard med bot- färdigt sinne och hjärtligt frälsningsbegär. Vakta dig för alla falska och främmande läror och för- bliv ståndaktigt vid den hälsosamma lära, som vår församling bekänner, och i Vilken du blivit undervisad. Så skall fridens Gud vara med dig och hjälpa dig Väl igenom alla tidens fre- stelser och lidanden till sitt himmelska rike.

Sedan förmanar prästen faddrarna (dopvittnena) sålunda:

Käre kristne. Emedan I ären vittnen till denne(a) vår kristne(a) broders (systers) dop, fördenskull förmanar jag eder, att I allt fram— gent i kristlig kärlek understödjen honom (henne) med förbön och förmaning, så att han (hon) må troget förbliva i den nåd, som Gud med honom (henne) har gjort, sky all villfarelse och rätte- ligen bruka nådemedlen samt tjäna Gud i he- lighet och rättfärdighet i alla sina livsdagar. Härtill förläne eder Herren sin nåd.

Prästen fortfar:

Låtom oss nu höra Guds ords förmaning till oss alla, som hava undfått dopets nåd:

Såsom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i honom, och varen rotade i honom, och låten eder uppbyggas i honom och befästas i tron, i enlighet med den undervisning I haven fått; och överflöden i tacksägelse. (Kol. 2: 6, 7.)

Därefter säger eller sjunger prästen:

Ära vare Fadern och Sonen och den He- lige Ande.

Församlingen må kunna svara:

Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Eljest läses eller sjunges hela lovsången av prästen. Därefter må en psalm kunna sjungas.

Till sist säger prästen:

Gån i Herrens frid.

4 Kapa/et.

Om ungdomens konfirmation och första nattvardsgång.

Den tid, som för varje orts lägenhet och tillstånd prövas bekvämligast, göres av kyrkoherden pålysning från predikstolen, att alla de föräldrar, fosterfäder och husfäder, som hava barn och tjänstefolk, komna till den ålder, då de böra undervisas och beredas att för första gången begå Herrens nattvard, skola inom utsatt tid anmäla dem hos församlingens kyrkoherde. De barn, vilkas målsmän försummat detta, må dröja till följande året, emedan prästerskapet annars, genom nya tillkomlingar, städse skulle hindras i sitt arbete.

På utsatt dag böra, helst tillsammans med för- äldrar och målsmän, barnen inställa sig för anmälans verkställande. Då hålles, om så ske kan, en efter förhållandena lämpad gudstjänst, varom pålysning skett närmast föregående helgdag.

Om undervisningen då ej strax begynner, bliva barnen underrättade om dagen, då de skola infinna sig.

När nattvardsungdomen befunnits hava erforderlig kristendomskunskap, utsätter kyrkoherden en viss dag till det förhör, vilket i församlingens närvaro bör föregå barnens kommunion. Härom sker kungörelse från predikstolen, med tillkännagivande, att församlingens nattvardsungdom kommer den eller den dagen atti

koret offentligen förhöras i vår kristna lära, bekänna sin tro och avlägga sina löften. Därjämte anmodas församlingens ledamöter, i synnerhet föräldrar, foster- föräldrar och husbönder, att vara tillstädes, med trOgna böner understödja barnen i deras viktiga förehavande och för egen del hämta av denna krist- liga förrättning den uppbyggelse, som åsyftas och därav bör hämtas.

På den utsatta dagen, och sedan barnen äro i koret samlade omkring altaret, begynnes akten med avsjungandet av en psalm.

Då psalmen är slutad, håller kyrkoherden eller den präst, som undervisat barnen, från altaret till dem ett kort tal, varefter förhöret vidtager. Detta bör så inrättas, att de allra huvudsakligaste delarna av salighetsläran bliva genomgångna.

Från förhöret, som icke bör räcka mycket över en timme*) och, om på grund av barnens större antal denna tid är otillräcklig, åtminstone ej må utdragas längre, än som erfordras för att vart barn må besvara något spörsmål, övergår prästen till ne- danstående frågor genom att tilltala ungdomen på detta sätt:

Älskade barn. I haven nu korteligen redo- gjort för eder insikt i den tro, vilken vår Herre jesus Kristus i sitt heliga ord har oss uppenbarat, och som i hans församling förkun— nas och bekännes. Denna är ock den tro, till vilken I ären döpta. Jag uppmanar nu eder att inför Gud och denna kristna församling svara och bekänna:

") På. det att vid själva konfirmationen förhöret ej må ut- sträckas över den föreskrivna tiden, må kyrkoherden, där han så prövar nödigt, någon föregående dag, i föräldrars, målsmäns och församlingens äldstes närvaro, med nattvardsbarncn anställa ett sär- skilt förhör.

Tron I på Gud Fader allsmäk-

tig, himmelens och jordens skapare?

Svan

ja.

Tron I på Jesus Kristus, hans enfödde Son, Vår Herre, Vilken är avlad av den Helige Ande; född av jungfrun Maria; pinad under Pon- tius Pilatus, korsfäst, död och begra— ven; nederstigen till dödsriket; på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda; uppstigen till himmelen; sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igenkommande till att döma levande och döda?

Svar:

ja.

Tron I på den Helige Ande; en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund; syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv?

Svar:

Ja. _ 145 _

Viljen I genom Guds nåd bevisa denna tro i edert leverne och alltså vandra värdigt Kristi evangelium i kärlek till Gud och till eder nästa?

Svar :

ja.

Viljen I därför, med Guds hjälp, under vak- samhet och bön bruka Guds ord och söka eder Frälsare i hans heliga nattvard?

Svar: Ja.

Sedan dessa frågor äro av barnen samfällt be- svarade med ja, säger prästen:

Älskade barn. Inför Gud, den allvetande och allestädes närvarande, haven I nu med egen mun avlagt eder bekännelse. Jag tillsäger eder därför, att I från denna stund med församlingen ägen tillträde till Herrens nattvard.

Herren förläne genom sin nåd, att hela edert liv och alla edra krafter må vara helgade till hans vilja och tjänst i Kristus jesus.

Här falla barnen på knä och prästen fortfar:

Vår Herres, jesu Kristi, Fader förläne eder efter sin härlighets rikedom, att I genom hans Ande växen till i kraft till eder invärtes män- niska och bliven uppfyllda av all Guds fullhet. Amen.

Prästen knäböjer, vänd mot barnen, och beder:

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din Vilja, såsom i him— melen, så ock på jorden; vårt dag— liga bröd giv oss i dag; och förlåt oss Våra skulder, såsom ock vi för— låta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Därefter stiger prästen upp och säger:

Låtom oss nu förena oss i trogna förböner för dessa barn.

Prästen vänder sig mot altaret och beder:

Allsmäktige, barmhärtige Gud, himmelske Fader, du som i oss begynner och fulländar allt gott, vi bedja dig för dessa barn, i vilka du genom nya födelsens bad har begynt ditt goda verk och som du nu har låtit komma till den kunskap, att de själva inför din församling hava kunnat bekänna din nåd och sanningi Kristus jesus, vår Herre: fullborda det goda verk, som du i dem begynt. Lär deras hjärtan

alltmera känna värdet av den salighet, som din enfödde Son har berett dem. De äro svaga: styrk du dem med din kraft. De skola vandra genom en farlig värld: skydda dem med din makt. Frestelser skola möta dem: stärk dem till att kämpa och att segra. Giv dem din Helige Andes nåd till välsignat åtnjutande av den heliga nattvarden. Hjälp dem att med ord och vandel frimodigt bekänna ditt namn inför världen, alltid vaka och bedja samt med alla dina trogna trösteligen förbida din käre Sons tillkommelse och äntligen med honom undfå evigt liv. Amen.

Därefter vänder sig prästen till församlingen och säger:

Böjen edra hjärtan till Gud och mottagen välsignelsen:

Herren välsigne eder och bevare eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Sedan barnen därefter uppstigit, slutas förrätt- ningen med en psalm.

Då barnen en följande helgdag tillsammans begå Herrens nattvard, hålles med avseende härpå, näst efter de kyrkliga tillkännagivandena, ett för tillfället lämpat kort tal, varefter på vanligt sätt följer slut- önskan över församlingen.

' En annan form.

Den tid, som för varje orts lägenhet och tillstånd prövas bekvämligast, göres av kyrkoherden pålysning från predikstolen, att alla de föräldrar, fosterföräldrar och hus- fäder, som hava barn och tjänstefolk, komna till den ålder, då de böra undervisas och beredas att för första gången begå Herrens nattvard, äga att på utsatt tid an- mäla dem hos församlingens kyrkoherde. De barn, vil- kas målsmän försumma detta, må dröja till följande året, emedan prästerskapet annars, genom nya tillkomlingar, städse skulle hindras i sitt arbete.

På utsatt dag böra, helst tillsammans med föräldrar och målsmän, barnen inställa sig för anmälans verkstäl— lande. Då hålles, om så ske kan, en efter förhållandena lämpad gudstjänst, varom pålysning skett närmast före- gående helgdag.

Om undervisningen då ej strax begynner, bliva bar- nen underrättade om dagen, då de skola infinna sig.

När nattvardsungdomen befunnits hava erforderlig kristendomskunskap, utsätter kyrkoherden en viss dag till det förhör, vilket i församlingens närvaro bör föregå barnens kommunion. Härom sker kungörelse från pre- dikstolen. Därvid anmodas församlingens ledamöter, i synnerhet föräldrar, fosterföräldrar och husbönder, att vara tillstädes, med trogna böner understödja barnen i deras viktiga förehavande och för egen del hämta av denna kristliga förrättning den uppbyggelse, som åsyftas och därav bör hämtas.

På den utsatta dagen, och sedan barnen äro i kö- ret samlade omkring altaret, begynnes akten med av— sjungandet av en psalm.

Då psalmen är slutad, må tillgå antingen så, att prästen till barnen håller ett kort tal, varefter förhöret vidtager, eller ock så, att förhöret sker först och talet därefter hålles. Förhöret bör så inrättas, att de allra huvudsakligaste delarna av vår kristna tro bliva genom- gångna, och bör icke räcka över en timme*) eller, om på grund av barnens större antal denna tid är otillräck- lig, åtminstone ej utdragas längre än som erfordras för att vart barn må besvara något spörsmål.

Då förhöret föregår talet, inledes det med dessa ord:

Älskade barn. I haven blivit undervisade i den tro, vilken vår Herre jesus Kristus i sitt heliga ord har uppenbarat för oss och som i hans församling förkunnas och bekännes. Denna är ock den tro, till vilken Iären döpta. Redo- gören nu för eder insikt i vår kyrkas bekän- nelse.

Sedan förhöret och det därpå följande talet av- slutats, säger prästen:

Låtom oss nu, unga och gamla, inför Gud bekänna vår tro:

Prästen, konfirmanderna och församlingen uttala nu trosbekännelsen.

*) På det att vid själva konfirmationen förhöret ej må utsträc— kas över den föreskrivna tiden, må kyrkoherden, där han så prö- var nödigt, någon föregående dag i föräldrars, målsmäns och för- samlingens äldstes närvaro, med nattvardsbarnen anställa ett sär- skilt förhör.

Vi tro på Gud Fader allsmäktig,

himmelens och jordens skapare.

Vi tro ock påjesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, Vilken är avlad av den Helige Ande; född av jungfrun Maria; pinad under Pon- tius Pilatus, korsfäst, död och be- graven; nederstigen till dödsriket; på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda; uppstigen till him- melen; sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igen— kommande till att döma levande och döda. Vi tro ock på den Helige Ande; en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund; syndernas för- låtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Då talet föregår förhöret och detta av- slutats, säger prästen:

Älskade barn. I haven nu korte— ligen redogjort för eder insikt i den tro, vilken vår Herre jesus Kristus i sitt heliga ord har uppenbarat för oss och som i hans församling förkunnas och bekännes. Denna är ock den tro, till vilken I ären döpta.

Låtom oss nu, unga och gamla, inför Gud bekänna vår tro.

Prästen, konfirmanderna och försam- lingen uttala nu trosbekännelsen.

Vi tro på Gud Fader

allsmäktig, o. s. v.

Prästen säger:

Älskade barn. Viljen I med Guds nåd för- bliva i denna tro samt bevisa den i edert le- verne?

Svar :

ja.

eller

Prästen säger:

Älskade barn. Gud give eder nåd att förbliva i denna tro samt bevisa den i edert leverne.

Prästen säger:

Guds vilja är, att I vandren värdigt Kristi evangelium i kärlek till Gud och eder nästa. I sitt ord och den heliga nattvarden kommer

vår Frälsare till eder och tillbjuder eder sina gåvor. Försummen icke hans nåd. Bruken i edra hem och tillsammans med församlingen hans ord under vaksamhet och bön och söken honom med uppriktiga hjärtan i hans nattvard. Herren förläne genom sin nåd, att hela edert liv och alla edra krafter må vara helgade till hans vilja och tjänst i Kristus jesus.

Därefter sjunges Gud trdalzz'zg, sial! oss åz' (Sv. ps. 22).

Prästen säger:

Älskade barn. I eder döpelsestund upptog Frälsaren eder i sin famn. Nu vill han möta eder i Sin heliga nattvard. jag tillsäger eder därför, att I från denna stund med församlingen ägen tillträde till Herrens nattvard.

Här falla barnen på knä och prästen fortfar:

Vår Herres, jesu Kristi, Fader förläne eder efter sin härlighets rikedom, att I genom hans Ande växen till i kraft till eder invärtes män— niska och bliven uppfyllda av all Guds fullhet. Amen.

Prästen knäböjer, vänd mot barnen, och beder:

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i him- melen, så ock på jorden; vårt dag-

liga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi för- låta dem oss skyldiga äro; och in— led oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen. '

Därefter stiger prästen upp och säger:

Låtom oss nu förena oss itrogna förböner för dessa barn.

Prästen vänder sig till altaret och beder:

Allsmäktige, barmhärtige Gud, himmelske Fader, du som i oss begynner och fulländar allt gott, vi bedja dig för dessa barn, i vilka du genom nya födelsens bad har begynt ditt goda verk och som du nu har låtit komma till den kunskap, att de själva inför din församling hava kunnat bekänna din nåd och sanning i Kristus jesus, vår Herre: fullborda det goda verk, som du i dem begynt. Lär deras hjär- tan alltmera känna värdet av den salighet, som din enfödde Son har berett dem. De äro svaga: styrk du dem med din kraft. De skola vandra genom en farlig värld: skydda dem med din makt. Frestelser skola möta dem: stärk dem till att kämpa och att segra. Giv dem din

Helige Andes nåd till välsignat åtnjutande av den heliga nattvarden. Hjälp dem att med ord och vandel frimodigt bekänna ditt namn inför världen, alltid vaka och bedja samt med alla dina trogna trösteligen förbida din käre Sons tillkommelse och äntligen med honom undfå evigt liv. Amen.

Därefter vänder sig prästen till församlingen och säger:

Böjen edra hjärtan till Gud och mottagen välsignelsen:

Herren välsigne eder och bevare eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Sedan barnen därefter uppstigit, slutas förrätt- ningen med en psalm.

Då barnen en följande helgdag tillsammans begå Herrens nattvard, hålles med avseende härpå, näst efter de kyrkliga tillkännagivandena, ett för tillfället lämpat kort tal, varefter på vanligt sätt följer slut- önskan över församlingen.

5 Kapz'llet.

Om allmänt skriftermål.

Sedan kommunionförhöret, så vitt Ske kan, i sammanhang med anmälningen till nattvardsgången ägt rum, förrättas det allmänna skriftermålet.

1. När allmänt skriftermål med skriftetal sker före högmässan.

Skriftermålet sker samma dag, då nattvarden hålles, eller någon föregående dag.

Efter orgelförspel, varunder prästen träder för altaret, sjunges en psalm. Sedan sången är slutad, säger prästen:

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn.

Därefter hålles skrz'ftetalef, som bör räcka högst en halv timme.

När prästen med församlingen åstundar bliva delaktig av sakramentet, knäböjer han under syndabekännelsen.

Prästen beder efter skriftetalet:

jag fattig, syndig människa, som är med synd född och i alla mina livsdagar på mångfaldigt sätt har brutit emot dig, bekänner av allt hjärta in— för dig, helige och rättfärdige Gud, kärleksrike Fader, att jag icke har älskat dig över allting, icke min nästa såsom mig själv. Emot dig och dina heliga bud har jag syndat med tankar, ord och gärningar och vet mig fördenskull vara värd att förkastas från ditt ansikte. Men nu har du, käre himmelske Fader, utlovat att med mildhet och nåd omfatta alla botfärdiga syndare. Med dem vill du överse, evad de hava brutit emot dig, och aldrig mer tillräkna dem deras synder. Däruppå förlitar jag mig, arme syndare, och beder dig trösteligen, att du efter samma ditt löfte värdes vara mig mis- kundsam och nådig och för jesu Kristi skull förlåta mig alla mina synder, ditt heliga namn till pris och ära.

Efter syndabekännelsen avkunnas aulömzäzgm med följande ord:

Är denna din syndabekännelse uppriktig, och begär du alltså med botfärdigt hjärta dina synders förlåtelse för jesu Kristi skull, så är ock, i kraft av Guds ord och löfte, fast och

visst, att Gud av nåd förlåter dig alla synder; och denna a'z'aa synders förlåtelse tillsäger jag dig på vår Herres, Yesu Krz'slz', befallning i Guds, Faderns och Sonens och den Helige An- des, namn. Amen.

Här må kunna läsas något tjänligt språk ur Skriften eller någon svensk psalm (se sid. 170 ff.).

Prästen säger:

Låtom oss bedja.

Därefter vänder sig prästen mot altaret och före- beder i nattvardsgästernas namn sålunda:

Allsmäktige, himmelske Fader, vi tacka dig av hjärtat, att du i den trösterika avlös- ningen har tillsagt oss våra synders förlåtelse, och vi bedja dig, att du ville genom din helige Ande så bereda oss, att vi i botfärdighet och tro må undfå din Sons, jesu Kristi, lekamens och blods sakrament och därigenom stärkas i kristligt tålamod och i. det eviga livets hopp, tills du omsider förlänar oss en salig hädanfård. Genom jesus Kristus, vår Frälsare.

Församlingen sjunger:

Amen.

Prästen vänder sig mot församlingen och säger: Herrens, jesu Kristi, nåd och Guds kärlek _ 158 __

och den Helige Andes delaktighet vare med eder alla. Amen.

Därefter avslutas skriftermålet med en psalm.

II. När allmänt skriftermål med skriftetal sker i högmässan.

Gudstjänsten börjar i vanlig Ordning med en psalm. Sedan sången är slutad, säger prästen från altaret:

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn.

Därefter hålles ett kort sérz'fletal, varifrån prästen övergår till ryndaåe/eämze/sm.

När prästen med församlingen åstundar bliva delaktig av sakramentet, knäböjer han under syndabekännelsen.

Prästen beder efter skriftetalet:

jag fattig, syndig människa, som är med synd född och i alla mina livsdagar på mångfaldigt sätt har brutit emot dig, bekänner av allt hjärta in- för dig, helige och rättfärdige Gud, kärleksrike Fader, att jag icke har älskat dig över allting, icke min nästa såsom mig själv. Emot dig och dina heliga bud har jag syndat med tankar,

ord och gärningar och vet mig fördenskull vara värd att förkastas från ditt ansikte. Men nu har du, käre himmelske Fader, utlovat att med mildhet och nåd omfatta alla botfärdiga syndare. Med dem vill du överse, evad de hava brutit emot dig, och aldrig mer tillräkna dem deras synder. Däruppå förlitar jag mig, arme syndare, och beder dig trösteligen, att du efter samma ditt löfte värdes vara mig mis- kundsam och nådig och för jesu Kristi skull förlåta mig alla mina synder, ditt heliga nanm till pris och ära.

Efter syndabekännelsen avkunnas avläsningen

med följande ord:

Är denna din syndabekännelse uppriktig, och begär du alltså med botfärdigt hjärta dina syn- ders förlåtelse för jesu Kristi skull, så är ock, i kraft av Guds ord och löfte, fast och visst, att Gud av nåd förlåter dig alla synder, och denna dina synders förlåz'else tillsäger jag dig (i vår Herres, ?esu Kristi, öefallm'ng i Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Här må kunna läsas något tjänligt språk ur Skriften eller någon svensk psalm (se sid. 170 ff..)

Prästen säger:

Låtom oss bedja.

Därefter vänder sig prästen mot altaret och före- beder i nattvardsgästernas namn sålunda: Allsmäktige, himmelske Fader, vi tacka

dig av hjärtat, att du i den trösterika avlös-

ningen har tillsagt oss våra synders förlåtelse, och vi bedja dig, att du ville genom din He- lige Ande så bereda oss, att vi i botfärdighet och tro må undfå din Sons, jesu Kristi, leka- mens och blods sakrament och därigenom stär- kas i kristligt tålamod och i det eviga livets hopp, tills du omsider förlänar oss en salig hädanfärd. Genom jesus Kristus, vår Frälsare.

Församlingen sjunger: Amen.

Prästen vänder sig mot församlingen och säger eller sjunger:

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människorna ett gott behag.

Därpå hålles högmässa med nattvard enligt ord- ning, som i första kapitlet å sid. 21 ff. säges, och begynnes då med Sv. Ps. 24: 1.

III. När allmänt skriftermål utan skriftetal sker i högmässan.

Se I kap. A II:4 (sid. 49): Ännu ell sär! alt hål/a häg- märm med predika/z 0:11 71a/IL/ara'.

IV. När allmänt skriftermål sker i samband med nattvardsmässan ensam.

Sådant skriftermål äger rum, när nattvard hålles på annan tid än högmässan.

Först sjunges en psalm. Sedan sången är slutad, säger prästen från altaret:

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn.

Därefter hålles skrgftcfalcl, som bör räcka högst en halv timme.

När prästen med församlingen åstundar bliva delaktig av sakramentet, knäböjer han under syndabekännelsen.

Prästen beder efter skriftetalet:

Jag fattig, syndig människa, som är med synd född och i alla mina livsdagar på mångfaldigt sätt ' har brutit emot dig, bekänner av allt hjärta in- för dig, helige och rättfärdige Gud, kärleksrike Fader, att jag icke har älskat dig över allting, icke min nästa såsom mig själv. Emot dig och dina heliga bud har jag syndat med tankar, ord och gärningar och vet mig för- denskull vara värd att förkastas från ditt an- sikte. Men nu har du, käre himmelske Fader, utlovat att med mildhet och nåd omfatta alla botfärdiga syndare. Med dem vill du överse, evad de hava brutit emot dig, och aldrig mer tillräkna dem deras synder. Däruppå förlitar

jag mig, arme syndare, och beder dig tröste- ligen, att du efter samma ditt löfte värdes vara mig miskundsam och nådig och för jesu Kristi skull förlåta mig alla mina synder, ditt heliga namn till pris och ära.

Efter syndabekännelsen avkunnas avläsningen med följande ord:

Är denna din syndabekännelse uppriktig, och begär du alltså med botfärdigt hjärta dina synders förlåtelse för jesu Kristi skull, så är ock, i kraft av Guds ord och löfte, fast och visst, att Gud av nåd förlåter dig alla synder; och denna a'z'na synders förlåle/se fil/säger jag a'zlg på nån Herres, ']esn Krzklz', åefal/nzng i Guds, Faderns och Sonens och den Helige An- des, namn. Amen.

Här må kunna läsas något tjänligt språk . ur Skriften eller någon svensk psalm (se sid. 170 ff.).

Prästen säger:

Låtom oss bedja.

Därefter vänder sig prästen mot altaret och före- beder i nattvardsgästernas nanm sålunda: Allsmäktige, himmelske Fader, vi tacka

dig av hjärtat, att du i den trösterika avlös- ningen har tillsagt oss Våra synders förlåtelse, och vi bedja dig, att du ville genom din Helige Ande så bereda oss, att vi i botfärdighet och tro må undfå din Sons, jesu Kristi, lekamens

och blods sakrament, och därigenom stärkas i kristligt tålamod och i det eviga livets hopp, tills du omsider förlänar oss en salig hädan- färd. Genom jesus Kristus, vår Frälsare.

Församlingen sjunger: Amen.

Därefter sjunges en psalm, varunder de heliga sakramentshåvorna på altaret tillrustas.

Sedan hålles nattvard enligt ordning, som i första kapitlet å sid. 37 ff. säges.

V. Ett annat sätt, när allmänt skriftermål sker i samband med nattvardsmässan ensam.

Efter orgelförspel, varunder prästen träder för altaret, sjunges en psalm.

Prästen vänder sig, sedan sången slutat, mot församlingen och säger eller sjunger:

Saliga äro de som äro fattigai anden; saliga äro de som sörja; saliga äro de saktmodiga; saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet; -

saliga äro de barmhärtiga; saliga äro de renhjärtade; saliga äro de fridsamma; saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull. Församlingen sjunger:

Kristus vare tack och lov. Prästen säger eller sjunger:

Saliga äro de som äro kallade till Lammets måltid.

Församlingen sjunger:

Halleluja. Saligheten tillhör vår Gud och Lammet från evighet till evighet.

Prästen må kunna säga eller sjunga:

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människorna ett gott

behag.

Församlingen och prästen må kunna sjunga, sedan prästen vänt sig mot altaret och församlingen uppstått:

Vi prisa dig; vi tillbedja dig; vi tacka dig för dina under. Herre __ 165 _

Gud, himmelske konung, Gud Fa- der allsmäktig. Herre, den allra- högstes enfödde Son, jesus Kristus. Helige Ande, nådens, sanningens

och fridens Ande. Amen. Amen. Amen.

Prästen vänder sig till församlingen, sedan denna satt sig, samt säger eller sjunger: Herren vare med eder.

Församlingen sjunger: Med dig vare ock Herren.

Prästen :

Låtom oss bedja.

Prästen * vänder sig mot altaret och beder föl- jande kollektbön:

O Herre Gud, som av faderlig godhet har kallat oss till din Sons nattvard, giv dina fat- tiga barn, att de framgå med uppriktiga hjärtan. Förläna dem deras synders förlåtelse till liv och salighet. Och låt dem med alla heliga alltid lova och prisa dig och din Son, jesus Kristus, Vår Herre.

Församlingen sjunger: Amen.

Därpå sjunges skriftermålspsalmen. Sedan sången är slutad, säger prästen från altaret eller från pre- dikstolen:

I Guds, Faderns och Sonens och 'den Helige Andes, namn.

Därefter hålles skrz'fletalft, som bör räcka högst en halv timme.

Om skriftetalet hålles från predikstolen, av- slutas det med en slutönskan, varpå en psalm föl- jer, under vilken prästen träder för altaret.

I stället för psalmen eller efter psalmen må församlingen kunna sjunga: Herre, förbarma dig över oss. Kriste, förbarma dig över oss. Herre, förbarma dig över oss.

När prästen med församlingen åstundar

bliva delaktig av sakramentet, knäböjer han under syndabekännelsen.

Prästen beder:

jag fattig, syndig människa, som är med synd född och i alla mina livsdagar på mångfaldigt sätt har brutit emot dig, bekänner av allt hjärta inför dig, helige och rättfärdige Gud, kärleks- rike Fader, att jag icke har älskat dig över allting, icke min nästa såsom mig själv. Emot dig och dina heliga bud har jag syndat med tankar, ord och gärningar och vet mig för- denskull vara värd att förkastas från ditt an- sikte. Men nu har du, käre himmelske Fader, utlovat att med mildhet och nåd omfatta alla

botfärdiga syndare. Med dem vill du överse, evad de hava brutit emot dig, och aldrig mer tillräkna dem deras synder. Däruppå förlitar jag mig, arme syndare, och beder dig tröste- ligen, att du efter samma ditt löfte värdes vara mig miskundsam och nådig och för jesu Kristi skull förlåta mig alla mina synder, ditt heliga namn till pris och ära.

Efter syndabekännelsen avkunnas avläsningen med följande ord:

Är denna din syndabekännelse uppriktig, och begär du alltså med botfärdigt hjärta dina synders förlåtelse för jesu Kristi skull, så är ock, i kraft av Guds ord och löfte, fast och visst, att Gud av nåd förlåter dig alla synder; och denna a'ina synders jär/åielse tillsäger jag dig pa" vår Herres, _7esn Kristi, åefal/ning i Guds, Faderns och Sonens och den helige An- des, namn. Amen.

Här må kunna läsas något tjänligt språk ur Skriften eller någon svensk psalm (se sid. 170 ff.).

Prästen säger:

Låtom oss bedja.

Därefter vänder sig prästen mot altaret och före- beder i nattvardsgästernas namn sålunda: Allsmäktige, himmelske Fader, vi tacka

dig av hjärtat, att du i den trösterika avlös- ningen har tillsagt oss våra synders förlåtelse, och vi bedja dig, att du ville genom din He-

lige Ande så bereda oss, att vi i botfärdighet och tro må undfå din Sons, jesu Kristi, leka- mens och blods sakrament och därigenom stär- kas i kristligt tålamod och i det eviga livets hopp, tills du omsider förlänar oss en salig hädanfärd. Genom jesus Kristus, vår Frälsare.

Församlingen sjunger: Amen.

Sedan sjunges en psalm, varunder de heliga sakramentshåvorna tillrustas.

Därpå hålles nattvardsmässan på vanligt sätt (sid. 38), dock att den må kunna avslutas såsom nu följer.

Prästen, vänd till församlingen, säger eller sjunger:

Tackom och lovom Herren.

Församlingen uppstår och sjunger: Herren vare tack och lov.

Halleluja. Halleluja. Halleluja.

Prästen säger eller sjunger, sedan församlingen satt sig ned:

Herre, nu låter du din tjänare fara i frid. Församlingen sjunger: Mina ögon hava sett din salighet.

Prästen säger till sist:

Böjen edra hjärtan till Gud och mottagen välsignelsen :

Herren välsigne eder och be— vare eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nå— dig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, nanm. Amen.

Församlingen sjunger: Amen. Amen. Amen.

Efter välsignelsen sjunges en psalm, varmed guds- tjänsten avslutas.

Stycken ur Skriften jämte svenska psalmer, tjänliga att läsa i skriftermålet efter avläsningen.

Herren handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra miss- gärningar. Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom. Så långt som öster är från väs- ter låter han våra överträdelser vara från oss.

Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som frukta honom. Dav. Ps. 103: 10—13.

Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om edra synder än äro blod- röda, så kunna de bliva snövita, och om de äro röda såsom scharlakan, så kunna de bliva såsom vit ull. jes. 1:18.

Så säger Herren, han som har skapat dig, jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta icke, ty jag har förlossat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du är mln. jes. 43: I.

Så säger Herren: Du har vållat mig ar- bete genom dina synder och möda genom dina missgärningar. jag, jag är den som utplånar dina överträdelser, för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg.

jes. 43: 24, 25.

Så säger Herren: jag utplånar dina över- trädelser såsom ett moln och dina synder så- som en sky. Vänd om till mig, ty jag för- lossar dig. jes. 44: 22.

Han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näp- sten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.

jes. 53: 5.

Ett litet ögonblick övergav jag dig, meni stor barmhärtighet vill jag åter församla dig. I min förtörnelses översvall dolde jag ett ögon- blick mitt ansikte för dig, men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig, säger Her- ren, din förlossare... ja, om än bergen vika bort och höjderna vackla, så skall min nåd icke vika ifrån dig och mitt fridsförbund icke vackla, säger Herren, din förbarmare.

jes. 54: 7, 8, 10.

Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag har ingen lust till den ogudaktiges död, utan fastmer därtill att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Så vänden då om, ja, vänden om från edra onda vägar; ty icke viljen I väl dö, I av Israels hus?

Hes. 33:11.

jesus sade: Kommen till mig, I alla som arbeten och åren betungade, så skall jag giva eder ro. Tagen på eder mitt Ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjär- tat; så skolen I finna ro för edra själar. Matt. 11: 28, 29.

Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.

joh. 3: 16.

Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud; men de bliva rättfärdig- gjorda utan förskyllan, av hans nåd, genom förlossningen i Kristus jesus. Rom. 3: 23, 24.

Salig den människa, som Gud tillräknar rättfärdighet, utan gärningar: Saliga äro de vilkas överträdelser äro förlåtna och vilkas syn- der äro överskylda. Salig är den man som Herren icke tillräknar synd. Rom. 4: 6—8.

Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom.? Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdiggör. Vem är den som vill fördöma? Kristus jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har uppstått; och han sitter på Guds högra sida, han manar ock

gott för oss. Rom. 8: 32—34.

Den som icke visste av någon synd, ho- nom har Gud för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.

- 2 Kor. 5: 21.

Det är ett fast ord och i allo värt att mot- tagas, att Kristus jesus har kommit i världen för att frälsa syndare, bland vilka jag är den främste. 1 Tim. 11 15.

Mina kära barn, I skolen icke synda. Men om någon syndar, så hava vi en förespråkare hos Fadern, jesus Kristus, som är rättfärdig; och han är försoningen för våra synder, ja, icke allenast för våra, utan ock för hela världens. I joh. 2: 1, 2.

Salig, salig den som kände, Den som trodde dig allena, Salman Gud, och den du sände Att med dig oss än förena. jesu Kriste, du är vorden Vägen, sanningen och livet; Och i him- len och på jorden Ar ej annat namn oss givet. Sv. Ps. 45: 8.

Se, jesus är ett tröstrikt namn Och i all nöd vår säkra hamn. Igenom jesus få vi nåd Och finna på det bästa råd.

Guds ende Son, o jesu huld, Förlåt oss all vår synd och skuld! Vår nöd du ser och hjälpa kan, Du som är både Gud och man.

Av dig är all rättfärdighet, Av dig all frid och salighet. Ho sätter till ditt namn sin tröst, Han varder av allt ont förlöst.

Dig vare pris för livets ord, För dopets bad och nådens bord! Din frid oss här i tiden giv Och efter döden evigt liv. Sv. Ps. 66: 1—4.

Nu dig tackar allt mitt hjärta, jesu, för din myckna nöd, För din ångest, för din smärta,

För ditt kors och för din död. ja, för allt det bittra, svåra, Som du led för synder våra. Pris och ära vare dig, Herre jesu, innerlig! Sv. Ps. 76: 8.

Har jag digi hjärtat inne, Allan godhets källa vid, Ingen sveda når mitt sinne, Ingen oro stör min frid. Herre, när jag haver dig, Intet mer kan fattas mig. Den sitt allt i dig

har funnit, Han har lyckligt övervunnit. Sv. Ps. 77: 6.

O du som för vår frälsnings skull, Oskyl- dig, helig, nådefull, Dig själv ej ville skona! Ditt blod, o jesu, över mig Välsignande må gjuta sig Att mig med Gud försona. Mig live detta dyra blod Till kärlek, tro och tålamod. Det tröste mig i all min nöd, Det styrke mig i liv och död, Att efter ett i frid och hopp Fullbordat lopp jag i din famn må tagas Opp. Sv. Ps. 88: 2.

När mitt hjärta måste bäva För ditt hot och lagens röst, jesu, låt din Ande häva Denna sten ifrån mitt bröst, Denna tyngd av synda— skulden; Låt din ängel stiga ned Att förkunna mig din fred.

Värdes du ock själv mig möta, Att jag dig med hugnad ser I din ord och löften söta, Där du dig med kraft beter Och mig kungör livets vägar, Dem jag vandra skall till ro, Att jag glad må hos dig bo.

Här skall nu min själ sig nära Av osyrat himmelsbröd, jesu nåd, och ej begära Annat till sitt understöd, Än det han förvärvat haver, Kasta syndens surdeg bort, Vilkens fröjd är snöd och kort. Sv. Ps. 111: 7, 9, 10.

Kom, Guds dyra gåva, Som han värdes lova, Och min tro upptänd! Kom, ack, kom, min längtan, Korn, mitt hjärtas trängtan, Och mitt kval bortvänd! Hjärtat får nytt liv och styrka, När du gör det till din kyrka.

Hjorten häftigt längtar Och till vattnet trängtar, När han jagad är; Själen sammalunda, När bekymren stunda, Tröst av dig begär. Hon sitt hopp då månde ställa Till den enda glädjekälla.

Sv. Ps. 137z4, 5.

O jesu Krist, vår broder kär, Som för vår skull korsfästad är! Med dina sår du helar väl En sargad och bedrövad själ.

Giv, att med dig i denna stund Vi rätt för- nya vårt förbund, Din nåd är rik, din makt är stor: Amen, välsignad den det tror! Sv. Ps. 154: 9, IO.

Du livets bröd, 0 jesu Krist, Som låter dig här finna, Den nådig, som sin syndabrist Vill ångra och besinna, Dig beder jag så innerlig, Du ville nu bereda mig, Att jag må värdig vara.

Du värdes mig i denna stund Till nåde- bordet leda Och där bekräfta det förbund, Som kan mitt samvet freda, Så att min själ, ej blott min mun, Må av din spis och nådesbrunn Sig kunna vederkvicka.

jag är, 0 Gud, din nåd ej värd, Fastmera värd din aga; jag är i synd och ondska snärd, Däröver må jag klaga, Dock tröstar det, o jesu, mig, Att du förlåter nådelig Och gärna dig förbarmar.

jag är all full med syndasår: Ack, låt din hand mig hela. jag är helt blind och vilse går: Din nåd låt mig ej fela. jag är helt svag, förbarma dig; Förlorat får, men uppsök mig Och med din hjälp benåda.

O jesu, kom, kom hit till mig, Dig vär- digas mig giva, Att dock din kärlek innerlig Må evigt hos mig bliva! I nöd och död är du min fröjd, 1 dig är jag så hjärtligt nöjd: Ej skola vi åtskiljas.

Sist beder jag rätt innerlig: Låt, jesu, mig åtnjuta Din helga nattvard värdelig Och mig i dig insluta. jag blir i dig, du blir i mig; Du skall ock mig på livets stig Till himlens glädje föra. Sv. P5. 155: 1, 2, 5—8.

Miskundlig Gud, låt nådens sol upprinna, Att för dess ljus må syndens nöd försvinna! Din Andes kraft låt mig, o jesu, vinna, Ack, låt mig nåd för dina ögon finna!

Försonare, du har för mig och alla Tömt vredens kalk och smakat dödens galla: Dig vill jag tro, dig älska, dig åkalla Och, med din

hjälp, ej mer i synden falla. Sv. Ps. 167: 6 9_

Varthän skall jag dock Hy Ur syndens djupa dy? Med mina brister många Var skall jag trösten fånga? Ty hela världen vida Ej lisa kan min kvida.

O jesu, rik av nåd, Uppå ditt bud och råd Min sorgsna själ framträder Och av din nåd sig gläder. Ditt blod mitt samvet renar Och mig med dig förenar.

jag, ditt sorgfulla barn, Besnärd i syndens garn, Mig i din famn nu kastar Med allt vad mig belastar. I dina sår jag sänker Det kval mitt hjärta kränker.

Med ditt menlösa blod, Den sköna, röda flod, Avtvå missgärning mina, Upptag mig bland de dina; Min synd du ej påtänke, I havets djup

» den sänke.

Min jesu, uppå dig Förlåter jag städs mig. Vem kan mig nu fördärva? Ditt rike skall jag ärva, Som du mig skaffa månde, När du led dödens vånde.

Skriv i mitt hjärta in, Att jag är evigt din. Hjälp, att jag gör din vilja, Flyr vad oss kan åtskilja Och sist det liv får njuta, Som ingen död Skall sluta. Sv. P5. 176: 1—4, 9, 10.

Har David funnit nåd hos dig, Har du Manasse sparat, Har du till Petrus mildelig Vänt dig och tröstligt svarat Den rövaren, som tog sin flykt Till dig uti sin ändalykt, Så hop- pas jag detsamma.

Styrk mig allenast i den tro, Att du för mig har lidit, Så får mitt samvet ljuvlig ro, Och jag har kraftigt bedit. Din Ande tröste mig all tid Och hjälpe i den sista strid, Den jag med döden håller. Sv. Ps. 188: 9, ro.

Om tron dig synes matt och svag, Dock tröst av jesu kärlek tag, Att han, som tro i hjärtat ger, Skall ock fullborda den alltmer. En rykand* veke släcks ej ut: Den svaga tron når ock gott slut.

Din bättring ofullkomlig syns: För Gud rättfärdig ingen finns. Gud gör din bot och bättring sann, Om du i trone håller an. Med jesus skall du allt förmå. Hans löfte har du däruppå.

Är du Guds godhet icke värd, Den är ock dig av nåd beskärd. Din jesus undfår syndare, Som äro rätt botfärdige. Till honom fly: Gud är dig god För hans förtjänst och dyra blod.

Om dig stor svaghet kommer på, Med tro- gen bön till jesus gå: Hos jesus finnes tröst och råd, Ty han är rik av makt och nåd. Sann läkdom mot all synd och brist Uti hans sår du finner Visst.

Slätt ingen utan jesus kär I himlen och på jorden är, Som glädja kan en sorgsen själ; l Kristus är oss evigt väl. Håll dig med tron vid honom fast, Han hjälper dig från all din last.

Sv. Ps. 191:6—io.

Ingen herde kan så leta Efter ett borttap- pat får. Kunde du Guds hjärta veta, Huru ömt för dig det slår, Törstar, längtar innerlig Efter den som söndrat sig Från hans hjord och får så såta, Skulle du av glädje gråta.

Ingen sjö så högt kan svalla, Intet djup så grundlöst är, Intet regn så rikt kan falla, Att det minsta likhet bär Med den nåd, som Her- ren blid Oss bevisar allan tid, Helst då synden vill oss föra I fördärv och oss förstöra.

Så var tröst och hav glatt sinne, Du min själ, som ängslig går! All din sorg härvid försvinne: Ingen nöd dig skada får. Dina syn- ders myckenhet Emot Guds barmhärtighet Kan ej liknas, icke nämnas: På dig vill han aldrig hämnas.

Vore världen av vår Herre Tusen gånger större gjord Och dess synder, större, smärre, Uti tankar, verk och ord, Vore av dig alla slätt Övade på många sätt, Kunde dock Guds nåd ej stäckas Och hans kärlekseld ej släckas.

Ack, min Gud, låt samma nåde Alltid för mig öppen stå, Att jag i min sorg och våde,

Gud, din godhet smaka må! Hav mig kär och uppväck mig, Att jag åter älskar dig. Låt din Ande mig regera, Att jag aldrig syndar mera. Sv. Ps. 192: 5—9.

Värdes, jesu, när mig bliva Och allt ont ifrån mig driva; Ty jag håller mig till dig. Bliv, o jesu, städs hos mig!

När du, jesu, hos mig bliver Och din Andes nåd mig giver, Se, då har jag allt i dig. Bliv, o jesu, städs hos mig!

Då får jag ock salig fara Äntligt till din änglaskara Och där evigt prisa dig. Bliv, o jesu, städs hos mig!

Sv. Ps. 20517—9.

jesus är min vän den bäste, Vilkens like aldrig är; Skall då jag så med de fleste Over- giva honom här? Ingen skall mig kunna skilja Ifrån den mig har så kär: En skall vara bägges vilja Alltid här och evigt där.

Han har döden för mig lidit, Ingen skall fördöma mig; I—Ios sin Fader för mig bedit, Det mig gagnar eviglig. I—Io är då, som vill för- klaga Den han själv utkorat har? I—Io vill ifrån honom draga Den han har i sitt försvar?

jag är viss och därpå liter, Varken" liv ej heller död Mig ifrån min jesus sliter: Anglar, höghet eller nöd, Djuphet eller annat mera,

Vare kommand' eller när, Skall mig från Guds kärlek föra, Som i jesus Kristus är. Sv. Ps. 213:—.

jesus är mitt liv och hälsa, jesus är min nådastol, jesus är min sköld och sol; Han allena kan mig frälsa, Mig hans kärlek nåd beskär, jesus högst mitt goda är.

.Utan jesus jag fördärvas, Utan jesu nåde- sken Är mig allt till ångst och men; Trones liv kan ej förvärvas, Om ej jesus kraft beskär, Han som allt mitt goda är.

Har jag jesus i mitt hjärta, Se, så har jag glädjen all, Den mig evigt hugna skall. jag ej fruktar någon smärta, Medan jesus är mig när Och mitt högsta goda är.

jesus är mig allt i alla, jesus bor uti min själ, Uti jesus är mig väl, jesus vill jag städs åkalla, jesus jag i hjärtat bär, jesus allt mitt goda är. Sv. Ps. 2r'4:1——3, 7.

jesus allt mitt goda är, För mig har han sig utgivit; Honom vill jag bliva när: I sin bok har han mig skrivit. Annat allt förgäng- ligt är; jesus vill jag hava kär.

jag ej frågar efter gull, Efter höghet och _ stor ära. Gull ej annat är än mull, Få sin hög— het rättsligt bära. Det ock snarlig allt förgår, Evigt jesu nåd består.

Han är min förnöjelse, Han är ämnet för min längtan, Lindrar hjärtats kval och ve, Stillar själens törst och trängtan. Här är allt bemängt med pust: jesus ger den rena lust.

Bort, o värld, med ditt försåt, Du som ned i avgrund förer, Bort med allt ditt gods och ståt, Du som mången själ förstörer! Aldrig gör du mig förnöjd; jesus är och blir min fröjd.

Sv. Ps. 2 I 5.

6 KapzZ/ef.

Om enskild skrift och avlösning.

I.

Det är god sed att prästen på bestämda, för alla kända tider i kyrkan, i sakristian, i enskilt rum vid pastorsexpeditionen eller på annan lämplig plats tager emot sådana, som söka honom i själens ange- lägenheter. Hans plikt såsom själasörjare är att taga sig an den, som icke blott i ensamhet inför Gud utan också inför en medkristen vill bekänna sin synd. Kyrkans lag och ordning bjuda, att prä- sten vid äventyr av avsättning icke för någon yppar vad som honom sålunda av en skriftande anförtros. En över sin synd bekymrad kan icke alltid på egen hand finna tröst för sitt bedrövade och oroliga sam- vete. Såsom förkunnare av evangelium åligger det prästen att, när en sådan orolig människa vänder sig till honom, under kärleksfullt samtal ingå på dennes särskilda omständigheter och på honom till- lämpa Guds ords nådelöften.

Vid syndabekännelsen och tillsägelsen av Guds nåd kan tillgå på följande sätt:

Prästen bör göra sig underrättad om det är nå— gon särskild synd, som trycker den skriftande, och

giva honom de råd, som kunna hjälpa honom atti framtiden vakta sig för frestelsen och övervinna den. Vidare hör han förvissa sig om att den skriftande är villig och angelägen att försona sig med dem, mot vilka han har brutit, och att, i den mån det ar honom möjligt, gottgöra, vad han själv felat. Slutligen skall prästen hänvisa honom till den tröst och hjälp, som ligger i flitigt bruk av Guds ord, bönen och den heliga nattvarden.

När prästen har övertygat sig om den skriftan- des uppriktighet, kan han säga sålunda:

Käre medkristen, frukta icke, utan anförtro dig åt Gud, din himmelske Fader. Han, den Helige, ser hurudan du är. För honom kan du icke fördölja något. Han genomskådar dig. Men Gud är större än ditt hjärta. Han vill icke syndarens död, utan att han må omvända sig och leva. Så bekänn nu inför honom din synd.

Den skriftande bekänner därefter sin synd en- ligt syndabekännelsen i högmässan, eller i följande eller andra ordalag:

Allsmäktige Gud, käre himmelske Fader, jag, arme syndare, kommer här fram inför dig med min synd och överträdelse. jag har ingen annan, till vilken jag kan gå. Du är min Fa- der. jag har icke aktat på din stora godhet utan varit otacksam, så att jag icke är värd att kallas ditt barn. jag har icke älskat dig över allting, icke heller min nästa såsom mig själv. jag har icke fullgjort din vilja, såsom

jag hade bort. jag har icke handlat emot andra människor och emot mig själv, såsom jag borde. Straffa mig, ty jag är icke värd annat än straff. Men tag icke din Helige Ande ifrån mig.

jag har ingen annan råd än att Hy till dig. Förskjut mig icke. Handla icke med mig efter vad jag har förtjänt, utan efter din barmhär- tighet. Se icke på mig, utan se på Herren jesus Kristus, som lidit och dött för mig. jag överlämnar mig i dina händer. Förlåt alla mina synder för jesu Kristi skull. Amen.

Efter syndabekännelsen må tillsägelsen om syn- dernas förlåtelse givas antingen med avlösningsorden i allmänt skriftermål eller med efterföljande ord:

Käre medkristen, du har nu bekänt dina synder inför Gud. Bekymra dig icke mer över din synd, hur stor den än må vara, utan sätt nu all din lit till Herren och hans nåd. Ty Guds barmhärtighet är större än alla dina syn- der, ja, än alla världens synder. Han förlät konung David hans synd och Petrus hans för- nekelse, och för rövaren på korset öppnade han paradiset. Så gör han ock med dig. Var därför vid gott mod. Sitt ord kan Gud icke rygga. Din domare är Kristus, som gåtti döden för dig. Du behöver icke frukta för att han fördömer dig. Hör Guds ord och löfte, som jag i jesu Kristi, vår Frälsares, namn till- säger dig:

Om vi bekänna våra synder, så är Gud trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

eller:

Herren säger: Om edra synder än äro blodröda, så kunna de dock bliva snövita, och om de äro röda såsom scharlakan, så kunna de bliva såsom vit ull.

eller:

Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som frukta honom.

eller:

Herren helar dem, som hava förkros- sade hjärtan, och deras sår förbinder han.

eller:

Saliga äro de bedrövade, ty de skola bliva hugsvalade.

När alldeles särskilda omständigheter därtill för- anleda, må prästen efter noggrann omprövning kunna bruka den ovillkorliga avlösningen:

l jesu Kristi, vår Frälsares, namn och på hans befallning tillsäger jag dig: dina synder äro dig förlåtna.

Därefter beder prästen följande förbön, under vilken knäfall kan äga rum:

Allsmäktige, evige Gud, vår Herres, jesu Kristi, Fader, du som känner människohjärtat och dess svaghet, du som ensam kan giva kraft och styrka, förläna denne(a) din tjänare (tjänarinna) din Helige Ande, föröka hans (hen- nes) tro, styrk, stöd och stadfäst honom (henne), så att han (hon) må bestå i all nöd och frestelse, vari han (hon) kommer. Rädda honom (henne) från allt ont och fräls honom (henne) slutligen till ditt himmelska rike. Genom jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Prästen fortsätter :

jesus sade till sina lärjungar: Frid lämnar jag efter mig åt eder, min frid giver jag eder, icke giver jag eder den, såsom världen giver. Edra hjärtan vare icke oroliga eller försagda. Gå i Herrens frid.

Före och efter skriftermålet kan läsas något el— ler några av efterföljande Skriftens ord om trons prövning och seger. Till bibelspråken kunna fogas lämpliga psalmer eller psalmverser.

* * *

Huru länge, Herre, skall du så alldeles förgäta mig? Huru länge skall du fördölja ditt ansikte för mig? Huru länge skall jag bekym- ras i min själ och ängslas i mitt hjärta dag- ligen? Huru länge skall min fiende förhäva sig över mig? Skåda ned, svara mig, Herre, min Gud; upplys mina ögon, så att jag icke somnar in i döden; på det att min fiende icke

må säga: »jag blev honom övermäktig», och på det att mina ovänner ej må fröjda sig, när jag vacklar. jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta fröjde sig över din frälsning. jag vill sjunga till Herrens ära, ty han har gjort väl mot mig. . Ps. 13.

Herren uppehåller alla dem som äro på väg att falla, och han upprättar alla nedböjda. Ps. 145: 14.

Skaffen edert onda väsende bort ifrån mina ögon. Hören upp att göra vad ont är. Lären att göra vad gott är, faren efter det rätt är, visen förtryckaren på bättre vägar, skaffen den faderlöse rätt, utfören änkans sak. Kom, låt oss gå tillrätta med varandra, säger Herren. Om edra synder än äro blodröda, så kunna de bliva snövita, och om de äro röda såsom schar- lakan, så kunna de bliva såsom vit ull.

jes. 1: 16—18.

Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en tynande veke skall han icke utsläcka; han skall i trofasthet utbreda rätten.

jes. 42: 3.

Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag har ingen lust till den ogudaktiges död, utan fastmer därtill att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Så vänden då om, ja, vänden om från edra onda vägar; ty icke Viljen I väl dö, I av Israels hus?

Hes. 33: 11. _ 189 _

jag skall trolova mig med dig för evig tid; jag skall trolova mig med dig i rättfärdig- het och rätt, i nåd och barmhärtighet. ja, i trofasthet skall jag trolova mig med dig, och

du skall så lära känna Herren. Hos. 2: 19, 20.

Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barm- härtighet vaknar. jag vill icke låta dig känna min vredes glöd, jag skall icke vidare fördärva Efraim. Ty jag är Gud och icke en människa; helig är jag bland eder, och med vrede vill jag ej komma. Hos. 11: 8b, 9.

Till jesus kom allt vad publikaner och syndare hette för att höra honom. Men fari- séerna och de skriftlärde knorrade och sade: »Denne tager emot syndare och äter med dem.» Då framställde han för dem denna liknelse; han sade: »Om ibland eder finnes en man som har hundra får, och han förlorar ett av dem, läm- nar han icke då de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade, till dess han fin- ner det? Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje. Och när han kommer hem, kallar han tillhopa sina vän- ner och grannar och säger till dem: ”Glädjens med mig, ty jag har funnit mitt får, som var förlorat.' jag säger eder, att likaså bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga, som ingen bättring, behöva. Eller om en kvinna

har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tänder hon icke då upp ljus och so— par huset och söker noga, till dess hon finner den? Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor och grannkvinnor och säger: ,Glädjens med mig, ty jag har funnit - den penning, som jag hade tappat bort.' Li- kaså, säger jag eder, bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring.»

Luk. 15: 1—10.

Herren har sagt till mig: »Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.» Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma och vila över mig.

2 Kor. 12: 9.

jag har den tillförsikten, att han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi jesu dag.

Fil. 1: 6.

Vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting likasom vi, dock utan synd. Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt tid.

Hebr. 4: 15, 16.

Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd. Och må vi därvid se på jesus, trons hövding ochfullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar. Hebr. 12: 1—3.

Nu dig tackar allt mitt hjärta, jesu, för din myckna nöd, För din ångest, för din smärta, För ditt kors och för din död. ja, för allt det bittra, svåra, Som du led för synder våra. Pris och ära vare dig, Herre jesu, innerlig! Sv. Ps. 76: 8.

Har jag dig i hjärtat inne, Allan godhets källa vid, Ingen sveda når mitt sinne, Ingen oro stör min frid. Herre, när jag haver dig, Intet mer kan fattas mig. Den sitt allt i dig

har funnit, Han har lyckligt övervunnit. Sv. Ps. 77: 6.

Guds rena Lamm, oskyldig På korset för oss slaktad, Alltid befunnen tålig, Ehur du var

föraktad! Vår synd du haver dragit Och dö- dens makt nedslagit. Giv oss din frid, ojesu! Sv. Ps. 94.

O du som sade: »Ingen kan De mina från mig taga», Dig mot en värld jag ropar an, Som vill mig från dig draga. Låt mig ej Villas bort från dem, Som till din Faders sälla hem Du lovat att ledsaga.

Hur tomt är allt vad världen här! Hur kort dess nöjen vara! Snart stundar natten, då envar Av oss skall hädanfara. Och då vad är all lycka här Emot det löftet: »Var jag är, Där skolen I ock vara!» Sv. Ps. 119: 4—5.

Se, jag hörer dina böner, Dina strider jag ock vet Och i sinom tid bekröner Dig med ljus och salighet. Vaka, kämpa, trofast var! Dig jag ej förgätit har. Se, jag har på händer mina Tecknat dig och barnen dina.

Genom sorgen jag trolovar Dig med mig till evig tid; Rikligt jag ock dig begåvar Med barmhärtighet och frid, När du, tvådd i dopets Hod, Heliggjord i Lammets blod, Bär den rätta bröllopsprydnad, Som är kärlek, tro och lydnad.

Måste ock av törnen vara Här din krona, 0 min brud, Tårar dina pärlor klara, Suckar dina sångers ljud; Lyft clin' ögon upp och se Over jordens kval och ve Himlen öppnad, pal- men vunnen, Livets krona saligt funnen!

Se, så bygger Gud sin kyrka, Se, så prövar han vår tro, Giver oss i nöden styrka Och i döden salig ro. Ära ske den Herren stor, Som i himlars himlar bor Men ser neder till den arma Och vill gärna sig förbarma.

Sv. Ps. 123: 4—7.

När betryck och jämmer Hjärtat hårt be- klämmer, Låt mig då hos dig Ro och tillflykt finna, Låt det moln försvinna, Som här omger mig. Kom, o nådesol, med gamman, Lys och gläd oss allesamman!

Kom, Guds dyra gåva, Som han värdes lova, och min tro upptänd! Kom, ack, kom, min längtan, Kom, mitt hjärtas trängtan, Och mitt kval bortvänd! Hjärtat får nytt liv och styrka, När du gör det till din kyrka.

Hjorten häftigt längtar Och till vattnet trängtar, När han jagad är; Själen sammalunda, När bekymren stunda, Tröst av dig begär. Hon sitt hopp då månde ställa Till den enda glädjekälla.

Du som ny mig danar Och min synd av- planar Genom Kristi blod, Du all renhets Anda, Var mig städs till handa, Gör mig vis och god. Lär mig ditt behag att göra, När mitt kött mig vill förföra.

Styr och för min vandel, Helga håg och handel, Låt min stig och gång, Dig till pris

och heder, Syfta dit du leder; Låt min bön och sång, Som jag frambär till din ära, Täckas dig

och frukter bara. Sv. Ps. 137, 3_7_

När världens hOpp förtvinat stod Likt blom- man uti sanden, Rann upp så klar en hälsoflod, Gav kraft och mod At kvalda mänskoanden.

Det jesus var, som, huld och god, Blev oss en livets källa; Vi funno i hans dyra blod Den hälsoliod, Som gör oss evigt sälla.

I världen han den ende är, Som hugna kan och liva Den syndaångerns smärta tär Och som begär I honom salig bliva.

Han ljuset är och sanningen, Han vägen är och livet: Den honom söker, finner än, Och även den Som beder varder givet.

Han genom hela livets dag Uträcker sina händer Till syndare, och med fördrag, Där tron är svag, Han veken återtänder.

Och 'som en herde för sin hjord Allt vad oss fattas giver: Sin Ande, salighetens ord, Sitt rika bord, Och alltid trofast bliver.

Vad skulle Herren göra mer Att fallna män- skor frälsa? Han för oss strider, segern ger, Vår längtan ser Och är vårt liv och hälsa.

Må vi som dina barn få bo När dig och alltid njuta Kraft av ditt ord till hopp och tro, Till själens ro, Tills vi vår vandring sluta.

Du är i lidandet vårt stöd, O kärlek utan

like! Du för oss genom sorg och nöd Och kval och död Till härlighetens rike. Sv. Ps. 146.

Bliv när mig, 0 Immanuel! Med dig och genom dig min själ Ar frälst och viss om evigt väl Men utom dig en syndaträl.

Ifrån ett hjärta, som har byggt På dig sitt hopp, förnöjt och tryggt, Fåfänglighet blir ute- lyckt Men djupt din kärlek där intryckt.

Din kärlek, Herre jesu Krist, Oss väpnar mot all världens list, Den över-skyler all vår brist Och återgiver vad vi mist.

Sv. P5. 157: 9—11.

Den syndige stod upp: hans kval fick lisa, Hans håg blev varm; sin Gud han ville prisa; Han över sig ett himmelskt ljus såg lysa, Och andaktsfull han sjöng sin morgonvisa:

Miskundlig Gud, låt nådens sol upprinna, Att för dess ljus må syndens nöd försvinna! Din Andes kraft låt mig, o jesu, vinna, Ack, låt mig nåd för dina ögon finna.

All världens ljus, liksom en morgonstjärna Du rinner upp att lysa, värma, värna De jordens barn, som sig till himlen ärna: jag skådar dig, jag följer dig så gärna.

Pris dig som ej tillstadde mig att sova I syndens sömn! Min mun förmår ej lova Den

nåd, varmed du värdes mig begåva: Mitt hjärta tag, tag mot den ringa håva!

Försonare, du har för mig och alla Tömt vredens kalk och smakat dödens galla: Dig vill jag tro, dig älska, dig åkalla Och med din hjälp ej mer i synden falla.

Sv. Ps. 167: 5—9.

Vart Hyr jag för Gud och hans eviga lag? Den drabbar mig nära och fjärran. Hur skall jag på domens förfärliga dag Väl kunna bestå inför Herran? Gud vare mig syndare nådig!

jag bävar, då jag uppåt himmelen ser, Där stå mina synder beskrivna; Och kastar till jor- den jag ögonen ner, Där äro de alla bedrivna. Gud vare mig syndare nådig!

Vart skall jag mig vända, var finner jag tröst I denna min jämmer och smärta? För- skräckt jag av ångest mig slår för det bröst, Som hyser mitt syndiga hjärta. Gud vare mig syndare nådig!

O du som mig skapat, min Frälsare bliv; Mig lede, mig styrke din Ande; Din frid mitt oroliga samvete giv, Med tröst mina tårar du blande. Gud vare mig syndare nådig!

O jesu, det blodet, som talar så milt, Ditt blod, som från korset flöt neder, Giv, att det på mig ej må bliva förspillt! På dig jag för- tröstar och beder: Gud vare mig syndare nådig!

Sv. Ps. 170.

Lär att på din brist ej skylla! Hav blott nit, Gör blott flit! Gud skall bristen fylla. Lär att bedja, vaka, kämpa! Gud skall då Med dig stå, Syndens välde dämpa.

Sök i tron med ångerns smärta jesu nåd, Följ hans råd Med ett ödmjukt hjärta! Då skall dig hans Ande stärka I ditt kall; Se, han skall Håg och gärning verka.

0 min jesu, jag vill hasta Att med bot För din fot Mig i stoftet kasta. Viss, att du min synd förlåter, Dig jag vill Höra till: jesu, tag mig åter!

jesu, värdes själv mig föra På den stig, Där du mig Lovat saliggöra. Aldrig från min själ sig skilje Stadig tro, Stilla ro, From och lydig vilje! Sv. Ps. 172: 5—8.

Bönhör mig, Gud, bönhör den svaga anden, Som, sviktande i striden, till dig beder. Min Frälsare, om du ej räcker handen, Lik Petrus jag i djupet sjunker neder.

Betungad jag det kors ifrån mig kastat, Det du mig gav att bära och att vörda; Dock sjunker jag: ack, hjärtat är belastat Av egen tyngd, av syndens svåra börda.

jag skröt av dygd, då frestelsen var fjärran, jag usle, ack, hur plötsligt vid dess möte jag

glömde mig lik Simson, glömde Herran, Och slumrande jag sjönk i syndens sköte.

jag ropet hört: »Vak upp, du blir förgången! » jag vaknar upp, vill slita syndabanden, Förmår det ej: ack, jag är blind och fången. Varkunna dig, 0 jesu, räck mig handen!

Giv mig min syn, att jag må se mitt bästa; Slit syndens band: du det förmår allena, Och visa mig det helande Betesda, Det Siloa, som kan mitt hjärta rena.

Det är ditt blod, som mina brister helar, När jag dess kraft med otro ej förskjuter; Det är din nåd, som ljus och tröst mig delar, När jag mitt bröst ej för din Ande sluter.

jag tror: o Gud, min otro värdes hjälpa! jag bättras vill: ack styrk min matta vilja! Låt köttets makt ej mer i synd mig stjälpa, Ej världens lust mig från din kärlek skilja.

Rannsaka mig, förnim, hur jag det menar; Mig uppehåll, att jag ej modet fäller Men vand- rar from förbi de stötestenar Och de försåt, dem frestarn för mig ställer.

Då vet jag visst, att när med blygd och smärta jag ser min synd och ångern hjärtat gnager, Är du, 0 Gud, dock större än mitt hjärta Och än till nåd för jesu skull mig tager.

Sv. P5. 175.

O Herre, mig benåda, Min Gud och Fader blid! Min brist vill mig förråda; jag sviktari min strid. Giv mig din frid Och värdes mig bevara Från satans falska snara I denna prövotid.

