SOU 1931:37

Betänkande med förslag rörande statlig hjälpaktion åt vissa egnahemslåntagare

N +” (;(

oå (— — Cija:

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1931: 37 JORDBRUKSDEPARTEMENTET '

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG * STATLIG HJALPAKTION ÅT VISSA ij * EGNAHEMSLÄNTAGARE '

AVCIVET DEN 21 NOVEMBER 1931 _ AV

1931. ÅRS EGNA HEAISUTREDNING

STOCKHOLM 1931

anstalter.

10.

ti. 12.

' 13.

14. ' 15.

15.

;17

33

. Sammandra

. Utredning och förslag rörande läroböcker vid de

. Utredning och förslag av frågorna om ytterligare.

. Jordbruksutreduingens betänkanden; 5.7 Statistisk

'- . Ny varmeledning samt elektrisk 'bel'y'sni

'S t av.-te n s oli t..-gi. niga ' utr ed ning ar, ' ' ;Kronolvogiskiförteckning '

& av yttranden över 1927 års prästlöne- regleringssn kunnigas betänkande rörande nya grunder för lagsti tningen om prästerskapets av; önin och förvaltningen av den dartillanslugna egen omen. Idun. 622 5. E.

allmänna läroverken och med dem jämförliga läro- Norstedt. 131 s. E _ Betänkande med förslag angående arbetslöshetens årlioiv'erkande genom bereds apsarbeten. Norstedt.

.s. ?

inskränkningari den nuvarandetolkskoleseminarle— organisationen samt om statens överta ande avde utav landstingen och vissa stader upprat hållna små—' s'koleseminarierna m. m. Norstedt (2), 215 5. E, ”Utlåtande angaende utförsel'bevissystemets verk- ningar in. m. Marcus. 25 s. Jo. ' - Jordbruksntredningens betänkanden 4. Betänkande angående at luder tor tjäderlaskötsel'ns främjande. Beckman. vi 109 5. Jo. , ' ?

översikt över det svenska jordbrukets utveckling och laga. Av E. Höijer. Marcus. _74,s. Jo. — _ _

_ _ sanlagg- ning 1 Nntionalmuseihyggnaden i Stockho m. Stat. Reprcanst. 43 s. . _ . ' La beredningens törslag angående vissa internatio- ne a rättsiörhållanden. 3. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, island och Norge om erkännande och verkställighet av domar, m. m. Norstedt. 39 s. Ju. _

Betan-kande med förslag till lag om vård avvissa skogar inom Västerbottens och. Norrbottens läns lappmarker rn. ll. områden. Marcus. iv, 398 s"; _Jq. Utredning med törslag angående pzemierlng avyål- skötta mmdre skogsbruk. Baggström. 66 s. 0. 19% års lönekommltté. Betänkande med'förslagtlll avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän, tillhörande den civila statslörvaltningen m. m. Norstedt. v , 131 s. Ft. ' . . Utlåtande över ut asttill näringslag in". in. Marcus. 28 s. H. Förslag till växellog rn. m. Norstedt. 254 s.. Ju. _ Provdebitering av tyr- och bakavgitt samt sjömans— husavgitl. Marcus. 64 s. . Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom"- det svenska långvardsväsendet. Av S. Hagströmer; Marcus. v, 162 s. Ju. ' ' Utredning och förslag rörande organisation. Baggström.

tortsåttningsskolans s. -

0». '

18.

19.

20.

21.

22.

2 .- _ _ _ . decentraliserad förvaltning av pråstltönejorden rn. m.

"lh

26. 2 .

28. 29.

30. 3.

_|

|...

_32.

33.

' 34.

35".

36.

, 37.

':stärnm'as' dess utveckling. ,A'v__G.Husrs. Norstedt. xij,_'

vi, 101 s. :derbåll och dritt'av för tnlltjånsten eriorderlig tort-

. . E. - . . Betänkande med förslag till präsnlönelag m. m. _Idun; 138 ' '

.i riksdagens arbetsformer m. m. Beckman. 204 s. Ju.

1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till» lönereglerlng »för landslogdar, lapptmådar och lands-_. tiskal'er m. m. Norstedt. vii, 324 s. !. Betänkande med förslag tll lag med särskilda be— stämmelser om delning av jord & handel inom vissa delar av Kopparbergs lån'm. m. Marcus. 307 s." 4 bilagor. du. * _ _ Arbetslöshetsutr'edningens betänkande. 1. Arbets- löshetens omfattning, karaktär ocln orsaker. Nor- stedtnix, 5545." S. ' . ' . * Arbetslöshetsn'tgejdningens.hettinkamde. 1. Bilagor, nd l.. Orsaker :.tiil arbetslöshet Avi G. Bagge. P. M. ang. _arbetsmarknadenloch de takitorer, som be-'

s. 1930 års initiitäravlönii'ngssakknhuigm. Betänkande med förslag 'till avlönmgsbeståmmelser för icke-— ordinarie ersonal vid försvarsvasemdet. Beckman. Betänkande och förslag angående anskaffning, un- skaffliin'gSmatériel._ Marcus., 91 S. F]. , Betänkande med, toi-slag till huvudgrunder för en' Idun—.." 200 's

s. . .

Betänkande ,med förslag angående 'vissa ändringar

Betänkande och förslag_rörande åtgärder för höjande av säkerheten vid flygning. Beckman. 194 5. PB. Förslag till checklag nu. 111. Norstedt. 241 s. Ju. Betänkande angående fl gstyrelsens materielanskaft- ning 'm. m. Marcus. ts. Fö. _ _ Normnlhestämmelser för järnkonsitruktioner till byggnadsverktiårnhestanimelser). Beckman. 76 s. K. åepargtionstalen för jordbrukslastighet. Marcus. s. . , _ Utredning _och förslag rörande Viss omläggning av socialstyrelsens lönestatistik. Hae gs—tröm. 109 s. S. Förraderl. lag. Spec._ella delen. 10." 'Av J. G. W. Thyrén. Lund, Berling, 313 s._Jl;,. Het nknnle med, utredning rörande de statsunder- stöc da växtförädlingsanstalterna. _Marcus. 164 s. Jo. Undersökning av taxeringsuttallet beträffande jord- hrukstastighet-å'landsbygden vid 1928 års allmänna , tighetstaxgrin ._Nontedt. (2),iv, 158 s. 1 karta. Fl. Betänkande ang ende ändrad lagstiftning om mått och vikt. Marcus.,128 s. Et. _ _ _ Betänkande med f_örslag rörande statlig hjalpaktion åtvlssaegnalicmslantagare. Marcus. 6-4 s.! inlaga. Jo.

brott 11]. In. Förberedan e utkast till stratt— ,

Anm. Om särskild tryckori ej- en ives. år tryckorten Stockholm. Bokstäverna med letstil utgöra begynnelse-

brdbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den.3 bokstäverna till det departement. 'un er vilket utredningen avgivits, t. ex. Ek:; ecklesiastikdepartementet, Jo.

_ ebr. 1922 ang. statens oilentliga utredningars yttre au- ning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig tar: för: varje departement.

)

...,—_ ...—_____.._______- -.. __ . ._s_._.__...4,..._ u..-—...

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

RÖRANDE

STATLIG HJÄLPAKTION ÅT VISSA * EGNAHEMSL'ÄNTAGARE

AVG-IVET DEN 27 NOVEMBER 1931

AV

1931 ÅRS EGNAHEMSUTREDNING

STOCKHOLM 1931 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI—AKTIEBOLAG

lnnehållstörteckning.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. .lordbruksdepartementet ........ 5"; Gällande bestämmelser för den statliga egnahemslånerörelsen ....................... 7 Egnahemslåntagarnas ekonomiska svårigheter, dessas omfattning, art och orsaker ................................................................................................................ 8 Fråga om sänkning av vissa räntesatser å egnahemslånen ................................ 16 ”råga angående generell ränteavskrivning ............................................................ 27 Fråga om de årliga annuiteternas uppdelning i flere inbetalningsterminer 29

Fråga om inrättande av tilläggslån för om-, till- eller nybyggnad av vissa

byggnader m. m. ............................................................................................ 33 Fråga angående viss ändring i gällande bestämmelser för den statsunder-

stödda premielåneverksamheten .................................................................... 39 Fråga om åtgärder för hjälp i det aktuella krisläget .................... 41 Utredningsmännens hemställan ............................................................................ 50 Författningstörslag ................................................................................................... 51 Särskilda yttranden ................................................................................................ 62 & Bilagor: 1. Egnahemsnämndernas riskfonder den 31 december 1930 ............ 64 I

2. Uppgifter angående uppbörden ........................................................ (in

Till Her-r Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbrulcsdepartem-en'tet.

Med anledning av inom båda kamrarna väckta motioner (I: 170, II:5, 25, 26, 225, 306 och 307) rörande ändring i gällande bestämmelser angåen- de statens egnahemslån m. m., vilka motioner avsågo att med hänsyn till den inträdda allmänna depressionen bereda vissa kategorier egnahems- läntagare någon lättnad i dem enligt gällande bestämmelser äliggande skyldigheter beträffande länens amortering och förräntning, anhöll riks- dagen i skrivelse den 22 maj 1931 (nr 280), att Kungl. Maj:t ville låta skyndsamt verkställa utredning i vad mån en statlig hjälpaktion i av motionerna angivet syfte kunde anses erforderlig och lämpligaste sättet för densammas genomförande samt för 1932 års riksdag framlägga det för— slag, vartill utredningen kunde giva anledning. Vidare anhöll riksdagen i anledning av inom båda kamrarna väckta motioner (I: 54 och 11:47) i skrivelse den 30 maj 1931 (nr 318) om utredning om och i vad mån inne— havare av lägenheter upplåtna å kronans marker i de sex nordligaste lä— nen borde beredas lättnad i dem åliggande skyldigheter att erlägga av- gifter för bidrag av statsmedel samt om framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

I anledning av riksdagens ifrågavarande skrivelser beslöt Kungl. Maj:t den 12 juni 1931 uppdraga åt statens egnahemsstyrelse jämte fyra särskilda utredningsmän, vilka chefen för jordbrnksdepartementet skulle äga till- kalla och av vilka en skulle tillkallas endast för utredningen i vad angår Malmöhus län, att i enlighet med vissa av Herr Statsrådet angivna när— mare riktlinjer verkställa dels den av riksdagen i skrivelse den 22 maj 1931, nr 280, begärda utredningen rörande en statlig hjälpaktion åt vissa egnahemsläntagare, dels och den av riksdagen den 30 maj 1931, nr 318, begärda utredningen, i vad avser innehavare av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna.

På grund härav tillkallades den 12 juni 1931 såsom särskilda utrednings— män dels ledamoten av riksdagens första kammare domänintendenten S.

Linders, ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren G. H. Svensson i Grönvik och jordbrukskonsulenten K. S. Westelius, Luleå, dels ock, att deltaga i utredningen, i vad den avser förhållandena i Malmöhus län, egnahemsinnehavaren Olof Olsson, Rönneholm. Sedan Linders på därom gjord framställning entledigats från uppdraget, tillkallades den 14 juli 1931 landstingsmannen P. Lovén, Tottarp, Djurslöf, att såsom utred— ningsman i Linders ställe deltaga i utredningen.

Till sekreterare vid utredningen från och med den 1 juli 1931 förordnade herr statsrådet den 13 juni 1931 numera civilrådmannen i Uppsala V. Z. Schmidt.

Utredningsarbetet bedrives under namn av 1931 års egnahemsu-tredning. Utredningsarbetet har nu fortskridit så långt, att betänkande kunnat utarbetas rörande en hjälpaktion för egnahemslåntagarna i allmänhet. Rörande förhållandena vid den av Malmöhus läns hushållningssällskap bedrivna egnahemslånerörelsen hava utredningsmännen verkställt nog- grann undersökning på. platsen samt fört ingående förhandlingar med hus- hållningssällskapets förvaltningsutskott. Dessa förhandlingar hava emel- lertid ännu icke lett till sådant resultat, att utredningsmännen nu se sig i stånd att framlägga något därpå grundat förslag. Det torde likväl kunna förutses, att förslag till ordnande av berörda förhållanden kan färdigställas under loppet av instundande december månad. I fråga om kolonaten å kronoparker i Norrland och Dalarna hava upprepade över- läggningar ägt rum mellan utredningsmännen och representant för do- mänstyrelsen. Även i denna del torde utredningsmännen kunna komma att framlägga förslag under december 1931. Med hänsyn till det uttalade önskemålet, att förslag rörande en statlig hjälpaktion åt egnahemslån— tagarna må kunna föreläggas 1932 års riksdag, hava utredningsmännen emellertid ansett sig böra redan nu till Herr Statsrådet överlämna det färdigställda betänkandet.

Stockholm den 27 november 1931.

V. EKEROT ELOF B. ANDERSSON NILS GABRIELSSON NILS ADLER HJALMAR SVENSSON S. VVESTELIUS PER LOVEN

Zaméo Schmidt

Gällande bestämmelser för den statliga egnahemslånerörelsen.

Vid 1904 års riksdag beslöts inrättande av egnahemslånefonden i syfte att bereda tillfälle för mindre bemedlade personer att erhålla lån för för— värvande på landsbygden av egna hem. Därvid antogs för första gången allmänna bestämmelser för den sålunda beslutade statliga egnahemsläne- rörelsen. Dessa bestämmelser hava sedermera ändrats genom, bland an- nat, kungörelserna 53/1908, 483/1919, 126/1923, 239/1927. Från och med den '1 januari 1929 gäller kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående all— männa grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten.

Egnahemslän kunna beviljas för förvärv dels av jordbrukslägenheter och dels av bostadslägenheter. Låneverksamheten handhaves under över— inseende av statens egnahemsstyrelse av låneförmedlare, vilka på ansö— kan hos Kungl. Maj:t årligen tilldelas statslån ur egnahemslånefonden, att av dem på egen risk och med egen beslutanderätt användas för utläm— nande av egnahemslån till enskilda.

Läneförmedlarna utgöras av hushållningssällskapen, kommuner samt vissa aktiebolag och föreningar.

I fråga om statslånens förräntning och återbetalning gäller för när— varande:

För 1905—1919 års lån (Sv. F:s nr 36/1904 och 53/1908): ränta: 3'6 %;

återbetalning:

a) lånet delas i två lika stora delar, en amorteringsdel och en stående ode];

b) återbetalningsskyldigheten beträffande amorteringsdelen inträder med fjärde året efter utgången av det kalenderår, under vilket lånet från statskontoret utbekommits och fullgöres å lån för jordbrukslägenheter med en annuitet av 6 % och å lån för bostadslägenheter med en annuitet av 7 %;

c) lånets stående del, som i regel icke från statens sida kan uppsägas, förrän amorteringsdelen tillfullo guldits, skall vara återbetald inom fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen fullgjorts.

För 1920—1927 års lån (Sv. Fzs nr 483/1919, 126/1923): ränta: till och med året före det amorteringsskyldighet inträder 4 %; därefter 4'75 % med undantag dock för räntan å stående delen av lån för

Jäotiomf vid 1931 än fiksdag.

jordbrukslägenheter, vilken kan från och med år 1928 nedsättas till 43 % (Sv. Fzs nr 239/1927);

återbetalning: enahanda bestämmelser som de för '1905—1919 års lån gällande med undantag dock beträffande tiden för amorteringems böljan, vilken för 1920—1927 års lån fastställts till utgången av sjätte kalender— året.

För lån av år 1.928 eller senare år (Sv. F:s nr 239/1927 och 217/1928): ränta: intill dess kapitalavbetalningen börjar 4 %; därefter 4-5. % å lån för jordbrukslägenheter och 5 % å lån för bostadslägenheter;

återbetalning:

a) lånet delas i en amorteringsdel, utgörande två femtedelar av utbe- kommet lånebelopp, samt en stående del, utgörande tre femtedelar av samma belopp;

b) återbetalningsskyldigheten beträffande amorteringsdelen inträder för lån till jordbrukslägenheter med sjätte året och för lån till bostads— lägenheter med fjärde året. allt efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats; å lån för jordbrukslägenheter erlägges därvid en annuitet av "5 % och å lån för bostadslägenheter en annuitet av 8 %;

c) samma bestämmelser som för tidigare lån beträffande återbetalning— en av länets stående del.

Egnahemslåntagarnas ekonomiska svårigheter, dessas omfattning, art och orsaker.

Efter denna kortfattade redogörelse för de nu gällande bestämmelserna med avseende å den statliga egnahemslånerörelsen anse sig utrednings- männen höra i första hand redogöra för det ekonomiska läget bland egna— hemslåntagarna.

I de vid 1931 års riksdag i ämnet väckta motionerna har allmänt fram— hållits, att egnahemslåntagarna på grund av den nu rådande depressio— nen råkat i stora ekonomiska svårigheter. Sålunda yttras i motionen 11:225 av herr Andersson i Prästbol m. fl.

Det nuvarande krisläget för såväl jordbruksnäringen som en betydande del av industrien komme under innevarande år att försätta många egnahemslåntagare i ett ytterst bekymmersamt läge. Därvid komme alldeles särskilt de egnahemslån- tagare, som under de senaste åren bildat sina egna hem, att drabbas hårt. En del av dessa hade nämligen knappast kommit ordentligt i gång, och i de fall då de övervunnit det första stadiet och genomkämpat de första svårigheterna, började amorteringstiden d. v. 5. de år då amorteringarna vore som störst. Men även äldre egnahemslåntagare kunde få det svårt, om den huvudsakliga delen av kontanta in- komster förvärvades utanför det egna hemmet, vilket förekomme i stor omfattning-

»Jordbruksegnahemmen företedde nämligen en skiftande skala av olika storleks— klasser från 3 a 4 har upp till 20 har odlad jord och därutöver. En mycket stor

del av dessa jordbruk kunde icke lämna full försörjning och arbete åt familjen- Innehavarne av dessa mindre egnahemsjordbruk vore hänvisade till arbete hos andra för att få kontanta rörelsemedel. Detta skedde genom att man åtoge sig olika slag av arbeten. De egnahemslåntagare som icke hade egna dragare, sökte sig ut till varjehanda arbeten i den öppna marknaden, och de som hade egna dra- gare sökte i främsta rummet sin inkomst genom körslor, framförallt skogskörslor, vilket förekomme i stor omfattning med undantag av de allra sydligaste delarna av landet. Genom den begränsade skogsavverkningen under föregående är, vilken be- gränsning otvivelaktigt bleve ännu större under innevarande år, hade arbete och körning i skogen i hög grad minskats. Detta ställde de egnahemsjordbrukare, som vore tvingade till att skaffa sig inkomster utanför det egna jordbruket, i ett be- kymmersamt läge. Sammalunda vore förhållandet för hantverkare och tillfällig- hetsarbetare. Genom det starka prisfallet å jordbrukets produkter hade tillgången till kontanter blivit knappare hos jordbrukarna, varav följde att dessa inskränkte sina omkostnader till det minsta möjliga. Nyss angivna kategorier hade på grund härav att emotse en betydande nedgång i sina inkomster. Och de industriarbetare _ egnahemslåntagare _ vilka vore bosatta å de platser där industrien arbetade med avsevärt inskränkt drift eller där fabriksdriften helt nedlagts för en längre eller kortare tid, ställdes inför ett nära nog olösligt problem den dagen, då deras räntor och amorteringar å egnahemslånen förfölle till betalning.

Det vore inför dessa svårigheter, som redan förelåge och med all sannolikhet kom- me att ytterligare ökas under innevarande år, som motionärerna ansåge ett ingri- pande från statsmakternas sida vara påkallat. Det energiska och uppoffrande ar- bete, som de personer ådagalagt, vilka nått fram till det egna hemmet, vore så pass betydelsefullt, att det inte finge tillspillogivas.

Men detta komme med största sannolikhet att ske, om icke några åtgärder vid- toges, som mildrade verkningarna av de övermäktiga svårigheter, varmed en stor- del egnahemslåntagare under den närmaste tiden finge brottas.

I motionen II : 5 av herrar Molander och Lindberg, vari närmast tagits sikte på norrländska förhållanden, yttras, bland annat, i huvudsak föl— jande.

Inom de. nordliga länen funnes för närvarande många egnahemsägare, som redan nu eller inom närmaste tiden komme att befinna sig inför ett tydligen oundvikligt sammanbrott. Vid företagna undersökningar hade det otvetydigt framgått, att så— väl jordbruks- som bostadslägenheter med egnahemslån på grund av den ekono- miska utvecklingen i en betydande utsträckning ej längre kunde finansieras med nuvarande lån, givna under gynnsammare förhållanden och beräknade på helt andra värden än de nu gällande. Någon förändring till det bättre häri syntes ej vara att förvänta. Ty även om den nuvarande depressionen skulle visa sig vara av snart övergående art, hade många av dessa egnahemsägare under tiden varit föremål för en fortgående utarmning, som för långa tider framåt i betänklig grad rubbat deras ekonomi.

I anledning av de vid 1931 års riksdag väckta motionerna införskaffa- des till jordbruksutskottet utlåtanden från, bland andra, statens egna- hemsstyrelse och statskontoret.

Statens egnahemsstyrelse framhöll i sitt utlåtande att den egnahems- verksamhet, som inom vårt land med stöd av statens egnahemslånefond

Till joni- bmksutekaitet avgivna ytt— randen.

Yttrande av statens egna» &emsslgfelse.

bedrivits under drygt 25 år, kunde anses hava givit ett i stort sett till- fredsställande resultat. Styrelsen fortsatte.

Den statliga egnahemsverksamheten vore ingenting annat än en fortsatt koloni- sering av vårt land. Egnahemsverksamheten vore ur flera synpunkter ett statligt intresse av betydande mått. I den mån det vore möjligt att förverkliga ville nog flertalet åtminstone på landsbygden hava ett eget hem. Genom den statliga egna- hemsverksamheten hade ett stort antal medborgare kunnat förverkliga denna sin önskan.

Från statens sida måste egnahemsverksamheten ses ur såväl social som ekono- misk synpunkt. Det vore av vikt icke blott att egnahem kunde bildas, utan det vore också av vikt, att de, som erhållit egnahemslån, kunde finna den trevnad och utkomst, som det egna hemmet förutsattes skola giva. När den enskilde egna- hemslåntagaren nått målet för sin strävan, ett eget hem, så måste man dock som regel förutsätta, att han skulle med egna krafter kunna genomföra sitt egnahems- företag utan ytterligare uppoffringar från statens sida, och det kunde skäligen fordras, att han gjorde sitt bästa för att kunna behålla och vidare utveckla det jord- bruk, han med stöd av egnahemslån och i vissa fall egnahemspremielän förvärvat. Dessa förväntningar uppfylldes emellertid ej alltid. Det vore nämligen icke möj- ligt för låneförmedlarna att undvika, att personer erhölle egnahemslån, som mer eller mindre vore i avsaknad av de egenskaper, som ovillkorligen måste finnas hos en mindre jordbrukare och vilka icke kunde sköta ett mindre jordbruk eller dess ekonomi på ett tillfredsställande sätt. När en egnahemslåntagare läte byggnaderna förfalla utan att någon som helst åtgärd vidtoges för att reparera skadorna. när jor- den vansköttes och fylldes av ogräs och när skulden bara växte och inga räntor på lån betalades, då hade egnahemsverksamheten varken i socialt eller ekonomiskt hänseende fyllt sin uppgift. Antalet egnahemsägare, som skötte sig på detta sätt vore visserligen endast en liten procent av samtliga låntagare, men varje låneför- medlare torde hava fått göra bekantskap med dem. Många av denna kategori av egnahemslåntagare ropade emellertid allra högljuddast på statens stöd och hjälp. Egnahemslåntagare, som skötte sina hem och sin ekonomi på detta sätt, kunde emellertid knappast hjälpas såsom egnahemsägare. De endast tyngde och försvå- rade egnahemsrörelsen.

Det funnes emellertid även dugliga och skötsamma egnahemsägare, som av olika anledningar lyckades mindre väl, vilka vore i behov av stöd och hjälp för att kunna genomföra sina egnahemsföretag. När vid starten alltför små tillgångar förefunnes och oförskyllda svårigheter mötte, kunde även en duktig och i alla avseenden skötsam person misslyckas. När exempelvis sjukdom drabbade man- nen eller hustrun eller ett eller flera av barnen och detta nödvändiggjorde läkare- vård, lasarettsvård o. d., när arbetskraften härigenom ginge förlorad eller reduce- rades och därjämte stora utgifter drabbade, medan inkomsterna ej bleve de beräk- nade, dä vore hjälp på ett eller annat sätt nödvändig, om det egna hemmet skulle kunna behållas och bli till avsett gagn för familjen. Enahanda vore förhållandet i de fall, då jordbruket vore så litet, att inkomsterna därav icke räckte till att täcka de mest inskränkta levnadsomkostnader jämte räntor och utskylder, då in— komster genom beräknat arbete utanför hemmet utebleve på grund av inträdd ar- betsbrist och då ytterligare arbetsinkomst vid hemmet genom startandet av lämp- lig binäring såsom utvidgad rationell hönsskötsel, trädgårdsskötsel eller dylikt icke kunde tillgripas och genomföras av brist på medel härtill. När dödsfall inträffade och maken eller makan rycktes bort från en kanske talrik familj med svag ekonomi, då kunde stöd och hjälp vara erforderlig, om hemmet skulle kunna behållas. Sä- dan tillfällig hjälp kunde även vara behövlig, då olyckor drabbade djuren, när egna—

! 1 l,

hemsägaren t. ex. miste sin häst, som på grund av ålder eller annan orsak ej vore försäkrad, eller då ett par kor genom sjukdom eller av annan orsak förlorades. Även andra ej här uppräknade eller antydda fall av oförskyllda svårigheter kunde inträffa.

