SOU 1929:10

Utredning och förslag rörande praktisk lärarkurs för blivande lärare vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

—z;n——z*——-: "91"— A.

. STATENS VOFFENTTLIGA UTREDNlNGAR 1929:10 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

UTREDNING OCH FÖRSLAG

RÖRANDE

PRAKTISK LÄRARKURS

FÖR BLIVANDEV LÄRARE VID DE ALLMÄNNA LÄROVERKEN M. FL. UNDERVISNINGSANSTALTER

AVGIVNA AV

1927. ÅRS SKOLSAKKUNNIGA

_ STOCKHOLM

1929_

' 1;

2.

9.

4.

. Tiden.

&.

. _ S tänt en s ,..aof-fen-i—t 115ng _ [ _ _ _ ' * kg.. 0 ino-, 1 ...g i's'ier'iö fri-Ft

Betänkande och förslag till förenkling av organisation och förvaltning &.dottans stationer och varv samt örlogs- depån i Göteborg. Vissa byggnadsarbeten m. 111. vid dot- tsns ltation 1 Stockholm. (Supplement till del 3. Lokal- Irågor.) Beckman. 30 s. Fö. Betänkande och förslag angående vissa ekonomiska spörs- * mål berörande enskilda järnvägar. Beckman. 64 s. K. Betänkande och förslag angående tryggande av hos en— skild arbetug'ivare anst personals rätt till utfäst pen- sion. Norstedt. 92 9. Jo. Svenska aktiebolags balsnsräkningar åren 1911—1925. 529 s. Fi. ' Redogörelse för de ecklesisstika boställeno. 8. Koppar- bergs län. Av Henrik Bovin. Beckman. llj, 718 s. E.

(i.

.7.

9.

10.

Utredning och förslag rörande studiennderstöd ät liir- jnngar vid statens läroverk och med dem jämfiörllga läroanstalter. Norstedt. 107 s. 14 pl. E. Berättelse rörande studier i vissa ainnesnjukvdrdlifrågor särskilt arbetsterapi och hjälpverksamhet —l Dun- mark, Tyskland, Holland och Schweiz. Norstedt. 1177 &. S. . 1928 års tjänstosakknnnigas utredning och försllag i

taiga orig underomcerarnas tjänsteställning. Fahlcrrantz. 9 s. 0.

Betänkande med förelag till lagstiftning om åtgärder mot lösdrlveri samt åtgärder mot sedeslöst leverme av ssmhäilsskadlig art. Norstedt. 208 5. S. Utredning och förslag rörande praktisk lärarknns för blivande littera vid de allmänna läroverken m. n.. un- dervisningsanstalter. Norstedt. 116 E. E.

Anm. Om särskild tryckeri ej sngives. är tryckorten Stookholmn Bokmiverns med fetstil utgörs begynnelszbokstlivserns _till det departement, under vilket utredningen avgivits. t.." ex. E. = ecklesinetikdepartemontet, Jo. = jordbruksdemrtememtet. Enligt kungörelsen den 8 febr. 1922 aug. statens oifentligs utredningar: yttre anordning (nr 08) utgivas utrednbgsrn i (om- slag med enhetlig flirg lör urjo departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1929: 10 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

UTREDNING OCH FÖRSLAG

RÖRANDE

PRAKTISK LÄRARKURS

FÖR BLIVANDE LÄRARE VID DE ALLMÄNNA LÄROVERKEN M. FL. UNDERVISNINGS— ANSTALTER

AVGIVNA AV

1.927. ÅRS SKOLSAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1929 armar.. Boxmrcxnnmr. P. A.. noasrsor & sösaa 291483

Till KONUNGEN.

Genom nådigt beslut den 18 juni 1927 uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla tre sakkunniga för att inom nämnda. departement verkställa utredningar och avgiva yttranden

och förslag i vissa med den beslutade skolorganisationen sammanhängande frågor.

Den 20 juni 1927 tillkallade chefen för ecklesiastikdeparteinentet såsom sak— kunniga undertecknade Bergqvist, Wallin och Nordfelt samt uppdrog åt under- tecknad Bergqvist att vara de sakkunnigas ordförande. Den 24 september 1928 uppdrog chefen för ecklesiastikdepartementet åt de sålunda tillkallade sakkunniga att efter verkställd utredning till Kungl. Maj :t inkomma med för— slag till omläggning av provårsinstitutionen vid de allmänna läroverken och folkskolesemin'arierna. samt anförde därvid följande:

»Vid anmälan den 18 februari 1927 inför Kungl. Maj:t av förslag till om- organisation av det högre skolväsendet upptog jag till omnämnande ett flertal spörsmål, som stodo i samband med själva organisationsfrågan. Därvid be— rörde jag i ett par olika sammanhang jämväl spörsmålet om det för utbildning av blivande lärare vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier anordnade provåret. På tal om den omläggning av arbetssättet vid nämnda läroverk, som jag ansåg erforderlig för vinnande av önskvärt resultat av undervisningen, an- förde jäg, att det syntes bliva erforderligt, att lärarkandidaterna under sin praktiska utbildning finge på lämpligt sätt göra bekantskap med olika före- fintliga skolformer. Vidare fann jag — vid övervägande av frågan om er- hållande av lämpliga lärarkrafter för samläroverken —— önskvärt, att lärarkan- didaterna under sitt provår sattes i tillfälle att vinna någon förtrogenhet även med den kvinnliga ungdomens undervisning och uppfostran samt att motsva- rande möjlighet bereddes för lärarinneseminariernäs elever beträffande manlig ungdom.

Även i annat sammanhang har under senare tid frågan om provårsutbild- ningen varit föremål för uppmärksamhet. Så skedde vid det möte, till vilket skolöverstyrelsen efter erhållet bemyndigande kallade föreståndarna. för prov- årskurserna och som hölls den 2—5 november 1926. Vid detta möte uttalades önskan om vissa ändringar i avseende på provårskursernas anordning m. m. Slutligen har skolöverstyrelsen, delvis med utgångspunkt från dessa uttalan- den, i skrivelse den 18 oktober 1927 hemställt om vissa ändringar i nu gäl- lande stadgor för provåret vid de allmänna läroverken och folkskolesemina- rierna.»

Under arbetet med den utredning, som sålunda uppdragits åt de sakkunniga, hava de sakkunniga från föreståndarna för samtliga vid allmänna läroverk eller folkskoleseminarier anordnade provårskurser inhämtat yttranden angående önskemål i avseende på de ändringar i nuvarande provårsinstitution, vilka kunde anses lämpliga.

Efter slutförandet av nämnda uppdrag få. de sakkunniga härmed i un- derdånighet överlämna utredning och förslag rörande praktisk lärarkurs för blivande lärare vid de allmänna läroverken med flera undervisnings- anstalter.

Vid utarbetandet av den till denna. utredning fogade redogörelsen för den historiska utvecklingen av provårsinstitutionen i Sverige hava de sakkunniga

biträtts av filosofie doktorn Einar K. G. Smedberg, vilken för ändamålet till- kallats av chefen för ecklesiastikdepartementet.

Stockholm den 31 maj 1929.

Underdånigst B. JzSON BERGQVIST.

HARALD WVALLIN. A. NORDFELT. Arvid T. Pehrson.

Inledning.

Såsom framgår av den historiska översikt av provårsinstitutionens uppkomst och utveckling, som är bifogad detta betänkande, hava mer än femtio år för- flutit, sedan de första mera utförliga bestämmelserna angående institutionen blevo utfärdade. Sedan dess hava samma bestämmelser tid efter annan under— gått vissa förändringar. Dessa hava så gott som utan undantag föranletts av utifrån kommande anledningar, av vissa i fråga om undervisningsväsendet eller någon eller några av dess grenar vidtagna organisatoriska eller därmed besläk— tade åtgärder. Sålunda föranledde till exempel tillkomsten år 1907 av den nya förordningen om de filosofiska examina och därav följande bestämmelser i läro- verksstadgan, att i författningar om provåret infördes föreskrifter om vissa ämnesgrupper; vidare medförde inrättandet av universitetsprofessurer i peda— gogik avskaffandet av den teoretiska kursen i provåret, och folkskolesemina- riernas senaste omorganisation och i samband därmed företagen ändring i fråga om lärarbehörigheten hade till följd den nuvarande provårskursens förläggning jämväl till denna grupp av läroanstalter.

Trots de sålunda tid efter annan vidtagna ändringarna hava dock bestäm— melserna i fråga om provårsarbetets inre anordning i stort sett bibehållits oför- ändrade. Detta får emellertid icke fattas som ett uttryck för att sagda arbete under tidernas lopp icke skulle hava undergått förändringar eller att detsamma stannat i utvecklingen. Tvärtom torde man vara berättigad säga, att prov- årsarbetet hållit jämna steg med den allmänna pedagogiska utvecklingen och på ett i stort sett tillfredsställande sätt ombesörjt de varandra avlösande lärar- generationernas utbildning för sitt kall. Anledning till att så kunnat ske, utan att samtidigt därmed författningsändringar behövt vidtagas, är att söka i det förhållandet, att bestämmelserna rörande provåret redan från början hållits inom så vida linjer, att rikligt utrymme lämnats föreståndarna för provåret att allt efter skilda tiders och olika personliga åskådningars önskemål giva arbetet ett innehåll och en form, som kunnat tillgodose dessa önskemål. Bestämmel- serna hava endast lämnat den yttre ramen för arbetet, det har ankommit på provårsföreståndarna och deras medarbetare att giva den närmare utformningen av innehållet. Utan tvivel måste det räknas för en lycka, att så varit förhål— landet, och säkerligen är häri att söka orsaken till att arbetet inom provåret kunnat fortgå på ett för vårt undervisningsväsen i stort sett gynnsamt sätt. De sakkunniga anse sig ock redan i detta sammanhang böra som sin över—

tygelse framhålla, att det skulle för vår lärarutbildning och därmed ock för våra skolor vara menligt, ifall man såsom från vissa håll ifrågasatts —— sloge in på en annan väg och sökte genom bindande och detaljerade föreskrifter insnöra provårsarbetet i allt för uniformerade bestämmelser eller beröva det- samma den »lärofrihet» det i pedagogiskt avseende allt från sin tillkomst kunnat glädja sig åt.

Med det nu sagda hava de sakkunniga ingalunda velat hävda den meningen, att nu gällande bestämmelser icke skulle i vissa avseenden i fråga om både arbetsformer och innehåll i arbetet påkalla ändringar. Men de sakkunniga hålla före, att så endast bör ske, därest anledningarna härtill äro av mera all— mängiltig natur, framför allt om utvecklingen av den pedagogiska vetenskapen eller skolarbetets allmänna läggning visar sig påkalla ändringar eller tillägg i ett eller annat avseende. Även dylika jämkningar kunna och höra emellertid, efter de sakkunnigas mening, vidtagas utan att därigenom intrång sker på den rörelsefrihet, provårsföreståndarna och handledarna hittills åtnjutit.

Redan länge och särskilt på senare tiden, då den pedagogiska diskussionen hos oss visat en synnerlig grad av livaktighet, hava från olika håll inom in- tresserade kretsar framkommit uttalanden, innefattande önskemål i olika rikt- ningar om ändring eller omläggning av den nuvarande provårsinstitutionen. Det är särskilt från två håll sådana uttalanden gjorts. Å ena sidan hava från läraraspiranter och lärarkandidater vid skilda tillfällen önskemål framförts. Å andra sidan hava föreståndarna för provåret och deras medarbetare fun- nit anledning att vid olika tillfällen framlägga vissa ändringsförslag.

Från lärarkandidaternas sida har framkommit klagomål över att kandidater- nas ställning under provåret vore gent emot det läroverk, vid vilket provåret vore knutet, mindre tillfredsställande, måhända rent av förödmjukande. Finge lärarkandidatens praktiska utbildning en mera allsidig läggning, så att kan- didaten komme att deltaga ej blott i själva undervisningsarbetet utan också i övriga sidor av en lärares verksamhet, skulle, så har framhållits, kandidatens ställning bliva mera lik en verklig lärares, på samma gång han skulle bliva satt i bättre tillfälle att ådagalägga sin fallenhet för lärarkallet. I nära sam- band härmed har även uttalats den tanken, att såväl den ena som den andra av nu nämnda fördelar skulle uppnås och samtidigt därmed en ekonomisk hjälp givas kandidaterna, ifall de kunde erhålla verkliga förordnanden som extra ordinarie lärare och deras tjänstgöring därvid tillika kunde få räknas såsom fullgjord provårstjänstgöring.

Från provårsanstalterna själva hava starka invändningar gjorts mot den nuvarande ordningen med s. k. enterminskandidater och yrkanden framkommit om en bättre sakernas ordning. Vidare har en ganska allmän mening gjort sig gällande, gående ut på att provårsarbetet måtte så ordnas, att de handledande lärarna finge bättre och rikare tillfällen att bilda sig en uppfattning av i vad mån lärarkandidaten tillfredsställde de anspråk, som lärararbetet ur olika syn- punkter ställde på honom. Såsom medel för detta önskemåls tillgodoseende har föreslagits anordnande av längre s. k. undervisningsserier. Även hava önskemål om ekonomiskt understöd åt lärarkandidaterna blivit framförda.

En av de nuvarande provårsföreståndama, rektorn J . Kjederqvist, har fram- lagt ett förslag till fullständig omläggning av provåret, åsyftande bl. a. att den praktiska utbildningen för lärarkallet skulle förlöpa vid sidan av de akade- miska studierna.

Vad som emellertid skänkt frågan om den praktiska lärarutbildningen dess förnämsta aktualitet är denna frågas nära samband med 1927 års läroverks— reform. Redan den yttre gestaltning sagda reform förlänat de olika skolfor- merna inom det svenska skolväsendet, särskilt den närmare samorganisation mellan dessa former den medfört, har framkallat nödvändigheten att över- väga, huruvida icke i rent yttre avseende en utvidgning av provåret borde vid- tagas, så att de blivande lärarna under sin utbildningstid finge, så långt möj- ligt vore, stifta bekantskap med de olika skolformer, som beröras av samorga- nisationen. Därtill kommer, att den djupt ingripande omläggning av det inre arbetet vid våra skolor, som i samband med den yttre omorganisationen fram- hållits såsom betydelsefull för reformens lyckliga genomförande och som se- dermera till sin innebörd närmare bestämts i den nya läroverksstadgan, påkal- lar uppmärksamhet redan vid den praktiska utbildningen av lärare. Också har föredragande departementschefen i sitt till statsrådsprotokollet fogade ytt- rande vid framläggande av förslag till ny läroverksorganisation framhållit önsk- värdheten av att den blivande läraren under sin utbildning erhåller erforderlig pedagogisk-psykologisk skolning samt att han göres förtrogen med arbetet inom olika skolformer, varjämte departementschefen med styrka framhållit vikten av att ämnet pedagogik måtte i den filosofiska ämbetsexamen beredas ett större utrymme än nu samt att åtgärder träffas för att garantera ett starkare samgå- ende under provåret av den teoretiskt pedagogiska och den praktiskt pedago- giska sidan av lärarutbildningen.

Samtliga de önskemål och erinringar, som sålunda framkommit, hava av de sakkunniga tagits under noggrant övervägande, och hava de sakkunniga fun- nit lämpligt att däröver uttala sig under vissa ledande synpunkter, vilka på samma gång torde kunna tjäna till motivering för det förslag till stadga för den praktiska lärarutbildningen, som de sakkunniga utarbetat. I de fall, då sådant ansetts Önskvärt, hava de sakkunniga dessutom i fråga om vissa detal- jer försett det framlagda förslaget med särskilda motiveringar, sammanfat- tade under rubriken »Smärre motiveringar till särskilda paragrafer i stadge- förslaget».

Ledande synpunkter för den praktiska lärarutbildningens anordnande. .

l. Lärarkursens ändamål.

(% 1-)1

Genom kungl. kungörelsen den 12 maj 1865 angående vissa ändringar i då gällande läroverksstadga föreskrevs, att sökande till lärarsyssla vid allmänt läroverk skulle bl. a. hava förvärvat övning och erfarenhet i lärarkallet genom att minst ett år vid något högre allmänt läroverk under rektors och vederbö— rande lärares ledning hava följt undervisningens gång och däruti själv såsom lärare deltagit. Det föreskrevs vidare, att det skulle åligga rektor att med sin ledning tillhandagå de lärarkandidater, som, efter hos chefen för ecklesiastik- departementet gjord ansökning, blivit av honom hänvisade att vid läroverket förvärva övning i lärarkallet dels genom åhörande av undervisningen och dels genom eget deltagande däri, vilket senare dock ej finge utsträckas utöver åtta timmar i veckan. Efter »provårets» slut skulle rektor, efter samråd med vederbörande lärare, meddela vitsord över kandidaternas anlag och skicklig- het.

Enligt de sålunda givna bestämmelserna skulle den praktiska utbildnings- kurs för läroverkslärare, vilken då för första gången officiellt infördes hos oss, hava till syfte att förbereda de blivande lärarna för deras kall genom att giva dem tillfälle att genom åhörande av och deltagande i undervisningen för- värva övning och erfarenhet i kallet. Det är således övnings- och utbildnings- synpunkten, som i främsta rummet lägges på den nya institutionen. Emeller- tid föreligger från första början en annan synpunkt, som icke låter sig skilja från en inrättning sådan som den nu ifrågavarande. Redan i det namn, som institutionen från början fick, ligger den antydd. Benämningen provår, di— rekt hämtad från motsvarande institution i Tyskland, är nämligen en över- flyttning till svenska av den tyska termen Probejahr, vilken ursprungligen avsåg att beteckna försöksår. Den övnings- och utbildningskurs, som den blivande läraren hade att genomgå, måste nämligen för honom tillika bliva ett försöksår, under vilket han fick tillfälle att i någon mån visa sina anlag och sin skicklighet för lärarkallet. Därigenom var emellertid vägen lätteligen

1 Paragrafsiifrorna hänvisa till motsvarande paragrafer i stadgeförslaget.

banad även för synpunkten prövning och bedömande, vilken först och sist hade sitt stöd i det förhållandet, att de under provåret ådagalagda prestationerna skulle betygsättas. Vissa omständigheter bidrogo ända från början till att sistnämnda synpunkt allt mer gjorde sig gällande och detta på ett sätt, som kom att ogynnsamt inverka på provårets vidare utveckling. Provåret blev allt mer och mer icke ett »försöksår» utan ett »prövningsår».

Till denna förskjutning bidrog i främsta rummet det förhållandet, att prov- året från början blev satt i omedelbar förbindelse med tillsättning av tjänst. Detta skedde redan genom den ovan anförda kungl. kungörelsen av den 12 maj 1865, i vilken provåret introduceras i vår skolvärld med orden »sökande till läraresyssla —— — skall hava förvärvat övning och erfarenhet i lärar- kallet genom att minst ett år vid något högre elementarläroverk _ _ hava följt undervisningens gång och däruti själv såsom lärare deltagit o. s. v.». Därav blev en helt naturlig följd, att de i provåret erhållna vitsorden kommo att vid tillsättning av tjänster tillmätas en mycket stor betydelse. I samma mån så skedde, kom också prövningssynpuukten att falla allt starkare över provårsarbetet. Ledarna av provåret blevo allt ivrigare att söka utrannsaka och rättvist bedöma kandidaternas anlag och skicklighet. Följden av allt det- ta blev, att institutionen allt mer kom att betraktas som en anordning, avsedd att genom prov (i betydelse av »prövning») utröna lärarkandidaternas anlag och skicklighet för deras blivande kall. Utbildningssynpunkten och den där- med nära förknippade uppfattningen av provåret såsom företrädesvis en läro- och övningstid, en försökstid, trädde i samma mån i bakgrunden. Betecknan- de i detta avseende är, att det i den äldsta mera fullständigt utformade prov- årskungörelsen, stommen till den senare provårsstadgan (kungl. kungörelsen av den 16 juni '187 5), i fråga om anmälan till provår heter, att den som önskar genomgå provår skall vid anmälan lämna uppgift på tre läroämnen, i vilka han önskar »avlägga prov såsom lärarkandidat». När sedermera de förutvarande undervisningsproven för sökande till lärartjänst avskaffades, var det helt na- turligt, att en ännu större betydelse kom att tilläggas provårsbetygen, detta så mycket mer som redan vid denna tid lärarnas tjänstgöringsbetyg visade en stark tendens att för alla hålla sig uppe i de högsta betygsgraderna och därför icke heller gåvo önskvärt utslag vid en jämförelse mellan flera sökande.

Emellertid inträdde under den följande tiden en förskjutning i betraktelse- sättet. I samband med den pedagogiska vetenskapens utveckling och en mera personlig, organisk uppfattning av lärargärningen började man allt mer att draga i tvivelsmål möjligheten att genom mer eller mindre tillfälliga prov ut- röna och i fixa, specialiserade betygstermer insnöra omdömena om en lärares anlag och skicklighet för kallet. Övningssynpunkten arbetade sig allt mera fram, samtidigt med att provsynpunkten fick träda tillbaka. Inflytandet av en dylik åskådning visade sig hos oss däri, att den nu gällande provårsstadgan, stadgan av den 19 maj 1917 liksom dess närmaste föregångare, stadgan av den 14 maj 1915, alls icke längre talar om någon undervisning till prov. Det heter däri endast, att »i provåret ingår såväl åhörande av undervisning på lärover- kets olika stadier som även meddelande av undervisning».

Den förskjutning i betraktelsesättet, åt vilken de båda senaste provårsstad- gorna sålunda ge uttryck, har dock icke i önskvärd utsträckning fått göra sig gällande i tillämpningen. Ännu torde prövningssynpunkten spela en allt för stor roll inom prövåret. Detta förhållande framträder bl. a. i den alltjämt förhandenvarande benägenheten hos de handledande lärarna att på ett man vore frestad säga ängsligt minutiöst sätt utforma vitsorden över lärarkandida— ternas under provåret ådagalagda undervisningsskicklighet och detta inom så många olika klasser och ringar som möjligt. Denna benägenhet står åter i en lätt påvisbar växelverkan med en hos de tjänstetillsättande myndigheterna förefintlig benägenhet att i befordringsavseende tillägga de i provåret erhåll- na vitsorden en allt för stor betydelse.

Emellertid ligger enligt de sakkunnigas mening i nu nämnda förhållanden ett starkt hinder för en ändamålsenlig anordning av lärarutbildningen. Fram- bäves synpunkten av prov (i betydelse av prövning) allt för starkt, kommer detta lätt att medföra den oriktiga föreställningen, att lärarkandidaten vid kur- sens avslutande är färdig med sin utbildning. Ett dylikt betraktelsesätt kan lätt mekanisera hela utbildningsarbetet, väcka en ängslig strävan att få höra kandidaternas undervisning i så många klasser som möjligt, något som i sin ordning bidrager till att sönderstycka arbetet och att lägga över detsamma ett forcerat drag, som blir hinderligt för den grundlighet, som erfordras, för att detsamma skall få någon betydelse för lärarkandidaternas personliga utveck- ling. Samtidigt försvårar det arbetet för de handledande lärarna och stör un- dervisningen vid utbildningsanstalterna. Betraktelsesättet leder också till att på utbildningskursen från olika håll ställas fordringar, vilka icke rimligen kunna uppfyllas, och att på grund härav kursen göres till föremål för alle- handa opåkallad kritik. Lärarkandidatema kunna författningsenligt börja sitt provår utan annan föregående erfarenhet om skolarbetet än den de möj- ligen hava ifrån sin egen skolgång. Att under sådana förhållanden begära, att desamma efter en kurs på en så kort tidrymd som ett år skola vara färdiga med sin utbildning, så att man på deras då ådagalagda prestationer skall våga bygga ett färdigt omdöme om deras lärarskicklighet, strider mot alla lagar och regler för lärarpersonlighetens växt och utveckling. Denna måste såsom allt per- sonlighetsliv hava tid och tillfälle att i lugn utbilda sig. Den utbildningskurs, som provåret innesluter, kan därföri regel aldrig bliva annat än —- vad det ur- sprungligen varit avsett att vara en övnings- och försökskurs, en första början, men väl en synnerligen betydelsefull sådan, av en under praktisk lärar- verksamhet alltjämt fortsatt utbildning. De frön, som utsås, måste ha tid att "slå rot och växa. Kursen skall ge den första ordnade vägledningen i fråga om lärar- kallets praktiska utövning samt öppna kandidatens blick för kallets innebörd och mångahanda uppgifter, icke minst för de krav dessa ställa på läraren i per- sonligt avseende. Kursen skall göra lärarkandidaten bekant med den praktiska pedagogikens elementer samt i tekniskt pedagogiskt avseende lägga en solid grund för hans kommande lärargärning. Slutligen skall kursen införa lärar— kandidaten i tidens viktigare pedagogiska problem, stimulera honom till själv- ständig reflexion över frågor, som stå i förbindelse med lärarkallet, samt över

huvud bereda honom utgångspunkter och möjligheter att på egen hand arbeta vidare på sin utveckling som lärare.

En naturlig följd härav är, att kursen måste i främsta rummet betraktas som en övnings- och utbildningstid och att lärarkandidaternas prestationer under denna tid ej få med avseende på deras framtida befordran tilläggas en allt för stor betydelse. I det nu gällande kravet på en tvåårig tjänstgöring såsom vill- kor för anställning som ordinarie lärare ligger uppenbarligen ett erkännande av riktigheten av den åskådning, vilken de sakkunniga nu velat framföra. Ut- tryck för en strävan att låta den egentliga lärarkursen i främsta rummet bliva en utbildningskurs, om möjligt ostörd av prövningssynpunkter, torde man ock vara berättigad att se i den ordning, som tillämpas i vissa av våra grannländer, enligt vilken slutgiltigt betyg över kandidaternas lärarskicklig- het avgives först sedan de efter avslutad kurs någon tid varit ute i praktisk lärartjänstgöring.

De sakkunniga vänta sig väl den invändningen, att de tjänstetillsättande myndigheterna äro nödsakade att i väsentliga avseenden bygga på provårsbe- tygen, eftersom tjänstgöringsbetygen med deras tendens att göra de högsta vitsorden till normalvitsord ej äro ägnade att lämna tillräcklig vägledning vid en jämförelse mellan olika sökande. Förhåller det sig emellertid så, som de sakkunniga förmena, att ett betraktelsesätt, som gör den praktiska utbildnings- kursen i övervägande grad till prövningsinstitution, försvårar eller omöjliggör en rationell läggning av samma kurs, så kunna de sakkunniga ej finna annat än att utvägar måste sökas för åstadkommande av mera tillförlitliga och till- räckligt utslagsgivande omdömen om de tjänstesökandes under tjänsteutövning ådagalagda kvalifikationer. Det kan aldrig vara överensstämmande med god ordning, att man, för att undvika följderna av ett visst missförhållande, väljer ett tillvägagångssätt, vilket i sin tur kommer att medföra andra, ännu större missförhållanden.

För att giva ytterligare eftertryck åt den uppfattning av provårets art och uppgift, vilken de sakkunniga nu sökt klarlägga, hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att beteckningen »provår» utbytes mot beteckningen »prak— tisk lärarkurs» och att ändamålet med kursen i stadgan angives på ett häremot svarande sätt.

2. Kursens förläggning Och omfattning. (%% 2, 3, 13 och 14.)

När provåret hos oss först infördes, var det avsett för utbildning av lärare vid de allmänna läroverken. Helt naturligt förlades därför också dess genom- gående till allmänna läroverk. Under de första tio åren kunde lärarkandidat, efter bestämmande av chefen för ecklesiastikdepartementet, hänvisas till vil- kzet högre allmänt läroverk som helst. Av de nära 200 lärarkandidater, som under denna tid genomgingo provår, hänvisades emellertid omkring två tredje- delar till de allmänna läroverken i Stockholm, Uppsala och Lund. Sedan re- geringens förslag om upprättande i Stockholm av en särskild utbildnings—

anstalt för läroverkslärare av 1874 års riksdag avslagits, beslöt riksdagen att anslå medel till upprättande av provårskurs vid fem läroverk (med 8 kandi- dater vid varje läroverk). Av de beslutade provårskurserna förlades omsider tre till Stockholm, en till Uppsala och en till Lund. Sedermera har prov- årskurs upprättats vid högre realläroverket i Göteborg samt, för någon kor- tare tid, även vid högre latinläroverket i samma stad. När genom 1914 års stadga för folkskoleseminarierna behörighet till ämneslärartjänst vid dessa läroanstalter även i fråga om praktisk lärarutbildning fastställdes till den— samma, som var föreskriven för lärare vid de allmänna läroverken, föranledde detta efter någon tid upprättandet vid vart och ett av folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg av provårskurser, avsedda för utbildande av lärare vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier. Därjämte bestämdes, att provårs- kursen skulle kunna fördelas på nämnda båda slag av läroanstalter på sådant sätt, att lärarkandidaten erhöll sin praktiska utbildning under den första ter- minen vid ett allmänt läroverk och under den andra terminen vid ett folkskole- seminarium eller tvärtom.

Beträffande det lämpligaste sättet för förläggning av den praktiska lärar- kursen hava de sakkunniga icke ansett sig kunna underlåta att jämväl över- väga lämpligheten av sagda utbildnings förläggande till en för ändamålet särskilt upprättad central utbildningsanstalt, ett slags högre normalskola. Tanken härpå har legat så mycket närmare som en dylik form för utbildning förekommer flerstädes utomlands och frågan hos oss — såsom framgår av den detta betänkande bifogade historiken _ tidigare varit föremål för ingående övervägande. Emellertid hava de sakkunniga såväl med hänsyn till de skäl, vilka under den tidigare diskussionen ur pedagogisk, administrativ och ekono- misk synpunkt anförts emot en dylik anordning (se sid. 106 ff. i historiken), skäl, vilka, med den utvidgning vårt undervisningsväsen numera antagit, i hög grad blivit skärpta, som ock därför att den hittillsvarande anordningen i stort sett visat sig tillfredsställande, icke ansett en dylik anordning böra ifrågasättas.

En under diskussionen av provåret framkommen tanke att i fråga om prov— årets förläggning återgå till den ursprungliga anordningen att så att säga sprida lärarkandidaterna över läroverken i allmänhet, så att en lärarkandidat, efter vederbörligt bestämmande, skulle kunna hänvisas till vilket läroverk som helst, hava de sakkunniga på grund av de erfarenheter i fråga om olämp- ligheten därav, som tidigare gjorts, funnit sig böra bestämt avvisa. Genom en dylik anordning skulle man för övrigt gå förlustig de värdefulla erfaren- heter i fråga om lärarutbildningen, som vinnas genom densammas koncentration till vissa bestämda, för lärarutbildning särskilt avsedda och utrustade läro- anstalter.

Under den allmänna diskussion rörande provåret, som på senare tiden före- kommit inom intresserade kretsar, har i fråga om lärarkursens förläggning ännu en ändring ifrågasatts. Vid det möte med provårsföreståndare m. fl., vilket år 1926 hölls i skolöverstyrelsen, framlade rektor J . Kjederqvist ett ge— nomgripande förslag till omorganisation av provåret, vilket förslag Kjederqvist senare offentliggjort i årsredogörelsen för högre latinläroverket å Norrmalm

vårterminen 1929. De sakkunniga anse sig lämpligen kunna i detta samman- hang ägna sagda förslag en närmare uppmärksamhet.

Förslaget går i huvudsak ut på att »lärarutbildningen skall förläggas till studietiden vid universitet och högskola» eller med andra ord att lärarkandi- datens praktiska utbildning skall äga rum, innan han ännu avslutat sina uni- versitetsstudier. Genom en dylik anordning skulle enligt förslagsställarens mening vinnas bestämda fördelar både för universitetsstudierna och för den praktiska lärarutbildningen. För studierna skulle anordningen medföra bl. a. den fördelen, att läraraspiranten lärde sig, huru hans ämnen skulle studeras för att kunna på bästa sätt meddelas åt andra. Därigenom skulle han också lägga den säkraste grunden för egna studier och skaffa sig gedigna lärarkunskaper. För den praktiska lärarutbildningen skulle enligt förslagsställarens mening den föreslagna anordningen medföra bl. a. den fördelen, att aspiranten kunde tidigare, än nu i regel sker, vinna någon erfarenhet om sin egen fallenhet för lärarkallet och därefter träffa sina mått och steg. Det vore ock en vinst för den praktiska utbildningen, att den på detta sätt kunde utsträckas över en längre tid. Sannolikt skulle även anordningen leda till en tidsvinst i fråga om lärar- kandidatens sammanlagda utbildningstid.

För realiserandet av sitt förslag tänker sig förslagsställaren den praktiska lärarutbildningen fördelad på två perioder: en för hospitering och en för öv- ningstjänstgöring. Det skulle bero på aspiranten själv att avgöra, när och i vilka ämnen han önskade hospitera och medverka. När han funne den rätta tiden vara inne, skulle han med företeende av vissa handlingar därom göra an- mälan hos det lokala lärarutbildningskollegium, som för provårets administra- tion borde inrättas. Kollegiet skulle sammansättas av rektorer, lärare och universitetsprofessorer. I regel borde aspiranten sysselsätta sig med praktisk utbildning endast i ett ämne åt gången. För att börja hospitering skulle kan- didaten förete tentamensbetyg i ett av sina huvudämnen och för att börja öv- ningstjänstgöring intyg om hospitering och därjämte avlagd tentamen i minst ett av kandidatens huvudämnen. Betyg över fullgjord tjänstgöring skulle ut- färdas av föreståndaren för varje termin.

Som synes åsyftar det framlagda förslaget en fullständig omgestaltning av provåret. Den förnämsta nyheten och på samma gång den radikalaste är ut— bildningskursens förläggning till studietiden. Den grundåskådning, som bär upp förslaget i denna del, innesluter i sig åtskilliga beaktansvärda synpunk- ter, framför allt den, att framgången i en lärares gärning är i väsentlig grad beroende av huruvida hans kunskaper verkligen kunna giva vad undervisningen i de olika ämnena kräver. Det är ju uppenbart, att det måste finnas en viss överensstämmelse mellan ett läroämnes kurs i skolan och samma ämnes kurs vid universitetet. Men det är av vikt, att kraven på en dylik överensstäm- melse ej sträckas så långt, att de verka tryckande på universitetsstudierna. Sker detta, kunna nämligen dessa lätt nog komma att bindas inom gränser, som innebära en fara för de fria vetenskapliga studier, vilka det dock är universite— tets högsta uppgift att främja. Bindas universitetskurserna allt för trångt vid skolans kurser, komma också lätteligen lärarens förberedelser för sina lektioner

att sakna den väckelse och den eggelse, som ligger däri, att läraren har att ur sitt mera fritt anlagda, vetenskapliga kunskapsförråd utvälja de partier, som undervisningen i ett visst fall kräver, och lämpa och anpassa dem efter det behov, som föreligger, eller måhända — vad som ingalunda betyder minst för lärarens egen utveckling —— genom fortsatta studier fullständiga och utöka dem. De sakkunniga hava av nu antydda skäl _ helt naturligt med undantag för ämnet pedagogik — icke kunnat ansluta sig till förslagsställarens mening, att utbildningskursens förläggning till studietiden vid universitet skulle bliva till fromma för aspiranternas universitetsstudier; de hysa fasthellre starka farhågor för att motsatsen skulle i viktiga avseenden komma att inträffa. Då de sakkunniga intaga denna ståndpunkt, äro emellertid de sakkunniga ange- lägna om att få betona önskvärdheten av att vid universitetskursernas uppgö- rande nödig hänsyn må tagas även till skolans behov och önskemål. Det torde vara ett känt förhållande, att det ingalunda i alla ämnen är så ställt, som det borde och kunde vara och som det, efter vad de sakkunniga hava sig bekant, var vid utfärdandet av nu gällande bestämmelser angående filosofiska examina avsett att vara. Framför allt synes det vara av vikt, att de mera elementära delar av ett ämne, vilka för skolundervisningen äro av fundamental betydelse, vid universitetsstudierna icke försummas eller åsidosättas.

F örslagsställaren har jämväl, såsom ovan framhållits, förmenat, att den av honom föreslagna anordningen skulle bereda även den praktiska lärarutbild- ningen vissa fördelar. Sålunda skulle de blivande lärarna på ett tidigare stadium, än nu i regel sker, bliva i tillfälle att bedöma sin lämplighet för lärar— kallet. Emellertid förutsätter enligt de sakkunnigas mening ett dylikt bedö- mande vissa kvalifikationer hos bedömaren, vilka man icke med någon högre grad av säkerhet torde kunna antaga i regel vara förbanden hos de studeran- de, som här åsyftas. Man kan svårligen bedöma en persons lämplighet för lärarkallet — vare sig det gäller en själv eller annan person innan denne ännu förvärvat de förutsättningar för undervisnings meddelande, som ligga i förhandenvaron av nödiga insikter i vederbörande läroämnen. Även om man, såsom förslagsställaren med viss inkonsekvens vill, fordrar tentamensbetyg i ett huvudämne för att läraraspiranten skall få börja sin praktiska lärarkurs, får man icke förbise den stora betydelse för lärargärningen, som ligger däri, att läraren besitter kunskaper icke blott i ett enstaka ämne utan att hans vetande även omfattar en helhet av med varandra närstående eller besläktade ämnen, på sätt de uti filosofisk ämbetsexamen ingående ämnesgrupperna när- mare giva vid handen. Men de studerande, som här äro i fråga, skulle ju befinna sig mitt uppe i ännu ofullbordade studier, när de började sin praktiska ut— bildning. Först när läraren är utrustad med nödiga förutsättningar i kun— skapsavseende, kan man med någon säkerhet våga sig på ett bedömande av hans allmänna fallenhet för lärarkallet. Därtill kommer, att de studerande, som här äro i fråga, enligt de sakkunnigas mening i regel ännu icke nått den åldersmognad, att man hos dem- kan förutsätta den omdömesgillhet, som här erfordras, i all synnerhet när det gäller ett omdöme om sig själv. Givetvis före-

| 1

komma fall, då redan på ett tidigt stadium förhandenvaron av erforderlig fallen- het för kallet eller bristen på sådan är så påfallande, att man ej kan tveka om sitt omdöme. Men dylika fall höra till undantagen, och efter dem bör icke en an- ordning träffas, som avser samtliga läraraspiranter.

De sakkunniga vilja här erinra, att redan nu förefinnes vid universitetet i Uppsala en pedagogisk övningsskola för studerande i pedagogik, samt fram— hålla önskvärdheten av att denna anordning måtte kunna vinna efterföljd vid övriga högskolor. Vid dylika övningsskolor torde tillfälle såväl till auskulta— tion som till någon övningsundervisning kunna beredas blivande lärare, vilka skulle kunna önska på ett tidigare stadium pröva sina anlag. Dessutom bör ej förbises, att redan nu möjlighet föreligger för studerande att efter rektors medgivande åhöra undervisning vid olika slag av läroanstalter. Slutligen tor- de man icke böra alldeles underskatta den betydelse, som informatorsverksam- het kan hava i ifrågavarande avseende.

Mot den föreslagna ordningen synes jämväl enligt de sakkunnigas mening kunna göras den anmärkningen, att den måste komma att på ett störande sätt sönderbryta å ena sidan läraraspirantens studier och å andra sidan hans prak- tiska utbildning. Under sin studietid är aspiranten i regel för sina studier upptagen av föreläsningar och övningar av varjehanda slag, vilka, redan de, äro ägnade att splittra tiden för honom. Skulle nu därtill komma hospitering, övningsundervisning, deltagande i pedagogiska kurser, konferenser m. ni., kunna de sakkunniga icke finna annat än att studietiden måste på ett mycket störande sätt sönderstyckas, och det synes de sakkunniga sannolikt, att den föreslagna ordningen skulle i stället för att medföra tidsvinst, genom den splittring den åstadkommer, med nödvändighet komma att förlänga studietiden. Och vad den praktiska utbildningen beträffar, skulle denna upplösas i en mängd småpartier, vilka endast med den största svårighet skulle låta sig sammanhållas: här och där ett stycke hospitering eller ett stycke undervisning samt ämne lösryckt från äm- ne på spridda och skilda tider så skulle utbildningskursen komma att te sig. Det lärarutbildningskollegium, som förslagsställaren tänkt som administrerande utbildningen, torde, trots sin mångsidighet, knappast komma att visa sig kunna behärska den synnerligen invecklade administrations- och expeditionsapparat, som här behövdes.

Slutligen må framhållas, att det föreslagna systemets realiserande förut- sätter möjlighet till samtidigt bedrivna universitetsstudier i alla vetenskaps- grenar, som motsvara skolämnena. Men härvid är att märka, att de två stä- der, till vilka flertalet av lärarkandidaterna hänvisas, nämligen Stockholm och Göteborg, sakna fullständiga högskolor.

Trots de i vissa avseenden intressanta och värdefulla synpunkter, som ligga till grund för förslaget, kunna de sakkunniga på nu anförda skäl icke till- styrka dess godtagande. De sakkunniga hava emellertid på andra vägar, för vilka här nedan skall närmare redogöras, sökt —— så långt sådant synts möj- ligt tillgodose vissa av de synpunkter, som förslagsställaren framfört i sitt förslag.

2—291483

De sakkunniga hava således icke funnit skäl föreslå någon principiell änd- ring i fråga om den nuvarande ordningen. Emellertid har genom 1927 års läroverksreform i fråga om lärarkursens förläggning yppat sig ett bestämt be- hov av en viss utvidgning i fråga om antalet läroanstalter, till vilka lärarkurs förlägges. Sedan genom nämnda reform dels särskilda högre läroverk upp— rättats för kvinnlig ungdom, dels ock sagda ungdom i betydligt större utsträck- ning än förr vunnit tillträde till gossläroverken, påkallas åtgärder för att bereda de blivande lärarna vid flickläroverken och samläroverken tillfälle att under sin utbildningstid vinna bekantskap även med arbetet vid dessa. läroanstalter. ' Då det icke — åtminstone icke i alla fall —— torde få anses tillräckligt, att en ' dylik bekantskap vinnes endast därigenom, att till gossläroverk hänvisade kandidater under flera eller färre timmar hospitera vid nu ifrågavarande sko- lor, synes det de sakkunniga bliva nödvändigt att upprätta lärarkurs även vid något högre flickläroverk eller något högre samläroverk. Vid hänvisning av lärarkandidater kan saken ordnas antingen så, att dessa genomgå hela sin lärarkurs vid endera av dessa läroanstalter, eller ock så, att de halvera sin lärarkurs vid goss- och flickläroverk respektive samläroverk, på samma sätt som för närvarande tillämpas i fråga om allmänt läroverk och folkskolesemi- narium. Av nämnda två utvägar torde den senare vara den lämpligaste, men då ett definitivt förslag i detta avseende förutsätter, att den nya skolorganisa- tionen i sin helhet vunnit en högre grad av stadga, än för närvarande är fallet, och att framför allt frågan om de nya flickläroverken och flickskolorna, deras organisation och deras förläggning blivit närmare bestämd, hava de sakkun- niga inskränkt sig till att överväga frågan om införande av sagda anordning i Stockholm eller Göteborg, i vilka städer på grund av riksdagens beslut om upprättande av högre flickläroverk förutsättningar därför redan förefinnas. De sakkunniga återkomma i annat sammanhang till denna fråga (sid. 69 ff.).

Tids-. Vid provårets införande hos oss år 1865 bestämdes, att det skulle omfatta ig”??? minst ett år. Vid denna tidsomfattning har det sedermera alltjämt förblivit. 143 I nu gällande provårsstadga föreskrives, att provåret i regel skall omfatta två terminer i följd. Emellertid har det tidigt förekommit, att provåret kunnat för lärarkandidater, vilka någon längre tid tjänstgjort vid läroverk, förkortas till en termin. Till en början betraktades en dylik anordning såsom undantag och förutsatte godkännande i varje fall av Kungl. Maj:t. När fallen nått en mera avsevärd ökning, överlämnades emellertid avgörandet till skol- överstyrelsen. I den nuvarande provårsstadgan har på grund av den sakernas ordning, som sålunda inträtt, anordningen med provår på en termin icke längre kommit att gälla som undantagsanordning utan fått karaktär av en reguljär in- stitution. Denna förändring har ingalunda, såsom de sakkunniga längre fram komma att närmare påvisa, 'kommit att främja provårets sunda utveck- ling. De sakkunniga hålla därför för önskvärt, att bestämmelsen om lärar- kursens tidsomfattning så utformas, att det därvid tydligt framgår, att den regelbundna formen för dess genomgående är, att den omfattar två terminer i följd, och att avvikelser från denna anordning uttryckligen betecknas såsom

nndantagsföreteelser. Skall den praktiska lärarkursen kunna anordnas så, som de sakkunniga hålla för önskvärt och som de med sitt förslag avse, är varje tanke på att för ordinarie genomgående av sagda kurs skulle kunna tillmätas en kortare tid än två. terminer utesluten. Snarare skulle, därest ekonomiska hinder och andra svårigheter såväl för lärarkandidaterna som för läroverken —— ej mötte, en förlängning kunna ur åtskilliga synpunkter ifrågasättas. De sak- kunniga få erinra om att i Preussen den praktiska lärarutbildningen omfattar två läsår. Vid en jämförelse med förhållandena i vissa av våra grannländer, Danmark och Norge, där den egentliga lärarutbildningskursen är inskränkt till en termin, får den omständigheten icke förbises, att man där tillgripit den efter de sakkunnigas mening olämpliga utvägen att låta den definitiva anställ- ningen som ordinarie lärare ske under i vissa avseenden rigorösare villkor än hos oss.

I fråga om det antal ämnen, som varje lärarkandidats kurs bör omfatta, få de sakkunniga erinra, att enligt nu gällande stadga provår kan genomgås i tre eller två eller, med skolöverstyrelsens medgivande, i fyra läroämnen. Den påfallande ojämnheten i detta avseende har föranlett de sakkunniga att över- väga, huruvida denna starka växling fortfarande kan anses vara av behovet påkallad.

