SOU 1930:32

Betänkande med förslag angående omorganisation av undervisningen vid navigationsskolorna och därmed sammanhängande frågor

N 4-0 ('?

oå (— _ Öja,

&( *, lo-p'o

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket är 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1930:32 HANDELSDEPABTEMENTET

BETÄN KAN DE MED FÖRSLAG

ANGÅENDE . *

OMORGANISATION AV UNDERVISNINGEN .VID NAVIGATIONSSKOLORNA

i

!

t _ —OCH DÄRMED SAMMAN- i HÄNGANDE FRÅGOR I I AVGIVET DEN 3 DECEMBER 1930

[ AV SAKKUNNIGA

| TILLKALLADE INOM HANDELSDEPARTEMENTET | i

I

STOCKHOLM

.

1930

1

3. 4.

5 .

10.

11. 15

18.

14. 16.

16.

Kronologisk f

Jordbruksutredningens betänkanden. 1. Betänkande an- gående åtgärder för vete- och rågmarknadens stödjande. Beckman. 76 5. Jo o.

. Jordbruksntrcdningens betänkanden. 2. Betänkande an-

gående jordbrukets kreditförhdllanden. 179 &. JO. Skydd för äldre kulturföremål. Idun. 191 5. H. Jordbruksutredningens betänkanden. 3. Betänkande an- gående vissa åtgärder för mejerihanteringens och smör- exportens befrämjande. Beckman. viij, 129 s. 11 pl. Jo. Förslag till vissa ändringar i vallageu för skyddande av partibeteckningar. Norstedt. (4), 38 s. Ju.

Beckman. viij .

. Gränsen för Sveriges tcrritorialvatten. Av Torsten Gihl. Norstedt. 312 s. U. . Betänkande med förslag till lotstörord'ning samt andra —författningu.r och föreskrifter rörande lotsverket. Mar- H. ens. xvj, 865 s. . Domänverkets omfattning. uppgifter och organisation. Tiden. 333 s. 1 karta. Fi. Betänkande med förslag angående ordnande av den lägre lantbmksundervisningen. Marcus. 727 s. Jo. Utredning och förslag beträffande åtgärder för ökad an- vändning av svenska inntbruksprodukter vid allmänna inrättningar m.m. Marcus. 21 s. 8 tab. Jo. Utkast till lagbestämmelser om befruktning. 154 11. Ja.

Utredning rörande Sveriges försvarspolitiska läge samt behov av försvarskrafter. Beckman. vij, 325 s. Fö. Utredning angående kommunalforvaitningens ordnande i städerråa efter processreformens genomförande. Marcus. 250 s. . Utredning och förslag rörande praktiska bildningslinjer på. realskolans tldersstadinm. Norstedt. 827 s. E. 1928 års peusionsförsäkringskommit och organisations- sakkunniga. Statistiska undersökningar samt kostnadsbe- räkningar. Norstedt. 402 5. S. Betänkanden med förslag angående skärpta kontroliföre- skrifter rörande landsdskalers och med dem jämställda

befattningshavares medelsförvaltning m. m. Beckman. 199 s. S.

Anm.

slag med enhetlig färg för varje departement.

Norstedt. '

18.

19.

20.

21. 22. 23.

31. 32.

Om särskild tryckort ej angivas. är tryckorten Stockholm. till det departement, under vilket utredningen avgivits. t. ex. Enligt kungörelsen den 8 iebr.1922 ang. statenl offentliga utredningen yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i o

örtec'kiiing

1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag n allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemä tillhörande den civila statsförvaltningen. Norstedt. 84 s. . Distriktsveterinärlönesakkunnigas utredning och forsla beträffande ordnandet av distriktsveterin'a'rernas anstäl. nings— och avlöningsförhälianden. Marcus. 111 s. Jo. Utredning angående beredande av större möjlighet ,, skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indr skolor och skolavdclningar. Haeggström. (2), 88 &. E. 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag ti lönereglering för befattn'ingshavara vid undervisnin. väsendet. Norstedt. vij, 811 s. Fl. Betänkande angående granskning av för vissa sjuk .. gällande srirbestämmelser. Norstedt 97 s. Medicinalstyrelsons utlåtande och förslag till epizoot : och epizootiiörordning. Norstedt. 58 s. Jo. Betänkande med förslag till ytterligare åtgärder för b kärripande av tuberkulos hos nötkreatur. Beckman. 12 s. 0. . Brott emot myndighet m. m. Förberedande utkast ..1 strafdag. Speciella delen. 9. Av J. G. W. Thyrén. Lunvl Berling. 312 s. Ju. . Förslag till lag om upplagshns med rätt att utfär-

npplagabevis m.m. Norstedt. 206 s.J11. . Förslag till förordning angående dim Marcus. 35 s fl . Supplement nr 4 till Sveriges familjenamn 1920. Sta Repr.-anst. 44 s. Ju. . Förslag till förordning angående biografer och biogr '

föreställningar m. m. Marcus. 50 s. K. . Betänkande med förslag till lag om handläggning av i-

skrivningsäreuden m. m. Marcus. 200 s. Ju. . Normalbestämmelser för leverans och provning av

ment (cementbestämmelser) samt för byggnadsverk a betong och armerad betong (betongbestämmeiser) [tredj upplagan] jämte tilläggsbestämmelser [andra upplagan Norstedt. 44 5. K. Förberedande utredning angående omorganisation a landsdskalsbefattningarna m m. Marcus 64 5. S.. Betänkande med förslag angående omorganisation a undervisningen vid navigationsskolorna och därmoi sammanhängande frågor. Norstedt. vij, 140 s H.

Bokstäverna med fetstil utgörs. hegynneisebokstävern =ecklesiastikdepartementet, Jo.— jordbmkadepartemen

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1930: 32 HANDELSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

ANGÅENDE OMORGANISATION AV UNDERVISNINGEN VID NAVIGATION SSKOLORNA

OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR

AVGIVET DEN 3 DECEMBER 19.30 AV SAKKUNNIGA, TILLKALLADE INOM HANDELSDEPARTEMENTET.

STOCKHOLM 1930 KUNGL. soxrnvcnnnmr. ?. a. noasrnnr & söunn 303400

INNEHÅLL.

Skrivelse till departementschefen

Kap. Kap. Kap. Kap.

Kap. Kap. Kap. Kap.

I. II. III. IV.

V. VI. VII.

VIII.

Föregående utredningar. Nuvarande förhållanden Handelsflottans befälsbehov . . Fartygsbefälets praktiska utbildning . Maskinbefälsutbildningens ordnande .

1. Den teoretiska utbildningens förläggning

2. Den praktiska utbildningen . Navigationsundervisningens ställning inom skolsystemet . Navigationsskolornas organisation . Navigationsskolornas lärare Kostnadsberäkningar . Särskilt yttrande av herr Simon Åström . Bilagor Förslag till kursplaner för navigationsskola

Statistiska uppgifter . . . . . . . . . . . Kommerskollegii förslag till timplan för navigationsskola Specialstater för navigationsskolorna

Utredning av lektor C. A. Bergström

Sid.

14 35 37 47 56 66 96 104 111

115 128 129 131 135

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet.

Genom beslut den 16 juli 1930 tillkallade Herr Statsrådet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 i samma månad ledamoten av riksdagens första kammare, undervisningsrådet Karl Anders Wilhelm Björck, ledamoten av riks- dagens första kammare, verkställande direktören i Sveriges Redareförening Oscar Anshelm Nordborg, navigationsskoleinspektören Axel Gustaf Carell, verkställande direktören i Sveriges Fartygsbefälsförening, sjökaptenen Nils Petter Larsson och verkställande direktören i Svenska Maskinbefälsförbundet, övermaskinisten Simon Leonard Åström att såsom sakkunniga inom handels— departementet verkställa utredning angående omorganisation av undervisningen 'vid navigationsskolorna i riket m. m., varvid uppdrogs åt undertecknad Björck latt i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete.

På grund av särskilda Kungl. Maj:ts beslut den 29 augusti och den 21 no- vember 1930 hava de sakkunniga ägt att under fullgörandet av sitt uppdrag .vid behov anlita experter. I sådan egenskap har inspektören hos Broström- koncernen i Göteborg Fritz Carman deltagit i större delen av utredningen, varjämte under visst skede av densamma examensförrättaren i l:a och 2:a ma- skinistklasserna vid navigationsskolorna, mariningenjören C. C. Böös biträtt de sakkunniga.

Till sekreterare hos de sakkunniga har Herr Statsrådet den 7 augusti 1930 förordnat notarien i kommerskollegium greve Fritz Kurt _Verner von Schwerin.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1930 års navigationsskolesakkun- niga, få, sedan utredningsarbetet numera i huvudsak slutförts, till Herr Stats- rådet vördsamt överlämna bifogade betänkande och förslag. Vid fullgörandet av uppdraget hava de sakkunniga haft att beakta, förutom de direktiv beträf- fande arbetet, som innehållas under punkt 2 i statsrådsprotokollet över han- relsärenden den 14 juli 1930 jämte däri omförmälda handlingar, följande från ha-ndelsdepartementet till de sakkunniga överlämnade underdåniga framställ- ningar, nämligen från

stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm dels den 8 augusti 1930 ngående beredande av lättnad vid inträde i navigationsskolas sjökaptensklass ör blivande reservkadetter m. m., dels den 18 oktober 1930 angående vissa 'ndringar i gällande befälsförordning ;

sjömanshusnotarien C. 0. Hiljding den 11 augusti 1930 angående utgivande av särskilda handböcker i sjömanskap och maskinkunskap, samt

K. 1. Hasselqvist m. fl. den 27 augusti 1930 om ytterligare statsbidrag till utbildning av befälselever med barkskeppet »Rolf».

Genom nådig remiss den 1 augusti 1930 hava de sakkunniga anbefallts att till ecklesiastikdepartementet inkomma med utlåtande över 1927 års skolsak- kunnigas den 2 juli 1930 avgivna utredning och förslag rörande praktiska bild- ningslinjer på realskolans åldersstadium.

På grund av remiss den 22 augusti 1930 hava de sakkunniga den 25 i samma månad till Kungl. Maj:t avgivit utlåtande angående en av Sveriges Segelfar- tygsförening gjord framställning i fråga om bemyndigande för de sakkunniga att såsom biträde vid utredningen i viss del anlita särskild expert.

Föreståndaren för navigationsskolan i Göteborg, sjökaptenen Alex. Thore, har till de sakkunniga överlämnat dels ett detaljerat förslag i fråga om navi- gationsskolornas organisation m. m., dels ock en framställning med önskemål beträffande navigationslärarkursens anordning.

Efter hänvändelse av de sakkunniga har skolöverstyrelsen den 12 november 1930 avgivit yttrande rörande ifrågasatt utnyttjande jämväl för vederbörande navigationsskolas del av maskinlaboratoriet vid de tekniska läroverken i Malmö och Härnösand, därvid ämbetsverket tillika överlämnat särskilda yttranden från styrelserna för de nämnda läroverken. Rörande spörsmålet om utnyttjande för navigationsskolornas i Stockholm och Göteborg behov av maskinlaboratorier vid Tekniska högskolan resp. Chalmers tekniska institut hava på de sakkun- nigas begäran yttranden avgivits av styrelsen för nämnda högskola den 28 november 1930 och av styrelsen för institutet den 1 oktober 1930.

Beträffande frågan om anordnande av utbildning av maskinbefäl för han- delsflottans behov jämväl vid vissa tekniska läroverk har samråd ägt rum dels med avdelningschefen i skolöverstyrelsen, undervisningsrådet Nils Fredriksson, dels ock med lektorn vid tekniska läroverket i Malmö C. A. Bergström, vilken sistnämnde, på hemställan av de sakkunniga, den 14 oktober 1930 inkommit med utredning i ämnet, såsom bilaga fogad till detta betänkande. Vidare har såsom representant för Sveriges Segelfartygsförening, ombudsmannen B. Jo- hansson, beretts tillfälle att inför de sakkunniga framlägga önskemål och syn- punkter rörande spörsmälet om segelfartygsutbildningen.

Med vederbörligt medgivande hava undertecknade Björck, Nordborg och Ca- rell under tiden den 22 till och med den 29 september "företagit resor till Oslo Och Köpenhamn, i syfte att taga kännedom om den nautiska och maskintekniska undervisningens ordnande därstädes. Likaledes hava, efter särskilt bemyndi— gande, undertecknade Björck och Carell besökt navigationsskolorna i Göte- borg, Malmö och Härnösand, ävensom navigationsskolan i Stockholm.

De sakkunniga sammanträdde första gången den 4 augusti 1930. Samman- träden hava sedermera hållits under följande perioder nämligen från och med. den 18 augusti till och med den 5 september, från och med den 8 oktober tillli och med den 17 november samt från och med den 26 november till och med;

den 3 december s. å. Efter vederbörligen inhämtade medgivanden har arbetet under perioden den 18 augusti till och med den 5 september varit förlagt till Göteborg samt under tiden den 25 oktober till och med den 17 november om- bord å. det A.-B. Svenska Amerikalinjen tillhöriga motorfartyget »Kungsholm» under dess resa under nämnda tid fram och åter mellan Göteborg och New-York. Inom den allra närmaste tiden skall till Herr Statsrådet överlämnas ett på grundval av den i betänkandet innefattade utredningen fotat förslag till nytt reglemente för navigationsskolorna i riket, beträffande vilket nödiga för- ,arbeten redan i avsevärd utsträckning verkställts. Det av Kungl. Maj:t anbe— lfallda utlåtandet över 1927 års skolsakkunnigas i det föregående omnämnda Eutredning och förslag hava de sakkunniga för avsikt att omedelbart härefter iavgiva. Särskilt yttrande av undertecknad Åström finnes betänkandet vidfogat. Stockholm den 3 december 1930.

Vördsamt

l WILHELM BJÖRCK.

, 0. A. NORDBORG. A. CARELL. E N. LARSSON. SIMON ÅSTRÖM.

Fritz von Schwerin.

Kap. 1. Föregående utredningar. Nuvarande förhållanden.

I det »Betänkande och förslag angående erforderliga förbättringar uti ut— bildningen av handelsflottans befäl och underbefäl m. m.», som den 30 oktober 1906 avgavs av den av Kungl. Maj:t den 25 maj 1905 förordnade kommittén, lämnas en utförlig redogörelse för navigationsskoleväsendets utveckling i vårt land fram till tiden för kommitténs arbete. Till denna framställning må hän- visas beträffande sagda utveckling.

Vid angivna tidpunkt funnos inrättade navigationsskolor i Stockholm, Göte- borg, Malmö, Härnösand, Gävle, Kalmar, Karlshamn, Strömstad, Visby och Västervik. De fyra förstnämnda skolorna omfattade såväl navigations- som ! maskinistavdelningar, under det att en var av de återstående inneslöt allenast navigationsavdelning. Fullständig navigationsavdelning bestod av två klasser, sjökaptensklass och styrmansklass, maskinistavdelningen åter omfattade en övermaskinist— och en maskinistklass.

Kommittén erinrade särskilt, hurusom, då på sin tid Kungl. Maj:t i propo— sition till 1900 års riksdag framlagt ny stat för navigationsskolorna i riket, icke ifrågasattes indragning av någon av de befintliga navigationsskolorna samt att icke heller inom riksdagen någon önskan i sådan riktning förspordes. Där- ! emot hade fråga sedermera uppkommit om inrättande av en ny navigationsskola,

nämligen i Hälsingborg. Sålunda väcktes vid 1902 års riksdag motion i ämnet. Denna motion lämnades emellertid av riksdagen utan bifall. En av stadsfull- mäktige i Hälsingborg den 26 september 1902 hos Kungl. Maj:t gjord fram- ställning därom, att Kungl. Maj:t måtte til-l näst därpå följande riksdag avlåta proposition i enahanda syfte, föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I likhet med vissa tidigare verkställda utredningar ansåg nu förevarande kommitté indragning av någon eller några av ifrågavarande navigationsskolor icke böra ske; dock fann kommittén hinder icke möta för att indraga sjökap- tensklassen vid en eller annan av de befintliga skolorna. Detta ansåges utan olägenhet kunna äga rum, på samma gång önskemålet om upprättande av en navigationsskola i Hälsingborg kunde tillgodoses. * Såsom en följd av vad kommittén i samtidigt avgivet förslag till befälsför- ordning förordat i fråga om inrättande av en lägre befälsgrad under benämnin- gen skeppare av l:a klass, föreslog kommittén, att vid navigationsskolorna bor- de anordnas en särskild kurs för utbildning av sådant befäl. I detta syfte skulle vid varje navigationsskola inrättas en särskild skepparklass. Då kom- mittén vidare i sitt förslag till befälsförordning förordat tre klasser av maskini-

1—303400

Tidiga re över- rägandm. 1905 års kommitté.

1910 års riksdag.

ster —— oberäknat maskinskötare _ med för varje klass olika behörighet i stället för de dåvarande två behörighetsgraderna, maskinists och övermaskinists, förut- satte denna förändring anordnande av tre klasser inom navigationsskolas maski- nistavdelning. Denna skulle sålunda, för att vara fullständig, omfatta en klass för utbildning av maskinister av l:a klass (motsvarande övermwaskinister enligt då gällande bestämmelser), en för maskinister av 2:a klass (motsvarande ma- skinister) och en för maskinister av 3:e klass. På anförda skäl föreslog kom- mittén vidare, att maskinistavdelning, bestående endast av Sze maskinistklass, skulle upprättas vid vissa navigationsskolor, där maskinistundervisning för det dåvarande icke funnes anordnad.

Enligt det av ovannämnda kommitté avgivna förslaget skulle alltså naviga- tionsundervisningen i riket erhålla följande organisation: fullständiga naviga- tionsskolor med samtliga klasser å såväl navigations- som maskinistavdelning skulle finnas i Stockholm, Göteborg, Malmö och Härnösand, vid vilka skolor sålunda skulle tillkomma skepparklass och 3:e maskinistklass; skolor med full- ständig navigationsavdelning, omfattande sjökaptens-, styrmans- och skeppar- klass, skulle finnas i Kalmar och Visby, vid vilka skolor således skepparklass skulle tillkomma, samt i Hälsingborg, varest navigationsskola skulle nyinrät— tas ; skolor med navigationsavdelning, omfattande styrmans- och skepparklass, samt maskinistavdelning, innehållande 3:e maskinistklass, skulle finnas i Gävle och Västervik, där sjökaptensklassen således skulle indragas, men skepparklass och 3:e maskinistklass tillkomma; skolor med navigationsav-delning, omfat— tande styrmans- och skepparklass, skulle finnas i Karlshamn och Strömstad, där sålunda skepparklass skulle träda i stället för den indragna sjökaptensklassen.

Med en sådan anordning skulle enligt kommitténs tanke vinnas, att undervis- ningen i de till antalet minskade sjökaptensklasserna skulle kunna göras mera fruktbärande genom ökad tillgång på goda lärarkrafter och tidsenlig undervis- ningsmateriel; att tillfälle till styrmansutbildning skulle beredas på alla de orter, där så för det dåvarande vore fallet, ävensom" i Hälsingborg; samt att genom inrättande av skeppar- och 3:e maskinistklasser bleve sörjt för en till- fredsställande utbildning av befälhavare och maskinister med lägre behörighet.

Sedan marinförvaltningen, under vilken tillsynsmyndighet navigationsunder- visningen vid denna tid sorterade, och kommerskollegium efter vissa vederbö— randes hörande den 25 maj 1909 avgivit yttrande över kom-mittéförslaget, avlät Kungl. Maj :t till 1910 års riksdag proposition, innefattande bland annat för— slag till stat för navigationsskolorna och därmed förbundna villkor och bestäm- melser, ävensom förslag till stat för särskild navigationslärarkurs. Vid behand- lingen av berörda proposition hade riksdagen att pröva jämrväl fyra i ämnet väckta motioner, av Vilka två avsågo inrättande av fullständig navigationsskola i Hälsingborg.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag åsyftade bibehållande av det dittills- varande antalet skolor och dessas förläggning. Propositionen vann emellertid icke riksdagens bifall. Vid anmälan av sitt beslut i ärendet anförde riksdagen, bland annat, att riksdagen funne Kungl. Maj:ts förslag grundat på en omfat- tande och erkännansvärd utredning av frågan, och hade riksdagen i avseend

å den föreslagna planen för elevernas utbildning intet i huvudsak att erinra. Däremot hade riksdagen iclke kunnat dela Kungl. Maj:ts uppfattning i fråga om lämpligaste sättet att anordna de särskilda skolorna. Enligt förslaget skulle i avseende härå förekomma olika typer och ingen reducering av skolornas an— tal ske. Åtskilliga skäl kumde anföras såväl för som emot en starkare begräns- ning av skolornas antal. Olika hade också uppfattningarna varit beträffande frågan om huru många skolor borde bliva fullständiga samt om jämte de full— ständiga skolorna även mindlre skolor skulle finnas inrättade. Enligt vad riks— dagen hade sig bekant, hadle från intresserat håll uttalats den meningen, att jämte några få fullständiga skolor borde till kustbefolkningens tjänst finnas skolor, omfattande endast skeppar- och 3:e maskinistklasser, vilka skolor skulle : antingen vara ständigt förlagda till vissa platser eller ock flyttande. Å andra

sidan kunde sättas i fråga, huruvida icke det omtalade behovet av ett antal mindre skolor skulle kunna helt eller delvis tillgodoses genom anordnande vid de fullständiga skolorna av dubbla kurser för skeppare och 3:e klass maski- nister. Vid övervägande av frågan om navigationsskolornas antal hade riks- dagen för sin del funnit starlka skäl tala för största möjliga begränsning av det— ; samma. Härigenom skulle enligt riksdagens mening vinnas såväl en betydande , besparing å navigationsskolornas stat som ock större möjligheter att erhålla

skickliga lärare, varjämte bättre och rikhaltigare undervisningsmateriel då skulle kunna tillhandahållas-

Vid 1911 års riksdag framlade Kungl. Maj:t, efter ytterligare utredning ge- nom tillkallade sakkunniga, e-tt nytt förslag i ämnet, enligt vilket skolornas antal . skulle begränsas till 7, förlagda till Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand,

Kalmar, Gävle och Västervilk. Riksdagen beslöt emellertid indragning av jäm-

* väl de två sistnämnda skolorna.

Den organisation navigatieonsundervisningen sålunda erhöll genom 1911 års riksdags beslut kvarstår alltjämt i huvudsak oförändrad. I detta sammanhang är emellertid att uppmärksamma, att kommerskollegium på grund av beslut vid 1919 års riksdag från och med år 1920 fungerar såsom överstyrelse för skolor— na. Tidigare hade, såsom redan erinrats, marinförvaltningen haft sig detta uppdrag anförtrott.

I samband med utfärdandet den 29 mars 1912 av ny förordning angående be— fäl å svenska handelsfartyg rn. m. fastställdes samma dag nytt reglemente för navigationsskolorna i riket. lDetta reglemente är med vissa sedermera vidtagna ändringar alltjämt gällande. Samtidigt utfärdades jämväl särskild kungörelse med bestämmelser angående navigationslärarexamen, vilka, med vissa genom kungörelse den 31 december 1919 vidtagna ändringar, fortfarande äga tillämp-

»ning.

Den nuvarande organisationen omfattar alltså fem navigationsskolor förlagda wtill Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand och Kalmar. Av dessa inrymma de fyra förstnämnda såväl navigationsavdelning som maskinistavdelning. Sko— lan i Kalmar omfattar däremot endast navigationsavdelning. Navigations- avdelning består av sjökapte-ns—, styrmans- och skepparklass, maskinistavdel-

1911 års riksdag.

Nuvarande organisation av 'navi a- tiomun er— visningen.

Föreslagn a- förändrin- gar i orga- nisationen.

1923 års besparinge— kommitté.

1926 års riksdag.

1927 års fartygsbefäls- sakkunniga.

1928 års maskinbefals- sakkunniga.

ning av l:a maskinist (övermaskinist-), 2:a maskinist— och 3:e maskinistklass. Beträffande navigationsskolan i Malmö må emellertid framhållas, att genom Kungl. Maj:ts beslut den 5 oktober 1923 därstädes tidigare förefintlig 3ze ma- skinistklass indragits från och med år 1924.

I avseende å navigationsskolornas nuvarande organisation och vad därmed äger samband torde här böra ytterligare erinras allenast om följande.

Vid varje skola finnes en föreståndare, som jämväl undervisar i sjökaptens- klassen. Föreståndare utnämnes av Kungl. Maj:t. Därjämte finnas en eller flera, vid samtliga skolor tillhopa 18, ordinarie lärare, som utnämnas av över- styrelsen. I staten avsedda extra lärare förordnas jämväl av överstyrelsen. Di- rektion för navigationsskola utses av stadfullmäktige i den stad, där skolan är förlagd. Staden tillhandahåller enligt åtagande lokal för skolan samt bostad eller ersättning därför åt föreståndaren. Elev erlägger vissa mindre avgifter till skolan och användas dessa, i den mån den skolan tillkommande delen av anslaget till böckers, undervisningsmateriels och andra inventariers underhåll och förökande samt till utgifter för bränsle, lyshållning m. m. befinnes otill- räcklig, såsom bidrag för nämnda ändamål.

I ett den 4 februari 1925 avgivet betänkande rörande omorganisation av kom- merskollegium och vissa kollegium underlydande myndigheter föreslog 1923 års besparingskommitté beträffande navigationsskolorna indragning av sko- lorna i Härnösand och Kalmar samt av vissa klasser vid navigationsskolan i Göteborg, dock att, i mån av behov, i Härnösand alltjämt skulle anordnas skeppar- och 3:e maskinistkurser samt i Kalmar skepparkurser.

På grundval av den ytterligare utredning, som i anledning av kommitténs framställning ägde rum, framlade Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1926 års riksdag förslag rörande vissa inskränkningar i navigationsskolornas organisation.

Förslaget vann ej riksdagens bifall. I anledning av väckta motioner an- höll emellertid riksdagen, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig utredning av frågan, huru befälsutbildningen för den svenska handelsflottan måtte kunna lämpligen ordnas, och vidtaga de åtgärder, som med anledning av denna utredning kunde visa sig erforderliga.

Genom beslut den 19 november 1926 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommerskol- legium att verkställa den av riksdagen begärda utredningen, därvid kollegium bemyndigades att för utredningsarbetet anlita biträde av samtidigt högst två sakkunniga personer. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade kollegium för ändamålet såsom sakkunniga ( fartygsbefälslsakkunniga) sjökaptenen N. P. Larsson och kommendörkaptenen B. R. von Sydow, ävensom för viss tid, var— under von Sydow. tillfälligtvis frånträdde sitt uppdrag, tullkontrollören C. Rudberg.

Sedan examensförrättaren i l:a och 2:a maskinistklasserna, mariningenjö- ren C. C. Böös på uppdrag av kollegium verkställt viss utredning och fram"? lagt förslag rörande åtgärder för vinnande av en förbättrad undervisning vid navigationsskolornas maskinistavdelningar, ävensom förslag till vissa organi—

satoriska förändringar beträffande samma avdelningar samt yttranden över be- rörda förslag av kollegium inhämtats från navigationsskolorna och Svenska Maskinbefälsförbundet, tillkallade kollegium den 17 november 1928, efter be- myndigande av Kungl. Maj:t, förenämnde Böös samt övermaskinisten S. L. Åström, ävensom läraren vid navigationsskolan i Göteborg, civilingenjören P. G. Roos att såsom sakkunniga biträda kollegium vid utarbetande av slutligt förslag rörande ordnandet av utbildningen av maskinister för den svenska han- delsflottan. Dessa sakkunniga (maskinbefälssakkunniga) avgåvo den 5 mars 1929 betänkande med förslag i ämnet. Över maskinbefälssakkunnigas betän— kande hava yttranden inhämtats av direktionerna för samt föreståndare och lärare vid navigationsskolorna ävensom av Sveriges- Redareförening, Sveriges Allmänna Sjöfartsförening, Stockholms Rederiförening och Svenska Maskin- befälsförbundet.

Vidare hava föreståndarna och lärarna vid samtliga navigationsskolor utlåtit sig över ett inom kollegium uppgjort förslag till timplaner m. 111. vid skolornas navigationsavdelningar.

På grundvalen av ovannämnda utredningar framlade kommerskollegium den 30 september 1929 ett vidlyftigt utlåtande med förslag till omorganisation av navigationsskolorna samt till en av tidsförhållandena betingad omläggning av undervisningen vid desamma. I anslutning härtill har kollegium sedermera i utlåtande till Kungl. Maj:t den 2 december 1929 avgivit jämväl utredning och förslag beträffande ordnandet av fartygsbefälsaspiranternas praktiska ut- bildning för erhållande av styrmansbrev och skepparbrev av l:a klass.

I förstberörda utlåtande har kollegium till en början upptagit till behand- ling frågan om navigationsskolornas ledning samt i samband därmed spörs- målet om maskinbefälsutbildningens förläggning. Kollegium kom härvid till den slutsatsen, att för det dåvarande inga förändringar i berörda hänseenden kunde anses påkallade. Beträffande navigationsskolornas organisation ifråga- sattes icke någon ändring rörande antalet skolor samt deras förläggning, lik— som icke heller vad angår antalet klasser vid resp. navigationsavdelningar. Däremot innebar förslaget i fråga om maskinistavdelningarna indragning av en l:a maskinistklass, nämligen den vid navigationsskolan i Härnösand. I nu nämnt sammanhang upptog kollegium vidare till närmare övervägande bland annat följande spörsmål, nämligen frågorna om skolornas samt avdelningarnas och klassernas benämningar, ändrade anställningsformer för föreståndarna, in- rättandet av befattning såsom avdelningsföreståndare, fastställandet av särskil- da föreskrifter angående lärarkollegium samt ämnes- och klasskonferenser. I samtliga dessa hänseenden har kollegium framlagt förslag, vilka i det följande skola närmare avhandlas.

Vidare innefattar kollegii ifrågavarande utlåtande den 30 september 1929 förslag om ändrade bestämmelseri avseende å teoretiska och praktiska inträdes- fordringar samt sättet för inträdesprövningens anordnande beträffande naviga- tionsskolas resp. klasser. Vad särskilt angår frågan om fordringarna å prak-

tisk tjänst för erhållande av styrmansbrev resp. skepparbrev av 1' :a klass och" därmed för vinnande av inträde i styrmans- resp. skepparklass, har detta spörs-

Kommers— kollegium 1929.

1930 års riksdag.

mål gjorts till föremål för ingående övervägande i kollegii förenämnda skri— velse den 2 december 1929. Förslaget i denna del innebär bland annat sådan ändring av nu gällande bestämmelser, att det för resp. behörighetsbrevs erhål- lande, liksom för inträdes vinnande i någon av åsyftade klasser, icke under alla förhållanden skall erfordras att hava fullgjort hittills föreskriven segel- fartygstjänst. Nämnda tjänst skulle i stället —— under förutsättning att veder- börande avlagt realexamen eller styrkt sig äga däremot svarande kunskaper i vissa ämnen —— kunna ersättas av tjänstgöring såsom befälsaspirant å maskin- drivet fartyg av viss högre storleksklass i särskilt angiven fart.

I övrigt upptog förslaget yrkande på förlängning av läsåret i. fråga om l:a och 2:a maskinistklasserna, varjämte påyrkades åtskilliga förändringar i gäl- lande timplaner m. m. Slutligen bör i detta sammanhang erinras, hurusom kollegium jämväl hemställde om anvisande av ett engångsanslag å 130,000 kronor för anskaffande av särskilda maskinlaboratorier vid vissa navigations- skolor ävensom av nödig undervisningsmateriel i övrigt.

I statsverkspropositionen till 1930 års riksdag framlades av Kungl. Maj:t ett förslag i ämnet, som nära anslöt sig till det av kollegium avgivna med ute- slutande dock av anslag till särskilda maskinlaboratorier, i vilket hänseende föredragande departementschefen ansett ytterligare utredning erforderlig.

I ärendet framställdes motionsledes åtskilliga yrkanden, för vilka i det föl- jande närmare redogörelse skall lämnas.

Kungl. Maj:ts förslag vann icke riksdagens bifall i vidare mån, än att riks- dagen för budgetåret 1930/1931 anvisade dels för anskaffning av radiopejlings- apparater till navigationsskolorna ett extra reservationsanslag av 15 000 kro- nor, dels ock för praktisk utbildning av däcksbefäl för den svenska handels— flottan ett extra anslag likaledes av 15 000 kronor.

Såsom av riksdagens skrivelse i ärendet inhämtas, betingades den avvisande hållningen till förslaget av flera olika skäl. Framför allt ansågs förslaget genom den förlängning av vissa kurser, detsamma förutsatte, komma att med— verka till ett skärpande av redan förefintlig brist på vissa grupper av befäl; ingen egentlig representant för rederinäringen hade haft tillfälle att under visst skede av utredningsarbetet medverka vid detsamma. De motionsledes framställda yrkandena, vilka girige ut på jämkningar i skilda hänseenden i det framlagda förslaget, syntes riksdag-en icke utan vidare kunna avvisas. Riks- dagen hade sålunda kommit till den uppfattningen, att nu ifrågavarande spörs— mål borde undergå en förnyad omprövning, innan ett slutligt avgörande sked— de. Härvid syntes såsom ett huvudönskemål framträda, att en reform på detta område icke borde få medverka till en ökning av den nuvarande befälsbristen ävensom ej heller försvåra en rekrytering till befälsgraderna för manskapet om- bord å fartyg eller från de medborgargrupper, av vilka hittills en stor kontin- gent av fartygsbefäl rekryterats. Riksdagen uttalade tillika den förväntan, att de i de väckta motionerna framförda synpunkterna måtte komma under förnyat övervägande, i samband varmed borde förebringas en klarläggande utredning beträffande frågan, huru statens omkostnader skulle komma att gestalta; sig under en längre tid framåt, därest för erhållande av styrmansbrev och skeppar-

brev av l:a klass fordran å segelfartygstjänst med Vissa av kommerskolle— gium föreslagna modifikationer i gällande bestämmelser skulle bibehållas. Slutligen må erinras, att riksdagen i berörda sammanhang jämväl framhållit önskvärdheten därav, att frågan om behovet av särskilda maskinlaboratorier för navigationsundervisningen måtte prövas i samband med övriga spörsmål, som rörde nämnda undervisning.

Vid föredragning 1 statsrådet den 14 juli 1930 av riksdagens ifrågavarande Kunzl- Mai: t'! skrivelse erinrade departementschefen om vad sålunda förekommit och anförde därjämte, i samband med påyrkandet av förnyad utredning genom tillkallade sakkunniga, bland annat följande:

Några särskilda direktiv utöver vad riksdagsskrivelsen därutinnan inne- hölle —— rörande ifrågavarande utredning syntes departementschefen icke vara erforderligt att meddela. .Vid det förnyade utredningsarbetet borde emeller- tid de redan föreliggande omorganisationsförslagen 111. m. göras till föremål för granskning och överarbetning med beaktande av de erinringar och syn- punkter, som i riksdagens skrivelse och i densamma omförmälda motioner framförts. Särskilt betonade departementschefen önskvärdheten av att —— med hänsyn till de betydande kostnaderna inrättandet av speciella maskinlabow- ratorier för navigationsskolorna kunde undvikas i så stor utsträckning som möjligt. I sådant avseende borde noggrant undersökas, huruvida icke —— lik- som tidigare utredning visat kunna ske i Malmö —— å respektive övriga orter anordningar kunde träffas, som möjliggjorde användandet av vid statens eller annan läroanstalt redan förefintligt laboratorium för undervisning jämväl vid navigationsskola. Vidare syntes de motionsvis framförda skälen mot en in- dragning av l:a maskinistklassen vid navigationsskolan i Härnösand så Vä— gande, att frågan härom enligt departementschefens mening, borde än en gång sorgfälligt prövas.

Föredragande departementschefen hemställde tillika, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga chefen för handelsdepartementet att tillkalla högst fem personer, att såsom sakkunniga inom departementet verkställa och om möjligt före den 1 december 1930 slutföra den ifrågavarande utredningen, vilken hemställan av Kungl. Maj:t bifölls.

beslut den 14

juli 1930

Allmänna

Kap. 11. Handelsnottans befälsbehov.

Frågan om befälsutbildningens ändamålsenliga ordnande sammanhänger på

gyn—punkt” 'det närmaste med spörsmålet om handelsflottans behov jämväl numerärt sett

av befäl av olika kategorier. Det måste nämligen anses såsom en angelägen- het av synnerlig vikt, att vid en omläggning av utbildningsförhållandena stats- makterna icke genom åtgärder, vilka visserligen kunna anses vara ur utbild- ningssynpunkt önskvärda men som innebära ett försvårande av befälsbehörig- hetens förvärvande, medverka till ska andet av brist på befäl av viss kategori eller till skärpandet av redan förefintlig dylik brist. Fastmera torde en re— form på området böra avse åtgärder, som äro ägnade icke blott att möjliggöra en ur sjöfartssynpunkt fullgod utbildning i och för sig utan tillika att under- lätta utbildningen i sådana hänseenden, att i all den utsträckning som är 'gör— ligt den erforderliga tillgången på befäl säkerställes. Genom riksdagens utta- lande i den förevarande frågan, liksom genom de i anslutning därtill i stats— rådsprotokollet lämnade direktiven, har denna synpunkt starkt understrukits.

W i hava sålunda ansett oss böra till en början ägna särskild uppmärksamhet- åt spörsmålet om handelsflottans befälsbehov för närvarande och för den när- mare framtiden.

Vad nu sagts gäller emellertid allenast i fråga om befäl med minst styr- mans- och 2:a maskinistbehörighet, men däremot icke skeppare av l:a klass och maskinister av 3ze klass, beträffande vilka sistnämda båda befälskategorier tillgången för närvarande torde kunna anses i huvudsak motsvara efterfrågan och i allt fall även någon omläggning av utbildningen icke rimligen synes kun- na äventyra rekryteringen.

Det ligger i sakens natur, att de beräkningar angående befälsbehovet, som i detta sammanhang över huvud taget låta sig åvägabringa, endast kunna äga approximativ giltighet, särskilt i den mån de taga sikte på framtida förhållan- den. Och redan en undersökning av det nuvarande befälsbehovet efter en" mera exakt metod är förbunden med mycket stora svårigheter, icke minst med hän- syn till att gällande fordringar i avseende å fartygs förseende med befäl (be- fälsförordnjngen, särskilt %% 4—7) Växla icke blott med fartygens typ (segelfar- tyg, maskindrivna fartyg), storlek och i förekommande fall maskinstyrka, utan även med sådana förhållanden av mera föränderlig art som ändamålet med far- tygets nyttjande (passagerarfartyg, lastfartyg) och den fart, vari det Syssel- sättes. Härtill kommer, att resultatet av en undersökning med utgångspunkt allenast från nämnda fordringar i allt fall måste bliva förbundet med icke ovä- sentliga felkällor, så till vida att detsamma kommer att giva uttryck allenast för ett efter vissa regler konstruerat behov, medan däremot det faktiskt före- liggande behovet icke låter sig exakt bedöma. Ty, såsom jämväl kommerskolle- gium uttalat i und. skrivelse den 28 september 1925 anställes å åtskilliga be- fälsbefattningar överkvalificerad arbetskraft i så hänseende, att därtill anlitas

befäl av högre behörighet, än befälsförordningen omedelbart föreskriver. Orsa- kerna till detta förhållande hava av kollegium i åsyftade sammanhang angivits vara flera och framhåller kollegium härutinnan följande:

»Särskilt å vissa större fartyg anse vederbörande rederier sig äga anledning be- sätta vissa underordnade befattningar med personer med högre kvalifikationer än de föreskrivna, liksom å fartyg i åtskilliga fall tillsättas flera befälsbefattningar än som formellt erfordras. I en del fall åter torde vid viss befattnings. tillsättande till- gången på befäl hava varit så pass stor, att vederbörande i valet mellan olika väl kvalificerade funnit sig böra antaga person med högre behörighet än som formellt sett varit erforderlig. I en del fall åter torde överkvalifikationen bero på veder- börande befäls önskan att tjänstgöra i viss trade exempelvis i närheten av hemlan- det, eller i visst rederi, varför lägre befattning än sådan, vartill behörigheten berät- tigar, sökes respektive bibehålles i avvaktan på befordran.»

Vad sålunda av kollegium framhållits äger jämväl enligt vårt sätt att se fortfarande full giltighet. Särskilt måste i förevarande sammanhang upp- märksammas, att å större fartyg för vissa underordnade befattningar i vid- sträckt omfattning anställes befäl med högre kvalifikationer än de föreskriv- na, liksom att i många fall flera befälsbefattningar tillsättas än som författ- ningsenligt erfordras. Sagda praxis torde för övrigt i betraktande av den inom handelsflottan pågående utvecklingen mot, genomsnittligt sett, allt större far- tygsenheter hava under senaste åren erhållit ökad omfattning.

En ytterligare omständighet, vartill man har att taga skälig hänsyn vid beräknand'et av det faktiska befälsbehovet, utgör den numera ganska all- mänt medgivna förmånen för befälet av semester, växlande mellan 2 och 4 veckor, sedan vederbörande tjänstgjort inom rederiet två år. Som en konse- kvens härav inställer sig ett oundgängligt behov av tillgång på semestervika— rier med erforderlig behörighet, från vilket man enligt vårt förmenande icke i detta sammanhang kan bortse, även om för närvarande semesterförmånen i viss utsträckning utbytes mot kontant ersättning. Med hänsyn till nu angiv- na omständighet, torde det få anses tillfyllest, att i genomsnitt räkna med en semestertid av allenast 2 veckor.

Med tillämpning bland annat av ovan angivna synpunkter hava vi beräknat Sjökapten?" handelsflottans behov för närvarande av sjökaptener och styrmän enligt ne- Miata/man' danstående tabell:

. Antal sjökaptener och

Antal fartyg styrman

492 1.0 x 492 = 492 487 3.0 x 487 = 1461

84 3.5 x 84 = 294

113 4.0 X 113 = 452

_ .5 _ , _ 5.5 x _5 = 28 1 181 2 727 Vikarier under semester (1/24 av 2727) . 114

Uppgifterna angående antalet fartyg inom olika dräktighetsgrupper hava sammanställts med ledning av 1929 års skeppslista. Det genomsnittliga be- hovet inom de olika grupperna —— tredje kolumnen —— har bestämts efter ingå- ende överväganden i fråga om de faktiska förhållandena på området. Vi hava därvid ansett oss kunna utgå från följande antaganden, för vilka nämnda ge- nomsnittsvärden giva uttryck, nämligen att å varje fartyg om 100 ton och därutöver finnes anställd befälhavare med minst den behörighet som styrmans- brev medför (de undantag, som i verkligheten förekomma antages kompense- rade därav, att även å vissa fartyg under 100 ton författningsenligt skall fin— nas anställd befälhavare med högre behörighet) samt att därjämte å fartygen tjänstgöra följande antal styrmän: i gruppen 500—2 000 ton två styrmän å varje fartyg, i gruppen 2 OOO—3 000 ton två styrmän å varje fartyg men där- jämte ytterligare en styrman å i genomsnitt vart annat fartyg, i gruppen 3 000 ——10 000 ton tre styrmän å varje fartyg samt slutligen i gruppen över 10 000 ton fyra styrmän å varje fartyg och dessutom en styrman å i genomsnitt vart annat fartyg. Behovet av semestervikarier har med hänsyn till ovan anförda förhållanden antagits motsvara en tjugufjärde—del av hela antalet befäl.

Det sammanlagda nuvarande behovet av sjökaptener och styrmän kan följ- aktligen, såsom av tabellen framgår, fastställas till siffran 2 841.

Då tjänstgöringstiden i befälsställning, som här avses med hänsyn till av— gång från banan, dödlighet m. m., genomsnittligt torde kunna förutsättas vara omkring 25 år, skulle det årliga tillskott, som i medeltal erfordras för att uppehålla befälsnumerären vid angivna siffra utgöra en tjugufemtedel härav eller i runt tal 114.

Uppenbarligen måste emellertid behovet växla med förändringarna i handels- flottans storlek och sammansättning. Handelsflottan har under de senare tio åren ökats med i medeltal per är omkring 2 %, om man ser till antalet fartyg, och med omkring 6 %, om hänsyn tages till bruttotonnaget. Det skulle då lig- ga nära till hands att uppskatta den ytterligare rekrytering, som är betingad av handelsflottans ökning, med ledning just av dessa- siffror. Emellertid hava vi, även med beaktande av de vidgade möjligheter till nyanskaffning av far- tyg, som skeppshypotekskassans upprättande otvivelaktigt innebär, ansett för- siktigheten bjuda att icke för den närmare framtiden räkna med större årlig ökning av antalet fartyg än 1 "a 1.5 %. Denna vår ståndpunkt betingas främst därav, att handelsflottans ovan redovisade jämförelsevis avsevärda tillväxt till ej oväsentlig del lär få anses föranledd av den efter världskriget mycket star- ka ersättningen för förlorat tonnage. Dä handelsflottans nyförvärv genom- snittligt torde utgöras av fartyg överstigande 1 000 ton, har den erforderliga ökningen av nu ifrågavarande befäl beräknats efter i genomsnitt 3.5 för ny— tillkommet fartyg. För tillgodoseende av sagda rekrytering har upptagits ett antal av 50.

Enligt de sålunda verkställda beräkningarna skulle man alltså för fram- tiden, i mån den nu kan överblickas, eftersträva ett årligt tillskott av styr- män, som icke kan skattas lägre än till 164 (114 + 50).

Riktigheten av en dylik uppskattning motsäges icke av viss av fartygsbe-

fälssakkunniga i ämnet utförd beräkning, vars resultat kommerskollegium för sin del godtagit. Enligt denna beräkning, vilken verkställts i samband med de sakkunnigas övervägande av frågan om ett lättare förvärvande av den för styr— mansbrev föreskrivna segelfartygstjänsten, skulle nämligen särskilda åtgär— der erfordras för beredande av tillfällen till dylik tjänst för befälsaspiranter till ett antal av 175.

Såsom stöd för våra beräkningar i viss del förtjänar för övrigt framhållas, hurusom under sena-ste tioårsperiod i medeltal per år 122 styrmansbrev utfär- dats, ett antal, som nära överensstämmer med det av oss beräknade årliga till- skottet med utgångspunkt allenast från det nuvarande befälsbehovet.

Om än för närvarande någon mera utpräglad disproportion mellan tillgång och efterfrågan å befäl med minst styrmans behörighet icke kan anses vara rådande, så torde likväl, såsom jämväl kommerskollegium antyder, under den senaste tiden en viss åtstramning i tillgången på styrmän hava gjort sig märk— bar, ett förhållande, som ytterligare belyses av ovan anförda uppgift angåen— de antalet utfärdade styrmansbrev. Även till detta förhållande måste givet- vis hänsyn tagas vid bestämmande av skolorganisationens omfattning.

Vid fastställande av det erforderliga utbildningsbehovet kan emellertid icke bortses ifrån, att vid examinationen en viss kuggningsprocent måste beräknas. Förnärvarande torde denna uppgå till inemot 20 %. Vid en förbättrad or- ganisation av undervisningen synes man emellertid vara berättigad förutsätta, att denna anmärkningsvärt höga kuggningsprocent framdeles skall låta sig nedbringa till åtminstone hälften eller till 10 %. Med hänsyn härtill även— som till nyss anförda omständighet lär det verkliga årsbehovet av styrmans— aspiranter böra angivas till 190.

Vad härefter angår maskinister av l:a och 2 :a klass, så hava vi ansett lämp- ligt att enligt väsentligen motsvarande grunder, som tillämpats beträffande. sjökaptener och styrmän, verkställa en uppskattning av behovet för närvaran— de av förstnämnda slag av befäl.

Resultatet av en dylik beräkning framgår av nedanstående tabell:

B r n t t o t o 11 Antal fartyg Ang? olggsäiåisggss" 100—500 ................ 492 0.7 x 492 = 344 500—2 000 ................ 487 2.0 x 487 = 974

2 OOO—3 OOO ................ 84 2.5 x 84 = 210 3 OOO—4000 ................ 37 3.5 x 37 = 130 4000—10000 ............... _ 76 4.0 x 76 = 304 10000 och däröver ............. 5 9.0 x 5 = 45 Summa 1 181 2 007

Vikarier under semester (1/24 av 2007) 84

Summa 2091

Maskinister av 1:a och 2:a klass.

De genomsnittssiffror, som kommit till användning vid uppskattningen av befälsbehovet å fartyg inom olika storleksgrupper, hava jämväl i detta fall be- stämts efter ingående övervägande med ledning av de faktiska förhållandena. I övrigt torde den meddelade sammanställningen icke påkalla någon kommentar, då densamma bygger på enahanda grunder, som tillämpats ifråga om motsva- rande tabell beträffande sjökaptener och styrmän (sid. 10).

Handelsflottans behov för närvarande av maskinbefäl med behörighet åtmin— stone såsom maskinist av 2:a klass kan, såsom av tabellen framgår, uppskattas till siffran 2 091.

Den genomsnittliga tjänstgöringstiden i befälsställning, som här avses. har, med hänsyn tagen till den betydande avgången genom anställning i land. död- lighet o. dyl., antagits till 20 år. Riktigheten av detta antagande har bestyrkts av en särskild undersökning rörande genomsnittliga tjänstgöringstiden, vilken vi åvägabragt på grundval av den nuvarande åldersfördelningen inom maskinist.- kåren enligt Svenska Maskinbefälsförbundets matrikel. Det årliga tillskott, som' genomsnittligt skulle erfordras för maskinbefälsnumerärens uppehållande vid angivna antalet 2 091, utgör sålunda en tjugondedel därav eller i runt tal 104.

Emellertid är det ett allmänt känt faktum, att för närvarande och sedan gan- ska lång tid tillbaka tillgången på maskinbefäl av här åsyftat slag icke tillnär- melsevis motsvarar efterfrågan. En avsevärd brist föreligger sålunda, och ange— lägen-heten av att med det snaraste åstadkomma förbättrade förhållanden härut- innan ligger i öppen dag. Den ifrågavarande bristen har av oss uppskattats till siffran 360. Uppskattningen har verkställts på grundval av vissa under hand från Sveriges Redareförening erhållna uppgifter. Enligt dessa uppgifter föreligger enbart i fråga om till Sveriges Redareförening anslutna fartyg (det stora flertalet överstigande 500 bruttoton) en brist, som, om' hänsyn tages alle- nast till de (minimi-) krav gällande författning i ämnet innefattar, kan beräk- nas till siffran 205, men, om man ser till det faktiska behovet, icke kan upp- skattas lägre än till 260. Då vidare enligt vad som uppgivits, den svenska han— delsflottan omfattar fartyg (om över 500 bruttoton) till ett antal av 192, vilka icke äro anslutna till Sveriges Redareförening, och man torde hava grundad an- ledning att antaga, att å åtminstone halva antalet av dessa saknas en maskinist av 2 :a klass, så torde man vara berättigad förutsätta, att den sammanlagda fak- tiska bristen å m'askinbef-äl för närvarande icke understiger talet 356 (260 + 96) eller avrundat uppåt 360. Att därvid 'den föreliggande bristen åtminstone icke blivit beräknad i överkant, synes bekräftas därav, att en i annan väg verkställd uppskattning av densamma, till grund för vilken legat vissa uppgifter från Svenska Maskinbefälsförbundet, givit till resultat en något högre siffra eller omkring 400. Den förefintliga skillnaden torde emellertid betingas av att för- bundet ifråga icke omfattar samtliga tjänstgörande maskinister.

Givetvis lärer man icke kunna förutsätta, att en så omfattande brist skall kun- na omedelbart bringas att försvinna, utan är man nödsakad utgå från en ganska lång övergångsperiod såsom erforderlig för dess täckande. Härvid torde man icke kunna räkna med kortare tidrymd än tio år.

Med en sålunda antagen utgångspunkt bör till ovan angivna siffra, 104, läg- gas en tiondedel av den beräknade bristen (360) för att man skall kunna erhål- la ett riktigt uttryck för det årliga tillskott, som under förutsättning av han- delsflottans förblivan'de vid nuvarande storlek och sammansättning är att eftersträva såsom nödvändigt. Nämnda tillskott bör sålunda enligt vårt sätt att se uppskattas till siffran 140 (104 + 36).

Självfallet har man emellertid även vid nu förevarande överväganden att taga vederbörlig hänsyn till den i det föregående åsyftade alljämt fortgående öknin- gen av handelsflottan. Enligt en beräkning motsvarande den, som i detta hän— seende blivit verkställd ifråga om sjökaptener och styrmän, skulle för tillgodo— seenlde av nu ifrågavarande rekryteringsbehov behöva avses ett antal av 35 ma— skinister.

Enligt våra ovanstående beräkningar bör sålunda för den närmaste framtiden eftersträvas en årlig rekrytering av i medeltal minst 175 (104 + 36 + 35) ma- skinister av 2 :a klass.

Belysande för de nuvarande förhållandena på området äro siffrorna för anta- let utfärdade maskinistbrev av 2:a klass under senare år. Medeltalet för den senaste tioårsperioden (1920—1929) av sådana uppgår sålunda, enligt vad vi inhämtat, till allenast omkring 60.

Av det nu anförda framgår, att den av maskinbefälssakkunniga verkställda uppskattningen, enligt vilken behovet av årlig nyrekrytering av maskinister av 2:a klass skulle utgöra .70, icke kan godtagas såsom motsvarande de faktiskt föreliggande förhållandena. Kommerskollegium har också vid sina övervägan- den härutinnan framhållit såsom ganska uppenbart, att de sakkunniga i alltför hög grad räknat i underkant.

Liksom i fråga om styrm'ännen kan emellertid vid fastställande av det erfor- derliga utbildningsbehovet av maskinbefäl icke bortses ifrån, att vid examina- tionen en viss kuggningsprocent måste beräknas. Denna torde även för 2:a ma- skinistklassens del för närvarande uppgå till inemot 20 % men vid en förbättrad organisation av undervisningen låta sig nedbringa till åtminstone hälften eller till 10 %. Med hänsyn härtill lär det verkliga årsbehovet av maskinbefälsaspi- ranter (av 2:a klass) böra angivas till 190.

Nuvarande och tidigare bestäm- melser.

Fart s- befälsilåk- kunnigas och kommers- kollegii utredningar.

Segelfartygs— tjänsten.

Kap. III. Fartygsbefälets praktiska utbildning.

Gällande bestämmelser angående erhållande av skepparbrev av l:a klass och styrmansbrev återfinnas i %% 15 och 16 av befälsförordningen.

Vad först angår styrmansbrev, fordras med avseende å praktisk tjänstgöring att hava efter uppnådd ålder av 14 år, tjänstgjort till sjöss 42 månader i tjänst på däck i östersjö- eller vidsträcktare fart, därav minst 12 månader å segelfar- tyg med en dräktighet av 100 ton eller därutöver samt minst 12 månader i euro- peisk eller vidsträcktare fart. För erhållande av skepparbrev av l:a klass krä- ves i motsvarande hänseende att hava, efter uppnådd ålder av 14 år, tjänstgjort 36 månader till sjöss i tjänst på däck, därav minst 12 månader å segelfartyg i östersjö- eller vidsträcktare fart och min-st 6 månader å ångfartyg.

Enahanda bestämmelser gälla för rätt till inträde i styrmans- resp. skeppar- klass.

Nu omförmälda stadganden hava tillkommit efter förslag av 1905 års navi- gationsskolekommitté. Enligt de föreskrifter, som ännu vid tidpunkten för kom- mittén-s utredning voro gällande, fordrades i fråga om styrmarisbrevs erhållande att hava, efter uppnådd ålder av 14 år, farit till sjöss i 36 månader, därav minst 18 månader antingen å örlogsfartyg eller i utrikes handelsfart med större segel- fartyg (råseglare). Genom 1912 års bestämmelser, så vitt angår styrmans- brev, borttogs föreskriften om tjänst å råseglare. Härigenom samt genom att i fråga om fartygets storlek i stället föreskriva en viss minimigräns, 100 brutto- ton, avsågs att bereda ökad möjlighet för tillgodoräknandet av tjänst å segel- fartyg i östersjöfart. Vidare minskades tiden för segelfartygstjänsten från 18 till 12 månader och uppställdes fordran på tjänst i europeisk eller vid- sträcktare fart samt lämnades ur räkningen all tjänstgöring i inre fart. De sålunda genomförda ändringarna liksom ökningen av den sammanlagda tjänste- tiden från 36 till 42 månader avsågo att göra utbildningen på en gång mera effektiv och mera omfattande än dittills. Såsom redan förut i detta betänkan- de framhållits, inrättades först genom 1912 års bestämmelser det lägre behörig- hetsbrevet skepparbrev av l:a klass.