Det kunde icke bestridas, att alla dessa svårigheter kunde drabba även andra mindre jordbrukare än egnahemslåntagare. Man torde dock icke böra bortse ifrån, att egnahemsjordbrukare och egnahemsägare ofta startade från ett i ekonomiskt hänseende mycket svagt utgångsläge.

Under senaste tiden hade inträffat förhållanden, som drabbat alla jordbrukare, nämligen det oerhörda prisfallet på jordbruksprodukter. Den härav föranledda ekonomiska krisen för jordbruket vore ödesdiger icke minst för de ekonomiskt svagast ställda egnahemsläntagarna, som vore i avsaknad av nödiga egna medel. Särskilt innehavare av sådana egnahemlägenheter, som ej lämnade innehavaren och hans familj full sysselsättning utan där inkomster genom arbete utanför hemmet erfordrades, hade fått sin ekonomi i hög grad försämrad på grund av arbetsbrist. Det torde vara här antydda omständigheter, som hade varit anledningen till de motioner i riksdagen, vari påkallades direkt hjälp och stöd åt egnahemslåntagarna. Egnahemsstyrelsen ville emellertid uttala, att det vore av synnerlig vikt för en fortsatt och utvecklad egnahemsverksamhet, att egnahemslåntagarna icke bleve fö- remål för sådana åtgärder, som vore ägnade att minska det personliga ansvaret och intresset hos dem att reda sig själva.

Statskontoret förklarade i sitt utlåtande, att statskontoret såväl av de väckta motionerna som av det utav statens egnahemsstyrelse avgivna yttrandet, vilket blivit. statskontoret i avskrift tillställt, bibringats den uppfattningen, att den allmänna depressionen på jordbrukets område lämnat spår efter sig även inom egnahemsverksamheten och medfört, att åtminstone inom vissa delar av landet innehavare av egnahemslån kom— mit i en bekymmersam belägenhet.

Även jordbruksutskottet uttalade, att ett ingripande i motionernas syfte .syntes starkt av behovet påkallat. Utskottet ansåg det emellertid icke möjligt, att utan en föregående allsidig undersökning taga ställning i fråga om vilka åtgärder, som bäst skulle vara ägnade att tillgodose det .syfte, man torde avse att vinna.

I de från låneförmedlarna till utredningsmännen avgivna yttrandena har stor uppmärksamhet ägnats ät förevarande grundläggande spörs- mål.

I samtliga. från egnahemsnämnderna inkomna yttranden framhålles, att den främsta orsaken till egnahemslåntagarnas ekonomiska betryck vore att söka i den allmänna ekonomiska depressionen inom såväl jord- bruket som övriga näringsgrenar. Depressionen hade verkat såväl direkt därigenom att prisen på jordbruksprodukter fallit som indirekt därige- nom att köpkraften hos industribefolkningen minskats. I ett flertal av de inkomna svaren framhålles därjämte, att sjukdomar och dödsfall inom familjen samt olyckor med levande inventarier inverkade starkare under dessa tider, då eljest tillgängliga reserv— och rörelsemedel förbrukats.

Yttrande av statskontoret

Jo 11117ka- 11 takottet.

Till egnahems— utredningen inkomna ytt- randen.

3.) från egna hemsnämn- derna.

Vidare har i det övervägande flertalet yttranden framhållits, att under senare år ökade svårigheter gjort sig gällande för egnahemslåntagarna att få arbete utom hemmet, vilket i sin ordning sammanhängde med den industriella depressionen, främst inom trävaru— och stenindustrien. På sina håll vill man emellertid finna grunden till dessa svårigheter att skaffa extrainkomster även i andra förhållanden. Sålunda yttrar egna- hemsnänmden ?? Kristianstads län, att arbetareorganisationerna i stor ut- sträckning hölle småbrukarna utanför arbetsplatserna. Även Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps egnahe—msnämnd tror sig ha funnit, att det läge, vari arbetsmarknaden råkat med monopol på allehanda arbeten, orsakade svårigheter för egnahemslåntagarna att erhålla arbetsförtjän- ster utom hemmet. Sistberörda egnahemsnämnd påpekar tillika, att auto— mobilismens överhandtagande omöjliggjorde för jordbrukarna att erhålla körförtjänster.

I vissa utlåtanden nämligen från egnahemsnämuderna i Stockholms, Gotlands och Skaraborgs län uttalas därjämte, att egnahemslåntagarna fått erlägga för höga pris vid inköp av sin jord samt att byggnadskost- naderna ställt sig alltför höga.

Egnahemsnämnderna i Stockholms och Halla-nds län framhålla vidare, att egnahemslåntagarna ofta måste av brist på egna tillgångar ikläda sig skuld utöver egnahemslånen på ofördelaktiga villkor. Sist omför- mälda egnahemsnämnd påpekar, att den enskilde långivaren i många fall vetat tillförsäkra sig så hårda amorteringsvillkor, att när dessa skulle fullgöras, möjlighet icke förelåge att utgöra skyldigheterna till nämn- den. Grannar och andra, som stode i ansvarighet för växlarna med des— sas höga räntor, passade undantagslöst på att pressa ut omsättniugsbelop— pen. Sammanfattningsvis kunde uttalas, att den främsta orsaken till egnahemsföretagens misslyckande läge i den skuldsättning, som förekom- me vid sidan av egnahemslånen. En bidragande orsak till uppkommande ekonomiska svårigheter läge i bristande kunskap dels i själva jordbruks— driften dels i handhavandet av affärer i allmänhet. Särskilt hade det vi— sat sig, att s. k. statdrängar saknade erforderlig erfarenhet på jordbru- kets olika områden samt att personer, som mången gång vore särdeles driftiga jordbrukare, skattade åt fullständig oförmåga att sköta sina affärer.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps egnahemsnämnd har fun- nit, att orsaken till egnahemslåntagarnas misslyckande ofta vore att sökai bristande personliga förutsättningar, medan Kalmar läns norra hushåll— ningssällskaps egnahemsnämnd anger orsaken i en del fall ligga i mindre god sparsamhet.

Slutligen har egnahemsnämnden i Malmöhus län uttalat, att utom den allmänna depressionen torde den viktigaste anledningen till egnahems- låntagarnas svårigheter vara att söka i den under senare år inträdde. stegring-en av penningvärdet och därmed av skuldernas realvärde. I

många fall hade också för små egna resurser hos låntagarna, förvärrat situationen.

Av de övriga låneförmedlare, vilka i sina till utredningen avgivna ytt— randen behandlat förevarande spörsmål, har i stort sett framhållits, att depressionen inom jordbruksnäringen vore den huvudsakliga. orsaken till egnah—emslåntagarnas betryckta ställning. Sålunda yttrar Malmö— hus läns egnahemsföreni'n-g U.. 1). a. att de låntagare, som nu vore i behov av hjälp säkerligen skolat reda sig med det stöd, föreningen tidigare läm— nat, därest den pågående jordbrukskrisen icke inträffat. Vissa. lån— tagare hade emellertid varit med om det svåra prisfallet under åren 1920 och 1921 och då fått vidkännas mycket stora förluster. Denna omstän- dighet hade givetvis i hög grad bidragit till att deras ställning, som un— der de senare åren ljusnat, åter blivit mycket bekymmersam. Vidare hade i en del fall långvarig sjukdom bidragit till att öka deras ekono- miska Svårighet-er. Egna hems länefö'rmedlingsförem'ng U.. 7). a. i Motala påpekar, att en bidragande orsak till låntagarnas svårigheter läge i de allt för höga anskaffningskostnader, som en stor del låntagare, vilka för— värvat sina egna hem efter 1920, fått ikläda sig. Genom det under se- nare år inträdda prisfallet på fastigheter hade värdena å egna hemmen minskat, vilket förorsakat hinder för tillfällig sekundärkredit mot fastig— hetsinteckning, och eventuella. skulder efter egnahemslånet, vilka icke minskat i samma proportion, hade måst placeras ofördelaktigt. Kinna och Örby egnahemsförenin-g U.. 29. ut. har framhållit, att den tre månader långa. strejken inom textilindustrien, varifrån nästan samtliga förenin- gens låntagare hade sin utkomst, medfört att de båda första kvartals— annuiteterna innevarande år icke gått in så bra, som eljest, men detta torde vara en tillfällig förekomst. Huskvarna egnahemsförening U. 1). a. yttrar, att den allmänna depressionen vållat att nästan all verksamhet legat nere och att några arbetstillfällen icke givits, varför egnahems- låntagarna blivit ur stånd att helt fullgöra sina skyldigheter till förenin— gen. Egn-ahemslåneförmedlingsföreningen Hem 'a' Sveri-ge u. 1). a.. slut— ligen påpekar, att för egnahemslåntagarna icke förelåge andra svårig— heter än för andra jordbrukare. Dessa svårigheter bottnade i lägenhe- ternas olika kvalitet och på sina håll i låntagarnas bristande förmåga såsom jordbrukare.

Vad under utredning-ens lopp framkommit såväl i till utredningsmän- nen inkomna yttranden som genom vad utredningsmännen själva. iakt- tagit har bibringat utredningsmännen den bestämda uppfattningen, att den statliga egnahemslånerörelsen i stort sett måste anses hava givit tillfredsställande resultat. Utredningsmännen anse sig sålunda böra understryka den av statens egnahemsstyrelse uttalade uppfattningen, att egnahemslånerörelsen vilar på en sund grundval. Det torde vara över—

b) från övriga läns/öfmed—

lure.

Utrednings- männen.

flödigt att i detta sammanhang närmare orda om den stora betydelse, som en rätt inriktad egnahemslånerörelse äger. En var, som ägnar spörs- målet någon eftertanke, torde inse det stora värdet ur såväl social som nationalekonomisk synpunkt av landets fortgående kolonisation. Med egnahemslånerörelsens hjälp hava nya områden lagts under plogen och nya hem skapats för innevånarna. De nya arbetstillfällen, som därigenom även uppstått, torde särskilt i nuvarande tid med dess omfattande arbets— löshet och därav följande sociala olägenheter, äga en betydelse, scn1 icke bör underskattas. Utredningsmännen anse sålunda att egnahemslårerö- relsen är förtjänt av allt stöd och att dess syftemål bör, så långt ske kan, med statens hjälp främjas.

Emellertid torde genom de verkställda undersökningarna få anses ådagalagt, att även om egnahemslånerörelsen i det stora hela vilar på en stark grundval, här och var yppat sig vissa svårigheter för låntagar— na att fullgöra sina åtagna förpliktelser. Dessa svårigheter äro likväl icke artskilda från de bekymmer, varmed alla. jordbrukare i våra dagar kämpa. Svårigheterna kunna lålunda icke sägas bottna i egnahemslåne— rörelsens natur eller vara för egnahemslåntagarna speciella, utan deras- orsaker torde få sökas i andra omständigheter. Klart torde vara, att den främsta anledningen till det bekymmersamma läget hos vissa grup— per av egnahemslåntagare ligger i den rådande depressionen såväl inom jordbruket som inom andra grenar av näringslivet. Dess verkan kan,. åtminstone för egnahemslåntagare med jordbrukslån,sägas hava varit två— faldig. Den har nämligen verkat dels direkt genom försämrade priser på jordbrukets alster och genom ökade svårigheter att anskaffa förtjänst- arbete utom hemmet, dels indirekt därigenom att industribefolkningens köpkraft till följd av arbetslöshet minskats. Emellertid torde vissa egna— hemslåntagares ekonomiska bekymmer kunna hänföras även till andra orsa— ker än den ekonomiska depressionen. Sålunda torde i en del fall sjukdomar inom familjen, olyckor med djur och andra liknande, mera tillfälliga om— ständigheter hava förorsakat svårigheter. Vidare torde i vissa fall jorden- hava inköpts till för höga priser, vilket medfört, att dessa egnahem redan från början blivit mindre bärkraftiga. Under den s. k. kristiden hava vida— re kostnaderna för byggnader och inventarier stigit till allt för stora belopp. En annan omständighet, som i detta sammanhang icke får förbises, är att personer, som i och för sig måste anses som både dugande och sköt— samma, kunna sakna nödig ekonomisk erfarenhet och förmåga att själv— ständigt sköta sina affärer, de kunna med andra ord icke planera för sig och råka därigenom trots all arbetsamhet i svåra bekymmer. Vi— dare kan det inträffa, att personer som måhända lång tid arbetat inom jordbruket och därvid visat prov på duglighet, likväl icke äro i stånd att såsom egna företagare sköta ett jordbruk. Slutligen kan påpekas, att det bland egnahemslåntagarna såväl som bland andra grupper av med— borgare naturligen förefinnes en och annan, som är mindre duglig och

skötsam och som sålunda icke kan reda sig. Man torde emellertid kunna säga att låneförmedlarna nedlägga stor omsorg vid utväljandet av lån— tagare; att helt undvika icke önskvärda låntagare låter sig däremot näp- peligen göra.

För att åstadkomma en bild av den ekonomiska. utvecklingen bland egnahemslåntagarna hava utredningsmännen från låneförmedlarna. in- fordrat vissa uppgifter angående uppbörden av räntor och amorteringar under tiden den 1 januari 1927—den 31 december 1930. Dessa uppgifter hava sammanställts i form av en tabell, vilken såsom bilaga fogas till detta betänkande. Av tabellen framgår, att restantierna under nu angivna år icke visat någon bestämd tendens till ökning men att sådan ökning före— kommit hos Vissa av låneförmedlarna. Vad nu anförts torde vara ägnat att utvisa, hurusom låntagarna sträva för att i det längsta stå på egna ben och fullgöra sina åtagna skyldigheter.

Enligt från låneförmedlarna inhämtade uppgifter åtnjöto den 1 juli 1931 3084 låntagare anstånd med erläggande av sina annuiteter, därav 2584 med jordbrukslån och 500 med bostadslån. Av dem, som icke fullgjort sina inbetalningar och ej heller erhållit anstånd voro 46 försatte. i kon— kurs, därav 33 med jordbrukslån och 13 med bostadslån samt 200 lag— sökta, därav 168 med jordbrukslån och 32 med bostadslån. Uppgifter hava jämväl infordrats rörande behovet av avskrivningar å såväl ränte- som kapitalfordringar. Emellertid synes låneförmedlarna vid beräknin- gen härav hava tillämpat så olika grunder, att en sammanställning av de inkomna uppgifterna icke ger någon enhetlig bild av läget. Utan att i detta sammanhang vilja gå närmare in på spörsmålet om ränteavskriv- ningar, anse sig utredningsmännen nu endast böra erinra därom, att för sådant ändamål i första hand böra tillgripas för låneförmedlarna tillgång-3 liga riskfonder, vilka för egnahemsnämndernas del den 31 december 1930 uppgingo till sammanlagt 2,844,951 kr. Den närmare fördelningen av risk- medlen framgår av vid betänkandet fogad tabell.

Sammanfattningsvis få utredningsmännen sålunda uttala, att egna— hemslånerörelsen på grund av angivna förhållanden för närvarande käm- par med svårigheter. I detta sammanhang torde även böra uppmärksam— mas, att annuiteterna för år 1931 ännu icke förfallit till betalning och att man allmänt är av den uppfattningen, att större svårigheter förestå på grund av den senaste tidens prisfall å animaliska produkter samt min-' skade arbetstillfällen. Det torde ligga i öppen dag, att hänsynen till det. allmännas intresse bjuder, att all den hjälp, som från statens sida rimli- gen kan lämnas till egnahemslåntagarna, också bör lämnas. Och detta. icke enbart av sociala skäl utan även på den grund att staten, som inve—— sterat stora kapital i rörelsen, i eget intresse bör se till, att de egna hemmen bli så bärkraftiga som möjligt och att sålunda risken för de- utlånta medlen nedbringas till den minsta möjliga. Den hjälp, som skall lämnas, bör emellertid icke vara sådan, att den förminskar låne—-

förmedlares och låntagares intresse att reda sig själva; det bör vara en » verklig hjälp till självhjälp och icke en sådan hjälp, som verkar avtrub- ' bande på låntagarnas känsla av eget ansvar. Utredningsmännen vilja sålunda i princip uttala sig för vidtagande av en hjälpaktion åt egna— hemslåntagarna; till formerna för hjälpaktionen få utredningsmännen i det följande komma.

Fråga om sänkning av vissa räntesatser å egnahemslånen.

Då det gäller att besvara frågan om vilka åtgärder, som från statens sida kunna vidtagas för att bringa egnahemslåntagarna hjälp i nuvarande svårigheter, möter först och främst spörsmålet om en sänkning av gäl— lande räntesatser.

ationer vid I vissa av de vid 1931 års riksdag väckta motionerna, nämligen nris 193133'513" 25, 26 och 307 i andra kammaren, har föreslagits sänkning av räntesat-

g serna rörande efter viss tidpunkt utlämnade egnahem-slån.

Sålunda föreslås i motionen 11:25 av herr _Magnusson i Skövde, att l räntan å efter år 1919 utlämnade egnahemslån skulle utgå med 3'6 % un- der de fem första åren och för den tid, som av dessa år kunde återstå, samt att räntan därefter skulle från tid till tid, som kunde varda be- stämd, utgå med 4 %, varvid emellertid frågan borde lämnas öppen huru— . vida räntesänkningen borde avse både jordbruks- och bostadslån. l Till stöd för de i motionen framförda yrkandena anförde motionären bland annat följande.

Egnahemslånen borde icke utlämnas såsom någon sorts välgörenhetslån och hållas vid onormalt låga räntor men deras syfte borde upprätthållas genom att 'i räntan läge i underkant av gällande låneränta. Den ursprungliga räntesatsen hade 1 bestämts under intryck av då gällande inlåningsränta i postsparbanken och legat betydligt under dåvarande utlåningsräntor. Så vore nu icke fallet med egna- hemslåneräntan, vilken låge ungefär lika med räntan å lån mot goda fastighets- inteckningar, som för det nuvarande kunde placeras mot 4'5 %. l ekonomiskt hänseende kunde förhållandena icke heller anses vara normala för egnahemslån- tagarna, särskilt vid jordbrukslån, där det förelåge betydande svårigheter på grund av jordbrukskrisen. För sistnämnda kategori av låntagare tillkomma där— jämte som en särskild svårighet, att låneförmedlarna allmänt börjat tillämpa starkare begränsning i fråga om lånebeloppen, varigenom låntagarna ofta måst fylla sitt lånebehov med ofördelaktiga tillåggslån på annat håll. Om räntan å egnahemslånen ställdes lägre, inträdde för låntagarna större möjligheter att full- göra sina annuiteter och därigenom för långivaren ökad möjlighet att tillfreds- ställa låntagarnas lånebehov. Ofta vore det belåningen på ofördelaktiga villkor ovanpå egnahemslånet, som försatte låntagaren i svårigheter.

Motionen 11:26 av herr Johansson i Huskvarna gick ut på att riks- dagen skulle i samband med prövningen av vidare anslag till egnahems—

lånefonden och såsom villkor eller förutsättning därför, besluta sådan ändring i lånevillkoren, att samtliga procentsatser för såväl amortering som föl-räntning av egnahemslånen sänktes med en eller åtminstone en halv procent, och att denna sänkning skulle komma icke blott nya lån— tagare utan även äldre sådana tillgodo, eventuellt endast så länge den nu pågående ekonomiska. depressionen fortfore.

I motiveringen till motionsyrkandena framhöll motionären till en början, att på senare tid svårigheter yppat sig för egnahemsägarna att kunna nöjaktigt för— ränta och amortera egnahemslånen. Det tryckta ekonomiska läget inom såväl 'industrien som jordbruket, driftinskränkningarna och arbetslösheten hade med— fört, att de egna hemmen med nu gällande ränle- och amorteringsvillkor bleve för ägarna alltför dyrbara och de årligen återkommande ränte- och amorterings- utbetalningarna en alltför tung börda i förhållande till de minskade inkomsterna. För att råda bot på svårigheterna borde samtliga procentsatser för såväl amorte— ring som förräntning av egnahemslånen sänkas med en eller åtminstone en halv procent och likaledes motsvarande procentsatser å de ur egnahemslånefon- den utlämnade statslån sänkas med en, respektive en halv procent.

I motionen II: 30? av herrar Ericson i Boxholm och Andersson i Katrineholm hemställdes _ under framhållande av att de nuvarande räntesatserna verkade i hög grad tryckande för egnahemslåntagarna — att riksdagen ville besluta, att låntagare, som erhållit egnahemslån efter

.år 1919, måtte beredas lättnad i lånevillkoren med avseende på egnahems-

lånens förräntning, efter de grunder, som voro gällande före år 1919,

0

(samt att räntesatserna a nya lån måtte fastställas till enahanda belopp.

Såsom tidigare erinrats, införskaffades till jordbruksutskottet vissa ,vttranden över motionerna, däribland från statens egnahemsstyrelse och från fullmäktige i riksgäldskontoret.

Statens egnahefrnsstyrelse framhöll att räntefoten & egnahemslån ut- lämnade till och med år 1919, 3'6 %, måste betraktas såsom förmånlig. "Styrelsen fortsatte:

Den för lånen efter 1919 utgående räntan torde däremot kunna anses betungan- de, om man toge hänsyn till den nuvarande penningmarknaden, till jordbrukets .dåliga räntabilitet och till egnahemslåntagarnas i regel svaga ekonomi. Inneha— vare av jordbrukslån, beviljade under åren 1920—1927, hade, i den mån amorte— ringsskyldigheten inträdde, att erlägga en årlig genomsnittsavgift (ränta och amortering) å hela länet av 5'15 %. För jordbrukslån, beviljade 1928 och senare år, utgjorde den årliga genomsnittsavgiften 5'3 %. Efter samma beräkningsgrund .hade innehavare av bostadslån, beviljade åren 1920—1927, att erlägga en genom— snittsavgift av 5'875 %. För bostadslån, beviljade _1928 och senare år, utgjorde den årliga genomsnittsavgiften 6'2 %.

I motionerna hade gjorts gällande, att penningmarknaden under nuvarande läge skulle utgöra fog för räntesänkning. Häremot kunde framhållas, att räntor och annuiteter, jämförda med vad andra personer i ungefär samma ekonomiska ställning som egnahemslåntagarna finge erlägga, icke vore anmärkningsvärt höga och att egnahemslånen kunde uppgå till 5/5 av fastighetens värde beträffande jord-

Till jord— bru kautskotlet inkomna yu-

randen .

Yttrande av statens egna— hemsstyrelse.

brukslån och 3/4 av fastighetens värde beträffande bostadslån, vilken belånings— gräns ur vanlig bankmässig säkerhetssynpunkt kunde anses vara relativt hög. Bc— träffande sistnämnda anmärkning kunde dock framhållas, att icke alla låneför- medlare torde tillämpa den högst tillåtna belåningsgränsen.

Det vore emellertid även andra synpunkter, som kunde läggas på denna fråga,. främst att egnahemsverksamheten hade till uppgift att skapa nya hem och jord— bruk åt mindre bemedlade samt att statens intresse bjöde, icke blott att låneme— del ställdes till förfogande för denna verksamhet utan ork att lånemedlen löpte med lägsta möjliga ränta. Betonas borde även, att det här i regel vore fråga om personer, vilkas egna tillgångar vore i hög grad begränsade.

En omläggning av räntefoten vad amorteringstiden beträffade skulle emeller— tid medföra ett sönderbrytande av amorteringsplanen utan att därigenom någon avsevärd lättnad komme låntagarna till del, därest ej ändring även av grunderna för beräkning av annuiteten komme till stånd. Genom att lämna räntan ä amor-- teringsdelcn oförändrad och sänka räntan endast å länens stående del åstadkom— mes räntelindring på. samma gång som amorteringsplanen lämnades orubbad.

Räntan ä 1920—1927 års jordbrukslån vore, sedan amorteringstiden inträtt, 4'3 % å stående delen och 4'75 % å amorteringsdelen. Om räntan å stående delen sänktes till 3'6 %, medan räntan å amorteringsdelen bibehölles vid 4'75 %, skulle medelräntefoten bliva (4'75+3'G) :224'175 %. Om räntan för län utlämnade år 1928 och senare år sattes till 4 % för stående delen och bibehölles vid 4'5 % för amorteringsdelen, skulle medelräntefoten bliva (4'5 )( 2 + 4 X 3) :5 : 4'2 %. Efterhand som amortering ägde rum, sjönke räntebeloppet, då den del av länet, som löpte med den högre räntefoten. minskades.

Denna räntesänkning kunde försvaras även ur en annan synpunkt. Om man ntginge ifrån att säkerheten för egnahemslänet vore av både primär och sekundär natur sedd nr säkerhetssynpunkt, finge lånets stående de], som skulle komma att löpa med lägre ränta, anses motsvara lån med primär inteckningssäkerhet, me- dan lånets amorteringsdel med den högre räntefoten skulle motsvara lån med se— kundär inteckningssäkerhet.