Jämlikt kungörelsen angående provår den 16 juni 1875 skulle kursen om- fatta tre ämnen, men i kungörelsen den 2 juni 1905 medgavs ovannämnda rätt att medtaga ett fjärde, av lärarkandidaten fritt valt ämne. Såsom fram- går av utredningen rörande avskaffande av "de gamla undervisningsproven (betänkande den 30 april 1898, sid. 30—31), betraktades nämnda rätt såsom ett slags ersättning för den före år 1905 medgivna friheten att genom sådant under- visningsprov förvärva kompetens till lärarbefattning i ett Skolämne vilket som helst. Det i sagda utredning föreslagna antal ämnen, som skulle få medtagas i provåret, motiverades särskilt därmed, att i de för behörighet till lärarbefattnin- gar föreskrivna akademiska examina i allmänhet ingingo fyra skolämnen.

Emellertid har dels på grund av den fortskridande specialisering, som in— trätt i ooh med de olika vetenskapernas utveckling, dels till följd av de stegrade krav, som i samband härmed ställts på lärarnas teoretiska och praktiska utbild- ning, uppkommit en helt naturlig strävan att koncentrera fordringarna på ett färre antal läroämnen. Så har det antal ämnen, i vilka adjunktstjänst skall ledigförklaras, minskats från i regel tre till två eller tre och lektorstjänst kan ledigförklaras i endast ett enda ämne, och i de akademiska examina, som medföra kompetens till lärartjänst vid allmänt läroverk, har i fråga om antalet ämnen, som motsvara skolämnen, vidtagits en viss begränsning. Under så- dana omständigheter har det synts de sakkunniga vara en konsekvens av ut- vecklingen i övrigt inom detta område att inskränka ämnena i lärarkursen till högst tre, detta så mycket hellre som det framgår av en gjord undersökning (bil. 2), att för närvarande provår i fyra ämnen genomgås ytterst sällan. Skulle i enstaka fall lärare behöva intyg över sin undervisningsskicklighet även i andra ämnen än de i hans lärarkurs ingående, kan han som hittills

begagna sig av utvägen att avlägga undervisningsprov jämlikt kungörelsen den 26 april 1905. På grund av det anförda anse alltså de sakkunniga, att lärarkurs bör omfatta två eller tre ämnen.

Beträffande de läroämnen, som skola ingå i de olika grupperna, bliva en del ändringar och jämkningar erforderliga dels på grund av behovet att bringa föreskrifterna i överensstämmelse med den nya läroverksstadgan, dels till följd av den förordade sammanslagningen av de nu gällande provårsstadgorna för de allmänna läroverken och för folkskoleseminarierna. Sålunda bör med av- seende på ämnet matematik i överensstämmelse med motsvarande ändring i läro— verksstadgan den ändring vidtagas, att ämnet icke såsom hittills kan ingå i vilken som helst av ämnesgrupperna. Och vad beträffar vid folkskolesemina— rium anordnad lärarkurs torde, i huvudsaklig överensstämmelse med vad redan nu är förhållandet, vissa särbestämmelser erfordras i fråga om ämnen, i vilka lärarkurs kan genomgås. Skulle sådana kurser komma att upprättas även vid andra läroanstalter, i fråga om vilkas läroämnen dylika särbestämmelser kun— na komma att visa sig erforderliga, förutsätta de sakkunniga, att föreskrifter därom lämnas vid respektive lärarkursers upprättande.

3. Kursens ledning. (% 4.) Bland de önskemål, som framförts i fråga om provårets omorganiserande, torde ett av de viktigare ligga i kravet på att erhålla teoretiskt och praktiskt väl kvalificerade handledare, som kunde enhetligt överblicka de särskilda lä- rarkandidaternas utveckling på olika stadier samt såsom föreståndarens när— maste medhjälpare bära ansvaret för deras ledning och bedömande. Nämnda önskemål har man vid vissa av våra provårsläroverk sedan länge sökt tillgodose genom utseende av s. k. huvudledare, som hava att, jämte vederbörande klass- lärare, på olika stadier följa lärarkandidaternas undervisning och övervaka deras ledning i övrigt. Enligt de sakkunnigas mening bör ett sådant tillvägagångs- sätt, i så stor omfattning och på sätt förhållandena medgiva, komma till an- vändning vid alla våra läroanstalter, där lärarkurs är anordnad. En blick på vå- ra grannländers, särskilt Finlands anstalter för lärarutbildning visar, att ett system med fasta överlärare i provåret där tillämpas i stor utsträckning, och erinras må, att redan då inrättandet av en institution för utbildning av lärare första gången offentligen väcktes på tal i vårt land, nämligen genom kanslers- gillets förslag av år 1801, en ledning, lagd i händerna på högt kvalificerade krafter, utgjorde en av huvudprinciperna i de planer, som då voro å bane, för att sedan då och då återkomma i diskussionen. Såsom sådana ansvariga huvudledare hava de sakkunniga tänkt sig huvud- lärarna i de olika ämnena eller, där'hinder härför skulle möta, andra lämpliga lärare. Härvid förbise de sakkunniga givetvis icke värdet av övriga lärares, sär- skilt vederbörande klasslärares, medverkan, såsom flerstädes framgår av de i stadgan föreslagna bestämmelserna. Emellertid vilja de sakkunniga såsom

sin allmänna uppfattning framhålla, att utbildningsarbetet leder till gynnsam- mare resultat, om handledningen koncentreras på ett fåtal beprövade lärare, än om den splittras på ett jämförelsevis stort antal.

I samband härmed anse sig de sakkunniga icke kunna undgå att beröra en i viss mån känslig fråga, nämligen i hur stor utsträckning hänsyn till de för- måner, som åtfölja uppdraget att vara handledare, och till de personliga önsk- ningar, som kunna från enskilda lärare framställas, bör få inverka på valet av i kursarbetet deltagande lärare. De sakkunniga anse sig i detta avseende böra framhålla, att resultatet av arbetet i främsta rummet är beroende därav, att de i handledningen deltagande lärarna äro väl kvalificerade och dessutom i per- sonligt hänseende lämpliga samt att dessa synpunkter böra i främsta rummet vara bestämmande vid valet av handledare.

I detta sammanhang torde det vara av ett visst intresse att till belysande av denna fråga återgiva ett uttalande av föreståndaren för provårskursen i Lund, rektorn J . Mjöberg. I ett till skolöverstyrelsen den 5 januari 1925 av- givet yttrande uttalar han som sin mening, att den största svagheten i det nuvarande provåret utgöres av bristen på levande och skapande pedagogiskt intresse hos lärarna. I samband därmed yttrar han: »Man stannar vid den bekväma ståndpunkten, att teorier i dessa ting icke hjälpa en oduglig lä- rare, att allt beror på om läraren har omdöme, förnuft, den rätta takten eller vad man nu kallar det universalmedel, som skall befria läraren från att dagligen tänka över sin gärning, sovra fram en åsikt om hur hans kall bäst skall skötas i stort och smått . . . Denna brist förklaras väl till största delen av att lärarna nästan utan undantag kämpa en hård kamp för sin ma- teriella existens och icke få tid och själskrafter över för så ideella ting som allmänna pedagogiska spörsmål. Men denna brist är mycket märkbar även vid provårsläroverken. I allmänhet är det väl så även där, att varje lärare en gång har funnit och trampat upp den väg, som passar honom och som kan vara nog så förträfflig, och sedan slagit sig till ro med detta utan att känna någon lust att pröva andra vägar eller ta kännedom om andras vägar. De bästa hand- ledarna —— och de bästa lärarna —— äro dock de, som ha ett outrotligt behov att hålla borta ifrån sig den schablon och den slentrian, som så gärna vilja ta väldet över en lärare, och vilkas undervisning dagligen hålles frisk och vaken genom en daglig förnyelse av lärarens intresse för sin gärning.»

Angående slutligen den ledning av det hela, som tillkommer föreståndaren, torde det råda en enhällig mening om att denna innebär en bland de mest krä- vande och betydelsefulla uppgifterna inom vårt högre undervisningsväsen samt att institutionens värde först och sist beror på den insats föreståndaren kan göra i arbetet. De sakkunniga vilja här erinra om att han icke blott har att uppgöra planritningen till *kursen och här och var övervaka dess förlopp utan ock bör, med bibehållande av överblicken över det hela, själv verksamt ingripa såsom en stödjande och enande kraft, med andra ord oavlåtligt göra sina in- sikter, sin erfarenhet och sin personlighet gällande, för att arbetet må ledas i önskvärd riktning. För att detta viktiga önskemål skall kunna vinnas, fordras givetvis i främsta

rummet, att för uppdraget utses den rätta mannen och att denne icke genom olämpliga anordningar hindras och betungas i sin gärning. Sålunda ligger enligt de sakkunnigas mening synnerlig vikt på att icke allt för många lärar- kandidater samtidigt hänvisas till läroanstalten samt att föreståndaren icke ålägges för stor undervisningsskyldighet. Men framför allt kräves, att före- ståndaren ic'ke klavbindes av onödigt många och detaljerade föreskrifter utan i stället, såsom ock enligt nu gällande stadga är fallet, tillförsäkras en be- tydande handlingsfrihet. De sakkunniga hava också låtit sig angeläget vara att bibehålla denna hans frihet och vilja såsom sin allmänna uppfattning i detta avseende endast tillägga, att det ingalunda är önskvärt, att kursens läggning och gång vid de olika läroanstalterna blir så likformig som möjligt utan att det tvärtom är av värde, om den kan vinna en mångsidigare och rikare gestaltning alltefter olika föreståndares pedagogiska uppfattning. Här- igenom blir ock arbetet vid de särskilda utbildningsanstalterna naturligare och erfarenheten av vårt lands lärarutbildning rikhaltigare, något som i sin mån måste komma att verka befruktande på arbetet i allmänhet vid våra högre undervisningsanstalter.

De sakkunniga få därjämte såsom sin bestämda åsikt framhålla, att före- ståndarskapet, därest icke tvingande omständigheter nödvändiggöra en annan anordning, fortfarande som hittills bör anförtros åt läroanstaltens rektor, vil- ken i normala fall bör vara den, som äger de största förutsättningarna för den viktiga uppgiften att mot varandra avväga läroanstaltens och lärarkursens intressen till båda institutionernas bästa. Tilläggas må också, att därest det överhuvud skall bliva möjligt att förverkliga den ofta framförda önskan, att lärarkandidaterna måtte i möjligaste mån känna sig som lärare vid läroanstalten, det torde vara nödvändigt, att den person, som är deras chef och högste ledare, är densamme, som är chef för de andra lärarna och läroanstaltens styresman i övrigt.

I detta sammanhang anse sig de sakkunniga till behandling böra upptaga den frågan, vad som ytterligare kan göras för att åt de med lärarkurs förena- de läroanstalterna förvärva väl kvalificerade lärarkrafter. Det bör därvid ihågkommas, att det vid dessa anstalter icke blott gäller att utbilda blivande undervisare utan att det jämväl är från sådana läroanstalter man i främsta rummet har rätt att förvänta impulser till en tidsenlig utveckling av arbetet vid våra högre undervisningsanstalter.

De sakkunniga få då först erinra om att redan genom kungörelsen den 22 mars 1895 föreskrevs, att vid tillsättning av lärare vid provårsläroverk sär- skilt avseende skulle fästas å sökandes lämplighet att biträda vid lärarkan— didaters handledning. Tillämpningen av denna bestämmelse, som med någon utvidgning och omformulering bibehållits i 1928 års stadga (% 181: 3), är givet— vis i åtskilliga avseenden beroende av mer eller mindre subjektiva bedömanden och därför förenad med vissa vanskligheter, men de sakkunniga anse sig det oaktat icke böra underlåta att här betona önskvärdheten av att lämplighetssyn- punkten icke må få stå tillbaka för andra, formellt lättare påvisbara meriter. .Vidare har genom den nya läroverksstadgan (% 183: 1) provårsläroverken

tillförsäkrats initiativ till kallelse vid tillsättning av'lärare, en rättighet, som riktigt använd kan' bliva av allra största betydelse för lärarutbildningen.

Slutligen är att nämna, att genom 1918 års ännu gällande lönereglering ordinarie lärare vid provårsläroverk tillerkänts ett särskilt arvode av 300 kronor, i fråga om vilket belopp lärarnas lönekommitté av år 1920 föreslagit en enligt de sakkunnigas mening väl knapphändig ökning till 400 kronor. De sakkunniga vilja här även begagna tillfället att beklaga den njugghet, varmed provårsföreståndarna behandlats i fråga om sitt provårsarvode, vilket är den enda avlöningsform inom läroverkens område, som icke tillgodosetts med någon förhöjning sedan år 1900. Det har tvärtom i vissa fall underkastats minsk- ningar.

Beträffande den minskning i undervisningsskyldighet, som kan medgivas rektor och lärare vid provårsläroverk, få de sakkunniga hänvisa till de i sak oförändrade bestämmelserna i den nya läroverksstadgan (% 133:8—9) och endast tillägga, att skäl för en ytterligare minskning, särskilt i fråga om före— ståndarens undervisningsskyldighet, enligt de sakkunnigas mening skulle kunna anföras.

Tager man nu vidare i övervägande, vad som ytterligare bör göras för att stärka lärarnas vid utbildningsanstalterna förutsättningar för sitt kall, så in- ställa sig vissa önskemål.

Därvid torde den närmast liggande och angelägnaste åtgärden vara att i skälig mån höja det genom beslut av 1929 års riksdag återinförda anslaget å 6 000 kronor till resestipendier i pedagogiskt syfte åt lärare vid de allmänna läroverken, särskilt vid de läroverk, där lärarkurs är anordnad. Alla med lärar- kurs förbundna läroanstalter böra givetvis beredas motsvarande förmån. De er- farenheter, som tidigare gjorts i fråga om betydelsen för vår lärarutbildning av sagda stipendier, föranleda de sakkunniga att med särskild styrka framhålla detta önskemål. De sakkunniga anse därvid icke minst angeläget, att rektorer och lärare göra besök jämväl vid skolor i det egna landet och tillgodogöra. sig där gjorda iakttagelser.

Vidare finna de sakkunniga önskvärt, att rektorerna vid utbildningsanstal- terna, särskilt för överläggningar om lärarutbildningen och utbytande av er- farenheter i dithörande ämnen, med ej allt för långa mellanrum inkallas till så- dana sammanträden med skolöverstyrelsen, som omförmälas i den nya läroverks- stadgan (å 153: 2) och i seminariestadgan (% 112: 2).

Slutligen hålla de sakkunniga före, att särskilda utbildningskurser under sommarmånaderna för nämnda lärare —— dock med tillträde även för lärare vid andra läroanstalter _— böra med anslag av statsmedel anordnas av skol- överstyrelsen och avse såväl vetenskaplig fortbildning i de olika skolämnena som ock förkovran i pedagogiska ämnen av teoretisk och praktisk art.

En i samband härmed stående angelägenhet är önskvärdheten att även i yttre avseende och särskilt i fråga om undervisningsmateriel och skolbiblio- tekens utrustning, i synnerhet med tillräcklig pedagogisk litteratur, så till- godose lärarutbildningsanstalterna, att de kunna motsvara de krav, som under- visnings- och utbildningsarbetet i dessa hänseenden på dem ställa. För närva—

rande förhåller det sig så, att inköp av undervisningsmateriel rn. m. skola vid läroverken bestridas av biblioteks- och materielkassan, men. då. denna av lätt insedda skäl icke är starkare vid provårsläroverk än vid andra läroverk, har det hänt, att ett eller annat bland de förra, vilka även i detta avseende borde vara mönsteranstalter, blivit i fråga om undervisningsmateriel sämre tillgodosett än de skolor, dit lärarkandidaterna efter avslutad kurs skola övergå.

De sakkunniga vilja därför föreslå, att. ett särskilt anslag av statsmedel utverkas för att underlätta anskaffandet av behövlig undervisningsmateriel åt de med lärarkurs förenade läroanstalterna.

Beträffande här och annorstädes i betänkandet gjorda uttalanden om bere- dande av statsanslag åt lärarutbildningsanstalterna och deras personal få de sakkunniga hänvisa till särskilda utredningar och förslag här nedan (sid. 68 ff).

4. Deltagare i kursen. (%% 5, 6 och 7.) Behörighet Enligt nu gällande bestämmelser tillkommer rätt att genomgå provår den, "ägg?? som avlagt de för behörighet till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk eller (5 5) folkskoleseminarium föreskrivna kunskapsprov, samt, därest ämnet pedago- gik ej ingår i hans examen, jämlikt stadgan angående filosofiska examina den 1 november 1907 undergått godkänd prövning i psykologi samt pedagogikens teori och historia.

De sakkunniga hava ansett lämpligt att i detta sammanhang upptaga till behandling en fråga om viss ändring i behörigheten till lärartjänst vid allmänt läroverk, vilken på grund av det samband, som bör äga rum mellan behörighet till lärartjänst och behörighet att genomgå provår, skulle komma att med- föra ändring i hittills gällande bestämmelser i sistnämnda avseende. _Föredra- gande departementschefen har, såsom i inledningen redan nämnts, i propositio- nen rörande läroverksreformen uttalat önskvärdheten av att ämnet pedagogik måtte i den filosofiska ämbetsexamen beredas ett större utrymme än nu. De sakkunniga hava för egen del ansett tiden vara inne att för behörighet till ad- junkts- och lektorstjänst vid allmänt läroverk och lektorstjänst vid folkskole- seminarium fordra betyg även i examensämnet pedagogik och att som följd härav betyg över genomgången lärarkurs icke skulle för någon utfärdas, som icke styrkt, att han i avlagd filosofisk ämbetsexamen eller i prövning efter ford- ringarna för samma examen erhållit minst vitsordet Godkänd i ämnet pedago- gik. Den pedagogiska vetenskapen har numera nått en sådan utveckling både i fråga om metoder och vunna resultat, att det icke är tänkbart, att den nutida skolans uppgifter, vare sig de avse det inre arbetet eller skolornas organisation eller de ungas val av levnadsbana, skulle kunna lösas utan kännedom om och utnyttjande av sagda metoder och resultat. De sakkunniga hava därför hållit för i hög grad önskvärt, att varje lärare vid de skolor, som det här närmast gäller, äger pedagogiskt vetenskapliga insikter åtminstone till en omfattning, som motsvarar fordringarna för vitsordet Godkänd i filosofisk ämbetsexamen.

När de sakkunniga nu framställa detta förslag, anse de sig emellertid böra med styrka framhålla önskvärdheten av att kurserna i ämnet erhålla en lägg— ning och ett innehåll, som kunna bliva av verklig betydelse och till omedelbar nytta för lärarkandidaternas blivande verksamhet.

Då de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att ämnet pedagogik göres obliga- toriskt för samtliga lärarkandidater, hava de sakkunniga tillika ansett det va- ra av vikt, att därigenom icke studietiden kommer att med! nödvändighet för— längas för de studerande, som avlägga filosofisk ämbetsexamen. För att förebygga detta fordras givetvis, att medtagandet av ämnet pedagogik icke kommer att medföra ökade krav i fråga om antalet betygsenheter och äm- nen i examen. De sakkunniga hava därför icke ansett sig kunna föreslå, att betyg i ämnet pedagogik skall fordras utöver de sju betygsenheter, som nu äro bestämda för examens godkännande. Betyget i sagda ämne skall, såsom för närvarande, kunna medräknas i de nämnda sju betygsenheterna. Ett så- dant förfarande kan visserligen komma att medföra, att den studerande icke utan ytterligare tidsutdräkt kan begagna sig av den enligt gällande examens- bestärnmelser förefintliga möjligheten att fritt tillvälja något annat ämne. Men den olägenhet, som därav kan vållas, uppväges mer än väl av den fördel för den studerandes blivande lärarverksamhet, som ligger däri, att han inhämtat grundliga insikter i ämnet pedagogik. För att emellertid den föreslagna ford- ran på betyg i ämnet pedagogik icke må komma att verka bindande eller hind- rande i fråga om studierna till filosofisk ämbetsexamen eller bliva en onödig tunga för studerande, som avlägger sagda examen utan att hava för avsikt att. åtminstone omedelbart ägna sig åt lärarbanan, hava de sakkunniga tänkt sig, att filosofisk ämbetsexamen skall kunna avläggas även utan att ämnet pedago- gik eller någon kurs, motsvarande den nuvarande i pedagogikens teori och hi- storia, ingår i densamma. För studerande, som begagna sig av denna utväg, bör givetvis, såsom för närvarande är fallet, finnas möjlighet att komplettera examen med ämnet pedagogik. Nu kan det emellertid tänkas, att någon, som avlagt filosofisk ämbetsexamen utan pedagogik, framdeles önskar ägna sig åt lärarbanan och därför måste genomgå praktisk lärarkurs. För att bereda dy- lik lärarkandidat möjlighet härtill, utan att han före lärarkursens början måste förlänga studietiden med komplettering av ämnet pedagogik, hava de sakkun- niga ansett sig böra föreslå, att dylik lärarkandidat må kunna få deltaga i lä— rarkursen även innan han förvärvat vitsord om godkända kunskaper i peda- gogik. Betyg över genomgången lärarkurs skulle emellertid ej få för honom ut- färdas, såvida han ej före kursens avslutande kompletterat sin examen med ämnet pedagogik. En liknande möjlighet bör beredas lärarkandidat, som har för avsikt att vinna behörighet som lärare i kristendomskunskap. Nu före— slagna ordning komme väl i regel att medföra den i och för sig mycket önsk- värda anordningen, att vederbörande lärarkandidat samtidigt med att han ge— nomginge lärarkursen ägnade sig åt studiet av ämnet pedagogik. I så fall kunde lätteligen en gagnelig samverkan komma till stånd mellan den teoretiskt pedago- giska och den praktiskt pedagogiska utbildningen, en samverkan av den art, som departementschefen i ovannämnda proposition framhållit såsom önskvärd

(å 6.) Anmälan och ha"”ng- hänvisas, har någon föreskrift därom hittills icke givits, och bland annat med

och som alltifrån provårets tillkomst eftersträvats men som genom den teoretiska kursens avlägsnande ur provåret väsentligen rubbats. Det är väl också att för- vänta, att då ju lärarkandidatens pedagogiska studier äro förlagda till uni- versitetet, på denna väg ett samarbete skulle kunna åvägabringas mellan pro- fessorn i pedagogik och ledarna för det praktiska utbildningsarbetet, ett sam- arbete, som otvivelaktigt skulle bliva av stort värde ej mindre för den akade— miska undervisningen i ämnet pedagogik än för arbetet inom den praktiska lärarkursen över huvud.

Dessa och dylika reflexioner hava emellertid föranlett de sakkunniga att gå ett steg vidare i nu antydd riktning. Om, såsom de sakkunniga tänkt sig, lärarkandidat, som avlagt filosofisk ämbetsexamen utan att hava medtagit äm— net pedagogik, borde tillåtas att deltaga i lärarkurs under förutsättning att han före lärarkursens avslutande kompletterade sin examen med ämnet pe- dagogik, så synes ingen anledning förefinnas, varför icke också sådana stude— rande, vilka hunnit så långt i studierna på sin ämbetsexamen, att de äro fär- diga med sina gruppämnen, skulle kunna få åtnjuta samma förmån, allrahelst därigenom icke blott en ytterligare tidsvinst stode för dem att göra utan jämväl ovan angivna fördelar i fråga om samverkan mellan den teoretiskt pedagogiska och den praktiskt pedagogiska utbildningen kunde komma ett större antal lä- rarkandidater till godo. Sådana lärarkandidater skulle nämligen hava att före kursens avslutande avlägga fullständig ämbetsexamen och därvid eller i efter- prövning undfått minst betyget Godkänd i ämnet pedagogik. För den sålunda föreslagna anordningen hava så mycket större skäl synts de sakkunniga före- ligga som, efter vad de sakkunniga inhämtat, en likartad anordning visat sig kunna utan olägenhet tillämpas i vissa av våra grannländer.

Upptagandet av ämnet pedagogik såsom obligatoriskt medför borttagandet av den i stadgan angående filosofiska examina den 1 november 1907 föreskriv— na kursen i psykologi samt pedagogikens teori och historia och påkallar vissa ändringar i läroverksstadgan. Förslag till ändringar i nämnda stadgor inne- fattas i bilagorna 1 a och b.

Beträffande det högsta antal lärarkandidater, som bör till varje läroanstalt

hänsyn till det olika mått av arbete, som lärarkurs i två ämnen och sådan kurs i tre ämnen liksom ock de olika ämnena kräva, finna de sakkunniga icke hel- ler nu möjligt att införa någon bestämmelse i detta avseende. Då emellertid från rektorer vid provårsläroverk starka klagomål försports över för högt an- tal hänvisade under de senare decennierna, hava de sakkunniga ansett sig i dm- na fråga böra göra ett närmare uttalande.

De sakkunniga vilja därvid först lämna några upplysningar angående det antal lärarkandidater, som i genomsnitt hänvisats till att samtidigt utbildas rid provårsläroverk (se närmare bil. 3 a—d). De sakkunniga hava därvid beräknat, att varje s. k. enterminskandidat vars utbildning alltid kräver ett ansenligt ökat arbete för läroverket i jämförelse med de i vanlig ordning hänvisade

motsvarar 1 1/2 av de övriga, vilket utgör en i själva verket ganska låg beräk- ningsgrund. *Den synes för övrigt hava blivit av Kungl. Maj:t tillämpad vid bestämmande av arvode åt provårsföreståndarna (se sid. 68). Med tillämpning av denna beräkningsgrund utgjorde i medeltal antalet samtidigt tjänstgörande lärarkandidater vid nedan nämnda läroverk:

i H. latinlärov. Södermalms h. H. reallärov. H.a11m.lärov. H.a11m.lä.rov. | & Norrmalm. allm. lärov. &. Norrmalm. i Uppsala. i Lund.

| Period _

| HT!VTHTVTHT.iVTRHTVT1HTIVT | I

1879—1894 ....... 9.7 9.1 9.7 9.0 9.4 9.9 10.0 10.1 10.0 10.0

1894—1909 ....... 9.7 9.5 10.1 9.6 .7 9.9 10.1 10.3 10.3 9.9

1909—1919 ....... 11.3 10.9 11.5 10.8 11.4 10.8 11.4 10.6 11.5 11.0

1919—1929 ....... 11.3 9.0 11.1 9.2 11.5 8.4 10.8 10.2 11.5 10.2

Det bör vidare erinras om att, även om förefintligheten av lärarkurs vid en läroanstalt innebär vissa fördelar, särskilt en eggelse till pedagogisk vakenhet och målmedvetenhet, så måste å andra sidan kursens tillvaro alltid för läroan- stalten medföra vissa olägenheter, som göra den till ett mer eller mindre stö— rande moment. Den viktiga kontinuiteten i arbetet avbrytes därigenom, att lä— rarnas undervisning då och då övertages av lärarkandidater, av vilka flertalet till- lämpar mer eller mindre personligt växlande metoder och några äro i saknad av nästan all lärarvana. Följden blir, att resultatet av skolarbetet kan bliva lidande. I detta avseende gäller alltjämt vad statsutskottet år 1874 uttalade, nämligen att »härtill kommer alltid den svåra uppgiften att tillse, det en skola, som skall vara underlag för lärarutbildning och sålunda göras till medel för ett ändamål, som icke är hennes egentliga, icke förfelar det senare». Det tillhör givetvis rektor och lärare att i möjligaste mån tillse, att så icke blir förhållandet, men uppenbart är, att ju större de samtidigt utbildade lärar— kandidaternas antal är, desto vanskligare blir det att söka avvärja nämnda olägenheter. Ej heller bör förbises, att den individuella handledning, som lärarkandidaterna behöva, måste på grund av omständigheternas makt bliva mindre omsorgsfull, när den skall komma ett jämförelsevis stort antal kan- didater till godo, samt att sålunda även lärarutbildningens värde härigenom re- duceras.

Angående det antal lärarkandidater, som på senare tid hänvisats till ett och samma läroverk, kunna de sakkunniga icke finna annat än att det i genom— snitt varit för högt och att klagomålen alltså. äro berättigade. På grund av den starka utvecklingen inom undervisningsväsendets område har behovet av utbildade lärare ökats och tillströmningen av lärarkandidater stegrats. Följ- den har blivit, att antalet samtidigt till ett läroverk hänvisade kandidater sti— git över hövan, så att, såsom framgår av ovan lämnade uppgifter samt av bila— gorna ?) a—d, det antal av 8, som vid provårets omgestaltning år 1875 ansågs

Deltagarnas åligganden.

(5 7.)

böra vara det normala, tidigt måst överskridas och, med tillämpning av ovan- nämnda beräkningsgrund för enterminskandidater, under tiden 1909—1929 stigit till i medeltal nära 11 samt någon gång vid ett eller annat läroverk upp— gått till 12 eller 13. Medeltalet för höstterminerna blir 11.3.

Med hänsyn bland annat därtill, att på grund av den nya läroverksorganisa— tionen och utvecklingen i övrigt nya krav — såsom ock framgår av den före— slagna stadgan — komma att ställas på lärarutbildningen, anse de sakkunniga nödvändigt, att antalet till en och samma läroanstalt samtidigt hänvisade kan— didater vederbörligen begränsas. Under åberopande av vissa vi—d provårsföre- ståndarmötet år 1926 gjorda uttalanden finna de sakkunniga skäligt förorda den beräkningsgrunden, att i fråga om ett högre allmänt läroverk med genom— gående parallellavdelningar mer än 8 i vanlig ordning utbildade lärarkandi- dater med tre ämnen vardera i sin kurs icke böra samtidigt förekomma samt att, därest lärarkandidater utbildas jämlikt % 13 i den föreslagna stadgan, nämnda antal bör så bestämmas, att vid hänvisningen 2 av de sistnämnda — med nödiga modifikationer — räknas som 1 av de förra. Såsom ytterligare stöd för den sålunda föreslagna beräkningsgrunden må erinras, att samma begräns- ning till ett antal av 8 iakttages vid ungefär motsvarande läroverk i Tyskland.

I fråga om andra läroanstalter bör antalet bestämmas i förhållande till det ovan föreslagna.

Vad angår de i % 14 omförmälda lärarkandidaterna, böra, då enligt de sak— kunnigas mening inga avsevärdare rubbningar behöva göras i den för dem upp- gjorda planen, dessa, i fråga om den inverkan deras hänvisning kan hava på an- talet kandidater, betraktas och behandlas såsom vanliga lärarkandidater.

Därest den minskning i antalet till varje särskild läroanstalt hänvisade lärar- kandidater, vilken ovan förordats, kommer till stånd, blir den nödvändiga följ- den, att antalet läroanstalter för utbildning av lärare i skälig proportion därtill ökas, en fråga., till vilken de sakkunniga skola längre fram i betänkandet åter- komma.

Vad angår det mått av arbete, som kan och bör under kursen åläggas lärar- kandidaterna, har nog den uppfattningen tidigare ej varit sällsynt, att provåret vore en kurs, som kunde skötas mera som en bisyssla vid sidan av andra upp- gifter. Så småningom har väl denna föreställning givit vika för en riktigare uppfattning av provårets betydelse, men ännu i dag torde det förekomma, att lärarkandidater icke ägna sig så helt som önskligt är åt den viktiga praktiska utbildningen. Att en ändring härutinnan åvägabringas, blir hädanefter så mycket nödvändigare som de krav, vilka genom den föreslagna nya stadgan ställas på lärarkandidaterna, äro i flera hänseenden avsevärt skärpta. De sak- kunniga utgå alltså ifrån att det kommer att gälla som regel, att lärarkandida— terna helt ägna sig åt lärarkursen och därmed sammanhängande uppgifter.

Det antal timmar i veckan, under vilket lärarkandidaterna vid läroanstalter få tagas i anspråk för undervisning, sammanträden och föreläsningar m. m., är för närvarande bestämt till högst 12 i veckan. Utan att häri vilja föreslå någon egentlig rubbning vilja dock de sakkunniga, med hänsyn till att arbetet på grund

av åtskilliga fluktuationer kan under olika veckor kräva ganska olika tid, föreslå den jämkningen, att nämnda siffra betecknar ett medeltal för hela terminen.

Vad i allmänhet angår den tid, under vilken lärarkandidaterna äro upptagna av arbetet vid läroanstalten, hava anmärkningar framställts, innebärande att densamma för kandidaterna kan bliva mycket splittrad, till exempel genom s.k. håltimmar, och därför ej på ett rationellt sätt utnyttjad. Denna olägenhet, som givetvis i högre eller lägre grad kan bero på bristande omsikt och planering hos lärarkandidaterna själva, är på grund av kursarbetets natur icke lätt att helt avhjälpa men torde kunna av föreståndaren genom kloka anordningar re- duceras, särskilt om de sakkunnigas förslag om ett färre antal samtidigt hän- visade lärarkandidater vinner avseende.

Ett ännu viktigare önskemål, som står i samband med nu berörda förhållande, är, att arbetet måtte så ordnas, att detsamma kan fortgå utan jäkt och med den arbetsro, som är en nödvändig förutsättning för att ernå ett gott resultat såväl av kandidaternas utbildning som av lärjungarnas undervisning.

I överensstämmelse med de sakkunnigas ovan uttalade uppfattning, att lärar- kandidaterna böra i regel helt ägna sig åt utbildningskursen, anse de sakkunniga angeläget att förebygga, att lärarkandidaterna åtaga sig arbete utanför kursen, det må vara av vad slag som helst, vilket kan bliva hinderligt för kandidatens deltagande i densamma.

Vad särskilt angår anställning vid annan läroanstalt, bör sådan väl fortfa- rande kunna medgivas, då dylik anställning, därest den hålles inom lämpliga gränser, är ägnad att befordra den blivande lärarens undervisningsvana, på samma gång den kan bereda honom en ofta synnerligen välbehövlig inkomst. Under hänvisning till att de sakkunniga komma att föreslå en viss ekonomisk ersättning åt lärarkandidaterna, anse de sakkunniga, att, därest detta förslag vinner avseende, lärarkandidaternas bisysslor böra mera begränsas, än vad som hittills i vissa fall synes hava varit förhållandet.

&. Arbetets organisation. (%% 8, 9, 10 och 11.)

Mot arbetets nuvarande organisation hava, såsom de sakkunniga redan i inled- ningen till detta betänkande omförmält, vissa anmärkningar framkommit. Man har sålunda framhållit önskvärdheten av att lärarkandidaterna bleve satta i till- fälle att göra en mera allsidig bekantskap med lärargärningen, än för närvaran- de i regel kunde sägas vara fallet. Den nuvarande ordningen har ansetts ensidigt taga fasta på den tekniskt metodiska sidan av undervisningsarbetet, under det att åter den mera direkt uppfostrande sidan av lärargärningen ej bleve tillräckligt uppmärksammad. Man har också framhållit såsom en följd härav, att lärarkandidaternas ställning under utbildningstiden komme att förete en viss skevhet, som icke kunde undgå att framkalla vissa känslor av obehag. De kunde väl ur en viss synpunkt betraktas som ett slags lärare vid läroverket men saknade å andra sidan åtskilliga av en lärares befogenheter och uppgifter

Auskultation och under- visning.

(% 8.)

och hade därför också svårt att känna. någon verklig samhörighet med skolans övriga lärare eller något medansvar för ungdomens utbildning.

Så långt de sakkunnigas erfarenhet sträcker sig, synas de sålunda framkomna anmärkningarna i vissa avseenden hava fog för sig. Man måste emellertid beträffande de känslor av obehag, varom ovan talats, komma ihåg, vad en bland provårsföreståndama, rektorn Sixten Samuelsson i Uppsala, därom ytt- rat i sitt till de sakkunniga i december 1928 avgivna utlåtande. Han uttalar där den meningen, »att en god del av det tryck och de obehag, som äro för- enade med provåret, ligger i provårsinstitutionens karaktär och endast i mycket begränsad grad kan modifieras genom åtgärder. Många av lärarkandida- terna komma nästan direkt från akademiska studier. De äro ivriga att få komma ut i livet snarast möjligt, anse konsten att undervisa mycket enkel och provåret mer eller mindre som ett oundvikligt besvär, vars väsentliga upp— gift är en betygsättning, och i övrigt som ett hinder på ett år för förvärvsmöj: ligheter. Lärarkandidaterna hysa ofta ett ganska måttligt intresse för lärar- utbildningen men känna en i vårt land vanlig uppskattning av de akademiska studiernas värde och en kanske lika vanlig underskattning av det praktiska skolarbetets. Därtill äro de ovana vid den bestämda ordning, som skolarbetet nödvändigt måste innebära, och liksom de flesta människor i vår tid ytterligt känsliga för och illa berörda av kritik. De lärarkandidater åter, som komma från en tämligen lång tjänstgöring före provåret, ha kanske i en mindre skola haft en relativt framskjuten ställning och ,vunnit goda resultat, samt känna sig i provåret degraderade. Till de oangenäma intrycken från provåret bidrager ock, att lärarkandidaterna ofta anse kritiken för mycket begränsa sig till de- taljer, kanske obetydligheter av saklig art, t. ex. uttalsfel i språk, finesser i en översättning eller dylikt, eller att ibland fel anmärkas, som den handledande själv begår. Den omständigheten, att provåret till sist leder till en betygssätt— ning, behöver visserligen inte överdrivas, men innebär naturligtvis ett enerve- rande moment av spänning, som ej kan undvikas. Mycket av provårets pressande och oangenäma intryck ligger sålunda i sakens natur och kan ej undanröjas.»

Det kan emellertid icke nekas, att den undervisningstekniska sidan i regel kommit att inom provåret få huvudparten av intresse och uppmärksamhet. Så- som en naturlig följd därav har inom provåret uppstått en strävan att låta lärarkandidaterna försöka sig på undervisning inom så många högre och lägre årsklasser som möjligt. Den undervisning kandidaterna själva haft att med- dela har härigenom styckats på ett flertal smärre tidsavdelningar, s. k. serier, av vilka var och en i regel kommit att få en ringa omfattning, 2 till 4 veckor. En sådan sakernas ordning har helt naturligt gjort det svårt för kandidaterna att förvärva någon högre grad av förtrogenhet med lärjungarna i de klasser, till vilka undervisningen varit förlagd, och med arbetet och ordningen i övrigt inom klasserna. Det faller av sig självt, att under dylika förhållanden åt lärar- kandidaterna icke kunnat anförtros att på ett mera självständigt sätt hand- hava den disciplinärt fostrande sidan av skolans arbete eller att taga någon väsentligare del i en klassföreståndares uppgifter. Likaledes har det svårligen kunnat överlämnas åt kandidaterna att mera effektivt medverka vid bestäm-

mande av vitsord åt lärjungarna. Och likväl ingå just dessa funktioner såsom Väsentliga moment i lärarverksamheten, sådan denna gestaltar sig under det vanliga skolarbetet.

Skall åt lärarkandidaterna kunna beredas en ställning, som något så när mot— svarar eller närmar sig en lärares verkliga ställning, är det uppenbarligen nöd- vändigt, att lärarkandidaterna i vida större utsträckning, än under nu rådande förhållanden sker, få taga del i nyss angivna läraråligganden, och för att detta skall möjliggöras fordras i sin ordning, att åtminstone en eller annan av under- visningsserierna får en sådan tidsomfattning, att lärarkandidaterna kunna få tid ooh tillfälle att göra sig något närmare förtrogna med de klasser, i vilka de med— dela undervisning. Därpå hava också i allmänhet de önskemål gått ut, som framkommit i denna punkt.

Emellertid hava från vissa håll mot en dylik anordning uttalats betänklig- heter, närmast föranledda av en farhåga, att om undervisningen i större ut- sträckning lades i händerna på mer eller mindre oerfarna lärarkandidater, undervisningen vid läroverket skulle komma att lida allt för mycket avbräck därav. Det låter väl också icke förneka sig, att skäl förefinnes till farhågor på denna punkt. Varsamhet är givetvis därför av nöden. Dock saknas icke på detta område erfarenheter, och dessa synas vara ägnade att i väsentlig grad minska betänklighetema. Under åtskilliga år har tidigare vid åtminstone ett av provårsläroverken tillämpats en anordning med enterminsserier i ett eller annat av varje kandidats ämnen, och det har därvid visat sig, att när kandi- daterna erhållit nödig ledning och erforderligt stöd från provårsledningens sida, det hela kunnat slå ganska väl ut.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter hava de sakkunniga ansett sig kunna föreslå, att varje lärarkandidat skall i åtminstone ett av sina ämnen få sig tillmätt så lång undervisningsserie, dock högst en termin, att han därunder hinner att inom en klass vinna en förtrogenhet med förhållandena i klassen av den art, som här ovan närmare angivits. Hur önskligt det kan synas, att längre serier infördes i ännu flera ämnen, så torde såväl det bristande utrymmet som hänsyn till arbetet i allmänhet vid läroverket lägga hinder i vägen härför. De sakkunniga hava i övrigt sökt giva hithörande bestämmelser en utformning, av vilken framgår önskvärdheten av att de allmänna synpunkter, som de sakkun- nigai det föregående framhållit, i möjligaste mån bliva, tillgodosedda. Det är ju visserligen uppenbart, att det aldrig låter sig göra att giva åt en sådan institu- tion som en kort lärarkurs en anordning av den art, att lärarkandidaten där- under skulle kunna växa helt in i en lärares gärning. De sakkunniga våga dock tro, att de föreslagna anordningarna skola medföra ökade möjligheter för de handledande lärarna att bilda sig en någorlunda fullständig uppfattning av kandidaternas fallenhet för lärarkallet samt för kandidaterna att känna sig som lärare bland läroverkets övriga lärare. I sistnämnda avseende kan givet- vis fullständig överensstämmelse ej uppnås, så länge en lärarkandidats tjänst- göring under utbildningstiden måste göras till föremål för granskning och vår- desättas med betyg. Hur den än anordnas, måste det komma att ligga något säreget över densamma.

Såsom ett betydelsefullt moment ingår i all lärarutbildning åhörande av er— farna lärares undervisning. Skall ett dylikt åhörande bliva av verklig bety- delse, erfordras, att lärarkandidaterna på lämpligt sätt införas i den undervisning de åhöra. Detta sker dels därigenom, att den undervisande läraren på förhand gör lärarkandidaten bekant dels med det sammanhang, i vilket de lektioner, som skola åhöras, stå till den förhandenvarande lärokursen i dess helhet, dels ock med de metodiska synpunkter, som läraren har för avsikt att låta bli bestämmande för den undervisning, som skall åhöras. Till lärarkandidaternas införande i undervisningen hör också, att den undervisande läraren gör de lektioner, som kandidaterna åhört, till föremål för belysande samtal och utredande diskus- sioner.

Det nu sagda gäller i all synnerhet de lektioner, som lärarkandidaterna åhöra i de klasser, där de själva skola övertaga undervisningen. Vad denna se- nare beträffar, måste kandidaterna givetvis kunna påräkna stöd och vägled- ning av vederbörande lärare och föreståndare. De närmare formerna härför angivas i % 8. I fråga om dessa synes det de sakkunniga vara av vikt, dels att kandidaterna få tillfälle att till förberedande diskussion framlägga en plan för sin undervisning, dels ock att det tillses, att den granskning lärarkandida- tens prestationer underkastas verkställes under i möjligaste mån humana for— mer. I sådant syfte böra kandidaterna givetvis få tillfälle att fritt förklara och motivera sina åtgöranden. Och härvid finna de sakkunniga särskilt på- kallat att betona vikten av att åt lärarkandidaterna beredes möjlighet att låta sin personliga uppfattning och läggning framträda med så stor självständig- het, som kan vara förenlig med skolarbetets ändamålsenliga bedrivande. En dylik erinran synes de sakkunniga erforderlig ej mindre med hänsyn till den benägenhet att i metodiskt avseende binda kandidaterna, som erfarenheten vi- sar lätt nog kunna uppstå hos de handledande lärarna, än även till en hos kan- didaten ofta förekommande benägenhet att slaviskt följa sin handledare. Ett tillgodoseende av nu berörda önskemål är av synnerlig betydelse, då det gäller att i lärarkursen bereda kandidaterna en ställning, som så mycket som möjligt närmar sig en vanlig lärares.

I den nuvarande provårsstadgan föreskrives, att de sammanträden, som skola hållas för preparation och granskning av lärarkandidats undervisning, skola ledas av föreståndaren såsom ordförande eller av den lärare han därom anmodar. De sakkunniga vilja härutinnan föreslå den ändringen, att som regel skall gälla, att ifrågavarande sammanträden hållas under ordförande- skap av föreståndaren och att endast i det fall, då omständigheterna synas där- till föranleda, ordförandeskapet må uppdragas åt lärare, som därom av före- ståndaren anmodas. Föreståndaren bör emellertid i varje fall, såvitt möjligt, vara vid sammanträdet närvarande. Erfarenheten ådagalägger nämligen, att där icke föreståndaren i regel deltager i konferenserna, en splittring i provårs- arbetet lätteligen uppstår, som i vissa avseenden blir hinderlig för detsamma. Särskilt synes det vara av betydelse, att i fråga om de allmänna didaktiska råd, som givas, liksom också beträffande granskningen av kandidaternas pre- stationer motsägelser undvikas.

