SOU 1937:23

Betänkande angående Pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

, :av: 5;.- sub*lm

.. ZT-Idgnâtâgâf

_ gående _.d‘eri§t§s_b!Id_adb-'d9n,l; oh avlzsntngatta-isgljgaa

Be.»i,fL;.,hi.»’r/n . _ in* 3;.‘ 49;. . , 091186,*:L

N Y l i oáfäät

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1937: 23 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÃNKANDE

. ANGÅENDE

PENSIONSSTYRELSENS,INVALIDITETS-

‘

FÖREBYGGANDE VERKSAMHET

AVGIVET AV SÃRSKILT TILLKALLADE SAKKUNNIGA.

STOCKHOLM 1937 K I.. BECKMANS BOKTRYCKERI [1469 37]

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Kungl. Socialdepartementet . . . . . . . . .. 5

chefen för

1. invaliditetsffirebg/ggande verksamhet i dess nuvarande Kao. Pensionsstyrelsens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 gestaltning

2. De allmänna . . . . . . . . . . . . . . .. 17 Kap. sakkmmigas uppdrag jämte utgångspunkter

3. Knrortsvårdeøzs resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 21 Kay).

4. Rennzatikervårdeøzs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 27 Kap. ntbyggande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Sjukvårdskommitténs förslag Yttranden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 Av de införskañad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 36 sakkunniga utredning De . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 44 sakkunniga

5. 55 Kap. Psykonenrosvårdens utbyggande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 55

Sjukvårdskommitténs förslag

Q Yttranden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 57

3 Av de införskaffad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 63 sakkunniga utredning i 70 De sakkunniga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

1 6. Kurortsvdrdens handhavande och finansiering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 78 Kap. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 78

Sjukvirdskommitténs förslag

E Yttranden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 81

De . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 84 sakkunniga § resultat och ordnande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 102 Kap. 7. Yrkesntbildningens framtida

Utbildningens resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 107

Sjukvårdskommitténs förslag

Yttranden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 109 och . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 111 Kungl. Maj:t riksdagen av inom S. V. C. K . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 112 Framställning delegerade De . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 114 sakkunniga

verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 119 Kap. 8. Den allmänna

9. förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 122 Kap. Sammanfattning av de sakknnnigas

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 131 Bilagor

Till

Herr Statsrådet och Kungl. Socialdepartementet.

Chefen för

Genom beslut den 12 1935 uppdrog Kungl. Majzt åt f. d. general-

juli

N. E. Hellström att i samråd med verkställa

pensionsstyrelsen

direktören

och rörande ordnandet av den av pensionssty-

utredning avgiva förslag

relsen bedrivna verksamheten till och havande av invaliditet,

förebyggande

i anslutning till den av statens sjukvårdskommitté framlagda

principiell

för den slutna i övrigt samt med

planen kroppssjukvârdens organisation

beaktande av vad vid ärendes remissbehandling anförts.

sagda

Pâ därom Hellström den 20 mars 1936

gjord framställning entledigades

från nämnda uppdrag. I härav och med stöd av tillkallade

anledning vederbörligt bemyndigande

statsrådet och chefen för den 2 april 1936 under-

Socialdepartementet och chefen för medicinalstyrelsen J. A. Höjer,

tecknade,

generaldirektören

tillika samt i Carl Broberg och

ordförande, byråchefen pensionsstyrelsen

överläkaren vid i Göteborg, professorn Sven Johans-

Sahlgrenska sjukhuset

att såsom inom biträda med fullföljande av

son sakkunniga departementet

förutnämnda Till sekreterare åt de sakkunniga förordnades

utredning.

den 18 1936 förste amanuensen i E. G. A.

maj Socialdepartementet

Björkquist.

På. anmodan av hava de den 10 juni 1936

pensionsstyrelsen sakkunniga

utlåtande av en anstalt för vård

avgivit angående förläggningen planerad

av beträffande vilken anstalt proposition sedermera avlåtits

psykoneuroser,

till 1937 års riksdag.

För att beaktas vid hava till de sakkunniga pensions-

utredningen från

; styrelsen och överlämnats inkomna framställningar an-

medicinalstyrelsen

gående dels anordnande av en upptagningsanstalt i Stockholm för neurospatienter från “hela riket, dels inrättande av avdelningar för reumatiskt sjuka vid centrallasaretten i Kronobergs, Värmlands, Gävleborgs och Västen

norrlands län, dels 0070 ifrågasatt ianspråktagande av pensionsstyrelsens

avdelning vid vanföreanstalten i Göteborg för avhjälpande av rådande platsbrist å vanförekliniken därstädes. hava de sakkunniga haft förmånen att få. del av de er-

Härjämte

farenheter och rön, som av nuvarande överläkare vid pensions-

orts

styrelsens kuranstalter i denna deras verksamhet, ävensom att i speciella

frågor överlägga med olika representanter för medicinalstyrelsen och pen-

sionsstyrelsen samt med vissa av svenska vanföreanstalternas centralkommitté utsedda delegerade. Slutligen må. nämnas, att de sakkunniga, med hänsyn till ämnets vikt och

omfattning, berett styrelserna för svenska lasarettsläkareföreningen, svenska

föreningen för invärtes medicin samt svenska psykiatriska föreningen tillfälle att under hand sig över de sakkunnigas förslag rörande kur-

yttra

ortsvårdens utbyggande och handhavande. Vad därvid framkommit har

vid betänkandets slutliga utformning vederbörligen beaktats.

Under åberopande av vad sålunda anförts få de härmed

sakkunniga

vördsamt överlämna betänkande angående pensionsstyrelsens invaliditets-

förebyggande verksamhet.

Stockholm den 3 juli 1937.

J. AXEL HÖJER.

CARL BROBERG. SVEN JOHANSSON.

/ Erik Björkquist.

L. Kap. 1. Pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande

verksamhet i dess nuvarande gestaltning.

Inledning. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 1 maj 1914 angående grunderna

för förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden anförde pensionsstyrelsen

bland annat, att redan under pensionsförsäkringens dittillsvarande verksamhet blivit påtagligt, att ett stort antal personer, som måste betecknas som pensionsberättigade invalider, sannolikt skulle i större eller mindre grad kunna åter-

vinna sin arbetsförmåga, om lämpliga åtgärder härför vidtoges, såsom beredande av nödig läkarbehandling, yrkesutbildning inom andra yrkesgrenar,

anskaffande av konstgjorda lemmar 0. s. v. Vidare riktade styrelsen

uppmärk-

samheten på de mycket talrika fall av invaliditet, som uppstode genom underlåtenhet att i tid anskaffa lämplig vård vid sjukdom. Med beaktande av de

sålunda framförda Synpunkterna medgav 1914 års riksdag, i anslutning till en

av Kungl. i ämnet, att för av åtgärder

Majzt framlagd proposition vidtagande

till förebyggande och hävande av invaliditet .finge för åren 1914 och 1915 jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Majzt meddelades, av pensionsstyrelsen disponeras ett belopp av statsmedel av 200,000 kronor.

högst

Den 30 oktober 1914 fastställde Kungl. Majzt första gången grunder för pensionsstyrelsens .ifrågavarande verksamhet. De därvid utfärdade bestämmelserna togo uteslutande sikte på sjukvårdande åtgärder av individuell natur, d. v. s. åtgärder, som avsågo viss eller vissa personer. År 1918 vidgades emellertid ramen för verksamheten till att jämväl omfatta åtgärder av mera allmän natur, avsedda att i pensionsförsäkringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga eller befordra folkhälsan.

Allmänna. grunder för den individuella verksamheten. Enligt Kungl. Maj :ts brev till pensionsstyrelsen den 31 december 1920 gäller för den individuella verksamheten i huvudsak följande allmänna grunder.

Finner pensionsstyrelsen skälig anledning antaga, att person, som vid var-

aktig oförmåga till arbete är berättigad till pension eller understöd enligt

pensionsförsäkringslagen, inom en nära framtid skall drabbas av sådan oför-

därest icke för ändamålet lämplig läkarvård eller yrkesutbildning be-

måga,

redes honom, eller kan det förmodas, att som av redan

person, på grund

inträffad arbetsoförmåga tillerkänts pension eller understöd enligt nämnda lag, sådan vård eller utbildning åter kan bliva till arbete förmögen,

genom vare helt eller delvis, äger styrelsen föranstalta om beredande av dylik

sig

vård eller utbildning, i den mån sådan eljest ej kan antagas komma till stånd eller där styrelsens ingripande på grund av andra förhållanden kan anses erforderligt. Sådan åtgärd må även vidtagas beträffande barn under femton år

utan hinder av den omständigheten, att pensionsförsäkringslagen härvid ej

8 .

äger tillämpning. Vård och må allenast meddelas i de

yrkesutbildning fall,

då genom eller annat sätt blivit att utsikter

läkarundersökning på utrönt,

förefinnas att arbetsoförmågan skall eller helt

genom dylik åtgärd förebyggas

eller delvis hävas.

Av det nu nämnda att s. k. verksamlet

framgår, ifrågavarande sjukvårdande

tillkommit uteslutande i intresse. av akuta

pensionsförsäkringens Behandling

sjukdomar ingår sålunda icke i verksamheten, heller sådana där ej fall, fråga

är om lyte, som endast nedsätter äro vidare

obetydligt arbetsförmågan. I_ regel

personer, som uppnått 55 års ålder, uteslutna från enär

hjälp, möjligheterna

att förebygga eller häva icke äro stora i dessa

arbetsoförmågan vanligen

fall. Personer, som själva eller vilkas föräldrar befinna i ekonomisk

sig god

ställning, kunna i allmänhet icke heller bliva föremål för

sjukvårdande

åtgärder, även om alltför snäva härvid icke äro

gränser uppdragits. Slutligen

från de där kommun

pensionsstyrelsens hjälp undantagna fall, enligt fattig-

vårds- eller har att och bekosta

barnavårdslagarnas bestämmelser ombesörja

sjukvård, d. v. s. i huvudsak _vanliga lasarettsfall samt fall av

lungtuberkulos

och sinnessjukdom. som kunna beredas vård helt riksförsäk-

Olycksfall, på

ringsanstaltens eller vederbörande äro likaledes

försäkringsbolags bekostnad,

uteslutna. Har däremot arbetsgivare åtagit att helt eller delvis ansvara

sig

för de anställdas kostnader för utan samband med

sjukvård olycksfall i arbete,

tages i och för sig icke hänsyn till denna förmån. Här må även an-

speciella

märkas, att styrelsen tidigare ansett oförhindrad att i särskilda fall lämna

sig

mindre bidrag till den ofta och kostsamma vården å kustsana-

långvariga

torium. Denna sistnämnda verksamhet har emellertid från och med

upphört

den 1 juli 1933.

Beslut om sjukvårdande i de individuella fallen fattas i efter

åtgärder regel

ansökan, som vederbörande insänt till

pensionsnämndsordförande pensions-

styrelsen. Emellertid förekommer i viss att i

omfattning, styrelsen anledning

av ingiven initiativ till sådana I hand-

pensionsansökan själv tager åtgärder.

läggningen av dessa ärenden hos anställda av vilka

deltaga styrelsen läkare,

för närvarande en är ledamot i Innan beslut om

medicinalstyrelsen. hjälp

fattas, har styrelsen att under huruvida icke bör

taga omprövning, bidrag

kunna påräknas av kommun, eller enskild och till

sjukkassa person göras

villkor för styrelsens ingripande. I allmänhet sätt nedan när-

uppställas, på

mare utvecklas, villkor om sådant

bidrag. _

Till belysande av den vari den individuella verksamheten nu-

omfattning,

mera bedrives, må nämnas, att under år 1936 till inkommo

pensionsstyrelsen

6,552 ansökningar om sjukvård eller för vilka förut

yrkesutbildning personer,

icke ingivit ansökan härom och för vilka heller om

ej eljest fråga sjukvårdande

åtgärder tidigare varit föremål för 3,101

styrelsens prövning. ansökningar

avsågo män och 3,451 kvinnor. Därjämte har initiativ

styrelsen på eget upp-

tagit fråga om sjukvårdande i 519 fall, varav 256 män och 263

åtgärder avsågo

kvinnor. Slutligen har styrelsen under året behandlat om

fråga sjukvårdande

åtgärder beträffande 4,864 vilka erhållit vård eller

personer, tidigare yrkes-

utbildning eller för vilka frågan om sådan vård i fall av

varje tidigare styrelsen

ha.r under âret verkställts beträffande 10,436 fall, varvid

pri-vats. Prövning

för 8,232 medan avslagsbeslut med-

bidrag beviljades sammanlagt personer,

delades beträffande återstoden eller omkring en femtedel av samtliga prövade

fal..

För beredande av i mening har be- Egentllg sjukvård. sjukvård egentlig å kurort i första hand kommit till Denna vårdform har

handling användning.

avseende lidande av kroniska men botbara sjuk-

huvudsakligen å personer,

främst reumatiska åkommor samt neuroser, neuralgier och astma. domar, Kurortsvårdens dominerande roll i den verksamheten samman-

sjukvårdande

med den av redan ett stadium iakt-

hänger pensionsstyrelsen på tidigt gjorda

att det största antalet ansökningar om för tidig pension

tagelsen, ojämförligt

— fall av reumatiska ledgångsåkommor — ofta från helt unga personer avsågo och neurasteniska av vilka de förstnämnda i högre grad än någon

sjukdomar,

annan ekonomiskt Å andra sidan visade

sjukdom tyngde pensionsförsäkringen.

att de reumatiska åkommorna tidig, lämplig vård och beerfarenheten, genom i kunde med Detsamma gällde även de

handling regel framgång bekämpas.

nervösa i sådana, där det ärftliga momentet var mindre

sjukdomarna, synnerhet

framträdande. Under det skedet av den verksamheten

tidigare sjukvårdande

remitterades nu nämnda till sommarkurorter och andra_ enskilda grupper sjuka kuranstalter. Denna form av kurortsvård användes alltjämt, ehuru i mindre För närvarande cirka 450 vårdplatser å sommarkur-

utsträckning. disponeras

orterna av har sedan tid tillbaka sam-

pensionsstyrelsen. Härjämte längre

arbete etablerats med kuranstalt, där möjlighet beretts pensions-

Tyringe

att till 75 Emellertid medförde den ständigt

styrelsen disponera upp platser.

ökade av verksamheten ett starkt behov vilket

omfattningen av nya vårdplatser,

sökt efter två olika linjer, näm-

pensionsstyrelsen tillgodose huvudsakligen

i första hand upprättandet av särskilda, av pensionsförsäkrings-

ligen genom

fonden eller kontrollerade anstalter samt i andra hand inrättandet ägda genom vid vissa och därmed anstalter av särskilda av-

landstingssjukhus jämförliga

för av berörda i

delningar behandling sjukdomsfall.

De verksamhet omedelbart anslutna kuranstalterna

till pensionsstyrelsens

äro för närvarande till antalet tre och belägna i Nynäshamn, Are och Tranås. av anstalterna i och Åre omhänderhaves av Aktie-

Förvaltningen Nynäshamn

Kurortsverksamhet, vars aktier frånsett en obetydlig del förvärvats

bolaget

av Tranåsanstalten och drives av Aktie-

pensionsförsäkringsfonden. äges

Tranås Vattenkuranstalt, vars i huvudsak innehaves

bolaget aktiekapital

av Kurortsverksamhet. Sistnämnda bolags styrelse består av

Aktiebolaget

av vilka utses av fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden

fem personer, fyra och en av rättigheter och

pensionsstyrelsen. Pensionsförsäkringsfondens

hava från och med den 1 1937 övertagits av folkpensio-

skyldigheter januari p

neringsfonden.

Vid de nu nämnda anstalterna, vilka tillkommo, anstalten i Tranås år 1916, anstalten i år 1918 och i Åre år 1923, uppgår

Nynäshamn fjällkuranstalten

antalet till respektive och 120. Efter pågående ombygg-

vårdplatser 170, 216

nad av Nynäsanstalten beräknas därstädes komma att

platsantalet ökas till

250. Det består av neuroser.

huvudsakliga patientmaterialet Härjämte mot-

i fall av reumatism samt vid

tagas begränsad omfattning lindrigare Åre- och

Tranåsanstalterna jämväl hava till anstal-

astmapatienter. Slutligen samtliga

ter hänvisats fall av och samt

neuralgi, mag- tarmsjukdomar, hjärtfel allmän

svaghet, understundom även konvalescenter efter och

lungsäcksinflammation

vissa andra sjukdomar. Vid Tranåsanstalten —-— i motsats till

mottagas de

båda anstalterna ———

övriga jämväl självbetalande patienter.

Då trots de sålunda inrättade, fristående anstalterna

vårdplatsantalet

visade sig icke förslå för av kurortsvård åt ett

tillgodoseendet ständigt ökat

antal till sådan vård hänvisade fann föran-

patienter, sig pensionsstyrelsen

låten träffa avtal om samarbete med vissa och städer utanför lands-

landsting

ting för beredande av åt

ytterligare vårdmöjligheter ifrågavarande sjuka.

Under åren 1927-1931 inrättades till därav kuranstalter såsom följd särskilda

avdelningar vid sammanlagt sex lasarett, i nämligen Norrköping, Västerås,

Lund, Lidköping, Umeå och Malmö, vilka 370

inrymma tillhopa omkring

platser. Vidare tillkom avtal mellan och arméför-

genom pensionsstyrelsen

valtningen år 1935 en om 48 vid i

paviljong platser garnisonssjukhuset

Boden. Härjämte 30 vid

disponerar pensionsstyrelsen vårdplatser vanföre-

anstalten i Göteborg, vilka emellertid önskar återbekomma

anstaltsledningen snarast möjligt. Fördelningen av vid avdelpatientmaterialet ifrågavarande

ningar har i huvudsak varit den, att vid i Malmö vårdats

avdelningen neuroser,

företrädesvis sådana som varit av mera svårbedömd art eller

sammanhängt

med organiska medan å de andra mot-

sjukdomar, lasarettsavdelningarna

tagits reumatici. Utöver nu nämnda har — i likhet med vad som

sjukdomar

gäller beträffande de fristående anstalterna —— vård beretts fall av

neuralgi, magsjukdomar, hjärtfel_ och allmän svaghet, konvalescentvård medvarjämte

delats. För samtliga anstalter har i stort sett en viss tilläm-

rayonindelning

pats. Tilläggas må, att pensionsstyrelsen erhållit vederbörligt bemyndigande

att träffa avtal om uppförande av en för

ytterligare avdelning psykoneuroser,

förlagd till lasarettet i Vänersborg och 120

inrymmande vårdplatser.

De till grund för nu avtalen

befintliga lasarettsavdelningar liggande inne-

hålla i huvudsak följande.

1. förbinder att och med

Landstinget sig uppföra erforderlig apparatur

utrusta kuranstalten samt där intill det antal, som anstalten normalt rymmer, till observation och vård vilka

undersökning, emottaga patienter, ditsändas

enligt pensionsstyrelsens beslut eller i med av lämnade

enlighet styrelsen

föreskrifter. Lagen om vissa av landsting eller kommun drivna den

sjukhus

22 juni 1928 samt samma lasarett m. m.

Kungl. Majzts stadga dag angående

skola därvid vara i tilläm delar såväl beträffande

gällande liga sjukvård som

ekonomisk förvaltning, försåvitt ie e annan överenskommelse träffas mellan styrelsen och lasarettsdirektionen. . 2. Läkarvården å kuranstalten därest annan

bestrides, ej överenskom-

melse träffas, av överläkaren å lasarettets medicinska med

avdelning hjälp av

en biträdande läkare i underläkares Före av

tjänsteställning. nytillsättning

någon av dessa befattningar skall beredas tillfälle att

styrelsen sig.

3. förbinder att från

Pensionsstyrelsen sig pensionsförsä yttra, ringsfonden

söka utverka, att två amorteringslån, det ena till belopp

landstinget beviljas

motsvarande kostnaderna för anstaltens samt dess beräknade

uppförande

andel i lasarettets undersöknin s-, behandlings-, bad- och eko-

gemensamma nomilokaler er, och det andra avsett för be-

jämte erforderliga personalbostä

stridande av kostnaderna för anstaltens möblering och utrustning. Båda lånen

i regel med 4.3 procent årlig ränta. löpa

4. betalar för vården avsina patienter dels en fastig-

Pensionsstyrelsen hetsavgift och dels en dagavgift.

Fasti för år med den annuitet, som erfordras för att

hetsavgiften utgår

med til av i 3 räntefot under 50 år förränta och

ämpning punkt angivna amortera nyssnämnda fastighetskostnad.

avser i första hand ersättning för undersökning, observation,

Dagavgiften

och annan vård, kost, värme, tvätt, , viss

behandling belysnin betjäning,

av och deras effekter samt angel i lasarettets

transport patienterna

centrala administrationskostnader. I inberäknas även kostnaden

dagavgiften

för underhåll av och vägar. Till grund för dagavgiftens beräk-

gård, parker nande skall i lasarettets självkostnad för styrelsens patienter. princip läggas

sådan skall -- om och i den mån icke annorledes överens-

Som självkostnad

kommes-anses lasarettets för lasarettets e a avdelningar och

dagkostnad

kuranstalten däri dock icke inbegripet kostna erna för lasarettets,

gemensamt,

inklusive kuranstaltens, underhåll och första uppsättning inven-

uppförande,

tarier.

Under vart och ett av de femton första åren betalar pensionsstyrelsen där-

ränta och å den landstinget iklätt sig för

jämte amortering engångskostnad,

den första inventarier å kuranstalten. Denna kostnad lägges

uppsättningen

som en del till Vid kontraktets upphörande skall värde-

vanligen dagavgiften.

rum av då inventarier i kuranstalten, varefter

ring äga samtliga befintliga

det som därvid fastställes, skall till styrelsen inbetalas.

belopp,

5. är att om förhållandena å

Pensionsstyrelsen berättigad taga kännedom

kuranstalten och ombud taga del av lasarettets räkenskaper, när sty-

genom relsen så finner En av utsedd representant skall ock

erforderligt. styrelsen

rätt närvara vid lasarettsdirektionens sammanträden, då ärenden före-

äga som och därvid deltaga i överläg ningarna, komma, angå styrelsens patienter,

men icke i besluten. Kallelse angående dylikt sammanträde skañ delgivas

styrelsen.

6. Avtalen för en tid av femtio år. Pensionsstyrelsen är dock, om

gälla

statsmakterna icke skulle bevilja densamma erforderliga medel för bedrivande

att tidigare uppsäga avtalet.

av individuell sjukvårdsverksamhet, berättigad

Skulle avtalet till härav före avtalstidens utgång, skall räntan

följd upphöra

å för den då återstående delen nedsättas till 3 procent. Sty-

fastighetslånet

relsen är ock att överlåta avtalet på annan statlig myndighet.

berättigad

Landstin år avtalet, i vilket fall då

et äger rätt att efter tjugufem uppsäga återstående av fasti hetslånet skall vara till betalning förfallet, därest

elopp

så påfor rar.

pensionsstyrelsen

7. Skulle mellan kontrahenterna rörande den

uppstå meningsskiljaktighet

vård och som erhålla, skall tvistefrågan

behandling, styrelsens patienter hän- Skulle medicinalstyrelsen därvid skjutas till medicinalstyrelsens avgörande.

finna vården och otillfredsställande samt meddelade föreskrifter

behandlingen

för rättelses vinnande är berätti ad att häva

ej iakttagas, pensionsstyrelsen

avtalet och omedelbar av till landstinget ut ämnade lån.

påfordra inbetalning

8. Vid annan tvist rörande eller tillämpningen av avtalen eller

tolkningen

som direkt eller indirekt med avtalen, rörande förhållanden, äga sammanhang

till en särskild nämnd, av vilken pensionsstyrelsen och

hänskjutes frågan

utse var sin ledamot och fungerande chefen

landstingets förvaltningsutskott

för justitiedepartementet ordföranden, och skall det beslut, som på så sätt fattas, vara ovillkorligen bindande. Beträffande de närmare detaljerna hänvisas till det mellan pensionsstyrelsen och Västerbottens läns landsting upprättade avtalet rörande kuranstalten vid länslasarettet i Umeå, vilket i avskrift detta betänkande

bifogas

såsom bilaga I.

Enligt det för paviljongen vid garnisonssjukhuset i Boden träffade av-

talet skall pensionsstyrelsen med riksgäldskontoret överenskomma om amor-

tering och förräntning av det mot byggnads- och utrustningskostnaderna

svarande beloppet, varemot på arméförvaltningen ankommer att anskaffa er-

forderliga behandlingsapparater och andra liknande anordningar. Vidare skall pensionsstyrelsen erlägga dagavgift ävensom vissa av sjukhusets ut-

vidgning föranledda avlönings- och administrationskostnader. I övrigt innehåller avtalet, som gäller för en tid av femtio år, i tillämpliga delar motsvarande bestämmelser som avtalen angående lasarettsavdelningarna. Avtalets närmare innebörd framgår av bilaga II. Såsom förut antytts, har pensionsstyrelsen som villkor för styrelsens ingripande i regel uppställt det kravet, att sökanden eller annan, i sista hand vederbörande kommun, skall bidraga med viss andel, vanligen en tredjedel, av kostnaderna för sökandens uppehåll och behandling vid anstalten. Detta bidrag, som skall erläggas i förskott, beräknas med utgångspunkt från en vårdtid av 60 dagar, vilken tid i regel visat sig erforderlig. Vårdtidens längd bestämmes emellertid av anstaltens läkare. Skulle denne finna, att utsikter icke föreligga i avsedd riktning, vården och återbetalas den del av

avbrytes

de erlagda vårdavgifterna, som icke förbrukats. För närvarande lägsta

utgör

dagavgiften vid de av styrelsen disponerade kuranstalterna kronor 2: 30, motsvarande ett förskottsbelopp av 138 kronor. I vissa fall höjes dagavgiften med 1 krona till kronor 3: 30, 4: 30 och 5: 30 alltefter patientens ekonomiska förhållanden. Stundom förekommer, att plats upplåtes mot själv-

gällande kostnadspris.

Återstående andel av de med anstaltsvistelsen förenade kostnaderna be-

strides av pensionsstyrelsen. För att möjliggöra en lämplig

platsfördelning

mellan de olika kuranstalterna har styrelsen vidare ansett sig böra bekosta sökandens resor till och från anstalten, inklusive i vissa fall kostnaderna för nattlogi och dylikt. Sådan reseersättning emellertid ej för vistelse vid

utgår

de s. k. sommarkurorterna, dit i regel hänvisas sökande med ej alltför avlägset hemvist. Slutligen lämnas efter vissa grunder bidrag, helt eller delvis, för tandvård i de fall, då tandskador — såsom ofta är fallet

patientens

vid och även i en del andra fall -- anses

ledgångsreumatism, magsjukdomar

utgöra hinder för sjukdomens botande eller en fara för recidiv. Pensionsstyrelsens medelkostnad per patient och kur utgjorde för samtliga kuranstalter under år 1935 kronor 47, däravför tandvård 18: 53 och för resor 23: 62.