I analogi med föreslagen räntesänkning för jordbrukslånen syntes räntan för stående delen av bostadslånen böra sänkas, beträffande 1920—1927 års lån från 4'75 % med 0'75 %; till 4 %, varvid medelräntefoten skulle bliva (4+4'75) :2 : 4'375 %, och beträffande 1928 och senare års lån från 5 % med 1 % till 4 %, var- vid medelräntefoten skulle bliva (5 X 2 —|— 4 X 3) :5 : 4'4 %.

Beträffande den nmnrteringsfrin tiden hade sedan 1920 den principen tilläm- pats, att låntagarna för denna tid fått vidkännas en något lägre räntentgift än för" tiden därefter. Skälen härtill hade. varit. flera. Sålunda kunde låntagarna icke den första tiden erhålla den inkomst av lägenheten som vore möjlig att utvinna sedermera, då byggnads- och grundförbättringsarbeten ej i samma utsträckning toge arbetskraften i anspråk och kreatursbesättningen nått sin normala storlek. Här berörda omständigheter vore av betydelse icke minst under depressionstider som den nuvarande. De låntagare. för vilka amorteringstiden ej inträtt, skulle icke erhålla räntelindring genom ovan föreslagna räntesänkning, förrän amorte- ringsskyldigheten inträdde. Egnahemsstyrelsen hölle före, att någon räntelindring borde komma till stånd jämväl beträffande den amorteringsfria tiden, och syntes en räntefot av 3'6 % böra komma i tillämpning.

Utginge man ifrån, att omfattningen av lånerörelsen under 1930 och 1931 vore ungefär densamma som 1929 samt att egnahemslånen till fullo nytats, skulle 1920—1931 års låntagare, enligt uppgjord beräkning vid uppbörden för 1931 kom— ma i åtnjutande av minskning i ränteavgifterna uppgående till sammanlagt 719 520" kr.. varav för jordhrnkslänen 480170 kr. och för bostadslånen 239 350 kr. Mot—

svarande ränteförlust för staten komme emellertid att bliva väsentligt mindre, då i beräkningen kalkylerats med beviljade lån, vilka i stor utsträckning lyftes först framdeles och understundom blott delvis.

Ri-ksgäldsfull—mäktige ansåge sig sakna anledning att närmare ingå på. vare sig motionärernas eller egnahemsstyrelsens förslag, då enligt fullmäktiges mening någon förändring av räntevillkoren för egnahems- lånefonden åtminstone för närvarande ej kunde komma till stånd. Den beräknade räntefoten för den del av statens utlåning, som vore placerad i egnahemslånefonden, komme att för budgetåret 1932/1933, då verknin— garna av under åren 1929—1931 verkställda konverteringar av 1914—1921 års statslån gjorde sig till fullo gällande, att uppgå till 4'8 %. Såvida egnahemslån'efondens avkastning skulle motsvara statens ränteutgifter för däri placerade ]ånemedel, den 30 juni 1930 uppgående till 142 456 000 kr. av inalles för fonden disponerade 182 620000 kr., kunde vid så- dant förhållande någon nedsättning av räntan å. från fonden utlämnade lån ej ifrågakomma under annan förutsättning än att en del av fondens lånekapital avskreves och riksgäldskontoret bereddes ersättning därför från fonden för statsskuldens amortering. För övrigt borde en nedsätt- ning av räntan för en enstaka fond ej komma till stånd. En eventuellt mer eller mindre generell nedsättning av räntefoten för lån från statens utlåningsfonder mäste emellertid föregås av ingående utredning.

Samtliga låneförmedlare—med ett enda undantag, Egnahemslåneförmed- lingsföreningen Hem i Sverige, u. p. a. — hava i till utredningsmännen inkomna yttranden starkt uttalat sig för en sänkning av räntefoten å de egnahemslån, som beviljats efter 1919, såväl i fråga om jordbrukslån som bostadslån.

När man tager del av de skäl, som anförts till förmån för en räntesänk- ning, är det nödvändigt att hålla i minne, att yttrandena avgivits i början av augusti 1931, sålunda innan Sverige övergav guldmyntfoten och innan den i samband därmed företagna osedvanligt stora diskontohöjningen kom till stånd.

I allmänhet har en räntesänkning motiverats med att räntan numera sjunkit hos sparbanker och liknande penninginrättningar. Räntan hade på sin tid höjts med hänsyn till då rådande högkonjunktur och nu rådde en lågkonjunktur, som av alla tecken att döma hotade att bliva långvarig. Sålunda yttrar Södermanlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd, att nu gällande räntesats för bostadslån icke vore lägre utan i vissa fall högre än den som sparbankerna betingade sig. I följd härav vore det knappast någon fördel för en lånesökande att begagna sig av egnahems- nämnderna för erhållande av bostadslån. Uppsala läns hushållningssäll- skaps egnahemsnämnd framhåller även att med hänsyn till den nuvarande låga räntenivån borde. räntan å egnahemslån, som beviljats efter 1919, ned—

Yttrande av fullmäktige i rikagälds— kontoret.

Till egna- hemutred- ningen in- komna ytt- randen.

sättas så att räntan å jordbrukslån komme i paritet med de före nämnda år utlämnade lånen och å bostadslånen obetydligt högre. Stockholms läns och stads hushållningssällskaps egnahemsnämnd yttrar, att en nedsättning av räntan skulle vara av bestående värde, om statsmakterna medgåve, att den i fortsättningen finge förbliva nedsatt. Man kunde med fog fråga, varför just de, som erhöllo lån före 1920, skulle hava förmånen av lägre räntefot. Största antalet låntagare, som vore i svårigheter, vore att söka. just bland dem, som erhållit lån efter år 1919. Östergötlands läns hus- hållningssällskaps egnahemsnämnd betonar, att det visserligen kunde före— falla som om en räntenedsättning ej skulle medföra någon större utgifts- minskning för den enskilda låntagaren. Man finge likväl icke underskatta betydelsen av denna minskning i utgifterna. Förutom sin direkta verkan kunde en räntenedsättning få en värdefull indirekt verkan så tillvida, som låntagarna finge en känsla av att statsmakterna behjärtat deras svårigheter och därigenom skulle låntagarna säkerligen sporras till fortsatta bemödan- den att söka övervinna svårigheterna. Kristianstads läns hushållningssäll- skaps egnahemsnämnd framhåller, att då räntesatsen å egnahemslån från början avsiktligt satts betydligt lägre än som tillämpades i bankinrättnin- gar å lån mot liknande säkerheter för att därigenom lämna möjlighet för verkligt mindre bemedlade att förskaHa sig och behålla ett småbruk, syntes det vara rättvist, om staten nu, då förräntningsprocenten å andra län be- tydligt minskats, åstadkomme en nedsättning av egnahemslåneräntan. Älvs- borgs läns södra hushållningssällskaps egnahemsnämnd yttrar, att enligt nämndens erfarenhet hade på den tid, då en räntefot av 3'6 % varit gällande, risken för kapitalförlust varit ofantligt mycket mindre än nu. Givetvis hade det då som nu inträffat, att en och annan egnahemslåntagare nödgats gå ifrån sitt egna hem, men den låga räntan å egnahemslånet hade alltid lockat fram lämpliga spekulanter, som önskat övertaga lägenhet och lån. Värmlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd anser, att en ränte- sänkning borde ifrågakomma på det att egnahemslånen måtte löpa med en ränta, som mera framhävde deras art av subventionslån. Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a. framhåller, att en räntesänkning vore så mycket mera önskvärd som de låntagare, vilka nu erlade den högre räntan i ett mycket stort antal fall startat under den ogynnsammaste tidsperioden. För- hållandena på räntemarknaden syntes också för närvarande sådana, att en räntesänkning icke skulle komma att betyda någon nämnvärd uppoffring från statens sida. Kinna och Örby egnahemsförening n. p. a. anser en nedsättning av gällande räntor å egnahemslånen — både för de lån, som beviljats efter år 1919, som för kommande lån —— vara en nödvändighet. För föreningens låntagare hade det hittills gått bra, då textilindustrin lämnat jämna och säkra inkomster. För närvarande arbetade dock denna industri under tryckta konjunkturer och framtidsutsikterna syntes mörka. Att hjälpa några låntagare med räntebefrielse under ett eller annat år eller på något annat sätt, syntes icke vara den rätta metoden. Därigenom skulle

de låntagare, som genom försakelse, omtanke och oerhört arbete kunnat ordna sina lån och övriga förbindelser, i stället för att uppmuntras bliva missgynnade och den andra kategorien premieras.

I fråga om räntefotens storlek har i det övervägande antalet yttranden förordats, att räntan borde sättas till 3'6 % å såväl jordbruks- som bostads- lån, beviljade efter 1919. Emellertid avvika vissa av utlåtandena i detta hänseende från vad i allmänhet föreslagits. Sålunda har egnahemsnämn- den i Uppsala län förordat i fråga om 1919—1927 års egnahemslån, att räntan under det ännu återstående amorteringsfria året måtte utgå efter 3'6 % för såväl bostads— som jordbrukslån. Sedan amorteringstiden inträtt skulle räntan för jordbrukslånen sänkas till 2'5 % å stående delen, medan räntan å amorteringsdelen skulle bibehållas oförändrad vid 4'75 % . Medel- räntefoten bleve då (4'75 + 25) : 2 : 3'625 %. Å bostadslånen borde räntan för stående delen sänkas till 3 % . Medelräntan bleve då (4'75 +3):2: 3'875 % . I fråga om 1928 och senare års lån borde räntan under de amorteringsfria åren utgå med 3'6 % för såväl jordbruks- som bostadslån. Sedan amorteringstiden inträtt borde räntan för både jordbruks- och bostadslånen sänkas till 3 % å stående delen, medan räntan å amorterings- delen bibehölles oförändrad vid 4'5, respektive 5 % . Medelräntefoten bleve då för jordbrukslån (4'5 x 2 + 3 x 3):5=3'6 % och för bostadslån (5 x 2 + 3 x 3) : 5 : 3'8 % . Södermanlands läns hushållningssällskaps egnahems— nämnd ifrågasätter, att räntan borde sänkas beträffande jordbrukslån till 4 % och för bostadslån till 4'5 % . Kalmar läns norra hushållningssäll- skaps egnahemsnämnd har uttalat, att räntan å såväl jordbruks- som bostadslån icke borde överstiga 4 % . Slutligen har egnahemsnämnden i Norrbottens län föreslagit, att räntan måtte sättas beträffande jordbrukslån till 3'5 och beträffande bostadslån till 4 % .

I fråga om den tid, för vilken de föreslagna räntesänkningarna skulle gälla, hava det övervägande flertalet låneförmedlare föreslagit, att ränte— sänkningarna skulle äga bestånd under all framtid. Några hava emellertid uttalat, att räntesänkningarna blott borde gälla tills vidare, varjämte egna- hemsnämnden i Hallands län föreslagit, att räntesänkningarna borde äga bestånd under åtminstone fem år. Södermanlands läns hushållningssäll- skaps egnahemsnämnd, som förordat, att räntesänkningarna borde gälla för all framtid, har alternativt föreslagit, att räntesänkningarna fastställas för en period om minst 10 år. Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a. har uttalat, att föreningen givetvis ville förorda, att ett eventuellt beslut om räntesänkning komme att gälla hela lånetiden. Om emellertid de stats- finansiella förhållandena icke tilläte, att ett dylikt beslut fattades redan nu, eller om man ansåge sig behöva räkna med en ny längre tidsperiod med höga räntor, skulle räntenedsättningen kunna bestämmas för fem år i sänder. Under alla omständigheter skulle en räntenedsättning för en tidsperiod av fem år bringa lättnad i låntagarnas bekymmer.

märmen.

Vid övervägande av förevarande spörsmål hava utredningsmännen funnit. att skäl kunna anföras såväl för som mot en sänkning av vissa räntesatser å egnahemslånen. Mot en sådan åtgärd talar, bl. a., den omständig- heten, att räntefoten i den allmänna penningmarknaden på den allra senaste tiden stigit avsevärt. Utredningsmännen äro emellertid av skäl, som nedan skall anföras, av den åsikten, att sistnämnda omständighet icke För att emellertid åstadkomma en ! mera noggrann bild av det allmänna ränteläget hava utredningsmännen Ä låtit utarbeta en sammanställning rörande riksbankens diskontosatser vid * rediskontering under åren 1905—1931, vilken är av följande utseende. bör tillmätas allt för stor betydelse.

Fr. o. m. 9, 1905 den 27 januari ................ 41/2

>> >> 15 februari ................ 4 >> >> 11 september ............ 4 1/2 >> >> 6 november ............ 5 >> >> 12 december ............ 5 1/2 1906 >> 19 januari ................ 5 >> » 7 februari ................ 4 1/2 >> >> 20 september ............ 5 >> >> 11 oktober ................ 5 1/2 >> >> 14 november ............ 6 1907 >> 9 » ............ 6 1/._,

>> >> 12 december ............ 7 1908 >> 29 januari ................ 6 1/d

» » 3 april .................... 6 >> >> 22 maj ........................ 5 1/2 » >> 3 juli ....................... 5 1909 » 8 januari ................ 4 1/2

» >> 19 februari ................ 4 >> >> 12 oktober ................ 4 '/, >> >> 23 » ............... 5 1910 >> 8 januari ................ 4 ”,

>> >> 24 >> ................ 4 >> » 27 september ............ 4 3/2 >> >> 21 oktober ............... 5 1911 >> 7 januari ................ 4 I,»,

>> >> 1 februari ................ 4 >> >> 7 juh ........................ 3 1/2 >> >> 20 september ............ 4 >> >> 22 >> ............ 4 1/2 >> >> 23 januari ................ 4 1912 » 20 mars .................... 4 1/2

20 maj ........................ 4

Fr. 0. ni. 30 1912 den 18 oktober ................ 4 1/._, » >> 8 november ............ 5 >> >> 15 >> ............ 5 1/3 1913 >> 18 april .................... 5 1.914 >> 23 januari ..... . ......... 4 1/2 » » 6 februari ............... 4 >> >> 31 juli ........................ 5 >> » 3 augusti 6 1,12 >> >> 12 >> ............... 6 >> >> 28 >> ............... 5 l/g 1915 >> 8 januari ................ 5 1916 >> 1 maj ....................... 4 1/2 » >> 10 november . .......... 5 1917 >> 21 september ........... 5 V, >> >> 28 >> . . ......... 6 » >> 12 december . .......... 7 1918 >> 1 februari ..... . ......... 6 >> >> 21 mars .................... 6 1/2 1919 » 25 april ................... 6 >> >> 13 juni ....................... 5 1/2 1920 >> 19 mars .................. 6 1/._, >> >> 9 april ................... 7 >> » 17 september ........... 7 U., 1921 >> 27 april 7 >> >> 6 maj ....................... 6 1/2 » » 6 juli ....................... 6 >> » 19 oktober ............... 5 1/, 1922 » 10 mars ................... 5 >> >> 1 juli ...................... 4 1/2 1923 >> 9 november 51/2 1925 >> 24, juli ....................... 5 » >> 9 oktober ............... 4 1/3

1927 den 22 april .................... 4 l 1930 den 3 april .................... 31,73 1928 >> 2 januari ................ 3 * 1931 » 6 februari ............... 3

>> >> 1 maj ....................... 3 1. 2 >> >> 31 juli ........................ 4 >> >> 24 augusti ................ 4 1/2 >> >> 21 september ............ 5 1929 >> 27 september ............ 5 1/,_, >> >> 25 >> ............ 6

>> >> 13 december ............ 5 >> » 28 >> ............ 8 1930 >> 1 januari ............... 4 1/2 » >> 8 oktober ................ 7

7 .................... 4 19 >> ................ 6

sammanställningen framgår, att diskontot under egnahemslånerörel— sens första år, är 1905 och början av år 1906, då räntefoten satts till 3'6 %, varierade mellan lägst 4 och högst 5 1/2 %. Omkring åren 1910 och i 1911 beskrev diskontot en kurva nedåt med lägst 3 1/2 %. Under de därpå * följande åren visar diskontot en viss fortgående stegring för att i slutet av 1919 stå i 5 1/2 %. Under år 1920 — då de nya räntesatserna å egnahems- lånen började tillämpas steg diskontot först till 6 I/,, så 7 och slutligen till 7 1/2 %. Emellertid började diskontot ånyo sjunka redan under år 1921 och höll det sig sedan från i oktober 1925 till i april 1927 i 4 1/2 %. Efter åtskilliga variationer lägst 3, högst 5 1/2 % stod diskontot i början av 1931 i 3 %. Under sommaren och hösten detta år har diskontot emeller— tid stigit kraftigt för att den 28 september 1931 kulminera i 8 %. Seder— mera har det ånyo sjunkit först den 8 oktober till 7 % och så den 19 oktober till 6 %. Såsom framgår av vad ovan anförts har diskontot under de senare åren konstant hållit sig på en jämförelsevis låg nivå, vilket i och för sig torde vara ägnat att berättiga en jämkning i räntesatserna å egna— hemslånen. Man torde även i detta sammanhang kunna bortse från den på allra senaste tiden inträdda stegringen i diskontot. Såvitt nu kan be- dömas, torde diskontohöjningen allenast få anses såsom en tillfällig åtgärd, , vilken varit nödvändig för att förmedla en övergång från guldmyntfoten. [ Utredningen vill också erinra därom, att diskontot redan nedgått. Man torde för övrigt, när det gäller egnahemslåneverksamheten, vilken är avsedd att varaktigt bestå, icke få räkna med andra förhållanden än sådana, som kunna antagas bliva konstanta under någon längre tid. Ut- redningen kommer sålunda i denna punkt till det resultat, att den låga ränta, som sedan åtskilliga år varit rådande i den allmänna penningmark- naden, måste anses motivera en sänkning av de högsta räntesatserna å egnahemslånen. Utredningen vill i detta sammanhang understryka den av vissa låneförmedlare framhållna synpunkten, att det synes önskligt, att räntan å egnahemslånen för att betona egnahemslåneverksamhetens so— ciala karaktär hålles på en lägre nivå än det i allmänna penningmarkna— den gällande diskontot. Med vad senast anförts torde även de av riks—

gäldskontoret framförda erinringarna mot en sänkning av räntesatserna- å egnahemslånen hava i huvudsak bemötts.

Vid betraktande av statens långivning för egnahemsändamål får man vidare icke bortse ifrån, att staten därmed avser att främja lan- dets fortgående kolonisation. Egna hem bildas i viss omfattning på förut obruten mark eller å illa hävdad jord och egnahemslåntagarna hava att kämpa med allvarliga svårigheter för att kunna genomföra sina före- tag. Att det då ligger i statens intresse att stödja dem, som söka skapa nya försörjningsmöjligheter, torde icke behöva närmare motiveras.

Det skulle därför enligt utredningens mening otvivelaktigt vara ägnat att lända låntagarna till bestående gagn, om räntesatserna kunde sänkas. Nyttan härav skulle bliva tvåfaldig, nämligen dels den minskade utgiften för vederbörande låntagare, och dels den uppmuntran, den sporre till förnyade ansträngningar, som en räntesänkning skulle innebära. Att härvid göra någon åtskillnad mellan olika grupper av låntagare, så att endast de i ekonomiskt hänseende sämst ställda skulle komma i åtnjutande av förmånen av en räntesänkning, torde icke vara lämpligt. En dylik åtgärd, vilken säkerligen skulle uppfattas såsom en orättvisa, skulle också i många fall i realiteten komma att innebära ett premierande av mindre- skötsamma låntagare och sålunda verka i skadlig riktning. Utred-v ningen vill alltså i princip uttala sig för, att en sänkning av de högre räntesatserna kommer till stånd och att räntesänkningen icke begränsas. att omfatta allenast de i ekonomiskt hänseende sämst lottade låntagarna.

Utestående Amorte- Utestående lånebelopp ringar l&nfbelopp —.—_ — den "ls per 31/12 den /' 1932 undernden d 5 1931 1931 (efter 1931 års 1/,,_31/19 un er ,-

Bcräknad utlåning

inbetalningar) 1931 1932 i Jordbrukslån ! b '1' d f" _ 1920 1926 [am. då 30 219 8l0 348 070 29 871740 ev1 Ja e or aren lst. » 30 523 790 30 523 790 > 1927 —1931 (1932) 40 596 730 40 596 730 4 500 000 1 9 000 000

Bostadslån

_, _, [am. del 15 277 560 335 410 14 942 150 beviljade for aren 1920—1926

lst. » 15 817 510 15 817 510

» år 1927 ............ . ........ 6031780 5031 780

,. , 1923 ..................... 5 436 850 5 436 850 » åren 1929—1931 (1932) 7 685 220 7 686 220 2 500 000 1 5 000 000

' Ä de lånebelopp, som beräknats bliva utlämnade under år 1932, har ränta berälknats Anm. Med gällande och föreslagna räntesatser avses i tabellen faktiskt verkande rränte— efter det år, lånet beviljats

När det gäller att gå in på frågan i detalj, vill utredningen till en början hävda, att ifråga om 1905—1919 års lån någon sänkning av räntan icke synes böra ifrågakomma. För de lån, som beviljats efter den 31 december 1919 och vilka samtliga löpa med avsevärt högre ränta, synes däremot en räntesänkning kunna ifrågasättas. Utredningen har emeller— tid utgått ifrån, att räntevillkoren synas böra bliva desamma för såväl 1920—1927 års lån som för lån av år 1928 eller senare år. Vid övervägande av förevarande fråga har inom utredningen dryftats olika alternativ till dess lösande. Sålunda har förslag förelegat 1) om sänkande av räntan å jordbrukslån under hela lånetiden till 3'6 % och å bostadslån under amor- teringstiden till 45 % (alternativ I); 2) om sänkande av räntan å jord— brukslån under hela lånetiden till 4 % och å bostadslån under amorte- ringstiden till 4'5 % (alternativ II). För att bilda sig en överblick rörande den minskning i ränteinkomster, som skulle bliva en följd av förslagens genomförande, har utredningen låtit upprätta en beräkning av egnahems— lånefondens ränteförlust under budgetåret 1932/1933, om de lägre ränte- satserna komme att tillämpas från och med den 1 januari 1932. Beräk— ningen är sammanställd i nedanstående tabell.

Av tabellen framgår, att den minskade ränteinkomsten skulle utgöra, vid alternativ I 859660 kronor och vid alternativ II 419 700 kronor. Till en jämförelse må nämnas, att enligt beräkningar, som utredningen låtit verkställa, skulle ränteförlusten, därest det av statens egnahemsstyrelse tidigare till jordbruksutskottet framlagda förslaget bleve genomfört, upp—

Beräknad ränte- förlust

Föreslagna räntesat-

Summa utestå- .. Gal- ser fr.o.m. är 1932

ende ;lånebelopp lande 1932 efter den /1:1932 ränte— gällande (fözetllflöf? år; ,,,," räntesats" alt. I alt. 11 jen]. alt. I en]. alt. 11 enl. 5151 enl. alt. 11 111 e aningar

Ränta. för år Ränta för år 1932

29 871 740 4'75 % 1418907 30 523 790 4'8 % 1 312 523 54 096 730 4 % 1 983 870

3'6 % 4 % 13 959 720 4 399 680 755 580 315 620

114492 260 __4715300 14 942 150 475 % 709 752 45- % 672 396 672 396 15 817 510 475 9, 751 330 4-5 % 711 790 711 790

se 5 03] 780 4 % 201 271 4 % föreg. 201 27l 201 271 104080 104 080

5436850 5 % 271842 45% kOI- 244658 24465? 15185 220 4 », 507 405 1 % 507405 507 405

2 441 600 2 337 520 2 337 520 Summa 859 660 419 700

för 180 dagar. satser. Ihågkommas bör, att amorteringstiden för lånen inträder vid olika tidpunkter, allt

gå till 634180 kr. Utredningen är väl medveten om vikten av att i den nuvarande statsfinansiella situationen all möjlig sparsamhet iakttagas. Emellertid anser utredningen, att sparsamhetssynpunkten icke får i ett fall som detta, när det gäller att verksamt bispringa en så stor grupp av medborgare, tillmätas en ensamt avgörande betydelse. Skall så ske, kan en verklig hjälp icke bringas genom räntesänkning. Med denna uppfatt— ning har utredningen i valet mellan olika alternativ till ränte— sänkning stannat för alternativ 1. Utredningen föreslår sålunda, att räntesatserna å lån, beviljade efter ingången av år 1920 och därefter, sättas så, att ränta utgår å jordbrukslån under hela lånetiden efter 35 % samt å bostadslån under den amorteringsfria tiden såsom hittills efter 4 % och under amorteringstiden efter 45 %. Utredningen vill tillika ut— tala, att giltigheten av de sålunda föreslagna räntesatserna icke bör till tiden begränsas. Om räntesatserna skulle givas giltighet allenast för viss tid t. ex. 5 år eller 10 år skulle detta, förutom en viss osäkerhet för lån— tagarna, även medföra en upprepad omräkning av amorteringsplanerna. Det av utredningen framlagda förslaget medför även det viss omlägg— ning av amorteringsplanerna. Utredningen har emellertid främst av det skälet, att utredningen icke velat i större mån rubba amorterings- planerna, i huvudsak icke föreslagit någon annan ändring i amorterings— skyldigheten än som följer av räntenedsättningarna. Emellertid har för åstadkommande av enhetlighet i lånevillkoren och för att undvika onö— diga svårigheter i tillämpningen vissa jämkningar vidtagits, i det att annuiteten för 1920 och senare års lån satts till för jordbrukslån 4'75 % och för bostadslån 6'75 %. I detta hänseende få utredningsmännen vidare hänvisa till nedanstående sammanställning.