Redan i nu gällande provårsstadga finnas uttalade vissa önskemål om lärar- kandidaternas besök vid andra läroanstalter än dem., till vilka deras utbild- ningskurs är förlagd. Den genom senaste läroverksreform åstadkomna starkare samorganisationen mellan olika slag av läroanstalter har, som i inledningen framhållits, medfört önskvärdheten av att de blivande lärarna sättas i till- fälle att göra så allsidig bekantskap som möjligt med de olika läroanstalter, som här äro i fråga. Särskilt medför folkskolans vidgade ställning som grund- skola, att samtliga lärare vid de läroanstalter, som bygga omedelbart på folk- skolan, böra göras bekanta med folkskolans organisation och arbetet inom den- samma. På grund av den starkt utvidgade rätten för flickorna att tillhöra de allmänna läroverken föreligger, såsom förut framhållits, ett motsvarande önskemål med avseende på de högre samskolorna och flickläroverken. För att bereda lärarkandidaterna tillfälle att besöka läroanstalter av kommunal eller enskild natur torde särskilda bestämmelser om skyldighet för sagda läroan- stalter att lämna lärarkandidaterna tillträde böra lämnas antingen i vederbö- rande läroanstalters stadgor eller i samband med beviljande av statsunderstöd.

Därest pedagogik enligt de sakkunnigas förslag kommer att införas som obligatoriskt ämne i lärarnas teoretiska utbildning, torde den behandling av teoretiskt pedagogiska ämnen, vilken för närvarande åligger föreståndaren, böra uteslutas och ifrågavarande sammanträden med större utbyte ägnas åt de talrika frågor av praktiskt pedagogisk natur, genom vilkas behandling och diskuterande de blivande lärarna under rektors erfarna ledning införas i for— merna för läroanstaltens verksamhet och skollivets olika sidor. Bland sådana frågor må nämnas: dels spörsmål, som röra lärjungarnas förhållande i och till skolan, såsom disciplinära fall -— såväl allmänna som enskilda —— individuell behandling av olika lärjungar, särskilt kroppsligt eller andligt svagare, sam— skoleundervisningens problem ävensom lärjungarnas självstyrelse, förenings- väsen och idrottsrörelse samt deras uppträdande utanför skolan; dels frågan om förhållandet mellan skola och hem; dels anvisningar och råd rörande de skriftliga arbetena samt om grunderna för betygssättning vid bedömande av insikter och uppförande rn. m.; dels ock ämnen, som särskilt beröra lärarna, så- som klassföreståndarskapets uppgift och förpliktelser, vården av undervis- ningsmateriel samt lärarkårens rättsliga och sociala ställning. Beträffande läroanstalternas allmänna anordning och den för dem gällande lagstiftningen är kännedom härom enligt de sakkunnigas mening av synnerlig vikt, särskilt i fråga om de delar, som beröra de olika skolformerna i vårt undervisningsvä- sen och deras organisatoriska förhållande till varandra, och bör därför särskild omsorg ägnas åt behandlingen av dessa ämnen.

Ifrågavarande sammanträden hava bl. a. på grund av den knappt till— mätta tiden vid flera provårsläroverk hittills till allt för stor del måst in- skränkas till föreläsningar av föreståndaren, och lärarkandidaterna hava så- lunda kommit att förhålla sig tämligen passiva. Då emellertid de senares med- verkan, även i mera självständig form, är för deras egen utveckling högeligen önskvärd, bör åt vederbörande bestämmelse givas en bestämdare formulering,

3—291483

Besök vid andra läro- anstalter.

(% 9-)

Samman- träden och föreläsningar m. m. (5 10.)

ägnad att främja nämnda syfte. För samma ändamål bör ock möjlighet bere- das föreståndaren att genom anställande av förhör kontrollera, i vad mån kan- didaterna blivit förtrogna med de ämnen, som avhandlats.

Som en följd av pedagogikens införande som obligatoriskt ämne i ämbets- examen torde ock de föreläsningar för lärarkandidaterna, som jämlikt bestäm- melserna i kungl. brevet till kanslersämbetet för rikets universitet den 25 febru- ari 1916 åligga professorerna i pedagogik vid universiteten i Uppsala och Lund, böra utgå ur lärarkursen.

Enligt nu gällande bestämmelse skall varje termin anordnas ett lämpligt an- _ tal föreläsningar om de särskilda läroämnenas metodik. De sakkunniga vilja föreslå bibehållande av denna bestämmelse men anse sig böra utöka densamma med en föreskrift om föreläsningar över betydelsefullare metodiska frågor av allmän art. De sakkunniga tänka därvid närmast på vissa av de frågor, som avhandlas i % 46 av nu gällande läroverksstadga och som alla sammanhänga med den nygestaltning av skolornas inre arbete, som i nämnda paragraf anbe- falles. Till ämnen, som här lämpligen kunna göras till föremål för föreläs- ning och diskussion, höra aktuella frågor rörande undervisningens didaktiska formgivning, förhållandet mellan lärarens muntliga undervisning och läroboken, lärjungarnas självverksamhet och ”den s. k. arbetsskolans principer, lärjungarnas enskilda arbete, lärostoffets sovring, undervisningens koncentration kring det väsentliga, lärjungarnas grupparbeten, skolbibliotekets användning och plats i skolarbetet, bruket av uppslagsböcker och kunskapskällor, de skriftliga arbe- tenas uppgift och förhållande till den övriga undervisningen, sätt att kontrol- lera lärjungarnas kunskaper m. m., allt frågor, där teori och praxis lämpli- gen bringas i samverkan. Till nu ifrågavarande grupp av föreläsningar kun- na även hänföras frågor rörande besläktade eller eljest samhörande ämnens metodiska behandling. Bestämmelsen i % 167 i den nya läroverksstadgan läm- nar här åtskilliga uppslag. Till metodiska överväganden inbjuda även skolans idrottsliv och frilufts- verksamhet samt de vidgade anspråk på lärarens samverkan därvid, åt vilka den nya läroverksstadgan ger uttryck.

För närvarande skall varje läsår anordnas dels en kurs i skolhygien, dels ock en kurs i muntlig framställningskonst, däri inbegripet talteknik. Här- utinnan komma de sakkunniga icke att föreslå någon ändring. De sakkunniga hava redan i det föregående givit tillkänna sin uppfattning, att ju rikligare tillfälle som kan beredas lärarkandidaterna att aktivt deltaga i det arbete, som förekommer i kursen, desto större måste också utsikterna bliva, att arbetet skall kunna fängsla kandidaternas intresse, och desto rikare skall även behåll- ningen av arbetet bliva. De sakkunniga vilja därför ur denna synpunkt före— slå en bestämmelse, att nu ifrågavarande kurser skola avslutas med ett förhör. Vad beträffar innehållet i de båda kurserna, torde kursen i muntlig fram- ställningskonst, sådan den i regel varit anlagd, hava visat sig kunna tilldraga

sig lärarkandidaternas intresse och även i allmänhet givit god behållning. Däremot torde meningarna om den skolhygieniska kursens värde vara ganska delade. Framför allt har det klagats över att kursen i regel ej förmått fängsla kandidaternas intresse och därför icke heller lämnat någon verklig behållning. Till en del torde orsaken till detta förhållande vara att söka däri, att kandi- daterna i regel endast som helt passiva åhörare deltagit i kursen och ej av- fordrats någon redogörelse för vad de inhämtat. Till en del åter torde anled- ningen vara att söka i en mindre tillfredsställande planläggning av kursen. Denna har nämligen ej sällan begränsats till en kurs i skolhusets hygien. Andra synnerligen betydelsefulla sidor av skolhygien, såsom de, vilka avse skolarbetets planläggning och utförande ur hygienisk synpunkt, överansträng— ningsproblemet o. d., hava lämnats mer eller mindre obeaktade. Och likväl tor- de det förhålla sig så, att just dessa senare frågor äro mest ägnade att fängsla lärarkandidaternas intresse och uppmärksamhet, liksom de också i väsentligt högre grad än insikten i skolhusets hygien ha en omedelbar praktisk betydelse för den unge läraren. Såsom ytterligare exempel på lämpliga ämnen i kursen, vil- ken till sin allmänna läggning bör så anordnas och ledas, att den hos de blivande lärarna kan väcka intresse för skolhygien och grundlägga ett fruktbringande samarbete mellan lärare och läkare, må anföras följande: frågor rörande lär- jungarnas kroppsliga tillstånd, såsom trötthetssymptom och abnormitet, sam- skoleväsendet från läkarsynpunkt och sexualpedagogiska riktlinjer; vägledning rörande vad som bör iakttagas i fråga om smittosamma sjukdomar, t. ex. tu- berkulos, samt belysande redogörelse för skolläkarens uppgift och formerna för hans verksamhet.

I 1905 års kungörelse var ännu föreskrivet, att till den teoretiska kursens föreståndare skulle av varje lärarkandidat inlämnas en av honom" författad uppsats över något allmänt pedagogiskt eller metodologiskt ämne, men denna bestämmelse avlägsnades ur stadgan år 1915. Anledningen härtill synes hava varit dels den omständigheten, att den teoretiska kursen, med vilken nämnda åliggande ansågs närmast sammanhöra, då avvecklades, dels, i sin mån, det ringa intresse lärarkandidaterna i allmänhet ägnade denna uppgift, och detta torde i sin ordning hava berott på den svaga teoretiskt pedagogiska underbygg— nad, som då i allmänhet hos dem förefanns. Med den förstärkning i sistnämn— da avseende, som de sakkunniga föreslagit, och kursens omläggning till att mera åsyfta den uppfostrande sidan av skolans verksamhet inträder emeller- tid frågan i ett väsentligen förändrat läge, och de sakkunniga finna under så— dana omständigheter helt naturligt, att lärarkandidat mot slutet av sin utbild- ning skall befinnas såväl iståndsatt som villig att, i form av en redogörelse för viss eller vissa sidor av det arbete, i vilket han under sitt utbildningsår delta- git, lämna ett skriftligt arbete, vittnande om hans pedagogiska förmåga och uppfattning. Betydelsen av en sådan prestation är enligt de sakkunnigas me— ning mycket avsevärd, främst för lärarkandidaten själv, som föranledes att självständigt reflektera över hithörande frågor, men även för kursföreståndaren och handledaren, vilka härigenom kunna erhålla en närmare inblick i hans lä-

Skriftlig redogörelse.

rarpersonlighet. De sakkunniga hava styrkts i denna uppfattning genomi er— farenheter från motsvarande institutioner utomlands och särskilt i våra grzann- länder, där mycken vikt lägges på denna del av utbildningen.

6. Betyg över genomgången kurs.

(% 12—)

Enligt nu gällande provårsstadgor (% 13 mom. 3) äro följande betygsgrader föreskrivna:

i fråga om undervisningsskicklighet: Berömlig, Med utmärkt beröm god- känd, Med beröm godkänd, Icke utan beröm godkänd, Godkänd, Icke god— känd;

i fråga om fallenhet för lärarkallet: Utmärkt, Mycket god, God, Mindre god;

i fråga om nit: Berömligt, Med beröm godkänt, Godkänt, Icke godkänt. Beträffande undervisningsskickligheten skola vitsord avgivas dels i allmän- het, dels med avseende på olika ämnen.

Under hänvisning till vad som ovan (sid. 11—13) yttrats angående provårs- betygen och den praxis, som vid bestämmandet och uppskattningen av dessa gjort sig gällande, vilja de sakkunniga i denna viktiga och icke så litet omde- batterade fråga som sin allmänna uppfattning framhålla, att de för närvarande officiellt föreskrivna betygsgraderna i intet avseende böra ökas utan snarare in- skränkas. Den tendens att ytterligare nyansera betyg, som inom undervis— ningsväsendet ganska allmänt förekommer, torde bero på en hos läraren före- fintlig lovvärd önskan att utdela så rättvisa vitsord som möjligt och väl även på den föreställningen, att lättnad härigenom skulle uppstå för den betygs- givande. Erfarenheten har emellertid enligt de sakkunnigas mening visat, att ett rikt detaljerat betygssystem framkallar en allt starkare känsla av behov att skipa ännu större rättvisa och därmed även en strävan efter ytterligare ny— ansering —— det må vara nog att hänvisa till de vid våra skolor enligt praxis förekommande med allehanda fråge-, plus- och minustecken försedda betygs- uttrycken ända till dess förhållandena bliva ohållbara och framkalla önskan om en återgång till enklare och klarare linjer. Vad den förmenta lättnaden beträffar, förhåller det sig enligt de sakkunnigas mening, i detta avseende lik— som i många andra, så, att det blir svårare att välja, när man har mycket att välja på, och att i varje fall anspråken på den betygsättande bliva flera och större. Gäller nu allt detta om betyg i allmänhet, så gäller det i ännu högre

' grad om betygen i lärarkursen, där det därjämte är av synnerhg vikt att icke genom det framhävande av betygens betydelse, som måste ligga i ett starkt detaljerat betygssystem, ge stöd åt den uppfattningen, att det här verkligen skulle vara fråga om ett slutgiltigt omdöme över den blivande lärarens dug- lighet. En säkrare uppskattning därom bör i stället överlämnas åt framtiden.

På grund härav hava de sakkunniga i fråga om betyget för fallenhet, som bör innebära ett totalomdöme om lärarpersonligheten, grundat på iakttagelser

i fråga om lärarkandidatens arbete och personliga uppträdande, icke funnit sig kunna tillmötesgå framställda önskningar om införande av mellangrader. F'at- tas detta betyg på nu nämnt sätt, måste det nämligen ligga i dess natur att icke låta minutera ut sig i småbetyg. Om detta betyg, som alltid i sig kom- mer att innebära något av en subjektiv förväntning, gäller, att ju mera det de- taljeras, desto mera kommer det att förlora av sin verkliga innebörd, och desto större och mera oberättigad roll kan det komma att spela såsom avgörande för lärarkandidatens framtid.

Vad angår vitsorden för undervisningsskicklighet i de särskilda ämnena,. anse de sakkunniga, utgående från ovan angivna allmänna ståndpunkt rörande önsk- värdheten att icke utöka betygens antal, att det uttryckligen bör bestämmas, att i varje ämne skall givas endast ett betyg för realskolan och ett för gym- nasiet resp. ett för seminariets övningsskola och ett för seminariet, detta så mycket hellre som det enligt de sakkunnigas mening framgår av vederbörande formulär, att detta tillvägagångssätt är vad som gällande stadgor redan nu avse. '

Beträffande återigen allmänt vitsord för undervisningsskicklighet har fram- hållits, att detsamma vore tämligen överflödigt, om det, såsom förmenats, skulle blott utgöra ett slags medeltal av vitsorden i de olika ämnena. De sak- kunniga få dock såsom sin åsikt uttala, att nämnda vitsord uppenbarligen icke "kan hava varit avsett att utgöra ett matematiskt medeltal utan i allmän- het är att betrakta som ett kort och sammanfattande omdöme om lärarkan- didatens undervisningsförmåga och såsom sådant av praktiskt värde för be- lysande av en viss sida av hans lärarpersonlighet. En indirekt betydelse får för övrigt detta betyg därigenom, att dess tillvaro bidrager till att hålla fal- lenhetsbetyget fritt från en eljest nära till hands liggande, alltför stark och därför vilseledande inblandning av synpunkter rörande undervisningsskicklig- het. Betyget i fråga bör alltså enligt de sakkunnigas mening bibehållas.

Då de sakkunniga finna angeläget, att lärarkandidaterna skola bliva i till- fälle att så långt som möjligt handhava en lärares uppgifter i allmänhet, del- taga i upprätthållande av ordning och tukt och medverka vid bestämmande av vitsord m. m., synes det de sakkunniga bliva en konsekvens härav, att kandi- daterna i likhet med lärarna erhålla vitsord även över sätt att behandla lär- jungarna och förmåga att bland dem upprätthålla ordning. Säkerligen är också ett sådant betyg ägnat att höja deras intresse för dessa sidor av lärarens verksamhet. För deras förmåga i nämnda två närbesläktade avseenden torde emellertid ett gemensamt betyg vara tillfyllest och mellangrader ej behövliga.

Under diskussionen om provårsbetygen har även framkastats, att dessa icke, såsom nu är föreskrivet, borde bestämmas av föreståndaren ensam efter sam- råd med de handledande lärarna utan av föreståndaren och de senare gemen— samt. De sakkunniga finna emellertid betänkligt att bryta den nuvarande en- hetligheten och befara, att det föreslagna förfaringssättet är mera ägnat att leda till misstag och ojämnheter. För att emellertid iviss mån tillmötesgå nämnda önskemål, i vad det kan vara berättigat, vilja de sakkunniga föreslå, att det uttryckligen i stadgan ålägges handledande lärare att till protokollet låta an-

teckna avvikande mening, där sådan förekommer. För att bidraga till att åstadkomma en i möjligaste mån enhetlig betygsnivå skulle de sakkunniga dessutom finna önskvärt, att efter varje termins slut en översikt av de vid samtliga utbildningsanstalter utdelade vitsorden genom skolöverstyrelsens för- sorg tillställdes rektorerna vid dessa läroanstalter.

I % 13 mom. 4 av nu gällande stadga föreskrives, att, för att provår skall anses vara vederbörligen genomgånget, fordras bland annat godkänt betyg för undervisningsskicklighet i minst två läroämnen. Enligt de sakkunnigas me- ning bör emellertid sådant vitsord krävas i vart och ett av de ämnen, som kur- sen omfattat. Det synes nämligen de sakkunniga principiellt oriktigt, att en lärarkandidat, som visat sådan svaghet i ett av sina ämnen, att han däri icke erhållit godkänt vitsord, skall kunna förklaras hava vederbörligen genomgått lärarkurs. Den föreslagna ändringen torde i varje fall medföra den nyttan att avhålla lärarkandidater från att obetänksamt anmäla sig till lärarkurs i ett tredje ämne, som de icke tillräckligt behärska.

7. Avkortad lärarkurs. (åå 13 och 14.)

Alltsedan provårets tillkomst har det varit föreskrivet, att det skulle ge- nomgås under två terminer i följd. Det låg också i själva provårets namn och uppgift, att avsikten var, att det skulle så allsidigt som möjligt bereda kandi- daterna tillfälle att under ett läsårs egenartat gestaltade förlopp leva sig in i en fullständig skolorganisms liv och arbete. Emellertid inträffade det redan ti- digt, att en eller annan lärarkandidat, som började sitt provår med någon läng- re praktisk lärarverksamhet bakom sig, efter någon tids provårsarbete — van- ligen en termin — ansågs redan hava ådagalagt så stor erfarenhet och Skilk- lighet, att han icke behövde fortsätta sitt provår. I sådant fall beviljade Kungl. Maj:t på därom gjord och av provårsföreståndaren tillstyrkt ansökan rätt för vederbörande kandidat att efter en termins provårsarbete undfå be— tyg över fullständigt genomgången provårskurs. Dylika fall hörde emeller- tid till undantagen och förekomma ungefär lika sparsamt som de fullständzga dispenserna från provår. Emellertid inträffade det i allt flera och flera fall, att lärarkandidater omedelbart efter avlagd akademi-sk examen och således utan att hava genomgått provår inträdde i tjänstgöring vid läroverken. Sir- skilt ofta hände, sedan de kommunala mellanskolorna tillkommit, att dylika kandidater efter någon tids tjänstgöring blevo ordinarie ämneslärare. På dezta och liknande sätt uppstod en alltjämt växande grupp av lärarkandidater, vika under en längre tid, ofta 4—5 år, redan varit ute i lärartjänst, innan de tn- mälde sig till genomgående av provår. I samma mån så skedde, befanns let önskvärt att ge anordningen med provår på endast en termin en fastare orga- nisation. Och så tillkom omsider bestämmelsen i % 2 mom. 3 av nu gällande provårsstadga, enligt vilken lärarkandidat, vars provår är helt och hållet fir- lagt till läroverk resp. folkskoleseminarium och som under längre tid med goda

vitsord tjänstgjort vid under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalt eller bestritt viss prästerlig tjänstgöring, må kunna av överstyrelsen erhålla rätt att genomgå provår på en termin. Under det att tidigare som redan nämnts —— ansökningar om rätt att genomgå provår på en termin prövades först efter det att kandidaten börjat detsamma och hunnit visa sin duglighet, blev det nu bestämt, att kandidat, som önskade genomgå provår på en ter- min, sknlle redan vid sin anmälan till provår göra ansökan därom hos skol- överstyrelsen, som skulle besluta i frågan, och detta redan i samband med att överstyrelsen lämnade kandidaterna hänvisningar till provårs genomgående.

De sålunda vidtagna anordningarna gjorde enterminsprovåret från att hava varit en undantagsföreteelse till en" fast och ordinarie institution. Anledningen till det sålunda inträffade låg uppenbarligen däri, att, i samma mån som an- talet enterminskandidater växte, det för provårsföreståndaren blev nödvändigt att på förhand kunna i fråga om provårsarbetets planläggning vidtaga nödiga mått och steg. Även för kandidaten själv uppstod helt naturligt en önskan att med hänsyn till framtida tjänstgöring få visshet om hur lång tid hans provår skulle omfatta.

Den form av provåret, som på detta sätt uppstått, har emellertid medfört avsevärda olägenheter och i väsentlig mån avlägsnat provåret från dess ur- sprungliga gestaltning. Kursen sjunker ned, såsom framhållits, från att vara en grundläggande utbildningskurs till att bliva en nödtvungen och illa sedd provtjänstgöring för att få ett betyg. Det ligger också i sakens natur, att en provårskurs, koncentrerad till en så kort tidrymd som en termin, kommer att medföra en anhopning av olika arbetsuppgifter, som måste för kandidaten bliva synnerligen betungande och vålla jäkt och oro samt icke giva honom till- fälle till det småningom skeende inväxande i läroverkets liv och arbete, som provåret avser att åstadkomma. Ur denna synpunkt kan man säga, att nu ifrå- gavarande enterminskurser egentligen strida mot provårets idé. Då, såsom de sakkunniga vid upprepade tillfällen framhållit, det enligt de sakkunnigas mening är i hög grad önskvärt, att kandidaterna under sin utbildningskurs bliva i tillfälle att så allsidigt som möjligt stifta bekantskap med en lärares gärning i dess helhet, även med dess mera uppfostrande sida, är det uppenbart, att de sakkunniga uti enterminsprovåret måste se ett väsentligt hinder för lärarkursens rationella utgestaltning. Därtill kommer, att, enligt vad erfa- renheten givit vid handen, nämnda, till hälften avkortade provår, som under nuvarande förhållanden är och måste bliva en verklig snabbkurs, för de däri deltagande lärarkandidaterna i allmänhet medfört höggradig ansträngning och i vissa fall överansträngning. Man skulle kanhända möjligen förmena, att arbetet ej skulle bliva så betungande för dylika lärarkandidater, vilka i all- mänhet_hava en längre tjänstgöring bakom sig, men härvid är bland annat att märka, att det visat sig, att dylika kandidater ej sällan under sin föregående tjänstgöring grundlagt vissa mindre goda vanor, vilkas bortarbetande kräver både arbete och tid.

Men icke blott för lärarkandidaterna medför enterminskursen olägenheter. Även för arbetet vid den läroanstalt, till vilken kursen är förlagd, åstadkommer

A vkortad lärarkurs får lärarkandida-

vid annan Iäroanatalt. (Kombinerad kurs.)

densamma svåra rubbningar genom den anhopning av tillfällen, då undervis— ningen i de olika klasserna måste läggas i enterminskandidaters händer, samt i övrigt genom den prägel av jäkt och oro, som anordningen medför. Där- till kommer svårigheten för de handledande och bedömande lärarna att på så kort tid kunna bilda sig något omdöme om kandidaternas prestationer. Denna vansklighet växer i den mån dessa omdömen tilläggas större betydelse för kandidatens framtid. Av de anmärkningar, som från föreståndamas sida framkommit mot den nuvarande provårsanordningen, hava också inga fram- förts med sådan styrka som de, vilka gällt enterminsprovåret.

Vid övervägande av vilka åtgärder som borde vidtagas för avlägsnande av de med enterminssystemet förenade olägenheterna, hava de sakkunniga först

ter, vilka äro fäst sin uppmärksamhet vid den grupp av lärarkandidater, vilka under någon i tjänstgöring 1" angre tid, minst tre a fyra läsår, bestritt tjänstgöring vid under skolöver- styrelsens inseende stående allmänna eller enskilda läroanstalter och fort- farande bestrida sädan tjänstgöring. De flesta av dessa kunna endast med kännbara uppoffringar avbryta sin tjänstgöring för att genomgå provår. Åt- skilliga av dem hava redan bildat familj, flera äro ordinarie ämneslärare vid den skola, där de tjänstgöra. Detta senare är ej sällan fallet med lärare vid kommunal mellanskola, högre folkskola och flickskola m. fl. läroanstalter. De hava emellertid ej gått provår, och behovet att göra detta inställer sig i re- gel förr eller senare. De sakkunniga hava i fråga om dylika lärare tänkt sig en anordning, som ginge ut på att åstadkomma ett slag av samverkan mellan arbe- tet i den praktiska lärarkursen och den tjänstgöring kandidaten på egen hand bestrider, en samverkan, som skulle medföra, att de båda verksamhetsformerna finge ömsesidigt befrukta varandra. I sådant syfte vilja de sakkunniga föreslå, att lärarkandidat, som önskar genomgå praktisk utbildningskurs och som full— gör självständig lärartjänstgöring vid annan läroanstalt, skall kunna få ge- nomgå sin utbildningskurs samtidigt med att han fortfarande bestrider sagda tjänstgöring. De sakkunniga hava tagit i övervägande, huruvida någon skill- nad mellan högre och lägre, under skolöverstyrelsens inseende stående läroan- stalter skall göras i fråga om sådan tjänstgöring, men kommit till det resultat, att om blott någon del av tjänstgöringen varit förlagd till stadium över den egentliga folkskolan, någon klassificering eller uteslutning i övrigt icke är er- forderlig. Enligt de sakkunnigas mening böra nämligen den pedagogiska skol- ning och de erfarenheter, som förvärvas inom en sådan läroanstalt vilken som helst, kunna, om de väl tillgodogjorts och äro förenade med god fallenhet för lärarkallet, bilda en lämplig grundval för en kurs av här ifrågavarande slag.

Den yttre tidsramen för en dylik utbildningskurs skulle utgöras av en vår- termin och en därefter följande hösttermin. Denna ordning är vald därför, att med den organisation av kursen, som de sakkunniga tänkt sig, huvudparten av kandidatens undervisning under den praktiska kursen skulle falla mot slutet av den andra terminen, och att en dylik undervisning skulle bereda utbildnings— anstalten mindre olägenheter vid slutet av höstterminen än vid slutet av vårter— minen. Även för den läroanstalt, till vilken kandidaten har sin tjänstgöring

förlagd, skulle en dylik anordning vara förmånligare än kombinationen höst- termin-vårtermin och detta därför, att olägenheterna för läroanstalten äro mind- re, om kandidaten är frånvarande från sin tjänst några veckor under senare hälften av höstterminen, än om frånvaron infölle under senare delen av vår- terminen. I övrigt hava de sakkunniga tänkt sig kursen anordnad på följande sätt.

Vid början av den första terminen (vårterminen) är kandidaten under 3 a 4 veckor tjänstledig från sin lärarbefattning hans lektioner torde i regel kunna övertagas av några bland läroanstaltens övriga lärare och uppehåller sig under denna tid vid utbildningsanstalten, där han efter föreståndarens bestämmande åhör undervisningen i de ämnen, hans lärarkurs skall omfatta (2 a 3), samt deltager i övrigt i de i lärarkursen förekommande samman— trädena och konferenserna m. m. Därjämte bör han ock, på det att föreståndaren må få tillfälle att bilda sig någon föreställning om lärarkandidatens under före- gående tjänstgöring vunna utbildning, en eller annan timme meddela under- visning i vart och ett av sina ämnen. Därefter återvänder han till den läro- anstalt, där han har sin egen tjänstgöring. De sakkunniga föreställa sig, att de intryck och lärdomar kandidaten nu medför från sitt besök vid lärarkursen skola bliva en eggelse för honom att vid sin fortsatta tjänstgöring ägna denna en skärpt, mera ingående uppmärksamhet och därvid även söka tillgodogöra sig vad han vid lärarkursen inhämtat. För att bereda kandidaten ett ytterligare incitament härtill hava de sakkunniga föreslagit, att kandidaten skall efter utgången av vårterminen i uppsatsform avfatta en redogörelse för en eller annan sida av sin lärarverksamhet samt före höstterminens början överlämna densamma till kursföreståndaren, för vilken den bör kunna bliva i någon mån vägledande, när det gäller att ordna fortsättningen av kandidatens kurs och att bedöma hans arbete. Kursen fortsättes och avslutas under senare hälften av höstterminen, då kandidaten har att åter infinna sig vid utbildningsan- stalten, där han under en tid av intill 4 veckor själv meddelar undervisning under sammanlagt minst 4 timmar i vart och ett av de läroämnen, som ingå i hans kurs. Givetvis bör kandidaten, så långt tillfälle därtill erbjuder sig, även under detta sitt besök vid utbildningsanstalten. åhöra där meddelad un- dervisning och deltaga i kursarbetet i övrigt.

Efter avslutad kurs erhåller kandidaten betyg över genomgången lärarkurs enligt särskilt formulär. Vid vitsordens bestämmande skall om möjligt samråd äga rum med rektor eller föreståndare vid den läroanstalt, där kandidaten tjänstgör eller senast tjänstgjort som lärare. Ett dylikt samrådande synes de sakkunniga värdefullt i främsta rummet därför, att de vitsord, som på detta sätt tilldelas lärarkandidaten, komma att bygga på en vidare och säkrare er- farenhetsbasis. De sakkunniga förutsätta därvid, att nämnde rektor eller före- ståndare särskilt med hänsyn därtill, att han i sinom tid har att medverka vid kandidatens bedömande, kommer att känna sig uppfordrad att med skärpt uppmärksamhet följa lärarkandidatens tjänstgöring och därunder göra iakt- tagelser, som i sin ordning kunna verka befruktande på arbetet vid skolan i övrigt. Genom nu antydda anordning skulle samtidigt åvägabringas en när—

mare förbindelse mellan lärarutbildningsanstalterna och övriga skolor, villken ur åtskilliga synpunkter synes de sakkunniga värdefull och önskvärd.

Innan slutligt betyg avgives, skall kandidaten såväl styrka, att han avlagt samtliga de för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk föreskrivna kunskapsprov som ock förete intyg om att han förvärvat de insikter och färdig- heter, som de i lärarkursen ingående kurserna i skolhygien och muntlig fram- ställningskonst avse att bibringa.

De sakkunniga hava i det föregående utgått ifrån att lärarkandidat, som här är i fråga, fullgör tjänstgöring vid annan läroanstalt under hela den tid hans lärarkurs avser. Emellertid hava de sakkunniga även övervägt det fallet, att kandidatens tjänstgöring skulle komma att upphöra med vårterminen. Bör detta bliva ett hinder för kandidaten att avsluta sin lärarkurs under påföljan- de hösttermin, då han alltså skulle vara utan anställning som lärare? De sak- kunniga hava därvid kommit till den uppfattningen, att kandidaten i ett sådant fall som detta icke bör förvägras avsluta sin kurs, såsom om han fortfarande varit anställd som lärare. Av denna anledning bör lärarkandidat kunna bliva hänvisad till lärarkurs av nu ifrågavarande slag, även om han vid anmälan till kursen ej kan styrka, att han kommer att under höstterminen innehava an— ställning som lärare.

"Avkortad" Vad beträffar de lärarkandidater, som, utan att hava genomgått lärarkurs, I'llåfzfukgzdéw bestritt någon tids tjänstgöring vid läroverk men av en eller annan anledning dater, vilka upphört med densamma, hava de sakkunniga tänkt sig, att om dylika kandi- %%; dater önska genomgå lärarkurs utan att samtidigt bestrida lärartjänst, skulle i skicklighet. regel tillämpas de bestämmelser, som gälla om lärarutbildning i allmänhet. (HEIVårSkurs') Dessa kandidater skulle alltså i vanlig ordning anmäla sig till genomgående av lärarkurs och i vanlig ordning erhålla hänvisning. Skulle, sedan kursen fort- gått någon tid, det visa sig, att en eller annan av kandidaterna _— de sakkun— niga tänka sig, att det alltid kommer att stanna vid ett mycket ringa antal fall besitter synnerligen goda förutsättningar för lärarkallet, skulle en dylik kandidat, efter tillstyrkande av kursföreståndaren, kunna av skolöverstyrelsen medgivas rätt att, efter att hava deltagit i lärarkursen under endast en termin, undfå betyg över fullständigt genomgången lärarkurs. Det är dock icke de sakkunnigas mening, att beträffande dylika kandidater skulle tillämpas en an- ordning av utbildningskursen motsvarande den, som förekommer i fråga om de nuvarande enterminskandidaterna. Det vore sålunda icke meningen att för dessa kandidaters räkning, såsom fallet för närvarande är med enterminskan- didaterna, åstadkomma en starkt koncentrerad miniatyrkurs med en anhopning av auskultationer, undervisning, kurser och sammanträden. Kursen skulle tvärtom i det stora hela förlöpa för dessa kandidater efter enahanda plan, som följes i fråga om de kandidater, vilka genomgå sin kurs under två terminer. När kursföreståndaren hunnit bilda sig tillräckligt vägledande omdöme om kandidatens skicklighet, så att han tror sig kunna konstatera hos kandidaten förefintligheten av den utbildning, som lärarkursen i allmänhet avser att åstad-

komma, skulle tiden vara inne för kandidaten att göra sin hemställan till överstyrelsen om kursens avslutande med den då löpande terminen. Funne överstyrelsen skäl bevilja denna, hade föreståndaren sedermera vid terminens slut att, med ledning av de av honom gjorda erfarenheterna beträffande kandi- daten, för denne utfärda betyg över fullständigt genomgången kurs. Givet— vis kunde det i vissa fall bliva nödvändigt, att en eller annan mindre omlägg— ning av den ursprungliga planen företoges, t. ex. för att bereda kandidaten tillfälle att meddela något mera undervisning i ämne eller å stadium, som en- ligt den ursprungliga planen huvudsakligen skulle hava förekommit under den senare terminen. Detta förhållande torde emellertid icke kunna medföra någon större olägenhet, i synnerhet som det väl kan antagas, att föreståndaren i regel redan vid kursens början skaffar sig kännedom om huruvida någon kandidat har för avsikt att söka få sin kurs avkortad och följaktligen också redan från början kan vidtaga en eller annan anordning, som kan underlätta den tilltänkta avkortningen.

De sakkunniga finna sig böra här betona, att de vid framläggandet av det förslag, för vilket nu senast redogjorts, letts av den uppfattningen, att i fråga om lärarkandidat, som visat sig äga synnerligt goda förutsättningar för lärar- kallet, föga eller intet står att vinna genom ett minutiöst fasthållande vid el- jest önskvärda former och anordningar inom lärarkursen. Vad som i ett eller annat avseende ej medhinnes, torde för en dylik kandidats blivande lärargär- ning liksom också för hans bedömande vara utan större betydelse.

8. Ekonomisk ersättning at lärarkandidaterna. (% 15-)

De sakkunniga få till en början erinra om att lärarkandidaterna tidigare un- der provåret åtnjutit viss ekonomisk ersättning men att denna sedermera upp- hört att utgå. Redan åtskilliga gånger från slutet av 1860-talet (se sid. 105 i den historiska översikten) och regelbundet från och med höstterminen 1875 till och med höstterminen 1881 anvisades nämligen till uppmuntran för lärar- kandidater, som fullständigt genomgått sin provårskurs och därunder jämte god fallenhet för lärarkallet ådagalagt synnerlig flit och håg för vinnande av praktisk lärarutbildning, vissa belopp till provårsläroverken. Såvitt av de kungl. breven angående dessa medel och av andra handlingar framgår, synes i regel varje godkänd lärarkandidat efter avslutad, fullständig provårskurs hava erhållit en sådan gratifikation av omkring 200 kronor (vanligen 200, ibland 250 och någon gång 150). Om anledningen till denna anordnings upphörande hava inga upplysningar kunnat vinnas vare sig i riksdagshandlingar eller annor— städes. Under hand hava emellertid de sakkunniga inhämtat, att upphörandet stått i sammanhang med svårigheterna i vissa fall att skilja mellan de av dylik ersättning förtjänta och de därav icke förtjänta.

Emellertid har sedermera, såsom redan i inledningen framhållits, tid efter annan vid diskussioner om provåret den frågan framkastats, om icke lärarkan- didaterna ånyo borde erhålla något slags ekonomisk ersättning under provåret, och då de sakkunniga funnit sig föranlåtna att nu framlägga förslag härom, har det skett på de grunder, som här nedan angivas.

Såsom känt är, nödgas flertalet av våra blivande läroverkslärare sätta sig i skuld för att kunna avlägga erforderliga akademiska examina och prov. När nu den åsyftade slutexamen är absolverad, inträffar för många av dem en bland de mest kritiska perioderna under deras —— ekonomiskt sett —— vanskliga bana, i det långivarna visa sig angelägna om lånens inbetalning eller amorteringar- nas påbörjande och läraraspiranterna på grund av dessa och andra omständig- heter äro ivriga att förvärva inkomster. I stället måste de underkasta sig ännu ett års utbildning, då bekymren för uppehållet ytterligare skärpas, helst som ungefär halva antalet av dem hänvisas till huvudstaden med dess höga levnads- kostnader och därmed dragas ur en miljö, där de kunnat inrätta sig billigare.

På grund härav, bland annat, framväxer mot provåret den stämning av olust, som ganska allmänt omvittnats och som åstadkommer, att åtskilliga uppskjuta denna utbildning mycket länge och att andra aldrig komma sig för att förvärva densamma.

Såsom framgår av uttalanden vid 1926 års provårsmöte, är det flera före- ståndares mening, att nämnda missförhållande skulle till stor del upphöra, om lärarkandidaterna kunde erhålla något slags ekonomisk ersättning under ut- bildningskursen, och de sakkunniga hava med stöd härav och på grund av det ovan anförda kommit till den övertygelsen, att här föreligga såväl ömmande omständigheter _ med hänsyn till lärarkandidaterna som ock klokhetsskäl —— med hänsyn till önskvärdheten för vårt högre undervisningsväsen av ett gott resultat av denna viktiga utbildning —— som tala för åtgärder i den angivna riktningen.

Kunna sålunda behovet och önskvärdheten av en dylik ersättning anses på- visade, återstår att undersöka, huruvida ett ingripande av denna art är för- enligt med principerna för statens understödjande verksamhet överhuvud taget, med andra ord huruvida staten inom andra områden genom direkta un— derstöd medverkar för att bereda ekonomisk lättnad åt personer, som utbilda sig för anställning 1 offentlig tjänst. Enligt de sakkunnigas mening kan det visas, att så är förhållandet 1 ett flertal fall, som äro mer eller mindre jäm— förliga med det nu föreliggande. Så utgår årligt statsstipendium av i medeltal 200 kronor till blivande folkskollärare och dylikt stipendium av i medeltal 180 kronor till blivande småskollärare. De för ändamålet beviljade anslagen utgöra för år 1928—29 resp. 223,500 och 72,000 kronor.

Ett ännu påtagligare exempel erbjuder den kurs, som upprättats för utbil- dande av lärare vid lärlings- och yrkesskolor och vid vilken deltagarna erhålla såväl resekostnadsersättning som dagarvode (med 5 kronor för dag). Visser— ligen omfattar denna kurs en betydligt kortare tid än provåret, men det kan icke förnekas, att principen om ersättning av det slag, som nu ifrågasättes, härmed kan anses hava slagit igenom. Slutligen må erinras om att statsmedel

utgå som ersättning åt deltagare i tillfälliga kurser, särskilt s. k. sommarkur— ser, såsom nykterhetskurser och fortbildningskurser m. 111.

De sakkunniga anse sig böra tillägga, att ersättning under utbildningstid förekommer jämväl inom andra förvaltningsområden. Sålunda åtnjuta aspi- ranter vid postverket under tre månaders teoretisk elevkurs ett underhållsbi- drag av 4 kronor för dag jämte resekostnadsersättning och under sex månaders praktisk kurs ett arvode av 180 kronor för månad samt under en väsentlig del av tjugu månaders assistentkurs omkring 9 kronor för dag. Liknande förhål- landen äro rådande vid telegrafverket och tullverket. I samma syfte må till sist erinras om förberedelsen för domarkallet. Sedan aspiranten avlagt sin teore— tiska examen, genomgår han under en tid, vanligen omkring tre år, praktisk utbildning i domsaga, med förordnande i regel såsom notarie under senare (större) delen därav, och åtnjuter härför förutom dyrtidstillägg -— såsom andre notarie ett årligt arvode å 1 800 kronor (därav 1 000 kronor av statsme- del) och såsom förste notarie ett arvode å 2 400 kronor (helt av statsmedel), allt med viss förhöjning i nordliga delar av landet. Må vara att förhållan— dena i flera avseenden avvika från lärarkursens, men det är dock i det ena som i det andra fallet fråga om praktisk utbildning efter avlagd examen. Såsom framgår av redogörelsen för provårsinstitutionen i främmande länder (se bil. 4), utgår också i flertalet av dessa sådan ersättning till blivande lärare vid högre skolor, ibland med mycket avsevärda belopp.

Man kan nu måhända vänta den invändningen, att i tider, då tillströmningen till provåret är så stark som för närvarande, det kan synas obehövligt att 'be- reda lärarkandidater särskild ersättning. Det bör emellertid icke förbises, att det finnes åtskilliga läraraspiranter, vilkas ekonomiska ställning icke medgiver dem att bekosta sig ytterligare ett utbildningsår, men vilka trots konkurrensen skulle hava blivit hänvisade till lärarkurs, om de anmält sig till sådan. Och då det nu sannolikt bland dessa finnes personer med särdeles goda pedagogiska förutsättningar, så ligger det i det allmännas intresse att såvitt möjligt un- danröja förefintliga hinder för dessa att snarast möjligt helt avsluta sin ut— bildning.

De sakkunniga, som alltså äro övertygade om det lämpliga och berättigade i beredande av ekonomisk ersättning åt lärarkandidater under genomgåendet av deras lärarkurs, övergå därefter till att taga i övervägande den form, vari en sådan ersättning bör utgå.

Härvid ligger närmast till hands att tänka på stipendievägen. I denna forms användande ligger emellertid underförstått, att endast ett fåtal, såsom i fråga om skolstipendier, eller åtminstone endast flertalet, såsom förhål— landet är i fråga om nyssnämnda stipendier vid seminarierna, skulle komma i åtnjutande av ekonomisk ersättning. Men då de sakkunniga skulle anse i princip olämpligt och praktiskt taget ytterst svårt att —— utom i det fall, som framgår av nedanstående förslag till villkor skilja mellan mer eller mindre förtjänta kandidater bland sådana, som göra sin plikt efter bästa förmåga, hava de sakkunniga, med hänsyn jämväl till vad ovan blivit upplyst om

tidigare erfarenhet av sådana svårigheter, avstått från att föreslå nämnda form.

Därnäst kunde utverkande av ett i vanlig ordning, för varje månad utgå— ende arvode komma i åtanke, men då de sakkunniga hava funnit nödvändigt att för ersättningens erhållande uppställa ett villkor, vars uppfyllande icke kan konstateras, förr än den tid förflutit, som ersättningen avser, har ej heller denna utväg synts lämplig.

Under sådana omständigheter anse sig de sakkunniga böra anknyta till för- utvarande förhållanden i detta avseende, då medlen utgingo som ett slags upp— muntran, och föreslå därför, att ersättningen tilldelas lärarkandidaterna under form och namn av en gratifikation-, vilken vid termins slut uppbäres av lärar- kandidat, som i vanlig ordning genomgår kursen på två terminer eller, jämlikt % 14 av den föreslagna stadgan, på en termin.

Såsom villkor för en sådan gratifikations erhållande vilja de sakkunniga föreslå, att föreståndaren för lärarkursen i sin rekvisition av beloppet, vilken kan ske i samband med rekvirerandet av övriga provårsmedel, intygar, att vederbörande lärarkandidat med nit och skicklighet fullgjort sitt arbete under terminen.

Vad beloppet av den sålunda ifrågasatta gratifikationen beträffar, hava de sakkunniga å ena sidan velat avväga den så måttfullt som möjligt för att be- fordra detta högst behjärtansvärda ändamål och å den andra sidan icke ansett sig kunna göra den så knapp, att den bleve utan nämnvärdare betydelse, samt på- grund härav stannat vid att som lämpligt belopp föreslå 300 kronor för varje termin. De lärarkandidater, som i vanlig ordning genomgått lärarkurs under två terminer, skulle alltså efter vardera terminen erhålla en gratifikation av 300 kronor, och de, som jämlikt % 14 av stadgan genomgått sådan kurs på. en termin, en gratifikation av likaledes 300 kronor.

Däremot anse de sakkunniga icke befogat, att de lärarkandidater, som ge- nomgå kombinerad lärarkurs jämlikt % 13 av den föreslagna stadgan, skulle er- hålla någon gratifikation. Under vårterminen åtnjuta de arvode av anställ- ning som lärare, och även om de under höstterminen icke fortfara därmed, så är fördelen att få genomgå lärarkurs på här ifrågavarande sätt så stor, att någon sådan gratifikation icke bör ifrågakomma.

Angående det årliga anslag, som blir erforderligt för den ovan' ifrågasatta gratifikationen, få de sakkunniga hänvisa till sin framställning här nedan (sid. 71).

I samband med nu berörda fråga om arvode åt lärarkandidaterna vilja de sakkunniga till behandling upptaga ett därmed i viss mån sammanhängande önskemål, som framförts från flera håll, särskilt från läraraspiranternas sida, och som innebär, att lärarkandidater skulle i största möjliga utsträckning un- der utbildningskursen erhålla förordnande vid vederbörande utbildningsan— stalt såsom vikarier, extralärare eller timlärare, varvid den med förordnandet förbundna undervisningen samtidigt skulle betraktas och behandlas som van- liga, i lärarkursen ingående serier. Såsom grunder för en sådan anordning har

i huvudsak anförts, att lärarkandidaten härigenom skulle vinna en ställning, som mera närmade sig lärarens, och erhålla en allsidigare utbildning än den, som eljest kan komma i fråga, varjämte ock såsom ett bidragande skäl hänvi- sats till den uppmuntrande inverkan, som någon ekonomisk ersättning skulle för kandidaten innebära.