3033:

Till kurortsvârden ansluter sig närmast en annan av den

gren sjukvårdande

verksamheten, nämligen tilldelandet av ekonomiskt av växlande stor-

bidrag

åt barn, och kräftsjuka m. fl. ävenlek för beredande av vård syfilitiska lupus-

i vissa fall av i ögon, hud m. fl. organ.

som för specialbehandling sjukdomar

är dock av relativt Bidragen till Denna del av verksamheten ringa omfattning.

barn hava beslut av 1936 års riksdag upphört att. utgå

vård av syfilitiska enligt

ersatts med direkta till vårdfrån och med den 1 juli 1937 samt statsbidrag

I detta må ock nämnas, att pensionsstyrelsen enligt

hemmen. sammanhang

under vissa att lämna

. förenämnda kungl. brev förutsättningar äger möjlighet

till vård eller hos enskild, en möjlig-

bidrag jämväl i det egna hemmet eljest

het som dock numera icke utnyttjas.

av kurortsvården har inom den individuella Yrkesutbildning. Vid sidan

kommit att intaga en betydelsefull ställning.

verksamheten yrkesutbildningen

har avsetts att hos vilka genom sjukdom, Med denna utbildning personer,

och eller

såsom barnförlamning, ledgångsreumatism ledgångstuberkulos,

eller av annan anledning erhållit bestående nedsättning

genom olyckshändelse

till Härvid är att

av sin arbetsförmåga, öka möjligheterna självförsörjning.

icke endast omfattar fall av märka, att den sålunda understödda utbildningen

lidande av astma och vanförhet utan även personer hjärtfel, lungtuberkulos,

De vanföra dock 75 a 80 av samtliga, som

nedsatt synförmåga. utgöra procent

hava i valts sådana arbets-

erhålla utbildning. Såsom utbildningsyrken regel

för en äro relativt billiga men

där kostnaderna fullständig utbildning

grenar, sidan äro säkra, t. ex. sko-

där å andra utkomstmöjligheterna jämförelsevis

snickeri, urmakeri, bokbinderi, sömnad och stickning. makeri, skrädderi,

För av de vanföra stå i första hand vanföreanstalternas yrkes-

utbildning

Antalet vid dessa anstalter är emellertid långt-

skolor till förfogande. platser

vanföra få därför - liksom icke-

ifrån Ett stortantal samtliga tillräckligt.

- hos enskilda eller förevanföra sökande sin utbildning antingen personer

avsedda för med normal arbetskraft, tag eller ock vid yrkesskolor, personer

har samarbete sedan ävensom vid vissa andra utbildningsanstalter. Därjämte

hantverksskola för i Kristinehamn. Frånrum med statens blinda

länge ägt

endast särskilda skäl åt

sett kortare utbildningskurser beviljas utbildning på

som överskridit 25 års ålder. personer, av vanför inkommit till pensionsstyrelsen, Har ansökan om utbildning

om av den vanföre vid närmaste

föranstaltar styrelsen i regel undersökning

för bedömandet av frågan om vanföreanstalt i att erhålla en grundval

syfte bör till vanföreanstalt eller samt huruvida utbildningen förläggas

yrkesvalet

de undersökta i förekommande fall -den utanför. I samband därmed erhålla

lemmar och varigenom nedsätt-

vård bandage, konstgjorda dylikt),

(inklusive

i mån reduceras. Till dessa förberedande

i arbetsförmågan görligaste ningen

av enär de ansetts

sedan år 1919 icke bidrag pensionsstyrelsen,

åtgärder utgår

ram. Till har

falla inom själva yrkesutbildningen

fattigvårdskostnadernas

hittills lämnat vare den skett å vanföre-

däremot bidrag, sig pensionsstyrelsen

till vanföreanstalterna emellertid anstalt eller ej. Styrelsens bidrag hava

från och med den 1 juli 1937_ samt

beslut av 1936 års riksdag upphört enligt

I den mån att låta

ersatts med direkta statsbidrag. styrelsen anser lämpligt

utbildning försiggå vid hantverksskolan för blinda i andra

Kristinehamn,

hantverksskolor eller kunna därtill

handelsskolor, bidrag alltjämt i utgå

samma omfattning som hittills.

Den gren av som alltmera trätt i

yrkesutbildning, förgrunden, är emellertid

utbildningen hos enskilda För detta ändamål har

yrkesidkare. samarbete

bland annat anordnats med

Sveriges hantverksorganisation. För den av

pensionsstyrelsen bedrivna verksamheten i denna del i huvudsak

gäller följande: Sedan pensionsstyrelsen preliminärt beslutat om i visst utbildning yrke,

vilken utbildning är avsedd att om förvärvas i

möjligt hemorten, överlämnas

åt pensionsnämndens ordförande att härom träffa anstalter. Ordföranden skall söka träffa avtal, i vilket förbinder

skriftligt yrkesidkaren sig att emot-

taga eleven för viss tid och mot viss Skulle detta icke

ersättning. lyckas ord-

föranden, söker styrelsen med av kännedom om

ledning egen lämpliga yrkes-

idkare eller med stöd av från vanföreanstalternas kuratorer

uppgifter eller från

skolöverstyrelsen att ordna utbildningen sitt ortsombud. Sedan förgenom slag jämte förbindelse från yrkesidkaren fattar

erhållits, styrelsen beslut om

eventuellt bidrag till Beslutet den att

utbildningen. gives formen, styrelsen

utfäster sig att lämna visst under att från annat

bidrag förutsättning, håll er-

hålles ansvarsförbindelse å återstoden av kostnaderna

jämte åtagande att.

förskottera styrelsens övervakas i

bidrag. ,Utbildningen regel av vederbörande

pensionsnämndsordförande och eljest av annan särskilt förordnad

person. Uvervakaren skall avgiva vissa till i att

rapporter styrelsen syfte hålla

denna om och resultatet

underkunnig utbildningens fortgång därav. Utbild-

ningstidens längd måste självfallet ställa varierande för olika fall.

sig högst

I regel räknas med en av växlande De av i samråd

provtid längd. styrelsen

med och svenska vanföreanstalternas

Sveriges hantverksorganisation cen-

tralkommitté fastställda minimitiderna växla för skilda från 1 år-

yrken lägst

till högst 5 år. med vissa

Pensionsstyrelsens bidrag utgå maximibelopp, olika

för olika yrken och varierande mellan 600 och 1,500 kronor. Skulle i enstaka.

fall kostnaderna visa sig bliva så att det av bi-

låga, styrelsen garanterade draget motsvarar mer en två tredjedelar av kostnaderna, allenast.

utgår bidrag

med denna andel. fördelas hela

Bidraget vanligen på utbildningstiden, med

något större under den första tiden och mindre mot belopp något slutet. Kost-

naderna under provtiden bestridas i efter samma som

regel grunder eljest,

även om efter den tidens slut skulle komma

utbildningen att avbrytas. En

sammanställning rörande vid olika och

utbildningstiden yrken pensionssty-

relsens bidrag till återfinnas i III.

utbildningskostnaderna bilaga

Vissa åtgärder hava ansetts böra även efter

vidtagas utbildningens av--

slutande, först och främst försök att skaffa den utbildade Skulle-

anställning.

detta misslyckas eller finnes att han skall

skälig anledning antaga kunna reda.

sig på egen hand, anskaffas genom pensionsstyrelsens medverkan arbets-

maskin. Regeln är dock, att detta sker först då vederbörande efter anställ-

ning förvärvat nödig erfarenhet: samarbetar härvid med

Pensionsstyrelsen

svenska vanföreanstalternas centralkommitté V. som även lämnar (S. C. K.),

bidrag till maskiner åt vanföra. Såsom villkor för härutinnan från:

bidrag

att är om större samt att sökan-

pensionsstyrelsen gäller, fråga maskiner

den eller kommun i kostna.derna. I regel be-

själv, anhörig deltager

strides en av eller kommun samt återstoden av pen-

tredjedel anhörig

dock att i fråga om vanför återstoden gäldas till två tredje-

sionsstyrelsen,

delar av och en tredjedel av S. V. C. K.

pensionsstyrelsen

Totalkostnadema för den individuella verksamheten under år 1936 uppgingo till i runt tal 2,340,000 kronor. Deras närmare fördelning å. olika ändamål fram-

går av bilaga IV.

Allmänna åtgärder. Som nämnts kom, genom tillägg till då gällande

tidigare

verksamhet att från och med år

grunder, pensionsstyrelsens sjukvårdande

1919 inrikta av mera allmän natur, ägnade att före-

sig jämväl på åtgärder

bygga invaliditet eller eljest befrämja folkhälsan. Denna del av verksamheten har haft formen av till upprättande, utvidgning eller

huvudsakligen bidrag

av barnhem och konvalescenthem samt till anordnande av mindre

utrustning

landsbygden. Till sistnämnda företag har under de

badanläggningar på

senaste åren av de för ändamålet anvisade medlen tagits i an-

huvudparten

Som allmän har att bidrag ej beviljats enskild person utan

språk. regel gällt, f

allenast kommun, eller stiftelse. Därest erforderligt belopp icke till

I förening

fullo har krävt, att felande medel skulle inom viss tid an-

beviljats, styrelsen

skaffas från annat håll eller att betryggande säkerhet därför skulle lämnas. För att för att den verksamhet, som i det särskilda fallet under-

skapa trygghet

komme att under en alltför obetydlig tid framåt, har sty-

stöddes, fortgå ej

relsen fordrat för verksamhetens under van-

jämväl garanti upprätthållande

fem till tio år. I om har vidare fordrats, att an-

ligen fråga badanläggningar

skall under minst åtta månader årligen viss tid varje vecka hållas

läggningen

för allmänheten mot Som ytterligare villkor för bidrag

tillgänglig billig avgift.

till har att samtliga skolbarn, tillhörande badanlägg-

badanläggningar gällt,

verksamhetsområde, skola beredas fria bad i regel minst var fjortonde

ningens

under termin samt att kostnaderna utöver styrelsens bidrag

dag pågående

skola täckas från annat håll. Kostnaderna för den typ av badhus, som kommer i av från i regel till mellan 3,000

åtnjutande bidrag pensionsstyrelsen, uppgå

med ett hälften av

och 9,000 kronor. Bidraget utgår belopp, ej överstigande

och dock högst 1,500 kronor per anläggning.

byggnads- inredningskostnaderna,

Vidare hava av nämnda medel under ett flertal år bidrag lämnats skolöverröda korset samt - medicinal-

styrelsen, överstyrelsen för svenska genom

-— vissa för bedrivande av försöksverk-

styrelsens försorg primärkommuner

samhet folktandvårdens område. Dessa bidrag hava emellertid upphört

på

från den 1 1936. hava av anslaget till den allmänna

juli Härjämte bidrag

till en sommarkurort för anskaffande av

verksamheten lämnats, exempelvis

modernare till en vanföreförening för inrättande av en ortopedisk

utrustning,

och till en kvinnoförening för utrustning av ett mottag-

bandageverkstad ningsrum för föreningens läkare.

Från och med år 1921 till och med budgetåret 1936/1937 har pensionsstytill allmänna för folkhälsans höjande utbetalat relsen såsom bidrag åtgärder

sammanlagt omkring 2,835,000 kronor, därav för 1,010_.000

badanläggningar

kronor, för barnhem 645,000 kronor, för konvalescenthem 540,000 krono›r samt för andra hithörande ändamål 640,000 kronor. Beträffande fördel-

beloppens

ning å olika budgetår hänvisas till bilaga V.

Kostnader-nas bestridande. Formerna för anvisande av medel till den

sjuk-

vårdande verksamheten hava av skilda kommit att växla under

anledningar

olika skeden av verksamheten. Såsom berördes 1914

inledningsvis anslog

års riksdag för ändamålet ett belopp av 200,000 kronor att till

huvuäsaklig

del utgå av anslaget till Jämväl under

pensionsförsäkringens genomförande.

de följande åren till och med 1920 uteslutande direkta statsmedel

anslogos

till verksamhetens bedrivande. Emellertid hade redarn tidi-

pensionsstyrelsen

gare framhållit, att man genom att ställa de som

betydande kapital, ;genom

pensionsförsäkringen fonderades, till tjänst i kampen för folkhälsa oclh folkhygien, kunde påräkna ej blott en i utan

minskning försäkringskostnaderna

även ett ökat intresse hos allmänheten för

pensionsförsäkringsverksamiheten.

I anslutning härtill medgav Kungl. Maj:t den 15 oktober 1920, att av

pensionsförsäkringsfondens överskottsmedel ett belopp av fyra miljoner kronor finge

under åren 1921-1925 användas till bestridande av kostnader för

åtgärder,

ägnade att i pensionsförsäkringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga eller befordra folkhälsan. Dessa medel skulle bokföras såsom en säry skild fond, benämnd »fonden för sjukvårdande uppgifter». Utöver det

b›el0pp,

som komme att anvisas av direkta statsmedel för den individuella vården, skulle visst belopp av fondmedlen användas för detta ändamål. Vidare skulle fonden helt bestrida kostnaderna för den allmänna verksamheten. Denna anordning fortfor även efter 1925. Bidraget av direkta statsmedel ha.r från och med 1923/1924 ; budgetåret utgjort 100,000 kronor, vadan den

huvudsakliga

delen av för den verksamheten kommit att bestridas 1

utgifterna sjukvårdande 1 av pensionsförsäkringsfondens överskottsmedel. 1 1 I 1935 års statsverksproposition förutsattes, att utgifterna för ifrågavarande

J verksamhet jämväl under budgetåret 1935/1936 skulle gäldas

huvudsakligen

av fondmedel. Kostnaderna för samma budgetår beräknades till 2,621,500 kronor. I skrivelse den 23 april 1935 anmälde emellertid

pensionsstyrelsen,

att i fonden för sjukvårdande uppgifter den 30 juni 1935 kunde beräknas åter- 1 stå allenast 155,000 kronor samt att man med hänsyn till ned- 1

förskjutningen

åt i det allmänna icke kunde räkna med överskott i 1

ränteläget något pensions-

försäkringsfonden. Under hänvisning därtill anhöll styrelsen, att, utöver :för 1

budgetåret 1935/1936 redan anslaget av 100,000 kronor, måtte till

belopp

styrelsens sjukvårdande verksamhet anvisas ett belopp av 2,366,5OO kronor.

Med anledning därav föreslog Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att till be-

stridande under budgetåret 1935/1936 av kostnaderna för

pensionsstyrelsens

åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet såsom förskott

finge ur pensionsförsäkringsfonden tagas i anspråk ett belopp av högst 2,366,5›00

kronor. Det förutsattes därvid, att framdeles skulle tagas under

omprövning,

om och på vilket sätt fonden borde beredas gottgörelse för

ifrågavarande

förskott. Propositionen bifölls av riksdagen.

Efter den av och därmed av principerna

omläggning folkpensioneringen

för inom densamma, som beslutades 1935 och som trädde i

fondbildningen

den 1 1937, komma ej längre överskott av fondmedel att

tillämpning januari stå till förfogande för finansiering av den invaliditetsförebyggande verksam-

heten. I enlighet härmed äskade Kungl. Maj :t vid 1936 års riksdag anslag av statsmedel med hela det belopp, 2,675,000 kronor, till vilket kostnaderna för verksamheten beräknades för budgetåret 1936/1937.

Vid ärendets behandling i riksdagen framhöll sammansatta stats- och andra

att sjukvårdande verksamhet, vilken vore

lagut-skottet, pensionsstyrelsens

föremål för utredning genom särskilt tillkallade sakkunniga, borde under

1936/1937 bedrivas på i huvudsak samma sätt som dittills. Då en

budgetåret

av verksamheten genom överskottsmedel ur pensionsförsäkrings-

finansiering

fonden ej längre kunde komma i fråga, erfordrades uppenbarligen, att medelsbehovet helt täcktes genom anslag å riksstaten. Utskottet tillstyrkte därför

förslag i denna del. Därjämte föreslog utskottet, att det för-

Kungl. Majzts

skott, som lämnats ur pensionsförsäkringsfonden för täckande av kostnaderna för verksamheten under budgetåret 1935/1936, skulle avföras ur fondens

räkenskaper vid utgången av år 1936. Riksdagen beslöt i enlighet med ut-

skottets hemställan.

För budgetåret 1937/1938 har till pensionsstyrelsens inva1idiffe:tsf6rebyggande verksamhet anvisats 2,800,000 kronor, vilket i förhållande till närmast föregående budgetår innebär en ökning med 125,000 kronor. Denna

är i sin helhet avsedd att möjliggöra en utvidgning av styrelsens bi-

ökning till anordnande av badanläggningar å landsbygden. drag

Kap. 2. De sakkunnigas uppdrag jämte alhnänna

utgångspunkter.

Den åt de sakkunniga anförtrodda utredningen kan i stort sett karaktäriseras som ett fullföljande och närmare utformande av de allmänna .rikt-

linjer rörande pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet, som framlagts av statens sjukvårdskommitté i dess år 1934 avgivna betänkande angående den slutna kroppssjukvården i riket (statens offentliga utredningar

1934: 22). Enligt meddelade direktiv skall utredningen ske i principiell anslut-

ning till den av sjukvårdskommittén framlagda planen för den slutna kropps-

sjukvårdens i övrigt samt med beaktande av vad som vid be-

organisation

tänkandets remissbehandling anförts.

Kurortsverksamheten. I likhet med 1928 års pensionsförsäkringskommitté,

ehuru delvis på andra grunder, intog statens sjukvdrdskommitté i princip den

ståndpunkten, att den av pensionsstyrelsen bedrivna kurortsverksamheten borde inordnas som ett led i den av stat, landsting och städer utanför landsting handhavda allmänna sjukvården. Till stöd härför åberopade

sjukvårdskommittén framför allt den omständigheten, att med pensionsförsäkringens

dåvarande organisation en av densamma ledd sjukhusvård icke kunde för-

1469 37 2

väntas bliva för landets vårdbehövande invånare att

tillgänglig samtliga samt

detta medförde fara för och även lätt till

dubbelorganisation ledde en för-

minskad effektivitet av i dess helhet.

sjukvården Socialförsäkringsoi-gan som

självständiga företagare på sjukvårdens område jämsides med stat och lands-

ting försvårade även avvägandet av de olika mot

sjukvårdande åtgärderna

varandra. En kunde lätt växa än andra minst lika

,sjukvårdsgren sig kraftigare

behövliga och utbreda sig på ett sådant att en

sätt, olämplig förskjutning

mellan olika vårdområden komme till stånd._

Enligt sjukvårdskommitténs upp-

fattning borde ock —— liksom

pensionsförsäkringens övriga socialförsäkrings-

—— grenars sjukvårdsbehov kunna i inom

tillräcklig omfattning tillgodoses

ramen för den allmänna utan att därför

sjukvården krävdes några mera om»

fattande organisatoriska eller finansiella som icke förut

anordningar, prövats,

och utan att vårdkostnaden behövde bli per patient högre än för närvarande. Till utveckling härav har kommittén vissa

uppdragit preliminära riktlinjer

rörande reumatiker- och och inordnande i den

psykoneurosvårdens utbyggande

allmänna sjukvården, varvid bland annat vissa för

inrymts möjligheter pen-

sionsstyrelsen att även framdeles bevaka sina intressen i-hithörande

.sjuk-

vårdsangelägenheter. Ytterligare utredning i ämnet förutsattes dock komma till stånd.

I yttrandena över sjukvårdskommitténs betänkande har nu berörda

princip ståndpunkt vunnit allmän anslutning. Principiella hava sålunda tillstyrkanden

avgivits av bland andra social

medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

styrelsen, Statskontoret, styrelserna för svenska svenska

landstingsförbundet,

stadsförbundet, svenska svenska för in-

lasarettsläkareföreningen, föreningen

värtes medicin samt flertalet och städer utanför Från ett

landsting landsting.

flertal håll har dock uttalats särskilda önskemål eller framställts krav på vidare utredning rörande och

principens praktiska utformning genomförande.

De återkomma härtill i det Här må endast att

sakkunniga följande. nämnas,

särskilt pensionsstyrelsen varnat för ett alltför inordnande av

jbrådstörtat

kurortsverksamheten i den allmänna sjukvården. Pensionsstyrelsen yttrar

i sålunda bland annat:

I icke mindre grad än i fråga om lungtuberkulosen kan _det beträffande de och nervösa att ett krafti t av

reumatiska sjukdomarna sägas, bekämpande

desamma är en för vårt folk livsvikti Det är därför att

fråga. ivligt hoppas,

att, även då det gäller reumatiska oc nervösa samt därmed

besläktade sjuk-

domar, vårdmöjligheterna så småningom skola komma att i sådan

förbättras

grad, att dessa sjukvårdsgrenar, såsom kommittén skola kunna

föreslagit,

överföras till den allmänna sjukvården, och att nå ra för

åtgärder beredande

av vård eller bidrag till vården från sida

pensionsförsä ringens därefter icke

längre skola behöva komma ifråga, ,utan att även 1

pensionsstyrelsen dylika

fall skall kunna inskränka till att, tillse att vård kommer i sig då så erfordras, till stånd.

Så länge_vårdmöjligheterna äro inom detta för

otillräckliga invaliditets-

försäkringen speciellt viktiga vårdområde, som utgöres av de

reumatiska och

nervösa sjukdomarna, är det emellertid nödvändigt att en central

tilldelning

av patienter bibehålles och att ett visst urval sker, vård iåfrämsta

varigenom

rummet beredes dem, för vilka utsikt förefinnes till återställande eller avse-

värd av Det må beaktas, att vid en central till-

förbättring arbetsförmågan.

av den tilldelande står i med

delning patienter myndigheten ständig rapport

de olika anstalterna och har kännedom om deras olika väntetider samt där-

blir i tillfälle att sända till anstalter, där väntetiden är

igenom patienterna

kortast. Trots den centrala och de restriktioner, som för när-

tilldelningen

varande i om urvalet av patienter, är väntetiden för patienterna

gälla fråga

avsevärd. Skulle redan nu denna sjukvård

på ifrågavarande sjukvårdsområde

införlivas med den allmänna sjukvården, skulle detta otvivelaktigt medföra, att väntetiden bleve ännu mer förlängd, måhända därhän att verksamheten komme att helt förlamas. för att för

Möjligheterna invaliditetsförsäkringen

sina klienter erhålla observation och vård i förekommande fall skulle komma att beskäras och att ett tillfredsställande sätt hand-

kraftigt svårigheterna på

hava den i och för svårskötta invaliditetsförsäkringen skulle i hög grad för-

sig

värras. Att —— sedan ett införlivande med den allmänna sjukvården skett av dessa — tänka förtur för sådana vilkas

sjukvårdsgrupper sig någon patienter,

vårdande ur pensionsförsäkringens syn unkt vore särskilt önskvärt, är uteslutet redan av den anledningen, att, e ter en dylik omändring av förhållandena, alla vårdsökande ju skulle hava att vända sig direkt till vederbörande anstalt. Endast beträffande de patienter, som s ö k t p e n s i 0 n men av styrelsen ansetts böra underkastas observation eller erhålla vård, skulle där-

att i sådant s

efter styrelsen hava. vidtaga åtgärder syfte.

Ur allmän skulle omändringen ej heller bliva till gagn,

sjukvårdssynpunkt

då den icke kunde leda till att vård skulle kunna lämnas i större omfattning än hittills. Ur nationalekonomisk syn unkt skulle en sådan i otid företagen omändring vara direkt skadlig, då följden härav sannolikt skulle bliva den, att äldre och med relativt små utsikter till återställelse av

personer personer arbets- och skulle erhålla vård i större utsträckning än

försörjningsförmågan

på bekostnad av personer, med större möjlighet till dylikt åter-

stähitñillsáan e.

emellertid, att den ej har något att i och för

Pensionsstyrelsen tillägger

sig erinra emot att den av kommittén förordade utredningen igångsättes.

Vid en av de verkställd -överläkarna vid pen-

sakkunniga enquête bland sionsstyrelsens nuvarande kuranstalter har sjukvårdskommitténs princip-

ståndpunkt i denna del vunnit ytterligare stöd. Sålunda har av överläkaren

vid psykoneurosavdelningen i Malmö betonats, att den omständigheten, att

vården vid pensionsstyrelsens är intimt förbunden med frågan

kuranstalter

om i stor utsträckning vållat avoghet och misstro mot behandlingen pension,

och därmed förminskat vårdens effektivitet. En icke ringa del av patienterna betraktade vården som ett hinder för att komma i åtnjutande av

nämligen

pension. Ur den rådande kombinationen mellan sjukvård och pension hade

jämväl framsprungit vissa ekonomiska intressemotsättningar mellan stat och

kommun, i det att åtskilliga kommuner strävat efter att i möjligaste mån

från den egna fattigvården å pensionsstyrelsen. De lokala avlyfta utgifter

läkarna hade av förklarliga skäl ofta svårt att vid utfärdandet av läkarintyg,

som skulle åtfölja ansökan om sjukvård, iakttaga önskvärd objektivitet, och för pensionsstyrelsen vore det givetvis vanskligt-att_ bedöma, om och i vad mån ett inflytande därvidlag ägt rum. Överhuvudtaget framhåller obehörigt

nämnde överläkare såsom en väsentlig nackdel med den nuvarande organisa-

tionen, att urvalet av patienterna måste .ske centralt på grundval -av ett mate-

rial, som ——- åtminstone då det neuroser —— i om

gällde fråga fullständighet

och noggrannhet lämnade åtskilligt övrigt att önska. Det kunde ej heller

rimligen begäras, att en praktiserande läkare skulle mot den relativt ringa

ersättning, som utginge för ifrågavarande intyg, offra alltför mycket tid och

arbete å en undersökning, vars resultat under alla förhållanden icke kunde bli fullt tillförlitligt utan tillgång till de resurser, varöver i allmänhet endast de större sjukhusen förfogade. För undvikande av dessa olägenheter borde kurortsvården införlivas med den allmänna sjukvården eller i allt fall urvalet av patienterna förläggas till de allmänna sjukhusen. J ämväl överläkaren vid Tranås kuranstalt betonar, att ett inordnande av pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet i den allmänna sjukvården skulle innebära ett otvivel-

aktigt framsteg, men anbefaller samtidigt viss försiktighet under övergångs-

tiden, så att icke pensionsförsäkringens intressen i onödan skadas.

För del kunna de i det stora hela dela de synpunkter, som

egen sakkunniga

sålunda framkommit, och tillstyrka alltså ett inordnande av pensionsstyrelsens kurortsverksamhet i den allmänna sjukvården. Det kan visserligen icke förnekas, att har ett starkt intresse av .att förebyggande åt-

pensionsstyrelsen

komma till stånd i men detta synes icke med

gärder erforderlig omfattning,

nödvändighet behöva eller böra medföra, att pensionsstyrelsen allt framgent skall att hand bedriva sjukvårdande verksamhet. De sakkunniga

äga på egen

härvid särskilt understryka, att överskottsmedel från folkpensionerings-

vilja

fonden framdeles icke stå till förfogande för ändamålet utan att kostnaderna för verksamheten helt måste täckas av statsmedel. Å andra sidan framstår det som en av ett av denna rätt, att den allmänna sjuk-

given följd borttagande

- och utanför vårdens huvudmän staten, landstingen städerna landstingen med större kraft än hittills måste sörja för att folkpensioneringens sjukvårdsbehov bliva Det ock rimligt, att pen-

behörigen tillgodosedda. synes

bibehålles vid ledningen av sin nuvarande kurortsverksamhet

sionsstyrelsen

till dess den allmänna blivit i delar utbyggd och

sjukvården erforderliga

Från dessa allmänna skola de sakkunniga i

kompletterad. utgångspunkter

till närmare de förslag, som statens sjuk-

följande kapitel prövning upptaga

vårdskommitté i ämnet, samt därvid föreslå de åt-

framlagt kompletterande

och bestämmelser, vilka de kunna anses

gärder enligt sakkunnigas uppfattning

påkallade.