Belysande för den nuvarande uppfattningen inom sjöfartskretsar av segelfar- tygstjänstens betydelse för befälsutbildningen äro vissa till kommerskollegium inkomna yttranden från olika representativa sammanslutningar på sjöfartens område.

Av yttrandena. från Sveriges Allmänna Sjöfartsförening, Sveriges Redareför- ening, Sveriges Fartygsbefäls Förening, Sveriges Segelfartygsförening och Sjö-

mannasällskapet i Göteborg hade kollegium ansett sig kunna draga den slutsat- sen, att ehuru frågan om nödvändigheten av segelfartygstjänst för utbildning av fartygsbefäl ej syntes fullt klarlagd, delade meningar ej syntes råda beträf- fande frågan om sådan tjänsts lämplighet. I yttrandena åter från Nautiska Fö- reningen i Göteborg, Ångfartygsbefälhavaresällskapet, Göteborgs Fartygsbe— fälsförening, Hälsingborgs Fartygsbefälhavaresällskap, Hälsingborgs Sjöfarts— förening, Malmö Sjöfartsförening, Gävle Fartygsbefälhavareförening och Här- nösands Sjökaptensförening samt Skärgårds— och Mälarflottornas Rederiföre- ning gåves uttryck för den uppfattningen, att segelfartygstjänsten vore för utbildningen icke blott lämplig utan rent av nödvändig.

Fartygsbefälssakkunniga hava ansett uppenbart, att segelfartygstjänsten ur vissa närmare angivna synpunkter måste tillmätas en synnerligen stor betydelse för befälsutbildningen.

Kollegium förklarar sig i anslutning därtill för egen del hålla före, att fordran å segelfartygstjänst för fartygsbefälsutbildningen bör i största möj- liga utsträckning bibehållas.

I fråga om möjligheterna härutinnan hava de sakkunniga och kollegium ingått i vissa överväganden, därvid kollegium redogjort för den under en lång följd av år fortgående minskningen av den svenska segelfartygsflottan både så- som enhet betraktad och särskilt med hänsyn till de större segelfartygen (om över 100 bruttoton). Därav framgår, att hela antalet segelfartyg enligt se- naste (1929 års) skeppslista utgjorde allenast 256, därav 122 om över 100 bruttoton. Härtill komme emellertid segelfartyg med hjälpmaskin till ett an- tal av 819, varav 94 hade större bruttodräktighet än 100 ton.

Ehuru under uttalande av viss tvekan hava de sakkunniga förordat, att tjänst å sistnämnda slag av fartyg borde få tillgodoräknas i lika mån som tjänst å enbart seglande fartyg. Den av de sakkunniga sålunda intagna stånd- punkten har kollegium förklarat sig så mycket hellre kunna godkänna som densamma stode i full överensstämmelse med den åsikt, som hittills genom medverkan av kollegium kommit till uttryck i praktiken.

Efter vissa fortsatta undersökningar, av vilka framgår, att icke ens så stor del av nämnda antal fartyg (122 + 94), som motsvarar två tredjedelar där— av, i själva verket kan tagas i beräkning vid bedömandet av tillgången å far- tyg för här avsett ändamål, sammanfattar kollegium resultatet av sina över- väganden på följande sätt:

>>Om sålunda möjligheterna att vinna anställning å segelfartyg av viss högre stor— leksklass redan tidigare varit att anse såsom i viss mån otillräckliga och svårigheter- na i dylikt avseende under senare tid ytterligare i hög grad skärpts, så lärer, därest icke viss eftergift medgives ifråga om fordringarna, så vitt angår segelfartygs- tjänst för styrmansbrevs erhållande, med hänsyn till den fortsatta tendens till minskning av segelfartyg av åsyftade storleksklass, som alltjämt gör sig gällande, den tidpunkt icke kunna anses vara alltför avlägsen, då staten _— därest fordran på segelfartygstjänst behålles måste genom särskilda åtgärder till väsentligaste del själv sörja för att bereda erforderliga utbildningstillfällen, som här avses. Emel- lertid skulle otvivelaktigt vid inträffandet av en dylik eventualitet statsverkets år- liga kostnader för utbildningens anordnande komma att uppgå till ett högst avse- värt belopp. Den betydelse, som enligt vad ovan framgår jämväl kollegium tiller-

känner segelfartygstjänsten, utgör från kollegii utgångspunkt i och för sig ett mycket starkt skäl för vissa uppoffringar från statens sida, helst som beträffande andra områden staten icke tvekat att ikläda sig mycket betydande kostnader med av—

seende a yrkesutbildning. Men givetvis måste här som på andra områden den största varsamhet iakttagas, när det gäller anspråk på statskassan.»

Med beaktande av dessa synpunkter hade av de sakkuniga undersökts möj- ligheten att med viss eftergift i fråga om fordran & segelfartygstjänst få fram ett dugligt fartygsbefäl. Såsom resultat av de sakkunnnigas undersökningar härutinnan hade framkommit förslag till föreskrifter upptagande två särskilda alternativ, varav det ena icke omfattade fordran å segelfartygstjänst men som kompensation därför i stället viss, efter avlagt särskilt teoretiskt kunskaps— prov, fullgjord tjänstgöring såsom befälsaspirant under längre tid åt maskin- drivet fartyg av vis-s högre storleksklass. I konsekvens härmed hade, ehuru någon egentlig brist på anställningstillfällen icke kunde anses föreligga be— träffande mindre segelfartyg, de sakkunniga funnit sig böra föreslå en mot- svarande anordning i fråga om fordringarna för förvärvande av skepparbrev av l:a klass.

Det åsyftade förslaget har följande innebörd: »För erhållande av styrmansbrev fordras att hava tjänstgjort till sjöss vi tjänst på däck å fartyg, dock ej pråm, i östersjö- eller vidsträcktare fart 42 månader, därav antingen minst 12 månader å sådant segelfartyg eller segelfartyg med hjälp— maskin, vars bruttodräktighet uppgår till 90 ton eller därutöver, och minst 12 må- nader i nordsjö- eller vidsträcktare fart eller oclc, under förutsättning att dessför- innan real(skole)examen avlagts med godkända insikter i matematik, svenska språ- ket och geografi eller medelst betyg, utfärdat av vederbörande lärare vid allmänt läroverk, kommunal mellan—skola eller annan läroanstalt, som av kommerskollegium godkännes, styrkte motsvarande kunskaper i nämnda ämnen, minst 24 månader un— der utbidning som befälsaspirant är sådant maskindrivet fartyg, vars bruttodräk- tighet uppgår till 1000 ton eller därutöver, i nordsjö- eller vidsträcktare fart.

Härvid skall iakttagas, dels att tjänstetid å seglande statsunderstött skolskepp i nordsjö- eller vidsträcktare fart må vid tillgodoräknandet av densamma för den sammanlagda tjänsten eller såsom fullgjord segelfartygstjänst ökas med en tredje- del, dels att vid kombination av tjänstetid å segelfartyg och tjänstetid under förut nämnd utbildning som befälsa-spirant tjänstetiden å segelfartyg, i visst fall beräknad på sätt nyss nämnts, berättigar till en mot den dubbla tiden därför svarande minsk- ning av den eljest fordrade tiden för aspiranttjänstgöringen, dels ock att den sam- manlagda faktiska tjänstetiden i intet fall må understiga 36 månader.

Tjänstetiden som befälsaspirant skall bestyrkas genom intyg, enligt fastställt for- mulär, av vederbörande befälhavare.

För erhållande av skepparbrev av l:a klass fordras att hava tjänstgjort till sjöss i tjänst på däck ä fartyg, dock ej pråm, sammanlagt minst 36 månader, därav a'n- tingen minst 12 månader å segelfartyg eller segelfartyg med hjälpmaskin i öster- sjö- eller vidsträcktare fart eller ock, under förutsättning att dessförinnan real- (skole)examen avlagts med godkända insikter i matematik och svenska språket el- ler medelst betyg, utfärdat av vederbörande lärare vid allmänt läroverk, kommunal mellanskola eller annan läroanstalt, som av kommerskollegium godkännes, styrkte motsvarande kunskaper i nämnda ämnen, minst 24 månader under utbildning som befälsaspirant å sådant maskindrivet fartyg, vars bruttodräktighet uppgår till 1 000 ton eller därutöver, i nordsjö- eller vidsträcktare fart.

Härvid skola iakttaga-s motsvarande modifikationer, som ovan nämnts beträffan-

de styrmansbrev, med den jämkningen, att den sammanlagda faktiska tjänstetiden i fråga om skepparbrev av l:a klass i intet fall må understiga 30 månader.

Tjänstetiden som befälsaspirant skall styrkas på motsvarande sätt, som ovan nämnts beträffande styrmansbrev.»

Kollegium förklarar sig för sin del anse sagda förslag innebära en fullt godtagbar lösning av den förevarande frågan. Därvid måste man emellertid, framhåller kollegium, givetvis räkna med inrättandet av särskilda slag av be- hörighetsbrev, ty det sade sig självt, att en person, som icke fullgjort ens den förhållandevis ringa segelfartygstjänst, som för närvarande vore föreskriven i fråga om styrmansbrev, icke kunde tänkas vara kompetent att utöva sådant befäl å segelfartyg, vartill det nuvarande sjökaptens-, respektive styrmans— brevet berättigade, liksom ock i fråga om skepparbrev av l:a klass en motsva- rande synpunkt vore att beakta. Segelfartygstjänsten, i den utsträckning den för närvarande vore föreskriven beträffande styrmansbrev respektive skeppar- brev av l:a klass, måste nämligen under alla förhållanden betraktas som ett minimum med avseende å den praktiska erfarenhet, som måste fordras för ut- övande å segelfartyg av befäl i den utsträckning, som innehav av respektive behörighetsbrev enligt nu gällande bestämmelser medförde.

Till underlättande av segelfartygstjänstens förvärvande såvitt anginge styr- mansbrev, framhåller kollegium vidare, hade genom det föreliggande försla- get ifrågasatts en sänkning från nuvarande 100 till 90 bruttoton av storleks- gränsen beträffande fartyg, som i förevarande avseende finge beträffande dy- lik tjänst ifrågakomma. Därest förslaget i denna del godkändes, skulle bortsett från vissa såsom skolskepp betraktade segelfartyg, nämligen C. B. Pedersen, Beatrice, Rolf och Forest Dream, återstå 284 segelfartyg (inklu- sive segelfartyg med hjälpmaskin), som för närvarnde vore att räkna med för nu avsedda utbildning. Emellertid kunde av vissa skäl allenast omkring två tredjedelar av detta tonnage eller sålunda 189 fartyg tagas i beräkning i detta sammanhang.

Vad angår fordringarna å praktisk tjänst för inträde i resp. klasser inne- bär kollegii förslag ytterligare vissa lindringar, nämligen så till vida som, beträffande styrmansklass, i stället för viss tjänst under sammanlagt 42 må- nader, resp.i nordsjö- eller vidsträcktare fart 12 månader, allenast 36, resp. 6 må— naders motsvarande tjänst ansetts erforderlig. I övrigt har med avseende å styrmansklass motsvarande bestämmelser föreslagits skola gälla som i fråga l om styrmansbrevet. För inträde i skepparklass har ansetts böra föreskrivas ; enahanda fordringar, som för erhållande av skepparbrev av l:a klass, dock att den sammanlagda tiden borde kunna få inskränkas till 30 månader, vilken sist— , nämnda tid ock borde gälla såsom minimum under alla förhållanden.

Idén till det i det föregående omförmälda förslaget, i vad avser särskild )Apprentioe) befälsaspiranttjänstgöring å maskindrivet fartyg, har hämtats huvudsakligen Syatemet' från England, där 5. k. »apprentice»-system i stor utsträckning tillämpas. Kommerskollegium lämnar en närmare redogörelse för förhållandena hämt- innan, av vilken redogörelse inhämtas väsentligen följande: 2—303400

»Något som helst bidrag från (engelska) statens sida lärer icke förekomma för ändamålet, och i samtliga fall förutsättes frivillig överenskommelse mellan veder— börande redare och befälsaspirant (och i förekommande fall dennes målsman) an- gående aspirantens utbildning å visst fartyg. Flertalet redare med fartyg på främ- mande farvatten lära hava åtagit sig utbildning av apprentices. I några få fall, särskilt å passagerarfartyg, kräves avgift av apprentices men i de allra flesta fall torde utbildningen vara utan kostnad för desamma. I sist angivna fall är v'iss mindre ersättning till apprentices bruklig. Utbildningstiden omfattar i allmän- het 4 år. Apprentices erhålla vid sidan av den vanliga sjömanstjänsten särskild utbildning av viss beskaffenhet. I vissa fall är denna utbildning så pass omfat- tande, att vederbörande apprentices kunna direkt efter anställningstidens slut an- mäla sig till erhållande av 2:a styrmanscertifikat. I andra fall kräves därefter viss komplettering av kunskaperna. Genom försorg av (den engelska redareförenin- gen) 'The Shipping Federation Ltd, beredas årligen 300 år 400 ynglingar anställ- ning såsom apprentices.»

För egen del anför kollegium i denna fråga följande:

»Det är en anordning av i viss mån motsvarande innebörd, som här ovan avses ifråga om svenska förhållanden. Därvid förutsättes liksom i England frivillig med- verkan från redarehåll. De sakkunniga hava ock under hand i saken hänvänt sig till Sveriges Redareförening, såsom den med ovannämnda 'The Shipping Federa- tion Ltd, närmast jämförliga svenska sammanslutning. De sakkunniga hava där- vid avsett att få utrönt, bland annat om och i vad mån från vederbörande redares sida i förekommande fall särskilda åtgärder i syfte att bereda befälsaspiranter en viss särställning, särskilt med avseende å bostäderna ombord, kunde förväntas bli- va vidtagna. Av härå erhållet svar från föreningens verkställande direktör fram— går, hurusom från föreningens sida till 'ett större antal rederier' avlåtits 'förfrå— gan, i vilken utsträckning de kunde å därför lämpliga fartyg antaga befälseleveri. Det hade emellertid visat sig omöjligt att utan mera ingående undersökning er— hålla någorlunda exakta svar utan hade de flesta rederier inskränkt sig till gene- rella uttalanden, som icke gåve någon ledning för bedömande av frågan. Emeller- tid hade enhälligt uttalats den uppfattningen, att, även om det elevantal, som för närvarande skulle kunna anställas, med hänsyn till utrymmet ombord och kostna— derna för omändringar av bostäderna å fartygen skulle kunna antages bliva rela- tivt litet, antalet skulle komma att ökas i och med att nya fartyg byggdes. Med hänsyn till vad sålunda upplysts och då frågan om beredande av dylik särställning åt befälsaspirant närmast är att anse såsom en lämplighetsfråga utan allt för stor betydelse för själva saken, hava de sakkunniga för sin del funnit sig icke böra fram- ställa något yrkande på denna punkt. ,

Till bemötande av en sådan eventuell invändning mot det ovannämnda förslaget, att, i brist på närmare reglerande bestämmelser i ämnet, syftet med detsamma icke skulle få sin motsvarighet i verkligheten, ävensom att förslaget omsatt i prakti- ken skulle innebära en frestelse för en tilläventyrs mindre nogräknad redare att obe- hörigen draga till sig billig arbetskraft, hava de sakkunniga framhållit följande. Jämväl såsom garanti i båda ovannämnda hänseenden vore det intyg tänkt, var— medelst enligt förslaget tjänstetiden såsom befälsaspirant skulle bestyrkas. Genom en sådan avfattning av formuläret därtill, som särskilt toge sikte även på angelä— genheten av att förekomma missbruk i åsyftade hänsenden, kunde nämligen i själ— va verket en tillräcklig garanti skapas. Sålunda skulle ett regelrätt utfärdat in— tyg, som här åsyftades, böra innehålla, bland annat, särskild namnuppgift å den befälsperson ombord, som haft sig uppdraget anförtrott att handleda befälsaspi— ranten under utbildningstiden ävensom detaljerade uppgifter i vissa hänseenden rörande vad utbildningen ombord omfattat m. m. Intyget vore avsett. att under—

tecknas av nämnde befälsperson och vara till riktigheten med hänsyn jämväl till in- nehållet bestyrkt av fartygets befälhavare eller, där denne själv handlett befälsaspi- ranten, den näst befälhavaren främste av fartygsbefälet. Det sade sig självt, att en anordning sådan som den föreslagna i många fall måste komma att medföra en viss uppoffring för den ifrågakomne redaren, ty man syntes bland annat få förutsätta, att en för den vanliga befälstjänsten så jämförelsevis främmande uppgift, som här avsåges, icke utan vidare kunde åläggas någon av befälet, varför en viss, om än mindre ersättning härför i allmänhet vore att förutse. Å andra sidan vore sär- skilt ifråga om redare, som förfogade över ett flertal fartyg av ifrågavarande slag, att förvänta, att desamma i icke så få fall skulle begagna sig av den förevarande anordningen såsom en ur rekryteringssynpunkt synnerligen lämplig åtgärd.

Kollegium ansluter sig till vad de sakkunniga sålunda framhållit och finner icke heller för sin del anledning att framställa förslag om åtgärder i syfte att under alla förhållanden bereda befälsaspirant en särställning i förhållande till besättnin- gen i övrigt beträffande bostads- och vissa andra förhållanden, helst som meningar- na kunna vara delade ifråga om den särskilda lämpligheten därav ur en vidare synpunkt. »

Vissa av kommerskollegium i samråd med fartygsbefälssakkunniga verk- ställda överväganden rörande ytterligare åtgärder, som med avseende å styr- mansaspiranter kunde vara erforderliga för att utbildningstillfällen ifråga om segelfartygstjänst skulle kunna i nödig utsträckning erbjudas, hade omfattat i synnerhet följande särskilda spörsmål. De sakkunniga hade ansett, att så- dana utbildningstillfällen borde genom särskild medverkan från det allmän— nas sida årligen beredas 175 aspiranter. Härvid vore emellertid att märka, att, såsom nedan närmare framgår, beträffande allenast 140 aspiranter avsetts minst 9 månaders utbildning, under det att ifråga om återstående 35 elever av- setts utbildning under endast omkring 4 1/2 månader.

Kommerskollegium förklarar sig för sin del kunna godtaga det sålunda an- givna resultatet av de sakkunnigas undersökning såsom utgångspunkt för be— dömandet av de åtgärder, som i berörda hänseende borde vidtagas. Under åbe- ropande av en lämnad redogörelse, varav framginge, hurusom i vissa länder en omfattande skolskeppsverksamhet bedreves med statsunderstöd och vad be- träffar Amerikas förenta stater rent av med statsägda fartyg, anför kollegium följande:

Vid den förevarande utredningen hade varit under övervägande, huruvida icke lämpligen genom svenska statens försorg borde för sådan verksamhet som här avses anskaffas ett eller flera fartyg. Då emellertid redan anskaffnings- kostnaderna, även för ett enstaka fartyg av erforderlig storlek och fullgod be— skaffenhet måste beräknas ställa sig jämförelsevis mycket höga, hade de sak- kunniga, liksom kollegium — även om en dylik åtgärd eljest ur vissa syn- punkter vore att förorda — ansett sig icke böra framställa förslag därom, helst som den förevarande angelägenheten syntes kunna ordnas på ett fullt till- fredsställande sätt utan att staten åsamkades alltför stora kostnader.

Efter att tidigare i sammanhanget hava, erinrat, dels hurusom genom beslut den 7 mars 1929 kollegium bemyndigats från handels- och sjöfartsfonden så- som bidrag till kostnaderna för flottan icke tillhörande elevers deltagande i öv- ningsfartyget »af Chapmans» expedition under sommaren 1929 gälda hela

Skolskepp.

kostnaden för högst 5 elever, dock ej utöver 300 kronor för varje elev, och hal- va kostnaden för ytterligare högst 45 elever, dock ej utöver 150 kronor för var- je elev, dels om viss skolskeppsverksamhet, som med understöd av handels- och sjöfartsfondens medel bedreves av rederiaktiebolagen Portunus och Pol— lux (segelfartygen »C. E. Pedersen» och »Beatrice») samt av Axel Wer- ner Lindblom och Tage Isidor Jönsson (segelfartyget »Rolf»), dels ock om viss då föreliggande ansökning av rederiaktiebolaget Najaden i fråga om statsuna derstöd för motsvarande verksamhet med segelfartyget »Forest Dream», även- som omförmält hurusom, enligt vad kollegium hade sig bekant, »Abraham Ryd- bergs stiftelse till danande av skickliga sjömän» dåmera från utlandet inköpt visst segelfartyg för att. i fraktfart användas såsom skolskepp, fortsätter kol- legium härutinnan som följer:

»Frågan om möjligheten att för ändamålet disponera det ovannämnda övnings- fartyget 'af Chapman' under den tid av året, fartyget icke är taget i anspråk hu- vudsakligen för flottans eget behov, har gjorts till föremål för särskild undersök- ning. Såsom resultat härav har framgått, att dylik möjlighet icke föreligger re- dan i betraktande därav, att (len tidrymd — omkring 4 1/2 månader — varje är, far- tyget .skulle kunna ställas till disposition i och för expedition för det ändamål, varom här är fråga, alltid kommer att infalla under vintern, då ju i allmänhet i våra farvatten seglationen för segelfartyg är stängd. Därtill kommer, att fartyget såsom örlogsfartyg icke lärer kunna få bemannas med annan personal än sådan från flottan och att med nuvarande begränsade kadrer erforderlig dylik bemanning icke torde kunna ställas till förfogande. För övrigt skulle kostnaderna för varje dylik expedition ställa sig oproportionerligt höga. Enligt uppgift lära nämligen kostnaderna per månad böra beräknas till 12000 kronor och sålunda en expedi— tion under hela angivna tidrymd komma att kosta icke mindre än 54 000 kronor.

Enligt förslag av de sakkunniga skulle den förevarande frågan i stället kunna med fördel ordnas genom utnyttjande av handelsflottans resurser, allenast medel i erforderlig utsträckning ställdes till förfogande för ändamålet. Därvid har emel- lertid förutsatts, att såsom hittills i viss utsträckning elevplatser för handelsflot- tans befälsaspiranter ställas till förfogande å nyssnämnda fartyg.»

Fartygsbefälssakkunniga tänkte sig frågan ordnad i huvudsak på följande sätt.

Enligt verkställda beräkningar skulle å fartygen »C. B. Pedersen», »Bea- trice», »Rolf», »Forest Dream» och den omförmälda stiftelsens nya fartyg sammanlagt stå till förfogande på en gång 65 platser. I betraktande av ifrå- gavarande fartygs karaktär av långseglare hade beträffande samtliga kunnat beräknas en elevutbildning omfattande i regel 12 månader. Vidkommande öv- ningsfartyget »af Chapman» hade inhämtats, att därå skulle jämväl i fort- sättningen kunna beredas platser för ett visst antal elever, vilket antal emel- lertid, efter vissa upplysningar från flottans myndigheter, synts de sakkun— niga böra beräknas till allenast 35 på en gång. Expeditionerna med fartyget hade förutsatts som hittills komma att omfatta omkring 41/2 månader. Bi- drag av statsmedel hade de sakkunniga funnit böra utgå med 300 kronor för en var av högst 5 elever och med 150 kronor för en var av högst 30 elever.

För de ytterligare 75 aspiranter, vilka enligt förslaget borde genom medver- kan från det allmännas sida beredas utbildningstillfällen, hade de sakkunniga

tänkt sig platser kunna erhållas å'vissa av övriga svenska segelfartyg om minst 90 bruttoton.

Efter att hava framlagt ett detaljerat förslag till den förevarande angelä- genhetens ordnande enligt nu omförmälda linjer, sammanfattar kollegium stats- verkets kostnader (högst) vid ett eventuellt realiserande av förslaget sålunda: 500 kronor för en var av 65 elever å segelfartygen »C. B. Pe-

dersen», »Beatrice», »Rolf», >>Forest Dream» och visst an- nat fartyg (Abraham Rydbergs stiftelses) ............ 32 500 kronor, 300 kronor för en var av högst 5 elever och högst 150 kronor

för en var av högst 30 elever, allt å övningsfartyget »af Chapman» .......................................... 6 000 kronor, 150 kronor för en var av 75 elever å vissa genom respektive re-

dare till Sveriges Segelfartygsförening anslutna fartyg om minst 90 ton ........................................ 11 250 kronor och sammanlagt ...................................... 49 _750 krone—r eller avrundat 50000 kronor.

I en till oss, för att tagas i övervägande vid fullgörande av vårt uppdrag, Remitterad från handelsdepartementet remitterad framställning av den 8 augusti 1930 framswlning' har stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm på anförda skäl hem- ställt om utfärdande av föreskrifter i sådant hänseende, att kommerskollegium förpliktades hålla disponibla det antal platser vid navigationsskolornas sjö— kaptensklass, som för varje år av chefen för försvarsdepartementet meddela- des vara erforderligt, samt att korpral vid flottan, som genomgått godkänd kompletteringskurs enligt kungl. brevet den 4 september 1926, finge oberoende av övriga fordringar i fråga om fullgjord sjötjänst vinna inträde i dylik

klass.

Innan vi ingå på ett närmare övervägande av de olika förslag, som av kom— ”9 sak—

merskollegium, enligt vad i det föregående anförts, blivit framställda till ord- BZDZZIÅL

nande av den praktiska befälsutbildningen, torde det ur olika synpunkter vara fartygs- nödvändigt att taga principiell ställning till frågan om segelfartygstjänsten .f'änftm

. . bz ehallae? och dess betydelse ur utbildningssynpunkt.

Kravet på segelfartygstjänstens bibehållande såsom obligatoriskt villkor för framtida anställning såsom fartygsbefäl har icke, såsom från vissa håll göres gällande, en övervägande historisk eller om man så vill traditionsbunden mo— tivering. Rent sakligt sett har segelfartygstjänsten ansetts i synnerligt hög grad ägnad att bidraga till danandet av ett dugligt och med avseende å per- sonliga egenskaper väl kvalificerat befäl. Särskilt torde böra uppmärksam- mas, att det därvid mindre rör sig om att omedelbart underlätta studierna vid navigationsskola än att giva den unge aspiranten en grundläggande fost- ran, som sätter sin prägel på hela hans kommande gärning. Ur förstnämnda synpunkt kan segelfartygstjänsten enligt vår mening knappast betecknas så- som obetingat nödvändig, ur allmän fostringssynpunkt däremot lär en lika värdefull utbildningsväg icke kunna anvisas. Det säger sig emellertid självt,

att värdet av denna utbildning måste bliva beroende icke blott av densammas omfattning till tiden utan jämväl av de förhållanden, under vilka den in— hämtas.

Visserligen har i den offentliga diskussionen understundom gjorts gällande, att fartygsteknikens och sjösäkerhetsväsendets redan nu höga ståndpunkt ooh alltjämt fortgående utveckling skulle onödiggöra en föregående segelfartygs— utbildning hos våra dagars befäl å maskindrivna fartyg. Med den allmänna ståndpunkt, åt. vilken vi ovan givit uttryck, kunna vi icke biträda en dylik uppfattning. Väl är det sant, att handhavandet av det maskindrivna far- tygets manövrering och säkerhet i övrigt avsevärt underlättats genom vår tids förbättrade tekniska hjälpmedel, men detta utesluter icke, att situationer kunna inträffa och i verkligheten också ofta nog inträffa, då fartygets säkerhet är helt beroende av förhandenvarOn hos befälet av just de egenskaper, som segel- fartygstjänsten avser att tillvarataga och utveckla.

Säkerligen är det också mindre övertygelsen om sagda. tjänsts obehövlighet i och för sig, än svårigheterna att inför segelfartygstonnagets successivt fort— gående decimering säkerställa den nödiga befälsrekryteringen för handels- flottan, som'annorstädes lett till ett frångående av kravet på obligatorisk så- dan tjänst. Såsom kommerskollegium erinrat, har ett dylikt krav upprätt- hållits, förutom i vårt land, i Danmark, Finland och Tyskland. Sedan åt- skilliga år hava däremot exempelvis Norge och Storbritannien undanröjt sag- da villkor. Uppmärksammas måste dock härvid, att man i vårt västra grann- land genom enskildas åtgöranden och under avsevärda ekonomiska uppoff- ringar anordnat utbildning å seglande skolskepp för ej mindre än omkring 400 ynglingar årligen. Helt visst skulle åtgärder av denna innebörd icke kommit till stånd, därest den vunna erfarenheten ådagalagt, att ett likvärdigt utbildningsresultat stått att vinna på annan väg.

Där spörsmålet om segelfartygstjänstens ställning inom befälsutbildningen för närvarande är aktuell, torde orsaken främst vara att söka i den sjöfarts— tekniska utveckling, som för varje år i allt vidare omfattning begränsat möjlig- heterna för de unga att kunna förvärva den ifrågavarande utbildningen. För vårt lands Vidkommande har kommerskollegium anfört mycket talande siffror för att belysa segelfartygstonnagets successiva tillbakagång.

Under föreliggande omständigheter måste uppenbarligen det fortsatta upp- rätthållandet av kravet på segelfartygstjänst såsom praktisk förutbildning för fartygsbefälet i första hand nödvändiggöra ett övervägande av de åt- gärder, som må befinnas lämpliga, i syfte att bereda tillgång till utbildnings— möjligheter i erforderlig utsträckning.

I anslutning till de förhållanden, som i detta avseende äro för handen i såväl vårt eget land som åtskilliga av våra grannländer, synas vid statens stödjande verksamhet två principiellt skilda huvudvägar kunna följas. An- tingen kan staten själv anordna utbildning å seglande skolskepp med ute- slutande denna uppgift, resp. ekonomiskt främja sådan verksamhet bedriven av stiftelser eller enskilda. Eller ock lämnar staten ekonomiskt bidrag till privata företag, som förbinda sig att tillhandahålla segelfartyg i fraktfart

i och för elevutbildning. Vid sistnämnda alternativ kunna ifrågakomma större fartyg i avlägsen fart eller mindre sådana i mera begränsad fart. Givet- vis låter det sig ock tänkas, att de nämnda vägarna samtidigt utnyttjas.

Det förstnämnda alternativet har i avsevärd utsträckning funnit tillämp- ning i Norge, där utbildning å speciella skolskepp på enskilt initiativ kom- mit till stånd. Samma anordning är jämväl avsedd att för Danmarks vid- kommande anlitas, därvid dock förutsättes, att staten tillhandahåller och driver vederbörande skolskepp.

Inom vårt land har tidigare en dylik utbildningsform varit företrädd ge- nom övningsfartyget »af Chapman», i det såsom i det föregående erinrats, ele- ver, som åsyfta att vinna utbildning för handelsflottan, i Viss omfattning be- retts plats å detta marinen tillhöriga fartyg. Rydbergska stiftelsen har lika— ledes under en lång följd av år bedrivit skolskeppsverksamhet av enahanda karaktär. Med understöd av handels- och sjöfartsfonden samt särskilt an- visat anslag å riksstaten har vidare elevutbildning å såväl större fraktseglande skolskepp som, i mera begränsad utsträckning, å mindre segelfartyg möjlig- gjorts.

Avgörandet huruvida de speciella skolskeppen böra ur utbildningssynpunkt tillerkännas företräde framför de fraktseglande, är förbundet med åtskilliga vanskligheter. Obestridligt torde emellertid vara, att det. mera mekaniska i den praktiska yrkesutbildningen kan i vidare utsträckning tillgodoses å ett skolskepp än å ett fraktfartyg av ungefärligen samma storleksklass. Men å andra sidan lärer det få anses visst, att utrymmet för mera självständigt och snabbt bedömande av en föreliggande situation och dess krav å den sistnämnda kategorien fartyg är vida större än å det rena skolskeppet med dess mång- taliga elever. Likaledes gäller i allmänhet, att arbetet ombord å ett frakt- seglande skolskepp närmare ansluter sig till och i följd därav också utgör en bättre förberedelse för den framtida befälstjänstgöringens upp- gifter.

Om avgörandet sålunda måste bliva i viss mån beroende av vilken av de nämnda synpunkterna tillmätes största vikten, kan, om därjämte kostnads- frågan tages i betraktande, någon tvekan knappast råda. Verkställda under- sökningar ådagalägga nämligen, att utbildningen å det speciella skolskeppet är förbunden med vida större kostnader än den å det fraktseglande. Till närmare belysning av denna angelägenhet må erinras, att det föreliggande danska förslaget avser förvärvande för statens räkning av ett skolskepp med utrymme för 80 a 100 elever. Anskaffningskostnaderna beräknas därvid upp— gå till 600 000 kronor och de årliga driftskostnaderna till 168 900 kronor för 91/2 månaders seglation och 80 elever. Härvid bör emellertid uppmärksammas, att kostnaderna för elevernas utspisning, såvitt vi kunnat finna, beräknats icke avsevärt lägre än som för vårt lands förhållanden torde få anses försvar- ligt. För ytterligare klarläggande av kostnadsfrågan hava vi genom över- läraren vid Abraham Rydbergs stiftelse inhämtat, att på grundvalen av en detaljerad beräkning driftkostnaderna för stiftelsens fartyg, numera be— nämnt »Abraham Rydberg», vid ett elevantal av förslagsvis 100, belöpa sig

till omkring 22000 kronor för månad, eller alltså för 9 månaders seglation till omkring 200000 kronor.

Vid sådant förhållande Och då vi icke kunnat tillerkänna den ifrågavarande utbildningsvägen något företräde, som skulle kunna motivera så betydande ekonomiska uppoffringar från det allmännas sida, anse vi oss förhindrade att förorda åtgärder i nu berört syfte. Till nedbringande av kostnaderna läte det sig visserligen tänkas, att en eventuell statlig skolskeppsverksamhet förbun- des med fraktfart. Emellertid synes oss en dylik företagarverksamhet falla utom gränserna för statens uppgifter. Härtill kommer, att för handhavandet av en sådan rörelse knappast för närvarande torde förefinnas något lämpligt förvaltningsorgan. Med den ståndpunkt., åt vilken vi sålunda givit uttryck, återstår att pröva den andra huvudvägen med dess båda alternativa möjlig- heter.

Till en början må framhållas, att spörsmålet, huruvida tjänst, som fullgöres å ett större fartyg, är ägnad att bibringa eleverna en kvalitativt bättre ut- bildning än den, som kan erhållas å ett mindre fartyg, givetvis kan bedömas på olika sätt. Till förmån för utbildningen å de större fartygen talar den omständigheten, att dessa sysselsättas i avlägsna farvatten med avsevärt stör- re växlingar i fråga om vind- och väderleksförhållanden, vilket säkerligen beträffande en betydelsefull sida av sjömansutbildningen är ägnat att bibringa en mångsidigare erfarenhet än tjänst å mera begränsade farvatten. Vidare gäller beträffande manövreringen av de större fartygen, att dessa i vidsträck- tare omfattning och många gånger på ett mera krävande sätt än ifråga om varje annat fartyg förutsätter jämväl genomförd personlig samverkan inom däcksbesättningen. Ytterligare må erinras, att tjänstgöringen å de större far- tygen giver vidsträcktare möjlighet till övning i morsesignalering, än å de mindre fartygen. Slutligen synes böra uppmärksammas, att befälet å' de större fartygen i regel torde besitta bättre förutsättningar att fackligt hand- leda eleverna och överhuvud omhänderhava deras allmänna fostran, än vad fal— let kan antagas vara å småfartyg. Och i vart fall erbjuda de större fartygen i nu berörda avseende väsentligen bättre möjligheter till effektiv kontroll från tillsynsmyndighetens sida.

Om med hänsyn till vad nu anförts, företräde kvalitativt sett torde böra givas åt utbildningen å de fraktseglande skolskeppen, inställa sig ur en annan synpunkt bestämda betänkligheter mot att ensidigt anlita dessa fartyg för den speciella utbildningsverksamheten. Vi åsyfta härvid det välbekanta fak- tum, att vårt lands handelsflotta innesluter allenast fyra fartyg om 1000 bruttoton eller däröver. Och de växlande konjunkturerna på fraktmarknaden erbjuda därjämte ett allvarligt osäkerhetsmoment, som medför, att inga som helst garantier kunna uppnås för att dessa fartyg regelbundet stå till för— fogande. Belysande är i detta avseende, att större delen av innevarande är samtliga de nämnda fartygen legat upplagda på grund av omöjligheten att erhålla segelbara frakter.

Då vi vid våra överväganden ansett oss omöjligen kunna bortse från detta förhållande, finna vi oss förhindrade att förorda, att statens nnderstödsverk-

samhet begränsas till att uteslutande avse sådana fartyg. Att enbart för re- servändamål i de fall, då de nämnda fartygen icke kunna disponeras, utnyttja de smärre segelfartygen i utbildningssyfte, kan efter vårt sätt att se av olika skäl icke ifrågakomma. Även under normala förhållanden synes sålunda i Viss utsträckning elevutbildning med statsunderstöd böra försiggå å fartyg tillhörande sistnämnda grupp, på sätt föreslagits av kommerskollegium och jämlikt medgivande av 1930 års riksdag under budgetåret 1930/31 jämväl till- lämpats. Vid en sådan anordning torde man höra räkna med, att vid nödtvun— gen begränsning av de större fartygens utbildningsmöjligheter de mindre se- gelfartygen skola i vidgad utsträckning kunna anlitas för ändamålet ifråga.

Sammanfattningsvis vilja vi alltså såsom vår åsikt framhålla att för upp- rätthållande av det krav på segelfartygstjänst såsom förutbildning för fartygs- befälet, som vi funnit särskilt betydelsefullt, åtgärder från det allmännas sida äro bestämt av behovet påkallade, i syfte att garantera förefintligheten av möjligheter till dylik utbildnings förvärvande. Åtgärderna i fråga höra i främsta rummet avse att genom statsunderstöd åt av enskilda bedriven segel- sjöfart uppnå sådan garanti. Härvid har det synts nödvändigt att för ända- målet taga i anspråk såväl de större fartygen, vilka vi i det föregående beteck- nat såsom fraktseglande skolskepp med rutinmässig utbildning, som ock andra segelfartyg, vilka efter verkställd prövning befinnas för uppgiften fullt lämp- liga. Skulle mot förmodan nu angivna åtgärder icke visa sig tillfyllest, synes frågan om anordnande av statlig skolskeppsverksamhet, på sätt nyligen i Danmark föreslagits, böra göras till föremål för förnyat övervägande.

Till frågan om de närmare villkoren för statsunderstöds utgående ävensom andra därmed sammanhängande spörsmål återkomma vi längre fram i detta kapitel.

Vid övervägandena rörande åtgärder för tryggande av tillgången på ut- bildningsmöjligheter å segelfartyg, hava vi, med hänsyn framförallt till den konstaterbara utvecklingen, vilken låter segelfartygsbeståndet inom vår han— delsflotta undergå en fortskridande reduktion, icke kunnat underlåta att beak- ta, att det torde möta betänkligheter av statsfinansiell natur att på den i det föregående angivna vägen, tillgodose hela det erforderliga utbildningsbehovet. Under sådana omständigheter hava vi funnit angeläget att jämväl pröva de andra uppslag till åvägabringande av förbättrade förhållanden å området, vilka vid de tidigare utredningarna framkommit.

Förnekas kan icke, att det i belysning av den ifrågavarande utvecklingen framstår som ett naturligt önskemål att nya vägar öppnas för befälsutbildnin- gens vinnande, givetvis under bestämt fasthållande av det för våra förhållan- den karakteristiska draget, att befälsställningen hålles tillgänglig för en var, som önskar förvärva den i sådant avseende föreskrivna behörigheten. Olika fartyg kunna sålunda med hänsyn till skilda trader och uppgifter kräva spe- ciella kvalifikationer hos befälet vid sidan av de vanligen fordrade. Kan möj- lighet beredas den enskilde med särskilda förutsättningar för nämnda kvalifi- kationers förvärvande, men för vilken tjänstgöringen å segelfartyg av en eller

»Appren.- tzce» - systemet.

Tongränsen

för godta -

bara Sege fartyg.

annan anledning icke står till buds, att jämväl i annan och därför lämpad väg förskaffa sig den erforderliga kompetensen, reell såväl som formell, bör detta enbart vara till fördel för säkerställandet av tillgången på befäl, som här sär- skilt avses.

Ur nu angivna synpunkt förtjänar förvisso det av kommerskollegium fram— ställda förslaget om »apprentice»-utbildning att allvarligt övervägas. Efter vår åsikt innebär detsamma ett värdefullt uppslag, såtillvida som enligt det- samma segelfartygstjänsten alternativt skulle kunna ersättas av anställning såsom befälselev å maskindrivet fartyg i längre fart. I princip anse vi oss kunna helt ansluta oss till denna ståndpunkt så mycket mera som, efter vad vi inhämtat, en dylik utbildningsväg mött sympatier från rederinäringens sida och systemet med framgång prövats inom andra handelsflottor.

Vad beträffar den utformning förslaget erhållit, finna vi oss emellertid i ett par viktiga avseenden föranlåtna att påkalla jämkningar i detsamma. Vi åsyf— ta härvid främst det av kollegium uppställda kravet på högre teoretiska kvali— fikationer för att i dylik väg förvärvad praktisk utbildning över huvud skulle godtagas. Enligt förslaget skulle nämligen, på sätt redan förut framhållits. såsom villkor för anställning som befälselev uppställas fordran å dessförinnan avlagd realexamen med godkända betyg i vissa ämnen eller, på visst sätt redovisade, däremot svarande kunskaper. Redan det förhållandet att ett dy— likt villkor synes ägnat att motverka syftet med förslaget i ovan först an- givna del, ingiver betänkligheter. Enligt vår mening bör rekryteringen enbart kunna främjas därigenom, att de vidaste urvalsmöjligheter förefinnas vid be— fälselevernas antagande. Ett liknande betraktelsesätt har jämväl från riksda- gens sida gjorts gällande, då riksdagen förklarat sig icke kunna biträda försla- get i vad det avser angivna förutsättning.

Av den utredning, som kommerskollegium förebragt, framgår, att kollegium icke avsett, att befälselever skulle ifrågakomma å andra fartyg än sådana om minst 1 000 bruttoton i nordsjö- eller vidsträcktare fart. För vår del anse vi denna begränsning av praktiska skäl naturlig. Ej heller finna vi anledning till erinran mot förslaget, att tjänstgöringstiden skall omfatta minst 24 måna- der. Tungt vägande skäl kunna anföras för lämpligheten av att befälsele- verna icke må inräknas i den ordinarie besättningen. Den individuellt person- liga handledning från befälets sida, som utgör en självklar förutsättning för att denna form av praktisk förutbildning skall hava åsyftat värde, skulle under andra omständigheter icke kunna erhålla tillräckligt utrymme.

Givetvis hava vi icke kunnat förbise, att med nu angivna restriktioner syste- met med befälselever å maskindrivna fartyg kommer att erhålla en mera be- gränsad tillämpning framförallt i begynnelsen, och jämväl framdeles torde det- samma — i synnerhet med hänsyn till svårigheterna att bereda eleverna bostä- der ombord — icke kunna förväntas finna mera allmän användning.

Vid sådant förhållande ligger det i öppen dag, att spörsmålet om andra åtgärder för ytterligare underlättande av segelfartygstjänstens förvärvande måste bliva föremål för särskilt övervägande, i syfte att undanröja de svå-

righeter att vinna anställning å segelfartyg, som under senare år alltmera ut- präglat gjort sig förnimbara. Denna synpunkt har stått klar jämväl för far— tygsbefälssakkunniga och kommerskollegium. I den vidlyftiga utredning, som föreligger i ämnet, har föreslagits att, utöver åtgärder för ekonomiskt un- derstödjande av kvalificerad segelfartygsutbildning, genom nedsättning i ton- gränsen för segelfartyg, som i berörda hänseende godtagas, öppna vidgade möj— ligheter för dylik utbildning.

I detta avseende föreslår kollegium, såsom ovan erinrats, sådan ändring av bestämmelserna i fråga om styrmansbrevs erhållande, att tongränsen beträf— fande segelfartyg sänkes till 90 ton (från nuvarande 100 ton). Utöver en önskan i allmänhet att åvägabringa ökade utbildningstillfällen har något sär- skilt skäl för fastslåendet av just den angivna gränsen icke framlagts. Och någon rationell grund för en dylikgräns torde i själva verket icke heller kunna anföras. Den omständigheten att i ett visst fall segelfartygstjänsten full- gjorts på ett fartyg om t. ex. 90 ton torde sålunda icke i och för sig ut- göra någon garanti för att denna är av större värde än den å fartyg om exem- pelvis 30 eller 40 ton. Ur vissa synpunkter torde gälla, att under i övrigt lika förhållanden inom nu närmast ifrågavarande fartygskategori tjänsten å det mindre fartyget, där måhända hela besättningen, befälhavaren inräknad, be- står av allenast 2 a 3 man, är ur utbildningssynpunkt fullt likvärdig med tjänsten å ett segelfartyg om uppemot 100 ton med större besättning. I det förra fallet måste nämligen jämväl ganska kvalificerade göromål ombesörjas även av den yngste ombord, vilket däremot åtminstone icke torde vara regel i fall av det senare slaget. Den nuvarande 100-tonsgränsen vilar så till Vida på en rationell grund, att för utövande av befälhavarskap å segelfartyg i öster- sjöfart, vars dräktighet uppgår till angivna tontal eller därutöver, fordras att innehava den behörighet, som skepparbrev av l:a klass medför.

Vid övervägande av nu förevarande angelägenhet hava vi av den verkställda utredningen funnit ådagalagt, att det nuvarande segelfartygsbeståndet även enligt den av kollegium förordade tongränsen icke kan beräknas på längre sikt fylla det behov av utbildningstillfällen, som obestridligen förefinnes, så myc- ket mindre som tidigare möjligheter att vinna anställning som besättnings- man å främmande nationers fartyg numera praktiskt taget saknas.

Under dessa omständigheter är det uppenbarligen nödvändigt att jämka- på nu gällande bestämmelser i ämnet. Då vi, såsom redan antytts, icke kunna finna den av kommerskollegium ifrågasatta modifierade gränsen öppna nya utbildningsmöjligheter i tillräcklig utsträckning, anse vi oss i stället böra före- slå, att såsom lägsta gräns fastställes storleken 30 bruttoton, vilket är det lägsta tontal, vid vilket segelfartyg, jämlikt förefintliga stadganden, måste vara försett med behörigt befäl (minst skepparbrev av 2:a klass). Härvid förutsätta vi emellertid, att tjänsten i fråga skall hava fullgjorts i östersjö- eller vidsträcktare fart.

En dylik ståndpunkt vinner för övrigt stöd i de förhållanden, som numera äro rådande i vissa av våra närmaste grannländer, där segelfartygstjänsten alltjämt är obligatorisk. Danmark har sålunda föreskrivit en lägsta gräns av

Statens understöd— jande av skolskep s-

'verksam et.

20 bruttoton (tidigare 60 bruttwoton) och 1 Tyskland har motsvarande gräns dragits vid 50 rn3

Den svenska segelfartygsflottan, i vad avser fartyg (inklusive segelfartyg med hjälpmaskin) om 30 ton och däröver, uppgår för närvarande till ej mindre än 1 007 fartyg, medan däremot antalet dylika fartyg om minst 90 ton utgör allenast 294.

Till nu anförda siffror måste emellertid fogas den erinran, att. vad angår det egentliga fraktfarttonnaget, ökningen av utbildningsmöjligheter i verklig- heten icke blir så stor, som siffran omedelbart giver vid handen. Kommers- kollegium har vid sina överväganden i ämnet särskilt framhållit, hurusom en stor del av segelfartygsflottan med visshet kan hänföras till s. k. familje- fartyg, d. v. s. sådana fartyg, å vilka besättningen utgöres allenast av far- tygets ägare eller medlemmar av dennes familj och å vilka ytterligare arbets- kraft redan på grund av utrymmet ombord icke kan anställas. Det säger sig självt, att vad som sålunda gäller i fråga om något större fartyg, i än högre grad måste anses äga tillämpning i fråga om så små fartyg, som ned till och med 30 ton. Men även med beaktande härav är den föreslagna åtgärden oveder— sägligt ägnad att väsentligen vidga möjligheterna att genom segling »för om masten» förvärva erforderlig praktisk förutbildning för framtida befälsställ- ning. Och ej minst betydelsefullt lär det få anses vara, att såmedelst tillfälle beredes även för vår fiskarebefolknings ungdom att få tillgodoräkna arbets- anställning å större fiskefartyg, som apterats till fraktfartyg och bemannats i hemorten.

Då det därefter gäller att uppdraga linjerna för statens understödjande av elevutbildningen å segelfartyg, må erinras, att man även framdeles kan påräk- na, att ett antal befälsaspiranter, liksom hittills, utan anlitande av denna väg, förskaffar sig föreskriven praktisk utbildning. Med hänsyn härtill hava vi funnit oss böra räkna med att tillfälle till utbildning i nu avsedd ordning skulle beredas allenast för en del av det erforderliga befälstillskottet. Under dessa omständigheter blir uppgiften närmast att söka finna en norm för fast- ställandet av den omfattning, vari sådan understödsverksamhet kan vara på- kallad under en överskådlig framtid.

I syfte att erhålla närmare hållpunkter för en dylik beräkning, hava vi verk- ställt en undersökning angående den omfattning, vari eleverna i navigations- skolornas styrmansklasser under läsåret 1930—31 fullgjort den stadgade se- gelfartygstjänsten helt eller till någon del å skolskepp eller å större fartyg (om över 1,000 bruttoton).

Därvid har framgått, att av inalles 193 elever, icke mindre än 79 eller om- kring 40 procent fullgjort hela den stadgade segelfartygstjänsten eller del därav i den ordning, som nyss sagts. De nämnda elevernas sammanlagda redo- visade segelfartygstjänst omfattar i runt tal 3,250 månader, varav belöpa sig omkring 990 eller omkring 30 procent å skolskepp eller större fartyg. Å ut— ländska fartyg av angivna slag hava tjänstgjort sammanlagt 34 elever eller

omkring 18 procent av hela antalet (193) och 43 procent av de särskilt nämn- da 79. Sist sagda fartyg äro så gott som uteslutande av finsk nationalitet, det stora flertalet hemmahörande i Mariehamn.

Det måste enligt vårt sätt att se betecknas såsom en mindre tillfredsstäl- lande ordning, att svensk ungdom skall vara nödsakad att anlita utländska fartyg för att överhuvud taget kunna fullgöra de fordringar, som äro före- skrivna icke blott för förvärvande av behörighet såsom svenskt fartygsbefäl utan även och redan för vinnande av inträde i navigationsskola. Och att i själ— va verket ett nödläge här föreligger, synes oss framgå därav, att de kostnader, som äro förbundna med utbildningen å ifrågavarande fartyg, i allmänhet torde högst väsentligt överstiga, vad som kräves å svenskt fartyg av motsvarande karaktär, och bestyrkes förövrigt ytterligare därav, att antalet ansökningar om anställning å fartyg av sistnämnda slag lär flera gånger överstiga antalet elever. som kunna mottagas.

Med hänsyn till att den tid, varunder elever av den nämnda årsklassen full- gjort tjänstgöring å skolskepp, utgör i runt tal en tredjedel (30 %) av samt- liga elevers segelfartygstjänst, och då vi i det föregående kunnat fastställa det årliga utbildningsbehovet till omkring 190, skulle med ledning av under— sökningen i fråga ett antal av minst 63 aspiranter erfordra sådan utbildning. Då emellertid ett betydande antal sökande till anställning å statsunderstött skolskepp årligen måst avvisas av brist på utrymme, och en av huvudupp- gifterna vid förevarande utredning utgör att söka fastställa statens kostnader för en längre framtid och sålunda icke blott med avseende fäst å det allra närmaste behovet vid bibehållet. krav på segelfartygsutbildning, hava vi ansett försiktigheten bjuda att räkna med ett något större faktiskt behov. Med skä- ligt beaktande av nu anförda. omständigheter hava vi icke vågat förutsätta såsom behövligt ett mindre antal platser än omkring 100. Härvid bör emeller- tid uppmärksammas, att Abraham Rydbergs stiftelse kan beräknas bereda ut- bildning åt minst ett 30—tal elever årligen, och har från detta håll understöd av statsmedel icke ifrågasatts för bedrivande av den planerade verksamheten. Un— der sådana omständigheter torde de statliga understödsåtgärdema kunna be- gränsas att- avse omkring 70 elever årligen.

Innan vi inlåta oss på frågan om sättet för fyllande av det nämnda behovet av utbildningsmöjligheter, har det synts oss ändamålsenligt att ingå på ett närmare övervägande av de allmänna grundsatser, som enligt vår mening böra vara bestämmande för statsunderstöds utgående och vad därmed närmast äger sammanhang.

I det föregående har föreslagits, att understöd må utgå till enskilda rederier för ombesörjande av segelfartygsutbildning å större skolskepp i fraktfart ävensom å mindre segelfartyg.

Vad förstnämnda utbildning angår, har kommerskollegium ifrågasatt, att tjänst å statsunderstött skolskepp skall tillgodoräknas med tid, som till en tredjedel överstiger den verkliga, detta på grund av det högre värde, som dy- lik tjänst ur utbildningssynpunkt måste anses äga. Med den begränsning till skolskepp i egentlig mening, som förslaget erhållit, finna vi oss utan tvekan

kunna förorda detsamma. Däremot saknas anledning att tillämpa enahanda beräkningsgrunder i fråga om de mindre segelfartyg, som i viss utsträckning skulle anlitas i utbildningssyfte, i det att tjänstgöringen å dessa icke kan sägas vara av samma kvalificerade beskaffenhet, som fallet är med de i lång- fart seglande större fartygen.

Som en betydelsefull grundsats måste vi vidare framhålla, att statsunder- stöd må utgå allenast för sådana elever, som mottages utöver det normala be- sättningsantalet. Det kan nämligen icke anses lämpligt, att ett rederiföretag genom statsunderstöd, avsett för utbildning av den karaktär, varom här är fråga, sättes i tillfälle att nedbringa de ordinarie kostnaderna för fartygets drift. Vi hava alltså i det följande vid beräknandet av antalet elevplatser, för vilka understöd av allmänna medel skulle kunna utgå, konsekvent förutsatt, att bidrag lämnas allenast för övertalig elev.

Ytterligare en grundläggande princip synes i detta sammanhang böra fast— slås. Allt hittills har utbildningen å statsunderstött. skolskepp, bortsett från ett fåtal platser å flottans övningsfartyg »af Chapman», varit förbunden med ganska avsevärda kostnader även för eleverna. Staten har nämligen bidragit med visst belopp för närvarande högst 700 kronor för elev och år och vederbörande elev har haft att erlägga en avgift av vanligen enahanda be— lopp, ehuru av detta i regel 20 kr. för månad återgått till eleven i form av hyra under anställningstiden. Efter vår mening kan en dylik ordning icke be- tecknas såsom tillfredsställande främst ur den synpunkt-en, att den för yng- lingar ur medellösa hem är ägnad att förhindra eller åtminstone väsentligen försvåra utbildningens förvärvande i denna väg. Vi hava för den skull an- sett tungt vägande skäl kunna anföras för att ett icke alltför ringa antal av de elevplatser, för vilka statsunderstöd utgår, bör förbehållas medellösa yng— lingar i form av friplatser. Lämpligen synes en tredjedel av samtliga platser böra erhålla denna karaktär. Övriga elever böra själva bidraga med ett be- lopp, som motsvarar halva avgiften för elevutbildningen, varvid dock, med hänsyn till de å olika fartyg växlande totalkostnaderna, torde böra gälla, att elevens bidrag begränsas till att avse högst 600 kr. för år.

Enär erfarenheten ådagalagt, att för de i långfart fraktseglande skolskeppen stora svårigheter möta att under skiftande förhållanden med säkerhet anpassa seglationen efter 12-månaders perioder, torde det få betraktas som önskvärt, att bidragsterminen fastställes med någon marginal. Härvid synes lämpligen kunna gälla, att fullt årsbidrag utgår för en seglation av minst 9 månader. Skulle seglationen understiga denna tid, bör givetvis reduktion ske och torde denna då böra för varje månad avse en niondel av årsbeloppet.

Med avseende på uttagningen av elever och deras fördelning å olika fartyg samt bestämmandet angående friplatser tala praktiska skäl för att ordnandet av hithörande angelägenheter må ankomma på en statlig myndighet, och synes ingen tvekan kunna råda därom, att uppgiften bör anförtros åt kommerskol- legium under samråd med vederbörande fartygs huvudman.