De sakkunniga få till en början framhålla, att ifrågavarande förordnanden kunna vara av två, praktiskt sett mycket olika slag, det ena omfattande tillfäl- lig, vanligtvis kortare tjänstgöring och i allmänhet ej förutsedd vid terminens början, det andra utgörande mera stadigvarande anställning, i normala fall omfattande minst en termin och före terminens början av skolöverstyrelsen be— slutad.

Vad de smärre förordnandena angår, har det, såvitt de sakkunniga hava sig bekant, sedan mycket länge vid provårsläroverken förekommit, att då lärare på grund av sjukdom eller andra oförutsedda anledningar blivit hind- rade att fullgöra sin tjänstgöring och fullt kompetenta ersättare icke funnits att tillgå, lärarkandidater förordnats att helt eller delvis uppehålla befattnin- garna. Då detta förfaringssätt veterligen fortgått utan anmärkning det har tvärtom ansetts som ett av provårsläroverkens företräden att äga tillgång till denna utväg _ så finna de sakkunniga lämpligt, att ifrågavarande förhållan— den ordnas som hittills. De sakkunniga vilja endast tillägga, att om sådan tillfällig tjänstgöring eller någon del därav i vissa fall lämpligen kan betrak- tas som fullgjord serie i lärarkursen, så är enligt de sakkunnigas mening intet att erinra däremot.

Vad återigen de längre, i vanlig ordning meddelade förordnandena beträffar, synas åtskilliga betänkligheter, av såväl principiell som praktisk innebörd, lägga hinder i vägen för en sådan anordnings sättande i system i någon avse- värdare utsträckning. Först och främst förefaller det de sakkunniga betänk— ligt att i tider, då med fog starka krav framställas på högt kvalificerade lärare vid lärarutbildningsanstalterna, just i fråga om dessa läroanstalter avsiktligt övergå till att anställa e. o. lärare med ofullständig praktiskt pedagogisk ut- bildning. Det är visserligen sant, att e. o. lärare i regel icke böra användas som handledare, men deras klasser kunna av rent tekniska skäl icke avstängas från auskultationen, och mången e. o. lärare finnes med sådan undervisningsvana och sådana förutsättningar i övrigt, att hans arbete utgör ett värdefullt tillskott även för verksamheten vid en lärarkurs. Vidare synes det de sakkunniga vara i hög grad tvivelaktigt, huruvida hänsynen till lärarkandidaterna bör drivas så långt, att dessa genom anställning såsom e. o. lärare skulle gynnas på bekost- nad av fullt utbildade lärare, vilkas utsikter till förordnanden genom det före— slagna systemet tydligen skulle minskas. Därjämte torde, då det här icke gäller tillfälliga, smärre förordnanden av mindre ekonomisk betydelse utan mera stadigvarande anställning, kunna ifrågasättas, om det är med tillbörlig rättvisa förenligt att i den omfattning, som här ifrågasättes, införa en anord- ning, genom vilken några lärarkandidater skulle få sitt arbete i lärarkursen betalt men andra icke. Det kan nämligen i varje fall icke bliva fråga om för— ordnanden för alla, icke ens för flertalet av de hänvisade.

, Till dessa principiella betänkligheter komma svårigheter av mera yttre, tek— nisk art, som enligt de sakkunnigas mening också äro så betydande, att infö- randet av systemet i fråga även från denna synpunkt måste avstyrkas.

Ett försök med den föreslagna anordningen skulle, så vitt de sakkunniga kunnat sätta sig in i saken, i fråga om höstterminen avlöpa under ungefär föl— * jande former. Anmälan till lärarkurs skulle icke lämpligen kunna ske förr än tidigast den 5 juni, såsom ock i % 6 av stadgeförslaget föreskrives, enär aspiranter böra beredas tid att först avsluta den akademiska terminen med exa- men eller komplettering. De sökande borde vid anmälan uppgiva, huruvida de önskade förordnande under lärarkursen samt i vilka ämnen sådant vore för dem lämpligt, och skolöverstyrelsen skulle taga i övervägande, vid vilka lärarut— bildningsanstalter ledigheter förefunnes och på dessa förordna hänvisade kan- didater. Frånsett de svårigheter, som härigenom skulle förorsakas skolöver- styrelsen —— bl. a. bleve det väl nödvändigt att vederbörande rektorer tillfrågades angående de tilltänkta förordnandena _— skulle för läroverken uppstå mycket allvarliga olägenheter. Förhållandet är, att varje omtänksam rektor i god tid, vanligen redan under vårterminen, under hand avtalar med lärare om förord- nanden å beräknade ledigheter under kommande läsår. Skulle nu rektorerna vid lärarutbildningsanstalterna i avvaktan på överstyrelsens reglering av det hela nödgas dröja med alla åtgärder för förordnanden till långt fram på som- marferierna utan att veta, vare sig om ledigheter kunde besättas med lärar- kandidater eller, därest så kunde gå för sig, i vilken utsträckning detta kunde ske, så skulle de bäst meriterade e. o. lärarna taga anställning på annat håll, och för lärarutbildningsanstalternas räkning skulle för kvarblivna ledigheter endast återstå de svagast kvalificerade e. o. lärarna. Ovissheten å ena sidan i förening med utsikten till otillfredsställande rekrytering å den andra skulle snart nog göra anordningen ohållbar.

Vad vårterminen beträffar, bleve förhållandena ungefär enahanda, vartill kommer, att de disponibla ledigheterna då äro mycket färre.

Emellertid vilja de sakkunniga erinra om att det i undantagsfall kan in- träffa, att en rektor vid lärarutbildningsanstalt har sig bekant, att en dugande läraraspirant önskar bliva såsom lärarkandidat hänvisad till hans skola, och att där finnes ledighet, som det är svårt att fylla med kompetent e. o. lärare, samt att rektorn efter underhandlingar med skolöverstyrelsen kan få honom förord- nad som e. o. lärare, samtidigt med att han genomgår lärarkurs. Under förut— sättning att överstyrelsen i överensstämmelse med % 7 av den föreslagna stad- gan för lärarkurs så tillmäter nämnda förordnande —— vilket i varje fall en- dast bör omfatta s. k. partiell tjänstgöring _— att det icke blir hinderligt för lärarkandidatens kurs i övrigt, hava de sakkunniga intet att erinra mot att ett sådant kombinerat förfaringssätt kommer till användning, men finna inga stad- ganden härför erforderliga. I fråga om dylika undantagsfall torde det ej väc- ka några större betänkligheter att tillgodoräkna lärarkandidaterna den par- tiella tjänstgöringen eller någon del därav såsom fullgjord serie.

Önskemålen att giva lärarkandidaterna en ställning mera liknande lärarnas och att allsidigare sörja för deras utbildning hava de sakkunniga sökt att till—

godose genom åtskilliga andra bestämmelser, särskilt förslag om längre serier och deltagande i klassföreståndarskap m. m., och vad till sist angår den upp- muntran, som den ekonomiska ersättningen för sådana förordnanden skulle bereda lärarkandidaterna, få de sakkunniga hänvisa till sitt här ovan! fram- ställda förslag om utverkande av viss ersättning åt lärarkandidater, som om- förmälas i %% 1—12 och 14, en åtgärd, som helt visst skulle innebära ett så- väl effektivare som rättvisare och enklare tillvägagångssätt.

På grund av vad sålunda blivit anfört finna sig de sakkunniga icke kunna föreslå införandet av några bestämmelser i förevarande syfte, vare sig i stad— gan eller i författningar av annan art, men anse den omtalade anordningen kunna, med den begränsning, som ovan förordats, varsamt tillämpas i fråga om tillfälliga förordnanden samt i vissa närmare angivna undantagsfall.

9. Redogörelse för kursen.

(% 16-)

I nuvarande bestämmelser angående redogörelse för kursen finna de sakkun- niga önskvärt, att ett tillägg göres av innehåll, att föreståndaren skall till terminsredogörelsen foga det yttrande, vartill de under terminen gjorda iaktta- gelserna kunna giva anledning. Förslaget har tillkommit med tanke på önsk- värdheten av att en lärarkurs i sin egenskap av ett slags pedagogisk central- anstalt skulle kunna få betydelse icke blott för den läroanstalt, till vilken den är förlagd, utan jämväl för andra, framför allt för andra lärarutbildningsan- stalter. Komme sådana yttranden av värdefullare innehåll till stånd, föreställa sig de sakkunniga, att våra pedagogiska tidskrifter och tidningar gärna skulle låta dem komma till en allmännare kännedom. Det synes överhuvud de sak- kunniga kunna bliva av ej ringa betydelse för den pedagogiska utvecklingen i vårt land, ifall det i större utsträckning, än nu sker, kunde ordnas så, att något av det myckna värdefulla, ofta på omfattande studier och rika erfarenheter vilande arbete i undervisningens och uppfostrans tjänst, som utföres vid våra lärarutbildningsanstalter, kunde få i våra läroverksarkiv sätta andra och mera väckande spår efter sig än examensprotokoll med åtföljande tabeller ensamma förmå åstadkomma.

Förslag till

stadga. angående praktisk lärarkurs för blivande lärare vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter.

Kungl. Maj :t har funnit gott att, med upphävande av stadgan den 19 maj 1917 (nr 312) angående provår vid rikets allmänna läroverk samt stadgan den 19 maj 1917 (nr 313) angående provår vid folkskoleseminarium, förordna som följer:

51.

Den praktiska lärarkurs, som i denna stadga avses, har till uppgift att för lärarkallet förbereda. blivande "lärare vid rikets allmänna läroverk samt vid andra läroanstalter, vilka i fråga om fordringar på lärarutbildning äro med dessa jämförliga.

I sådant syfte skall kursen införa den blivande läraren i kallets olika uppgifter jämte de krav dessa ställa på lärarens personlighet samt ur såväl undervisnings- som uppfostringssynpunkt lämna honom tillfälle att förvärva för utövningen av kallet grundläggande färdigheter ävensom i allmänhet främja hans håg för fortsatt arbete på egen utbildning som lärare.

%2.

1. Lärarkurs anordnas vid läroanstalter, som av Kungl. Maj:t för ändamålet bestämmas.

2. Kursen omfattar, med de undantag, som i %% 13 och 14 omförmälas, två terminer i följd och kan anordnas antingen vid en och samma läroanstalt eller ock så, att lärarkandidat under en termin deltager i kurs vid en läroanstalt" av visst slag och under följande termin fortsätter och avslutar kursen vid en läro- anstalt av annat slag (delad lärarkurs).

%3.

1. I lärarkurs skall ingå någon av följande ämnesgrupper: kristendomskunskap och modersmålet, kristendomskunskap och latin, kristendomskunskap och grekiska, kristendomskunskap och historia. med samhällslära, modersmålet och latin, modersmålet och tyska,

modersmålet och engelska, modersmålet och historia med samhällslära, latin och grekiska, latin och franska, latin och historia med samhällslära, tyska. och engelska, tyska och franska, engelska och franska, historia med samhällslära och geografi, geografi och biologi med hälsolära, matematik och fysik, fysik och kemi, biologi med hälsolära och kemi. Därutöver kan i lärarkurs ingå ytterligare ett ämne, och skall i fråga om detta gälla, att det skall tillhöra. samma sektion av universitetens filosofiska. fakulteter som de båda övriga ämnena eller, därest endast ett av dessa tillhör filosofiska fakulteten, den sektion, som detta tillhör, varvid iakttages:

dels att geografi ävensom filosofi må kunna förenas med vilken som helst av omförmälda ämnesgrupper, '

dels ock att, vad angår ämnesgruppen historia med samhällslära och geografi samt ämnesgruppen geografi och biologi med hälsolära, med den förra gruppen skall förenas ämne tillhörande den humanistiska sektionen och med den senare gruppen ämne tillhörande den matematisk-naturvetenskapliga sektionen.

Vad särskilt angår vid folkskoleseminarium anordnad lärarkurs skall iakt- lagas:

dels att vad som här ovan sagts om ämnet historia med samhällslära skall gälla om ämnet historia samt att vad här ovan sagts om ämnet filosofi skall gälla om ämnet psykologi och pedagogik,

dels att ämnet ekonomilära må förenas med vilken som helst av de ovan i detta moment angivna grupper, däri historia med samhällslära, geografi, mate- matik, fysik, kemi eller biologi och hälsolära ingår.

2. När lärarkurs genomgås vid två skilda läroanstalter, bör tillses, att kur- serna vid de båda läroanstalterna komma att fullständiga varandra, så att lärar- kandidaten erhåller en med hänsyn till de båda läroanstalternas olika art och uppgift så vitt möjligt allsidig utbildning. Härvid bör i varje fall tillses, att ämnena bliva-gemensamma för båda kurserna, dock att, om ämnena äro tre, överensstämmelsen icke behöver avse mer än två ämnen.

%li.

1. Lärarkurs står under ledning av en föreståndare, som förordnas av skol— överstyrelsen för viss tid, dock minst en termin. Till föreståndare utses läroanstaltens rektor eller, därest hinder skulle möta härför, annan lämplig person.

2. Angående tillfällig ledighet för den sålunda förordnade samt angående , vikarie för honom besluter skolöverstyrelsen.

3. Därest annan person än rektor är förordnad som föreståndare för kursen, har den sålunda förordnade att i allt, som äger samband med undervisning och ordning vid läroverket, samråda med dess rektor.

4. Under inseende av kursens föreståndare tillkommer det huvudlärare i fö- rekommande ämne eller den lärare, som föreståndaren därtill förordnar, att, under medverkan av övriga lärare, såsom huvudledare utöva den närmaste led— ningen av lärarkandidatens utbildning, allt enligt föreståndarens närmare bestäm— mande.

5. Vid varje termins början uppgör föreståndaren en plan för lärarkandi- daternas arbete, därvid skäligt avseende fästes å deras uttalade önskningar.

Q' %5.

1. Rätt att genomgå lärarkurs tillkommer den, som avlagt de för behörig- het till adjunktstjänst vid allmänt läroverk föreskrivna kunskapsproven; dock att den omständigheten, att examensämnet pedagogik icke ingår i de sålunda avlagda kunskapsproven, ej må utgöra hinder för deltagande i lärarkurs. Enahanda rätt tillkommer ock den, som, utan att hava avlagt nämnda kun- skapsprov, styrker sig genom tentamen, verkställd på sätt i % 7 jämförd med % 11 av stadgan angående filosofiska examina den 1 november 1907 angives. hava, med iakttagande av vad angående ämnesgrupper föreskrives i % 14 av samma stadga, erhållit, därest den av honom valda ämnesgruppen omfattar två ämnen, minst betyget Med beröm godkänd i vart och ett av dessa ämnen samt minst betyget Godkänd i ett tredje ämne, valt bland de i de föreskrivna grupper- na ingående ämnena och utgörande examensämne inom den sektion, till vilken den valda gruppens ämnen höra, samt, därest den valda ämnesgruppen omfat— tar tre ämnen, minst betyget Med beröm godkänd i det första av dessa och i ett av de två andra, ävensom minst betyget Godkänd i det återstående av grup— pens ämnen. Betyg över genomgången lärarkurs må dock utfärdas först sedan vederbö- rande lärarkandidat, före utgången av den läsetermin, under vilken lärarkur- sen avslutas, hos föreståndaren styrkt, att han avlagt samtliga de för behörig— het till adjunktstjänst vid allmänt läroverk föreskrivna kunskapsproven.

2. I fråga om behörighet att genomgå lärarkurs i viss förening av ämnen gäller vad som är stadgat rörande behörighet till adjunkts— eller lektorstjänst i motsvarande förening av ämnen vid allmänt läroverk eller folkskolesemi— narium.

%6.

1. Den, som önskar i vanlig ordning genomgå lärarkurs, skall senast den 5 juni, därest han vill börja kursen följande hösttermin, samt senast den 18 de- cember, om han vill begynna kursen följande vårtermin, till skolöverstyrelsen ingiva skriftlig ansökan med uppgift dels på de läroämnen, i vilka han önskar genomgå kursen, dels ock på den eller, då fråga är om delad lärarkurs, de läro- anstalter, till vilka han önskar få sin kurs förlagd. Lärarkandidat, som anmäler sig till genomgående av lärarkurs vid viss läro-

anstalt och önskar att, därest han icke kan erhålla hänvisning till denna, bliva hänvisad till annan läroanstalt, må giva sådan önskan tillkänna i sin ansökan.

2. Den i mom. 1 omförmälda ansökan skall vara åtföljd av:

a) vederbörligt åldersbetyg;

b) läkarbetyg angående frihet från sjukdom och lyte, som göra sökanden olämplig för lärarkallet, skolande sådant betyg icke vara utfärdat tidi- gare än sex månader före ansökningstidens utgång;

c) betyg över avlagda akademiska kunskapsprov och, därest sökanden förut tjänstgjort som lärare eller erhållit utbildning för lärarkallet, betyg över sådan tjänstgöring eller utbildning; ävensom (1) de övriga handlingar, som sökanden kan vilja åberopa.

3. Lärarkandidat, som i enlighet med bestämmelserna i % 7 mom. 3 önskar erhålla ledighet från arbetet vid lärarkursen under förra delen av hösttermi- nen, skall därom göra anmälan i sammanhang med ansökan om genomgående av sådan kurs.

4. Efter prövning av de inkomna ansökningarna bestämmer skolöverstyrel- sen, i vilka läroämnen samt vid vilken läroanstalt eller, då fråga är om delad lärarkurs, vid vilka läroanstalter lärarkandidat äger att genomgå lärarkursen eller däri deltaga; och har Överstyrelsen att, så snart ske kan, lämna veder- börande föreståndare och lärarkandidat erforderlig underrättelse i ärendet.

57.

1. Den tid, lärarkandidat tages i anspråk för meddelande av undervisning samt deltagande i sammanträden och föreläsningar m. m., bör i medeltal under terminen icke överstiga tolv timmar i veckan, och skall över huvud i fråga om det arbete, som ålägges lärarkandidaten, iakttagas, att detta så anordnas, att han utan störande tidsspillan eller jäkt må kunna göra sig förtrogen med de olika sidor av lärarens arbete, som utbildningen avser.

2. Lärarkandidat, som under sin lärarkurs ej bevistat de i % 10 mom. 3 omförmälda kurserna i skolhygien och muntlig framställningskonst, däri in- begripet talteknik, skall, innan betyg över genomgången praktisk utbildnings— kurs för honom utfärdas, förete intyg om att han deltagit i annan motsva- rande kurs i det eller de felande ämnena eller på annat sätt förvärvat däremot svarande insikter och färdigheter.

3. Lärarkandidat, vars kurs omfattar två terminer vid samma läroanstalt-, äger för fullgörande av honom åliggande värnpliktstjänstgöring erhålla ledig— het från kursarbetet förra delen av höstterminen. Ledighet på grund av sjuk- dom eller av annan tillfällig anledning må av föreståndaren meddelas. Skulle på grund av sådan ledighet hinder möta för lärarkandidat att vederbörligen av- sluta den för honom bestämda kursen, skall föreståndaren därom göra anmä- lan hos skolöverstyrelsen. Har sådan anmälan gjorts inom den tid, som i % 6 mom. 1 bestämmes för ansökan till lärarkurs, och har anledningen till ifråga- varande ledighet utgjorts av styrkt sjukdom, äger lärarkandidat rätt att under följande termin fortsätta arbetet vid samma läroanstalt; i annat fall skall det

bero på överstyrelsen att efter föreståndarens hörande pröva, huru med fort— sättningen av kursen skall förfaras.

4. Lärarkandidat är skyldig att närvara vid alla de sammanträden och före— läsningar, vid vilka de läroämnen behandlas, som hans lärarkurs omfattar, även— som vid de i % 10 mom. 1, 2 och 3 omförmälda sammanträdena och kurserna samt föreläsningarna över metodiska frågor av allmän art.

5. Lärarkandidat är pliktig att ställa sig till noggrann efterrättelse de före- skrifter, föreståndaren i enlighet med givna bestämmelser meddelar, och må un— der tiden för kursen icke utan föreståndarens medgivande mottaga anställning vid allmän eller enskild läroanstalt och i intet fall åtaga sig arbete utanför kursen, som kan vara hinderligt för hans utbildning.

6. Om lärarkandidat av annan anledning än ovan sägs icke infinner sig till tjänstgöring vid lärarkurs å den tid, då sådan tjänstgöring skall för honom taga sin början, eller avbryter sin tjänstgöring utan att därtill vara nödgad av giltigt förfall, må han först efter ny ansökan börja eller fortsätta sin kurs.

7. Underlåter lärarkandidat att ställa sig till efterrättelse i denna stadga meddelade föreskrifter eller giver han på annat sätt anledning till anmärkning, äger föreståndaren att därom göra anmälan hos skolöverstyrelsen, som i ären- det besluter.

%&

1. Vid anordnandet av lärarkursen skall huvudsaklig vikt läggas därpå, att lärarkandidaterna införas såväl i skolans undervisande som även i dess upp— fostrande verksamhet. Kursen skall i sin helhet så anordnas, att den må vara ägnad att hos lärarkandidaten framkalla en känsla av samhörighet med skolans övriga lärare och av medansvar för ungdomens utbildning.

2. För vinnande av det i föregående moment angivna syftet skall tillfälle beredas lärarkandidaten att under längre eller kortare tider deltaga såväl i själ- va undervisningsarbetet vid skolan, däri inbegripet rättandet av lärjungarnas skriftliga arbeten samt behandling av deras enskilda arbete, som ock i hand— havandet av en lärares uppgifter i övrigt. Föreståndaren har därför att inom vart och ett av de läroämnen, som lärarkandidatens kurs omfattar, fördela den- nes uppgifter i vissa tidsavdelningar (serier), av vilka åtminstone en bör i nå- got av ämnena omfatta så lång tid, dock högst en termin, att lärarkandidaten därunder hinner att inom en klass så långt som möjligt utöva en lärares verk— samhet i dess helhet. Han bör sålunda tagas i anspråk icke blott för medde- lande av undervisning utan även för upprätthållande av ordning och tukt samt beredas tillfälle att medverka vid bestämmande av vitsord och deltaga i de. sär- skilda göromål, som åligga klassföreståndare, ävensom att närvara vid olika slag av sammanträden m. m., allt efter närmare bestämmande av föreståndaren.

3. Lärarkandidats i föregående moment omnämnda tjänstgöring förberedes därigenom, att kandidaten efter närmare anvisning av föreståndaren åhör under- visningen inom vissa klassavdelningar samt därvid tillika av vederbörande lärare erhåller upplysningar, vilka kunna vara vägledande såväl i fråga om den åhörda undervisningen som ock beträffande förhållandena i övrigt inom klassen.

4. Beträffande den undervisning, som lärarkandidat själv skall bestrida, hava vederbörande handledande lärare, såväl huvudledare som klasslärare, att lämna kandidaten råd och anvisningar i fråga om undervisningens utförande och ordnande. I sådant syfte skola nämnda lärare med lämpliga mellanti— der åhöra kandidatens undervisning samt taga kännedom om hans verksamhet som lärare i övrigt.

5. För preparation och granskning av lärarkandidats övningsundervisning och tjänstgöring i övrigt samt för behandling i anslutning därtill av frågor rörande undervisning och uppfostran skola konferenser hållas under ordfö- randeskap av föreståndaren eller, då omständigheterna synas honom därtill föranleda, av den lärare, han därom anmodar. Därvid skola, förutom före— ståndaren, närvara de lärare, som för varje särskilt ämne deltaga i ledningen av lärarkandidaternas övningar eller som därom anmodas av föreståndaren. Både i fråga om lärarkandidatens undervisning och beträffande hans verksam- het som lärare i övrigt skall åt honom lämnas frihet att låta sin personliga upp- fattning och läggning framträda med så stor självständighet, som kan vara för- enlig med skolarbetets ändamålsenliga bedrivande.

%!).

Lärarkandidat skall i lämplig utsträckning taga kännedom om arbetet även vid andra läroanstalter än vid den eller dem, till vilka hans utbildningskurs blivit förlagd. I sådant syfte skola samtliga lärarkandidater efter förestån— darens anvisning under viss, lämpligt avpassad tid genom besök på ort och ställe taga kännedom såväl om undervisningen i folkskola och högre flick- skola som ock om arbetet i högre läroanstalt, där manlig och kvinnlig ungdom åtnjuter gemensam undervisning. Åt lärarkandidat, som sådant önskar, bör jämväl, där förhållandena sådant medgiva, beredas tillfälle till någon tids under— visning vid anstalt av sist omförmält slag.

% 10.

1. Av föreståndaren skola varje termin under ett erforderligt antal timmar hållas sammanträden med lärarkandidaterna för behandling av frågor av mera praktisk natur, såsom rörande vederbörande läroanstalters allmänna anordning och den för dem gällande lagstiftningen samt olika sidor av skolans liv. Vid dessa sammanträden böra föreläsningar av föreståndaren omväxla med föredrag av lärarkandidater över hithörande frågor samt referat av betydelse- fullare pedagogiska litteraturalster av äldre och yngre datum, allt med åtföl- jande diskussion, där så finnes lämpligt. Över det genomgångna må kortare muntligt förhör kunna anställas.

2. Utöver den behandling av metodiska frågor, som enligt % 8 mom. 5 skall förekomma i samband med preparation och granskning av lärarkandidats under- visning, bör varje termin anordnas ett lämpligt antal föreläsningar såväl över betydelsefullare metodiska frågor av allmän art som över de särskilda läroäm- nenas metodik, varvid även bör beaktas skolbibliotekets användning och plats i

skolarbetet. Så vitt förhållandena. det medgiva, skola till föreläsningarna an- knytas diskussioner i motsvarande frågor.

Lärarkandidat bör på lämpligt sätt införas i skolans idrottsliv och frilufts- verksamhet samt, i den mån så kan ske, få tillfälle att medverka vid ledningen därav.

3. Varje läsår anordnas under ett. lämpligt antal timmar dels en kurs i skol- hygien, dels ock en kurs i muntlig framställningskonst, däri inbegripet talteknik. Var och en av dessa kurser avslutas med ett kortare muntligt förhör.

4. Där å samma ort finnas flera läroanstalter, vid vilka lärarkurs är anord— nad, kunna, i den mån sådant anses lämpligt, de i mom. 2 och 3 nämnda föreläs- ningarna och kurserna anordnas gemensamt för lärarkandidaterna vid de olika läroanstalterna.

5. Det tillkommer föreståndaren eller, där fråga är om för flera läroanstal- ter gemensamma föreläsningar och kurser, vederbörande föreståndare gemen- samt att med avseende på de i mom. 2 och 3 omförmälda sammanträdena, föreläsningarna och kurserna vid början av varje termin till skolöversty- relsen inkomma med förslag dels å lämpliga föreläsare och ledare samt med uppgift å de arvoden, som anses höra till dessa utgå., dels ock till planläggning av sagda sammanträden, föreläsningar och kurser, varefter överstyrelsen i ären- det besluter.

% 11.

Lärarkandidat skall, efter samråd i fråga om ämne med föreståndaren, i upp— satsform avfatta och till denne senast en månad före kursens avslutande över— lämna en skriftlig redogörelse för viss eller vissa sidor av det arbete, i vilket lärarkandidaten under sitt utbildningsår deltagit.

% 12.

1. Betyg utfärdas av föreståndaren enligt till denna stadga fogade for- mulär (A, B eller C), och skall innefatta vitsord såväl över lärarkandidats undervisningsskicklighet som över hans nit samt sätt att behandla lärjungarna jämte förmåga att bland dem upprätthålla ordning ävensom över hans vandel. Undervisningsskickligheten skall vitsordas med avseende på vart och ett av de olika ämnen, som ingå i lärarkandidatens kurs, varvid vitsord gives, vid allmänt läroverk särskilt för realskolan och särskilt för gymnasiet, vid folk- skoleseminarium särskilt för seminariets övningsskola och särskilt för semina- riet samt vid andra läroanstalter på motsvarande sätt särskilt betyg för lägre och särskilt för högre stadiet. Därjämte skola avgivas dels allmänt vitsord över lärarkandidatens undervisningsskicklighet, utgörande ett sammanfattan- de omdöme om hans undervisningsförmåga, dels ock vitsord över hans fallen- het för lärarkallet.

2. Betygsgrader äro i fråga om undervisningsskicklighet: Berömlig, Med utmärkt beröm godkänd, Med berömd godkänd, Icke utan beröm godkänd, God- känd, Icke godkänd; i fråga om nit: Berömligt, Med beröm godkänt, Godkänt,

Icke godkänt; i fråga om fallenhet för lärarkallet samt i fråga om sätt att be— handla lärjungarna jämte förmåga att bland dem upprätthålla ordning: Ut- märkt, Mycket god (Mycket gott), God (Gott), Mindre god (Mindre gott); i fråga om vandel: Hedrande, Mindre hedrande.

3. Vitsorden avgivas av föreståndaren i samråd med huvudledaren samt övriga lärare, som med denne deltagit i lärarkandidatens handledning. Det åligger fö- reståndaren att häröver föra protokoll, som: förvaras i läroanstaltens arkiv och som i avskrift insändes till skolöverstyrelsen. Därest lärare icke delar före- ståndarens mening i fråga om de vitsord, i vilkas avgivande han sålunda del- tagit, skall han låta till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening.

4. För att lärarkurs skall vara vederbörligen genomgången, erfordras, att lärarkandidat erhållit minst betyget Godkänd för undervisningsskicklighet i vart och ett av de läroämnen kursen omfattat samt såsom allmänt vitsord för undervisningsskicklighet ävensom minst betyget Godkänt för nit, minst bety- get God för fallenhet för lärarkallet samt minst betyget Gott för sätt att be- handla lärjungarna jämte förmåga att bland dem upprätthålla ordning, var- jämte han skall hava ådagalagt hedrande vandel. Vad som nu blivit sagt skall .med avseende på delad lärarkurs äga tillämpning på betygen för vardera av kursens båda terminer.

% 13.

1. Den, som under en längre tid med goda vitsord tjänstgjort vid under skol- överstyrelsens inseende stående läroanstalt samt under denna tid eller någon del därav haft sin tjänstgöring förlagd till stadium över den egentliga folk- skolans, må, därest överstyrelsen på därom av honom gjord ansökning finner sådant böra honom medgivas, kunna hänvisas att, samtidigt med att han be- strider tjänstgöring vid dylik läroanstalt i en omfattning, som ungefärligen motsvarar ordinarie lärares tjänstgöring, genomgå på sätt här nedan angives avkortad lärarkurs. Sådan lärarkurs, vilken förlägges till en och samma lärarutbildningsanstalt, skall genomgås under en vårtermin och en därpå följande hösttermin samt avse två eller högst tre läroämnen. Den sammanlagda tid lärarkandidaten har att uppehålla sig vid den läroanstalt, till .vilken utbildningskursen är förlagd, skall omfatta minst 6 och högst 8 läsveckor. Lärarkursen inledes därmed, att lärarkandidaten vid vårterminens början under 3 a 4 läsveckor efter när- mare bestämmande av föreståndaren åhör undervisningen i de i kursen ingå- ende ämnena samt i övrigt deltager i de sammanträden och konferenser m. ni., som under tiden förekomma. Därjämte bör han även meddela någon under- visning i vart och ett av sina i kursen ingående ämnen. Före ingången av höstterminen skall lärarkandidaten avfatta och till förestån— daren avlämna en i uppsatsform utförd redogörelse för någon eller några sidor av den tjänstgöring han under senaste läsår bestritt såsom lärare. Lärarkursens fortsättning och avslutning förlägges till senare hälften av höst- terminen, då lärarkandidaten har att under en tid av intill 4 veckor själv med—

dela undervisning under sammanlagt minst 4 timmar i vart och ett av de läro- ämnen, som ingå i hans kurs.

Efter avslutad kurs erhåller lärarkandidaten, med iakttagande av vad i % 5 och % 7 mom. 2 sägs, betyg över genomgången lärarkurs i enlighet med vid denna stadga fogat formulär D. Vid bestämmande av vitsord bör, där så , lämpligen kan ske, samråd äga rum med rektorn eller föreståndaren vid den läroanstalt, där lärarkandidat tjänstgör eller senast har tjänstgjort såsom lärare.

2. Lärarkandidat, som önskar genomgå lärarkurs enligt bestämmelserna i denna paragraf, skall före den 18 december därom göra ansökning hos skol- överstyrelsen samt senast före årets utgång styrka, att han har förordnande att minst under nästföljande vårtermin vid under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalt bestrida undervisning i den omfattning, som i mom. 1 här ovan sägs. Om sådan ansökning skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som i %% 5 och 6 är stadgat.

% 14.

Lärarkandidat, vars lärarkurs är helt och hållet förlagd till en och samma läro- anstalt och som tidigare med mycket goda vitsord tjänstgjort vid under skol-' överstyrelsens inseende stående läroanstalt eller ock, efter genomgången praktisk övningskurs inom teologisk fakultet, på ett förtjänstfullt sätt bestritt präster- lig tjänstgöring, må, därest han under lärarkursen befinnes äga synnerligen goda förutsättningar för lärarkallet, kunna efter tillstyrkande av föreståndaren av skolöverstyrelsen medgivas rätt att, efter att hava deltagit i lärarkursen under endast en termin samt med iakttagande av vad i % 5 och % 7 mom. 2 sägs, undfå betyg över fullständigt genomgången lärarkurs.

% 15.

Lärarkandidat, som genomgår lärarkurs på sätt i %% 1—12 och 14 av denna stadga sägs, äger uppbära för varje termin gratifikation enligt grunder, varom särskilt stadgas.

% 16.

1. Inom en månad efter varje termins slut skall föreståndare för lärarkurs till skolöverstyrelsen insända: redogörelse för arbetets anordning och gång jämte det yttrande, vartill de under terminen gjorda iakttagelserna kunna giva anled— ning; avskrift av protokollet över lärarkandidaternas betyg samt uppgift, i vad mån särskilda lärare varit tagna i anspråk för kandidaternas handledning, även— som förslag till arvoden dels för föreståndaren och i förekommande fall för vi- karie för denne, dels ock såväl för nyssnämnda lärare som för de särskilda före— läsare och kursledare, som kunna hava varit anlitade, ävensom övriga ifråga- kommande arvoden och ersättningar. I fråga om lärarkandidat, som genomgår delad kurs, skall därjämte före- ståndaren vid den lärarutbildningsanstalt, till vilken första terminens kurs va— rit förlagd, omedelbart översända avskrift av för honom utfärdat betyg till före- ståndare för lärarutbildningsanstalt, vid vilken andra terminens kurs skall ge- nomgas.

2. Det ankommer på skolöverstyrelsen att underkasta de avgivna redogörel- serna granskning samt lämna vederbörande föreståndare de meddelanden, som därav kunna föranledas. Överstyrelsen har jämväl att, efter prövning av de inkomna förslagen till arvoden, enligt gällande grunder och inom gränserna av för ändamålet beviljat anslag, bestämma de särskilda belopp, varmed samma ar- voden böra utgå, samt att om de sålunda bestämda beloppen'lämna statskontoret, vederbörande länsstyrelser, i förekommande fall direktionen över Stockholms .stads undervisningsverk, ävensom vederbörande föreståndare erforderlig under- rättelse, varefter i fråga om allmänt läroverk i Stockholm nämnda direktion äger att hos statskontoret samt i fråga om övriga läroanstalter vederbörande föreståndare har att i Stockholm hos statskontoret och å övriga orter hos läns- styrelsen rekvirera och till vederbörande mot kvitto utbetala beloppen.

% 17.

De närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för tillämpning av be- stämmelserna i denna stadga, meddelas av skolöverstyrelsen.

Genom dessa stadganden sker ingen ändring i den behörighet att genomgå lärarkurs och däröver erhålla betyg, som enligt hittills gällande bestämmelser någon tillkommer i fråga om provår.

Formulär A.

Betyg över praktisk lärarkurs, genomgången under två terminer vid en och samma läroanstalt eller med särskilt tillstånd under en termin.

............ N. N., som under . . . .terminen 19. . . . och ,. . . .terminen 19. . .. (eller: som med vederbörligt medgivande att genomgå lärarkurs på en termin under . . . . terminen 19 . . . .) enligt gällande föreskrifter genomgått praktisk lärarkurs vid högre allmänna läroverket (folkskoleseminariet o. s. v.) i , ............ , har därunder ådagalagt:

i kristendomskunskap inom realskolan (seminariets övningsskola o. s. v.) ...... undervisningsskicklighet,

>> gymnasiet (seminariet o. s. v.) ...... under- Visningsskickhghet, 1 modersmålet 0. s. v.

Därjämte har han visat ...... nit och ...... sätt att behandla lärjungarna jämte förmåga att bland dem upprätthålla ordning, ävensom fört en ........ vandel.

Såsom allmänt vitsord för undervisningsskicklighet har tilldelats honom betyget ............ , varjämte han ådagalagt ............ fallenhet för lärarkallet.

' Under lärarkursen har N. N. deltagit i en kurs i skolhygien samt i en kurs i muntlig framställningskonst, däri inbegripet talteknik (företett intyg om att han genomgått en kurs i ............ ).

................ den............19.....

Föreståndare för den praktiska lärarkursen.

Anvisning: Följande betygsuttryck skola användas: i fråga om undervis- ningsskicklighet: Berömlig, Med utmärkt beröm godkänd, Med beröm godkänd, Icke utan beröm godkänd, Godkänd, Icke godkänd; i fråga om nit: Berömligt, Med beröm godkänt, Godkänt, Icke godkänt; i fråga om fallenhet för lärarkal- let samt i fråga om sätt att behandla lärjungarna jämte förmåga att bland dem upprätthålla ordning: Utmärkt, Mycket god (Mycket gott), God (Gott), Mind- re god (Mindre gott); i fråga om vandel: Hedrande, Mindre hedrande.

Formulär B.

Betyg över praktisk lärarkurs, avseende första terminen av delad kurs.

................ N. N., som under . . . . terminen 19 . .. . enligt gällande föreskrifter deltagit i praktisk lärarkurs vid högre allmänna läroverket (folk- skoleseminariet o. s. v.) i ........ för att sedan vid folkskoleseminarium (högre

allmänt läroverk o. s. v.) fortsätta och avsluta sin kurs, har därunder ådaga- lagt: i kristendomskunskap inom realskolan (seminariets övningsskola o. s. v.) ...... undervisningsskicklighet,

» gymnasiet (seminariet 0. s. v.) ...... under- visningsskicklighet, i modersmålet o. s. v. Därjämte har han visat ...... nit och ...... sätt att behandla lärjungarna

jämte förmåga att bland dem upprätthålla ordning, ävensom fört en ........ vandel.

Såsom allmänt vitsord för undervisningsskicklighet har tilldelats honom betyget ............. varjämte han ådagalagt ............ fallenhet för lärarkallet.

Under lärarkursen har N. N. deltagit i en kurs i skolhygien samt i en kurs i muntlig framställningskonst, däri inbegripet talteknik (företett intyg om att han genomgått en kurs i ............ ).

................ den 19....

Föreståndare for den praktiska lärarkursen.

Anm. Detta betyg medför, under den i 5 12 mom. 4 av gällande stadga angivna förutsättningen, behörighet att vid därtill anvisad läroanstalt fort- sätta och avsluta praktisk lärarkurs.

Anvisning: Se anvisning till formulär A.

Formulär 0.

Betyg över praktisk lärarkurs, avseende senare terminen av delad kurs

, ................ N. N., som efter att under . . . . terminen 19 . . . . deltagit i praktisk lärarkurs vid högre allmänna läroverket (folkskoleseminariet 0. s. v.) i .......... , varöver betyg utfärdats den .............. 19 . . . ., under . . . . terminen 19. . . . enligt gällande föreskrifter fortsatt och avslutat sin kurs vid folkskoleseminariet (högre allmänna läroverket o. s. v.) i ............ , har därunder ådagalagt

i kristendomskunskap inom seminariets övningsskola (realskolan o. s. V.) ........ undervisningsskicklighet,

» seminariet (gymnasiet o. s. v.) ........ under- visningsskicklighet, i modersmålet o. s. v. _ Därjämte har han visat ...... nit och ...... sätt att behandla lärjungarna jämte förmåga att bland dem upprätthålla ordning, ävensom fört en ........

vandel.

Såsom allmänt vitsord för undervisningsskicklighet har tilldelats honom

betyget ............ , varjämte han ådagalagt ............ fallenhet för lärarkallet.

Under lärarkursen har N. N. deltagit i en kurs i skolhygien samt i en kurs i muntlig framställningskonst, däri inbegripet talteknik (företett intyg om att han genomgått en kurs i ............ ).

................ den 19 ..

Föreståndare för den praktiska lärarkursen.

Anm. Detta betyg medför, under den i 5 12 mom. 4 av gällande stadga an- givna förutsättningen och i förening med vederbörligt betyg avseende första termin av delad kurs, den behörighet, som genomgången fullständig lärarkurs avser att giva.

Anvisning: Se anvisning till formulär A.

Formulär 1).

Betyg över genomgången praktisk lärarkurs jämlikt % 13 av gällande stadga för sådan kurs (kombinerad lärarkurs).

................ N. N., som med vederbörligt medgivande under vårter- minen 19 och höstterminen 19 . . .. enligt % 13 av gällande stadga ge- nomgått praktisk lärarkurs vid högre allmänna läroverket (folkskolesemina- riet o. s. v.) i ............ har därunder ådagalagt:

i kristendomskunskap inom realskolan (seminariets övningsskola o. s. v.) ...... undervisningsskicklighet,

» gymnasiet (seminariet o. s. v.) ...... under— visningsskicklighet, i modersmålet 0. s. v. Därjämte har han visat ...... nit och ...... sätt att behandla lärjungarna jämte förmåga att bland dem upprätthålla ordning, ävensom fört en . ....... vandel.

Såsom allmänt vitsord för undervisningsskicklighet har tilldelats honom betyget ............ , varjämte han ådagalagt ............ fallenhet för lärarkallet.

Under lärarkursen har N. N. deltagit i en kurs i skolhygien samt i en kurs i muntlig framställningskonst, däri inbegripet talteknik (företett intyg om att han genomgått en kurs i ............ ).

................ den 19

Föreståndare för den praktiska lärarkursen.

Anvisning: Se anvisning till formulär A.

Smärre motiveringar till särskilda paragrafer i stadge- förslaget.

ål.

För närvarande finnas två särskilda provårsstadgor utfärdade, en för de allmänna läroverken och en för folkskoleseminarierna. Detta förhållande har sin egentliga orsak i den omständigheten, att då den nuvarande provårsinsti- tutionen först upprättades vid seminarierna, folkskoleväsendet hade sin sär— skilda överstyrelse, folkskolöverstyrelsen. Då emellertid de olika överstyrel- serna numera äro förenade till ett gemensamt verk, föreligger icke längre till- räcklig anledning att bibehålla förstnämnda skillnad. De sakkunniga hava därför ansett sig böra företaga en sammanslagning av de båda stadgorna —— vilka för övrigt innehålla mycket få inre olikheter —— och så avfattat den ge- mensamma, nya stadgan, att densamma blir tillämplig vid varje slag av skolor, där praktisk lärarkurs kan komma att upprättas.

De smärre formella olikheterna mellan de nu gällande provårsstadgorna å ena sidan och de sakkunnigas förslag å den andra bero till stor del på sagda sammanslagning eller på den nya stadgans avsedda tillämplighet även på andra skolformer och hava därför i allmänhet icke ansetts kräva någon sär- skild motivering.

% 2 mom. 1.

Formuleringen är avsedd att giva en antydan om att lärarkurs kan och bör upprättas allteftersom behov därav inställer sig.

% 2 mom. '2.

Bestämmelser rörande sådana lärarkandidater, som ej enligt %% 1—12 ge— nomgå lärarkurs, hava ur detta sammanhang avlägsnats och motsvarande fö- reskrifter enligt den för sådana kandidater föreslagna, nya ordningen flyttats mot stadgans slut (åå 13 och 14) för att ytterligare betona ifrågavarande ut- bildningskursers undantagsnatur.

%3.

Den omständigheten, att lärarkurs omfattande endast två läroämnen satts i främsta rummet, är föranledd av önskvärd anslutning till läroverksstadgans föreskrifter angående ämnen i ledig adjunktstjänst (% 175 mom. 3).

% 4 mom. 1—3.

Mom. 1 och första stycket av mom. 2 i denna paragraf äro omformulerade med hänsyn till kungl. kungörelsen den 29 juni 1928 angående ändrad lydelse i vissa delar av provårsstadgan.

Då det på grund av den mindre fasta ställning, som föreståndarskapet ge- nom samma kungörelse erhållit, möjligen hädanefter oftare än förut kan in- träffa, att annan person än rektor förordnas till föreståndare vilket hittills förekommit i ytterst få undantagsfall —— hava de sakkunniga såsom ett andra stycke till mom. 2 tillagt en bestämmelse för att reglera förhållandet mellan rektorn och föreståndaren.

Emellertid anse sig de sakkunniga icke kunna underlåta att såsom sin me- ning framhålla, att vinsten av den genom kungörelsen införda nya anordningen med föreståndarens förordnande på viss tid torde vara tvivelaktig, och det är närmast med hänsyn till den omständigheten, att anordningen är så nyligen föreskriven och åtminstone under någon tid bör prövas, som de sakkunniga av- stått från att föreslå en återgång till förutvarande förhållanden. I övrigt få de sakkunniga hänvisa till sina ovan (sid. 21 ff.) gjorda uttalanden i fråga om föreståndarskapet och vilja här endast tillägga, att man skulle kunna befara, att rektorsbefattningarna vid de läroanstalter, där lärarkurs är upprättad, icke skola i samma omfattning som hittills draga till sig de högst kvalificerade sö- kandena, då de blivande rektorerna icke kunna beräkna, huru länge de komma att bibehållas vid uppdraget såsom föreståndare.