Hjälp, att jag ej bortkastar Med synd och ondska mer Ditt ord, som synden lastar Men tröst i ångern ger. 0 Herre, båld, Låt mig så trofast bliva, Att ingen mig kan driva Från dig med list och Våld.

O Kriste, du allena Mig tröstar först och sist. Du är Guds Ord det rena, Som helar syn- dens brist. Det är ock visst: Du ensamkan förvärva, Att jag får himlen ärva; Pris dig, 0 jesu Krist!

Sv. Ps. 180: 3—5.

Av djupets nöd, o Gud, till dig jag ropa må och klaga; Din' milda öron vänd till mig, Min röst låt dig behaga: Ty om du synden räkna vill Och blott din stränga rätt se till, Ho kan då för dig bliva?

Så är oss nu ej annat råd Att synden från oss skilja Än fiy i trone till din nåd, Din evigt goda vilja. På jorden finnes ingen man, Som lagen rätt fullborda kan: Guds nåd var man behöver.

Ty vill jag till den fasta grund, Som är Guds ord, mig trygga Och hoppet om min

frälsningsstund På Gud allena bygga. Min egen kraft ej här förslår, Allena Herren allt förmår: På honom jag förtröstar.

Om Gud än ville pröva mig Och hjälpen strax ej sända, Skall dock i trone stadelig Min bön till honom lända. Han synes vred men är dock blid; Han hjälper mig i rättan tid, Som han mig lovat haver.

Fastän min synd är ganska stor, Dock större är Guds nåde: Han hjälper den på honom tror Uti all nöd och våde. jag tackar honom gladelig, Som har min synd förlåtit mig: Gud vare pris och ära!

Sv. Ps. 182.

Till dig av hjärtans grunde I nöden ropar jag. Ack, att jag finna kunde, O Gud, för dig behag! Låt upp ditt milda öra, När jag åkallar dig. Av nåd mig värdes höra; Du vet vad felar mig.

Ho varder väl befunnen, Som kan för dig bestå? Ho bliver ej förvunnen, Om du till doms vill gå? Men, fast jag är ovärdig, Din nåd du mig beter, Om ödmjuk och botfärdig jag syn- den överger.

Min tro och hopp jag ställer Uppå det trö— steord, Att i den dom du fäller Skall nåd för rätt bli spord. Du som mig utrannsakar, Till dig jag trofast ser, Lik väktaren, som vakar, Till dess sig dagen ter.

Min själ, ditt hopp till Herran, Den gode Fadern, vänd, Vars nåd är när och fjärran Av trogna hjärtan känd! Du finner liv och hälsa I hans barmhärtighet; Han sina barn vill frälsa Från synd och farlighet. Sv. Ps. 183.

Min synd, o Gud, Mot dina bud Går mig så djupt till sinnes. Slätt ingen man, Som hjälpa kan, I denna världen finnes.

Går jag än vitt, Hit eller dit, ja, längst till världens ända, Slätt ingen vrå jag finna må, Som kan min sorg avvända.

jag flyr till dig: Förskjut ej mig, O, hav ditt barn förskonat! Din stränga rätt Asido- sätt! Din Son har allt försonat.

Men skall så ske, Att straff och ve På syn- den måste falla, Så risa här Och lisa där Och mig till bättring kalla.

O jesu god, Giv tålamod, Sann tro och lydigt hjärta! Låt aldrig mig Förlora digI glädje eller smärta.

Gör du med mig, Som gott syns dig, Hjälp du själv korset draga. Men, Herre blid, Till evig tid Mig ej ifrån dig jaga.

Som fåglar små, När dundra må Och djuren sig förskräcka, De skynda fort Var på sin ort Att sig för faran täcka:

Så vill jag fly Från världens gny Till dig, 0 jesu fromme. När synd och död Tillfoga nöd, Hos dig jag ro bekomme!

Fast kropp och själ Åtskils, likväl Mitt hjärtas tröst du bliver. Du mig ock visst, O Herre Krist, En evig glädje giver.

Gud Fader, Son, I himmelstron, Och Helge And' tillsamman! Upptag min bön Och mig bekrön Med nåd och sällhet. Amen.

Sv. P5. 187.

Misströsta ej, att Gud är god, När synden gör dig sorgse mod. För Gud hon är förhate- lig, Men driv förtvivlan bort från dig Och fall din Herre Gud till fot Med ödmjuk bön och redlig bot.

Sv. P5. 191: 1.

Bort, mitt hjärta, med de tankar, Att från Gud du är utstött! Håll dig fast vid Guds ords ankar Och bliv ej i bönen trött! Är du full med synd och skuld, Se, så är Gud evigt huld. Fast din synd förtjänar döden, Frälsar Gud dig dock ur nöden.

Hör hans ord: »Så sant jag lever, Vill jag icke syndarns död, Utan att han alltid strävar Till att döda synden snöd. jag en hjärtlig glädje får, När en själ, som vilse går, Vill sig rätt till mig omvända: Intet ont skall henne hända.»

Ingen herde kan så leta Efter ett borttappat får. Kunde du Guds hjärta veta, Huru ömt för dig det slår, Törstar, längtar innerlig' Efter den som söndrat sig Från hans hjord och får så såta, Skulle du av glädje gråta.

Ingen sjö så högt kan svalla, Intet djup så grundlöst är, Intet regn så rikt kan falla, Att det minsta likhet här Med den nåd, som Her- ren blid Oss bevisar allan tid, Helst då synden vill oss föra I fördärv och oss förstöra.

Så var tröst och hav glatt sinne, Du min själ, som ängslig går! All din sorg härvid försvinne: Ingen nöd dig skada får. Dina syn- ders myckenhet Emot Guds barmhärtighet Kan ej liknas, icke nämnas: På dig vill han aldrig hämnas. Sv. Ps. 192: 1, 4—7.

jag vet, på vem jag tror, när mina synders minne Med ångerns bittra kval betungar själ och sinne: Botfärdig nalkas jag min Gud ijesu namn Och öppnad ser för mig en Faders hulda famn.

jag vet, på vem jag tror, när modfälld och förlägen jag saknar egen kraft att gå den goda vägen: Med redlig bättringshåg min bön till jesus går, Och helighetens kraft jag av hans Ande får.

jag vet, på vem jag tror, när världens lust och lycka Mig vilja söva in och i fördärvet

rycka: jag jesu varning hör och vandrar i hans spår Och så med heligt mod i frestelsen består.

jag vet, på vem jag tror, när livets glädje rymmer Och hjärtat brista vill bland oro och bekymmer: jag minns vad jesus led; min själ ock måste så Igenom svåra prov in i Guds rike gå.

jag vet, på vem jag tror, när dödens timme nalkas Och dagens heta kval i aftonskuggan svalkas: Min jesus i sin död har döden bragt på fall. Han lever, och min själ med honom leva skall.

jag vet, på vem jag tror: Men honom rätt jag prisar, När jag mitt hjärtas tro med verk och gärning Visar, Ej ropar Herre blott men l—Ierrens vilja gör: Blott så i Kristi tro jag lever och jag dör. Sv. Ps. 193.

Till dig allena, jesu Krist, Mitt hopp står här på jorden. I all min våda, sorg och brist Är du min tillflykt vorden. Du är till mänskors frälsning sänd; Förutan dig är ingen känd, Som kan av nöden hjälpa mig. jag flyr till dig; Du kan, du vill förlossa mig.

Min synd är stor och mycket svår, Att hjärtat må förtvina; Men hela du mitt samvets- sår Uti din död och pina. I ångerns stund till- säg mig huld, Att du betalt min syndaskuld; I farans stund, o Herre, var Själv mitt försvar, Som du av nåd mig lovat har.

Giv mig av din barmhärtighet Den rätta kristna trona, Att Gud för din rättfärdighet Mig syndare vill skona, När över allt jag älskar dig, Så ock min nästa såsom mig. Till livets slut din hjälp mig sänd, Din nåd gör känd, All satans list ifrån mig vänd.

Ära ske Gud, som från sin tron Till oss i nåd ser neder, Och jesus Krist, hans ende Son, Som för oss alla beder, Och Anden, som med ljus och frid Oss bliver när i all vår tid! ja, pris, 0 Herre, vare dig Här timmelig, Och sedan

__ . . ,' dar ev1nnerllg . Sv. Ps. 194_

Till dig jag ropar, Herre Krist, Min suckan värdes höra: Giv mig en tro, som kan förvisst Mitt hjärta saliggöra. jag sätter all min lit till dig Och till din stora nåde. I allan våde Din Ande styrke mig Och till det bästa råde.

jag beder dig, 0 Herre Gud, Att mig ett hopp du giver, Som bland allt världens smäde- ljud På skam ej nånsin bliver. Då kan till dig jag skåda opp Ur all min nöd och fara, Tål- modig vara, Fullborda väl mitt lopp Och glad- ligt hädanfara.

Förlän', att jag av hjärtats grund Må prov åt nästan giva Av kristlig kärlek varje stund Och i din frid så bliva. Giv nåd, att Himla- fadern lik jag älskar ock ovänner Och så be- känner Den Gud, som kärleksrik Sin sol för alla tänder.

Låt ingen lust, ej heller nöd Så stor mig nånsin hända, Att, fast det gällde liv och död, Den kan mig från dig vända. Låt ingenting mig bli så kär, Som mig kan från dig draga Och kan försvaga Mitt hjärtliga begär Att endast dig behaga.

Här står jag i en andlig strid, Som gör mig sorg och vände. Kött, värld och satan ingen frid Åt hjärtat lämna månde. Ty hjälp och styrk min skröplighet; jag måste eljest falla, O Gud, med alla. Ty gör barmhärtighet! Dig vill jag städs åkalla. Sv. Ps. ”&

Se det goda land På den andra strand, Dit Guds folk igenom strider, Genom hav och öknar skrider Vid sin josuas hand. Sök det goda land!

Arvet ej förspill, Som dig hörer till, En- dast du vill bedja, vaka, Världen och dig själv försaka, jesus följa Vill. Arvet ej förspill!

Vaka, bed och strid Än en liten tid! Snart ditt Kanaan skall hinnas, Kronan räckas, pal- men vinnas I en evig frid. Vaka, bed och strid!

Sv. Ps. 210: 9—11.

jesus är min vän den bäste, Vilkens like aldrig är; Skall då jag så med de Heste Över— giva honom här? Ingen skall mig kunna skilja Ifrån den mig har så kär; En skall vara bägges vilja Alltid här och evigt där.

Han har döden för mig lidit, Ingen skall fördöma mig; Hos sin Fader för mig bedit, Det mig gagnar eviglig. Ho är då, som vill förklaga Den han själv utkorat har? Ho vill ifrån honom draga Den han har i sitt försvar?

jag är viss och därpå liter, Varken liv ej heller död Mig ifrån min jesus sliter: Änglar, höghet eller nöd, Djuphet eller annat mera, Vare kommand' eller när, Skall mig från Guds kärlek föra, Som i jesus Kristus är.

Sv. Ps. 2 13.

Möda, sorg och tårar, Allt vad hjärtat sårar, Synd och dödens kval, Skola mig ej skilja Mot min jesu vilja Från Guds barnas tal. Därom jag Så natt som dag Till min Gud min suck vill sända Till min vandrings ända.

Nu all sorg jag kastar, Som min själ be- lastar, jesu, uppå dig. Du för mig väl sörjer, När som dagen börjar, När den slutar sig. Med ditt blod Du, mild och god, Mig från syn- dens smitta tvager Och mig till dig tager.

Sv. P5. 216: 6, 8.

AV hjärtat haver jag dig kär: Kom, milde jesu, bliv mig när Och mig med dig förena! Ty i den hela vida värld Är idel oro, sorg och flärd Men frid hos dig allena. Om än i kval min kropp och själ Försmäktade, är du likväl Mitt hjärtas tröst, min del, mitt allt; Dig har jag

trygg mig anbefallt. O jesu Krist, min Frälser- man, min Frälserman, Allena du mig hjälpa kan.

At dig, 0 Gud, som allt förmår, För vad jag är och har och får Bör jag min tack hem- bära. Lär mig ock nyttja, som du bjöd, Din nådeskänk till nästans stöd Och, Herre, till din ära! Allt gott, 0 Gud, du själv mig lär Och rena du min själs begär Och gör mig tålig och förnöjd Och över jordens sorger höjd. O jesu Krist, ack, för din död :,: Var du min tröst i all min nöd!

Sänd, Herre, dina änglar ut, Att själen må vid livets slut Av dem till himlen föras; Och låt min trötta kropp i ro Sig vila i sitt tysta bo, Tills där din röst skall höras. Då skall jag, klädd i helig skrud, Med mina ögon skåda Gud Och av hans nåd och härlighet Mig fröjda i all evighet. O jesu Krist, ack, bönhör mig! :,: I liv och död jag tillhör dig.

Sv. P5. 221.

Tag utan knot Ditt kors emot; Det dig till välfärd länder. Tro Gud om gott: Du har din lott Utav en Faders händer. På många vis, Sitt namn till pris, Han barnens trohet övar. Som guld i glöd Vår själ i nöd Han luttrar och beprövar; Och hjälpen sen ej tövar.

Sv. Ps. 233: 2.

Min själ och sinne, låt Gud råda Och hop- pas på din Fader blid, Så skall han i all nöd

och våda Bekröna dig med nåd och frid. Den sig betror uti Guds hand, Han bygger ej på lösan sand.

Vad hjälper oss, vi mycket sörja? Vad gagnar oss vår pust, vårt kval; Vad är, att vi med tårar börja Och sluta våra dagars tal? Vår sorg förbittrar mödans bröd Och ökar tyngden av vår nöd.

Ty är det bättre tåligt lida, I hoppet 'och i Gud förnöjd, Och trofast efter Herren bida, Vars hjälp är viss om än fördröjd; Ty Gud, som känner bäst var man, Han vet väl, vad oss fela kan.

Han utser tiden att hugsvala, Han skickar väl det nyttigt är; Vad vi av troget hjärta tala, Det märker strax vår Fader kär: Så kommer Gud, förrän vi tro, Och skänker hugnad, tröst och ro.

Tänk ej uti din motgångstimma, Att du av Gud förgäten är; Han skingrar sorgen som en dimma Och har dig alltid lika kär. Tänk, tiden snart förbyter sig, Och motgång är föränderlig.

Det kostar Gud ju ganska ringa Den fat- tige att göra rik, Den rike att till armod bringa, En hög den låge göra lik; Ty Gud, den högste underman, Upphöja och förnedra kan.

Sjung, läs och gack på Herrens vägar Och gör din kallelse med flit, Förtro dig till vad Herren säger Och hav till himmelen din lit;

Ty den blir en lycksalig man, Som fast på Gud

fortrosta kan. sv, Ps, 2 39.

Mitt öga, spar nu dina tårar, Kväv dina suckar, klämda bröst! Den ängslan, som mitt hjärta sårar, Förvandlas skall i ymnig tröst. Fast nöden kännes tung och svår, Guds nåd den vida övergår.

Han ej sitt tryckta barn förgäter, Han älskar, även då han slår. Han tyngden efter styrkan mäter, Hans hjälp till reds vid branten står. Den kalk, som dryg och bitter är, Omsider sötma med sig bär.

Min själ, låt aldrig modet falla, Du under korset glömd ej är. Åt jesus räcktes bitter galla, Dock var han Gudi lika kär. För dig hans hjärta blöder än, Han ser din nöd och är din vän.

Gud sina barn med vishet leder, Han skiftar glädje och besvär. Ett barn, som får allt vad det beder, Sin egen ofärd snart begär. Lär då en gång att döma rätt Om denne Faderns delningssätt.

Om alla skatter vi förlore, Så blir dock jesus hos oss kvar; Om ingen vän i världen vore, En vän ijesus jag dock har. Den sig åt honom anförtror, Av lyckans skiften ej beror.

Så falle då på våra kinder Ej mera någon tröstlös tår. Vår nöd med jesus oss förbinder,

Vi äro hans, och han är vår. Han våra sorger skall till slut Likt våra synder plåna ut. Sv. Ps. 241.

Herre, du som sänder trösten Till den själ, som tröstlös är, Stäng ej himlen för den rösten, Som i dag din nåd begär. Sorgen trycker mig till jorden, Ack, men lät de ljuva orden, jesu, än upprätta mig, Att mitt hjärta tillhör dig.

Tunga bördor sinnet trycka, Bördor av mångfaldigt slag; Vansklig är all jordisk lycka, Hastigt Hyktar glädjens dag. Men jag knotar ej däröver, Ty jag vet, att jag behöver Det som kraftigt säger mig, Att mitt hjärta tillhör dig.

När mig synden vill bestrida Rättighet att kallas din, Stå, o jesu, på min sida, Så blir segern säkert min. När begäret för i fara Eller världen lägger snara, Värdes själv påminna mig, Att mitt hjärta tillhör dig. Sv. Ps. 246: 1—3.

Säll är den som sina händer I Guds hän- der sluter in: Vart hans värld och lycka vän- der, Har han dock ett roligt sinn', Han är nöjd i sorg och nöd, Han har tröst i liv och död, Allting till hans bästa länder: Han är alltid i Guds händer. Sv. P5. 257: IO.

O Gud, all sannings källa, jag tror ditt löftes ord. Vad du har sagt, skall gällaI him- mel och på jord: >>Åkalla mig i nöden, Så får

du hjälp av mig!» ja, Herre, intill döden Vill jag åkalla dig.

Vad lindring i min smärta Att trösta på din nåd Och anförtro mitt hjärta At dina visa råd! När du mig bedja lärde Ijesu Kristi namn, Du åt mitt hopp beskärde En fristad i din famn.

Och vad mitt hjärta beder, Det vet jag att du hör; Och vad mitt väl bereder, Det vet jag att du gör. I nödens högsta smärta Din hjälp mig närmast är: jag vet, att på ditt hjärta Du mina sorger bär.

jag skall ej övergiva Den enda tröst, jag har: jag skall ej tröttad bliva Att sucka till en Far. Förtvivlan vike fjärran! Till avgrund bär dess stig. jag släpper icke Herran, Förrn han välsignar mig. Sv. Ps. 260.

Du är min 501 i köld, I strid är du min sköld; Min tro kan du upptända, Allt ont ifrån mig vända, Mig nåd och ära giva Och låta salig bliva. Sv. Ps. 325: 11.

Böner så varma Alla vi förena: Döm ej oss arma, Såsom vi förtjäna. Gud, dig för- barma! Av din nåd allena Bida vi räddning.

Nåd vi begäre, Låt oss henne finna. Nå- den beskäre Vad ej rätt kan vinna. Maskar vi äre, Skuggor, som försvinna, Stoft, som för- skingras.

Bojor vi draga Av den lott vi ärva; Lustar oss jaga, Frestelser omvärva. Herre, så svaga, Vill du oss fördärva Utan förskoning?

För jesu pina, För den törnekrona, Han för de sina Bar att dem försona, Låt nåden skina, Värdes oss förskona, Var oss en Fader!

Sv. Ps. 387: 3—6.

I himmelen, i himmelen, Där Herren Gud själv bor, Hur härlig bliver sällheten, Hur out- sägligt stor! Där ansikte mot ansikte jag evigt, evigt Gud får se, Se Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen, Vad klarhet, hög och ren! Ej själva solen liknar den Uti sitt middagssken. Den sol, som aldrig nedergår Och evigt oförmörkad står, Är Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen Vad sälla utan tal! Av änglarna och helgonen Vad glans i ärans sal! Min själ skall bliva dessa lik, Av evig- hetens skatter rik Hos Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen Man inga tårar ser, Ej döden, ej förgängelsen Där skola härja mer. Där skänkes fröjd och härlighet Och frid och oförgänglighet Av Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen En sällhet du be- rett, Som intet öra hörde än Och intet öga sett, Ej njuten av ett dödligt bröst, Ej sjungen av en dödligs röst, O Herre Sebaot!

I himmelen, i himmelen Själv alla väsens Far Med Sonen och Hugsvalaren En evig bo- ning har: Ett trefalt helig sjunges där, Då himlaskaran offer bär För Herren Sebaot.

O Fader, Son och Ande, dig Ske evigt lov och pris! Ack, öppna ock en gång för mig Din himmels paradis! ja, när jag fast i trone står, jag av din hand min krona får, O Herre Sebaot! Sv. Ps. 486.

Tränger i dolda djupen ner Tanken, som söker och spanar, Finner jag, var mitt öga ser, Spår av en vilja, som danar, Frågar jag, vad den makten är, Som i sin famn all världen bär: Fader, din kärlek jag anar.

Möter jag i en salig stund En, som de fallna benådar, Tonar i själens stilla grund Stämman, som himmelrik bådar, Vilar min broders blick på mig, Himmelens förlåt lyfter sig: Fader, din kärlek jag skådar.

Träder Du själv i själen in, Allmakt och kärlek, och säger Ordet, som gör mig evigt din, Intet all världen då väger, Intet mitt hjärta mer begär, Stillad dess heta oro är: Fader, din kärlek jag äger.

Nalkas ock mig den onda dag, Dagen, då mörkret begär mig, Drabba mig tunga sorgens slag, Bär jag på kval, som förtär mig, Dignar jag maktlös, bruten, ner, Orkar ej livets börda mer: Fader, din kärlek dock bär mig.

Öppnas för mig den dunkla port, Bakom vars rigel förvaras jordlivets mål på helig ort, Där' alla frågor besvaras, jublar jag högt ditt fadersnamn, Skådar jag, sluten i din famn, Fa- der, din kärlek förklaras. Sv. P5. 501.

II.

När någon, som begått uppenbart brott, skall skriftas, må han jämte vittnen, dem vederbörande pastor tillkallar, infinna sig på den av pastor utsatta tiden.

Prästen säger:

Käre kristne, eder är veterligt, att denne(a) man (kvinna) har emot de förmaningar, som givas oss alla i Guds ord, fallit i synd, därmed förtörnat Gud och åstadkommit förargelse. Nu har han (hon) förklarat sig villig att bekänna och avbedja sitt brott. Därför låtom oss, som här äro tillstädes, för honom (henne) fälla trogen förbön och i kristlig kärlek vara vittnen till den ånger han (hon) här förklarar, den avbön han (hon) här avlägger.

Därefter göres honom (henne) dessa frågor:

Erkänner du, att du försyndat dig mot Gud och åstadkommit förargelse i hans församling?

Svar : ja.

Betygar du däröver en hjärtlig ånger, av- beder du din synd, och begär du att varda del- aktig av Guds nåd i Kristus jesus?

Svar: ja.

Vill du genom samma Guds nåd hädanefter taga dig till vara både för denna och andra synder samt beflita dig om ett kristligt leverne?

Svar: ja.

Därefter säger prästen:

Därtill hjälpe dig Gud allsmäktig. Amen. Låtom oss bedja.

Den, som skall skriftas, knäböjer nu på en böne- pall.

Allsmäktige, evige Gud, vi bedja dig, att du icke förkastar den, som nu bekänt sin miss- gärning och begär förlåtelse, utan att du upp- tager honom (henne) till nåd för din Sons, jesu Kristi, skull, genom din stora barmhärtighet. Giv honom (henne) din Helige Ande, som verkar i hans (hennes) hjärta och leverne en rätt bot- färdighet, upplyser och regerar honom (henne), att han (hon) härefter må taga sig till vara för alla synder, vakta sig för säkerhet och för till- fälle till synd, kämpa mot djävulens försåt, köt- tets retelser och världens förförelser och över-

vinna dem och så leva rättfärdigt inför dig i alla sina livsdagar samt omsider få med alla trogna en evig salighet; genom din Son, jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Vidare fortfar prästen sålunda:

Sedan du inför Gud och hans församling bekänt och avbedit din synd samt utlovat bätt- ring, så förkunnar och tillsäger jag dig, att du ånyo med församlingen äger tillträde till natt- vardens heliga måltid. Herren förläne dig nåd att använda denna saliga förmån till din själs frälsning under beständig vaksamhet, bön och uppmärksamhet på de förbindelser, som åligga dig emot din Gud och dina medmänniskor. Amen.

Därefter tilltalar prästen de närvarande:

Och vi, käre vänner, låtom oss lägga på hjärtat aposteln Pauli uppmaning, då han säger: »Mina bröder, om så händer, att någon ertap- pas med att begå en försyndelse, då män I, som ären andliga människor, upprätta honom i saktmods ande. Och du må hava akt på dig själv, att icke också du bliver frestad. Bä- ren varandras bördor; så uppfyllen I Kristi lag.»

Slutligen läser prästen över den återupptagne: Herren välsigne dig och be— vare dig; Herren låte sitt ansikte

lysa över dig och vare dig nådig; Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

7 Kapitlet.

Om sjukas kommunion.

Prästen bör genom enskilt samtal göra sig under- rättad om den sjukes själstillstånd, giva honom trö- stande ord ur Skriften, mana honom till förlåtelse och ett försonligt sinnelag och ägna honom den ledning, tröst och förmaning som bäst kan gagna honom.

Är den sjuke för svag för att kunna mottaga sakramentet, bör prästen trösta och förmana honom med' Guds ord och undervisa honom därom, att det ingalunda kan vara honom till skada inför Gud, att han icke mottager sakramentet, då han för sin svaghets skull icke är i stånd därtill, utan att Gud ser till hjärtat, och att han i sitt hjärta kan anamma Kristus.

Först må prästen antingen hålla ett kort tjänligt skriftetal eller säga:

Käre bröder (och systrar), eftersom vår

Herre jesus Kristus har sagt: 'Var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem', och ”Fadern skall giva Eder vad- helst I bedjen honom om imitt namn', så böra ock vi, som nu äro församlade här i hans namn,

med god förtröstan bedja till honom och begå hans åminnelse i hans heliga Nattvard och göra vår (denne) sjuke broder (syster) delaktig därav, då han (hon) för sina krämpors skull icke kan fira nattvarden med församlingen. Så vilja vi nu först ödmjuka oss inför Gud och bedja:

jag fattig, syndig människa, som är med synd född och i alla mina livsdagar på mång— faldigt sätt har brutit emot dig, bekänner av allt hjärta inför dig, helige och rättfärdige Gud, kärleksrike Fader, att jag icke har älskat dig över allting, icke min nästa såsom mig själv. Emot dig och dina heliga bud har jag syndat med tankar, ord och gärningar och vet mig fördenskull vara värd att förkastas från ditt ansikte. Men nu har du, käre himmelske Fader, utlovat att med mildhet och nåd om- fatta alla botfärdiga syndare. Med dem vill du överse, evad de hava brutit emot dig, och aldrig mer tillräkna dem deras synder. Där- uppå förlitar jag mig, arme syndare, och beder dig trösteligen, att du efter samma ditt löfte värdes vara mig miskundsam och nådig och för jesu Kristi skull förlåta mig alla mina syn- der, ditt heliga namn till pris och ära. Amen.

eller:

Gud, var mig nådig efter din godhet, ut- plåna mina överträdelser efter din stora barm- ' härtighet. Två mig väl från min missgär- ning, och rena mig från min synd. Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är

alltid inför mig. Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon. Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din Helige Ande ifrån mig.

Hör min bön för jesu Kristi skull. Amen.

Då den, som skriftas, är mycket sjuk, må prä- sten pröva, på vad sätt och med vilka ord synda- bekännelsen lämpligen kan ske, blott att en sådan, innefattande tillika bön om syndaförlåtelse för Kristi skull, verkligen bliver avlagd.

Därefter gives avläsningen med följande ord el- . ler på annat lämpligt sätt:

Är denna din syndabekännelse uppriktig, och begär du alltså med botfärdigt hjärta dina synders förlåtelse för jesu Kristi skull, så är ock, i kraft av Guds ord och löfte, fast och visst, att Gud av nåd förlåter dig alla synder; och denna dina synders förlåtelse tillsäger jag dig på vår Herres, jesu Kristi, befallningi Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

eller:

Så säger Herren: jag, jag är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer i håg.

Vidare säger prästen:

Herren styrke ditt hjärta med sin nåd och låte jesu döds åminnelse, som du nu begår, be- segla din tro, liva din kärlek och stadfästa ditt hopp till evigt liv.

] stället för denna önskan kan prästen ock läsa följande kollektbön:

Herre Gud, himmelske Fader, du, som icke har lust till syndares död, utan vill, att de omvända sig och leva: vi bedja dig hjärteligen, att du av din barmhärtighet vär- des avvända våra synders straff och förläna oss nåd till sann botfärdighet och levande tro ; genom jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Eller ack må prästen i den sjukes nanm före- bedja sålunda:

Allsmäktige, himmelske Fader, jag tackar dig av hjärtat, att du i den tröste- rika avlösningen har tillsagt mig mina syn- ders förlåtelse, och beder dig, att du ville genom din Helige Ande så bereda mig, att jag i sann botfärdighet och tro må undfå din Sons, jesu Kristi, lekamens och blods sakrament och därigenom stärkas i kristligt tålamod och i det eviga livets hopp, tills du omsider förlänar mig en salig hädan- färd; genom jesus Kristus, vår Frälsare. Amen.

Prästen säger:

Upplyft ditt hjärta till Gud.

Vår Herre jesus Kristus, i den natt, då han blev förrådd, tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: Tagen och äten. Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.

Sammalunda tog han ock kal— ken, tackade Gud och gav åt lär— jungarna och sade: Dricken härav alla. Denna kalk är det nya för— bundet, i mitt blod, som varder ut- gjutet för många till syndernas för— låtelse. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i

himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo, ty riket är ditt och makten och härligheteni evighet. Amen.

O Guds Lamm, som borttager världens synder, fräls oss, milde Herre Gud.

0 Guds Lamm, som borttager världens synder, hör oss, milde Herre Gud. 0 Guds Lamm, som borttager världens synder, giv oss din frid och välsignelse.

Helig, Helig, Helig, Herre Gud allsmäktige. Fulla äro himlarna

och jorden av din härlighet. Giv salighet av höjden. Välsignad vare han, som kommer i Herrens namn. Giv salighet av höjden.

Sedan meddelas den heliga nattvarden på det sätt och med de ord, som äro föreskrivna.

Först meddelas brödet, varvid säges:

Kristi lekamen, för dig utgiven. Sedan kalken, varvid säges: . Kristi blod, för dig utgjutet. Eller ock säges vid meddelandet av brödet: jesus Kristus, vilkens lekamen du mottager, bevare dig till evigt liv. Och Vid knlkens meddelande: jesus Kristus, _vilkens blod du mottager, bevare dig till evigt liv.

Därefter läser prästen:

Vi tacka dig, allsmäktige Fader, som ge- nom din Son, jesus Kristus, har stiftat denna

heliga nattvard oss till tröst och salighet, och bedja dig: förläna oss nåd att så begå jesu åminnelse på jorden, att vi också måtte varda delaktiga av den stora nattvarden i himmelen.' Amen.

Eller:

O Herre, allsmäktige Gud, som har låtit denne(a) sjuke(a) varda delaktig av ditt sakra- ment: Vi bedja dig, att du låter honom (henne) också varda delaktig med dig och alla trogna i din eviga ära och härlighet; genom vår Herre jesus Kristus, som lever och regerar med dig och den Helige Ande i en gudom från evighet till evighet. Amen.

Herren välsigne dig och bevare dig; Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig; Her- ren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

(Psalmer sid. 174.)

8 ](apz'llel.

Om brudvigsel.

Först må en psalm kunna sjungas. Sker vigseln i kyrkan, träder prästen för altaret och gör denna förmaning:

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn.

Käre kristne. Äktenskapet är av Gud själv stiftat till samhällens bestånd och till för- enade makars inbördes hjälp för att lätta livets mödor, mildra mötande bekymmer och genom en sorgfällig uppfostran bereda efterkommandes sällhet. Denna stiftelse är helig; heliga äro dess förbindelser; heliga dess ändamål. Man- nens plikt är att älska och ära sin hustru och så mer och mer söka att vinna hennes förtro- ende. Så bör ock hustrun med kärlek och till- givenhet möta sin man, ömt deltaga med ho- nom i omsorgen om deras hus och så skicka sig, att hon må bliva honom till hjälp. Man och hustru böra väl besinna, att de ingått i det stånd, där deras gemensamma sällhet ford-

rar, att de å ömse sidor obrottsligen hålla sitt äktenskapsförbund, genom sorgfällig uppmärk- samhet på sig själva och sina plikter söka att förtjäna varandras aktning och kärlek samt städse förelysa varandra i en sann gudsfruktan. Därför ligger det makt uppå att bedja Gud om en sådan maka, vilkens hjärta, öppet för san- ning och dygd, känner sina plikter och välsig- nelsen i deras utövning. Då begynnes och fortsättes äktenskapet efter Guds vilja. Då främjas genom denna förening den högsta lycka på jorden. Därtill vi ock över detta brudpar bedja den Allsmäktige om nåd och välsignelse.