Yrkesutbildningen. Frågan om handhavandet av pensionsstyrelsens yrkes-

icke lika klart till som beträffande kurortsverk-

utbildningsverksamhet ligger

samheten. beslut, att bidrag till

Visserligen föreligger pensionsstyrelsens

å vanföreanstalt skall att den 1 1937, men i

yrkesutbildning upphöra utgå juli

-— statsmakterna -

har av såväl sjukvårdskommittén som övrigt frågan

lämnats i avbidan vidare I denna del hava alltså de sak-

öppen på utredning. att närmare överväga och träffa ett principiellt avgörande angående kunniga åt vem handhavandet av den utomanstaltliga yrkesutbildningen framfrågan,

deles bör anförtros, samt därav föreslå de eventuella åtgärder,

på grundval

som kunna befinnas för en utveckling av nämnda

erforderliga ändamålsenlig

I samband därmed få de anledning att något ingå .på verksamhet. sakkunniga den som svenska vanföreanstalternas centralkommitté

frågan om ställning,

framdeles bör intaga. I

Den allmänna verksamheten. Vad den av pensionsstyrelsen

slutligen angår

verksamheten till av folkhälsan, har frågan om bedrivna allmänna främjande dennas framtida ordnande icke närmare berörts av statens sjukvårdskommitté.

hava emellertid olika delar av denna verksamhet gjorts

I andra sammanhang

och t. ex. beträffande ord-

till föremål för utredning prövning, badfrågans

samt vården av och nervösa barn. De sak-

nande å landsbygden psykopatiska

skola i det till jämväl hithörande spörs-

kunniga följande behandling upptaga mål, i den mån de ej redan slutgiltigt prövats.

3. Kurortsvårdens resultat.

Kap.

Till av resultatet av pensionsstyrelsens Efterundersöknlngar. belysande kurortsverksamhet hava inom verkställts vissa efterundersökningar

styrelsen

1924. Därvid har man stött sig på uppgifter, in-

för tiden 1915-—september

ordförande hälsotillståndet och

hämtade från pensionsnämndernas angående

hos de som under nämnda tidsperiod genom

försörjningsförmågan patienter,

kurortsvård och sedermera (intill slutet

pensionsstyrelsens försorg åtnjutit

varit föremål för Sedan av-

av år 1927) ej sjukvård genom styrelsen. dels

dels som av att annan sjukdom av lidna och oanträffbara, sådana, på grund tillstött ansetts böra medräknas, dels sådana, vilkas

väsentlig betydelse ej

vård den 30 1924 kunde anses avslutad, undantagits, hava under-

september ej

för det totalresultat, som nedanstående

sökningarna följande perioder givit

utvisar. Med A-resultat avses därvid fullt återställda eller

sammanställning

så förbättrade, att de helt eller i mer avsevärd grad kunna försörja sig fall,

själva.

l . - Serien I Serien II Serien III (1915--20) (l921——°°/9 23) (‘/10 1923-”/9 24) S_ kdju omagrupp A-reaultat _ A-resultat A-resultat

gråta: lâlâiøi “tillåtet

% % sökta % sökta sökta

i . . . . . . . . . . .. 627 792 74.9 67.9 Neuroser Artriter . . . . . . . . . . . . .. —~ 428 5 .9Gås 547 64.9 2551% 55.3

. . . . . . . . . . 84.5 1) 85.4 95 91,6 Neuralgier 1) Ovriga (astma, hjärtfel, _ j _ 586 41.6-45.7 547 32.1-41.7 205 43.3-56.0 N organiska ’ ‘

domar m. ñnervsjuk-.)

Summa 65.0 1,886 68.5 1,068 62.5 1,641 I

En mellan de olika serierna vid handen föl-

siffermässig jämförelse giver

v 7 A ~

jande.

antalet ñnnes ej särskilt angivet utan redovisas till- ‘) Totala undersökta neuralgier sammans med »övrigw sjukdomar.

Det bästa resultatet visar tre serier med

ivsamtliga gruppen »neuralgier»

85—92 procent A-resultat. Därefter komma bland de stora grupperna: »neuroser» med 68—-75 procent A-resultat samt »artriter» med 55-65 procent A-resultat. Sämsta resultaten visa med 32-56

»övriga» sjukdomar

procent A-resultat. Samtliga siffror torde emellertid, bland annat med hän-

syn till det få bedömas med en viss reservation. Detta

ringa patientunderlaget,

gäller särskilt resultaten för »övriga» vilken varit alltför

sjukdomar, grupp

heterogen för ett statistiskt bedömande. Totaliter sett kurortsvården synes uppvisa något sämre resultat under den senaste än under de båda

perioden

föregående, men skillnaden är icke matematiskt säkerställd.

Rörande det närmare resultatet av de båda

första efterundersökningarna,

vilka verkställts av pensionsstyrelsens överläkare doktor an- G. Kahlmeter, för denne bland annat

sammanfattningsvis följande.

Inom alla har rönt in-

sjukdomsgrupper behandlingsresultatet tydlig

verkan av den vårdades levnadsålder samt av den tid, som förflutit från

sjuk-

domens början, och än mer från inträdande till vårdens in-

arbetsoförmågans

gripande. Resultaten visa sig nämligen i stort sett vara bättre

genomgående

ju yngre den vårdade är, ju kortare tid sjukdomen varat och framförallt

mindre tid den varit Emellertid är skillnaden i dessa

sjuke arbetsoförmögen.

hänseenden betydligt mindre framträdande i serie II än i serie I. Under den senare tidsperioden äro resultaten inom såegott som alla

sjukdomsgrupper ungefär lika goda i alla åldersgrupper till 50 år och så sämre upp ej mycket vid längre varaktighet av åtminstone sjukdomen respektive arbetsoförmågan,

ej om denna icke 3 år.

varaktighet överstiger

Inom gruppen neuroser äro resultaten för såväl män som kvinnor i serie II bättre än i serie I, och i serierna bättre för männen än

något bägge

för kvinnorna, och hos könen bättre

bägge i yngre åldersgrupper än i äldre,

men skillnaden är mindre uttalad i serie II. Mest uttalad är skillnaden mellan

männens och kvinnornas resultat i de och de

lägsta högsta åldersgrupperna,

där männens är avsevärt bättre. I åldern 40-50 år är däremot kvinnornas

resultat lika gott, vilket talar för att åtminstone i detta material,

»övergångs-

årens» neuroser ha

ganska god prognos.

De neuroser, där en orsak till

tydlig yttre (exogen) sjukdomen (över- ‘ ansträngning, sorger, genomgångna sjukdomar, olämplig miljö) kunnat spåras,

visade i båda serierna bättre resultatän de fall. där betydligt sjukdomens orsak tydligen i moment I serie I hade den

legat »endogena» (ärftligt påbrå).

förra gruppen procentuellt en halv till så förbättrade som den

gång många

senare gruppen och blott hälften så I serie II visade

många pensionerade.

båda grupperna bättre resultat än i serie I, men särskilt den var-

endogena,

för skillnaden nu är mindre. Av stor för resul-

betydligt mycket betydelse

tatet av vården synes vara, huruvida den visat arbets-

sjuke tidigare energi, lust och god viljekraft. .

Inom var resultatet vidare .bättre bland dem neurosgruppen genomgående som kommo från städerna än bland fallen från Särskilt

landsbygden. gäller

detta kvinnorna. Det som från särskilt av synes om kvinnor landsbygden, den »endogena» skulle vilka det neurastenitypen, vara den grupp neuroser, giva sämsta resultatet, om ock detsamma förbättrats under den senare

betydligt

av de två tidsperioder, som omfattar. Detta även i

undersökningen gäller

fråga om resultaten vid olika av

lång varaktighet sjukdomen, respektive

arbetsoförmågan. Resultaten bli i båda serierna sämre tid

ju längre sjuk-

domen, respektive arbetsoförmågan varat före vårdens ,men försäm-

början,

är mindre uttalad i serie II. Resultatet försämras i båda jäm-

ringen serierna

förelsevis för men även detta i mindre grad 1 serie II.

hastigare kvinnorna,

Även inom »artriter» (ledgångsreumatism) äro re-

sjukdomsgruppen

sultaten bättre i serie II än i serie I. Olika kliniska sjukdomsgrupper visa emellertid rätt olika resultat. Bäst äro resultaten inom gruppen »infektartriter» och subakuta, respektive subkroniska fall), d. v. s.

(sekundärkroniska

med feber under del av sjukdomen förlöpande fall. I denna grupp

någon

fanns sålunda i serie I 65 och i serie II 71.5 procent A-resultat, under

procent

det fanns respektive 53.7

att i gruppen »primärkronisk» ledgångsreumatism

och 47.4 samt i gruppen ›arthritis deformans» respektive

procent procent

52.2 och 53.8 A-resultat. Genomgående äro resultaten _bättre

procent procent

för männen än för kvinnorna, särskilt inom den gruppen, men

primärkroniska

skillnaden är mindre uttalad i serie II än i serie I. Vidare äro resultaten bättre den vårdade är och bli efter 40 år sämre, men även

ju yngre påtagligt

i detta avseende är skillnaden mindre under den senare vårdperioden. Av ›infektartriterna» hade 85 före 40-årsåldern, av de primär-

procent börjat

kroniska fallen blott 56.8 - den förra formen anses också allmänt

procent ju

vara företrädesvis en den senare ej. Inom båda sjukdoms-

ungdomssjukdom,

förekomma lika många män som kvinnor,

grupperna procentuellt ungefär

vilket avviker från den uppgiften, att den primärkroniska artriten hos

vanliga

kvinnor oftast i Anmärkningsvärt är jämväl det

uppträder »övergångsåren».

bättre resultatet av vården för dem, som angivits icke ha tandför-

betydligt ändringar (t. ex. för de primärkroniska 56.6 procent A-resultat) gentemot

dem, som hade sådana A-resultat). Ungefär en tredjedel av fallen

(30.8 procent

voro inom alla de tre kliniska grupperna från städerna och två tredjedelar från någon skillnad i resultaten framträder endast hos arthritis

landsbygden;

deformans, där stadsfallen visa betydligt bättre resultat. Liksom beträffande neuroserna är för artriterna resultatet bättre ju kortare tid sjukdomen, och i

synnerhet arbetsoförmågan räckt, och detta gäller i lika hög grad alla tre kli-

niska Emellertid har även i detta avseende skillnaden i blivit mindre

grupperna. under den senare tidsperioden.

Inom »n e u r a l g i e r» (ischias, ryggskott, muskelreumatism

gruppen m. m.) ha. kvinnorna nått lika bra resultat som männen. I ungefär en fjärde-

fallen -- såväl män som kvinnor - kunde orsaken till del av alla sjukdomen vara funktionell muskelöveransträngning, och dessa visa något sämre resultat än Blott 13.5 av fallen hade i sitt arbete eller eljest varit i

övriga. procent

påfallande grad utsatta för inverkan av köld. Av de hotade ischiasfallen hade

* 74 procent behövt blott en enda kur.

Vad slutligen angår »bvriga» sjukdomar ha endast 70 fall av astma

vårdats, och resultatet är här (bortsett från vissa sömnsjukefall) sämst bland alla sjukdomsgrupperna och har ej heller förbättrats under den senare tidsperioden. Tvärtemot vad ofta uppges är resultatet sämre för de astmafall, som fått sin sjukdom redan i barndomen (före 10-årså1dern) än för dem, som fått sjukdomen senare. Fallen från landsbygden ha något sämre resultat än de från städerna, och de fall, som_-voro komplicerade med bronchit, sämreiän

de, som icke voro det.

Den tredje efterundersökningen har verkställts av aktuarien K. Alderin,

som därvid granskat resultaten ur ungefär motsvarande synpunkter som dok-

tor Kahlmeter. .

Som en sammanfattning av sin undersökning rörande in e u r o s f a l l e n

konstaterar aktuarien Alderin,

att fall med endogen d. v.. s. konstitutionellt

etio1ogi,_ huvudsakligen be-

tingade neuroser, ha sämre resultat och prognos än de exogena fallen, att sjukdomens och ännu mer i stort

arbetsoförmågans varaktighet sett

har en mycket så att vid en

avgörande betydelse, varaktighet av mer än 1 år

resultatet avsevärt försämras; detta i särskilt

gäller hög grad om andra

neuroser än neurasteni, varemot vid neurasteni så att prognosen säga är mera »resistent» mot tidens inverkan, att åldern, ehuru icke icke samma roll

betydelselös, spelar avgörande för

resultatet som ovannämnda faktorer och i fall icke så stor roll varje som för artriterna, att könet har en för i det ej ringa betydelse resultatet, a.tt kvinnorna genomgående ha sämre resultat än männen, samt att kvinnornas sämre resultat dock till en del beror på att kvinnorna i större än männen levt under relativt utsträckning ogynnsamma arbets- och

miljöförhållanden.

I fråga om artriterna betonar att de s. k. infekt-

undersökaren,

artriterna liksom vid tidigare visat en bättre

efterundersökningar avgjort

prognos än de båda Kvinnorna ha sämre

övriga artrittyperna. resultat än

männen, men båda ligga lika över sina medelresultat. I

mycket respektive

tvenne avseenden kan man emellertid inom infektartriterna två

särskilja

olika kategorier, dels med avseende hur dess

nämligen på sjukdomen börjat,

kliniska förlopp, dels med avseende I förra

på när sjukdomen börjat. avseen-

det framträder en bestämd mellan de sekundärkroniska

skillnad fallen,

d. v. s. fall av sådan artrit, som kvarstår eller utvecklar efter en reumatisk

sig

feber, samt de kroniskt eller subkroniskt i det att börjande fallen, de sekundärkroniska ligga över hela

15 procent artritgruppens medel-A-resultat,

medan de primärt kroniska stanna vid under allt- 14 procent medelresultatet, så en skillnad I det andra avseendet såsom doktor på 29 procent. framträder, Kahlmeter en bättre för sådana som

påpekat, väsentligt prognos fall, börjat

före 40-årsåldern än för sådana, som efter detta åldersstreck.

börjat

För den primärkroniska framhållas såsom särskilt

gruppen anmärknings-

värt, att den i betydligt högre grad än frekventeras av kvinnor,

infektgruppen

ett förhållande som ock konstaterades vid tidigare Av de

undersökningar.

manliga artritfallen höra sålunda endast 24.7 till denna men

procent grupp

av kvinnorna 38.4 vilket nära 3 så kvinnor

procent, betyder gånger många

som män inom denna Det av doktor Kahlmeter grupp. påvisade förhållandet, att den så att säga idiopatiska primär-kroniska artriten icke, såsom ofta förmenats, i allmänhet och särskilt hos kvinnorna först “vid

uppträder högre

ålder, bekräftas ock av siffrorna från denna senare Vid

undersökning. jäm-

förelse med befinnes sålunda, att den före 40-års-

infektgruppen tidigt (=

åldern) uppträdande formen visserligen är betydligt talrikare företrädd i infektgruppen, men att dock inom den primärkroniska en

gruppen ganska jämn fördelning råder i detta avseende. Ãven resultatsiffrorna i den

peka

väntade riktningen, nämligen att den ålder, då sätter

sjukdomen in, spelar

en större roll infektaxtriterna än vid den nota bene

vid primärkroniska artriten,

som här Beträffande den deforme-

om åldersgränsen drages ungefär gjorts.

att den äldre per-

rande artritgruppen konstateras endast, vanligen angriper

soner och som regel har en mycket dålig prognos.

att förekomsten av tandkaries medför ett försämrat Härutöver konstateras,

däremot fall med visat ha bättre resultat än fall resultat, medan hjärtfel sig

Såsom förklaring till utan hjärtfel, åtminstone inom infektartritgruppen.

att fallen med måhända oftare äro sistnämnda förhållande anföres, hjärtfel

att sköta rationellare och

av sina besvärande sjukdomssymtom tvingade sig

de komma oftare än andra fall redan från början under uppspara sig mer;

så sätt i tid får fallet under sin kontroll och därför sikt av läkare, som på

till vid kurort. Under-

i god tid kan hänvisa patienten. efterbehandling ,också

en skillnad i resultat vid olika var-

visar jämväl högst väsentlig sökningen

I båda fallen är det icke

aktighet av sjukdomen respektive arbetsoförmågan.

40 skillnad mellan den bästa (1 år) och den mindre än cirka procent

att kvinnorna nästan genom-

sämsta gruppen (3 år). Slutligen påpekas,

företett sämre resultat än männen.

gående

undersökaren, att den är Beträffande n e u r a l g i g r u p p e n anmäl-ker

8.9 av hela materialet) och

för liten för statistisk behandling (blott procent

har så att man kan, med de att den goda resultat, svårligen

genomgående

stå till hänföra förekommande C-resultat till någon viss

uppgifter som buds, orsak. Icke ens eller arbetsoförmågans varaktighet giver något sjukdomens

absolut säkert utslag.

»öv framhållas, att denna Vad sist angår gruppen riga» sjukdomar

till

är för för att en medicinsk-statistisk skall leda

grupp heterogen granskning

resultat. Astmafallen, 25, förete dock avsevärt

till något hållbart tillhopa (56 procent A-resultat bättre resultat än vid de tidigare efterundersökningarna

45.7 Bäst voro männen med 10 A-fall av 16.

mot tidigare högst procent).

visar här icke sämre resultat än övriga astmafall. Den s. k. barnastman

Sämsta resultaten utvisa liksom sömnsjuke- och psykosfallen.

tidigare

1931-1935. efterundersökning av kur-

Årsresultaten Någon ytterligare

icke rum. Emellertid har för år upprättats en ortsfallen har ägt varje

för den verksamheten, som bland annat

statistisk redogörelse sjukvårdande

utvisar resultaten beträffande under året utskrivna vårdfall och tillika angivet

de olika fallen Detta siffermaterial utgör givetvis antalet kurer, genomgått.

mätare det helst som värdesättningen ingen säker på s l u t l i g a resultatet,

anstalterna varierat i men lämnar dock av vårdresultaten å de olika hög grad,

för bedömande av kurortsvårdens gagn. I nedanstående

en viss vägledning

tabell därför uppgifter för femårsperioden 1931-1935,

återgivas nyssberörda

förstås som så förbättrats att de kunna helt eller varvid med A-f a ll sådana,

samt med B-f all sådana, som för-

i mera avsevärd grad försörja sig själva,

kräva vård eller för att uppnå

bättrats men ytterligare yrkesutbildning

nivå. d. v. s. sådana, som icke eller endast obetydligt A-fallens C-fallen,

ha för skull utelämnats i denna samman-

förbättrats, överskådlighetens ställning.

Utskrivna kurortsfall

i 1931 1932 . 1933 1934 1635

kmer A B A B- A B totala totala totala totala totala res‘ res‘ ma ms ma _A YA‘ B; antalet antalet antalet rB

1:8’ antalet lås Es antalet Sf’ rå 96 % % % ?á /6 á á /o á

1 . . . . .. 3,008 57.1 29.6 3,196 54.1 30.3 3,180 54.7 29.1 3,713 52.8 30.2 4,111 54.6 27.2

2 . . . . .. 767 46.7 38.5 902 46.2 38.0 908 44.7 41.0 914 43.2 40.9 1,05] 40.5 41.4 3 . . . . .. 187 47.1 31.6 257 45.9 31.9 249 39.0 37.3 267 42.1 36.0 346 35.3 37.0 4 . . . . .. 33 45.5 36.4 54 38.9 37.0 34 35.3 41.2 52 30.8 32.7 56 28.6 33.9 5 . . . . .. 1 100.0 — 3 33.3 33.3 3 33.5 66.7 6 16.7 66.7 5 60.0 ———

Summa 3,996 54.4 31.5 32.0

441oJ51.9 4.3741516} 32.2 4,952 50.2] 32:. 5,569!50.5130...

Granskar man totalresultaten i denna

sammanställning, finner man, att

A-resultaten hållit vid genomgående sig omkring 50 procent samt B-resultaten

vid i runt tal 30 av hela antalet vårdade. I stort procent sett torde detta

resultat kunna betecknas som om man ock måste gott, hålla i minnet, att

vederbörande anstaltsläkares omdöme en roll vid

subjektiva spelat avgörande delresultatens

värdesättning.

Ser man hårefter till antalet

genomgångna kurer, framgår tydligt, att första-

kurerna helt dominera och att alltså det stora flertalet patienter endast genom-

gått en kur. Under de fem åren hava förstakurerna i

genomsnitt utgjort unge-

fär 73 procent av kurer. Andra-kurerna hava

samtliga genomgående hållit sig

vid omkring 20 hava procent. Sammanlagt alltså första- och andra-kurerna

omfattat cirka av förekommande kurer. hava

93 procent Tredje-kurerna upp-

gått till ungefär av Att en

5 procent samtliga. patient fått genomgå flera

kurer än tre tillhör sålunda rena

undantagen (2 procent). Några större för-

skjutningar i de olika kurernas inbördes förhållande hava ej förekommit

under de fem åren. heller har mera någon markant skillnad beträffande

antalet kurer mellan

genomgångna förelegat män och kvinnor.

Däremot ha vissa för åren 1933 och 1935

gjorda undersökningar utvisat en

väsentlig skillnad i sistnämnda hänseende mellan de kroniska

ledgångssjuk-

domarna å ena sidan och särskilt neuroserna å den andra.

År 1933 uppgingo

sålunda för de kroniska första-kurerna till ledsjukdomarna 59.7 procent, andra-

kurerna till 28.8 samt kurer till 11.5 procent övriga procent, medan motsva-

rande procenttal för neuroserna voro 15.7 och 80.7, 3.6. År 1935 utgjorde

första-kurerna vid 61.1 reumatikeravdelningarna procent, andra-kurerna 25.9

procent och tredje-kurerna samt motsvarande tal för 13 procent neurosanstal-

terna De kroniska 82.4, 14.1 och 3.5 procent. ledsjukdomarna hava alltså gjorts

till föremål för i större

upprepad behandling betydligt utsträckning än neuro-

serna. De senare hava, som koncentrerats synes, tillförsta-kurer och endast

sällan undergått fler än två de kroniska

kurenmedan ledsjukdomarna till om

kring 40 procent behandlats flera

gånger.

Sammanfattningsvis kan anföras,att även om ovan anförda

efterundersökningar

icke lämna ett säkert mått resultaten av

på kurbehandlingen, de dock, under

att kur alternativ till total arbetsoförmåga, visa, att med

förutsättning utgjort

i flertalet fall vunnits ett av arbetsoförmågan.

behandlingen uppskjutande

att från att den under senare år bedrivna kurorts- Man lärer ock ha rätt utgå

skall resultat, enär den tidigare, vården i realiteten uppvisa ett gynnsa.mmare

vården vid anstalterna för såväl reumatiskt som nervöst mera badortsbetonade av en mera och målmedveten behandling. I stort

sjuka ersatts klinikmässig

därför kuranstalter kunna för närvarande sägas

sett torde pensionsstyrelsens

väl sin med avseende å den vård, som där lämnas.

fylla uppgift

Kap. 4. Reumatikervårdens utbyggande.

Sjukvårdskommitténs förslag.

vissa rikt- Som förut nämnts, har statens sjukvårdskornmitté uppdragit

för hithörande ur ren vårdteknisk synpunkt.

linjer vårdgrenars utbyggande

om av reumatikervården av de kroniska

I fråga utbyggande (härzvården

den k. arthritis deformans) anför sjuk-

reumatiska ledsjukdomarna jämte

som finner den nuvarande platstillgången otillfredsställande, vårdskommittén,

bland annat följande.

Vid av de som erfordras för vinnande av förbättrad

övervägande åtgärder,

tre alternativ: 1) utökning av

vård av ifrågavarande sjukdomar, erbjuda sig

lasarettens medicinska av

antalet vårdplatser på avdelningar, 2) utbyggande

i till medicinska huvudavdelningar och 3)

särskilda avdelningar anslutning

inrättande av vårdanstalter.

självständiga

alternativ kunna flera Det är

Mot sistnämnda vägande erinringar göras.

framför allt behovet av samarbete mellan olika läkare för ifrågavarande sjuk-

och som härvid kommer i betraktande. Kom-

domsfalls diagnos behandling,

har redan ovan att de reumatiska ledsjukdomarna till sina

mittén antytt,

äro skiftande. orsakade av tuber-

symtom mycket Sjukliga ledförändringar,

kroniska nerv- och ryggmärgssjukdomar m. m., kunna kulos, gonorré, gikt, ofta likna de som sammanföras under begreppet reumatiska.

ledsjukdomar,

Även för utforskande av de reumatiska orsaker är en sam-

ledsjukdomarnas

verkan mellan olika läkare Att infektionshärdar i svalgmandlar,

erforderlig.

och blåshalskörteln till ledsjukdomar av

näsans bihålor kunnagiva anledning

känt. Infektiösa i tänder, speciellt varreumatisk art är allmänt sjukdomar härdar hava senare år likaledes framstått som en

kring tandrötterna, under

länk i de reumatiska orsakskedja. Slutligen har

betydelsefull sjukdomarnas

fått icke blott för utan även under senare

röntgen singivna plats diagnosen

år för av vissa reumatiska Vad sålunda anförts

behandlingen ledsjukdomar.

torde redan i och för fullt anledning att icke

sig utgöra tillräcklig förlägga

denna till särskilda anstalter. Härtill kommer, att den utrustning

sjukvård

och som de reumatiska ledsjukdomarna för sin behandling kräva,

apparatur,

är för en av de som vårdas å lasaretten. Även

erforderlig mångfald sjukdomar,

ekonomiska skäl tala därför mot anordnande av fristående vårdanstalter för

reumatici. har icke heller beträtt denna väg. De tre själv-

Pensionsstyrelsen

driver, äro huvudsakligen avsedda för

ständiga anstalter, pensionsstyrelsen i

psykoneuroser.

Återstår alltså att till frågan: kan vården av de reumatiska

taga ståndpunkt

ett tillfredsställande sätt å de medicinska av«

ledsjukdomarna på tillgodoses

delningarna, eller böra, i likhet med vad redan i viss sär-

utsträckning skett,

skilda inrättas? Vid besvarande av denna är att märka föl-

avdelningar fråga

jande. Vårdtiden för de reumatiska fallen är i Den

regel ganska lång. dag-

ordnin , som med hänsyn till flertalet å de medicinska

patienter avdelningarna

-- särs ilt de akuta fallen och även svårare fall av kroniska — bör

sjukdomar

följas, torde mången gång band de reumatiska

lägga onödiga på patienterna.

Dessa kunna i intresse ofta vara i behov av mera rörelsefrihet:

behandlingens

än det klientelet. Av än större för

övriga betydelse är, att vårdavdelningar

reumatiska sjukdomar å ena sidan kunna i stort sett enklare än av-

planläggas

delningar för medicinska i allmänhet men å andra sidan böra för

sjukdomar

ses med för ävensom matsal och större En

utrymmen arbetsterapi dagrum.

fördel med skilda avdelningar torde ock vara, att reumatikervården koncen-

treras och därmed större erfarenhet vid av dessa kan

behandlingen sjukdomar

väntas föreligga icke blott hos läkaren utan även hos

vårdpersonalen, något

som synes vara av särskild för

betydelse massagebehandlingen, sjukgymna-

stiken och övrig fysikalisk På av vad sålunda anförts

behandling. grund anser

sig kommittén böra förorda ett av reumatikervården att

utbyggande genom

till delade lasarett ansluta särskilda vilka dock i

avdelningar (paviljonger),

allmänhet icke torde behöva förestås läkare.

av egna, specialutbildade

I anslutning härtill framhåller kommittén, att våra nuvarande brunnsoch

badanstalter av olika skäl, främst den korta tid varunder de i vårt kalla klimat

kunna hållas öppna., icke för av svårare fall utan i huvud-

lämpa sig behandling

sak böra i för vård av konvalescenter tagas anspråk och andra, som endast äro

i behov av en tids vila och kontrollerad

efterbehandling.