Slutligen torde ytterligare en angelägenhet av mera allmän innebörd höra i detta sammanhang göras till föremål för övervägande. I anslutning till vad ,

förut framhållits ligger det stor vikt uppå, att fartyg, som kommer i åtnju- tande av statsunderstöd såsom skolskepp, ur olika synpunkter är att anse så- som fullt lämpligt för sådant ändamål. Självfallet måste alltså till en början tillses, att fartyget i fråga befinner sig i fullt sjövärdigt skick. Därjämte bör genom vederbörande tillsynsmyndighet noga prövas, att elevernas bostads— förhållanden tillfredsställa rimliga anspråk, ävensom att i övrigt säkerhets- anordningarna icke giva rum för berättigad anmärkning. Här berörda syn— punkter böra äga tillämpning å samtliga fartyg, vilka skola tagas i anspråk för statsunderstödd elevutbildning. Beträffande särskilt de fraktseglande skol- skeppen torde garantier därjämte böra sökas för att den utbildning, som un- derstödet i första hand avser att främja, bibringas under gynnsammast möj- liga betingelser även i avseende å kvalifikationerna hos befälet. I fråga om de mindre segelfartyg, å vilka endast enstaka elever enligt vad i det före- gående framhållits skulle mottagas, lär det visserligen befinnas praktiskt ute- slutet att uppställa krav av den art här senast angivits, en omständighet som föranlett oss att beträffande denna fartygskategori föreslå andra grunder för understödets utmätande. Men självfallet bör vid elevernas hänvisning så långt görligt fartygens lämplighet bedömas jämväl med hänsyn till den antydda omständigheten.

Då det härefter gäller att i detalj planlägga elevutbildningen å de olika far- Elevutbild- tygskategorierna hava vi, såsom ovan framhållits, sett oss nödsakade att för fåågåååfåii år räkna med inalles ett 70-tal platser, för vilka understöd av allmänna medel oli afartyg. skulle utgå.

I första hand bör för nu berörda ändamål det staten tillhöriga övningsfar— tyget >>af Chapman» tagas i anspråk. På sätt hittills varit fallet torde å detta kunna mottagas elever för handelsflottans räkning till ett antal av 35. Då emellertid utbildningstiden här begränsas till omkring 41/2 månader av året eller sålunda till hälften av den minimitid, 9 månader, som, enligt kom- merskollegii av oss i vissa delar förordade förslag, i allmänhet skall vara full- gjord å segelfartyg, så följer härav, att det nämnda antalet i själva verket motsvarar allenast 17 a 18 platser å sådant fartyg, där såsom regel hela den erforderliga tjänsten kan i en följd förvärvas. Den återstående segelfartygs- tjänsten torde nu angivna elevantal lämpligen kunna beräknas förvärva å mindre segelfartyg, till vilken fråga vi i det följande återkomma.

I andra hand finna vi oss böra föreslå anlitande av de rederiaktiebolagen Portunus och Pollux tillhöriga barkskeppen >>C. B. Pedersen» och »Beatrice»; samt den rederiaktiebolaget Najaden tillhöriga »Forest Dream». Utöver far- tygens normala bemanning kan å »C. B. Pedersen» och »Beatrice» mottagas ett elevantal, beräknat till resp. 16 och 11 eller tillhopa 27. En motsvarande upp- skattning i fråga om segelfartyget »Forest Dream» giver siffran 6 till resultat. Sammanlagt skulle alltså å förenämnda fartyg 33 elever årligen kunna erhålla utbildningi full utsträckning (minst 9 månader). Härtill komma å »af Chap— man» 35 under halva denna tid, eller i allt för år räknat 50 elever.

Såsom redan antytts, hava vi vid planläggningen av elevernas fördelning

ansett oss böra förutsätta, att ett antal platser motsvarande det å »af Chap- man» tillgängliga, disponeras å mindre segelfartyg. Av försiktighetsskäl tor- de böra räknas med, att utbildningen åt dessa fartyg omfattar en tid av sex månader årligen. Härmed hava vi givetvis icke avsett att fastslå, att just de å »af Chapman» utbildade eleverna skola erhålla utbildning i dylik ordning, utan hava vi allenast till grund för kostnadsberäkningarna lagt en dylik för- utsättning.

Beträffande fördelningen av de ifrågavarande platserna å sådana, för vilka hela kostnaden gäldas av allmänna medel, och å sådana, för vilka endast en del bestrides i denna ordning, hava vi förslagsvis utgått från att å »af Chapman» mottagas 15 frielever och 20 betalande, å barkskeppen »C. B. Pedersen» och »Beatrice» 7 frielever och 20 betalande, samt å »Forest Dream» 6 betalande. Å de mindre segelfartygen bör enligt vår åsikt med hänsyn till tjänstgörin- gens art inga avgifter erläggas av eleverna utan staten bestrida hela kost- naden.

Vidkommande spörsmålet om kostnaderna för elevutbildningen å de olika fartygen torde i fråga om »af Chapman» kunna beräknas, att sagda kostna- der belöpa sig till 300 kronor för elev och utbildningsperiod (41/2 månader). I enlighet med vad nyss framhållits, skulle således bidragsbeloppet utgöra i allt 7 500 (15 X 300 + 20 X 150) kronor.

Vad beträffar de fraktseglande fartygen »C. B. Pedersen», »Beatrice» och »Forest Dream» hava vi, efter övervägande av olika på frågan inverkande om- ständigheter, ansett följande allmänna grunder böra vid beräkningen tillämpas. Redaren bör tillgodokomma full ersättning för samtliga kostnader för elever- na, däri inräknad jämväl nu utgående månadshyra, samt därutöver viss be- stämd ersättning för skolskeppsutbildningens tillhandahållande.

Med ledning av från vederbörande rederi för barkskeppen »Beatrice» och >>C. B. Pedersen» inhämtade detaljupplysningar rörande kostnaderna för ele- vernas vistelse ombord, därvid de olika utgiftsposterna underkastats vederbör- lig granskning, hava vi ansett oss böra, med ett antaget elevantal av 27 å de båda nämnda fartygen tillsammantagna, beräkna sagda kostnader till 1 600 kronor för år och elev. Beträffande fartyget >>Forest Dream» torde motsva- rande siffra approximativt kunna angivas till '1 250 kronor.

Den särskilda årliga ersättning, som, enligt vad nyss anförts, skulle till- komma vederbörande huvudman, hava vi för barkskeppen »Beatrice» och »C. B. Pedersen» beräknat till sammanlagt 4 800 kronor, och för »Forest Dream» en- ligt enahanda grunder till 1 000 kronor. Ersättningen synes böra förutsättas helt utgå av allmänna medel.

Med tillämpning av de grunder för elevavgifternas bestridande, som ovan angivits, skulle understöd av allmänna medel påkallas till följande belopp: för »Beatrice» och >>C. B. Pedersen» 7 X 1 600 + 20 X 1 000 + 4 800 kronor eller tillsammans 36 000 kronor och för »Forest Dream» 6 X 650 + 1 000 kro- nor, eller tillsammans 4 900 kronor.

Vad slutligen angår elevutbildningen å mindre segelfartyg, böra, såsom ovan närmare motiverats, andra grunder för densammas understödjande ifrågakom-

ma. Det i det föregående omförmälda förslag, som i berörda avseende fram— ställts av kommerskollegium, synes oss icke besitta—den lättillämplighet, som lär få anses önskvärd, utan hava vi funnit oss böra förorda den jämkningen, att ersättningen för varje elev, oavsett om denne tillhör kategorien »obefaren», ' »befaren», eller »särskilt befaren», beräknas efter en och samma norm, utan hänsyn till anställningstidens längd och elevernas tidigare förvärvade utbild- ning. Härvid synes ett belopp av 50 kronor för månad utgöra skälig ersätt- ning, under förutsättning dock att avlöning icke påkallas under elevtiden, högst 6 månader, i annan mån än att ersättning för övertidsarbete skall utgå, beräknad med utgångspunkt från statsunderstödets belopp. Såsom ovan fram- hållits, bör understöd av allmänna medel beräknas utgå för ett. antal av 35 elever med en antagen elevtid av 6 månader för varje. Det för nu förevarande ändamål erforderliga beloppet utgör alltså 10 500 kronor.

I enlighet med vad nu anförts och föreslagits skulle för statsverket elevut- bildningen å segelfartyg komma att draga följande kostnader:

»af Chapman» ......................... kronor 7 500 »Beatriee» och »C. B. Pedersen» .......... >> 36000 »Forest Dream» ........................ » 4 900 mindre segelfartyg .................... >> 10 500 eller tillsammans . ...................... kronor 58 900.

Av nämnda belopp torde årligen, på sätt kollegium föreslagit, 25 000 kronor böra bestridas av handels- och sjöfartsfondens medel. Återstoden, 33 900 kro- nor, torde böra av riksdagen anvisas. Med hänsyn till vad i det föregående anförts angående den förefintliga osäkerheten hos de förutsättningar, å vilka beräkningarna vila, ligger det i sakens natur, att fördelningen av vederbörande anslag lämpligen förbehålles Kungl. Maj:t under huvudsaklig anslutning till de beräkningsgrunder, som kunna komma, att av Kungl. Maj:t bliva riksdagen underställda och av densamma godtagna. Medel för ändamålet torde på sätt nu är fallet, kunna utgå av ett anslag rubricerat »Till praktisk utbildning av däcksbefäl för den svenska handelsflottan», vilket emellertid av praktiska skäl för framtiden bör erhålla karaktär av extra reservationsanslag.

Vad angår anslagsbehovet för här förevarande ändamål under budgetåret 1931/32, må särskilt framhållas, att detta understiger vad ovan angivits till följd av de besparingar som uppnåtts under innevarande år, därigenom att samt— liga i det föregående omnämnda fraktseglande skolskepp hittills icke varit i verksamhet. Ehuru storleken av den ifrågavarande besparingen å det bidrag, som skolat utgå av handels- och sjöfartsfonden, icke för närvarande låter sig med full säkerhet uppskatta, torde grundad anledning föreligga för antagandet, att vid budgetårets utgång skall kvarstå outnyttjat ett belopp av åtminstone 23 900 kronor. Det erforderliga anslaget å riks-staten för budgetåret 1931/32 bör under dessa omständigheter kunna begränsas till 10 000 kronor.

3—303400

Fordringar å praktisk

tjänst för inträde i

man' ations- s ola.

Särskild behörighet såsom tredje styrman.

I fråga om fordringar å praktisk tjänst för inträde i resp. styrmans- och skepparklass vilja vi föreslå, att dessa fastställas i omedelbar anslutning till vad som ansetts böra gälla beträffande motsvarande behörighetsbrev, dock att, i enlighet med kommerskollegii ovanberörda förslag, dels i fråga om styrmans- klass den sammanlagda tjänstetiden och tiden för tjänstgöring i nordsjö- eller vidsträcktare fart synes böra bestämmas till 36, resp. 6 månader i stället för 42, resp. 12 månader, dels ock i fråga om skepparklass icke torde böra före- skrivas längre sammanlagd tjänstetid än 30 månader (36 månader för skeppar- brevet).

Vidkommande slutligen motsvarande fordringar för inträde i sjökaptensklass hava vi funnit oss böra förorda enahanda krav som för inträde i styrmans- klass.

Beträffande ovan omförmälda framställning från stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm, i vad den avser förbehållande av visst antal platser i navigationsskolas sjökaptensklass åt inträdessökande från flottan, finna vi oss av principiella skäl icke kunna tillstyrka densamma.

I detta sammanhang hava vi jämväl övervägt det av förenämnda stations- befälhavare å bane bragta spörsmålet om generellt medgivande för korpral vid flottan, som genomgått viss kompletteringskurs, att oberoende av före- skrivna fordringar i fråga om sjötjänst vinna inträde i navigationsskolas sjö— kaptensklass. Då emellertid enligt vår uppfattning redan av allmänna grun- der någon privilegierad ställning i förevarande avseende icke bör tillerkännas viss grupp sökande framför annan, finna vi oss icke heller i nu åsyftad del kunna tillstyrka den omförmälda framställningen.

I detta sammanhang hava vi ansett oss jämväl böra framställa förslag där- om, att den, som fullgjort all den för inträde i styrmansklass föreskrivna tjänst och därjämte avlagt styrmansexamen, må tillerkännas särskild behörighet så- som tredje styrman även i fart, där sådan jämlikt gällande bestämmelser skall finnas anställd, d. v. s. i oceanfart. Syftet härmed är dubbelt. En bestäm- melse av sagda innebörd torde nämligen kunna förutsättas medföra icke blott viss ökad tillgång på fartygsbefäl utan i regel även den fördelen för den en- skilde, att han, sedan han en gång förskaffat sig den för inträde i styrmans— klass föreskrivna tjänstetiden, kan i befälsställning fullgöra, vad som ytter- ligare erfordras för styrmansbrevets erhållande.

Kap. IV. Maskinbefälsutbildningens ordnande.

1. Den teoretiska utbildningens förläggning. Maskinbefälets teoretiska utbildning har hittills varit förlagd inom naviga- tionsskola, därvid allt sedan 1877 särskild maskinistavdelning funnits anord- nad vid sidan av den för fartygsbefälsutbildningen avsedda navigationsavdel- ningen. Emellertid torde böra uppmärksammas, att för närvarande full jäm- ställdhet icke gäller i fråga om de båda avdelningarna, såtillvida att befattning såsom föreståndare är förbehållen nautiskt utbildad lärare. Maskinbefälssakkunniga påtala i sitt betänkande vissa brister, som enligt

Nuvarande förhållan- den.

Tidigare

deras mening vidlåda undervisningen vid navigationsskolornas maskinistav-"trefningar' delningar, och anses dessa bland annat hänföra sig till »otillfredsställande or- maShnbefals' ganisation av navigationsskolorna i fråga om maskinistavdelningarnas själv- ständighet, varigenom dessa avdelningars krav eller önskemål beträffande un- dervisning m. m. icke alltid bliva beaktade eller vinna tillräcklig förståelse hos vederbörande föreståndare». Vid sina överväganden angående de lämpli- gaste åtgärderna för avhjälpande av de nämnda bristerna hava de sakkunniga dryftat vissa alternativa uppslag avseende maskinbefälsutbildningens utbry- tande ur navigationsskoleorganisationen och dess förläggande till vissa tek- niska läroverk eller till särskilda maskinbefälsskolor. På anförda skäl för- orda emellertid de sakkunniga, att utbildningen fortfarande bibehålles vid na- vigationsskolorna.

Detta har dock skett under den förutsättningen, att den föreslagna maskin- avdelningen erhåller en väsentligen mera markerad självständighet än hittills va— rit förhållandet. De sakkunniga föreslå sålunda, att en av de ordinarie lärarna å maskinavdelningen förordnas såsom föreståndare för avdelningen och att denne i sagda egenskap skall vara behörig och skyldig att närmast utöva tillsynen över undervisningens bedrivande å avdelningen och biträda skolföreståndare (rektor) vid handläggningen av de frågor, som beröra densamma.

sakkunniga..

Tanken på maskinbefälsutbildningens skiljande från navigationsskolorna Yttranden av kom till uttryck i samband med den utredning, som på sin tid verkställdes i anledning av en inom andra kammaren vid 1929 års riksdag av herr E. Lithan- der väckt motion, varuti ifrågasattes överflyttning av navigationsskolornas ledning från kommerskollegium till skolöverstyrelsen. I häröver avgivet ytt— rande anförde sålunda Sveriges allmänna sjöfartsförening — efter att bestämt

vissa orga- nisationen

Kommers- kollegium.

hava motsatt sig en dylik åtgärd med avseende i varje fall på ledningen av sko- lornas navigationsavdelningar, vilken under alla förhållanden borde vara för- lagd till kollegium såsom statens centrala sjöfartsorgan _ följande: »Frågan huruvida eller i vad mån jämväl maskinbefälsutbildningen fortfarande bör be— drivas vid nämnda skolor eller eventuellt — med hänsyn till maskinteknikens utveckling och därmed sammanhängande krav på ökad tillgång till laboratorie— materiel m. m. _ ur kostnadssynpunkt eller eljest av praktiska skäl lämpli- gen förläggas till undervisningsanstalt med bättre tillgång till dylika resurser synes däremot böra närmare undersökas.» Till nämnda yttrande anslöto sig. bland andra, Sveriges Redareförening och Stockholms Rederiförening.

Då sedermera maskinbefälssakkunnigas ifrågavarande betänkande förelåg, inhämtades, såsom av det föregående framgår, yttranden från vissa vederböran- de och däribland från nyssnämnda sammanslutningar. De sakkunnigas för- slag i fråga om utbildningens förläggning mötte därvid »— bortsett från vissa uttalanden från lärarhåll — icke annan erinran, än att Sveriges Redareförening för sin del ansåg maskinbefälsutbildningen böra kunna bedrivas jämsides vid navigationsskolorna och de tekniska läroverken. Föreningen föreslog i detta hänseende, att »sådant tillägg i författningarna göres, att de elever, vilka ge- nomgått lämplig teknisk läroanstalt, skola beredas möjlighet att erhålla maski- nistbrev, sedan de visat sig hava fullgjort den för erhållande av dylikt brev i varje särskilt fall föreskrivna praktiska utbildningen.» Härvid må emellertid uppmärksammas, hurusom Svenska Maskinbefälsförbundet, som på sin tid i ovan angivet sammanhang uttalat sig för en utredning rörande det föreslagna överflyttandet av navigationsskolornas ledning till skolöverstyrelsen, i sitt se- dermera över betänkandet avgivna yttrande endast givit uttryck åt viss tvek- samhet i fråga om lämpligheten av ma—skinbefälsutbildningens bibehållande vid navigationsskolorna. Alternativet med navigationsskolornas överflyttning till skolöverstyrelsen, framhöll förbundet, vore att föredraga från den synpunkten, att undervisningen med säkerhet komme att ledas av tekniskt bildade per- soner, men de sakkunniga hade även anfört skäl, som talade för att utbildnin— gen borde äga rum vid navigationsskolorna, som skulle på lämpligt sätt om- organiseras. Möjligheten för åstadkommande av en tillfredsställande utbild- ning vid nämnda skolor berodde mycket på huru desamma omorganiserades. De sakkunnigas förslag vore enligt förbundets mening i stort sett tillfredsstäl- lande.

Kommerskollegium har för egen del framhållit, hurusom med hänsyn till sjömaskinistutbildningens obestridliga släktskap med motsvarande utbildning vid tekniska läroanstalter en del skäl skulle kunna tala för viss kombination av dessa undervisni'ngsgrenar. En sådan kombination skulle emellertid förut— sätta, att sjömaskinistutbildningen skildes från navigationsskolorna och för- lades un—der skolöverstyrelsens överinseende samt därvid antingen bedreves vid särskilda maskinistskolor eller anknötes till de tekniska läroverken. Anord— nandet av särskilda maskinistskolor, fortsatte kollegium, skulle uppenbarligen medföra betydande ökning av kostnaderna för ifrågavarande utbildning och

måste med hänsyn därtill, på sätt ock maskinbefälssakkunniga framhållit, an- ses möta hinder. Anknytandet åter av sjömaskinistutbildningen till de tek— niska läroverken, kunde, såsom framginge av den av de sakkunniga förebragta utredningen, vilken i Visst hänseende blivit genom kollegii försorg komplette- rad, ifrågakomma allenast i form av inrättandet vid dessa läroverk av särskilda fackskoleavdelningar för sjömaskinisternas utbildning. Kollegium uttalade härefter följande:

»Det är alltså denna sistnämnda form för maskinbefälsutbildningen, som skall i avseende å sin lämplighet ställas upp till jämförelse med den hittills tillämpade for- men härför med särskilda maskinistavdelningar vid navigationsskolorna. I detta avseende synas kollegium maskinbefälssakkunnigas undersökningar hava givit vid handen, att sjömaskinistutbildningens förläggande till de tekniska läroanstalterna skulle förutsätta väsentligt mera omfattande och genomgripande organisationsåt- gärder än dem, som skäligen kunna anses erforderliga för att förläna en såsom hit- tills vid navigationsskolorna förlagd undervisning på området nödig effektivitet.»

Beträffande uppslaget att eventuellt till de tekniska läroverken överflytta ut- bildningen hade kollegium ytterligare ansett sig böra särskilt fästa uppmärk- samheten på vilken i särskild grad desorganiserande innebörd en dylik åtgärd skulle få därigenom, att handelsdepartementet väl alltjämt ytterst skulle hava överinseendet över fartygsbefälets teoretiska utbildning samt i sista hand an- svaret för regleringen av fordringarna på både detta befäls och, med hänsyn till tillämpningen av föreskrifter rörande behörighetsbrev, även maskinbefä- lets praktiska utbildning men samtidigt skulle fråntagas det direkta inflytan— det på den i intimt samband därmed stående teoretiska utbildningen av sist- nämnda befäl. En sådan splittring av överledningen på hithörande områden an- såg kollegium helt säkert sakna motsvarighet i något annat land och i varje fall icke kunna verka till båtnad för saken.

Med avseende slutligen är Sveriges Redareförenings här ovan återgivna för- slag uttalade kollegium följande:

»Det av Sveriges Redareförening ur rekryteringssynpunkt framförda förslaget, att vissa vid de tekniska läroverken avlagda examina skulle berättiga till erhållande utan vidare, efter den praktiska tjänstens förvärvande, av vederbörligt behörighets- brev kan _ om det bortses från examina vid vederbörliga avdelningar vid Tekniska Högskolan och Chalmers Tekniska Institut, vilka examina givetvis böra kunna för ändamålet på sätt Redareföreningcn föreslagit godtagas — uppenbarligen icke rea- liseras i den form, Redareföreningen synes hava avsett. Däremot torde det icke föreligga något hinder för att åsyftade examina, exempelvis vid tekniskt läroverks maskinfackskola eller vid tekniskt gymnasium, finge tillgodoräknas för erhållande av behörighetsbrev på motsvarande sätt, som avses i 5 29 mom. 1 och 2 i gällande befälsförordning (mom. 2 enligt lydelse genom kungörelse den 5 mars 1915) och i 5 47 mom. 1 och 2 i gällande navigationsskolereglemente (mom. 2 enligt lydelse ge— nom kungörelse den 5 mars 1915) beträffande vissa vid flottans underofficers- eller underbefälsskolor eller ock Sjökrigsskolan avlagda examina, eller sålunda efter kom- pletterande prövning i de för vederbörande examen föreskrivna ämnen och kurser, vilka icke ingå i den vid den tekniska läroanstalten avlagda examen.»

I särskilda vid 1930 års riksdag av herrar 0. A. Nordborg i första och E. Lithander i andra kammaren väckta motioner har, under framhållande bland annat av den för närvarande rådande bristen på maskinbefäl inom handelsflot-

Riksdagen 1930.

Remitterad framställning.

De sak- kunniga. Olika alterna- tiv för ut- bildningen.

tan, hemställts om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om skyndsam utredning och därpå grundat förslag i syfte att »vissa vid de tekniska läro- anstalterna avlagda examina skola berättiga till viss maskinistbehörighet utan förnyad prövning vid navigationsskola, efter det att vederbörande fullgjort föreskriven praktisk tjänstgöring».

Sedan riksdagens i det föregående omförmälda. beslut i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till viss omorganisation av navigationsskolorna m. m. förelåg, uttalade i särskilt utlåtande den 11 mars 1930 första kammarens andra tillfälli- ga utskott bland annat följande. >>Med anledning av detta riksdagens beslut och då sålunda de av motionären framförda synpunkterna vid den förnyade och skyndsamma prövning av frågan om utbildning av bl. a. maskinister, vilken riksdagen nu begärt, lära komma under övervägande, finner utskottet här förevarande motion icke böra föranleda något riksdagens ytterligare yttrande.» Utskottet hemställde för den skull, att motionen icke skulle till någon kam— marens åtgärd föranleda, vilken hemställan ock bifölls. Den inom andra kam- maren väckta motionen föranledde motsvarande uttalande av vederbörande ut- skott och lämnades i enlighet därmed utan bifall.

I en till oss den 25 juli 1930, för att tagas i beaktande vid fullgörande av vårt uppdrag, från hadelsdepartementet remitterad framställning av den 12 juni 1930 hava undertecknad Åström och civilingenjör P. G. R. Roos, ånyo bragt å bane spörsmålet om maskinbefälsutbildningens frånskiljande från navigations- skolorna och förläggande i stället antingen till särskilda maskinbefälsskolor eller till vissa tekniska läroverk. Härvid har bl. a. erinrats, att såväl det av kollegium som sedermera det av Kungl. Maj :t vid 1930 års riksdag framlagda förslaget till omorganisation av navigationsskolorna icke anslöt sig till det tidigare sakkunnigförslaget. I framställningen anföres sålunda, att enligt sistnämnda förslag vardera av navigations- och maskinavdelningarna skulle er- hålla sina särskilda avdelningsföreståndare och endera av dem skulle utses såsom föreståndare för skolan. De bägga avdelningarna skulle därigenom bli likställda, om än ingendera kunde uppnå »fördelarna av en fristående special- skola». I kollegii förslag åter hade »den gamla organisationsformen» i stort sett bibehållits. Maskinavdelningen skulle visserligen få en avdelningsföre- ståndare, men en lärare från navigationsavdelningen skulle fortfarande vara föreståndare för skolan och utöva ledningen av undervisningen inom maskin— avdelningen. Då sedermera Kungl. Maj:t syntes i stort sett hava följt kollegii förslag, såge det ej ut att finnas några utsikter till att få till stånd en tillfreds- ställande teoretisk maskinbefälsutbildning, därest den fortfarande skulle sam- mankopplas med däcksbefälets utbildning.

Vid övervägandet av spörsmålet om maskinbefälsutbildningens förläggning i organisatoriskt avseende hava flera olika utvägar framstått såsom möjliga och tänkbara. Förutom bibehållande av utbildningen i fråga vid navigationssko- lorna, har föreslagits dels anordnande av särskilda läroanstalter, speciellt in- riktade på meddelande av dylik utbildning, dels ock anlitande för ändamålet av

de tekniska läroverken. Givetvis låter det sig därjämte tänkas, att två eller flera av de nämnda utbildningsvägarna samtidigt utnyttjas och organisationen sålunda uppbygges enligt ett kombinerat system.

Vad till en början angår förslaget att för maskinbefälsutbildningen upprätta särskilda läroanstalter med uteslutande denna uppgift, måste uppmärksam- mas, att en dylik organisation nödvändigtvis blir förbunden med väsentligt öka- de kostnader för såväl statsverket som vederbörande skolkommuner, därest tillfällen till utbildningens erhållande inom olika landsdelar alltjämt skola beredas i ungefärligen samma utsträckning som för närvarande är fallet. Om dessa kostnader redan för statsverket skulle bliva betydande nog i jämförelse med nuvarande organisation, kan detta förutses bliva förhållandet i än högre grad för vederbörande kommuner, om såsom självfallet måste förutsättas, till- handahållandet av skollokaler m. ni. skulle åvila dessa i analogi med vad som hittills gällt i fråga om navigationsskolorna. Att, på sätt förslagsställarna synas hava avsett, tänka sig de nuvarande navigationsskolebyggnaderna sam- tidigt utnyttjade av två olika läroanstalter under skild ledning vill knappast förefalla görligt ur synpunkten av de erfarenheter, som föreligga från andra håll. Vid en koncentration av maskinbefälsutbildningen till en eller högst två skolor skulle visserligen de statsfinansiella betänkligheterna mot anord- ningen förlora i betydelse. Men med desto större styrka måste vid en sådan ordning olägenheter göra sig gällande, därigenom att befolkningen i de skilda orterna erhölle väsentligen försämrade möjligheter att i hemortens närhet för- värva sin utbildning. Då vi icke heller kunna inse, att en organisation av denna typ skulle i sakligt avseende innebära några mera påtagliga fördelar, finna vi oss förhindrade att tillstyrka en anordning av nu berörd innebörd.

Beträffande utvägen att för den teoretiska maskinbefälsutbildningen uteslu— tande taga i anspråk de redan bestående tekniska läroverken, maskinfacksko- lorna och de tekniska gym'nasierna, torde visserligen till förmån för en dylik anordning åtskilliga skäl låta sig anföra. Och hade det nu varit fråga om att från begynnelsen tillskapa läroanstalter för meddelande av sjömaskinistut— bildning, skulle otvivelaktigt anledning förefunnits att noga pröva, huruvida icke densamma mest naturligt och jämväl ur ekonomisk synpunkt till förmån för det allmänna hade bort anknytas till de ifrågavarande läroan—stalterna. I nuvarande läge, då sedan länge sagda uppgift varit anförtrodd åt navigations- skolorna och dessa på ett i stort sett tillfredsställande sätt fyllt densamma, sy- nes en förändring icke utan starkt tvingande skäl böra påkallas.

En överflyttning av maskinbefälsutbildningen från navigationsskolorna till de tekniska läroverken skulle otvivelaktigt nödvändiggöra avsevärda utvidg- ningar av dessa läroanstalter i organisatoriskt avseende. Den i det föregående lämnade utredningen angående befälsbehovets omfattning är härvid talande nog. Bestående skolor skulle erfordra utbyggnad med särskilda sjömaskinistlinjer och, med hänsyn därtill att i Stockholm och Göteborg lämpliga tekniska läro— verk icke finnas upprättade, skulle dylika läroanstalter jämväl åt dessa orter behöva anordnas.

Under sådana omständigheter torde det få anses utan vidare klart, att en om— läggning av nu ifrågasatt innebörd är ägnad att även för statsverket med- föra betydande utgifter av såväl engångsnatur som i driftkostnader, vilka en- dast till en del lära kunna kompenseras av besparingar å navigationsskolornas stat.

De olägenheter, som nuvarande ordning medför, synas oss icke alltför avse- värda och hava under det förda meningsutbytet säkerligen på sina håll tillmätts för stor betydelse. Främst har anförts, att navigationsskolornas maskinbefäls— utbildning icke kunnat i erforderlig utsträckning tillgodoses med de bestäm- melser, som hittills gällt i fråga om skolornas ledning. I den mån denna erin- ran kan anses äga grund i föreliggande förhållanden, torde anledningen jäm- förelsevis lätt låta sig undanröja genom att åt den nuvarande maskinist- avdelningen eller såsom vi i det följande velat beteckna den, den maskin— tekniska linjen i organisatoriskt hänseende giva likställighet med navigations- avdelningen, av oss benämnd den nautiska linjen.

Då enligt vår uppfattning de fördelar, som skulle uppnås genom en överflytt- ning av maskinbefälsutbildningen till de tekniska läroverken, icke motivera ett så starkt ingrepp i organisationen, hava vi icke ansett oss kunna tillråda åtgär- der i detta syfte. Såsom vi nedan gå att närmare utveckla, synas förhållandena i stället anvisa den av kommerskollegium principiellt förordade utvägen att nu vidtaga sådana anordningar, att utbildningen vid de tekniska läroverken an- passas jämväl med hänsyn till sjöfartens behov. Om-edelbara åtgärder i sådan riktning hava påyrkats av Sveriges Redareförening och jämväl funnit före— språkare inom riksdagen, främst i syfte att uppnå en ökad maskinbefälsrekry- tering. Skulle det i en framtid, på grund av vunna erfarenheter rörande en dylik utbildnings lämplighet, visa sig möjligt att i större eller mindre omfatt— ning begränsa maskinbefälsutbildningen vid navigationsskolorna, lära åtgärder i sådant syfte utan större svårigheter låta sig vidtaga. Men att utan sådan er- farenhet påkalla en grundväsentlig nyordning synes oss icke överensstämma med den försiktighet, som under föreliggande kännbara brist på maskinbefäl måste anses mer än eljest nödvändig.

Efter ingående överväganden hava vi alltså funnit oss böra förorda maskin— befälsutbildningens bibehållande vid navigationsskolorna.

Utöver de skäl, som i det föregående anförts för denna vår ståndpunkt, må ytterligare framhållas, hurusom enligt vår uppfattning en anordning, som till- låter utbildning vid samma skolor av både .fartygs- och maskinbefäl i sig in- rymmer ett ideellt värde, som icke får underskattas. Otvivelaktigt måste det nämligen vara till fördel, att de unga befäl-saspiranterna av skilda kategorier redan under de gemensamma skolåren i största möjliga utsträckning få tillfälle att lära känna och uppskatta varandras arbete, för att dymedelst ett gott förhållande mellan motsvarande befälskategorier även för framtiden må grund— läggas.

Såsom av det föregående framgår, hänföra sig de i omförmälda, till oss re- mitterade framställning gjorda erinringarna mot det vid de tidigare utrednin- garna framkomna förslaget i nu åsyftad del väsentligen till den reglering av

behörighetsfordringarna i fråga om föreståndar- (rektors-)befattning, som där- vid ifrågasatts. De synpunkter, som i detta hänseende kommit till uttryck, hava funnits förtjänta av beaktande. Emellertid hava vi vid våra överväganden angående nämnda behörighetsfordringar ansett oss icke böra stanna vid den utväg till frågans lösning, som maskinbefälssakkunniga på sin tid anvisat och vars frångående i viss utsträckning i kollegii förslag synes hava utgjort den omedelbara anledningen till framställningen i fråga. Härvid torde man böra låta den synpunkten vara ensamt vägledande, att urvalsmöjligheterna, då det gäller besättande av den viktiga och ansvarskrävande föreståndar- (rektors-) befattningen vid navigationsskola, bliva så stora som möjligt. Det kan sålunda. enligt vår mening icke vara försvarligt att begränsa dessa möjligheter till att avse allenast innehavare av ordinarie lärarebefattning å skolornas nautiska linje, utan bör möjlighet stå öppen att till innehavare av föreståndar- (rektors-) befattning förvärva den därför med hänsyn till såväl föregående utbildning som tidigare verksamhet till sjöss överhuvud taget lämpligaste inom kretsen av skolornas ordinarie lärare. Till denna angelägenhet återkomma vi i det föl- jande.

Vad därefter beträffar Sveriges Redareförenings i det föregående omförmäl- Maskinpefals- da förslag, så har detsamma, såsom redan antytts, tillkommit i syfte att bereda E:;Ålå'ånäävrg ökad tillgång på maskinbefäl samt att sålunda anvisa en utväg till fyllande av verk. den brist på dylikt befäl, som enligt den i ett föregående kapitel lämnade redo- görelsen otvivelaktigt föreligger sedan åtskilliga år och under senare tid, icke minst på grund av handelsflottans tillväxt både i fråga om antalet fartyg och fartygsenheternas storlek, i viss mån skärpts såväl absolut som relativt taget. Det råder enligt vår mening intet tvivel, att särskilda åtgärder oundgängligen krävas för avhjälpande av denna brist, vil-ken eljest framför allt i betrak- tande av nyssnämnda tendens —— kan befaras medföra konsekvenser av allvar- lig art. .Vi syfta härvid på de möjligheter att kringgå gällande befälsförord- nings fordringar i avseende å befälets kompetens, vilka, i tider av brist på for- mellt behörigt befäl, bestämmelserna i förordningens % 26 sista stycket kunna erbjuda. Det säger sig för övrigt. självt, att även den mest ansvarskännande befälhavare i fall, där han ser sig nödsakad att med tillämpning av nämnda författningsrum såsom befäl anställa därtill icke formellt behörig person, många gånger måste grunda sitt omdöme angående dennes reella kompetens på mer eller mindre säkra uttalanden från oansvarigt håll. Det ligger även i öppen dag, att nämnda förhållande ur sjösäkerhetssynpunkt kan medföra stora risker.

Vid våra överväganden rörande nu åsyftade spörsmål hava vi funnit försla- get i fråga innebära uppslag till en godtagbar och lämplig anordning, vilken kan förväntas i sin mån bidraga till en ökad rekrytering av maskinbefälskåren utan att befaras medföra synnerliga kostnader för det allmänna eller nämn- värda olägenheter i andra avseenden. Enligt vissa under hand till oss lämnade upplysningar lärer det icke sällan förekomma, att från personer, som avlagt examen vid tekniska läroverk (maskinfackskolor m. fl.), hänvändelser göras

till rederier och andra vederbörande med förfrågningar angående möjlig- heterna att vinna anställning å fartyg. Det torde emellertid endast undantags- vis inträffa, att dylika aspiranter, efter att hava blivit närmare informerade, sedermera fullgöra vad av dem erfordras för förvärvande av behörighet såsom maskinbefäl. I de flesta fall torde tanken på att ånyo nödgas underkasta sig examen, denna gång vid navigationsskola, med den uppoffring i fråga om tid och kostnader, som dess avläggande får anses förutsätta, verka avskräckande. Det har därför framstått såsom naturligt att närmare undersöka möjligheterna att, med eftergivande i fråga om det formella redovisandet av vederbörandes teoretiska kunskaper, få till stånd en rekrytering av maskinbefälskåren även från håll som här särskilt avses.

De tekniska läroverk, som med hänsyn till utbildningens inriktning och lägg- ning överhuvud taget synas kunna ifrågakomma i detta sammanhang, äro: ma- skintekniska linjen vid tekniska gymnasiet i Örebro, maskinfackskolan och gym- nasiet vid tekniska läroverket i Malmö, maskinfackskolan i Eskilstuna samt tekniska gymnasiet i Härnösand.

En jämförande granskning av undervisningsplanen vid en var av nämnda läroanstalter med gällande kursplan för navigationsskolas maskinistavdelning i vad angår 1 :a och 2 :a maskinistklasserna betraktade såsom ett helt, giver vid handen beträffande de ämnen, som äro gemensamma för undervisningen, att vid de nämnda tekniska läroanstalterna meddelas en på det hela taget mera om- fattande och delvis mera kvalificerad undervisning i samtliga ämnen med un- dantag allenast för ämnet maskinlära, varutinnan i stället undervisningen vid navigationsskola gjorts betydligt mera omfattande och specialiserad, särskilt i vad det gäller sjömaskiner och vad därmed äger sammanhang. Överläg- senheten beträffande vissa ämnen vid tekniskt läroverk, som här avses, framgår väl icke alltid omedelbart av en jämförelse i fråga om* ett och samma ämne, så- udant det rubricerats i undervisningsplanerna, utan har det härvid tett sig ofrån- komligt att, med anlitande av speciell sakkunskap å området, vid undersöknin- gen uppmärksamma jämväl vissa med maskinläran närbesläktade, å undervis- ningsplanerna upptagna ämnen.

I fråga om de två i undervisningsplanen för navigationsskolas maskinist- .avdelning ingående ämnena hälso- och förbandslära samt författningskunskap saknas däremot vid de tekniska läroverken varje motsvarighet.

För att vid de läroanstalter, som här avses, åvägabringa en utbildning, som i samtliga ämnen må kunna anses i sak minst likvärdig med den, som för när- varande meddelas vid navigationsskolas maskinistavdelning, skulle alltså er— fordras anordnande dels av en kompletterande kurs, omfattande sådana vik- tiga delar av ämnet maskinlära, som vid de ifrågavarande läroverken icke erhålla en lika ingående och mångsidig behandling som vid navigationsskola, dels ock av särskilda kurser i ämnena hälso- och förbandslära samt författ- ningskunskap.

Vad till en början beträffar den nödvändig befunna kompletterande ut- bildningen i ämnet maskinlära, hava vi för åvägabringande av ett säkert be- dömande av denna angelägenhet samrått med lektorn vid tekniska läroverket

i Malmö, förutvarande läraren vid maskinistavdelningen vid navigationsskolan i Göteborg C. A. Bergström, examensförrättaren i l:a och 2:a maskinistklas- serna C. C. Böös samt inspektören hos Broströmskoncernen i Göteborg Fritz Carman. Vid den av Bergström verkställda undersökningen (Bil. 7) har det framgått, att för den kompletterande kursen, avseende särskilt sjöma- skiner, måste beräknas en tid av omkring 75 timmar. Kursen i hälso- och förbandslära torde böra omfatta samma timtal, som föreslås beträffande 2:a maskinistklassen, eller omkring 20 timmar. För undervisningen i författnings- kunskap synes, med utgångspunkt från de för maskinistutbildningen före— slagna timplanerna, böra beräknas 35 timmar.

Då det därefter gäller att överväga spörsmålet om det ändamålsenligaste sättet för den ifrågavarande kompletteringskursens anordnande, framställa sig till en början två principiellt skilda utvägar. Antingen kunna de tek— niska läroverkens elever hänvisas att efter vederbörlig examen komplettera sin utbildning vid navigationsskola och där redovisa de sålunda inhämtade kunskaperna. Eller ock kan den nämnda kompletteringskursen knytas till tekniskt läroverk och inordnas i dess undervisning.

För vår del vilja vi obetingat förorda den sistnämnda utvägen. Det synes oss nämligen alldeles uppenbart, att det för lärarna vid de tekniska läro- verken måste bliva avsevärt lättare än för lärarna vid en skola med en vä— sentligen annan lärogång att både bedöma i vilka punkter den föregående ut- bildningen erfordrar komplettering och naturligt anknyta det nya kursmate— rialet till det tidigare meddelade. Med en dylik anordning av kompletterings- kursen vinner man således efter vår mening de säkraste garantierna för att den för kursen anslagna tiden effektivt utnyttjas. Och jämväl ur elevernas synpunkt torde det få anses vara till bestämd fördel, att utbildningen i sin helhet kan försiggå vid en läroanstalt av samma art som den, där den tidigare undervisningen åtnjutits.

Om sålunda efter vår mening någon tvekan icke kan råda därom, att hela den nu ifrågavarande utbildningen av maskinbefäl för handelsflottan bör kny— tas till tekniskt läroverk, kunna olika möjligheter tänkas beträffande sättet för kompletteringskursens inhämtande.

Nära till hands ligger onekligen att anordna den ifrågavarande undervis— ningen såsom en tillvalskurs, förlagd till fackskolans, resp. gymnasiets sista årskurs. I syfte att veckotimtalet icke såmedelst må i alltför hög grad stegras, synes man vid detta alternativ böra tänka sig visst utbyte av annan under- visning emot de sammanlagt 130 timmar, som, enligt vad i det föregående anförts, skulle erfordras för kursen i fråga. Emellertid inställa sig gentemot en dylik anordning vissa betänkligheter. Enligt inhämtade upplysningar mö- ter det vid fackskolorna med nuvarande. kursplan bestämda svårigheter att påbörja studiet av speciella sjömaskiner redan vid höstterminens början i högsta klassen, i det att den mera allmänna undervisningen i maskinlära då icke kunnat föra-s tillräckligt långt fram för att lärjungarna skola kunna tillgodogöra sig det nämnda kursmomentet. Med hänsyn till nu berörda om— ständighet skulle denna del av kompletteringskursen kunna vidtaga först vid

början av sista terminen. Även om hinder icke möter att. till samma läsårs hösttermin förlägga undervisningen i hälso- och förbandslära samt författ- ningskunskap, torde farhågorna för att arbet-sbelastningen vid en sådan an- ordning skulle överstiga den lämpliga och önskvärda icke kunna avvisas så- som ogrundade, och vid gymnasierna är, enligt vad som upplysts, en sådan anordning ogenomförbar, om icke en i övrigt särdeles olämplig omläggning av kurserna skulle tillgripas. Då därtill kommer att man icke på förhand kan med någon större säkerhet beräkna anslutningen vid olika läroverk till den nu föreslagna speciella sjömaskinistutbildningen och vissa svårigheter vid lärarfrågans ordnande kunna tänkas inställa sig, har det synts oss välbetänkt, att, i varje fall i begynnelsen, välja en något annan form för den ifrågavarande kursens inordnande i den tekniska undervisningen.

I enlighet med det förslag, som avgivits av lektor C. A. Bergström (Bil. 7), synas nu berörda vanskligheter kunna undvikas, därest samtliga de elever vid de ovan angivna tekniska läroverken, vilka önska komma i åtnjutande av den särskilda sjömaskinistutbildningen, hänvisas att efter avlagd examen omedelbart fullfölja utbildningen vid det eller de tekniska läroverk, som av vederbörande överstyrelse bestämmes. Med en daglig undervisningstid av sex lektioner, erfordras för kursen i dess helhet en sammanlagd' tid av omkring 25 dagar. Det synes för eleverna erbjuda bestämda fördelar att efter genom- gång av en så föga tidskrävande kurs förvärva den väsentligen vidgade be- hörighet, som kursen är avsedd att skänka. Kursernas antal kunna på detta sätt lätt nog avvägas efter elevtillströmningen. Och slutligen skulle man uppnå den avgjorda fördelen, att även tidigare utexaminerade elever från tek- niska läroverk kunde deltaga i den ifrågavarande undervisningen och såmedelst lättnad i den rådande bristen på maskinbefäl vinnas snabbare, än fallet kunde väntas bliva genom anlitande av den först angivna utvägen.

Vi anse oss av nu anförda skäl böra föreslå, att redan sommaren 1931 en dylik kurs må anordnas, förslagsvis förlagd till tekniska läroverket i Malmö, och att på grundvalen av de erfarenheter, som därvid inhämtas, det sedermera må bliva föremål för övervägande, huruvida och i vilken utsträckning ytter- ligare utbildningstillfällen i fortsättningen böra beredas. Härvid erbjuder sig tillika den fördelen, att för undervisningen i hälso- och förbandslära samt för- fattningskunskap skulle kunna anlitas samma lärarkrafter, som vid naviga- tionsskolan därstädes meddela motsvarande undervisning.

Till ledning för undervisningens bedrivande torde böra utfärdas särskild undervisningsplan, beträffande ämnet maskinlära, i huvudsaklig anslutning till det av lektor C. A. Bergström avgivna förslaget (Bil. 7), med tillägg av det moment, som under beteckningen fartygslära upptagits i det av oss framlagda kursplanförslaget (Bil. 1), och vad angår ämnena hälso- och för- bandslära samt författningskunskap i enlighet med det förslag, som av oss i det följande framlägges för navigationsskolornas maskinbefälsutbildning.

Beträffande förordnandet av lärare vid och ledare för kursen torde det böra ankomma på skolöverstyrelsen att efter samråd med kommerskollegium träffa erforderliga dispositioner.

I fråga om villkoren för deltagande i sagda kompletteringskurs hava vi fun- nit. oss böra i huvudsak ansluta oss till. de krav, som av lektor Bergström föreslagits.

Med avseende på teoretisk förutbildning lärer böra föreskrivas, att för till- träde till kursen måste krävas godkända vitsord i avgångsexamen från tekniskt läroverk som ovan sagts samt deltagande i den vid fackskolorna valfria under- visningen i engelska språket. Vidare torde det få anses lika välbetänkt som nödvändigt, att aspiranten styrker, att han under sina föregående studier vid det tekniska läroverket förvärvat den närmare förtrogenhet med konstruk- tionen och beräkningen av en sjöångpanna, som vinnes genom att vid maskin- ritning behandla en dylik specialuppgift. För den händelse denna förutsätt- ning icke föreligger, torde böra fordras, att aspiranten i samband med ansökan om inträde i kursen företer vederbörliga ritningar eller, såvida sökanden icke uppfyller detta villkor, att han vid anställd prövning visar sig äga nödig insikt i sjöångpannors beräkning och konstruktion.

I fråga om sökande från annat tekniskt läroverk än de ovan nämnda torde det få bero på prövning från fall till fall, huruvida och på vilka villkor till- träde till kursen må medgivas.

Vad åter angår de från högre teknisk läroanstalt utexaminerade, anse vi icke tillräckliga skäl föreligga för att uppställa obligatoriskt krav på genom- gång av kompletteringskurs. Däremot synes intet vara att erinra emot att jämväl åt aspiranter med dylik utbildning tillträde beredes till kursen.

Vidkommande slutligen det av lektor Bergström ifrågasatta villkoret att inträdessökande, som avlagt examen, varom här är fråga, tidigare än två år före det år, under vilket inträde sökes, skall undergå särskild prövning i an- given omfattning, hava vi icke blivit övertygade om nödvändigheten att upp— ställa en dylik ganska vittgående fordran. I varje fall till en början synes någon begränsning av avgångsexamens giltighet såsom kvalifikationsgrund för inträde i kursen icke böra föreskrivas.

I betraktande av den grundläggande betydelsen för maskinbefälsutbild— ningen, som vi velat tillerkänna verkstadsarbetet, torde frågan om den före— gående praktiska tjänstgöringen böra ägnas särskild uppmärksamhet i detta sammanhang.

Det förevarande förslaget har, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, tillkommit närmast i syfte att uppnå en ur bchovssynpunkt starkt motiverad ökning av maskinbefälstillgången. Det kan emellertid bestämt ifrågasättas, om de föreslagna åtgärderna kunna erhålla önskvärd effektivitet, därest del- tagandet i undervisningen skulle förutsätta dessförinnan fullgjord praktisk tjänst av den speciella karaktär, som är föreskriven i fråga om inträde å na- vigationsskolas maskinistavdelning och varutinnan vi, såsom av det följande framgår, sakna anledning föreslå mera väsentliga ändringar.

Föreskrifterna om viss praktisk tjänst för inträde i maskinistklass, liksom motsvarande föreskrifter i fråga om maskinfackskolorna vid de tekniska läro— verken, ha uppenbarligen icke tillkommit i syfte att kunna tillhandahålla nä— ringslivet ett i och med avslutade skolstudier för alla förekommande befatt—'

ningar inom de respektive områdena fullt kompetent befäl utan väsentligen så- som en i allmänhet betydelsefull förutsättning för tillgodogörande i erforderlig mån av undervisningen, särskilt i ämnet maskinlära. Av naturliga grunder , har i fråga om navigationsskola föreskrifterna härutinnan givits en mera spe- ciell inriktning (sjömaskiner) än beträffande maskinfackskolorna. Detta ute— sluter emellertid icke, att i vissa fall den praktiska förutbildning, som stadgas såsom villkor för inträde vid maskinfackskolorna, kan anses vara tillräcklig för ernående av ett gott resultat av undervisningen i ämnet maskinlära även i den vidgade omfattning, som ämnet tilldelats vid navigationsskola.

Med hänsyn härtill och då den teoretiska undervisningen lika litet som den praktiska förutbildningen har såsom slutmål att bibringa den formella behörig- heten i och för sig utan i stället förvärvandet av erforderliga förutsättningar för möjliggörande av den enskildas förkovran i erforderlig grad under prak— tiskt yrkesarbete, sakna vi anledning att påkalla undervisningens anknytande under alla omständigheter till praktisk förutbildning av den speciella art och omfattning, som för inträde i maskinistklass vid navigationsskola förutsättes.

Vid intagande av denna ståndpunkt hava vi jämväl beaktat, att såsom ovan antytts, undervisningen vid de åsyftade tekniska läroverken genom sin större mångsidighet måste i åtskilliga avseenden anses ligga på ett högre plan än motsvarande utbildning vid navigationsskolorna. Det lärer nämligen icke kunna förnekas, att en högre teoretisk utbildning inom ett visst yrkesbetonat område är ägnad att skänka ökade förutsättningar för ett framgångsrikt ar- bete i det praktiska livet på området i fråga. För en dylik uppfattning har, såsom redan erinrats, jämväl kollegium gjort sig till tolk, ehuru kollegium för sin del synes hava begränsat sig till att allenast åt viss högskole- eller där- med nära jämförlig utbildning (Tekniska högskolan och Chalmers tekniska in- stitut) i fall av frånvaro av praktisk förutbildning inrymma ett dylikt med» givande. Kollegii ståndpunkttagande innebär emellertid i viss mening en mera vittgående eftergift åt den högre teoretiska utbildningens synpunkter, såtill- vida att för inträde vid Tekniska högskolans och Chalmers tekniska instituts vederbörande avdelningar kraven på förpraktik äro lägre än i fråga om de tekniska fackskolorna. Vad nu sagts avser icke att vara ett underkännande av kollegii ståndpunkt i fråga om den angivna högsta utbildningen. Tvärtom hava vi ansett oss böra uttala vår fulla anslutning därtill och förutsätta så- ledes, att beträffande dessa kategorier behörighetsbestämmelser meddelas av nu angiven innebörd.

Emellertid ligger det i sakens natur, att de kompensationssynpunkter, som här anlagts, icke kunna få drivas in absurdum och föranleda en alltför be- tydande nedsättning i kraven på deltagande i praktiskt verkstadsarbete, när det gäller de tekniska läroverkens elever. Den omständigheten, att vid de tekniska fackskolorna fordras två års, men vid gymnasiema allenast sex må- naders sådan tjänstgöring gör det nödvändigt att åvägabringa vissa enhet- liga normer. Härvid har det synts oss klart, att examen från tekniskt gymnasium icke medför garanti för att vederbörande innehar tillräcklig er- farenhet från verkstadsarbetets fält. Mindre än ett års sådan praktisk verk-

samhet synes oss nämligen icke böra ifrågakomma. I den mån detta villkor" icke är fyllt vid avläggandet av teknisk studentexamen, lär vederbörande aspirant böra hänvisas att fullfölja den praktiska tjänstgöringen å verkstad eller i maskin å fartyg, innan inträde vinnes i den särskilda kompletterings- kursen.— På sätt lektor Bergström. föreslagit torde nu anförda synpunkter till- godoses genom kravet att inträdessökande till kompletteringskurs genom ar- betsbetyg styrker, att han under minst 12 månader deltagit i yrkesmässigt arbete av beskaffenhet att utgöra en god förberedelse för studierna vid kursen.

Till frågan om kostnaderna för den föreslagna kursutbildningen återkomma vi i det följande.

Vidkommande slutligen examen och vitsord över genomgången kursutbild- ning hålla vi före, att anledning saknas att. härutinnan ifrågasätta andra regler än dem, som författningsenligt gälla beträffande tekniskt läroverk. Närmare föreskrifter torde i detta avseende böra utfärdas av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen och kommerskollegium. Härvid synes böra uppmärksammas, att betyg över genomgången kompletteringskurs uttryck- ligen måtte angiva, att vederbörande förvärvat enahanda kompetens, som av— lagd övermaskinistexamen medför. Jämväl vilja vi framhålla det önskemålet, att vid examenskontrollens utövande måtte tillses, att lämplig kontakt upp- rätthålles mellan den här förordade maskinbefälsutbildningen och den vid na- vigationsskolorna meddelade.

Styrkan i vårt ovan framställda förslag ligger enligt vår uppfattning däri, att det tager sikte på den grupp ungdom, som utan mera preciserade framtids- planer men med intresse och fallenhet i högre eller lägre grad — för det mekaniska yrkesområdet, anlitat den tekniska utbildningsvägen, och för denna grupp öppnar tillträde till ett betydelsefullt verksamhetsfält, som hittills icke varit tillgängligt för de ifrågavarande läroanstalternas elever. Säkerligen kan det förväntas, att åtskilliga av denna kategori, särskilt i tider av god till- gång på arbetstillfällen inom sjömaskinistyrket men av mindre god tillgång på anställningsmöjligheter inom motsvarande yrkesområde i land, vinnas för förstnämnda yrke, därest, såsom vårt förslag innebär, en ordnad väg tillrätta- lägges för att genom erforderlig kompletterande utbildning förvärva de nö— diga teoretiska kvalifikationerna. Icke heller må förbises, att förefintligheten inom en landsända av en utbildningsanstalt för visst yrke redan i sig själv plågar verka väckande och stimulerande i avseende å intresset bland befolk- ningen i orten för verksamheten i fråga. J ämväl ur nu antydda synpunkt torde förslaget få anses innebära beaktansvärda fördelar, då det i övervägande grad avser utökandet av redan vid navigationsskolorna förefintliga utbildnings— tillfällen med dylika möjligheter även inom landsdelar, där sådana för när— varande saknas.

2. Den praktiska utbildningen.

Nu gällande bestämmelser angående erhållande av maskinistbrev av resp. Praktiska 32e, 2:a och l:a klass återfinnas i befälsförordningen %% 19—21 sådana dessa lyda enligt kungörelsen den 16 maj 1929 (nr 95).

fordringar för maski—

nistbrev.

Det minskade tilloppet till maskinbefälsbanan har länge varit föremål för myndigheternas uppmärksamhet. Såsom en åtgärd främst i syfte att medverka till en ökad rekrytering, framlade på sin tid kommerskollegium med utlåtande den 23 mars 1926 över viss framställning i ämnet av Sveriges Redareförening bland annat förslag om ändringar i då gällande bestämmelser för resp. behö- righetsbrevs erhållande. Förslaget i fråga ligger i allt väsentligt till grund för ovannämnda kungörelse. Redan dessförinnan hade, senast genom kungörelse den 26 oktober 1923 (nr 387), vissa ändringar vidtagits i de ursprungligen är 1912 fastställda bestämmelserna i det förevarande avseendet. Dessa ändringar avsågo huvudsakligen ett anpassande av föreskrifterna i fråga till de speci- ella krav, som motormaskineriets allt större användning inom handelsflottan medfört, under det att de senast år 1929 genomförda ändringarna jämväl togo sikte på angelägenheten i och för sig att åvägabringa erforderlig lättnad i avseende å den praktiska tjänstens och då särskilt verkstadstjänstens för- värvande.