Sedan frågar prästen dem, först brudgummen: Inför Gud den allvetande och i denna för- samlings (dessa vittnens)*) närvaro frågar jag dig N. N., om du vill hava denna N. N. till din äkta hustru och älska henne i nöd och lust?

Svar: ja. Därnäst bruden:

Inför Gud den allvetande och i denna för— samlings (dessa vittnens) närvaro frågar jag dig N. N., om du vill hava denne N. N. till din äkta man och älska honom i nöd och lust?

Svar: ja. ") Då vigseln sker allenast i närvaro av några vittnen.

Nu mottager prästen ringen av brudgummen och beder:

Herre, allsmäktige Gud, vilkens ändamål med äktenskapets stiftelse äro heliga, visa och välgörande. Vi bedja dig: se nådeligen till det förbund, som med detta vårdtecken inför dig beseglas, och låt uppå detta brudpar upp- fyllas de löften, vilka du har tillsagt alla dem, som troget hålla de förbindelser, dem du har stiftat till människors bästa. Amen.

Därefter tager brudgummen ringen och säger, under det han tillika med bruden håller densamma:

jag N. N. tager dig N. N. nu till min äkta hustru att älska dig i nöd och lust, och till ett vårdtecken giver jag dig denna ring.

Bruden svarar:

jag N. N. tager dig N. N. nu till min äkta man att älska dig i nöd och lust, och till ett vårdtecken emottager jag denna ring.

Sedan sätter brudgummen ringen på det brudens finger å vänstra handen, som är närmast lillfingret, varvid prästen säger:

Emedan I nu tagit varandra till äkta, så stadfäster jag, såsom Kristi tjänare, inför Gud och denna kristna församling (dessa vittnen), detta edert äktenskapsförbund i Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Sedan beder prästen:

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke ifrestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Prästen fortsätter:

Äktenskapet är ett heligt förbund, som ef- ter godtycke av människor icke får upplösas. Redan i begynnelsen skapade Gud man och kvinna. Denna äktenskapets stiftelse har vår Frälsare bekräftat. Med sin närvaro helgade han bröllopet i Kana, och alltjämt vill han vara gäst i våra hem. Han har sagt att man och hustru äro ett och att vad Gud har samman- fogat, det må människor icke åtskilja.

Betänken dessa Herrens, jesu Kristi, ord. Förgäten aldrig att edert äktenskapsförbund enligt Guds vilja är oryggligt, och upptagen med tålamod och tacksägelse allt, vad eder ef-

ter Guds skickelse kan vederfaras. Kärleken är tålig och mild. Den skickar sig icke ohö- viskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken förgår aldrig.

Prästen säger ytterligare: Herren vare med eder och ledsage eder i sin sanning och fruktan nu och till evig tid. Amen.

Åstundas pällen och brudmässan, så slutas här, och förekommer nedanföre, huru i den händelsen vidare skall förhållas. I annat fall fortfar prästen på följande sätt att bedja, sedan brudparet nedfallit på knä:

Låtom oss bedja.

Allsmäktige, evige Gud, oföränderlig inåd och barmhärtighet. Vi bedja dig, att du vår- des uppfylla dessa makars hjärtan med din Helige Ande och nådeligen omfatta dem med all andlig och lekamlig välsignelse. Välsigna det förbund, som de idag hava stadfäst inför dig. Giv nåd, att sällhet och trohet alltid må mötas i deras hus, enighet och kärlek förljuva deras mödor och*) efterkommandes dygder glädja deras ålderdom. Hör, milde Gud, deras bö-

ner, och var deras beskärm, när de åkalla dig. |') I de fall. där man eller hustru varken äga hOpp om livs- frukt cllcr hava barn av något föregående äktenskap, uteslutes, cftcr

omständigheterna, orden: vac/1 efterkovmmm/rr = ålderdom».

Led dem efter ditt råd, att de efter fulländad vandring må samlas i de saligas eviga bonin- gar; genom din Son, jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Gud, allsmäktig, sände sitt ljus och sin san- ning, som bevare eder i alla edra livsdagar. Guds hand beskärme eder. Hans heliga äng- lar ledsage eder. Gud, Fader och Son och den Helige Ande, låte sin nåd vara mäktig över eder. Amen.

Sist säger prästen: Herren välsigne eder och bevare eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid. I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

:i: *

När vigseln sker i kyrka och pallen samt brud- mässan åstundas, vilka senare icke få förekomma, då bruden är änka eller ålderstigen, faller brudparet på knä. Prästen säger:

Låtom oss bedja.

Allsmäktige, evige Gud, oföränderlig inåd och barmhärtighet, vi bedja dig, att du vär-

des med din Helige Ande uppfylla dessa ma- kars hjärtan och giva dem din välsignelse att i den förening, som de nu med varandra in- gått, kristligt, ärligt och väl leva, dig till be- hag och sig själva till timlig och evig lyck- salighet; genom din Son, jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Sedan säger eller sjunger prästen:

Herren vare med eder.

Församlingen sjunger: Med dig vare ock Herren.

Prästen:

Upplyften edra hjärtan till Gud.

Prästen säger eller sjunger:

Helige Herre, allsmäktige Fader, evige Gud, himmelens och jordens skapare. Du, som, när allting var skapat, skapade människan att däröver vara en herre och, då för mannen icke var gott att vara allena, gav honom kvinnan till hjälp. 0 Gud, som har förenat man och kvinna och givit dem din välsignelse, se nu mildeligen till dessa personer, som hava givit sig i äktenskapsstånd och begära att av dig varda beskärmade. Giv nåd, att de må leva i kärlek och frid, i ärbarhet och trohet och alltid förbliva fasta idin fruktan. Omfatta dem med all andelig och lekamlig välsignelse och låt efterkommandes dygder glädja deras ålder-

dom och giv dem efter detta livet en evig sa- lighet; (här slutas sängen och pällen borttages, varefter läses:) genom vår Herre jesus Kristus, din Son, som i en sann gudom med dig och den Helige Ande lever och regerar till evig tid. Amen.

Gud, allsmäktig, sände sitt ljus och sin san— ning, som bevare eder i alla edra livsdagar. Guds hand beskärme eder. Hans heliga äng- lar ledsage eder. Gud, Fader och Son och den Helige Ande, låte sin nåd vara mäktig över eder. Amen.

Sist säger prästen:

Herren välsigne eder och bevare eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Sist sjunges en psalm.

När brudgum och brud hemkomma i brudhuset, sjunges en bröllopspsalm, och sedan sången är än- dad, läses följande bön:

Allsmäktige, evige Gud, giv din välsig- nelse över detta brudehus, att alla de, som här

äro tillstädes, må bliva i frid, efterfölja din vilja och leva dig till behag; genom jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Och välsignelsen:

Herren välsigne oss och bevare oss; Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig; Her- ren Vande sitt ansikte till oss och give oss frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Helige Ande, Sanningens Ande, Kom att oss ledsaga! Låt oss ej falla eller oss förvilla Men till målet draga I trones ljus, förtröstande och stilla. Vishet, o Herre, Giv oss av höjden!

Helige Ande, Kraftenes Ande, Kom att oss uppliva! Må kärlek bo i våra hjärtan inne Och dess frukter bliva En kristlig dygd, ett himmelskt mod och sinne. Helighet, Herre, Giv oss av höjden!

Helige Ande, Glädjenes Ande, Kom att oss hugsvala! Låt hoppets röst bland le- vernets bekymmer Till vår ande tala, Och giv oss frid, när livets afton skymmer. Salighet, Herre, Giv oss i höjden! Sv. Ps. 131.

Gud, välsigna dessa hjärtan, Helga dessa vänners band, Och i glädjen som i smär- tan Hägna dem med fadershand. Bästa skatt i deras bo, Mödans lön och vilans ro Blive kärlek, dygd och tro!

På den väg, de skola vandra, Led dem i ditt visa råd! Låt dem, stödjande varandra, Understödjas av din nåd! Lydnad för din helga lag, Visshet om ditt välbehag Följe dem till ålderns dag!

Låt dem, Herre, i din fruktan Glädjens dag till mötes gå, Tåligt böjas för din tuktan, När du lägger korset på; För varandra, som du bjöd, Vara allt i lust och nöd, Vara el! i liv och död! Sv. Ps. 335: 1, 3, 4.

Nu blott för världen z'wi”, För Gud ell liv, en anda, De hulda makar gå Att sina öden blanda Och dela ljuvt och lett Alltefter ditt behag, O du, som vis berett Så klar som mulen dag!

Välsigna det förbund, De vid din kärlek trygga! Låt dem sitt hopp var stund På dig allena bygga! Och sist, när jordens band Av döden lösas opp, I fridens sälla land Fullborda deras hopp! Sv. P5. 337.

Som du, 0 jesu, ett Med din församling blivit, Åt henne frid berett, För henne dig ut- givit, En make främje så Av kärlek makans väl, Och blive av de två Ett hjärta och en själ!

Ty kärleken är mild, Han tål och han för- låter, Från agg och misstro skild, Och vänder icke åter; Han ökar livets fröjd Och minskar dess besvär, Han över smärtan höjd Och stark som döden är. Sv. P5. 338: 2—3.

Om välsignelse över äktenskap, ingånget inför borgerlig myndighet.

I Guds, Faderns och Sonens och den He- lige Andes, namn.

Käre kristne. Äktenskapet är av Gud själv stiftat till samhällens bestånd och till förenade makars inbördes hjälp för att lätta livets mödor, mildra mötande bekymmer och genom en sorg- fällig uppfostran bereda efterkommandes säll- het. Denna stiftelse är helig; heliga äro dess förbindelser; heliga dess ändamål. Mannens plikt är att älska och ära sin hustru och så mer och mer söka att vinna hennes förtroende. Så bör ock hustrun med kärlek och tillgiven- het möta sin man, ömt deltaga med honom i omsorgen om deras hus och så skicka sig, att hon må bliva honom till hjälp. Man och hustru böra väl besinna, att de ingått i det stånd, där deras gemensamma sällhet fordrar, att de åt ömse sidor obrottsligen hålla sitt äktenskaps- förbund, genom sorgfällig uppmärksamhet på sig själva och sina plikter söka att förtjäna varandras aktning och kärlek samt städse före—

lysa varandra i en sann gudsfruktan. Därför lig- ger det makt uppå att bedja Gud om en så- dan maka, vilkens hjärta, öppet för sanning och dygd, känner sina plikter och välsignelsen i deras utövning. Då begynnes och fortsättes äktenskapet efter Guds vilja. Då främjas ge- nom denna förening den högsta lycka på jor- den. Därtill vi ock över detta brudpar bedja den Allsmäktige om nåd och välsignelse.

Nu mottager prästen ringa; och beder:

Herre, allsmäktige Gud, vilkens ändamål med äktenskapets stiftelse äro heliga, visa och Välgörande. Vi bedja dig: se nådeligen till det förbund, som med detta vårdtecken beseglas,”? Och låt uppå detta brudpar uppfyllas de löften, vilka du har tillsagt alla dem, som troget hålla de förbindelser, dem du har stiftat till männi- skors bästa. Amen.

Sedan beder prästen: Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock

") Om förut vigselring givits och mottagits, säger prästen ”ll/lr MWg/at:» i stället för »åereglnr». Efter bönens slut sätter brud- gummen ringen på brudens finger.

vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheteni evighet. Amen.

Prästen fortsätter:

Äktenskapet är ett heligt förbund, som ef- ter godtycke av människor icke får upplösas. Redan i begynnelsen skapade Gud man och kvinna. Denna äktenskapets stiftelse har vår Frälsare bekräftat. Med sin närvaro helgade han bröllopet i Kana, och alltjämt vill han vara gäst i våra hem. Han har sagt att man och hustru äro ett och att vad Gud har samman- fogat, det må människor icke åtskilja.

Betänken dessa Herrens, jesu Kristi, ord. Förgäten aldrig, att edert äktenskapsförbund enligt Guds vilja är oryggligt, och upptagen med tålamod och tacksägelse allt, vad eder efter Guds skickelse kan vederfaras. Kärleken är tålig och mild. Den skickar sig icke ohö- viskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas all— ting, den uthärdar allting. Kärleken förgår aldrig.

Prästen säger ytterligare: Herren vare med eder och ledsage eder i sin sanning och fruktan nu och till evig tid. Amen.

Åstundas pällen och brudmässan, så slutas här, och förekommer nedanföre, huru i den hän- delsen vidare skall förhållas. I annat fall fortfar prästen på följande sätt att bedja, sedan brud- paret nedfallit på knä:

Låtom oss bedja.

Allsmäktige, evige Gud, oföränderlig inåd och barmhärtighet, vi bedja dig, att du vär- des uppfylla dessa makars hjärtan med din Helige Ande och nådeligen omfatta dem med all andlig och lekamlig välsignelse. Välsigna det förbund, som de hava stadfäst inför dig. Giv nåd, att sällhet och trohet alltid må mötas i deras hus, enighet och kärlek förljuva deras mödor*) och efterkommandes dygder glädja deras ålderdom. Hör, milde Gud, deras bö— ner, och var deras beskärm, när de åkalla dig. Led dem efter ditt råd, att de efter fulländad vandring må samlas i de saligas eviga boningar; genom din Son, jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Gud, allsmäktig, sände sitt ljus och sin san- ning, som bevare eder i alla edra livsdagar. Guds hand beskärme eder. Hans heliga äng- lar ledsage eder. Gud, Fader och Son och den Helige Ande, låte sin nåd vara mäktig över eder. Amen.

Herren välsigne eder och be- vare eder; Herren låte sitt ansikte

') I de fall, där man eller hustru varken äga hopp om livs- frukt eller hava barn av något föregående äktenskap, uteslutes, efter omständigheterna, orden: och qfterkammandt: ålderdom.

lysa över eder och vare eder nå- dig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

* * *

När vigsel sker i kyrka och pällen samt brud- mässan åstundas, vilka senare icke få förekomma, då bruden är änka eller ålderstigen, faller brudpa- ret på knä. Prästen säger:

Låtom oss bedja.

Allsmäktige, evige Gud, oföränderlig i nåd och barmhärtighet. Vi bedja dig, att du vär- des med din Helige Ande uppfylla dessa ma- kars hjärtan och giva dem din välsignelse att i den förening, som de nu med varandra in— gått, kristligt, ärligt och väl leva, dig till be- hag och sig själva till timlig och evig lyck- salighet; genom din Son, jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Sedan säger eller sjunger prästen:

Herren vare med eder.

Församlingen sjunger: Med dig vare ock Herren.

Prästen :

Upplyften edra hjärtan till Gud.

Prästen säger eller sjunger:

Helige Herre, allsmäktige Fader, evige Gud, himmelens och jordens skapare. Du, som, när allting var skapat, skapade människan att där- över vara en herre och, då för mannen icke var gott att vara allena, gav honom kvinnan till hjälp. O Gud, som har förenat man och kvinna och givit dem din välsignelse, se nu mildeligen till dessa personer, som hava givit sig i äktenskapsstånd och begära att av dig varda beskärmade. Giv nåd, att de må leva i kärlek och frid, i ärbarhet och trohet och alltid förbliva fasta idin fruktan. Omfatta dem med all andelig och lekamlig välsignelse och låt efterkommandes dygder glädja deras ålder- dom och giv dem efter detta livet en evig sa- lighet; (här slutas sången och pällen borttages, varefter läses:) genom vår Herre jesus Kristus, din Son, som i en sann gudom med dig och den Helige Ande lever och regerar till evig tid. Amen.

Gud, allsmäktig, sände sitt ljus och sin san- ning, som bevare eder i alla edra livsdagar. Guds hand beskärme eder. Hans heliga äng- lar ledsage eder. Gud, Fader och Son och den Helige Ande, låte sin nåd vara mäktig över eder. Amen.

Sist säger prästen:

Herren välsigne eder och be- vare eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nå- dig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Sist sjunges en psalm.

9 Kapitlet.

Om barnakvinnors kyrkotagning.

Älva kuttrar tagas i kyrka sålunda: Hustrun, som skall kyrkotagas, faller på knä, och prästen beder följande bön:

Allsmäktige, evige Gud, som gav den väl- signelse över människan, när du hade skapat henne, att hon skulle föröka sig och uppfylla jorden, vi tacka dig för den barmhärtighet, som du emot denna moder (dessa mödrar) be- visat. Hör i nåd, o Herre, hennes (deras) bön, och vare dig behaglig den tacksägelse, som hon (de) med vördnad frambär(a) inför dig, då hon (de) med hälsa och styrkta krafter åter kan (kunna) uppträda i din helgedom. Omfatta henne (dem) med din barmhärtighet och låt vila över henne (dem) och hennes (deras) hus den välsignelse, vilken du lovat dem, som frukta dig. Helga hennes (deras) hjärta(n) till att bära dig rika frukter av tro, av hopp och förtröstan och giv, att hon (de) med glädje må uppfylla sin dyra kallelse och njuta din salighet, genom jesus Kristus, vår Herre. Amen.

När dylik tacksägelse- och välsignelseakt utföres i hemmet, lyder bönen:

Allsmäktige, evige Gud, som gav den väl- signelse över människan, när du hade skapat henne, att hon skulle föröka sig och uppfylla jorden, vi tacka dig för den barmhärtighet, som du emot denna moder (dessa mödrar) be- visat. Hör i nåd, o Herre, hennes (deras) bön, och vare dig behaglig den tacksägelse, som hon (de) med vördnad frambär(a) inför dig, då hon (de) återvunnit hälsa och styrkta krafter. Om- fatta henne (dem) med din barmhärtighet och låt vila över henne (dem) och hennes (deras) hus den välsignelse, Vilken du lovat dem, som frukta dig. Helga hennes (deras) hjärta(n) till att bära dig rika frukter av tro, av hopp och förtröstan och giv, att hon (de) med glädje må uppfylla sin dyra kallelse och njuta din salighet, genom jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Därefter stiger hustrun upp, och prästen tager henne i hand och säger:

Herren ledsage dig i sin sanning och fruk— tan nu och till evig tid. Amen.

Då andra kvinnor kyrkotagas, som före vigseln, under trolovning hävdade, fött barn, sker det med denna bön:

Allsmäktige, evige Gud, som har stiftat äktenskapet, att det må hållas tuktigt och vär- digt ibland människor. Se mildeligen till denna

kvinna, som överträtt din ordning och lättsin- nigt brutit dina stadgar. Förlåt henne denna synden och giv henne nåd att hädanefter en- ligt dina heliga bud föra ett kyskt och krist- ligt leverne; genom jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Herren ledsage dig i sin sanning och fruk- tan nu och till evig tid. Amen.

10 Kapz'llet.

Om jordfästning.

Sker jordfästning i kyrkan, träder prästen under orgelspel för altaret och knäböjer. Sedan sjunges en psalm, varpå prästen träder fram*) och kastar tre skovlar jord på kistan, sägande, medan församlingen uppstår:

Av jord är du kommen. jord skall du åter varda. jesus Kristus, vår Frälsare, skall uppväcka dig på den yttersta dagen.

Prästen säger:

Låtom oss bedja.

Församlingen sätter sig ned. Prästen beder följande bön:

Allsmäktige, barmhärtige och evige Gud, du, som för syndens skull har förelagt män-

') Om griftctal hålles, sker det lämpligast före gudstjänsten.

niskan, att hon måste dö, du, som ock, på det att vi icke till evig tid skulle förbliva i dödens våld, har lagt döden på din enfödde Son, jesus Kristus, vilken ingen synd hade, och har så genom hans död förvandlat vår död, att den icke skall vara oss skadlig, vänd nu ditt faderliga ansikte till oss och giv nåd därtill, att vi var för sig måtte så begå denna begravning, att vi med allvar besinna, hurusom även våra kroppar, när du behagar hädankalla oss, skola åter varda jord, och märka det granueligen i vårt hjärta, att vi i denna världen icke hava någon varaktig stad. Giv oss, barmhärtige Fader, nåd att söka det som evigt är, och att alltid vandra så efter din heliga vilja, att vi på den yttersta dagen må uppstå till evigt liv, genom din Son, jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Eller:

Allsmäktige Gud, barmhärtige Fader. Outgrundliga äro dina vägar. Vi tillbedja ditt heliga majestät. Du är vår tröst och starkhet i livets och dödens nöd. Du låter oss icke förbliva under förgängelsens och syndens våld, utan genom honom, som är din härlighets återsken och ditt väsens av- bild, gör du dem fria, som hela sitt liv igenom varit hemfallna till träldom.

Styrk och uppehåll dem, som sörja vid denna bår: var dem en fader och en hjäl- pare. Låt dem känna att du är dem nära.

Hugsvala deras hjärtan med din frid, sorm övergår allt förstånd.

Du har icke skonat din Son jesus Krri- stus, utan låtit honom för vår skull lidla pina och död. Upplyft våra blickar fråin vår egen eländighet till Frälsarens kors, och låt det stå för trons öga, ännu när vår sistta stund är inne.

Hjälp oss alla så begå denna begravningg, att vi höra din röst, uppväckas ur säkeir- heten och klenmodet och tjäna dig i allla våra livsdagar. Och fullända, när Vår stunid kommer, av nåd det eviga livet, som wi äga i tron på din Son, jesus Kristus. Diig vare pris och ära i evigheters evighett. Amen.

Då inga sörjande finnas, uteslutes stycket håär ovan: »Styrk och uppehåll etc.»

Sedan beder prästen :

Herre Gud Fader i himmelen. Herre Gudis Son, världens Frälsare. Herre Gud, du Helige Ande. Förbarma dig över oss. I vår sistta nöd, på yttersta domen hjälp oss, milde Herrre Gud. Amen.

Låtom oss nu höra Skriftens ord.

Härefter läsas några tjänliga Skriftens språk, valöda bland här nedan anförda eller andra, företrädeswis bland dem, som äro hämtade ur Nya Testamenteet. joh. II: 25, 26 skall alltid läsas. Till bibelspråkeen kunna fogas lämpliga psalmer eller psalmverser.

I.

Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro; lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon Hyr undan såsom skuggan och har intet bestånd. Job 14: 1, 2.

Herren är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro, han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull. Om jag ock vandrar i dödsskug- gans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig.

Ps. 2 3: 1—4.

Herre, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är. Se, så- som en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela. Såsom en dröm- bild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan ; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det. Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp. Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren. Ps. 39: 5—9.

jag förbliver städse hos dig; du håller mig vid min högra hand. Du skall leda mig efter

ditt råd och sedan upptaga mig med ära. Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden. Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen. Ps. 73: 23—26.

Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte. Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, 0 Gud. Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.» Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt. Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas; det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar. Ps. 90: 1—6.

Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom Höge vi bort. Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig? Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

Ps. 90: 10—12.

Ur djupen ropar jag till dig, Herre. Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina bö- ners ljud. Om du, Herre, vill tillräkna miss-

gärningar, Herre, vem kan då bestå? Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig. jag Väntar efter Herren, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Ps. 130: 1—5.

Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta ; pröva mig och känn mina tankar, och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

Ps. 139123, 24.

Allt kött är gräs, och all dess härlighet såsom ett blomster på marken. Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, när Herrens ande- dräkt blåser därpå. ja, folket är gräs! Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förbliver evinnerligen.

jes. 40: 6 b———8.

De som hava vandrat sin väg rätt fram få ro i sina vilorum.

jes. 57: 2.

Il.

jesus sade: Vaken fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden. Matt. 25: 13.

jesus sade: Dömen icke, så skolen Iicke bliva dömda; fördömen icke, så skolen l icke

bliva fördömda. Förlåten, och eder skall bliva förlåtet. Luk. 6: 37.

jesus sade: Haven edra länder omgjordade och edra lampor brinnande. Och varen I lika tjänare som vänta på att deras herre skall bryta upp från bröllopet, för att strax kunna öppna för honom, när han kommer och klappar. Saliga äro de tjänare som deras herre finner vakande, när han kommer. Sannerligen säger jag eder: han skall fästa upp sin klädnad och låta dem taga plats vid bordet och själv gå fram och betjäna dem. Luk. 12: 35—37.

jesus sade: Gud är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla. Luk. 20: 38.

jesus sade: Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kom- mer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den stund kommer, ja, den är redan inne, då de döda skola höra Guds Sons röst, och de som höra den skola bliva levande. Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han ock givit åt Sonen att hava liv i sig själv. Och han har givit honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. Förundren eder

FÄSTNING. ii IO Kap. icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst och gå ut ut dem: de som hava gjort vad gott är skola uppstå till liv, och de som hava gjort vad ont är skola uppstå till dom.

joh. 5: 24—29.

jesus sade: Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig. Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand. Joh. 10:27, 28.

jesus sade: jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör; och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. joh. 11: 25, 26.

jesus sade: I min Faders hus äro många boningar; om så icke vore, skulle jag nu säga eder att jag går bort för att bereda eder rum. Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill, att där jag är, där skolen I ock vara.

joh. 14: 2, 3.

jesus sade: Detta är evigt liv, att de känna dig, den ende sanne Guden, och den du har sänt, jesus Kristus. joh. 17: 3.

jesus sade: Fader, jag vill, att där jag är, där skola ock de som du har givit mig vara med mig, så att de få se min härlighet, som du har givit mig; ty du har älskat mig före världens begynnelse. joh. 17: 24.

III.

Om nu Kristus är i eder, så är väl kroppen hemfallen åt döden, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull. Och om dens Ande, som uppväckte jesus från de döda, bor i eder, så skall han som uppväckte Kristus jesus från de döda göra också edra död- liga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder. Rom. 8: 10, II.

Äro vi barn, så äro vi ock arvingar, näm- ligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för att också med honom bliva förhärligade. Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i järn- förelse med den härlighet som kommer att uppen- baras på oss. Rom. 8: 17, 18.

Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet,

ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus jesus, vår Herre. Rom. 8: 38, 39.

Ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv. Leva vi, så leva vi för Her- ren; dö vi, så dö vi för Herren. Evad vi leva eller dö, höra vi alltså Herren till. Ty därför har Kristus dött och åter blivit levande, att han skall vara herre över både döda och levande.

Rom. 14: 7—9.

Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgäng- ligheten till arvedel. Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet. Men när detta förgäng- liga har iklätt sig oförgänglighet, och detta död- liga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: »Döden är upp- slukad och seger vunnen.» Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som giver oss segern ge- nom vår Herre jesus Kristus!

1 Kor. 15: 50, 53—57.

Nåd vare med alla som älska vår Herre jesus Kristus nåd i oförgängligt liv. Ef. 6: 24.

Att leva, det är för mig Kristus, och att dö, det är för mig en vinning. Fil. 1: 21.

Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit fullkomlig, men jag far efter att vinna det, eftersom jag själv har blivit vunnen av Kristus jesus. ja, mina bröder, jag håller icke före att jag ännu har vunnit det, men ett gör jag: jag förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot det som är framför mig, och jagar mot målet, för att få den seger- lön som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån, i Kristus jesus. Fil. 3:12—14.

Vi vilja icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om huru det förhåller sig med dem som avsomna, för att I icke skolen sörja såsom de andra, de som icke hava något hopp. Ty lika visst som jesus, såsom vi tro, har dött och har uppstått, lika visst skall ock Gud genom jesus föra dem som äro avsomnade fram jämte honom. 1 Tess. 4: 13, 14.

Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen.

Hebr. 4: I.

Det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas. Hebr. 9: 27.

Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser. Hebr. 11:1.

jesus Kristus är densamme i går och i dag, så ock i evighet. Hebr. 13: 8.

Vi hava här ingen varaktig stad, utan söka efter den tillkommande staden. Hebr. 13: 14.

Lovad vare vår Herres, jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sin stora barmhärtighet har genom jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett oförgängligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i himmelen är förvarat åt eder. 1 Petr. 1: 3, 4.

Världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen. 1 joh. 2: 17.

Detta är vittnesbördet: att Gud har givit oss evigt liv; och det livet är i hans Son. Den som har Sonen, han har livet; den som icke har Guds Son, han har icke livet.

I joh. 5:11, 12.

De skola icke mer hungra och icke mer törsta, och solens hetta skall icke träffa dem, ej heller eljest någon brännande hetta.

Upp. 7: 16.

Saliga äro de döda som dö i Herren här— efter. ja, säger Anden, de skola få vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följa dem.

Upp. 14: 13.

Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer. Och jag såg den heliga staden, ett nytt jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdig- smyckad såsom en brud som är prydd för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: »Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.» Upp. 21: 1—4.

För barn och ungdom.

Som fåglar små, När dundra må Och djuren sig förskräcka, De skynda fort Var på sin ort Att sig för faran täcka:

Så vill jag fly Från världens gny Till dig, 0 jesu fromme. När synd och död Tillfoga nöd, Hos dig jag ro bekomme!

Fast kropp och själ Åtskils, likväl Mitt hjärtas tröst du bliver. Du mig ock visst, O Herre Krist, En evig glädje giver.

Gud Fader, Son, l himmelstron, Och Helge And' tillsamman! Upptag min bön Och mig bekrön Med nåd och sällhet. Amen.

Sv. Ps. 187: 7—10.

Säll du som menlös fann din grav För åren, Lik späda blomman, som föll av Om våren! Du i det stilla Gick ner, du lilla, Förrn ondskan hunnit ditt förstånd förvilla.

Förrn falska läror fått din själ Bedraga, Du månde Herren Gud så väl Behaga. Att dig förvara Från allsköns fara Han upptog dig ibland sin änglaskara.

Där vill du glädja dem dig nu Begråta. Snart bortom kvalen möter du De såta Vid livets källa, Den klara, sälla, Ur vilken nåd och sanning evigt välla.

Ty lugnens här, I ömma bröst, Som blö- den, Och tänken nu med stilla tröst På döden! Han ej förstörer, Han endast förer Till himlen det som jorden ej tillhörer.

O jesu, giv, att barnslig tro Och lydnad För oss må bliva själens ro Och prydnad. Som barn allena Med hjärtan rena Du vill oss i din Faders hus förena.

Sv. Ps. 493: 1—5.

Stanna, ungdom, och hör till: Säg, 0 Säg, varthän du ärnar! Du skall gå, dit du ej vill; Du mot döden fåfängt spjärnar, Ty sin hand han lägger tung Nu på gammal, nu på ung.

Ålderdom dock ofta går Ensam, stapplande vid staven, När från vänner, sol och vår Ung- dom ryckes ner i graven. Yra ungdom, stanna här Och av döden vishet lär!

Av den dolda masken tärd Blomman viss- nar lätt på kinden, Och fast ej till mognad närd Skakas frukten ned av vinden. Ungdom, på dig själv ej bygg: Tro på Gud, så är du trygg!

Frukta Gud och håll hans bud! Dig och alla det tillhörer. Ordets ljus och bönens ljud Genom liv och död oss förer Till en mildrik himmelsk Far. Ungdom, bed och redo var!

Sv. Ps. 494: 1—4.

Ä1dre personer och i allmänhet.

Vi på jorden leva här Under döden fångna. Vem få vi, som hjälpen är Att ej bli förgångna? O Fader, dig allena. Dock må vi sörja bitter- lig”, Att vi så förgätit dig. Helige Herre Gud, Helige, starke Gud! Helige, barmhärtige Frälsare! Du evige Gud, Låt oss icke falla I den bittra dödens nöd: Var oss barmhärtig!

Sv. Ps. 26: 1.

Av hjärtat haver jag dig kär: Kom, milde jesu, bliv mig när Och mig med dig förena! Ty i den hela vida värld Är idel oro, sorg och flärd Men frid hos dig allena. Om än i kval min kropp och själ Försmäktade, är du likväl Mitt hjärtas tröst, min del, mitt allt; Dig har jag trygg mig anbefallt. O jesu Krist, min Frälserman, min Frälserman; Allena du mig hjälpa kan.

Sänd, Herre, dina änglar ut, Att själen må vid livets slut Av dem till himlen föras; Och låt min trötta kropp i ro Sig vila i sitt tysta bo, Tills där din röst skall höras. Då skall jag, klädd i helig skrud, Med mina ögon skåda Gud Och av hans nåd och härlighet Mig fröjda i all evighet. O jesu Krist, ack, bönhör mig! ack, bönhör mig! I liv och död jag tillhör dig.