Vad till sist beträffar den omständigheten, att senare stycket av % 7 i nu gällande provårsstadgor rörande skyldighet för lärarna vid vederbörande läro- anstalter att deltagai provårsarbetet, blivit i de sakkunnigas förslag uteslutet, har nämnda bestämmelse icke ansetts erforderlig, eftersom denna skyldighet redan åligger dem enligt % 138 mom. 1 av läroverksstadgan och % 102 mom. 1 av seminariestadgan.

åå mom. 1.

Formuleringen av detta moment har förestavats dels av den föreslagna fordran på godkänt vitsord i pedagogik i filosofisk ämbetsexamen eller i efter- prövning till resp. särskild prövning för sådan examen för erhållande av be— tyg över vederbörligen genomgången lärarkurs, dels av medgivandet, att så— dant vitsord kan förvärvas först under pågående lärarkurs, dels ock därav, att läraraspiranter, som i tentamina på sätt i momentet närmare angives för- värvat endast fem eller sex betygsenheter i föreskrivna ämnen men icke tente- rat i pedagogik och icke avlagt examen, likväl skola vara behöriga att hän- visas till lärarkurs. Bestämmelserna erhålla vederbörlig komplettering genom föreskriften i momentets sista stycke om styrkande av förvärvat vitsord i pe— dagogik.

Formuleringen är gjord i så nära överensstämmelse som möjligt med veder- börande delar av 1907 års stadga angående filosofiska examina.

5—291483

% 6 mom. 4.

De sakkunniga hava här föreslagit, att skolöverstyrelsen för sådana lärar- kandidater, som ämna genomgå delad lärarkurs, skall redan vid hänvisnin- gen träffa avgörande i fråga om läroanstalt även för den andra terminen. Det i % 16 mom. 1 föreslagna åliggandet för föreståndaren att till den läroanstalt., ' vid vilken en sådan lärarkandidat skall tjänstgöra andra terminen, över- sända betyg, har tillkommit såsom en följd härav. Trots de svårigheter, vil- ka någon gång kunna möta att redan vid hänvisningen träffa avgörande för den senare terminen, hava de sakkunniga dock funnit ett dylikt förfarings- sätt av behovet påkallat med hänsyn till nödvändigheten för lärarkandidaten att redan före kursens början kunna planera för sig under året så, att utbild- ningen blir ekonomiskt så litet betungande som möjligt.

% 7 mom. 3.

Vid avfattandet av bestämmelserna i detta mom. hava de sakkunniga, i an— slutning till skolöverstyrelsens underdåniga framställning den 18 oktober 1927, funnit sig böra instämma i uttalade önskningar, att här avsedda förhållanden måtte erhålla en fastare reglering än hittills.

% 10 mom. 3.

Den i denna paragraf föreskrivna kursen i muntlig framställningskonst, däri inbegripet talteknik, upptogs först i 1915 års stadga. Sedan dess hava önskemål framställts såväl om utvidgning av den muntliga kursen som ock om införande av kurs i skriftlig framställningskonst. Ehuru de sakkunniga inse vikten av därvid framförda synpunkter, hava de sakkunniga, med hänsyn till de icke så litet ökade anspråk, som den nu föreslagna stadgan i andra, mera trängande avseenden kommer att ställa på lärarkandidaterna, för närvarande icke ansett tillrådligt att företaga nämnda utvidgning eller införandet av skrift- lig kurs. .

För den i % 10 mom. 3 av nu gällande stadga upptagna bestämmelsen, att kursen i skolhygien och kursen i muntlig framställningskonst m. m. såvitt möjligt böra förläggas till olika terminer, synes _ särskilt efter entermins- systemets reducering i den nya stadgan _ intet mera vägande skäl föreligga, varför de sakkunniga i sitt förslag uteslutit densamma såsom obehövlig.

% 12 mom. 1.

När de sakkunniga i detta mom. föreslagit betyg även för vandel, har det skett i överensstämmelse med vad som i läroverksstadgan är föreskrivet be- träffande tjänstgöringsbetyg för lärare.

% 13.

I bestämmelserna om förutsättningar för att genomgå s. k. kombinerad lä- rarkurs hava de sakkunniga icke upptagit den i motsvarande föreskrift av nuvarande stadga (% 2 mom. 3) medgivna rätten för enterminskandidater att

tillgodoräkna sig viss prästerlig tjänstgöring och genomgången reservbefäls- eller reservunderbefälskurs. Anledningen härtill har varit, att huvudsyftet med det kombinerade systemet är att åstadkomma en form av utbildning, som bygger på intim samverkan av vunna erfarenheter hos aspiranterna såsom arbetare i skolans tjänst och såsom deltagare i lärarkursen. I en föregående prästerlig tjänstgöring eller genomgående av sagda befälskurser föreligger enligt de sakkunnigas mening icke tillräcklig säkerhet för förhandenvaron av de förutsättningar, som för ändamålet äro erforderliga.

Av de lärarkandidater, som omförmälas i denna paragraf, skall givetvis icke fordras någon annan skriftlig redogörelse än den i tredje stycket av % 13 mom. 1 omförmälda.

Kostnadsberäknin g.

1. Nuvarande kostnader.

Genom 1918 års lönereglering för lärarpersonalen vid de allmänna lärover— ken m. fl. läroanstalter tillerkändes ordinarie ämneslärare vid provårsläro- verk ett särskilt arvode av 300 kronor för år. Därjämte utgår särskild ersätt- ning åt de lärare, som hava sig handledning av lärarkandidater anförtrodd, var- vid dock nämnda arvode och ersättning icke må tillhopa överstiga GOO kro— nor. Motsvarande förmåner tillerkändes samtidigt lektor och övningsskollärare vid sådant folkskoleseminarium, där provårskurs är anordnad.

Vederbörande provårsföreståndare åtnjuta särskilda arvoden å högst 1500 kronor för år. Närmare bestämmelser angående sättet för nämnda arvodens ut- gående finnas angivna i kungl. brev till statskontoret den 29 juni 1928. En- ligt dessa bestämmelser skall arvodet till föreståndaren för provårskursen upp- delas i ett fast belopp om 400 kronor för varje termin och ett växlande be— lopp, beräknat efter antalet. lärarkandidater, som under varje termin deltaga i provårskursen vid läroanstalten, varvid för kandidat, som avslutar sin prov- årskurs på en termin eller som delar kursen med en termin vid läroverk och en termin vid seminarium, beräknas ett belopp av 50 kronor, för varje annan kandidat ett belopp av 35 kronor, dock att sammanlagda arvodesbeloppet un— der ett räkenskapsår ej må överstiga 1 500 kronor.

För budgetåret 1928—1929 ingår i det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken en anslagspost å 75 800 kronor till praktisk utbildning av blivande lärare vid de allmänna läroverken. Av nämnda belopp äro 45 300 kronor avsedda till bestridande av de särskilda arvoden å 300 kronor, som en- ligt vad här ovan nämnts tillkomma de ordinarie ämneslärarna vid de s. k. gamla provårsläroverken, nämligen högre latinläroverket å Norrmalm, högre allmänna läroverket å Södermalm och högre realläroverket å Norrmalm, alla i Stockholm, samt högre allmänna läroverken i Uppsala och Lund. Vidare skola högst 7 500 kronor utgå till arvoden åt föreståndarna vid nämnda prov- årskurser. Återstoden av anslaget, 23 000 kronor, är avsedd till handledar- arvoden och föreläsningsarvoden.

Förutom här omförmälda anslag utgår för budgetåret 1928—1929 ett extra anslag å 15 000 kronor för upprätthållande av provårskursen vid högre real- läroverket i Göteborg. Av nämnda belopp beräknas 1 500 kronor till förestån-

darens arvode, 8 700 kronor till särskilda arvoden å 300 kronor åt 29 ämnes- lärare samt återstoden till handledararvoden och föreläsningsarvoden. Dess- utom får enligt riksdagens medgivande 500 kronor av det ordinarie anslaget till provårskurser användas till förstärkning av anslaget till provårskursen i Göteborg.

Slutligen må nämnas att för anordnande av provårskurser vid folkskolese- minarierna i Stockholm och Göteborg finnes i reservationsanslaget till nämn- da seminarier upptaget ett belopp av 7 240 kronor1 (kungl. brev till statskonto- ret den 30 december 1916) till arvoden åt föreståndare, handledare och förelä- sare. Dessutom utgå 8 400 kronor som särskilda arvoden å 300 kronor åt var- dera av 16 lektorer och 12 övningsskollärare.

Den sammanlagda årliga kostnaden för provårsutbildningen, sådan den nu är anordnad, uppgår alltså till nedanstående belopp:

för de allmänna läroverken:

ordinarie anslag . . . . . . . . . . . . . kronor 75 800: — extra » . . . . . . . . . . . . . » 15 000: _— för folkskoleseminarierna . . . . . . . . . » 15 640:

Summa kronor 106 440: —

2. Beräknade kostnader enligt den föreslagna organisationen.

Innan de sakkunniga ingå på en närmare beräkning av kostnaderna för den föreslagna organisationen av lärarutbildningen, anse de sakkunniga sig böra närmare undersöka, vilken omfattning den här ifrågavarande praktiska lärar— utbildningen bör hava.

Av den officiella statistiken rörande lärarutbildningen läsåret 1927—1928 tab. B framgår, att under sexårsperioden höstterminen 1922—vårterminen 1928 tillsammans 486 lärarkandidater avslutat sitt provår. Av dessa hade 404 genomgått provårskursen på två terminer och 82 på en termin.

I medeltal hava alltså 81 kandidater per läsår avslutat provåret. Då den årliga avgången av sådana ämneslärare vid allmänt läroverk och folkskolese- minarium, för vilka genomgången provårskurs utgör kompetensvillkor, kan, enligt gjord beräkning, uppskattas till omkring 45, skulle alltså antalet utbil— dade lärarkandidater mer än väl motsvara behovet för omförmälda läroanstal- ter. 'Nu är emellertid att märka, att ett ej ringa antal provårsutbildade lärare övergå till kommunala och enskilda skolor. Att antalet provårsutbildade hit- intills ej varit för stort framgår bland annat därav, att under vårterminen 1929 ej mindre än 54 vikarierande och extra ämneslärare vid de allmänna lärover- ken sakna provårsutbildning eller motsvarande utbildning vid högre lärarinne- scminarium. Därtill kommer, att under nyss nämnda sexårsperiod i medeltal ej mer än 80,5 procent av de anmälda kandidaterna kunnat erhålla hänvisning till provårskurs.

1 Av detta belopp har under vissa år utgått 300 kronor som arvode ät rektor vid folkskole— seminariet 'i Stockholm för ledning av en utbildningskurs för lärare vid hjälpklasser för psykiskt efterblivna barn.

Organisa- tionen.; omfattning.

Kostnader.

I detta sammanhang torde också böra erinras därom, att genom den av 1927 års riksdag beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet antalet äm- neslärare vid de allmänna läroverken kommer att rätt avsevärt ökas. Läs- året 1926—1927 funnos vid dessa läroverk tillsammans 1 381 rektorer, lekto- rer, adjunkter och extra lärare. Efter organisationens genomförande beräknas motsvarande antal lärare uppgå till 1 540. Härvid bör emellertid ej förbises. att genom nämnda organisation 54 kommunala mellanskolor förstatligas och att ett ej ringa antal lärare vid dessa skolor hava provårsutbildning. Å andra sidan torde rätt många av de 3'20 ämneslärarinnor, som enligt riksdagens be— räkning skola finnas vid de allmänna läroverken vid omorganisationens slut- liga genomförande, anlita utbildningsvägen akademisk examen och lärarkurs, vadan även med hänsyn därtill platser i sådana kurser bliva erforderliga.

På grund av det nu anförda hava de sakkunniga kommit till den uppfatt- ningen, att man åtminstone tills vidare bör räkna med ungefär samma tillskott av fullt utbildade lärare som under de senare åren eller omkring 80 om året.

För att tillgodose detta behov av utbildade lärare vilja de sakkunniga före— slå, att praktisk lärarkurs upprättas, utom vid de sex allmänna läroverk och två folkskoleseminarier, vid vilka provårskurs för närvarande är anordnad, även vid det högre flickläroverk i Stockholm, som skall börja sin verksamhet höstterminen 1929. Om man räknar med att de allmänna läroverken i medel- tal årligen kunna mottaga vartdera 7 två-terminskandidater och 2 kandidater med kombinerad utbildningskurs enligt % 13 i de sakkunnigas förslag till stad- ga angående praktisk lärarkurs, får man på så sätt 63 nya. lärarkandidater om året. Då emellertid, jämlikt bestämmelserna i % 14 av nyss nämnda förslag till stadga, i särskilda fall utbildningskursen kan genomgås på en termin, kom- mer antalet utbildade lärare med anledning härav att ökas något och kan be- räknas komma att uppgå till omkring 70 för år. Läggas härtill de 8 a 10 kan- didater, som skulle erhålla sin utbildning vid folkskoleseminarier, blir det till- sammans omkring 80 utbildade lärarkandidater om året.

Vid nedanstående beräkning av kostnaderna för den praktiska lärarutbild- ningen i den omfattning, som i det föregående antytts, utgå de sakkunniga från nu gällande bestämmelser angående arvoden till föreståndare och ordinarie äm- neslärare vid de läroanstalter, vid vilka praktisk lärarkurs anordnas, även om de sakkunniga hålla före, att dessa arvoden och särskilt föreståndararvodena äro alltför snävt tilltagna i förhållande till de arbetsuppgifter, som komma att påvila föreståndare och lärare vid dessa läroanstalter. Frågan om höjning av dessa arvoden sammanhänger emellertid med frågan om lärarnas lönereglering och torde bliva föremål för 1928 års lönekommittés behandling.

Handledararvoden och föreläsningsarvoden torde i stort sett kunna beräknas efter samma grunder som hittills, varvid dock de sakkunniga anse sig böra framhålla önskvärdheten av att anslaget till föreläsningar, med hänsyn till de nya former för sådana, som av de sakkunniga föreslagits-, något ökas.

De sakkunniga hava i det föregående föreslagit, att lärarkandidaterna skola beredas tillfälle att på ort och ställe taga kännedom såväl om undervisningen

i folkskola och högre flickskola som ock om arbetet i högre läroanstalt, där manlig och kvinnlig ungdom åtnjuter gemensam undervisning (se stadgeför- slaget % 9). Helt naturligt få de överlärare och föreståndare vid kommunala och enskilda läroanstalter, till vilka lärarkandidaterna hänvisas, rätt mycket arbete med att planera och ordna lärarkandidaternas besök vid respektive sko- lor. Det synes därför vara nödvändigt, att de beredas någon ersättning här— för, och de sakkunniga hava tänkt sig, att sådan ersättning i genomsnitt bör beräknas till 20 kronor för lärarkandidat och år, att fördelas mellan vederbö- rande överlärare vid folkskola samt föreståndare vid flickskola och samskola. Då de lärarkandidater, som genomgå lärarkurs vid folkskoleseminarium, få tillfälle att i seminariets övningsskola taga närmare kännedom både om samun- dervisning och om undervisning å folkskolans stadium, torde någon sär- skild kostnad för dessa kandidaters besök i andra skolor ej behöva komma i fråga.

Vidare hava de sakkunniga, såsom förut är nämnt, tänkt sig, att lärarkan- didaterna i regel skulle vid slutet av varje termin erhålla en gratifikation å 300 kronor vardera. Sådan gratifikation bör helt naturligt icke tillerkännas kandidat, som genomgår kombinerad lärarkurs enligt bestämmelserna i % 13 av stadgeförslaget. I det föregående har räknats med samtidigt 7 i vanlig ordning hänvisade lärarkandidater vid vart och ett av de sju läroverken och med 4 vid vartdera av de båda seminarierna, d. v. s. inalles 57 lärarkandi- dater varje termin. Det för gratifikationer erforderliga beloppet kan därför beräknas till 57 X 2 X 300 kronor eller 34 200 kronor för år.

De sakkunniga vilja också'framhålla angelägenheten av att de läroverk och seminarier, till vilka lärarkurser förläggas, må erhålla bättre utrustning, sär- skilt i fråga om bibliotekens förseende med pedagogisk litteratur, men även be- träffande undervisningsmateriel, än vad som i allmänhet nu är fallet. Då läro- verkens biblioteks— och materielkassor icke hava tillräckliga tillgångar för att tillgodose dessa behov, bliva särskilda anslag härför erforderliga. För anskaf- fande av pedagogiska handböcker och annan pedagogisk litteratur synes ett för ifrågavarande läroverk gemensamt årligt anslag ä 1 500 kronor vara behövligt. Motsvarande anslag för seminarier med lärarkurs synes kunna bestämmas till 300 kronor. I fråga om undervisningsmateriel i övrigt torde läroverk med mycket stort lärjungeantal vara jämförelsevis väl tillgodosedda. Däremot synas de nuvarande medelstora provårsläroverken och det nya flickläroverket i Stockholm vara i behov av ekonomisk hjälp för att kunna anskaffa särskilt för lärarkursen erforderlig nyare undervisningsmateriel i de naturvetenskapliga ämnena. För detta ändamål synes till en början ett gemensamt årligt anslag ä 3 000 kronor böra upptagas.

Slutligen anse sig de sakkunniga böra erinra om betydelsen av fortbild- ningskurser för lärare vid de allmänna läroverken och därmed jämförliga läroanstalter. I första rummet torde sådana kurser vara behövliga för lärare vid lärarutbildningsanstalter, men helt naturligt måste fortsatt utbildning så- väl i pedagogiskt som i vetenskapligt hänseende för lärare i allmänhet verka i hög grad befruktande på undervisningen. Då emellertid frå-

Samman- fattning.

gan om dylika kursers anordnande icke endast berör lärarutbildningsanstal- terna utan skolorna i allmänhet och därför måste ses i ett större sammanhang, hava de sakkunniga här ej ansett sig böra beräkna något särskilt anslag för detta ändamål. De sakkunniga utgå emellertid från att skolöverstyrelsen kom- mer att ägna denna fråga, liksom ock frågan om ökning av det ovan (sid. 23) omtalade anslaget till resestipendier, erforderlig uppmärksamhet och föra de- samma vidare.

För förverkligande av vad de sakkunniga sålunda föreslagit skulle de årliga kostnaderna för de här ifrågavarande praktiska lärarkurserna uppgå till de approximativa belopp, som framgå av följande sammanställning:

Allmänna läroverken.

Arvoden åt 7 föreståndare ä högst 1 500: —— ....... kronor 10 500:— Särskilda arvoden åt 196 ordinarie ämneslärare a 300: _ . » 58 800: — Handledararvoden ................... >> 21 000: — Föreläsningsarvoden .................. » 6 000: _ Arvoden åt överlärare vid folkskolor och föreståndare vid

enskilda läroanstalter, 70 X 20: ........... » 1 400: -— Gratifikationer åt lärarkandidater, 49 x 600: — ...... » 29 400: — Anslag till pedagogisk litteratur ............. » 1 500: _ Anslag till undervisningsmateriel ............ » 3000: _—

Summa kronor 131,600:

Folkskoleseminarierna.

Arvoden åt 2 föreståndare ä 1 100:— .......... kronor 2 200: —— Särskilda arvoden åt 28 lärare är 300:——— ......... » 8400: — Handledararvoden .................... » 3 500: _— Föreläsningsarvoden .................. » 1 000: _ Gratifikation åt lärarkandidater, 8 X 600: — ....... > 4800: _— Anslag till pedagogisk litteratur. ............ » 300: —

Summa kronor 20 200:

Den sammanlagda årliga kostnaden skulle alltså komma att uppgå till omkring 131 600 kronor + 20 200 kronor eller tillhopa 151 800 kronor i stället för 106 440 kronor med nuvarande organisation samt alltså medföra en ökning av omkring 45 360 kronor.

!

Bil. 1 (1.

Förslag

till ändrad lydelse av vissa %% i Kungl. Maj:ts nådiga stadga den 1 110- vember 1907 (n:r 93) angående filosoiiska examina;

% 3. Fakulteten skall tillse ————— finnas att tillgå. Skulle i något fall ————— förfara. Kurs, som ingår _____ deltagit. Därest avgift ————— föreläsningar och övningar. % 14. Filosofisk ämbetsexamen skall omfatta ————— det andra av dessa ämnen. Studerande äger ————— examensämnen. % 27.

Studerande, som ————— i ett eller flera av fakultetens examensämnen

Förslag

till ändrad lydelse av 5 178 i Kungl. Maj:ts stadga för rikets allmänna läroverk den 24 september 1928 (nr 41.2).

% 178.

1. Särskilda villkor ————— äro:

a) där tjänsten omfattar endast ämnet kristendomskunskap: att hava avlagt antingen teologie licentiatexamen _____ kyrko- historia; .

att därjämte hava avlagt antingen filosofisk ämbetsexamen eller ock sådan särskild prövning, som omförmäles i % 27 av stadgan angående filosofiska exa- mina den 1 november 1907;

att, därest ämnet pedagogik icke ingår i de sålunda avlagda kunskapspro- ven, hava i efterprövning till filosofisk ämbetsexamen eller ock i sådan särskild prövning, som omförmäles i nästföregående stycke, hava erhållit minst betyget Godkänd i ämnet pedagogik; ävensom

att inför teologisk fakultet ————— därutöver;

b) där tjänsten omfattar ————— ingående ämnet; c) där tjänsten ————— ämnet kristendomskunskap: att hava avlagt ————— tjänsten kungjorts ledig; att hava avlagt ————— tjänsten kungjorts ledig; att, därest ämnet pedagogik icke ingår i de sålunda avlagda kunskapspro— ven, hava i efterprövning till filosofisk ämbetsexamen erhållit minst betyget Godkänd i ämnet pedagogik; samt

att inför filosofisk fakultet ————— filosofie doktorsgrad; skolande, under ————— geologi med mineralogi.

2. Särskilda villkor för behörighet till ledigförklarad adjunktstjänst äro:

a) där tjänsten omfattar ————— annat ämne: att hava avlagt _____ i tjänsten ingående ämnet, ävensom minst betyget Godkänd i ämnet pedagogik;

b) där tjänsten ————— ej ingår: att hava avlagt _____ ämnena botanik och zoologi och betyget God- känd eller därutöver i det andra av dessa ämnen samt att, därest ämnet peda- gogik icke ingår i hans ämbetsexamen, hava i efterprövning till sådan examen erhållit minst betyget Godkänd i nämnda ämne;

c) där tjänsten omfattar tre ämnen: att hava —— — — — svarande examensämnena; samt att därest ämnet pedagogik icke ingår i hans ämbetsexamen, hava i efterpröv- ning till sådan examen erhållit minst betyget Godkänd i nämnda ämne. 3. För behörighet ————— nöjaktig skicklighet.

Tabellbilagorna 2, 3 a—d.

Uppgifterna i dessa bilagor avse att giva en överblick av den praktiska lärarut- bildningen vid rikets allmänna läroverk och folkskoleseminarier under de senast för- flutna 50 läsåren. Beträffande tiden 1865 —— v.-t. 1879, då provårsutbildning var för- lagd även till andra läroverk än under de sista 50 åren, hänvisas till de uppgifter, som lämnas å sid. 115 i samband med den historiska översikten av provårsinstitutionens utveckling.

Bilaga 2 åskådliggör den alltmer minskade benägenheten att göra bruk av den år 1905 medgivna möjligheten att i provårskursen medtaga ett fjärde ämne.

De i 3 a—d lämnade uppgifterna avse i första hand att belysa växlingarna i an- talet lärarkandidater, som genomgått provår på en termin, samt iantalet vid olika prov- årsläroverk samtidigt tjänstgörande lärarkandidater.

Uppgifterna äro lämnade av skolöverstyrelsens statistiska avdelning.

Bilaga 2.

Antal lärarkandidater med 4 ämnen i provårskursen.

1. | 2. | 5. | 4. Antal lärar- ,; 132335;- Kol. 2 i Läsår kandidater, som avslutat ' procent av med 4 ämnen. provår. kol. 3. ___—___— 1905—06 ........... 29 53 54.7 % 1906—07 ........... 21 46 45.7 » 1907—08 ........... 27 57 47.4 ) 1908—09 ........... 13 57 22.8 » 1909—10 ........... 12 54 22.2 ) 1910—11 ........... 15 66 22.7 » 1911—12 ........... 15 64 23.4 » 1912—13 ........... 12 73 16.4 » 1913—14 ........... 11 90 12.2 » 1914—15 ........... 9 87 10.3 » 1915—16 ........... 5 90 5.6 » 1916—17 ........... 4 105 3.8 ; 1917—18 ........... 5 101 5.0 » 1918—19 ........... 5 93 5.4 > 1919—20 ........... 9 93 9.7 » 1920—21 ........... 2 78 2.6 » 1921—22 ........... 4 75 5.3 » 1922—28 ........... 5 1 | 486 ? | * 1.0 »

Flera gånger iakttagna 4—ämnesgrupper: a) modersmål + 3 främmande språk; modersmål, latin, grekiska, filosofi; modersmål, tyska, historia, geograd; matematik + humanistisk grupp på 3 ämnen; b) geografi + matematik, fysik, kemi; geograll, biologi, kemi, matematik.

1 Medeltal 0,8 pr är. ' Medeltal 81 pr är.

Antal lärarkandidater, som under läsaren h.t. 1879—v. t. 1894 avslutat prrovar kurs, samt antal samtidigt tjänstgörande lärarkandidater.

1 |2|3|415|6[7l8|9|10|11|12|13114|15|16|17|181119|203 H. latinlärover— H. allm. lärover- H. realläroverket H. allm. lärover- H. allm. lärover— S . ket å Norrmalm ket & Södermalm å Norrmalm ket i Uppsala ket i Lund numma Antal av oå 5 Antal av oå ? Antal av ”9? 5 Antal av oå : Antal av Gå :; Antal : av å.? .. T _ dem, som å i dem, som å & dem, som 5 & dem, som 5 € dem, som å & dem,soom ::.-må A r e:- avslutat %* .., avslutat %” ;; avslutat &" ... avslutat &” .,. avslutat &” ,, avslutftat åå ; n provår på 5 % provår på E % provår på ; % provår på 52 % provår på 5 E provår ? på g.. 50%" = ; :.a: ;s &; ;: _— så: — .se- 2 1 505. 2 1 ge. 2 1 vs. 2 1 s":— 2 1 vos. 2 n ams ter- ter- 'g'—5- ter- ter- 51-53 ter- ter- ä.: ter- ter— 53-3- ter— ter- 5” " ter- teer— 35; mi- min å: %: mi- min ;: &: mi- min 5 %; mi— min %% ml' min äg; Hli- mnin " 55 ner = ... ner = fl., ner 5 *? ner __ *? ne & ale, ner 5: 1879 . . . H.t. 1 91 1 4 10 3 10 9 9 1880 . . V. t. 2 161 5 6 10 7 10 20 20 1880 . . . H.t. 5 8 3 9 3 10 3 9 14 14 1881 . . . . V.t. 3 6 5 6 1 4 7 10 6 10 22 22 1881 . . . . H.t. 3 10 1 10 3 10 3 10 4 10 14 14 1882 . . . . V. t. 7 10 8 10 8 10 7 10 6 10 36 36 1882 . . . . H.t. 3 9 2 8 2 9 3 10 4 10 14 14 , 1883 . . . . V. t. 6 7 5 7 7 10 7 10 6 9 31 31 1883 . . . . H.t. 1 9 3 10 3 9 3 1 11 3 10 13 "1 14 1884 . . . . V. t. 8 10 7 9 5 .9 8 10 6 1 10 34 1 35 1884 . . . . H.t. 2 9 2 7 4 10 2 10 2 10 12 12 1885 . . . . V. t. 7 9 5 8 6 9 8 10 8 10 34 34 1885. . . . H.t. 2 10 3 10 3 9 1 10 2 10 11 11 - 1886 . . . . V. t. 8 9 7 10 6 1 10 9 12 8 10 38 1 39 1886 . . . . H.t. 1 9 3 1 10 3 9 3 10 2 10 12 1 13 1887 . . . . V. t. 6 10 6 9 5 9 7 10 7 10 31 31 1887 . . . H.t. 4 11 3 10 3 10 3 10 3 1 10 16 1 17 1888 . . . . V. t. 7 10 7 1 10 7 10 7 10 6 10 34 1 35 1888 . . . . H. t. 3 1 10 2 1 10 2 10 3 9 4 10 14 52 16 1889 . . . . V. t. 5 10 6 9 8 10 6 10 6 10 31 31 1889 . . . . H.t. 5 10 3 10 10 4 10 4 10 16 16 1890 . . . . V. t. 5 10 6 10 10 10 6 10 6 10 33 33 1890 . . . . H.t. 4 10 5 11 10 4 10 4 10 17 17 1891 . . . . V. t. 6 10 6 9 11 11 6 10 6 10 35 35 1891 . . . . H.t. 4 1 10 3 10 9 4 10 4 10 15 1 16 1892 . . . . V. t. 5 7 6 8 9 10 5 9 6 10 31 31 1892 . . . . H.t. 2 l 1 10 1 8 4 10 4 10 12 12 1893 . . . . V. t. 7 10 9 10 7 10 6 1 10 6 10 35 1 36 1893. . . . H. t. 2 1 9 1 1 10 3 9 3 10 4 11 13 2 15 1894 . . . . V. t. 6 10 8 10 6 10 7 10 7 10 34 34 Medeltal:s h. t. H.t. 2.80 0.20 9.57 2.40 0.20 9.64 2.08 0.00 9.38 3.13 0.07 10.00 3.83 0.07 10.00 13.47 0.53 1879—v.t.1894 V. t. 5.87 0.00 9.14 6.40 0.07 8.93 7.31 0.07 9.85 6.80 0.07 10.07 6.47 0.07 9.93 31.93 0.27 Medeltnl,3 om l—terminskan- H.t. 9.67 9.74 9.38 10.03 10.03 didater räknas V. t 9.14 8.96 9.88 l0.10 9.96 : 11/22

77

Antal lärarkandidater, som under läsåren h. t. 1894—13 t. 1909 avslutat provårs- kurs, samt antal samtidigt tjänstgörande lärarkandidater.

1 2|3l4|5|6|TI8|9|10111|12113114|15|16117|18|l9120 H. lutiulärover- H. allm. lärover— H. realläroverket H. allm. lärover- H. allm. lärover- S ket a Norrmalm ket uSödermalm & Norrmalm ket i Uppsala ket i Lund umma Antal av % =; Antal uv % 5 Antal uv ?: 5 Antal av så 5 Antal av gå: 5 Antal av 55 0 'l' _ dem, som få %: dem, som 2 E, dem, som g %: dem, som å 5; dem, som 5 E:: dem, som =..» B A r er avslutat å” .,, avslutat cpu” ., avslutat ?; m avslutat å" ... avslutat ä' u. avslutat ; å 5 mm o __ =: 0 .. ... == 0 17 = n == 0 n = n ** : provår pa 9.13 provar pa 5:55 provarpa 1.315 provår pa ;?; provar pa 515 provarpå 5.255- 5 =: 5 r:. 5 :. 5. s:. ; r:. . agg 2.:£21.gå2 1552 15%2*1gå2 1151 . tel." ter- 513... ter- ter- 91.5; ter- ter- 513. ter- ter- 533. ter- ter- 218, ter- ter— 313 E 1111- . :=. m. m1- . & w- 111i— . :=- :a: m1- . :=- m m . =.- =- m1- . " E ?, . m1n & 5 mm E.. 5 mm 55, := mm 5, g 111111 » 5 111111 E' 1 ner = __|. ner 5 =. ner 2 ;. ner 9; ..... ner 5 T ner så 1894 . . . . 11.1. 3 1 8 2 10 3 9 3 10 3 10 14 1 15 i 1895 . . . . v.t. 5 8 7 10 6 10 7 10 6 9 31 31 1895 . . . . H.t. 3 10 3 10 4 1 10 3 10 3 * 10 16 1 17 1896 . . . . V. t. 7 10 6 9 5 9 7 10 6 ! 10 31 31 1896. . . . H.t 3 10 3 1 10 4 8 3 10 4 1 10 17 1 18 1897 . . . . V.t. 7 10 h' 10 4 9 7 10 6 = 10 30 30 1897. . . . H.t 3 10 4 10 5 10 3 10 4% 9 19 19 . 1898 . . . . V.t. 7 10 6 8 5 9 7 10 5 i 10 30 30 1898 . . . . H.t. 3 9 2 8 4 10 3 10 5 * 1 10 17 1 18 1899 . . . . V. t. 5 8 6 10 6 10 7 10 4 . 10 28 28 1999. . . . 11.1 3 1 10 4 10 3 9 3 9 61 10 19 1 20 1900 . . . . v.t. 6 9 6 7 7 8 6 10 4 . 9 29 29 1900 . . . . H.t. 3 8 1 9 1 9 4 10 4 9 13 13 1901 . . . . v.t. 5 10 8 10 8 1 10 5 9 5 10 31 1 32 1901 . . . . H.t. 5 10 2 10 1 9 5 10 6 10 19 19 1902. . . . V.t. 5 10 6 10 8 10 5 10 4 10 28 28 1902 . . . . H.t. 5 9 4 10 2 9 5 10 6 10 22 22 1903 . . . . V. t. 4 10 6 10 7 10 5 10 4 10 26 26 . 1903 . . . . H.t. 6 1 10 4 1 10 3 10 5 10 b 10 24 2 26 1904 . . . . V. t. 3 10 5 10 7 11 5 10 4 6 24 24 1904 . . . . H.t. 7 11 5 1 11 4 1 10 5 11 2 1 10 23 3 26 1905 . . . . V. t. 4 10 5 1 9 5 9 6 11 7 1 10 27 2 29 1905 . . . . H.t. 5 10 2 10 4 11 5 11 2 11 18 18 1906. . . . v.t. 6 8 9 11 6 10 5 11 9 10 35 35 1906 . . . . H.t. 2 , 9 2 8 3 1 7 6 10 1 11 14 1 15 1907 . . . . V. t. 7 9 6 9 4 10 4 10 10 11 31 31 1907 . . . . H.t. 2 9 3 1 11 6 12 4 10 1 1 11 16 2 18 , 1908 . . . . [V.t. 7 10 7 11 6 2 12 8 13 9 11 37 2 39 1908 . . . . AH.t. 3 11 4 3 11 4 11 5 11 2 2 11 18 5 23 1909. . . . V.t. 8 11 4 1 9 7 10 6 11 7 1 11 32 2 34 Medeltul: 11.1. 11.1: 3.73 0.20 9.60 3.00 0.47 9.87 3.40 0.20 9.60 4.13 0.00 10.13 3.67 0.33 10.1317.93 1.20 1891—v.t. 1909 V. t. 5.73 0.00 9.53 6.20 0.1 9.53 607 0.20 9.80 6.00 0.00 10.33 6.00 0.13 9.80 30.00 0.47 Medeltal, om l—terminskan- H.t. 9.70 10.10 9.70 10.13 10.30 didater räknas v.t. 9.53 9.60 9.90 10.33 9.87 = 11/2

Antal lärarkandidater, som under läsåren h. t. 1909—v. t. 1919 aavslut

1 2 3|4|5 6|7|8|9|10111|12Jl3|14 151116|17 H. latinläroverket H. allm.liiroverlrct H. realläroverket H. allm. läroverket H. nllm. . läroverkt å Norrmalm & Södermalm & Norrmalm i Uppsala 1 ILnnd Antal av oå! :; Antal av få 5 Antal av 05% 5 Antal av oå! : Antal nav Gå: 5 _ Ter- dem, som 5 &: dem, som ; & dem, som 5 i dem, som 5 i dem, somn 2 E A 1- _ avslutat %" ., avslutat & ; avslutat ä' .. avslutat & ,. avslutaat å" . m1n provår på ä; ; provår på E ; provår på E': E provår på E? ; provår Ipå ? E _. 9- 5 9- ; :*. — E ::. —— ,: : 2 r..? 2 53%"- 2 %% 2 50% 2 wo? te 1 = n- t 1 = rv— 143 1 = er 1. 1 :| ev— 11 & ev- ? ter- 91.3, er- ter- ES; '.'- ter— 535"; er- ter- 51-57. ter— tenr- Efi-' ' min & 2" m1- min ;: g' 111 ' min S' 5" n11- min å: E: 1111- mixin %* == ner 2 $" ner =. ?. ner är S']; ner = gr, ner 5 ".:; 1909 . . . . H. t. 3 11 4 11 2 11 5 11 2 22 10 1910 . . . . V. t. 7 10 7 10 9 10 6 10 6 10 1910 . . . . H.t. 3 10 3 1 10 1 3 10 4 1 10 4 ]1 10 1911 . . V. t. 7 1 10 6 1 10 6 2 10 5 10 5 11 10 1911 . . . . H.t. 2 10 3 2 10 2 2 10 4 2 10 4 22 10 1912 . . . . V. t. 8 11 5 11 4 1 9 4 1 11 4 22 11 1912 . . . H. t. 3 3 11 6 11 4 2 11 6 1 11 5 11 11 1913 . . . . V. t. 5 10 5 9 5 1 10 3 3 8 .5 11 10 1913 . . . . H.t. 5 1 11 4 2 11 4 11 4 4 13 4 33 11 1914 . . . . V. t. 5 1 10 5 2 10 7 2 11 4 1 10 4 10 1914 . . . . H.t. 4 3 11 3 1 11 2 5 11 5 1 11 6 2): 11 1915 . . . . V. t. 4 3 10 7 10 4 10 4 1 10 3 2 10 1915 . . . . H.t. 3 1 10 3 6 10 6 3 10 5 2 11 5 41 11 1916 . . . . V. t. 6 2 10 1 3 10 1 3 9 3 1 10 2 4 10 1916 . . . . H. t. 2 4 10 6 4 10 5 3 9 7 1 10 3 5 9 1917 . . . . V. t. 4 4 10 5 10 1 5 10 2 2 11 1 4. 9 1917 . . . . H. t. 2 5 10 5 3 10 4 1 10 7 1 10 4 2 10 1918 . . . . V. t. 3 2 10 41 2 10 5 1 10 2 2 10 4 3 10 1918 . . . . H.t. 5 10 4 3 10 4 2 10 6 1 10 3 1 10 1919 . . . . V. t. 4 3 10 3 3 10 52 2 10 3 1 10 6 2 10 Mlegdååml h-tt— H.t. 3.20 1.70 10.40 4.10 2.20 10.40 3.40 2.10 10.90 5.30 1.40 10.70 4.00 2.30 10.30 19197 ' V. t. 5.30 1.60 10.10 4.30 1.60 10.00 4.70 1.70 9.90 3.60 1.20 10.00 4.00 1.90 10.00 Med 1 l ...efnf?n;k;'gf H. t. 11.25 11.50 11.35 11.40 11.45 didnt 157an v. t. 10.90 10.80 10.75 10.60 10.95 : ?

79 Bilaga 3 c.

provårskurs, samt antalet samtidigt tjänstgörande lärarkandidater.

___—"fw 18 | 19 | 20 21 | 22 | 23 | 24 | 25 1 26 27 | 28 | 29 30 | 31 | 32 33 | 34 H. realläroverket H. latinläroverket Folkakolesemina- Folkskolesemina- S i Göteborg i Göteborg riet i Stockholm riet i Göteborg umma Antal av Gå: : Antal av oå &? Antal av oå! ? Antal av 05; 5 Antal av ”E'. = ? dem, aom 5 E dem, som 5 ?: dem. som ?; & dem, som å få, dem, som å: a. 5 Ter- o . avslutat &” .,. avslutat å” .., avalutat å” .. avslutat nå” ... avslutat " % E . A r provår på 55 provår på 535 provår på så provår på 515 provår på å * 5. mm 1 55:- ?. a- 5 & —— % :?.- =? 3 :. ) 2 53;- 2 :; 2 555' 2 m,;- 2 .— B & t- 1 är» tr- 1 ==— tr- 1 =.— t- 1 g"t-1=== * .er ter- 51.3, e_ ter- ETS-_- e. ter- 51.3. er ter- Egg—_, er ter- & få 5» * m1- min & å" m1- min % 5. 1111- min % |? 1n1- min & än lm- min 5 i 5- * ner 5 1,7; ner &? '_'-; ner 5 g. ner 5 ::; ner = 53. & ________-———-—_________ __ 16 2 18 H.t. 1909 ' 1 5 35 1 36 V. t. 1910 4 2 10 19 8 27 H.t. 1910 4 1 11 33 6 39 V. t. 1911 6 2 10 21 10 31 H.t. 1911 2 2 11 27 6 33 V. t. 1912 7 2 11 31 9 40 H.t. 1912 2 2 10 l 5 25 8 33 V. t. 1913 6 4 11 4 3 11 31 17 48 H.t. 1913 1 6 9 4 10 30 12 42 V. t. 1914 f 2 5 10 6 3 11 28 20 48 H.t. 1914 , 3 4 10 2 2 10 27 12 39 V. t. 1915 3 5 10 6 3 10 31 24 55 H.t. 1915 2 3 10 1 3 10 16 19 35 V. |:. 1916 5 5 10 6 2 10 1 2 5 34 25 59 H.t. 1916 5 10 2 5 10 1 3 5 8 16 30 46 V. t. 1917 5 10 3 3 10 2 1 5 3 9 35 17 52 H.t. 1917 5 3 10 3 4 10 2 3 3 8 31 18 49 V. t. 1918 1 3 9 3 1 10 1 2 3 4 7 31 13 44 H. t. 1918 » 6 1 11 6 1 11 1 a 1 2 6 36 13 49 V. t. 1919 4.33 3.11 10.11 4.67 2.50 10.33 1.50 1.50 4.00 3.50 0.50 8.00 27.7014.50 H.t. Medeltal lut. 2.78 3.00 10.22 3.00 2.50 10.17 1.33 0.00 2.33 3.33 0.33 7.3327.5012.50 v. 1. ”0393-t- MduL 11.05 11.58 4.75 8.25 11.1. 555.250??- | 11.72 11.42 2.33 7.50 v.t. did? I???”

Antal lärarkandidater, som under läsåren h. t. 1919—v. 15. 1929 avvsluta

1 2 31415 617|8|9|10|11|12|13|1415|164__|17 H. latinläroverket H. allm. läroverket H. realläroverket H. allm. läroverket H. allm. läaroverket å Norrmalm 13 Södermalm & Norrmalm i Uppsala i Lnund l __ Antal av Eg: ;? Antal av % 5 Antal av "En; 5 Antal av Då :; Antal av ' gå 5 o 'l'er- dem, som 5 i dem, som å ä dem, som ; E dem, som å i dem, som . g 5 A r 1 _ avslutat % m avslutat få” m avslutat å" n: avslutat å" n avslutat 5' m mm provår på. E % provår på E & provår ; E provår på ;; E provår på. . ;; E 5 E'; = & E & _ å & ——'— e 2 1 E%" 2 1 EOS." ? 1 505." 2 1 505; 2 1 505." ter- ter- 9.1.2: ter- ter- 51.3. ter— ter- 51.3. ter- ter- 51.5: ter- ter- - &&. ml- min % å: nu- min & 5: ml- min & ;: m1- min &" å: m1- min . & & ner 5 ; ner 5 gr.. ner 5 gl; ner 5 ;; ner g g. ___—___..— 1919 . . . . H.t. 3 3 10 4 1 9 3 1 10 _ 6 1 10 1 10 1920 . . . . V. t. 4 3 8 51 1 8 6 2 9 3 3 10 9 10 1920 . . . . H.t. 1 9 2 1 9 1 2 9 4 1 10 1 1 10 1921 . . . . v.t. 7 1 8 6 1 8 71 8 5 4 10 8 9 1921 . . . . H,t. 2 8 1 3 9 1 4 9 1 2 9 2 4 10 1922 . . . . V. t. 6 1 8 S* 7 4 6 5 1 9 4 2 8 1922 . . . . H.t. 1 6 10 1 5 10 2 5 10 4 1 10 2 3 10 1923 . . . . V. t. 3 1 7 4 2 6 41 7 5 2 8 5 1 8 1923 . . . . H.t. 4x 3 10 l” 4 10 3 4 10 1 4 10 2 5 10 1924 . . . . V. t. 3 4 7 5 3 10 4 2 7 5 10 3 1 9 1924 . . . . H.t. 5 10 1 4 10 1 5 10 5 1 10 5 4 10 1925 . . . . V. t. 6' 7 5 1 7 51 5 4 1 8 1 5 7 1925 . . . . H.t. l 4 10 1 3 10 4 10 3 3 11 1 4 10 1926 . . . . V. t. 4 2 9 8 1 10 6 2 10 4 1 9 5 5 11 1926 . . . . H.t. 4 4 10 2 3 10 2 4 10 4 2 10 1 4 10 1927 . . . . ' V. t. 2 1 8 5 1 9 4 1 8 4 l 1 5 1 10 1927 . . . . H.t. 5 2 10 3 2 10 4 2 10 5 10 4 3 10 1928 . .. . . v.t. 4 3 10 6 2 10 5 1 9 5 1 10 3 2 10 1928 . . . . H.t. 3 2 10 2 2 10 51 2 10 4 J. 10 5 2 10 1929 . . . . V. t. 5 10 6 1 10 3 1 10 5 1 10 3 3 10 Bästa h-tt- H. t. 2.20 3.20 9.70 1.80 2.80 9.70 2.20 3.30 9.80 3.70 1.60 10.00 2.40 3.00 1900 —v. . 1929 v.t. 4.40 1.60 8.20 5.60 1.30 8.50 4.80 0.90 7.90 4.50 1.50 9.40 4.60 2.00 9.20 M (1 lt l, enfefmfnskl'ff. H.t. 11.30 11.10 11.15 10.30 11.50 didnt 1?th V. t. 9.00 9.15 8.35 10.15 _ 10.20

81 Bilaga 3 d.

provårskurs, samt antalet samtidigt tjänstgörande lärarkandidater.