Behovet av för reumatiskt har i en inom

helårsplatser sjuka pensionsstyrel-

sen till överlämnad

upprättad, sjukvårdskommittén promemoria approxima-

tivt till en invånare i Norrbottens uppskattats plats per 4,000 och Västerbot-

tens län samt en plats för riket i per 5,000 å. 6,000 invånare övrigt. Med ledning härav har som anser denna kunna i

kommittén, uppskattning

stort sett godtagas såsom för ett successivt

preliminär grund utbyggande av

reumatikervården, beräknat totala antalet för reu-

erforderliga helårsplatser

matiker till i runt tal 1,000 eller efter frånräknande av redan

befintliga platser

till omkring 670. På av denna och sin

grundval beräkning principiella uppfatt-

ning angående lämpligaste formen för reumatikervårdens har kom-

utbyggande

mittén, i nära anslutning till ett vid förenämnda

pensionsstyrelsens prome-

moria fogat framlagt vidstående för reumatikervårdens

förslag, plan tillgodo-

seende i landet.

Såsom av planen förordar

framgår, sjukvårdskommittén tillskapande av

nio nya till

reumatikerpaviljonger, förslagsvis förlagda Sundsvall, Gävle,

Falun, Stockholm, Jönköping, Växjö, Kalmar, och Karlstad. Avdel-

Göteborg

ningarna i Stockholm och hava att de böra före-

Göteborg föreslagits så stora,

stås av särskilda läkare. Att den tilltänkta i Stockholm bör för-

paviljongen

läggas till det blivande Karolinska finner kommittén Det

sjukhuset självfallet.

har framhållits såsom särskilt ur

undervisningssynpunkt önskvärt, att en av-

delning för reumatiskt förlades till som haft att

sjuka Uppsala. Kommittén,

beakta de rena sjukvårdsbehoven men har ansett

ej undervisningssynpunkter,

sig icke böra till detta. önskemål utan att detsamma

taga ställning förutsatt,

skulle bli föremål för i samband med bestämmandet av antalet

prövning

plan för reumatlkervñrdens tillgodoseende.

Sjukvårdskomnnitténs

Antal Antal Antal invånare Platsen för invånare vård- Anstaltens sjukvårdsområde per värdanstalten ‘/1 1931 platser plats

199,825 50 4,000 Boden Norrbottens län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Umeå Västerbottens län; Hammerdals tingslag samt Kyrkis, kom- Lits, Häggenås, Föllinge, lsaxsjö och Hotagens

muner av Jämtlands län; Angcrmanlands norraodom-

saga och Ornsköldsvik, Ramsele, Resele och Adals-

Lidens kommuner samt Fjällsjö tingslag av Väster- 307,346 60 5,100 norrlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

län utom: Ångermanlands norra dom- Sundsvall Västernorrlands Ramsele, Resele och dalasaga och Ornsköldsvik, Lidens kommuner samt Fjällsjö tingslag; Jämtlands län utom dels Hammerdals tingslag samt Kyrkäs,

kom- Lits, Häggenås, Föllinge, Laxsjö och Hotagens 60 . . . . .. 293,720 4,900 muner, dels Hede tingslag och Svegs tingslag Gävle Uppsala läns norra domsaga; Väla Gävleborgs län; 60 342,070 5,700 härad av Västmanlands län , , , __ _, . _, , , _, _. . , _, __

i Falun Kopparbergs län; Hede tingslag och Svegs tingslag av Jämtlands härad samt län; Grythytte och Hällefors 56 län . . . . . . . . . . .. 295,145 5,100 Nya Kopparbergs härad av Orebro Stockholm Stockholms Stockholms län; Gotlands län; Uppstad; 120 1,098,955 9,150 sala län utom norra domsagan; Södermanlands län, , härad av Kalmar län 327,982 56 5.850 Norrköping Östergötlands län och norra Tjusts Vartofta härad inkl. Tidaholm, Fal- Jönköping Jönköpings län;

köping samt Södra Fâgelâs kommun. Norra Fâgeläs kommun, Hjo landskommun och Hjo stad av Skara-

Alvsborgs län; Redvägs härad och Ulricehamn av 284,257 60 4,700 borgs län I län; Blekinge län utomz_Östra härad och Växjö Kronobergs Visseltofta kommun, stra Göinge hä- Karlskrona; rad och Villands härad av Kristianstads län samt 317,966 60 5,300 Kristianstad

Kalmar Kalmar län utom Norra Tjusts härad; Östra härad av 60 4,400 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264,862 Blekinge län och Karlskrona Malmöhus Kristianstads län utom: Visseltofta Lund lön; Ostra härad och kommun, Göinge härad, Villands 687,688 80 8,600 Kristianstad

Hallands län; Marks dom- Göteborg Göteborgs och Bohus län; saga, Kinds härad, Borås domsaga samt Vättle, Ale

och Kullings domsaga av Alvsborgs län jämte sti- 790,224 120 6,600 derna Alingsås och Boräs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

utom: Vartofta härad inkl. Tidaholm, Lidköping Skaraborgs län Falköping samt Södra Fågeläs kommun, Norra Fäkommun, Hjo landskommun och Hjo stad; gelås Flundre, Väne och Bjärke domsaga samt Nordals,

Sundals och Valbo domsaga av Älvsborgs län jämte . . . . . .. 284,477 56 5,100 Vänersborg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . av Älvs- Karlstad Värmlands län; Tössbo och Vedbo domsaga härad av borgs län jämte Amäls stad; Karlskoga 60 327,190 5,450 Orebro län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l Västerås Västmanlands län utom Väla härad; Örebro län utom och Kopparbergs samt Grythytte Hällefors, Nya . . . . . . . 329,864 56‘ 5,900 Karlskoga härader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Samtliga 6,141,571 1,014‘ 6,050

1 Under förutsättning av lasarettets delning.

platser vid Karolinska i vilken

sjukhuset. Frågan, ordning bör

utbyggandet

äga rum, synes kommittén lämpligen böra i samband med en komprövas

mande utredning av angående omorganisation pensionsstyrelsens sjukvår-

dande verksamhet, sedan 1928 års

pensionsförsäkringskommittés ställning till

denna fråga blivit känd.

Yttranden över sj ukvårdskommitténs

förslag.

Beträffande de av

sjukvårdskommittén uppdragna riktlinjerna för reuma-

tikervårdens utbyggande har i stort sett rått I

enighet. några yttranden hava

emellertid uttalats mot över

betänkligheter lämpligheten huvud att an-

taget

ordna särskilda för i andra specialavdelningar reumatiker; yttranden har er-

inringarna begränsats till att avse den som kommittén

avdelningstyp, före-

slagit. Slutligen hava olika i om

meningar gjort sig gällande fråga platsbe-

hovet och platsernas i landet.

fördelning

I fråga om vårdens p r i n c i p e r n a. för utbyggande åberopa Karolinska

institutets lärarlcollegimn samt direktionen ,över

Serafimerlasarettet i Stock-

holm ett av Israel i

professor Holmgren avgivet utlåtande. Denne, som i prin-

cip ansluter sig till kommitténs bland annat

förslag,_yttrar följande. i

Anledningen till att särskilda behöva för vården av de

åtgärder vidtagas

kroniska reumatismerna är att

uppenbarligen icke, sakkunskap för deras vård

icke skulle finnas vid de medicinska

avdelningarna, utan den, att de medi-

cinska avdelningarnas antal är för deras litet, vårdplatser för få och deras utför rustning sjukbehandling otillfredsställande. Det är ock

säkerligen riktigt,

att ett sammanförande av det reumatiska klientelet till

särskilda avdelningar,

på sätt kommittén vissa i det

föreslagit, betyder fördelar, att vid sjukavdelningarna speciella anordningar för vissa behov kunna mera fullständigt genom-

föras in om de sjuka vårdas en allmän medicinsk

på avdelning. Det bör emel-

lertid framhållas, att dessa äro i samma

resonemang fullkomligt grad tillämp-

liga på. vilka som helst inom den invärtes t.

sjukhusgrupper medicinen, ex.

ma sjukdomar, o. s. v. Även för dessa vore till

lungsjukdomar uppenbart

för el, att de inom de invärtesmedicinska avdelningarna vårdades i för deras speciella behov konstruerade och utrustade Därav

följer tyd-

ligen icke, att det vore någon fördel att var sjukavdelningar. och en av essa

sjukhusgrupper

vårdades av en dessa uteslutande tvärtom

på sjukdomar specialiserad läkare;

är det så, att ingen invärtes kan med full vårdas av

sjuk kompetens någon

annan än den, som har överblick över det invärtesmedicinska

fullständig om-

rådet. Det är människan, som är och icke ett visst om än vissa sjuk, organ, organ i det ena och andra organ i det andra fallet framför allt träda i för-

grunden med sina sjukdomssymtom. Det är därför icke att vad

önskvärt,

särskilt reumatikeravdelningarna beträffar dessa i allmänhet underställas en

särskild överläkare, som icke har med och sålunda för-

befattning hastigt

lorar kompetens i invärtesmedicinens Det är. särskilt

övriga grenar. gläd-

jande, att kommittén betecknar som att reumatikeravdel- l

normalförfarande,

ningarna anslutas till lasarettens medicinska under

avdelningar gemensam ;

överläkare. Enligt min menin är det bland annat ur

undervisningens syn- ,j

punkt men framför allt ur vårdens att ‘

sju synpunkt nödvändigt, detsamma

vid den som tänkts förlagd till det bli-

blir förhållandet reumatikerpaviljong,

vande Karolinska sjukhuset.

denna centralstyrelsen för Sveriges läkar-

Gentemot ståndpunkt ifrågasätter

för reumatiker överhuvud äro huruvida särskilda vårdavdelningar

förbzønd,

eller Efter erinran om kommitténs

av behovet påkallade ändamålsenliga.

i denna del sålunda bland annat:

förslag yttrar centralstyrelsen

en sätt anordnad särställnin för sjukvården av reumatici

Mot på dylikt

en bestämd invändning böra eumatiska specialavdelningar

synes storleken torde me (göras. det som de allmänna medi-

av den angivna omfång

oftast ett alltför tillägg i de

cinska avdelningarna äga, betyda tyngande

överläkares arbetsbörda. Konsekvensen av dessa

medicinska avdelningarnas

reumatiska blir då, att de måste läggas under självständiga

stora avdelningar

som mening icke vore

överläkare, en utveckling enligt centralstyrelsens

en sådan väl av-

lycklig, enär de reumatiska sjukdomarna knappast utgöra

som i större utsträcknin bör bli föremål för spe-

gränsad sjukdomsgrupp,

framställer om icke e reumatiska åkommorna

cialisering. Då sig frågan,

vårdas a Får detta se-

lämpligare böra på de vanli lasarettsavdelningarna.

sidan un att för dessa nare ske, kan det å ena vikas, landstingsgränserna

vidkommande tas — som innebär både en ad-

sjukdomars genombr något

och för hithörande sjuka att

ministrativ förenkling en möjlighet många

A andra sidan få. de decentralisavårdas närmare hemorten. sjuka, genom stadium - vilket vore utsikt att erhålla behandling i tidigare synnertionen, Och sist den olägenhet som ligger i att

ligen betydelsefullt. till undgås

till samma sammanföra ett större antal kroniska och svårbotliga pa-

plats

verksamt kurmedel icke är känt. Det må tienter, för vilka något verkligt

erinras om att en del av dessa fall, särskilt fiertalet av de s. k.

för övrigt

mera tillhöra den än den medicinska spedeformerande fallen, kirurgiska

cialiteten och fara bäst av att vårdas på kirurgisk avdelning.

följaktligen

anför för särskilda reumatiska avdelningar äro dels De skäl kommittén fall kräva vårdtid och såväl som enom be-

att hithörande lång därigenom

ovisshet riskera att vid konkurrens om sjuk usplatser

handlingsresultatets

de ofta äro så nedsatta av sin sjukdom, att

undanskjutas, dels att lindrigt*

än den rå-

de behöva en något friare regim på vanliga. lasarettsavdelningar

förra skälet torde inrättandet av. allt fiera dande. Vad det beträffar, genom medicinska samt det överhuvud ökade och allt större avdelningar genom invånarantal konkurrensen om dessa bliva mindre

antalet vårdplatser per

framträdande. Och torde väl i högre grad än de tjänstgörande sjukingen vara att ett smidigt sätt rättvist fördela tillgäng-

husläkarna kompetent på

mellan .vårdbehövande, som ha utsikt att få gagn

liga sjukhusplatser samtliga

Tack vare på detta om-

av sjukhusvård. pensionsstyrelsens pioniärarbete

att de reumatiska i framtiden komma

råde kan det näppeligen antagas, sjuka

Men detta bör icke medföra, att de ställas i en särskild priviatt förbises. icke, att lasaretten och kanske klass. Det får nämligen förbises,

legierad

måste till odose för åtskilliga särskilt de medicinska avdelningarna sjukvård

och fall. Va beträffar kommitténs andra

av långvariga svårbotliga

grupper skäl - att de reumatiska fallen kräva friare regim (matsal, större dagrum,

m. - är värd be-

utrymme för arbetsterapi m.) .denna-:synpunkt visserligen

den kan samma sätt ett flertal andra,

aktande, men .på ungefär anläggas på behandlade långvariga och svårbotliga sjukdomar,

på medicinska avdelningar

tillhörande och digestionsorgan,urinapparaten, huden,

kärlsystem, andnings-

kunde den motivera inrättandet

ämnesomsättningen, nervsystemet. Möjligen

av en mans- och enkvinnoavdelning med särskild hänsyn på större sjukhus

till samtliga dessa, i mindre svårt men dock

opulär mening sjuka sjukhus-

vård krävande fall. et som kommittén till sist anför om önskvärdheten av större erfarenhet hos läkare och såsom motiv för en

vårdpersonal kon-

centration av reumatikervården kan

enligt centralstyrelsens anföras

till förmån mening för specialvård av så gott som

samtliga organsystems sjukdomar

och för av dem måhända med större skäl än för de nägra reumatiska.

Verkligt bärande skäl för vård av reumatiska fullt fristå-

sjukdomar på

ende finner alltså icke vara

specialavdelningar centralstyrelsen förebragta.

Dessa böra i framtiden beredas ä de

sjukhusvård avdelningar, dit de vart

och ett med till sin natur 001113i samma

hänsyn höra, ordning som andra

av sjukhusvärd i behov varande fall?

Direktionen för lánslasarettet i ävensom Alingsås styresvnannen för läns-

lasarettet i Falun hävda liknande som

synpunkter centralstyrelsen.

Svenska föreningen invärtes medicin åter förordar i för princip särskilda av-

delningar för reumatiker men anser, att vården å. dessa i vissa

avdelningar

i fall skall handhavas av s. k. biträdande lasarettsläkare.

Föreningen yttrar

härutinnan z

Föreningen anser det vara att överläkarna ä de medi-

mycket lämpligt,

cinska avdelningarna äro läkare å

reumatikeravdelningarna, där de medi-

cinska avdelningarna ej äro större, än att överläkarna kunna ha tid att

själva

verkligt effektivt ä a sig ät vården av de reumatiska vilkas

avdelningarna,

skötsel, om den s all vara. tillfredsställande, torde vara lika tids-

ungefär

ödande som allmänna av motsvarande storlek. En över-

invärtesavdelningar

läkare kan sköta mera än 120 varför- om

knappast sängplatser, reumatiker-

avdelningarna gives en storlek av 50 ä 60 - den

sängar föreslagna organisa-

tionen knappast är att rekommendera i de då de allmänna fall, invärtes-

avdelningarna ha ett sän antal över 60 ä 70. riskeras lätt att vården

Eljest

av de reumatiskt blir mer eller mindre eftersatt.

sjuka

Bland de av kommittén 7 lasarett föreslagna (utom Stockholm och Göte-

borg), dit skulle förlä har emellertid

reumatikeravdelningar gas, Karlstad

120 sängar, Gävle 109, Sundsvall 104 och Jön 83.

Öping Föreningen anser,

att vid så. stora avdelnin ar den bästa organisationen vore, att reumatikeravdelningen närmast stoåe under av en biträdande överläkare

ledning (bi-

trädande en or anisationsform som

lasarettsläkare), sjukhuslagen känner.

Härigenom skulle tillförsäkras som alltid skulle

reumatikeravdåningen läkare,

ha fullgod invärtesmedicinsk och i

utbildning regel säkerligen också skulle

tidigare ha skañat sig erfarenhet om reumatiska För

sjukdomar.

att kontakten med den a lmännaspeciell

invärtesavdelningen klart skall bibehållas —- som något föreningen anser icke blott utan önsk-

lämpligt synnerligen

värt - bör chefläkaren ä den senare dock vara. för chef

sjukvården ansvarig

även å. den reumatiska

avdelningen.

Om man valde en sådan kunde de

organisation, reumatikeravdelningar,

där det finnes biträdande större —— åtminstone

lasarettsläkare, göras 80 a

100 sängar. Detta skulle bli än att a. vid

billigare byg specialavdelningar

ett större antal lasarett än kommittén vi ket

föreslagit, föreningen, med hän-

syn till hittillsvarande häller

pensionsstyrelsens erfarenheter, för troligt, eljest

‘ Anmärkas ma, att centralstyrelsens medlemmar C. G. Sundell och Sam. Olasoni

detta sammanhang velat .fa som sinasikt att framförd, den på. pensionsstyrelsens initiativ tillkomna speciella reumatikervarden borde bibehallas.

snart blir Den av kommittén i dess berörda

tämligen nödvändigt. utredning

eventualiteten att ansluta en till Akademiska sjukhusets

reumatikeravdelning

i medicinska vilken eventualitet dock i programmet över-

Uppsala avdelning,

vill för sin del i intresse förorda; mot-

givits, föreningen undervisningens

svarande i Gävle och Stockholm kunna göras något mindre.

avdelningar

vid léénslasarettet z U med, doktor W. Möller, fullt

Styresnmøznen tager steget

ut och att ilikhet med andra special-

anser, samtliga reumatikeravdelningar,

vid böra förestås lasarettsavdelningar lasarett, av egna, specialutbildade

läkare. Till stöd härför anför doktor Möller i huvudsak följande.

Såsom kommittén framhåller, ha de kroniska reumatiska fallen tidi-

själv

i blivit behandlade, de ha betrak-

gare sjukvårdshänseende styvmoderligt

»ett klientel i en till det bättre har

tats som disp0nibil1tet»; förändring

skett inrättande av de reumatiska

otvivelaktigt genom pensionsstyrelsens

är det emellertid icke tillräckligt, att vårdplatser

avdelningarna. Därvidlag

det är väl här liksom beträffande all annan sjukvård, att

skaffats, viktigaste

handhaves av och intresserade läkare. Utan att vilja

sjukvården skickliga

invärtesläkarnas ansvarskänsla och bemödanden även

ifrågasätta intresse,

de reumatiska må framhållas, att en viss och där-

beträffande patienterna,

till stor av de kroniska ledsjukdomarna, de deformerande,

mycket grupp

med avseende och behandling ha lika

på genes, symtom, diñerentialdiagnos

stora med som med invärtes medicinen. Dessa

beröringspunkter kirurgien

.förhållanden det icke å priori säkert, att invärtes-läkarna i allmänhet,

göra

som invärtes medicinen under de senaste demed den oerhörda utveckling cennierna kunna fullt behärska alla det stora ämnets olika områden,

genomgått,

lika litet som (ögon- och öronsjukdomar, gyne-

kirurgiens gamla specialgrenar

Det förefaller både och sannolikt, att deras kun-

kologi m. fl.). naturligt

och intresse icke räcka till även för den reumatiska

skaper ganska speciella,

med alla dess stora och svåra medicinska och sociala problem.

sjukvården

torde det med den storlek, som de reumatiska avdelningarna be- Vidare räknas skola få 60 innebära en så extra arbetsbörda

(cirka platser), tyngande

för de medicinska överläkarna, att man kan ifrå asätta, om deras prestations-

överhuvud räcker till för att med er orderligt intresse och inten-

oförmåga

åt icke endast vården av utan även ett fördjupat

sitet ägna sig patienterna

studium av de reumatiska vilket vore i önskvärt och

sjukdomarna, hög grad

vilket är en för att läkaren skall förvärva sig den större er-

förutsättning

farenhet, som kommittén anser vara en av fördelarna med reumatikervårdens

koncentration. av kommittén förordade av invärtes medicinska

Den sammanslagningen

avdelnin ar och reumatiska under överläkare kan

avdelningar gemensam

att vid tillsättandet av lasarettsläkartjänsterna å kanske essutom medföra, -de medicinska. till vilka reumatikeravdelningar äro anslutna,

avdelningar,

till eventuella detta område, i likhet med

hänsyn tages specialmeriter på

särskilda sakkunni a beträffande neurosläkarna, vilket kanske

vad föreslagit

i allmänhet icke vore till för den invärtes medicinen för övrigt. gagn Det enda som kommittén för att särskild »reumaskäl, synes godtaga tiken-läkare skall är storlek. De redan föreñnt-

tillsättas, avdelningarnas

li a och torde emellertid hava en stor-

föreslagna reumatikeravdelningarna

le väl motiverar en särskild läkare. De fordringar på en spe-

, som mycket

av storlek, som kommittén uppställer beträffande ögon-

cialavdelning lämplig

att den kliniska och verksamheten skall

sjukdomar, nämligen polikliniska

läkarens skänka honom utkomst samt bereda honom

fylla arbetsdag, skälig

att utöka sin erfarenhet, lika väl kunnatillgodoses av en

möjlighet synes

1469 37 3

reumatisk avdelning på cirka 60 platser som av en å. 16-

ögonavdelning

20 platser, vilket platsantal av kommittén anföres som normalstorle en

på

dylik avdelning. Kommittén framhåller vidare, att å en medi-

platsantalet

cinsk avdelning med hänsyn till överläkarens icke bör

restationsförmåga

sättas högre än till 150 platser. Om man ur enna s undersöker,

npunkt

hur stora de kombinerade medicinska-reumatiska av äro å de

elningarna

redan befintliga, res ektive bliva â de finner om avdelnin-

föreslagna, man,

garna i Stockholm, öteborg. Lund och Växjö 6 över-

undantagas, följande:

skrida redan denna maximigräns (Umeå 194, Karlstad 180, Gävle 169, Kalmar —- efter ombyggnader -—— 165, Sundsvall 164, 153 och 2

Lidköping platser)

ligga den ganska nära 143, Västerås 140; endast 2 äro för när-

(Jönköping

varande respektive bliva icke så stora, (Falun 125, att de

orrköping 120),

av storlekshänsyn icke äro för en Dess-

olämpliga dylik sammankoppling.

utom torde man, såsom kommittén i annat ock

sammanhang själv påpekar,

med stor sannolikhet inom en snar framtid få räkna med, att en ut-

ganska

vidgning av de medicinska vilken en sådan

avdelningarna framtvingas, gör

sammanslagning ännu mindre önskvärd med till läkarnas

hänsyn prestationsförmåga. Det förefaller ur dessa unkter klokt, att redan

syn knappast

nu binda de reumatiska avdelningarna vi dessa eventuellt för stora medicinska avdelningar, utan bättre att från ut och

början ta steget fullt göra även dem till självständiga med läkare.

avdelningar egna, specialutbildade

Vad härefter antalet och deras fördel-

angår erforderliga platser

ning i landet, har i en del yttranden bland annat att kom-

gjorts gällande, mitténs uppskattning av platsbehovet ligger avsevärt i underkant.

Medicinalstyrelsen påpekar härutinnan, att pensionsstyrelsen för närva-

rande som en vårdtid av endast två månader, men att trots

regel tillämpar

denna begränsning ett stort antal föreñnnes. Då ett

expektanter genom-

förande av kommitténs förslag komme att medföra, att vårdtiden för här

ifrågavarande fall bestämdes efter samma principer som för andra lasaretts-

fall, d. v. s. att de intagna i regel finge kvarstanna å lasarettet tills de vore

fullt återställda eller betraktades som komme

obotliga, enligt medicinalsty-

relsens förmenande det för denna vårdform erforderliga platsbehovet att

högst avsevärt utökas. Den i allmänhet vårdtiden för här

mycket långa ifrågavarande sjukdomar komme nämligen att ha till följd en ökning av an-

talet vårddagar å lasarettet och därmed ock ett ökat behov av

vårdplatser,

därest intagning skulle kunna ske i samma som

omfattning tidigare.

Svenska föreningen för invärtes medicin framhåller, att

enligt pensionssty-

relsens statistik hade vid reumatikeravdelningarna väntetiden för

intagning

sällan understigit 8 veckor samt under de sista 2 åren visat tendens att bli

allt längre. Under sista året hade den för vissa till nära.

avdelningar gått upp

5 månader, och antalet expektanter vore konstant större än hela

betydligt

antalet platser. Då det för dessa vore av allra största

sjukdomar betydelse,

att de sjuka finge snar vård, innan hunnit komma in i ett svår-

sjukdomen

botat stadium, ville uttala för att

föreningen sig isjukvårdsplanen upptoges

ett något större antal för reumatiskt än kommittén före-

vårdplatser sjuka slagit. \

Medicinska vid universitet har — med instämmande

fakulteten Uppsala

från och i länet - framhållit önskvärdheten av att

länsstyrelsen landstinget

en reumatikerpaviljong förlades till Uppsala. Till stöd härför anför fakulteten, efter erinran att på Akademiska sjukhusets medicinska avdelning i medeltal per dag vårdades 13 ä 14 fall av kronisk eller deformerande ledsjukdom, bland annat:

Statens sjukvårdskommitté har föreslagit, att i Stockholm och Gävle skulle upprättas två reumatikeranstalter, dit reumatikerklientelet från Uppsala län skulle remitteras. Därigenom skulle emellertid tillgången till dylikt klientel på Akademiska sjukhuset i hög grad och i övrigt så be-

äventyras tydande olägenheter för undervisningen uppstå, att den icke kan av fakul-

teten godtagas. Fakulteten kan härvidlag icke underlåta att påpeka, att

medan kommittén i allmänhet räknar med en vårdplats för reumatiskt sjuka på 4,000-ö,OO0 invånare, den har ifråga om Stockholmsanstalten räknat med en vårdplats på 9,150 invånare, alltså ungefär dubbla invånarantalet. Det

på

synes fakulteten därför ej endast av undervisnings- utan även av sjuk-

nödvändigt, att en reumatikeravdelning förlägges även till Akade-

miskaxrårdshänsynsju huset.

Ehuru fakulteten ej haft tillfälle att verkställa någon utredning angående

lämpligaste förläggningsplan och kostnader för en dylik avdelning, synes

det fakulteten vara tänkbart, att lokaler för densamma skulle kunna erhållas för en jämförelsevis billig kostnad av den medicinska

genom påbyggnad

kliniken med en våning, som skulle kunna rymma 60 vård latser jämte

erforderliga behandlingslokaler. Den badavdelning, som nu för-

sjukhuset

fogar över, är tillräcklig även för detta klientel och kostnaderna för en sådan skulle således bortfalla. Detsamma kan om sjukhusets röntgenavdel-

sägas ning. Genom upprättandet av en reumatikeravdelning skulle samtidigt vinnas

en viss lättnad av den medicinska avdelningens starka överbeläggning.