Sv. Ps. 221: 1, 3.

Nåd vi begäre, Låt oss henne finna. Nåden beskäre Vad ej rätt kan vinna. Maskar vi äre, Skuggor, som försvinna, Stoft, som förskingras.

Bojor vi draga Av den lott vi ärva; Lustar oss jaga, Frestelser omvärva. Herre, så svaga, Vill du oss fördärva Utan förskoning?

För jesu pina, För den törnekrona, Han för de sina Bar att dem försona, Låt nåden skina, Värdes oss förskona, Var oss en Fader!

Sv Ps. 387: 4—6. __ 263 _

Ack, låtom oss lova och bedja Vår Gud, När stunderna växla och skrida, Så skola vi stärkas att hålla hans bud Och vaka och tåligen lida! ja, låtom oss verka med allvar och flit, Så länge oss dagen förunnas!

Ty dagen han är dock aldrig så lång, Att icke dess afton skall stunda; Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång,. Må vi det med all- var begrunda! Vi bliva utburna, och sömnen blir tung I graven, vår slutliga boning.

Ack, give då Gud, vi honom så tjänt Med allt vad av honom vi äga, Så nyttjat de pund, oss Herren förlänt, Att han till envar måtte säga: Gack in i din Herres glädje, gack in, Du tjänare, gode och trogne!

När vi skola till vårt fädernesland Och skiljas vid detta elände, Befalla vi Gud vår själ uti hand Och glada från Världen oss vände. ja, Herren han give i jesu namn Vår vandring en fröjdefull ände! Sv. Ps. 424: 6—9.

Gud, lär mig dock besinna, Hur snart mitt liv förgår. Liksom en ström förrinna Dess dagar och dess är. Om flera eller färre Åt mig du mätte ut, De likna dock, 0 Herre, En Hyktad dröm till slut.

Se, jordens släkten falla Som stoft till jor- den ner: Hur äro de dock alla En skugga och ej mer! De fika, de arbeta, Betänka ej sitt fall; De samla och ej veta, Ho det anamma skall.

Varvid kan jag mig trygga? På dig för- tröstar jag Och lägger glad till rygga Min väg för varje dag. En gäst lik mina fäder jag föres vid din hand Och gränsen snart beträder Till mina fäders land. Sv. Ps. 448.

jag går mot döden, var jag går. Min väg bland dolda skiften Må löpa jämnad eller svår, Så bär den dock till griften. jag har ej annat val. Igenom fröjd och kval Min gång sig närmar till min bår. jag går mot döden, var jag går.

jag går till himlen, var jag går, Om jesus blott jag följer; Min själ av honom kronan får, Då graven stoftet höljer. jag gör ett saligt val. Igenom dödens dal Min gång är trygg i jesu spår. jag går till himlen, var jag går. Sv. P5. 452.

I levernets bekymmer sänkt Du ser ej, huru oförtänkt Din dag till skymning skrider. Du tror dig säker, stark och vis, Du jagar efter jordens pris Och om dess torvor strider. O människa, o människa, Till aftonen det lider.

Och när du strävar här som bäst, Så nalkas en ej bjuden gäst: Vi honom döden kalla. Då bryts den säkres överdåd, Den vise månde sakna råd, Den starke måste falla. O människa, o människa, Han nalkas dig och alla.

»Bestyr», han rOpar, >>orn ditt hus! Du måste dö, och solens ljus För dig ej mer sig

tänder. Farväl åt hela världen säg! Du måste vandra nu den väg, Där du ej återvänder. O människa, o människa, Befall dig i Guds händer!»

Då skall ock du av världens prakt, Dess rikdom, ära, lust och makt Förnimma hela Här- den. I evighetens öppna port Det frågas blott, hur du har gjort Och levat här i världen. 0 människa, o människa, Betänk den dyra färden!

En port är vid, en väg är bred: Den här i avgrundsdjupet ned, Och många där försvinna. En port är trång, en väg är smal: Den bär till himlens fröjdesal, Men få den vägen finna. O människa, o människa, Ditt val i tid besinna!

Så vaka nu var stund och bed, Med tro och kärlek dig bered I frid att hädanfara! De arma föd, de nakna kläd, De svaga stärk, de sorgsna gläd Och så din tro förklara! O män- niska, o människa, Du inför Gud skall svara.

Och när du fullgjort detta allt Med redlig håg, som Gud befallt, Så säg med ödmjukt sinne: jag är, 0 Gud, min Frälsare, Blott en onyttig tjänare, Men nåd på rätten vinne. O jesu Krist, o jesu Krist, För din skull nåd jag finne. Sv. Ps. 454.

Här söka världens barn med makt Att jor- dens fröjd förlänga. I vällust, välgång, prål och prakt De om varann sig tränga. Men över dem den hand är höjd, Som kan förkorta jor- dens fröjd Och himlens portar stänga.

Allt vad på'världens fagra fält För deras syn kan glimma Av döden varder nederfällt Som strå i skördens timma; Och lyckans sol, som skimrar än, Går ner och går ej upp igen Ur gravens dystra dimma.

Men dem som efter Herren se Och ta a sig tillvara För synd och satans retelse, t dem skall Gud förvara En krona, prydd med härlighet, En skrud, beredd av helighet, I de utvaldas skara.

Fördenskull, jesu, led du mig Städs med ditt ord det rena I hopp och tro på jämnan stig Och böj mig till det ena, Att jag för allt det jorden bär Dig väljer och dig håller kär Och dyrkar dig allena.

Så kan jag, när det täckes dig, Till mina fäder fara Och nöjd från världen skilja mig Att evigt hos dig vara Och mättas av den salighet, Som du berett av evighet Åt din utvalda skara.

Hjälp mig, min jesu, styrk mitt hopp, Håll mig fast vid din lära; Och när fullbordat är mitt lopp, Giv mig en evig ära. Min själ uti ditt sköte tag, Min kropp också på domedag Oändlig fröjd förära. Sv. Ps. 459: 2—5, 8, 9.

O jesu Krist, sann Gud och man, Som dö- dens välde övervann Och frälste oss från syn- dens nöd, När du led korsets bittra död, Ack, i min sista stund mig stärk Och på mitt hjärtas suckar märk.

När jag blir förd i mörkrets dal Och stadd i dödens kamp och kval, Ack, när ej tungan talar mer, Ej örat hör, ej ögat ser Och pulsen sakta tynar av, Med mig, o jesu, miskund hav!

När mitt förnuft ej mer förstår Och män- skohjälp ej mer förslår, Så kom, 0 Herre jesu, blid Och hjälp mig i min sista tid! Förkorta, lindra mina kval Och lys mig du i mörkrets dal!

All fruktan du ifrån mig driv Och med din Ande hos mig bliv! Låt själen, löst ur jordens band, Uppsväva glad till himlens land Och krop- pen få i ostörd ro Sig vila sött i gravens bo.

En glad uppståndelse mig giv Och mitt för- svar i domen bliv! På mina synder icke tänk, Men för din död mig livet skänk, Som du mig lovat i ditt ord, Så blir jag frälst och saliggjord.

Du lovat har, 0 jesu Krist, Att den vars hopp till dig är visst, Han skall i domen trygg bestå, Till livet genom döden gå Och, fast han lider timlig nöd, Dock frälsas från en evig död.

Ty skall, o Gud, din starka hand Befria mig från dödens band Och föra mig till himlens ro, Där jag med dig får salig bo I helig fröjd evinnerligy: Därtill förhjälp mig nådelig'!

Vi bedja dig av hjärtans grund: Med oss, 0 Herre, hav miskund! Lär oss att vörda ditt behag Och möta så din stora dag Med samvets- frid och kristlig tro, Så få vi sist en salig ro.

Sv. Ps. 469.

O jesu, när jag hädan skall Och anden min uppgiva, 0, då är prövotiden all: Hos dig får jag då bliva. Min kropp här såddes dödelig Men skall stå upp odödelig, Ihärlighet förklarad.

jag kläder av förgänglighet, Blir lös av syndabandet, Ikläder mig stor salighet Uti det goda landet, Där livets krona för mig står, Den jag av Herrens hand då får Och jesus mig för- värvat.

jag kommer av ett brusand, hav På rätta glädjestranden; Min kropp han lägges ned i grav, Men Gud upptager anden. Ur mörker kommer jag till ljus, Från armod till Guds rika hus, Från oro till god vila.

Min hydda, som här fallen är, Skall Herren där upprätta; Ett paradis Gud mig beskär, Ett evigt liv för detta. Min' ögon öppnas, varda klar!, jag liv i döden funnit har: Så har all sorg en ände.

Ty detta liv är idel död, Man må det liv ej nämna; Men all dess jämmer, brist och nöd Vid gravens brädd vi lämna. ju närmre vi till graven gå, Dess säkrare vi röna få, Att döden blir vår vinning.

O usla liv, 0 bräcklighet, Ho dig kan rätt betrakta, Han må din lust och härlighet Ej syn- nerligen akta. Men döden är nu ingen död: En gång till livet från all nöd, Förlossning av elände.

O död, du öppnar ljuv och god För tro och hopp ditt sköte, Då gudlöshet och övermod Förfäras vid ditt möte. En ryslig ände lasten tar; Men korset, som den fromme bar, Isegerns palm förbytes.

Kom, jesu, du min Frälserman, Kom, för mig till det livet, Som i de evigt sällas land De trogna varder givet. Lär mig fullborda så mitt lopp, Att själen tages till dig opp, Till de utvaldas skara.

Sv. Ps. 471.

Älskar barnet modersfamnen, Strävar daga— karln till ro, Bräckta skeppet in i hamnen, Vand- ringsmannen till sitt bo: Ack, hur ljuvt, 0 död, ditt sköte, Där jag, sövd från kval och strid, Vaknar till en evig frid!

O, vem må förnöjd ej vara Att med Simeon i frid Till det goda landet fara Från en svår och farlig tid, Från en svag, fördärvad hydda, Från en ond och fåfäng värld, Full av ränker, våld och Härd?

Men om dig, min Gud, behagar I ditt kär- leksfulla råd Att förlänga mina dagar, Lär mig nyttja rätt din nåd; Om jag snart skall skiljas hädan, Ack, i dag beredd mig gör, Att i dig jag saligt dör.

' Mig botfärdig gör och trogen, jesu, i mitt vandringslopp. När jag är för himlen mogen, Tag min ande till dig opp Att hos dig få hemma

vara Och dig där förklarad se, Gud, min Gud, min Frälsare! Sv. Ps. 474.

Så får jag nu med frid och fröjd Mig hädan- skilja. jag är med Herrens vägar nöjd: Ske hans vilja! Döden är mig ingen död: Han är en sömn allena.

jag njutit av det bröd, som kan De trogna frälsa, Och av den kalk, där själen fann Liv och hälsa. Smakat haver jag och sett, Hur ljuv du är, 0 jesu!

Ty vandrar jag med fröjd och frid Till Fa- derns boning; jag vet, vad jag mig tryggar vid: Din försoning. jesu, mig ej liv, ej död Kan från din kärlek skilja.

jag räds ej dödens mörka hus: jag där ej dröjer; Ty mig till härlighetens ljus jesus höjer. jesus, jesus är mitt liv, Och döden är min vinning. Sv. Ps. 478.

I Kristi sår jag somnar in, De rena mig från synder min': ja, Kristi död och dyra blod, Detär mitt liv, min prydnad god.

Därmed jag vill för Gud bestå, När jag för domen skall framgå. Med fröjd och frid far jag nu hän: Guds barn här dör, dock lever än.

Nu väl, 0 död, du förer mig Till Gud att leva eviglig: Av Kristus är jag renad väl; Anamma nu, 0 Gud, min själ! Sv. Ps. 480.

Så skön går morgonstjärnan fram Och bå- dar klar och lyckosam Den stora dagens möte, Då själen, över jorden höjd, Får svinga sig med helig fröjd I Himlafaderns sköte. Tiden, Striden Snart skall slutas, Friden njutas, Hoppet Vinna, Tro och kärlek målet hinna.

jag skyndar till den staden fort, Det nya Salem, på vars port Min bön så länge klappat. jag vet, att du, som nådelig Av dem, som voro givna dig, Ej någon har borttappat, Blödde, Dödde, Kärleksfulle, Att jag skulle Även frälsas Och bland de utvalda hälsas.

Och lindrigt lösas jordens band: jag vet, att vid din trogna hand jag i den glädje ham- nar, Där vännen återfår sin vän Och David, from och glad, igen Sin jonatan omfamnar. Modern, Brodern Där ej gråta; Makar såta, Omma hjärtan Där ej hinnas mer av smärtan.

Ej mer med blicken skum och svag jag leta skall Guds anletsdrag I världens dunkla spegel Men Herrens klarhet ohöljd se Bland dem som äro tecknade Med Herren Guds in- segel. Salig, Salig Skall jag röna Allt det sköna, Sanna, höga, Som här doldes för mitt öga.

Min sällhetsdag, jag väntar dig, jag redo är, jag kläder mig I vita högtidsdräkten. Kom, jesu! »ja, jag kommer snart», Du svarar mig, jag hörer klart Din röst i morgonväkten. Ara, Ära Vare Herran! Viken fjärran, Sorger alla! Gudi vill jag mig befalla. Sv. Ps. 484.

I himmelen, i himmelen, Där Herren Gud själv bor, Hur härlig bliver sällheten, Hur out- sägligt stor! Där ansikte mot ansikte jag evigt, evigt Gud får se, Se Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen Vad klarhet, hög och ren! Ej själva solen liknar den Uti sitt middagssken. Den sol, som aldrig nedergår Och evigt oförmörkad står, Är Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen Vad sälla utan tal! Av änglarna och helgonen Vad glans i ärans sal! Min själ skall bliva dessa lik, Av evig- hetens skatter rik Hos Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen Man inga tårar ser, Ej döden, ej förgängelsen Där skola härja mer. Där skänkes fröjd och härlighet Och frid och oförgänglighet Av Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen En sällhet du berett, Som intet öra hörde än Och intet öga sett, Ej njuten av ett dödligt bröst, Ej sjungen av en dödligs röst, O Herre Sebaot!

I himmelen, i himmelen Själv alla väsens Far Med Sonen och Hugsvalaren En evig boning har: Ett trefalt helig sjunges där, Då himla- skaran offer här För Herren Sebaot.

O Fader, Son och Ande, dig Ske evigt lov och pris! Ack, öppna ock en gång för mig Din himmels paradis! ja, när jag fast i trone Står, jag av din hand min krona får, O Herre Sebaot! Sv. Ps. 486.

I hoppet sig min frälsta själ Förnöjer, I tron jag till ett evigt väl Mig höjer; Ty jag betänker, Att dödens länker Har Kristus brutit och mig livet skänker.

Med honom salighetens stig jag funnit, Och himlaarvet han åt mig Har vunnit. När jag insomnar, Han mig omfamnar, Och på hans armar jag i himlen hamnar.

Som fågelen vid ljusan dag Sig gläder, Så glad i ljusets rike jag Inträder. Vid änglasången Och harpoklangen jag skådar evighetens dag uppgången.

Och högre, klarare än gull, Än solen Min själ skall skina ärofull För stolen. Den gode Guden Iklär mig skruden, Som själv han lovat åt den kära bruden.

En evig, oförgänglig fröjd Det bliver, Som fridens Gud i himlens höjd Mig giver: Där jesu vänner Med palm i händer Lovsjunga Lammet, som de sina känner.

Ack, att jag dit ur sorg och strid Må komma, Där Gud församlar i sin frid De fromma! Min jesus vände Snart mitt elände I fröjd och salig— het förutan ände!

Beredd håll mig, o jesu Krist, Att vänta Din ljuva ankomst, när du sist Vill hämta Ur tåredalen, Från jordekvalen Din brud till digi ljusa fröjdesalen! Sv. Ps. 487.

Kom, jordens barn, eho du är, Din bort- gång att besinna! Den kropp, som ligger liv- lös här, Må dig därom påminna. I graven, dit han gått förut, Kanhända inom årets slut Man också dig skall finna.

Betänk dig då, betänk i tid Den dyra sista dagen Och med ditt samvete sök frid, Förrän av döden slagen Du blandas skall med jordens grus Och är från dagens blida ljus I mörkrets boning dragen.

sz ej att vara frisk och ung! Ej döden räknar åren. Hur mången, fast av ålder tung, Har sett sin son på båren! ja, undanfly ej någon kan: Vem Herren vill, den kallar han Också i ungdomsvåren.

Lär då att nyttja tiden rätt! Det själens frälsning gäller. Du vet ej stund, ej rum, ej sätt, Som döden för dig ställer: Beställ då tidigt om ditt hus; Vem vet? Med denna dagens ljus Kanhända han dig fäller.

Ack, sök i bättring och i tro Från denna dag att finna I jesu nåd din högsta ro! Och vill du livet vinna, Låt varje steg, var timme dig Uppå din korta vandringsstig Din dödlighet påminna!

O Gud, låt städs min hädanfärd För mina tankar Sväva, På det att jag mot synd och värld Må kraftigt kunna sträva; ja, lär mig dö, förrän jag dör, Så skall, när hän jag skiljas bör, jag ej för döden bäva. Sv. P5. 489.

Så vandra vi all världens väg Den ena med den andra; Kom, ho du är, och överväg, Vart- hän du snart skall vandra! Du bygger hus, du önskar ro: Se här det hus, där du skall bo, Den bädd, där du skall vila.

I detta vansklighetens land Du fåfängt lyckan söker: Du knyter dina vänskapsband Och dina skatter öker; Men Herren, Herren har befallt, Att du skall dö och lämna allt, Som fröjdat dig på jorden.

Se, graven öppnas, och din vän Uti dess djup försvinner. Han kommer ej till dig igen, Men snart du honom hinner. Snart vila våra kalla ben, Och sommarns Häkt och solens sken Skall dem ej mera liva.

Men han, som oss till livet väckt, Skall undanvälta stenen Och liva med sin Andes fläkt En gång de kalla benen. Vid skenet av hans härlighet Skall ära och odödlighet Hans trogna barn bekröna.

O, må vi här till Guds behag Så redeligen vandra, Att i vår Faders hus en dag Vi återse varandra! Den frommes prövning är ej lång: Hans död är blott en övergång Till rätta livets njutning.

Sv. Ps. 490.

»Kommen till en Fader åter, Kommen, män- skors barn, till mig!» Talar Herren Gud och låter Trötta barnen vila sig. Efter mödor, kval

och strid Väntar oss en salig frid Hos vår Gud i evig tid.

Den som Herrens råd ej klandrat Men i stillhet skött sitt kall, Fruktat Gud och redligt vandrat, Han till friden komma skall. Efter mödor, kval och strid Väntar oss en salig frid Hos vår Gud i evig tid.

Han har kämpat, han har vunnit Och be- hållit tro och hopp. Nu har han sin krona funnit Efter väl fullbordat lopp. Efter mödor, kval och strid Väntar oss en salig frid Hos vår Gud i evig tid.

Sälla äro de som sova, De som slutat vand- ringen. Salig frid är dödens gåva Åt en Guds och jesu vän. Efter mödor, kval och strid Väntar oss en salig frid Hos vår Gud i evig tid. Sv. Ps. 491.

Nu tystne de klagande ljuden Och stille sig tårarnas flöden! Till liv och odödlighet bjuden Ar mänskan av Gud genom döden.

Vad säga de fredliga vårdar, Vad är det som runorna lova? »De sälla, som bo i Guds gårdar, De äro ej döda: de sova.»

Begärens och stormarnas ilar Och jordiska sorgen och fröjden De störa ej stoftet, som vilar, Ej anden, som lever i höjden.

En dag skall ock känslan och modet De domnade benen uppliva Och värmen och spe- lande blodet De stannade pulsarna driva.

Och vissnade lemmar, dem griften I mörker och tystnad förblandar, Högt över förgängelsens skiften Förklaras kring saliga andar.

Det höstliga kornet, som jordas, Ej vintriga månar föröda: Vid vårsolens blick det fullbordas Till sommarens gyllene gröda.

Så värmd av det eviga ljuset Och vårdad för sällare tider Står kroppen förskönad ur gruset Och mera ej dör eller lider.

Men salig vi döden må prisa: Dess kval, som till jorden oss böja, Oss vägen till hem- landet visa Och hjärtat till himmelen höja.

Nu, jord, slut den ädlaste sonen, Slut män- skan till moderligt sköte! Dess lemmar, de dyrbara lånen, Förvara till givarens möte!

En ande, som bad och som trodde, Där ägde sin älskade boning; En brinnande vishet där bodde, Som närdes av Kristi försoning.

Omhägna med nattliga friden Den trötte, o grav, i din gömma! När natten en gång är förliden, Skall Herren sin avbild ej glömma.

När jordenes grundvalar bäva Och himla- basunen har dönat, Skall Herren sitt lån åter- kräva, Förädlat och nytt och förskönat. Sv. P5. 492.

Styr, o jesu, till det bästa, Vad som mig åligga kan. Lär mig alltid vid dig fästa En förtröstan ren och sann. Skilj allt ont, o Gud,

från mig; Allt det goda är i dig. Värdes du mitt liv förbliva; Dig vill jag mig undergiva.

När min sista stund månd, vara, Uppehåll mig med din hand; Låt min ande salig fara Hädan till ditt fröjdeland. Öppna du mig livets dörr Och till Faderns hus mig för, Milde Herre jesu Kriste! jag din kärlek aldrig miste!

Anse, Gud, att jag är renad Genom jesu Kristi blod; Anse, att jag är förenad Med din Son, min Frälsar' god; Herre, se mig nådigt an, Att för dig jag framgå kan, Lov och tack dig gladligt bära Och ditt namn där evigt ära.

Sv. Ps. 499: 5—7.

Lär mig, du skog, att vissna glad En gång som höstens gula blad! En bättre vår snart blommar, Då härligt grönt mitt träd skall stå Och sina djupa rötter slå I evighetens sommar.

Lär mig, du fåglars glada tåg, Att draga hän med fröjdfull håg Mot obekanta stränder! När allt är vinter här och is, jag till ett evigt paradis Från köld och töcken länder.

Lär mig, du fjäril, vingad, lätt, Vad Herren ock åt mig berett, Där du mot höjd dig svin- gar! I går dig puppan inneslöt, I dag du glad ditt fängsel bröt; Min själ skall ock få vingar.

O, jesu Krist, som ur din grav Stod upp med evigt liv och gav Det ut åt världen vida, Giv mig ditt liv, att även jag Må efter bitter långfredag Min påskdagsmorgon bida!

Nya Ps. 656.

En dalande dag, en flyktig stund Är män- niskans levnad i tiden, Och släktena skifta som löv i lund, När sommaren är förliden. Så sjunka vi hän, så redes oss sist En bortglömd grav efter striden.

Och dock är mitt hjärta oförskräckt, Min ande bidar förskoning, I liv och död är en hand mig räckt, Som bjuder frid och försoning, Ty Kristus, Guds Son, mig lovat harI F adershuset en boning.

Själv gick han åstad och beredde blidI huset, ej byggt med händer, En evig boning med liv och frid För Herrens vänner och från- der, Där väntar han oss, om i tro vi gå Vår väg genom dödens länder.

Väl ingen i världen, trång och låg, Har skymtat de strålande salar, Väl själen endasti aningen såg Dess glans här i tårarnas dalar, Men vägen, vägen den ligger klar I jesus och ordet, han talar.

ja, du är vägen, vår Frälserman, Guds le- vande ord, oss givet, Du ensam de villade leda kan, Du sanningen är och livet, Och allt, vad jag syndat min levnads dag, I dig försonat är blivet.

Så somnar jag glad i ditt heliga namn, Du vakar, tills dag sig tänder. När morgon upp- rinner, då är jag i hamn Och skådar mitt hem— lands stränder Och kysser med outsäglig fröjd De genomborrade händer. Nya Ps. 6 58.

I djupet av mitt hjärta En stad jag högt åtrår: jerusalem, Det sälla hem, Där all min nöd och smärta För alltid avsked får. Idjupet av mitt hjärta Den staden jag åtrår.

Men på de vida vatten Var finner jag dock väg? Bland blinda skär Var vägen är I storm och mörka natten Till hemmet, säg, o säg! Ack, på de vida vatten Var finner jag dock väg?

jo, du mig visar vägen, Min dyre Frälsare, Och vägen går I dina spår. Själv hjälplös och förlägen, jag blott på dig vill se. ja, du mig visar vägen, Min dyre Frälsare.

Se, målet härligt lyser I fjärran: o Guds stad, Du målet är, Och allt besvär, Varför nu här jag ryser, jag där snart glömmer glad. Se, målet härligt lyser I fjärran: o Guds stad!

Så även jag skall vinna I jesu Kristi namn; ja, också jag, Så arm och svag, Skall en gång målet hinna I härlighetens hamn. Så även jag skall vinna I jesu Kristi namn. Nya Ps. 669.

Därefter bedes Fader vår och välsignelsen:

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsomi himmelen, så ock på jorden; vårt

dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Herren välsigne oss och bevare oss; Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig; Her- ren vände sitt ansikte till oss och give oss frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Akten avslutas med en psalm.

Om jordfästning är förenad med altartjänst, av- slutas akten vid båren med Fader vår. Därpå sjunges en psalm, varvid prästen träder för altaret. Efter sångens slut sjunger prästen: Herren vare med eller, varpå församlingen svarar: Med (1115 vare ack Herren. Därefter sjunger eller läser prästen föl- jande bön:

O Herre Gud, du som för syndens skull låter människor dö och varda jord igen, lär

oss alla rätt betänka, huru få våra dagar äro, på det att vi må undfå ett vist hjärta. För- läna oss en sann tro på din Son, jesus Kristus, som blev dödad för våra synders skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull samt lever i evighet. Giv oss nåd att dagligen dö från synden och leva efter din heliga vilja, så att, när vår dödsstund kommer, vi må finnas kristeligen beredda att saligt skiljas hädan. Upp- tag då våra själar till dig, och låt våra kroppar, sedan de vilat i sina grifter, på den yttersta dagen uppstå till evigt liv. Amen.

Därefter må en eller flera antifonier kunna sjungas av prästen och församlingen: Prästen:

Lär oss betänka, huru få våra dagar äro. Församlingen: På det att vi må undfå ett vist hjärta. Eller: Prästen: jag vet, att min Förlossare lever,

Församlingen: Och han skall på sistone uppväcka mig av jorden.

Eller: Prästen: Saliga äro de döda som dö i Herren.

Församlingen: De skola vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följa dem efter.

Eller: Prästen:

För mig är livet Kristus, Församlingen: Och döden är en vinning.

Slutligen säger prästen: Böjen edra hjärtan till Gud och mottagen välsignelsen:

Herren välsigne eder och be- vare eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nå— dig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Akten avslutas med en psalm.

När jordfästningen är förenad med likpredikan, följer denna efter Fader vår och föregås av en psalm. Likpredikan avslutas med följande bön:

O Herre Gud, himmelske Fader, du som icke har skonat din enfödde Son, utan givit

honom ut för oss alla: Vi tacka dig av allt hjärta, att du genom hans begravning har hel- gat våra gravar till vilokamrar, och bedja dig, att du genom din Helige Ande värdes låta ho- nom hava en vilostad även i våra hjärtan, så att han må förbliva i oss och vi efter kors och bedrövelse må komma till ro i våra grifter och där förbida en salig uppståndelse, genom samme din Son, jesus Kristus, vår Herre. Amen. Därefter sjunges en psalm, varunder prästen trä-

der för altaret och avslutar begravningsakten, såsom ovanför blivit angivet.

Har jordfästning skett i kyrka, må prästen vid gravsättningen kunna läsa någon bön eller psalm. Därest icke likpredikan skett, må ovanstående bön kunna brukas.

Vid dödfödda barns begravning säger prästen:

Käre kristne, vi nedlägga här i Guds åker ett sädeskorn, kroppshyddan av ett litet barn, vars liv så tidigt slocknat. Herren har därmed ånyo visat, att hans tankar och vägar icke äro våra. Men vi veta ju, att dessa hans tankar och vägar, om ock för oss obegripliga, likväl äro godhet och sanning, och att han i barm- härtighet tänker på sina verk, i synnerhet på alla sina återlösta. Därför äro vi ock förvissade, att ej heller detta späda barn är förgätet inför honom. Till hans outgrundliga kärlek sätta vi vårt hopp. Hans namn vare lovat i evighet. Amen.

Därpå kastar prästen med skoveln tre gånger jord på kistan och säger därvid:

Av jord är du kommen. jord skall du äter varda. jesus Kristus, vår Frälsare, skall upp— väcka dig på den yttersta dagen.

Därefter bedes:

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsomi himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Herren välsigne oss och bevare oss; Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig; Her— ren vände sitt ansikte till oss och give oss frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

II Kapz'l/el.

Om invigning av nybyggd kyrka m. m.

Sedan biskopen eller den, vilken biskopen för- ordnat att förrätta kyrkoinvigningen, förut låtit kun- göra dagen, då denna förrättning skall ske, kallas några präster ävensom, därest så befinnes lämpligt, församlingens kyrkovärdar att såsom assistenter in- ställa sig.

Under orgelspel gå prästerna, iklädda sin skrud, jämte övriga assistenter fram till altaret: först assi- stenterna och sedan biskopen eller den, hans ställe företräder. Biskopen träder inom altarringen, och assistenterna stanna på vardera sidan därutanför. Därefter knäböja biskopen och assistenterna till tyst bön.

Sedan en psalm sjungits, säger biskopen, vänd mot altaret:

Helig, Helig, Helig, Herre Gud Sebaot. Fulla äro himlarna och jorden av din härlighet. Uppfyll ock nu med din ära och härlighet detta ditt hus och alla kristtrognas hjärtan för ditt heliga namns skull.

Församlingen sjunger:

Amen. Amen; Amen.

Därefter håller biskopen, vänd till församlingen, ett tal, och när det är slutat, säger han: Låtom oss nu höra Guds ords löfte och förmaning.

Därefter läsa assistenterna följande eller andra tjänliga Skriftens språk, av vilka några böra häm- tas ur Nya testamentet.

I.

Detta måste vara en helig plats; här bor

förvisso Gud, och här är himmelens port. 1 Mos. 28: 17.

Överallt på den plats där jag stiftar en åminnelse åt mitt namn skall jag komma till dig OCh välsigna dig'. 2 Mos. 20: 24.

jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd; jag får tillbedja i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel. Ps. 5: 8.

Vem får gå upp på Herrens berg, och vem får träda in i hans helgedom? Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som icke vänder sin själ till lögn och den som icke svär falskt. Han skall undfå välsignelse av Herren och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.

Ps. 24: 3—5. -—— 288 —

Sänd ditt ljus och din sanning; må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg och till dina boningar, så att jag får gå in till Guds altare, till Gud, som är min glädje och fröjd, och tackadig på harpa, Gud, min Gud.

Ps. 43: 3, 4.

Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära. Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer. Ps. 63: 3, 5.

Huru ljuvliga äro icke dina boningar, Herre Sebaot!. Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud. Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud. Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela. Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar. Ps. 84: 2—6.

Tjänen Herren med glädje, kommen inför hans ansikte med fröjderop. Förnimmen att Her— ren är Gud. Han har gjort oss, och icke vi själva, till sitt folk och till får i sin hjord. Gån in i hans portar med tacksägelse, i hans går- dar med lov; täcken honom, loven hans namn. Ty Herren är god, hans nåd varar evinner-

ligen och hans trofasthet från släkte till släkte. Ps. 100: 2—5.

Detta är den dag som Herren har gjort; låtom oss på den fröjdas och vara glada. Ack Herre, fräls! Ack Herre, låt väl gå! Välsig- nad vare han som kommer, i Herrens namn.

Vi välsigna eder från Herrens hus . . . Tacken Herren, ty han är god, ty hans nåd varar evin- nerligen. Ps. 118: 24—26, 29.

Upp, låt oss draga åstad till Herrens berg, upp till jakobs Guds hus, för att han må un- dervisa oss om sina vägar, så att vi kunna vandra på hans stigar. Ty från Sion skall lag utgå, och Herrens ord från jerusalem.

jes. 2: 3.