Återbetalningsvlllkor.

; Enligt gällande bestämmelser Enligt föreslagna bestäwine—lsL j """":Z"__I_—._M"'1315, "”,..__——.— Antal l IR:/uta AnnJmtet amorte- "i?” Amy/"tat ””o"" l " ”' ringsår ' 0 ”' ringsår i Jordbrukslån. ! |, [ . | 4 l ' 4 [ 3'6 % 4'7') 41 5 = ? -) _ 9- " ) ' , ! lör .il'en 19-0 19-I mi * ) l i 5.00 42 ; l 4 : ( ) [ 3'6 l 4-7. 41 * ,.. 'n , __ 4, ..- 1 ». =»- 1 . Por aren 1928 1931 i ” 1 ' I 1 5.00 49 ' 1 Bostadslån. l 1 1 *" " ') __ 9" 4'7'1 " 2!" ' .. Por aren 19-0 19-/ - i ' ) 1 4.5 | 6'75 20 För åren 1928—1931 n ; 8 21 J |

Anm. Råntesatsen 4 % och annuiteten 5'00 % hänföra sig till herr Anderssons reservation.

För genomförande av nu ifrågavarande åtgärder torde medel böra an- skaffas antingen genom anvisande för varje budgetår av ett mot den minskade ränteinkomsten svarande anslag eller genom att erforderliga medel tillföres egnahemslånefonden.

Fråga angående generell ränteavskrivning.

I de likalydande motionerna. I: 170 av herr Andersson, Henrik m. fl. och Motioner '_n'd I]: 306 av herrar Nilsson i Hörby och Johansson i Brånalt vid 1931 års 1931 gå"”— riksdag föreslogs anvisande av 4 milj. kr. för beredande av ett års ränte— frihet för sådana egnahemslåntagare, som erhållit lån efter utgången av 1 1919 och som vore i behov av dylik befrielse. Till stöd för sitt yrkande an— ' förde motionärerna i huvudsak följande.

I den nuvarande situationen erfordrades ett kraftigt stöd för att möjliggöra egnahemslåntagarnas bibehållande vid sina jordbruk. Måhända kunde man tänka sig ett års fullständig räntefrihet i avvaktande på den närmaste tidens ut- veckling och till dess andra åtgärder på längre sikt lumne vidtagas. Det vore tro- ligt att i åtskilliga fall icke ens en dylik befrielse från ett års ränta skulle visa sig tillräcklig, men den skulle utgöra ett kraftigt handtag för det slora flertalet och kanske göra det möjligt för dem att komma över de värsta svårigheterna.

Egnahemsutredningen, som till behandling upptagit det sålunda fram— från ””e" -- c - .. . . .. . lurmedlam komna forslaget. har fran samthga egnahemsnamnder samt från ovr1ga ,,,komM ggg- större låneförmedlare infordrat yttrande, huruvida en generell ränteav— rande”- skrivning under ett år vore erforderlig eller i vilka fall dylik åtgärd borde tillgripas.

_ Frågan har av samtliga. låneförmedlare med undantag av egnahems— nämnder-na. i Malmöhus och Västmanlands län samt Kinna och. Örby egna- l hemsiörening 11. 1). a. besvarats nekande. De skäl, som anförts för detta 1 ståndpunktstagande hava mestadels varit av principiell art. Det har i framhållits, att en dylik ränteavskrivning visserligen skulle lämna en i tillfällig hjälp men icke vara av något bestående värde för egnahemslån— tagarnas ekonomi. Däremot skulle en avskrivning hava en skadlig inver— kan på många i vad det gällde att fullfölja betalningsskyldigheten i fort- sättningen. Östergötla'nds lä.-ns hushållningssällslmps egnahemsnämnd ut- talar, att en dylik ränteavskrivm'ng givetvis skulle komma även det inga- lunda ringa antal låntagare tillgodo, vilka hade ordnade ekonomiska för— hållanden. För dem återigen, som ledo under ekonomiskt betryck, skulle visserligen ränteavskrivningen medföra en viss lättnad men denna bleve likväl endast tillfällig och skulle sannolikt ej vara ägnad att nämnvärt förbättra deras ställning. Härtill komme, att åtgärden syntes kunna bi- draga till att försvaga låntagarnas ambitionskänsla och att från dem fram- deles komme att göras gällande anspråk på liknande förmåner. Det borde icke heller förbises, att en generell ränteavskrivning påtagligen skulle framkalla missnöje hos ett stort antal övriga jordbrukare, som befunne sig i samma svåra läge som egnahemslåntagarna. Kristianstads läns hus- hållningssällskaps egnahemsnämnd. påpekar, att en innehavare av jord— brukslägenhet med egnahemslån kunde anses jämnställd med andra små- brukare. Enda skillnaden vore att egnahemsägaren hade sin fastighets— skuld helt eller delvis placerad hos staten,varemot den andra hade den pla-

cerad hos någon bankinrättning. Hittills hade dock egnahemslånet såväl till sin storlek som sina lånevillkor varit förmånligare än andra län. Eg- nahemsägarna borde ej placeras i någon särställning och staten borde ej favorisera någon grupp genom att helt efterskänka skuldräntan. Dylik avskrivning borde däremot tillgripas, då en egnahemslåntagare genom sjukdom, olyckor eller andra icke självförvållade orsaker vore i tillfälliga ekonomiska svårigheter, som hotade att ruinera honom. Liknande syn- punkter, att avskrivning av räntan borde kunna äga rum i undantagsfall hava framhållits av egnahenlis-nämnderna inom Uppsala, Hallands, Älvs- borgs läns norra och södra, Skaraborgs och Örebro läns hushållningssäll— skaps områden, vilka förordat, att lämpligt anslag borde ställas till för— fogande för verkställande av ränteavskrivning efter noggrann prövning i varje särskilt fall. Västerbottens läns hushållningtstsällshaps egnahems- nämnd avstyrker generell ränteavskrivning men yttrar, att en ränteav— skrivning under ett år vore önskvärd beträffande vissa låntagare, särskilt för dem, vilka erhållit sina egnahemslån under åren 1923—1925. Dessa låntagare hade blivit minst gynnade och hade otvivelaktigt att kämpa med de allra största ekonomiska svårigheterna. Genom avskrivning av ett års ränta skulle de få möjligheter att ordna annuitetsbetalningarna i rätt tid. Örebro läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd har särskilt framhål- lit, att medel för ränteavskrivningar icke kunde tagas ur riskfonderna, enär dessa vore alltför små i förhållande till de utlämnade lånebeloppen. Av dem, som jakande besvarat frågan om lämpligheten av en generell ränteavskrivning, yttrar Malmöhus läns hushållningssällskaps egnahems— nämnd, att är alla jordbrukslån borde en avskrivning ske i förhållande till den deflation, som ägt rum, sedan lånet togs. Västmanlands läns hushåll— ningssällskaps egnahemsnämnd har funnit, att en generell räntesänkning under ett år, skulle innebära en avsevärd lättnad. Det torde icke vara lämpligt att begränsa en dylik förmån till endast vissa låntagare, då den individuella prövning, som i dylikt fall måste företagas, knappast kunde utföras så noggrant, att full rättvisa vunnes. Kinna och Örby egnahems— förening u. 3). a.. yttrar, att en generell ränteavskrivning under ett är utan tvivel vore önskvärd för föreningens låntagare, då de genom den långa strejken inom textilindustrien kommit efter med räntebetalningarna.

Utredningsmännen hava vid övervägande av förevarande spörsmål fun— nit de skäl, som anförts mot genomförande av en generell ränteavskrivning, synnerligen vägande. Sant är visserligen, att en avskrivning av räntan för ett år skulle för många låntagare medföra ej obetydlig lättnad. Den fördel, som sålunda skulle vinnas, torde likväl mer än väl uppvägas av de nackdelar, som äro oundgängligen förknippade med en dylik avskrivning. Till en början torde här böra framhållas, att många låntagare befinna sig i sådan ekonomisk ställning, att de icke äro i behov av något understöd, men att även dessa skulle bliva delaktiga av denna eftergift. Såsom Öster—

götlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd med rätta framhållit, torde det ej heller böra förbises, att en generell ränteavskrivning skulle framkalla missnöje hos ett stort antal övriga jordbrukare, som befunne sig i samma svåra läge som en del egnahemslåntagare. Än vidare kan det be- faras, att en generell ränteavskrivning skulle hava en menlig inverkan på låntagarnas känsla av ansvar för sina företag och därigenom komma att vålla rörelsen avsevärd skada. På grund av vad sålunda anförts anse sig utredningsmännen icke kunna förorda, att en generell rönte-avskrivning genomför-es.

Fråga om de årliga annuiteternas uppdelning i flere in- betalningsterminer.

I nära samband med frågan om en sänkning av räntesatserna för vissa egnahemslån står frågan om uppdelning av de årliga annuiteterna i två eller flera inbetalningsterminer.

* Utredningsmännen vilja till en början erinra, att denna fråga tidigare Behandling. : varit föremål för övervägande. Sålunda beslöt Kungl. Maj:t enligt propo- iåå'iiimi sition nr 186 till 1931 års riksdag att inhämta riksdagens yttrande rörande dag. förslag till ändrad tid för kronouppbörden m. 111. Det för riksdagen framlagda förslaget innebar i huvudsak följande. Kronouppbörden skulle uppdelas åt två terminer. Under förutsättning att vad skattskyldig å kronodebetsedel påfördes i statlig inkomst— och förmö- genhetsskatt, utjämningsskatt, landstingsskatt, vägskatt och tingshusmedel uppginge till sammanlagt minst 10 kr., skulle uppdelning ske av skatten, därvid hälften av nämnda utskyldsposters belopp skulle förfalla till betal— ning under vardera uppbördsterminen. Öfvriga. utskyldstitlar skulle ode- lade föras till den första uppbördsterminen. Där delning ej vore medgiven, skulle utskylderna erläggas under första terminen. Såsom framgår av det anförda innebar förslaget icke, att de å kronode— betsedel förekommande annuiteterna å egnahemslån skulle uppdelas, utan skulle dessa alltjämt utgå på en gång vid den första uppbördsterminen. Under förslagets utarbetande hade emellertid fråga varit uppe om dylik uppdelning, och statens egnahemsstyrelse hade i utlåtande till Kungl. Maj:t i ämnet anfört.

En delning av uppbördeu & två terminer syntes visserligen komma att med- föra något ökat bokföringsarbete för vissa låneförmedlare. Denna omständig- het syntes emellertid vara av mindre betydelse i jämförelse med den fördel för låntagarna, som ett dylikt förändrat uppbördssätt torde medföra. Egnahemssty- relsen finge sålunda för sin del tillstyrka det framförda förslaget till delning av uppbörden av egnahemslåneannuiteter å två terminer, därvid styrelsen emeller- tid ville framhålla betydelsen av, att andra uppbördsterminen förlades så tidigt

på året, att låneförmedlarna kunde medhinna dem åliggande leverans till stats— kontoret före mars månads utgång.

Jämväl statskontoret hade förklarat sig icke hava något att erinra mot en uppdelning av annuiteterna å egnahemslån under förutsättning dock, att uppbördsmyndigheterna redovisade inbetalningarna till vederbörande låneförmedlare i så god tid, att dessa. kunde fullgöra sin författningsenliga. * skyldighet att före utgången av mars månad verkställa behörig inbetal- ning av statslånet.

Emellertid avstyrktes den ifrågasatta uppdelningen av chefen för f*inams— departe'nwntet, vilken i ämnet yttrade, bl. a. Vad beträffade frågan om delning av annuiteter å lån, måste det väl anses behjärtansvärt att under— lätta dessa likvider. De hade emellertid helt annan karaktär än vanliga skatter. Annuiteterna å egnahemslån vore i verkligheten köpeskillings— likvider och annuiteterna å avdikningslån torde få anses till sin art där— med jämförliga. De förra annuiteterna förekomma dessutom blotti ett mindre antal av länen å kronodebetsedel. I de övriga torde dessa likvider erläggas medelst postanvisning, över postgiro eller på annat sätt. Under sådana förhållanden och då de delbara titlarnas antal måste såvitt möjligt begränsas, hade departementschefen icke ansett sig böra biträda de fram— ställda yrkandena om delning av omförmälda låneannuiteter,

Under ärendets behandling i riksdagen yrkades visserligen i en i andra kammaren av herr Hällgren väckt motion nr 411, att riksdagen måtte. be— * sluta att bland de å kronodebetsedeln förekommande delbara utskyldstit— larna även skulle uppföras lån ur avdikningslånefonden och egnahemslån, men blev motionen, sedan bevillningsutskottet avstyrkt densamma (utl. nr 36), av riksdagen avslagen (R. skr. nr 233).

Frågan om en uppdelning av annuiteterna å flera terminer hade sålunda för den gången förfallit. Emellertid har egnahemsutredningen, som äg— nat uppmärksamhet åt förevarande spörsmål, från samtliga egnahems— nämnder och övrig större låneförmedlare inhämtat yttrande, huruvida. låneförmedlarna ansåge, att annuiteternas uppdelning i två, eventuellt flera inbetalningsterminer skulle i gynnsam riktning inverka på deras er— läggande och huruvida låneförmedlarna hade några önskemål rörande änd— ring av gällande bestämmelser för genomförande av en dylik uppdelning.

Innan utredningsmännen närmare ingå på behandling av förevarande spörsmål vilja utredningsmännen framhålla, att nio egnahemsnämnder in- kassera annuiteterna genom att dessa uppföras å kronodebetsedlarna och indrivas i samband med kronouppbörden, medan övriga låneförmedlare själva handhava uppbörden. I sistnämnda fall inleverera låntagarna på skiftande sätt annuiteterna till låneförmedlarna, antingen i kontanta penningar eller i postanvisning eller över postgiro eller genom att utlösa dem tillsända postförskottsförsändelser, innehållande kvitto å inbetal— ningarna.

I de till utredningen inkomna svaren hava olika meningar gjort sig gäl— lande. Medan det överväga-nde (rn-talet egnahemsnämnder avstyrkt eller ställt sig tvekande till den ifrågasatta. uppdelningen hava de flesta av de övriga lå—neförmedlarna tillstyrkt ett genomförande av annuiteternas upp; delning.

Bland dem, som tillstyrkt en uppdelning. uttalar Stockholms läns och stads hushållningssällskaps egnohemsnänund, att en uppdelning av upphör—- den i två terminer syntes nämnden vara för låntagarna fördelaktig. Um)— sala läns hushåll—ningssällskaps egnahemsnämnd framhåller, att annuite— ternas uppdelning i två inbetalningsterminer säkerligen skulle verka i gynnsam riktning. Det. kunde då. tänkas, att den första uppbörden skedde i mars och den andra i oktober. En sådan anordning förutsatte. emellertid ändrade bestämmelser för inlevereringen av uppbördsmedel till statskon— toret. Södermanlands läns hushåll"ingssällskaps egiwhc'fmsnc'lnuul, som ut— talat sig för en uppdelning av annuiteterna i två terminer, yttrar emeller— tid, att en uppdelning på flera än två terminer icke vore önskvärd på grund av det ökade arbetet med indrivningen. Malmöhus läns egnahems— förening U. 1). a. meddelar, att då det under de senaste åren yppat sig svå- righeter för åtskilliga låntagare, i all synnerhet för dem, som innehade de större egnahemslånen, att fullgöra räntelikviden i en post, hade föreningen, i den mån så varit möjligt, medgivit, att räntelikviderna fått erläggas i smärre poster. Emellertid syntes låntagarna i allt större utsträckning vil— ja fullgöra sina betalningar på. detta sätt, vilket tydde på att det förelåge behov av ändring i nu gällande lånebestämmelser med avseende å tiden för annuiteternas erläggande. Det skulle också säkerligen underlätta inbetal- ningarna, om dessa uppdelades på flera terminer. Da emellertid förenin— gens ekonomiska resurser icke niedgåve ett förskotterande av ett års ränte— likvid till statskontoret och man icke kunde påräkna, att låntagarna under nu rådande jordbrukskris skulle kunna erlägga två års annuiteter under ett år, vilket vore nödvändigt vid övergången från en till flera betalnings- terminer, torde statens medgivande behövas för att å de redan utlämnade lånen annuiteterna skulle få erläggas två år i efterskott. Föreningen för— ordade, att för alla jordbrukslån, som utlämnats från och med år 1919, lån— tagarna måtte beredas möjligheter att få inbetala sina räntor och amorte- ringar i fyra terminer, nämligen den 1 mars, den 1 juni, den 1 september och den 1 december. Kinna och Örby cgnahcmsförening u. 23. a. upplyser, att föreningen uppdelade annuiteterna i fyra delar, som betalades i slutet av månaderna mars, juni, september och december, samt uttalar, att detta visat sig vara. till en avgjord förmån för låntagarna, varöver dessa en- stämmigt uttalat sin belåtenhet.

Å andra sidan framhåller Jönköpings läns hushållningssällskaps egna- hemsnämnd, att något direkt behov av annuiteternas uppdelning i terminer icke syntes föreligga. Kalmar läns norra hushåll-niwgssällskaps egnahems- nämnd uttalar, att det icke vore lämpligt, att för alla låntagare uppdela.

Till egna—- hemsutreå m'ngen in— komna ytt' randen-

annuiteterna i flera inbetalningsterminer. Nämnden hade likväl sedan länge låtit de svagare låntagarna dela upp inbetalningarna. Kristianstads läns hushållningssällslcaps egnahemsnämnd framhåller, att uppdelning av annuiteterna i många fall visat sig vara nödvändig. Som emellertid fler- talet visat sig vara i stånd att betala hela annuiteten på en gång, torde det vara lämpligt att meddela de övriga anstånd i varje särskilt fall. Även (om t. ex. fast tvåterminssystem tillämpades, skulle avbetalningssystemet dock icke kunna undvikas. Hallands läns hushållningssällskaps egnahems— , nämnd yttrar, att någon uppdelning icke vore erforderlig, då nämnden .alltid beaktade befogade önskningar om jämkning uti betalningstiden. Gö— teborgs och Bohus läns hushållningssällshmps egnahem-snä-mnd anser, att något visserligen skulle vara vunnet genom införande av kvartalsuppbörd men att det föga skulle göra för resultatet. Givet vore, att kvartalsupp— börd icke skulle kunna medföra indrivning av vid kvartalets slut uteståen— de restantier, varför uppbörderna sannolikt snart nog skulle anses som föga allvarligt menade samt föranleda mera arbete och kostnader, än som motiverades av den reella vinsten. Metoden torde vara mest lämpad i smärre slutna egnahemsföreningar. I de större förvaltningarna skulle ett system med kvartalsuppbörd medföra så stora kostnader, att det sannolikt bleve nödvändigt att erhålla ökat förvaltningsbidrag. Älrsborgs läns södra hushållningssällskapets egnahemsnämnd framhåller, att en uppdelning av .annuiteterna vore för de flesta låntagarna onödig och därför olämplig. De verkligt behövande låntagarna erhölle gärna anstånd och finge betala efter sin bekvämlighet i huru många repriser som helst. Värmlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämm-d uttalar, att en uppdelning å flera -—ränteterminer skulle förrycka möjligheten att. kontrollera inbetalningarna och torde knappast vara till nytta eller ens erforderlig, då det ojämför» ligt största antalet låntagare i god tid erlade förfallna belopp. Koppar— bergs läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd framhåller, att en upp- delning av inbetalningsterminerna i Vissa fall skulle underlätta inbetal- ningarna. Dock ansåge nämnden, med hänsyn till det ökade arbete och som följd därav ökade omkostnader detta skulle förorsaka, det knappast lämpligt att generellt införa dylik terminsindelning. Genom sitt nu- varande uppbördssätt inbetalning över postgiro — stode nämnden i in— tim kontakt med låntagarna. och kunde sålunda från fall till fall pröva, när inbetalning i mindre poster kunde anses nödig.

JUtredni'ngs- Av den lämnade redogörelsen framgår, att de flesta egnahemsnämnder ”ämm icke för närvarande anse sig böra påkalla någon ändring av nu gällande bestämmelser rörande uppbörden. Utredningsmännen anse sig emellertid böra framhålla, att frågan om sättet för annuiteternas inbetalning är av mycket stor vikt, när det gäller att söka utvägar för att underlätta län— tagarnas möjligheter att reda sig. Klart är, att ju smidigare uppb-örds- systemet verkar, ju större möjligheter det ger att taga hänsyn till den

enskilde låntagarens förmåga att å olika tider betala,. dess bättre måste resultatet bliva. -

Ur dessa synpunkter anse sig utredningsmännen böra förorda, att på grund av frågans stora vikt för låntagarna annuiteterna böra i de fall, då inbetalningen sker i samband med kronouppbörden, uppdelas på två terminer. Genom en sådan åtgärd skulle man ernå, att dessa låntagare i nu ifrågavarande hänseende komme i en ställning, som kunde jämföras med låntagarnas ställning i de fall, där låneförmedlaren själv handhar uppbörden.

Fråga om inrättande av tilläggslån för om-, till- eller nybyggnad av vissa byggnader m. m.

Stadganden rörande tilläggslån finnas införda i kungörelsen den 8 juni 1928, nr 218, med reglementariska föreskrifter rörande den statsunder- stödda egnahemslåne- och premielåneverksamhet. I 1 $ 3 stycket stad— gas, att egnahemslån må. utlämnas jämväl för utvidgning och förbättring av jordbrukslägenhet, som sökanden redan innehar, till ett mera bärkraf— tigt jordbruk, så ock för bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägen- het (tilläggslån). I fråga om förutsättningarna för beviljande av tilläggs- lån stadgas i 15 &, att tilläggslån må beviljas under förutsättning, bl. a., att låntagaren innebar ett jordbruk eller annan mindre lägenhet av. den art, att han huvudsakligen på grund av jordbrukets eller lägenhetens ringa areal icke av jordbruk kan erhålla erforderlig utkomst, att han vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av sitt äldre jordbruk samt att han åsyftar att, genom förvärv och tillgodogörande av lämplig jord, avsedd att tilläggas lägenheten ( tillskottsjord), i väsentlig grad utvidga och förbättra lägenhe— ten till större bärkraft i jordbrukshänseende.

Sedan inom utredningen fråga uppkommit rörande inrättande av till— läggslån för om—, till- eller nybyggnad å sådana jordbruksegnahem, där byggnaderna vid egnahemslånets beviljande varit i brukbart skick men sedermera blivit i behov av grundlig förbättring eller ombyggnad eller på grund av jordbrukets utveckling måst tillbyggas, har utredningen från egnahemsnämnderna och övriga större låneförmedlare inhämtat ytt— rande, huruvida behov av dylika lån föreläge inom resp. låneförmedlares verksamhetsområde.

I det ojämförligt största antalet fall hava låneförmedlarna starkt vits- Till egna. ordat behovet av dylika tilläggslån samt förordat deras införande. Av hemut'efi; egnahemsnämnderna hava endast två, nämligen Kalmar läns södra hus— 21:25:33 hållningssällskaps egnahemsnämnd och Malmöhus läns hushållningssäll— ""de"- skaps egnahemsnämnd ansett behov av dylika lån icke föreligga, me—

3 -— 3124GT_

dan en annan nämnd, Norrbottens läns hushållningssällskaps egnahems- nämnd, som emellertid ansett behov av hjälp förefinnas, föreslagit ett an- nat sätt att lösa spörsmålet. I det övervägande antalet inkomna svar har tillika framhållits, att premielån borde få utlämnas i samband med till- läggslånen.