I övrigt hänvisar fakulteten till en av professorerna G. Bergmark, Gunnar Nyström, Ivar Thorling och David Holmdahl i september 1932 avlåten skrivelse, vari undervisningsfrågan närmare avhandlas och där för dennas lösning förordas inrättande i anslutning till Akademiska sjukhuset av en särskild klinik för reumatiska sjukdomar, kombinerad med en mindre ortopedisk avdelning och utrustad med alla moderna hjälpmedel för fysikalisk terapi. Vid denna

institution skulle meddelas, utom undervisning i ifrågavarande sjukdomar,

jämväl den undervisning i Ortopedi, som är föreskriven för medicine licentiatexamen, samt den för de blivande läkarna. nödiga undervisningen i fysikalisk terapi, häri inbegripet bad, sjukgymnastik och massage, i vilka delar undervisning för närvarande icke kunde bedrivas vid universitetet.

Länsstyrelsen z Blekinge län påpekar, att i kommitténs plan för reumatikervårdens tillgodoseende reumatikeravdelningar förutsätts skola bli anslutna

till bland annat de varandra ganska närbelägna lasaretten i Växjö och Kalmar. Däremot skulle dylika avdelningar ej finnas vare sig i Karlskrona, Karlshamn eller Kristianstad. Det förefaller länsstyrelsen, som om en lämpligare fördelning av anstalterna skulle komma till stånd, om endera av Kalmar-

eller Växjöavdelningarna utbyttes mot en avdelning i Karlskrona eller Karls-

hamn.

Direktionen för Bäckefors .sjukstaga vill med hänsyn till kommunikationsförhållandena för sin del föreslå, att Göteborg väljes i stället för Lidköping

för reumatikerpatienter från Sundals och Valbo härader, medan patienter

från Nordals härad hänvisas till Karlstad.

Direktionen för Örnsköldsviks lasarett konstaterar med tillfredsställelse, att en avdelning för reumatiskt sjuka föreslås till Sundsvall ävensom

förlagd

att enligt den föreslagna distriktsindelningen Örnsköldsvikstrakten med länets norra delar räknas till Umeå, vilket vore med till den

fördelaktigt hänsyn

kortare vägsträckan. Ett stort önskemål vore enligt direktionen, om även äldre personer med reumatiska sjukdomar kunde emot dessa an-

tagas på

stalter, detta såväl för dessa personers skull som för att lätta

egen beläggningen på de medicinska avdelningarna. Slutligen må anmärkas, dels att åtskilliga landsting och icke-landstings-

städer uttryckligen uttalat sig för kommitténs förslag i dessa delar, dels ock att pensionsstyrelsen icke ansett sig böra ingå på prövning av hithörancle spörsmål i avbidan på den vidare utredning i ämnet, som förutsatts komma

i till stånd.

Av de sakkunniga infdrskaffad utredning.

Genom rundskrivelse den 10 juni 1936 anhöllo de hos envar

sakkunniga

av överläkarna vid pensionsstyrelsens kuranstalter, att de ville del-

benäget

giva de sakkunniga sina erfarenheter rörande den av pensionsstyrelsen nu

bedrivna sjukvårdande verksamheten samt sin uppfattning angående lämp-

ligaste sättet för dess framtida ordnande. Beträffande reumatikervården framhölls därvid som särskilt önskvärt att få del av läkares

respektive upprörande den av sjukvårdskommittén framlagda planen för vårdens

fattning.

tillgodoseende samt den ordning,i vilken de tänkta reumatikerpaviljongerna

borde utbyggas. Svar hava ingått från kuranstalter, ehuru flertalet

samtliga

av dem endast beröra den vårdtekniska sidan av hithörande En

problem.

sammanställning av svaren, i vad de avse reumatikervårdens utbyggande, giver vid handen i huvudsak följande.

Från samtliga reumatikeravdelningar har understrukits, att dessa avdelningar haft att fylla ett avsevärt vårdbehov samt att resultatet av den där lämnade vården i stort sett måste betecknas såsom

gynnsamt. Samtliga

överläkare vid dessa avdelningar hava ock i varit ense med statens

princip

sjukvårdskommitté därom, att den slutna vården av reumatiskt sjuka även framdeles bör i huvudsak anordnas såsom särskilda avdelningar vid delade lasarett. Överläkaren vid Nynäs kuranstalt har emellertid härutinnan uttalat en avvikande och anför till stöd därför bland annat

mening följande.

Beträffande reumatikervården förordar sjukvårdskommittén iallmänhet små avdelningar med 50-60 anslutna till de medicinska lasarette-

sängar,

och med dessas överläkare såsom föreståndare. Detta vore

avdelningarna

enligt min mening ett synnerligen olyckligt arrangemang. Lasarettsläkarens huvuduppgift och största intresse bör och kommer säkerligen alltid att vara den medicinska med dess och krävande interna

avdelningen mångskiftande

fall. Erfarenheten visar också, att när vissa såsom för

specialavdelningar,

tuberkulos-, hud- och köns- eller sinnessjuka, la ts till den medicinska lasarettsläkarens arbetsområde, hava dessa sidoordnaåe avdelningar er

många gin

realiter kommit att skötas av med mer eller min re

avdelningssköterskan

välvillig assistans av någon underläkare. Härmed är ej sa t, att de reumatiska avdelningar, som redan nu äro anslutna till de medicinska lasaretts-

skulle vara skötta detta sätt. Tvärtom finnes anledning

avdelningarna, på

att dessa äro välskötta, men att den ovan påpekade faran förefmnes, tro, torde vara Bättre än små sidoordnade reumatikeravdelningar

uppenbart.

vore att de medicinska utvidgades, så att polyarthrit-

nog, avdelningarna

fallen kunde bland de interna fallen. Den kroniska polyar-

inläggas övriga

thriten måste numera anses som en invärtes sjukdom, väl

högintressant

värd internistens intresse. bör ett visst, ej för stort antal större

Därjämte

inrättas i anslutning till därför lämpade centrallasa-

reumatikeravdelningar

rett. Dessa större reumatikeravdelningar skulle förestås av egna lasarettsläkare. komme dessa att bli förstklassigt skötta

Härigenom avdelningar och skulle för att vetenskapligt utnyttja det enhetliga möjligheter skapas

kanske skulle föras närmare sin

klientelet, varigenom polyarthritproblemet lösning.

I om vårdens närmare hava åtskilliga överläkare fram-

fråga utformning

ställt och önskemål av delvis enahanda art, som kommit till

erinringar

i över betänkande. I första hand

synes yttrandena sjukvårdskommitténs

har sålunda att vården å reumatikeravdelningarna bör hand-

gjorts gällande,

havas av särskild läkare. Överläkaren vid kuranstalten i E. Akmar, anför härutinnan:

Lidköping,

Erfarenheten av den vid härvarande reumatiska kuranstalt bedrivna verksamheten vid handen, att de reumatiska avdelningarna helst böra förses ger med särskild läkare, t. ex. i form av en extraläkare eller dylikt, som under överläkarens inseende har huvuddelen av sin verksamhet förlagd till denna reumatiska Som förhållandena nu äro gestaltade, kommer det

avdelning.

omfattande kliniska och arbetet vid den medicinska avdelningen,

polikliniska

som här omfattar 97 ordinarie att större delen av

sängar, nödvändigtvis taga

överläkarens och underläkarnas krafter och tid i Det kan därför

anspråk.

undvikas, att vården vid den reumatiska avdelnin en, som ju i regel

berör mera kroniska måste komma i an ra hand vid fördel-

sjukdomsfall,

av nets arbete. min skulle det därför vara

ningen dy Enligt uppfattning

till stor förde för om en särskild läkartjänst i

sjukvårdsarbetet, någon

form kunde inrättas även vid de reumatiska avdelningar, som enligt sjukvårdskommitténs betänkande icke ha behov av självständig överläkare.

I enahanda uttalar biträdande läkaren vid kuranstalten i

riktning sig

docenten i Gunnar Edström, vilken gör gällande, att

Lund, reumatologi

förhållande till de allmänna interna avdelningarna

reumatikeravdelningarnas

är till fullo med de nuvarande avdelningarnas ställ-

jämförligt Ortopediska

till de allmänna I samma utsträckning som

ning kirurgiska avdelningarna.

de behöva kirurger, i samma ut-

Ortopediska avdelningarna specialutbildade behöva enligt docenten Edström reumatikeravdelningarna specialsträckning

utbildade interner. Ur denna framföres som ett önskemål, att de

synpunkt av statens stora reumatikeravdelningarna i sjukvârdskommitté föreslagna

Stockholm och med läkare först utbyggas,

Göteborg egna specialutbildade

samt att även med 80

därjämte Lunda-avdelningen utbygges ytterligare

till 136 en vårdplats på. om-

sängar sammanlagt vårdplatser (motsvarande

medan de av kommittén mindre avdel-

kring 5,000 invånare), föreslagna

icke skulle förrän erfarenhet vunnits om de stora avdel-

ningarna utbyggas,

ningarnas effektivitet.

I detta docenten Edström ock en

sammanhang gör erinran mot sjuk-

vårdskommitténs sätt att beräkna för de reumatiskt

vårdplatsbehovet sjuka.

Docenten Edström att allt vad man hittills framhåller, vet om de reuma-

tiska sjukdomarnas blott i vårt land utan i

frekvens, ej allmänhet, talade

emot kommitténs uppfattning, att frekvens skulle vara större

ifrågavarande

i Norrbottens län än i landet för De reumatiska vore

övrigt. sjukdomarna

mindre vanliga i länder och landsdelar med mera kontinentalt torrt, klimat

än i sådana med mera maritimt åtminstone inom de

klimat, subpolara delarna

av de zonerna. Detta hade även sin

tempererade giltighet för vårt land,

och i överensstämmelse därmed skulle den reumatiska

sjukdomsfrekvensen

vara lägst i Norrland med dess mera ›kontinentala» klimat. Med

utgångs-

punkt från den uppgivna siffran för Norrbottens län talade sannolikheten

för ett vårdbehov av en invånare för omkring plats på 3,000 mellersta och

södra Sveriges innanland samt en omkring plats på 2,000 invånare för

mellersta och södra kustländer. Under sådana förhållanden

Sveriges komme

man till ett totalt för vårt land av

vårdplatsbehov 2,000 ä 2,500 vårdplatser,

en siffra, som sannolikt även den vore i underkänt och

som förutsatte, att

fortfarande en stor del av reumatikervården skulle kunna ske å de allmänna

interna de odelade lasaretten

lasarettsavdelningarna och ävensom ambula-

toriskt.

Överläkaren vid kuranstalten i L. ansluter i

Norrköping, Brahme, sig läkarfrågan till sjukvårdskommitténs men uppfattning ifrågasätter, närmast med utgångspunkt därifrån, av en så stark

lämpligheten koncentrering

av vården, som kommittén Doktor

föreslagit. Brahme yttrar sålunda

bland annat:

En särskild utsättes lätt för faran att med åren

reumatikerläkare bliva

alltför ensidigt en nackdel som får

inställd, ingalunda underskattas med

häns n till att de fall, som inkomma till de reumatiska

avdelningarna, ej

alltidylida av den sjukdom, för vilken de blivit insända. min

Enligt upp-

fattning är det därför om en invärtesläkare vid den

fördelaktigast ordinarie

invärtesavdelningen kan omhänderhava även vid en dit eventuellt

sjukvården

förlagd reumatisk för detta är emellertid att

avdelning. Förutsättningen

den medicinska är för enär läkaren i sådant

avdelningen ej stor, fall ej har

möjlighet att i hinna med arbetet vid den reuma-

tillräcklig utsträckning

tiska avdelningen. min erfarenhet kräver

Enligt nämligen en reumatisk av-

delning ungefär samma arbetstid som en ordinär medicinsk

avdelning (räknat

i till antalet Om man proportion sängplatser). sålunda räknar med en medicinsk avdelning exem elvis 120 och en reumatisk

på platser avdelning

på cirka 60, så kommer en ombination av dessa att en

utgöra högst be-

tydande arbetsbelastning hos läkaren.

Ett annat moment som i detta bör sammanhang ej förbises är, att den fysikaliska behandlingen vid våra medicinska alltid

avdelningar ingalunda

är fullt tillgodosedd, vare tillfredsställande eller

sig genom badanordningar

genom uppsättning av elektriska och andra som — skötta av erapparater, farna händer — vinna allt större betydelse vid skötseln av

viktiga sjuk-

domsgrupper. Genom kombination med reumatiska

avdelningar tvingas

dessa allt mera in i den allmänna

behandlingsformer sjukhusrutinen och

komma hela och vården

därigenom sjukhuset därstädes till godo. Ett all-

mänt anordnande vid våra delade sjukhus av reumatiska avdelningar (givetvis av mindre storlek ån det stora flertalet av de hittillsvarande) skulle en-

min så komma att spela en stor rolliallmänvården

ligt mening småningom

å framför allt de medicinska vilket i sin tur medför en för-

avdelningarna,

av den allmänna folkhälsan.

bättring

slutomdöme uttalar doktor Brahme, att redan från rent medicinska

Såsom

såvitt alldeles lokala förhållanden talade dir-

synpunkter borde, ej speciella

åtminstone vid ett delat lasarett i län tillgång finnas till en

emot, varje

reumatisk ansluten till lasarettets medicinska avdelning.

avdelning,

Overläkaren vid kuranstalten i Västerås, A. Bjure, understryker behovet

av aven för de akuta fallen samt förordar från denna utgångs-

sjukhusvård

inrättande av en i varje län. Doktor Bjure anför

punkt reumatikeravdelning

hårutinnan i huvudsak efter att hava betonat vikten av att de

följande,

reumatiskt och särskilt de akuta fallen om hand så tidigt som

sjuka togos

möjligt.

En för akuta reumatikerfall fullt tillfredsställande vård kan ännu ej och torde med all sannolikhet heller i framtiden, av latsbrist å

ej på grund

de medicinska kunna där i den utstråc ning, som

avdelningarna, lämnas

måste anses vara i önskvärd. Aven om de reumatiska fallen

högsta grad

tillkomsten av medicinska avdelningar, utvidgning av förutvagenom nya rande sådana samt inrättande av konvalescentavdelningar kunna i

genom allt större antal beredas vård, så kan man dock knappast förutsätta, att vederbörande huvudman skall sträcka så att vården av alla akuta

sig långt,

reumatiska fall kan bli fullt tillfredsställande. För att så skall kunna bli

kommer det utan tvivel att bli med ingripande från annat

fallet, nödvändigt

håll. mitt förmenande vore bästa den, att län

Enligt lösningen varje finge

.sin reumatiska som vore tillräckligt stor att, efter mycket kort

avdelning,

såväl de kroniska fallen som de lindrigare akuta fallen väntetid, mottaga samt också de svårare akuta fallen, så fort dessa lämpligen kunna

slutligen

från den medicinska Detta förutsätter ett

överflyttas avdelningen. givetvis

intimt samarbete mellan den reumatiska och den medicinska avdelningen, vilka båda liksom hittills böra ledas av samma överläkare. Att intaga de svårare fallen direkt den reumatiska avdelningen torde ej vara läm ligt,

på

då denna endast skulle bli en medicinsk av-

avdelning därigenom slags delning.

Överlåkaren vid kuranstalten i Umed, S. Ekvall, betonar likaledes vikten

av att de akuta fallen erhålla enär de eljest hade en bestämd

sjukhusvård,

tendens till kronicitet med En akut polyarthrit borde således

progession.

ha en övervakad och denna borde i större ut-

omsorgsfullt efterbehandling

än nu ske anstalt. De snbakuta eller subkroniska fallen

sträckning på.

borde .också så som kuranstalterna och vårdtiden

intagas tidigt möjligt på

där relativt De borde tillika noggrant följas genom pen-

göras långvarig.

eller hemortsläkare, sedan de utskrivits, för att snabbt

sionsnåmnderna

återbefordras till kuranstalterna vid intråffande försämring, en sak som

emellertid i visat svår att enär de sjuka, då de

praktiken sig genomföra,

kanna hellre ville vistas i hemmen än anstalt

började sig återstållda, på

med dess J åmväl muskelreumatismen och ischias borde enligt doktor

tvång.

Ekvall beredas samma förmåner med avseende å vårdmöjligheter som de

reumatiska ledsjukdomarna.

Doktor Ekvall tillråder emellertid en viss vid vår-

samtidigt försiktighet

dens utbyggande. Åtminstone beträffande män vore det att

tydligt, plats-

behovet minskades i tider, då vore som till stor

arbetstillgången god, något

del sammanhängde med bristande insikt hos de om be-

sjuka sjukvårdens

tydelse för deras reumatiska åkomma. Stundom emellertid också

bidroge

patientavgiftens storlek till att reumatikerklientelet sökte in

ej sig på pensionsstyrelsens kuranstalter. Lägsta dagavgiften å dessa anstalter vore

nämligen högre än motsvarande allmän sal vid lasaretten. Det

avgift på

finge emellertid anses vara klart av ansökningarna till kuranstalten i

Umeå.,

att mellersta eller södra Norrland vore i behov av en reumatikeranstalt om

minst 40 ä 60 platser.

Gentemot de båda sistnämnda överläkarna hävdar överläkaren vid kur-

anstalten i Malmö, professorn M. Ljungdahl, i om de akuta och sub-

fråga

akuta fallens behandling samma som statens

uppfattning sjukvårdskommitté..

Efter erinran, att »reumatism» är och till

begreppet synnerligen oenhetligt

sin natur ännu outforskat, anför sålunda bland annat:

professor Ljungdahl

Inom de tekniska disci linerna, kirurgi m. fi., är det icke att säreget, en specialitet växer teknik och Inom den

upp kring behandlingsmetod.

interna medicinen, där man har eller har att vänta medel för bot och bätt-

rin , som ej åsyfta att avlägsna något främmande, omplacera något felaktigt

stält etc. utan att normala funktioner och har man påverka motaktioner, åter funnit det helt naturligt att låta specialiteten koncentreras vissa.

kring

sjukdomar eller vissa organs sjukdomar. Från ser man då ut

sjukdomen

över och bestämmer behandlingen. Det är där att en

vanskligt skapa spe-

cialitet kring en sådan elektricitets-, bad-, eller

massage- strålbehandling,

vilken nu användes vid de reumatiska Man kommer då att

sjukdomarna.

se och bedöma sjukdomarna från vilket är bakvänt. Frånsett

behandlingen,

de grövre förändringar, som falla inom den redan bestående

specialiteten

Ortopedi, hör så gott som allt inom det, vi rubricera som till

reumatism,

invärtes medicinen. andra sidan är det faktiska att det finns en massa män-

läget sådant,

niskor med åkommor, som med endast kunna behandlas med

framgång bad,

massage eller dylikt och som få den bättre, om de vårdas av

behandlingen

i behandlingen erfarna och med de

sjukliga förändringarna förtrogna läkare,

och som slutligen kunna få denna särskilt inrättade

behandling billigare på

anstalter än å de allmänna sjukhusen, även om desamma erhölle

nödigt

utrymme för essa patienter. På grund av dessa rent praktiska lärer det vara nödvän-

omständigheter

digt att tills vidare laborera med reumatism och inrätta nödi t.

specialiteten

antal anstalter för patienter, lidande av hithörande åkommor. Men av skä , som nyss anförts, bör man räkna med nämnda

principiella betänkligheter

och därför hålla denna specialitet inom snäva ram. Då det

möjligast gäller reglerna för avgränsningen av klientelet, bör man alltså det mesta lägga möjliga på de interna och de Ortopediska avdelningarna samt hänföra så.

få som möjligt till reumatism och dess anstalter. står

specialiteten Jag

sålunda här i bestämd motsats till den åsikten, att an-

pensionsstyrelsens

stalter borde taga hand om även de subakuta, även de akuta

enligt somliga

fallen. «

Till stöd för denna min må framhållas, att be-

uppfattning ytterligare

greppet reumatism varit något än mer än för närvarande. Från

inhomogent

detsamma ha under .årens utsöndrats giktiska och tabetiska, septiska

lopp

och och tuberkulösa m. fl. ledförandringar. Det kan med täm-

gonorroiska

stor säkerhet att denna avsöndringsprocess kommer att fortligen antagas, att reumatism kommer att bli mindre och mindre samt att

gå, specialiteten med av ospeciñka medel och dylikt behandlingen bad, massage, injektion

kommer att ersättas med en mera kausal och terapi. Denna av-

specifik

med ökad och större terapeutiska möjli heter,

söndring, liktydig kunskap

bör stå som det allt annat dominerande spörsmålet, och mot et bör stora, om av reumatismen som specialitet ses. För utform-

frågan utvecklingen

av den verksamheten detta, att alla mera obestämda,

ningen praktiska betyder

framför allt de akuta fallen. böra hänvisas till de allmänna sjukhusen och

endast de kroniska fallen till anstalter. Hårtill kommer,

pensionsstyrelsens

att man att beröva de allmänna dessa fall icke blott för-

genom sjukhusen

ur den där han enligt sjukdomens natur

flyttar patienten diagnostiska miljö,

hör till skada såväl för honom som för tänkandet och handhemma, själv landet å denna utan även minskar att ut-

avdelning trycket på landstingen

forma sina för medicinska fall. En alltför stark utveckling av reuma-

sjukhus

tikervården kommer sålunda att störa utvecklingen det interna området,

på

vilket sina håll redan torde ha skett.

på

Professor att han, av vad sålunda

Ljungdahl tillägger, just på grund

anförts, biträder uppfattning, att en utbyggnadsplan

sjukvårdskommitténs

för reumatikervården, i avvaktan vidare erfarenhet, bör givas en bety-

på

dande elasticitet samt att bör ske i form av smärre

utbyggandet regelmässigt

i till länslasarettens medicinska avdelningar. Skils-

avdelningar anslutning

mässan mellan inre medicin och reumatikervård bleve då ej så definitiv

utan en av äga rum genom kunde, då så erfordrades, utjämning platsbehovet

emellan. Skulle reumatikervården av

överñyttning avdelningarna på grund

och resurser inskränkas, bleve det

nytillkommande kunskaper terapeutiska

lätt att inrättandet av medicinska avdel-

överflödiga utrymmet fylla genom

ningar.

Överläkaren vid kuranstalten i H. Camitz, ansluter sig i huvud-

Göteborg,

sak till för reumatikervårdens men

sjukvårdskommitténs plan utbyggande

föreslår vissa. Han därvid mellan den infektiösa.

kompletteringar. skiljer

formen och den icke-infektiösa formen av ledgångsreumatism.

(deformerande)

Sina av den infektiösa ut-

synpunkter på behandlingen sjukdomsformen

vecklar doktor Camitz sålunda.:

Den nuvarande är med sina ständiga värmebehand-

arthritbehandlingen

och de värdefulla klinik-

lingar (gyttja, ljusbad etc.) synnerligen påfrestande

kunna under nuvarande förhållanden icke användas under inter-

platserna

vallen mellan de Att å andra sidan hem-

egentliga behandlingsperioderna.

sända till ofta hem eventuellt vunna resultat

patienterna dåliga äventyrar

alldeles för En annan synpunkt av stor vikt är att långvariga

mycket.

kroniska ofta medföra för att återgå till

sjukdomar svårighet patienterna

ordnat i all om detta arbete ar betungande, såsom vanligt

arbete, synnerhet

Att då ordna ett arbete visar i regel hart när

lämpligt sig

grovairbete. omöj igt.

Idealet skulle vara att som erhållit klinikvård, under

troligen patienter,

mellantiden till nästa kunde överüyttas till mindre dyr-

behandlingsperiod

bara och där läras ett lämpligt arbete, för

rekonvalescentavdelningar

att sedermera med mellanrum Natur-

lämpliga återtaga klinikbehandlingen.

ligtvis bör därvid hållas i minnet, att en hel del infektiösa fall kunna läkas ut snabbt nog och återtaga sitt vanliga arbete. Det att

synes mig tydligt,

om staten tager hand om en med en med så för-

patient sjukdom långdraget

lopp som i dessa fall, staten skall hava hela i sin hand ända

behandlingen

till den punkt, då patienten är läkt eller kommit över i ren inva-

antingen

liditet. Genom den nu skisserade detta mål nått.

behandlingsplanen synes mig

Rörande behandlingen av den icke-infektiösa anför

sjukdomsformen

doktor Camitz följande.

För de rena deformerande arthriterna är den olikliniska

behandlingen

i regel bäst. De kunna då ofta under behand fortfara med sitt

ingstiden

arbete, och endast i enstaka fall behöves kortare tids Man kan

sjukvård.

naturligtvis ej blunda för att i en del fall den vården kan för-

polikliniska

svåras av att patienten har sin verksamhet så från

förlagd långt polikliniken.

Möjlighet torde dock finnas att ordna vederbörandes vivre i samband med de föreslagna enklare I en del fall,

rekonvalescentavdelningarna. exempelvis

»malum coxse senile», kan endast i enstaka

något egentligt behandlingsresultat

fall erhållas och där försattes patienten snabbt i ett rent invaliditetstillstånd. Så kan även vara fallet med avancerade fall av av kotorna och

deformering

axellederna. I andra fall kan en rad av dessa även behöva ut-

patienter

i ett lättare arbete, liksom i ovan omskrivna fall av den infektiösa

” bildning

typen. Genom en långt driven poliklinisk vinnes, att de

behandling dyrbara

klinikplatserna kunna battre utnyttjas, vårdkostnaderna bliva och

billigare

patienterna kunna ofta fortsätta sitt liv.

normala

Beträñande vårdens närmare utformande betonar doktor Camitz bland

annat, att de självständiga reumatiska klinikerna böra alltför

ej göras stora,

helst större än 56 motsvarande tvenne om 28

ej platser, avdelningar platser,

en för män och en för kvinnor. Med dessa kliniker av ovan

borde, antydda

skäl, förenas en mycket stor med en sådan

poliklinikavdelning utrustning,

att bad i olika former, och kunde i

massage rörelseterapi givas praktiskt

taget huru stor utsträckning som helst. kliniken borde ledas av en

Själva

intern läkare med hjälp av en skolad Den behand-

ortoped. polikliniska

lingen borde ledas av ortopeden, som skulle hava till alla

tillgång behövliga hjälpmedel, såsom laboratorium, röntgen, bandageverkstad, gipsningsrum

m. m. Med iltgångspunkt härifrån förordar doktor Camitz, att reumatiska

avdelningar upprättas vid alla centrallasarett, utan att han anser sig i stånd

att föreslå någon gradering i om för deras

fråga ordningen utbyggande.

Behovet av för reumatiskt

konvalescentavdelningar sjuka understrykes

av, förutom doktor Camitz, professor S. Ingvar och docenten G. Edström,

båda i Lund. Båda avse därvid närmast akuta fall, enär dessa under nu-

varande förhållanden icke komma i av den som de behöva.

åtnjutande vård, Även om de bli intagna tillräckligt medicinsk få tidigt på. någon avdelning,

de i regel icke ligga kvar För fall skulle därför

tillräckligt länge. dylika

rekonvalescentavdelningar vara till stor Om än konvalescentavdel-

nytta.

ningar behövas för andra sjukdomar, anser att sådana av-

professor Ingvar,

delningar äro särskilt nödvändiga för barn och med reumatisk feber.

ungdom

Slutligen har frågan -om anordnande av dispensärverksamhet för

reumatiskt sjuka berörts i av har denna

några yttrandena. Utförligast

behandlats av överläkaren vid kuranstalten i Västerås, doktor Bjure.

fråga

Denne erinrar till en att pensionsstyrelsen redan för närvarande

början,

utövar en viss över sina efter kurens slut genom att med

tillsyn patienter

biträde av pensionsnämndens ordförande på orten efterhöra deras tillstånd

och vid behov remittera dem till ny läkarundersökning, vidare genom full-

av redan eller tillstyrkt tandvård, genom remiss till van-

följande påbörjad föreanstalt för av läkare föreslagen specialbehandling samt slutligen genom

beredande i sällsynta fall av Härefter yttrar doktor Bjure

yrkesutbildning.

i huvudsak följande.