Så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter »den Helige»: jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och

liv åt de förkrossades hjärtan. jes. 57: 1 5. II. jesus sade: Se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände. Matt. 28: 20 b.

jesus sade: Vissten I då icke att jag bör vara, där min Fader bor. Luk. 2: 49 b.

jesus sade: Den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola till-

bedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava. joh. 4: 23.

111.

Alltså ären I nu icke mer främlingar och gäster, utan I haven medborgarskap med de heliga och ären Guds husfolk, uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörn- stenen är Kristus jesus själv, i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och så Växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom bliven också I med de andra uppbyggda till en Guds boning, i Anden. Ef. 2: 19—22.

Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ärai edra hjärtan. Kol. 3: 16.

Låtom oss oryggligt hålla fast vid hop- pets bekännelse, ty den som har givit oss löf- tet, han är trofast. Och låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar; låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra —— detta så mycket mer som I sen huru »dagen» nalkas.

Hebr. 10: 23—25.

Så låtom oss då genom jesus alltid till Gud »frambära ett lovets offer», det är »en frukt ifrån läppar» som prisa hans namn.

Hebr. 13: 15.

När assistenterna slutat, säger biskopen:

Herren förläne oss nåd att troget bevara dessa ord i våra hjärtan.

Låtom oss nu i förenade böner nedkalla välsignelse över denna helgedom.

Biskopen vänder sig mot altaret, faller med assistenterna på knä och beder:

Lovad vare du, evige, allsmäktige Herre, fädernas Gud och barnens. Du har utkorat oss till ditt folk och arv i din Son, jesus Kristus, som är huvudet för församlingen. Du har för- unnat oss att till ditt namns ära här bygga en helgedom, där vi få samlas till din tjänst och dyrkan. Se, himmelen och alla himlars himlar kunna icke omsluta dig. Huru mycket mindre då detta hus, som vi hava byggt. Men dock vill du bo ibland oss, och din Son har lovat: >>Var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.» Så låt nu din nåd och makt förnimmas av alla, som komma hit att här tillbedja dig. Utgjut din Ande över lärare och åhörare, så att ditt heliga ord på detta rum alltid varder förkunnat rent och klart och bevarat i trogna hjärtan. Värdes genom ditt ord uppväcka de säkra, göra de andeligen

blinda seende och de döva hörande, läka de förkrossades hjärtan, förlossa dei synden fångna, stärka de svaga och giva de anfäktade din frid. Behåll, barmhärtige Gud, hos dig de barn, som här i dopet helgas åt dig. Giv dem, som här komma till den heliga nattvarden, att de bot- färdigt söka din nåd och genom jesus Kristus finna frälsning och salighet. Hör de böner, som här skola uppsändas till dig, och giv, vad ditt folk efter din vilja begär. Låt ditt ansikte i nåd lysa över alla dem, som här ingå och utgå. Ledsaga oss alla genom denna tiden till din himmelska stad och låt oss slutligen få tjäna och tillbedja dig fullkomligt i helgedomen där ovan. Dig vare pris och ära från evighet till evighet.

Församlingen sjunger:

Amen.

Efter bönen vänder sig biskopen till försam- lingen och säger:

Vare nu detta tempel helgat åt Herren till hans tjänst och dyrkan.

Välsighade vare dessa murar, som skola genljuda av Herrens lov.

Välsignad vare orgeln, vid vars toner för- samlingen skall blanda sin tillbedjan med de frälstas lovsång. '

Välsignad vare templets klocka (klockor) som skall (skola) kalla till gudstjänst, mana

till bön och påminna oss, att vi här icke hava någon varaktig stad.

Välsignat vare det rum, varifrån Kristi evan- gelium här skall bliva predikat.

Välsignat vare det rum, där Herren genom dopets bad skall upptaga nya medlemmar i sitt rike.

Välsignat vare det altare, där bönens offer skola hembäras åt Herren och jesu Kristi leka- men och blod under bröd och vin utdelas åt hans menighet.

Välsignat vare detta hus, att världens larm och orenlighet må härifrån bliva fjärran och de heligas församling här finna skygd under Guds vingars skugga.

Vid välsignelsen över tempelmurarna kan bisko- pen gå ut i koret och vid välsignelsen över pre- dikstol och dopfunt stå i närheten av dessa, vänd mot dem. Välsignelsen över altaret kan biskopen uttala vänd mot detsamma.

Församlingen sjunger:

Amen.

Biskopen säger: Frid vare över detta hus.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Biskopen vänder sig mot altaret och beder, un- der det att han med assistenterna knäböjer:

Fader Vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din Vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; Vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke ifrestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheteni evighet. Amen.

Biskopen vänder sig till församlingen och säger:

Loven nu Gud i hans nya helgedom. Allt det anda haver love Herren.

Församlingen sjunger en lovpsalm, såsom 268, 270, 271 eller 272.

Sist säger biskopen: Böjen edra hjärtan till Gud och mottagen välsignelsen: Herren välsigne eder och bevare eder; Herren låte sitt ansikte lysa

över eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Församlingen sjunger: Amen, Amen, Amen.

Till slut sjunges en psalm, varunder biskopen och assistenterna återgå till sakristian. Om därefter vanlig gudstjänst hålles, kan densamma omedelbart ansluta sig till invigningsakten på så sätt, att lov- psalmen efter Fader vår tillika utgör gudstjänstens ingångspsalm.

Bön att efter den allmänna kyrkobönen läsas den dagen, då en kyrka inviges.

Lovad vare du, barmhärtige Frälsare, Herre jesus Kristus, du kyrkans huvud och våra sjä- lars Herde, som i dag nådigt har bespisat oss med ditt heliga ord och därmed givit oss det första vittnesbörd, att du på detta rum, där du nu stiftat ditt namns åminnelse, vill komma till oss och välsigna oss. 0, låt ditt ord allt framgent rikligen bo ibland oss och dess förkunnelse bliva kraftig i Våra hjärtan.

Vi hava i mångahanda måtto överträtt dina heliga bud och försmått och missbrukat ditt nåderika evangelium. Men, Herre, flytta dock icke din ljusstake ifrån oss, utan giv oss nåd att i ditt nya tempel med nya hjärtan fröjdas i ordets klara sken, så att vi själva må bliva ljus i dig, alltid vandra såsom ljusets barn och omsider i den himmelska härligheten genom dig varda evigt saliga. Amen.

Då kyrka genomgått en genomgripande restau- rering, må den kunna för gudstjänstbruk åfer app/za: enligt följande ritual eller tillämpliga delar därav.

Under orgelspel träder biskopen eller den, han förordnat att förrätta akten, inför altaret. Sedan en psalm sjungits, håller biskopen, vänd till försam- lingen, ett för tillfället tjänligt tal.

Om assistenter finnas, säger biskopen därefter:

Låtom oss nu höra Guds ords löfte och förmaning.

Assistenterna uppläsa bibelspråk, som kunna väljas bland de för kyrkoinvigning angivna.

Sedan säger biskopen: Herren förläne oss nåd att troget bevara dessa ord i våra hjärtan.

Därefter säger biskopen:

Låtom oss nu i förenade böner nedkalla välsignelse över denna förnyade helgedom.

Biskopen vänder sig mot altaret, faller med assistenterna på knä och beder:

Lovad vare du, evige, allsmäktige Herre, fädernas Gud och barnens, du, som har ut— korat oss till ditt folk och arv idin Son, jesus Kristus, och som förunnade fäderna att till ditt namns ära här bygga en helgedom, vilken vi nu fått förnya och försköna. Se, himmelen och alla himlars himlar kunna icke omsluta dig. Huru mycket mindre då detta hus, som våra fäder hava byggt. Men dock vill du bo ibland oss, och din Son har lovat: »Var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.» Så låt nu din nåd och makt allt framgent förnimmas av alla, som komma hit att här tillbedja dig. Utgjut din Ande över lärare och åhörare, så att ditt heliga ord på detta rum alltid varder förkunnat rent och klart och bevarat i trogna hjärtan. Värdes genom ditt ord uppväcka de säkra, göra de andeligen blinda seende och de döva hörande, läka de förkrossade hjärtan, förlossa de i synden fångna, stärka de svaga och giva de anfäktade din frid. Behåll, barmhärtige Gud, hos dig de barn, som här i dopet helgas åt dig. Giv dem, som här komma till den heliga nattvarden, att de bot- färdigt söka din nåd och genom jesus Kri-

stus finna frälsning och salighet. Hör de böner, som här skola uppsändas till dig, och giv, vad ditt folk efter din Vilja begär. Låt ditt an- sikte i nåd lysa över alla dem, som här ingå och utgå. Ledsaga oss alla genom denna tiden till din himmelska stad och låt oss slutligen få tjäna och tillbedja dig fullkomligt i helge- domen där ovan. Dig vare pris och ära från evighet till evighet.

Församlingen sjunger: Amen.

Efter bönen vänder sig biskopen till församlingen och säger:

Vare nu detta tempel ånyo öppnat för Her- rens tjänst och dyrkan. '

Välsignade vare dessa murar, som ånyo skola genljuda av Herrens lov.

Välsignad vare orgeln, vid vars toner för- samlingen ånyo skall blanda sin tillbedjan med de frälstas lovsång.

Välsignad vare templets klocka (klockor), som ånyo skall (skola) kalla till gudstjänst, mana till bön och påminna oss att vi här icke hava någon varaktig stad.

Välsignat vare det rum, varifrån Kristi evan- gelium här ånyo skall bliva predikat.

Välsignat vare det rum, där Herren genom dopets bad allt framgent skall upptaga nya medlemmar i sitt rike.

Välsignat vare det altare, där bönens offer åter skola hembäras åt Herren och jesu Kristi

lekamen och blod under bröd och vin ånyo ut- delas åt hans menighet.

Välsignat vare allt framgent detta hus, att världens larm och orenlighet må härifrån bliva fjärran och de heligas församling här finna skygd under Guds vingars skugga.

Församlingen sjunger: Amen.

(Om predikstol, altare eller dopfunt äro nya, uteslutas orden ånyo, allt framgenl, åter, i välsignel- sen över dessa föremål.)

Biskopen säger: Frid vare över detta hus.

I Guds, Faderns och Sonens och den He- lige Andes, namn. Amen.

Biskopen vänder sig mot altaret och beder:

Fader vår, som är ihimmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så-ock på jorden; Vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss Våra skulder, såsom ock vi förlåta dern oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är

ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Biskopen vänder sig till församlingen och säger:

Loven nu Gud i hans förnyade helgedom, allt det anda haver love Herren.

Församlingen sjunger en lovpsalm, t. ex. 268, 270, ut eller 272.

Sist säger biskopen:

Böjen edra hjärtan till Gud och mottagen välsignelsen:

Herren välsigne eder och bevare eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Församlingen sjunger:

Amen, Amen, Amen.

Till slut sjunges en tjänlig psalm. Om därefter vanlig gudstjänst hålles, kan densamma omedelbart anslutas till akten på så sätt, att lovpsalmen efter Fader vår tillika utgör gudstjänstens ingångspsalm.

Bön att efter den allmänna kyrkobönen läsas den dag, då kyrka efter genomgången för- nyelse åter öppnas för gudstjänst.

Lovad vare du, barmhärtige Frälsare, Herre jesus Kristus, du kyrkans huvud och våra sjä- lars Herde, som i dag nådigt har bespisat oss med ditt heliga ord och därvid givit oss ett vittnesbörd, att du på detta rum, där du for- dom stiftat ditt namns åminnelse, vill allt fram— gent komma till oss och välsigna oss. 0, låt ditt ord allt framgent rikligen bo ibland oss" och dess förkunnelse bliva kraftig i våra hjär- tan. Vi hava i mångahanda måtto överträtt dina heliga bud och försmått och missbrukat ditt nåderika evangelium. Men, Herre, flytta dock icke din ljusstake ifrån oss, utan giv oss nåd att i ditt förnyade tempel med nya hjär— tan fröjdas i ordets klara sken, så att vi själva må bliva ljus i dig, alltid vandra såsom ljusets barn och omsider i den himmelska här- ligheten genom dig varda evigt saliga. Amen.

Nytt altare må före högmässogudstjänstens bör- jan invigas med ett tal, som hålles från altaret, varvid akten börjas och slutas med en psalm. Väl- signelse må därvid kunna uttalas över altaret på sätt som i kyrkoinvigningsritualet säges.

Ny dopfunt må efter prästens beprövande invi- gas. Välsignelse må därvid kunna uttalas över dop- funten på sätt som i kyrkoinvigningsritualet säges.

Den dag, då ny predikstol eller ny kyrka/Elnät; eller ny argel första gången begagnas, kan prästen, om han så för gott finner, i predikan därpå göra ett lämpligt avseende eller ock före gudstjänsten från altaret hålla ett tal. Därvid må välsignelse över predikstol, kyrkoklocka eller orgel kunna utta- las på sätt som i kyrkoinvigningsritualet säges.

Begravningsplats inviges av biskop eller den, han därtill förordnar, i följande ordning. Först hål- les ett tal. Därefter säger den, som förrättar in- vigningen: Låtom oss höra Skriftens ord om döden, uppståndelsen och det eviga livet.

Därefter läsa assistenterna (till assistenter kunna även kyrkovärdarna i församlingen kallas) tjänliga Skriftens ord ur ritualen för jordfästning eller andra.

Sedan säger biskopen eller den som förrättar invigningen: Så vare nu denna begravningsplats invigd i Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Därefter bedes Fader vår och Välsignelsen. Akten börjas och slutas med en psalm.

När invigningen särskilt då denna gäller en mindre tillökning av en äldre begravningsplats icke på detta högtidligare sätt kan försiggå, förrättas den av församlingens kyrkoherde medelst ett kort tal och bön vid det tillfälle, då första jordfästningen på den nya platsen äger rum.

Graz/kapell, avsett att tjäna som rum för jord- fästning, inviges av biskop eller den, han därtill förordnar, i följande ordning:

Först hålles ett tal. Biskopen säger:

Låtom oss höra Skriftens ord om döden, uppståndelsen och det eviga livet.

Om assistenter äro kallade, läsa de tjänliga Skriftens språk, vilka kunna hämtas ur ritualet för jordfästning.

Sedan säger biskopen:

Så vare nu detta gravkapell invigt i Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Därefter bedes:

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock

förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är

ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Sedan sker jordfästningen, om sådan förekommer.

Sist läses välsignelsen:

Herren välsigne oss och bevare oss; Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig; Her— ren vände sitt ansikte till oss och give oss frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Akten börjas och slutas med en psalm.

12 Kapitlet.

Huru biskop skall inställas i sitt ämbete.

Detta bör, efter föregången kungörelse och bön på predikstolen, ske på söndag eller högtidsdag i domkyrkan, orn icke laga hinder äro.

Efter gudstjänstens slut framträda under orgel- spel till altaret först präster, klädda i mässkrud, bärande korkåpan och övriga biskopliga insignier, därnäst biskopen, som skall inställas, klädd i mäss- skjorta, samt därefter ärkebiskopen eller den biskop, som är i hans ställe förordnad, och de assisterande prästerna, klädda i mässkrud. Ärkebiskopen träder upp till altaret, och hans assistenter ställa sig på vardera sidan om altarringen; hörande dock biskopar, när de assistera, klädda i sina skrudar, ställa sig inom altarringen på ömse sidor om ärkebiskopen. Biskopen, som skall invigas, ställer sig i koret mitt för altaret. Korkåpan lägges åt sidan på altarringen.

Sedan en psalm sjungits, säger ärkebiskopen: I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Därefter håller ärkebiskopen ett tal, och när det är slutat, säger han:

Låtom OSS bedja.

Därpå vänder han sig mot altaret och beder, under det de övriga med honom knäböja:

Allsmäktige, evige Gud, vår Herres, jesu Kristi, Fader, du har själv befallt oss, att vi skola bedja om arbetare i din skörd. Värdes av din barmhärtighet sända oss rättsinniga lä- rare och giva ditt heliga och hälsosamma ord i deras hjärta och mun. Förläna dem nåd att rätt hava akt på sig själva och på läran samt troget uträtta dina befallningar. Giv oss, Herre, din Helige Ande, att ditt ord må alltid för— bliva ibland oss, växa till och bära ymnig frukt, och att dina tjänare må med all frimodighet, som sig bör, vittna om dig, så att din heliga kristna församling därav må varda uppbyggd och tjäna dig i stadig tro och bliva beständig i din kunskap; genom jesus Kristus, vår Herre.

Församlingen sjunger: Amen.

Ärkebiskopen vänder sig därefter till försam- lingen och säger: Konungens fullmakt för den utnämnde bisko-

pen kommer nu att uppläsas.

Därefter uppläser notarien fullmakten och lämnar den sedan till ärkebiskopen, som säger:

Efter erhållen kallelse har du i dag fram- trätt inför Herrens altare för att inställas uti biskopsämbetet i N. N. stift.

Men på det att du, käre broder, med css och vi med dig må rätt besinna helgden av ditt kall, vilja vi nu höra Guds ords löfte och för- maning.

Därefter läsa assistenterna följande eller andra tjänliga Skriftens språk:

I.

jesus sade: I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av män- niskorna. I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg? Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset. På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen. Matt. 5: 13—16.

jesus sade: Mig är given all makt i him- melen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes nanm, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände. Matt. 28: 18—20.

jesus sade: Finnes någon trogen och för— ståndig förvaltare, som av sin herre kan sättas över hans husfolk för att i'rätt tid giva dem deras bestämda kost salig är då den tjä- naren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så. Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger. Luk. 12: 42—44.

jesus sade: Var och en åt vilken mycket är givet, av honom skall mycket varda utkrävt, och den som har blivit betrodd med mycket,

av honom skall man fordra dess mera. Luk. 12: 48 b.

jesus sade: I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har bestämt om eder, att I skolen gå åstad och bära frukt, så- dan frukt, som bliver beståndande, på det att Fadern må giva eder vadhelst I bedjen honom om i mitt namn. ]oh. 15:16.

jesus sade till Simon Petrus: Simon, jo- hannes, son, älskar du mig mer än dessa göra? Han svarade honom: ja, Herre; du vet att jag har dig kär. Då sade han till honom: Föd mina 'lamm. Åter frågade han honom, för andra gången: Simon, johannes' son, älskar du. mig? Han svarade honom: ja, Herre; du vet, att jag har dig kär. Då sade han till honom: Var en herde för mina får. För tredje gången frågade han honom: Simon, johannes”

son, har du mig kär? Petrus blev bedrövad över att han för tredje gången frågade honom: Har du mig kär? Och han svarade honom: Herre, du vet allting; du vet att jag har dig kär. Då sade jesus till honom: Föd mina får. ]oh. 21:15—17.

11.

Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den Helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med Sitt eget blod. Apg. 20:28.

En annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen jesus Kristus; men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå, så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. »Den dagen» skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva. Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, bliver beståndande, så skall han undfå lön; men om hans verk brännes upp, då skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld.

I Kor. 3:11——15.

Den som for ned, han är ock den som for upp över alla himlar, för att han skulle upp-

fylla allt. Och han gav oss somliga till apost- lar, somliga till profeter, somliga till evange— lister, somliga till herdar och lärare. Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp.

Ef. 4: 10—12.

Försumma icke att vårda den nådegåva som finnes i dig, och som gavs dig i kraft av profetord, under handpåläggning av de äldste. Tänk på detta, lev i detta, så att din förkovran bliver uppenbar för alla. 1 Tim. 4:14, 15.

jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus jesus och de utvalda änglarna att iakt- taga detta, utan någon förutfattad mening och utan att i något stycke förfara partiskt. För- hasta dig icke med handpåläggning, och gör dig icke delaktig i en annans synder. Bevara dig Själv ren. 1 Tim. 5:21, 22.

En församlingsföreståndare bör vara oför- vitlig, såsom det höves en Guds förvaltare, icke självgod, icke snar till vrede, icke begiven på vin, icke våldsam, icke sniken efter slem vin- ning. Han bör fastmer vara gästvänlig, nit- älska för vad gott är, leva tuktigt, rättfärdigt, heligt och återhållsamt; han bör hålla sig sta- digt vid det fasta ordet, såsom han har fått lära det, så att han är mäktig både att för- mana medelst den sunda läran och att veder- lägga dem som säga emot. Tit. 1:7—9.

Varen herdar för Guds hjord, som I haven i eder vård; varen det icke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull, utan med villigt hjärta. Uppträden icke såsom herrar över edra församlingar, utan bliven föredömen för hjorden. Då skolen I, när Overherden up- penbaras, undfå härlighetens oförvissneliga se-

gerkrans. 1 Petr. 5: 2—4.

Var trogen intill döden, 'så skall jag giva dig livets krona. Upp. 2: 10 b.

Därefter säger ärkebiskopen:

Herren förläne dig nåd att troget bevara dessa ord i ditt hjärta. Blive de ett rätte- snöre för din vandel, en erinran om ditt ansvar. Föröke de din vaksamhet, uppelde de ditt nit att helga dig åt Överherdens tjänst till vården av det stift som blivit dig anförtrott.

Av dig väntar Guds församling, att du be- hjärtar vikten av det biskopsämbete, som i dag dig anförtros, samt de heliga plikter, det åläg- ger dig, och att du under trogen bön i jesu namn hos Gud söker nåd och kraft att vid dess utövande bevisa dig såsom en rätt Her- rens tjänare. Herren hjälpe dig att kämpa trons goda kamp, vinna det eviga livet och avlägga en god bekännelse.

Bekänn nu inför Gud och hans församling din kristna tro.

Introducendus avlägger sin h'osbcÅ'z'z'mze/sc:

jag tror på Gud Fader alls- mäktig, himmelens och jordens skapare.

jag tror ock på jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vil— ken är avlad av den Helige Ande; född av jungfrun Maria; pinad un— der Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven; nederstigen till döds— riket; på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda; uppstigen till himmelen; sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igenkommande till att döma levande

och döda.

jag tror ock på den Helige Ande; en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund; syndernas för— låtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Sedan trosbekännelsen är avlagd, säger ärke- biskopen: Herren Gud give dig nåd att förbliva fast i denna tro intill änden och att däruti styrka dem, som äro dina bröder i tron.

Därefter framställer ärkebiskopen följande frågor:

Förklarar du dig villig att i den Heliga Treenighetens namn åtaga dig biskopsämbetet uti N. N. stift?

Svar:

ja.

Vill du vinnlägga dig om att förvalta detta ämbete i alla stycken rätt och värdigt, Gud till ära och själar till salighet?

Svar:

ja.

Vill du alltså städse förbliva vid Guds rena ord, fly all falsk och kättersk lära och sorg- fälligt tillse, att jesus Kristus enligt Guds ord rätt predikas och de heliga sakramenten efter hans instiftelse utdelas?

Svar:

ja.

Vill du desslikes så ställa ditt leverne, att det varder till föredöme för de troende och ingen till anstöt?

Svar:

ja.

Vill du ock vaka däröver, att allt i försam- lingen tillgår ordentligt och skickligt, avböja all ofärd och främja allt, varmed Kristi rike varder uppbyggt?

Svar:

ja.

Sedan säger ärkebiskopen:

Gud allsmäktig styrke och hjälpe dig att hålla dessa löften.

Ärkebiskopen fortsätter, under det han överläm- nar konungens fullmakt:

Och enligt den fullmakt, som mig på Guds vägnar av hans församling uti detta ärende är betrodd, antvardar jag dig härmed biskopsäm— betet i N. N. stift, i Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Biskopen knäböjer, och kören, sakta beledsagad av orgeln, uppstämmer: sz', Sancte Spirilas, Sv. Ps. 132:

O, du Helge Ande, kom till oss in, Med nåd och frid i dina trognas hjärtan bliv. Din levande kärlekslåga där upptänd och uppehåll, Du, som av alla tungomål och land församlar folken I Herrens, jesu Kristi, tro endräkteliga! Halleluja! Halleluja!

Under sången överlämnar ärkebiskopen till den, som inställes, biskopskorset, vilket han hänger på hans bröst. Assistenterna fästa korkåpan på bisko- pen, varefter ärkebiskopen åt honom överlämnar

biskopsstaven. Biskopen knäböjer. Vid sångens slut lägga ärkebiskopen och assistenterna, eller några av dem, sina händer på hans huvud, och ärkebiskopen säger:

Herrens, jesu Kristi, nåd och Guds kärlek och den Helige An- des delaktighet vare med dig. Amen.

Därefter påsättes biskopsmössan; sedan detta är gjort, stiger ärkebiskopen åter upp till altaret och säger, under det att biskopen fortfarande knäböjer:

Låtom oss bedja.

Därefter vänder han sig mot altaret och beder, under det att de övriga med honom knäböja:

Vi tacka dig, allsmäktige Gud, barmhärtige Fader, att du av din oändliga kärlek givit oss din enfödde Son, jesus Kristus, till en Fräl- sare, vilken, sedan han återlöst oss med sin död och uppfarit över alla himlar, har rikligen utgjutit sina gåvor över människorna och, för att uppbygga sin kyrka, satt somliga till apost- lar, somliga till profeter, somliga till evange- lister, somliga till herdar och lärare. Vi bedja dig: förläna denne din tjänare, som nu är satt till att hava uppsikt i församlingen, din Helige Ande, att han alltid må vara redo till fridens evangelium och så bruka det ämbete, som är honom givet, att han icke nedriver, utan upp-

bygger, icke skadar, utan hjälper. Låt honom icke försumma den gåva, som i honom är, utan vara ihärdig att bedja, begrunda ditt ord, läsa, förmana och lära. Låt honom under ära och smälek, under ont rykte och gott rykte i all ting bevisa sig såsom din tjänare, i mycken ståndaktighet, under mödor och vakor, i renhet i kunskap, i tålamod och godhet, i helig ande, i oskrymtad kärlek, med sanning i sitt tal, med kraft från Gud, med rättfärdighetens vapen både i högra handen och i vänstra; så att han såsom en trogen och klok förvaltare, vilken bespisat ditt husfolk i rätt tid, omsider må undfå en evig glädje; genom jesus Kristus, vår Herre, Vilken med dig och den Helige Ande lever och re- gerar i en gudom från evighet till evighet. Amen.

Därefter beder ärkebiskopen:

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är

ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Ärkebiskopen säger eller sjunger: Ära vare Fadern och Sonen och den He- lige Ande.

Församlingen uppstår och sjunger:

Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Därefter vänder sig ärkebiskopen till den i åm- betet inställde, som fortfarande knäböjer, och säger:

Böj ditt hjärta till Gud och mottag välsig- nelsen:

Herren välsigne dig och bevare dig; Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig; Her- ren vände sitt ansikte till dig och give dig fr1d.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Församlingen sjunger: Amen. Amen. Amen.

Till Slut sjunges en psalm, varunder ärkebisko— pen, biskopen och de övriga återgå till sakristian.

Biskops inställelse i ämbetet kan infogas i all- män gudstjänst enligt den ordning, som är angiven i kapitel 13, om prästvigning, när denna infogas i allmän gudstjänst.

Kungörelse och bön, som efter predikan med tillhörande bön bör på predikstolen uppläsas den dag, då biskop skall i ämbetet inställas.

Efter slutad gudstjänst kommer N. N. att inställas till biskop i N. N. stift. Denna kristna församling uppmanas fördenskull att med för- enade böner för honom anropa Herren Gud om nåd och välsignelse.

Låtom oss bedja.

Barmhärtige Gud, kärleksrike Fader, vi tacka dig av allt hjärta, därför att du genom din Son, jesus Kristus, på jorden inrättat pre- dikoämbetet, att du nådeligen ibland oss hitin- tills bibehållit detsamma och därjämte, såsom ordningens Gud, förordnat dem, som skola hava tillsyn, att allt i församlingen må skickligt och ordentligt tillgå. Vi bedja dig, att du genom din Helige Ande värdes styra och regera alla

trogna lärare i din kyrka, så att ditt ords rena sanning alltid må varda förkunnad. Förläna vis- dom, kraft och nåd åt din tjänare, som nu i biskopsämbetet skall inställas, på det genom hans tjänst ditt stora namn må varda rätt ärat och vår Frälsare, jesus Kristus, må i sin för- samling allt mer och mer förhärligas. Amen.

13 Kapa/et.

Om invigning till prästämbetet.

Denna bör efter föregången kungörelse och bön på predikstolen ske i domkyrkan, om icke laga hinder möta.

Efter gudstjänstens slut träda under orgelspel eller körsång ordinandi, klädda i mäss-skjortor, samt de assisterande prästerna och biskopen fram till altaret och ordna sig på övligt sätt. Mässhakar läggas förut på altarringen efter den ordning, var- uti ordinandi stå.

Sedan en psalm är sjungen, säger biskopen, vänd till församlingen:

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Låtom oss bedja.

Biskopen vänder sig mot altaret och beder, un— der det att de övriga med honom knäböja:

. Herre Gud, käre himmelske Fader, du, som undervisar och regerar dina trognas hjärtan med din Helige Ande, giv oss, att vi varda upp- lysta till din sannings kunskap och alltid få

fröjda oss av din tröst och kraft genom din Son, vår Herre, jesus Kristus.

Församlingen sjunger: Amen.

Därefter håller biskopen sitt tal, och när det är slutat, säger han:

Låtom oss bedja.

Därpå vänder han sig mot altaret och beder, under det de övriga med honom knäböja:

Allsmäktige, evige Gud, vår Herres, jesu Kristi, Fader, du har själv befallt oss, att vi skola bedja om arbetare i din skörd. Värdes av din barmhärtighet sända oss rättsinniga lärare och giva ditt heliga och hälsosamma ord i de- ras hjärta och mun. Förläna dem nåd att rätt hava akt på sig själva och på läran samt tro- get uträtta alla dina befallningar. Giv oss, Herre, din Helige Ande, att ditt ord må alltid förbliva ibland oss, växa till och bära ymnig frukt, och att dina tjänare må med all frimo- dighet, som sig bör, vittna om dig, så att din heliga kristna församling därav må varda upp- byggd och tjäna dig i stadig tro och bliva beständig i din kunskap; genom jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Biskopen vänder sig till församlingen och säger:

De män, som nu invigas till det heliga prästämbetet, äro följande:

Notarien uppläser därefter deras namn, som skola ordineras, jämte tjänsten, till vilken de äro kallade.

Varefter biskopen fortfar:

Emedan I ären kallade till det heliga präst- ämbetet, och på det att I med oss och vi med eder må rätt besinna helgden av detta kall, låtom oss nu höra Guds ords löfte och för- maning.

Därefter läsa assistenterna följande eller andra tjänliga Skriftens språk:

1.

jag lyfter mina ögon upp till bergen: var- ifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kom- mer från Herren, som har gjort himmel och jord. Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig! Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke. Herren är den som bevarar dig, Herren är ditt skygd på din högra sida. Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om nat- ten. Herren skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ. Herren skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid.

Ps. 121.

Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud. jes. 40: 1.

Om än bergen vika bort och höjderna vackla, så skall min nåd icke vika ifrån dig

och mitt fridsförbund icke vackla, säger Herren, din förbarmare. Jes. 54: 10.

Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himmelen är högre än jor- den, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar, och mina tankar högre än edra tankar. Ty likasom regnet och snön faller ifrån himmelen och icke vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande, så att den giver säd till att så och bröd till att äta, så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt, utan att hava verkat vad jag vill och utfört det vartill jag hade sänt ut det. jes. 55: 8—11.

11.

jesus sade: I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed Skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av män- niskorna. I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg? Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljus- staken, så att det lyser för alla dem som äro i huset. På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gär- ningar och prisa eder Fader, som är i himmelen. Matt. 5: 13—16.

jesus sade: Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är ihimmelen. Men den som förnekar mig inför människorna, ho- nom skall ock jag förneka inför min Fader,

som är i himmelen. Matt. 10: 32, 33.

jesus sade: Mig är given all makt i him- melen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände. Matt. 28: 18—20.

jesus sade: Var människa måste saltas med eld. Saltet är en god sak; men om saltet mister sin sälta, varmed skolen I då återställa

dess kraft? — Haven salt i eder och hållen frid inbördes. Mark. 9: 49—50. Se Guds lamm! Joh. I: 36 b.

jesus sade: Den som älskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt liv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigt liv. Om någon vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, där skall också min

tjänare få vara. Om någon tjänar mig, så skall min Fader" ära honom. joh. 12: 25, 26.

jesus sade till Simon Petrus: Simon, jo— hannes' son, älskar du mig mer än dessa göra? Han svarade honom: ja, Herre; du vet, att jag har dig kär. Då sade han till honom: Föd mina lamm. Ater frågade han honom, för andra gången: Simon, johannes' son, älskar du mig? Han svarade honom: ja, Herre; du vet, att jag har dig kär. Då sade han till honom: Var en herde för mina får. För tredje gången frågade han honom: Simon, johannes' son, har du mig kär? Petrus blev bedrövad över att han för tredje gången frågade honom: Har du mig kär? Och han svarade honom: Herre, du vet allting; du vet, att jag har dig kär. Då sade jesus till honom: Föd mina får.

joh. 21: 15—17.