För den praktiska tjänstgöringen gällde tidigare, så vitt angår maskinist- brev av 2:a klass, på grund av kungörelse den 26 oktober 1923, följande sär- skilda fordringar: att hava efter uppnådd ålder av 16 år gjort tjänst samman- lagt 48 månader dels i viss egen-skap till sjöss, dels ock såsom maskin- eller ångpannearbetare å mekanisk verkstad, där ångmaskiner eller ångpannor till- verkades eller reparerades; och skulle av berörda tjänstetid vara tillbragta: i viss anställning till sjöss minst 20 månader samt vid mekanisk verkstad såsom maskin- eller ångpannearbetare minst 24 månader, därav minst 12 månader i arbete med sjöångmaskiners tillverkning eller reparation samt montering, och minst 8 månader i ångpannearbete. I tjänstetiden såsom maskin- eller ångpan- nearbetare finge inräknas högst 10 månaders tjänst å mekanisk verkstad i ar- bete med tillverkning eller reparation av oljemotorer av visst slag, i vilket fall ej mera än 8 månader behövde vara tillbragta i arbete med sjöångmaskiners tillverkning eller reparation samt montering och ej mera än 6 månader i ång- pannearbete.

Genom 1929 års kungörelse ändrades fordringarna därhän, att —— samtidigt som begreppet mekanisk verkstad i sammanhanget utvidgades till att avse dylik verkstad, »där ångmaskiner, oljemotorer eller ångpannor (eller nitade högtryck- luftkärl) tillverkas eller repareras» —— föreskriften om 12 månaders arbete med sjöångrnaskiners tillverkning eller reparation samt montering ersattes med före- skrift om motsvarande tids arbete med »tillverkning eller reparation samt mon- tering av fartygs framdrivningsmaskiner». Vidare begränsades den obliga- toriska tjänstetiden i ångpannearbete till minst 3 månader (kollegium hade föreslagit 4 månader) och jämställ—des med dylikt arbete även arbete med »ni- tade högtryckluftkärl». Vid dessa dispositioner bortföll givetvis grunden för det i de tidigare bestämmelserna innefattade särskilda medgivandet att i tjän- stetiden såsom maskin- eller ångpannearbetare inräkna viss tids arbete med till- verkning eller reparation av oljemotorer av visst slag.

Vidare infördes år 1929 bestämmelse därom, att lika med föreskrivet arbete vid mekanisk verkstad må, i den omfattning kommerskollegium prövar skäligt,

anses yrkesarbete vid verkstadsskola för mekaniker, vilket arbete må hava full- gjorts jämväl före uppnådd ålder av 16 år.

Slutligen bestämdes, att sammanlagt högst 6 månader av föreskriven tjänste- tid vid mekanisk verkstad, i den mån densamma icke av-ser fullgörande av ovan omförmält arbete med fartygs framdrivningsmaskiner eller ångpannor (eller nitade högtryckluftkärl), må kunna ersättas av motsvarande tid tillbragt i ar- bete med fartygs framdrivningsmaskineri vid periodisk besiktning eller i arbete med utrustning eller uppläggning av sådant maskineri i andra fall eller i yrkes- arbete å elektrisk verkstad eller ock av fyra gånger så lång tjänstetid såsom eldare eller motorman å vissa fartyg.

Såsom av det ovanstående framgår, har genom 1929 års kungörelse möjlig- De st' heterna med avseende å tillgodoräknandet av praktisk tjänst för erhållande av kunniga. maskinistbrev av 2:a klass i ganska avsevärd grad vidgats. Emellertid är det ett allmänt känt förhållande, att stora svårigheter alltjämt kvarstå i fråga om förvärvandet av den del av sagda tjänst, som skall vara fullgjord såsom maskin- eller ångpannearbetare å mekanisk verkstad, där ångmaskiner, oljemo- torer eller ångpannor (eller nitade högtryckluftkärl) tillverkas eller repareras. Det kan ock med skäl antagas, att 'den i det föregående påtalade otillräckliga rekryteringen av maskinister av 2 :a klass i icke oväsentlig grad sammanhänger med just dessa svårigheter.

Vi hava därför ansett oss böra i nu förevarande sammanhang närmare under- söka, i vad mån ytterligare jämkningar beträffande fordringarna å fullgjord verkstadstjänst må kunna vidtagas utan att utbildningsresultatet därigenom försämras.

Då de nämnda svårigheterna hänföra sig väsentligen till den särskilt kvali- _Jämkningar ficerade verkstadstjänsten eller sålunda till den del av densamma, som under ,lkäigååå, alla förhållanden skall vara fullgjord dels i arbete med tillverkning, montering VGYEStads' eller reparation av fartygs framdrivningsmaskiner (12 månader) och dels i Ungt * arbete med ångpannor eller nitade högtryckluftkärl (3 månader), hava vi där- l

Maskinistbrev av 2:a klass.

vid ansett oss böra i första hand taga under särskild omprövning frågan, huru— vida det kan vara tillrådligt och lämpligt att härutinnan ifrågasätta någon ef- tergift. Såsom resultat av våra överväganden på denna punkt har framgått, att l man visserligen icke kan avstå från nuvarande obligatoriska. fordran å full- t gjort arbete under viss tid med ångpannor (nitade högtryckluftkärl) men väl ; medgiva inräknandet av fullgjort dylikt arbete i vad avser högst 3 månader i den tid av 12 månader, vilken enligt nu gällande bestämmelser skall vara ute- slutande tillbragt i visst arbete med sjömaskiner. I detta sammanhang hava vi jämväl övervägt, huruvida förhållandena kunna anses påkalla särskilda åtgärder från statsmakternas sida i syfte att förhjälpa till arbetsanställning, som här avses. Emellertid torde i själva verket något dylikt statsingiipande icke kunna anses oundgängligen erforderligt, då, vid ett realiserande av vad vi nyss föreslagit, utbildningstillfällen inom den privata industrien under normala produktionsförhållanden synas vara att påräkna i till- räcklig omfattning. I avsaknad av närmare erfarenhet härutinnan, hava vi

Övrig verk- stadstjänst.

Verkstads- skola.

Arbete å. elektrisk verkstad.

icke ansett os—s böra för vår del ansluta oss till en under utredningens gång fram- kommen tanke på utnyttjande för ändamålet av de möjligheter, som flottans varv innesluter.

Men även i fråga om förvärvandet av den övriga, icke särskilt kvalificerade verkstadstjänsten föreligga otvivelaktigt vissa svårigheter, som nödvändiggöra särskilda åtgärder.

I sådant hänseende synes oss bland annat den år 1929 införda bestämmelsen därom, att yrkesarbete vid verkstadsskola för mekaniker i viss utsträckning lik- ställes med föreskrivet verkstadsarbete, utgöra ett steg i rätt riktning. Värdet ur utbildningssynpunkt av detta slags arbete bör enligt vår mening icke under- skattas. Den i verkstadsskolan erhållna systematiska utbildningen är för visso att betrakta såsom åtminstone ur effektivitetssynpunkt fullt likvärdig med yrkesarbete vid mekanisk verkstad. Vi vilja för den skull förorda, att den i så måtto inskränkande bestämmelsen, att arbetet vid verkstadsskola, som här avses, må tillgodoräknas allenast i den omfattning kommerskollegium prövar skälig, bortfaller och att sålunda omedelbart och principiellt likvärdigheten i det förevarande hänseendet mellan tjänsten vid mekanisk verkstad och yrkes- arbetet vid statsunderstödd verkstadsskola författningsenligt fastslås, i vad det avser den verkstadstjänst, som icke behöver vara fullgjord i arbete med fartygs framdrivningsmaskiner eller ångpannor (eller nitade högtryckluft- kärl). Särskilt med hänsyn till den i det föregående ifrågasatta utbildningen av maskinbefäl jämväl vid vissa tekniska läroverk torde en dylik föreskrift kunna förväntas få sin ganska stora betydelse.

Det har för övrigt under utredningen ifrågasatts, om icke yrkesarbete vid verkstadsskola i själva verket borde betraktas såsom en motsvarighet till den mera kvalificerade tjänst, vilken, såsom ett led i fartygsbefälsutbildningen i vissa fall, fullgöres å skolskepp och följaktligen borde författningsmässigt vär- deras i viss överensstämmelse med sådan. Emellertid hava vi ansett oss icke böra framställa förslag härom med hänsyn till det förhållandet, att redan arbe- tets tillgodoräknande i full och hel utsträckning innebär en högre värdering, så till vida som den tid, som tillbringas vid verkstadsskola och som skulle få tillgodoräknas, på sätt nyss sagts, icke enbart upptages av yrkesarbete utan avser jämväl teoretisk utbildning i viss, om än mindre, omfattning.

Vidare synes utan olägenhet med hänsyn till utbildningen men till direkt för- del för rekryteringen den icke särskilt kvalificerade verkstadstjänsten kunna i större utsträckning, än vad nuvarande bestämmelser medgiva, ersättas av yrkes- arbete å elektrisk verkstad. Nu gällande bestämmelser härutinnan hava givet— vis sin motivering i den numera vidsträckta förekomsten å fartyg av elek- triska anläggningar av olika slag, vilkas handhavande och vård otvivelaktigt kräva särskild specialkunskap å det elektrotekniska området. Det lider enligt vår mening heller intet tvivel, att icke sådan specialutbildning numera är av den vikt, att den både kan och bör i högre grad än tidigare beaktas i nu före- varande sammanhang. Å andra sidan kan med fog ifrågasättas lämpligheten av, att vilket som helst yrkesarbete å elektrisk verkstad betraktas såsom i er- forderlig grad kvalificerande för sådant ändamål. Enligt vår uppfattning bör

därför den åsyftade bestämmelsen utbyta-s mot sådan, som låt-er det verkligt kvalificerade elektriska yrkesarbetet komma bättre till sin rätt men som sam- tidigt utesluter möjligheterna att tillgodoräkna mindre kvalificerat dylikt ar- bete. I detta hänseende vilja vi föreslå, att bestämmelsen i fråga ersättes med sta dgande av innebörd, att yrkesarbete å elektrisk verkstad för tillverkning el- ler reparation av generatorer eller motorer, ävensom kvalificerat montörsar- bete (ej avseende svagströmsledningar) må tillgodoräknas i vad avser dylikt arbete intill en tid av högst 12 månader.

I övrigt hava vi ansett den icke särskilt kvalificerade verkstadstjänsten kun- Arbete i na intill sammanlagt högst 6 månader ersättas av motsvarande tid tillbragt ikåäåålååiii. arbete, förutom av de slag som — bortsett från yrkesarbete å elektrisk verkstad nuvarande bestämmelser angiva, av följande slag, nämligen dels såsom smed, filare eller bänkarbetare i smedja, dels såsom yrkesarbetare i koppar- slageri.

Ehuru icke direkt av rekryteringshänsyn påkallat, hava vi i anslutning till Maskinist- vad nyss föreslagits ansett konsekvensen kräva sådana ändringar i avseende mella?” å fordringarna för erhållande av maskinistbrev av 3ze klass, att jämväl därut- iunan den omedelbara och principiella likvärdigheten mellan tjänsten vid meka- nisk verkstad och yrkesarbetet vid statsunderstödd verkstadsskola författnings- enligt fastslås samt att arbete av ovan angivet slag i smedja och kopparslageri nrå tillgodoräknas i motsvarande utsträckning som bland annat yrkesarbete å elektrisk verkstad eller sålunda intill en tid av högst 6 månader. Därjämte torde allenast högst 3 (i stället för nu medgivna 4) månaders arbete med ång- pannor (eller nitade högtryckluftkärl) få inräknas i den »kvalificerade» verk- stadstjänsten.

Beträffande nuvarande maskinistbrev av l:a klass hava vi funnit gällande Maskinist— bestämmelser tillfredsställande och sålunda saknat anledning föreslå någon brezlåållm förändring.

I detta sammanhang hava vi till övervägande förehaft jämväl den under de ifrågasatt tidigare utredningarna avhandlade frågan om en ytterligare differentiering idlfårmgfåfg avseende å den förberedande praktiska befälsutbildningen med hänsyn till ång— ningen. och motorfartyg, än som bestämmelserna i sista stycket av förberörda % 21 an- giva. Emellertid hava vi för vår del med hänsyn till föreliggande förhållan- den på sjöfartsområdet ansett oss böra biträda vad kommerskollegium i denna del anfört och sålunda icke funnit skäl ifrågasätta en sådan ytterligare diffe- rentiering.

Otvivelaktigt måste det ur olika synpunkter och icke minst ur rekryterings- Praktiska synpunkt anses synnerligen angeläget, att hela den teoretiska maskinbefälsut- Ägd'zfm-Zgåe bildningen må kunna förvärvas redan på ett tidigt stadium. Med hänsyn härtill å maskin- har det tett sig naturligt att i detta sammanhang undersöka, huruvida det kan ”knak”

lin'en. anses erforderligt beträffande inträde i 3:e maskinist- resp. 2:a maskinistklass ] att i överensstämmelse med vad för närvarande gäller i fråga om motsvarande utbildning, upprätthålla enahanda fordringar i avseende å praktisk tjänst som gälla för erhållande av resp. brev och i fråga om inträde i nuvarande l:a ma-

skinistklass bibehålla fordringarna, sådana de blivit fastställda senast genom kungörelser den 26 maj 1922 (nr 347) och den 18 juni 1926 (nr 229).

T Miaa” Beträffande inträde i 3:e maskinistklass hava maskinbefälssakkunniga före- utredmngar. slagit följande fordringar: minst 15 månaders praktisk tjänst, varav minst 6 månader å fartyg och minst 6 månader å mekanisk verkstad, dock att av den sistnämnda tiden högst 3 månader finge ersättas med tjänst å fartyg enligt vissa grunder, vilket innebure, att överskott på ifrågavarande tjänst, dock högst 12 månader, skulle till 1/4 få räknas såsom verksta'dstjänst. Lika med tjänst å mekanisk verkstad hava de sakkunniga ansett tjänst i »verkstadsarbete vid yr- kesskola» böra få tillgodoräknas. Kommerskollegium åter anser sig icke kunna godtaga fordran å mindre än 20 månaders sammanlagd praktisk tjänst, varav borde hava fullgjorts minst 8 månader å fartyg och minst 8 månader å meka- nisk verkstad. Av sistnämnda tjänst anser kollegium högst 4 månader böra få ersättas med sådan tjänst, som nuvarande bestämmelser medgiva. 2:a Illglllskinist- För inträde i 2:a maskinistklass hava de sakkunniga uppställt krav å minst ass" den praktiska tjänst, som' stadgas för behörighet att erhålla maskinistbrev av 3ze klass. Förslaget i denna del har icke föranlett erinran från kommerskol- legii sida. Kollegium har i sammanhanget fäst uppmärksamheten på en sär- skild fördel, som en dylik bestämmelse skulle medföra, nämligen den att av befälsaspirant, som fullgjort 18 månaders tjänst å verkstad och 12 månaders tjänst å fartyg, icke fordrades ytterligare verkstadstjänst, utan kunde han full- göra hela den återstående tjänsten i egenskap av maskinbefäl. l:a maskinist- I fråga om inträde i l:a maskinistklass gälla på grund av ovannämnda kun— klass" görelser den 26 maj 1922 och den 18 juni 1926 följande fordringar: att ej mindre i behörig ordning hava undergått maskinistexamen enligt reglementet för navigationsskolorna i riket den 6 juni 1890 eller avlagt maskinistexamen av 2:a klass enligt nuvarande reglemente än även därefter hava tjänstgjort minst 12 månader såsom maskinist i östersjö- eller vidsträcktare fart å ångfar- tyg, därå maskinist av l:a eller 2:a klass enligt gällande befälsförordning skall finnas anställd, dock att i denna tjänstgöring må inräknas högst 6 månaders tjänst såsom maskinbefäl i omförmälda fart å motorfartyg, vars mas'kinstyrka | | ! | 1 !

23:e maskinist— klass.

uppgår till minst 150 hästkrafter.

Maskinbefäls-sakkunniga hava för sin del i fråga om inträde i nämnda klass föreslagit samma fordringar som för inträde i 2:a maskinistklass, varigenom avsåges att bereda elev möjlighet att genomgå nämnda båda 'klasser under två på varandra följande år. Kommerskollegium förklarar sig icke kunna godtaga förslaget på denna punkt såsom en för framtiden bestående anordning. De närmare motiven för denna ståndpunkt har kollegium angivit på följande sätt:

»Enligt detta förslag skulle sålunda inträde kunna vinnas i l:a maskinistklass allenast på den praktiska tjänstgöring, som fordras för erhållande av maskinistbrev av 3:e klass. För att maskinistundervisningen på detta stadium skall kunna förut— sättas få tillräckligt praktiskt underlag och erforderlig anknytning till maskinist- yrkets praktiska utövande, synes det kollegium oundgängligt att för inträde i före- varande klass fordra efter avlagd maskinistexamen av 2:a klass och erhållet maski- nistbrev av 3:e klass åtminstone 8 månaders tjänst såsom maskinist å fartyg i öster- sjö- eller vidsträcktare fart. Däremot synes erhållet maskinistbrev av 2:a klass

1 t i

innebära garanti för tillräcklig praktisk tjänst och sålunda böra såsom sådant be-- rättiga till inträde i l:a maskinistklass.»

För vår del kunna vi icke dela kollegii betänkligheter i fråga om de sakkun- nigas förslag, så vitt, angår fordringarna för inträde i 3:e maskinistklass. Förslaget i denna del synes oss väl ägnat att i huvudsak tjäna som grund- val för nya bestämmelser i ämnet. Med beaktande jämväl av vissa syn- punkter, som här ovan kommit till uttryck vid behandlingen av frågan om for- dringarna för erhållande av respektive behörighetsbrev, hava vi emellertid fun- nit oss för vår del böra förorda, att av tjänstetiden å mekanisk verkstad eller i yrkesarbete vid verkstadsskola för mekaniker, 6 månader, högst 3 månader m'å kunna ersättas icke blott av tjänst å fartyg enligt antydda grunder utan även av annan tjänst, som enligt vad ovan sagts, ansetts med verkstadstjänst i viss mån jämförlig.

Beträffande fordringarna i nu förevarande avseende för inträde i 2:a maski- nistklass hålla vi de sakkunnigas förslag för välbetänkt.

Vad åter angår fordringarna för inträde i nuvarande l:a maskinistklass, eller såsom vi funnit oss böra beteckna densamma, övermaskinistklass, kunna vi icke oreserverat ansluta oss till vare sig de sakkunnigas eller kommers- kollegii förslag. Såvitt vi kunna finna, skulle det senare, därest det genom- fördes, säkerligen i många fall och kanske i de flesta, liksom de nuvarande bestämmelserna. i samtliga fall omöjliggöra ett omedelbart fullföljande av stu- dierna från 2:a maskinistexamen till övermaskinistexamen. Enligt vårt sätt att se måste sagda svårigheter vara ägnade att medföra avsevärda praktiska olägenheter. Å andra sidan anse vi icke heller tillrådligt _ åtminstone icke innan närmare erfarenhet vunnits —— att vidtaga fullt så genomgripande änd- ring av bestämmelserna på området, som de sakkunnigas förslag innebär. Er- farenheten har nämligen visat, att de som avlagt examen högst ogärna velat därefter taga anställning å verkstad, varför i en del fall maskinistbrev av 2:a klass kunnat erhållas först efter flera års förlopp. Dessa olägenheter skulle ytterligare komma att ökas, därest även övermaskinistexamen finge avläggas, innan ifrågavarande verkstadstjänst fullgjorts. Det är därför synnerligen önsk- värt, att hela den för maskinistbrev av 2:a klass erforderliga verkstad-stjänsten fullgöres före inträdet i 2:a maskinistklass, och ett dylikt villkor för inträde i övermaskinistklass bör därför stimulera aspiranterna till att fullgöra hela verk— stadstjänsten, innan de gå att avlägga förstnämnda examen. De antydda svå— righeterna synas emellertid kunna minskas, samtidigt som det av maskinbefäls— sakkunniga avsedda syftet torde nås, genom att för tillträde till övermaskinist- klass kräva, att vederbörande antingen erhållit maskinistbrev av 2 :a klass eller åtminstone att jämte avlagd maskinistexamen av 2:a klass hava fullgjort all den verkstadstjänst, som, enligt vad vi ovan föreslagit, erfordras för erhål- lande av maskinistbrev av 2:a klass.

De sak- kunniga.

I detta sammanhang hava vi ansett oss böra framställa förslag därom, att 3:e maskinist- den som erhållit maskinistbrev av 3:e klass och därjämte avlagt ma—skinistexa- behonghet' men av 2 :a klass må tillerkännas behörighet såsom 3ze maskinist även i fart, där sådan jämlikt gällande bestämmelser skall finnas anställd, d. v. s. i oceanfart.

Då nuvarande system för rekrytering icke tillnärmelsevis visat sig mrtsvara behovet av kvalificerade maskinister, och säkerhet icke föreligger, att 'Jefäls- behovet täckes ens vid tillämpning av de eftergifter, som ovan föreslagits, hava vi övervägt möjligheterna att anvisa jämväl nya utbildningsvägar för rekryte— ringens ökande. I detta syfte torde i analogi med vad redan förordats fir far- tygsbefälets del främst böra ifrågakomma ett apprentice- eller elevsyszem.

Tanken på utbildning av fartygsmaskinister på denna väg har tidigare fram- kommit inom styrelsen för Sveriges Redareförening i samband med övervägande av åtgärd-er för maskinbefälsbristens bekämpande. I avvaktan på resultatet av förevarande utredningsarbete har emellertid frågan fått vila.

Härvid synes oss oundgängligen nödvändigt att i det följande i första hand taga sikte på de elever, som enligt nu förevarande förslag, efter avlagd examen vid vissa tekniska läroverk, skulle erhålla maskinistbehörighet, sedan f Sresla- gen kompletteringskurs genomgåtts och den stadgade sjö- och verkstadstjinsten fullgjorts. De möjligheter beträffande den teoretiska utbildningen, som öppnats för sådana elever, torde i annat fall icke kunna utnyttjas. Det kan nämligen med tämligen stor säkerhet antagas, att om de elever, varom här är fråga, för sjöpraktikens erhållande endast skulle vara hänvisade att på vanligt sätt och sålunda i konkurrens med sjöfolket genom de offentliga arbetsförmedlingsanstal— terna söka anställning å fartyg, helt säkert många på grund av därmed samman- hängande omständigheter skulle komma att avstå från sjömaskinistbanai. Och utsikten att först efter en måhända lång väntan vid förmedlingen erhålla anställ- ning som motorelev eller kollämpare å ett fartyg med små befordringsuzsikter ter sig i och för sig mindre lockande. Kommer så härtill ytterligare, att arbete av denna karaktär icke formellt fyller nu gällande bestämmelser med avseende å sjötjänst, är det än mera påtagligt, att nya föreskrifter för denna tjänsts för— värvande äro nödvändiga.

Då emellertid, även om nya möjligheter öppnas för den praktiska tjänstens förvärvande, rekryteringen från de tekniska läroverken ej ensamt kan förväntas täcka det ökade behovet av behörigt maskinbefäl och än mindre inom ei nära liggande framtid fylla den stora brist i detta avseende, som nu förefinnes, äro jämväl andra åtgärder av nöden.

Närmast ligger då tillhands att utvidga apprentice-sy-stemet att omfatta jäm- väl maskinbefälselever, vilka icke erhållit någon förutbildning vid ovan angivna skolor. Eleverna ifråga innesluta sålunda tvenne kategorier, nämligen dels så— dana som efter avlagd examen vid godkänt tekniskt läroverk genomgått komplet— teringskurs och alltså förvärvat de teoretiska kvalifikationerna för erhållande av övermaskinistbrev, samt dels sådana som icke erhållit dylik utbildning, utan äro vad man kallar nybörjare.

För att ifrågavarande elever, vilka givetvis skola påmönstras utöver eller vid sidan av den ordinarie besättningen, med mindre tidsutdräkt må kunna för- värva den för yrkets utövande erforderliga och nödvändiga praktiken kunde för dem föreskrivas kortare sjötjänst än för de maskinbefälsaspiranter, som vid för- värvandet av sagda tjänst föredragit den längre, men ekonomiskt fördelaktigare vägen att anställas bland den ordinarie besättningen. Som motiv härför kan an-

föras bland annat, att de ynglingar, vilka tjänstgöra som elever å fartyg utöver den ordinarie besättningen, otvivelaktigt därunder kunna vinna en vida mer ra- tionell och mångsidig utbildning under omedelbar handledning från befälets sida.

De maskinbefälsaspiranter, som utexamineras från förenämnda tekniska läro- anstalter, måste före inträdet i dylik anstalt redovisa praktisk verkstadstjänst under viss tid och böra därför med hänsyn jämväl till de vid skolan inhämtade kunskaperna på ännu kortare tid än en nybörjare vara i stånd att under tjänst- göring som maskinbefälselev tillägna sig den praktiska kompetens, som fordras av maskinbefäl till sjöss.

Med stöd av det anförda vilja vi därför föreslå, att maskinbefälselev, som efter avlagd examen vid tidigare angivna tekniska läroanstalter, med godkända vitsord genomgått kompletteringskurs, må vid beräkning av föreskriven sjö- tjänstgöring, för erhållande av maskinistbrev av 2:a klass, räkna dubbel tid för tjänstgöring som maskinbefälselev, dock att den sammanlagda sjötjänsten icke må understiga 12 månader, varav minst 6 månader å ångfartyg.

Vad åter angår den andra kategorien av maskinbefälselever, nämligen de som icke avlagt examen vid angivna tekniska läroverk, i detta sammanhang beteck- nade såsom nybörjare, vilja vi ifrågasätta, att tjänst i nu nämnd egenskap å ång- eller motorfartyg, varå praktisk tjänst enligt gällande förordning kan förvär— vas, må tillgodoräknas med tid, som till en tredjedel överstiger den verkliga, dock att minst 6 månader skola vara fullgjorda å ångfartyg.

Av samma skäl, som tidigare anförts ifråga om fartygsbefälselever torde möj- ligheterna att anställa maskinbefälselever böra begränsas till fartyg om minst 1 000 bruttoton i nordsjö- eller vidsträcktare fart.

Tjänstgöring, som här avses, skall styrkas genom vitsord av vederbörande befälhavare och maskinist.

Kap. V. Navigationsundervisningens ställning inom skol- systemet.

Nuvarande Genom beslut av 1918 års och 1927 års riksdagar har det svenska skolvä-

äzågåt sendet erhållit en bestämd inriktning i förhållande till folkskolan såsom grund-

läggande skola. De praktiska ungdomsskolorna uppbyggdes sålunda enligt 1918 års organisation såsom ett sammanhängande system med den obligato- riska folkskolekursen såsom grundval. Enahanda anordning har sedermera genom 1927 års läroverksreform fastslagits jämväl för de teoretiska ungdoms- skolorna, ehuru därvid anslutning i viss utsträckning åvägabragts även till folkskolans fjärde klass. Vid övervägandet av navigationsskolornas ställning inom det offentliga undervisningsväsendet har det med hänsyn till sagda sko- lors uppgifter synts naturligt att främst uppmärksamma de förhållanden, som

redan föreligga inom den tekniska undervisningen, med vilken nu förevarande läroanstalter måste anses närmast jämförliga.

Enligt nu gällande bestämmelser kunna navigationsskolorna i sin undervis- ningsverksamhet endast i begränsad omfattning sägas hava omedelbar anslut- ning till några andra läroanstalter. I fråga om skepparklass och tredje ma— skinistklass torde emellertid inträdesfordringarna i ämnena svenska språket och matematik hava utformats under nära anslutning till det kunskapsmått, som vid tidpunkten för hithörande bestämmelsers tillkomst inhämtades i rikets folkskolor. I viss mån gäller enahanda ordning beträffande andra maskinist- klassen, ehuru fordringarna i ämnet matematik ställts något högre. I fråga åter om styrmansklassen hava inträdesfordringarna i matematik avvägts på sådant sätt, att en ganska avsevärd komplettering av de i folkskolan inhäm— tade kunskaperna varit ofrånkomlig. Anmärkas må ock, att på enskilt ini— tiativ förberedande kurser under en följd av år varit anordnade vid samtliga skolor, i syfte att underlätta för de inträdessökande att förvärva de ytterligare kunskaper, som vid inträdesproven till styrmansklassen skola redovisas. Lika- ledes torde i ganska stor utsträckning de blivande maskinisteleverna hava med utnyttjande av olika tillgängliga läroanstalter förberett sina studier vid navi- gationsskolan. I ämnena svenska språket och geografi befinna sig de hittills- varande inträdesfordringarna i nivå med folkskolekursen.

Vad slutligen angår sjökaptens- och l:a maskinistklasserna, hava dessa byggt på resp. styrmans- och 2:a maskinistklasserna.

Före- Spörsmålet om de teoretiska inträdesfordringarnas omfattning vid naviga- utiiåqågåfm tionsskolornas olika klasser har varit föremål för ingående överväganden vid

de tidigare utredningarna inom kommerskollegium med anlitande av fartygs- oeh maskinbefälssakkunniga.

I fråga om fartygsbefälet har kollegium, efter samråd med förstnämnda sakkunniga, betonat, att teknikens fortgående utveckling medfört nya och ökade krav på såväl allmänbildning som fackbildning hos befälet. Den redan förut pressade undervisningsplanen för de olika fartygsbefälsklasserna måste med hänsyn härtill i allt större utsträckning tagas i anspråk för de mera praktiskt betonade ämnena, d. v. s. fackämnen av olika slag. Detta i sin tur innebure, att, även om givetvis alltjämt undervisning i mera allmänbildande ämnen måste beredas utrymme å timplanen, det dock vore önskvärt, att befäls- eleverna i största möjliga grad inhämtat erforderliga kunskaper i dessa ämnen före tillträdet till navigationsskolan, liksom det stode klart, att visst redan förut vunnet kunskapsmått härutinnan av naturliga skäl underlättade inhäm- tandet i skolan av kunskaper i fackämnena. Ur nu angivna synpunkter vore det sålunda enligt kommerskollegii åsikt oundgängligt att öka fordringarna på de inträdessökandes kunskaper.

Såsom framtida norm i detta avseende beträffande inträde i styrmansklass föreslog kommerskollegium, i full överensstämmelse med av de sakkunniga uttalad åsikt, såsom principiellt lämpligt, ej blott med hänsyn till behovet av förkunskaper i svenska språket utan ock av hänsyn till lämpligheten av att vederbörande elever även i vissa andra ämnen redan vid inträdet besitta större kunskaper än för närvarande är fallet, att för inträde uppställa fordran på avlagd realexamen med godkända vitsord i ämnena modersmål, engelska, mate- matik, fysik och geografi, eller ock motsvarande kunskaper i ifrågavarande ämnen, styrkta i vederbörlig ordning.

För att emellertid de skärpta inträdesfordringarna icke skulle bliva alltför betungande och föranleda rekryteringssvårigheter höll kommerskollegium före, att en icke alltför kort övergångstid borde fastställas för de nya fordringarnas ikraftträdande. Förslagsvis ifrågasatte kollegium, att nu angivna fordran skulle tillämpas först från och med läsåret 1935—1936. Intill dess borde emellertid något höjda krav fastställas för inträde i styrmansklass i ämnena svenska, matematik och geografi. Beträffande åter skepparklassen påkallades icke någon ändring av nu bestående inträdesfordringar. Vad angår sjökap- tensklassen skulle, på sätt hittills gällt, för inträde i densamma krävas avlagd styrmansexamen, varvid emellertid med hänsyn till föreslagna förändringar i examensfordringarna uttryckligen skulle föreskrivas godkända vitsord i samt— liga ämnen.

I enlighet med de sakkunnigas åsikt och efter skolornas hörande föreslog- kollegium fastställande för omedelbar tillämpning av följande fordringar för inträde i styrmansklass:

i svenska språket: förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen; i matematik: färdighet i de fyra räknesätten med hela tal, decimalbråk och vanliga bråk samt _sorter, enkla sifferekvationer av första graden med en obe- kant jämte tillämpningar på aritmetiska uppgifter och regula de tri; samt de fyra räknesätten i hela tal i algebra;

Fartygs- befälet.

Maskin- befälet.

i geografi: kännedom om dels grunddragen av den fysiska geografien, så- som de stora dragen i fördelningen av land och vatten, de förnämsta bergom— rådena, sjöarna och flodsystemen jämte de viktigaste klimattyperna, lels de mera kända staterna med deras viktigaste orter, i första hand huvudstäler och hamnstäder samt de förnämsta samfärdsvägarna till sjöss, varvid särskild vikt fästes vid vårt eget land och vår egen världsdel;

i sjömanskap: sjömanskapens grunder, omfattande benämningar å fartygens olika delar, kännedom om kompassens indelning, om fartbestämning genom loggen samt om användningen av lodet och morsealfabetet.

Kommerskollegium framhåller tillika, att i det förslag, som förelagts skolor— na till yttrande, bland fordringarna i matematik även hade upptagits kunskaper i enkla geometriska beräkningar av trianglar, parallellogrammer och cirklar. Med hänsyn till framställda erinringar häremot hade kommerskollegium och de sakkunniga funnit sig icke böra upptaga sagda krav i sitt förslag.

Berörda inträdesfordringar i fråga om teoretisk utbildning kunde enligt kommerskollegii mening utan större svårigheter realiseras. Givetvis måste en del elevaspiranter, särskilt sådana med enbart folkskolebildning, för att fylla fordringarna genomgå en förberedande kurs, men detta förhållande skilde sig icke från vad som hittills praktiserats.

Kommerskollegium tillfogar, att givetvis avlagd realexamen eller genom betyg, utfärdade i vederbörlig ordning, styrkta motsvarande kunskaper i äm- nena svenska språket, matematik och geografi skulle befria från eljest före— skriven inträdesprövning i dessa ämnen.

Vidkommande maskinbefälsutbildningen hava vederbörande sakkunniga inom kommerskollegium likaledes föreslagit en skärpning av fordringarna för inträde i 2:a maskinistklassen. Enligt de sakkunnigas mening borde de vid undervisningen i 3:e maskinistklassen inhämtade kunskaperna läggas till grund för arbetet i 2:a maskinistklassen och inträdet i denna senare sålunda göras beroende av att dessa kunskaper vore för handen. Enligt förslaget skulle för inträde i 3:e maskinistklass särskild inträdesprövning icke förekomma. Kommerskollegium föreslog emellertid bibehållande av hittillsvarande kun- skapsfordringar. De sakkunnigas, i huvudsak av kommerskollegium biträdda förslag uppställde för inträde i 2:a maskinistklass följande fordringar:

i svenska språket: förmåga att skriva fullt läsligt och utan avsevärda fel efter diktamen;

i matematik: färdighet i de fyra räknesätten med hela tal, decimal- och van- liga bråk samt sorter, procenträkning ävensom enkla geometriska beräkningar av triangeln, parallellogrammen och cirkeln samt av prismat och cylindern, dock utan bevis.

De angivna kunskapskraven inneburo skärpning såtillvida, att i svenska språket för närvarande fordrades allenast att skriva »i huvudsak» felfritt, medan i matematik tillkommit procenträkning och de geometriska beräknin- garna. Härigenom komme fordringarna att bättre än nu anpassa sig till kurs- omfånget för ifrågavarande ämnen i 3:e maskinistklassen, varjämte fordrin-

garna i matematik komme att i huvudsak motsvara vad som i detta ämne in- hämtas i sexklassig folkskola.

Vad slutligen beträffar l:a maskinistklassen, innebar maskinbefälssakkun- nigas och kommerskollegii förslag, att för inträde i densamma skulle uppställas krav på avlagd maskinistexamen av 2:a klass med godkända vitsord i samt- liga ämnen.

Nu förevarande angelägenhet var föremål för särskild uppmärksamhet un- der behandlingen vid 1930 års riksdag av Kungl. Maj:ts förslag till ändrad organisation av navigationsundervisningen. I statsverkspropositionen lämna- de föredragande departementschefen en utförlig redogörelse för de verkställda utredningarna, bland annat också för fartygsbefälssakkunnigas förslag om jämkningar i kraven på praktisk tjänstgöring å fartyg. Härvid hade, såsom ti— digare i detta betänkande erinrats, ifrågasatts, att sådan tjänstgöring skulle kunna fullgöras jämväl såsom befälselev å maskindrivet fartyg, under förut- sättning att eleven avlagt realexamen eller styrkt sig besitta motsvarande kun- skaper. Detta förslag borde enligt departementschefens uttalade mening bliva föremål för slutlig prövning av Kungl. Maj:t i samband med fastställande av nytt reglemente för handelsflottans befälsskolor.

Uppslaget att låta praktisk segelfartygstjänst ersättas av befälselevsut— bildning å maskindrivet fartyg i förbindelse med krav på högre teoretiska kva— lifikationer hos aspiranterna mötte emellertid motstånd inom riksdagen. I en inom andra kammaren väckt motion (nr 106) erinrade sålunda herr C. Bränn- berg m. fl. att, därest det ifrågavarande förslaget bifölles, en stor del av våra unga sjömän utestängdes från möjligheten att bliva befäl. Genom en åtgärd som den föreslagna berövades enligt motionärernas mening de från början »för om masten» seglande möjligheten att arbeta sig upp till befäls- poster. Motionärerna hemställde, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att realskolexamen icke måtte sättas som villkor för inträde vid rikets navigationsskolor, eller om detta icke kunde bifallas, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att förslaget till nytt reglemente för rikets navigationsskolor måtte underställas riksdagens prövning.

Såsom redan erinrats, vann det av Kungl. Maj:t framlagda organisations- förslaget icke riksdagens bifall, ooh skulle den väckta motionen anses besvarad genom vad av vederbörande utskott i saken anförts. Riksdagen uttalade med hänsyftning på densamma följande:

»Av sagda skäl har riksdagen alltså kommit till den uppfattningen, att nu ifrå- gavarande spörsmål böra undergå en förnyad och skyndsam omprövning, innan ett slutgiltigt avgörande sker. Härvid synes riksdagen såsom ett huvudönskemål fram- träda, att en reform på detta område icke bör få medverka till en ökning av den nuvarande befälsbristen ävensom ej heller försvåra en rekrytering till befälsgra- derna för man-skapet ombord å fartyg eller från de medb'orgargrupper, av vilka hittills en stor kontingent av fartygsbefäl rekryterats. Riksdagen förväntar, att de i ovannämnda motioner framförda synpunkterna komma under förnyat övervä- gande.»

Riksdagen 1930.

De sak— kunniga. Allmänna synpunkter.

Såsom redan inledningsvis framhållits, torde det ur olika synpunkter få an- ses nödvändigt, att vid nu förevarande utredning spörsmålet om navigations— skolornas allmänna ställning inom skolsystemet göres till föremål för särskilt övervägande. Först i samband med en sådan prövning synes nämligen frågan om omfattningen av de teoretiska kunskapsfordringarna för inträde i de olika klasserna kunna närmare bedömas.

Det lär härvid till en början få betraktas såsom naturligt, med hänsyn till navigationsskolornas särskilda uppgifter, att söka hållpunkter för prövningen i förhållandena vid de praktiska skolor av skilda slag, som upprätthållas av staten eller vederbörande kommuner. I nu berörda avseende föreligga piinci- piellt sett två olika möjligheter. En grupp av de ifrågavarande läroanstalter- na bygger omedelbart på de i folk- och fortsättningsskolan inhämtade kunska- perna, en annan grupp förutsätter närmast det högre mått av teoretiska kun- skaper, som inhämtas i de allmänna läroverkens realskola och vitsordas genom realexamen.

Till den förra gruppen hänföra sig lärlingsskoloma, till den senare de tek- niska gymnasierna. I nära anslutning till förhållandena vid sistnämnda läro- anstalter hava inträdesfordringarna utformats jämväl vid de tekniska fack— skolorna, därvid emellertid dels kraven i svenska språket begränsats till att av- se >>förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen», dels ock fordran på kunskaper i tyska och engelska språken eftergivits. Beträffande bägge de här åsyftade slagen av läroanstalter gäller dock, att avlagd realexamen med godkända vitsord i de ämnen, i vilka prövning eljest ifrågakommer, berättigar till frikallande från sådan prövning, så framt inträde sökes senast hösttermi- nen näst efter det ett år förflutit efter examens avläggande. Enahanda be— stämmelser hava meddelats för det fall att den inträdessökande medelst betyg, utfärdat av vederbörande lärare vid allmänt läroverk, kommunal mellanskola eller annan läroanstalt, som av skolöverstyrelsen för ändamålet godkännes, styrker sig äga mot realexamen svarande kunskaper i de ifrågavarande äm- nena.

Vid övervägande av nu berörda spörsmål hava vi till en början ansett av om- ständigheterna påkallat att göra en bestämd åtskillnad mellan å ena sidan skep- par- och 3:e maskinistklasserna och å den andra styrmans- och 2:a maskinist- klasserna. Allt hittills har nämligen om en var av de båda förstnämnda utbild— ningskurserna gällt, att de intagit en i det hela fristående ställning i förhål- lande till en var av de sistnämnda. Sålunda har skepparklassens undervisning uteslutande åsyftat att utbilda befäl för mindre fartyg i mera begränsad fart. Och undervisningen i den nuvarande 3ze maskinistklassen har på samma sätt haft till speciell uppgift att utbilda maskinbefäl med mera inskränkt behö— righet.

Skepparklassen har alltså hittills bibringat en utbildning i viss mån parallell med den, som uppnås i styrmans- och sjökaptensklass. Endast rent undantags- vis ha också elever efter avlagd skepparexamen sökt inträde i styrmansklass. I stort sett har motsvarande ordning varit rådande å skolornas maskinistav— delning, ehuru man där kunnat iakttaga, att eleverna efter avlagd maskinist—

examen av Sze klass i något större utsträckning — växlande vid olika navi- gationsskolor — anmält sig till inträde i 2:a maskinistklass.

Föreliggande omständigheter motivera enligt vår uppfattning icke någon av— vikelse från vad som hittills gällti fråga om skepparklassens ställning. I den framtida skolorganisationen bör sålunda denna klass alltjämt bibehålla den särskilda uppgift, som den för närvarande har sig förelagd.

Skeppar— klass.

Vad åter angår 3:e maskinistklassen är det visserligen obestridligt, att för-3:e maskinist- hållandena påkalla dess bibehållande vid den speciella uppgift, som den hit- tills tillgodosett. Men därjämte kunna, såsom redan framhållits, vägande skäl anföras för att åt utbildningen i fråga tillika giva uppgiften att utgöra en grundläggande kurs för inträde i 2:a maskinistklassen. Sistberörda omstän- dighet har emellertid icke synts vara av beskaffenhet att behöva medföra någon principiell rubbning i klassens ställning vid navigationsskolan.

I likhet med vad som gäller om motsvarande utbildningsanstalter på andra. områden inom det praktiska skolväsendet bör sålunda efter vår mening un- dervisningen i skeppar- och 3:e maskinistklasserna ansluta sig till det mått av allmänbildning, som inhämtas vid genomgång av obligatorisk folk- och fort- sättningsskola. I detta avseende hava vi helt kunnat godtaga den ståndpunkt, som de föreliggande utredningarna samt kommerskollegium intagit.

klass.

Vidkommande därefter den mera kvalificerade nautiska och maskintekniska Styrman-01311

utbildningen hava, såsom redan erinrats, under det föregående utredningsarbetet krav framträtt på ett skärpande av hittills stadgade inträdesfordringar. En dylik ordning innebär i princip en orientering av denna del av navigations— skolornas undervisning i riktning mot den, som meddelas i de tekniska läro- verken och handelsgymnasierna. Särskilt har detta aecentuerats i fråga om styrmansklassen, därvid realexamenskravet såsom förutsättning för inträde föreslagits skola framdeles bliva gällande. Men jämväl för 2:a maskinist- klassens del innebära de föreslagna inträdesfordringarna i matematik och svenska språket en bestämd skärpning i jämförelse med de hittills stadgade.

Efter vårt sätt att se måste det gälla såsom obestridligt, att den tekniska utvecklingen på sjöfartens område under den period, som förflutit, sedan na- vigationsskolorna erhöllo sin nuvarande gestaltning, varit ägnad att medföra väsentligen ökade krav på fartygs- och maskinbefälets såväl fackliga insikter som allmänbildning. Fartygsenheternas ökade storlek och den transoceana trafikens avsevärt vidgade omfattning äro i detta hänseende talande nog. De maskinella anordningarnas alltmera komplicerade beskaffenhet, i förening med den ständigt växande utsträckning, vari hjälpmaskiner tagas i anspråk för skilda ändamål, utgöra likaledes fullgiltig anledning att uppställa ökade ford— ringar på maskinbefälets insikter och yrkesskicklighet. Uppenbart är att man, i den mån de tekniska framstegen på de skilda områdena göra en utvidgning av kursomfattningen ofrånkomlig, ställes i det läget att antingen nödgas på- kalla ökad tid för kursernas genomgång eller ock kräva förbättrade förutsätt- ningar hos eleverna vid lärokursens begynnelse. Riktigheten av den uppfatt— ning, som i detta avseende kommit till synes i de tidigare sakkunnigutred— ningarna och i kommerskollegii utlåtande, har av oss icke kunnat bestridas,

:a maskinist- utbildningen.

även om enligt vår mening jämväl andra utvägar kunna tänkas anlitade för uppnående av ett förbättrat undervisningsresultat.

Å andra sidan lär det emellertid icke kunna förnekas, att betänkligheter lätt nog inställa sig mot ett alltför schematiskt jämställande av här ifråga- varande utbildning med den som meddelas vid exempelvis de tekniska läro- verken. Särskilt synes det nödvändigt att beakta, att den omfattande prak- tiska tjänstgöring å fartyg, som kräves fullgjord före inträdet å navigations- skolan, är ägnad att medföra mycket betydande vanskligheter i nu berörda av- seende. Kravet i fråga innebär i själva verket, att den unge sjömannen är hänvisad att tillbringa ganska lång tid till sjöss under de förhållanden, som äro rådande ombord. Möjligheterna att vidmakthålla och förkovra de i skolan inhämtade kunskaperna äro därigenom begränsade. Och det lider intet tvivel, att om för inträde i styrmans- resp. 2:a maskinistklass fordran uppställes på kunskaper av den omfattning, som vitsordas genom realexamen, så skulle endast ett fåtal elever förmå på egen hand och sålunda utan vederbörlig skolutbild- ning prestera det stadgade kunskapsmåttet. Den utväg, som hittills av ålder stått öppen, att genom jämförelsevis begränsad komplettering av folkskole- kursen uppnå kvalifikationer för inträde i navigationsskolan, skulle såmedelst vara stängd för det stora flertalet sjöfarande ynglingar.

För vår del måste vi redan med kännedom om de gynnsamma erfarenheter, som fackligt och socialt föreligga om den hittillsvarande ordningens lämplig- het, ställa oss betänksamma mot att nu tillträda ett inslående på en väg, som kan förutses medföra dylika konsekvenser. Och än allvarligare te sig åtgär- der av sådan innebörd, då man besinnar, hurusom verkställda undersökningar ådagalagt, att redan nu en kännbar brist, enkannerligen på maskinbefäl före- ligger. Att under dylika omständigheter skrida till ett väsentligt skärpande av inträdesfordringarna och såmedelst öka redan förhandenvarande rekryte— ringssvårigheter kan icke anses försvarligt.

Om vi sålunda finna oss förhindrade att biträda förslaget att uppställa krav på realexamenskunskaper såsom inträdesvillkor i styrmansklass, torde en ut— veckling i denna riktning måhända kunna betecknas såsom inom en jämförelse- vis närliggande framtid uppnåelig. Möjligheterna att före sjömanstjänsten vinna dylik utbildning i offentliga ungdomsskolor hava under de senare åren icke oväsentligt vidgats. Härvid må erinras, hurusom den av 1927 års riks— dag genomförda läroverksreformen skapat förutsättningar för studier till real- examen efter genomgången folkskola i ett betydande antal samhällen, där ti— digare sådana möjligheter icke förefunnits. Kommunala mellanskolor finnas ock inrättade å ett fyrtiotal orter. Fyrklassiga högre folkskolor, bibringande ungefärligen enahanda kunskapsmått, äro vidare anordnade i ganska stor ut- sträckning. Och för närvarande förberedes inrättande av s. k. praktiska real- skolelinjer, vilka otvivelaktigt, därest de erhålla en rationell inriktning, skulle kunna bliva av betydelse för meddelande av den allmänbildning, som bör utgöra grundvalen för navigationsskolans undervisning.

Att utvecklingen alltmera påtagligt fortskrider i sådan riktning, framgår för övrigt redan av de sifferuppgifter, som av kommerskollegium meddelats rö—

rande den föregående utbildningen hos eleverna i styrmansklasserna. Under tioårsperioden 1920—1930 hade nämligen 12.5 % av sagda elever avlagt real- eller högre examen, och under senare hälften av densamma, 1925—1930, 15.3 %. Innevarande läsår konstateras en ytterligare utökning av denna elevgrupp. Vid navigationsskolan i Stockholm hava sålunda ej mindre än 19 av 48 elever av- lagt real- eller högre examen, vid skolan i Göteborg 9 av 50, vid skolan i Malmö 11 av 49, vid skolan i Kalmar 2 av 24 och vid skolan i Härnösand 2 av 23. Sammanlagt hava alltså av årets 194 .styrmanselever ej mindre än 43 avlagt real- eller högre examen, eller 22 %. Även i fråga om 2:a maskinist- klassen skönjes en liknande, ehuru tillsvidare mindre påtaglig utveckling i samma riktning. Med tanke på att förhållandena å området sålunda hålla på att anpassa sig efter en ordning, som befunnits innesluta bestämda fördelar ur undervisningssynpunkt, skulle det efter vår mening vara mindre välbe- tänkt att anlita tvångsåtgärder, vilka lätteligen skulle kunna framstå såsom ägnade att medföra en principiell rubbning i befordringsförhållandena inom yrket.

Vid intagandet av denna ståndpunkt har det för oss gällt att överväga, om och i vilken utsträckning det må kunna anses görligt att tillmötesgå de från skolorna och de tidigare sakkunniga framställda kraven på ökade förkunskaper hos styrmans- och 2:a maskinistklassernas elever. Härvid hava vi till en början sett oss föranlåtna framhålla, att den vid olika skolor konstaterbara mycket växlande, och i vissa fall anmärkningsvärt höga kuggningsproeenten i examina synes giva stöd för antagandet, att de nu stadgade inträdesfordringarna icke allestädes behörigen upprätthållas. Vi anse oss på grundvalen av denna iakt- tagelse berättigade att med styrka betona den synnerliga vikten av att pröv- ningarna så anordnas och bedömas, att förutsättningar skapas för att eleverna verkligen kunna följa undervisningen. Otvivelaktigt äro till främjande av detta syfte vissa åtgärder av behovet påkallade, till vilken fråga vi i det följande återkomma.

På sätt hittills varit förhållandet i fråga om styrmansklassen och från be- gynnelsen i viss mån även i fråga om 2 :a maskinistklassen, synes intet vara att erinra emot en anordning, enligt vilken inträdesfordringarna i vissa ämnen ställas högre än den obligatoriska skolkursen (folkskola + fortsättningsskola) i resp. ämnen. En motsvarande ordning äger för närvarande tillämpning vid de tekniska fackskolorna, liksom för övrigt vid statens folkskoleseminarier och har, såvitt känt är, vid dessa läroanstalter icke visat sig förbunden med några olägenheter. Med hänsyn till de vanskligheter, som enligt vad i det föregående anförts, föreligga för den i fartygstjänst anställda aspiranten att vinna till— fälle och tid till mera omfattande självstudier, måste det emellertid efter vår mening noga tillses, att de kunskaper, som utöver folkskolekursen uppställas såsom villkor för inträde i nu förevarande klasser, så avvägas, att de av aspi- ranterna utan alltför stora svårigheter kunna inhämtas jämsides med det dag- liga förvärvsarbetet.

Till främjande av detta syfte torde det få anses i hög grad önskvärt, att till ledning för självstudierna tillhandahålles genom det allmännas åtgöranden en

Inträd es- fordringar.

studieplan, vilken så detaljerat som möjligt lämnar anvisningar rörande den er- forderliga kompletteringskursen och dess inhämtande genom lämpliga läro- 1 böcker. Jämväl synes det böra tillses, att för detta ändamål tjänlig litteratur ' finnes representerad i fartygens bibliotek. Helt visst skulle det ock vara till båtnad för särskilt sådana aspiranter, vilka nödgats avgå från folkskolan med jämförelsevis svaga kunskaper, om på enskilt initiativ tillgång till korrespon- densundervisning bereddes, därvid de säregna arbetsvillkor, som prägla sjö- manstjänsten böra vederbörligen beaktas.

De sakkunniga gå härefter att med tillämpning av de allmänna synpunkter, som i det föregående anlagts, angiva sin ställning till spörsmålet om den mera kvalificerade nautiska och maskintekniska utbildningens inordnande i det prak— tiska skolsystemet.

Vad då först beträffar den nautiska utbildningen, synes densamma i huvud- sak kunna jämföras med den utbildning, som meddelas vid en teknisk fack— skola, därvid denna sistnämnda skolas första årsklass har sin motsvarighet i styrmansklassen och dess andra i sjökaptensklassen. Med avseende på inträ- desfordringarna vid styrmansklassen torde i fråga om svenska språket anled- ning saknas att modifiera det för fackskolorna uppställda kravet på >>förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen». En dylik fordran bör nämligen kunna fyllas av en var, som genomgått folk— och fortsättningsskola samt se- dermera sörjt för de inhämtade kunskapernas nödtorvtiga vidmakthållande. I ämnet matematik hava fordringarna redan för närvarande avsevärt överstigit folkskolekursen och föreslås av fartygsbefälssakkunniga och kommerskolle- gium i någon mån utökade genom upptagande av enkla sifferekvationer av första graden med en obekant jämte tillämpningar på aritmetiska uppgifter och regula de tri. Härigenom skulle kunskapsförutsättningarna hos eleverna komma att närma sig dem, som vid inträdet förefinnas hos eleverna i de tek- niska fackskolorna. De huvudsakliga avvikelserna skulle ligga däri, att av aspiranterna till styrmansklassen icke skulle krävas förstagradsekvationer med flera obekanta, icke heller de rent geometriska kursmoment, som ingå i inträdesfordringarna till fackskola, vilka senare moment av kollegium ute- slutits med hänsyn till vad som från navigationsskolehåll anförts mot en dylik ordning.

Enligt vår mening äro de av kommerskollegium föreslagna inträdesfordrin- garna i matematik att anse såsom ur olika synpunkter väl avvägda och så— lunda icke ägnade att framkalla betänkligheter.

Vidkommande därefter avfattningen av de föreslagna inträdesfordringarna i geografi föranleder densamma ingen erinran från vår sida. Då det emel- lertid synts oss av vikt att förebygga, att prövningen må i allt för hög grad komma att inriktas på detaljvetande, hava vi ansett oss böra föreslå att, på sätt för närvarande är fallet, det uttryckligen angives, att fordringarna avvägas med hänsyn till vad som inhämtas i sexklassig folkskola, anordnad enligt nå— gon av undervisningsplanens huvudformer.

I fråga slutligen om de föreslagna fordringarna i sjömanskap synas dessa lämpligen kunna begränsas till att avse kännedom om morsealfabetet.

Med nu nämnda modifikationer hava vi alltså funnit oss böra godtaga det av kommerskollegium i fråga om styrmansklassen framställda förslaget, i vad detsamma avser omedelbar omläggning av inträdesfordringama i vissa kun- skapsämnen.

Vad vidare angår sjökaptensklassen, torde av vad vi redan anfört rörande denna utbildningskurs' ställning följa, att ingen erinran synts oss kunna göras emot att för inträde i denna klass kräva minst godkända vitsord i samtliga uti styrmansexamen ingående ämnen.