18]19|20!21122l23'24|25|26 27[28129 30131|32 33

H. reallänvcrket H. latinläroverket Folkskolesemina- Folkskolesemina-

i Göteborg i Göteborg riet i Stockholm riet i Göteborg Summa.

1

ramplpuoqmrm apougS :

Antal av dem, som

avslutat provår på

2 ter- mi- ner

Antal av dem, som avslutat provår på

2 ler- mi- ner

Antal av dem, som

avslutat provår på.

Antal av dem, som

avslutat provår på

Antal av dem. som avslutat provår på

1 ter-

2

ter- mi- ner

2 ter- nii— ner

1 ter-

1 1

49:11!» 151119va 111qu mwpgpnmp'erm apunloä 00:00 aälvnuws mnv mqapgpunqrmgl apuxzrgå 491130, nämnwve mnv .iaijpuwpmm opunrgä annah aålpamvs ivfsuv uauguua Japan nyord qaqnpim mos 'map Ml qamue aSalnmumaS

_. 0 |_- 0 o.: 45 1

29 39

11 49

7 34

12

CD CD

. 1919 . 1920

1920 . 1921

.. 1921 ' . 1922

. 1922 32 1923

15 .. 1923 25 . . 1924

14 . . 1924 32 . . 1925

10 . . 1925 30 . . 1926

16 . . 1926 30 . . 1927

27 - . . 1927 32 . . 1928

25 . . 1928 39 . .. 1929

01 »;

U'w kli-* mos wo:

wmwwwmmm CUP (Dix!)

awesoocu-qwcooo »; OJ

).. GOO

=O

10 10

10 10

10 10

mums—waxv—uxr—U— az wwpummwwwww—lmuxpm—nwmm »mummwmmu—m

9.20 0.70 0.60 4.30 5.30 _ Medeltal 11. t. 1919—v. t. 8.10 1.67 0.56 3.38 . 3.70 . . . 1929

Medeltal, om 10.50 4-60 6-20 - - enterminskan-

8.85 3.60 4_00 _ . didat räknas l : 1 1/1

Vissa ntländska motsvarigheter till den svenska provårsinstitutionnen.

Norge.

Enligt den ännu i huvudsak gällande lagen av den 14 sept. 1905 om ämboets— examen för lärare vid högre allmänna skolor har envar, som vid universiteetet avlagt språklig—historisk, matematisk-naturvetenskaplig eller teologisk ämboets- examen, tillträde till det p e d & g 0 g i s k & s em i n & ri e t. Detta. består: av två jämlöpande kurser, en teoretisk och en praktisk, vilka skola medhinnas *un— der loppet av en termin. Vederbörande departement kan emellertid medgriva inträde även åt sökande, som vid tiden för kursens början endast hunnit uncder- gå prövning i första avdelningen av någon bland nämnda examina. För ansttäll— ning som adjunkt, lektor eller rektor vid offentliga högre skolor fordras att vid nämnda seminarium hava avlagt pedagogisk examen i ämnena pedagoggik, metodik och psykologi. Konungen, eller den han därtill bemyndigar, har ennel- lertid rätt att dispensera från dylikt prov, då det gäller adjunkter vid offeent- liga samt föreståndare och lärare vid dimissionsberättigade privata skollor. Särskilt vid kommunala mellanskolor äro i viss utsträckning anställda lärrare med lägre avlöning än adjunkt; dessa lärare hava varken ämbetsexamen elller pedagogisk examen utan vanligen en kombination av folkskollärarexamen [och studentexamen, någon gång endast den senare.

Det pedagO. Norges pedagogiska seminarium är en fristående organisation med egen brud- 95'8'60 semipa- get. Det står under ledning av en särskild styrelse på fem personer, i villken "Woman's” seminariets föreståndare är självskriven ledamot. Två av ledamöterna skrola han och led- - - . . . . ,,,-m, vara. unlver51tetsprofessorer; av dessa. utser vardera sektionen 1n0m_filosof1:ska fakulteten en, under det att två, som skola vara lärare Vld »hoiere almlen- skoler», utses av undervisningsdepärtementet. StyreISens uppgift synes mär- mast vara av formell natur, men genom sin sammansättning kan den anses ut— göra en betydelsefull förmedlingslänk mellan universitetet, varest de blivainde lärarna erhålla sin teoretiska förutbildning, och de skolor, inom vilka deras verksamhet sedan blir förlagd.

Föreståndaren tillsättes av konungen, övriga lärare vid seminariet förord- nas av undervisningsdepartementet med 3 månaders uppsägningstid. Lära-r- befattningarna vid det pedagogiska seminariet äro, såsom av det följande fram- går, till sin natur bitjänster, medan föreståndarebefattningen har karaktär av hel statstjänst. .

Utbildningens Den teoretiska kursen omfattar dels föreläsningar, gemensamma. för alla lä- a'wrdning- rarkandidater, i pedagogikens historia, det norska undervisningsväsendets ut- veckling och nuvarande organisation, viktigare utländska skolorganisationer samt i psykologi, skolhygien jämte allmän uppfostrings- och undervisnings- lära, dels föreläsningar och diskussioner om de särskilda läroämnenas metodik, avsedda för lärarkandidater i resp. ämnen. Det åligger seminariets förestån— dare att hålla föreläsningarna. i uppfostrings- och undervisningslära, i peda- gogikens och skolväsendets historia samt i allmän metodik i de läroämnen, för

vilka han själv tidigare särskilt intresserat sig. Föreläsningarna i psykologi hållas på universitetet och stå öppna även för andra studerande än det pedago-

giska seminariets lärarkandidater. Undervisningen i de olika läroämnenas allmänna metodik är i övrigt anförtrodd åt seminariets lärare, vilka utses bland de mest framstående facklärarna vid Oslos och någon gång även vid närbelägna itäders »hciere almenskoler». Föreläsningarna i skolhygien hållas av en lä- are.

Lärarkandidaterna få vidare öva sig i att referera lektioner, som de åhört, och deltaga i diskussioner rörande sådana lektioner, varvid även upptagas andra, i samband med dessa stående, principiella frågor. Enligt seminariets stadgar kunna lärarkandidaterna också åläggas att utarbeta uppsatser i me- todologiska spörsmål.

Själva examen omfattar skriftlig och muntlig prövning på de områden, som genomgåtts under den teoretiska kursen. Det skriftliga provet omfattar två uppgifter, en av mera allmänpedagogisk natur, gemensam för alla lärarkandi- dater, och en i något speciellt ämnes metodik. Till det skriftliga provet anslås sammanlagt 6 timmar. Några exempel på ämnen i skriftlig examen torde ge ett begrepp om arten av undervisningen i den teoretiska kursen. Ämnen (ett i varje examen) från den allmänna pedagogikens område: angiv i korthet fråge- metodens plats vid undervisningen och giv därefter en framställning av huvud- dragen av frågetekniken; — de viktigaste psykologiska lagarna för inlärande och memorering samt deras tillämpning vid skolarbetet; lärjungeaktivitet; _ klassundervisning; —— läraren och läroboken. Uppgifter, berörande speciella ämnens metodik: grammatikundervisning enligt den direkta metoden; »— om valet av uppsatsämnen i mellanskola och gymnasium; —- historieundervisningen som medel för social fostran; —— den heuristiska metoden vid matematikunder— visningen; _ experimentet vid fysikundervisningen.

Lärarkandidaternas praktiska utbildning är förlagd till olika dimissionsbe- rättigade »hoiere almenskoler» i Oslo, och seminariets föreståndare har att vid kursens början fördela kandidaterna mellan ifrågakommande skolor, varvid det i allmänhet ej förutsättes, att någon skola skall behöva mottaga mera än fyra, allra högst fem kandidater. Handledare i varje ämne, av vilka en är »huvudhandledare», utses för var och en av de olika lärarkandidaterna i sam- råd mellan seminariets och vederbörande skolas styrelse. Enligt gällande för- ordning har en handledare till uppgift att praktiskt sätta vederbörande lärar- kandidat in i ämnets metodik och att göra honom förtrogen med användandet av olika hjälpmedel för undervisningen, huvudhandledaren dessutom särskilt att bistå seminariets föreståndare i arbetet med att införa lärarkandidaten i de plikter, som åligga en lärare, och att för honom klargöra olika sidor av skollivet och skolans uppgifter. Kandidaterna kunna vidare åläggas tillsyn över lär- jungarna under skilda slag av sysselsättningar, varjämte de böra beredas till- fälle att närvara vid kollegier (»skoleraadsmöter») och konferenser samt att deltaga i exkursioner, skolfester o. dyl.

Det praktiska utbildningsarbetet ordnas så, att lärarkandidaten under de första 4 veckorna uteslutande åhör lektioner (intill 12 i veckan), varefter han så småningom får börja undervisa själv för att under den sista månaden van- ligen få övertaga en mera sammanhängande undervisning på olika skolstadier både under lärarens tillsyn och ensam. Handledaren har rättighet att gripa in, när helst han så finner nödigt eller Önskvärt, ehuru i regel kritik och anvis- ningar anses böra ifrågakomma först efter lektionens slut.

Seminariets föreståndare har att tillse, att undervisningsövningarna planläg- gas på ändamålsenligaste sätt; han har också rätt att, när han vill, närvara vid övningslektionerna. I regel åhör föreståndaren några lektioner av varje lärarkandidat, huvudsakligen under den sista delen av terminen. Han kan ålägga lärarkandidaterna att besöka småskolor (forskoler) och folkskolor, för att de icke skola stå främmande för den grundläggande undervisningen.

särbestäm- melser.

Gratifikatio- ner och av- gifter.

Organisation och ledning. Dispenser och

I det betyg över genomgången lärarutbildning, som avgives av seminarriets föreståndare, ingår också vitsord för praktisk undervisningsskicklighet (>>p1rak- tisk leererdygtighet»). Detta vitsord bestämmes av föreståndaren i samiråd med vederbörande handledare och med rektor vid den skola, där övningslekrtio— nerna hållits.

Under åberopande av särskilda omständigheter kan en lärarkandidat aV' se- minariets styrelse befrias från deltagande i den teoretiska kursen. I sådiant fall är seminariets föreståndare skyldig att giva den dispenserade nödig Wäg— ledning för inhämtande på egen hand av erforderliga insikter.

Seminariets styrelse har vidare rätt att dispensera från den praktiska kkur— sen, om en lärarkandidat med intyg från föreståndare för en examensberäitti- gad skola styrker, att han under längre tid med goda vitsord tjänstgjort ssom fast anställd lärare. Dock måste den sökande i dylikt fall genom provlekitio- ner styrka sin undervisningsskicklighet i resp. läroämnen.

Vidare kan styrelsen i vissa fall medgiva, att den teoretiska ooh den prrak- tiska kursen förläggas till skilda terminer.

Vid anmälan till examen erlägges en avgift av 20 kr. Anslag till några sti- pendier åt lärarkandidater finnas icke upptagna i budgeten.

Danmark.

Den ungdom, som ämnar avlägga realexamen, undervisas i Danmark i imel- lanskolor eller realskolor, vilka upprätthållas av staten, kommuner eller en— skilda. Vid de kommunala eller privata mellanskolor, som icke äro förenade med gymnasium, rekryteras lärarkåren huvudsakligen bland folkskolans lä- rare, för vilka särskilda möjligheter till fortsatta teoretiska studier blivit or- ganiserade. I Danmark är därför den praktiska utbildning för lärarkallet, vilken motsvarar den svenska provårsinstitutionen, närmast avsedd för lbli- vande lärare vid de s. k. gymnasieskolorna. Den regleras genom en kungl. förordning av den 3 december 1927, vars bestämmelser emellertid i huvudsak endast äro ett uttryck för den praxis, som utbildat sig på grundval av bestäm- melserna av den 6 juli 1905 och den 16 januari 1906.

För att kunna anställas som lektor, adjunkt eller timlärare i läsämne (»»ek- samensfag») vid gymnasiet inom statens gymnasieskolor eller vid dimissions— berättigade kommunala eller privata gymnasieskolor fordras, att den sökande utom vederbörlig universitetsexamen eller motsvarande dels undergått en pröv- ning i pedagogik och skolhygien, dels avlagt ett undervisningsprov. Den för dessa båda prov nödiga förberedelsen kan erhållas genom deltagande i av sta- ten två gånger årligen anordnade kurser på en termin, en teoretisk i pedagogik och skolhygien samt en praktisk kurs, vars ändamål är att bereda lärarkandi- daterna tillfälle till en förberedande övning i att undervisa. Kurserna kunna genomgås oberoende av varandra, och särskilt examensbetyg utfärdas för var- dera av de båda kurserna.

Rätt att genomgå kurser och undergå därtill anknutna examina tillkommer den, som avlagt »skoleembedseksamen» vid Köpenhamns universitet. På till- styrkan av lektorerna i pedagogik och skolhygien eller av ledaren för den praktiska kursen kan emellertid undervisningsministeriet medgiva tillträde till nämnda kurser även åt personer, som på annan väg skaffat sig en fackutbild— ning, vilken ungefär motsvarar den, som erfordras för ämbetsexamen.

Undervisningen i den teoretiska kursen ombesörjes av en lektor i skol— hygien och en lektor i pedagogik, båda utnämnda på livstid av undervisnings— ministern. Tjänsterna hava karaktären av bitjänster; arvodet utgör 2,700 kr. för lektorn i skolhygien och 3,000 kr. för lektorn i pedagogik. Lektorn i skol-

hygien är läkare, lektorn i pedagogik är f. n. rektorn vid Metropolitanskolan i Köpenhamn. Båda intaga fullt självständig ställning såväl gentemot var- andra som gentemot föreståndaren för den praktiska kursen. Även sist- nämnda befattning är bitjänst med ett arvode av 1,500 kr.; den är förenad med posten som undervisningsinspektör för gymnasieskolorna, vilken tillsättes med kungl. fullmakt.

Kursen i pedagogik anordnas två gånger årligen och tager en tid av omkring Utbildningens 50 timmar, förhör och skriftliga övningar inberäknade; kursen i skolhygien om- anordning- fattar 20 timmar samt är i övrigt anordnad på samma sätt som pedagogikkur- sen. Deltagande i dessa kurser är icke obligatoriskt, utan lektorerna äro skyldiga att giva lärarkandidater, vilka så'önska, de anvisningar för själv- studier, som äro nödvändiga för att kunna godkännas Vid de varje år i juni och december anordnade prövningarna i pedagogik och skolhygien. Den förra är både skriftlig och muntlig, den senare vanligtvis endast muntlig. Undantagsvis kunna lektorerna anordna prövningar även å andra tider. Sådana deltagare i pedagogikkursen, vilka under kursens lopp utarbetat minst tre godkända skriftliga prov, kunna, om de så önska, befrias från själva slutprovet.

Lärarkandidater, för vilka det är förenat med svårighet att inställa sig till proven i Köpenhamn, kunna få avlägga skriftliga prov vid någon gymnasie— skola i landsorten, om skolans rektor vill åtaga sig vederbörlig övervakning. I pedagogik avläggas i sådant fall två prov, båda skriftliga; det ena varar 4 timmar och består i en redogörelse för något mera omfattande allmänpeda- gogiskt spörsmål, det andra räcker 2 .timmar och består i besvarandet av en serie korta frågor. För motsvarande skriftliga prov i skolhygien anslås 2 timmar.

Samtliga prov betygsättas av en tremannanämnd, bestående av förestånda- ren för den praktiska kursen, lektorn i vederbörande ämne samt en av under-— visningsministeriet utsedd fackman på vederbörande ämnes område.

I den praktiska kursen måste ingå minst två ämnen, av vilka det ena skall vara huvudämne, och i detta måste lärarkandidaten genomgå praktisk kurs så- väl på gymnasiets som på mellanskolans stadium. I det eller de övriga ämnena är endast undervisning på mellanskolestadiet direkt obligatorisk.

Kursledaren fördelar efter överenskommelse med vederbörande skolstyrelser och ämneslärare de anmälda lärarkandidaterna på olika gymnasieskolor, var— vid hänsyn så vitt möjligt tages till lärarkandidaternas uttalade önskemål. Där- vid kunna också kommunala och enskilda skolor komma i fråga, och varje lärarkandidat får vanligen fullgöra hela kursen vid en och samma skola. Under de sista åren, då tillströmningen varit mycket stor, har det hänt, att upp till 10 lärarkandidater under samma termin tjänstgjort vid en skola, men antalet anses normalt ej böra överstiga 5.

Den praktiska kursen omfattar en termin så när som på dess första och sista dagar, ooh lärarkandidatens auskultationer och övningslektioner skola under denna tid omfatta minst 12 timmar i veckan. Ledaren för den praktiska kur- sen utövar personligen eller genom ställföreträdare den högsta ledningen av lärarkandidatens utbildning; den mera direkta handledningen tillkommer nå— gon ämneslärare vid den skola, till vilken lärarkandidaten blivit hänvisad.

Den praktiska kursen avslutas med ett undervisningsprov i vederbörande ämne eller ämnen vid den skola, till vilken lärarkandidatens övningslektioneri ämnet i fråga varit förlagda. Provet skall omfatta minst två timmar i de ämnen och klasser, som den praktiska kursens föreståndare bestämmer, och lärarkandidaten skall före provet framlägga en disposition, som utvisar, hur han ämnar lägga sina lektioner. Betyget bestämmes av en nämnd, som skall bestå av handledaren (eller handledarna) i vederbörande ämnen, skolans rektor (eller eventuellt en fackkunnig ersättare för honom bland skolans lärare) samt

Dispenser.

Stipendier.

Lärarprov.

Organisation och ledning.

ledaren för den praktiska kursen (eller ställföreträdare för honom). Efter godkänt prov utfärdas examensbetyg av ledaren för den praktiska kursen. Detta betyg skall dessutom innehålla utförligare vitsord över huru lärarkandi- daten skött sina åligganden under hela den tid, kursen omfattat, och särskilt över den undervisningsskicklighet, han ådagalagt under nämnda tid. Förslag till sådana vitsord utarbetas av skolans rektor och de lärare, som handlett lärar- kandidaten, och insändas sedan till föreståndaren för godkännande. Därefter underskrives betyget av skolans rektor, de nyssnämnda lärarna och förestån- daren för den praktiska kursen.

Lärarkandidater, vilka i sin ämbetsexamen hava ämnet psykologi eller som tidigare avlagt folkskollärarexam'en med minst betyget mycket god 1 pedago- gik, kunna av undervisningsministeriet dispenseras från prövning i pedagogik och skolhygien. I undantagsfall kan sådan dispens också beviljas lärarkandi- dater, som erhållit pedagogisk utbildning av annat slag.

Om föreståndaren för den praktiska kursen det tillstyrker, kan undervis— ningsministeriet i särskilda fall också bevilja befrielse från den praktiska kursen, men för att vinna behörighet att undervisa vid gymnasieskola måste den sökande underkasta sig det undervisningsprov, som föreskrivits som av- slutning på den praktiska kursen.

I budgeten upptages årligen ett anslag på 1,200 kronor till behövande lärar- kandidater. Vid slutet av varje termin utdelas 6 stipendier åt 100 kronor, var- vid hänsyn huvudsakligen tages till vederbörande lärarkandidaters behov av understöd. _

För anställning som ordinarie lärare vid Statens gymnasieskolor fordras ytterligare en prövning i undervisningsskicklighet, en s. k. »Ansaettelseprove». Denna äger rum under den tid, läraren tjänstgör såsom extra ordinarie, och tillgår så, att föreståndaren för den praktiska kursen efter överenskommelse med rektor vid skolan i högst två dagar åhör lärarens vanliga undervisnzng. Läraren underrättas icke på förhand om detta prov. Föreståndaren för den praktiska kursen (eller ställföreträdare för honom) jämte skolans rektor (eller en av honom utsedd ställföreträdare bland lärarna) utfärda därefter det exa- mensbetyg, som berättigar till ordinarie anställning.

Finland.

Såväl manliga som kvinnliga lärare vid Finlands högre skolor måste first vid universitetet avlägga filosofie kandidatexamen lärare i kristendom dock i stället en motsvarande examen inom den teologiska fakulteten. I den seler- mera följande direkta utbildningen för lärarkallet kunna urskiljas tre moment: pedagogieexamen vid universitetet i pedagogikens teori och historia, två termi— ners auskultering, däri också ingår ett mindre antal övningslektioner, samt slut- ligen det praktiska lärarprovet. De två sistnämnda faserna av utbildningen äro förlagda till ettdera av de två normallyceer, vilka utförligare omnämns i det följande.

Frågan huruvida avlagd pedagogieexamen skall fordras för behörighet att deltaga i den praktiska utbildningskursen, »auskulteringen», har varit förenål för mycken diskussion. För närvarande är det stadgat, att en lärarkanddat måste underkasta sig ett preliminärt förhör på en kurs 1 pedagogik 1nom lO]pet av sex veckor efter det han anmält sig önska börja sin auskultering. Själva pedagogieexamen kan därefter avläggas under eller efter auskulteringsåret, (Dck i varje fall före det slutliga, praktiska lärarprovet.

Den praktiska utbildningen är förlagd till två s.k. normallyceer 1 Helsug- fors, det ena med finska, det andra med svenska som undervisningsspråk. lro—

fessorn i pedagogik vid universitetet är självskriven inspektor för båda lyce— erna och skall i denna egenskap utöva den högsta ledningen av arbetet med lärarkandidaternas praktiska utbildning. I verkligheten torde dock inspek- tors roll vid lärarutbildningen inskränka sig till ledningen av de s. k. månads- konferenserna.

Arbetet med lärarkandidaternas handledning är närmast anförtrott åt en särskild grupp av lärare, benämnda överlärare, vilka åtnjuta högre lön och hava mindre undervisningsskyldighet än lektorerna. För överlärarbefattnin- garna gälla inga andra särskilda formella kompetensbestämmelser än för van- liga »äldre lektors»-tjänster, men skolöverstyrelsen väger vid deras besättande olika befordringsgrunder mera obundet mot varandra, och särskilt fästes stor vikt vid undervisningsskickligheten; därjämte äger inspektor avgiva yttrande över de sökandes speciella lämplighet för uppgiften, så vitt möjligt grundat på erfarenheter från besök vid de skolor, där de sökande tjänstgöra. Rektor vid ett normallyceum utses bland överlärarna.

För närvarande finnas vid svenska normallyceum sju överlärare, en i reli- gion och filosofi, en i svenska, en i latin och grekiska, en i främmande språk (tyska och franska),1 en i historia, en i geografi och naturalhistoria samt en i matematik, fysik och kemi.

Lärarutbildningen vid normallyceerna omfattar dels auskultationer och ett mindre antal övningslektioner, de senare ibland föregångna av en förberedande konferens mellan vederbörande överlärare och lärarkandidaten, vilken därvid erhåller råd och anvisningar, dels vissa konferenser, vilka skola bevistas av samtliga lärarkandidater. De konferenser, som skola bevistas av samtliga lä- rarkandidater, äro dels månadskonferenser, dels en av månadens veckokonfe- renser (de 5. k. allmänna veckokonferenserna). De förra ledas av inspektor, vilken såsom tidigare nämnts är universitetsprofessor i pedagogik, och äro av— sedda för behandling av mera teoretiska, pedagogiska frågor. Som exempel på konferensämnen må anföras följande från månadskonferenserna vid svenska normallyceum läsåret 1924—25: begreppet allmänbildning; —— den sociala an- dan i skolan; straffet i uppfostrans tjänst; -— den direkta metoden vid språk— underwsningen; —— lärarens förhållande till eleverna och deras föräldrar.

De allmänna veckokonferenserna med någon av överlärarkollegiet utsedd överlärare som ledare förekomma ungefär lika ofta som månadskcnferenserna. De äro närmast avsedda för behandlingen av pedagogiska frågor av mera di- rikt praktisk natur, ehuru gränsen ofta blir rätt flytande mellan de ämnen, som tagas upp till behandling i det ena eller andra slaget av konferenser, nå- got som framgår av följande redogörelse för ämnen för allmänna veckokonfe- renser vid samma skola och under samma läsår som nyss angavs: läraren som uppfostrare; splittring och samling i skolarbetet; om arbetsro under lek— tionerna; _ skriftliga klassarbeten i de enskilda läroämnena; frågans vär- de; —— regeringens proposition angående lärdomsskolornas organisation; — öv- ningsämnenas betydelse. Konferenserna inledas med ett åt två föredrag, van- ligen av lärarkandidater, varefter följer diskussion.

Övriga veckokonferenser ansluta sig till de speciella läroämnenas metodik och stå i ett visst samband med konferenserna för behandling och kritik av övningslektioner, varför de omnämnas i annat sammanhang.

1 Engelska har hittills intagit en relativt undanskjuten ställning iFinlands skolor. Före fri— hetskriget fanns särskild överlärare i ryska. Den nuvarande överläraren i främmande språk vid sven- ska normallyceum ansvarar för lärarutbildningen också i engelska och ryska samt, med biträde av lektorn i finska, även för sistnämnda språk.

Utbildningens anordning.

Åhörande av lektioner, auskultation,”L förekommeri ungefär samma utsträtck- ning som i Sverige, och anordningarna därför äro ungefär desamma. An- märkas bör dock, att ett växlande antal studenter,2 lärare och lärarinnor uLtan att vara lärarkandidater vid normallyceet åhöra lektioner därstädes, varjämte det förekommer, att lärarkandidater från det ena normallyceet åhöra lektiomer vid det andra.

Emedan något maximiantal lärarkandidater för varje normallyceum ej är bestämt — rektor tager emot så många, han anser möjligt —— måste antalet övningslektioner bliva jämförelsevis litet. Efterföljande uppgifter från sven- ska normallyceum ge en föreställning om förhållandena. H.t. 1923: 9 auskultanter, 96 övn.lekt:r, i medelt. 10-7 övn.1ekt:r per auskultant ?? )) »

v.t. 1924: 16 >> , 155 >> 77 , >> » 9'7 >> H.t. 1924: 15 » , 139 >> >> , >> » 93 >> » >> >> V.t, 1925: 10 >> , 114 » >> , >> » 11.4 » >> >> >> 11.13. 1925: 20 ” , 195 » >> , » >> 9.8 :=. » >> » V.t. 1926: 18 > , 172 » >> , » » 9'6 » >> >> » H.t.:1926: 14 _ >> , 145 » >> , » » 1024 > >> >> » V-t. 1927: 19 >> , 180 » >> , >> » 9_5 : >> » » H.t. 1927: 28 >> , 247 > >> , >> >> 8.8 >> >> » >> v.t. 1928: 27 >> , 248 >> >> , >> >> 9'2 » 7» >> » H.t. 1928: 12 >> , 121 > >> , » » 1020 >> » » » Vt. 1929: 15 >> , 128 » >> , >> » 8.5 » >> >> ”

I genomsnitt håller således varje lärarkandidat 9——10 övningslektioner pr termin, fördelade i serier om 3 a 4 lektioner. Då den praktiska kursen ytterst sällan genom dispens av regeringen kan inskränkas till en termin men någon gång kan utsträckas till tre, och då lärarkandidaterna i stor utsträckning få rycka in som tillfälliga vikarier, äro tillfällena till övningslektioner ej fullt så begränsade som de anförda sifferuppgifterna först låta förmoda.3 Vidare bör bemärkas, att det egentliga betyget för undervisningsskicklighet erhålles först efter avläggande av ett praktiskt lärarprov, för vilket redogöres längre fram.

Övningslektionernas relativa fåtalighet kompenseras i viss mån av de sek- tions— och specialkonferenser, som ledas av ämnets eller ämnesgruppens överlä- rare. Dessa konferenser bevistas av ämnesgruppens lärarkandidater och utgöra jämte den kritik, som hålles över varje övningslektion, i viss mån en allmänt hållen preparation till övningslektionerna.

Vid sektions- och specialkonferenserna hålles av överläraren eller av någon lärarkandidat ett föredrag, som sedan åtföljes av samtal eller diskussion. Ett urval av konferensprogrammen för ämnena främmande språk och matemalik under läsåret 1924—25 torde ge en föreställning om dessa konferensers an— ordning. Främmande språk: en inledande kurs i modernspråklig metodik (text- läsning; grammatikundervisning); uttalsundervisning i moderna språk; anordnandet av kursen i tysk grammatik; den jämförande synpunkten vid språkundervisningen; valet av lektyr; —— anordnandet av skriftliga övningar i främmande språk (2 konferenser); — rättandet och bedömandet av skriftliga arbeten (med praktiska övningar). Matematik: metoder vid undervisningen i matematik; —— kritik av de allmänna metoderna för lösning av geometriska pro- blem; realiteten hos s. k. >>inklädda» uppgifter i aritmetik och algebra; ——

' Lärarkandidsterna benämnas i Finland även ansknltanter, ehuru lärarkandidater är den officiella benämningen.

” Vanligen mest sådana. som utbilda sig till gymnastiklärare. 3 Under höstterminen 1928 bestredo sålunda 12 lärarkandidater sammanlagt 97 timmars underve- ning som vikarier och under vårterminen 1929 15 lärarkandidater 269 tjänstgöringstimmar.

behandlingen av läran om potenser, rötter och logaritmer; —— skriftliga klass- arbeten i matematik.

Varje övningslektion åhöres åtminstone av överläraren i ämnet och av övriga lärarkandidater i samma ämne, vanligen också av klassläraren, stundom även av rektor, andra lärare samt lärarkandidater i andra ämnen. Varje övningslek- tion åtföljes i regel av minst tre kvarts timmes kritisk granskning i en konfe- rens, (lär utom överläraren och lärarkandidaterna i samma ämne vanligen även övriga åhörare av lektionen deltaga.

Vid den praktiska kursens slut erhåller lärarkandidaten ett vitsord för an- lag för lärarkallet. Detta betyg avgives efter omprövning och någon gång omröstning inom lärarkollegiet.

Såsom tidigare omnämnts, ger icke betyget från den praktiska lärarkursen behörighet för ordinarie anställning. Därför fordras dessutom den förut omtala- de pedagogieexamen vid universitetet samt praktiskt lärar- p r 0 v vid något av normallyceerna, vanligen sedan läraren förvärvat under- visningspraktik genom tjänstgöring i andra skolor efter den praktiska lärar— kursens slut. Pedagogieexamen måste dock vara avlagd, innan tillstånd kan erhållas till undergående av det praktiska lärarprovet.

Detta prov kan gälla antingen både >>äldre lektorstjänster» och »yngre lek- torstjänster» (det senare = adjunktstjänst i Sverige) eller ettdera slaget av tjänster och kan i båda fallen avse visst ämne eller viss ämnesgrupp. Gäller det båda slagen av tjänster, omfattar lärarprovet 4—5 lektioner i varje ämne på olika skolstadier, och gäller det ettdera slaget av tjänster, anslås 2—3 lektioner, i båda fallen fördelade på två å tre dagar. Provet bedömes av en nämnd på fem personer. Lyceets rektor är nämndens ordförande, och övriga ledamöter äro överlärarna i vederbörande ämne vid vartdera normallyceet samt ytterligare två lärare, i regel överlärare vid ifrågavarande normallyceum i tven- ne ämnesgrupper, som anses närstående till det ämne, i vilket provet avlägges.

Vid slutet av varje termin fördelas stipendier bland dem, som deltagit i den praktiska lärarkursen, varvid beloppets storlek huvudsakligen torde avgöras med hänsyn till antalet tjänstgöringstimmar och till det nit, som vederbörande lärarkandidat ådagalagt. Det för fördelning tillgängliga beloppet är emellertid ej särskilt rikligt tillmätt, i det de senare åren sammanlagt 50 000 fmk ansla- gits till båda normallyceerna,. Härav har svenska normallyceum år 1926 er- hållit 11 270, år 1927 13 780, år 1928 9 465 och vårterminen 1929 3 650 fmk. F ördelas detta belopp jämnt på alla kandidaterna erhålles för år 1926 3522 fmk, för år 1927 2932 fmk, för år 1928 2427 och för vårterminen 1929 2433 fmk pr lärarkandidat och termin. Före kriget voro emellertid beloppen betyd— ligt större. Vårterminen 1914 fördelades sålunda vid svenska normallyceum 1 925 guldmark på 21 lärarkandidater och höstterminen samma år 1 490 guld- mark på 18 lärarkandidater, vilket ger ett belopp av resp. 91.67 och 82.78 guldmark i genomsnitt pr lärarkandidat och termin.

Det stora antalet lärarkandidater vid finska norrirallyceum (v. t. 1928 81, h. t. 1928 92 och vårterminen 1929 91 samt före kriget ibland över 100) har länge gjort frågan om lärarutbildningen aktuell även i Finland, och en kommit— té inom den finländska motsvarigheten till vår skolöverstyrelse är för närva- rande sysselsatt med utredning av frågan om den praktiska lärarutbildningen för Finlands högre skolor.

Preussen.

Efter avläggande av den vetenskapliga delen av »Priifung fiir das höhere Lehramt» måste den blivande läraren genomgå en tvåårig praktisk förberedel- se för lärarkallet. Lärarkandidaten har att till någon provinsskolöverstyrelse

Gratifika- tioner.

inlämna ansökan om tillstånd att genomgå en sådan utbildningskurs vidl niågon under denna överstyrelse lydande högre läroanstalt.

Vid den praktiska kursens början får lärarkandidaten avlägga den tjänste- ed, som fordras för anställning i statstjänst, och är sedan upptagen >>>in den unmittelbaren Staatsdienst» med titeln »Studienreferendar». Denna form av anställning torde närmast motsvara antagande som elev vid post- eller tele— grafverket hos oss och innebär ingen förbindelse för staten att behålla, lärar- kandidaten i tjänst, om behov av hans anställande sedermera icke föreligger eller om han skulle visa sig olämplig.

Vid slutet av det andra förberedelseåret undergår kandidaten andra. delen, den pedagogiska prövningen, av examen »fiir das höhere Lehramt».

Lärarkandidaterna hänvisas omedelbart efter anmälningen till olika skolor, i regel med ombyte av skola efter det första året. Under det andra året sker hänvisning uteslutande till fullständiga läroverk, under det första även till sexklassiga skolor. Till mindre skolor hänvisas högst sex, till större (sådana med minst 15 avdelningar) högst åtta lärarkandidater samtidigt.

Utbildningens En ledamot av provinsskolöverstyrelsen har högsta ledningen av de lärar- Ofgamsatwn kandidaters utbildning, som hänvisats till under sagda styrelse lydande ”d' hamn”" skolor. Han utser i samråd med rektor de lärare, som jämte rektor skola hava hand om de olika lärarkandidaternas utbildning under den tid, de vistas vid skolan; därjämte skall han minst en gång årligen åhöra deras undervis— ning och överlägga med rektor och nämnda lärare om varje enskild lärarkan- didats framsteg och förhållande. Rektor och de utsedda handledarna, bland vilka en utväljes till huvudhand- ledare, hava det närmaste ansvaret för lärarkandidatens praktiska utbildning och skola vid slutet av det första förberedelseåret till provinsskolöverstyrelsen avlämna redogörelse för varje lärarkandidats förhållande under året. Denna redogörelse överlämnas sedan till rektor för den skola, till vilken lärarkandi- daten hänvisas under det andra förberedelseåret. Utbildningem Den mera t e o r e t i s k a utbildningen i pedagogik och metodik sker genom

"”"dn'w- föreläsningar och konferenser under ordförandeskap av rektor eller en av honom utsedd lärare. Under båda åren anslås för detta ändamål två timmar i veckan. Förutom pedagogikens och uppfostringsväsendets historia behandlas därvid under första året gällande skolförfattningar och nuvarande skolorganisation jämte i samband därmed stående praktiska spörsmål samt metodiska frågor rö- rande lärarkandidatens undervisningsämnen. Under andra året upptagas psy- kologiska och etiska spörsmål av vikt för uppfostraren, varvid bl. a. uppmärk— sammas sexualundervisning samt under ungdomsåren vanliga, sjukliga psy- kiska företeelser. Vidare diskuteras en klassföreståndares åligganden, förhål- landet mellan hem och skola samt metodiska spörsmål beträffande de viktigare bland de ämnen, i vilka lärarkandidaten sedermera icke skall undervisa. Under båda åren förekommer preparation av lektioner och handledning beträffande an— ordnande och rättande och skriftliga övningar, vidare muntliga redogörelse: för studiebesök i skolformer av skilda slag, frågor rörande skolhygien, ungdims- vård, naturskydd m. m. samt referat och diskussioner av nyare pedagogisk litteratur. _

Lärarkandidaterna få hålla inledningsföredrag vid konferenserna, och dis— kussionerna tillmätas stor betydelse. Ett av ändamålen med konferenserna angives också vara att vänja lärarkandidaterna vid att uttrycka sig ledigt vid offentligt framträdande. I tur och ordning få de vid konferenserna föra protokoll, som skola godkännas av ordföranden. Under andra året bör en lärarkandidat ernått så stor färdighet, att han kan avfatta-ett sådant protdioll under sammanträdets lopp.

Uppsatser och avhandlingar, minst en varje halvår under utbildningstiden,

rörande frågor inom ovannämnda områden inlämnas till rektor, och lärarkan- didaterna skola hela tiden i en dagbok införa korta anteckningar om det utför- da arbetet.

Även den rent p r a k ti s k & utbildningen av undervisningsskickligheten är planmässigt fördelad på de båda åren. Under det första är lärarkandidatens handledning närmast anförtrodd åt en viss facklärare för varje ämne, vilken i regel har två, i undantagsfall tre lärarkandidater att handleda samtidigt. Till att börja med åhör lärarkandidaten sina handledares lektioner i resp. äm- nen, varvid handledaren på förhand sätter honom in i lektionens disposition och efteråt diskuterar den med honom. Vidare åligger det handledaren att göra lärarkandidaten förtrogen med de metodiska och didaktiska hjälpmedel av olika slag, som kunna underlätta undervisningen i ämnet. Så snart hand- ledaren anser det möjligt, anförtros åt kandidaten enstaka av handledarens lektioner, vilkas förlopp sedan diskuteras. Det är särskilt föreskrivet, att lärarkandidatens uppmärksamhet redan från början skall fästas vid vikten av individuell behandling av lärjungarna och vid nödvändigheten att sysselsätta sig med de svagare bland dessa. Så småningom tilldelas lärarkandidaten sam- manhängande undervisning, dock alltjämt med handledaren närvarande vid lektionerna, och den senare ansvarar för resultatet av undervisningen.

Lärarkandidaterna få vidare redan från början taga del av lärjungarnas ut- förda, redan korrigerade skriftliga arbeten för att sedan, för handledarens räk— ning och på hans ansvar, själva rätta dylika och därjämte göra förslag till uppgifter för skriftliga arbeten.

Särskilt skola lärarkandidaterna göras förtrogna med användande av alla de hjälpmedel _— bibliotek, samlingar av undervisningsmateriel o. s. v. varöver skolan förfogar, samt instrueras i de skyldigheter, som åligga före- ståndare för och vårdare av dylika samlingar.

Under lärarkursens andra år —— för duktiga lärarkandidater redan under det första årets andra termin —— anförtros kandidaten sammanhängande under— visning för hela terminen i ett ämne inom någon klass, där handledaren har undervisning i ämnet, varvid denne tid efter annan tager del av undervis- ningen och tillser, att den av lärarkandidaten uppgjorda och av handledaren godkända dispositionen av lärostoffet följes. Varje sådant åhörande åtföljes av påpekanden från handledarens sida beträffande såväl förtjänster som brister i kandidatens sätt att sköta undervisningen. Handledaren kan ibland prak- tiskt demonstrera sina anvisningar genom att själv övertaga någon enstaka lektion. Under andra året får lärarkandidaten också medverka som klass- föreståndare för att få tillfälle att sätta sig in i hithörande uppgifter, särskilt Sådana, som angå förbindelsen mellan hem och skola.

Från och med den andra terminen har lärarkandidaten dessutom att varje månad hålla en provlektion i närvaro av rektor, handledaren, den lärare, vars lektion lärarkandidaten övertagit, samt övriga lärarkandidater. För denna lektion skall utarbetas en särskild disposition, vilken före lektionens början lämnas till rektor eller handledaren. En sådan provlektion blir där- efter föremål för en ingående behandling på en konferens, i vilken samtliga, nyss nämnda åhörare deltaga.

Under båda åren skall lärarkandidaten dessutom enligt av rektor lämnade anvisningar åhöra lektioner av andra lärare än hans handledare liksom också i andra ämnen än dem, som hans egen utbildning omfattar. Vidare skall han enligt rektors anvisning deltaga i ämnes- och klasskonferenser, skolfester och utflykter och närvara vid prövningar och examina. Vid ledandet av idrotts- och lek-övningar och av exkursioner skall lärarkandidaten medverka, liksom han också skall biträda vid sådan verksamhet inom elevföreningar, som lä- rare bruka åtaga sig. Särskilt under andra året har han, i den mån ortens

förhållanden medgiva, dessutom att taga del av undervisningen inom andra skolformer _ folk- och fortsättningsskolor, skolor för blinda, dövstumma och svagt begåvade, mellanskolor o. s. v. _— varjämte han skall sätta sig in i or- ganisationen av sådana sociala institutioner, med vilka han såsom skolman kan komma att få beröring.

Den praktiska lärarutbildningen avslutas med en examen, den andra delen av »Priifung fiir das höhere Lehramt». Denna avlägges inför en särskild kommis- sion, om vars sammansättning detaljerade föreskrifter äro utfärdade. Då de bestämmelser, som reglera tillträdet till denna examen, ge en god inblick i den inställning till frågan om myndigheternas förhållande till den enskilde läraren, som är utmärkande för tyska begrepp, förtjäna de att delvis återgivas in ex- tenso. Före slutet av andra förberedelseåret skall rektor, heter det, till provins- skolöverstyrelsen insända kandidaternas anmälningar till den pedagogiska exa- men samt deras skriftliga arbeten (även de av kandidaterna förda protokollen från konferenserna) jämte yttrande, huruvida lärarkandidaten synes mogen för undergående av examen eller ej, samt slutligen en ingående karakteristik av varje lärarkandidat, avfattad på en särskild blankett. I denna karakteristik skall kandidatens hållning och verksamhet under förberedelsetiden, hans åda— galagda nit, hans duglighet för uppgifter på uppfostringens område, hans för- måga att meddela undervisning och att utföra vetenskapligt arbete, liksom ock hans bemödanden att ytterligare utbilda sig i de kunskapsgrenar, som tillhöra hans ämnesgrupp, hans hälsotillstånd, hans yttre förhållanden samt hans upp- trädande och sätt ävensom hans förhållande till lärarkamraterna beskrivas i sådana ordalag, att såväl särskilda bevis på hans duglighet som också påfallande brister ifråga om hållning, nit och prestationer komma till myndigheternas kän- nedom. I en särskild ministeriell kommentar till dessa bestämmelser framhäves vikten av att dessa omdömen avgivas, icke i allmänna vändningar, utan genom utförlig behandling av varje särskilt moment, samt att varje handledare avger särskilt yttrande, ifall han i någon punkt är av annan åsikt än rektor. Till slut heter det, att »mänskligt förklarlig hänsyn till lärarkandidaten måste därvid obetingat stå tillbaka för ansvaret gent emot det allmänna».

I examen ingår dels en uppsats eller avhandling, utarbetad över någon upp- fostrings- eller undervisningsfråga, dels en muntlig prövning och dels ett un- dervisningsprov. Ämne för uppsatsen får fritt väljas av kandidaten men skall godkännas av rektor. Kandidaten skall bifoga noggrann förteckning på an- vända källor samt betyga, att han arbetat fullt självständigt.

Vid det muntliga förhöret inför en inom prövningskommissionen utsedd nämnd har lärarkandidaten att ådagalägga, att han väl fattat och kan ordent- ligt redogöra för vad som under den teoretiska kursen bör inhämtas.

Undervisningsprovet hålles likaledes för en inom prövningskommissionen ut- sedd nämnd och omfattar tvenne lektioner av i regel samma längd som en van- lig lektion. Uppgiften meddelas lärarkandidaten 48 timmar i förväg, varefter han har att före lektionens början till nämndens ordförande överlämna en skrift- lig disposition, av vilken bör tydligt framgå, hur han ämnar lägga lektionerna.

Betyg över prövningen fastställes av den nämnd, som åhört lärarkandidatens prov, varvid hänsyn också tages till uppsatsen och till de tidigare omnämnda rapporterna från rektorerna vid de skolor, där lärarkandidaten förberetts för exa- men. På betyget inverkar också rätt väsentligt, huruvida lärarkandidaten vid prövningen ådagalagt förmåga att klart och redigt uttrycka sig muntligen och skriftligen på ett grammatikaliskt korrekt språk samt med ett ordval och ut— tryckssätt, som vittnar om god litterär skolning. Betyget innehåller, utom de redan erhållna betygen i den vetenskapliga prövningen, ett enda vitsord, näm- ligen att kandidaten bestått examen »nöjaktigt», »väl» eller >>utmärkt».

i 1 !

Kandidater, som visat sig dugliga, kunna erhålla tillstånd att under upp till D en termin av tiden för kursen ägna sig åt sådana vetenskapliga eller praktiska sysselsättningar, som stå i samband med deras utbildning för lärarkallet, var- vid även utlandsvistelse eller praktik vid internatskola kan ifrågakomma. Skriftlig redogörelse för dylik sysselsättning under utbildningstiden skall vid terminens slut insändas till provinsskolöverstyrelsen.