Bland de uttalanden, som gjorts i frågan, märkes särskilt vad Uppsala ! läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd anfört. Inom nämndens verk- samhetsområde hade vid flerfaldiga tillfällen framträtt ett starkt behov av lånebeloppens utökande för om- och tillbyggnader. Exempelvis hade den för närvarande tillmätta tiden av fem år för färdigställande av bygg— nationer vid jordbrukslägenheter visat sig vara allt för knappt tillmätt, helst där lägenheterna vid lånens beviljande graverats av penninginteckf ningar i stamfastigheten, vilka skolat relaxeras före lånemedlens lyftande, ett förfarande som kunnat taga år i anspråk. Ett annat förekommande fall, där behovet av tilläggslån styrktes, vore då ett litet torp tillagts större jordareal än den, för vilken de uppförda husen vore avsedda. Under de första åren kunde låntagaren hjälpa sig fram med de trängre utrymmena, men i samma mån som inventarierna och skördarna ökade, framträdde be- hovet av tillbyggnader. Slutligen kunde hänvisas till fall, då någon bygg- nad ännu icke tjänat helt ut och först efter de fem årens förlopp behövde ersättas. Östergötlands läns hushållningssällshaps egnahemsnämnd har funnit ifrågavarande uppslag i hög grad beaktansvärt. Ej sällan förhölle det sig så, att lägenhetens hus vid egnahemslånets beviljande vore något dåliga men dock av sådan beskaffenhet, att de för en del år framåt kunde fylla sitt ändamål. Låntagarna hade i dylika fall ej velat ikläda sig den ökade skuldsättning, som uppförandet av nya hus eller en väsentlig om— byggnad av husen skolat åsamka dem, utan hade därför nöjt sig med att vidtaga mindre reparationer samt att i fortsättningen nödtorftigt under— hålla husen. Flerstädes hade nu i dylika fall husen kommit i ett allt mindre användbart skick, och behov av mera genomgående reparationer eller om— eller nybyggnad gåve sig tillkänna. Det hade också inträffat, att lägenhe— tens hus, som voro tillräckliga för dess behov vid lånets beviljande, seder- mera till följd av jordbrukets utveckling visat sig otillräckliga och be— hövde tillbyggas. Jönköpings läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd har särskilt med hänsyn därtill att en avsevärd del av de hittills beviljade _jordbrukslånen avsåge förut bebyggda frilösta torp och arrendegårdar, å vilka särskilt ekonomibyggnaderna ofta varit av otillräcklig eller mindre god beskaffenhet och där under de gångna årens lopp behovet av till- och nybyggnader vuxit, velat tillstyrka införande av nu ifrågavarande till— läggslån. Kronobergs läns hushållningssällslwps egnahemsnämnd fram- håller, att även där varken tillköp av jord eller nybyggnad avsetts, hade det stundom visat sig önskvärt att kunna höja ett förut beviljat egnahems— lån eller att bevilja nytt lån till högre belopp t. ex. för att underlätta över— tagandet av föräldrahem, varå vilade ett till stor del amorterat lån. Kri-

stianstads läns hushållningssällskaps egnahemsnäm-nd anser, att det skulle vara synnerligen bra om tilläggslån kunde utlämnas uteslutande för bygg- nadsändamål. I så fall kunde de ifrågasatta stödlånen i huvudsak använ— das blott i gäldreglerande syfte. Göteborgs och Bohus läns hushållnings— sällskaps egnahemsnämnd påpekar, att frågan visserligen torde kunna ord— nas på den vägen, att det gamla lånet inbetalades och nytt lån beviljades, men en sådan form torde dock kunna anses såsom ett kringgående av gäl- lande författning, varför det syntes vara lämpligast att, därest statsmak— terna funne att hjälp vid sådana fall borde beredas, detta fastställdes i för— t fattning. Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps egnahemsnämnd * ifrågasätter, att en fond skulle bildas, varifrån dylika lån kunde utläm— nas först och främst till egnahemslåntagare men möjligen även till andra mindre jordbrukare. Örebro läns hushållningssällslcaps egnahemsnämnd anser, att sådana lån i regel endast borde beviljas efter den amorteringsfria tidens utgång. Västerbottens läns hushållningssällskaps egnahemsnämznd framhåller den stora betydelse, som dylika tilläggslån skulle kunna få i så— dana fall, där egnahemslån beviljats på bebyggda jordbruksfastigheter, som inköpts från trävarubolag. Norrbottens läns hushållningssällslcaps egnahemsnämnd yttrar, att de allmänna egnahemslånebestämmelserna bor— de ändras därhän, att även en äldre egnahemslåntagare skulle, då särskil— * da omständigheter därtill motiverade och oavsett att han ej genom tillköp * av mera jord utvidgade lägenhetens totala areal, kunna komma i åtnju— l tande av nytt egnahemslån mot inlösen av det gamla lånet. Härigenom vore samma sak vunnen, som om de ifrågasatta tilläggslånen inrättades. l

Praktiska skäl talade för att i dylika fall nya lån beviljades. Härtill kom- me, att även andra omständigheter än byggnadernas iståndsättande borde kunna ej så sällan berättiga en äldre låntagare att erhålla nytt egnahems- lån. Malmöhus läns egnahemsförening n. 1). (1. anser, att tilläggslån för om— och tillbyggnader säkerligen i många fall skulle bliva till nytta. Det vore icke ovanligt, att då en lägenhet bebyggdes, låntagaren måste med hänsyn till tillgängliga medels knapphet inskränka byggnaderna. Denna inskränk- ning drabbade oftast uthusbyggnaderna, särskilt svinstallet. Om en dylik låntagare lämnades möjlighet att genom tilläggslån utöka sina uthusbygg— nader, skulle detta bereda honom en avsevärd ekonomisk fördel. Inom föreningens verksamhetsområde funnes åtskilliga äldre låntagare, för vil— ka tilläggslån i antytt syfte skulle bliva till stort gagn. Egna hems låne— förmedlingsförening a. 13. a. i Motala yttrar, att tilläggslån av ifrågavaran- de slag vore behövliga i undantagsfall, men dessa låntagare torde kunna hjälpas med premielån, om premielånen finge omfatta även sådana fall.

I detta sammanhang anse sig utredningsmännen böra behandla några Inkorg; framställningar, som gjorts av vissa låneförmedlare och som äga ett ome- ”:::?” delbart samband med förevarande spörsmål.

Sålunda har Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps egnahemsnämnd

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 augusti 1931, vilken remitterats till statens egnahemsstyrelse, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga i över— vägande sådan ändring av gällande bestämmelser om egnahemslån, att tilläggslån må kunna beviljas utan att fråga är om ökning av egnahems— lägenhetens område.

Till stöd för framställningen anför egnahemsnämnden i huvudsak föl- jande.

Enligt egnahemsnämndens erfarenhet förekomme ej sällan fall, då det skulle vara synnerligen önskvärt, att nämnden ägde befogenhet att lämna tilläggslån, ehuru ingen tillskottsjord förekomme. Den »större bårkraft i jordbrukshänseen— de», som man ville vinna genom att utöka egnahemslägenhetens areal. kunde ej ' sällan ernås på andra vägar. Stundom lämnade lägenheten i befintligt skick rikliga tillfällen till nyodling. Det syntes då vara att föredraga att dessa möjlig- heter utnyttjades, framför att ett måhända onödigt inköp av tillskottsjord ägde rum. Stundom kunde en intensivare jordbruksdrift medföra behov av ny- eller ombyggnad och lägenheten på så sätt förbättras vida mera än genom en utökning av lägenhetens område. Det syntes överhuvud vara opåkallat att giva starkare uppmuntran och kraftigare stöd åt anskaffandet av tillskottsjord än åt andra lika verksamma metoder att förbättra en jordbrukslägenhet. Alt nu gällande bestäm— melser om tilläggslån kunde vara ägnade att föranleda egnahemslåntagare, som ansåge sig behöva ytterligare lån, att köpa tillskottsjord. även då dylikt köp strängt taget vore överflödigt, syntes vara en anmärkning mot de nuvarande be- stämmelserna, som ej heller saknade fog. Det svåraste avgörandet vid bevil— jandet av egnahemslån vore i regel bestämmandet av lånesummans storlek. Å ena sidan krävde egnahemslånerörelsens ändamål, att lån beviljades till så stort belopp, att låntagaren kunde, om inga olyckliga tillfälligheter tillstötte, »reda sig». utan att behöva i större utsträckning anlita andra lånekällor. Å andra sidan måste egnahemsnämnden noga akta på att långivarerisken, som i och för sig i regel ej vore ringa, i det enskilda fallet icke bleve överhövan stor. Att väga dessa båda synpunkter mot varandra och träffa det lämpliga avgörandet vore ingen lätt uppgift, särskilt i de fall, då den lånesökande äskade ett så kraftigt ekonomiskt stöd som möjligt. Vid den tidpunkt, då med nu gällande bestämmelser egnahems- lånets belopp måste definitivt fastställas, vore många faktorer osäkra och svåra att bedöma både för lånesökanden och egnahemsnämnden. Ej sällan komme sö- kanden själv först senare underfund med att han, för att kunna försätta lägen— heten i produktivt skick, hade behov av mera kapital än han tidigare tänkt sig. Egnahemsnämndens prövning av det värde lägenheten borde anses äga i sökan- dens hand vore vid sagda tidpunkt stundom så vanskligt, att nämnden gärna frestades att beräkna lånet väl knappt. Även om sökanden företedde de bästa vitsord från tidigare anställningar, vore det ju alltid ovisst, huru han komme ati sköta sig såsom självständig företagare på det ifrågavarande egnahemmet. Vi- sade han sig duglig, så behövde han ofta mera kapital för att dugligheten skulle komma till sin rätt. Längivarens risk bleve likväl då mindre, än om det gällde att låna ut ett mindre belopp till den mindre duglige. Den på det förtidiga sta— diet skedda prövningen av egnahemslånebeloppets storlek skulle sålunda ofta behöva justeras för vinnande av åsyftat gagn av lånetransaktionen. Vid de efter— besiktningar å egnahemslägenheter, som egnahemsnämnden genom sina ledamö- ter och tjästemän förrättade, hade stundom påträffats fall, då låntagaren på det berömdvärdaste sätt vårdat och förbättrat lägenheten, men antingen på grmnd av brist på medel icke varit i stånd att utnyttja lägenhetens resurser eller vid sina bemödanden härutinnan nödgats upptaga kortfristiga lån, som hotade att rubba

hans ekonomi. I dylika fall skulle ett jämförelsevis ganska obetydligt i rätt tid lämnat tilläggslån ej sällan kunna åt låntagaren rädda resultaten av hans mödor.

Vidare har Blekinge läns hushållningssällskaps egfrwhemsnäm'nd i en den 4 april 1931 till statens egnahemsstyrelse inkommen skrivelse hemställt, att egnahemsstyrelsen måtte söka åstadkomma sådan författningsändring, att tilläggslån kunde beviljas även till ny- eller ombyggnad av bostadshus å äldre jordbruksegnahem.

Ur motiven till framställningen må anföras följande.

Under år 1931 hade hittills till nämnden inkommit 4 st. ansökningar om till- läggslån till ny- eller ombyggnad av bostadshuset å äldre jordbruksegnahem och * flera sådana ansökningar kunde förväntas. Egnahemslån hade beviljats resp.

lägenheter är 1914, 1918, 1921 och 1922. Vid tiden för länens beviljande hade resp. bostadshus ansetts vara i så pass försvarligt skick, att det icke varit lämpligt att redan då verkställa en dyrbar ny- eller ombyggnad. Nu vore emellertid den- na fråga aktuell för lägenheterna i fråga. Själva förmådde resp. lägenhetsägare icke utföra dessa dyrbara arbeten och hade mycket små utsikter att få låna , pengar annat än genom egnahemsnämnden. —— Nämnden hade dock ingen för- fattningsenlig befogenhet att bevilja tilläggslån under förhandenvarande omstän- digheter, hur behjärtansvärt det än kunde synas vara och trots frånvaron av eko- uomisk risk i många fall, då ju särskilt äldre lägenheter vore lågt belånade i för- hållande till sitt nuvarande värde och ett nybyggt bostadshus dessutom höjde lägenhetens värde.

I skrivelse till statens egnahemsstyrelse den 13 maj 1931 har sistberörda egnahemsnämnd vidare meddelat, att nämnden helt anslöte sig till från annat håll framförd tanke, att tilläggslån måtte få beviljas jämväl för eko— nomibyggnader, då dessa på grund av nyodling eller andra omständigheter vore i behov av att utvidgas eller ombyggas.

Slutligen har Stockholms läns och stads hushållningssällskaps egnahems- nämnd i skrivelse till statens egnahemsstyrelse den 7 augusti 1931 hem- ställt, att styrelsen ville medverka till en ändring i bestämmelserna röran— de egnahems- och premielånerörelsen, så att tilläggslån kunde få tilldelas innehavare av egnahemslån för ny— och ombyggnadsarbeten på deras lä— genheter och att premielån samtidigt därmed kunde få lämnas samt att till skötsamma och dugliga innehavare av egnahemslån enbart premielån

* kunde få lämnas till förbättring av deras lägenheter. ' Till stöd för sin anhållan anför egnathemsnämmlen huvudsakligen föl- jande.

Till egnahemsnämnden inkomme från innehavare av egnahemslån ofta fram— ställningar om tilläggslån och premielån. Orsakerna härtill vore vanligen, att lägenheterna behövde förbättras genom uppförande av nya byggnader, repara- tion och ombyggnad av de gamla husen, utförande av grundförbättringsarbeten m. 111. Då egnahemsnämnden ej ägde rätt att enligt nu gällande bestämmelser för egnahems- och premielåneverksamheten lämna dem sådan hjälp, äventyra- des mången gång lägenheternas förfall säkerheten för egnahemslånen. En änd- ring av bestämmelserna för beviljandet av tilläggslån och premielån i sådant av- seende, att tilläggslån och i samband därmed premielån kunde få beviljas inne- havare av egnahemslån för utförande av erforderliga förbättringsarbeten på de-

Utrednings- männen.

ras lägenheter, syntes nämnden därför av behovet påkallad. Då är många egnahems— lägenheter så höga lån redan beviljats, att tilläggslån ej kunde lämnas utan att så— kerheten härför äventyrades, (ja, i en del fall funnes ej säkerhet för hela det nu— varande lånet på grund av fastighetsvärdenas fall) kunde ägarna till desssa lägen- heter ej bliva hjälpta genom ovan förordade tilläggslån, vadan enda möjligheten att hjälpa dem skulle vara om endast premielån finge lämnas. Härigenom skulle mången låntagare kunna behålla sin lägenhet och förluster å egnahemslånen ge— nom tvångsförsäljningar kunde undvikas. Hade ägaren till en lägenhet varit en skötsam och duktig person, måste det anses mycket hårt att låta denne lämna sitt hem och en ny person taga det i besittning på mången gång fördelaktigare vill- kor, än vad som gällde för den gamle ägaren. Troligt vore, att den gamle äga- ren lättare än någon annan skulle kunnat hålla sig kvar på lägenheten och full- göra sina skyldigheter, om han kommit i åtnjutande av ett premielån som hjälp till utförande av erforderliga förbättringsarbeten på densamma. En ändring av bestämmelserna för utlämnande av premielån såtillvida, att nämnden skulle äga rätt tilldela skötsamma och dugliga innehavare av jordbrukslån premielån för att därmed förhjälpa dem till att utföra erforderliga förbättringsarbeten på deras lägenheter utan att samtidigt tilläggslån beviljades, syntes jämväl vara synner- ligen önskvärd.

Av de inkomna framställningar-na och yttrandena framgår, att det hos låneförmedlarna är ett allmänt önskemål, att tilläggslån må kunna beviljas jämväl för om-, till— eller nybyggnad å sådana jordbruksegnahem, där byggnaderna vid egnahemslånets beviljande varit i brukbart skick men sedermera blivit olämpliga eller otillräckliga för sitt ändamål eller där de på grund av jordbrukets utveckling icke längre förslå. Det starkaste skä— let för en dylik anordning synes utredningsmännen vara, att man icke bör tvinga låntagarna att vid startandet av sina jordbruk taga på sig större skuldbörda än nödvändigt är. I de helt visst talrika fall, då lägenheterna vid inköpet äro bebyggda med visserligen äldre men dock användbara hus, t. ex. vid arrendefrilösen av bolagshemman eller då lägenheten tidigare brukats såsom torp, synes det icke överensstämma med en klok hushållning att ge— nast utdöma de gamla byggnaderna och uppföra nya. Under de första åren behöver den nye företagaren använda sin arbetskraft och sina ekonomiska resurser till att sätta sitt jordbruk i stånd och att utveckla detta till att bliva så bärkraftigt som möjligt. Han bör därför icke i större grad än som är strängt nödvändigt vara upptagen med byggnadsarbeten och bör ej heller ikläda sig större skuld än oundgängligt är. Sedermera när jordbru— ket kommit i gott stånd och låntagarens ekonomiska ställning blivit bättre, kan han tänka på att om— eller tillbygga de då bristfälliga eller otillräck— liga byggnaderna eller uppföra nya. För ett sådant förfaringssätt, som måste betecknas såsom ekonomiskt klokt, är det med nuvarande bestäm— melser förenat med vissa svårigheter att erhålla statens stöd i form av egnahemslån. Enligt stadgandet i 6 7 sista stycket av kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunder— stödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten må i det lånekontrakt. som rörande egnahemslånet skall upprättas mellan låneförmedlare och

! &

låntagare, tiden för i kontraktet bestämda byggnaders fullbordande icke bestämmas senare än till den tidpunkt, då amorteringskyldigheten inträder. Den låntagare, som önskar att med stöd av egnahemslån uppföra byggna— der, måste sålunda inom fem år från lånets beviljande hava utfört detta arbete. Utredningsmännen hålla före, att sådana ändringar böra vidtagas i gällande bestämmelser, att möjlighet beredes en låntagare med jord— brukslån att i särskild ordning å senare tidpunkt, än då egnahemslånet för lägenhetens förvärvande beviljas, erhålla hjälp för att utföra byggnads— arbeten å lägenheten. För sådant ändamål synes den bästa utvägen vara, att möjlighet lämnas att i dylika fall bevilja tilläggslån. Dessa tilläggs— lån synas emellertid icke böra begränsas att omfatta allenast sådana fall, där uppförande av helt nya byggnader är i fråga, utan tilläggslån böra kunna beviljas jämväl för erforderliga om- eller tillbyggnader. För .vin— nande av detta syfte är en ändring av stadgandena i % 1 och 15 nyss— berörda kungörelse nödvändig, varjämte i 5 15 torde efter de i 1) a) an- givna förutsättningarna för tilläggslåns beviljande böra såsom 1) b) infö- ras ett nytt stycke. I detta sammanhang vilja utredningsmännen till— lika framhålla, att det synes önskligt att möjlighet beredes låneförmed- larna att samtidigt med tilläggslånet bevilja premielån till det ifrågasatta byggnadsföretagets utförande. För sådant ändamål torde en mindre jämkning av % 17 i. kungörelsen den 8 juni 1928, nr 218, vara erforderlig, avseende premielån för större om- eller tillbyggnad av bostadshus.

Fråga angående vissa ändringar i gällande bestämmelser för den statsunderstödda premielåneverksamheten.

Jämlikt $ 17 i kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 218) med reglementa- riska föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåne— och pre— mielåneverksamheten må premielån icke tilldelas annan egnahemslånta— gare än den, som åsyftar att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk eller genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete i avsevärd mån förbättra eller utvidga sin lägenhet. I && 18 av samma kungörelse stadgas, att vid ut— lämnande av premielån företräde bör givas den, som därmed avser att utföra sådana företag som nyodling, uppförande av ekonomihus, gödsel— stad och dylikt. Ehuru ordalagen i kungörelsen möjligen kunde giva rum för en annan tolkning, är det numera att anse såsom vedertaget, att pre- mielån icke må utlämnas enbart för uppförande av gödselstad. Ett dy— likt företag har nämligen icke ansetts såsom ett— mera väsentligt bygg- nadsarbete men har däremot ansetts vara av den betydelse, att i kon- kurrens bland flera lånesökande företräde bör givas åt den, i vars till—' ämnade byggnadsarbete jämväl ingår uppförande av gödselstad.

_megtätt På skilda håll hava emellertid önskemål yppats, att möjlighet måtte be- :;gggg' %:: redas låneförmedlarna att utlämna premielån enbart för-uppförande av hållningssäll- gödselstad. I skrivelse den 24 september 1931 till statens egnahemssty— ”fjäfrljgzd relse har örebro lånas hushållningssällskaps egnahemsnämnd under åbe— ropande av, att det särskilt under nuvarande tryckta tider vore av stor betydelse för låntagarna, om egnahemsnämnderna medgåves större fri— het vid beviljande av premielån, hemställt, att egnahemsstyrelsen måtte vidtaga erforderliga åtgärder för sådan ändring av nu gällande bestäm— melser, att premielån måtte kunna beviljas för uppförande av cemente— rad gödselstad, utan att ekonomihuset samtidigt ny- eller ombygges.

Uf'ednings- Utredningsmännen finna den sålunda gjorda framställningen beaktans—

Wimm' värd. Enligt vad utredningsmännen hava sig bekant, torde förevarande fråga hava varit föremål för övervägande redan år 1923 i samband med tillkomsten av då utfärdade bestämmelser rörande premielån, vilka nu— mera återfinnas i ovanberörda kungörelse den 8 juni 1928, nr 218. En bidragande orsak till att då icke medgavs, att premielån finge beviljas enbart för gödselvårdsansläggning, torde hava varit, att man räknat med att egnahemslåntagarna för angivna ändamål kunde erhålla premielån i samband med småbrukspremieringen ävensom lån ur gödselvårdslåne— fonden. Erfarenheten har emellertid visat, att dessa möjligheter att er- hålla stöd för ifrågavarande förbättringsarbeten av olika anledningar en— dast i ringa omfattning kommit till användning.

Frågan om en ändamålsenligt ordnad gödselvård måste anses vara av den allra största vikt för egnahemslåntagarna. Dessa låntagare, som i re- gel äro mindre bemedlade, äro i hög grad beroende av den skörd de kunna erhålla å sina lägenheter, och det är en känd sak, att de oftast hava stora svårigheter att anskaffa behövliga mängder gödsel till sin jord. Genom en god gödselvård ökas skördarna och i samma mån inkomsterna. Där konstgödsel kan anskaffas, medför denna bättre avkastning, när den an— vändes tillsammans med näringsrik ladugårdsgödsel, och vad som inkö- pes går ej genast förlorat utan ökar egendomens bärighet på ett helt annat sätt än där god gödselvård saknas. Utredningsmännen anse följ— aktligen, att egnahemsägarna icke blott böra så stödjas, att de kunna vidtaga åtgärder för en god gödselvård utan de böra uppmanas att genom— föra denna för jordbrukets lönsamhet så viktiga åtgärd. På grund härav vilja utredningsmännen förorda, att sådan ändring i gällande bestäm— melser rörande premielån vidtages, att premielån må kunna utgå för ut— förande av gödselvårdsanläggning utan samband med annat byggnads— arbete eller nyodlingsarbete.

Beträffande premielån i samband med tilläggslån för om- eller till— byggnad av bostadshus å jordbrukslägenhet hava utredningsmännen re— dan uttalat sig för önskvärdheten av stadgande i denna riktning.

Fråga om åtgärder för hjälp i det aktuella krisläget.

Utredningsmännen övergå härefter till att behandla olika tänkbara ut— vägar att bringa de mest betungade låntagarna hjälp i det aktuella kris- läget.

, Till en början må erinras, att förslag på olika håll väckts om bevil— Förslag_ l jande av anslag för verkställande av vissa avskrivningar å låntagarnas "mnågtrm' * skulder till låneförmedlarna.

Sålunda föreslogs i motionen II:;S vid 1931 års riksdag av herrar Mo— Motioner m'd lander och Lindberg, att riksdagen måtte anvisa ett anslag av 1 miljon kr. 193142" ""'”" att ställas till hushållningssällskapens förfogande för beredande av lind- & ring åt egnahemsägare i enlighet med de föreskrifter och bestämmelser, som av vederbörande utskott befunnes erforderliga. Till stöd för det i motionen framställda yrkandet anförde motionärerna _ efter att hava erinrat om de nuvarande svårigheterna för egnahemslåntagarna, främst i de nordliga länen —— i huvudsak följande.

, Vid övervägande av olika utvägar för åstadkommande av det bistånd, som ound- l gängligen erfordrades till förhindrande av en eljest befarad förödelse av katastro- l fal verkan bland egnahemsägarna, hade motionärerna ej kunnat finna någon annan ? lösning av frågan, än att vederbörande egnahemsnämnder bereddes möjlighet att efter sorgfållig prövning i varje särskilt förekommande fall kunna medgiva den nedskrivning av beviljade egnahemslån, som med hänsyn till numera inträdda och utan vederbörande låntagares eget förvållande uppkomna förändringar i fråga om värden och säkerheter befunnes nödiga för återställande av den ursprungliga rela- t

tionen mellan dessa säkerheter och beviljade län.

I motionen 11:225 av herr Andersson i Prästbol m. fl. föreslogs anvi— sande av ett belopp av 2 miljoner kr. för avskrivning helt eller delvis av före den 1 juli 1932 förfallna annuiteter å egnahemslån för fall, där ve— derbörande låntagare efter särskild prövning befunnes på grund av rå— dande depression uppenbarligen sakna förmåga att i detta avseende full— göra sina skyldigheter. I motiveringen till sina yrkanden anförde mo- tionärerna, bl. a.:

Den hjälp, som behövdes och borde ifrågakomma, kunde antingen få formen av en allmän räntesänkning å egnahemslån eller också på så sätt att riksdagen ställde ett visst belopp till Kungl. Maj:ts förfogande att användas för avskrivning av räntor och amortering efter särskild prövning för de egnahemslåntagare, som uppenbarligen saknade förmåga att i detta hänseende fullgöra sina skyldigheter. Det först angivna alternativet stötte på en del tekniska svårigheter och gåve dess- utom åtgärden en mera generell karaktär, vilket inte kunde vara berättigat. Åt- gärden skulle följaktligen förlora karaktären av en hjälp under en svårartad kris och därjämte i många fall inte fylla sitt ändamål att bevara det egna hemmet åt dem, som råkat i svårigheter, därför att hjälpen genom en räntesänkning i många fall skulle bliva allt för otillräcklig.

Det andra alternativet däremot möjliggjorde i större utsträckning en lämpligare fördelning av hjälpen efter de verkliga behoven, även om detta tillvägagångssätt hade sina olägenheter. Man kunde emellertid förutsätta att de olika organen inom egnahemsrörelsen, som i första hand borde ha att undersöka behovet av denna hjälp egnahemsstyrelsen, egnahemsnämnderna och egnahemsombuden — varav de två senare ägde en mycket god kännedom om de olika egnahemslåntagarnas ekonomiska ställning, deras skötsamhet m. ni. skulle på ett omsorgsfullt och lojalt sätt handhava denna angelägenhet, så att hjälpen komme de verkligt behövande tillgodo.