Beträffande därefter kunskapsfordringarna för inträde i 2:a maskinistklass innebära dessa såsom ovan erinrats någon utökning såtillvida, att i svenska språket för närvarande fordras att skriva >>i huvudsak» felfritt, medan i matematik tillkommit procenträkning och de geometriska kursmomenten. Enär det i och för sig måste anses rimligt och naturligt att av aspiranterna förutsätta de kunskaper, som inhämtas i en sexklassig folkskola, synes det ifrågavarande förslaget i detta avseende icke giva anledning till erinran. Dock torde för uppnående av likformighet med motsvarande krav i fråga om styr- mansklass fordran på kunskaperna i svenska språket böra formuleras: förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen. Då vidare enligt vad redan fram- hållits, avlagd maskinistexamen av 3:e klass skulle berättiga till inträde i 2:a maskinistklass utan prövning, har det icke ansetts obilligt utan fastmera som en i och för sig lämplig och praktisk ordning att även formellt anpassa in- trädesfordringarna efter kursomfånget i sagda klass och sålunda däri upptaga jämväl enkla sifferekvationer jämte tillämpningar på enkla aritmetiska upp- gifter och regula de tri.

Även beträffande 2:a maskinistklassen vill det synas som om den i flera fall anmärkningsvärt höga kuggningsprocenten i examen ger anledning be— fara, att de stadgade inträdeskraven icke allestädes upprätthållas. Då vi an- sett oss böra förorda så begränsade inträdesfordringar som fallet är, har detta. skett under den förutsättningen att det från skolornas sida sörjes för, att un— dervisningen verkligen kan utgå från det stadgade kunskapsmåttet såsom förefintligt hos samtliga elever.

I fråga slutligen om övermaskinistklassen synes böra gälla, i analogi med vad redan föreslagits beträffande den nautiska linjen, att för inträde upp- ställes krav på avlagd maskinistexamen av 2:a klass med minst godkända vitsord i samtliga i examen ingående ämnen.

Kap. VI. Navigationsskolornas organisation.

Före dende Såsom redan förut i detta betänkande omförmälts, ifrågasattes i motion vid "222 233)?” 1929 års riksdag överflyttning av navigationsskolornas ledning från kommers- rande för- kollegium till skolöverstyrelsen. Sedan yttranden över motionen avgivits av hållande” skolöverstyrelsen den 20 februari och av kommerskollegium den 8 mars 1929, Sååågifgfgr' uttalade riksdagens vederbörande utskott _ under erinran därom, att spörs- föryaltninsS- målet om skolornas förläggning under kollegium efter långvariga och ingåen- huseende' de utredningar avgjorts så jämförelsevis nyligen som år 1919 hurusom här— av syntes böra följa, att endast mycket starka och välgrundade skäl borde föranleda ett förnyat upptagande redan för det dåvarande av denna fråga. Här- till komme vidare, att, då kollegium kunde förväntas komma att -— efter slut- lig beredning av samtliga de spörsmål, som med den förestående omorganisa- tionen av undervisningen ägde samband —— framlägga förslag i ett samman- hang vid sådan tidpunkt, att de frågor som borde föreläggas riksdagen, skulle kunna komma under omprövning vid 1930 års riksdag, det synts utskottet, som om ett bifall till motionen skulle vara att föregripa utredningen av en fråga, som i allt fall i ett större sammanhang skulle komma under riksdagens pröv- ning redan sistnämnda år. Utskottet förutsatte emellertid, att vid utredningeni fråga spörsmålet om maskini-stutbildningens förläggning toges under ompröv- ning. Sedan utskottet i anslutning härtill hemställt, att motionen icke måtte till någon kammarens åtgärd föranleda, lämnades densamma utan bifall. Vid den inom kommerskollegium sedermera verkställda utredningen har i berörda avseende ingen ändring påkallats i nu gällande ordning.

Direktion. I anledning av förslag av maskinbefälssakkunniga har kollegium ifrågasatt sådan ändring i nu gällande bestämmelser om direktion för navigationsskola, att i densamma på lämpligt sätt beredes >>representation för den pedagogiska erfarenheten samt för såväl redare— och den sjötekniska sakkunskapen som, därest skolan omfattar även maskinavdelning, i erforderlig omfattning även den maskintekniska insikten och erfarenheten». Kollegium anser möjligen även kunna ifrågakomma sådan ändring, att dels halva antalet direktionsleda- möter utses av Kungl. Maj:t och återstående hälften tillsättes av stadsfull- mäktige, dels ock att föreståndare (rektor) skall vara självskriven ledamot. Ifrågasatta Maskinbefälssakkunniga hava bragt å bane spörsmålet om ändrad benäm- nrg;£e;ä3;_ ning av skolorna. Med hänsyn till att icke blott navigatörer utan även ma- lorna, avdel— skinister därstädes erhålla sin utbildning, har nämligen beteckningen naviga-

nhåäååmgw tionsskola synts oegentlig ochi stället förordats beteckningen »sjöfartsskola».

Kommerskollegium förmäler sig icke vilja motsätta sig en ändring men före- slår för sin del »handelsflottans befälsskola».

Nämnda sakkunniga liksom kollegium anse »maskinistavdelning» böra ut- bytas mot »maskinavdelning» såsom mera direkt motsvarighet till »naviga- tionsavdelning».

Vidare har spörsmålet om maskinistklassernas benämningar och i samband därmed »titelfrågan för maskinistema» upptagits till dryftande. Sagda sak— kunniga anse emellertid sistnämnda spörsmål böra lämpligen lösas i samband med frågan om befälsförordningen och behörighetsbevisen samt föreslå, att, i avvaktan å särskild utredning därutinnan, de olika skolklasserna benämnas »1:a, 2:a och 3:e maskinbefälsklass». Kollegium åter anser icke anledning föreligga att uppskjuta avgörandet av ett spörsmål, som hade lika stort sam— manhang med klassernas vid skolorna benämning som med behörighetsbevisens betecknande. >>Lösningen av frågan», fortsätter kollegium, »vilken måste taga behörig hänsyn till det praktiska livets krav på en mot de faktiska förhållan- dena svarande benämning och därvid även till de olika kombinationer av ma- skinbefäl med skilda grader, som förekomma å fartyg, erbjuder utan tvivel stora svårigheter». Beträffande den högsta maskinbefälsgraden föreslår emel- lertid” kollegium »maskinchef». I anslutning till visst från maskinbefälshåll framkommet förslag ifrågasätter kollegium i övrigt följande benämningar, nämligen i stället för maskinist av 2 :a och 3:e klass samt maskinskötare — resp. maskinist samt maskinskötare av 1 :a och 2 :a klass. Motsvarande klasser vid skolorna anses böra betecknas maskinchefsklass, maskinistklass och ma- skinskötarklass (maskinskötare av l:a klass).

Såsom av den inledande redogörelsen till Kap. IV. »Maskinbefälsutbildnin- gens ordnande» framgår, hava ma'skinbefälssakkunniga, då de förordat sagda utbildnings bibehållande vid navigationsskolorna, uttryckligen förutsatt, att maskinistavdelningen erhölle en väsentligen mera markerad självständighet än hittills varit förhållandet. I detta syfte har, såsom redan nämnts, föreslagits, att en av de ordinarie lärarna å maskinistavdelningen förordnas såsom före- ståndare för avdelningen och att denne i sagda egenskap skall vara behörig och skyldig att närmast utöva tillsynen över undervisningens bedrivande och bi- träda skolföreståndare (rektor) vid handläggningen av de frågor, som berör avdelningen. Kollegium har för sin del ansett förslaget härutinnan vara i framträdande grad värt beaktande men har därvid förutsatt, att för undvikande av dualism: i skolornas ledning avdelningsföreståndarens befogenheter noggrant avgränsas.

Såsom förut nämnts, var spörsmålet om inskränkningar i skolornas organi- sation efter ingående utredning föremål för behandling vid 1926 års riksdag och hade därvid ifrågasatts indragning av en sjökaptensklass och en l:a ma- skinistklass vid navigationsskolan i Härnösand. Förslaget vann emellertid, såsom jämväl framhållits, icke riksdagens bifall.

På grund av den ytterligare utredning som förebragts i detta ämne, har kol— legium, under erinran att nu icke från något håll påkallats indragning av nå- gon klass å navigationsavdelningen, fortfarande funnit sig kunna tillstyrka in—

Förslag om särskild före- ståndare för maskinist-

avdelningen.

Antalet klasser samt elevantalet i

klasserna.

dragning av nyssnämnda l:a maskinistklass. Utredningen omfattar en under— sökning dels av behovet av klasser av olika slag, dels ock av frågan om de resp. ' klassernas förläggning. ,

I förstberörda hänseende är att uppmärksamma, hurusom enligt nu gällande bestämmelser överstyrelsen äger att, efter vederbörande föreståndares hörande, bestämma, huru många elever må, med hänsyn till utrymme och undervisnin— gens ändamålsenliga bedrivande mottagas i varje klass. Maskinbefäls-sakkun- niga hava på anförda skäl föreslagit, att ett elevantal av 20 fastställes såsom det högsta, som bör få mottagas i varje maskinistklass, dock att, därest vid något tillfälle samtliga klasser av ena eller andra slaget skulle bliva fullbesatta, överstyrelsen borde äga befogenhet att antingen utöka det för en klass med- givna elevantalet till högst 24 eller ock inrätta en extra klass å den ort, där så bäst lämpade sig. Kollegium har förmält sig icke finna anledning till erin- ran mot att de principer för bestämmande av elevantalet, som sålunda föresla- gits, läggas till grund för den framtida regleringen härav men anser å andra sidan icke att någon ändring av gällande föreskrifter i navigationsskoleregle- mentet i anslutning därtill påkallas. Motsvarande grunder som de nu nämnda har synts kollegium även böra tillämpas beträffande reglerandet av antalet elever i resp. klas-ser å navigationsavdelningen.

Frågan åter om klassernas förläggning anser kollegium påverkas av sådana faktorer, som äga samband med intresset av att i tillräcklig grad stimulera tilloppet av elever. Elevernas hemortsförhållanden spelade därvid en beaktans— värd roll, varjämte viss hänsyn av naturliga skäl vore att taga till hittills- varande erfarenheter beträffande elevfrekven-sen vid olika skolor, liksom ock behörigt avseende måste fästas vid önskemålet att för minsta möjliga kostnad erhålla bästa möjliga utbildning, varigenom kunde uppnås en koncentration av undervisningen till ett fåtal platser.

Beträffande särskilt navigationsavdelningen framhåller kollegium, under åbe- ropande av vissa statistiska uppgifter angående elevfrekvensen under senare är liksom rörande eleverna-s hemortsförhållanden, hurusom någon minskning av antalet styrmans- och skepparklasser uppenbarligen icke kunde ifrågakom- ma. >>Vad angår sjökaptensklasserna», fortsätter kollegium, »så framgår av föreliggande utredning, att elevantalet i dessa successivt ökats och enligt me— deltalet för de sista fyra åren skulle även med ett antal av 24 elever i varje klas-s allenast 5 klasser icke motsvara behovet, med hänsyn till den faktiska elevtillströmningen, samtidigt som intresset av en sjökaptensklass äveni Härnö- sand med hänsyn till elevernas hemortsförhållanden accentuerats».

I fråga härefter om maskinistavdelningen har kollegium funnit bibehållandet av samtliga 2:a maskinistklasser vara av nöden. Behovet av årlig nyrekry- tering av maskinister av l:a klass hava maskinbefälssakkunniga beräknat till 55 och med utgångspunkt härifrån ansett allenast tre l:a maskinistklasser er— forderliga. Av dessa hava föreslagits skola förläggas två till Göteborg och en till Stockholm. Förslageti denna del sammanhänger med ifrågasatt anskaffan- de av maskinlaboratorier för undervisningen. Dylika laboratorier hava näm- ligen ansetts erforderliga för åvägabringande av fullt tillfredsställande under—

visning. Då emellertid anskaffningen förutsatts betinga jämförelsevis höga kostnader, hade maskinbefälssakkunniga funnit ekonomiska skäl tala för en koncentration som ovan avses. Genom en dylik åtgärd skulle nämligen kunna åstadkOmmas icke blott besparingar i fråga om kostnaderna för lärare utan även en minskning av utgifterna för laboratoriemateriel.

Under framhållande bland annat därav, att med utgångspunkt från ett antal elever av 20 i varje klass —- alltsedan läsåret 1915/1916 tre l:a maski- nistklasser täckt behovet under alla åren utom läsåret 1919/1920, då sam- manlagda elevantalet utgjorde 67, eller sålunda i allt fall understigande ett högsta medeltal av 24 per klass, uttalar kollegium, att en inskränkning av antalet klasser till tre otvivelaktigt skulle kunna komma i fråga. Kollegium kunde emellertid med hänsyn till Visst förhållande icke finna en så kraftig omedelbar beskärning tillrådlig. Däremot syntes någon tvekan icke behöva råda beträffande möjligheten av att indraga en av klasserna, varigenom det totala antalet skulle nedbringas till 4.

Enligt kollegii förslag _ och sedermera Kungl. Maj:ts vid 1930 års riks- dag vilket såsom redan nämnts avsåg indragning av l:a maskinistklassen i Härnösand, skulle antalet klasser av olika slag vid rikets navigationsskolor gestalta sig sålunda:

Klasser

Navigationsskolan i Sjökaptens Styrmans Skeppar l:a mask. 2:a mask. 3ze mask. Stockholm ......... 1 2 1 1 1 1 Göteborg ......... 2 2 1 2 2 1 Malmö .......... 1 2 1 1 1 -— Härnösand ......... l 1 1 — 1 1 Kalmar .......... 1 1 1 — _

Summa 6 8 5 4 5 4 3

I motioner vid 1930 års riksdag yrkades av herrar I. Österström och Nils V. Sandström m. fl. avslag på Kungl. Maj:ts förslag i vad det avsåg indrag— ning av l:a maskinistklassen i Härnösand. Såsom stöd för detta yrkande åbe- ropades bland annat vissa uppgifter angående elevfrekvensen och elevernas hemortsförhållanden. Utvecklingen härutinnan under senare år hade nämligen synts motionären peka i riktning mot den ifrågasatta indragningen. Härtill komme, att navigationsskolan i Härnösand vore Norrlands enda skola av ifrå- gavarande slag och för övrigt landets enda navigationsskola norr om Stock- holm.

Såsom den förut lämnade redogörelsen utvisar, innebär kollegii förslag lInträdesford. avseende å inträdesfordringarna till styrmansklass krav på avlagd realexa-ring?” 0011 in"

__ . . __ __ tradespröv-

men med godkända betyg 1 vrssa amnen eller daremot svarande kunskaper, ning. styrkta i vederbörlig ordning. Genom särskild övergångsbestämmelse borde dock föreskrivas, att nämnda fordran icke skulle tillämpas, förrän förslags- vis från och med läsåret 1935/1936. Däremot hava vissa mindre jämkningar ansetts både höra och kunna omedelbart genomföras. För de i sådant avse— ende föreslagna fordringarna har redogörelse lämnats å sid. 57—58 i detta be- tänkande.

Lärokursernas längd.

Tiderna för kursernas börj än.

För inträde i sjökaptensklass har såsom villkor föreslagits erhållet styr- mansbrev och godkända kunskaper i samtliga i styrmansexamen ingående ämnen. I fråga om skepparklass avsågos inga ändringar i nuvarande be- stämmelser i motsvarande hänseende.

Vad härefter angår fordringarna för inträde i 2:a maskinistklass, må hän- visas till den å sid. 58—59 lämnade redogörelsen.

Beträffande inträde i l:a maskinistklass innebär kollegii förslag fordran å avlagd maskinistexamen av 2:a klass och godkända betyg i samtliga äm- nen. I fråga åter om 3:e maskinistklass föreslår kollegium ingen ändring i de nuvarande bestämmelserna.

Vad angår anordnandet av förekommande inträdesprövningar, är att upp- märksamma särskilt, hurusom beträffande 2:a maskinistklass maskinbefäls— sakkunniga ifrågasatt de skriftliga provens förrättande samtidigt vid alla skolor samt uppgifternas utarbetande genom kollegii försorg. På anförda skäl har emellertid kollegium för sin del ansett sig icke böra för närvarande framställa förslag härom.

Kollegium finner föreskrift böra meddelas därom, att inträdesprövning all- tid skall förrättas av lärare, som vid skolan företräder det ämne, varom fråga är. I ämnet geografi förutsättes, att prövningen förrättas av den lärare, som rektor därtill utser. Protokoll över inträdesprövning avses böra under- skrivas av lärare, som förrättat prövningen, Och därefter överlämnas till före- ståndaren, som bestämmer den ordning, vari eleverna skola antagas. Gäl- lande bestämmelser angående elevernas antagande hava synts kollegium tarva jämkning, så till vida som tidigare anmälningsdag icke i annat fall borde medföra företräde, än då betygssumman för flera sökande vore densamma el- ler, då inträdesprövning ej förekomme, sökandes kvalifikationer med avseen- de å sjötjänst ungefärligen sammanfölle.

Beträffande lärokursernas längd ifrågasättes ingen ändring, så vitt angår klasserna å navigationsavdelning, liksom icke heller rörande 3ze maskinist- klass. Vad angår l:a och 2:a maskinistklass, tillstyrker kollegium förslag av maskinbefälssakkunniga om läsårets utökande från nuvarande 7, resp. 8 månader till 8, resp. 9 månader.

Kollegium har föreslagit, att läsåret i styrmans- och sjökaptensklasserna skall börja i Stockholm och Göteborg den 1 augusti, resp. den 1 september samt i Malmö, Härnösand och Kalmar den 20 augusti, resp. den 20 septem- ber. Läsåren i 2:a och l:a maskinistklasserna föreslås skola vid samtliga skolor börja den 1 augusti, resp. den 1 september. Såsom begynnelsedag för skeppar- och 3:e maskinistklasserna har förordats den 8 januari. Därvid förutsåttes emellertid rätt för kollegium, att i händelse så skulle befinnas er- forderligt med hänsyn till sjöfartsnäringens intressen eller eljest, föreskriva en framflyttning av läsårets början för Vissa klasser inom såväl navigations- som maskinavdelning.

Kollegium har ägnat ingående uppmärksamhet åt frågan om lämpligheten

_av nu gällande bestämmelser med avseende å rätt för elev att jämväl efter

lärokursens början vinna inträde i vederbörande klass (navigationsskolereg-

lementet % 13 mom. 5). Någon ändring härutinnan ifrågasättes emellertid icke.

För genomförande av en rationellt ordnad undervisning vid en skola är det givetvis av stor vikt, framhåller kollegium, att ett fruktbärande samarbete råder å ena sidan mellan lärarna vid skolan inbördes samt å. andra sidan mel- lan dessa och föreståndaren (rektorn). Det hade också särskilt under senare år visat sig vara en starkt framträdande brist i den nuvarande organisationen, att några former för dylikt samarbete icke utstakats. I syfte att provi- soriskt reglera denna angelägenhet hade kollegium i cirkulärskrivelser till skolorna framhållit önskvärdheten av, att konferenser i förekommande fall an- ordnades. Även maskinbefälssakkunniga hade påtalat den åsyftade bristen och föreslagit inrättandet vid skolorna bland annat av lärarkollegier, klass— konferenser och ämneskonferenser. Under åberopande därav, att förslaget i fråga i de inkomna yttrandena nära nog allmänt tillstyrkts har kollegium för- klarat sig så mycket hellre vilja tillstyrka detsamma som i regel goda erfa- renheter vunnits av ovannämnda provisoriskt vidtagna åtgärd.

Beträffande navigationsavdelningen upptager kollegii förslag till timplan vissa läroämnen utöver de nu föreskrivna. Sålunda ifrågasättas såsom nya läroämnen i sjökaptensklassen elektroteknik och hörselmottagning samt han- delsgeografi, i styrmansklassen fysik och mekanik, skeppsbyggeri samt ma- skinlära. Nämnda tre ämnen ingå för närvarande i viss omfattning i läro- ämnet sjömanskap i sistberörda klass.

Ämnena elektroteknik och hörselmottagning avses motsvara de ämnen (ra- dioteknik och hörselmottagning)», som i enlighet med bemyndigande av Kungl. Maj:t, senast genom beslut den 13 september 1929, på försök varit föremål för undervisning i Stockholm och Göteborg under de tre senaste läsåren. För resultatet av den försöksvis anordnade undervisningen lämnar kollegium en utförlig redogörelse och erinrar i sammanhanget jämväl om behovet av årliga kurser för utbildning av radiotelegrafister. Härvid anför kollegium bland annat följande:

»Då införandet av ämnena elektroteknik och hörselmottagning vid navigations- skolorna även är avsett att vara en förberedelse till fortsatt undervisning för er- hållande av radiocertifikat, anser kollegium, i full anslutning till fartygsbefäls- sakkunnigas åsikt, nödvändigt, att statligt inrättade kurser för radioundervi-sning anordnas varje år. Det måste nämligen vara av vikt för den från navigatiOnsskola utexaminerade eleven att veta, att han kan fortsätta sin utbildning till radiotele— grafist samma år, varunder han avslutat sin kurs vid navigationsskolan. Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke för nyutexaminerat fartygsbefäl borde anordnas direkta fortsättningskurser för utbildning till radiotelegrafist.»

Prövningen av denna fråga har dock synts kollegium böra anstå och åter- upptagas först, för den händelse det skulle visa sig, att de av telegrafsty- relsen anordnade radiotelegrafistkurserna icke vore tillräckliga för tillgodose- endet av handelsflottans behov av s. k. styrmanstelegrafister.

Även kollegii förslag till tinnplan för maskinistavdelningen upptager läro- ämnen utöver den nuvarande timplanens. I fråga om såväl l:a som 2:a maski— nistklasserna har sålunda ifrågasatts införande av ämnet författningskunskap,

Lärarkolle— gium, klass- och ämnes- konferenser.

Läroämnen.

varjämte i sistnämnda klass från ämnet maskinlära utbrutits maskinritning så— som särskilt ämne.

Kursplaner. Kollegium' erinrar, hurusom nu gällande föreskrifter rörande omfånget av . de läroämnen, som skola ingå i undervisningen i de särskilda klasserna i navi— gationsskola fastställts av Kungl. Maj:t den 10 juni 1912 att tillämpas från och med den 1 augusti samma år. I sammanhanget hänvisas till lämnad när- mare redogörelse angående vissa i undervisningsplanen senare vidtagna smärre ändringar. Att emellertid en mera genomgripande omarbetning och moderni- sering av kursplanerna vore av behovet påkallad förmäler sig kollegium hava redan länge till fullo insett. Inom kollegium hade därför på sin tid utarbetats preliminära förslag till nya kursplaner. Sedan vissa vederbörande däröver blivit hörda, hade med ledning av de inkomna yttrandena åtskilliga jämkningar blivit vidtagna. Vad 'särskilt anginge förslaget till kursplan för maskinistav— delningen, hade detsamma varit överlämnat till maskinbefälssakkunniga för att av dem tagas under omprövning i samband med deras uppdrag. För belysande av omorganisationsplanen i hela dess vidd hade kollegium på grundval av före- liggande utredning ansett sig böra framställa förslag till kursplaner. Först i samband med avgivande av förslag till nytt navigationsskolereglemente hade kollegium emellertid för avsikt att underställa Kungl. Maj:ts prövning slutligt förslag i ämnet. Detta syntes dock icke komma att i något mera väsentligt av- seende avvika från det föreliggande. Timplaner. I fråga om kollegii förslag till timplaner tillåta vi oss hänvisa till härvid fo- gade bilagor (Bil. 4 och 5), av vilka jämväl framgå de avvikelser från nu- varande timplaner, som förslaget i sina olika delar innebär. Läser-aning. I viss överensstämmelse med gällande läroverksstadgas föreskrifter har kol— legium ansett bestämmelse böra meddelas därom, att läsordning så uppgöres, att det totala antalet undervisningstimmar per vecka i regel icke vare sig över- eller underskrides utan hålles vid det i timplanen angivna. En dylik föreskrift skulle emellertid icke få hindra s. k. koncentrationsläsning beträffande läro- ämnen med litet antal timmar. Vidare har kollegium funnit antalet dylika un- dervisningstimmar aldrig böra överstiga 7. Med undantag för laborationer i maskinlära och elektroteknik borde därjämte såsom regel gälla, att undervisning icke fingei något ämne förläggas till senare tid på dagen än kl. 4 e. 111. För de undantagsfall, då avvikelse härutinnan kunde visa sig oundgängligen nödvän— dig, syntes böra föreskrivas anmälningsskyldighet till överstyrelsen.

_Undervis—l Frågan om komplettering av navigationsskolornas undervisningsmateriel 351231??? hade sedan flera år varit föremål för kollegii uppmärksamhet. Åtskillig ny laboratorier. materiel hade efter anmodan av kollegium av skolorna redan anskaffats. Och

kostnaderna för den ytterligare materiel, som vore erforderlig med hänsyn till beramat inrättande vid skolorna av särskilda fysikrum, ansågos kunna be- stridas av till skolornas disposition enligt nuvarande stat anvisade expens- medel.

Såsom av "det föregående framgår, hava maskinbefälssakkunniga funnit er— forderligt, att för åvägabringande av fullt tillfredsställande undervisning, framförallt i l:a maskinistklass, tillgång beredes till särskilda maskinlaborato-

rier. Då emellertid anskaffningskostnaderna för dylika laboratorier förut- satts komma att ställa sig jämförelsevis höga, hade, såsom tidigare framhål- lits, undervisningen i dylik klass ansetts böra koncentreras till allenast två skolor, nämligen till dem i Stockholm och Göteborg. I fråga om den närmare motiveringen härutinnan torde få hänvisas till de sakkunnigas utredning.

Kommerskollegium har för sin del funnit behovet av maskinlaboratorier för nämnda två skolor till fullo ådagalagt. Emellertid innebär kollegii förslag, såsom jämväl redan framhållits, bibehållandet även av l:a maskinistklassen vid navigationsskolan i Malmö. Behovet av maskinlaboratorium för undervis- ningen i denna klass har ansetts — liksom hittills kunna tillgodoses genom utnyttjande för ändamålet av därvarande tekniska läroverks resurser i sådant hänseende. Kostnaderna för anskaffande av maskinlaboratorier för naviga- tionsskolorna i Stockholm och Göteborg har, med hänvisning dels till vad ma- skinbefälssakkunniga anfört, dels ock till särskild utredning av lektorn C. A. Bergström, beräknats till sammanlagt (2 )( 57,500) 115,000 kronor.

Av föredragande departementschefens uttalande i statsverkspropositionen till 1930 års riksdag framgår, att kollegium beträffande möjligheterna att ut- nyttja de vid Tekniska högskolan i Stockholm och vid Chalmers tekniska in- stitut i Göteborg befintliga maskinlaboratorierna, i särskild promemoria den 7 december 1929 anfört i huvudsak följande.

Kostnaderna för laborationsövningarnas förläggande till Tekniska högsko- lan komme genom behövlig komplettering med för maskinistutbildningen läm- pad materiel samt genom de ersättningar åt vid högskolan anställda assisten- ter, som av en sådan anordning påkallades, att ej bliva så mycket mindre än kostnaderna för anskaffandet av eget laboratorium vid navigationsskolan i Stockholm, att besparingen tillnärmelsevis uppv-ägde alla de olägenheter, som ett dylikt förläggande av övningarna droge med sig. En komplettering av Chalmers tekniska instituts maskinlaboratorium i och för dess anpassning till laboratorium för eleverna vid Göteborgs navigationsskola beräknades vidare i enlighet med ett av aktiebolaget Götaverken avgivet kostnadsförslag draga ett belopp av nära 47,700 kronor.

Maskinbefälssakkunniga hava till dryftande upptagit frågan om lämplig- heten att tilldela eleverna betyg även vid höstterminens slut. Skäl hade blivit anförda både för och mot en dylik åtgärd men något ståndpunktstagandeiden ena eller andra riktningen hade icke kommit till uttryck i betänkandet. Kol- legium finner för sin del icke tillräckliga skäl föreligga, att föreskrift i nu åsyftat hän-seende meddelas.

Nämnda sakkunniga liksom kollegium förutsätta bibehållandet av den nu- varande anordningen med slutrepetition och betygssättning i anslutning till densamma. Gent emot förslag av de sakkunniga om vissa närmare föreskrifter härutinnan uttalar kollegium, att en detaljerad reglering icke borde fastslås genom författningsbestämmelser utan i stället anförtros åt överstyrelsen, vari- genom en mera smidig anpassning efter föreliggande behov borde kunna på- räknas.

Betygsätt- ning och slut- repetition.

Examina. Skriftlig prövning.

Muntlig prövning.

Nu gällande bestämmelser angående examina och betygsättning i samband därmed hava ansetts böra i åtskilliga hänseenden reformeras.

Sålunda ifrågasättes av kollegium, efter samråd med fartygsbefäls-sakkun- niga, att föreskriften om skriftligt prov i skeppsbyggeri i sjökaptensklassen slopas, varjämte, i anledning av förslag av maskinbefälssakkunniga, införande av bestämmelser om skriftligt prov i elektroteknik i l:a maskinistklass på- kallats. I sammanhanget föreslås tillika utbytande av ämnesbeteckningen >>fysik och mekanik» mot >>fysik och kemi».

Under erinran därom, att för rätt att undergå muntlig prövning i klass å na— vigationsavdelning för närvarande är uppställt krav på godkända vitsord i ma- tematik och navigation, föreslår kollegium, efter samråd med vederbörande sak— kunniga, följande ändrade fordringar i det angivna hänseendet så vitt angår sjökaptens- resp. skepparklass, nämligen godkända betyg i de skriftliga pro— ven i navigation (terrester och astronomisk), svenska språket och ett annat äm- ne, resp. i' navigation och i ett annat ämne.

För rätt att undergå muntlig prövning i examen å maskinistavdelning före- slår kollegium nedannämnda fordringar:

beträffande 3 :e maskinistklass, att hava i de skriftliga proven blivit godkänd i det ena av de däri ingående ämnena matematik och svenska språket,

i fråga om 2:a maskinistklass, att hava i de skriftliga proven blivit godkänd i två av följande ämnen, nämligen matematik, fysik och kemi samt svenska språket, ävensom

vad angår l:a maskinistklass, att hava i de skriftliga proven godkänts i minst två av ämnena fysik och kemi, maskinlära och elektroteknik samt dessutonr i ytterligare ett ämne.

För deltagande i den muntliga prövningen har därjämte i samtliga åsyftade fall förutsatts sådant krav, att eleven erhållit minst betyget 5 i ej godkänt ämne i de skriftliga proven.

Enligt nu gällande bestämmelser skall skriftligt prov anses godkänt, så snart medeltalet av de av läraren och examensförrättaren satta betygen (med i före- kommande fall höjning till helt tal) motsvarar godkänt betyg. Maskinbefäls- sakkunniga ifrågasätta sådan skärpning av bestämmelserna, att för att elev skall anses godkänd i skriftligt examensprov, provet skall kunna godkännas av såväl läraren som examensförrättaren. Kollegium har icke funnit erfaren— heten giva tillräckligt stöd för en dylik skärpning. Syftet därmed finner kol- legium i stället kunna beträffande vissa ämnen nås genom meddelandet av an- visningar av överstyrelsen eller examensförrättaren angående det antal upp- gifter, som böra vara nöjaktigt lösta för att elev skall kunna godkännas.

I fråga om den muntliga examensprövningen hava maskinbefälssakkunniga på anförda skäl föreslagit tillämpning av samma förfaringssätt som vid en del andra läroanstalter, nämligen att muntlig prövning varje gång förekommer endast i ett begränsat antal ämnen, olika för olika elever. Med de möjligheter att bedöma elevernas kunskaper, som redan de skriftliga proven berett, syntes ett sådant förfarande även för maskinistklasserna fullt försvarbart. De sakkunniga hava därför föreslagit, att beträffande l:a eller 2:a maski-

nistklass elev skulle underkastas muntlig prövning i minst 5 ämnen, under det att i fråga om 3:e maskinistklass med hänsyn till läroämnenas i denna klass ringa antal elev borde undergå muntlig prövning i samtliga äm— nen. Det ansåges böra ankomma på examensförrättaren att i först åsyftade fall bestämma de ämnen, i vilka prövning borde ske, och har denne därvid förut- satts skola grunda sitt bestämmande på såväl betygen från vederbörlig slut- repetition som från de skriftliga examensproven. Det sålunda föreslagna för- faringssättet vid den muntliga examen har kollegium ansett ändamålsenligt och nödvändigt. Härvid hava inkluderats även klasserna å navigationsavdel- ningen. Examensordningen, framhåller i sammanhanget kollegium, bör givet- vis liksom för närvarande fastställas av examensförrättaren på förslag av före- ståndaren (rektor). De allmänna grunderna för examensordningens upprättan- de, liksom det antal ämnen, vari muntlig prövning skall äga rum, avses skola fastställas i reglementet för skolorna. Med hänsyn till intresset av att kunna utöva en fortlöpande kontroll över undervisningen har föreskrift funnits böra meddelas därom, att samtliga. i resp. klassers undervisning ingående ämnen skola vara företrädda i examensordningen. Dock är att uppmärksamma, att muntlig examen i hälso- och förbandslära i regel icke skulle förekomma utan i stället betyget från slutrepetitionen därvid föreståndaren (rektor) förut— sattes närvara vid ett sista förhör —— bliva utslagsgivande.

Fartygsbefälssakkunniga och kommerskollegium anse godkänd examen och avgångsbetyg beträffande sjökaptensklass böra kunna av elev erhållas, ändock att eleven i ett läroämne, som icke är huvudämne —— denna beteckning har av kollegium i sammanhanget givits åt vissa ämnen i resp. klasser å de olika av- delningarna —— erhållit allenast betyget 5 och icke kunnat med godkänt betyg tillgodogöra sig undervisningen i hörselmottagning. I fråga om styrmansklass innebär förslaget motsvarande eftergift beträffande vartdera av två läroämnen, som icke äro huvudämnen. .V ad angår skepparklass åter, föreslår kollegium i samråd med de sakkunniga, att godkänd examen och avgångsbetyg skall kun- na av elev erhållas, ändock att eleven erhållit allenast betyget 5 i ett huvud- ämne, som därvid dock icke må vara vare sig navigation, sjömanskap eller för- fattningskunskap.

Beträffande maskinistavdelningen ifrågasättes i överensstämmelse med ma- skinbefälssakkunnigas förslag, att godkänd examen och avgångsbetyg skall kunna av elev erhållas, ändock eleven vid den muntliga prövningen erhållit allenast betyget 5:

i l:a maskinistklass: i ett ämne, som icke är huvudämne, i 2:a maskinist- klass: i två ämnen, av vilka ett må vara huvudämne, dock ej maskinlära, samt i 3:e maskinistklass: i ettdera av ämnena matematik och svenska språket.

I en till oss, för att tagas i beaktande vid fullgörande av vårt uppdrag re- Remitterad mitterad framställning den 18 oktober 1930 av stationsbefälhavaren vid flot- ””sanning- tans station i Stockholm ifrågasättas — under erinran därom att vederbörande kursplaner för underofficersskolan, sedan 1912 års befälsförordning trätt i kraft, så väsentligt omlagts, att någon efterprövning, som avses i % 29 av för- ordningen, icke längre syntes erforderlig —— vissa ändringar av nämnda stad—

De sak- kunniga. Allmänna synpunkter. Den nu— varande or- ganisationens brister.

gande, i syfte att den fullständiga likställigheten i utbildningshänseende mellan underofficersskolans olika klasser och motsvarande klasser vid rikets naviga- tionsskolor måtte fastslås.

Vid de tidigare verkställda utredningarna hava olika brister i navigations- undervisningen gjorts till föremål för uppmärksamhet och övervägande. I det föregående hava vi redan haft anledning att sysselsätta oss med vissa hithö- rande angelägenheter, företrädesvis avseende rent yttre organisatoriska för- hållanden. Sålunda må erinras, hurusom frågan om den ställning skolornas båda avdelningar intagit av maskinbefälssakkunniga skjutits i förgrunden. Likaledes hava såväl av sistnämnda sakkunniga som av fartygsbefälssakkunni- ga ägnats särskild uppmärksamhet åt spörsmålet om höjande av inträdesford- ringarna och därmed jämväl åt den allmänna inriktningen av skolornas arbete. Slutligen må framhållas det omfattande arbete, som både nämnda sakkunniga och kommerskollegium nedlagt på att giva åt skolornas undervisningsplan en läggning, som bättre än den nu gällande är ägnad att tillgodose utvecklingens krav.

Vid den prövning, som vi ägnat nu närmast föreliggande spörsmål, hava vi visserligen funnit någon jämkning påkallad i yttre organisatoriskt avseende och därvid även i de båda skolavdelningamas inbördes ställning. Men med den vikt vi ansett oss böra tillmäta de förefintliga rekryteringssvårigheterna, enkannerligen i vad det gäller den maskintekniska linjen, hava vi funnit an- ledning särskilt framhäva en annan brist hos nuvarande organisation, vilken visserligen konstaterats av maskinbefälssakkunniga, men genom sagda utred- ning efter vår åsikt icke tillräckligt beaktats. Vi åsyfta härvid tredje- maskinistklassens ställning. Otvivelaktigt innebär det en svaghet, att sagda klass icke närmare anslutits till andra maskinistklassen. Men ur undervis- nings- och rekryteringssynpunkt ännu betänkligare är, att man hittills icke uppmärksammat betydelsen av, att den grundläggande teoretiska maskinist- utbildningen må kunna förvärvas samtidigt med det obligatoriska arbetet å verkstad. Med nuvarande arbetsförhållanden inom industrien skulle otvivel— aktigt _ något som erfarenheten från den senaste tiden jämväl bekräftat — om tillfälle beretts, att jämsides med verkstadsarbetet deltaga i ordnad skolun- dervisning åtskilliga inom verkstadsindustrien anställda arbetare satts i stånd att förvärva erforderlig utbildning såsom maskinister av 3ze klass. I detta av- seende föreligger en betydelsefull uppgift för reformarbetet.

Vad angår inträdesfordringarna och undervisningens allmänna inriktning, hava vi i det föregående haft tillfälle att framhålla, hurusom den nu rådande ordningen säkerligen i åtskilliga hänseenden är i behov av en revision. Redan den utveckling, som folkskolan undergått, sedan nu gällande navigationsskole- reglemente tillkom, samt införandet av obligatorisk fortsättningsskola har i viss mån givit ett annat och gynnsammare utgångsläge åt navigationsskole- undervisningen. Och de betydande framstegen på det sjöfartstekniska området ha i skilda avseenden låtit den nuvarande anordningen av undervisningen, dess ämnesområde och kursomfattning, framstå såsom i behov av en omläggning.

Sålunda har vid det tidigare utredningsarbetet klargjorts, att vissa nya ämnen med fog kunna göra anspråk på utrymme å arbetsordningen. Och inom de centrala ämnena å skolornas båda linjer har den tekniska utvecklingen medfört, att nya moment måste upptagas, vilket svårligen kan ske utan en motsvarande beskärning av äldre, mindre nödvändigt stoff. Förbises kan ej heller, att ar— betsbelastningen i skolan beträffande åtskilliga klasser för närvarande är så betydande, att en rationell studieanordning måste förutsätta en oungänglig reduktion av timplanens veckotimsummor. Ytterligare må erinras, att vår tids pedagogiska strävanden på den allmänna undervisningens fält icke kunna läm- nas obeaktade vid en omläggning av navigationsskolorna.

Särskilt i två avseenden torde i belysning av silstberörda förhållande bri- sterna i den nuvarande ordningen göra sig påminta. Sålunda synes den expe- rimentella undervisningsmetoden icke hava kommit så till sin rätt vid arbetet i navigationsskolorna, som önskvärt är. Och vidare torde de nu gällande examensformerna icke hava anpassats efter de krav, som nutilldags å skilda undervisningsområden ställas på redovisandet av inhämtade kunskaper.

De brister av mera pedagogisk art, som alltså framträtt, lära åtminstone till en del kunna tillskrivas det mindre tillfredsställande sätt, på vilket hittills sörjts för lärarnas utbildning för sin uppgift. I viss mån torde de ock sam— manhänga med det ganska konsekvent tillämpade klasslärarsystem, som är för navigationsskolorna utmärkande. Utan att underskatta de fördelar, som detsamma obestridligen ur vissa synpunkter erbjuder, lär det icke kunna för- nekas, att de skäl som vid läroanstalter jämförliga med navigationsskolorna föranlett sagda systems utbytande mot en ordning, enligt vilken en starkare begränsning av ämnesområdet för varje enskild lärares verksamhet inträtt, jämväl äga bärighet, när det gäller den nautiska och maskintekniska under- visningen.

Slutligen bör i detta sammanhang uppmärksammas den brist på ordnad samverkan lärarna emellan, som karakteriserar navigationsskolorna, till skill- nad från det offentliga undervisningsväsendet i övrigt. Givetvis skulle det för arbetet i dess helhet vara till bestämd båtnad, om i detta avseende en annan ord— ning komme till stånd.

Då det härefter gäller att bedöma, vilka åtgärder böra vidtagas för undan- röjande av de brister, som befunnits vidlåda navigationsskolornas undervis- ning, och i syfte att låta dessa skolors arbete komma till utförande under former och betingelser, som överensstämma med tidslägets krav, hava vi re- dan i det föregående närmare angivit vår ståndpunkt i fråga om flera av de vid tidigare utredningar framkomna önskemålen och komma nedan att ytter- ligare avhandla olika detaljspörsmål i berörda avseende. Under hänvisning i övrigt till vad som annorstädes anföres, anse vi oss i detta sammanhang kunna begränsa oss till några erinringar av mera allmän natur.

Av de organisatoriska problemen tilldrager sig frågan om 3:e maskinist- klassen huvudintresset. På denna punkt finna vi oss främst ur rekryterings- synpunkt äga goda skäl att påkalla en omläggning, avseende att bereda möj- lighet för framförallt så—dan-a inom verkstadsindustrien sysselsatta, som ön—

Omorganisa- tioneus syfte.

ska utbilda sig för maskinistyrket, att jämsides med yrkesutövningen del— taga i undervisningen. Detta syfte torde kunna tillgodoses genom att an- ordna kursen i fråga såsom aftonskola, i huvudsaklig anslutning till vad som gäller beträffande jämförlig utbildning inom yrkes- och lärlingsundervis- ningens område. De erfarenheter rörande ändamålsenligheten av en dylik an— ordning, som föreligga såväl från våra grannländer som från Malmö, ådaga- lägga övertygande den föreslagna vägens framkomlighet. Med hänsyn till föreliggande förhållanden torde vid navigationsskolorna i Stockholm och Gö— teborg, vilka städer som bekant hysa en betydande verkstadsindustri, 3ze ma- skinistklassen böra omläggas till en ettårig aftonskola. Av enahanda skäl bör vid skolan i Malmö maskinistutbildning enligt samma linjer komma till stånd. Vad åter angår skolan i Härnösand, lära tillräckliga skäl icke föreligga för en omedelbar förändring av nu bestående ordning. Huruvida vid förstnämnda skolor parallellt med aftonkursen jämväl en mera koncen- trerad heldagskurs kan vara av behovet påkallad, undandrar sig för närva— rande ett säkert bedömande. Med ledning av de senaste årens frekvenssiffror beträffande antalet i 3:e maskinistklass undervisade elever med hemort utan- för läroverksstaden, torde snarast gälla att ett sådant behov icke förefinnes, Då det emellertid låter sig tänkas, att elever finnas, som- föredraga dagunder- visning, synes möjlighet böra föreligga att vid ett icke alltför ringa elevantal —- förslagsvis minst 6 —— vid skolorna i Stockholm och Göteborg fortfarande upp- rätthålla den hittillsvarande anordningen av sagda utbildning.

Beträffande det mycket betydelsefulla spörsmålet om undervisningens all- männa planläggning och arbetets bedrivande hava vi vid utformningen av det såsom bilaga till detta betänkande fogade förslaget till kursplaner letts av följande synpunkter. I avseende på skolarbetets omfattning hava vi sökt nedbringa antalet dagliga lektioner till ungefärligen 'den nivå, som före- skrivits för de med navigationsskolorna närmast jämförliga tekniska facksko- lorna. Även om de för olika klasser upptagna veckotimtalen alltjämt torde få anses höga, hava vi vid överarbetningen i det hela sökt bereda rimlig tid för ett rationellt bedrivet hemarbete från elevernas sida, något som' måste bliva till fromma för utbildningsresultatet.

Med avseende på undervisningens allmänna inriktning må särskilt under— strykas, att såväl stoffets utväljande som dess metodiska behandling städse måste försiggå med strängt aktgivande på de praktiska krav, som de fram- tida befälsuppgifterna uppställa. Positivt synes en fortsatt utveckling i den- na riktning kunna uppnås genom vidsträcktast möjliga utnyttjande av besök ombord å fartyg och i verkstäder för meddelande av kunskap rörande far- tygsteknik o. dyl. Likaledes bör vid undervisningen i de skilda ämnena noga beaktas, att framställningen genom val av praktiskt värdefulla exempel städ— se anknytes till det arbetsområde, för vilket skolan avser att förbereda. Ne— gativt tillgodoses enahanda syfte genom radikal utmönstring av otidsenligt stoff och planmässig begränsning av invecklade formelhärledningar och tids— krävande bevis. I samma syfte bör jämväl tillses, att, alltefter som den fort- skridande utvecklingen föranleder upptagande av nytt ämnesmaterial, lämplig

utskiftning av äldre mindre nödvändiga delar av läroinnehållet äger rum. Syn- nerlig vikt måste jämväl tilläggas den omständigheten, att undervisningen i all görlig utsträckning kontinuerligt utgår från experiment och egen iaktta- gelse samt i det hela anknyter till konkreta förhållanden inom elevernas erfa- renhet. Gäller detta om stora områden av navigationsskolans verksamhet, äger det otvivelaktigt i särskild grad tillämpning på ämnena navigation, ma- skinlära, fysik, kemi och elektroteknik. Med hänsyn härtill hava vi i för- slaget till kursplaner funnit oss böra uttryckligen angiva i vissa fall, att kurserna skola genomgås i anslutning till demonstrationsförsök, i andra att elevlaborationer skola utgöra ett obligatoriskt led i undervisningen.

Slutligen må i detta sammanhang erinras om lämpligheten av att vid un,- dervisningen praktiska hjälpmedel, tabeller, räknestickor, grafiska framställ- ningar m. m. tagas i anspråk på ett sådant sätt, att eleverna förvärva full förtrogenhet med desamma. Såmedelst torde jämväl kunna uppnås ett bättre ekonomiserande med lärotiden.

Vad examensformerna angår, synes i denna del en icke oväsentlig förenk- ling kunna vidtagas. En reform härutinnan bör främst hava till syfte att bereda utrymme för ett mera rationellt redovisande av elevernas inhämtade kunskaper. Till främjande av en sådan utveckling hava till en början vägan— de skäl funnits anförda för ett undanröjande av anordningen med särskild slutrepetition. I stället synes det naturligt, att vederbörande lärare under läs- årets lopp hänvisas att efter avslutad genomgång av olika huvudpartier av kursen på lämpligt sätt förvissa sig om, att de behandlade avsnitten verkligen inhämtats. Vid en konsekvent tillämpning av en sådan ordning, torde repe- titionen vid slutet av läsåret kunna väsentligen begränsas till allmänna över- sikter.

De skriftliga examensproven böra vidare nära anslutas till praktiskt bety- delsefulla delar av vederbörande ämnesområden och till främsta uppgift få att bereda eleverna tillfälle att ådagalägga, att de väl tillgodogjort sig det vid undervisningen genomgångna. I syfte att främja det laborativa arbets- sättets snara och konsekventa genomförande lär det få anses lämpligt, att vid valet av examensuppgifter i ämnena maskinlära och fysik jämväl sådana ifrågakomma, som hava omedelbar anknytning till utförda demonstrations- och laborationsförsök.

Vid den muntliga prövningen har, på sätt kommerskollegium förordat, en inskränkning av ämnesantalet synts lämpligen kunna och höra ske.

I fråga om examens bedömande hava avgörande skäl funnits tala för ett bibehållande i princip av det hittills tillämpade kontrollsystemet. Examens- förrättare bör alltså hava att bestämma såväl elevernas fördelning i grupper som ock de olika ämnen, förhöret skall omfatta. Vad däremot bedömandet angår, bör detta ankomma på vederbörande lärare, vilken därvid har att be— akta såväl elevens under kursen ådagalagda kunskaper som ock resultatet av den skriftliga och muntliga prövningen. Om examensförrättaren sålunda skulle för framtiden befrias från åliggandet att obligatoriskt betygssätta examensresultatet i varje ämne, hör han i stället utrustas med befogenhet att,.

Olika orga- nisatione- frågor. Skolornas ledning.

på grundvalen av till protokollet i varje särskilt fall anförda skäl, under- = känna examensprov såsom sådant. Därjämte torde examensförrättaren böra * äga att göra de uttalanden i övrigt till protokollet, vartill examen må kunna giva anledning.

Vidkommande därefter frågan om lärarnas ställning, utbildning och kom- petens, hava vi ansett denna angelägenhet vara av den stora vikt, att vi fun- nit oss böra avhandla densamma i särskilt sammanhang. Här vilja vi begränsa oss att såsom vår uppfattning framhålla, att tidpunkten synes vara inne att jämväl för navigationsskolornas del övergiva klasslärarsystemet och övergå till anordningen med ämneslärare. En dylik ordning betingas redan av det krav på likställighet mellan skolornas skilda avdelningar, vilket vi betecknat såsom naturligt och befogat. Särskilt betydelsefullt är, att man genom anli— tande av denna väg uppnår fördelen att för undervisningen i matematik och fysik kunna tillgodogöra sig de i fackligt och pedagogiskt avseende väl kva- lificerade lärare, som omhänderhava motsvarande undervisning vid andra läro- anstalter. Och jämväl med hänsyn till kontinuiteten vid undervisningen i de rena fackämnena navigation, sjömanskap och maskinlära är det otvivelaktigt ägnat att erbjuda bestämda fördelar, att en och samma lärare sättes i till- fälle att handhava densamma å skilda stadier. En verkställd ingående under- sökning rörande förhållandena vid varje särskild skola har ådagalagt, att inga. större praktiska svårigheter inställa sig vid en tillämpning av systemet i den utsträckning, förslaget avser.

Emellertid är det uppenbart att vid en ordning med ämneslärare, behovet av reglerad samverkan mellan olika lärare såväl å samma ämnesområde som ock inom en och samma klass gör sig än starkare gällande än för närvarande. En oavvislig förutsättning för ett fruktbringande arbetsresultat är därför, att ämnes- och klasskonferenser komma till stånd efter mönster från andra läro- anstalter i riket.

Vad därefter angår frågan om navigationsundervisningens centrala ledning, finna vi de av kommerskollegium anförda skälen för bibehållande av nuvarande ordning övertygande. Tillgång till den speciella pedagogiska sakkunskap, som i särskilda fall kan vara önskvärd eller behövlig, torde utan större svå— righet kunna beredas genom lämpligt samarbete med skolöverstyrelsen, i över- ensstämmelse med' vad som redan vunnit tillämpning beträffande vissa läro- anstalter inom det militära förvaltningsområdet.

Vidkommande den lokala ledningen av läroanstalterna har vid det tidigare utredningsarbetet uttryck givits åt den uppfattningen, att direktionens sam- mansättning borde ändras i sådan riktning, att lokalstyrelsen komme att in— rymma representanter för såväl stat som kommun. Jämväl enligt vår åsikt föreligga goda skäl att vidtaga en ändring i angivet syfte. På så sätt skulle samma ordning, som numera principiellt vunnit burskap inom det statliga un- dervisningsväsendet i det hela, bliva gällande i fråga om nu förevarande läro— anstalter. I enlighet med vad kommerskollegium angivit, synes detta mål kun- na nås på den vägen, att halva antalet ledamöter — förslagsvis 2 eller 3 ——

förordnas för viss tid av statlig myndighet, kommerskollegium eller Kungl. Maj:t, och den andra hälften utses av vederbörande stadsfullmäktige. Direktio- nen torde själv böra utse ordförande. I fråga om direktionens åligganden sy- nes anledning föreligga att överväga någon utvidgning av de befogenheter, som nu tillkomma densamma. Jämväl i detta avseende lära förhållandena vid de tekniska läroverken erbjuda lämpliga jämförelsepunkter.

De skäl, som enligt vad ovan framhållits, anförts till stöd för en ändrad benämning av navigationsskolorna, synas oss icke vägande. Uppmärksam- mas måste härvid, att beteckningen i fråga går tillbaka till den tid, då dessa läroanstalter först kommo tilll stånd, och torde den därför få anses djupt rotad i språkbruk och medvetande. Den anledning till missförstånd, som för- menats ligga däri, att läroanstaltens namn nåra överensstämmer med beteck— ningen å en av dess avdelningar, kan icke tillmätas någon större betydelse, då densamma lätt nog låter sig undanröja. Och då därtill kommer, att ingen av de beteckningar, som under det förda meningsutbytet ifrågasatts såsom lämp- liga att ersätta den hittillsvarande, »sjöfartsskola» och »handelsflottans be- fälsskola», synes oss lyckligt V:ald, hava vi ansett oss böra bibehålla den hävd— vunna benämningen navigationsskola.

I allt väsentligt hava vi funmit oss böra föreslå, att den nuvarande allmänna organisationen av navigationsskolorna förblir oförändrad, allenast att skolans båda avdelningar fastare förbindas med varandra och sålunda bättre sam— organiseras, i analogi med vad som redan gäller i fråga om de tekniska läro- verken. Navigationsavdelningem har härvid ansetts lämpligen kunna beteck- nas nautiska linjen och maskimistavdelningen maskintekniska linjen. En var av dessa linjer rekryteras visserligen av olika elever, m'en, såsom ovan an— tytts, böra lärarekrafterna i all den utsträckning, som är praktisk möjligt, vara gemensamma och inom skolan i dess helhet företräda en var visst ämne el- ler åmnesgrupp. På så sätt kan i stället för den isolering, som hittills torde hava präglat de skilda avdelningarnas arbete, träda en fast samverkan. Vid sådant förhållande saknas givetvis anledning förorda det framställda för— slaget om införande av särskilda avdelningsföreståndare.

Med denna ståndpunkt hade-. det legat nära till hands att utbyta jämväl »klass»-beteckningarna mot en med vår tids skolförhållanden bättre överens- stämmande ordning, men av huvudsakligen samma skäl, som betingat vårt av— böjande av förslaget om ändrad benämning av skolorna hava vi stannat för att i denna onekligen föga betydelsefulla rubriceringsangelägenhet föreslå alle- nast en mindre jämkning beträffande den nuvarande 1 :a. maskinistklassen. Den nautiska linjen skulle följaktligen, på sätt hittills varit fallet, innesluta en skepparklass, en styrmansklass; och en sjökaptensklass.

Vad angår maskintekniska llinjen, hava såsom redan erinrats vid de före— gående utredningarna för dess olika klasser ifrågasatts benämningarna ma- skinskötarklass, maskinistklass och maskinchefsklass. Mot beteckningen ma- skinskötare torde saklig-a invändningar kunna framställas. J ämväl beträffande ordet maskinchef synas oss ur såväl sakliga som språkliga grunder befogade

6 - 303400

Skolornas benämning.

Organisation, klassernas benämning.

Antal behövliga skolor.

erinringar kunna göras. Ej heller lär det kunna förekomma att för den utbildning, varom här är fråga, tagai anspråk en beteckning, som enligt gängse normer förbehållits högskolutbildningen. Enligt vår mening karakteriseras den nuvarande l:a maskinistklassen bäst genom beteckningen övermaskinist- klass, vilken beteckning vi vilja föreslå till återinförande.

I kap. II av detta betänkande hava vi framlagt närmare beräkningar röran- de det årliga behovet av såväl fartygsbefäl som maskinbefäl. Uppenbarligen böra de sålunda härledda siffrorna läggas till grund för bedömandet av frå- gan om den erforderliga skolorganisationens omfattning. Ytterligare en om- ständighet måste emellertid härvid beaktas, nämligen elevantalet i de olika klasserna. I sistnämnda avseende hava av maskinbefälssakkunniga föreslagits, att högsta antalet elever i klassavdelning måtte sänkas från nuvarande nor- malsiffra 24 till 20. Kommerskollegium åter har för sin del icke funnit de nu gällande bestämmelserna påkalla någon jämkning.

Enligt vår uppfattning kunna otvivelaktigt vissa skäl anföras för en sänk- ning av det högsta elevantalet vid en läroanstalt av den speciella karaktär, som navigationsskolan utgör. Emellertid synes det tillika obestridligt, att olägen- heterna av ett större elevantal främst och starkast göra sig gällande vid sådan undervisning, där eleverna äro sysselsatta med eget laborativt arbete, alltså vid elevlaborationerna i maskinlära och elektroteknik. Till undanröjande av sagda svårigheter torde vid navigationsskolans ifrågavarande undervisning, med fördel samma anordning böra kommai tillämpning, som redan sedan länge medgivits vid åtskilliga andra läroanstalter, nämligen uppdelning av klassen i två avdelningar, så snart elevantalet överstiger 16. Med sådan jämkning sy- nes man alltjämt kunna räkna med ett elevantal av intill 24 i varje klassavdel- ning, likvisst med bibehållen rätt för överstyrelsen att, där särskilda omstän- digheter så påkalla, medgiva någon förhöjning av detsamma.