Det kan ej vara möjligt för pensionsstyrelsen att på detta sätt givetvis

öva en och säkerligen blir resultatet många gånger lika litet

fullgod tillsyn,

tillfredsställande för pensionsstyrelsen som för atienten. Många patienter, som vid varit fullt återställ a, ha hittills ofta ej kunnat

utskrivningen ej

erhålla arbete och ej heller fått tillräckligt understöd av det all-

lämpligt

männa under tiden, de väntat sådant arbete, vadan de förr eller senare

på

att till sitt förutvarande eller annat tungt arbete, med

tvingats återgå tunga

och kanske som följd. Patienten har då på nytt

försämring arbetsoförmåga

sökt läkare, som remitterat honom till ny kur, och därmed har kretsgången

å Aven ett ej ringa antal patienter, som efter genomgången börjat nytt.

kur varit i stånd att till sitt arbete, låt vara att många av dem fått

återgå

att en viss försiktighet första tiden, återkomma för ny

tillsägelse iakttaga

kur efter eller kortare tid. Vid utfrågning av patienterna har det

längre

därvid ofta kunnat konstateras. att arbetet varit olämpligt för dem, att deras besvär till därav förvärrats trätt nytt samt

följd respektive up på

att de ej kunnat erhålla den mån a gånger relativt ändring i

ohetydliga

arbetet, som föreslagits vid utskrivnmgen från kuranstalten.

Med till dessa erfarenheter kan underlåta att framhålla,

hänsyn jag ej att de i och för sig utomordentliga åtgärder, som från pensionsstyrelsens

sida hittills vidtagits för reumatici, i många fall endast inneburit halvgjort arbete och i vissa fall ett arbete till eller obetydlig där man

ingen nytta,

dock, min bestämda en annan organisation av

enligt uppfattning, genom

den sjukvårdande verksamheten säkerligen skulle haft utsikter att nå bestående resultat. Jag syftar härvid på ett av mig år 1928 framlagt förslag

ordnande av för reumatiska åkommor. Detta

angående dispensärverksamhet

mitt av en del men rönte också bestämt motstånd

förslag mottogs välvilligt

av andra. Det föranledde dock en motion till 1929 års riksdag av herr

Gustafsson i Kasenberg. I infordrade utlåtanden ställde sig pensionssty-

relsen och medicinalstyrelsen ej direkt avvisande till förslaget men ansågo kunna detsamma. En fortsatt utbyggnad av kuranstaltssystesig ej tillstyrka

met vara Motionen blev med anledning härav också av-

ansågs tillfyllest.

Vid läkarmötet år 1930 framfördes mitt förslag på nytt, men blev

slagen.

heller då oaktat man denna gång kunnat stödja sig å. en rapport

ej godtaget,

om resultat av en ungefär liknande verksamhet i erlin.

gynnsamma

I mitt då diskussionsinlägg ställde jag i utsikt, att ett försök med

gjorda

vid reumatiska skulle anordnas i ett sam-

dispensärverksamhet sjukdomar

hälle i Västmanland. Ett sådant försök har nu i cirka 5 år fortgåtti Surahammar i överensstämmelse med mina intentioner. Enär läkaren

ungefärlig

därstädes, doktor J. Bellander, i önskvärd utsträckning hunnit att ägna

åt verksamhet, kan försöket ej anses vara helt slutfört

sig ifrågavarande

ännu. De tills dato vunna erfarenheterna synas dock tala för att en dylik

är De slutsatser, doktor Bel-

dispensärverksamhet synnerligen behövlig.

lander kommit till, överensstämma i viss mån med min ursprungliga plan-

läggning av det hela, såtillvida att det var min att fall

mening, tvivelaktiga

skulle närmare utredas å länets medicinska och att eventuella

avdelning

direktiv därifrån skulle kunna lämnas. Att, som doktor Bellander tänkt, utöka de lokala dispensärerna med en torde dock

verklig centraldispensär

på frågans nuvarande tämligen outredda stadium vara väl tidigt och är kanske ej ens i en framtid av behovet min bör

påkallat. Enligt mening

det för vinnande av ett full ott av en tills vidare

utbyte dispensärinstitution

kunna vara tillräckligt meg en av den sociala kuratorsverksam-

utbyggnad

heten vid lasaretten till att i särskild omfatta omvårdnaden av de

grad just

reumatiska patienterna. En sådan kurator bör ha en

givetvis mycket mång-

sidig utbildning för att vara fullt insatt i alla de olika som kunna

frågor,

tänkas yppa sig inför u att bästa sätt ordna för sina klienter.

pgiften på

Till kuratorns ifter s ulle bland annat höra att reda upp taga noga på patienternas levnadsvillkor och arbetsförhållanden m. m. samt vid

utskrivningen

från lasarettet lämna råd och i samförstånd med läkaren

goda upplysningar

vid den reumatiska avdelningen. Han skulle dessutom samråda med de lokala dispensärerna, som därefter skulle ansvaret för de

övertaga givna

föreskrifternas efterföljande men dock även i så ofta det

fortsättningen,

kunde anses erforderligt, borde taga råd från centralen för

reumatikervården,

d. v. s. från länets reumatiska

avdelning.

De lokala dispensärerna böra emellertid så, att de i stor ut-

organiseras

sträckning kunna på egen hand fullgöra sina Det mesta arbetet

uppgifter.

kommer enligt förslaget att åvila sköterskan i distriktet. För att hon skall hinna med att denna sin vid sidan av allt som hon är

fylla uppgift annat,

eller blir skyldig att utföra, år det ett att distrikten

oeftergivligt villkor, ej

äro för stora. Distrikt 3,000 äro alldeles för på personer säkerligen stora, i all synnerhet om hon även skall ha hand om Ett så stort

sjukvården.

distrikt lärer kräva en två så att

uppdelning på sjuksköterskor, antingen

en tager hand om och en om eller också

själva sjukvården övriga uppgifter,

så att en och samma sjuksköterska får bära hela bördan i distrikt

på

högst 2,000 personer. Det senare alternativet vara det

synes lämp-

11,500, igaste. .

J ämväl professor Ljungdahl anser, att en inom reuma-

dispensärverksamhet

tikervården säkerligen skulle ha fog för

sig. Enligt professor Ljungdahls uppfattning måste dock _en dylik dispensärverksamhet sannolikt till anknytas

anstalterna. Förrän sättet för ordnandet av anstaltsvården beslutats, vore

därför frågan om för

dispensärverksamheten ej mogen avgörande.

Docenten Edström anknyter för sin del till ett av

sjukvårdskommittén

gjort uttalande (sid. 316 o. f.) om den sociala kuratorsverksamhetens stora

betydelse för kroppssjukhusvården, speciellt vården av vanföra och tuberku-

lösa, samt påpekar, att sådan verksamhet torde vara av lika stor

betydelse

vid de reumatiska sjukdomarna som vid andra kroniska

sjukdomstillstånd.

De sakkunniga.

Enligt de sakkunnigas uppfattning har i statens besjukvårdskommittés tänkande på ett övertygande sätt ådagalagts och betydelsen nödvändigheten

av att på ett mera tillfredsställande sätt än hittills för vården av de

sörja

reumatiska ledsjukdomarna, i första hand de kroniska men fallen.

påverkbara

Den väg, sjukvårdskommittén härutinnan anvisat, ett mera allmänt

nämligen emottagande av ifrågavarande sjuka å särskilda i anslutning till

avdelningar

medicinska ñnna de sakkunniga jämväl i hucentrallasarettens avdelningar, Vid av betänkandet och den av de sak-

vudsak riktig. remissbehandlingen

föranstaltade bland överläkarna vid pensionsstyrelsens

kunniga enquêten

har ock i stort sett rått denna i nuvarande kuranstalter enighet på punkt. Från håll, bland andra centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund,

några

har som ändamålsenligheten av att för vård av emellertid, nämnts, ifrågasatts reumatiskt inrätta särskilda avdelningar, på sätt sjukvårdskommittén

sjuka

Huvudmotivet för är, att dylika av-

föreslagit. centralstyrelsens ståndpunkt

medföra en alltför stor av de medicinska överlä-

delningar skulle ökning

nu arbetsbörda och att de därför som regel måste karnas redan tyngande anordnas såsom med överläkare. En dylik

självständiga avdelningar egna

vore åter förbundets mindre lycklig, enär de

utveckling enligt uppfattning

reumatiska utgjorde en sådan väl avgränsad sjuk-

sjukdomarna knappast

att den i större borde bli föremål för specialise-

domsgrupp, utsträckning

Reumatikerfallen borde i stället vårdas å de allmänna lasarettsavdel-

ring.

där de med till sin natur hörde hemma.

ningar, hänsyn

De underskatta för sin del värdet av de motiv,

sakkunniga ingalunda

till för Frånsett de grövre

som ligga grund centralstyrelsens ståndpunkt.

som falla inom höra sålunda det stora flertalet

ledförändringar, ortopedin,

till den internmedicinska och ett

reumatiska ledsjukdomar ostridigt gruppen

sammanförande av nämnda till en specialitet är ur diagnos-

sjukdomar egen

tisk motiverad. Men å andra sidan är det faktiska läget

synpunkt knappast att de reumatiska för en framgångsrik behandling sådant, ledsjukdomarna

erfordra vilkas användande kräva särskild sakkun-

fysikaliska hjälpmedel,

och hos såväl läkaren som honom underställd vårdper-

skap förtrogenhet

som för klientel, på sätt

sonal, samtidigt vårdavdelningarna ifrågavarande

böra och kunna efter i viss mån

sjukvårdskommittén framhållit, planläggas

andra än de medicinska i allmänhet. De vid nuvarande

linjer avdelningarna

vunna vårdresultaten under senare år ock be-

reumatikeravdelningar synas

att man i detta avseende är inne rätt Härtill kommer, att

kräfta, på. väg.

de reumatiska vad en av de sakkunniga verkställd

ledsjukdomarna, enligt

hava en sådan och utbredning i landet, att

utredning utvisar, omfattning

i ñertalet län står inför att utbygga de medicinska

man uppgiften antingen

för att ett vidsträcktare omhändertagande av sär-

.avdelningarna möjliggöra

skilt de kroniska reumatikerfallen eller ock anordna speciella avdelningar .för dem. Under sådana förhållanden anse de sakkunniga övervägande skäl tala för inrättande av särskilda för vård av reumatiska ledsjuk-

avdelningar

domar. De därvid från att staten, som har ett särskilt

sakkunniga utgå

»starkt intresse av att antal för reumatici kommer

tillräckligt vårdplatser

till stånd, träder understödjande emellan beträffande såväl avdelningarnas

inrättande som drift.

I om närmare konstruktion hysa de sak-

fråga reumatikeravdelningarnas

i viss mån en från avvikande uppfattning.

kunniga sjukvårdskommittén

Detta bland annat ordnande å avdelningarna.

gäller läkarfrågans

I detta hänseende har vid och

remissbehandlingen förenämnda enquête

tämligen olika meningar kommit till Medan sålunda i synes. somliga likhet

med sjukvårdskommittén i huvudsak vilja bygga på nuvarande ordning,

enligt vilken överläkaren å den medicinska

avdelningen jämte underläkare

handhaver vården jämväl å finna åter

reumatikeravdelningen, andra önsk-

värt, att helt

reumatikeravdelningarna göras självständiga och förestås av

egna specialutbildade överläkare. En tredje och förmedlande

ståndpunkt

intages av bland andra svenska för invärtes föreningen medicin, som anser, att i de fall, då den medicinska mer

avdelningen inrymmer än 60-70 platser,

vården å normalt bör handhavas av en

reumatikeravdelningarna biträdande

överläkare, dock att chefläkaren för den medicinska likväl bör

avdelningen

vara för sjukvården chef å

ansvarig jämväl reumatikeravdelningen, detta för

att den kontakten med den medicinska

erforderliga avdelningen icke skall

upphöra. Reumatikeravdelningarna kunde då större än

göras sjukvårds-

kommittén föreslagit, om så befunnes önskvärt.

De äro ense med statens att

sakkunniga sjukvårdskommitté därom, reuma-

tikeravdelningarna som regel böra på något sätt till de medicinska

anknytas

avdelningarna. Samtidigt måste emellertid tillses, att vården å reumatiker-

avdelningarna icke blir eftersatt av bristande tid för medicinöver-

på grund

läkaren. Med hänsyn härtill och då de nuvarande medicinska

avdelningarna

till storleken variera torde man åtminstone tills vidare

väsentligt, böra till-

lämpa något olika organisation vid olika lasarett. De här-

sakkunniga vilja

utinnan, i nära anslutning till ett av svenska för invärtes medicin

föreningen framlagt förslag, förorda följande A riktlinjer.

a) Inrymmer den medicinska 40-60 och är reuma-

avdelningen platser

tikeravdelningen av ungefär samma storlek, en överläkare synes gemensam och tre eller, vid mindre två underläkare den

avdelningar, utgöra ändamålsenligaste organisationsformen. En av kan därvid

underläkarbefattningarna

lämpligen erhålla karaktär av 1:e och innehavaren därav

underläkartjänst

förutsättas äga särskild erfarenhet beträffande av reumatiska

behandling

sjukdomar.

b) Om det å den medicinska och

sammanlagda platsantalet reumatiker-

avdelningen överstiger 120 men 150 och antalet å den förra av-

ej platser

delningen uppgår till cirka 80 a 90, torde 1:e underläkare i

nyssnämnda

stället böra jämlikt 14 § förordnas att i av biträdande

sjukhuslagen egenskap

lasarettsläkare på eget ansvar handhava vården å

reumatikeravdelningen,

eventuellt med av en 2:e underläkare.

tillhjälp

Där så låter bör den biträdande överläkaren sig göra, helst hava motsvarande ställning beträifande viss mindre del av den medicinska avdel-

ningen eller i annat fall som underläkare å sistnämnda

tjänstgöra avdelning.

Han kan ock anförtros för lasarettets

lämpligen föreståndarskapet fysikaliskt-

terapeutiska avdelning, där särskild sådan finnes. Ur är det

vårdsynpunkt

önskvärt, att den biträdande överläkaren en alltför kort tid å

tjänstgör ej

reumatikeravdelningen. Å andra sidan bör han heller under alltför

ej lång

tid vara knuten vid nämnda enär hans avdelning, erfarenhet å det allmän-

medicinska området då lätt blir för snäv. En tjänstgöringstid av lägst 3

och 6 år ur nu anförda synpunkter lämplig. De sakkunniga högst synes

härvid från att den biträdande överläkaren icke må vid sidan om sin

utgå

utöva Krav hava visserligen framförts på att denne

tjänst privat praktik.

läkare skulle tillerkännas en förmån, men detta torde i så fall böra

dylik

medföra en motsvarande för andra läkare i samma tjänsteställning.

reglering

Detta är emellertid ett som faller utanför ramen för de sakkun›

spörsmål, nigas uppdrag.

Skulle å den medicinska avdelningen överstiga 90 och å

c) platsantalet

den reumatiska 60, torde en fullständig uppdelning å två helt

avdelningen

skilda böra ske och överläkaren å reumatikeravdelningen därvid

avdelningar

tilldelas även ett mindre antal rent medicinska vårdplatser, lägst 20. En dylik lärer närmast komma i för storstads- och universitetssjuk-

anordning fråga

husens del. I dessa relativt fall torde föreligga att

fåtaliga inga svårigheter

för å reumatikeravdelningen förvärva med invärtesmedicinen

överläkartjänsten

i allmänhet fullt och för densamma även framdeles intresserade

förtrogna

läkare. Genom att låta en underläkare å såväl intern-

tjänstgöra samtidigt

som kan för kontakten med den

avdelningen reumatikeravdelningen övrigt

allmänna medicinen i nu antydda fall i ej ringa mån underlättas.

En annan punkt, där en uppmjukning av sjukvårdskommitténs förslag

önskvärd, är om vilka fall, som böra vårdas å de speciella

synes frågan

Att härvid de kroniska men påverkbara fallen av

reumatikeravdelningarna.

reumatiska i första hand böra komma i fråga, torde stå utom

ledsjukdomar

diskussion. Lika att sådana kroniska fall, vilka avses i gäl-

självfallet är,

lande bestämmelser om -till hem för kroniskt sjuka, icke böra

statsbidrag å reumatikeravdelningarna. Olika uppfattningar hava däremot,

emottagas såsom av de beträffande de

framgår avgivna yttrandena, gjort sig gällande

akuta och subakuta fallens vård. Med till vad förut anförts angående de reumatiska sjukdomarnas

hänsyn

natur är det ur att de akuta och

givetvis principiell synpunkt riktigast,

subakuta reumatiska ledfallen, i likhet med andra akuta invärtesfall, vårdas å de medicinska och att reumatikeravdelningarna förbehållas

avdelningarna

de kroniska fallen. Men i torde det bli svårt, för att

nyssnämnda praktiken

icke att en bestämd skillnad mellan ifrågavarande

säga omöjligt, upprätthålla

akuta och kroniska reumatikerfall. Förutom att i och för sig är

gränsen

har sålunda ett flertal överläkare vid nuvarande reumatikeravdel-

flytande,

betonat vikten av att även de akuta ledfallen i större utsträckning

ningar

än hittills beredas tillfälle till i skede, enär de eljest lätt

sjukhusvård tidigt

till kroniskt stadium. Med den som för närvarande

övergå överbeläggning,

i allmänhet råder de medicinska torde en ökad beläggning

på avdelningarna,

å lasaretten med akuta reumatikerfall inom en snar framtid icke låta sig

med mindre än att de i viss utsträckning emottagas å de speciella göra

Det lärer icke kunna förutsättas, att

reumatikeravdelningarna. nämligen

skola visa att vid sidan om inrättande av särskilda

landstingen sig villiga

reumatikeravdelningar utöka de medicinska avdelningarna för att bereda

ytterligare plats åt akuta reumatikerfall, helst som andra sjukvärdsuppgifter av trängande natur påkalla deras snara medverkan. Med den stora

bety-

delse, de reumatiska ledsjukdomarna hava i invaliditetshänseende, kunna

heller från statsfinansiell synpunkt bärande skäl anföras mot en

utvidgning av uppgifter i nu angiven riktning. De

reumatikeravdelningarnas sakkunniga

V vilja därför förorda, att där akuta fall av på av

ledgångsreumatism grund

platsbrist icke kunna å de medicinska de istället i

emottagas avdelningarna,

må intagas å de speciella dock att där är

reumatikeravdelningarna, fråga i

om barn, dessa i första hand böra beredas vård å de särskilda barnavdel-

j ningarna, där sådana finnas. Å andra sidan böra fall av kroniska artriter,

vilka huvudsakligen kräva ortopedisk vård, företrädesvis å de

emottagas

‘I

Ortopediska avdelningarna, där sådana finnas, eller eljest å de kirurgiska

avdelningarna.

Mera tveksamt vara, huruvida även de s. k.

synes neuralgierna (huvud- i

sakligen fall av muskelreumatism, och böra, såsom från

ryggskott ischias) j

något håll påyrkats, beredas motsvarande förmåner som de akuta ledsjuk-

;

domarna. Ett emottagande av jämväl dylika fall å reumatikeravdelningarna

skulle på grund av fallens talrikhet lätt kunna leda till att de kroniska fallen av ledgångsreumatism, för vilka nämnda 1

avdelningar egentligen äro avsedda,

icke skulle kunna i önskvärd beredas vård. Dessutom

omfattning erforderlig

är det i åtskilliga fall av svårt att med bestämdhet huru-

neuralgier avgöra,

vida grunden är av ›reumatisk» natur i medicinsk eller

mening ej. Svårig-

för dessa fall att erhålla vård annat håll, den ofta

heterna på långvariga

arbetsoförmågan och den hotande invaliditeten tala emellertid för att dessa z fall icke böra helt från vård å Med

utestängas reumatikeravdelningarna.

hänsyn till vad nyss anförts bör dock härvid stor

försiktighet iakttagas.

Såsom ovan nämnts, vid sin

utgick sjukvårdskommittén uppskattning

av platsbehovet för de kroniska reumatikerfallen från en inom

pensionsstyrelsen utarbetad promemoria, där nämnda behov approximativt uppskat-

tats till en plats 4,000 invånare i Norrbottens och Västerbottens län

per samt en plats 5,000 ä 6,000 invånare i län, och kom med dessa

per övriga

utgångspunkter efter vissa modifikationer fram till ett totalt

erforderligt

platsantal av omkring 1,000. I en del bland andra av medicinal-

yttranden,

styrelsen och svenska föreningen för invärtes medicin, har rent allmänt framhållits, att denna av vore för och icke

uppskattning platsbehovet låg

komme att stå sig. Från ett håll* har dessutom att erfaren-

gjorts gällande,

heten talade för att den reumatiska vore i Norr-

sjukdomsfrekvensen lägst

land med dess mera ›kontinentala» klimat samt att med denna

utgångspunkt

vårdbehovet sannolikt utgjorde en plats 3,000 invånare för mellersta och

per södra Sveriges innanland och en för mellersta och

plats per 2,000 invånare södra Sveriges kustland. Det totala beräknades till a

platsbehovet 2,000

2,500 platser, därvid förutsattes, att en stor del av reumatikerfallen alltjämt

‘ Se sid. 38.

skulle vårdas å de medicinska avdelningarna och de odelade lasaretten även-

som polikliniskt. För att i möjligaste mån bilda sig en uppfattning iförevarande spörsmål

hava de sakkunniga låtit verkställa utredning rörande antalet inom varje län

å lasarett (de av pensionsstyrelsen disponerade avdelningarna undantagna),

och å militärsjukhus intagna civila reumatikerfall åren 1933-1935.

sjukstugor

Av förut antydda skäl har därvid skilts mellan de egentliga ledsjukdomarna, artritfallen, å ena sidan och de s. k. neuralgierna å andra sidan. Däremot hava de sakkunniga icke skilt mellan de akuta och kroniska artritfallen, helst som finnes att siffrorna för de relativt fåtaliga kro-

anledning antaga,

niska lasarettsfallen ingalunda motsvara det verkliga platsbehovet för sådana fall. Resultatet av denna undersökning återñnnes i bilaga VI.

Som ha i genomsnitt under nämnda år å ifrågavarande sjukvårds-

synes anstalter vårdats ej mindre än omkring 15,500 reumatiskt sjuka per år, varav över 10,000 artritfall. För att emellertid åstadkomma en fullständigare bild av antalet vårdade reumatikerfall och deras fördelning i landet har genom

försorg verkställts en undersökning angående fördelpensionsstyrelsens

å de olika länen av de reumatici, som år 1934 vårdats å de av sty-

ningen

relsen samt de fristående kuranstalterna

disponerade lasarettsavdelningarna

i Åre, Tranås och Nynäshamn eller av styrelsen hänvisats till vård å sommarkurorter. Sammanställas de uppgifter, som därvid framkommit (se büaga VII), med ovanberörda uppgifter i bilaga VI, erhålles det resultat omstående tabell utvisar.

Såsom mätare av platsbehovet å reumatikeravdelning äro tabellens

siffror givetvis föga exakta. Förutom att de till övervägande del avse akuta eller subakuta fall, torde de i vissa fall ligga något över antalet faktiskt vårdade, enär vid delade lasarett ett och sammafall kan ha vårdats å såväl

den medicinska som den kirurgiska (respektive Ortopediska) avdelningen

och därigenom blivit dubbelfört. Vidare lära å storstads- och universitets-

sjukhusens medicinska och kirurgiska avdelningar ha vårdats åtskilliga fall,

som hemortsrätt i storstad eller län. Å andra sidan måste

ej äga respektive

beaktas, att i flertalet län kroniska reumatikerfall hittills endast i ringa ut-

sträckning kunnat emottagas å lasarettens allmänna avdelningar på grund

av rådande platsbrist därstädes. I den mån sjukhusvård varit erforderlig och sådan på grund av patientens framskridna ålder, förmögenhetsställning eller andra skäl ej kunnat beredas genom pensionsstyrelsens försorg, hava de kroniska fallen varit hänvisade till privata sjukhem och hem

väsentligen

för kroniskt vilka här icke redovisats. fall hava ock beretts

sjuka, Åtskilliga

vård i sina hem, ehuru varit önskvärd för deras åter-

nödtorftig sjukhusvård

ställande eller förbättrande. Med hänsyn härtill och till det förhållandet, att ett stort antal kroniska reumatikerfall enligt erfarenheten kräver sjukhusvård i två eller flera hava de sakkunniga, trots de osäkra

omgångar,

ansett sig kunna förorda en utbyggnad av reumatikervården

premisserna,

så, att denna i stort sett kommer att motsvara det vid den verkställda undersökningen för hela riket erhållna medeltalet artritfall av 2 per 1,000

1459 37 4

Medeltal per år vårdade reumatikerfall åren 19 --1935 enligt bilaga VI och VII.