Tidigare kunde examinerad folkskollärare, som godkänts i den vetenskapliga delen av »Präfung fiir das höhere Lehramt», direkt undergå den pedagogiska examen. Genom en förordning av år 1924 upphävdes emellertid denna bestäm- molse, och en sådan folkskollärare har numera att under ett år med 12 timmar per vecka underkasta sig samma utbildning som övriga kandidater, och skol— myndigheterna äro ålagda att giva sådana lärare för ändamålet erforderlig le- dighet. Befrielse från det första förberedelseåret kan också av vederbörande minister beviljas präster, som under minst två år bestritt prästerlig tjänstgöring eller skoltjänstgöring.

Såsom tidigare nämnts, intaga i Tyskland lärarkandidaterna gent emot stats— verket ungefär samma ställning som hos oss elever och aspiranter vid t. ex. kommunikationsverken. Enligt en förordning av den 12 juli 1924 får åt aspi- rant till anställning i statstjänst, i mån av styrkt behov från aspirantens sida, utbetalas underhållsbidrag, som under första förberedelseåret uppgår till högst 45 % och under det andra till högst 50 % av den begynnelselön, som är bestämd för tjänstemän i den grad, i vilken aspiranten efter avslutad utbildning kom- mer att inträda. Underhållsbidragen kunna när som helst indragas, och aspi- ranten kan ej göra rättsligt anspråk på erhållande av sådant bidrag. Vid be- hovsprövning skall hänsyn tagas till aspirantens möjligheter att erhålla bostad och kost hos närstående anhöriga, speciellt i föräldrahemmet, men det föreskri- ves, att någon närgången undersökning av aspirantens privatförhållanden där- vid ej bör förekomma. Vid sjukdomsfall kan samma ersättning utgå under högst 1/2 års tid liksom också under lagstadgade ferier.

På grundval av dessa bestämmelser utgingo den 1 dec. 1924 underhållsbidra- gen med följande maximibelopp i olika dyrortsgrupper:

___—___—

Underhållsbidrag under l:a förberedelseåret

Underhållsbidrag under 2za förberedelseåret

Dyrortsgrupp Riksmark Riksmark Riksmark Riksmark pr år pr månad pr år pr månad ___—_________——-———— Särgrupp (»Sondergruppe>) . 1 363: 60 113: 63 1 515: —— 126: 25 A ............ 1 314: 90 109: 58 1 461: —- 121: 76 B ............ 1 266: 30 105: 53 1 407: — 117: 25 C ............ 1217: 70 101: 48 1 353: 112: 75 D ............ 1 169: 10 97: 43 1 699: — 108: 25

|Till dessa belopp läggas i vissa fall bidrag till hustru (12 Rmk pr mån.), till varje barn (minst 18 Rmk pr månad) samt särskilda ortstillägg (i Berlin 5 %, Diisseldorf 15 % o. s. v.). Med fallande levnadskostnadsindex sjunka de i tabellen angivna beloppen. Om lärarkandidaten på grund av bristande fallen- het måste avbryta kursen eller om han övergår i enskild tjänst, behöver han icke återbetala erhållet underhållsbidrag.

Utom underhållsbidraget erhåller lärarkandidaten full ersättning för de lek- tioner, han håller som vikarie för andra lärare, såvida dessa lektioner ej ingå i honom redan tilldelad undervisning i hans egenskap av lärarkandidat, vid vikariat å annan ort också reseersättning och dagtraktamente. Under dylika

ispenser och särbestäm- melser.

Gratifika- tioner och avgifter.

vikariat utbetalas däremot intet underhållsbidrag. För resor till och från före— skrivna prövningar å annan ort utbetalas resekostnader och dagtraktamente.

För den pedagogiska prövningen har lärarkandidaten att erlägga en exa- mensavgift av 80 Rmk.

Efter godkänd examen utnämnes lärarkandidaten (»Der Studienreferendar») till »Studienassessor», en titel, som närmast motsvarar vår »Extralärare». Den ordinarie läraren benämnes »Studienrat», rektor vid en mindre skola »Studien- direktor» och vid nioklassiga eller vid mycket stora skolor »Oberstudiendirek— tor». »Oberstudienrat» är ett slags konrektor, som har att sköta en del rent administrativa ärenden.

Den enhetlighet, som är utmärkande för de flesta europeiska länders skol- väsen, saknas i England och delvis även i Förenta Staterna. I den mån, som de nya, statsunderstödda, kommunala »Secondary Schools» i England vinna fast fot och uppdelningen av Förenta Staternas på 8-klassig folkskola byggda, 4-åriga >>High—School» i en 3-årig->>Junior High-School», byggd på ö-klassig folkskola, och en därefter följande 3-årig »Senior High-School» blir allmänt genomförd, synes också en officiellt reglerad praktisk utbildning för lärare vid dylika skolor arbeta sig fram. Det nuvarande systemet med lokala behö- righetsprov eller statligt upprättad förteckning över godkända lärare torde få lämna rum för en officiellt fastslagen form för utbildning. I båda länderna synes ett system med »Training Colleges» och »läraravdelningar», förbundna med övningsskolor, inom fakultet av universiteten alltmer vinna terräng. Några belysande exempel på denna utveckling må här anföras.

England med Wales.

De engelska skolor, som motsvara våra allmänna läroverk och realskolor, kunna uppdelas i tre kategorier: »Public Schools», »Grammar Schools» och kommunala »Secondary Schools» av senare datum.

P 11 b li c S 0 h 0 0 l 5, för vilka de bekanta Eton, Harrow och Rugby äro typiska representanter, äro mestadels internatskolor för barn ur de högsta samhällslagren. Dessa skolor stå vanligen i intim kontakt med de gamla uni— versiteten och dimittera en stor del av sina lärjungar till dessa.

G r a m m a r S c h 0 0 l s äro stadsskolor av gammalt datum. Större delen av de olikheter, som de förete vid en jämförelse med Public Schools, kunna åter- föras till den omständigheten, att de icke äro internatskolor. Liksom de sist- nämnda står också ett stort antal Grammar Schools i direkt förbindelse med de gamla universiteten. Båda slagen av skolor äro tack vare sin ålder ofta rikt utrustade med donationer och fonder, vilket bidrager till deras förmåga att upprätthålla en fri och självständig ställning både gentemot myndigheter och målsmän.

Dessa högre skolors exklusiva karaktär och de stora kostnader, som voro förbundna med att genomgå dern, tvingade de lägre skolorna att utvidga sig uppåt för att bereda möjlighet åt begåvade barn ur den lägre medelklassen och arbetarklassen att erhålla utbildning och undervisning utöver folkskolans. År 1902 ålades kommunalförvaltningar och landsting att inom sina områden sörja för högre undervisning, tillgänglig för alla. Detta hade till följd till- komsten av ett mycket stort antal »Secondary Schools», upprättade av kom- muner eller samfälligheter av kommuner samt understödda av staten. Ofta utgjordes grundstommen till dessa skolor av högre avdelningar inom folkskolor- na, och utvecklingen är en parallellföreteelse till uppkomsten av de nordiska ländernas kommunala mellanskolor, dock med den skillnaden, att de engelska

»Seiondary Schools» snarare motsvara svenska fullständiga läroverk än sven- ska kommunala mellanskolor. Deras undervisning och kurser torde kanske närnast vara jämförbara med våra nya, på 6-klassig folkskola byggda 6—åriga konmunala flickskolors, dock med den skillnaden, att de kunna vara såväl rena goss- som rena flickskolor eller ock samskolor.

Ehuru beteckningen »Secondary Schools» i dagligt tal vanligen åsyftar den sist beskrivna kategorien av skolor, är den officiella beteckningen »Secondary School» eller »Secondary Education» en kollektiv benämning på alla tre slagen av skolor jämte högre flickskolor och den där givna utbildningen.

En riktig uppfattning av den engelska synen på frågan om lärarutbildnin- gen förutsätter emellertid också kännedom om vissa andra för engelskt under— visringsväsen utmärkande egendomligheter. Den första är, att varken Board of Education, som i viss mån motsvarar vår skolöverstyrelse, eller andra stats- myndigheter hava någon befogenhet i frågor om lärartillsättningar. Vid Public Schools och Grammar Schools vilar avgörandet så gott som helt på skolföreståndaren, och vid de kommunala skolorna ligger lärartillsättningen i rektors och den lokala skolmyndighetens händer. Lärarnas ställning är där- för en helt annan än i länder, där de äro statstjänstemän, och en lärare, som befinnes olämplig, kan lätt avskedas. Vidare lägger den allmänna meningen i England vida större vikt än i andra länder vid skolans och lärarens förmåga att uppfostra ynglingarna till »gentlemen», varigenom frågan om lärarens undervisningsskicklighet och teoretiska kunskaper ej alls komma att spela sam- ma dominerande roll som i t. ex. Sverige och Tyskland. De nya Secondary Schools sträva att så långt det är möjligt efterlikna de äldre skolorna i detta hänseende, och en svensk skolman, vilken i London närvarit vid några av de »af:nar» för avgångna elever, som då och då anordnas av styrelsen för varje Secondary School, har inberättat, att därvid för honom från ledningens sida oupphörligt påpekades, huru ledigt och otvunget men samtidigt oklanderligt korrekt de unga uppförde sig. Det ansvar i rent uppfostringshänseende, som enligt allmänhetens mening vilar på skolans ledning, har haft till naturlig följd en vidsträckt frihet för densamma att bestämma om tillsättande av lärare.

Lärarna vid Public Schools hava så gott som uteslutande avlagt examen med kvalificerade betyg vid Oxford eller Cambridge. Vanligen är det personer, som före universitetsstudierna varit lärjungar vid en dylik skola och som sålunda kunna fortplanta skolans gamla traditioner från generation till ge- neration. Någon egentlig handledning i praktisk lärarduglighet har först på senare år ifrågakommit, sedan även de äldre universiteten inrättat »Training Colleges» av det slag, som här längre fram omtalas. Lägger man, såsom en- gelsmännen i de högre kretsarna göra, huvudvikten vid uppfostran till »gent- lemen» och goda sportsmän, så är givetvis ur denna speciella synpunkt väl sörjt » för lärarnas »praktiska utbildning» för sitt kall.

Grammar Schools, vilka som nämnts också de oftast stå i nära förbindelse med de gamla universiteten, rekryterade länge sin lärarpersonal ungefär på samma sätt som Public Schools. Sedan 15—20 år tillbaka hava emellertid även lärare, som examinerats från de nyare universiteten, börjat vinna an- ställning vid dessa skolor, varvid också allt flera direkt för lärarkallet utbildade lärare tillföras skolorna.

Det övervägande flertalet lärare vid de kommunala Secondary Schools har utbildats vid de yngre universiteten och hava där erhållit speciell pedagogisk utbildning. En stor del utgöres av f. d. folkskollärare, som fått sin utbildning i med universiteten förbundna »Training Colleges».

»Training Colleges», som ej stå i förbindelse med ett universitet, äro nästan uteslutande avsedda för utbildning av lärare för folkskolan och dess närmaste överbyggnader. De äro tvååriga, och inträdesfordringarna kunna sägas nå-

gorlunda motsvara minimikurserna i vanliga »Secondary Schools». Utbild— ningen omfattar kurser dels i allmänna ämnen, sådana som modersmål, historia, geografi, matematik 0. s. v., dels i pedagogik, metodik och närbesläktade ämnen, en motsvarighet således till våra folkskoleseminarier. Redan år 1888 före- slog en kommitté, att »Training Colleges» också skulle inrättas vid universi— teten, och detta möjliggjordes genom en lagbestämmelse av år 1890. Det var särskilt de yngre universiteten, som upptogo denna tanke, och år 1927 fun- nos 13 dylika med universitet förbundna »Training Colleges». Utbildningen vid dessa har alltid varit mera kvalificerad, och sedan Secondary Schools blivit en från de lägre skolorna klart avgränsad skolform, hava de huvudsakligen tjänat som utbildningsanstalter för lärare vid dylika skolor.

Utbildningen tager en tid av minst tre, vanligen fyra år. De teoretiska stu- dierna omfatta ämnen och ämnesgrupper, vilka ingå i examen »Bachelor of Arts» resp. »Bachelor of Science» (motsvarande vår filosofie kandidatexamen), och arbetet bedrives tillsammans med universitetets övriga studenter i mot- svarande ämnen. En amerikansk författare sammanfattar fördelarna av denna anordning på följande sätt. Dessa elever skilja sig ej i något avseende från övriga studenter filosofie, medicine eller juris studerande. De åtnjuta liksom dessa alla privilegier och fördelar, som universitetet kan bereda _ förenings- liv, sport o. s. v. Under några år leva dessa blivande lärare i den sociala och akademiska atmosfär, som är utmärkande för ett universitet, och den därur härflytande, vidgade synkretsen är tydligt förnimbar. Medan andra blivande lärare under sin utbildningstid leva i en atmosfär, som luktar skola, komma eleverna i dylika »Colleges» i nära kontakt med jämnåriga, vilka se framåt mot olika levnadsbanor i kyrkans och statens tjänst. och få »sitta vid fötterna av lärare, som representera den högsta kunskap inom respektive läroområden». Andra iakttagare hava dock trott sig märka, att det ej är så alldeles helt med jämlikheten, särskilt vid de gamla universiteten, där ännu en stor mängd av studenterna ej driva universitetsstudier i den mening, vilken man i andra länder inlägger i ordet.

Då studierna för en »Bachelor's degree» vanligen kräva en tid av tre år och dessa studerandes förkunskaper ej alltid äro fullt tillfredsställande, blir studie— tiden i allmänhet fyra år, varav det sista ägnas åt den praktiska utbildningen antingen vid en med »Training College» förbunden övningsskola eller i en fri- stående Secondary School. Det var först år 1908, som särskilda bidrag bör- jade utgå till dylik särskild utbildning av lärare vid högre skolor. Läsåret 19134—14 var antalet studerande i dylika godkända kurser 180, 1919—20 var det 203, 1920—21 260, och 1924—25 hade antalet stigit till 811, varför den tid ej synes avlägsen, då praktiskt taget alla nyanställda lärare vid Englands Se- condary Schools hava erhållit praktisk utbildning för sitt framtida levnadskall.

I England hava blivande lärare sedan 80 år tillbaka uppmuntrats att inträda på banan genom utsikten till särskilda stipendier och understöd. År 1927 va— rierade understödet från £ 111 om året i ett »University department» till £ 46 om året i ett tvåårigt seminarium. I genomsnitt utgick det med £ 65 13 s. om året- till varje studerande vid icke—kommunala lärarutbildnings- anstalter av internattyp och med £ 52 8 s. till varje studerande i utbildnings- anstalter av externattyp. Omkring år 1916 var det årliga understödet £ 25 för manliga och £ 20 för kvinnliga studerande vid »Training Colleges».

Villkoret för anställning som ordinarie lärare vid en statsunderstödd engelsk skola är för närvarande att stå upptagen i den förteckning över godkända. lä- rare, som upprättas av det s. k. »Teachers Registration Council», vilket från början var en enskild institution, upprättad av olika lärarföreningar. Genom ett regeringsbeslut år 1912, grundat på ett parlamentsbeslut av år 1907, blev »Teachers Registration Council» en officiell institution, bestående av 48 per-

soner, av vilka 12 representera var sitt universitet, 12 utgöra ombud för fyra olika lärarorganisationer på folkskolans område, 12 representera motsvarande . . organisationer inom de högre skolorna, 3 företräda lärare vid tekniska under- visnzngsanstalter och de återstående nio motsvarande antal grupper av lärare i ol;ka fack- och övningsämnen. År 1920 omfattade nämnda förteckning ej min-irc än 39,340 namn på godkända lärare av olika slag inom alla former av offentliga skolor.

Ehuru med vissa betydligt lindrigare övergångsbestämmelser, gällande till Och med utgången av år 1930, äro följande allmänna villkor beträffande prak- tisk lärarutbildning fastställda för upptagande i förteckningen såsom kompe— tent att anställas som ordinarie lärare vid högre skolor:

Sökande skall —— —— styrka: antingen att han genomgått lärarutbild- ningskurs vid någon anstalt, som för ändamålet godkänts av »Teachers Re— gistration Council», eller att han tjänstgjort som lärare under minst ett år vid skola, som är godkänd av T. R. C., samt därvid visat sig vara duglig som lä- rare, och att han genomgått en studiekurs i principer och metoder för medde- lande av undervisning, vilken godkännes av ett lärarseminarium eller av en lärarutbildningsavdelning vid universitet eller universitetscollege (eller vis- sa andra, uppräknade utbildningsanstalter), eller ock att han tjänstgjort ett år som lärare vid universitet i Storbritannien, vid andra universitet eller där— med jämställda högre fackutbildningsanstalter, vilka godkänts av T. R. C., och därvid visat sig duglig som lärare.

Det andra av de här avgivna villkoren kan uppfyllas därigenom, att lära— ren genomgår en feriekurs eller annan fortbildningskurs; det tredje villko- ret innebär en undantagsförmån för de yngre lärare vid universiteten. som önska övergå i skolans tjänst, i viss mån en motsvarighet till docenternas tjänsteårsrätt i Sverige. De angivna villkorens allmänna tendens att skärpa kraven på lärarnas praktiska utbildning är omisskännlig.

Förenta Staterna.

Speciell utbildning för uppgiften att undervisa i högre skolor har i Förenta Staterna knappast förekommit förrän under de sista 15—20 åren. "Den enda ut- bildning, som ännu för 15 år sedan egentligen fordrades, var examen från ett fyraårigt »College», byggt på en fyraårig >>High-School», vilken i sin tur var en överbyggnad på den 8-äriga folkskolan. Icke ens fordran på examen från College kunde upprätthållas överallt. Så hade år 1914 av lärarna vid Ohios »High-Schools» endast 40.5 % sådan examen, under det 24.8 % endast en kortare tid studerat vid ett >>College» utan att avlägga examen, och 30.5 % hade själva endast genomgått en »High-School». För Maryland voro motsvarande siffror 37.4 %, 20.7 % och 18.2 %, varjämte 2.5 % voro seminarieutbildade folkskollärare. Även om ett stort antal av de i statistiken medräknade lärarna voro vad vi kal- la övningslärare, måste dock även den teoretiska utbildningen anses mindre till- fredsställande för lärare i en skolform, som åtminstone delvis skall anses mot- svara gymnasium. Förhållandet har närmast sin förklaring däri, att de löner, som vid denna tid betalades till vanliga lärare i flertalet >>High-Schols», lågo under t. o. rn. en vanlig arbetares normala inkomst. Särskilt för män var lärar- anställningen i stor utsträckning endast en tillfällig sysselsättning under av- vaktan på möjlighet till annan. bättre betald verksamhet.

Den stat, som gick i spetsen, då det gällde att åstadkomma en rationell utbildning av lärare vid högre skolor, var Kalifornien, där fordran på studier efter College-examen fram till magisterexamen jämte minst ett års speciell ut- bildning för undervisnings- och uppfostringsarbetet stipulerats som villkor för

anställning vid offentliga >>High—Schools». Dylika för amerikanska förhål- 7—291483

peret. År 1927 hade 36 av de 41 statsuniversiteten ett särskilt »Teachers College» med minst 4-årig kurs, men omkring 22 av dessa hade upprättat—s först efter kriget. Under det att seminarierna (»Normal Schools») huvudsakligen utbilda lärare för folkskolorna, kunna de inom universiteten upprättade »Teachers Colleges» sägas förnämligast inrikta sig på utbildning för följande befattnin- gar inom skolväsendet: inspektörer och skolföreståndare, lärare vid folkskole— seminarier och »Junior Colleges» samt vid >>High—Schools» och »Senior High- Schools». Vid de »pedagogiska avdelningarna» av universiteten i Michigan, Virginia, Washington och West Virginia äro alla professorer filosofie doktorer, och mer än hälften av dem har efter förvärvandet av doktorsgraden sysslat med vetenskapligt forskningsarbete. Men även då det gäller professorerna vid dessa »lärarfakulteter», består det nyss antydda sambandet mellan kompetenskrav och löneförmåner, varför det på många andra håll är sämre beställt med profes- sorernas duglighet och utbildning för uppgiften. Kalifornien och de nyss upp- räknade staterna göra de största ansträngningar för att i det allmänna medve- tandet få de pedagogiska avdelningarna vid universiteten ansedda som jäm— ställda med avdelningarna för medicin, juridik o. s. v. Härvid bör bemärkas,. att i Förenta Staterna våra fackhögskolor (t. ex. för jägmästare, veterinärer, apotekare samt ofta för ingenjörer) i allmänhet ingå som avdelningar av uni- versiteten och att undervisningen även i filosofiska fakultetens ämnen, särskilt under de första fyra universitetsåren, har samma mera skolmässiga karaktär, som i viss mån utmärker undervisningen vid nämnda slag av fackhögskolor.

Strävandena under det sista årtiondet att för varje fullt avslutad, enhetlig ut- bildning skapa en grad eller titel har föranlett de universitet, som äro förbund- na med »Training Colleges», att jämte den vanliga graden »Bachelor of Arts» (B. A.) och »Bachelor of Science» (B. S.) förläna graden »B. A. in Education» eller »B. S. in Education» åt studenter, som godkänts i examen från »Training College». Fortsatta, mera självständiga studier, bedrivna under kortare tid efter erhållen grad av B. A. eller B. S., kunna, utom till den vanliga graden »Master of Arts» (M. A.), också leda fram till »M. A. in Education» eller »M. A. of Pedagogy». Längre tids fortsatta studier jämte författandet av en avhandling kan föra fram till titeln »Doctor of Philosophy» (Ph. D.) eller »Ph. D. in Education», allt i motsvarighet till bestämmelserna inom andra fack- avdelningar av universitetet.

En undersökning av undervisningsplanerna ger vid handen, att kurser vanli- gen förekomma i följande ämnen: psykologi med tillämpningar, metodik, yrkes- rådgivning, skolförvaltning, ledning och övervakning av skolor. Kurserna i metodik omfatta huvudsakligen allmän metodik, varvid särskilt s. k. nya under- visningsmetoder (bl. a. »arbetsskoleprincipen» och »Project-metoden») intaga en framträdande plats. För att bliva B. A. in Education fordras i allmänhet sammanlagt minst 120 »terminstimmars» kurser under 4 år, d. v. s. minst nn— kring 15 veckotimmar-s kurser och föreläsningar varje termin. Av dessa måste vid olika universitet från 12 till 36, i genomsnitt 20 »terminstimmar» (d. v. s. omkring en sj'ättedel) utgöra kurser och föreläsningar i pedagogiska ämnen. Den stora differensen mellan olika universitet, då det gäller antalet obligato- riska timmar i pedagogiska ämnen, ger vid handen, att problemet om ett riktigt avvägande av förhållandet. mellan teoretisk och praktisk utbildning ännu ej 'oli- vit erfarenhetsmässigt löst.

landen höga krav ställas också i de största städerna inom andra stater men kun- na givetvis endast upprätthållas i de fall, då löner_utbetalas, som stå i propor- tion till den fordrade grundligare utbildningen. Overallt där lönen ligger vid . eller under existensminimmn gälla kompetensbestämmelserna endast på pap-

Vid alla »Training Colleges» fordras emellertid, att den studerande skall åhöra. undervisning i övningsskolor och själv meddela undervisning. Många universitet förlägga denna del av utbildningen till offentliga skolor i närheten, men de flesta hava upprättat egna försöksskolor. Den största fakulteten av detta slag, »Teachers College» med 1 560 studenter (år 1927) inom Colum- biauniversitetet i Newyork, använder för detta ändemål två stora skolor, Horace Mann-skolan och Lincoln-skolan i samma stad. Huru verkligt planmässig man tänkt sig den praktiska utbildningen, framgår av bestämmelserna om vilka per- soner som under övningstiden skola åhöra lärarkandidaternas undervisning, nämligen ledaren för den praktiska lärarutbildningen, en särskilt fackkunnig »kritiklärare» för varje ämne, lärare med lång erfarenhet, lärare, vilka utbildat särskilda undervisningsmetoder, skolans rektor, en särskild inspektör (»Super- visorir), en högre skoltjänsteman (»Superintendent») samt professorer i peda- gog1 . Det nu angivna systemet för utbildning av lärare vid högre skolor får emel- lertid på intet sätt anses vara genomfört i Förenta Staterna, utan måste beteck— nas som det ideal, mot vilket man för närvarande strävar. Dock är det av in- tresse, emedan även organiserandet av motsvarande utbildning i England synes tendera åt samma håll. En avsevärd fördel erbjuder emellertid det amerikan- ska systemet i de länder, där fackhögskolor äro förbundna med universiteten, därigenom att utbildningen av lärare för lägre fackskolor av olika slag samt av lärare i övningsämnen kan ordnas inom samma ram. Vidare torde anord- ningen med praktisk lärarutbildning vid universiteten lättare medgiva en snabb ökning av antalet utbildade lärare, för den händelse omständigheterna skulle påkalla en sådan. Den hastiga utvecklingen av Englands och Förenta Stater— nas högre skolväsen under de två senaste årtiondena torde därför hava varit en bidragande orsak till att organisationen av lärarutbildningen utformats efter (dessa linjer.

Historik över läroverkslärarnas i Sverige praktiska utbildning åren 1801—1917.

Av fil. d:r Einar Smedberg.

Historien om det svenska provårets uppkomst visar en rad av förslag att på svensk botten omplantera idéer och inrätta bildningsanstalter, som uppstått och redan kommit till utveckling i andra länder. Och när slutligen provårs- institutionen lagfästes såsom den normala bildningslinjen för läroverkslärarna, bygger författningen om denna på de olika förslag, som under strävandena att tillgodose lärarbildningen framlagts och vilka i sin tur omisskännligen bära drag av sina utländska förebilder. Historiken om det svenska provårets till- blivelse kan därför icke utesluta sidoblickar på vissa andra länders lärarbild- ning i de fall, där dennas organisation kommit att spela en roll i den svenska utvecklingen.

Långt innan i Sverige frågan om lärarbildningen blivit så brännande, att den offentligt diskuteras, hade i åtskilliga andra länder anstalter vidtagits för att bereda blivande lärare för deras kommande verksamhet. Föregångslandet på området var Tyskland. År 1737 hade i Göttingen upprättats filologiska se- minarier, vilka hade till uppgift att genom särskilda övningar och prov bibringa de studerande en grundlig vetenskaplig fackbildning och därigenom utbilda dem både till självständiga vetenskapsidkare och dugliga skolmän. Vid semina- rierna i Göttingen och de sedan 1 Halle upprättade förekommo även praktiska övningar i undervisningskonsten. Viktigare för lärarbildningen än dessa se- minarier, vilka småningom blevo rent akademiska läroanstalter för den teo- retiska delen av lärarbildningen, voro de pedagogiska statsseminarierna i Preus- sen, av vilka det första inrättades i Berlin 1787. Dessa seminarier hade den praktiska lärarbildningen till sin egentliga uppgift. Berlin-seminariet, som blev modell för seminarierna i Breslau och Königsberg, hade till sitt förfo- gande ett av stadens läroverk, vid vilket lärarkandidaterna efter genomgången universitetskurs anställdes såsom extra— lärare med 10 timmars undervisning 1 veckan samt under uppsikt av de ordinarie lärarna, främst rektor, som tillika var seminariets direktor. Till seminariekursen hörde dessutom auskultering samt författande och diskuterande av pedagogiska uppsatser. Under årens lopp ändrades Berlin-seminariets organisation sålunda, att kandidaterna för- delades på flera av huvudstadens läroverk och ställdes under ledning av en särskild seminariedirektor, som med dem anställde pedagogiska övningar och i samråd med vederbörande rektorer och lärare övervakade deras övningsunder- v1sn1ng.

På sådant sätt hade man i det pedagogiska föregångslandet Tyskland mött kraven på lärarutbildning, då i Sverige det första steget togs till en organiserad utbildning av elementarlärarna. Impulsen till frågans upptagande i vårt land synes hava givits genom de ovannämnda filologiska seminarierna. Det s. k. Kanslersgillet, som åren 1801—1809 hade högsta ledningen av svenska under- visningsväsendet, föreslog redan år 1801, att lärarseminarier och professurer i pedagogik och didaktik måtte upprättas vid universiteten i Uppsala och Lund,

eller, i fall detta befunnes alltför kostsamt, att åtminstone föreläsningar i peda- gogik måtte anordnas vid universiteten och blivande elementarlärare åläggas att undergå förhör även i detta ämne. På grund av denna framställning och sedan tanken på professurer i pedagogik och didaktik övergivits, utfärdade Kungl. Maj:t den 15 mars 1803 kungörelse i ämnet. I denna kungörelse för- ordnades, att alla studerande, som ville åtaga sig barns publika eller enskilda undervisning, skulle vara pliktiga att offentligen vid anställda examina ådaga- lägga deras i pedagogik och didaktik vunna förkovran och deras framsteg i de eleinentarvetenskaper, vilka för en lärare eller informator vore nödiga. Exa- minatorer voro vissa universitetets professorer.

Nu höllos under några år pedagogiska föreläsningar vid universiteten 1 Upp— sala, Lund och Åbo ; i Åbo kom till och med ett »seminarium paedagogicum» till stånd, för vilket Kungl. Maj:t år 1806 stadfäste instruktion, och en enskild do- nation gjordes för att bereda Uppsalauniversitetet en professur i pedagogik, med vilken ett lärarseminarium borde förenas. Väl blev donationen av Kungl. Maj :t stadfäst och seminariet påbjudet, men vid verkställandet mötte hinder av varjehanda slag, och under de nu följande oroliga tiderna råkade hela den- na angelägenhet i glömska och förfall. Icke heller bestämmelserna i 1803 års kungörelse kunde längre uppehållas, och först i 1840-talets början upptogs ånyo tanken på direkt utbildning för lärarkallet.

Medan sålunda hos oss de lovvärda ansatserna vid 1800-talets början till en ordnad lärarbildning icke ledde till några förblivande resultat, fortsatte i Tysk- land utvecklingen av lärarnas utbildning. Denna utvecklings resultat kommo att sedermera spela en roll i den svenska skolhistorien och höra därför här något beröras. Vid de filologiska seminariernas sida ställdes pedagogiska seminarier, vilka stodo i direkt förbindelse både med universitetet och med skolan. Det första av dessa var seminariet i Halle (1829). Detta mottog lärarkandidaten, medan han ännu vistades vid universitetet, och bibragte honom genom pedago— giska föreläsningar och särskilda övningar en grundlig teoretisk—pedagogisk bildning samt beredde honom tillfälle till praktisk övning. Vid olika univer— sitet kunde denna vara mycket olika lagd; där den var som bäst, såsom i Göttin- gen, fick lärarkandidaten efter den teoretiska undervisningen under 2 år med— dela självständig undervisning vid stadens gymnasium (omkr. 12 timmar i vec— kan) under tillsyn av gymnasiets rektor, vid andra seminarier däremot bestod den praktiska övningen endast i några få provlektioner.

Dessa pedagogiska universitetsseminarier och några andra av framstående skolmän upprättade privata utbildningsanstalter voro emellertid för få för att kunna mottaga och utbilda alla dem, som ämnade bli lärare. De synas förnäm- ligast hava varit utbildningsanstalter för en elit lärare, vilka sedermera skulle bilda kärnan inom lärarkåren och verka som förebilder. För att nu bereda utbildning åt alla andra blivande lärare, införde man i åtskilliga tyska stater det 5. k. provåret ( Probejahr), först påbjudet i Preussen år 1826. Den vanliga anordningen av detta var följande. Sedan universitetsstudierna avslutats, hade kandidaten att under ett läsår, provåret, vid något läroverk förskaffa sig prak— tisk övning i undervisning —— en övning, som likvisst blev mycket olika vid olika läroverk. I dess bästa form innebar denna övning, att kandidaten i sin övningsundervisning, som bestod av 6—8 timmar i veckan, fördelade på minst två klasser, skulle övervakas av rektor och vederbörande huvudlärare samt av dem erhålla råd och anvisningar; därjämte skulle han åhöra ordinarie lärares lektioner, göra sig förtrogen med läroverkets organisation och arbetssätt, taga enskilda vanvårdade lärjungar under sin särskilda uppsikt m. m. I vissa stater synes provåret egentligen hava varit ett års tjänstgöring såsom extra- lärare under rektors tillsyn och med ett inskränkt antal undervisningstimmar

När nu frågan om lärarbildningen ånyo upptages till prövning i Sverige från

och med 1840-talet, skall man i de förslag, som framläggas intill dess lärar- bildningen bliri författning år 1865 reglerad, återfinna drag ifrån samtliga i det föregående nämnda utbildningsanstalter — de filosofiska och pedagogiska universitetsseminarierna, de preussiska statsseminarierna och provåret. Där- jämte inkommer bland förslagen ett, vars förebild är hämtad från annat håll, närmast Finland. Om detta skall i det följande talas i samband med de sven- ska förslagen om normalskola.

Det är 1843 års skolrevisio'n, som väcker frågan om elementarlärarnas ut- bildning ur dess nästan 40-åriga dvala. Revisionen förklarade »inrättandet av lämpliga anstalter för lärares teoretiska och praktiska bildning vara att be— trakta såsom en av de mest maktpåliggande åtgärder till läroverkets förbätt- ring» samt utarbetade ett förslag till dylika anstalter. Dessa borde enligt re— visionens mening förläggas huvudsakligen till universitetsstäderna och vara av två slag, teoretiska och praktiska. De teoretiska anstalterna, närmast mot— svarande de tyska universitetsseminarierna, skulle bestå däri, att blivande lä- rare vid högre läroverk i de klassiska och moderna språken samt matematik borde utöver de sedvanliga examenskurserna genomgå särskilda kurser i dessa ämnen under vederbörande universitetslärares ledning. För den praktiska lärar- bildningen åter skulle pedagogiska seminarier inrättas vid de i Uppsala och Lund befintliga katedralskolorna; dessa seminarier, vilka till sin plan när- mast erinra om de preussiska statsseminarierna, skulle stå under ledning av skolans rektor och överlärare och bereda lärarkandidaterna tillfälle såväl till teoretisk-pedagogiska som praktiska övningar, de förra bestående i författan- det av pedagogiska uppsatser med åtföljande diskussion och kritik, de senare i auskultation, provlektioner med några tillkallade lärjungar samt även sam- manhängande övningsundervisning, allt under vederbörlig uppsikt och gransk- ning. — Någon formlig hemställan om dessa anstalters omedelbara åstadkom— mande gjorde revisionen emellertid icke, utan den inskränkte sig till att slut- ligen yrka, att såsom villkor för ordinarie lärarbeställning borde tills vidare uppställas den fordran »för skollärare att under någon tid hava deltagit i tjänstgöringen inom något elementarläroverk och för gymnasielärare att på samma sätt vid motsvarande läroverk hava biträtt med undervisning, allt un- der inseende och ledning av vederbörande lärare». Icke ens denna blygsamma fordran synes hava lett till omedelbart resultat; först i 1856 års läroverks— stadga och sedan i 1859 års reviderade stadga återfinnes en bestämmelse, som kan ledas tillbaka till denna revisionens hemställan, då däri stadgas, att lärare skall »hava förvärvat någon övning och erfarenhet i lärarkallet» för att kun- na befordras till ordinarie lärartjänst. Än mindre genomfördes revisionens förslag om seminarier m. m., utan allt förblev vid det gamla, oaktat tre lärar- möten enhälligt uttalade sig för att såväl teoretiska som praktiska bildnings— anstalter för blivande elementarlärare måtte i vårt land upprättas.

Lärarnas utbildningsfråga hade emellertid nu kommit så i blickpunkten. att den icke kunde undgå att snart inträda i ett avgörande skede. Det är 1853—54 års riksdag, som inleder detta skede. Vid denna riksdag behandlades lärarut- bildningen första gången av representationen, och den man, som förde fram den inför ständerna, var samme man, F. F. Carlson, vilken slutligen såsom statsråd skulle giva lärarbildningen den form, som den i huvudsak ännu har. Emellertid skulle, innan så skedde, åtskilliga förslag framläggas och förkastas, och även den förste motionärens uppfattning om lämpligaste formen för lärar— bildningen förändras.

Redan år 1843 hade Carlson i en anonymt utgiven skrift, »0111 svenska elementarläroverken och deras förbättring—» tagit till orda för en ordnad ut- bildning av elementarlärarna under hänvisning till vad i andra länder åtg;orts i den frågan. Såsom representant för Uppsala universitet bevistade han 18.33—

54 års riksdag och väckte då motion därom, att lärarseminarier borde inrättas ungefär efter de grunder, som 1843 års skolrevision föreslagit, och att därtill skulle anslås en summa av 10 000 rdr. Motionen avstyrktes emellertid av statsutskottet under hänvisning till en förberedd reglering av rikets elemen- tarläroverk; utskottet erkände dock nyttan i förslaget för lärarens såväl teore- tiska som praktiska bildning. Motionen avslogs härefter av ständerna, men den välvilliga motivering, som statsutskottet förebragt med sitt avslagsyrkande, hade dock öppnat väg för ett ständernas beslut i frågan ett kommande år. I känslan härav återkom också Carlson vid följande, 1856—58 års riksdag, och han kunde nu styrka sin framställning med åberopande av resolutioner vid lä- rarmöten, där en enhällig önskan yttrats om inrättande av lärarseminarier. Nu föranledde också hans motion en ständernas skrivelse till Kungl. Maj:t av den 25 februari 1858, i vilken ständerna »under fullkomligt erkännande av vikten av ändamålsenliga bildningsanstalter för lärare vid elementarlärover- ken» anhöllo, att Kungl. Maj:t måtte låta uppgöra och till följande riksmöte avlämna förslag till inrättande av dylika anstalter. Härmed var frågan bragt i samband med det nydaningsarbete på olika undervisningens områden, som fick sin livskraftiga utgångspunkt vid denna riksdag och som hade en av sina främsta målsmän i Carlson.

Riksdagens skrivelse remitterades till den för granskning av 1856 års läro- verksstadga tillsatta kommittén, som tillkommit i anledning av en ständernas skrivelse och vars ordförande Carlson var. Redan i december samma år, 1858, avgav kommittén yttrande i saken. Av intresse för den kommande utvecklin- gen av provåret är att konstatera, att kommittén här föreslagit den ändringen i 1856 års läroverksstadga (% 60) att för erhållande av ordinarie lärartjänst skulle fordras att hava förvärvat övning och erfarenhet i lärarkallet genom att minst ett läsår vid ett högre elementarläroverk under rektors och vederbö— rande lärares ledning hava följt undervisningens gång och däri själv såsom lärare deltagit. Sedan vederbörande myndigheter blivit hörda och kommittén därefter tagit ärendet under förnyad prövning, inkom den med sitt slutliga utlåtande den 18 november 1859. Kungl. Maj:t fann skäl att huvudsakligen godkänna de åsikter, som kommittén uttalat, och avlät den 30 december samma år en på dessa åsikter grundad proposition om inrättande av bildningsanstalter för lärare vid elementarläroverken och om 12 000 rdr årligt anslag för detta ändamål.

Enligt detta 1859 års förslag skulle vid vartdera av rikets universitet inrät- tas ett seminarium för blivande lärares teoretiska utbildning, förgrenat i två avdelningar, en filologisk för samtliga språken och en matematisk-naturveten- skaplig; vid dessa anstalter skulle eleverna samtidigt med gradualstudierna under ledning av vederbörande professorer och yngre universitetslärare genom- gå en två—årig kurs i sina ämnen. Därpå skulle de för sin praktiska utbildning vid något av statens läroverk —— oavsett vilket —— genomgå provår, d. v. 5. under ett års tid där följa undervisningens gång och under erfarna lärares led- ning själva undervisa, dock högst 8 timmar i veckan. Lärarkandidaternas antal vid varje läroverk skulle ej få överstiga fyra, och stipendier skulle kunna ut- delas åt utmärktare lärarkandidater; för detta ändamål föreslogs ett belopp av 2 000 rdr. Kommitterade hade för sin del föreslagit 5 000 rdr.

Detta är första gången, som provåret kommer fram i den offentliga diskus- sionen, och det blir sedan den utbildningslinje, som Carlson med orubblig kon- sekvens och stor smidighet i fortsättningen förfäktar och slutligen för fram till genomförande. I sin helhet kan 1859 års förslag sägas vara en syntes av de förut nämnda tyska filologiska seminarierna och det ursprungligen preus— siska provåret, till sin organisation ganska löst skisserat. Den fastare organi- sation, som provåret hos oss sedermera får, erhåller det genom att i sig upp-

taga några av de lyckligare dragen i de preussiska statsseminarierna, tidigare förordade av 1843 års skolrevision.

Kungl. Maj:ts förslag år 1859 tillstyrktes i sin helhet av statsutskottet, där Carlson var ledamot, men avslogs av ständerna, som det synes huvudsakligen på den grund, att de föreslagna lärarseminarierna, såsom avseende endast de teoretiska fackstudierna, vore i vårt land obehövliga, men däremot i förslaget saknades varje anstalt för undervisning i de rent pedagogiska vetenskaperna. Man stod sålunda kvar på samma ståndpunkt som förut.

Emellertid hade 1858 års kommittéordförande icke släppt tanken på utfö- rande av kommittéförslaget. Han bidade sin tid, och snart nog skulle han be- finna sig i den ställning, att han oberoende av riksdagen kunde åtminstone på- börja genomförandet av förslaget. Den 1 augusti 1863 ingick Carlson som ecklesiastikminister i Louis de Geers ministär, och en av de många viktiga frågor, som den nye departementschefen föresatt sig »att sköta efter sitt eget sinne», för att citera de Geers omdöme om honom, var tydligen lärarbildnings- frågan. Redan 1864 kunde han konstatera begynnelsen till fackseminarier genom inrättandet av det filologiska seminariet vid Lunds universitet, och 1865 kontrasignerar han vår första provårsförfattning. I sista fallet har han lik- visst genom en ständernas hemställan fått åtminstone formell anledning till reform, ehuru han, så vitt jag kan döma, går betydligt längre, än ständerna avsett. Förhistorien till 1865 års provårsförfattning tarvar därför ett något utförligare omnämnande.

Vid 1862—63 års riksdag väcktes åtskilliga motioner, avseende dels änd- ringar i då gällande, den 29 januari 1859, utfärdade läroverksstadga, dels ock omläggning av undervisning i och organisation av elementarläroverken. I en av dessa, nr 26 i borgarståndet, föreslog rektorn i Lund G. M. Sommelius, bl. a., att bestämmelse borde utfärdas av innebörd, att ingen borde till ordinarie lärare antagas, som icke minst två år tjänstgjort vid elementarläroverk, och av dessa är åtminstone det ena vid stiftsstadens läroverk, och som befunnits tjän- lig för sitt blivande kall. Över denna motion yttrade allmänna besvärs- och ekonomiutskottet i betänkande nr 118 bl. a. följande. Gällande kompetens- bestämmelse om någon övning och erfarenhet i lärarkallet vore utan tvivel en otillräcklig bestämmelse, då den mycket väl kunde tillämpas så, att kompetens- villkoret ansåges fyllt av den, som någon tid varit anställd vid läroverk såsom biträdande eller vikarierande lärare i ett visst ämne. Härmed uppnåddes icke vad som åsyftades. Utskottet ansåge därför särdeles nödvändig en före- skrift, enligt vilken en var borde, innan han befordrades till ordinarie, hava under rektors och övriga vederbörande lärares ledning vid ett högre elementar- läroverk under någon tid, som borde bestämmas till ett år, hava följt under- visningens gång och själv i densamma deltagit. Att föreskriva det auskulte- randet skulle försiggå i stiftsstaden syntes utskottet varken lämpligt eller be- hövligt. Undantagsvis kunde kortare tid än ett år vara tillräcklig för att ådagalägga vana och förmåga, och det borde ej förbises, att nöjaktiga prov härpå kunde hava lämnats, under det man varit anställd såsom extra lärare, duplikant eller vikarie. Utskottet föreslog slutligen, att rikets ständer måtte anhålla, att föreskrift meddelades, det ingen borde till ordinarie lärare anta— gas, som icke under minst ett läsår tjänstgjort vid högre elementarläroverk samt under dess rektors och vederbörande lärares ledning följt undervisningens gång och själv i densamma deltagit eller medelst tillförlitligt vittnesbörd styrk- te sig äga annorledes genom övning förvärvad, emot nyssnämnda prov sva- rande undervisningsskicklighet. Förra hälften av denna hemställan är orda- grant tagen ur 1858 års kommittéförslag rörande läroverksstadgans % 60, och det är icke utan, att man i denna överensstämmelse tycker sig finna ett bevis på Carlsons av många omvittnade utomordentliga skicklighet att leda riksdagen.

I J

Utskottets hemställan blev av ständerna oförändrad antagen, varefter skri- velse i överensstämmelse med utskottets betänkande avläts till Kungl. Maj:t. Denna skrivelse, som således i intet hänseende anges såsom ett ständernas för- slag att lösa den vid 1859—60 års riksdag fallna lärarbildningsfrågan utan helt har syfte på kompetensvillkoren för ordinarie tjänsts erhållande, begagnas nu skickligt av Carlson till genomförande av 1858 års kommittéförslag, i vad detta avsåg provåret. I den kungörelse, som efter åtskillig beredning utfärda- des den 12 maj 1865 om ändringar i läroverksstadgan av år 1859, finnas näm- i ligen två moment, som båda gå tillbaka till sagda kommittéförslag och tillsam- mantagna kunna anses utgöra vår första, låt vara embryo-artade »provårs- stadga».