,Vad därefter beträffar behovet av utbildningsmöjligheter för fartygsbefäl, har någon ändring i antalet skepparklasser icke ifrågasatts. Jämväl enligt vår mening bör bibehållas det nuvarande antalet, 5, eller en vid var och en av de olika skolorna. Vidkommande det erforderliga antalet styrmansklasser, må erinras, att enligt vår i det föregående framlagda beräkning ett årligt behov av 164 styrmän föreligger. Med nödig marginal med hänsyn till kuggning i examen torde 8 klasser få anses erforderliga. I fråga om förläggningen av desamma saknas skäl att föreslå någon avvikelse från nu gällande ordning. Vid en var av skolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö böra alltså 2 styr- mansklasser anordnas, vid en var av skolorna i Härnösand och Kalmar en sådan klass. Något större svårigheter föreligga att med full säkerhet be- döma behovet av sjökaptensklasser. Med ledning av hittillsvarande erfaren- het om frekvensen vid skilda skolor, torde emellertid anledning saknas att före- slå någon förändring utan bör en sådan klass vid en var av skolorna i Stock- holm, Malmö, Härnösand och Kalmar vara tillfyllest, medan skolan i Göte- borg bö-r utrustas med två dylika klasser.

Till mötande av en oförutsebar tillströmning synes det välbetänkt att me- del finnas tillgängliga för att, då så finnes av förhållandena påkallat, enligt

kommerskollegii bestämmande ytterligare en extra sjökaptens- och en extra styrmansklass må kunna anordnas.

I fråga slutligen om antalet klassavdelningar å den maskintekniska lin- jen gäller beträffande 2:a maskinistklasserna, att den verkställda beräk- ningen rörande det årliga maskinbefälsbehovet ådagalagt, att utbildningen åtminstone under den närmaste tioårsperioden måste omfatta omkring 190 ma- skinister, därest den förefintliga bristen inom överskådlig tid skall bringas att upphöra. I detta syfte skulle alltså påkallas en ganska avsevärd utvidg- ning av navigationsskolorgainisationen, för den händelse maskinbefälsutbild- ningen skulle i framtiden uteslutande försiggå inom denna. Såsom vi i det föregående framhållit, hava vi emellertid förutsatt, att sådan utbildning skall meddelas jämväl vid vissa tekniska läroverk. Med hänsyn härtill och i betrak- tande tillika av den för närvarande mycket otillfredsställande tillströmningen till navigationsskolornas 2:a. maskinistklasser, kan det givetvis icke ifråga- komma att utöka organisationen i denna del. Å andra sidan är det uppenbart, att ej heller någon begränsning av densamma kan vara tillrådlig. I förslaget hava vi alltså upptagit en 2 :a maskinistklass vid en var av skolorna i Stock- holm, Malmö och Härnösand samt två sådana vid skolan i Göteborg. I en- lighet med vad nyss föreslagits i fråga om den nautiska linjen torde därjämte medel böra finnas tillgängliga för att vid behov sätta kommerskollegium i stånd att vid en av .de nämnda skolorna anordna maskinistutbildning i ytterli— gare en klass.

Vad angår det behövliga antalet övermaskinistklasser hava, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, vid de tidigare utredningarna delade meningar härutinnan framträtt, därvidl kommerskollegium på anförda skäl funnit sagda klass vid navigationsskolan i Härnösand kunna och böra indragas. Då vi haft att ånyo särskilt överväga denna angelägenhet, hava vi icke kunnat under- låta att noga beakta, att den ifrågavarande övermaskinistklassen för närva- rande är den mest besökta i riket. Likaledes måste uppmärksammas, att labo- ratoriefrågan icke längre kan åberopas till förmån för en indragning av sagda klass, då såsom i det följande anföres, tillgång till maskinlaboratorium kan ordnas utan nämnvärd kostnad. Under dessa omständigheter och med hänsyn jämväl till önskvärdheten av att förefintliga utbildningstillfällen i görligaste mån fördelas å skilda landsdelar, bör en eventuellt möjligbefunnen indragning enligt vår mening icke rimligen drabba 'den nämnda skolan. I belysning av det stora behov av maskinbefäl, som faktiskt föreligger, synes det oss därför icke tillrådligt att skrida till en indragning i "annan mån än, att vid skolan i Göte- borg dubbla klassavdelningar icke böra inrättas med mindre elevantalet gör detta nödvändigt. Vi hava alltså räknat med 4 a 5 övermaskinistklasser i den framtida organisationen.

Beträffande slutligen antalet 3ze maskinistklasser hava vi redan i det före- gående föreslagit sådan omläggning av denna del av maskinbefälsutbildnin- gen, att dylik undervisning anordnas såsom aftonkurs vid navigationsskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg, medan den nuvarande dagkursen skulle tillsvidare fortbestå vid skolan i Härnösand. Tillika hava vi uttalat, att med

Inträdes- fordringar och -prövning.

Lårokursens längd.

hänsyn till möjligen inträdande svårigheter, åtminstone under en övergångstid, dagkurser vid skolorna i Stockholm och Göteborg kunna tänkas fortfarande behövliga vid sidan av de nya aftonkurserna. Vid beräkning av erfor- derliga medel hava vi tagit denna omständighet i betraktande.

Vad beträffar fordringar för inträde i de olika klasserna, kunna vi begränsa oss att hänvisa till vad härutinnan anförts i kap. V.

Med avseende åter på formerna för inträdesprövningens anordnande hava vi att till en början erinra, att sökande, som avlagt real-examen med godkända vitsord i ämnena modersmålet, matematik och geografi eller styrkt sig besitta motsvarande kunskaper, skall vara frikallad från annan prövning än vad an- går morsealfabetet. Helt frikallad från prövning skall vidare den vara, som enligt företett intyg, vid tidigare verkställd prövning godkänts men av ena eller andra anledningen icke vunnit inträde. Med övriga sökande anställes vid läsårets början prövning i den ordning rektor bestämmer. I ämnena svenska språket och matematik skall prövningen vara såväl skriftlig som muntlig. Med hänsyn till vikten av att likformighet beträffande fordringarna vid olika skolor uppnås, hava goda skäl synts oss anförda för det av maskinbefäls- sakkunniga framlagda förslaget, att uppgifterna för den skriftliga prövnin- gen bestämmas av kommerskollegium. Rörande inträde beslutar rektor, sedan vederbörande prövningsförrättare avgivit betyg. Den hittillsvarande företrä— desrätten för tidigare anmäld elev torde böra bortfalla, och ordningen bestäm- ma.-s uteslutande med ledning av betyg och prövningsresultat eller, vid lika kvalifikationer härutinnan, av sjötjänstens omfattning.

Vidkommande slutligen frågan om inträde i de högre klasserna innebär kommerskollegii förslag, såsom tidigare erinrats, att, vid fall av icke godkänt vitsord i den närmast föregående examen, inträdet skulle göras beroende, av avlagd fyllnadsprövning. Då det synes oss ägnat att medföra icke obetydliga praktiska. svårigheter att på navigationsskolornas område tillämpa anordnin- gen med särskild fyllnadsprövning, hava vi ansett det angivna syftet med större fördel kunna nås därigenom, att i här avsedda fall kräva godkänd in- trädesprövning i ämne, varuti i den närmast föregående examen erhållits lägre vitsord än godkänd. Prövningen bör givetvis härvid ankomma på den lärare, som under det läsår, vid vars början inträde sökes, undervisar i ifrågavarande ämne i den högre klassen.

Vid de förut verkställda utredningarna har beträffande den nautiska linjen icke ifrågasatts någon utökning av lärotiden. Icke heller vi hava funnit anled- ning att i detta avseende påkalla förändring av nu gällande ordning. Vad åter angår den maskintekniska linjen, har kommerskollegium i enlighet med maskin- befälssakkunnigas förslag förordat en utökning av läsåret, för övermaskinist» klassen från 7 till 8 månader och för 2:a maskinistklassen från 8 till 9 må nader.

Under de ingående överväganden, som vi ägnat denna del av det föreliggan— de organisationsspörsmålet, har en utökning av läsåret med hänsyn till de om- fattande lärokurserna befunnits ofrånkomlig. En dylik åtgärd har för oss icke framstått som rekryteringshämmande utan snarare ägnad att verka i

motsatt riktning. Med ledning: av föreliggande erfarenheter torde man näm- ligen vara berättigad göra gällande, att med ett något lugnare arbetstempo kuggningsprocenten i 2:a maskinistexamen icke skulle ha. behövt nå den an- märkningsvärda höjd, som falleat under senare år varit. Då vi, på grundvalen av de föreslagna kursplanerna och övriga på frågan inverkande förhållanden, gått att pröva behovet av förlämgning, hava vi icke funnit oss kunna motsätta oss, att 2:a maskinistkursen erhåller samma längd som styrmanskursen eller 9 månader. I fråga åter om övermaskinistkursen torde en utökning med 2 veckor få anses tillfyllest, varigenom denna kurs skulle komma att omfatta 71/2 månader.

Emellertid synes det ur olika synpunkter praktiskt lämpligt, att naviga— tionsskolornas läsår för framtiden angives i veckor med frånräknande av 2 veckors julferier men med påsklovet inberäknat i läsåret. Uttryckt på detta sätt skulle skeppar-, resp. 3:e maskinistkurserna (dagundervisning) komma att omfatta 13 veckor, styrmams-, resp. 2:a maskinistkurserna 37 veckor, sjö- kaptenskursen 33 veckor samt öivermaskinistkursen 31 veckor. Till dessa tids- perioder bör läggas erforderligt. ant-al dagar för inträdesprövning-arnas och den muntliga examensprövningens fåörrättande.

Då det gällt att taga ställning till frågan om de olika kursernas förlägg- ning under året, hava vi haft att mot varandra väga två huvudsynpunkter. Å ena sidan framstår det såsom mycket önskvärt, att utbildningstillfällen, låt vara vid olika skolor, föreligga vid skilda. tider av året, å andra sidan böra begynnelsetiderna icke variera ,så starkt, att skilda examensuppgifter bliva av nöden. Med hänsyn till sistnämnda omständighet hava vi ansett en förskjut- ning av 2 veckor i begynnelsetiden för kurser av samma slag vara den högsta, som enligt vår mening möjliggöir upprätthållandet .av ordningen med för samt- liga klasser gemensamma skriftliga prov. Därjämte måste uppmärksammas, att erforderlig tid står till förifogande för den muntliga examensprövningens förrättande. Med beaktande av nu angivna synpunkter vilja vi föreslå följan— de tider för kursernas begynnellse, å nautiska linjen: samtliga skepparklasser den 8 januari; styrmansklasser i Stockholm, Göteborg, Malmö och Härnösand den 1 augusti samt i Stocklholm, Göteborg, Malmö och Kalmar den 15 augusti, ävensom sjökaptensklasser i Stockholm, Göteborg och Kalmar den 1 augusti samt i Göteborg, Malmö och Härnösand den 15 augusti; å maskin- tekniska linjen: 3:e maskinistklasser i Härnösand den 8 januari (eventuellt övriga dagkurser), i Stockholm, Göteborg och Malmö den 15 augusti; 2:a ma- skinistklasser i Stockholm, Malmö och Göteborg den 1 augusti, i Göteborg och Härnösand den 15 augusti, ävemsom övermaskinistklasser i Stockholm, Malmö och Göteborg den 15 september samt i Göteborg (eventuellt) och Härnösand den 1 oktober.

I fråga om nu medgivna rättt för elev att efter föreståndarens beprövande vinna inträde i klass även efter kursens början, hava vi ansett denna rätt böra fortbestå, ehuru med hänsyn till de betydande olägenheter, med vilka den— samma ur undervisningssynpurnkt är förbunden, begränsad till 2 veckor.

Tiderna för kursernas början.

Därest ytterligare uppskov skulle vara av nöden, bör det ankomma på kom- merskollegium att därom besluta.

Läroämnen. Vad angår de föreslagna nya låroämnena å nautiska linjen, hava vi funnit välbetänkt, att i sjökaptensklassen undervisning meddelas i elektroteknik, var- jämte ämnet hörselmottagning, under benämningen radiotelegrafering, ansetts böra bliva ett obligatoriskt led i utbildningen. Sistnämnda undervisning har en särskild uppgift att fylla därutinnan, att såmedelst öppnas möjlighet för eleven att avgöra rörande lämpligheten av fortsatt specialutbildning såsom styrmanstelegrafist. I fråga åter om den föreslagna kursen i handelsgeografi hava vi icke kunnat bliva övertygade om det oavvisliga behovet av densam- ma. Med beaktande av den tyngande arbetsbelastningen i övrigt i denna klass hava vi därför sett oss nödsakade att avböja förslaget i denna del. Vidkom- mande den ifrågasatta uppdelningen i styrmansklassen av ämnet sjömanskap på detta ämne jämte de tre nyuppförda ämnena fysik och mekanik, skepps- byggeri samt maskinlära, måste betänkligheter inställa sig mot en så långt gående uppdelning. Upptagandet å timplanen av särskilda lektioner för äm— nena fysik och maskinlära hava vi icke velat motsätta oss, men på grund av den föreslagna kursens jämförelsevis ringa omfattning icke ansett erforder- ligt att låta skeppsbyggeri inträda som självständigt ämne i denna klass. Hit hänförliga kursmoment hava därför i förslaget tillfogats ämnet sjöman- skap.

Förslaget att å maskintekniska linjen införa ämnet författningskunskap i övermaskinist- och 2:a maskinistklasserna synes oss välbetänkt. Emot maskin- ritningens upptagande såsom* särskilt ämne hava vi intet att erinra.

_Undervis- För de allmänna grunder, som vi vid överarbetningen av föreliggande för- måågäaångfh slag till undervisningsplaner gått att tillämpa, har redogörelse i det föregå- ende lämnats, vadan vi i detta sammanhang kunna begränsa oss till några anmärkningar beträffande vissa specialfrågor.

Vad beträffar timplanen hava vi ansett, att densamma skall vara bindande såtillvida, att de angivna veckotimsummoma icke må överskridas. Genom be- gränsning av timtalen för vissa ämnen hava vi genomgående för alla klasser upptagit 38 timmar för vecka. Härvid hava vi inräknat all undervisning, således även laborationer samt kurser, vilka i tidigare förslag förlagts utan- för läsordningen. Härigenom kunna eleverna i varje klass, med ett dagligt högsta lektionsantal av 7, erhålla lördagen efter frukostlovet fri. I likhet med kommerskollegium hava vi vidare förutsatt, att skrivningarna på lärorummet förläggas till växlande dagar enligt särskild plan. I de fall, då i ett ämnes timtal ingå halva lektioner, avses att timtalen under skilda delar av läsåret växla på sådant sätt, att genomsnittliga undervisningstiden under läsåret blir den angivna. Koncentration må därjämte förekomma i all den utsträckning, som finnes önskvärt och lämpligt. För elevlaborationer har upptagits viss tid för vecka, men får detta beteckningssätt icke utgöra hinder för att labora- tionerna förläggas till samlad tid under de delar av läsåret, då så ur under- visningssynpunkt är till fördel. I likhet med kommerskollegium hava vi an- sett nödvändigt, att föreskrift meddelas därom, att undervisningen skall vara

Förslag till timplan för navigationsskola.

Antal nndervisningstimmar i veckan Nautiska linjen Maskintekniska linjen Skeppar- Styrmans— Sjökaptsns- 3:e mask. 2:a mask. övermask. klass klass klass klass klass klass

Matematlk ........ 9 11 5 15 11 7'/s Fysik (och kemi) . . . . llls 3 4 41/2 Navigation ........ 15 14% 12 Sjömanskap ....... 6 2 11/2 Maskinlära ....... 1/9 3 2 19 12 ” 13 1 Meskinritning ...... 2 4 Elektroteknik ...... 2 4 41/9 * Författningsknnskap . . . 4 3 3 lla 1/2 3 Skeppsbyggeri ...... 3 Radiotelegrafering 1 Svenska språket ..... 3 2 2 3 2 2 Engelska » ..... 3 3 2 2 Hälso- och förbandslära . . 1 1/9 5 1/9 9 1 1/2 ”

Summa veckotimmar 38 ] 38 38 38 38 38

* Härav 1 timme laborationer. * » 1 » » varannan vecka. 3 1 timme under halva läsåret.

Under läsåret skola skrivningar till minst följande antal äga rum & lärornmmet: i sjökaptensklassen: 4 i matematik, 2 i fysik, 4 i ten-ester navigation, 4 instronomisk naviga— tion, 2 i skeppsbyggeri, 4 i svenska språket; i styrmansklassen: 6 i matematik, 5 i terrester navigation, 5 i astronomisk navigation, 5 i

svenska språket ;

i övermaskinistklassen: 4 i matematik, 4 i fysik och kemi, 5 i maskinlära, 3 i elektroteknik, 4 i svenska språket; i 2:a maskinistklassen: 8 i matematik, 5 i fysik och kemi, 3 i maskinlära, & i svenska språket.

förlagd mellan 8 fm. och 4 em. Undantag från denna regel må endast ifråga- komma, därest laborationsövningar så skulle påkalla.

Vad nu sagts har givetvis icke tillämpning på den såsom aftonskola an- ordnade ettåriga 3:e maskinistkursen. Sannolikt skall det befinnas lämpligt att förlägga undervisningen därstädes med 2 a 3 timmar dagligen under alla veckodagar utom lördag och söndag. På så sätt torde man höra räkna med ett veckotimtal av lägst 12, och kursen alltså utsträckas över omkring 38 veckor. Emellertid synes försiktigheten bjuda att till en början gå försöksvis fram under anpassning till de å olika orter rådande förhållandena.-

Vad angår det förslag till kursplaner, vilket såsom bilaga fogats till detta betänkande, gäller, att den blivande i författning utfärdade kursplanen avsetts tjäna till huvudsaklig ledning vid undervisningen. På de ämnes- och klass— konferenser, som vi förutsätta komma till stånd, bör det ankomma att i detalj

Läroböcker.

Undervis- nings- materiel.

Maskin- laboratorier.

planlägga undervisningen och bör därvid särskilt övervägas, huru besläktade kursmoment lämpligen må fördelas, så att tidsödande dubbelläsning i all görlig utsträckning undgås.

I den mån, så varit möjligt, hava vi sökt anpassa kursplanerna efter nutida krav och utmönstrat moment, som synts böra träda tillbaka för ur praktisk utbildningssynpunkt mera betydelsefulla. Vad särskilt angår undervisningen i det nya läroämnet elektroteknik inom sjökaptensklassen, må erinras, att vi åt' kursen velat giva karaktären av en mera allmänt hållen inledningskurs, väl icke speciellt inriktad på radiotelegrafi men dock så lagd, att den må kunna utgöra en lämplig grundval för fortsatt specialutbildning på området. Med avseende på de repetitioner av tidigare genomgångna kurser, sombeträffande åtskilliga ämnen förordats, må framhållas, att åt desamma icke får givas allt- för brett utrymme, utan böra de erhålla prägeln av översikter med fördjup- ning å viktigare punkter, därvid stor återhållsamhet i fråga om detaljer är att tillråda.

Uppenbart år, att spörsmålet om tillgången på lämpliga läroböcker måste bliva av största betydelse för navigationsskolornas arbetsresultat. Med den omläggning av kurserna, införandet av nya ämnen o. dyl som ovan förordats, framstår det såsom särskilt angeläget, att åtgärder omedelbart vidtagas, i syfte att lämpliga läroböcker må stå till förfogande. Initiativet synes där- vid böra tillkomma kommerskollegium i egenskap av skolornas överstyrelse.

Beträffande bestämmandet av läroböcker bör för framtiden gälla, att kom- merskollegium på framställning, i förekommande fall av vederbörande ämnes- konferens, skall äga att besluta rörande införandet av ny lärobok. Härvid synes böra eftersträvas, att likformighet i görligaste mån uppnås mellan olika skolor, framför allt i vad det gäller praktiskt betonade ämnesområden..

Stor vikt hava vi, såsom anförts, fäst vid att undervisningen alltigenom er- håller en konkret läggning. I fråga om ämnena fysik och kemi hava vi till främjande av detta syfte ansett oss böra i planen uttryckligen fastslå, att kursen skall genomgås i anslutning till av läraren utförda demonstrations- försök. Med en dylik inriktning av undervisningen påkallar givetvis frågan om undervisningsmateriel och laboratorier stor uppmärksamhet. I detta av- seende synes gälla, att utrymme vid samtliga skolor förefinnes för anordnan— de av erforderliga speciallärosalar för fysik och kemi. Och redan för när- varande lär materiellutrustningen i allmänhet vara förhållandevis god. Den komplettering, som må kunna erfordras, torde, på sätt kommerskollegium an- fört, kunna bestridas av de i staten upptagna expensmedlen.

Mera ingående övervägande påkallar spörsmålet om tillhandahållande av laboratorier för elevlaborationer i maskinlära och elektroteknik. På grund av de för utredningen meddelade direktiven hava vi ägnat särskild uppmärksam- het åt denna angelägenhet. Med hänsyn till de förhållandevis avsevärda kost— nader, varmed såväl anordnandet som driften av dylika laboratorier äro för- bundna, hava vi i enlighet med de nämnda direktiven i första hand gått att undersöka, huruvida sagda utgifter skulle kunna undgås eller begränsas ge- nom samarbete med andra läroanstalter. I syfte att erhålla underlag "för be—

dömandet av möjligheterna härutinnan, hava vi i särskilda skrivelser hänvänt oss till styrelserna för Tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska institut i Göteborg, ävensom beträffande de tekniska läroverken i Malmö och , Härnösand till skolöverstyrelsen. Avsikten vore att de ifrågavarande labora- , tionerna vad angår navigationsskolan i Stockholm, skulle, tillsvidare och intill dess en elementarteknisk läroanstalt där kommit till upprättande, kunna för- , läggas till Tekniska högskolan, vad beträffar navigationsskolan i Göteborg på ; samma sätt till Chalmerska institutet samt vad angår navigationsskolorna i ? Malmö och Härnösand till därvarande tekniska läroverk. 1 Styrelsen för Tekniska högskolan har förklarat sig instämma i ett av lärar- . kollegiet avgivet yttrande, vari erinras bland annat, att kollegiet tidigare i skrivelse till kommerskollegium framhållit de svårigheter, vilka enligt sakens natur måste uppstå vid en sammankoppling av undervisning i två så vitt skilda läroanstalter som Tekniska högskolan och navigationsskolan i Stockholm. Lä- rarkollegiet ville betona, att dessa svårigheter allt fortfarande förefunnes och, om lärarkollegiet ansåge sig i viss begränsad utsträckning böra tillmötesgå de uttalade önskningarna att medgiva utförandet av laborationer i maskinlära och elektroteknik i vissa av högskolans laboratorier, så skedde detta endast under förutsättning av att denna anordning utgjorde ett provisorium som upphörde, så snart möjlighet yppade sig att överflytta dessa laborationer till annan in- stitution. * Enligt den undersökning lärarkollegiet låtit utföra, skulle den föreslagna l provisoriska undervisningen kunna bedrivas enligt följande plan. I ångtek— niska laboratoriet förutsattes laborationerna utförda dels med en vattenrör— panna för 30 atö tryck, dels med en liggande encylindrisk ventilångmaskin, alternativt med en liggande slidångmaskin och en ångturbin. Vidare förut- sattes, att institutionens förste assistent medverkade vid laborationsprogram- mets uppgörande och ledde laborationerna utan att dock deltaga i gransknin- gen av laborationsprotokollen. Laboratoriet ställde erforderliga instrument till förfogande, därvid ingen nyanskaffning skulle ifrågakomma. Antalet labo— rationstimmar i laboratoriet förutsattes vara högst 30, fördelade på exempel— vis 6 å 8 laborationsdagar och på tider, som godkändes av institutionsförestån- daren. Högskolan beräknade kostnaderna för dessa laborationer (bränsle, ar— voden, slitage) till 800 kronor per år. I förbränningsmotortekniska labora- toriet förutsattes laborationerna utförda dels med en dieselmotor, dels med en tändkulemotor. I övrigt gällde samma förutsättningar, som för det ångtek— niska laboratoriet, och beräknades kostnaderna för dessa laborationers genom— förande för bränsle, arvoden och slitage likaledes till 800 kronor för år. * Medan beträffande de nu berörda laborationerna ingen nyanskaffning av ma- skiner förutsattes, påkallades i fråga om det elektromaskintekniska laborato- , riet för navigationsskolans laborationer särskilt avsedd instrumentuppsats. l Sagda laborationer förutsattes utförda med kompoundlindad likströmsgenera- tor jämte likströmsmotor, shuntmotor, 3-fas asynkronmotor, motorgenerator för batteriladdning och transformator. Det förutsattes vidare samma medver- kan från institutionens förste assistent som vid förutnämnda laboratorier. To-

tala antalet laborationstimmar beräknades till högst 36, fördelade på 12 labora- tionsdagar, koncentrerade på 2 veckor och helst mellan kl. 8 och 11 varje vecko- dag. Högskolan beräknade kostnaderna för ovannämnda instrumentuppsats till 1 200 a 1 500 kronor och årskostnaderna för arvoden och slitage till 800 kronor. '

Kollegiet betonar slutligen, att det sålunda framlagda förslaget endast vore preliminärt, detta särskilt med tanke på att det ej vore möjligt för lärarkolle- giet att beräkna antalet laborationstimmar utan kännedom om antalet studeran- de, om frågan huruvida 2:a och l:a maskinistklasserna ansåges kunna labo- rera gemensamt samt antalet elever per grupp. Skulle det vid närmare stu- dium visa sig nödvändigt att något öka det totala antalet laborationstimmar, borde detta kunna ske, men skulle då årskostnaderna beräknas höjda i propor- tion till det ökade timtalet.

Från styrelsen för Chalmers tekniska institut har framhållits, att sam- arbete med navigationsskolan kunde vålla vissa olägenheter för institutets elever vid deras övningar och examensarbeten, men ville styrelsen ej ställa sig avvisande till frågan om samarbete av antytt slag, under förutsättning dels att kostnaderna för den komplettering i laboratoriets utrustning, som betin- gades för navigationsskoleundervisningen, bestriddes av navigationsskolan, dels att utrustningen bleve institutets egendom. '

De ändringar och kompletteringar, som syntes vara behövliga, vore enligt styrelsens mening omkastaranordning i den befintliga ångmaskinen, en ny ång- turbingenerator och en polar-diesel motor med tillbehör. Enligt ett prelimi- närt överslag skulle kostnaderna belöpa sig till omkring 35,000 kronor.

Vad angår skolorna i Malmö och Härnösand, uttalar skolöverstyrelsen, att det ifrågasatta samarbetet visserligen skulle medföra en del svårigheter, men * att dessa ej syntes större än de lätt nog borde kunna övervinnas, bland annat & genom lämplig överenskommelse angående laborationstiderna. Tillika upply- ; ses, att några mera betydande nyanskaffningar icke torde bliva behövliga, utom möjligen i Härnösand, därest den där befintliga kompoundlokomobilen och dieselmotorn icke passade för navigationsskolans behov.

i |

Från samtliga de nämnda högskolorna och läroanstalterna har i det hela vi- ? sats stort tillmötesgående. På grundvalen av den verkställda undersökningen ! anse vi oss kunna uttala, att möjligheter till anordnande av elevlaborationer i j maskinlära och elektroteknik kunna beredas vid samtliga navigationsskolor»| genom samarbete med de nämnda institutionerna, vad ämnet elektro- teknik för Stockholmsskolans del angår, dock under den förutsättningen, 1 att det ur undervisningssynpunkt otillfredsställande villkoret om labo- , rationernas koncentration till två veckor icke oeftergivligt upprätthålles. Med : hänsyn till lärarkollegiets framhållande av att förslaget allenast hade prelimi- * när karaktär, synes man emellertid kunna hysa den förhoppningen, att en ur navigationsskolans synpunkt gynnsam lösning av jämväl denna förläggnings- detalj skall kunna uppnås. Därest denna vår uppfattning skulle visa sig överensstämma med verkligheten, torde inrättandet av speciella maskinlabora-

torier vid navigationsskolorna under föreliggande omständigheter icke vara av behovet påkallat.

I detta läge begränsas alltså den föreliggande frågan till att avse kostna— derna dels för utnyttjande av de till förfogande ställda laboratorierna, dels ock för viss komplettering av desamma.

I förstnämnda avseende föreligga detaljerade upplysningar från Tekniska | högskolan samt från tekniska läroverket i Malmö. + För högskolans del har, såsom den lämnade redogörelsen giver vid handen, | lärarkollegiet angivit samtliga kostnader för laborationernas bedrivande till + 2 400 kronor (800 + 800 + 800 kronor). I detta belopp ingå arvoden jämväl * till vederbörande laboratorieassistenter, vilkas medverkan ur praktiska syn— 'I punkter torde få anses oundgänglig. Framhållas må dock, att, därest labo- å rationstimmarnas antal skulle komma att överskrida det ovan angivna, kost- : naderna förutsättas proportionellt ökade. ? Vad beträffar tekniska läroverket i Malmö uppskattas motsvarande kost- i nader till 600 kronor för år.

På grundval av meddelade underhandsupplysningar, synes det icke erfor— derligt att räkna med högre belopp för Härnösandsläroverkets del.

Vad slutligen angår Chalmers tekniska institut, föreligga, såsom anförts, inga kostnadsuppgifter. Men med huvudsaklig tillämpning av enahanda grun- der, som ifrågasatts för Tekniska högskolan, och med beaktande att vid insti— tutet allenast förekomma två laboratorier, torde ett belopp av 1,500 kronor icke kunna anses för lågt.

För täckande av nu förevarande kostnader torde i staten böra uppföras en särskild post, kostnader för laborationer i maskinlära och elektroteknik, med ett belopp av 5 100 kronor (2 400 + 600 + 600 + 1 500 kronor). Skulle detta belopp, på, grund av den ofrånkomliga osäkerheten i förutsättningarna, icke vara tillräckligt, torde eventuellt ytterligare erforderligt belopp kunna utan svårighet utgå av tillgängliga expensmedel.

Beträffande den erforderliga kompletteringen, hava vi genom besök å de skilda laboratorierna sökt erhålla närmare uppfattning av nuvarande utrust- ning och förefintligt kompletteringsbehov, detta senare företrädesvis hänför- ligt till maskinlaboratorierna. Beträffande Tekniska högskolan gäller i detta avseende, med hänsyn till den interimistiska karaktären av den före— slagna åtgärden, att komplettering icke påkallats i annan mån, än att en sär- skild instrumentuppsats ansetts nödvändig för det elektromaskintekniska labo- ratoriet för den jämförelsevis mindre betydande kostnaden av 1 200 ä 1 500 kronor. .Vad åter Chalmers tekniska institut angår, synes däremot, på sätt styrelsen uttalat, viss nyanskaffning behövlig. Enär emellertid de planlagda försöken i ganska stor utsträckning torde kunna komma till utförande redan med tillgängliga resurser och då det därjämte synes gälla, att maskinell utrustning för ett laboratorium av den karaktär, varom här är fråga, kan förväntas för— värvad till en kostnad, som avsevärt understiger gällande marknadspriser, lär man knappast behöva räkna med så hög anskaffningskostnad, som av veder- börande styrelse angivits. Beaktas må, att vid den tidigare utredningen kost-

naderna för inköp av ångturbingenerator och polar-dieselmotor enligt anbud beräknats till sammanlagt 9 800 kronor, vartill komma kostnader för monte- ring, rörledningar och dylikt, förslagsvis uppskattade till 1 500 kronor. För erforderlig befunnen omkastningsanordning å den förefintliga ångmaskinen och med marginal för ytterligare behövlig modernisering av nödig materiel torde man kunna förutsätta, att ett anslag å 20 000 kronor skall visa sig till fyllest.

Vidkommande slutligen laboratorierna i Malmö och Härnösand, torde även vid dessa läroverk någon komplettering vara önskvärd, särskilt i fråga om den förstnämnda läroanstalten, till vilken den i det föregående föreslagna kom- pletteringskursen tänkes förlagd. iAtt exakt uppskatta kostnaderna för för— värvande av ny eller komplettering av förefintlig materiell vid sistnämnda båda läroanstalter erbjuder stora vanskligheter. Laboratoriet vid tekniska läroverket i Malmö har ansetts med fördel böra kompletteras med en mindre sjöångmaskin å 25 hästkrafter samt en 2-cy1indrig, omkastbar diesel-motor. Kostnaderna för denna nyanskaffning torde approximativt kunna uppskattas till 13 000 kronor. För Härnösandsskolans vidkommande har uttalats, att den skolan tillhöriga sjöångmaskinen behövde repareras samt dieselmotorn å tek- niska läroverket kompletteras med kompressor, startluftkärl och inblåsnings— luftkärl. Därjämte vore med hänsyn till den förefintliga ångmaskinens be- skaffenhet en god modell av omkastningsanordning synnerligen önskvärd. Samt— liga nu nämnda kompletteringar uppgivas kunna ske för en kostnad av 2 000 kronor. Genom de förhandlingar, som för klarläggande av den föreliggande frågan förts med vederbörande laboratorieföreståndare, torde man vara berät- tigad förutsätta, att ett belopp av 15 000 kronor för båda de sistnämnda labo- ratoriernas utrustning kan anses tillräckligt.

Emellertid torde den komplettering av laboratorieutrustning, som sålunda skulle ifrågakomma, icke i sin helhet vara oundgängligen erforderlig omedel- bart, utan synas kostnaderna kunna fördelas å de tre närmaste åren. Lämp- ligast torde härvid vara, att medel för ändamålet beviljas såsom ett extra re- servationsanslag av förslagsvis 36 500 kronor (1 500 + 20 000 + 15 000 kro- nor), varav under budgetåret 1931/1932 ett belopp av åtminstone 15 000 kronor synes böra vara tillgängligt. Återstoden bör kunna fördelas å de båda följande budgetåren. Det torde sedermera böra ankomma på Kungl. Maj:t att lämna närmare föreskrift angående medlens fördelning på de tre nämnda institutio- nerna.

Beträffande äganderätten till nyförvärvad utrustningsmateriel torde den- na, därest erforderligt anslag anvisas å tionde huvudtiteln, böra tillförsäkras navigationsskolan, ehuru med bestämmelse att materiellen i fråga skall upp- ställas i och fritt disponeras av vederbörande läroanstalt, så länge dess labora- torium hålles tillgängligt för navigationsskolans undervisning.

Slutligen anse vi oss i detta sammanhang böra framhålla vikten av att den tid, som enligt överenskommelse ställes till förfogande för navigationsskolans laborationer, måtte förläggas till för ändamålet lämplig del av dagen och läsåret.

Vad angår den av maskinbefälssakkunniga övervägda frågan om betygs avgivande vid slutet av höstterminen hava vi ansett oss böra biträda den av kommerskollegium intagna avböjande ståndpunkten.

Beträffande åter spörsmålet om den s. k. slutrepetitionen hava vi ovan på- kallat en revision av bestämmelserna härom, till vilket uttalande må hänvi- sas (sid. 79).

Vidkommande till sist frågan om examina och formerna för desamma, hava vi i det föregående framlagt vår allmänna ståndpunkt, enligt vilken en om- läggning i vissa hänseenden av den nu rådande ordningen synts oss nödvän- dig. I likhet med vad nu är fallet, bör examen i de skilda klasserna omfatta såväl skriftliga som muntliga prov.

Uppgifterna i den skriftliga prövningen skola utarbetas genom kommers- kollegii försorg, och prövningen torde böra äga rum tidigast två veckor före den tidigare kursens avslutande. I fråga om omfattningen av denna prövning hava beträffande vissa klasser delade meningar framträtt vid de föregående utredningarna.

Enligt vår åsikt böra skriftliga prov förekomma i Skepparklassen i ämnena matematik, navigation och svenska språket, i styrmansklassen i matematik, terrester och astronomisk navigation samt svenska språket, i sjökaptensklas- sen likaledes i matematik, terrester och astronomisk navigation samt sven- ska språket. I likhet med kommerskollegium hava vi funnit skäl föreligga att icke upprätthålla krav på skriftligt prov i skeppsbyggeri. Till undvikande av att undervisningen i fysik erhåller en ensidig matematisk inriktning, hava vi ansett oss böra föreslå borttagande av skriftligt prov jämväl i detta ämne.

A maskintekniska linjen skulle skriftliga prov förekomma: i 3:e maskinist- klassen i matematik och svenska språket, i 2:a maskinistklassen i matematik, fysik och kemi samt svenska språket ävensom i övermaskinistklassen i mate- matik, fysik och kemi, maskinlära, elektroteknik och svenska språket.

Vidkommande bedömandet av de skriftliga proven kunna vägande skäl an— föras för en förändring av den nuvarande ordningen. Enligt vår uppfattning böra härvid med fördel samma regler i huvudsak kunna tillämpas, som gälla vid de allmänna läroverkens studentexamen. Proven böra sålunda granskas och bedömas av vederbörande lärare, och den definitiva betygssättningen för- siggå under anlitande av en av kollegiet utsedd medbedömare. I händelse av skiljaktiga meningar torde avgörandet böra läggas i rektors hand.

Betygssättningen synes ävenledes böra jämkas i syfte att uppnå överens- stämmelse med de grunder, som tillämpas vid övriga offentliga läroanstalter. En dylik omläggning torde få anses sakligt motiverad särskilt därav, att i motsatt fall svårigheter skulle inträda att jämföra de vitsord, som eleverna vid de tekniska läroverken uppvisa med dem, som tilldelats elever vid naviga- tionsskola. Vi vilja alltså föreslå, att för bedömandet av den skriftliga — så— väl som den muntliga examen användas följande betygsgrader: berömlig (A), med utmärkt beröm godkänd (a), med beröm godkänd (AB), icke utan beröm godkänd (Ba), godkänd (B), icke fullt godkänd (BC) och otillräck- lig (C).

Betygs- sättning och slut- repetition .

Examina, anordning och bedömande.

I fråga om rätten att undergå muntlig prövning torde det av kommerskol- legium framlagda förslaget i huvudsak kunna förordas. Vad angår skeppar- klassen, bör sålunda stadgas minst godkänt vitsord i de skriftliga proven i navigation samt i ett av ämnena matematik och svenska språket. Beträffande styrmansklassen torde kommerskollegium få anses hava anfört goda skäl för fordran på minst godkänt vitsord i matematik och navigation. Och i fråga slutligen om sjökaptensklassen saknas anledning att uppställa andra villkor än i fråga om styrmansklassen, vadan även för denna klass bör krävas god— känt vitsord för proven i matematik och navigation.

Vidkommande den maskintekniska linjen torde i fråga om 3:e maskinist- klassen böra uppställas krav på minst godkänt vitsord i det ena av de däri in- gående ämnena, alltså antingen i matematik eller i svenska språket. För elev i 2:a maskinistklass synes böra stadgas minst godkänt vitsord i två av de i examen ingående ämnena matematik, fysik och kemi samt svenska språket. Vad slutligen beträffar övermaskinistklassen, torde böra krävas godkänt vits- ord i minst två av ämnena fysik och kemi, maskinlära och elektroteknik samt i ytterligare ett av de övriga i prövningen ingående ämnena.

Vad beträffar den muntliga prövningen dela vi maskinbefälssakkunnigas uppfattning, att i densamma bör efter examensförrättarens bestämmande ingå minst 5 ämnen. Härvid bör tillses, att, såvitt möjligt, samtliga i lärokursen för vederbörande klass ingående ämnen bliva företrädda inom skilda exa- minandgrupper. Undantag bör härvid göras endast för hälso- och förbands- lära, beträffande vilken kurs med praktisk läggning examensbetyget allenast bör vitsorda, att vederbörande elev på tillfredsställande eller icke tillfredsstäl— lande sätt genomgått densamma.

Med ledning av elevens såväl under läsåret som i den skriftliga och den muntliga prövningen ådagalagda kunskaper böra vederbörande lärare i exa— menskollegiet avgiva betyg över examen.

Därest icke examensförrättaren, med stöd av den befogenhet, som enligt vad ovan framhållits, bör tillkomma honom, finner examen i det hela böra under- kännas, torde betyg över avlagd” examen böra utfärdas för elev i de skilda klas- serna under följande förutsättningar:

i skepparklass, vid minst godkänt vitsord i ämnena navigation, sjömanskap, författningskunskap samt i ett av ämnena matematik och svenska språket; i styrmansklass, vid minst godkänt vitsord i ämnena matematik, navigation, sjö- manskap, författningskunskap och svenska språket samt i ett av ämnena fysik, engelska språket och maskinlära; ävensom i sjökaptensklass, vid minst god— känt vitsord i ämnena matematik, navigation, sjömanskap, författningskunskap- och svenska språket samt i fyra av ämnena fysik, engelska språket, skeppsbyg— geri, maskinlära, elektroteknik och radiotelegrafering;

i 3:e maskinistklass, vid minst godkänt vitsord i ämnet maskinlära samt ett av ämnena matematik och svenska språket, i 2 :a maskinistklass vid minst god- känt vitsord i ämnet maskinlära, fyra av ämnena matematik, fysik och kemi, maskinritning, elektroteknik och svenska språket samt i ett av ämnena engel— ska språket och författningskunskap, ävensom i övermaskinistklass vid minst

godkänt vitsord i matematik, fysik och kemi, maskinlära, maskinritning, elek— troteknik och svenska språket samt i ett av ämnena engelska språket och för- fattningskunskap.

Enligt vad förut uttalats, bör bedömandet ske med anlitande av ovan an- givna betygsgrader. Med hänsyn till de av oss föreslagna förändrade formerna för betygsgivningen torde anledning för framtiden saknas att i examensbetyget upptaga särskilt medelvitsord. Tiden för den muntliga examens förrättande bör fastställas av kommerskollegium. Sagda examen synes lämpligen böra äga rum snarast möjligt efter de skriftliga proven.

Vad till sist angår ovan omförmälda framställning från stationsbefälhava- Examen ren vid flottans station i Stockholm, så lärer densamma kunna upptagas till ”Tåg?” slutlig prövning först sedan nya undervisningsplaner för navigationsskolans officera- f, olika klasser blivit fastställda. Mot det framställda förslaget hava vi emel- skola. lertid i princip icke något att erinra, utan hava vi för avsikt att beakta det- samma vid avgivande av förslag till reglemente för navigationsskolorna i riket.

Nuvarande bestämmel- ser om be- hörighet till förestån- dar- och lärarbe- fattningar.

Kap. VII. Navigationsskolornas lärare.

För föreståndar- och lärarbefattningarna vid navigationsskola stadgas i % 52 av navigationsskolereglementet följande behörighetsfordringar.

1. För behörighet till föreståndarbefattning vid navigationsskola fordras: att hava fullgjort vad som för vinnande av ordinarie lärartjänst vid sådan skolas navigationsavdelning är stadgat; samt att hava med goda vitsord under minst två läsår tjänstgjort såsom lärare i navigation i sjökaptens- eller styrmansklass vid navigationsskola eller vid nå- gon av flottans undervisningsanstalter.

2. För behörighet till ordinarie lärarbefattning vid navigationsavdelning fordras: att hava avlagt realskolexamen eller att medelst intyg av lärare, som under- visar vid läroverk, där realskolexamen avlägges, hava styrkt-, att sökanden innehar kunskaper jämförliga med dem, som erfordras för att bliva godkänd i nämnda examen, . att hava erhållit sjökaptensbrev, att hava utövat praktisk navigering till sjöss och därvid utfört astronomiska observationer, vilket, därest sökanden ej varit anställd såsom befälhavare i östersjö. eller vidsträcktare fart, skall styrkas medelst av fartygsbefälhavare utfärdat intyg, samt att hava avlagt navigationslärarexamen.

3. För behörighet till ordinarie lärarbefattning vid maskinistavdelning fordras: ' att hava fullständigt genomgått tekniska högskolans fackskola för maskin- byggnadskonst och mekanisk teknologi eller annan därmed jämförlig lärokurs samt att äga praktisk kännedom om fartygsmaskiners sammansättning, sköt— sel och vård samt om explosionsmotorer ävensom kunskap i de rörande maskin- drivna fartyg med hänsyn till säkerhet m. m. gällande författningar.

4. För att kunna anställas som extra lärare vid navigations- eller maskinist- avdelning fordras: att uti ämne, varom är fråga, äga kunskaper, som av överstyrelsen prövas vara för befattningens skötande tillräckliga.

5. För vinnande av anställning såsom föreståndare, lärare eller extra lä— rare erfordras därjämte att vara känd för en hedrande vandel, vara fri från sjukdom och lyte, som gör sökanden för befattningen olämplig, och att be- sitta förmåga att lätt och tydligt meddela undervisning.

,, l ! l 1 l

Närmare bestämmelser angående navigationslärarexamen innehållas i kungl. kungörelserna i ämnet den 29 mars 1912 (nr 56) och den 31 december 1919 (nr 825).

I Kungl. Maj:ts proposition (nr 167) till 1911 års riksdag angående omor- ganisation av navigationsskolorna föreslogs en avlöning till föreståndare ocht ordinarie lärare i huvudsak jämförbar med den avlöning, som för det då- varande utgick till motsvarande befattningshavare vid realskolorna. I skri-

Avlöning,

idigare och nuvarande

ör- hålfånden.

velse den 31 maj 1911 (nr 5) i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande FöreStånda" proposition uttalade riksdagen sin anslutning till Kungl. Maj:ts förslag i åm- net.

Ifrågavarande belopp framgår av följande sammanställning, som jämväl upptager för det dåvarande utgående avlöning till rektor och adjunkt vid real— skola.

Navigationsskolan i Befattningshavare: Stockholm : Realskola Göteborg och Härnösand Kalmar Malmö

Föreståndare (rektor):

begynnelselön ........... 5,000 _ 5,000 4,500 5,000 slutlön .............. 6,000 6,000 5,500 5,500 Ordinarie lärare (adjunkt):

begynnelselön ........... 3,500 3,200 3,200 3,000 slutlön .............. 5,000 4,700 4,700 5,000

Föreståndare för navigationsskola liksom rektor vid realskola åtnjöt där- jämte på sätt alltjämt är fallet förmånen av fri bostad eller hyresersätt- ning.

Sedermera har såväl den ena som den andra av ifrågavarande personal- grupper kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring. Likställigheten i lönehänseende mellan de båda grupperna kvarstod emellertid alltjämt ända till ingången av år 1919, då den av 1918 års lagtima riksdag beslutade reg- leringen av läroverkslärarnas avlöningsförmåner trädde i kraft. För naviga- tionsskolornas personal innebar detta beslut ett upphävande av den tidigare likställigheten i avlöningshänseende. Tillfällig löneförbättring utgår till na- vigationsskolornas ordinarie personal för närvarande med följande belopp, näm— ligen till föreståndare vid en var av samtliga navigationsskolor utom den i Kalmar med 1 200 kronor samt vid sistnämnda skola med 1 100 kronor, även— som till lärare vid en var av skolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö med 1 100 kronor, vid skolan i Härnösand med '1050 kronor och vid skolan i Kalmar med 950 kronor, allt för år räknat. Provisorisk avlöningsförbätt- ring utgår för närvarande med 300 kronor för år till lärare vid en var av skolorna i Stockholm, Göteborg och Härnösand.

7—302400

och ordinarie

lärare.

Det förslag, som av den s. k. lärarlönekommittén den 15 augusti 1923 av- gavs, hävdade såsom grund för den definitiva löneregleringen för nu ifråga- varande personal, principen om full likställighet mellan navigationsskolornas och realskolornas lärare. I sitt den 21 juli 1930 avgivna betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet har 1928 års lönekommitté i fråga om navigationsskolornas lärare förordat lön till föreståndare enligt samma grunder, som föreslagits för läroverksrektorer.

I fråga om ordinarie lärare erinrar sistnämnda kommitté, hurusom desamma tidigare jämförts med adjunkter. Med hänsyn till tjänstgöririgsskyldighet och | undervisningens krävande art har synts kommittén intet vara att invända mot ] jämförelsen. Däremot kunde i avseende å utbildningskrav samt tid och kost- ] nader för kompetensens vinnande jämförelsen icke sägas vara riktig. I be- traktande härav ansåge sig kommitténs majoritet böra förorda en placering ( en lönegrad lägre än adjunkt. Reservationsvis hava emellertid två ledamöter ? påyrkat likställighetens bibehållande. '

Beträffande extralärarna vid navigationsskolorna utgår alltsedan omorga— nisationen år 1912 avlöning beräknad efter 150 kronor för undervisnings— timma per vecka för lärare i skeppsbyggeri, maskinlära, fysik och mekanik och elektricitetslära, samt 120 kronor för undervisningstimma per vecka för lärare i författningskunskap, svenska språket, engelska språket och mate- matik.

Vad nu sagts gäller i fråga'om extra lärare i annan klass än skeppar- och 3:e maskinistklass. Lärare i författningskunskap och svenska språket i skep- parklass erhåller avlöning efter 40 kronor per undervisningstimma per vecka. För lärare, som ensam ombesörjer undervisningen i samtliga ämnen i 3:e ma- skinistklass samt i skepparklassen i Kalmar har bestämts ett arvode av 1 200 kronor per lärokurs.

För undervisning i hälso- och förbandslära utgår avlöning beräknad efter 7 kronor 50 öre per undervisningstimma beträffande samtliga klasser.

Extralärare, som här avses, åtnjuter dessutom tillfällig löneförbättring en- ligt därför stadgade grunder.

Extra lärare.

De sak- Vid de tidigare utredningarna har navigationsskolornas lärarfråga varit kunnig” föremål för uppmärksamhet allenast såtillvida, att dels i samband med före- slagen omläggning av organisationen åtskilliga av de nuvarande extra lärarna ? å maskinistavdelningen ifrågasatts skola ersättas med ordinarie lärare, dels viss ändring i navigationslärarkursens anordning och därmed även i lärarnas allmänna kompetens funnits böra vidtagas. Såsom redan framhållits, hava vi vid den prövning, som ägnats förelig- . gande organisationsspörsmål, ansett frågan om lärarnas kompetens, utbild— , ning och avlöning vara av grundläggande betydelse för verksamheten i dess j helhet. Med hänsyn härtill hava vi funnit oss böra i ett sammanhang ingå i på ett närmare övervägande av olika hithörande angelägenheter. % Lärarnas nt— I sådant avseende har i första hand uppmärksamhet ägnats frågan om lä- ! åläggas? rarnas utbildning och behörighet. Den brist, som på detta område främst fal— 3

ler i ögonen, är otvivelaktigt, att man hittills alldeles uraktlåtit att sörja för pedagogisk utbildning av lärarkrafterna. Vid avhjälpandet av denna brist kunna olika utvägar tänkas anlitade. Som ett led i strävandet att stärka skolornas ställning hava vi funnit oss böra föreslå det nuvarande klasslärar- systemets ersättande med ett ämneslärarsystem. Lärarkåren vid de omorga— niserade navigationsskolorna skulle därigenom komma att innesluta fyra olika grupper, en grupp med nautisk utbildning (navigation och sjömanskap), en med teknisk utbildning (maskinlära och maskinritning), en grupp med aka- demisk utbildning inom ämnesområdet matematik, fysik och kemi, samt slut- ligen en grupp, bestående helt och hållet av timlärare, vilka skulle omhänder- hava undervisningen i övrigt. Lärarna inom den universitetsutbildade grup- pen kunna givetvis förvärva den erforderliga pedagogiska skalningen genom deltagande i provår i den ordning, som är stadgad i fråga om de allmänna läroverkens m. fl. läroanstalters lärare, och denna grupp kan följaktligen i detta sammanhang lämnas å sido.

Vad däremot angår lärarna i de nautiska fackämnena, påkallas åtgärder för deras såväl fackliga som pedagogiska utbildning. Den förra har hittills för- värvats genom deltagande i navigationslärarkurs, den enda högre nautiska utbildning, som vårt land hittills erbjudit. Härutinnan synes ingen princi— piell förändring böra ifrågakomma. Alltjämt torde sålunda dylik lärarkurs böra i mån av behov anordnas, ehuru anledning förefinnes att överväga en omläggning av densamma, i syfte att åvägabringa överensstämmelse med de krav, som en ny undervisningsplan kan komma att uppställa. Beträffande den närmare anordningen och förläggningen av kursen sakna vi anledning att uttala oss i vidare mån, än att efter vår mening goda skäl kunna anföras för att den del av kursen i fråga, som behandlar det betydelsefulla ämnet kompasslära, framdeles förlägges till Göteborg, vars livliga varvsindustri öpp- nar goda möjligheter till inhämtande av praktisk erfarenhet. Jämväl synes det förtjäna undersökas, huruvida icke kursen skulle kunna samtidigt till- godose önskemålet att bereda sjökaptener tillfälle att förvärva högre nautisk utbildning. I detta syfte torde böra övervägas, huruvida delar av kursen må kunna genomgås även av andra än blivande navigationslärare.

Ur synpunkten av navigationslärarkursens behövlighet under instundande budgetår torde gälla, att f. n., och särskilt i betraktande av den föreslagna övergången till ämneslärare vid skolorna, tillgången på nautiskt utbildade lä- rare synes tillräcklig för de närmaste åren. Under dessa omständigheter och då det tillika lär få anses önskvärt att bereda rådrum för övervägande av erforderlig omläggning av kursen, finna vi oss icke böra äska medel för anordnande av sådan under budgetåret 1931/1932.

Vidkommande lärarna i maskinlära och maskinritning synes den grundläg— gande fackliga utbildningen, på sätt hittills varit fallet, böra meddelas vid högre teknisk läroanstalt, ehuru hinder icke bör möta även för aspiranter med kvalificerad utbildning vid navigationsskola och fortsatta väl vitsordade studier inom ämnesområdet i fråga att vinna behörighet till nu förevarande lärartjänster.

*I fråga om båda de nu nämnda lärargruppernas fackliga utbildning bör emellertid ytterligare uppställas krav å praktisk tjänstgöring till sjöss, vid vilket krav stor vikt måste fästas. Visserligen torde starka lämplighetsskäl kunna anföras för att bindande minimifordringar icke författningsenligt fast- slås rörande arten och omfattningen av sagda tjänstgöring. Men med den grundläggande betydelse vi velat tillerkänna undervisningens anpassning efter det praktiska livets förhållanden, har det synts oss uppenbart, att såsom all- mänt villkor för behörighet till lärartjänst inom nu ifrågavarande ämnes- områden uppställes fordran på grundlig praktisk erfarenhet, förvärvad genom tjänstgöring ombord å fartyg.

Vad därefter beträffar den pedagogiska utbildningen för berörda båda lärargrupper, torde det bliva ofrånkomligt att härutinnan omedelbart vid- taga särskilda åtgärder. Härvid måste såväl teoretiskt som praktiskt peda- gogiska synpunkter beaktas. De senare kräva för vederbörligt tillgodoseende beredande av tillfälle till provårstjänstgöring vid navigationsskola. Med hän- syn till bland annat nödvändigheten av att vid en dylik kurs ett ej alltför ringa antal klasser står till förfogande för auskultation och övningsundervis- ning, torde allenast skolorna i Stockholm och Göteborg kunna komma i be- traktande. Lämpligen synes så böra förfaras, att, enligt närmare bestämmande av kommerskollegium, läraraspirant, som förvärvat vederbörlig facklig utbild- ning, hänvisas att vid en av nämnda läroanstalter genomgå provår. Under loppet av en termin bör lärarkandidaten efter av rektor uppgjord plan dels följa undervisningen inom skolans olika klasser, företrädesvis dock inom ve- derbörligt ämnesområde, dels inom detta senare själv meddela undervisning till en omfattning, som förslagsvis synes kunna beräknas till omkring 60 lek- tioner. Undervisningsövningarna böra ledas av läraren i vederbörande klass samt bedömas av denne och rektor, varvid i fall av skiljaktig mening det av rektor avgivna vitsordet skall gälla. Samtidigt bör emellertid aspiranten ge- nom åhörande av föreläsningar erhålla en allmän orientering i pedagogiska och metodiska frågor av större betydelse för navigationsskolans undervisning.

Över genomgånget provår skall särskilt betyg utfärdas av rektor, enligt i huvudsak enahanda grunder, som tillämpas beträffande de vid läroverken och folkskoleseminarierna anordnade provårskurserna.