I fråga om dessa motioners behandling i riksdagen vilja utrednings- männen allenast erinra därom, att egnahemsstyrelsen i sitt till jordbruks— utskottet avgivna yttrande ifrågasatte, huruvida icke medel i begränsad omfattning borde ställas till egnahemsstyrelsens förfogande för beviljande av ränteavskrivningar efter prövning i varje särskilt fall.

Jämväl i från låneförmedlarna inkomna yttranden har ifrågasatts, att medel borde beviljas för verkställande av avskrivningar. I detta sam— manhang märkes särskilt ett av Stockholms läns och stads hushållnings— sällskaps egnahemsnämnd framlagt förslag. Förslaget går i korthet ut på, att medel borde ställas till egnahemsstyrelsens förfogande att efter ansökan från egnahemsnämnd användas till nedskrivning av lånen på så— dana lägenheter, vilkas ägare genom inskränkning av arbetsmöjligheterna samt fastighetsvärdenas fall kommiti det läge, att egnahemslånen överstege fastigheternas Värde. Om nedskrivning skedde så, att lånen åtminstone icke vore högre än fastigheternas försäljningsvärden, skulle därigenom månget hem räddas undan tvångsförsäljning och därmed förluster und— vikas både för låntagare och nämnder.

Förslag om Ett flertal låneförmedlare hava i till egnahemsutredningen avgivna ut— "tl'edåfåi'fnåv låtanden såsom en väg ur de nuvarande svårigheterna förordat en ut— verksam. vidgning av premielåneverksamheten. Sålunda har föreslagits av Stock- hoten. holms läns och stads hushållningssällskaps egnahemsnämnd, att premie- lån borde få utlämnas icke blott vid nyansökan utan även till äldre lån— tagare för förbättringar av olika slag. Nämnden anser, att dessa premie— lån skulle bliva till stort gagn för bevarande och upphjälpande av svaga egna hem. Uppsala läns hushållningssällskaps egn'ahemsnämnd har för— ordat, att till egnahemsnämndernas förfogande måtte ställas rikligare till— mätta medel än hittills för utlämnande av premielån till äldre egnahems— låntagare samt att nämnderna i samband därmed gåves större frihet att disponera dessa medel för lägenheternas förbättrande. Även Hallands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd föreslår kraftigt utökade premie— lån, vilka borde få utlämnas icke blott för byggnads— och övriga arbeten utan även för inköp av kreatur, närmast nötkreatur. Alltför fåtaliga nötkreatur omöjliggjorde nämligen ofta utvinnande av'önskvärd och möj— lig avkomst av lägenheterna. Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps egnahemsnämnd uttalar önskemål om bättre tillgång till premielån, med

vars hjälp även äldre ställen kunde genom dikning och andra grundför- 'bättringar göras bärkraftigare. Norrbottens läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd föreslår utlämnande av större premielån i sådana fall, då helt nya jordbruksegnahem skapas på obruten mark. Dylik s. k. ny— kolonisation vore för närvarande förenad med sådana uppoffringar och kostnader för vederbörande egnahemsbyggare, att premielån å ända till 3080 kr. för denna kategori av låntagare kunde väl försvaras. Därhän ändrade bestämmelser skulle få mycket stor betydelse för Norrbottens fort— satta kolonisation och befrämja utnyttjandet för egnahemsändamål av detta läns ovanligt stora tillgång på odlingsbar, ännu ej odlad jord. Här— igenom kunde även arbetslösheten på ett verksamt sätt bekämpas.

I det utlåtande, som statens egnahemsstyrelse avgav till jordbruksutskottet, framhöll egnahemsstyrelsen att särskild stödverksamhet lämpligen borde anordnas för innehavare av egnahemslägenheter, som på grund av den rå- dande depressionen saknade tillgång till arbete och inkomster ävensom för sådana låntagare, som drabbats av oförskyllda svårigheter. Härvid borde tillses, att verklig hjälp och icke blott en tillfällig sådan erhölles. Detta resultat ansåge egnahemsstyrelsen kunna erhållas på följande sätt.

Till låneförmedlarna skulle ställas medel till förfogande för utlämnande av stödlån för olika ändamål. Dylika stödlån borde förräntas med 4 % ränta och amorteras under en tid av 10 år. Lånen borde bliva hjälp till självhjälp och endast utgå till skötsamma och duktiga personer och för bl. a. följande ändamål.

1. För ordnande av cgnahemslåntagares oreglerade skulder, därest dessa vore sådana, att han icke utan stödlån kunde behålla sin egnahemslägenhet.

2. Till reparation eller utvidgning av egnahemslägenhetens byggnader under förutsättning, att låntagaren uppenbarligen icke vore i stånd att utan dylikt lån genomföra förbättringen eller utvidgningen.

3. Till innehavare av mindre jordbrukslägenheter eller bostadslägenheter, som saknade förvärvsarbete utom hemmet och som genom att anlägga hönsgård, trädgårdsskötsel, växthus eller dylikt kunde finna sysselsättning vid hemmet och erhålla sin utkomst, därvid givetvis förutsattes att låntagaren prövades lämp- lig att genomföra den med lånet avsedda åtgärden.

4. Till innehavare av egnahemslågenhet, som i behov av förtjänstarbete utom hemmet men i avsaknad av sådant ville starta något hantverk eller annat själv— ständigt förvärvsarbete.

5. Till innehavare av egnahemslägenhet, som ville genomföra annan ej här nämnd åtgärd, som av egnahemslåneförmedlaren prövades vara av beskaffenhet att främja egnahemslåntagarens utkomst å det egna hemmet. En dylik stödlåneverksamhet skulle enligt styrelsens mening bliva av bestå— ende värde för hela egnahemsverksamheten. Genom att en dylik låneverksamhet direkt främjade företagsamheten, skulle säkerligen låneförmedlarna komma att undgå en del eljest oundgängliga förluster på sin lånerörelse, och många egna- hemslåntagare skulle säkerligen härigenom kunna rädda sina egnahemsföretag. Den ifrågasatta låneverksamheten borde förmedlas av låneförmedlarna under kontroll av egnahemsstyrelsen, och särskilt reglemente borde utfärdas för den— samma.

Av egna— hamsatyrel- sen framlagt förslag till inrättande av stödlån.

inkomna ytt—

Egnahemsutredningen har från låneförmedlarna inhämtat yttranden, huru- vida låneförmedlarna ansåge att genom beviljande av stödlån, på sätt som antydes i egnahemsstyrelsens yttrande, effektiv hjälp kunde bringas åt egna— ' hemslåntagare med jordbrukslån.

Vid besvarandet av detta spörsmål hava låneförmedlarna delat sig i två grupper, en som i huvudsak bejakat frågan och en som svarat nej på den— samma. Den förra gruppen är något talrikare.

Bland dem som uttalat sig för införande av stödlån märkes egnahems- nämnden i Södermanlands län, som framhållit, att stödlån i många fall säkerligen skulle bereda effektiv hjälp. Östergötlands läns hushållningssäll- skaps egnahemsnämnd uttalar, att stödlånen i många fall skulle bliva till god hjälp för låntagare med jordbrukslån. Den allmänna principiella in— vändningen mot denna form av hjälp vore att den medförde ökad skuld— sättning, vilket ju alltid innebure en våda. Särskilt vansklig tedde sig låntagarnas ökade skuldsättning inför de mycket ovissa framtidsutsikterna inom jordbruksnäringen. På grund härav måste utlämnandet av stödlån ske med största urskiljning och lån endast beviljas i de fall, där de kunde förväntas bringa verklig och bestående hjälp samt tilldelas särskilt sköt— samma och dugliga personer. För vissa »äldre» låntagare syntes stödlånen i viss mån kunna komma att utgöra ersättning för premielånen. vilka dessa ej kunde komma i åtnjutande av. Vidare har Kristianstads läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd uttalat, att nämnden sedan flera år hade viss erfarenhet rörande dylika lån. I många fall hade nämnden på så sätt kunnat hjälpa egnahemsägare att åstadkomma absolut behövliga nybyggnader, i andra fall bidragit till reglerande av illa placerad och tryckande skuld. Låneförmedlarna borde i allmänhet hava möjlighet att utdela dylika lån. Kalmar läns södra hushållningssällskaps egnahems— nämnd framhåller, att behövlig och effektiv hjälp utan tvekan kunde läm— nas i form av stödlån, dock endast efter prövning ivarje särskilt fall. Lik— nande ståndpunkt intages av egnahemsnämnden 'i Kopparbergs län. Göte- borgs läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd framhåller, att stödlån i många fall skulle bringa låntagaren med jordbrukslån en mycket välkommen hjälp. Stödlånen skulle bereda möjlighet till omplacering av kortfristiga, ständigt irriterande lån och därmed, förutom minskad ränteutgift för låntaga- ren, skänka denne arbetslugn och ökad tillförsikt. Västernorrlands läns hus- hållningssällskaps egnahemsnämnd anser att till följd av jordbruksegnahem- mens relativt låga räntabilitet kunde stödlån endastivissa fall ifrågakomma, nämligen när inkomstökningen genom de med hjälp av stödlån vidtagna åtgärderna väsentligen överstege de genom lånet ökade annuiteterna. Malmö— hus läns egnahemsförening u. p. a. framhåller, att stödlån för erläggande av förfallna räntor och amorteringar å egnahemslån, för betalning av annan svävande skuld till förbättring och utökning av stallbyggnader och ekonomihus å lägenheter, där dylika byggnader vore otillräckliga samt till andra förbättringar av sådan art, att de ökade lägenheternas avkastning.

torde komma att för låntagarna innebära en mycket effektiv hjälp. Då förhållandena emellertid med hänsyn till lägenheternas värden samt för deras skötsel erforderligt inventarie— och driftskapital vore så olika iskilda trakter av landet, borde vid stödlånens utlämnande hänsyn tagas härtill. Så t. ex. funnes åtskilliga lägenheter i Malmöhus län, vilkas Värden i fullt uppsatt skick belöpte sig till omkring 25,000 kronor. Därest en innehavare av en dylik lägenhet råkat i ekonomiska svårigheter, krävdes givetvis ett jämförelsevis större lån för att bringa ordning i hans affärer, än om det gällde en låntagare med en mindre lägenhet. Föreningen ville därför ut— tala den uppfattningen, att stödlån i vissa fall borde utgå med belopp upp till 2,000 kronor eller något däröver. Huskvarna egnahemsförening u. p. a. uttalar, att, då föreningen under flera år varit i tillfälle att av eget kapital bereda sina medlemmar hjälp med mindre lån på kortare tid för underhåll av det egna hemmet, och detta visat sig vara till föreningens fördel, ville föreningen instämma i förslaget om stödlån.

Bland dem, som intagit en avvisande hållning till tanken på att bringa hjälp genom stödlån, märkes, bland andra, Stockholms läns och stads hushållningssällskaps egnahemsnämnd. Nämnden uttalar, att stödlån, som skulle förräntas och amorteras endast kunde utlämnas till låntagare, som erhållit lån före år 1920, sålunda de minst behövande, ty endast här kunde en marginal finnas mellan egnahemslånets nuvarande storlek och lägen— heternas försäljningsvärde. De, som erhållit lån efter 1919, hade till över— vägande del så stora lån, att nämnda marginal vore helt obetydlig och i många fall negativ, i. det att lånen överstege lägenheternas värde. Här kunde stödlån sålunda ej ifrågakomma. Uppsala läns hushållningssäll- skaps egnahemsnämnd, ansåge att en anordning med stödlån vid första in— trycket kunde synas tilltalande. Nämnden vore emellertid av annan mening och hölle för sin del före, att en dylik stödaktioni verkligheten skulle komma att få en rent motsatt verkan mot vad som åsyftades, i det att många egnahemslåntagare därigenom blott komme att ådraga sig ytterligare skul— der genom att till det yttersta utnyttja de nya kreditmöjligheterna, varför de efter någon tid skulle befinna sig försattaiän större svårigheter. Kalmar läns norra hushållningssällskaps egnahemsnämnd anser, att stödlån icke skulle vara till någon hjälp, om de ej bleve räntefria och finge användas till avskrivningar å egnahemslånen för att därigenom minska annuiteterna. Den enda effektiva hjälpen vore minskning av skuldsumman. Värmlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd uttalar, att, då stödlån endast komme att öka den skuld, som låntagaren hade att förränta och amortera, samt sålunda skulle medföra större årliga utgifter, denna form av hjälp icke torde föra med sig någon varaktig ekonomisk förbättring. Örebro läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd framhåller, att låntagarnas skulder icke skulle minskas genom beviljande av nya lån för inbetalning av en del svävande skulder. Fördelen med stödlånen skulle naturligtvis vara den, att vissa med hög ränta löpande skulder kunde bliva inlösta,

men stödlån vore dock lån, som skulle återbetalas, och ingen kunde säga, huruvida låntagarna i framtiden vore i stånd att verkställa de årliga av- betalningar-na å dessa stödlån. Jämtlands läns hushållningssällskaps egna- hemsnämnd uttalar, att ett stödlån kanske kunde lindra den största nöden, men gjorde det betydligt svårare för låntagaren efteråt. Norrbottens läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd anser stödlånen kunna bliva till verklig hjälp, blott om de löpa utan ränta och amortering. De borde med andra ord vara rena bidrag eller understöd närmast jämförliga med premielån. Endast om stödlånen utlämnades efter ungefär samma grunder som de vanliga s. k. jordbrukspremielånen d. v. s. efterskänktes så framt vissa kontrakterade förbättringsarbeten inom viss tid fullgjordes, kunde de göra ; avsevärt gagn och för låntagarna bli en hjälp till självhjälp samtidigt som * vederbörandes egnahem ökades i värde och bärkraft.

Vissa låneförmedlare hava intagit i viss mån medlande ståndpunkter. Sålunda uttalar Gotlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd, att stödlån endast skulle medföra en tillfällig hjälp, medan Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps egnahemsnämnd funnit, att stödlån endast undantagsvis och då under förbättrade konjunkturer skulle vara till verklig . hjälp. Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps egnahemsnämnd fram- * håller, att i ett och annat enstaka fall, där egnahemslånet råkat att bliva för litet, skulle stödlån kunna vara till stort gagn. Västerbottens läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd har visserligen på anförda skäl av- styrkt införande av stödlån men i stället förordat införande av en typ av lån, som nämnden benämnt driftslån. Till stöd för sitt förslag, yttrar nämnden, att det ofta torde förekomma, att egnahemslåntagarna, som hos bankerna allmänt ansåges mindre kreditvärdiga, hade stora svårigheter att på rimliga villkor anskaffa nödvändigt rörelsekapital för inköp av konstgödsel, utsäde, redskap, kreatur och dylikt. För skötsamma och fram- åtsträvande låntagare, som visserligen icke vore allt för starkt skuldsatta, men som vore i behov av rörelsekapital för en mera rationell och intensiv jordbruksdrift, bleve helt säkert lån på goda villkor ett utmärkt medel till snabbare utveckling av egnahemslägenheterna och därmed snabbare stabili- sering av låntagarnas ekonomi.

Slutligen må här antecknas ett uttalande av Västmanlands läns hus- hållningssällskaps egnahemsnämnd, däri nämnden säger sig hava en stark känsla därav, att understöd i form av bidrag utan återbetalningskyldighet vore att föredraga framför lån, då det gällde att bispringa behövande egnahemslåntagare, som redan vore allt för hårt tryckta av stora skulder.

I fråga om grunderna för stödlåns utgående har i yttrandena den meningen gjort sig starkt gällande att det finge bliva en prövning från fall till fall. Blott Södermanlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd fram- håller, att stränga villkor borde uppställas för erhållande av stödlån. Så- som exempel nämner nämnden förbud mot att skriva på växlar, försäkring

av djur, anmälan när djur skola köpas eller säljas. Eventuellt borde låne-

, förmedlaren ha fullmakt att lyfta mjölklikvider m. m.

I fråga om ansvaret för stödlånen, hava de låneförmedlare som yttrat sig därom, samstämmigt förklarat, att låneförmedlaren icke borde stå risken för stödlånen, utan uppkommande förluster å stödlånen borde få avskrivas efter egnahemsstyrelsens prövning i varje särkilt fall. Vidare har Söder- i manlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd framhållit, att sär- ! skild ersättning borde utgå till nämnderna för handhavandet av stödlåne— 3 verksamheten.

I fråga om räntefoten för stödlån hava de låneförmedlare, som yttrat sig därom, i allmänhet förordat en räntesats av 3'6 %. Södermanlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd har emellertid föreslagit en rän— tefot av högst 4 % . Såsom av det föregående framgår hava röster även höjts för att göra stödlånen räntefria; detta dock mestadels från sådant håll, där man velat uppfatta stödlånen som bidrag utan återbetalninge— skyldighet. Av dem, som velat betrakta stödlånen som verkliga län, har allenast Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps egnahemsnämnd utta— lat sig för räntefrihet.

Beträffande amorteringstiden för stödlånen hava det övervägande antalet låneförmedlare uttalat sig för, att lånen borde återbetalas inom 10 år. Skaraborgs läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd föreslår, att stöd- lånen skola lämnas amorteringsfria under 5 år för att sedan återbetalas på 10 år. Kalmar läns södra hushållningssällskaps egnahemsnämnd har före- slagit en amorteringsfri tid av allenast 2 år. Södermanlands läns hushåll- ningssällskaps egnahemsnämnd har uttalat, att amorteringstiden borde sättas till 5, 10 eller 15 år, beroende på vad som i det enskilda fallet kunde befinnas lämpligt samt vad lånet skulle användas till. Slutligen har Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps egnamhemsnämnd föreslagit, att amorteringstiden för stödlånet borde göras föga kortare än amorterings- tiden för egnahemslånet.

Utredningsmännen hava till en början övervägt förslaget om genomfö- rande av en hjälpaktion åt egnahemslåntagare genom direkta avskriv- ningar å kapital eller ränta. Mot en dylik åtgärd tala emellertid vis—sa skäl. Avskrivning skulle nämligen erhålla karaktären av gåva och skulle därigenom lätt komma att medföra den verkan, att låntagarna miste intresset för att söka reda sig själva. Låntagarna kunde vidare därigenom l'örledas till den tanken, att staten i trängande fall alltid skulle träda emellan. Därtill kommer, att en på sådant sätt lämnad hjälp skulle kunna innebära en premiering av mindre skötsamma låntagare. Låntagarnas egen känsla av ansvar för sina egnahemsföretag skulle kunna avtrub- bas, om de mera allmänt finge understöd i form av avskrivningar. På grund av nu antydda farhågor hava utredningsmännen bibringats den uppfattningen, att det skulle innebära en avgjord fördel, om den stat-

Utredm'ng. -

männen .

liga hjälpaktion, som utöver de föreslagna räntesänkningarna en- ligt utredningsmännens mening bör komma till stånd, i största möjliga utsträckning tager form av lån i stället för direkta gåvor. Vad nu anförts är naturligen icke avsett att på något sätt utgöra hinder för de enskilda låneförmedlarna att med stöd av sina riskfonder verkställa avskrivningar i ömmande fall.

När utredningsmännen sålunda kommit till det resultat, att hjälpen bör lämnas genom län, har det gällt att utvälja lämplig låneform.

I sådant hänseende har förelegat olika förslag, avseende dels utvidg— ning av premielåneverksamheten genom nya låneformer inom denna i förening med ökad anslagstilldelning, dels ock egnahemsstyrelsens tidi- gare förslag om inrättande av s. k. stödlån. Utredningsmännen hava emellertid av nedan angivna skäl ej funnit någon av dessa former var för sig fullt lämpad för nu ifrågavarande ändamål. Åtskilliga av de syften, som skulle tillgodoses genom de av egnahemsstyrelsen föreslagna stödlånen, hava nämligen redan genom de av utredningsmännen före- slagna nya tilläggslånen i förening med premielån vunnit beaktande. Beträffande förslaget om utvidgning av premielåneverksamheten bör uppmärksammas, att denna verksamhet såsom avsedd att för framtiden bestå icke lämpar sig att tagas i anspråk för åstadkommande av en till— fällig hjälp i ett förbanden varande nödläge.

Utredningsmännen hava därför för den nu ifrågavarande hjälpaktio— nen sökt utfinna en ny form av län, vilken utredningsmännen. med upp- tagande av den av egnahemsstyrelsen föreslagna benämningen, kallat stödlån.

Stödlån böra kunna utgå till såväl låntagare med jordbrukslån som låntagare med bostadslån samt böra avse att bringa hjälp i ett aktuellt nödläge. Ett sådant nödläge kan anses föreligga där låntagare saknar medel för gäldande av ofrånkomliga skulder såsom förfallna räntor å gäld eller dylikt eller för anskaffande av sådana levande och döda in— ventarier, som prövas nödvändiga för att lägenheten skall kunna brukas på ett sådant sätt, att den ger nödig avkastning. Där möjlighet därtill finnes, bör stödlån knytas till någon arbetsprestation å lägenheten så— som dikning, dränering, nyodling, betesförbättring, anläggning för träd- gårdsodling, grus'ning eller jordkörning å mosse, förbättring av åbygg— naderna, gödselvård eller dylikt, eller med andra ord sådana förbättrin- gar, som äro av betydelse för åstadkommande av ett mera bärkraftigt jordbruk. Dylika förbättringsarbeten böra genom låneförmedlarens försorg planläggas av jordbrukskonsulent eller vandringsrättare. Lik- som beträffande premielån bör lånet kunna avskrivas, i den mån över— enskommet förbättringsarbete utföres.

Utredningsmännen hava utgått ifrån, att säkerhet för stödlånets åter— betalande bör fordras i regel. Det torde emellertid säga sig självt, att den säkerhet, som låntagarna kunna bjuda för utlämnade stödlån, icke

an bliva av samma värde som säkerheten för egnahemslånen. I detta hänseende torde ej heller allt för stora anspråk böra ställas, ty skulle an inskränka antalet av dem, som kunde komma i åtnjutande av stöd- lån, till sådana låntagare, som kunna anskaffa mera betryggande säker- het, vore mycket ej vunnet. Om utredningsmännen sålunda anse, att kra— ven på säkerhet ej böra ställas allt för höga, måste utredningsmännen å andra sidan betona, att detta ej får föranleda till slapphet i kreditgivning— en, utan låneförmedlarna höra i varje särskilt fall, med nedan nämnt un— dantag, söka att erhålla den bästa möjliga säkerhet-, som låntagaren kan bjuda. Med förevarande spörsmål torde frågan om sättet för stödlånens återbetalande intimt sammanhänga. Utredningsmännen äro på denna punkt av den uppfattningen, att med hänsyn till stödlånens karaktär av hjälpåtgärd, återbetalning bör, i den utsträckning så är möjligt, ske på enahanda sätt som vid premielån. Mellan låneförmedlaren och låntagaren bör sålunda avtalas, att låntagaren äger återbetala lånet genom att å sin fastighet utföra något arbete. Låneförmedlaren bör äga befogenhet att utbetala dylikt stödlån genast eller i mån av arbetets utförande. Med det senare utbetalningssättet synes säkerhet för lånets återbetalning ,ej erfordras. Omfattningen av arbetsprestationen bör så avvägas, att ,lånets belopp motsvarar arbetskostnaden. Genom att låntagaren på så ;sätt erhåller betalning för sitt arbete, framhäves starkare stödlånets 1karaktär av social hjälpåtgärd. I de fall, då det av olika skäl icke llåter sig göra, att lånet gäldas genom arbetsprestationer, skall det— samma kontant återbetalas. Lånet bör icke löpa med ränta, och de tre första åren böra vara amorteringsfria. Därefter bör lånet amorteras på en tid av sju år. Skulle det visa sig omöjligt att utfå amorteringarna, bör avskrivning kunna ske efter prövning i varje särskilt fall. Med vad nu sagts rörande säkerheten för lånen och sättet för deras återbetalning följer, att staten icke skäligen kan påfordra, att låneförmedlarna skola bära den med stödlånen förenade risken, utan denna bör helt åvila staten. I fråga om lånens storlek torde med hänsyn till deras ändamål lånen icke få till— tagas allt för stora, utan synes en lämplig gräns uppåt vara 750 kr. Då staten helt skall bära eventuellt uppkommande förluster å stödlånen, torde dessa icke böra utlämnas utan medverkan av något statens organ. Det sy— nes förty böra föreskrivas, att för beviljande av stödlån skall i varje sär— skilt fall inhämtas medgivande från statens egnahemsstyrelse. I fråga om avskrivningar å utlämnade lån torde framställning härom böra genom egnahemsstyrelsen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Närmare bestämmelser angående stödlåneverksamheten hava intagits i av utredningen utarbetat förslag till kungörelse i ämnet, vilken bifogats betänkandet.