	Artriter		Summa summarum
Sjukvärdsomräde	absoluta per 1,000 antalet invånare	Neuralgier	:s- absoluta per 1,000 antalet invånare
Stockholms stad	1,203 2.2 589		1,792 3.4
Stockholms	511 1.9	229	740 2.7
Uppsala	354 2.5	117	471 3.4
Södermanlands	516 2.6	274	790 4.2
Östergötlands	622 2.0	230	852 2.7

(inkl. Norrköping)

Jönköpings	407 1.7	233	640 2.7
Kronobergs	248 1.6	104	352 2.3
Kalmar	374 1.6	166	540 2.8
Gotlands	57 1.0	28	85 1.5
Blekinge	198 1.3	68	266 1.5
Kristianstads	367 1.5	166	533 2.1
Malmöhus ‘	D 1,307	2.5 492 1,799 3.5

(inkl. Malmö och Hälsingborg) Hallands län 300 2.0 158 458 3.0 Göteborgs och Bohus » 675 1.4 291 966 2.0

(inkl. Göteborg)

Älvsborgs	571 1.s	252	823 2.6
Skaraborgs	425 1.8	183	608 2.5
Värmlands	572 2.1 293		865 3.1
Örebro	437 2.0	217	654 3.0

Västmanlands . . . . . . . . . . . . . . . . 450 2.8 206 656 4.0 Kopparbergs 468 1.9 246 714 3.0 Gävleborgs 433 1.6 187 620 2.2

(inkl. Gävle)

Västernorrlands	491 1.8 202		693 2.4
Jämtlands	212 1.6	96	308 2.2
Västerbottens	618 2.9 409 1,027 4.7
Norrbottens	489 2.8	285	774 3.7

Hela. riket 12,305 2.0 I 5,721 18,026 1 2.9

invånare. Räknar man med samma medelvårdtid, som för närvarande tilllämpas vid pensionsstyrelsens kuranstalter och där befunnits tämligen väl avvägd, d. v. s. drygt 2 månader per kur, skulle detta med modiñka-

någon

tion innebära en utbyggnad av reumatikervården till en plats per 3,000 a 4,000 invånare, vilket ock de sakkunniga motsvara rimliga krav. De

synes sakkunniga hava stärkts i denna sin av det förhållandet, att

uppfattning

l Inkl. de Ortopediska avdelningarna i Lund och Malmö.

nuvarande reumatikeravdelningen i Västerås, som inrymmer 56 platser, under

de senaste åren till absolut övervägande del belagts med patienter från Västmanlands län, vilket län enligt nyss angiven norm skulle vara berättigat till inemot 50 platser. För hela riket skulle en utbyggnad efter sagda norm medföra en total platstillgång av i runt tal 1,800 platser, å vilka skulle kunna vårdas omkring 10,000 personer per år. Ehuru det väl kan tänkas,

att dessa platser efter någon tid visa sig otillräckliga för emottagande av

alla dem, som önska vård därstädes, anse de sakkunniga dock försiktigheten

s att man tills vidare sig med en utbyggnad av nu nämnd om-

bjuda, åtnöjer

fattning. Därvid förutsättes emellertid, att flertalet akuta fall liksom hittills

å lasarettens allmänna avdelningar samt att i övrigt poliklinisk

emottages vård anordnas enligt de riktlinjer, de sakkunniga i det följande angiva. För närvarande disponerar pensionsstyrelsen 386 vårdplatser för reumatici

å olika lasarett och därmed jämställda sjukhus, av vilka dock 30 torde komma att bortfalla. Styrelsen för Göteborgs vanföreanstalt har nämligen

i skrivelse till medicinalstyrelsen den 17 januari 1936 framlagt förslag till

avhjälpande av rådande platsbrist å anstaltens klinik m. m., vari bland annat förordats, att för ändamålet skulle i anspråk de av pensionsstyrelsen

tagas nu disponerade platserna därstädes. Ur de synpunkter, de sakkunniga hava.

att företräda, synes häremot intet vara att erinra under förutsättning, att dessa platser på något sätt ersättas. Vidare må erinras, att ett ej ringa antal (år 1934 omkring 300) reumatici med fördel vårdats å pensionsstyrelsens fristående kuranstalter. Sistnämnda anordning anses, såsom ovan närmare utvecklats, av vederbörande anstaltsläkare vara av stor betydelse även för vården av det där intagna neurosklientelet samt för en ekonomisk drift av anstalten, särskilt med hänsyn till de fysikaliska hjälpmedel, som under alla förhållanden måste finnas å ifrågavarande anstalter. Önskemål har ock uttalats om en vidgad av denna anordning. Enligt vad de sak-

tillämpning

inhämtat äro nämnda anstalter i diagnostiskt och terapeutiskt hän-

kunniga.

seende nöjaktigt utrustade för att även reumatiskt sjuka, om ock

emottaga

beträffande Åre-anstalten en viss komplettering härutinnan synes önskvärd. Vid sådana förhållanden anse sig de sakkunniga böra räkna med att ett mindre antal platser, högst 1/4 av samtliga, å. de nuvarande fristående neurosanstalterna alltjämt komma att beläggas med reumatikerfall. Med

denna skulle sammanlagt omkring (350 + 135) 485 redan be-

utgångspunkt

ñntliga framdeles stå till förfogande för reumatikervård. Antalet

platser erforderliga platser skulle då begränsa sig till omkring 1,300. ytterligare

Mellan de olika länen torde inom angivna ram en avvägning av plats-

nyss behovet böra ske med beaktande av dels redan befintliga anstalter och av-

av olika där vård av reumatici med fördel kan ske, dels ock

delningar slag,

länets vidsträckthet, kommunikationsmöjligheter och andra lokala förhållanden. Särskild bör även till läkarundervisningens behov av

hänsyn tagas vårdplatser, liksom det ock bör tillses, att befintlig ortopedisk sakkunskap

i mån Däremot tveksamt, huruvida de klimatiska

möjligaste utnyttjas. synes

förhållandena i de olika länen skola, sätt i ett yttrande förordats, till-

på

mätas någon avgörande betydelse vid platsbehovets bestämmande. Sistnämnda uppfattning synes icke tillräckligt grundad; siffrorna i ovanintagna tablå

giva i varje fall intet stöd för en sådan uppfattning. Såsom ett allmänt önskemål vid de erforderliga platsernas fördelning inom landet framstår

att såvitt erhåller 1

slutligen, varje sjukvårdsområde möjligt en egen avdel- .4

l ning. Förutom att tillgången till vård för landets invånare härigenom blir 4

l mera skulle en sådan i verka l

jämn, utbyggnad hög grad befrämjande på

l våra centrallasaretts förseende med en även för andra patienter erforderlig

fysikalisk-terapeutisk utrustning. Under beaktande i möjligaste mån av samtliga nu angivna synpunkter

hava de sakkunniga uppgjort vidstående plan för reumatikervårdens till-

godoseende i riket, därvid för överskådlighetens skull medtagits även nu be-

ñntliga reumatikeravdelningar. Av planen framgår, att samtliga län utom Gotlands kunnat tillgodoses

med egna reumatikeravdelningar. Därvid har dock samarbete i viss omfattning förutsatts dels mellan Stockholms stad och staten i fråga om avdel-

ningen vid Karolinska sjukhuset, dels mellan angränsande sjukvårdsområden i fråga om avdelningarna i Norrköping, Kalmar (norra och södra), Lund (Hälsingborgs stad och Malmöhus läns landsting), Göteborg och Vänersborg.

Tillika hava de sakkunniga, i enlighet med vad ovan sagts, utgått från att

Stockholms stad och län samt Södermanlands, Gotlands, Jönköpings, Gävle-

borgs och Västernorrlands län ävensom i mån av behov andra län skulle för sina reumatici kunna. i viss utsträckning anlita de fristående anstalterna

i Nynäshamn, Tranås och Åre. Samtliga sjukvårdsområden skulle för övrigt,

i mån av behov och plats funnes ledig, äga att för speciella fall anlita riks-

platserna å Karolinska sjukhuset.

Såsom redan antytts är det ej osannolikt, att även om reumatikervården

utbygges i enlighet med ovanstående plan, avdelningarna iåtskilliga län

efter någon tid visa sig otillräckliga för emottagande av alla vårdsökande. Det är nämligen ett känt faktum, att tillkomsten av en specialavdelning inom ett län spontant framkallar ett ökat, förut latent vårdbehov av olika omfattning. Att söka tillfredsställa detta vårdbehov genom ett ytterligare utökande av antalet vårdplatser finnaf de sakkunniga icke tillrådligt, åtminstone icke i första hand. I stället torde i anslutning till reumatiker-

avdelningarna böra anordnas poliklinisk behandling av sådana fall, som

icke erfordra sjukhusvård, samt, i mån av behov, inrättas

oundgängligen

särskilda poliklinikh em för inackordering och eventuell sysselsättning av

poliklinikfallen under vårdtiden. Utrymmen för dessa anordningar böra

beräknas redan från början och därvid tillmätas så, att de kunna tagas i

anspråk jämväl för andra patienter, främst psykoneurosfall. I regel böra poliklinikhemmen endast vara öppna för patienter, som bo utanför poliklinik-

orten, men även andra patienter böra kunna där mottagas, då förhållandena

i patientens hem eller andra omständigheter så påkalla. Då poliklinik-

hemmen kunna göras enkla till sin beskañenhet och utrustning, lära de

kunna åstadkommas och drivas för en relativt låg kostnad, i varje fall för en kostnad än och alltså i sin mån bidraga

lägre själva vârdavdelningarna

till att huvudmannens sjukvårdskostnader.

begränsa

Plan för reumatikervårdens tillgodoseende.

Antal platser De sak- Sjukvårdsområde Plats för avdelningen per 3,500 kunnigas förinv. slag l r Stockholms stad . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . .. 50

Södermalm : 150

? Karolinska sgukhuset . . . . . . . . . . } 120 1

Stockholms lan . . . . . . . . . . . . .. Stocksund . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 80 50 * 40 50 Uppsala län . . . . . . . . . . . . . . . . .. Uppsala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Södermanlands län . . . . . . . . . . .. Nyköping eller Eskilstuna . . .. 55 50

''''' 9° 10°’ om 56

°?§:i%‘§:Z’i§iaLZig) §i?’ik%€;$%p;gg‘::::::::::::::}

län . . . . . . . . . . . . .. Jönköping . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 67 60 Jönköpings län . . . . . . . . . . . . .. Växjö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 44 50 Kronobergs Kalmar lan . . . . . . . . . . . . . . . . .. Kalmar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 66 50 ’ ———— —— 3 Gotlands län . . . . . . . . . . . . . . .. 16 län . . . . . . . . . . . . . . . . .. Karlskrona. . . . . . . . . . . . . . . . . .. 42 50 Blekinge Kristianstads län . . . . . . . . . . . . . . Kristianstad . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 60 ” Malmöhus lan . . . . . . . . . . . . . . .. Malmö stad . . . . . . . . . . . . . . . . :. 40 50 Lund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 80 (= nu) (inkl. Malmö och Hälsingborg) Hallands län . . . . . . . . . . . . . . . . .. Halmstad . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 44 50

och Bohus län Göteborg . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 135 100‘ (nu 30) Göteborgs (inkl. Göteborg) .. _ 4 6 """"" ’‘°°’°“”“ 92

“E333???::::::::::::::::::l 28

län . . . . . . . . . . . . .. Lidköping . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 70 56 (= nu) Skaraborgs län . . . . . . . . . . . . . . . . Karlstad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 60 Värmlands Örebro län . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Örebro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 62 60

Västmanlands län . . . . . . . . . . .. Västerås . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 46 56 (= nu) län . . . . . . . . . . . . . . Falun . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . L. . . 70 60 Kopparbergs Gävleborgs (inkl. Gävle) Västernorrlands län . . . . . . . . .. Sundsvall . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 80 60 län . . . . . . . . . . . . . . .. Östersund . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 40 50 Jämtlands Västerbottens lan . . . . . . . . . . .. Umeå, . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 61 60 (= nu)

Norrbottens län . . . . . . . . . . . . . . Boden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 59 -18(= nu)

Summa 1,785 1,650 Tillkommer vid neurosanstalterna 135

Hela riket 1,785

1 Därav förslagsvis 60 riksplatser. - 2 Norrköpingsavdelningen, eller därest en avdelning inrättas delarna av Kalmar län. -- ° Karolinska i Linköping denna, avses även för nordligaste torde få. anlitas. — ‘ Klientelet från övre delen sjukhusets riksplatser samt N ynasanstalten av Göteborgs och Bohus lan torde böra hänvisas till Vänersborgsavdelningen.

Poliklinikerna böra ock tjänstgöra som ett med

slags centraldispensärer

uppgift att bedöma från andra läkare inremitterade fall med reumatiska symtom samt med råd och rörande vård i hemorten

tillhandagå anvisningar

av reumatiska åkommor. Vid vederbörande lasarett anställda kuratorer böra självfallet taga hand även om reumatikerfallen och i mån bistå

möjligaste

dem i ekonomiska samt med anskaüande av

angelägenheter lämplig syssel-

sättning eller yrkesutbildning efter slut. Förutsatt att

behandlingstidens

tjänsteläkare-, distriktssköterske- och kuratorsinstitutionerna i er-

utbyggas

forderlig omfattning, lira. däremot särskilda lokala för ändamålet

dispensärer

icke bliva av behovet

påkallade.

De reumatiska sjukdomarnas starka att leda till

benägenhet invaliditet,

därest de ej i tid bli föremål för det ioch för

behandling, gör sig önskvärt,

att reumatikervården i så som Ã andra

utbygges hastigt tempo möjligt.

sidan mana de ovissa momenten till

iplatsbehovsberäkningarna försiktighet.

Härtill kommer, att hälso- och om-

åtskilliga viktiga förslag på sjukvårdens

råde redan föreligga eller äro under vilkas inom

utarbetande, genomförande

den närmaste framtiden ställa stora krav såväl som statens

på landstingens

ekonomi. De sakkunniga hava därför ansett böra räkna med en relativt

sig

lång tid för vårdens 8-10 år. Under denna tid

utbyggande, förslagsvis

bör det bli möjligt att närmare i landets olika delar

pröva platsbehovet

samt även i övrigt erfarenheterna från av-

tillgodogöra sig nytillkommande delningar.

Vid nu angivna förhållanden framstår det som ett att dei

önskemål,

tillkommande —— de redan —

varje etapp avdelningarna jämte befintliga

fördela över som

sig någorlunda jämnt landet, samtidigt tillbörlig hänsyn

tages till det större eller mindre faktiska vilket till av

platsbehov, följd

folktäthet förefinnes i olika landsdelar. Tillses måste ock, att undervisningens krav icke sättas allt för iefterhand. Med härav

mycket iakttagande

hava de sakkunniga funnit att en för vårdens

angeläget framlägga plan jämväl

successiva utbyggande. De hava därvid tänkt en

sakkunniga sig utbyggnad

i åtta olika med som ett års mellanrum och de skilda

etapper regel etapperna

omfattande de avdelningar, som av

framgå följande plan: 1:a etappen: Karolinska sjukhuset, och Växjö Sundsvall; 2:a etappen: Uppsala, Göteborg och Falun;

3:e etappen: Jönköping, Karlstad och Gävle; 4:e etappen: Kalmar, Kristianstad och Borås; 5:e etappen: Nyköping (eventuellt Eskilstuna), Halmstad och Örebro; 6:e etappen: Stocksund, Karlskrona och Östersund;

7:e etappen: Norrköping (eventuellt Linköping) och Vänersborg;

8:e etappen: i Stockholm och Malmö.

Södermalms-sjukhuset

Tilläggas må, att vederbörande kommunala myndigheter i särskilda framställningar eller under hand förklarat intresserade för ett

sig uppförande

inom den närmaste framtiden av i

reumatikeravdelningar Växjö, Sundsvall,

Göteborg, Karlstad och Gävle, vilka i de tre första

samtliga upptagits

Det är för att mindre rubbningar i

etapperna. övrigt givet, ovanstående

kunna bliva med till speciella, för de sakkunniga

plan nödvändiga hänsyn

okända lokala förhållanden. Det torde i sista hand bli Kungl. Majzts sak att av då och med beaktande av

på grundval föreliggande framställningar

krav rättvisa emellan träffa avgörande här-

skäliga på sjukvårdsområdena

utinnan i samband med av det statsbidrag, som av de sakkun-

beviljande

förutsätts utgå till avdelningarnas inrättande.

niga

De anse icke hava att i detta sammanhang till

sakkunniga sig anledning

närmare om det eventuella behovet av en ut-

behandling upptaga frågan

av den Blott så må sägas, att

vidgning Ortopediska sjukvården. mycket

det ur av de blivande läkarnas av ett rätt bedömande

synpunkten förmåga av angeläget, att denna vård tillgodoses rörelseorganens sjukdomar synes särskilda vid undervisningssjukhusen. De sakkunniga genom avdelningar

hava att så icke är förhållandet i och förmena, att frågan

bemärkt, Uppsala,

om en härav bör till särskild i samband med

ändring upptagas utredning inrättande av en reumatikeravdelning i Uppsala.

Kap. 5. Psykoneurosvårdens utbyggande.

Sjukvårdskommitténs förslag.

om erinrar kommittén till en

I fråga psykoneurosvårdens utbyggande

att under sammanfattas sjukdomar och sjuk-

början, begreppet psykoneuros

tillstånd med vitt skilda och vilka kunna

liga symtom symtomkomplex,

vara förvillande lika nästan vilka som helst men ock kunna

kroppssjukdomar

under former, som lätt kunna tydas som sinnessjukdom iegentlig

uppträda

Det för dem alla däri, att äro

mening. gemensamma ligger symtomen

av Såväl med härtill som framför

yttringar själsliga rubbningar. hänsyn

allt till det att dessa i sin tur ofta framkallas av

förhållandet, rubbningar

som endast till del eller alls falla inom ramen för den

orsaker, ringa ej

medicinska såsom och svåra familje- eller

terapin, missräkningar motgångar,

m. m., är av dessa sjuka förenad

arbetsförhållanden, fattigdom behandlingen

med stora då den måste inrikta. sig på att få människan själv,

vanskligheter,

hennes sätt att och värdesätta, förändrad. Kommittén betonar ock,

reagera att för en av hithörande fall oftast erfordras en apparatur,

riktig diagnostik

varöver endast delade lasarett ävensom till konsultationer

förfoga, möjlighet

med läkare inom olika specialgrenar.

Ett ändamålsenligt utbyggande av den slutna psykoneurosvården erbjuder

därför alldeles särskilda På grund därav har kommittén för

svårigheter.

med området. Vid dessa

frågans lösning överlagt speciellt sakkunniga på

hade i det stora hela rått om att patienter, som

överläggningar enighet

kunde anses stå nära till borde vårdas å

gränsen verklig sinnessjukdom,

vid En förutsättning härför vore dock, att sinnes-

avdelningar sinnessjukhus.

ändrades därhän, att även som icke vore att

sjuklagstiftningen gränsfall,

beteckna såsom sinnessjuka, bleve att erhålla vård å

berättigade sinnessjuk-

hus. Beträffande övriga fall hade i

samtliga överläggningen deltagande ock

varit ense därom, att med till klientelets dess

hänsyn art, benägenhet att

låsa sig fast vid och dess starka

sjukliga symtom föreställningar szynt mot-

taglighet för suggestion och bestämda skäl talade emot ett

intryck tillgodo-

seende av denna vård vilohem av även om genom vanlig typ, underhållskostnaderna per dag och skulle kunna

patient därigenom nedbringas ijäm-

förelse med andra För vård av nu berörda fall

vårdanordningar. ifråga-

sattes närmast tre olika

anstaltstyper, nämligen 1) medicinska avdelningar vid sjukhus,

2) fristående anstalter, nedan kallade samt

»Ãretypenn

3) till lasarett knutna eller nedan kallade »Malmö-

avdelningar paviljonger, typen».

Vid diskussionen framgick, att bestämd erfarenhet rörande

någon limp-

ligaste sättet för psykoneurosvårdens ännu icke vunnits. På

utbyggande

grundval av diskussionen har kommittén emellertid bildat en

sig uppfatt-

ning i frågan, vilken i huvudsak av av kommittén

framgår följande, gjorda

uttalande:

Vad angår försla et att anordna de medicinska

speciell psykoneurosvård på

avdelningarna vill iliommittén bringa i att, enli t vad vid ovan-

erinran,

nämnda med behan av

överläggningar sakkunniga betonats, psyko-

ling

neuroser bör ingå i varje läkares och att därför läkare icke

utbildning varje

blott bör vara förtrogen med hithörande utan även bör kunna

sjukdomsbilder

tillämpa de viktigaste metoderna för deras Detta sär-

behandling. gäller

skilt läkarna vid de medicinska vilka faller del

avdelningarna, på ej ringa

av den viktiga profylaktiska verksamheten. Under sådana förhållanden

synes kommittén intet vara att erinra mot att lättare lämnas

psykoneurosfall

vård å de medicinska

avdelningarna. 4

Beträffande vården av de svårare fallen åter har såväl inom kommittén som bland de rått att den bör till

sakkunniga enighet därom, förläggas

särskilda anstalter, där vården handhaves av läkare med och

speciell läggning

utbildning för ändamålet. Kommittén anser härvid icke kunna förorda

sig

helt fristående anstalter i den form de fått i Tranås och

Åre, Nynäshamn.

Avgörande för kommittén har härvid varit den brist till sam-

på tillfällen

arbete med andra specialister, som vidlåder denna den kombi-

typ. Aven

nation, som i sin nuvarande kommittén

Malmötypen gestaltning utgör, synes

innebära vissa svagheter. En sådan torde framför allt vara för

avdelning

stor för att sammanbindas med den medicinska under

avdelningen gemen-

sam läkare. Kommittén vill därför förorda, att i första

psykoneurosvården

hand tillgodoses å anstalter, som förestås

av egna, specialutbildade läkare

men icke givas det starkt isolerade lä e, som nu anstalter av Are-

befintliga

t pen fått, utan anslutas till större elade Kommittén anser

sjukhus. sig

ock icke böra att anstalterna såsom i

påyrka, skola, exempelvis Malmö,

förläggas i omedelbar till lasarett. Det an-

anslutning väsentliga är, att

stalten ur är så ansluten till att den är en med

sjukvårdssynpunkt lasarett,

övriga självständiga avdelningar jämförbar avdelning.

Kommittén har med sitt förord för en sålunda modifierad Malmö- eller Åretyp icke avsett att uttala. för vårdanstalter av alltför stora mått. Med

sig

hänsyn till den läkarnas har för en fram-

betydelse, personliga inflytande

gångsrik behandling, vore det sannolikt bäst, att en icke

psykoneurosanstalt

större än att överlåkaren kunde sköta den ensam. Kommittén har

gjordes

emellertid förmoda, att stora skulle möta för att på

anledning svårigheter

en sådan anstalt få behålla en dugande läkare, på vilken, förutom själva vården, hela och en mängd detaljarbete skulle vila, ett arbete,

journalföringen

som väl kan utföras av underordnad läkare. På grund härav anser sig kommittén böra föreslå, att ifrågavarande anstalter göras så stora, att anställande även av underordnad läkare är motiverat.

I härtill understryker kommittén vikten av en dispensärverk-

anslutning

samhet för Utan en dylik saknar enligt kommittén anstalts-

psykoneuroser.

vården önskvärda förbindelser med den sjukes omgivning och kan man med i visst att man från orätt håll. Enår verksamheten i

fog såga, börjat bygga

viss mån kan betecknas som bör dock vid densammas utbyggande en

ny, viss innan erfarenhet vunnits om den lämpligaste

försiktighet iakttagas,

formen. Kommittén finner det ingalunda osannolikt, att man åtminstone under ett försöksstadium skulle kunna påråkna verksamt bistånd av frivilliga krafter och inom vilkas arbets-

sammanslutningar, program ifrågavarande

falla, samt erinrar i detta sammanhang om den nybildadeför-

uppgifter

för hälsovård. För att verksamheten skall erhålla erfor-

eningen psykisk

och ekonomiskt underlag anser kommittén emeller-

derlig stadga tillräckligt

tid det allmännas medverkan vara Verksamheten bör erhålla

oumbärlig.

om icke en central så dock under alla. förhållanden auktoritativa

ledning

direktiv och för sitt arbete. Det kommittén ändamåls-

anvisningar synes

att en eventuellt blivande central organisation för den slutna neuros-

enligt, vården jamvål anförtros uppgiften att leda utvecklingen av en neurosdispen-

sårverksamhet.

En av antalet är här, liksom be-

uppskattning erforderliga vårdplatser

träffande reumatikervården, förenad med stora svårigheter. De enda upp-

kommittén varit i stånd att lämna i detta hänseende, hårröra ur be-

gifter, räkningar på grundval av pensionsstyrelsens genomsnittliga expektanssiflror.

De hava helt endast ett värde som mätare för plats-

naturligt begränsat

behovet men dock det antal som skulle vara erforderligt för

angiva platser,

eliminerandet av den då. rådande långa expektanstiden.

Med från och väntetiden för år 1931 har

utgångspunkt expektanssifirorna

kommittén beräknat, att om cirka 85 vårdplatser skulle vara till-

en anstalt

för hela väntetidens eliminerande under förutsättning, att antalet

räcklig

inträdessökande förbleve konstant. Denna förutsättning torde dock, påpekar kommittén, motsvara förhållandena i verkligheten, enär nya vård-

näppeligen

mobilisera ett latent sjukvårdsbehov. Med hänsyn till

tillgångar plågade

rådande lämpligaste formen för den slutna

meningsskiljaktigheter angående

anser kommittén emellertid, att man tills-

psykoneurosvårdens utbyggande

vidare bör med inrymmande omkring 100 vård-

åtnöja sig en ny anstalt,

vilken i så fall borde till västra Sverige i anslutning till

platser, förläggas något lämpligt sjukhus.

Yttranden över sjukvårdskommitténs

förslag.

Kommitténs beträffande har bi-

förslag psykoneurosvårdens utbyggande

tråtts av flertalet myndigheter och sammanslutningar. En viss tveksamhet

av principiell innebörd har dock kommit till i

synes åtskilliga yttranden

och stundom utmynnat i krav ytterligare sätt nedan när-

på utredning, på mare framgår.

Medicinalstyrelsen, som i princip ansluter sig till kommitténs uppfattning

i förevarande del, har särskilt tagit fasta kommitténs uttalande, att på patienter, som kunde anses stå nära gränsen till borde

verklig sinnessjukdom, vårdas å avdelningar vid sinnessjukhus. därtill Styrelsen yttrar ianslutning

bland annat följande.

Styrelsen anser sig böra framhålla, att i och med av den

genomförandet

av statsmakterna beslutade eller planerade av å

nyanskaffningen platser

statens sinnessjukhus utsikter vara förhanden att den sin-

synas egentliga nessjukvårdens platsbehov skall bliva fyllt, i synnerhet om en av lands-

tingen med statsbidrag driven anstaltsvård av de mera lättskötta kroniskt sinnessjuka i enlighet med kommitténs förslag kommer till stånd. Skulle så bliva fallet, synes intet hinder föreligga för iviss

utnyttjandet omfattning

av vid statens sinnessjukhus inrättade för vård av sådana

vårdplatser gräns-

fall av psykoneuroser, som kommittén avser, efter

författningsändring ifråga

om intagningsbestämmelserna till med vad som redan

motsvarighet tillämpas

vid psykiatriska i Stockholm brev den 23

sjukhuset jämlikt kungl. januari

1931 angående klinisk undervisning i vid Det antal

psykiatri sjukhuset.

platser, som sålunda skulle få disponeras utan av för

iakttagande intagning

å sinnessjukhus lagstadgade former, fixeras. Att staten så-

ñnge givetvis

lunda ombesörjde denna del av överensstämmer helt

psykoneurosvården

med de riktlinjer som kommittén för denna vård i Bestäm-

angivit övrigt.

melserna rörande vårdavgifter för ifrågavarande behöva

patienter ingalunda

göras beroende av vad som komme att

gälla vårdavgifter, respektive avgifts-

frihet, för övriga å statens vårdade. Tillika må nämnas, att

sinnessjukhus

intagande av nämnda gränsfall icke nödvändigtvis förutsätter deras vård i särskilda paviljon er inom Så sker icke vid

sjukhuset. psykiatriska sjuk-

huset, ej heller vi psykiatriska kliniken i Lund, där en liknande kombination av sinnessjukhus och vårdanstalt med fri och

intagning utskrivning

anordnats. Utan att framställa något bestämt i ovanberörda hänseende har

förslag

styrelsen dock velat påpeka för ett av denna

möjligheterna förverkligande

form för psykoneurosvård och därvid framhålla icke allenast de fördelar, som för sagda vård därigenom stode att vinna utan även den utomordentliga betydelse, som anordnandet av en, om ock till

omfattningen begränsad,

vård inom av vilkas och

sinnessjukhusen patienter, intagning utskrivning

icke reglerades av skulle innebära för all-

sinnessjuklagens bestämmelser,

mänhetens dessa anstalter.

inställning gentemot

Medicinska z Uppsala anser i likhet med kommittén, att den

fakulteten

slutna psykoneurosvålrden i första hand bör särskilda av-

tillgodoses genom

delningar, förlagda till allmänna sjukhus. Även i så måtto ansluter

sig

fakulteten till kommitténs mening, som den finner en mellan en

förening

psykoneurosavdelning och en intern under en gemensam över-

avdelning

läkare föga ändamålsenlig. Fakulteten av

understryker jämväl betydelsen

att vid avseende fästes blott vid

psykoneurosläkartjänsters rekrytering ej

de sökandes i intern medicin utan ock i och

utbildning psykiatri neurologi.