I avvaktan på närmare erfarenhet torde det knappast vara välbetänkt att nu söka giva åt navigationsskolornas praktiska lärarutbildning en mera fast organisation. I stället anvisa de föreliggande förhållandena anlitande av för- sökets väg, därvid det bör ankomma på Kungl. Maj:t att, efter förslag av kommerskollegium och eventuellt skolöverstyrelsen, utfärda erforderliga när- mare föreskrifter, vilka må kunna jämkas i mån av vunnen erfarenhet.

Emellertid är det uppenbart, att vissa kostnader äro förbundna med an- ordnandet av en dylik utbildningskurs, och medel böra under sådana omstän- digheter stå till förfogande. Utan kännedom om den omfattning, vari ut- bildningen kan anses böra bedrivas, erbjuder det vissa vanskligheter att åväga- bringa mera tillförlitliga beräkningar.

Beträffande de pedagogiska och metodiska föreläsningarna vilja vi föreslå,

att 20 sådana beräknas. Med sedvanligt arvode av 35 kronor för föreläsning skulle kostnaderna utgöra 700 kronor. Rektor torde böra tillerkännas ett ar- vode av 400 kronor för ledningen av lärarkursen samt en var av de handledan— de lärarna, tillsammans förslagsvis 4 (2 i navigation och sjömanskap och 2 i maskinlära och maskinritning), likaledes ett arvode för kurs, skäligen beräknat till 300 kronor. För en kurs av nu avsedd omfattning skulle kostnaderna allt— så kunna beräknas uppgå till (700 + 400 + 1 200 kronor) 2 300 kronor. Med någon marginal för oförutsedda behov, torde ett anslag av 2 500 kronor kunna anses tillfyllest för att möjliggöra anordnande under budgetåret 1931/1932 på försök av en praktisk lärarkurs vid en av de nämnda navigationsskolorna. An- slaget synes lämpligen böra erhålla natur av extra reservationsanslag.

Det är vår övertygelse, att genom här ifrågasatta åtgärder navigationssko- lornas undervisning skall vinna en kvalitativ förstärkning till stor fromma för arbetet och arbetsresultatet vid skolorna.

Vid genomförandet av den nuvarande organisationen av navigationsskolorna förutsattes, att lärarkrafterna skulle hava samma ställning som de allmänna läroverkens adjunkter. Givetvis bliva de krav, som den föreslagna nya under- visningsplanen ställer på lärarna vid skolorna, ingalunda mindre, utan snarare större än för närvarande. Och med hänsyn tagen till undervisningens jämför- lighet med de tekniska fackskolornas, skulle fullgiltig anledning hava förele— gat att för styrmans-, sjökaptens-, 2:a maskinist- och övermaskinistklasserna räkna med lärarkrafter av lektorskompetens. För en sådan omläggning kunna för visso starka sakliga skäl åberopas. Då det emellertid i nuvarande stats- finansiella läge och inför förestående lönereglering för bland annat naviga- tionsskolornas lärarpersonal tett sig alldeles utsiktslöst att vinna gehör för ett dylikt krav, hur välgrundat det än må vara, hava vi sett oss nödsakade att väsentligen begränsa reformprogrammet i denna del. I främsta rummet på- kallar den i det föregående motiverade anordningen med ämneslärare oavvis- ligen, att den tidigare fastställda likställigheten med läroverksadjunkterna i tjänstgöringsskyldighet och avlöning upprätthålles. I motsatt fall lär det nämligen bliva alldeles omöjligt att för de föreslagna ämneslärarbefattningar- na i matematik och fysik påräkna välmeriterade sökande med adjunktskompe- tens. Men för säkerställande av tillgången på goda lärarkrafter inom de cen- trala ämnena, navigation och maskinlära, kan den nämnda åtgärden icke vara tillfyllest. Med hänsyn till den ställning, som inom det praktiska livet kan uppnås på grundvalen av den utbildning, som kräves för behörighet till ifråga- varande lärarbefattningar, är det enligt vår åsikt nödvändigt att sörja för att vid de skolor, som innesluta såväl nautisk som maskinteknisk linje, å vardera linjen inrättas en huvudlärartjänst med lektors ställning. Genom en dylik an- ordning skulle ur läroanstaltens synpunkt uppnås i huvudsak, vad vid de tidi— gare utredningarna avsetts genom särskilda avdelningsföreståndare, samtidigt som genom tjänsternas självständiga ledigförklarande skulle skapas större garantier för att till befattningarna kunde förvärvas väl kvalificerade sökan- de. För nu åsyftade lärartjänster, med vilka skulle vara förbunden samma

Lärarnas ställning.

tjänstgöringsskyldighet, som stadgas för övriga lärare, måste givetvis krävas högre teoretisk kompetens än för övriga. Med hänsyn till svårigheten att på förhand fastslå beskaffenheten av den ifrågavarande kompetensen, torde be- hörigheten böra bliva beroende av Kungl. Maj:ts, efter prövning i varje sär- skilt fall, meddelade beslut. Innehavare av befattning, varom här är fråga, torde böra benämnas lektor, varvid övriga ordinarie lärare lämpligen torde er— hålla adjunktstitel.

Vid framställandet av berörda förslag hava vi icke förbisett, att skolornas rektorer formellt komma att i lönehänseende intaga en förhållandevis mindre gynnsam ställning än för närvarande. Redan med hänsyn till föreliggande förslag till lönereglering hava vi emellertid icke ansett oss böra inlåta oss på detta spörsmål. Därtill kommer, att sagda disproportion i realiteten kommer att bliva mindre framträdande dels genom värdet av den rektor tillförsäkrade fria bostaden eller hyresersättningen, dels ock genom det arvode för tidssigna- lering, som för närvarande åtnjutes av rektor vid skolorna i Stockholm, Göte— borg och Malmö.

Vad slutligen angår rektorstjänst vid navigationsskola, hava vi redan i det föregående angivit, att behörighet till sådan tjänst bör tillkomma en var ordi— narie lärare vid navigationsskola, som styrkt sin lämplighet för densamma dels genom verksamhet såsom lärare, dels ock genom förvärvad praktisk erfarenhet på sjöfartsområdet. Rektorstjänsterna böra tillsättas på förord- nande av Kungl. Maj :t för en tid av fem år, därest ej Kungl. Maj:t finner skäl föreligga för tillämpande av en annan ordning.

Till sist vilja vi i detta sammanhang framhålla, att vad vid övriga statens läroanstalter stadgats rörande kollegium bör i huvudsak äga tillämpning jäm- väl vid navigationsskola.

I anslutning till det anförda få vi alltså föreslå, dels att vid var och en av navigationsskolorna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Härnösand må från och '; med den 1 juli 1931 två av de nuvarande lärarbefattningarna utbytas mot två lektorstjänster, den ena omfattande ämnena navigation och sjömansskap och den andra omfattande ämnena maskinlära och maskinritning, dels ock att öv- riga ordinarie lärarbefattningar i staten upptagas såsom adjunktstjänster. Vad angår behörighet till lektorstjänst vid navigationsskola, synes lämpligen » kunna tillämpas enahanda ordning, som gäller i fråga om tekniskt läroverk. Självfallet måste härvid, såsom redan framhållits, särskilt avseende fästas vid vetenskapliga studier och vetenskapligt författarskap.

För behörighet till adjunktsbefattning torde böra föreskrivas följande vill- kor och bestämmelser:

att antingen hava förvärvat den behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, som föreskrives i gällande stadga för ifrågavarande läroanstalter, eller ock

att genom avlagd navigationslärarexamen, examen vid Tekniska högskolan eller Chalmers tekniska institut samt med goda vitsord utövad tjänst å fartyg hava förvärvat grundliga insikter i de till befattningen hörande ämnen. Därjämte måste i avseende på pedagogisk skicklighet och erfarenhet för

gnagare—NU_

___... %s.—...a. :

_..- _em_; "___—___,

befordran till såväl lektors- som adjunktstjänst krävas, att sökande genomgått praktisk lärarkurs samt bestritt tjänstgöring såsom lärare vid under offent- ligt inseende ställd läroanstalt. Slutligen må framhållas, att föreskrift synes böra meddelas därom, att be- hörighet till adjunktstjänst vid navigationsskola skall tillkomma jämväl den, | som av Kungl. Maj:t, efter hörande av kommerskollegium, blivit förklarad be- ' hörig till sådan tjänst i visst ämne eller ämnesgrupp. | Genom nu föreslagna bestämmelser avses givetvis icke att beröva någon re- l dan förvärvad kompetens enligt hittills gällande föreskrifter. | Med avseende på övergången till den nya ordningen torde fullmakt på ad— l junktstjänst böra av Kungl. Maj:t utfärdas för nuvarande ordinarie lärare. | I den mån vederbörande befinnes besitta nöjaktig reell kompetens för lektors- tjänst, synes Kungl. Maj:t, i analogi med vad som tillämpats vid införande av en motsvarande ordning vid folkskoleseminarierna, böra bemyndigas förordna läraren i fråga till lektor vid den läroanstalt, där han tjänstgör. Skulle åter dylik befordran icke omedelbart befinnas kunna ske, bör möjlighet beredas ! vederbörande att inom viss angiven tid, förslagsvis fem år, komplettera utbild- ningen, och befordringsfrågan sedan detta skett upptagas till ny prövning utan tjänstens ledigförklarande. Den navigationsskolornas lärare ursprungligen tillerkända likställigheten Avlöning. i avlöningshänseende med de allmänna läroverkens adjunkter har beklagligtvis i samband med de upprepade provisoriska tillägg till i stat upptagna avlönin- gar, som under det senaste årtiondet av riksdagen beviljats, icke till fullo upprätthållits. Såsom i det föregående med styrka betonats, utgör det emel- , lertid med hänsyn till skolornas hela verksamhet en mycket betydelsefull ange- : lägenhet, att förhållandena på detta område snarast återföras till utgångslä- ' get. Uppenbarligen låter det sig under nuvarande omständigheter icke tänkas, att den ifrågavarande likställigheten åvägabringas genom ett definitivt fast— ställande av förändrade lönesatser för skolornas adjunkter. I stället lär man vara hänvisad att fullfölja provisoriets väg och genom höjning av den tillfäl— liga löneförbättringens belopp bereda den ifrågavarande lärargruppen ersätt— ning för den numera förefintliga differensen. Vi anse oss alltså böra föreslå, att den till lärare vid navigationsskolorna utgående tillfälliga löneförbätt— ringen må från och med budgetåret 1931/1932 fastställas att utgå med belopp så avvägda, att summan av den enligt stat utgående avlöningen och löneför- bättringen sammanfaller med de rektor vid realskola, resp. lektor och adjunkt vid allmänt läroverk tillkommande avlöningsförmånerna av motsvarande ka— raktär. Till frågan om kostnaderna för ifrågavarande löneförbättring återkomma vi i det följande.

Kap. VIII. Kostnadsberäkningar.

]. Stat för navigationsskolorna.

Vid de undersökningar, som av oss verkställts beträffande olika ämneskom- binationer för ordinarie lärare vid navigationsskola, hava vi väl funnit, att det av oss förordade ämneslärarsystemet icke låter sig helt genomföras, men kan detsamma dock i betydande utsträckning realiseras. Därvid hava vi ut- gått ifrån att undervisningen i navigation och sjömanskap bör bestridas av nautiskt utbildad lärare, i maskinlära och maskinritning av tekniskt utbildad samt undervisningen i matematik och fysik ävensom i elektroteknik å nautiska linjen av akademiskt utbildad lärare.

Denna helt naturliga ämnesfördelning kan emellertid, såsom nyss anförts, icke helt genomföras, utan har viss undervisning i matematik måst tilldelas såväl nautiskt som tekniskt utbildad lärare samt viss undervisning i fysik även den senare kategorien lärare.

Med utgångspunkt från det av oss föreslagna högsta klassantalet, d. v. s. 6 sjökaptens-, 8 styrmans-, 5 skeppar-, 4 a 5 övermaskinist-, 5 2:a maskinist- samt 5 3:e maskinistklasser skulle vid de olika navigationsskolorna erfordras följande

ordinarie lärare:

Rektor fått?? 323353 Ååtååtååkt tockholm ....... l 2 2 2 Göteborg ....... 1 3 3 3 Malmö ........ 1 2 2 2 Härnösand ....... l 1 2 2 Kalmar ........ 1 1 — 1 5 9 9 10

eller tillsamman 5 rektorer och 28 ordinarie lärare, därav 8 lektorer. Nämnda antal ordinarie lärare är emellertid såsom ovan nämnts erfor- derligt endast under förutsättning att 5 övermaskinistklasser bibehållas, därav 2 vid navigationsskolan i Göteborg. Då emellertid under de senaste 10 åren elevantalet i dessa klasser icke något år varit större än att 4 sådana, under de flesta åren 3, varit fullt tillräckliga för att tillgodose behovet och dessutom elevantaleti de båda övermaskinistklasserna i Göteborg under de senaste åren icke varit större än att undervisningen kunnat meddelas i en klass, hava vi

ansett oss för det närvarande endast böra räkna med en dylik klass vid nämn— da skola.

Av denna anledning hava vi i staten för Göteborgs navigationsskola endast upptagit 8 ordinarie lärare mot i tabellen angivna 9. Den sålunda gjorda minskningen har av praktiska skäl ansetts böra drabba en av de akademiskt utbildade lärarna. Det torde nämligen vara lättare att i händelse av behov erhålla extra lärarkrafter i de ämnen, som tillkomma denna lärarkategori än i de rent tekniska ämnena. Tre tekniskt utbildade lärare äro dessutom till- ; räckliga för undervisningen i de dessa lärarkategorier tillkommande ämnen, | även om två övermaskinistklasser skulle visa sig erforderliga, och om så skulle ! bliva fallet hava vi räknat med, att den därmed förbundna kostnaden tills- i vidare kan bestridas av anslaget till extra lärarkrafter vid behov, Vikariats- », arvoden m. m., vilket anslag vi ansett böra rätt väsentligt höjas. ; Arvodena för extralärarna i de å nautiska linjen tillkomna läroämnena elek- troteknik och radiotelegrafering (tidigare kallat hörselmottagning) hava vi ansett böra beräknas på sätt kollegium föreslagit eller för det förstnämnda ämnet efter 150 kronor pr veckotimme, och för det sistnämnda efter 120 kro- pr veckotimme.

Arvodet för det å maskintekniska linjen nytillkomna ämnet författnings— kunskap hava vi även i likhet med kollegium upptagit till motsvarande belopp, som utgår till lärare i samma ämne å nautiska linjen eller till 120 kronor pr veckotimme

Till lärare i hälso- och förbandslära i 3:e maskinistklassen hava vi beräknat enahanda arvode som skulle utgå i övriga klasser, där ämnet enligt den föreslagna timplanen skulle förekomma.

Vidare bör framhållas, att vi ifråga om extra lärare i elektroteknik å ma— skintekniska linjen, med hänsyn därtill, att vid laborationer klassen skall upp- delas i två laborationsgrupper, därest elevantalet överstiger 16, ansett oss böra öka det i timplanen upptagna antalet undervisningstimmar pr vecka med i övermaskinistklass 1 timme och i 2:a maskinistklass 1/2 timme.

Vi anse oss dessutom böra erinra, att genom det av oss föreslagna utbytet av klasslärare mot ämneslärare antalet nautiskt utbildade lärare kommer att minskas från nuvarande 13 till 9. De på grund av den föreslagna om- organisationen övertaliga ordinarie lärarna måste sålunda antingen överflyttas på indragningsstat eller placeras å lärarbefattning, som enligt vårt förslag är avsedd för akademiskt utbildad lärare i den mån de icke kunna beredas anställning å för dem avsedd lärarbefattning, till följd av avgång från tjänsten av nautiskt utbildade lärare. Två adjunktstjänster med undervisning i nautiska

, ämnen bliva emellertid lediga under år 1931, under vilket år föreståndarna för

l navigationsskolorna i Malmö och Göteborg uppnå pensionsåldern. De två övriga lärarna torde däremot tillsvidare kunna placeras på lärarbefattning, av— , sedd för akademiskt utbildad lärare, intill dess för dem avsedda lärarbefatt- ningar blivit lediga.

Till examensförrättare i övermaskinist- och 2:a maskinistklasserna hava vi i enlighet med kommerskollegii, av Kungl. Maj:t vid 1930 års riksdag fram- lagda förslag ansett böra utgå ett arvode av 2,400 kronor pr år.

Med utgångspunkt från nu gällande stat för navigationsskolorna och med iakttagande av de förändringar och tillägg häri, som föranledas av vad vi förut anfört och föreslagit, hava vi uppgjort nedanstående förslag till

stat för navigationsskolorna i riket.

Lön åraiåsgts- digg Arvoden igår?; pengar 1 rektor .......... . . . . . 3 050 1 950 — i —— 5 000 3 rektorer . . ...... . . . . . . . 9 150 5 850 — i —— 15 000 1 rektor . . . _ . . ...... . . . . 2 850 1 650 —— — 4 500 1 lektor ............ . . . . 3 900 1 900 — -— 5 800 7 lektorer . . . . ..... . . . . . . 27 300 13 300 — — 40 600 1 adjunkt . . . ..... . . . . . . . 2 150 1 050 300 -— 3 500 13 adjunkter . . . ..... . . . . . . . 27 950 13 650 3 900 —— 45 500 1 adjunkt . . . . . . . . . . . . . . . 2 150 1 050 — —— 3 200 ., 4 adjunkter . . . . . . . . . . . . . . 8 600 4 200 — -— 12 800 Arvoden till extra lärare å nautiska linjen be-

räknade d 150 kr. för undervisningstimme

pr vecka (150 x 20,5) .......... —- — _— l _ 3075 Arvoden till extra lärare ä nautiska linjen be- l räknade & 120 kr. för undervisningstimme l pr vecka (120 x 118) ........... — — — J —— 14 160 l

Arvoden till extra lärare å nautiska linjen be- räknade a 40 kr. för nndervisningstimme

pr vecka (40 x 35) ............ — — — — 1 400

Arvoden till extra lärare ä maskintekniska linjen beräknade a 150 kr. för undervisnings-

timme pr vecka (150 x 44,5) ....... -— —— — 6 675 l Arvoden till extra lärare å. maskintekniska 'l linjen beräknade & 120 kr. för undervisnings- ;, timme pr vecka (120 x 43,5) ....... — — —— 5 220 *]

Arvoden till extra lärare å maskintekniska linjen beräknade a 40 kr. för undervisnings- timme pr vecka (40x3) ......... -— — — — 120 Arvoden till extra lärarei hälso— och förbands- lära beräknade 51 7,50 kr. för undervisnings- timme (7,6 X 450) ............ — — — — 3 375

1 extra lärare i 3:e maskinistklassen . . . . -— — — — 1200

Kostnader för laborationer i maskinlära och . elektroteknik .............. 1 — — 5100

Tlll böcker, undervisningsmateriels och andra inventariers underhåll och förökande samt

till utgifter för bränsle, lyshållning rn. rn. . — -—— — 9850 1 examensfdrrättare i övermaskinist— och 2:a maskinistklasserna ............ — — — _— 2 400

Till extra. lärarkrafter vid behov, vikariate- arvoden in. in. enligt över-styrelsens bestäm—

mande ................. — — -— 12 000 Till Kungl. Maj:ts disposition . . . . . . . — —— — -— 2525 1 Summa kronor -— 203000

2. Tillfällig löneförbättring för lärarpersonalen vid navigations- skolorna.

I det föregående hava vi föreslagit, att de ordinarie navigationslärarna må komma i samma löneställning som motsvarande lärare vid realskolorna och hava vi tillika angivit att en dylik likställighet synts böra åvägabringas genom ökande av den tillfälliga löneförbättringens belopp.

En jämförelse mellan de vid navigationsskolorna och realskolorna för när— varande utgående löneförmånerna ter sig sålunda.

Realskola Navigationsskola R e k t o r: D-ort EKG.-ort D-ort E.F.G.-ort Ord. avlöning ...... 6.400 6,400 Begynnelselön ..... 4.500 5.000 Slutlön ......... 5,500 6.000 Tillfällig löneförbättring . 900 1.000 1.100 1.200 S:a 7.300 7.400 S'a % 5,600 6.200 ' 6.600 7.200 A dj u n k t: D-ort Härnösand nådigt—Såna Begynnelselön ..... 4.300 4,300 3.200 3.200 3.500 Slutlön ......... 5.800 5.800 4.700 4.700 5.000 Tillfällig löneförbättring . 800 900 950 1.050 1,100 S:a % 5.100 5.200 4,150 4.250 4.600 6.600 6.700 5.650 5,750 6.100

Den höjning av löneförmånerna, som bör äga rum för föreståndare och lä— rare vid navigationsskolorna, för att de, med utgångspunkt från nu utgående tillfällig löneförbättring och med bibehållande av den löneskillnad, som före— finnes mellan föreståndare och lärare å olika orter, skola erhålla samma löne- ställning som rektorer och adjunkter vid realskolorna. framgår av följande sammanställning:

Tillfällig löneförbätt— Föreslagen

F ö r e s t 3. n (1 a r e (R e k t o r) ring 1930—1931 löneförbättring å. D-ort (Kalmar) ................... 1,100 1.800 (1.100 + 700) å. EEG-ort (Stockholm, Göteborg, Malmö och Härnösand) . 1,200 1.400 (1.200 + 200)

L ärare (Adjunkt) å D-ort (Kalmar) ................... 950 1.900 (950 + 950) i Härnösand ...................... 1.050 2.000 (1.050 + 950) å EEG-ort (utom Härnösand) . . - ........... 1.100 1,700 (1.100 + 600)

Med denna förbättring i löneförmånerna skulle föreståndarnas (rektorerna) och lärarnas (adjunkterna) avlöning komma att utgå med följande belopp:

EEG-ort (Stockholm,

D-ort (Kalmar) Göteborg. Malmö O.

R e k t o r Härnösand) Begynnelselön .............. 4.500 5.000 Slutlön ................. 5.500 6.000 Tillfällig löneförbättring ......... 1.800 1.400 % 6.300 6.400 *” 7.300 7.400

A dj u n k t e r D-ort (Kalmar) Härnösand E.F.G-ort utom

Härnösand Begynnelselön ............. 3.200 3.200 3.500 Slutlön ................. 4.700 4.700 5.000 Tillfällig löneförbättring ......... 1.900 2.000 1.700 S'a % 5.100 5.200 5.200 ' 6.600 6.700 6.700

Därest detta vårt förslag realiseras. kunna kostnaderna för tillfällig löne- ,: förbättring med utgångspunkt från den av oss uppgjorda staten beräknas * uppgå till följande belopp:

1 rektor & D-ort .................... 1.800 4 » » EEG-ort å. 1.400:— ............. 5.600 7,400 nu 5900 kr. 2 adjunkter ä D-ort a 1.900: -— ............... 3.800 3 1 i Härnösand å 2,000:—— ............ 6.000 14 » & EFG-ort ä 1.700:— ............ 23.800 8 lektorer & EEG-ort a 1.000: — . . . ........... 8.000 41.600 nu 19500 kr.

Summa 49.000 nu 25.400 kr. Summa ökade kostnader 23.600 kr. '.

Vi få därför föreslå, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att den ordinarie lärarpersonalen vid navigationsskolorna med ingången av instnndande budget- år beredes förhöjd tillfällig löneförbättring i överensstämmelse med här an- givna grunder. För möjliggörande härav torde anslaget till tillfällig löne- förbättring åt viss personal inom den civila statsförvaltningen böra höjas med ett belopp av 23 000 kronor.

3. Provisorisk avlöningsförbättring.

Enligt förut framställt förslag skulle i staten för navigationsskolorna tillkomma i Stockholm 2 nya ordinarie lärarbefattningar, i Göteborg 2 samt i Härnösand 2.

I riksstaten för innevarande budgetår är till provisorisk avlöningsförbätt- ring för lärare vid navigationsskolorna upptaget ett extra förslagsanslag å 3900 kronor. Till följd av nyss angivna nytillkomna ordinarie lärarbefatt— ,

ningar skulle detta anslag för nästkommande budgetår böra upptagas med ett med 1 800 (6 X 300) kronor förhöjt belopp eller sålunda med ett belopp av 5 700 kronor.

4. Kompletteringskurs vid tekniskt läroverk.

Med hänvisning till vad tidigare anförts angående kompletteringskurs för elever. som avlagt examen vid vissa tekniska läroverk, skulle för nämnda kompletteringskurs erfordras för undervisning i maskinlära (inbegripet far- tygslära) 75 timmar, i författningskunskap 35 timmar och i hälso- och för— bandslära 20, eller sammanlagt 130 timmar.

Till lärare i maskinlära. författningskunskap samt hälso- och förbandslära hava vi ansett böra utgå ett arvode i ett för allt av kr. 12:— pr undervis- ningstimme. eller sålunda för 130 timmar kr. 1560 (130X 12:—). Till ledare av kursen torde dessutom böra beräknas ett arvode av 500 kr. eller för hela undervisningen 2 060 kr. Till detta belopp torde emellertid böra läggas dels kostnad för förbrukad materiel dels ock ersättning till vaktmästare med tillsamman 340 kr. Kostnaden för hela kompletteringskursen uppgår alltså till kronor 2 400:—. För nu ifrågavarande ändamål torde för budgetåret '1931/ 1932 böra anvisas ett särskilt extra reservationsanslag å nämnda belopp.

5. Resestipendier.

I meromnämnda skrivelse den 30 september 1929 framhåller kommerskolle— gium i fråga om resestipendier för lärare vid navigationsskolorna följande: »Kollegium har vid tvenne tidigare tillfällen framhållit behovet av att lärare vid navigationsskola bereddes tillfälle att vid navigationsskolor, varv och verkstäder m. m. utomlands bedriva studier och följa utvecklingen inom området för deras resp. ämnen. För att undervisningen vid skolorna skall kunna i fortsättningen hållas på ett tillräckligt högt plan och i allo anpassas till utvecklingen på olika om- råden anser kollegium oundgängligt, att åtgärder vidtagas i nu angivet syfte.» Kollegium föreslår därefter att för nämnda ändamål i riksstaten upptages ett extra reservationsanslag till resestipendier åt navigationsskolelärare av kr. 1.500: —.

Då vi till fullo instämma i vad kollegium sålunda anfört, hemställa vi, att i riksstaten för budgetåret 1931/1932 upptages ett extra reservationsanslag av kr. 1 500:—— till resestipendier till lärare vid navigationsskolorna.

6. Praktisk lärarkurs.

Under åberopande av vad förut anförts i fråga om anordnande vid en av navigationsskolorna i Stockholm och Göteborg av praktisk lärarkurs för en beräknad kostnad av 2 500 kronor, få vi föreslå att för nu ifrågavarande ända- mål måtte för budgetåret 1931/1932 anvisas ett extra reservationsanslag å nämnda belopp.

7. Praktisk utbildning av däcksbefäl för den svenska handelsflottan.

Med hänvisning till av oss gjorda beräkningar beträffande statsverkets kost- nader för elevutbildning å segelfartyg under budgetåret 1931/1932 hemställa vi att för nämnda budgetår i riksstaten måtte upptagas ett extra reservations- anslag å 10,000 kronor för praktisk utbildning av däcksbefäl för den svenska handelsflottan.

8. Maskinlaboratorier.

För komplettering av maskinlaboratorierna vid Chalmers tekniska institut samt tekniska läroverken i Malmö och Härnösand ävensom för reparationer av samt anskaffning av viss materiel vid navigationsskolan i Härnösand er- fordras enligt vad av oss tidigare anförts ett anslag av 36,500 kronor, vilket dock synts oss kunna fördelas på de tre närmaste åren. Vi få därför föreslå, att för tillgodoseende av nu ifrågavarande ändamål hos riksdagen måtte äskas ett extra reservationsanslag å 36,500 kronor, varav ett belopp å minst 15,000 kronor torde böra anvisas för budgetåret 1931/1932.

Särskilt yttrande.

Beträffande vissa detaljer i föreliggande betänkande har jag en från de sak- kunnigas majoritet skiljaktig mening och får jag med anledning därav anföra följande.

Av utredningen framgår att det råder så stor brist på maskinbefäl, att det årliga maskinbefälstillskottet behöver fördubblas för att inom de närmaste 10 åren få bristen avhjälpt. Det är möjligt att dessa beräkningar, som grunda sig på det önskvärda behovet och således äro högre än det författningsenliga, äro något högt tilltagna, men i varje fall är det otvivelaktigt att en avsevärd brist föreligger.

Då det icke ligger inom ramen för de sakkunnigas uppdrag att undersöka orsakerna till ifrågavarande brist, så har ingen sådan undersökning gjorts och då är det självklart att inga effektiva åtgärder kunnat föreslås till dess av- hjälpande.

I den mån det varit möjligt att utan närmare undersökning konstatera en del av orsakerna till bristen ha de sakkunniga, genom att föreslå ändringar i bestämmelserna om verkstadstjänsten samt vissa andra åtgärder, försökt få till stånd en ökad rekrytering. Verkstadstjänsten har därvid nedskurits till den minsta möjliga, så att motsvarighet därtill torde saknas i något sjöfartsidkande land.

Att svårigheter för eleverna att erhålla verkstadstjänst icke är den huvud- sakligaste orsaken till bristen är påtagligt, då en jämförelse med Danmark visar, att det där icke föreligger någon sådan brist, oaktat man har tre års obligatorisk verkstadstjänst och det har konstaterats att de som under de senare åren erhållit maskinistcertifikat haft i medeltal 5 års sådan tjänst. De huvud- sakligaste orsakerna till bristen ligga således på annat håll och torde till stör- sta delen finnas på sådana områden, att statsmakterna icke kunna förväntas vidtaga åtgärder för dess avhjälpande.

Emellertid kan svårigheten att erhålla plats på verkstad vara orsaken till att en del aspiranter avstå från att ägna sig åt yrket. En av de största svå- righeterna i detta fall torde vara den osäkerhet i anställningsförhållandena, som nu i många fall förefinnas för eleverna. De kunna visserligen erhålla anställning, men vid minskad arbetstillgång permitteras de i tur med övriga arbetare på så sätt, att den som sist antagits blir först permitterad. Därigenom blir utbildningstiden avsevärt förlängd och i en del fall kan vederbörande icke invänta förnyad anställning utan måste söka sig annan sysselsättning och

övergå till annan verksamhet. Dessa svårigheter komma knappast att minskas genom de föreslagna ändringarna i den teoretiska utbildningen, enär det kom— mer att föreligga samma svårigheter för dem som genomgått den föreslagna kompletteringskursen.

Det bör emellertid finnas möjlighet att mot ersättning få vissa verkstäder att antaga maskinbefälselever och utan avbrott bereda dem utbildning. De som närmast borde åtaga sig att ordna denna sak äro givetvis rederierna, som sedan skola ha aspiranterna i sin tjänst. Det torde emellertid vara omöjligt att få till stånd erforderlig samverkan mellan rederierna, enär man icke kan räkna med att alla vilja deltaga i omkostnaderna. Den enda möjligheten är därför, att staten åtager sig denna utgift, som visserligen blir ett understöd till rederi- näringen.

I detta sammanhang kan jag ej underlåta att erinra om det stora intresse, som tidigare av riksdagen och nu av de sakkunniga, visats däcksbefälets prak- tiska utbildning, därigenom att anslag beviljats till understöd för beredandet av segelfartygstjänst och att ett betydligt ökat belopp nu föreslås till detta ändamål.

I detta fall är det dock fråga om en utbildning, som icke är absolut nödvän- dig, enär erfarenheten visar att den obligatoriska segelfartygstjänsten avskaf- fats i de flesta länder utan att det uppstått några så avsevärda olägenheter, att det så vitt känt är i dessa länder med undantag av Belgien, som lämnar ett litet bidrag till sådan utbildning, och möjligen Frankrike, där det förekom- mer rikliga statsubventioner till sjöfarten vidtagits statsåtgärder för att understödja sådan utbildning.

Däremot kan man utan tvekan säga att verkstadsutbildningen är absolut nödvändig för maskinbefälet och det torde icke finnas någon sjöfartsidkande nation, som har så kort verkstadstjänst som i vårt land. Det verkar därför egendomligt att det för den ena befälskategorien —— som det ej är brist på och . även visat sig kunnat förvärva stadgad utbildning _ föreslås understöd av i allmänna medel. För den andra kategorien däremot — som det föreligger avsevärd brist på och har svårigheter för att erhålla sin praktiska utbildning föreslås inga som helst understödsåtgärder.

Då vår varvsindustri under de senare åren haft en ovanligt hög produktion, och det ändock varit förenat med svårigheter att erhålla verkstadstjänsten, så synes det icke finnas utsikter till att, även med föreslagna lättnader, få dessa svårigheter nämnvärt minskade.

Jag har med de begränsade möjligheter, som stått till förfogande ej kunnat närmare undersöka huru understödjande av den praktiska maskinbefälsutbild- ningen lämpligen bör ordnas och därför ej kunnat framlägga något positivt förslag. Jag anser dock att minst lika stort belopp, som föreslagits till under- stöd av segelfartygsutbildningen, bör utgå till maskinbefälselevernas verkstads- utbildning.

Av den lämnade översikten över föregående utredningar framgår, att såväl maskinbefälssakkunniga som kommerskollegium dryftat spörsmålet om ändrade benämningar för maskinistklasserna, varvid nämnda sakkunniga ansett att

frågan borde lösas i samband med behörighetsbreven, men kollegium uttalat sig för en lösning i samband med omorganisation av skolorna och föreslagit vissa ändringar.

De närmast intresserade parterna, Sveriges Redareförening och Svenska Ma- skinbefälsförbundet, ha framhållit, att en lycklig lösning av maskinbefälets titelfråga säkerligen kommer att inverka till förmån för en ökad rekrytering inom yrket.

Jag kan därför icke dela majoritetens uppfattning om att detta är en föga betydelsefull rubriceringsangelägenhet, enär klassernas benämning säkerligen kommer att åtföljas av motsvarande beteckning av resp. behörighetsbrev och därmed även titlarna för maskinbefälet.

Det är otvivelaktigt att maskinisttiteln tidigare begränsats till dem, som ut- övat tillsyn över ångmaskinanläggningar och då i den allmänna uppfattningen haft ett gott anseende. Med tiden har dock beteckningen »maskinist» kommit att avse alla som syssla med skötseln av något slags maskineri, såsom exem— pelvis kranmaskinist och biografmaskinist. Under senare åren har titeln »ma- skinist» även kommit att omfatta personer, som icke handhava skötseln av någon som helst maskinell anläggning utan endast tjänstgöra såsom värmelednings- skötare och portvakter i vanliga hyreshus. Då utvecklingen går mot infö- randet av centralvärmeledningar i alla dylika hus, så kommer det att finnas en »maskinist» i varje större stadsfastighet. Under dessa förhållanden är det på- tagligt att den stora allmänheten med »maskinist» avser detsamma som värme- ledningsskötare och portvakter.

Då ungdomen gör sitt yrkesval är det självklart att man ej gärna gör några uppoffringar för att komma in på en bana, där man har utsikt att bli jämställd med portvakten. Man väljer helst ett yrke med bättre social klang, där man åtminstone kan få en titel, som kan användas även utom tjänsten, ty det finns knappast någon av maskinbefälet, som vill benämnas »maskinist», då han ej är i tjänsten. Titelfrågan har därför mycket stor betydelse för maskinbefäls- kårens rekrytering, varför en tillfredsställande lösning av detta spörsmål i hög grad kommer att underlätta rekryteringen.

Orsakerna till maskinbefälsbristen äro flera och ligga som förut nämnts till största delen inom områden, där man ej kan räkna med statsmakternas ingri- pande. En av de förnämsta orsakerna är dock yrkets låga sociala anseende, vilket till stor del beror på den allmänna uppfattningen av maskinisttiteln. Det finns därför möjlighet att genom statsmakternas medverkan få till stånd en lättnad i maskinbefälsbristen genom att ändra skolklassernas och behörig- hetsbrevens benämning så, att en lämpligare titel erhålles åtminstone för inne— havaren av den högsta maskinbefälsgraden.

De som dryftat spörsmålet ha säkerligen alla insett behovet av ifrågava- rande reform, men icke ansett sig kunna framkomma med något lämpligt för— slag. Kommerskollegium har visserligen föreslagit »maskinchef», men denna titel är, ehuru lämplig för innehavare av sådan befattning dock knappast an- vändbar utom tjänsten och alldeles omöjlig för den som saknar anställning. Den av de sakkunnigas majoritet nu föreslagna titeln »övermaskinist» har fun—

8—303400

nits i befälsförordningen sedan 1878, utan att den vunnit burskap. Numera torde man på sina håll anse övermaskinisten som värmeledningsskötare vid en större anläggning, där det finnes en medhjälpare, och att titeln användes för att markera skillnaden emellan honom och hans underordnade.

Då det gäller att få till stånd en ny benämning på den högsta maskinbefäls- graden är det, på grund av sjöfartens internationella karaktär, lämpligt att få något som har största möjliga likhet med motsvarande titel inom de större sjöfartsnationerna. Den närmast till hands liggande jämförelsen är Tyskland, där den högsta maskinbefälsgraden kallas »schiffsingenieur». En motsvarande benämning i vårt land torde lämpligen bli fartygsingenjör, som i dagligt tal givetvis förkortas till ingenjör och därigenom få stor likhet med engineer, vilket är benämningen på maskinbefälet inom den engelska handelsflottan. Den enda invändning av någon betydelse, som kan göras mot en sådan anord- . ning är, att det blir en viss likhet med den titel, som endast tillkommer dem ; som utexaminerats från tekniska högskolan. Det blir dock så stor skillnad , mellan »civilingenjör» och >>fartygsingenjör», att det ej bör finnas någon risk för förväxling. Det kan ju invändas att man vid tilltal i båda fallen endast kommer att använda »ingenjör», så att det i praktiken ej blir någon skillnad. Denna titel är dock ej något som med ensamrätt är förbehållet dem som avlagt examen vid tekniska högskolan, enär den allmänt användes för alla som avlagt någon teknisk examen, i många fall med lägre teoretisk och framför allt mindre praktisk utbildning än vad som motsvarar maskinistexamen av l:a klass.

Om maskinist av l:a klass utbytes mot fartygsingenjör, så torde nuvarande maskinist av 2 :a klass lämpligen utbytas mot maskinist.

Den nuvarande benämningen maskinist av 3:e klass har i praktiken visat sig mindre lämplig, enär det ofta uppstått förväxling med tredje maskinist, som i regel endast förekommer å fartyg i oceanfart för vilken befattning det fordras maskinistbrev av 2:a klass. För att undvika sådan förväxling är det önskvärt ] att få en annan benämning för maskinist av 3 :e klass, varvid det ligger närmast ,: till hands att —— i likhet med motsvarande grader på däck, skeppare av l:a och ' 2:a klass använda beteckningen maskinskötare av l:a klass och ändra be- nämningen för nuvarande maskinskötare till maskinskötare av 2:a klass. Från rekryteringssynpunkt torde en sådan ändring icke medföra några olägenheter, enär den nuvarande 3:e maskinistklassen, genom förändringen till aftonskola, i stor utsträckning kommer att utgöra en förberedelsekurs till 2:a maskinist— klassen och således ej som hittills varit förhållandet huvudsakligast utgöra slut- målet för utbildningen.

graderna på däck, så att kapten, styrman samt skeppare av l:a och 2:a klass motsvaras av fartygsingenjör, maskinist samt maskinskötare av l:a och 2:a klass.

Jag anser därför, att benämningarna maskinist av l:a, 2:a och 3:e klass samt maskinskötare böra utbytas mot resp. fartygsingenjör, maskinist samt maskin- skötare av l:a och 2:a klass.

i | Genom en sådan anordning skulle direkt motsvarighet erhållas till befäls- 1 !

* Simon Åström. (

g

Bilaga 1.

Förslag till kursplaner för navigationsskola. A. Nautiska linjen. 1. Skepparklassen.

Matematik (9 timmar).

Aritmetik: De fyra räknesätten med decimalbråk och allmänna bråk; sort— räkning; enkla sifferekvationer av '1 :a graden med en obekant jämte tillämp- ningar på enkla aritmetiska uppgifter, regula de tri samt procent- och ränte- räkning. Enklare last- och frakträkningsexempel.

Geometri: De enklaste lärosatserna om räta linjer, vinklar, trianglar, pa- rallellogrammer och cirkeln till den omfattning, som är behövlig för under- visningen i navigation. Enkla yt- och rymdberäkningar.

Navigation (15 timmar).

Grunddragen av den matematiska geografien. Kännedom om sjökortet och beteckningar i detsamma; utprickningssystem och farvattensbeskrivningar, huvudsakligen berörande de till Sverige gränsande farvattnen.

Grunderna för kompassens konstruktion, uppställning och användning; kur— sers och pejlingars rättande, någon kännedom om deviationens orsaker och ar- ter samt enklare sätt att bestämma kompassens deviation.

Kännedom om lodet och loggen samt deras användande. Besticks förande i sjökort, jämväl i strömvatten; bestickräkning och kursers sammankoppling; ortbestämning i sikte av land med tillhjälp av pejlingar och avståndsbestämning; någon kännedom om användningen av enklare radio- pejlapparater.

ännedom om sextanten och dess användning, beräkning av latituden genom observation av solens meridianhöjd.

Någon kännedom om barometern samt om lagarna för vindens riktning och styrka; väderlekskartor, väderleksunderrättelser och stormvarningar.

Skeppsdagbokens förande.

Sjömanskap (6 timmar).

Gällande föreskrifter angående åtgärder för undvikande av ombordläggning samt om lots- och nödsignaler; användning av signalljusmateriel ; rodrets och" propellerns verkan, fartygsmanöver, räddningsåtgärder vid strandnings- och andra olyckstillfällen. Någon kännedom om lastens stuvning och dennas inver- kan på fartygs sjövärdighet samt om försiktighetsåtgärder vid förande av oli-

ka slags last. Lagstadgade besiktnings- och säkerhetsföreskrifter, vilkas till- lämpning åligger fartygsbefälet. 11 Någon kännedom om fartygets viktigaste delar, rigg, utrustning och under— ål .

Någon kännedom om en sjöångpanna med återgående tuber jämte dess arma— tur samt om en kolvångmaskins delar; det allmännaste om ångans verkan i en kolvångmaskin och om maskinens handhavande; någon kännedom om förbrän- ningsmdotorer å fartyg, särskilt tändkulemotorer, deras verkningssätt och hand- havan e.

Författningskunskap (4 timmar).

Det viktigaste av sjömanslagen och sjöarbetstidslagen samt någon kännedom om andra viktigare lagar och författningar, som angå befälhavaren och be- sättningen; någon kännedom om certeparti och konossement.

Svenska språket (3 timmar).

Huvuddragen av form- och satsläran; rättskrivnings- och interpunktionslära; tillämpningsövningar.

Enkla uppsatser, behandlande företrädesvis ämnen med anknytning till yr- ket.

Hälso- och förbandslära (1 timme).

De första åtgärderna vid inträffande olycksfall, särskilt sår- och bränn- skador. Kortfattad orientering rörande vanliga akuta sjukdomsfall och de- ras omedelbara behandling, ävensom rörande tuberkuIOS Och sexuell hygien. Alkoholens skadeverkningar.

Anm. Undervisningen i dess helhet skall företrädesvis avse sådana fartyg och sådan fart, varest skeppare av l:a klass är behörig att vara befälhavare.

2. Styrmansklassen. Matematik (11 timmar).

Aritmetik och algebra: Ekvationer av l:a graden med en obekant; propor- tionslära ; aritmetiska uppgifter, som lämpa sig för ekvationsbehandling och med direkt hänsyn till praktiska livets fordringar, omfattande procent- och ränteräkning, last- och frakträkningsexempel, bolagsräkning, hastighets- och arbetsproblem; enkla sifferekvationer av l:a graden med två obekanta. Nå— gon övning i grafisk lösning. Upplösning av enkla algebraiska uttryck jämte enkla övningsexempel i de fyra räknesätten med bråk. Kvadratrotens utdra— gande ur siffertal ; digniteter och rötter till den omfattning, som erfordras för insikt i läran om logaritmer; räkning med logaritmer. Geometri.

P 1 a n im e t ri: Satser om räta linjers, cirkellinjers och vinklars egenska— per, om rätliniga figurer och om cirkeln; proportionslära och dess tillämpning på geometriska figurer; enkla plangeometriska konstruktionsuppgifter och geo- metriska orter; ytberäkning; likformiga figurer; planimetriska räkneuppgifter.

S t e r e o m e t ri: De viktigaste satserna om räta linjers och plans ställning i rymden, enkla satser om prismat, pyramiden, cylindern, könen och sfären; stereometriska räkneuppgifter.

Trigonometri: De trigonometriska funktionerna och deras variationer, lös- ning av plana rätvinkliga trianglar, den plana trigonometriens grundformler

och de viktigaste av de formler, som ur dem härledas; lösning av snedvinkliga trianglar med sinus- och cosinusteoremen; trigonometriska tabeller. Enkla diagram. Sfärisk trigonometri till den omfattning, som erfordras för inhäm- tande av de till kursen i navigation hörande formler.

Fysik (ll/2 timmar).

Aggregationsformerna; kroppars allmänna egenskaper; krafter och krafters uppmätning, krafters sammansättning och upplösning, krafters moment och kraftpar; något om tyngdpunkten, olika slag av jämvikt.

Vätskors allmänna egenskaper, vätsketryck, kommunicerande kärl, Arki- medes, princip; bestämning av fasta och flytande ämnens specifika vikt.

Gasers allmänna egenskaper; lufttrycket, barometern, Boyles (Mariottes) lag, manometern, pumpar.

Det allmännaste om värmet och värmets verkningar; ångbildning.

Enkla räkneexempel i ovanstående kursomfång.

Anm. Kursen genomgås i anslutning till av läraren utförda demonstra- tionsförsök.

Navigation (14%) timmar).

Terrester navigation. 4

Matematisk geografi. Någon kännedom om för navigationsändamål före- kommande kartprojektioner. Mercatorkortets konstruktion; beteckningar i sjö- kort; utprickningssystem, seglingsbeskrivningar och fyrlistor, huvudsakligen berörande östersjö- och nordsjökusterna.

Kännedom om de vanligast förekommande logg- och lodningsapparaterna samt deras användande.

Fullständig kännedom om och färdighet i bestickräkning och bestickföring även i strömvatten.

Ortbestämning genom terrestra ortlinjer. Någon kännedom om ortbestämning genom undervattenssignaler och radio- pejlingar. Korrektion av radiopejlingar och deras utläggning i Mercatorkor- tet. Användningen av radiopejlkort.

Enkel framställning av tidvattensfenomenet; beräkning av tid för hög— och lågvatten, tidvattensströmmens kurs och fart med ledning av uppgifter i sjö- kort eller tidvattenskartor.

Magnetismens grundlagar. Jordmagnetismen och de jordmagnetiska ele— menten; magnet-kompassens och pejlapparaters konstruktion, uppställning och användande; fartygsmagnetism, deviationen, dess orsaker och arter, kompas- sens kompensering, de vanligaste metoderna för utrönande av kompassens de- viation samt upprättande av deviationsdiagram och deviationstabeller.

De viktigaste meteorologiska instrunrenten; lagarna för vindens riktning och styrka; någon kännedom om oceanernas vind- och strömsystem; barometriska minima och maxima; de vanligaste molntyperna; väderlekskartor; väderleks- underrättelser och stormvarningar.

Astronomisk navigation.

Koordinatsystem på himmelssfären och himmelskropparnas skenbara rörel- ser, enkel framställning av de till vårt solsystem hörande himmelskropparna jämte deras rörelser; kännedom om de viktigaste fixstjärnorna och deras igen— finnande.

Grunderna för tidens indelning och nu använd tidräkning; de astronomiska efemeriderna till den omfattning, som erfordras för lösande av till styrmans- kursen hörande astronomiska problem.

Sextanten, dess teori och justering, azimutinstrument och deras användning; kronometerns skötsel och användning.

Dalning, refraktion, parallax och halvdiameter, höjders mätande och korri— gerande.

Tidsbestämning: beräkning av tiden för solens och en fixstjärnas meridian- passage samt tiden för solens upp- och nedgång.

Azimutbestämning: Azimutens finnande genom tabeller; horisontalazimut av solen; tillämpning vid kurskontroll och devieringar.

Ortbestämning: grunderna för astronomisk ortbestämning till sjöss, beräk— ning av en punkt på ortlinjen samt ortlinjens riktning genom observation av sol och fixstjärnor med användande av longitudsmetoden samt i närheten av meridian med tillhjälp av cirkummeridianhöjdstabeller, latitudens beräkning genom höjd av sol- och fixstjärnor samt genom höjd av polstjärnan ; den enkla ortlinjens utnyttjande vid fartygets navigering, ortbestämning genom två ort- linjer.

Kronometerreglering: bestämmande av kronorneterns stånd och dragning ge— nom tidsignaler och urjämförelser, skeppsurets inställande efter sann tid, me- deltid och zontid.

Tillämpning av terrestra och astronomiska ortlinjer vid fartygets navigering. Skeppsdagbokens förande.

Sjömanskap (2 timmar).

Gällande föreskrifter angående åtgärder för undvikande av ombordlägg— ning samt om lots- och nödsignaler, användning av signalljusmateriel; rodrets och propellerns verkan, fartygsmanöver, bogsering; räddningsåtgärder vid strandning och andra olyckstillfällen; båtar och deras utrustning, båtars sjö- sättning och manövrering i hårt väder samt i bränningar. La-stens stuvning och dennas inverkan på fartygs sjövärdighet; försiktighetsåtgärder vid förande av olika slags last. Rummens ventiler-ing, särskilt med hänsyn till fara för för— giftning och antändning; fartygs utrustning och underhåll; lagstadgade besikt- nings- och säkerhetsföreskrifter, vilkas tillämpning åligger fartygsbefälet.

Något om fartygs huvuddelar och sammansättningen av desamma; någon kännedom om deplacement, stabilitet och fribord.

Signalering: bruket av internationella signalboken; morsesignalering.

Maskinlära (1 timme halva läsåret).

Någon kännedom om en sjöångpanna med återgående tuber jämte dess ar- matur samt om de å fartyg vanligaste ångmaskintyperna ; det allmännaste om ångans verkan samt om maskineriets handhavande; propellern; någon känne- dom om förbränningsmotorer å fartyg, deras verkningssätt och handhavande.

Författningskunskap (3 timmar).

De delar av sjölagen , som angå befälhavare; något om haveri; det viktigaste om befraktningsavtal och konossement jämte förklaring av däri förekommande termer. Sjömanslagen och sjöarbetstidslagen; gällande bestämmelser angående sjöfolks på- och avmönstring.

. *.xxr 4

' $nav—-.. _.

Kännedom om viktigare delar av tull-, lots-, konsulat- och karantänsför- fattningar.

Ovning i bokföring till den omfattning, som är behövlig för förande av far- tygs räkenskaper.

Svenska språket (2 timmar).

Rättskrivnings- och interpunktionslära; form- och satslära; tillämpnings— övningar. Uppsatser, behandlade företrädesvis ämnen med anknytning till yrket.

Engelska språket (3 timmar).

Uttals- och läsövningar; enkla övningar i syfte att eleverna må vänjas att med örat uppfatta vanliga ord och uttryck.

Låsning av enkla texter, särskilt sådana med anknytning till yrket. Elementär formlära med tillämpningsövningar.

Hälso- och förbandslära (1 timme halva läsåret).

Kroppens vård 'i hygieniskt avseende; behandling av kroppsskador, särskilt sår— och brännskador, akuta sjukdomsfall; tuberkulos och andra smittosamma sjukdomar; förgiftningar, konstgjord andning; lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar samt profylax mot desamma. Alkoholens skade- verkningar.

Förevisningar och övningar, avseende att bibringa praktisk färdighet att med utnyttjande av tillgänglig materiel lämna den första hjälpen vid olycks- fal .

3. Sj ökaptensklassen.

Matematik (5 timmar).

Aritmetik och algebra: Styrmansklassens kurs i viktigare delar repeterad och utvidgad beträffande ekvationer av l:a graden med tillämpning på arit- metiska uppgifter, hämtade från praktiska livet och omfattande företrädesvis utländska mått, vikter och mynt, rabatt- och diskonträkning. Ekvationer av l:a graden med flera obekanta och enklare ekvationer av 2:a graden med en obekant jämte problem; grafisk framställning; potenser och rötter; radikal- kvantiteters behandling.

Geometri: Styrmansklassens kurs ytterligare tillämpad på planimetriska och stereometriska uppgifter, omfattande jämväl användande av Simpsons regel.

Trigonometri: Fullständigare kännedom om beräkning av plana snedvink- liga trianglar; grafiska framställningar. Sfärisk trigonometri till den omfatt- ning, som erfordras för inhämtande av de till kurserna i terrester och astrono- misk navigation hörande formler.

Fysik (3 timmar).

Styrmansklassens kurs i viktigare delar repeterad och utvidgad; tyngd- punktsbestämningar ; stabilitet.

Enkla maskiner och deras jämviktsvillkor; sammansatta maskiner, som före- komma ombord å fartyg; friktion. Någon kännedom om hållfasthet, styrkan av kätting, stålwire och tågvirke. Mekaniskt arbete; olika slag av rörelse, rö- relseenergi, tröghetsmoment; den vanliga och den fysiska pendeln.

Ljudets uppkomst och fortplantning, ton och tonhöjd, reflexion och eko, sig- nalapparater.

Ljusets fortplantning, något om fotometri, ljusets reflexion och brytning, optiska instrument.

Enkla räkneexempel i ovanstående kursomfång. f Anlzn. Kursen genomgås i anslutning till av läraren utförda demonstrations- orso .

Navigation (12 timmar).

T errestcr navigation.

Styrmansklassens kurs i viktigare delar repeterad och utvidgad. Om kartprojektioner, särskilt med hänsyn till inom navigationen använda kartor; beteckningar i sjökort; utprickningssystem och seglingsbeskrivningar. Lod- och loggapparater.

Storcirkelsegling omfattande storeirkelns beräkning och utläggning i Mer- catorkortet ; användningen av storcirkelkort.

Ombordradiopejlapparater och deras användning vid navigeringen samt om undervattenssignalering. "

Tidvattensfenomenet och dess inflytande på navigeringen; lodskotts korrek- ;, tion. * Magnetkompassens konstruktion, särskilt rosens känslighet och lugn; kom- passens uppställning ombord; fullständig kännedom om deviationsuttagning, grunderna för deviationsteorin, de ungefärliga deviationskoefficienterna och deras användning; krängningsdeviation; deviationens förändringar vid ortför- flyttning och på grund av halvfast magnetism, fullständig kännedom om kom- passens kompensering; vertikalkraftinstrumentet och deflektorn. Någon kän- nedom om gyrokompassen. .

Om meteorologiska instrument och deras användning; luftens temperatur, ] tryck och fuktighet; stormar och navigering i virvelstormar ; någon kännedom .' om upprättandet av synoptiska kartor; grunddragen av havsbottnens beskaffen- het och vattendjupen i oceanerna; om havsvattnets temperatur och salthalt; vin- dardoch strömmar; viktiga oceanrouter. Det meteorologiska underrättelsevä- sen et.

Astronomisk navigation..

Styrmansklassens kurs i viktigare delar repeterad och utvidgad. Till vårt solsystem hörande himmelskroppars rörelser samt om fixstjärnor- na; metoder för stjärnors identifiering. Sol- och månförmörkelser. De astro- nomiska efemeriderna även med avseende å månen och planeterna.

Den astronomiska navigationens instrument. Tid, azimut- och ortbestämning genom observation på månen och planeter- na, omfattande samma problem, som i styrmansklassens kurs samt därutöver ortlinjens bestämning med användande av höjdmetoden ävensom med tillhjälp av höjdtabeller; azimutens beräkning genom tid och höjd; azimutdiagram'; ut- förligare kännedom om ortbestämning genom två ortlinjer; felkällor och deras inflytande på beräkningsresultat.

Kronometern ; förändringar i dess dragning; kronometerns uppställning och behandling ombord.

Bestiekets kontrollerande under olika förhållanden med tillhjälp av terrestra och astronomiska ortlinjer.

Sjömanskap (ll/z timmar).

Utvidgad och fördjupad framställning av styrrnansklassens kurs i viktigare delar, med särskild hänsyn till praktiska förhållanden.

Maskinlära (2 timmar).

Sjöångpannor; ångbildning oeh kondensation; förbränning; olika slag av bränslen; bränsleförbrukning.

Olika slag av fartygs framdrivningsmaskiner, deras sammansättning och verkningssätt; något om maskinens effekt.; kondensorer; pumpar; rörledningar och deras armatur; smörjanordningar. Propelleraxeln och tätningsanordningar för densamma. Något om styrmaskiner, visslor och ankarspel.