I fråga om det sammanlagda belopp, som för budgetåret 1932/1933 er— fordras för nu ifrågavarande ändamål, torde detta enligt från låneför— medlarna inhämtade uppgifter kunna beräknas till 2 miljoner kr. Vid

granskning av de inkomna uppgifterna, därvid hänsyn tagits till det stats finansiella läget, hava utredningsmännen emellertid funnit, att medels- behovet — för hjälp i de mest trängande fallen —— torde kunna begränsa till 1100 000 kr. Då stödlånen icke äro av den natur, att de kunna jäm- föras med lån ur statens utlåningsfonder, torde, på sätt som gäller ifråga om premielånen, medel böra anskaffas genom särskilt anslag, lämpligast reservationsanslag.

Utredningsmännens hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts och föreslagits får egnahemsutredningen hemställa,

A. att Kungl. Maj:t måtte i proposition till 1932 års riksdag föresla riksdagen att

1) antaga villkor och bestämmelser för utlämnande av stödlån till egna— hemslåntagare i huvudsaklig överensstämmelse med av utredningsmän- nen föreslagna grunder,

?.) besluta, att räntan å efter år 1919 utlämnade egnahemslån må ned— sättas att från ingången av år 1932 utgå å jordbrukslån under hela låne— tiden efter 3'6 % samt å bostadslån under amorteringtiden efter 4-5 %. ävensom att för genomförande av de föreslagna räntesänkningarna nödiga medel ställas till förfogande,

3) besluta, att tilläggslån må utgå jämväl för nybyggnad eller erforder- liga om— eller tillbyggnader å jordbruksegnahem samt att i samband där— med premielån må enligt de för premielån gällande bestämmelser utläm— nas av för sådant ändamål anslagna medel,

4) besluta, att premielån må utgå för större om— eller tillbyggnad av bostadshus å jordbrukslägenhet och för utförande av gödselvårdsanlägg— ning utan samband med annat byggnads- eller odlingsarbete, samt

5) anvisa för budgetåret 1932/1933 ett belopp av 1100 000 kr. till bevil— jande av stödlån i enlighet med av utredningsmännen föreslagna grunder;

B. att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder, att uppbörden av annuiteter å egnahemslån i de fall, där inbetalning sker i samband med kronouppbörden, uppdelas på två terminer.

Författningsförslag.

Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse

angående villkor och bestämmelser för utlämnande av stödlån till egna- hemslåntagare.

Kungl. Maj:t har efter riksdagens hörande funnit gott förordna som följer: $ 1. För att bringa egnahemslåntagare hjälp i förbanden varande nödläge må, under nedan angivna villkor och i nedan nämnd ordning, lån av stats— medel utlämnas (stödlån-).

% 2.

Stödlån må ej utlämnas till annan än den, som genom förmedlare av statslån från egnahemslånefonden tilldelats egnahemslån för jordbruks- lägenhet eller bostadslägenhet, och

a) befinnes vara i påtagligt behov av ekonomiskt bistånd samt

b) kan förete goda vitsord om sin person, arbetsduglighet och lämplig- het såsom egnahemsinnehavare.

$ 3.

Stödlån må beviljas:

a) för utförande av arbete & lägenheten såsom dikning, dränering, ny- odling, betesförbättring, anläggning för trädgårdsodling, grusning eller jordkörning av mosse, förbättring av åbyggnaderna, gödselvård eller dy- likt;

b) för annat ändamål såsom för anskaffande av för lägenhetens bru— kande nödiga levande och döda inventarier eller betalning av överhäng— ande gäld.

& 4.

Stödlån må ej utgå med högre be10pp än som motsvarar arbetskost- naden för det arbete, som är avsett att komma till utförande, eller som erfordras för anskaffande av inventarier eller betalning av gäld, som förut sagts.

Lånebelopp må för varje låntagare ej överstiga 750 kr.

52 9 5.

Å utbekommet lånebelopp erlägges, med nedan angivet undantag, ej ränta.

Lånet ätnjutes amorteringsfritt till och med tredje året efter utgången av det år, varunder lånet beviljats. Beviljat lånebelopp, som ej lyftats under sagda tid, må icke därefter uttagas av låntagaren.

För tiden från och med utgången av tredje året erlägges en årlig kapi- talavbetalning utgörande 1/1 av utbekommet lånebelopp, intill dess hela länet är guldet.

Det står låntagaren fritt att när som helst under lånetiden göra extra avbetalningar utöver amorteringsplanen å den återstående kapitalskulden.

Utbekommet stödlån, som avser utförande av arbete, anses guldet, då låneförmedlaren finner arbetet vara inom föreskriven tid vederbörligen utfört.

Lånet är efter skedd uppsägning genast förfallet till återbetalning i dess helhet, därest det befinnes, att låntagaren lämnat bedräglig uppgift vid stödlånets sökande, eller om han uppenbarligen använt lånebeloppet för andra ändamål, än som med lånet avsetts, eller om han visat för— * sumlighet i att erlägga föreskrivna betalningar å lånet eller underlåter att fullgöra åtagna arbetsprestationer eller andra förpliktelser, eller om sådana förhållanden inträffat, att han med hänsyn till det med stödlånet avsedda syfte uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.

Sker uppsägning av lånet enligt vad ovan sagts, löper oguldet lånebeA lopp från och med förfallodagen med 5 % årlig ränta tills full likvid sker.

96.

Innan någon del av länet utbetalas, skall låntagaren avlämna skuld- förbindelse, innehållande hans åtaganden i fråga om lånets användande och återbetalning. Därjämte skall mellan låneförmedlaren och låntaga— ren upprättas kontrakt i två exemplar, innehållande de bestämmelser för lånets åtnjutande och återbetalning, som i denna kungörelse sägs. För be— hörigt fullgörande av dessa åligganden skall låntagaren ställa säkerhet i form av inteckning i fastigheten eller borgen av två personer, som god— kännas av vederbörande låneförmedlare, eller annan säkerhet, som god— tages av låneförmedlaren. Här avsedd säkerhet erfordras icke, där stöd- lån avser utförande av arbete och där tillika överenskommelse träffas mellan låneförmedlaren och låntagaren, att lånet utbetalas i mån av arbe- tets utförande.

37.

Stödlån sökas hos vederbörande låneförmedlare, som efter erforderlig utredning äger att i mån av tillgång till för ändamålet anvisade stats- medel bevilja här avsedda lån.

Av låneförmedlaren beviljat stödlån skall i varje särskilt fall under— ställas statens egnahemsstyrelses prövning.

$9.

Mom. 1. Läneförmedlare, som önskar erhålla stödlåneanslag, skall till egnahemsstyrelsen ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning enligt av styrelsen fastställt formulär. Det åligger egnahemsstyrelsen att med eget utlåtande överlämna ansökningarna till Kungl. Maj:t.

Mom. 2. Av Kungl. Maj:t beviljat stödlåneanslag må av vederbörande låneförmedlare på en gång eller i skilda delar lyftas i statskontoret mot avlämnande av en utav låneförmedlaren utställd, av statskontoret god— känd förbindelse, som skall innefatta låneförmedlarens åtagande att an- vända erhållet stödlåneanslag enligt härom meddelade föreskrifter samt att till statskontoret eller order återbetala stödlåneanslaget eller del där— av under de förutsättningar och i den ordning nedan stadgas.

Mom. 3. Vad av stödlåneanslag icke vid utgången av det år, för vilket anslaget beviljats, blivit för ändamålet disponerat, skall till statskontoret inbetalas före utgången av maj månad nästföljande år, där ej Kungl. Maj:t på av låneförmedlaren före utgången av januari månad sist sagda år ingiven ansökning medgiver denne rätt att ytterligare ett år innehava' sålunda odisponerat anslagsbelopp. Av låneförmedlaren beviljat stöd- lånebelopp, som icke till fullo utbetalats inom föreskriven tid för länets utbekommande, så ock alla de kapitalbelopp å utlämnade lån, som lån— tagare återbetalar till låneförmedlaren, skola av låneförmedlaren inbeta— las till statskontoret före maj månads utgång året efter det, då berörda tidsfrist utlöpte eller då återbetalningen ägde rum.

Mom. 4. Det åligger egnahemsstyrelsen att årligen senast den 1 maj meddela statskontoret erforderliga uppgifter angående de belopp, en var låneförmedlare har att jämlikt mom. 3 inbetala.

? l l $ 10.

Det'åligger låneförmedlare att noggrant tillse och övervaka, att miss- bruk av lånemedel förebygges och att syftet med lånerörelsen tillgodoses.

Då på grund av utebliven betalning å stödlån fråga hos låneförmedlare uppkommer att verkställa avskrivning å lånets kapitalbelopp, skall låne— förmedlaren genom egnahemsstyrelsen underställa frågan Kungl. Maj:t, som beslutar rörande den av låneförmedlaren ifrågasatta avskrivnings- åtgärden.

% 11.

Mom. 1. Låneförmedlare, som tilldelats stödlåneanslag, är skyldig att beträffande här avsedd låneverksamhet ställa sig till efterrättelse de före— skrifter och anvisningar, som egnahemsstyrelsen må. meddela, samt läm—

na styrelsen omedelbar tillgång till samtliga verksamheten berörande rä— kenskaper och handlingar ävensom att till styrelsen avgiva de redogörel— ser över verksamheten, som skola lämnas enligt instruktion eller av sty- relsen meddelade särskilda föreskrifter.

Mom. 2. Finner egnahemsstyrelsen, att låneförmedlare, som tilldelats stödlåneanslag, använt sådant belopp i strid med gällande bestämmelser eller eljest brustit i sina skyldigheter rörande tillgodonjutande av ansla- get, äger styrelsen anmäla förhållandet för Kungl. Maj:t, som bestämmer, huruvida beloppet skall vara förfallet till återbetalning.

Sådan anmälan må jämväl göras av statskontoret, därest låneförmedla- ren icke ställer sig till efterrättelse meddelade bestämmelser i fråga om betalning av lånebelopp eller ränta.

9 12.

Statens egnahemsstyrelse, som har att öva tillsyn över lånerörelsen, äger att meddela de föreskrifter i övrigt, som må erfordras för verksam- hetens behöriga fullgörande.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1932.

(Nuvarande lydelse)

Nr 217. Kungl. Maj:ts kungörelse angående allmänna grunder för den stats-

understödda egnahemsverksamhe- 3ten; given Stockholms slott den 8 juni 1928. i) 18. ) Mom. 1. Av låneförmedlare utbe- lkommet egnahemsstatslån skall, i lden mån detsamma icke bör inbe— Ltalas i sådan ordning, som i åå 17 ch 25 sägs, med avseende å åter— betalningen delas i en amorte— ringsdel, utgörande två femtede— lar av utbekommet statslånebe— lopp, samt en stående del, utgö- rande tre femtedelar av samma elopp. Mom. 2. Å amorteringsdelen er— ägges, intill dess densamma blivit ill fullo gulden, vid statslån, som tlämnats till beredande av egna— nemslån för jordbrukslägenheter, -n annuitet av sex och en halv pro— ent, och vid statslån, som utläm- nats till beredande av egnahems— än för bostadslägenheter, en an— -|uitet av åtta procent. Därvid äknas såsom ränta i förra fallet yra och en halv procent och i se— are fallet fem procent, allt å ogul- net kapitalbelopp av amorterings-

(Föreslagen ändrad lydelse)

Kungl. Maj:ts kungörelse angående

ändrad lydelse av 5 18 mom. 2 i kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den

statsunderstödda egnahemsverksam— heten.

% 18. Mom. 1. Av # —— — belopp.

Mom. 2. Å amorteringsdelen er- lägges, intill dess densamma blivit till fullo gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande av egna— hemslån för jordbrukslägenheter, en annuitet av 4.75 procent, och vid statslån, som utlämnats till bere— dande av egnahemslån för bostads— lägenheter, en annuitet av 15% pro— cent. Därvid räknas såsom ränta i förra fallet 3.6 procent och i se— nare fallet 4.5 procent, allt å ogul- det kapit-albelopp av amorterings— delen. Amorteringsskyldigheten in—

(N unarande lydelse) delen. Amorteringsskyldigheten in— träder, då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägen— heter, med sjätte året efter utgång— en av det kalanderår, för vilket lånet beviljats, samt, då fråga är om statslån, som utlämnats till be- redande av egnahemslån för bo- stadslägenheter, med fjärde året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats. Intill dess kapitalavbetalningen börjar, erlägges endast ränta efter fyra procent om året å statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta å statslånets stående del, in- till dess jämväl denna lånedel till fullo inbetalts, efter fyra och en halv procent om året vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägen- heter, och efter fem procent om året vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter.

Mom. 3. Egnahemsstatslånets stående del kan, där ej sådant för- hållande, varom i t 19 sägs, mel— lankommer, från statens sida icke uppsägas, förrän amorteringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter lå- neförmedlaren därvid sex måna- ders uppsägning. I varje fall skall likväl den stående delen vara gul- den inom fem år, från det sista in- betalningen å amorteringsdelen bort fullgöras.

Mom. 4. Ränta och amortering å statslån skall för varje år av lå? neförmedlare inbetalas till stats- kontoret före utgången av mars

(Föreslagen ändrad lydelse) träder, då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägen- heter, med sjätte året efter ut— gången av det kalenderår, för vil- ket lånet beviljats, samt, då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bo— stadslägenheter, med fjärde året efter utgången av det kalenderårj för vilket lånet beviljats. Intill1 dess kapitalavbetalningen börjar, erlägges endast ränta, i fråga om, jordbrukslån efter 3.6 procent och i fråga om bostadslån efter 4 pro— cent om året å statslånets hela be- lopp. Därefter erlägges, jämte an— nuiteten å amorteringsdelen, rän- ta å statslånets stående del, intill dess jämväl denna lånedel till ful— lo inbetalts, efter 3.6 procent om året vid statslån, som utlämnatsl till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, och efter 4.5 procent om året vid statslån, som utlämnats till beredande av egna— hemslån för bostadslägenheter.

Mom. 3. Egnahemsstatslånets _— _ # fullgöras.

Mom. 4. Ränta ——- — bevil— jats.

(Nuvarande lydelse) månad nästföljande år; skolande sålunda den första amorteringen verkställas, då fråga är om stats— lån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslä- genheter, under det sjunde året från utgången av det år, för vil- ket lånet beviljats, samt, då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bo- stadslägenheter, under det femte året från utgången avdet år, för vilket lånet beviljats.

Mom. 5. A till betalning förfal— let kapitalbelopp, som ej inbetalas till statskontoret inom härför stad— gad tid, skall låneförmedlaren er- lägga ränta efter sex procent om året från förfallodagen, till dess likvid sker.

Nr 218. Kungl. Maj:ts kungörelse med reg- lementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten; given Stockholms slott den 8 juni 1928.

ål.

I den ordning och under de vill- kor nedan sägs må egnahemslån utlämnas till person, som avses i XS 2, för att bereda honom tillfälle att å landsbygden eller å till stad hörande område, för vilket stads- plan ej blivit fastställd, förvärva sådant eget hem, där låntagaren äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader. Dylikt eg- nahemslån må avse antingen jord- brukslägenhet (jordbrukslån) eller bostadslägenhet (bostadslån).

Mom. 5. Å till betalning —— — sker.

Kungl. Maj:ts kungörelse angående ändrad lydelse av 55 1, 15 och 17 i kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 218) med reglementariska föreskrif— ter rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverk- samheten.

ål.

I den ordning —— —— —— (bostads— lån)

Utan hinder därav, att låntaga— ren icke har äganderätt till jord— området, må egnahemslån utgå

1) för uppförande eller inlösen av byggnader å fastighet, som upplåtits under åborätt enligt la— gen om upplåtelse under åborätt av viss jord; samt

2) till förvärvande av bostadslä— genhet, för vilken mark upplåtits med tomträtt eller, beträffande Hvitfeldtska stipendieinrättning— en tillhörande mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt.

Enligt vad därom stadgas i 6 15 må egnahemslån utlämnas jämväl för utvidgning och förbättring av jordbrukslägenhet, som sökanden redan innehar, till ett mera bär- kraftigt jordbruk, så ock för bo- stadslägenhets omläggning till jordbrukslägenhet ( tilläggslån ).

$ 15.

För utlämnande av tilläggslån, som omförmäles i $ 1 tredje styc— ket, skola, jämte de för egnahems— låneverksamheten i allmänhet gäl— lande villkor och bestämmelser, i den mån de äro tillämpliga och ej strida mot vad här nedan stadgas, följande särskilda villkor och be- stämmelser lända till efterrättelse, nämligen

1) att tilläggslån må beviljas under förutsättning,

a) att låntagaren innehar ett jordbruk eller annan mindre lä-

Utan _ —— —— utgå 1) för uppförande —— _ — jord; samt

2) till förvärvande —— —— besittningsrätt.

Enligt vad därom stadgas i 9 15 må egnahemslån utlämnas jämväl för utvidgning och förbättring av jordbrukslägenhet, som sökanden redan innehar, till ett mera här- kraftigt- jordbruk, för bostadslä— genhets omläggning till jordbruks— lägenhet ävensom för nybyggnad eller erforderliga om— eller till— byggnader å med egnahemslån ti- digare belånad jordbrukslägenhet ( tilläggslån).

$ 15.

För utlämnande av -— _ ef— terrättelse, nämligen

1) att tilläggslån under förutsättning,

a) att låntagaren —— —— —— i jord- brukshänseende; eller

må beviljas

(Nuvarande lydelse) enhet av den art, att han huvud- akligen på grund av jordbrukets eller lägenhetens ringa areal icke av jordbruk kan erhålla erforder— lig utkomst; att han vinnlagt sig (om nöjaktig skötsel av sitt äldre fjordbruk; samt att han åsyftar latt, genom förvärv och tillgodogö- rande av lämplig jord, avsedd att tilläggas lägenheten (tillskotts- jord), i väsentlig grad utvidga och förbättra lägenheten till större bärkraft i jordbrukshänseende; b) att värdet av fastigheten, ef— ter förvärvet av tillskottsjorden och härav möjligen föranledda byggnads- och förbättringsarbe- ten, icke överstiger det i 8 5 an— givna maximivärdet för jordbruks— lägenhet: l

| 2) att tilläggslånet icke må över- stiga fem sjättedelar av det utav låneförmedlaren beräknade tillho— |patagna värdet av tillskottsjorden Fjämte de på grund av förvärvet av ' tillskottsjorden föranledda byggnads- och förbättringsarbeten å lägenheten, börande tilläggslånet icke i regel understiga hälften av nu angivet värde:

b) att låntagare av jordbruks— lån åsyftar att genom nybygg- nad eller erforderliga om- eller tillbyggnader förbättra lägenheten till större bärkraft. & jordbrukshän- seende, samt

o) att värdet av fastigheten, ef- ter förvärvet av tillskottsjorden och härav möjligen föranledda byggnads- och förbättringsarbeten eller efter företagande av ifråga.- satt ny-, om— eller tillbyggnad, icke överstiger det i 9 5 angivna maximivärdet för jordbrukslägen- het;

2) att tilläggslånet icke må över- stiga fem sjättedelar av det utav låneförmedlaren beräknade till- hopatagna värdet av tillskottsjor— den jämte de på grund av förvär- vet -av tillskottsjorden föranledda byggnads- och förbättringsarbeten å lägenheten eller, där tillskotts- jord ej förvärvats, det av låneför- medlaren beräknade värdet av ny-, om- eller tillbyggnad å lägenheten, hörande tilläggslånet icke i regel understiga hälften av nu angivna värden.;

3) att hinder ej möter att såsom säkerhet för tilläggslån godtaga gemensam inteckning i den äldre lägenheten och tillskottsjorden, om inteckningen har bästa rätt i tillskottsjorden och sådan för- månsrätt i den äldre fastigheten, att den för tilläggslånet lämnade inteckningen kommer att vara be- lägen inom fem sjättedelar av fas- tighetens efter utvidgningen ge- nom värdering av låneförmedla- ren beräknade belåningsvärde, un- der förutsättning tillika att med bättre rätt i den äldre fastigheten intecknad gäld utgöres av egna- hemslån, hypotekslån, sparbanks- lån eller annat välordnat fastig— hetslån; samt

4) att tilläggslånet skall betrak- tas såsom lån för jordbrukslägen— het.

å 17.

Premielån må icke beviljas an- nan egnahemslåntagare än den, som åsyftar att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk eller att ge- nom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättrings- arbete i avsevärd mån förbättra eller utvidga den med jordbruks- lånet förvärvade eller med till- läggslånet utvidgade lägenheten och som för sådant ändamål är i behov av understöd.

(Föreslagen ändrad lydelse) 3) att hinder ej möter att såsom säkerhet godtaga

för tilläggslån vid förvärv av tillskottsjord gemensam inteckning i den äldre lägenheten och till- skottsjorden, om inteckningen har bästa rätt i tillskottsjorden och sådan förmånsrätt i den äldre fastigheten, att den för tilläggs- lånet lämnade inteckningen kom— mer att vara belägen inom fem, sjättedelar av fastighetens efter utvidgningen genom värdering av låneförmedlaren beräknade belå- ningsvärde, under förutsättning tillika att med bättre rätt i den äldre fastigheten intecknad gäld' utgöres av egnahemslån, hypo- tekslån, sparbankslån eller annat välordnat fastighetslån, samt

för tilläggslån för byggnadsar—. bete inteckning i lägenheten med förmånsrätt näst efter egnahems- lånet; samt

4) att tilläggslånet _ -— jord- brukslägenhet. $ 17. Premielån _ —- —- understöd.

För att nyodlingsarbete må kun- na räknas såsom mera väsentligt, skall minst en hektar jord ny- odlas.

Med mera väsentligt byggnads- arbete förstås, att antingen det för lägenheten erforderliga ekonomi- fhuset nyuppföres eller underkas— tas större ombyggnad eller ock bostadshuset nyuppföres.

(Föreslagen ändrad lydelse) För att —— — nyodlas.

Med mera väsentligt byggnads— arbete förstås, att antingen det för lägenheten erforderliga ekonomi- huset eller bostadshuset nyuppfö— res eller underkastas större om— eller tillbyggnad eller och att göd- selvårdsanläggning utföres.

Särskilda yttranden.

1) av herr Andersson.

I likhet med utredningsmännens majoritet anser jag, att en säikningl av räntesatserna å efter år 1919 utlämnade egnahemslån är befogad. I fråga om storleken av räntesänkningen kan jag däremot icke biträta ma— joritetens mening. Sådan den statsfinansiella situationen för närvarande är, anser jag mig icke kunna ifrågasätta någon större sänkning, än som innefattas i det förslag, som av utredningen betecknats såsom al—W ternativ II. Jag förordar sålunda, att räntan å efter år 1919 utlämnade| egnahemslån nedsättes, så att räntan å jordbrukslån under hela lånetiden 3 sättes till 4 % och å bostadslån under amorteringstiden till 4-5 %.

2) av herr Adler. , 4 Utredningens förslag om nedsättande av räntan för lån ur egnav , hemslånefonden till 3'6 % kan jag icke tillstyrka. Enligt min mening skulle en dylik åtgärd icke i och för sig komma att vara till nytta för) dem, som i framtiden med hjälp av dylika lån ämna förskaffa sig egna? hem. En dylik låg ränta kommer, såsom erfarenheten givit vid handen,» att diskonteras av jordsäljaren i ett högre jordpris. Räntesatsen i fråga; skulle därigenom verka förhindrande på den anpassning av jordvärdet efter jordbrukets avkastning, som givetvis i längden måste i jordbrukets intresse ske. En annan sak vore, om samhället ville gå in för att skaffa sig rätt till expropriation av jord för egnahemsändamål, särskilt i syfte att göra de många allt för små brukningsdelarna större och bärkraftigare. förenad med möjligheter att så reglera jordpriset, att opåkallade stegrin— gar på grund av statens villkor för egnahemslånen kunde förhindras. Jag har i utredningen framställt yrkande om förslag till Kungl. Maj:t i dylik riktning men icke vunnit anslutning därtill.

Det kan visserligen sägas, att den nu härskande krisen skapar svårig— heter för egnahemslåntagare och att det därför skulle vara önskvärt, att åtgärder vidtoges för att stödja många av dessa låntagare, varför ur denna synpunkt en räntesänkning kunde vara påkallad. Mot den uppfattningen

vill jag göra den invändningen, att en räntesänkning på lång sikt knap- past lämpar sig såsom en tillfällig åtgärd. Om ytterligare åtgärder för egnahemslåntagarna från samhällets sida måste vidtagas för lindrandet av den nuvarande krisen än de, som senare föreslagits i detta betänkande, böra dessa åtgärder läggas så, att de komma alla behövande jordbrukare tillgodo, och böra icke inskränkas till att gälla allenast en särskild kate- gon.

Bilaga 1 .

Egnahemsnämndernas riskfonder den 31 december 1930.