III.

Var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst. Men huru skulle de kunna åkalla den som de icke hava kommit till tro på? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hört? Och huru skulle de kunna höra, om ingen predikade? Och huru skulle predikare kunna komma, om de icke bleve sända? Så är ock skrivet: »Huru ljuvliga äro icke fotstegen av de män som frambära gott budskap!» Rom. 10: 13—15.

Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren. Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.

Rom. 12: 11, 12.

Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter, så må man anse oss. Vad man nu därutöver söker hos förvaltare är att en sådan må befinnas vara trogen.

1 Kor. 4: 1, 2.

Om jag talade både människors och äng— lars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal. Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, såatt jag kunde för- flytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet. Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn. Kär- leken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke. Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull. Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen. Den fördrager allting, den tror allting, den hop- pas allting, den uthärdar allting. Kärleken för- går aldrig. 1 Kor. 13: 1—8 a.

Alltså, om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget; se, något nytt har kommit! Men alltsammans kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och givit åt oss för- soningens ämbete. Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord. A Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud.

2 Kor. 5: 17—20.

Varen alltid glada. Bedjen oavlåtligen. Tacken Gud i alla livets förhållanden. Ty att I så gören är Guds vilja i Kristus jesus. Ut- släcken icke Anden, förakten icke profetiskt tal, men pröven allt, behållen vad gott är, avhållen eder från allt ont, av vad slag det vara må. Men fridens Gud själv helge eder till hela eder varelse, så att hela eder ande och eder själ och eder kropp finnas bevarade ostraffliga vid vår Herres, jesu Kristi, tillkommelse. Trofast är han som kallar eder; han skall ock utföra sitt verk. I Tess. 5: 16—24.

Öva dig själv i gudsfruktan. Ty lekamlig övning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar till allt; den har med sig löfte om liv, både för denna tiden och för den tillkommande.

1 Tim. 4: 7 b, 8.

Låt ingen förakta dig för din ungdoms skull; fastmer må du för dem som tro bliva ett föredöme i tal och i vandel, i kärlek, itro och i renhet. Var nitisk i att föreläsa skriften och i att förmana och undervisa, till dess jag kommer. Försumma icke att vårda den nåde- gåva som finnes i dig, och som gavs digi kraft av profetord, under handpåläggning av de äldste. 1 Tim. 4: 12—14.

Hav akt på dig själv och på din under- visning, och håll stadigt ut därmed; ty om du så gör, frälsar du både dig Själv och dem som höra dig. 1 Tim. 4: 16.

Sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gud såsom en som håller pro- vet, en arbetare som icke behöver blygas, utan rätt förvaltar sanningens ord. Men undfly oandligt och tomt prat. Ty de som befatta sig med sådant komma att gå allt längre i ogudaktighet. Fly ungdomens onda begärelser, och far efter rättfärdighet, tro och kärlek, och frid med dem, som av rent hjärta åkalla Her- ren. Men undvik dåraktiga och barnsliga tviste- frågor; du vet ju att de föda av sig strider. Och en Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla, väl skickad att undervisa, tålig när han får lida. Han bör med saktmod tillrättavisa de motspänstiga, i hopp att Gud

till äventyrs skall förläna dem bättring, så att de komma till kunskap om sanningen. 2 Tim. 2: 15, 16, 22—25.

Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön. I behöven näm- ligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är.

Hebr. 10: 35—36.

Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd. Och må vi därvid se på jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar.

Hebr. 12: 1—3.

Om någon talar, så vare hans tal i enlig- het med Guds ord; om någon har en tjänst, så sköte han den efter måttet av den kraft, som Gud förlänar, så att Gud i allt bliver ärad

genom jesus Kristus. Honom tillhör äran och våldet i evigheternas evigheter. Amen. 1 Petr. 4: 11.

Nåd och frid föröke sig hos eder, i kun— skap om Gud och vår Herre jesus Kristus. 2 Petr. 1: 2.

Den som har öra, han höre vad Anden så- ger till församlingarna. Den som vinner seger, åt honom skall jag giva att äta av livets träd, som står i Guds paradis.

Upp. 2: 7.

Var trogen intill döden, Så skall jag giva dig livets krona. Upp. 2: 10 b.

Han som satt på tronen sade: Det är gjort. jag är A och O, begynnelsen och änden. At den som törstar skall jag giva att dricka för intet ur källan med livets vatten. Den som vinner seger, han skall få detta till arvedel, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son.

Upp. 21: 6, 7.

Anden och bruden säga: »Kom». Och den som hör det, han säge: »Kom», och den som törstar, han komme; ja, den som vill, han tage livets vatten för intet. Upp. 22: 17.

Därefter säger biskopen:

Herren förläne eder nåd att troget bevara dessa ord i edra hjärtan. Blive de ett rätte- snöre för eder vandel, en erinran om edert ansvar. Föröke de eder vaksamhet, uppelde de edert nit att nu och alltid helga eder till Överherdens tjänst.

Av eder väntar Guds församling, att I be- hjärten vikten av det prästämbete, som i dag eder anförtros, samt de heliga plikter, det ålägger eder, och att I under trogen bön ijesu namn hos Gud söken nåd och kraft att vid dess utövande bevisa eder såsom rätta Herrens tjä- nare. Allt beror på den tro, som är verksam genom kärlek. Tro är hjärtats förtröstan på Gud, på honom som mött oss i sin Son, vår Herre jesus Kristus, och som genom Anden i sin kristenhet på jorden förlåter alla synder. Denna tro skolen I bekänna med ord och vandel.

Herren själv göre eder allt rikare i tron och i trons kunskap. Han hjälpe eder att kämpa trons goda kamp, vinna det eviga livet och avlägga en god bekännelse.

Bekännen nu inför Gud och hans försam— ling denna eder kristna tro.

Ordinandi avlägga sin trosbekännelse:

jag tror på Gud Fader allsmäk- tig, himmelens och jordens ska-

pare. _ 332 _

jag tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vil— ken är avlad av den Helige Ande; född av jungfrun Maria; pinad un- der Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven; nederstigen till döds- riket; på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda; uppstigen till himmelen; sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igenkommande till att döma le- vande och döda.

Jag tror ock på den Helige Ande; en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund; syndernas för- låtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Sedan trosbekännelsen är avlagd, säger biskopen:

Herren Gud give eder nåd att i denna tro förbliva fasta intill änden och att däruti styrka dem, som äro edra bröder i tron.

Därefter framställer biskopen följande frågor:

Inför Gud och denna kristna församling frågar jag:

Förklaren I eder villiga att i den Heliga Treenighetens namn åtaga eder det dyra präst- ämbetet och förvalta det Gud till ära och sjä- lar till salighet?

Svar:

ja.

Viljen I efter bästa förstånd och samvete rent och klart förkunna Guds ord så som det är oss givet i den heliga skrift och så som vår kyrkas bekännelseskrifter därom vittna?

Svar:

ja.

Viljen I ock vid utövningen av prästämbetet efterleva och handhava kyrkans lag och gäl- lande stadgar; bevisa edra förmän skyldig lyd- nad och troget efterkomma vad eder varder ålagt ; förmana edra åhörare till gudaktighetens övning och bevisa dem trogen och beredvillig tjänst; bära kristlig omvårdnad om de fattiga, sjuka och värnlösa samt av den nåd, Gud för- länar, hugsvala och upprätta bedrövade och bekymrade hjärtan?

Svar: ja.

Viljen I desslikes så ställa edert leverne, att det varder till föredöme för de troende och ingen till anstöt?

Svar:

ja.

Därefter förestavas följande försäkran av notarien. Ordinandi upprepa den tillsammans, var och en sä- gande sitt eget namn.

Allt detta lovar jag N. N. inför den all- vetande Guden och med den stora räkenskaps— dagen för ögonen att redligt och samvetsgrant med Guds nåd och hjälp efterkomma.

Sedan säger biskopen :

Gud, allsmäktig, styrke och hjälpe eder att hålla dessa löften.

Biskopen stiger ned från altaret och fortfar, un- der det han överlämnar prästbreven till dem, som mv1gas:

Och enligt den fullmakt, som mig på Guds vägnar av hans församling uti detta ärende är betrodd, antvardar jag eder härmed prästäm- betet i Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Assistenterna bekläda med mäss-skrudar dem som invigas, varefter dessa knäböja vid altarringen, under det att kören, sakta beledsagad av orgeln, sjunger Veni Sancte Spiritus, Sv. P5. 132: 0, du Helge Ande o. s. v.

Biskopen och assistenterna, eller några av dem, lägga sina händer på deras huvud, vilka invigas, och biskopen säger för var och en särskilt:

Herrens, Jesu Kristi, nåd och Guds kärlek och den Helige An- des delaktighet vare med dig. Amen.

Därefter stiger biskopen äter upp till altaret och säger, under det att de invigda fortfarande knäböja:

Låtom oss bedja.

Därefter vänder han sig mot altaret och beder, under det att de övriga med honom knäböja: Evige, barmhärtige Gud, himmelske Fader.

Vi bedja dig av allt hjärta, att du värdes nåde— ligen se till dessa dina tjänare, som nu äro in- vigda till din tjänst i det heliga prästämbetet, _och giva dem din Helige Ande. Förläna dem, att de framgent må under vaksamhet och bön styrkas genom ditt ord och förbliva ståndaktiga i striden för ditt rike, troget och kraftigt ut- rätta ditt verk, tillrättavisa, bestraffa och för- mana med all saktmodighet och undervisning; på det att ditt heliga evangelium må ibland oss förbliva rent och oförfalskat och bringa oss det eviga livets frukt; genom din Son, Jesus Kri- stus, vår Herre. Amen.

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme

ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evig- het. Amen.

Därefter vänder sig biskopen till de invigda, vilka härvid uppstå, och säger:

Så gån nu åstad och varen her— dar för Guds hjord, som I haven i eder vård; varen det icke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull, utan med Vil- ligt hjärta. Uppträden icke såsom herrar över edra församlingar, utan bliven föredömen för hjorden. Då skolen I, när Överherden uppen— baras, undfå härlighetens oförviss— neliga segerkrans. (r Petr. 5: 2—4.)

Biskopen säger eller sjunger:

Ära vare Fadern och Sonen och den He- lige Ande.

Församlingen uppstår och sjunger:

Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Slutligen säger biskopen till de invigda, som därvid knäböja:

Böjen edra hjärtan till Gud och mottagen välsignelsen:

Herren välsigne eder och bevare eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn.

Församlingen sjunger:

Amen. Amen. Amen.

Till slut sjunges en psalm, varunder biskopen och de övriga återgå till sakristian.

Prästvigning kan infogas i allmän gudstjänst; Ottesång, högmässa eller aftonsång. Då träda ome- delbart efter allmänna kyrkobönen under orgelspel eller körsång ordinandi, assistenter och biskopen för altaret. Sedan sjunges en psalm, varefter akten försiggår på ovan angivet sätt till och med: Så gån nu åstad, varefter gudstjänsten fullföljes med Tackom 06/2 [az/am etc.

Om nattvard firas i högmässan, återgår proces- sionen till sakristian efter orden: Så gån nu åstad etc., varpå tillredelsepsalm följer.

Kungörelse och bön, som efter predikan med tillhörande bön bör på predikstolen uppläsas den dag, då prästvigning skall ske.

Efter slutad gudstjänst kommer invigning till det heliga prästämbetet att idetta Herrens hus förrättas. Denna kristna församling upp— manas fördenskull att med förenade förböner anropa Herren Gud om nåd och välsignelse för dem, som i samma ämbete nu skola inträda.

Låtom oss bedja.

Barmhärtige Gud, kärleksrike Fader, vi tacka dig av allt hjärta, för att du genom din Son, Jesus Kristus, på jorden inrättat prediko- ämbetet och allt hitintills nådeligen bibehållit det ibland oss. Vi bedja dig, att du genom din Helige Ande värdes styra och regera alla

trogna lärare i din kyrka, så att ditt ords rena sanning alltid må varda förkunnad. Se i nåd till de män, som nu komma att undfå detta ämbete, och besegla själv från himmelen den invigning, som gives dem på jorden, så att ditt stora namn må genom deras tjänst varda rätt ärat och vår Frälsare, jesus Kristus, måi sin församling allt mer och mer förhärligas. Amen.

14 Kapitlet.

Huru kyrkoherde skall inställas i en församling.

Denna förrättning verkställes av biskopen eller den, han därtill förordnar, helst på en söndag eller högtidsdag och snarast möjligt efter pastoratets till- trädande. Församlingen underrättas därom genom pålysning åtta eller fjorton dagar förut. Biskopen eller den, hans ställe företräder, och, såsom assi— stenter, några kyrkoherdar eller andra präster och, där så finnes lämpligt, kyrkovärdar i pastoratet samlas jämte introducendus på den utsatta dagen i sakristian. Före den allmänna gudstjänsten börjas akten med ett orgelförspel, varunder först introdu- cendus, klädd i mässskrud, därefter assistenterna och sist biskopen eller den, hans ställe företräder, fram- träda till altaret. Den, som förrättar invigningen, ställer Sig för altaret, hans assistenter på vardera sidan om altarringen och introducendus ikoret mitt för altaret. Sedan en psalm sjungits, säger biskopen:

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn.

Därefter håller biskopen ett tal, och när det är slutat, säger han:

Låtom oss bedja.

Därpå vänder han sig mot altaret och beder, under det de övriga med honom knäböja:

Allsmäktige, evige Gud, vår Herres, jesu Kristi, Fader, du har själv befallt oss, att vi skola bedja om arbetare i din skörd. Värdes av din barmhärtighet sända oss rättsinniga lä- rare och giva ditt heliga och hälsosamma ord i deras hjärta och mun. Förläna dem nåd att rätt hava akt på sig själva och på läran samt troget uträtta dina befallningar. Giv oss, Herre, din Helige Ande, att ditt ord må alltid förbliva ibland oss, växa till och bära ymnig frukt, och att dina tjänare må med all frimodighet, som sig bör, vittna om dig, så att din heliga kristna församling därav må varda uppbyggd och tjäna dig i stadig tro och bliva beständig i din kun- skap; genom jesus Kristus, vår Herre.

Församlingen sjunger: Amen.

Biskopen vänder sig till församlingen och säger:

Fullmakten för den utnämnde kyrkoherden kommer nu att uppläsas.

Därefter uppläser notarien eller någon av assi- stenterna fullmakten och lämnar den sedan till bisko— pen som säger:

Efter erhållen kallelse har du i dag fram— trätt inför Herrens altare för att inställas uti kyrkoherdeämbetet i denna kristna N. N. för- samling (dessa kristna N. N. församlingar).

Men på det att du, käre broder, med oss och vi med dig må rätt besinna helgden av ditt kall, vilja vi nu höra Guds ords löfte och för- maning.

Därefter läsa assistenterna följande eller andra tjänliga Skriftens språk:

jag lyfter mina ögon upp till bergen: var- ifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kom- mer från Herren, som har gjort himmel och jord. Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig! Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke. Herren är den som bevarar dig, Herren är ditt skygd på din högra sida. Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten. Her- ren skall bevara dig för allt ont, han skall be- vara din själ. Herren skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.

Ps. IzI.

ja, om än bergen vika bort och höjderna vackla, så skall min nåd icke vika ifrån dig och mitt fridsförbund icke vackla, säger Herren, din förbarmare. jes. 54:10.

Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar, och mina tankar högre än edra

tankar. Ty likasom regnet och snön faller ifrån himmelen och icke vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande, så att den giver säd till att så och bröd till att äta, så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt, utan att hava verkat vad jag vill och utfört det, vartill jag hade sänt ut det. jes. 55: 8—1 I.

jesus sade: I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av män- niskorna. I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg? Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset. På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.

Matt. 5: 13—16.

jesus sade: Mig är given all makt i him- melen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände. Matt. 28:18—20.

jesus sade: Finnes någon trogen och för- ståndig förvaltare, som av sin herre kan sättas över hans husfolk, för att i rätt tid giva dem deras bestämda kost — salig är då den tjä- naren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så. Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger.

Luk. I 2: 42—44.

jesus sade till Simon Petrus: Simon, jo- hannesy son, älskar du mig mer än dessa göra? Han svarade honom: ja, Herre; du vet att jag har dig kär. Då sade han till honom: Föd mina lamm. Åter frågade han honom, för andra gången: Simon, johannes' son, äl- skar du mig? Han svarade honom: ja, Herre; du vet att jag har dig kär. Då sade han till honom: Var en herde för mina får. För tredje gången frågade han honom: Simon, jo- hannes' son, har du mig kär? Petrus blev bedrövad över att han för tredje gången frå- gade honom: Har du mig kär? Och han svarade honom: Herre, du vet allting; du vet att jag har dig kär. Då sade jesus till honom: Föd mina får. joh. 21:15—17.

Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter, så må man anse oss. Vad man nu därutöver söker hos förvaltare är att en sådan må befinnas vara trogen.

I Kor. 4: I, 2.

Om jag talade både människors och äng— lars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal. Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde för- flytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet. Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kär- lek, så vore detta mig till intet gagn. Kär- leken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke. Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull. Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen. Den fördrager allting, den tror allting, den hop. pas allting, den uthärdar allting. Kärleken för- går aldrig. 1 Kor. 13: 1—8 a.

Den som for ned, han är ock den som for upp över alla himlar, för att han skulle uppfylla allt. Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare. Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp. Efes. 4: Io—Iz.

Sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gud såsom en som håller prIO- vet, en arbetare som icke behöver blygas, utan

rätt förvaltar sanningens ord. Men undfly oand- ligt och tomt prat. Ty de som befatta sig med sådant komma att gå allt längre i ogud- aktighet. Fly ungdomens onda begärelser, och far efter rättfärdighet, trO och kärlek, och frid med dem som av rent hjärta åkalla Herren. Men undvik dåraktiga och barnsliga tvistefrågor; du vet ju att de föda av sig strider. Och en Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla, väl skickad att undervisa, tålig när han får lida. Han bör med saktmod tillrätta- visa de motspänstiga, i hopp att Gud till även- tyrs skall förläna dern bättring, så att de komma till kunskap om sanningen. 2 Tim. 2: 15, 16, 22—25.

jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus jesus, inför honom som skall döma le- vande och döda, jag uppmanar dig vid hans tillkommelse och hans rike: Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa, för- mana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken. Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen, en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och I stället vända sig till fabler. Men du, var nykter i allting, bär ditt lidande, utför en evangelists verk, fullgör i allo vad som tillhör ditt ämbete. 2 Tim. 4: I— 5.

Varen herdar för Guds hjord, som I haven i eder vård; varen det icke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull, utan med villigt hjärta. Uppträden icke Såsom herrar över edra församlingar, utan bliven föredömen för hjorden. Då skolen I, när Overherden uppenbaras, undfå härlighetens Oförvissneliga segerkrans.

I Petr. 5: 2—4.

Därefter säger biskopen:

Herren förläne dig nåd att troget förvara dessa ord uti ditt hjärta. Blive de ett rätte- snöre för din vandel, en erinran om ditt ansvar. Föröke de din vaksamhet, uppelde de ditt nit att helga dig åt Overherdens tjänst till denna kristliga församlings (dessa kristliga församlin- gars) trogna och samvetsgranna vård.

Av dig väntar Guds församling, att du be— hjärtar vikten av det kyrkoherdeämbete, somi dag dig anförtros, samt de heliga plikter, det ålägger dig, och att du under trogen bön i jesu namn hos Gud söker nåd och kraft att vid dess utövande bevisa dig såsom en rätt Herrens tjänare. Herren hjälpe dig att kämpa trons goda kamp, vinna det eviga livet och av- lägga en god bekännelse.

Bekänn nu inför Gud och hans församling din kristna tro.

Introducendus avlägger sin trasåeka'nnzlse:

jag trof på Gud Fader alls- mäktig, himmelens och jordens skapare.

jag tror ock på jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vil— ken är avlad av den Helige Ande; född av jungfrun Maria; pinad un- der Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven; nederstigen till döds— riket; på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda; uppstigen till himmelen; sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igenkommande till att döma le- vande och döda.

jag tror ock på den Helige Ande; en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund; syndernas för— låtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Sedan trosbekännelsen är avlagd, säger biskopen:

Herren Gud give dig nåd att i denna to bliva fast intill änden och att däruti styrka dem, som äro dina bröder i tron.

Därefter framställer biskopen följande frågor: Förklarar du dig villig att i den Heliga Tre- enighetens namn åtaga dig kyrkoherdeämbetet i denna kristna N. N. församling (dessa kristna N. N. församlingar)?

Svar: ja.

Vill du vinnlägga dig därom, att detta äm- bete må i alla stycken rätt och värdigt, Gud till ära och själar till salighet, av dig varda förvaltat?

ja.

Vill du alltså städse förbliva vid Guds rena ord, fly all falsk och kättersk lära, enligt Guds ord rätt predika jesus Kristus och efter hans instiftelse utdela de heliga sakramenten?

Svar :

Svar: ja.

Vill du desslikes så ställa ditt leverne, att det varder till föredöme för de troende och ingen till anstöt?

ja.

Svar :

Sedan säger biskopen:

Gud, allsmäktig, styrke och hjälpe dig att hålla dessa löften.

Sedan säger biskopen med överlämnande av fullmakten:

Och enligt den fullmakt, som mig i detta ärende är betrodd, antvardar jag dig härmed kyrkoherdeämbetet i denna kristna N. N. för- samling (dessa kristna N. N. församlingar) i Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Kyrkoherden knäböjer, biskopen lägger med assi- stenterna eller några av dem händerna på hans huvud och säger:

Herrens, jesu Kristi, nåd och Guds kärlek och den Helige An— des delaktighet vare med dig. Amen.

Därpå stiger biskopen åter upp till altaret och säger: Låtom oss bedja.

Biskopen beder, vänd mot altaret, under det att de övriga med honom knäböja:

Barmhärtige Gud, käre himmelske Fader, du, som nådeligen har lovat och tillsagt oss, att du vill genom predikan om den korsfäste Kristus frälsa dem, som tro. Vi bedja dig av hjärtat, att du mildeligen och rikligen ville med

din Helige Andes nåd och kraft begåva denne din tjänare, som du har skickat och förord- nat till denna församlings (dessa församlingars) själasörjare. Giv, att han därigenom må bliva styrkt och stadfäst, emot all anfäktning fast och oviklig, och att han med ditt ord må tro- get och flitigt bespisa och vårda din försam- ling, ditt heliga namn till pris och ära och din kristenhet till uppbyggelse och förkovran; ge— nom din Son, jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i

evighet. Amen.

Därefter säger biskopen till kyrkoherden, som fortfarande knäböjer:

Böj ditt hjärta till Gud och mottag viäl- signelsen :

Herren välsigne dig och bevare dig; Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig; Her— ren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn.

Församlingen sjunger: Amen. Amen. Amen.

Till slut sjunges en psalm, varunder biskopen och de övriga återgå till sakristian.

Om därefter vanlig gudstjänst hålles, kan den- samma omedelbart ansluta sig till installationsakten på så sätt, att denna psalm tillika utgör gudstjän- stens ingångspsalm.

TILLÄGG TILL KYRKOHANDBOKEN.

15 Kapz'l/et.

Huru missionär inställes i sitt kall.

Denna förrättning verkställes, efter föregången kungörelse, av ärkebiskopen, som är Svenska Kyrkans Missionsstyrelses ordförande, eller av annan biskop eller prästman, som ärkebiskopen eller, vid ärke- biskopsledighet, missionsstyrelsen därom anmodar.

Under orgelspel träda introducendi och assisten- terna, som må kunna utgöras av ledamöter ur mis— sionsstyrelsen och jämväl av präster och lekmän utanför missionsstyrelsen, samt biskopen för altaret. Den som förrättar akten ställer sig för altaret, hans assistenter på vardera sidan om altarringen och in- troducendi i koret mitt för altaret.

Sedan en psalm är sjungen, säger biskopen, vänd till församlingen:

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Därefter håller biskopen ett tal, och när det är slutat, säger han:

Låtom oss bedja.

Därpå vänder han sig mot altaret och beder, under det de övriga med honom knäböja:

Allsmäktige Gud, kärleksrike Fader, du, som utgav din enfödde Son, att världen skulle varda salig genom honom, vi bedja dig, se i nåd och förbarmande till dem, som ännu sitta i mörkret och dödens skugga. Upptänd i våra hjärtan en brinnande kärlek till dig, att vi måtte i sanning nitälska för ditt rikes utbredande på jorden. 0, du skördens herre, sänd arbetare i din myckna skörd. Styrk och välsigna dina tjänare i deras verk. Låt ditt namn genom evangelium varda förhärligat utöver jordens krets och låt oss en gång tillsammans med den oräkneliga skaran av alla släkten, folk och tungo- mål evigt tjäna och lova dig i din härlighet.

Församlingen sjunger:

Amen.

Biskopen vänder sig till församlingen och säger:

De män (kvinnor, män och kvinnor), som nu äro kallade att vara vår kyrkas sändebud bland icke kristna folk, äro följande:

Notarien uppläser därefter deras namn, som skola inställas.

Därefter fortfar biskopen:

För att vi med varandra må rätt besinna helgden av edert kall, låtom oss nu höra Guds ords löfte och förmaning.

Därefter läsa assistenterna följande eller andra tjänliga Skriftens ord:

Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: »I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar.» ja, han skall rädda dig ifrån fågelfängarens snara och ifrån pesten, som fördärvar. Med sina fjäd- rar skall han betäcka dig, och under hans vingar skall du finna tillflykt; hans trofasthet är sköld och skärm. Du skall icke behöva frukta nat- tens fasor, icke pilen, som flyger om dagen, icke pesten, som går fram i mörkret, eller far- soten, som ödelägger vid middagens ljus. Ty lian skall giva sina änglar befallning om dig, att de skola bevara dig på alla dina vägar.

Ps. 91: 1—6, 11.

Herren skall bevara dig från allt ont, han skall bevara din själ. Herren skall bevara dlin utgång och din ingång från nu och till evig tiid.

Ps. 121: 7—8.

Hör, man ropar: »Bereden väg för Herren i öknen, banen på hedmarken en jämn väg för vår Gud. Alla dalar skola höjas och alla berg och höjder sänkas; vad ojämnt år skall jämnas,

och vad oländigt är skall bliva slät mark. Her- rens härlighet skall varda uppenbarad, och allt kött skall tillsammans se den. Ty så har Her- rens mun talat.» ]es. 40: 3—5.

Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himmelen är högre än jor- den, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar, och mina tankar högre än edra tankar. Ty likasom regnet och snön faller ifrån himmelen och icke vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande, så att den giver säd till att så och bröd till att äta, så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt, utan att hava verkat vad jag vill och utfört det var- till jag hade sänt ut det. Ty med glädje sko- len I draga ut, och i frid skolen I föras åstad. Bergen och höjderna skola brista ut i jubel, där I gån fram, och alla träd på marken skola klappa i händerna. Där törnsnår nu finnas skola cypresser växa upp, och där nässlor stå skall myrten uppväxa. Och detta skall bliva Herren till ära och ett evigt tecken, som ej skall plånas ut. Jes. 55: 8—13.

Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och Herrens härlighet går upp över dig. Se, mör- ker övertäcker jorden och töcken folken, men över dig uppgår Herren, och hans härlighet

uppenbaras över dig. Och folken skola vandra i ditt ljus och konungarna i glansen som går upp över dig. Lyft upp dina ögon och se dig omkring: alla komma församlade till dig; dina söner komma fjärran ifrån, och dina döttrar bäras fram på armen. Då, vid den synen skall du stråla av fröjd, och ditt hjärta skall bäva och vidga sig; ty havets rikedomar skola föras till dig, och folkens skatter skola falla dig till. Skaror av kameler skola övertäcka dig, kamelfålar från Midjan och Efa; från Saba skola de alla komma, guld och rökelse skola de bära och skola förkunna Herrens lov. Jes. 60: 1—6.

jesus sade: I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av män- niskorna. I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg? Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem, som äro ihuset. På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.

Matt. 5: 13—16.

jesus sade: Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen. Men

den som förnekar mig inför människorna, ho- nom skall ock jag förneka inför min Fader, som är i himmelen. Matt. 10: 32, 33.

jesus sade: Mig är given all makt i him- melen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände. Matt. 28: 18—20.

jesus sade: Såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upp- höjd, för att var och en som tror skall i ho- nom hava evigt liv. Ty så älskade Gud värl- den, att han utgav sin enfödde 5011, på det att var och en som tror på honom skall icke för- gås, utan hava evigt liv. Ty icke sände Gud sin 5011 i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bliva frälst genom honom.

joh. 3: 14—17.

jesus sade: jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig, såsom Fadern känner mig och såsom jag kän— ner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren. jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall

det bliva en hjord och en herde. joh. 10: 14—16.

jesus sade: Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn; men om det dör, så bär det mycken frukt. Den som älskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt liv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigt liv. Om någan vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, där skall också min tjänare få vara. Om någon tjänar mig, så skall min Fader ära ko— nom. joh. 12: 24—26.

jesus sade: När jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig. joh. 12: 32.

Huru skulle de kunna åkalla den som de icke hava kommit till tro på? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hört? Och huru skulle de kunna höra, om ingen pre- dikade? Och huru skulle predikare kunna komma, om de icke bleve sända? Så är ock skrivet: »Huru ljuvliga äro icke fotstegen av de män, som frambära gott budskap!>>

Rom. 10: 14—15.

Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, där- näst, vid Kristi tillkommelse, de som höra 110- nom till. Därefter kommer änden, då när han

överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldig- heter och makter har tagit all deras makt. Ty han måste regera »till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter». Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt; ty »allt har han lagt under hans fötter». Men när det heter att »allt är honom under- lagt», då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom. Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under ho- nom. Och så skall Gud bliva allt i alla.

1 Kor. 15: 22—28.

Varen så till sinnes, som Kristus jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räk- nade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare- skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn, som är över alla namn, för att i jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att jesus Kristus är Herre.

Filipp. 2: 5—11. __ 361 _

Därefter säger biskopen:

Herren förläne eder nåd att troget bevara dessa ord i edra hjärtan. Bekännen nu inför Gud och hans församling eder kristna tro.

Introducendi avlägga sin lrasåeka'rzfzclxe:

jag tror på Gud Fader allsmäk- tig, himmelens och jordens skapare.

jag tror ock på jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vil— ken är avlad av den Helige Ande; född av jungfrun Maria; pinad un— der Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven; nederstigen till döds- riket; på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda; uppstigen till himmelen; sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igenkommande till att" döma le— vande och döda.

jag tror ock på den Helige Ande; en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund; syndernas för-

låtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Sedan trosbekännelsen är avlagd, säger biskopen:

Herren Gud give eder nåd att idenna tro förbliva fasta intill änden och att däruti styrka dem, som med eder äro delaktiga i samma tro.

Därefter framställer biskopen följande fråga:

Inför Gud och denna kristna församling frågar jag:

Förklaren I eder villiga att bliva vår kyrkas sändebud bland icke kristna folk och att i överensstämmelse med hennes lära och ordning, troget och hängivet, genom ord och vandel, under ära och smälek, i kraft av Guds nåd för- rätta denna tjänst?

Svar: ja. Sedan säger biskopen: Gud allsmäktig styrke och hjälpe eder att hålla detta löfte.

Biskopen fortsätter, under det han överlämnar kallelsebreven:

Och enligt den fullmakt, som mig i detta ärende är betrodd, överlämnar jag härmed åt eder församlingens uppdrag att vara Kristi tjä-

nare och vittnen bland icke kristna folk. Guds, Faderns och Sonens och den Hef Andes, namn. Amen.