Det första av dessa moment, % 58 mom. 5, är likalydande med ständernas hemställan och innehåller således det nya kompetensvillkoret för erhållande av ordinarie lärartjänst; Det andra, den egentliga »provårsstadgan», åter- finnes i % 105 mom. 6 och lyder:

»Rektor åligge, att med sin ledning tillhandagå de lärarkandidater, som efter hos chefen för ecklesiastikdepartementet gjord ansökning blivit av ho- nom hänvisade att vid läroverket förvärva övning i lärarkallet, dels genom avhörande av undervisningen och dels genom eget deltagande däri, vilket sednare dock ej må utsträckas utöver åtta timmar i veckan.

Efter provårets slut meddele rektor, efter samråd med vederbörande lärare, vitsord över kandidaternas anlag och skicklighet.»

Det är hela provårsförfattningen. Den var gällande i 10 år eller till 1875, och under denna tid genomgingo 191 lärarkandidater helt provår vid olika läro- verk, huvudsakligast i Stockholm, Uppsala och Lund. Dess ursprung är i det föregående klarlagd. I all sin korthet innehåller författningen de första be- stämmelser, som hade eller rättare sagt kunde få praktisk betydelse för utbild- ningen av läroverkslärare i Sverige. Det är emellertid klart, att den nytta, som provår av 1865 års typ medförde för blivande lärare, blev mycket olika. Den berodde till övervägande del på den fond av skicklighet, erfarenhet och intresse för lärarbildningen, som kunde finnas hos rektor och lärare vid det läroverk, dit lärarkandidat hänvisades. Vid vissa läroverk fanns givetvis mycket att hämta för provkandidaten, vid andra blev provårstjänstgöringen utan någon verklig behållning för den, som dit hänvisats för sin utbildning. Någon en— hetlig lärarbildning åstadkoms sålunda icke genom 1865 års bestämmelser. Härtill kommer, att provåret på visst sätt var frivilligt, då ju enligt läro- verksstadgans % 58 mom. 5 den kompetens, som skulle vinnas genom provårs genomgående, lika väl kunde förvärvas genom vanlig lärartjänstgöring, vars värde blivit tillförlitligt styrkt. Ekonomiska hänsyn kunde därför avhålla nyss utexaminerade läraraspiranter att genomgå provår. Det är kanske i avsikt att göra provårsutbildningen konkurrenskraftigare gentemot annan kompetensgivande lärarverksamhet, som Carlson tar upp 1858 års kommitté- förslag om stipendier åt utmärktare lärarkandidater. Visserligen hade 1859— 60 års riksdag avslagit Kungl. Maj:t förslag om anslag till sådant ändamål, men Carlson löser den ekonomiska sidan av frågan genom att använda bespa- ringarna under anslagen till elementarläroverken. Så utdelas år 1867 (mars 8 och april 26) tre s. k. understöd åt provårskandidater, vartdera understödet å 200 kronor. År 1868 synes endast ett sådant hava utdelats, men år 1869 ej mindre än 14 och 1870 20 understöd. Under år 1871 utdelas endast 2 under- stöd, båda i början av året, men därefter avslås successivt under årets lopp åtskilliga ansökningar om understöd. Anledningen till upphörandet av dessa understöd har jag ej funnit. Kanske står förändringen i samband med ombytet å ecklesiastikministerposten, från vilken Carlson avgick den 3 juni 1870 och efterträddes av Wennerberg, som bland annat rörande lärarbildningen hade

andra åsikter än sin företrädare. Att understödens utgående sammanhänger med Carlsons åtgärder, synes ganska troligt, enär understöd ånyo börja utdelas under Carlsons andra statsrådsperiod, som började den '11 maj 1875. Under- stöd utgå nämligen regelbundet från och med höstterminen 1875 till och med höstterminen 1881, då de upphöra.

Provårsförfattningen av 1865 kan långt ifrån anses hava löst lärarbildnings— frågan. Att även dess upphovsman insåg dess brister och dess karaktär av för— söksanordning framgår tydligt av det mötesuttalande, som han såsom ordföran- de vid 1866 års lärarmöte framställde och som vann mötets anslutning. I detta utsades, att mötet med allt erkännande av det gagneliga i den begynnelse till lärarbildning, som det anbefallda provåret innebure, uttalade sin önskan, att för fullföljande av vad sålunda påbegynts, någon åtgärd från lagstiftningens sida vidtoges till beredande för blivande lärare av teoretisk insikt och praktisk övning i undervisningskonst.

Även de två följande lärarmötena, åren 1869 och 187 2, diskuterade lärarbild- ningen, som under 60- och 70-talen synes hava av elementarlärarna omfattats med verkligt intresse och positivt inriktad reformvilja. Vid 1869 års möte erkändes visserligen den nytta, provåret i många fall medfört, men mot dess bristande effektivitet gjordes vägande invändningar från flera håll, bland an- nat från rektorerna F loderus och Leffler. Det framhölls också, att man icke kunde låta sig nöja med den ansats till lärarbildning, som provåret då inne— bure, utan att en utveckling måste ske. Samma resolution som vid 1866 års möte antogs.

Mötet år 1872 är i detta hänseende så till vida märkligt, som då i den offent- liga lärardiskussionen framträder en annan lärarbildningslinje. Det är den självständiga lärarbildningsanstalten eller normalskolan. Till dennas organi- sation återkommer jag nedan i annat sammanhang. Vid 1872 års möte yttrade de, som hade närmare kännedom om folkskoleseminarierna, såsom rektorn i Mal— mö Wåhlin, starka sympatier för en skola, direkt och helt organiserad för ut- bildning av lärare. Anhängarna av ett utvecklat provår voro dock många, och förslag om att mötet uttryckligen skulle uttala sig för inrättande av en nor— malskola avvisades. Mötet ville icke tillerkänna bestämt företräde vare sig för normalskolor eller provårsinstitutionen men uttalade den livliga önskan, att oförtövat kraftiga åtgärder måtte utöver de redan träffade till lärarbildningens befordran vidtagas.

Medan sålunda läroverkslärarna i mötesresolutioner med skärpa framhöllo vikten av förbättrad lärarbildning, underläts icke heller att inför riksdagen framföra förslag i samma syfte. Så framlade Carlson vid 1867 års riksdag proposition om inrättande av en pedagogisk professur i Uppsala; härigenom skulle en teoretisk grundläggning kunna vinnas för den praktiska tillämpning, som provåret erbjöde. Förslaget bekämpades i riksdagen huvudsakligen på den grund, att den teoretisk-pedagogiska undervisningen, om den skulle göra vederbörligt gagn, icke finge skiljas från den praktiska övningen; det bifölls av första kammaren, men föll vid gemensam omröstning. Vid följande riksdag, 1868, väcktes två likalydande motioner i båda kamrarna om upprättande av en normalskola, vid vilken provåret skulle genomgås av alla lärarkandidater. Det synes hava varit den finska normalskolan i Helsingfors, som väckt tanken. Denna, som börjat sin verksamhet år 1864, stod under ledning av en inspek— tor, tillika professor i pedagogik vid universitetet, samt fyra överlärare, däri— bland en rektor för skolan, som var organiserad som en högre elementarskola. Överlärarna hade att undervisa högst 16 timmar i veckan, att övervaka och leda undervisningen i sina ämnen hela skolan igenom, att handleda lärarkandi- daterna samt att anordna och bedöma de praktiska lärarproven. Lärarkandi- daterna hade att under två terminer auskultera, hålla provlektioner, taga del i

veckokonferenser under överlärares ledning och månadskonferenser under peda- gogie professorns ledning, att författa en pedagogisk avhandling och hålla före— drag vid veckokonferenserna. Den teoretisk-pedagogiska kursen var förlagd till universitetet, och provet utgjordes av den s. k. pedagogie examen, som av- lades inför och bedömdes av professorn i pedagogik. Såväl den teoretiska som den praktiska kursen var obligatorisk för alla blivande elementarlärare.

I tydlig anslutning till denna normalskolas organisation voro de nyssnämn— da motionerna avfattade. Den ena av dem, nr 183 i andra kammaren, väckt av rektor Leffler, ändrades sedermera. till ett förslag angående underdånig skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om frågans utredning. Ur motive- ringen torde följande böra anföras. Stadgan om provåret innehölle blott all- männa föreskrifter utan att närmare antyda, vad rektor och lärare ålåge eller hur de borde förfara vid handledningen; lärarkandidaterna finge välja vilket läroverk som helst och därför vore ej givet, att de ginge provår vid ett lära verk, som erbjöde de bästa föredömen och den bästa ledning; lärarna vore till- räckligt upptagna av sin egen undervisningsskyldighet för att kunna ägna sig åt lärarkandidaterna. Provåret kunde därför ej bli så instruktivt, som det borde vara, och dessutom vore icke genom provåret sörjt för den teoretiska sidan av lärarbildningen. Nödvändigt vore därför, att alla lärarkandidater genomginge provåret vid ett och samma läroverk, vilket borde ha sin plats i huvudstaden, att denna skola stode under högsta ledning av en föreståndare, som hade inseendet över alla provlektioner och jämte lärarna förde kritik över desamma samt meddelade kandidaterna undervisning i uppfostrings- och under- visningslärans teori, historia och metodik, samt att huvudlärarna närmare del— toge i lärarutbildningen och därför hade mindre undervisningsskyldighet. Vid provårets slut skulle kandidaterna avlägga sina praktiska prov. Provårsläro- verket skulle vara en normalskola, som kunde bli av hälsosamt inflytande på hela landets skolväsende, så framt tillfälle bereddes lärarna från övriga läro- verk att tidtals besöka skolan.

När denna Lefflers motion skulle remitteras till utskott, uppstod en livlig debatt mellan skolmän om motionens innebörd. Dess skarpaste kritiker var f. d. rektorn och folkskolinspektören i Stockholm P. A. Siljeström. Han fann förslaget synnerligen opraktiskt. Föreståndaren för normalskolan kunde icke tillsättas på livstid, ty då försvunne snart friskheten i hans ledning; tillsattes han på kort tid, finge man inga dugliga föreståndare. Samma läroverk kunde icke ha både föreståndare för lärarutbildningen och rektor för skolan. Lä- rarkandidaterna voro för många för ett läroverk. Förslaget vore vidare onö- digt Stockholm hade redan en normalskola, nya elementarskolan, som alltid komme att följa med sin tid i fråga om undervisningens metoder. I debatten uppträdde f. ö. skolmännen Meijerberg och Winkrans samt den kände publi— cisten S. A. Hedlund, som vid detta. liksom vid flera andra tillfällen gav ut- tryck åt sitt varma intresse för lärarbildningen.

, Det tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisades, tillstyrkte sedermera ett medlingsförslag. Det föreslog nämligen, efter att hava hävdat, att en fullständig lärarbildningsanstalt borde upptaga både den av föregående riks- dag avslagna pedagogiska professuren och normalskolan, att i huvudstaden bor- de inrättas en seminarieanstalt, som skulle stå under ledning av en på högst fem år förordnad direktor samt i övrigt för de speciella läroämnenas metodiska behandling anlita de bästa lärarkrafterna vid huvudstadens läroverk, vare sig offentliga eller privata. Direktom hade, utom den allmänna ledningen av det hela, även åliggandet att hålla föreläsningar i pedagogik och examinera i .detta ämne; lärarna i de särskilda skolämnena skulle undervisa i dessa ämnens metodik, övervaka kandidaternas auskultation samt även, där sådant läte sig göra utan olägenhet för skolan, låta dem praktiskt deltaga i undervisningen.

Ett av direktorn och de ledande lärarna bestående kollegium skulle anställa och bedöma avgångsproven, vilka borde medföra kompetens för anställning vid rikets alla elementarläroverk.

Såväl detta utskottets förslag, till vilket motionären Leffler anslöt sig, som den i första kammaren väckta motionen om normalskola avslogos av riksdagen, den senare på grund av frågans outredda skick, det förra som det vill synas huvudsakligen av det skäl, att den praktiska övning, som en seminarieanstalt av föreslagen karaktär erbjöde, ej kunde anses för den blivande läraren till- fyllestgörande. Till avslaget bidrog säkert också i hög grad, av yttrandena i debatten att döma, lantmännens motvilja mot nya statsutgifter och statstjänster.

Statsrådet Carlson fortsätter under tiden att utveckla och förbättra prov- årsinrättningen. Så träffar han överenskommelse med akademiska lärare i Uppsala och Lund, vilka åtogo sig att med de till dessa städers läroverk hän- visade provårskandidaterna anställa teoretisk—pedagogiska övningar samt även biträda rektorerna vid övervakandet av de praktiska övningarna. Nyttan av detta samarbete med universitetet framhölls vid lärarmötet 1869 särskilt av rektorn i Uppsala Floderus. Aven en självständig utveckling av provåret sy— nes på sina håll hava kommit till stånd; så erkänner vid lärarmötet 1872 rek— torn i Lund Sommelius oförbehållsamt det mycket tillfredsställande sätt, varpå dåvarande docenten Gustrin skött provåret i Lund. Emellertid kunde provårs- kursen, sådan den då i allmänhet var lagd, icke längre anses motsvara de krav, som man med allt starkare eftertryck ställde på en effektiv lärarbildning, och snart upptogs frågan ånyo i auktoritativ form genom utredningar och kungliga propositioner. .

Lärarbildningsfrågan tages nu upp till behandling i samband med de utred- ningar rörande läroverken, som slutligen resulterade i 1873 års riksdagsbeslut om en ny organisation av läroverken. År 1870 beslöt nämligen riksdagen av- låta en skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, det täcktes Kungl. Maj:t ge- nom sakkunniga män låta företaga en revision av då gällande läroverksstadga. Den kommitté, som i anledning av denna riksdagens skrivelse i oktober 1870 tillsattes, och i vilken ingingo bland andra rektorerna Floderus och Törnebladh, förklarar i sitt den 23 juli 1872 angivna stora betänkande, att den velat göra en undersökning och prövning av den allmänna elementarundervisningen i dess helhet. Den har därför icke kunnat undgå att jämväl underkasta lärarbild- ningen granskning. Kommittén avvisar först tanken på upprättande av fri- stående lärarbildningsanstalter av samma slag som folkskoleseminarierna, d. v. s. skolor, vid vilka eleverna skulle inhämta både fackliga kunskaper och få praktisk—pedagogisk övning. En sådan skolas upprättande för elementarlärar- na skulle innebära en inkompetensförklaring mot universiteten, varav dessa in- galunda vore förtjänta. Skolorna skulle icke kunna uthärda tävlan med uni— versitetet, enär detta alltid kunde råda över mångsidigare vetenskapliga lärar- krafter. Kostnaderna bleve alltför stora och kunde icke lämna ett mot sin be— tydenhet och det avsedda ändamålet ens någorlunda svarande resultat. Icke heller en fristående lärarutbildningsanstalt av den normalskoletyp, som i det föregående år behandlad, ansåg kommittén lämplig. Därigenom att ett läro- verk anordnas icke blott för att vara en uppfostrings- och läroanstalt för lär- jungar, som där hava att inhämta allmänt grundläggande bildning, utan för att tjäna huvudsakligen det ändamålet att vara underlag för bibringande av lärar- bildning, göres det läroverk, som skall vara normalskola, till medel för ett än- damål, som icke är läroverkets egentliga. Omkring 30 lärarkandidater om året vore att vänta. Den ojämförligt övervägande delen av undervisningstiden bleve därför upptagen av kandidaternas lärarverksamhet. Följden härav bleve na—. turligen den, att de ordinarie lärarna, vilkas undervisning skulle i sin egen- skap av föredöme göra både läroverket och undervisningsmetoderna till läro-

rika mönster för kandidaterna, icke finge tillräcklig tid vare sig för att giva läroverkets ordning den nödvändiga stadgan eller för att inför kandidaterna ut- veckla alla arterna eller sidorna av sin föredömliga verksamhet. Ännu större bleve svårigheten för läroanstalten att fylla sin plikt mot normalskolans lär- jungar. Det vore mer än sannolikt, att normalskolan, långt ifrån att bliva nå- gon verklig normalskola, snarare skulle bli ett fält, till sin betydligaste del upp— låtet åt nybegynnares övningsförsök. Inrättningen skulle slutligen icke giva ett mot kostnaderna svarande resultat.

Kommittén avstyrkte därför upprättandet av särskilda lärarbildningsanstal- ter och tillstyrkte utveckling av pronårsinstitutionen. Fördelen med provåret, förlagt till ett vanligt läroverk, vore bland annat den, att lärarkandidaterna finge följa och taga till föredöme undervisningen vid en läroanstalt, som till inrättning, ändamål och arbetsordning vore alldeles lika med alla övriga läro- verk i riket och som icke kunde komma att lida av de olägenheter, som lätt kunde göra en normalskola till ett experimentalfält för oövade lärarkrafter.

Kommitténs förslag föranledde visserligen icke omedelbart författnings ut- färdande, men då det i allt väsentligt ligger till grund för provårsförfattningen av år 1875, bör det något utförligare refereras. Förslaget innefattade föl- jande:

1) provåret skulle genomgås vid ettdera av elementarläroverken i Uppsala eller Lund eller annat läroverk, som Kungl. Maj:t för viss tid utsåge ; 2) rätt att genomgå provår tillkomme den, som avlagt för erhållande av ordinarie lä- rartjänst vid statens elementarskolor föreskrivna kunskapsprov; 3) ansökan om genomgående av provår skulle ingivas till chefen för ecklesiastikdepartementet, vilken bestämde vid vilket läroverk den sökande ägde genomgå provår; an- sökan skulle innehålla uppgift på tre läroämnen, i vilka lärarkandidaten ön- skade avlägga prov som lärarkandidat; 4) provåret skulle omfatta ett läsår (börja höstterminen och avslutas vårterminen) och inbegripa två samtidigt fortlöpande kurser, en praktisk och en teoretisk; för den förra vore läroverkets rektor föreståndare; den teoretiska kursens föreståndare utsåges av chefen för ecklesiastikdepartementet; 5) den praktiska kursen skulle innefatta dels åhö- rande av undervisningen i läroverkets alla klasser, varvid början skulle göras med den lägsta, dels ock meddelande av undervisning, dels till övning, dels såsom prov; 6) lärarkandidat skulle åligga att skriftligen uppgöra plan för ordnande av undervisningen i varje provämne inom någon klass, om vilken han hunnit inhämta närmare kännedom; 7-) den teoretiska kursen skulle innefatta dels föredrag, som höllos av föreståndaren över pedagogikens teori och historia med särskilt avseende på det svenska undervisningsväsendets utveckling, dels minst två skriftliga arbeten av varje lärarkandidat, behandlande pedagogiska ämnen, vilka han själv valt i samråd med föreståndaren, dels ock diskussioner över sådana uppsatser samt över pedagogiska ämnen, som bestämts av före— ståndaren; föredragen och diskussionerna skulle hållas två gånger i veckan och samtliga lärarkandidater vara pliktiga vid dem närvara; den teoretiska kur- sen skulle avslutas med av föreståndaren anställd prövning av kandidaternas förvärvade insikter i pedagogikens teori och historia; 8) vitsord för den prak- , tiska kursen, avseende lärarkandidats därvid ådagalagda flit, fallenhet för lärarkallet och undervisningsskicklighet, skulle avgivas av rektor i samråd med de lärare, som deltagit i kandidatens handledning; 9) vitsordet för den teoretiska kursen skulle avgivas av föreståndaren ensam.

I övrigt innehöll förslaget en del föreskrifter om auskulteringen, övnings- och provlektionema. Av motiveringen till förslagets olika paragrafer fram- går, att stor vikt lades på befrämjande av enhet och samverkan mellan ledarna av de teoretiska och de praktiska övningarna. Lärarkandidatstipendierna

omnämnas ej.

En analys av detta förslag ger vid handen, att i detsamma sammansmälts drag från åtskilliga i det föregående nämnda anstalter för lärarbildningen. Grundtanken är 1865 års författnings: den praktiska utbildningen förlagd till ett redan befintligt läroverk, vars organisation icke ändras och vars hu- vuduppgift fortfarande är att meddela läroverkets lärjungar den undervis- ning och uppfostran, som de allmänna läroverken avse. Från de tyska lärar- bildningsanstalterna och även den finska normalskolan upptages tanken på samarbete med universitetens undervisningskrafter, i förslaget representerade av den teoretiska kursens föreståndare. Från 1843 års skolrevision, som i sin tur byggde på de preussiska statsseminarierna, upptagas bestämmelserna om lärarkandidaternas författande av pedagogiska uppsatser och om diskus- sionerna. Kommittén har också inledningsvis framhållit de förebilder, den begagnat vid utarbetandet av sitt förslag.

Kommitténs förslag om »det utvecklade provåret» blev, som ovan antytts, ej omedelbart förverkligat. Statsrådet Carlson hade avgått, redan innan kom- mittén tillsatts, och efterträtts av Gunnar Wennerberg, som ännu då kom- mittén framlade sitt betänkande var ecklesiastikminister. Bekant är, att Wennerberg icke följde kommittén i dess förslag rörande ändringar i läro- verksorganisationen och att han vid 1873 års riksdag, där han framlade sitt förslag till läroverksordning, vann seger över kommitténs försvarare, bland dem Carlson. Även i fråga om lärarbildningen hade Wennerberg en annan uppfattning än kommittén och sin företrädare som statsråd. I sin stora lä- roverksproposition till 1873 års riksdag berörde han också lärarbildnings- frågan, till vilken han logiskt kommit fram, då han sökte efter medel att avhjälpa den av riksdagen särskilt påtalade överansträngningen hos läroverks- eleverna. Han ansåg nämligen, att ju bättre lärarna förstode sin sak, desto mindre lätt skulle överansträngning av eleverna uppkomma. Emellertid framlade han icke vid denna riksdag förslag till lösning av utbildningsfrågan utan nöjde sig med ett principuttalande. Han förklarade sig vara fullt över- tygad om otillräckligheten av varje annan åtgärd för lärarbildningens främ- jande än den, som stode att åstadkomma genom en för ändamålet enkom in- rättad anstalt; men då planen för en dylik anstalt icke vore tillräckligt utredd, ansåge han icke möjligt att då framlägga förslag men anmälde, att förbere- dande åtgärder skulle vidtagas för utredning och framläggande av förslag att på det mest ändamålsenliga sätt tillgodose lärarnas praktiska utbildning.

Riksdagen följde även i denna fråga Wennerberg, instämde i hans synpunk— ter med understrykande av att på lärarbildningen och den inverkan hon förmår utöva på undervisningen kommer att bero, huruvida överansträngningen i vårt lands skolor verkligen skulle bliva avhjälpt och huruvida vårt undervisnings— väsende skulle lyckas erhålla en högre lyftning och taga ett länge efterläng- tat steg framåt samt anhöll, att redan för nästa riksdag måtte framläggas för- slag om inrättande av en anstalt för elementarlärarnas praktiska utbildning. Märkvärdigt nog förekom om denna hemställan ingen debatt i första kammaren, där Carlson hade plats; i andra kammaren varnade rektor Törnebladh, medlem av 1870—72 års kommitté, för antagande av ett riksdagens uttalande, som bunde Kungl. Maj:t vid en viss linje, vilken kanske icke vore den bästa.

Wennerberg tövade icke att förbereda proposition i frågan utan tillsatte omedelbart en sexmanna-kommitté, bestående av C. T. Odhner, G. F. Gilljam, M. M. Floderus, Ernst Olbers, O. Svahn och E. F. Gustrin. Kommittén var i slutet av året färdig med sitt förslag om ett pedagogiskt seminarium med till- lämpningsskola, förlagt till huvudstaden. I huvudsak bygger förslaget på den finska normalskolan. Seminariets lärarpersonal skulle utgöras av en lä- rare i pedagogik och sju överlärare. Skolan skulle vara ett fullständigt ele- mentarläroverk men med relativt lågt maximiantal elever i varje klass. För-

utom överlärarna skulle i skolan undervisa lektorer och extralärare. Styrel- sen för anstalten skulle handhavas av en direktor och seminariekollegiet. Se- minarieskolans ledning skulle tillkomma en rektor jämte skolkollegiet. Semi- narielärarna skulle undervisa lärarkandidaterna i pedagogik, handleda och övervaka deras praktiska övningar, anordna och leda seminarieskolans verk— samhet och själva undervisa där. Lärarkandidat, som måste hava avlagt erfor- derliga universitetsexamina, skulle genomgå sin utbildning under 2 terminer; han skulle därunder idka pedagogiska studier, auskultera, hålla övnings- och provlektioner samt deltaga i vården av lärjungarna. Högst 20 lärarkandida- ter finge mottagas varje termin. Betyg över genomgången seminariekurs skulle medföra kompetens till alla elementarlärartjänster utan att dock befria kandidaten från avläggande av praktiskt prov, om sådant av den tillsättande myndigheten fordrades. Något tal om lärarkandidatstipendier var det icke heller i detta förslag.

I fullkomlig anslutning till detta förslag framlade Wennerberg till 1874 års riksdag proposition om en pedagogisk undervisningsanstalt i Stockholm och äskade för dess upprättande ett årligt anslag å 55 700 rdr att utgå från och med år 1875 samt ett engångsanslag å 13 000 rdr till bibliotek, skol- och un- dervisningsmateriell. Och nu inträffar det märkliga, att riksdagen, som året förut begärt proposition om en sådan anstalt, fullständigt sadlar om. Upp- takten till riksdagens förändrade hållning ges av statsutskottet, som i sitt ut- låtande över propositionen (20 b, s. 13 f.) avstyrker densamma. Kostnaderna vore för stora, upprättandet av en stor övningsskola enbart för seminariets räkning vore förenat med åtskilliga betänkligheter, det vore synnerligen olämp— ligt med två lärarkollegier och två styresmän, lärarkandidaterna finge för liten övning och lärde icke känna ett läroverk, sådant det verkligen bestode i den fasta gången av dess arbete, enär de bleve för många och störde det lugna ar- betet i skolan, det bleve därför snart nödvändigt att dela upp dem på flera an— stalter, och då stege kostnaderna, staten hade redan många läroverk, som kunde användas för lärarbildningen, och det vore därför onödigt upprätta ett särskilt för ändamålet —— sådana voro de skäl, statsutskottet anförde för sitt avslags— yrkande på propositionen. Men utskottet stannar icke härmed utan gör självt ett förslag. Det tillstyrker utförandet av 1870—72 års kommittés förslag om det utvidgade provåret och hemställer om ett anslag för ändamålet å 15 000 rdr., beräknat för provårskurser vid fem läroverk.

Utan tvivel var det Carlson, då ledamot av statsutskottet, som förmått ut- skottet till att gå med på dessa linjer, och det förefaller t. o. m. nästan, som om han själv fattat utskottsutlåtandet i pennan. I det stora anförande, var- med han i första kammaren försvarade utskottets förslag, äro ordalagen på många ställen så överensstämmande med utskottets, att man har svårt tänka sig, att någon annan talar än den som skrivit utlåtandet. Han tillstyrker vidare var- samhet i det ovissa, på erfarenhet icke rika läge, vari lärarutbildningsfrågan befunne sig. Det vore bättre att låta provåret, som man hade viss erfarenhet av, utveckla sig; det skulle då f. ö. allt mer närma sig normalskoletypen utan de olägenheter, som vidlådde denna. Visade erfarenheten, att provåret i dess nya form icke gåve den nytta, man kunde hoppas av det, då vore tiden inne att ta upp frågan om andra utbildningsvägar. Men det vore för tidigt att göra detta nu, innan provåret blivit fullt utvecklat och prövat. Då Carlson vidare kunde spela på de ekonomiska synpunkterna, var segern given, särskilt i andra kammaren, där utskottets förslag antogs med 40 rösters majoritet, och även i första kammaren, där majoriteten dock var endast 8 röster, såg sig segraren från 1873 års stora skoldebatt slagen av den då besegrade.

Följande år, den 11 maj 1875, blev Carlson ånyo ecklesiastikminister, och redan den 16 juni 1875 utfärdar Kungl. Maj:t på grundval av 1870—72 års

kommittéförslag och i överensstämmelse med 1874 års riksdags hemställan kungörelse »angående anordningen av det i gällande stadga för rikets allmän- na läroverk föreskrivna provåret». Med denna författning var den grund lagd, på vilken provårsinstitutionen sedan utvecklats.

En jämförelse med provårsförslaget av år 1872 och författningen 1875 visar följande viktigare ändringar och tillägg:

1. lärarkandidaternas uppgörande av plan för undervisningen i en klass har borttagits;

2. provår får börja även med vårtermin; i följd därav bestämdes, att prov- året skulle omfatta, ej ett läsår som i förslaget, utan två på varandra följande terminer;

3. övningslektionerna skulle ej få vara flera än sex;

4. kandidaternas pedagogiska uppsatser skulle vara en eller två över lät- tare ämnen, ingen bestämmelse finnes om hur ofta föredrag och diskussioner skulle hållas;

5. inga detaljerade föreskrifter finnas om auskulteringens, övnings- och provlektionernas anordning, utan denna lägges i föreståndarens hand.

I sin helhet kännetecknas författningen av stor enkelhet. Det lämnas, såsom påvisats, föreståndaren icke blott fullständig »lärofrihet» utan också stor frihet i fråga om provårets yttre anordning. Statsrådet Carlsons strävan att hålla provårsförfattningen i så vida linjer som möjligt framgår också tydligt av ovan lämnade jämförelse med kommittéförslaget.

Den nya författningen gav provåret en fastare organisation ooh förenade på ett lyckligt sätt den teoretisk-pedagogiska undervisningen med den praktisk- pedagogiska utbildningen. Det var av allt att döma meningen, att dessa båda moment i lärarutbildningen skulle sättas i så nära förbindelse med varandra som möjligt. I praktiken kom detta till uttryck därigenom, att provårskurseni Lund fick gemensam ledare, Gustrin, för bägge kurserna.

De första provårskurserna enligt den nya författningen anordnades vid Stock- holms gymnasium jämte ett femklassigt läroverk samt vid elementarläroverken i Uppsala, Lund och Kalmar. Vid sistnämnda läroverk upphörde provåret, enligt beslut den 23 maj 1879, då i stället det nyinrättade Södermalmslärover— ket i Stockholm fick provårskurs, som började höstterminen 1879. Sitt tredje provårsläroverk fick Stoekholm vårterminen 1881 med realläroverket å Norr- malm. I Göteborg inrättades provårskurs vid realläroverket år 1910, och un- derdåren 1913—1922 var sådan kurs även anordnad vid latinläroverket där— stä es.

Författningen blev gällande i 30 år (intill 1905) utan annan ändring än att genom kungl. kungörelsen den 30 december 1880 föreskrevs, att filosofie kandi- dat skulle vara berättigad att genomgå provår, även om den av honom under— gångna examen endast i förening med ännu icke avlagda ytterligare kun- skapsprov medförde behörighet till lärartjänst vid allmänt läroverk. Genom kungl. kungörelsen den 20 april 1892 återgick man dock till den ursprungliga bestämmelsen, att för behörighet att genomgå provår skulle erfordras att hava avlagt de för erhållande av lärartjänst vid statens elementarläroverk föreskriv— na kunskapsproven.

Sedan genom statsmakternas beslut är 1904 de allmänna läroverken ställts under inseende av en central överstyrelse, till vars handläggning skulle höra jämväl ärenden rörande särskild utbildning av lärare och lärarinnor vid de under överstyrelsens inseende stående läroanstalterna, utfärdades genom kungl. kungörelse den 2 juni 1905 ny förordning angående provåret. Bland viktigare däri införda ändringar i förut gällande bestämmelser må anföras: 1) att den befattning med provåret, som förut tillkommit chefen för ecklesiastikdcparte— mentet, överflyttas på läroverksöverstyrelsen; 2) att lärarkandidat, där så- dant utan olägenhet kan ske, må kunna genomgå provår i fyra ämnen; 3) öv-

ningsundervisningen utsträckes till ett maximum av 8 timmar, varjämte be- stämmes, att proven alltid skola föregås av övningsundervisning; 4) framför allt förmärkes ett stärkande av det teoretisk-metodiska momentet. Sålunda före- skrives, att utöver den framställning av de särskilda läroämnenas metodik, som skall förekomma i samband med preparation och granskning av lärarkandidats övningsundervisning, skall om möjligt varje termin anordnas ett lämpligt antal föreläsningar över något eller några av de särskilda ämnenas metodik ävensom minst varannan termin föreläsningar i skolhygien. I den teoretiska kursen skola ingå föreläsningar över gällande svensk skollagstiftning. Kandidater- nas uppsatser uppmärksammas genom bestämmelserna, att hänsyn till dem skall tagas vid betygsgivningen och att uppsatserna skola förvaras i lärover- kets arkiv. Den teoretiska kursens föreståndare skall yttra sig om kandida- ternas flit. Slutligen intages i de nu fastställda villkoren för provårets god— kännande en bestämmelse, att den teoretiska provårskursen skall vara godkänd.

1905 års kungörelse fortfor att gälla i 10 år eller till år 1915, då ny stadga utfärdades. Anledningarna därtill voro huvudsakligen följande.

Sedan genom beslut av 1907 års riksdag upprättats en professor i pedagogik vid universitetet i Uppsala och genom beslut av 1912 års riksdag upprättats en professur i psykologi och pedagogik vid universitetet i Lund, föreskrev Kungl. Maj :t. att innehavarna av dessa befattningar skulle vara föreståndare för den teoretiska provårskursen vid universitetsstadens provårsläroverk. Den 1 novem- ber 1907 utfärdade Kungl. Maj:t särskild stadga angående de filosofiska exa- mina, upptagande bl. a. en för blivande ämneslärare vid de allmänna läroverken särskilt avsedd examen, benämnd filosofisk ämbetsexamen. I denna examen skall ingå bl. a. en kurs i psykologi samt pedagogikens teori och historia. Därmed uppstod frågan om den teoretiska provårskursens vara eller icke vara. Slutli- gen hade vid vissa folkskoleseminarier upprättats en provårskurs för seminarie— lärare. Fråga uppstod därvid om denna kurs, ställning till läroverkens provår.

Den 14 maj 1.915 utfärdades med anledning av dessa på provårets organisation inverkande tillkomna omständigheter stadga angående provåret.

De förändringar, som då vidtoges, voro väsentligen följande. A. I anledning av tillkomsten av den nya ämbetsexamen 1) fixerades vissa ämneskombinationer i provåret; 2) kunde provämnenas antal inskränkas till två (i anledning av modersmålets och biologiens dubbla universitetsämnen); 3) ändrades villkoren för provårets godkännande. två ämnen; 4) fastställdes änd- rade bestämmelser för behörighet att gå provår.

B. Den teoretiska kursen borttogs. I viss mån såsom ersättning härför infördes sammanträdena under rektors ledning (i form av föredrag, referat eller [diskussion). Därjämte infördes en kurs i muntlig framställning och tal- tekni .

C. Med hänsyn till det dåvarande seminarieprovåret tillkom en bestäm- melse om enterminsprovår vid läroverken för sådana kandidater, som genom- gått sagda provår, varjämte vissa närmare bestämmelser meddelades rörande en- terminskandidater. Det hade väl tidigare förekommit, att kandidater erhållit tillstånd att genomgå provår på en termin, men fallen hade varit sällsynta. Så genomgicks provår på en termin under den första tioårsperioden (1865—1875) endast av 1 kandidat, under den följande tioårsperioden, då 364 kandidater ge— nomgingo provår, av endast 2, under den därpå följande perioden, då kandi- daternas sammanlagda antal uppgick till 484, av 11, under tiden 1895—1905 av 12 utav 485 kandidater, under tiden 1905—1915 av 123 utav 647. Under tioårsperioden 1915—1925 ha av 876 kandidater 347 genomgått provår på en termin och 529 på 2 terminer.

För övrigt är att märka, att proven, som på vissa håll antagit en mekanisk och onaturlig karaktär, avskaffades. Kandidaternas praktiska deltagande i

undervisningen skulle ske endast som övningsundervisning. Kandidaternas öv- ningsundervisning kunde utsträckas till 10 timmar. I betyget utbyttes ordet flit mot nit.

Vid 1916 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om erforderligt anslag för anordnande av provårskurser vid folkskoleseminarier, vilket förslag vann riksdagens bifall. Då enligt riksdagens uttalade mening full reciprocitet skul— le råda mellan vid läroverk och vid folkskoleseminarium genomgånget provår och alltså vissa ändringar blevo nödvändiga i stadgan för läroverksprovåret, utfärdades den 19 maj 1917 ny stadga angående provår vid rikets allmänna läro- verk (och samtidigt därmed stadga angående provår vid folkskoleseminarium). Genom den nya stadgan (och genom motsvarande bestämmelser i seminarie— provårsstadgan) reglerades förhållandet mellan läroverks- och seminarieprov- året. I densamma inrycktes därjämte tvenne bestämmelser av en ganska vitt- gående betydelse, även om de hittills föga i verkligheten tillämpats. Det före- skrevs nämligen, att tillfälle skulle beredas kandidaterna att även vid andra läroanstalter än provårsläroverken åhöra undervisning, som kunde vara för hans utbildning av betydelse. Vidare inrycktes en föreskrift om att vid hänvisning av kandidater hänsyn skulle tagas till lärokurserna och lärarkrafterna vid anstalten i fråga.

Den nu lämnade, kortfattade historiken visar, hur man i Sverige efter åt- skilliga försök och förslag att lösa frågan om praktisk utbildning av läro- verkslärarna slutligen stannade för den form, provårsinstitutionen, som ännu efter mer än 60 år är den gällande. Provåret var från början snarast tänkt som en försöksanordning, och även vid 1874 års riksdagsdebatt, som föregick antagandet av »det utvecklade provåret», hävdade dess främste tillskyndare, F. F. Carlson, att den institution, vars grundlinjer voro uppdragna av 1872 års kommitté och som han nu talade för, icke finge betraktas såsom färdig eller som den enda lämpliga eller kanske ens lämpligaste formen för lärarnas prak- tiska utbildning. Provåret innebure emellertid så mycket av redan prövat värde, att det borde få möjlighet att utbildas och fullkomnas inom de gränser, som angåves av dess speciella organisation. Först om det visade sig, att det fullt utbildade provåret icke fyllde måttet, vore tid att söka en annan utbild- ningsväg. '

Någon ny bildningsväg har emellertid sedan 1875 icke behövt beträdas, och av detta förhållande torde man kunna draga den slutsatsen, att provårsinstitu- tionen i stort sett visat sig fylla måttet och att den motsvarat de förhoppningar, som från början ställdes på densamma av det stora flertalet skolmän. Vis- serligen har provåret under de sedan dess förflutna 54 åren undergått många ändringar, men det är att märka, att dessa så gott som alla stått i samband med omläggningar på andra undervisningens områden av den art, att jämkningar i läroverkens provårsinstitution antingen varit nödvändiga eller ansetts lämp- liga. Men till sin grundkaraktär är provåret fortfarande detsamma som det var i 1875 års författning. Som förut framhållits, utmärktes denna framför allt genom frånvaron av detaljerade föreskrifter rörande den inre anordningen av provåret och därigenom att huvudsakligast den yttre ramen för provåret fastställdes. I detta hänseende ha senare ändringar icke i det stora hela rub- bat principen. Provårsstadgan utgör ännu 1917 en ganska vid ram, inom vilken ledare och lärare äga att efter sin erfarenhet och övertygelse ordna utbildnin- gen av dem anförtrodda lärarkandidater, så att bästa grund lägges för dessas kommande lärarverksamhet. De principiella ändringar, som vidtagits i prov- året, hava, som nyss antyddes, uppstått med hänsyn till förhållanden på andra områden. Så har genom de nya examensfordringarna vid universiteten prov- årets direkta samband med den teoretisk-pedagogiska vetenskapen och under—

visningen försvagats, och genom hänsynen till seminariernas enterminsprovår har det ursprungligen såsom ensamt eller så gott som ensamt förekommande provåret över ett helt läsår i mycket stor utsträckning ersatts av entermins- provår. Sambandet med seminarierna har också rubbat den vid provårsinsti- tutionens införande så kraftigt understrukna principen, att utbildningen av läroverkslärare borde försiggå vid en läroanstalt, som till art och organisation vore så nära överensstämmande som möjligt med de skolor, där lärarkandida- terna sedan skulle få sin verksamhet. Ovriga ändringar i provårsstadgan äro knappast av principiell art.

Den praktiska lärarbildningens historia i Sverige företer det gemensamma draget hos de skiftande förslagen till frågans lösning och de i gällande bestäm- melser vidtagna ändringarna, att de nästan alltid framträda och genomföras i samband med föreslagna eller vidtagna förändringar i läroverkens organi- sation. Den diskussion, som alltid uppstår kring en skolornas reform, kommer förr eller senare att gälla även utbildningen av lärarna, på vilka utförandet av reformen i praktiken främst vilar. Läroverksreformen av år 1927 och vad där före och efter gått bildar härvidlag intet undantag.

Beträffande antalet provårskandidater under läsåren 1865—1875, resp. höstt. 1875—vårt. 1879 hänvisas till nedanstående, av skolöverstyrelsens statistiska avdelning meddelade uppgifter. Provårskandidaternas antal från och med höstt. 1879 framgår av bilaga 3.

Provårskurser läsåren 1865—1875.

___—___—

Antal lärarkandidater, . som genomgått », Läroverk _ Summa ' helt en del av , provår provåret ' ___—___— Stockholmsläroverken . . . 54 5 59 Uppsala ......... 48 3 51 Nyköping ........ 2 :.l 4 Strängnäs ........ 5 1 6 Linköping ........ 10 — 10 5 Norrköping ........ 1 l ”2 Växjö .......... 6 1 7 Kalmar ......... 2 —- 2 Visby .......... 1 1 2 Kristianstad ....... 1 2 3 Malmö .......... 3 2 5 Lund .......... 28 8 36 Göteborg ......... 5 1 6 , Skara .......... 1 —— l i Karlstad ......... 4 2 6 Orebro .......... 12 1 13 Västerås ......... 1 —— 1 Falun .......... 5 5 Umeå .......... 2 1 3 Summa 191 31 222

Under tiden höstt. 1875—vårt. 1879, då högre allmänna läroverket i Kalmar ännu var provårsläroverk, utbildades vid Stockholms gymnasium jämte 2 lägre allnn. läroverk därstädes 60 och vid högre allmänna läroverken i Uppsala, Lund ich Kalmar resp. 69, 7.5 och 24 lärarkandidater, samtliga efter 2 terminers 'ur's.

.1 in.

eg:—em,». _ .,",

INNEHÅLLSFÖRTECKNIN G.

Sid. Skrivelse till Konungen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Inledning . . . . . . . . 7 Ledande synpunkter för den praktiska lärarutbildningens anordnande . . . . . 10 1. Lärarkursens ändamål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 2. Kursens förläggning och omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 3. Kursens ledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 4. Deltagare i kursen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 5. Arbetets organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 6. Betyg över genomgången kurs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 7." Avkortad lärarkurs . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 8. Ekonomisk ersättning till lärarkandidaterna . . . . . . . . . . . . . 43 9. Redogörelse för kursen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 Förslag till stadga angående praktisk lärarkurs för blivande lärare vid de allmänna läroverken m.fl. undervisningsanstalter. . . . . . . . . . . 50 Smärre motiveringar till särskilda paragrafer i stadgeförslaget. . . . . . . . 64 Kostnadsberäkning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 Bilagor: 1. Förslag till ändringar i vissa författningar . . . ' . . . . . . . . . . . 73 2. Antal lärarkandidater med 4 ämnen i provårskursen . . . 75 3. Antal lärarkandidater, som under läsåren h. t. 187 9—v t. 1929 avslutat prov- årskurs, samt antal samtidigt tjänstgörande lärarkandidater . . . . . . . 76 4. Vissa utländska motsvarigheter till den svenska provårsinstitutionen . . 82 5. Historik över läroverkslärarnas 1 Sverige praktiska utbildning aren 1801— 1917 100

, Systematisk får

rteekning » .

(Sittrorns inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen.)

Aun-sn lagstiftning. mttsupning. Fångvård.

Stateful-fattning. Allman statsförvaltning.

Kommun alförvaltning.

' Statens och kommunernas nnansvlisen.

Polltl.

Betänkande med förslag till lagstiftning om åtgärder mot lösdriveri samt åtgärder mot sedeslöst leverne av samhälls- skadlig art. [i)]

Socialpolitik. _ Svenske aktiebolsgs balans-ökningar åren 1911—1925. [4]

Hälso- och sjukvård. *

Berllttelse rörande studier i vissa sinnessjukvärdstrågor särskilt arbetsterapi och hjälpverksamhet — i Danmark, Tyskland, Holland och Schweiz. [7]

Allmänt näringsväsen.

Fust egendom. Jordbruk med binär-ingar. Redogörelse för de ecklesiastiks boställena. län. [5]

6. Kopparbergs

Skogsbruk. Berg-bruk.

Vattenväsen.

Industri.

Handel och sjöfart.

Kommun lkationsvusen.

Betänkande och förslag ung. vissa ekonomiska spörsmål bc- rörande enskildn järnvägar. [2]

Bank-, kredlt- och pemiingviisen.

Försäkringsväsen.

Betänkande och förslag ang. tryggande av hos enskild sr- betsgivare anställd personals rätt till utfäst pension. [3]

Kyrkovitsen. . Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Utredning och förslag rörande studiennderetöd åt lärjungar vid statens läroverk och med dem jämförliga läroanstal- ter. [8] Utredning och förslag rörande praktisk lärarkurs för blivande lärare. vid de allmänna läroverken m. ti. undervisningsan- stalter. [10]

Försvarsviisen.

Förenkling av organisationen å flottans stationer m. rn. Vissa byggnadsarbeten m. 111. vid flottans station i Stockholm. (Supplement till del 8. Lokaltrågor.) [1] 1928 års tjänstesakkunnigss utredning och förslag i fråga om nnderotiicersrnns tjänsteställning. [8]

Utrikes ärenden. Internationell rit".

Stockholm 1020. Kgl. Boktr. P. A. Norstedt Gräbner 201483

i 1, E !