Egnahemsnämnder risåfgiiden risklfqglilden till;;ilggir Summa Stockholms läns och stads ............ 12 159 84 15 932 29 — — 28 092 13 Uppsala läns ........................ 45 419 48 17 533 16 _ _ se 952 en Södermanlands » ........................ _ — — — — —— _ _ Östergötlands » ....................... 67 711 07 _ — _ — 67 711 07 Jönköpings » ........................ 49 039 76 9 136 79 —— — 58 176 55 Kronobergs » ........................ — — 8 909 6 1 A — 8 909 s 1 Kalmar läns norra ........................ 4 229 09 8 110 32 _ — 12 340 3 1 Kalmar läns södra ........................ 46 340 79 9 719 14 -— _ 56 059 93 Gotlands läns ............... —— 15 358 04 — — 15 358 04 Blekinge » ............... 47 802 07 10 013 03 _— 57 815 10 Kristianstads » ............... 586 597 60 59 419 03 —_ — 646 016 53 ' Malmöhus » ............... 86 932 16 28 226 36 —— 115 158 52

' Hallands » ............... 125 549 66 25 740 75 — — 151 290 4 1 Göteborgs o. Bohus >> ............... 28 820 2 7 13 192 11 _ — 42 012 38 Älvsborgs läns norra ..................... 66 648 59 26 674 76 —- —— 93 323 35 Älvsborgs läns södra ..................... 78 095 85 19 409 86 — _ 97 505 2 1 Skaraborgs läns ..................... 84 719 98 22 305 7 7 — — 107 025 75 ! Värmlands » ..................... 89 652 18 12 320 01 — —— 101 972 19 Örebro » ..................... 75 324 59 29 753 37 _ ,—, 105 078 46 , Västmanlands » ..................... 36 000 17 687 _ _ —' 53 687 _ ] Kopparbergs » ..................... 71 726 09 22 150 66 # 93 876 75 Gävleborgs » ..................... 83 124 33 — — 1 108 736 66 191 887 99 Jämtlands » ..................... 39 173 69 _ ? 19 174 86 58 348 55 Västernorrlands » .................... 95 205 03 —— — _ —- 95 205 08 Västerbottens » ..................... 277 457 -— —— — 5 77 423 354 880 —- Norrbottens >> ..................... 122 676 19 47 591 85 -— 170 267 54 1

Summa 2220405 71 419183 oo 20588452 284495103

1 Dispositionsfond, samlad under årens lopp. ” Donationslonden >Egna Hem». * ' Balanserad vinst. *

% mm

x 380921; i? 9521:

17 71171; 38 176 få 8 00951 *2 31011 36 05971 .5 3590 »7 815'17 *6 0166 5 158 7 *I 2900 »2 01211 3 325*ls 7 50511 7 025 rs 1 97217 5 078 *s 3 687 _ i 876 :s

i 887 15

3 318 ii

& 205 **

1866 -

* 267 51

4151 ||

65 Uppgifter angående uppbörden. Bilaga 2. Ddzidefögeåruliåggp' ' . . . Debitemde uppbör- Debiterade uppbär—* ' _ Debiterade upphör-* * " . _ _ _ Restsntler den 1 januari den för år 1927 Restantier den 1 januari den för år 1928 * Restnntler den 1 januari den för år 1929 " . Restantier den 1 januari ** Jälggåågidmgåzr :? Ilåbetalnlngar 1928 'jämte för tidigare år Inbetalningsr 1929 jämte för tidigare år Inbetalniugnl' 1930 jämte för tidigare åi* Inbetalningar ' 1931 .1) egnullemsnulnnder * . 7 _ J 11" 81 8.1 1 927 debiterad, annu ej under år 1928 debltersd, annu ej under år 1929 debiterad ännu ej under år 1930 * lgflulteånupfgååd * * * influten upphörd _ * * influten upphörd _ * — influten upphörd, * _ * * ' * ' __1 kr. _* l % d. 1 ]:m. 1928— 1 kr. * l % d. 1 jan. 1929 _ l kr. _ l %_ (1.1 jan. 1930 * 1 kr. 1 % ' i-h'm * b-lån i-lån b-Iän j—Iån * b—lån * j-lz'm b—lån j-lån | b-lån j-lån * b-lån j-lån b—lån | j-lån * b-lån j-lån b-lån j-lzin b-lån * j-lån * b-län : j—lån b-lån j-lån b-lån » j-lån * b-låu j-lån * b—lån j-lån b-lån , ' * * . * *" Storklmlms läns och stads ...... 141 647 135 170 136 836 134 411* 4 811 759' 3'40 0'50 172 411' 165 141 168 751* 163 582* 3 660 1 559 212 095 205 454 197 541 200 570 196 438 4 884 1 103 238 056 235 187 226 490 230 299 225 114 4 888 1 376 2'08 0'6l l'llpsuln * läns .................. 97 657 42 203 95 400 41 875* 2 257 328 231 078 113 763 47 950 111 634; 47 586* 2 129 364 1-87 070 130 935 54 414 129 712 54 310 1 223 104 093 019 149 892 60 208 146 869 59 899 023 309 202 051 Södermanlands » .................. 151 641 40 063 123 016 38 689' 28 625 1 374 1888 S'” 178 689 43 651 174. 065* 42 809' 4 624 842 259 1'93 170 815 44 465 163 246 43 704 7 569 761 415 1'71 184 900 45 768, 174 208 44 688 10 692 1 080 578 2'36 ()sicrgötlands >> . . 92 866 53 254* 90 556 52 188 2 310 1 066 2.19 200 98 962 50 388 96 217* 47 916 2 745 2 472 27 7 491 103 490 67 865 101 913 66 839 1 577 1 026 152 151 109 400 71 902' 106 022 70 030 3 378 1 872 309 2110 Jönköpings » 59 697 18 170? 59 097 18 170* _ _* 00 0-0 03 030 21 298 63 030* 21 298, _ _ 00 0-0 63 581 23 041 63 581 23 041 _ _ 00 0-0 81 582 25 217 81 582 20 217 _ _ 0-0 0—0 Kronobergs » .................. 90 394 9 830* 82 266 9 830* 8 128 _ 8-90 00 99 874 11 830 85 512* 11 549* 14 362 281 1438 2'38 110 719 15 450 99 369 14 951 1] 350 499 1025 33-23 129 694 18 892 106 933 18 240 22 761 652 1755 315 lfnlmnr läns norra .................. 42 953 39 142* 41 003 38 010* 1 950 1 132 454 2'89 50 081 44 092 49 886* 43 213* 195 879 039 1119 51 425 49 031 50 784 47 427 641 1 604 1'25 327 55 736 54 757 54 004 51 732 1 732 3 025 3'11 5'52 Kulnmr läns södra .................. 25 511 54 409' 24 777 54 409* 734 _' 233 0-0 28 456 59 588 27 899: 59 444* 557 144 1'90 024 32 092 65 636 30 963 65 127 1 129 509 352 078 35 640 70 480 34 868 69 473 772 1 007 217 1'43 (inlinnds läns ..................... 127 414 34 992 124 792 33 464* 2 622 1 528 200 4'3 7 139 691 41 648 135 063' 40 949*, 4 628 699, 331 has 148 752 44 730 143 274 43 238 5 478 1 492 3'68 3-34 157 470 50 140 150 306 49 186 7 164 954 455 1170 Blekinge >> ..................... 120 528 36 249 106 603 33 371* 13 925 2 878* 11'55 7'94 139 834 39 673 124 607'; 37 481* 15 227 2 192 10-29 558 152 947 46 507 137 603 44 267 15 344 2 240 1003 4'02 162 926 51059 134 055 43 351 28 871 7 708 17'1 2 1510 Kristianstads >> .................. 618 851 96 526 603 839 95 878* 15 012 648* 213 067 700 179 111 308 673 0673 108 409* 27 112 2 899 387 2'60 777 582 126 205 748 672 122 341 28 910 3 864 372 3'06 848 307 138 684 795 195 136 078 )3 112 2 606 616 1178 Mulmöhus » ..................... 168 555 95 517 166 844 94 688 1 711 829* 10 2 0'86 199 869 113 984 188 359 112 712 11 510 1272 5'76 1'12 222 179 129 196 219 108 128 728 3 071 468 1'88 0'36 247 958 140 818 231 746 139 807 16 212 1 011 654 07 2 Hallands » ..................... 130 825 27 359 119 438 25 219 11 387 2 140 870 733 148 706 30 337 135 744 28 215 12 962 2 122 872 699 177177 36 558 154 687 33 619 22 490 2 939 1269 904 200 695 40 655 173 016 37 419 97 679 3 236 1379 7'96 Göteborgs o. Bohus läns . . 63 173 79 565 62 766 79 080 407 485 0'64 061 65 658 86 386 65 164 84 479 494 1 907 075 225 73 301 105 274 72 588 105 185 713 89 097 0178 74 219 108 3l3 74 219 107 858 »— 455 _ 0'61 Älvsborgs läns norra ............... 86 859 32 400 86 859 32 400 — _ 0-0 00 " 102 266 38 649 102 206 38 649 60 —- 0'08 00 130 387 51 537 129 971 51 537 416 _ 032 00 130 203 50 283 130 203 50 283 _ _ 00 0-0 i Älvsborgs läns södra ............... 127 5951 38 609 127 555 38 197 40*' 412 003 1'07 136 553 43 220, 134 369 43 063 2 184 157 1'60* 0'86 148 493 48 485 146 919 47 933 1 574 552* 1'06, 1'14 156 348— 54 607 155 707 54 271 641'- 336 0'41 0'01 * Skaraborgs läns. . .. 136 090* 14 746 130 927* 14 366 5163* 380 33-79 2518 163 856 16 259* 152 845 15 491 11011' 768 6"! 2; 4'72 191 410' 17 772 181 222* 16 417 10188 1 355' 5'32* 7732 215107 19 889 200 471 19 093 14 636 796 630 47)? * Värmlands » ............... 138 151* 42 991 134 197. 40 875 3 954,* 2 116 286 49 2 159 219 49 256* 154 172 46 362 5 047 2 894 3'10* 5-88 180 846' 57 025 172 478 52 669 8 368 4 356 4'03' 7154 205 025” 64 922 195 779 60 106 9 246 4 816 451 712 * Urcbro » ............... 73 858* 26 060 72 375' 25 654 1483* 406 2-0 1 100 91 544 36 704* 82 813 35 989 3 731 715 4'08* 1'95 112 388 35 127 107 2495 33 979 5 139 1 148 457 327 135 516' 40 606 133 779 39 993 1 737 613. 1'28 l'öl * Västmanlands » ............... 103 328* 41 223 73 347. 28 377 29 981' 12 846 2901 3116 114 974 48 463' 87 527 36 322 32 447 12 141 28'22* 2505 118 443 58 156 84 608' 47 974 33 835 10182* 2857 175 1 126 478* 62 507 89 688 48 603 36 790 13 904 29-09 2224 Kopparbergs » ............... 54 546* 73 012 53 006. 72 502 1 540 510 232. 0' 70 65 755 83 504* 64 923 82 094 832, 1 410 1'27' 1'68 77 368' 97 109 75 448, 96 412 1 920 6975 2'48' 072 91 943* 107 530 89 923 106 533 2 020 997 220 098 * (im'lcborgs >> ............. 105115* 76 772 97 855 74 107 7 260* 2 665 6'91* 3-47: 118 457 86 609* 101 125 82 291 17 332 4 318 14'cal 4'99 135 179* 97 631 122 773' 94194 12 406 3 437' 9'18- 3-52 132 2085 106 280 118 758 102 845 13 450. 3 435 101 7! 323- ' Västernorrlands » ............... 323 938* 127 188 252 639 111 891 71 299* 15 297 22-01* 12011 361 681 146 323 298 030 132 231 63 651 14 092 17'00* 9'63 386 157* 162 892 338 034' 147 741 48123 15151 12 46* 9 30* 401055; 184 420 353 092 172 030 47 963' 12 390 1196 672 Jämtlands » ............... 115 726* 45 789 95 079* 38 549 20 647 7 240 17'84* 15'81 125 367 48 367* 100 095 41 635 25 272 6 732 20'16* 13-92 143 783,* 58 487 115 176 51 261 28 607 7226 19" 90* 12 35' 163 465* 64 405 131 499 54 665 31 966 9 740 19'56 15'12 * 1"..s19rbottens » .............. 305 284* 106 609 301 804* 105 910 3 480 699 1'14' 0'06 342 177 123 646** 335 691 122 435 6 486* 1 211 l"90' 098 378 751? 137 802 372 652 134 879 6 099 2 923 1'511 2 H* 410 086* 155 442 405 511 153 683 4 575 1 759 112 1'13* * Norrbottens » ............... 180 063* 48 664 102 299* 38 544 77 764,* 10120 43'10' 20'80 201651 54190* 114 656 42 983 86 995* 11 207 43'14 2068 215 257* 66171 ]24 382 52 434 90 875 13 7373 42'222 20'76* 240130 07 743 141 941 52 138 98 189I 15 605 40'89 23-o4* Summa 3682 266'] 436 5123365 7751370654 316 490: 65 858 850 4'58 4182 703 16424643827 450 1 569187 355 253 73 277 8'49' 4'46 463891] 1894107 42869821 816645 351 929 77 462 7.50 4'09'5081 170'2 083 017 4630 6731 993 335 441 497 89 682' 8—09 481 * Debiternde uppbör— Debitcrade uppbör- , *Debiterode uppbör— * 'Debiteradc upphör» * den för år 1926 Restantier den 31 december den för år 1927 * ' Restantier den 31 december den för år 1928 * Restantier den 31 december den för år 1929 Restantier den 31 december * 'jämte för tidigare år* Inbetalt under 1927 jämte för tidigare år” lnbetalt under 1928 jämte för tidigare år lnbetalt under * 1929 jämte för tidigare år Inbetnlt under 1930 * .. , - * d. 1 jan. 1927 ' ___ 1 kr. i % d. 1 jan. 1928 1 kr. i % d. 1 jan. 1929 _, 1 kr. *__ i % d. 1 jan. 1930 i kr. i %* * j-lån b-lån j—lån * b-lån j—lån * b-lån j-ll'in b-lån j-lån b-län j-lån * b-låu j-lån b—lån j-lån b-låu j-lån * b-lfm j—lån * b-Iän * j-lån *-b lån * j- -lån b-lån j—lån b-liin j-län b—lån j-lån b—lån j-lån b-lån * * a ' * å * * . | Föreningen hem och .lord ........ 1 990 13 158 1 990 12 946 —— 212 00 1'61 1 793 14 719 1 793 14 528 -— 191 00 1'30 3 206 14 960 3 101 14 774 105 216 3'28 1'44 3 283 15 928 3 115 15 700 173 228 5'26 1'48 Aktiebolaget Egnahemslån ......... _ 17 166 _ 17 166 — _ _ 0'0 — 16 848 —- 16 848 — _ _ 0'0 _ 16 530 _ 16 299 _ 231 — 1'40 16 371 _ 16 371 — -— — 0'0 Malmöhus läns egnahemfören... 72 668 25 986 64 746 25 986 7 922 _ 1090 00 83 175 27 124 71 755 27 124 11 420 — 1373 00 92 695 27 608 75 821 27 347 16 874 261 1820 095 18 660 28 866 78 657 28 866 20 003 _ 2027 00 '_Jjgua Hems lånefölmedlingsföre- ning ............................... 77 319 61 922 65 772 36 672 11 547 5 250 14'98 848 84 952 67 132 71 005 63 577 13 947 3 555 1642 5'30 85 953 72 198 70 824 67 734 15 129 4 464 1700 618 90 200 74 934 69 818 70 613 20 382 4 371 2260 580 Aktiebolaget Hem på landet ...... 64 578 22 753 63 789 22 314 789 439 1'27 1-93 70 005 25 269 68 206 25 183 1 799 86 257 034 73 788 27 316 72 957 27 160 831 156 l"13 057 75 631 30 763 74 890 30 763 791 _ 1.05 00 Klafreströms egnahemsaktieholag —— 11 283 _ 5 410 _ 5 873 _ 52'05 — 12 067 5 762 _ 6 305 — 52'26 _ 12 441 _ 5 754 _ 6 687 53'7 & _ 12 884 _ 5 761 — 7 123 _ 55'29 Summa 216 555 152 268, 196 297 140 494 20 258 11 774 925 3118. 239 925 163159 212 759 153 022 27 166 10 187 11'21 301 255 642 171 053 222 703 159 068 32 989 12 015 1278 3'49* 187 774 179 746 226 480 168 074:- 41 349 11 722 1526 315 _ Följande större egnahemslånetörmedlarc hava icke haft några restantier att redovisa: Sandvikens egnahemsaktieholag, Kinna och Örby egnahemsförening 11. p. a., Egnahemslåneförmedlingsföreningen Hem i Sverige 11. p. a., Bergslagets hostadsaktiebolag, Huskvarna egnahemsföre- nlng 11. p. 3. C) andra mindre låneförmedlare ' * ', * * * * * ' * * Bondkyrko södraegnahems- och * ' * , * ' ' * ; * fruktodlarforenmg ............... — — * -—8* — — _ _ _ * _ _ * — —- _ _ _ — — _ _ _ _ _ * _ * _ * _ * _ _ _ _ Reijmyre egnahemsaktiebclag _ * 4 056 _ * 3 598 * _ * 458 — 11'29 — * 4 487 — * 3 783 — 704 _ - 15'69 _ 5 495 _ 4 555 — 940 — * 17'11 _ 5 731* _ 4 673* _ 1 058 _ 18'46 Aktiebolaget Månsbo Egna Hem _ 4 356 _ * 3 771 _ * 585 _ 13-43 _ * 4 261* _ * 3 676 _ 585 — —' 13'73 4 261 — 4 022 — * 239 _ * 5-sl — 3 914* _ * 3 385 _ 529 —— 1340 Malmö stads drätselkontor ...... — * 7 186 _ * 56 _ * 1 553 — * 21'61 — * 8 523| — * 7 230 —— 1 293 _ * 15'16 — 8 860 _ 7 635 _ * 1 225 13'88 _ — * 9 898* _ 475 _ 4'58 Föreningen Egna Hem, Hagaby1 — ' _ * _ * _" _ .' — '— * _ ' '— * _ '— '— _ *— — _ _ _ -* _ _ — -— * — i _ ' — — Iggesunds egnahemsaktiebolag _ * 2 746 _ f 2 47 2 _ ; 274 _ * 9-os _ * 4 491 _ 4 334 _ 157 _ i 3—50 _ s 714 _ 0 714 _ , _ _ * o-o _ 7 053! _ *, 7 048* _ 5 _ 0-07 Klippans egnahemsförening ...... — ' 7 574 _ * 6 972, _ 602 _ * 7'95 _ * 8 183 _ ' 7 776 — 407 _ * 4'97 _ 7 911 — 7 566 — ' 345 _ 4'86 _ 8 198' _ * 7 625* — 573 _ 6'99 Kristianstads ...... _ 13 153* _ * 11 722* _ * 1 431 _ * 10-ss _ * 13 319 _ * 11 411 — 1 908 _ .| 1433 _ 13 637 _ 11 729 _ * 1 908 _ 1399 _ 13 637 _ 12 047* _ 1 590 _ 11'06 Kungsörs » ...... _ * 11 716 — * 10 450* _ ; 1 266 _ * 10'81 _ * 12 319 — * 10 498 — 1 821 _ * 14'78 — 12 382 _ 12 215 _ 167 _ 1'35 — 12 533* — * 12 373* _ 160 _ 1'28 Perstorps » _ * 3 762 _ ' 3 712* _ * 50 — * l'all — * 4 146 _ * 3 995 _ 251 — * 5'91 — 4 828 _ 4 340 _ * 488 _ 10'11 _ 5 272* _ * 4 850* _ 422 — 8-00 Tingsryds » ...... — * 5 610 — ' 4 585* ' 1 025* _ * 18'27 _ * 6 918 ': 4 855 _ 2 063 ' 29'82 _ 8 110 — 6 171* — * 1 939 _ 23—91 — : 8 775* * 6 878* _ 1 897 _ 21'6? Kramfors » ...... * _ 3 231 _ 1 613* — * 1 618! _ * 50'08 _ * 2 992 _ 1 419 _ 1 573 — 52'57 _ 2 963 _ 1 720' _ '; 1 243 _ 41'95 _ * 2 918 _ | 1 271* _ 1 647 _ 56'44 Summa * _ * 63 890* _ 54: 528* — * 8 862' _ * 13'98 _ * 69 639 — 58 977 _ 10 762 —— , 151 8 _ 75 16] _ 66 667 _ ; 8 494 _ 11110 _ 79 004 _ 70 (”S* — 8 356, — 10-55

Systematisk

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna: nummer i den kronologiska. 761-teckningen.)

'Allrnln lagsunulng. Rättsskipning. Fångvård. Lagberedningens förslag ang. vissa internationella rätts- förllållanden. 3. Förslag til konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om erkännande _o'ch verkställighet av domar, m. m. [9] ,

Riktlin'er för vinnande av viss koncentratibn inom det svensa fångvårdsväsendet. [16] ' , ', -

.thåeredande utkast till strof lag. Förräderibrotl m.m.

i Statsföriattning. numan stanna".-vallning.

1928 års lönekomnlitté. Betänkande med första till av— löningsreglemente för extra ordinarie om ex ra tjän- steman, tillhörande den civila statsförvaltningen m. m.

12] 1968 års lönekommitté. Betänkande med förslag till' ,

lönereglering för lnndsiogdar, lappfogdar och lands- fiskaler m. nl. [18] _ Betänkande och förslag ang. anskaffning, underhåll och: drift av för tulltjallsten erforderlig fortskaffnings- materiel. [23] .. - Betänkande med förslag ang. vissa ändringar i rlks- dagens arbetsformer m. m. ' *

Kommunalförvaltnlng.

Statens och kommunernas ilnansväsen. Utlsåtande ang. utförselbevissysteinets 'verkningar in.—in.

Repartitionstalen för jordbruksfastighet. [311 . Undersöknin av taxeringsutfallet bell—åf ande jord— bruksfastiglet å landsbygden vid 1928 års allmänna iastiglletstaxerillg. [35]

Pollil.

Socialpolitik.

Betänkande med förslag an .arbelslöshetens motver- kande genonl beredskapsar leten. [3 Arbetslöslletsutredningens betankan e. 1. Arbetslös- hetens omfattning. karaktär och orsaker. [20] Arbetslöstletsutredningens betänkande. 1. Bilaganbnnd 1. Orsaker till arbetslöshet. P. M. ang. urbefsmnrk-l naden och de faktorer, som bestämma dess utveck- ling,.lj21] ' - _ Utre lng och förslag rörande viss omläggningav social- styrelsens lönestat silk. [32] ' '

Hälso- och sjukvård.

..

Allmänt näringsväsen.

Utlåtande över utkast till llllringslag m. m. [13] ' Belåalnkande ang. ändrad lagstiftning om mått och vikt. . 6 '

Fast egendom. Jordbruk med binäring”;

Jordbruksutrednin ens betänkanden. 4. Betänkande ang. åtgärder förf aderfaskötselns fram'ande. [6]. '5'. Sta— tistisk översikt över det svenska jord rnkets utveck- ling och läge. [72 - Betänkande med örslag till lag med särskilda bestäm- melser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparber s1än m. m. [19] Betänkande me växtförädlingsanstnlterna. [34] _ Betänkande med förslag rörande statlig hjalpaktion at vissa egnahemslantagare. [37] '

Statens .."......u.g.421...n-.—'.115-1.._ag...visar,—;...

utredning rörande destatsunderstödda "

löneökning? _ ." *

Vattenvälen. Skogsbruk. Bergum-uk.

Betänkande med förslag till lag om vård av vissa skogs inom Västerbottens och Norrbottens lans lapp-nar e m. 11. områden. [10] ' Utredning med förslag ang. premierin'g av vtlisköt mindre skogsbruk. [11] . —

mat...—..

Ny värmeledning' samt elektrisk belysnin sanläggnin f hattenalmuseibyggnaden i Stockholm. 8] Normalbestamlneiser "för järnkonstruktioner till bygg- nadsverk (järnbeståmmelser). [30]

' * (Handel och 91619",

Pl'ovdebite'rlljgav fy'r- 'oclrbz'l'kavgift salut sjömanshus avgift. 15] . . ,

*Kommunlkalionsvåsen.

*_ Bank—, kredit— oc'll penningväsen.

Förslag till vårellag m. m. [144 , Förslag till checklagm. m. [2 ]

F&rsäkrlngsväsen.

Kyrkovisen. Undervisnlngsväsen. Andlig *odllng I övrigt.

Sammandrag av yttranden över 1927 års pråstlöueregte ringssakknnni-gas betänkande rörande nya grunde för lagstiftningen om prästerskapets aviöning ocl förvaltning. av den därtill anslagna egendomen. *tv Utredning och förslag rörande läroböcker vid de :l l manna läroverken och, med dem jämförliga Hiro anstalter. [2 ', . * Utredning no 1 förslag av fraserna om ytterligare ill-; skrånkuingar i den nuvarande foikskoleselninnricd= organisationen samt om statens övertagande av de utav landstingen och vissa stader upprätthållna små- skoleseminarlerna m. in. [4] * Utredning och förslag rörande fortsättningsskolans arga: nisation. [17] . i Betänkande med förslag till huvudgrunder för en de, centraliserad förvaltningav pråstlönejorden m. m. [2 Betänkande med förslag till prllstlönetag m. m. [25] *

Försvarsväsen. !

1930=års militäravlönin ssakkunniga. Betänkande med förslag till avlönings eståmmelser för icke-ordinarh personal vid försvarsvasendet. [22] Betänkande och förslag rörande atgärder för höjand7 av säkerheten 'viddlygning. [27l _ _ * B'etånkalaiå ' ang. flygstyrelsens materlelanskaifnlnj rn. m. . '

Uti-ikea Ärenden. ' Internationell rätt.

Isaac Marcus Boktr.—A.-B., Stockholm 1931 ' '