Introducendi knäböja, varefter biskopen assistenterna eller några av dem lägga sina hä1 på deras huvuden och biskopen säger för var en särskilt:

Herrens, jesu Kristi, nåd o Guds kärlek och den Helige A

des delaktighet vare med d Amen.

Därefter stiger biskopen äter upp till altaret säger:

Låtom oss bedja.

Biskopen beder, vänd mot altaret, under de' de övriga knäböja med honom:

Evige Gud, trofaste Fader, vi bedja av allt hjärta, att du värdes nådeligen se dessa dina tjänare (tjänarinnor, tjänare och tjä rinnor), som nu mottagit din församlings kallt att vara dina sändebud. Giv dem din Hel Ande och förläna dem nåd att under vaksam och bön styrkas genom ditt ord och förbl ståndaktiga intill änden. Låt din välsigne vila över deras arbete till ditt rikes utbreda1 och till din kyrkas uppbyggande på jord Genom din Son, jesus Kristus, vår Herre. Am

Fader vår, som är i himmelen. lgat varde ditt namn; tillkomme rike; ske din vilja, såsom i imelen, så ock på jorden; vårt [liga bröd giv oss i dag; och åt oss våra skulder, såsom ock förlåta dem oss skyldiga äro; 1 inled oss icke ifrestelse; utan 5 oss ifrån ondo; ty riket är ditt 1 makten och härligheten i evig— Amen.

Därefter vänder sig biskopen till de till missionärs- kallet invigda, vilka härvid uppstå, och säger:

Så gån nu åstad och veten, att segern är given genom vår Herre jesus Kristus. Där- varen fasta, orubbliga, alltid överHödande i 'ens verk, eftersom I veten, att edert arbete är fåfängt i Herren. Gud är den, som är i eder både vilja och gärning, för att goda vilja skall ske.

Biskopen säger eller sjunger:

Tackom och lovom Herren.

Församlingen sjunger:

Herren vare tack och lov.

Halleluja. Halleluja. Halleluja.

Slutligen säger biskopen, under det att de till missionärskallet invigda knäböja:

Böjen edra hjärtan till Gud och mottagen välsignelsen :

Herren välsigne eder och bevare eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, nanm. Amen.

Församlingen sjunger:

Amen. Amen. Amen.

Till slut sjunges en psalm, varunder biskopen med de övriga återgår till sakristian.

Inställelse av missionär i hans kall kan med utelämnande av Tac/com 05/1 [oz/am infogas i all- män gudstjänst, enligt den ordning, som är angiven i kapitel 13 om prästvigningen, när denna infogas i allmän gudstjänst.

16 ](apz'l/et.

Huru diakon och diakonissa må inställas i sitt kall.

A. Huru diakon må inställas i sitt kall.

Denna förrättning verkställes av biskop, som av vederbörande diakonanstalts styrelse därom anmodas, eller av den prästman, han i sitt ställe förordnar.

Under orgelspel träda för altaret de som skola inställas, därefter, om assistenter förekomma, dessa, som må kunna utgöras av präster och ledamöter i vederbörande diakonanstalts styrelse ävensom av äldre diakoner, samt sist biskopen. Den som förrättar akten ställer sig för altaret, hans assistenter på vardera sidan om altarringen och de som skola inställas i koret mitt för altaret.

Sedan en psalm är sjungen, säger biskopen, vänd till församlingen:

I Guds, Faderns och Sonens och

den Helige Andes, namn. Amen.

Därefter håller biskopen ett tal, och när det är slutat, säger han:

Låtom oss bedja.

Därpå vänder han sig mot altaret och beder, under det att de övriga med honom knäböja:

Herre Gud, himmelske Fader, du som i din stora kärlek utgivit din enfödde Son till vår frälsning, uppväck din församling till att av hjärtat tacka dig för denna din outsägliga barm- härtighet. Låt din Helige Ande i oss verka det kärlekens sinne, att vi bära varandras bördor och så uppfylla Kristi lag. Sänd trogna tjänare till de lidandes och nödställdas hjälp och hugnad. Genom samme din Son, jesus Kristus, som med dig och den Helige Ande är högtlovad i evighet.

Församlingen sjunger: Amen. Biskopen vänder sig till församlingen och säger:

De män, som nu äro kallade att vara dia- koner i vår kyrka, äro följande:

Notarien uppläser därefter deras namn, som skola inställas.

Om assistenter förekomma, fortsätter bis- kopen:

För att vi med varandra må rätt be- sinna helgden av edert kall, låtom oss nu höra Guds ords löfte och förmaning.

Därefter läsa assistenterna följande eller andra tjänliga Skriftens språk:

jesus sade: jag säger eder: Älsken edra ovänner och bedjen för dem som förfölja

eder och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.

Matt. 5: 44, 45.

När jesus såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro så illa medfarna och uppgivna, >>lika får som icke hava någon herde». Därför sade han till sina lärjungar: >>Skörden är mycken, men arbetarna äro få. Bedjen fördenskull skör- dens Herre, att han sänder ut arbetare till sin skörd». Matt. 9: 36—38.

jesus sade: Människosonen har ju kom- mit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många. Mark. ro: 45.

jesus sade: Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: 'Kom- men, I min Faders välsignade, och tageni besittning det rike, som är tillrett åt eder från världens begynnelse. Ty jag var hung- rig, och I gåven mig att äta; jag var törs- tig, och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig härbärge, naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I be- sökten mig; jag var i fängelse, och I kom- men till mig.' Då skola de rättfärdiga svara honom och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig och gåvo dig mat eller törstig

och gåvo dig att dricka? Och när sågo vi dig husvill och gåvo dig härbärge eller na- ken och klädde dig? Och när sågo vi dig sjuk eller i fängelse och kommo till dig?” Då skall Konungen svara och säga till dem: ”Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I ha— ven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.” Matt. 25: 34—40.

jesus sade: Vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. Luk. 22: 27.

jesus sade: Den som älskar sitt liv, han mister det, men. den som hatar sitt liv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigt liv. Om någon vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, där skall också min tjänare få vara. Om någon tjänar mig, så skall min Fader ära honom. joh. 12: 25, "26.

jesus sade: Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock Iälska var- andra. Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå, att I ären mina lär-

jungar. joh. 13: 34, 35.

Om jag talade både människors och äng- lars tungomål, men icke hade kärlek, så

vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal. Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet. Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn. Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke. Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hy- ser icke agg för en oförrätts skull. Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen. Den fördraget allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken förgår aldrig. 1 Kor. 13: 1—8 a.

Församlingstjänarna böra skicka sig vär- digt, icke vara tvetaliga, icke benägna för mycket vindrickande, icke snikna efter slem vinning; de böra äga trons hemlighet i ett rent samvete. 1 Tim. 3: 8, 9.

Så kasten nu icke bort eder frimodig- het, som ju har med sig stor lön. I behö- ven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få, vad utlovat är.

Hebr. 10: 35, 36.

Om någon har en tjänst, så sköte han den efter måttet av den kraft, som Gud för- länar, så att Gud i allt bliver ärad genom jesus Kristus. Honom tillhör äran och väl- det i evigheternas evigheter, amen. 1 Petr. 4: 11 b.

Därav att Han gav sitt liv för oss hava vi lärt känna kärleken; så äro ock vi plik- tiga att giva våra liv för bröderna. 1 joh. 3: 16.

Därefter säger biskopen:

Herre förläne eder nåd att troget be- vara dessa ord i edra hjärtan.

Herren Gud give eder nåd att förbliva fasta i tron intill änden, och han göre eder tro verksam genom kärlek.

Därefter framställer biskopen följande fråga: Inför Gud och denna kristna församling frågar jag: Förklaren I eder villiga att i för- litande på Guds nåd och hjälp och av kärlek till honom vara diakoner inom vår kyrka i trohet mot hennes lära och ordning?

Svar: ja. Sedan säger biskopen:

Så vare eder diakonkallet härmed betrott i Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Biskopen må härvid kunna överlämna styrelsens kallelsebrev.

Biskopen fortsätter:

Fridens Gud, som från de döda har åter- fört vår Herre jesus, vilken genom ett evigt förbunds blod är den store herden för fåren, han fullkomne eder i allt vad gott är, så attI gören hans vilja; och han verke i eder vad som är välbehagligt inför honom genom jesus Kristus. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen.

Därefter stiger biskopen äter upp till altaret och säger:

Låtom oss bedja.

Biskopen beder, vänd mot altaret, under det att de övriga knäböja med honom:

Barmhärtige Gud, käre himmelske Fader, vi tacka dig för de gåvor och krafter du för- länat din församling, och vi bedja dig, att du nu ville giva dessa män, som mottagit kallelsen att såsom diakoner tjäna i din församling, din Helige Ande och utrusta dem med visdom och nåd att troget förvalta denna heliga tjänst, ditt namn till lov och pris, din församling till glädje och lidande människor till hjälp och välsignelse. Genom jesus Kristus, din Son, vår Herre. Amen.

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme

ditt rike; ske din vilja, såsom i him— melen, så ock på jorden; vårt dag- liga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi för— låta dem oss skyldiga äro; och in— led oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Biskopen vänder sig till församlingen och säger, under det att de i diakonkallet inställda knäböja:

Böjen edra hjärtan till Gud och mottagen välsignelsen: ,

Herren välsigne eder och bevare eder; .Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Församlinger sjunger:

Amen. Amen. Amen.

Till slut sjunges en psalm, varunder biskopen med de övriga återgår till sakristian.

Inställelse av diakon i hans kall kan infogas i allmän gudstjänst enligt den ordning, som är angiven i kapitel 13 om prästvigning, när denna infogas i

' allmän gudstjänst.

B. Huru diakonissa (församlingssyster) må inställas i sitt kall.

Denna förrättning verkställes av biskop, som av vederbörande diakonissanstalts styrelse därom anmo- das, eller av den prästman, han i sitt ställe förordnar.

Under orgelspel träda för altaret de som skola inställas, därefter, om assistenter förekomma, dessa, som må kunna utgöras av präster och ledamöter i vederbörande diakonissanstalts styrelse, samt sist bi— skopen. Den som förrättar akten ställer sig för altaret, hans assistenter på vardera sidan om altarringen och de som skola inställas i koret mitt för altaret.

Sedan en psalm är sjungen, säger biskopen, vänd till församlingen:

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Därefter håller biskopen ett tal, "och när det är slutat, säger han:

Låtom oss bedja. "— 375 __

Därpå vänder han sig mot altaret och beder, under det att de övriga med honom knäböja:

Käre himmelske Fader, vi tacka dig för att du i din Son, vår Herre jesus Kristus, uppen- barat din barmhärtighet och i hans liv låtit oss se den tjänande kärlekens härlighet. Vi bedja dig: låt Kristi kärlek mäktigt verka i allas våra hjärtan, att vi må efterfölja honom. Upp- tänd genom din Helige Ande i oss en innerlig kärlek till dem, som äro stadda i sorg och be- kymmer, i ensamhet och fattigdom, i frestelse och syndanöd, och förläna oss att i tro och tålamod bland dem verka ditt verk. Sänd, o Herre, arbetare i din myckna skörd. Styrk och välsigna dem, som du kallar och utsänder. Låt genom dina tjänares villiga och trogna tjänst ditt namn förhärligas, ditt rikes tillkommelse främjas och din vilja ske på jorden, såsom den sker i himmelen.

Församlingen sjunger:

Amen.

Biskopen vänder sig till församlingen och säger:

De kvinnor, som nu äro kallade att vara diakonissor (församlingssystrar) i vår kyrka, äro följande:

Notarien uppläser därefter deras namn, som skola inställas.

Om assistenter förekomma, fortsätter bis- kopen:

För att vi med varandra må rätt besinna helgden av edert kall, låtom oss nu höra Guds ords löfte och förmaning.

Därefter läsa assistenterna följande eller andra tjänliga Skriftens språk:

jesus sade: jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som för- följa eder och varen så eder himmelske Fa- ders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.

Matt. 5: 44, 45.

När jesus såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro så illa med- farna och uppgivna, »lika får som icke hava någon herde». Därför sade han till sina lärjungar: »Skörden är mycken, men arbe- tarna äro få. Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd'. Matt. 9: 36—38.

jesus sade: Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: 'Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike, som är tillrett åt eder från världens begynnelse. Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka;

jag var husvill, och I gåven mig härbärge, naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag var i fängelse, och I kommen till mig.' Då skola de rätt- färdiga svara honom och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig och gåvo dig mat eller törstig och gåvo dig att dricka? Och när sågo vi dig husvill och gåvo dig härbärge eller naken och klädde dig? Och när sågo vi dig sjuk eller i fängelse och kommo till dig?” Då skall Konungen svara och säga till dem: 'Sannerligen säger jag eder: Vad- helst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.' Matt. 25: 34—40.

jesus sade: Människosonen har ju kom- mit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många. Mark. 10:45.

jesus sade: Vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. Luk. 22: 17.

jesus sade: Den som älskar sitt liv han mister det, men den som hatar sitt liv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigt liv. Om någon vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, där

skall också min tjänare få vara. Om någon tjänar mig, så skall min Fader ära honom. joh. 12: 25, 26.

jesus sade: Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska var- andra. Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå, att I ären mina lär—

jungar. joh. 13: 34, 35.

Om jag talade både människors och äng—

' lars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal. Och om jag hade pro- fetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet. Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn. Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke. Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull. Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken förgår aldrig.

1 Kor. 13: 1—-8,a.

Så kasten nu icke bort eder frimodig- het, som ju har med sig stor lön. Ibe- höven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få, vad utlovat är. Hebr. 10: 35, 36.

Om någon har en tjänst, så sköte han den efter måttet av den kraft, som Gud förlänar, så att Gud i allt bliver ärad ge- nom jesus Kristus. Honom tillhör äran och väldet i evigheternas evigheter, amen. 1 Petr. 4: 11.

Därav att Han gav sitt liv för oss hava vi lärt känna kärleken; så äro ock vi plik-

tiga att giva våra liv för bröderna. 1 joh. 3: 16.

Därefter säger biskopen:

Herren förläne eder nåd att troget be- vara dessa ord i edra hjärtan.

Herren Gud give eder nåd att förbliva fasta i tron intill änden och han göre eder tro verksam genom kärlek.

Därefter framställer biskopen följande fråga:

Inför Gud och denna kristna församling frå-

gar jag: Viljen I med Guds hjälp vara Herrens och hans församlings tjänarinnor, i Kristi kärlek tjänande varandra och de hjälpbehövande?

Svar: . ja.

Sedan säger biskopen :

Så vare eder diakonisskallet (församlings- systerkallet) härmed betrott i Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Biskopen må härvid kunna överlämna styrelsens kallelsebrev.

Därefter stiger biskopen åter upp till altaret och säger: Låtom oss bedja.

Biskopen beder, vänd mot altaret, under det att de övriga knäböja med honom:

Barmhärtige Gud, trofaste Fader, vi bedja dig av allt hjärta: se i nåd till dessa dina tjänarinnor, som nu tagit emot din kallelse att såsom diakonissor (församlingssystrar) tjäna de hjälpbehövande i din församling. Utrusta dem genom din Helige Ande med de gåvor, som de behöva för sitt kall. Förläna dem ödmjuk vishet, som kommer ovanifrån, och den glada be- redvillighet, som fridens evangelium giver. Låt kärlekens nitälskan brinna i deras hjärtan. Gör dem fasta, orubbliga och överHödande i ditt verk alltid. Och låt dem en gång av nåd undfå den trogne tjänarens lön i ditt himmelska rike. Amen.

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i him—

melen, så ock på jorden; vårt dag- liga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi för- låta dem oss skyldiga äro; och in- led oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Biskopen vänder sig till församlingen och säger, under det att de i diakonisskallet inställda knäböja:

Böjen edra hjärtan till Gud och mottagen välsignelsen:

Herren Välsigne eder och bevare eder; Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Församlingen sjunger:

Amen. Amen. Amen. __ 382 __

Under en psalm återgår biskopen med de övriga till sakristian.

Inställelse av diakonissa eller församlingssyster i hennes kall kan infogas iallmän gudstjänst, enligt den ordning, som är angiven i kap. I 3 om präst- vigning, när denna infogas i allmän gudstjänst.

17. Kapitlet

Huru predikobroder inställes i sitt kall.

Denna förrättning verkställes av ärkebiskopen, som är Svenska Kyrkans Diakonistyrelses ordförande, eller av annan biskop eller prästman, som ärke- biskopen eller, vid ärkebiskopsledighet, Diakonisty- relsen, eller, på dess uppdrag, styrelsen för Svenska Kyrkans Lekmannaskola därom anmodar.

Under orgelspel träda för altaret de som skola inställas, därefter assistenterna, om sådana förekomma, samt sist biskopen. Den, som förrättar akten, ställer sig för altaret, hans assistenter på vardera sidan om altarringen och de, som skola inställas,i koret mitt för altaret.

Sedan en psalm sjungits, säger biskopen, vänd till församlingen:

' I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn.

Därefter håller biskopen ett tal, och när det är slutat, säger han:

Låtom oss bedja. _ 384 _

Därefter vänder han sig mot altaret och beder, under det att de övriga med honom knäböja: Herre vår Gud, barmhärtighetens Fader och

all hugsvalelses Gud, vi prisa dig därför att du har sänt oss din Son, som varkunnade sig över folkskarorna, då han såg dem illa med- farna och uppgivna. Skörden är mycken, och arbetarna äro få. Därför bedja vi dig, som är skördens Herre: kalla och fostra genom din kärleks Ande ödmjuka och villiga arbetare, så att skörden icke förfares. Låt ditt ord rikligt bo ibland oss och bära ymnig frukt, ditt namn till ära och själar till salighet. Genom samme din Son, jesus Kristus, vår Herre.

Församlingen sjunger: Amen. Biskopen vänder sig till församlingen och säger:

De män, som nu äro kallade att vara pre- dikobröder inom vår kyrka, äro följande:

Notarien uppläser därefter deras namn, som skola inställas. Om assistenter förekomma, fortsätter bi- Skopen: För att vi med varandra må rätt besinna helgden av edert kall, låtom oss nu höra Guds ords löfte och förmaning. '

Därefter läsa assistenterna följande eller andra tjänliga Skriftens språk: Herren skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ. Herren Skall

bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid. Ps. 121: 7—8.

Så säger Herren: Likasom regnet och snön faller ifrån himmelen och icke vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jor- den och gjort den fruktsam och bärande, så att den giver säd till att så och bröd till att äta, så skall det ock vara med ordet, som utgår ur min mun: det Skall icke vända tillbaka till mig fåfängt, utan att hava ver- kat vad jag vill och utfört det, vartill jag hade sänt ut det. jes. 55:10—11.

jesus sade: I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed Skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna. I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg? Ej heller tänder man ett ljus och Sätter det under Skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset. På samma sätt må ock edert ljus lysa inför männi- skorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.

Matt. 5: 13—16.

När jesus såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro så illa med- farna och uppgivna, »lika får som icke hava

någon herde». Därför sade han till sina lärjungar: >>Skörden är mycken, men arbe- tarna äro få. Bedjen fördenskull skördens Herre, att han sänder ut arbetare till sin Skörd.» Matt. 9: 36—38.

jesus sade: Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i him- melen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock jag förneka inför min Fader, som är i himmelen. Matt. 10:32, 33.

jesus sade: Den som älskar sitt liv, han mister det, men den som hatar Sitt liv i denna världen, han Skall behålla det och Skall hava evigt liv. Om någon vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, där Skall också min tjänare få vara. Om någon tjänar mig, så Skall min Fader ära honom.

joh. 12: 25—26.

Var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst. Men huru skulle de kunna åkalla den som de icke hava kommit till tro på? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hört? Och huru skulle de kunna höra, om ingen pre— dikade? Och huru skulle predikare kunna komma, om de icke bleve sända? Så är

ock skrivet: »Huru ljuvliga äro icke fot- stegen av de män som frambära gott bud- skap!» Rom. 10: 13—15-

Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter, så må man anse oss. Vad man nu därutöver Söker hos förvaltare

är att en sådan må befinnas vara trogen. 1 Kor. 4: 1—2-

Det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har be- trott oss med försoningens ord. Å Kristi vägnar äro vi alltså Sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud.

2 Kor. 5: 19—20.

Öva dig i stället själv i gudsfruktan. Ty lekamlig övning gagnar till litet, men guds- fruktan gagnar till allt; den har med sig löfte om liv, både för denna tiden och för den tillkommande. 1 Tim. 4: 7 b—8.

Hav akt på dig Själv och på din under- visning, och håll stadigt Aut därmed; ty om du Så gör, frälsar du både dig själv_ och dem som höra dig. 1 Tim. 4:16.

Sträva med all Hit efter att själv kunna träda fram inför Gud såsom en som håller provet, en arbetare som icke behöver blygas utan rätt förvaltar sanningens ord.

2 Tim. 2: 15. __ 388 __

En Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla, väl skickad att under- visa, tålig när han får lida. Han bör med saktmod tillrättavisa de motspänstiga, ihopp att Gud till äventyrs skall förläna dem bätt- ring, så att de komma till kunskap om sanningen. 2 Tim. 2:24, 25.

Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa, förmana med allt tåla- mod och med undervisning i alla stycken. Var nykter i allting, bär ditt lidande, utför en evangelists verk, fullgör i allo vad som tillhör ditt ämbete. 2 Tim. 4:2, 5.

Så kasten nu icke bort eder frimodig- het, som ju här med sig stor lön. I be- höven nämligen ståndaktighet för att kunna

göra Guds vilja och få, vad utlovat är. Hebr. 10: 35—36.

Om någon talar, så vare hans tal i en- lighet med Guds ord; om någon har en tjänst, så sköte han den efter måttet av den kraft som Gud förlänar, så att Gud i allt bliver ärad genom jesus Kristus. Honom tillhör äran och våldet i evigheternas evig- heter, Amen. 1 Petr. 4: 11.

Därefter säger biskopen: Herren förläne eder nåd att troget be- vara dessa ord i edra hjärtan.

Därefter frågar biskopen: Inför Gud och denna kristna församling frågar jag:

Förklaren I eder villiga att i förlitande på Guds nåd och hjälp mottaga kallet såsom pre- dikobröder i vår kyrka och förvalta det i tro- het mot hennes lära och ordning?

Svar : ja.

Sedan säger biskopen: Så vare eder detta kall härmed betrott i Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen.

Biskopen må härvid kunna överlämna styrelsens kallelsebrev.

Biskopen fortsätter:

Fridens Gud, som från de döda har åter- fört vår Herre jesus, vilken genom ett evigt förbunds blod är den store herden för fåren, han fullkomne eder i allt vad gott är, så attI gören hans vilja; och han verke i eder vad som är välbehagligt inför honom genom jesus Kristus. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen.

Därefter stiger biskopen åter upp till altaret och Säger:

Låtom oss bedja.

Biskopen beder, vänd mot altaret, under det att de övriga med honom knäböja:

Barmhärtige Gud, käre himmelske Fader, vi tacka dig för de gåvor och krafter, du förlänat din församling, och för att du i barmhärtighet giver vad hon i varje tid behöver. Vi bedja dig, att du åt dessa män, som hava mottagit kallelsen att med ditt heliga ord betjäna din församling, ville giva din Helige Ande och ut- rusta dem med visdom och nåd, så att de tro— get och stilla förvalta denna hjälptjänst. Låt genom dem nöden lindras samt hungern och törsten efter din rättfärdighet väckas och till- fredsställas och Sålunda ditt herravälde stärkas och ditt namn förhärligas. Genom din Son, jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra Skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Biskopen vänder sig till församlingen och sägerr, under det att de i sitt kall inställda knäböja:

Böjen edra hjärtan till Gud och mottagem välsignelsen:

Herren välsigne eder och bevarte eder; Herren låte sitt ansikte lysza över eder och vare eder nådig; Her-'— ren vände sitt ansikte till eder och give eder frid.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Ameni.

Församlingen sjunger: Amen. Amen. Amen.

Till sist sjunges en psalm, varunder biskopem med de övriga återgår till sakristian.

Inställande av predikobröder i deras kall kam infogas i allmän gudstjänst enligt den ordning, man är angiven i kapitel 13 om prästvigning, när denna infogas i allmän gudstjänst.

Kyrkovärdar ävensom övriga medlemmar av kyrko» rådet må, där så prövas lämpligt, kunna av kyrkor herden inställas i sin tjänst med ett tal i församl— lingens kyrka.

18 Kapa/et.

Barngudstjänst och ungdomsgudstjänst.*)

Om de unga i samlad skara gå in i kyrkan och upp i koret, kunna de därunder sjunga Ps. 33: 1—3 eller annan psalm.

En ingångspsalm sjunges. Prästen sjunger eller säger: Helig; Helig, Helig år Herren Sebaot.

Församlingen (eller prästen) sjunger eller säger: Hela jorden är full av hans här—

lighet.

Prästen säger: Låtom oss tillbedja och nedfalla för Herren vår Gud.

Prästen knäböjer tillika med församlingen och beder:

Gud, var mig nådig efter din godhet. Ut- plåna mina överträdelser efter din stora barm-

") Denna ordning må kunna anpassas efter lokala förhållanden.

härtighet. Två mig väl från min missgärning och rena mig från min synd.

Skapa i mig Gud ett rent hjärta och giv mig en frimodig ande. Amen.

Församlingen sjunger: Herre, förbarma dig över oss. Kriste, förbarma dig över oss. Herre, förbarma dig över oss.

Prästen sjunger eller läser:

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människorna ett gott behag.

Församlingen reser sig och sjunger sv. ps. 24: I.

Allena Gud i himmelrik Må lov och pris tillhöra För all den nåd, han kärleksrik Med oss har velat göra! Han jorden skänkt stor fröjd och frid. Ack, mänskan må väl glädjas vid Guds evigt goda vilja.

Prästen sjunger eller säger: Herren vare med eder. Församlingen sjunger: Med dig vare ock Herren.

Prästen säger: Upplyften edra hjärtan till Gud och hören dagens evangelium (efterföljande heliga ord).

Församlingen uppstår. Sedan läses dagens evan- gelium. Då så prövas lämpligt, må annat för dagen lämpat bibelord kunna läsas.

Prästen säger: Herren inskrive dessa ord i våra hjärtan.

Prästen och församlingen läsa trosbekännelsen. eller Prästen sjunger eller säger: Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Församlingen (stående) och prästen sjunga:

Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

En psalm sjunges. Psalmen kan föregås eller ersättas av körsång. Därefter hålles predikan, som icke bör överskrida en kvarts timme.*) Sedan följer en psalm.

Prästen sjunger eller säger: Herren vare med eder. Församlingen sjunger: Med dig vare ock Herren. Prästen:

Låtom oss bedja.

Herre vår Gud och Fader. Vi tillbedja dig, vi prisa ditt heliga namn. Vi tacka dig för att

') När söndagsskola hålles i samband med barngudstjänst, kunna söndagsskolans lärare och lärarinnor, före eller efter predikan, undervisa och förhöra barnen, varvid ett minnesord kan inläras. Predikan kan helt eller delvis utbytas mot ett samtal med barnen.

du genom dopet har upptagit oss i din kyrka och församling och för att du givit oss dittt heliga ord. Stora ting har du gjort med osss. Led oss alla på rätta vägar och för oss tilll vårt eviga mål. Skydda våra hem och våra kära. Välsigna vårt fosterland. Främja fred och endräkt. Hjälp dem som lida och sörjai. Styrk alla som älska vad rätt är och som tappert strida mot det onda. Gör oss av nåtd till goda människor, så att vi nu och alltid levza såsom dina barn.

Församlingen säger eller sjunger:

Amen.

Prästen och församlingen bedja:

Fader vår, som är i himmelen.. Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja såsom ii himmelen, så ock på jorden; vårtt dagliga bröd giv oss i dag; OClll förlåt oss våra skulder, såsom ock: vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan: fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten ii evighet. Amen.

Prästen sjunger eller säger: Tackom och lovom Herren.

Församlingen reser sig och sjunger:

Herren vare tack och lov.

Halleluja. Halleluja. Halleluja.

Prästen läser välsignelsen. Församlingen sjunger: Amen. Amen. Amen.

Slutpsalm må kunna sjungas. Gudstjänsten av- slutas med orgelspel.

* *

Under fastan och även eljest kan följande ord- ning användas:

Efter ingångspsalmen säger Prästen:

Kära vänner, vi äro här församlade för att hålla gudstjänst, tacka vår Gud för hans väl- gärningar och bedja honom om allt gott både i andliga och lekamliga ting. Inför Gud, den Helige och Rättfärdige, bekänna vi vår synd och skuld. Låtom oss anropa honom om nåd och barmhärtighet.

Församlingen sjunger:

Herre, förbarma dig över oss. Kriste, förbarma dig över oss. Herre, förbarma dig över oss.

Prästen sjunger eller säger:

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människorna ett gott

behag.

Församlingen reser sig och sjunger sv. ps. 24: I.

Allena Gud i himmelrik Må lov och pris tillhöra För all den nåd, han kärleksrik Med oss har velat göra! Han jorden skänkt stor fröjd och frid. Ack, mänskan må väl glädjas vid Guds evigt goda vilja.

Prästen sjunger eller säger:

Herren vare med eder.

Församlingen sjunger:

Med dig vare ock Herren.

Prästen säger:

Upplyften edra hjärtan till Gud och hören dagens evangelium (efterföljande heliga ord).

Församlingen uppstår. Sedan läses dagens evan- gelium, dock att, då så prövas lämpligt, i stället må läsas annat, för dagen lämpat bibelord.

Prästen säger:

Herren inskrive dessa ord i våra hjärtan.

Prästen och församlingen läsa trosbekännelsen. eller

Prästen sjunger eller säger:

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Församlingen (stående) och prästen sjunga:

Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Efter en psalm, som kan föregås eller ersättas av körsång, hålles en kort predikan, som icke bör överskrida en kvarts timme.*)

En psalm sjunges.

Därefter bedes Litanz'an i förkortad form.

Prästen sjunger eller läser: Evige, allsmäktige Gud. Församlingen sjunger: Förbarma dig över OSS. Prästen: Herre, hör vår bön. Församlingen: Herre, hör vår bön.

') När söndagsskola hålles i samband med barngudstjänst, kunna söndagsskolans lärare och lärarinnor, före eller efter predikan,

undervisa och förhöra barnen, varvid ett minnesord kan inläras. Predikan kan helt eller delvis utbytas mot ett samtal med barnen.

Prästen :

Församlingen : Prästen : Församlingen:

Prästen :

Församlingen:

Prästen :

Församlingen :

Prästen och församlingen sjunga:

Herre Gud Fader i himmelen. Herre Guds Son, världens Frälsarre. Herre Gud, du Helige Ande. Förbarma dig över oss. Var oss nådig. Hjälp oss, milde Herre Gud.

För alla synder, För all villfarelse,

För allt ont,

För krig och blodsutgjutelse

Bevara oss, milde Herre Gud.

Vi bedja dig,

Att: du värdes välsigna våra heim, Att du värdes undsätta alla derm, som äro i nöd och fara, Att du värdes vederkvicka ooch hjälpa alla sjuka, Att du värdes Välsigna allt gott verk, Att du värdes förbarma dig övrer alla människor,

Hör oss, milde Herre Gud. 0 Guds Lamm, som borttagger världens synder, Fräls oss, milde Herre Gud.

0 Guds Lamm, som borttagger världens synder, Hör oss, milde Herre Gud. 0 Guds Lamm, som borttagger världens synder, Giv oss din frid och välsignelse..

Prästen och församlingen bedja: Fader Vår, som är i himmelen. Hcelgat varde ditt namn; tillkomme dittt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och fön'låt oss Våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; oclh inled oss icke i frestelse; utan frätls oss ifrån ondo; ty riket är dittt och makten och härligheten i eviighet. Amen.

Prästen sjunger eller läser: Tackom och lovom Herren. Församlingen uppstår och sjunger:

Herren vare tack och lov.

Halleluja. Halleluja. Halleluja.

Prästen läser välsignelsen. Församlingen: .Amen. Amen. Amen.

En slutpsalm må kunna sjungas. Gudstjänsten avslutas med orgelspel.

___+_.

RÄTTELSE :

Sid. 159: 5 kap. 11 utgår och skall istället lyda:

5 kap. II. När allmänt skriftermål med skriftetal sker i högmässan.

Se 1 kap. A II: 3 (sid. 48): Ett annat rät! alt lua'llla hbgmäsra med predikan 0ch nalle/(Inf.