Iakttagelser vid maskinens klargöring, vid påeldning, under gång, vid man- över, vid avsläekning och under uppläggning.

Allmänna elektrotekniska begrepp; något om galvaniska element, den elek- triska strömmens verkningar samt de elektriska lagarna; någon kännedom om magnetiska lagar och enheter; det allmännaste om generatorer och motorer för lik- och växelström, ackumulatorer samt de vanligaste elektriska mätinstrumen- ten och deras användning; elektriska strålkastare och glödlampor.

Principerna för elektriska signal- och orderapparater, telefon och trådlös telegraf. Kännedom om ombordradiopejlapparater och deras Viktigaste be— ståndsdelar.

l l i Elektroteknik (2 timmar).

Författningskunskap (3 timmar).

' Utvidgad framställning av styrmansklassens kurs i viktigare delar. _

Om haveri och Sjöförsäkring; kutymer ; någon kännedom om begränsning av redareansvaret och sjöpanträtt. Någon kännedom om växellagen och växlars bruk. '

Någon kännedom om internationell rätt, i vad den berör en fartygsbefäl- havares verksamhet.

Skeppsbyggeri (3 timmar).

Kännedom om fartygets huvuddelar, deras funktioner och sammansättning; fartygs inredning och utrustning; om fartygsritningar.

Deplacement, stabilitet och nedlastning jämte beräkningar och grafiska fram- ställningar, som avse för fartygsbefälet oftast förekommande frågor.

Materielens underhåll och reparationer; dockning. Klassificering. Något om skeppsmätning och fribord.

Radiotelegrafering (1 timme).

Övning i sändning och mottagning.

l i Svenska språket (2 timmar). 1

Form- och satslära med tillämpningsövningar. Någon kännedom om språk- bruk, språkriktighet och olika stilarters användning.

Uppsatser, behandlande företrädesvis sådana ämnen, som beröra en befäl- havares verksamhetsområde.

Engelska språket (3 timmar).

Läsning av lämpliga texter, särskilt sådana med anknytning till yrket; tal- övningar. _ ' Formlära i anslutning till den lästa texten; skriftliga tillämpningsövningar.

Hälso- och förbandslära (1 timme halva läsåret).

Repetition av praktiskt viktigare delar av styrmansklassens kurs; hygienen ombord; om skeppsapotek ooh medicinlådor. Skeppsprovianten, dess samman- sättning och vård.

B. Maskintekniska linjen.

1. Tredje maskinistklassen.

Matematik (15 timmar).

Aritmetik: De fyra räknesätten med decimalbråk och allmänna bråk; sort- räkning; enkla sifferekvationer av första graden med en obekant jämte tillämp- nirlrigar på enkla aritmetiska uppgifter, regula de tri samt procent- och ränte- ra ning.

Geometri: Enkla geometriska begrepp och definitioner; enkla geometriska beräkningar av triangeln, parallellogrammen och cirkeln samt prismat, cylin- dern, pyramiden och konen, dock utan bevis.

Maskinlära (19 timmar).

De enklaste fysikaliska begreppen; om kroppars allmänna egenskaper samt om värme och förbränning.

S j 6 å n g p a n n o r: Olika panntyper; den vanliga sjöångpannans konstruk- tion; armatur till ångpannor; pannsten, salt och fett i ångpannor; avrostning och frätor; driftstörningar, haverier och reparationer; ångpannors eldning, sköt- sel och uppläggning.

j ö å n g m a s k i n e r: Ångmaskinstyper ; kolvångmaskinens delar, deras sammansättning och verkningssätt; kondensorer; pumpar; rörledningar och de- ras armatur; smörjanordningar och smörjning; maskinskötseln i allmänhet; driftsstörningar, haverier och uppläggning; något om propeller och propeller- axelledningar.

F ö r b r ä n nin g s m 0 t o r e r: Någon kännedom om förbränningsmotorer, särskilt explosionsmotorer.

M a t e r i a l l ä r a: Något om järn och' stål; rost och frätor samt förebyg— gande därav; något om smörjmedel.

Belysningsinstallationer: Någon kännedom om i mindre far- tyg förekommande elektriska belysningsinstallationer, innefattande även acku- mulatorer.

Svenska språket (3 timmar).

Huvuddragen av form- och satsläran ; rättskrivnings- och interpunktions- lära ; tillämpningövningar.

Enkla uppsatser, behandlande företrädesvis ämnen med anknytning till yr et.

Hälso- och förbandslära (1 timme).

De första åtgärderna vid inträffande olycksfall, särskilt sår— och bränn- skador; kortfattad orientering rörande vanliga akuta sjukdomsfall och deras omedelbara behandling, ävensom rörande tuberkulos och sexuell hygien. Alko- holens skadeverkningar.

2. Andra maskinistklassen.

Matematik (11 timmar).

Aritmetik och algebra: Översiktlig repetition av den förut inhämtade arit- metikkursen; sifferekvationer av första graden med en eller två obekanta jämte problem; kvadratrotens utdragande ur siffertal; de fyra räknesätten med hela algebraiska tal och bråk; upplösning av enkla algebraiska uttryck; analogier; negativa storheter; digniteter och rötter; ekvationer av första graden med en obekant jämte problem, däribland arbets- och rörelseproblem; grafisk framställ— ning; handledning i räknestickans användning.

Geometri.

P 1 a nim e t r i: Satser om räta linjers, cirkellinjers och vinklars egenska- per; satser om rätliniga figurer och om cirkeln; enkla plangeometriska kon- struktionsuppgifter och geometriska orter, ytberäkning; proportionslära och dess användning på geometriska figurer; likformiga figurer; trapetsmetoden och Simpsons regel.

S t e r e o m et ri: De viktigaste satserna om räta linjers och plans ställ- ningi rymden; enkla satser om prismat, pyramiden, cylindern, konen och sfä- ren samt beräkning av dessa kroppars ytinnehåll och volym.

Trigonometri: De fyra vanliga trigonometriska funktionerna, deras samband för samma vinkel och för vinklar i första och andra kvadranterna; trigono- metriska tabeller; lösning av rätvinkliga trianglar.

Fysik- och kemi (4 timmar).

Fysik: Allmänna fysikaliska begrepp; kroppars tyngd. Vätskors egenskaper; vätsketryck, beräkning av vätsketryckets storlek; vät- skors lyftkraft; lösningar.

Gasers egenskaper; atmosfären; inneslutna gasers tryck; gasemas allmänna tillståndsekvation; gasblandningars tryck.

Inledande satser om krafter; krafters moment; krafters sammansättning och upplösning; sammansättning av moment; kraftpar; kroppars jämvikt; tyngd- punkt; jämviktslägen och stabilitet.

Värmeutvidgning i allmänhet; termometri; beräkningar rörande värmeut— vidgning; uppvärmning och avkylning; smältning och stelning; ångbildning och kondensation ; mättad och överhettad ånga ; värmet som energiform; värmets spridning.

Enkla räkneexempel i ovanstående kursomfång. Kerry": Grundämnen och sammansatta ämnen; förbränningens natur och för— lopp; fasta och flytande bränslen.

A'nm. Kursen i fysik och kemi genomgås i anslutning till av läraren utförda demonstrationsförsök.

Maskinlära. (12 timmar, varav il timme laborationer varannan vecka).

S j 6 å n g p en 11 o r: Olika panntyper; bestämning av en vanlig sjöångpan- nas huvuddimensioner; något om material, naglar och växlar; armatur; pann- sten, salt och fett i ångpannor; sprickors och läckors uppkomst, cirkulation; avrostning och fräter; driftstörningar, haverier och reparationer; ångpannors skötsel och eldning med kol och olja; konstlat drag; överhettare; något om verkningsgrad och effekt.

S j ö å n g in a s k i n e r: Ångrnaskinstyper; ångmaskjnsdetaljer; kolvars rö- relse; slider (normal- och musselsliden); grunddragen av Stephensons slid- rörelse; kondensorer; pumpar; rörledningar och deras armatur; matarvatten— ledningar och förvärmare; omkastningsmaskiner; smörjanordningar och smörj- ning; driftstörningar och haverier; justering av lager; indikatom och dess an- vändning; indikerat arbete och effekt; axeleffekt; någon kännedom om ång- turbiner, deras verkningssätt och skötsel. Maskins—kötsel i allmänhet.

F ö r b r ä n n i n g s 111 o t o r e r: Verkningssätt, typer och allmän anordning; motorbränslen, deras införande i cylindern och tändning; motortypernas prak- tiskt viktiga egenskaper; explosionsmotorer; tändkulemotorer; kännedom om liktrycks-(diesel—)motorer. Motorskötsel i allmänhet.

F a r t y g 5 l ä ra: Fartygs vattentäta indelning; läns- och ballaströrsyste- men; propeller, propelleraxel och hylsa samt olika tätningsanordningar; ven- tilations— och eldsläckningsanordningar.

M a t e ri a 1 lä r a: Någon kännedom om järns och ståls framställning; rost och fräter samt förebyggande därav; något om olika isoleringsmaterial; smörj- medel; diverse material.

Enkla räkneexempel i anknytning till kursen i sjöångpannor och sjöång- maskiner.

Enkla laborationsövningar med beräkningar. Enkel bokföring beträffande maskindriften; maskindagboken.

Maskinritning (2 timmar i veckan)".

Geometrisk ritning och projektionslära. Övning att på egen hand efter uppmätning uppgöra tydliga blyertsritningar av maskindelar av enklare beskaffenhet med tydligt utsatta mått.

Elektroteknik (4 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka).

Allmänna elektrotekniska begrepp; galvaniska element; den elektriska ström- mens olika verkningar; de elektriska enheterna; någon kännedom om magne- tiska lagar och enheter; dynamomaskiner (generatorer och motorer) för lik- ström; ackumulatorer; de vanligaste elektriska mätinstrumenten för likström och deras användning (instrumentering); ledningar och isolationsmot-stånd jämte felsökning; elektriska strålkastare; elektriska glödlampor; någon känne- dom om energifördelningssystem för likström; ringledningar.

Behandling av personer, som bedövats av elektrisk ström.

Enkla elevlaborationer med beräkningar, innefattande jämväl övningar i monteringsarbeten.

Anm. Kursen genomgås i anslutning till laborationer och av läraren ut- förda demonstrationsförsök.

Det viktigaste av sjömanslagen och sjöarbetstidslagen; någon kännedom om sjöfartssäkerhets— och sociallagstiftningen i övrigt. Bestämmelserna om förande av maskindagbok.

Svenska språket (2 timmar).

R_ättskrivnings- och interpunktionslära; form- och satslära; tillämpninge- övningar.

Uppsatser, behandlande företrädesvis ämnen med anknytning till yrket. Upp— sättande av i det allmänna livet och 1 tjänsten förekommande skrivelser, såsom ansökningar, fullmakter, intyg, kvitton, rapporter.

Engelska språket (2 timmar).

Uttals- och läsövningar; enkla övningar i syfte att eleverna må vänjas att med örat uppfatta vanliga ord och uttryck.

Läsning av enkla texter, särskilt sådana med anknytning till yrket. Elementär formlära med tillämpningsövningar.

Hälso- och förbandslära (1 timme halva läsåret).

Kroppens vård 1 hygieniskt avseende, särskilt med hänsyn till maskinperso— nalens förhållanden; behandling av kroppswskador särskilt sår- och bränn- skador, akuta sjukdomsfall; tuberkulos och andra smittsamma sjukdomar; för- giftningar, konstgjord andning; lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar samt profylax mot desamma. Alkoholens skadeverkningar. Hy— gienen ombord.

Förevisningar och övningar, avseende att bibringa praktisk färdighet att med utnyttjande av tillgänglig materiel lämna den första hjälpen vid olycksfall.

3. Övermaskinistklassen.

Matematik (71/2 timmar).

2 :a maskinistklassens kurs i viktigare delar repeterad och utvidgad. Algebra: Ekvationer av första graden med två eller flera obekanta jämte problem; enkla ekvationer av andra graden med en obekant jämte problem; enkla rot- och exponentialekvationer; logaritmer och användning av logaritm- tabeller; interpolation; grafisk framställning; användning av räknesticka.

Geometri: Guldins regler för beräkning av rotationskroppars ytor och volym; algebrans tillämpning på enkla geometriska problem; användning av planimeter.

T rigornometri: De fyra vanliga trigonometriska funktionerna och deras va— riationer; den plana trigonometriens grundformler och de viktigaste av de form— ler, som ur dern härledas; lösning av snedvinkliga trianglar med sinus. och cosinusteoremen. Enkla diagram.

Fysik och kemi (41/2 timmar).

2:a maskinistklassens kurs i viktigare delar repeterad och utvidgad. Fysik: Kapillaritet och ytspänning; vätskors strömning. Gasers ström- ning. Krafters projiciering; friktion; mekaniskt arbete; mekanisk effekt; Kerklningsgrad; enkla maskiner utan och med friktion. Rörelselära. Hållfast- ets ära.

Beräkning av mekaniska värmeekvivalenten; gasers (ångors) tillståndsför— ändringar.

Räkneexempel i ovanstående kursomfång. Kemi: Enkla kemiska viktsberäkningar; bestämning av värmevärden ; när- mare om förbränning; rökgasanalys. »

Enkla räkneexempel i ovanstående kursomfång. Anm. Kursen i fysik och kemi genomgås i anslutning till av läraren utför- da demonstrationsförsök.

Maskinlära (13 timmar, varav 1 timme laborationer).

2:a maskinistklassens kurs i viktigare delar repeterad och utvidgad.

S j 6 å n g p a n n o r: hållfasthet; beräkningar rörande salthalten i pannor; eldningskontroll; verkningsgrad och effekt.

S j 6 å n g m a s k i n e r: Kolvångmaskiner: f riktionsförlust i lager; beräk- ning av kolvvägen ; slider och slidrörelser; fristående matarpumpar ; förvärm- ningens betydelse för bränsleförbrukningen ; hjälpmaskiner; regulatorer; slita- gets inverkan på en maskins uppriktning; grunddragen av ångmaskiners be— räkning; driftsundersökning och verkningsgrad; kännedom om ventilångma- s ner.

Ångturbiner: verkningssätt och huvudtyper; turbiners driftegenskaper; tur- biner för fartygsdrift; några turbintypers detaljanordningar.

F ö rb r ä n nin g 5 m 0 t 0 r e r: Huvudtyper och driftegenskaper; förga- sarmotorer; liktrycks-(diesel-)motorer och deras skötsel.

Ö v ri g m a s k i n ell n t ru s t nin g: Däcksmaskiner; värmeledningar, ventilations- och eldsläekningsanotrdningar; kylanläggningar; isoleringens be- tydelse för driftekonomien.

M a t e r i a l l ä r a: Järn och stål; andra metaller; metallegeringar. F 3. r t y g s l ä r a: Fartygsdelarnas benämning och ändamål samt någon kännedom om deras förbindning; fartygsritningar. Propellerfartygs framdriv- ning; propelleraxelledningar. Något om olika tankfartygssystem; något om tankamas fyllning och länsning med hänsyn till fartygets läge och stabilitet.

Materielens underhåll och reparationer; klassificering.

Räkneexempel i anknytning till kursen i sjöångpannor, sjöångmaskiner, för- bränningsmotorer och fartygs framdrivning.

Bokföring beträffande maskindriften. Elevlaborationer med beräkningar.

Maskinritning (4 timmar).

Uppgörande av ritning till sjöångpanna efter beräkning av densamma. Uppgörande av slid- och indikatordiagram till ångmaskin eller indikator- diagram med nockskivor till dieselmotor.

Ovning att på egen hand efter uppmätning uppgöra tydliga arbetsritningar av maskindelar med noggrant utsatta mått, av dessa en utförd i tusch.

Elektroteknik (41/2 timmar, varav 1 timme laborationer).

2:a maskinistklassens kurs i viktigare delar repeterad och utvidgad. Beräkningar av elektromotorisk kraft, klämspänning, strömstyrka, motstånd, spännings- och effektförlust, verkningsgrad m. m. för dynamomaskiner (gene- ratorer och motorer) för likström.

Växelströmmar; principerna för generatorer och motorer för växelström samt för transformatorer, omformare (motorgeneratorer) och likriktare; elek- triska mätinstrument; energifördelningssystem för likström; principerna för elektriska signal- och orderapparater, telefon och trådlös telegraf.

Sammanfattning av de viktigaste lagarna och förordningarna angående elek- triska anläggningar och deras utförande.

Schematiska framställningar av ledningar, kopplingar, enkla anläggningar m. m.

Elevlaborationer med beräkningar.

Författningskunskap (1 timme halva läsåret).

Sjömanslagen och sjöarbetstidslagen. Utvidgad kännedom om sjöfartssä- kerhets- och sociallagstiftningen.

Svenska språket (2 timmar).

Form- och satslära med tillämpningsövningar. Någon kännedom om språk- bruk, språkriktighet och olika stilarters användning. Uppsatser, behandlande företrädesvis ämnen med anknytning till yrket.

Engelska språket (2 timmar).

Uttals- och läsövningar; talövningar. Läsning av lämpliga stycken, särskilt sådana, med anknytning till yrket.

_Formlära i anslutning till den lästa texten; enkla skriftliga tillämpningsöv- n1ngar.

Ledamoten av de sakkunniga A. Garell har ansett, att kursplanerna för äm—

neåa sjömanskap och skeppsbyggeri bort föreslås mera omfattande och detalje— ra e.

Medelålder för dem, som under åren 1925—29 uttagit styrmansbrev, respektive maskinistbrev av 2:a klass.

Medelålder

Ä r Antell Vid utgiåztions- vid flottan S . . utexaminerade amtliga utexaminerade ! Styrmansbrev 1925. ......... 3 141 + 3 = 144 24.5 31.6 28.05 1926 ........... Ö 131 131 25.3 _— 25.3 1927 . . . ....... * 104 —- 104 25.2 — 25.2 1928 .......... , 112 112 25.8 25.3 1929 ........... ]__114 + 2 = 116 24.7 24.5 24.6 * 602 + 5 = 607 25.0 28.5 25.6 .

Maskinistbrev av 2:a klass

1925 ........... 22 + 30 = 52 29.6 26.6 28.05 1926 . . . . ...... . 31 + 22 = 53 27.4 27.0 27.2 ' 1927 ........... 1 29 + 19 = 48 29.9 26.7 28.3 1928 ........ . . i 40 + 10 = 50 28.4. 26.3 27.6 1929 .. .......... 55 + 11 = 66 28.0 29.9 27.4 ;

1 177 + 92 = 269 28.6 27.4 27.8 'i

1 Den första siffran i denna kolumn anger antalet vid navigationsskola och den andra antalet vid Bettan utexaminerade.

Bilaga 3.

Medelålder för de under läsaren 1925—30 inskrivna eleverna i styrmans-, respektive 2:a maskinistklass vid navigationsskola.

Styrmansklass 2:a. maskinistklass Å r --

Antal Medelålder Antal l Medelålder 1925—1926 .......... i 157 23.9 i 42 27.8 1926—1927 .......... i 142 23.9 46 26.7 1927—1928 ...... _ . . i 151 23.4 51 27.5 1928—1929 .......... j 175 22.3 56 26.1 1929—1930 .......... ! 191 23.3 81 26.4

Bilaga 4.

Kommerskollegii förslag till timplan för navigationsavdelning. (Siffrorna inom parentes angiva ökning eller minskning av timantalet i förhållande till det nuvarande.)

Läroämnen

Antal undervisningstimmar i veckan.

Sjökaptensklass Styrmausklass Skepparklass Matematik ........ H 51% tim. (— 1/2) H llt/2 tim. (— 1,'2) %26 t. H 8 tim. Navigation ........ H 12 » (— 3) H 14% » (— 31/2) H 16 » Författningskunskap . . . . H 3 » H 3 ) (+ 1) H 3 » Sjömanskap ........ H 2 » H 2 ) (— 1) H 6 ) Svenska språket ...... H 2 » H 2 » H 3 » Fysik och mekanik H 3 » 2 » (+ 2) Engelska språket ..... 3 » (+ 1) 3 ) Skeppsbyggeri ....... 3 » (—- 1) 1 » (+ 1) Maskinlära ........ 2 » l » (+ 1) —— Elektroteknik ....... 3 > (+ 3) -—— Hörselmottagning ..... 1 » (+ 11

391/2 tim. (+ 1/2) 40 tim. 36 tim.

Anm. I. Utöver i timplanen upptagna undervisningstimmar skola i sjökaptensklassen hållas 10 föreläsningar om 2 timmar per gång i handelsgeografi, varjämte i en var sjökaptens- och styrmans- klass meddelas 20 timmars undervisning i hälso- och förbandslära och i skepparklass 10 timmars undervisning i sistnämnda ämne.

Anm. II. Med H betecknade läroämnen betraktas såsom huvudämnen.

Bilaga 5.

Kommerskollegii förslag till timplan för maskinavdelning. (Siffrorna. inom parentes angiva ökning eller minskning av timantalet i förhållande till det nuvarande.)

Läroämnen

Antal undervisningstimmar i veckan.

Maskinchefsklass Maskinistklass Maskinskötarklass Matematik ....... H 71/2 tim. (— 11/2) H 11 tim. (— 1) H 14 tim. (— 1) Fysik och kemi ..... H 41/2 * (— 1/2) H 4 ! -— Maskinlära . . H 13 1 ) (— 1) H lll/2 » (— 1la) H 18 tim. (— 3) Elektroteknik . . . H 41/2 ' (+ 11/2) H 4 » — Svenska språket H 21/2 : (+ 1/2) H 21/2 » (+ %) H 6 tim. (+ 3) Engelska språket 2 » 11/2 » (+ 1/—z) — Maskinritning ...... 4 ) 2 > (— 2) Författningskuuskap . . . 1/a » (+ 1/—2) 1/2 » (+ 1/2) —-

ast/. tim. (_ 1n) 37 tim. (— 2) | 38 tim. (_ 1)

1 1/2 timme per vecka avses för undervisning i fartygslära.

Anm. I. Utöver i timplanen upptagna timmar skola i var och en av maskinchefs- och maskinist- klasserna. meddelas 20 timmars nndervisning i hälso- och förbandslära. Anm. II. Under läsåret skola minst följande antal skrivningar äga rum å. lärommmet: Maskinehefsklassen: 5 skrivningar i matematik, 5 i fysik och kemi, 5 i maskinlära, 3i elektricitetslära och 5 i svenska språket. Maskinistklassen: 10 skrivningar i matematik, 6 i fysik och kemi, 3 i maskinlära och 6 i svenska språket.

Anm. III. Utöver i timplan upptagna undervisningstimmar skola anordnas till det antal överstyrelsen bestämmer. Anm. IV. Med H betecknade läroämnen betraktas såsom huvudämnen.

. laborationer i maskinlära

Bilaga 6.

Specialstater för navigationsskolorna.

STOCKHOLM.

Ordinarie lärare.

i 1 lektor å nautiska linjen .................. 5 800 l 1 lektor å. maskintekniska linjen ............... 5 800 1 1 adjunkt ......................... 3 500 * 3 adjunkter ........................ 10 500 30 600

Extra lärare (Arvoden). a) Nautiska linjen.

Sjökaptensklassen. 1 lärare i radiotelegrafering (1 x 120) ............. 120

Sjökaptensklassen och två styrmansklasser.

1 lärare i skeppsbyggeri (3 X 150) .............. 450 1 » » författningskunskap (3 + 3 + 3 = 9 x 120) ..... 1 080 1 » » i svenska språket (2 + 2 + 2— _ 6 )( 120) ....... 720 1 » » engelska språket (3 + 3 + 3 = 9 X 120) ....... 1 080 1 » » 1 hälso- och förbandslära (16 + 18 + 18— — 52 X 7. 5) . 390 Skepparklassen. 1 lärare i författningskunskap (4 x 40) . . . , ........ 160 1 » » svenska språket (3 X 40) .............. 120 1 » » hälso- och förbandslära (12 X 7 .5) .......... 90 4 210

l)) Maskintekniska linjen. Övermaskinfist— och 2:a maskinistklasserna.

1 lärare i elektroteknik (5.5 + 4.5 = 10 >( 150) ........ 1 500 1 » , » svenska spraket (2 + 2 = 4 X 120) ......... 480 1 » » engelska spraket (2+ +2— _— 4 x 120) ......... 480 1 » » författningskunskap (1/2+1/2 = 1 X 120) ....... 120 1 » » hälso- och förbandslära (18 )( 7.5) .......... 135 3:e maskinistklassen (9 månaders aftonkurs). 1 lärare i svenska språket (1 x 120) ............. 120 1 » » hälso- och förbandslära (12 X 7. 5) .......... 90 2 925 : Kostnad för laborationer i maskinlära och elektroteknik . . 2400 Till böckers, undervisningsmateriels och andra inventariers underhall och förökande samt till utgifter för bränsle, lyshållning m.m. . . . . 3 200

Summa la'onor 43 335 1 Rektor åtnjuter dessutom fri bostad och uppbär 1200 kr. pr år i arvode för tidsignaleringen.

GÖTEBORG.

Ordinarie lärare.

l rektor .......................... 5 0001 1 lektor å. nautiska linjen .................. 5 800 1 » » maskintekniska linjen ............... 5 800 l adjunkt ......................... 3 500 5 adjunkter ........................ 17 500

Extra lärare (Arvoden). a) Nautiska linjen. Två sjökaptensklassen

] lärare i radiotelegrafering (1 + 1 = 2 X 120) ........ 240 Två sjökaptens- och två styrmansklassen 1 lärare i skeppsbyggeri (3 + 3 = 6 X 150) .......... 900 1 » » författningskunskap (3 +3 + 3 +3 = 12 x 120) . . . 1 440 l » » svenska språket (2 + 2 +2 +2 = 8X120) ..... 960 1 » » engelska språket (3 + 3 +?» +?) = 12 X 120) 1 440 1 » » hälso— och förbandslära (16 + 16 + 18 + 18 = 68 )( 7. 5) 510 Skepparklassen. 1 lärare i författningskunskap (4 X 40) ............ 160 1 » » svenska språket (3 )( 40) .............. 120 l » » hälso- och förbandslära (12 )( 7 .6) .......... 90

b) Maskintekniska linjen. Öoermaskinistklassen och två 2:a maskinistklasser.

37 600

5 860

1 lärare i elektroteknik (5.5 + 4.5 + 4.5 = 14.5 )( 150) ..... 2 175 1 » » svenska språket (2 + 2 + 2 = 6 )( 120) ....... 720 1 » » engelska språket (2 + 2 + 2 = 6 x 120) ....... 720 l » » författningskunskap (1/2 + 1/2 + 1/2 = 1.5 X 120) . . . 180 1 » » hälso- och förbandslära (18 + 18 = 36 x 7.5) . . . . 270

. 3:e maskinistklassen (3 man. dagkurs). 1 lärare (matematik, maskinlära och svenska språket) ...... 1 200 l » ihälso- och förbandslära (12 )( 7.5) .......... 90 3:e maskinistklassen (9 man. aftonkurs). l lärare i svenska språket (l )( 120) ............. 120 1 » » hälso— och förbandslära (12 X 7. 5) .......... 90 5 565 Kostnad för laborationer 1 maskinlära och elektroteknik 1 500

Till böckers, undervisningsmateriels och andra inventariers underhåll och förökande samt till utgifter för bränsle, lyshallning m.m. 3 200 Summa kronor 53 725

MALMÖ. _ Ordinarie lärare.

1 rektor .......................... 5 0001 ] lektor å nautiska linjen . ................. 5 800 1 » » maskintekniska linjen ............... 5 800

l adjunkt ......................... 3 500 3 adjunkter ........................ 10 500 30 600 1 Rektor åtnjuter dessutom tri bostad eller hyresersättning samt uppbär 1 200 kr. pr år i arvode för tidsignaler-ingen.

Extra lärare (Arvoden). a) Nautiska linjen.

Sjökaptensklassen. l lärare i radiotelegrafering (1 X 120) ............. 120 Sjökaptensklassen och två styrmansklasser. 1 lärare i skeppsbyggeri (3 X 150) .............. 450 1 » » författningskunskap (3 + 3 +?» = 9X 120) ..... 1 080 l » » svenska språket (2 + 2 + 2 = 69x 120) ....... 720 ' l » » engelska spraket (3 + 3 + 3— 9x 120) ....... 1 080 1 » » hälso- och förbandslära (16 + 18 + 18— = 52 X 7. 5) . . 390 Skepparklassen. l lärare i. författningskunskap (4 X 40) ............ 160 1 » » svenska språket (3X 40) .............. 120 1 » » hälso- och förbandslära (12 )( 7.5) .......... 90 4 210 b) Maskintekniska linjen. Övermashinist- och 2:a maskinistklasserna. l lärare i elektroteknik (5.5 + 4.5 = 10 X 150) ........ 1 500 1 » » svenska språket (2 + 2 = 4 X 120) ......... 480 l » » engelska språket (2 + 2 = 4 X 120) ......... 480 l » » författningskunskap (1/2+ +1/2 = 1 X 120) ....... 120 1 » » hälso- och förbandslära (18 )( 7.5) . ......... 135 3. e maskinistklassen (9 man. aftonkurs). l lärare 1 svenska språket (1 x 120) ............. 120 1 » » hälso- och förbandslära (12 X 7. 5) .......... 90 2 925 Kostnad för laborationer 1 maskinlära och elektroteknik . . 600 Till böckers, undervisningsmateriels och andra inventariers underhåll och förökande samt till utgifter för bränsle, lyshallning m.m . 1 400 Summa kronor 39 735 HÄRNÖSAND. Ordinarie lärare. l rektor . ......................... 5 0001 l lektor å. nautiska linjen .................. 5 800 1 » » maskintekniska linjen ............... 5 800 l adjunkt . ........................ 3 200 2adjunkter ........................ 6 400 26 200

Extra lärare (Arvoden). a) Nautiska linjen.

Sjökaptensklassen. l lärare i radiotelegrafering (l )( 120) ............. 120 Sy'öhaptens- och styrmansklassen. 1 lärare 1 skeppsbyggeri (3 x 150) .............. 450 1 » » författningskunskap(3 + 3 = 6 x 120) ....... 720 1 » » svenska språket (2 + 2— _ 4 )( 120) ......... 480 l » » engelska spraket (3 + 3_ — 6 x 120) ......... 7 20 1 » » hälso- och förbandslära (16 + 18— _ 34 )( 7. 5) ..... 255

1 Rektor åtnjuter dessutom tri bostad eller hyresersättning.

Skepparklassen. l lärare i författningskunskap (4 )( 40) ............ 160 1 » » svenska språket (3 )( 40) .............. 120 1 » » hälso- och förbandslära (12 x 7 .5) .......... 90 3 115

b) Maskintekuiska linjen. Övermaskimlst- och 2:a maskinistklasserna.

1 lärare i elektroteknik (5.5 + 4.5 = 10 X 150) ........ 1 500 l » » svenska språket (2 + 2 = 4 >( 120) ......... 480 1 » » engelska språket (2 + 2 = 4 )( 120) ......... 480 l » » författningskunskap (1/2 + 1/2 = 1 X 120) ....... 120 l » » hälso— och förbandslära (18 )( 7.5) .......... 135

3:e maskinistklassen (3 man. dagkurs).

1 lärare i svenska språket (3 )( 40) .............. 120 1 » » hälso- och förbandslära (12 x 7.5) .......... 90 2 925 Kostnad för laborationer i maskinlära och elektroteknik . . . . . . 600 Till böckers, undervisningsmateriels och andra inventariers underhåll och förökande samt till utgifter för bränsle, lyshällning m. m. . . . . 1 300 Summa kronor 34 140

KALMAR. Ordinarie lärare.

1 rektor .......................... 4 5001 1 adjunkt ......................... 3 200 1 » ......................... 3 200 10 900

Extra lärare (Arvoden). Sjökaptensklassen. 1 lärare i radiotelegrafering (1 x 120) ............. 120 Sjökaptens— och styrmansklassema. 1 lärare i skeppsbyggeri (3 X 150) .............. 450 1 » » maskinlära (2 + 1/2 = 21/2 )( 150) .......... 375 1 » » författningskunskap (3 + 3 = 6 X 120) ....... 720 1 » » svenska språket (2 + 2 = 4 )( 120) ......... 480 1 » » engelska språket (3 + 3 = 6 x 120) ......... 720 l » » hälso- och förbandslära (16 + 18 = 34 x 7 .5) ..... 255

Skepparklassen.

1 lärare i författningskunskap (4 x 40) ............ 160 1 » » svenska språket (3 )( 40) .............. 120 1 » » hälso- och förbandslära (12 x 7 .5) .......... 90 3 490 Till böckers, undervisningsmateriels och andra inventariers underhåll och förökande samt till utgifter för bränsle, lyshållning m. m. . . . . . 750 Summa kronor 15 140 1 examensförrättare i övermaskinist- och 2:a maskinistklasserna . . . 2 400 Till extra lärarkrafter vid behov, Vikariatsarvoden m. 111. enligt över-

styrelsens bestämmande ................. . 12 000 . Säger: 200 475 Till Kungl. Maj:ts disposition . . . . 2525

Summa kronor 203 000 * Rektor åtnjuter dessutom fri bostad eller hyresersättning.

| » | , r » |

Bilaga 7 .

Till 1930 års nacigationsskolesakkunniga.

Sedan undertecknad genom Eder ordförande, undervisningsrädet V. Björck, anmodats att utarbeta förslag till timplan och kursplan för en kompletterings- kurs i maskinlära, avsedd att giva elever vid vissa tekniska läroverk den spe- ciella utbildning beträffande i fartyg förekommande maskinerier m. in., som kräves, för att deras avgångsbetyg skola i sådant avseende kunna anses lik— värdiga med avlagd maskinistexamen av 1 :sta klass, får jag härmed dels fram- lägga nägra synpunkter beträffande anordnandet av en sådan kurs, dels över- lämna följande förslag.

I. Inträdesfordringar.

De skoltyper inom de tekniska läroverken, vilkas elever kunna tänkas kom- ma i fråga såsom deltagare i en kompletteringskurs av angivet slag, skilja sig ganska avsevärt från varandra med avseende på såväl praktikfordringar som kursomfång i ämnet maskinlära. Följande sammanställning visar deras mini- mifordringar å. praktik och de ungefärliga timantal, under vilka undervisning meddelas i maskinlära och närstående, vid vissa skolor med maskinläran sam- manslagna ämnen samt maskinkonstruktions- och andra övningar.

Praktik Maskin- Hydro- Termo— Koustr. män. lära mekanik dynamik o. a. övn. Maskinfackskola ........... 24 227 25 52 575 Tekniskt gymnasium, odilf'erent. . . . 6 180 25 52 468 » » , Örebro, maskin- teknisk linje ........... 6 254 36 810 Tekn. elementarskola, Borås, maskin- teknisk linje ........... 0 _- _ _ ms | ? 531 Dito, Norrköping, mekanisk linje . . . j 0 201 504 ' inkl. förbränningsläru o. något j hållfasthetslära

J ämföras först de båda gymnasietyperna, finner man den största skillnaden i timantalen för övningar. I någon mån minskas denna skillnad därigenom, att de före maskinläran studerade ämnen, i vilka ritövningar ingå. och omfatta den övervägande delen av den anslagna tiden (projektionslära med ritning, grafostatik etc.), hava tillmätts en längre tid vid de odifferentierade gymna- sierna. än vid Örebrogymnasiets maskintekniska linje (687 tim. mot 504). Vid de förra torde alltså. eleverna i rittekniskt avseende vara något bättre förberedda för konstruktionsövningarna. Att sistnämnda linje utexaminerar elever med mer omfattande maskinteknisk utbildning, synes dock vara oomtvistligt.

Det torde emellertid knappast bestridas, att maskinfackskolornas elever i regel kunna förutsättas besitta kunskaper, som bilda en bättre grundval för

studier vid ifrågavarande kompletteringskurs. Anledningen härtill är den stora skillnaden i praktikfordringar. Jämföras de odifferentierade gymna- sierna med dessa skolor, bör därför ihågkommas, att ett stort antal av de för- ras elever åtminstone under nuvarande förhållanden ägnat sig åt praktisk verk— samhet betydligt längre tid, än som föreskrives. 12 månader och mer är ej ovanligt. Timantalen i maskinlära och tillhörande övningar äro mindre, men denna skillnad bör, såvitt undertecknad kan bedöma frågan, ej tillmätas avgö- rande betydelse. En begåvad gymnasist, som tillräckligt länge tjänstgjort i lämpligt praktiskt arbete, kan näppeligen anses såsom maskintekniker under- lägsen en relativt svagt begåvad elev vid maskinfackskola. Gymnasisternas mognad må som följd av åldersskillnaden vara mindre, men deras tekniska bild- ningsnivå måste dock anses vara avsevärt högre än den, som lzste maskinist- examen är avsedd att garantera.

Att medgiva elever från Örebrogymnasiets maskintekniska linje tillträde men utesluta de odifferentierade gymnasiernas elever från rätt att deltaga i kompletteringskursen synes därför ej motiverat. Däremot kunna ej de båda gymnasietypernas minimifordringar å praktik anses tillfredsställande för den- na. Mindre än 12 mån. kan under inga omständigheter anses lämpligt och, om eleven endast under så. kort tid ägnat sig åt praktisk verksamhet, bör denna vara kvalificerad så till vida, att den kan anses på ett särdeles gott sätt förbe- reda för kompletteringskursen.

Vad elementarskolorna beträffar, omfattar Boråsskolans kurs i maskinlära endast 3 veckotimmar under ett läsår och grundar sig ej på föregående prak- tik. Enligt den erfarenhet undertecknad har från kurser av just denna omfatt— ning måste en sådan kurs avgjort anses otillräcklig såsom grundval för maski— nistutbildning. Vid Norrköpingsskolan är visserligen kurstiden avsevärt läng- re, men en del av densamma ägnas åt utanför den egentliga maskinläran stående ämnen och någon praktik fordras ej heller där. Utbildningen synes därför i huvudsak vara jämställd med Boråsskolans. Från dessa båda skolor utexami- nerade tekniker torde alltså icke böra tillåtas deltaga i kursen utan att särskilt kvalificera sig. Att helt utesluta dern synes däremot knappast riktigt, då de genom självstudier och lämplig praktik givetvis kunna bliva likställda med från ovannämnda skolor utexaminerade. En lämplig anordning synes vara, att eventuella sökande, som genomgått någon av dessa skolor, efter särskilt med- givande och godkänd inträdesprövning i maskinlära beviljas inträde.

I detta sammanhang bör påpekas, att även vissa från Tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut utexaminerade ingenjörer böra äga formell rätt till inträde vid kursen. Ingendera läroanstalten har någon speciell avdelning för utbildning beträffande fartygsmaskinerier, och åtminstone den vid Chal- mers tekniska instituts mekaniska fackavdelning meddelade kursen i maskin- lära kan ej anses utgöra ett bättre underlag för maskinistutbildning än som meddelas vid maskinfackskola. Att likställa vissa examina vid dessa läroan— stalter med lzste maskinistexamen beträffande sådan utbildning synes därför ej hava tillräckligt fog för sig. Möjligheten att genom komplettering uppnå likställighet bör däremot tydligen förefinnas.

En viss maximitid torde böra föreskrivas, efter vilkens förlopp examina vid alla ovannämnda läroanstalter upphöra att gälla som tillräckligt, teoretiskt kompetensvillkor för inträde i kursen. En giltighetstid av 2 år torde vara lämplig. För sökande med äldre betyg borde således föreskrivas en inträdes- examen, som visar, att sökanden underhållit sina kunskaper i erforderlig om-

fattning.

Il. Tidpunkt under året för kursens början.

Att anordna kompletteringskursen under ett helt läsår parallellt med övrig undervisning vid ett tekniskt läroverk är outförbart redan av det skälet, att kursen kräver en förhandskunskap i maskinlära, som eleverna i sådant fall ej skulle besitta. En till den sista terminen förlagd kurs med möjlighet för eleverna att bortvälja t. ex. en del av konstruktionsövningarna synes ej all- deles otänkbar, vad maskinfackskolor beträffar. Vid gymnasierna är även en sådan kurs av nyssnämnda skäl ej möjlig att anordna, om icke en i övrigt sär- deles olämplig omläggning av deras kurser skulle genomföras. Den enda vid dessa skolor framkomliga vägen synes vara att förlägga kompletteringskursen efter examen. För denna förläggning tala även andra starka skäl.

Till läroverkens läsår förlagda parallellkurser skulle förutsätta inrättandet av flera sådana kurser. Alla dessa skulle säkerligen uppvisa utomordentligt låga elevantal och således hög kostnad per elev. Det bleve mycket svårt, om ej omöjligt att i flertalet förläggningsorter uppleta för dessa specialkurser lämp- liga lärare i maskinlära. Inrättas en enda kurs, till vilken alla sökande sam- las och som alltså måste förläggas till tiden efter examen, minskas dessa svå- righeter till ett minimum.

Den rätta tidpunkten för en sådan kurs är omedelbart efter examen. Hos de just utexaminerade eleverna, särskilt sådana från maskinfackskola, vilka ännu ej erhållit anställning, tor-de då kunna förväntas intresse att genomgå kursen även bland elever, som tidigare ej haft tanke på att förskaffa sig maskinist— kompetens. För alla nyutexaminerade skulle minsta möjliga olägenhet uppstå vid kursens förläggning till nämnda tidpunkt. De skulle därjämte vara väl upptränade för studier. En kort, men sannolikt fullt tillräcklig vilotid före kursens början skulle automatiskt uppkomma. Eleverna åtnjuta nämligen i sammanhang med skolavslutningen minst 2 dagars ledighet, och denna inträf— far ofta helt nära pingstlovet.

Med stor sannolikhet kommer en avsevärd, kanske övervägande del av kom- pletteringskursens elever att utgöras av från de ifrågavarande läroanstaltema tidigare utexaminerade personer. För dessa synes det vara likgiltigt, vid vil- ken tidpunkt kursen förlägges, medan det är av särskild vikt, att den koncen— treras till så kort tid som möjligt. En fristående kurs är alltså för dem utan jämförelse lämpligast och borde helst taga så kort tid i anspråk, att de utan att lämna sina anställningar kunde på semester- eller permissionstid deltaga i den— samma.

III. Kursinnehåll och timsntal.

Ämnet maskinlära kan uppdelas i en teoretisk och en beskrivande del, vilka i detta sammanhang böra behandlas åtskilda.

I lzsta maskinistklasserna omfattar undervisningen i den förra delen utom själva genomgången av stoffet, förhör och repetitioner även problemövningar å lärosalen i så stor utsträckning, att dessa senare upptaga huvudparten av den till maskinläran anslagna tiden.

Vid de tekniska läroverken bedrives inom ämnena matematik, fysik, mekanik med hållfastlära samt kemi med förbränningslära — vilka samtliga studeras i betydligt större omfång än vid maskinistundervisningen —— en träning i pro- blemlösning, som visat sig återverka på maskinläran så, att någon egentlig problemövning där ej behöves. Gemensamma sådana övningar å lärosal torde ej förekomma vid något omorganiserat tekniskt läroverk, medan däremot kon- struktionsövningama (och de huvudsakligen i hemmen utförda laborations- protokollen) givetvis innehålla övningar i de maskintekniska problemens ma-

tematiska behandling. Om en del svaga elever undantagas, har det visat sig, att eleverna icke i nämnvärd grad behöva preparera sig genom problemlösning på egen hand för att kunna absolvera provskrivningarna.

Maskinistklassernas undervisning i teoretisk maskinlära omfattar det såsom underlag för problemövningarna erforderliga kunskapsstoffet. De problem- typer, som övas, kunna indelas i tre huvudgrupper:

ett fåtal problemtyper, som en 1:sta maskinist i allmänhet möter i sin verk- samhet oeh följaktligen måste kunna med full säkerhet behärska (effektbe- räkning etc.);

problem, som belysa förhållandena inom maskiner och apparater, men som ej i praktiska fall bliva föremål för beräkningar (pannvattens salthalt m. m.);

problem, som endast utgöra träning i matematisk behandling av sådana (trigonometriska slidproblem rn. m.).

Ställningen relativt maskinistproblemen enligt denna klassificering och därmed till maskinistkursernas teoretiska del —— är vid nu ifrågavarande skol— typer inom de tekniska läroverken följande.

Beträffande den första gruppen och en del typer, som stå på gränsen mel- lan denna och följande grupp, synes någon komplettering av elevernas kun- skaper och träning ej erforderlig. Tvärtom ligger deras genomsnittliga kom- petens avgjort högre än de nyutexaminerade I:sta maskinisternas.

Inom den andra gruppen finnas problemtyper av så speciellt fartygsteknisk art, att de tekniska läroverkens elever äro främmande för desamma.

Vad den tredje gruppens problem beträffar, synes ingen anledning förefin- nas att ägna tid åt desamma, då elevernas träning redan är vida större, än maskinistyrket kräver.

Denna översikt torde visa, att undervisningstid under kompletteringskursen endast behöver anslås åt själva stoffet i en del av 2:a gruppens problem och i någon ringa mån till kritik av lösningar, som eleverna fått utföra som hem- uppgifter. Vid fastställandet av det timantal kompletteringskursen bör om- fatta — vilket man för att ej röra sig med rena gissningar måste ställa i relation till l:a maskinistkursen kan således hela den tid, som i den senare ägnas åt problemlösning, alldeles frånkopplas. '

Beträffande den beskrivande delen av maskinläran studeras i maskinist- klasserna åtskilliga apparater, maskiner och företeelser, vilka äro så speciella för maskinanläggningar i fartyg, att de icke eller endast flyktigt beröras i de tekniska läroverkens kurser. Med maskinistundervisningens mera ensidiga inriktning följer även, att undervisningen inom vissa områden, som studeras vid båda skoltyperna, får olika karaktär och omfång.

andra sidan meddelas vid de tekniska läroverken kunskaper i maskin- lära (och även andra ämnen), vilka torde vara nog så nyttiga för maskinister, men ej ingå i kursplanen för dessa, t. ex. om maskinelement och ångpannors konstruktion och beräkning. För att kompletteringskursens elever skola i fråga om för maskinistyrket lämplig skolutbildning uppnå full paritet med l:a maskinister, synes det därför ej nödvändigt, att deras kunskaper komma att fullständigt täcka den för de senare föreskrivna kursen. Mindre väsent— liga delar av denna böra kunna genomgås relativt flyktigt, utan att resultatet blir underlägset eller mindre lämpligt såsom utbildning. De flesta, om ej alla maskinister råka ju förr eller senare i den situationen, att de måste sätta sig in i skötseln av maskinella anordningar, för vilka de stå främmande, och hava även visat sig vara i stånd därtill. Särskilt belysande är, att många maskinister i motorfartyg avlagt sina examina, innan studiet av förbrännings— motorer införts vid maskinistutbildningen.

Det bör vidare i detta sammanhang starkt understrykas, att de från tek- niska läroverk utexaminerade eleverna besitta ett vida bättre teoretiskt under-

lag och större studieträning än elevmaterialet i l:a maskinistklasserna, som endast har en 2:a maskinistkurs att bygga på.

Man torde av dessa skäl säkerligen kunna gå ut från, att kompletterings- kursen skall hinna genomgås och inläras på avsevärt kortare tid än motsva- rande stoff i dessa klasser.

l:a maskinistkursen i maskinlära omfattar i den nyttjade läroboken c:a 860 sidor- I detta antal ingå strödda stycken med mindre stil, vilka ej äro av- sedda att ingå i den obligatoriska kursen. En detaljundersökning av kursens innehåll ger som resultat, att vid kompletteringskursen

c:a 380 sidor kunna helt förbigås, c:a 200 sidor böra läsas, vilka huvudsakligen innehålla för eleverna kända saker men även därmed blandat nytt stoff, och

c:a 280 sidor böra studeras, vilkas innehåll helt eller till stor del är nytt för åtminstone flertalet elever.

I l:a maskinist-klasserna torde för kursgenomgång och förhör i ämnet åtgå c:a 135 tim., repetitionsmånaden frånräknad. Om man endast tar hänsyn till 1sidantalen, skulle alltså i kompletteringskursen anslås c:a 75 tim. för maskin- ara.

I båda kurserna ingår såväl nytt stoff som repetition. I l:a maskinist- klass utgör det förra c:a 43 %, men är till stor del av teoretisk eller annor- ledes sådan art, som kräver relativt lång undervisningstid. I kompletterings— kursen omfattar det nya 60 a 65 %, men innehållet är till allra största delen av särdeles enkel, beskrivande art. Någon anledning att med hänsyn till denna proportionsskillnad öka timantalet synes därför ej föreligga.

På grund av tidigare anförda skäl kan däremot en minskning göras, som vid mycket försiktig uppskattning kanske ej bör överskrida 20 %. Med detta avdrag sänkes timantalet till c:a 60, men bör lämpligen åter ökas med 12 tim. för några studiebesök å fartyg och för eventuell kritik av hemuppgifter i problemräkning. Då kurstiden sålunda föreslås till 72 tim., förutsätte's emel- lertid, att den fördelas så, att. i genomsnitt ej mer än 4 tim. maskinlära per dag inlägges i schemat.

Kursen skulle enligt denna beräkning medhinnas på 18 arbetsdagar. Ele— vernas häremot svarande arbetspensum per dag skulle bliva 27 sidor i läro— boken, vilket, då illustrationer och med mindre stil tryckta stycken upptaga en betydande del av innehållet och mer än en tredjedel utgör repetition, icke kan anses innebära någon överbelastning.

IV. Förslag.

Kompletteringskursen anordnas som fristående kurs, åtminstone tills Vidare förlagd till endast ett tekniskt läroverk och med början omedelbart efter exa- mina-s avslutande vid de tekniska läroverken eller omkring den 10 juni.

Inträdesfordringar: att hava avlagt examen vid maskinfackskola, tekniskt gymnasium — beträffande gymnasiet i Örebro dess maskintekniska linje — eller vid Tekniska högskolan inom dess ång- eller motortekniska avdelningar eller vid Chalmers tekniska instituts mekaniska avdelning;

att den inträdessökande medelst arbetsbetyg styrker, att han under minst ett år deltagit i yrkesmässigt arbete av den art, att det kan anses utgöra en god förberedelse för studierna vid kursen;

att han företer nöjaktigt bevis, att han under lärokursen vid någon av sagda läroanstalter eller senare beräknat och konstruerat en sjöångpanna, eller, så- vida sökanden ej uppfyller detta villkor, att han vid anställd prövning visar sig äga nödig insikt i sjöångpannors beräkning och konstruktion.

Inträdessökande, som avlagt examen vid teknisk elementarskolas maskin- tekniska avdelning och uppfyller ovan angivna praktikfordran, må även med överstyrelsens särskilda medgivande och efter undergången inträdesprövning i maskinlära kunna vinna inträde i kursen.

Har inträdessökande avlagt examen vid någon av angivna läroanstalter mer än 2 år före det år, under vilket inträde sökes, skall han för att vinna inträde vid anställd prövning visa sig hava underhållit sina kunskaper i ämnena fysik, kemi, förbränningslära, mekanik, hållfasthetslära, materiallära och maskinlära i erforderlig omfattning.

Undervisningstidens längd i ämnet maskinlära: 72 timmar med i genomsnitt 4 timmar per arbetsdag.

Kursplan.

1. Sjöångpannor: Eldrörpannor av annan typ än den vanliga sjöångpannan; rökupptag, skorsten, fundamentering och isolering; armatur; pannsten, salt och fett i ångpannor; sprickors och läckors uppkomst, cirkulation; avrostning och frätor; driftstörningar och haverier; reparationer; eldning med olja; ång- pannors skötsel; konstlat drag.

2. Sjöångmaskiner: Maskindetaljer; specialslider, slidrörelser; kondensorer och pumpar; rörledningar med armatur, matarvattenledningar och -apparater; omkastnings- och rundtagningsanordningar, Aspinallregulatorer; maskinsköt- sel jämte bokföring; driftstörningar och haverier; maskindelars slitning och eftersyn; ångturbiner för fartygsdrift.

3. Förbränningsmotorer: Typemas användningsområden i fartyg; motor- skötsel i allmänhet; förgasarmotorers skötsel; tändkule— och dieselmotorer och deras skötsel.

4. Fartygs byggnad och framdrivning: Järnfartygs byggnad, län-s- och bal- laströrsysstem ; propellerfartygs framdrivning; axelledningarna.

5. Diverse maskinell utrustning: Däcksmaskiner; värmeledningar ; ventila- tions- och eldsläckningsanordningar; kylanläggningar. Malmö den 14 oktober 1930. C. A. Bergström-.

Allman lagstiftning. Ruttsklpnlng. Fångvård.

Förberedande utkast till strafflag. in. in. 4 Betänkande med förslag till lag om handläggning av in- skrivnings'dreuden m. m. [29] Förberedande utredning ang. omorganisation av landsiiskals-

befattningarna m. m. [81]

Brott emot myndighet

Statsförfattnlng.

Allmän statsförvaltning.

Förslag till vissa ändringar i vallngeu för skyddande av partibeteckning”. [6] Betänkanden med förslag ang. skärpta kontrollföreskrlfter rörande landsnskalers och med dem jämställda befatt- ningshavares medelsförvultuing m. rn. [16] 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till all- mänt uvlöningsrcglemente för ordinarie tjänstemän, till.- hörande den civila stat.-förvaltningen. [17] Distrlktsveteriniiriönesukkuunigns utredning och förslag be- träffande ordnandet uv distriktsveterinärernas anställnings- och uvlöningsiörhålluuden. [18] 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till löne- reglering för befattningshavsre Vid undervisningsväsendet. 20]

Kommunalförval tn lng.

Utredning ang. kommunalförvaltningens ordnande i städerna efter processreiormens genomförande. [13]

Statens och kommunernas finansväsen.

Ponti.

Förslag till förordning ung. dim. [26] Förslag till förordning ang. biografer och biografförestän- ningar ru. in. [28]

Socialpolitik. Domänverkets omfattning, uppgifter och organisation. [8]

Hälso- och sjukvård.

Betänkande aug. granskning av för vissa sjukhus gällande särbestämmelser. [21] Medicinslstyrelsens utlåtande och förslag till epizootilsg och epizootiiörordning. [22] Betänkande med förslag till ytterligare åtgärder för bekäm- psnde av tuberkulos hos nötkreatur. [28]

Allmänt näringsväsen. Förslag till lag om npplagshus med rätt att utfärda upplsgs- bevis m. m. 25] Fant egendom. Jordbruk med binär-ingar.

Jordbruksutreduiugens betänkanden. l. Betänkande sug.

åtgärder för vete- och rågmurknndens stödjande. [1] 2. Be- tänkande ang. jordbrukets kreditiörhållunden. [2] 8. Bo- tänkande ang. vissa åtgärder för mejerihanieringens och smörexporteus befrämjande. [4] Utredning och förslag beträiande åtgärder för ökad använd- ning av svenska lsntbruksprodukter vid allmänna inrätt- ningar m. m. [10]

Statens offentliga utredningar" 1930 Systematisk förteckning

(Sim-orna inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen.)

Stockholm 1980. Kgl. Bok”. P. A. Norstedt & Böner 803400

Vattenväsen. Skogsbruk. Berglin-uk.-

Industri. .

Cement- och betongbestämmelser (tredje upplagan) jämte till- läggsbestämmelser (andra upplagan). [80]

Handel och sjöfart.

Betänkande med förslag till lotsförordning samt endnu tör- tattuiugsr och föreskrifter rörande lotsverket. [7] Utkast till lagbestämmelser om beh-aktning. [11]

Kommunikationsvliuen.

Bank-. kredit- och penningvlinen.

Försäkring-vilsen.

1928 års pensionsiörsäkringskommitte och organisatiomlsak- kunniga. Statistiska undersökningar samt kostnadslberiik- ningar. [15]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Skydd tö! äldre kultur-föremål. [li] Betänkande med förslag ung. ordnande av den lägre lant- bruksundervisningeu. [9] x Utredning och förslag rörande praktiska bildningslimjer på realskolan åldersstsdium. [14] Utredning angående beredande av större möjlighet för skol- distrikt utt vid minskning av antalet barn indrsgnsa skol- och skolavdelningsr. [19] Supplement nr 4 till Sveriges familjenamn 1920. [27] Betänkande med förslag ang. omorganisation av nudiervis- ningen vid navigationsskolorna och därmed samman- hängande frågor. [32]

Försvarsväsen.

Utredning rörande Sveriges försvurspolitiska läge samt 'behov av försvarskrsiter. [12]

Utrikes ärenden. Intel-natloneil rutt. Gränsen för Sveriges terriborinlvatteu. [6]