Fakulteten anser det vidare om

tvivelaktigt, pensionsstyrelsens expektant-

siffra får till för beräkningen av platsbehovet för psykoneuroläggas grund

enär ett stort antal fall nu vårdas enskilda vilohem och åt-

ser, dylika på

interna eller andra lasarettsavdelningar, vilka böra avlastas.

skilliga på

Fakulteten skattar behovet av för psykoneuroser till en fier-

vårdplatser

dubbelt siffra än 100. framhåller fakulteten, att därest

högre Slutligen

psykoneurosavdelningar komma att inrättas vid några av de allmänna sjuk-

husen, det är från undervisningssynpunkt nödvändigt, att dylika avdelningar

förläggas till undervisningssjukhusen.

Medicinska i I/zmd åter förordar ytterligare utredning i ämnet

fakulteten

samt därutinnan av H. Sjöbring och S. Ingvar till

åberopar professorerna

fakulteten avgivna utlåtanden.

Professor föreståndare för den psykiatriska kliniken i Lund, be-

Sfiibring,

tonar i sitt utlåtande till en början det nära sambandet mellan sinnessjuk-

vård och samt i denna del bland annat:

psykoneurosvård yttrar Det nära sammanhanget mellan s. k. sinnessjukvård och s. k. psykoneuros-

vård är redan därmed att det i stort sett gäller alldeles samma sjuk-

givet

domar. Aven om de funktionella rubbningarna i vida övervägande omfatt-

höra till den så äro de dock i sina olika former

ning lindrigare gruppen, även bland de ipraktisk mening sinnessjuka. De schizofrena, representerade

i som med sina svårare former till väl 60 procent fylla sinnessjukhusen, äro

numerärt säkerligen vida talrikare företrädda bland psykoneurotici och ut-

en avsevärd del av det sjukhusklientel det här skulle vara fråga

göra om. Aven de sjukdomsgrupperna ä.r0 i varjehanda lättare grövre organiska

och initiala former rikt företrädda bland s. k. psykoneuroser.

Det är icke av att det därvid skulle gälla några särskilda slag

på grund

av utan av rent skäl, man kan av de

sjukdomar, praktiska säga på grund

asociala hos de svårare formerna, som sinnessjukvården

sjukdomsyttringarna

kommit att en Men då det är om i grunden samma

intaga särställning. fråga

att samma allmänna principer äro rådande vid vården av

sjukdomar, följer

de ena som de andra. Och är ett närmaste sammanhang givet där-

praktiskt

med, att samma kunna efter omständigheterna bli föremål för vård

sjuka

såsom eller såsom sinnessjuka, och att det mest betydelse-

psykoneurotici fulla momentet i samhällets kamp mot sinnessjukdomarna får antagas ligga

i att ta hand om de i ett tidigt skede, innan de ännu kan bli

sykiskt sjuka

föremål för i mening, för att så lättare kunna bringa

sinnessjukvårdvanlig

och förhindra att utvecklar sig vidare och blir sinnes-

hjälp sjukdomen sjukdom.

Det vara en konsekvens härav, att alla de anord-

synes mig nödvändig

nin ar som för beredande av vård och hjälp för psykiskt sjuka

vidtagas

bin as samman till en fast enhet. Endast genom ett ord-

organisatorisk

nande efter blir det uppenbarligen möjligt att på bästa sätt

enhetlig plan

och till minsta kostnad få till stånd det nödvändiga samarbetet mellan de

olika instrumentena, sinnessjukhus, psykoneurosavdelningar, polikliniker,

hem för konvalescenter och för varaktigt invalida, familjevård och

hemhjälp,

vad annat som kan visa sig önskvärt.

Härefter till om lämpligaste sättet för

övergår professor Sjöbring frågan

vårdens varvid han anför i huvudsak följande.

utbyggande,

Vid ett lösande av denna stå tydligen två rena linjer öp na.

uppgift Den ena är anordnandet av neuros-avdelningar vid sinnessjukhusen. en

andra inrättandet av sådana avdelningar vid centrallasarett. I stora

drag

kan man säga att till förmån för vid

psykoneurosavdelningar sinnessjuk-

husen talar, att organisationen av vården för

psykiskt sjuka därigenom ñnge

större enhetlighet och fasthet och att det för allmänhetens

synpunkt på de

sinnessjuka och sinnessjukdomar skulle vara av största att även

betydelse

de lindrigare formerna av psykisk sjukdom vårdades samma

på sjukhus.

Till förmån för särskilda avdelningar vid centrallasarett åter kan anför-as, att anknytning vinnes till annan att därmed all den

sjukvård, sakkunskap

som centrallasarettet förfogar över mobiliseras till för vården av de gagn psykiskt sjuka, att möjlighet därmed beredes att få denna från många

synpunkter viktigaste del av den psykiska sjukvården företrädd inom varje

län och förlagd till en naturlig där även andra

centralpunkt, specialavdel-

ningar ha sin plats, och slutligen att detta den som med representerar väg, hänsyn till allmänhetens minst de

inställning, ej lindrigt sjukas egen, möter

motståndet och därför redan från får anses vara den mest

början

e e tiva. dêtkminsta

Angående den närmare innebörden av vårdens utbyggande i samband med

lasarett yttrar professor Sjöbring vidare.

Med ledning av erfarenheterna från psykiatriska kliniken i Lund synes det icke finnas anledning att betvivla, att ett av 60 kommer att

platsantal

visa sig behövligt även för mindre län, så snart allmänheten fått blicken öppen för vad det gäller. Jag räknar därvid med ett klientel av den art, som nu finnes å Lunda-kliniken, vilket innebär att i stort

sinnessjukhusen

sett skulle bibehålla sitt nuvarande material. vill särskilt

Jag understryka, att lasarettsavdelningarna icke kunna tjänstgöra som up tagningsavdelningar

och icke rimligen kunna bereda för

plats oroliga sjuka. Easarettsavdelningen

får sin särskilda uppgift i vården av sådana som

lindrigt psykiskt sjuka,

kunna förväntas en kortare tids vård bli återställda eller

genom väsentligt

förbättrade. Den har självfallet i avseenden resurser och

många begränsade

behöver den intima förbindelsen med andra för den

organ psykiska sjuk-

vården för att dit hänvisa som äro i behov av andra än

sjuka, hjälpmedel

lasarettets. Aven om tillkomsten av sådana sitt sätt

lasarettsavdelningar på

skulle innebära en av den kommer

tudelning själsliga sjukhusvården, själv-

fallet olägenheterna härav att bli mindre i samma mån som med ändamåls-

enlig organisation samarbetet blir friare och naturligare. Den kompetens-

fordring, som bör ställas överläkarna vid dessa för lind-

på avdelningar ri t psykiskt sjuka, är självfallet i främsta rummet psykiatrisk skolning,

vi ket givetvis icke enbart innefattar rörande de svårare

utbildning formerna,

de sinnessjuka. Viss intern vid sidan härav vara ett be-

utbildning synes

stämt önskemål. innebär emellertid för att större

Anordningen övrigt just,

intern sakkunskap ställes till till centrallasa-

förfogande genom anknytning

rett. Utvidgningen av arbetsområdet för skolade läkare till

psykiatriskt

lindrigare fall kommer visa vara av största även för

säkerligen sig betydelse

dessa läkares uppgift inom den

trängre sinnessjukvården.

Utlåtandet utmynnar i ett förordande av snar i

ytterligare utredning syfte

att de åtgärder, som skola bli och

vidtagas, ändamålsenliga planmässiga.

Professor Ingvar, överläkare å den medicinska vid lasarettet

avdelningen

i Lund, ansluter till krav

sig professor Sjöbrings på ytterligare utredning,

ehuru han för egen del mera bestämda uttalanden till förmån för vår-

gör

dens ordnande i anslutning till lasarett. Sålunda

yttrar professor Ingvar

bland annat:

Det motiverat att för de lättare psykiska sjukdomarna,

synes synnerligen

neuroserna och särskilda inrättas, då dessa

psykoneuroserna sjukhusavdelningar

vilken teoretisk man än må ha om dem som gräns-

sjukdomar, uppfattning

fall till de icke kunna vårdas å sinnessjukav-

egentliga sinnessjukdomarna,

och erfarenheten visar, att de icke sällan å de vanliga invärtesav-

delningar

av olika icke få vare det lugn eller den särskilda

delningarna anledningar sig

som de kräva. Rörande huruvida dessa avdelningar böra

omsorg frågan

till eller centrallasaretten det senare alter-

förläggas sinnessjukhusen synes

nativet med bestämdhet vara att föredraga. Om vars särskilt det somatiska om-

psykoneuroserna, symtomatologi på

rådet i är diffus för att inte subtil, gäller att differential-

regel mycket säga

fordrar särskilt kännedom och erfarenhet icke blott om

diagnosen ingående

men om den interna medicinens olika områden.

neurologiens överhuvudtaget

Men detta räcker icke. Ofta måste psykoneuroserna underkastas ingående som ögon-, öron- och kvinnokliniker etc.,

undersökningar på specialkliniker

man kan stanna för neuros. Förvånande sent har det in-

innan diagnosen

i det allmänna medicinska medvetandet, att en fullgod sjukvård icke

gått

kan åstadkommas med mindre än att den behandlande läkaren, hur skicklig och han än månde har tillfälle till samarbete med andra

mångsidig vara, arbetande å specialkliniker. Beträffande psykoneufackkolleger, närliggande

är detta krav för en särskilt nödvändigt att be-

rosavdelningar god sjukvård

akta. samarbete för kan för en sådan avdelning helt en-

Dylikt diagnostiken

kelt icke åstadkommas annat än våra centrallasarett. Eftersom väl ingen

på

anser, att sinnessjukhusen kunna förenas med centrallasaretten, så återstår annan än att till central-

ingen möjlighet förlägga psykoneurosavdelningarna

lasaretten. min erfarenhet är kännedomen om natur och

Enligt psykoneurosernas

insikten om deras icke tillräckligt utvecklad. Följden är, att

behandling

dessa alltför ofta utsättas för en olika sätt alltefter olika

sjukdomar på behandling. Tillgång till psykoneurosavmoderiktningar charlatanmässig

med läkare skulle innebära ett viktigt främste och dessa

delningar lämpliga

stora frekvens skulle redan för närvarande motivera inrättandet

sjukdomars

av fiera sådana till en vid centrallasaretten i de folk-

avdelningar, början

rikaste länen. bör naturligtvis givas en storlek så att den ledes

Avdelningen

av särskild överläkare.

Karolinska institutets léiraflcollegium åberopar ett utlåtande av professor

V. som bland annat understryker behovet av särskilda vårdanord-

Wigert,

vid lasarett även för vissa sjuka, vilka icke tillhöra psyko-

ningar psykiskt

neurosernas krets. Professor Wigert anför:

Med rätta framhålles, att av mångsidigheten

psykoneuroserna på grund

hos sina i stor måste bli föremål för behandling inom

symtom utsträckning

den dit de å av lokalisation i första

speciella sjukvård, grund symtomens

hand komma att hänföras. En ast för en begränsad del av dessa sjukdomar

bör en för dem avsedd särskild specialsjukvård ifrågakomma. Det gäller

de fall, i vilka de rent träda iför-

väsentligen psykiska sjukdomssymtomen

och för vilkas vård metoder böra komma

grunden speciella psykoterapeutiska

till För dessa fall torde en vård i den sanatorieform, som

användning.

kommittén vara tillfredsställande. Med rätta kräver kommittén,

föreslagit,

att »nervsanatorien nära anslutas till större delade sjukhus. Men

tämligen kraven den slutna kroppssjukvårdens befattning med psykiska sjukdomspå

fall är icke därmed avslutadg Det måste också beaktas att psykiska sjuksom icke falla inom område, ofta erfordra det

domsfall, psykoneurosernas

delade lasarettets resurser i form av tekniska

mångsidiga hjälpmedel och

möjlighet till konsultation av olika såväl för det

specialister diagnostiska

klarläggandet av sjukdomsfallet som för dess rationella Mot-

behandling.

svarande resurser kunna näppeligen ens med stora kostnader åstadkommas vid de ofta där de för

ensligt belägna sinnessjukhusen, sjuka övrigt först

mycket sent söka hjälp. Då de

samtidigt psykiska sjukdomssymtomen kräva

en särskild och som ofta icke kan

behandling hänsyn, tillgodoses på de

vanliga si kravet i

lasarettsavdelningarna, uppställer på specialavdelningar för

sjuka åtminstone vid de större elade lasaretten. Det bör frampsykiskt å las, att även om dylika hittills äro relativt okända i

specialavdelningar

vårt land, visar utländsk att de äro

erfarenhet, synnerligen värdefulla led i

den allmänna sjukvården. För att endast hålla till skandinaviska

sig er-

farenheter må erinras därom, att besitter

Köpenhamn dylika avdelningar för

psykiskt sjuka såväl vid som vid och att

Kommunehospitalet Rigshospitalet

man på. grund av de man haft vid dessa

goda erfarenheter, avdelningar,

planerar en liknande vid I Oslo verkar sedan

Bispebjergs hospital. länge

en dylik vid Ullevaals I finnes

avdelning sjukhus. Sverige tills vidare en-

dast den psykiatriska kliniken i Lund.

Det synes därför som en rationell för den framtida

plan sjukhusvården

i vårt land icke bör underlåta att till behovet av

taga hänsyn avdelningar

för psykiskt vid de stora delade lasaretten. Huruvida

sjuka den uppgift,

som påvilar dem, bör kunna förenas med den sanatorievård, som är erforderlig för de s. k. eller om dessa båda vårdformer

psykoneuroserna, böra

hållas isär, är en som bör till föremål för särskild och

fråga, göras ingående prövning.

Svenska föreningen invärtes medicin vara inne

,för synes på ungefär samma tankegång som professor Wigert.

Föreningen yttrar:

Föreningen har intet att erinra utan anser tvärtom de i be-

väsentligt

tänkandet framlagda för dessa ordnande

principerna angelägenheters utgöra

lyckliga initiativ till ordnande av och vårdavdel-

psykiatriska upptagnings-

ningar på allmänna sjukhus, vilket redan vid

förverkligats Sahlgrenska sjuk-

huset i och vid det tilltänkta

Göteborg planerats nya Södersjukhuseti

Stockholm. På de största sjukhusen av blandad höra vård-

typ psykiatriska

avdelningar till nödvändigheterna redan för av svårare

omhändertagandet psykiska komplikationer inom sjukhuset; är efter mycket lämpligt föreningens

mening att också låta dylika som

avdelningar tjänstgöra upptagningsavdel-

ningar för färska psykiatriska fall. Förenin en kan med hänvisa

gillande

till den plan, som es i

framläg rörande förslag till nytt

»Programutreåning

centralsjukhus å Söderma m i Stockholm», Stockholms ut-

stadskollegiums

låtande och memorial, 1934 nr 17. Intet efter

Bihang hindrar, föreningens

åsikt, att förlägga sådana eller

upptagningspaviljonger öppna avdelningar

vid som kommittén vid

sinnessjukhus, förordar, jämväl allmänna sjukhus

såsom led i deras organisation.

Centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund ställer sig betänksam mot att

skapa stora specialsjukhus för vård av och att resul-

psykoneuroser anser,

tatet av verksamheten vid det första av denna art all-

sjukhuset (Malmö

männa först bör avvaktas och efter en sjukhus) längre verksamhetstid be-

dömas, innan vidare åtgärder efter samma

planeras linjer. Centralstyrelsen

understryker tillika vikten av för under

dispensärverksamhet psykoneuroser

framhållande, att den polikliniska vården av dessa åkommor där den torde,

omhänderhaves av därför väl kvalificerade läkare, vara till minst lika stort som stora, slutna anstalter.

samhälleligt gagn

Direktionen för Malmö allmänna sjukhus betonar för sin del, att de senaste årens erfarenheter från i Malmö endast äro ägnade

psykoneurosavdelningen

att bekräfta de vunna erfarenheterna och giva ytterligare stöd åt

tidigare

det av kommittén Behovet av en ordnad ambulatorisk

framlagda förslaget.

vård ute i landet, minst en sådan som ombesörjes av kuratorer, hade

* dock starkare än förr. För närvarande bleve mycket av

gjort sig gällande

i arbete och kostnader bortkastade till enär det, man genom an-

ingen nytta,

staltsvården vunne, ofta omedelbart ginge förlorat på grund av att patienten efter vårdens slut och utan stöd kastades ut i samma miljö och för-

genast

som alstrat Ordnandet av denna vård av neu-

hållanden, sjukdomen. öppna

roserna borde därför med eller helst före Ordnandet av ytter-

gå parallellt

ligare anstaltsvård.

svenska provinsialldkarefdreningen anser, att tjänsteläkarna Styrelsen fdr

böra kunna den huvudsakliga polikliniska vården av reumatiker

övertaga

och så att och ökade kostnader und-

psykoneuroser, dubbelorganisationer

vikas. Tendenser till hade under senare tid icke

dylik dubbelorganisation

saknats, t. ex. inom Styrelsen ville icke underlåta

tuberkulossjukvårdenl

att detta förhållande sannolikt i viss mån hade sin orsak i att

påpeka, numera vore noga organiserad och i detalj regletjänsteläkarverksamheten

rad, vilket utan tvivel att den understundom endast med viss svårig-

gjorde

- het och kunde efter läkekonstens snabba utveckling.

långsamhet anpassa sig

funne vara för våra förhållan-

Styrelsen visserligen tjänsteläkarorganisationen

v den men detta hindrade icke, att nu angivna

i synnerligen ändamålsenlig,

vore och att det vore av synnerlig vikt, att vederböresonemang riktigt rande att med läkarvetenskapens utveck-

tjänsteläkare finge möjlighet följa

såväl som genom tillfälle till

ling genom ändamålsenligt lagd utbildning

fortsatt sådan. detta, torde kåren kunna fullt till-

Tillgodosåges på alltjämt

fredsställande sätt handhava densamma från början tillkommande uppgifter utan att annat än i och nya tjänster behövde undantagsfall nya institutioner

tillskapas.

har av i Norrbottens län framhållits behovet av en

Slutligen landstinget

med förläggning till övre Norrland.

psykoneurosanstalt

Anmärkas må till sist, att liksom beträffande reumatiker-

pensionsstyrelsen,

ansett böra av kommitténs förslag i denna

vården, ej sig ingå på prövning

del i avbidan den som förväntades komma till stånd.

på ytterligare utredning,

Av de sakkunniga införskaffat! utredning. I sina svar å den av de föranstaltade enquêten, som beträffande

sakkunniga

särskilt sikte för en bättre differen-

psykoneurosvården tog på möjligheterna

av hithörande klientel och för en behandling av fallen,

tiering poliklinisk

hava vederbörande överläkare vid nuvarande psykoneuros-

pensionsstyrelsens

i allmänhet funnit att läggas till

j anstalter sjukvårdskommitténs förslag ägnat

för ett vidare av vård. I vissa hänseenden

grund utbyggande ifrågavarande

hava emellertid avvikande framkommit eller önskemål uttalats om

meningar

kompletteringar, på sätt nedan närmare

framgår.

Överläkaren vid Åre fjällkuranstalt, G. är

Kinberg, principiellt

skiljaktig och anser, att den anstaltstyp, som Åre-anstalten representerar, är

den mest ändamålsenliga. Med stöd av sin erfarenhet från arbetet inom

neurosvården har doktor Kinberg uppställt

följande fordringar på. en ända-

målsenlig neurosanstalt:

1) Anstalten får ej vara alltför stor; är min

lämpliga patientantalet enligt

mening cirka 100, allra högst 150. 2) Anstalten bör med enbart För

ej beläggas neurospatienter. nervsjuka

är det nämligen allt annat än att under en vårdtid

fördelaktigt på månader

vara uteslutande hänvisade till med andra nervösa. Däremot kan

umgänge

det vara nyttigt med ofta besvärande och smärtsamma för dem, att se personer somatiska sjukdomar, såsom astma med polyarthriter, m. fl., bära sitt lidande tålamod och bibehållen

sinnesjämvikt.

3) Anstalten bör vara så att dess kunna beredas

belägen, patienter möjlig-

het att i stor röra fritt utom

utsträckning sig anstalten, företaga promenader

i det fria, i och eventuellt ha tillfälle

utflykter skog mark, fjällbestigningar,

till idrott, såsom m. m.

skidåkning, kälkbacksåkning, rodd, simning Anstalten

bör därför till stad, emedan där som till

ej förläggas regel möjligheterna

stärkande och uppryckande friluftsliv äro och

skäligen begränsade, möjlig-

heten att röra fritt utom anstalten lätt kan fresta till missbruk.

sig

4) Anstalten bör vara utrustad med alla för och

undersökning diagnos-

ställande nödiga instrument och med för

apparater, anordningar fysikalisk

terapi samt arbets- och sysselsättnmgsterapi, med gymnastiksal, samlingssal

samt ett flertal större och mindre sällskapsrum. Vid av anstalten

inredningen

bör allt, som angiver karaktär av undvikas.

sjukhus, sorgfälligt Sjuksalar

böra ej förekomma utan rum för två, samt

huvudsakligen högst fyra patienter

ett relativt stort antal enkelrum, avsedda dels för särskilt

känsliga patienter,

dels för sådana, som å ett eller annat sätt äro störande för sina med atienter.

Rummen böra vara och luftiga, isolerade

fjusa synnerligen omsorgsfullt lju

och försedda med praktiska som

belysningsanordningar, möjliggöra läsning

och handarbete även efter mörkrets inbrott. Då sömnlöshet är ett av neurospatienternas allra vanligaste är det av största att

sjukdomssymtom, vikt,

bäddarna äro av förstklassig beskaffenhet.

5) Patienterna böra bära egna kläder, och

ej sjukhuskläder, överhuvudtaget

bör allt göras för att komma dem att att de äro och dem

glömma, sjuka återge

deras självförtroende, livsmod och

livsglädje.

I till de sålunda anför doktor

anslutning uppställda fordringarna Kinberg

bland annat:

Vid en anstalt sådan som ovan i korthet torde

skisserats, neurospatienter

av de mest olika med fördel kunna vårdas, och en av

typer differentiering

klientelet och är därför min

vårdanordningarna enligt mening ej behövlig.

Visserligen förekomma en del, dock ej alltför talrika, fall av neuros, där sjuk-_ domen bottnar i inre, för den ofta ens fullt medvetna

sjuke själv ej konflikter,

och i dessa fall är läkarens -- i den mån han

givetvis personliga ingripande

är mäkti ett lämpligt sådant ——av större än de

betydelse miljöförhållanden,

under vi ka patienten vårdas. Men det torde väl vara att även i

uppenbart,

fråga om dessa fall och i

gynnsamma miljö- behandlingsförhållanden övrigt

kunna väsentligt bidraga till ett vårdresultat;

gott

Från vissa håll har framhållits önskvärdheten, för att icke

säga nödvändig-

heten av att neurosanstalterna as i anslutning till centrallasarett för

förläg

att bereda anstaltsläkarna tillfälle att onsultera lasarettslåkarna. Enligt min bestämda har denna fördel betydligt övervärderats. Om nämligen

uppfattning

anstaltsläkaren har medicinsk och psykiatrisk utbildning, är konsulta-

god

tionsbehovet så stort, som man velat göra gällande. Skulle emeller-

ingalunda

tid i konsultation för ställande av diagnos anses behövlig eller

undantagsfall ett blindtarmsoperation dylikt, vara någon gång kirurgiskt ingripande, eller

nödvändigt, så torde detta behov med våra nuvarande kommunikationsmedel utan större kunna tillgodoses, även om anstalten skulle vara belägen

svårighet

en eller annan mils avstånd från lasarettet. Erinras bör också, att liksom

på

detta behov föreli endast i fråga om en försvinnande liten del av patient-

ger antalet, så detför atient endast i fråga om en i förhållande till

gäller Varje vårdtiden mycket obetydlig ti rymd, för undersökning en eller annan dags,

för 0 eration en eller veckors vistelse på lasarettet. Att för den obetyd:

några

ördel, som i fråga om ett ringa fåtal patienter kan vinnas genom neuros-

liga

anstaltens vid lasarett, uppoffra de obestridliga fördelar för

förläggande

som vården vid en från ovan anförda synpunkter väl be-

samtliga patienter,

lägen fristående anstalt skulle medföra, är enligt min mening uppenbart

oförnuftigt.

Av vad sålunda anförts torde att jag anser vård av neurospatienter

framgå,

vid de medicinska vid lasaretten icke önskvärd eller lämplig.

avdelningarna

Dels sakna dessa medicinska så ott som fullständi t de ovan av

avdelningar

hos en ändamå neurosansta t, dels hava

mig angivna egenskaperna senlig

läkarna vid dessa endast rent undantagsvis intresse för och

avdelningar

erfarenhet av vård av neuroser. Att, såsom också föreslagits, vårda svårare fall av neuros vid till hospitalen kan möjligen medföra vissa

annexavdelningar

fördelar —— för men ej för neurospatienterna. Blotta

hospitalen, säkerligen

medvetandet att vara intagen vid en till ett hospital ansluten anstalt verkar

i de allra flesta fall deprimerande och oroande på de sjuka och

säkerligen

befäster hos dem fattningen, att de äro svårt sjuka, varigenom vården

up vid en sådan anstalt ommer att direkt motverka sitt eget ändamål. Man får heller icke förbise det faktum, att hospitalen till stor del i all-

beklagliga

mänhetens mindre äro för de sjukas vårdande och åter-

uppfattning sjukhus

ställande till hälsa än fastmera anstalter för deras undanskaffande och oskad-

Hur oriktig denna än är, måste man likväl räkna med,

liggörande. uppfattning

att den finnes och säkerligen ej år att utrota i en snar framtid, trots att benämningen hospital numera ej användes i sukhusnamnen. Det är

ängre

därför att förutse, att neurosavdelningarna vid komma att ses med-

hospitalen

misstroende såväl av de sjuka själva som av deras anhöriga.

Overläkaren vid kuranstalt, F. Sandelin, hyser en i viss mån

Nynäs avvikande uppfattning om den lämpliga storleken och belägenheten för en psykoneurosanstalt. Doktor Sundelin yttrar sålunda:

ha tidigare och även i sjukvårdskommitténs utlåtande framförts,

Farhågor

att så stora kuranstalter som Nynäs skulle vara svårskötta och medföra, att

överläkaren skulle kunna personligen ta ställning till alla intagna patienter. ej

Dessa mig utan tvivel vara ogrundade. Visserligen kan över-_

farhågor synas

läkaren ställning till alla intagna patienter, men detta behövs

ej taga personlig

heller. Den väl utbildade avdelningsläkaren sköter enligt över-

ej på Nynäs

läkarens intentioner självständigt ej fullt hälften av patienterna och avgiver ensam utlåtanden om dessa. När anstalten blir helt färdig kan den mottaga 250 patienter, av vilka 120 komma att sortera under avdelningsläkaren. Genom. att överläkaren en i veckan går översiktsrond tillsammans med avdel-

gång

1469 37 5

ningsläkaren dennes gives rikliga tillfällen för de båda an-

på avdelningar,

svariga läkarna att diskutera intressanta fall, behandlingsmetoder 0. s. v., vilket måste betraktas som en fördel för dem båda och för verksamheten.. Vidare kan det tänkas, att de båda läkarna lyckligt kompensera varandras svagare sidor; Ur ledningssynpunkt har jag sålunda ej förmärkt några svårigheter därav att klientelet närmast sorterar under två ansvari a. läkare. Vidare har jag funnit att en stor anstalt är att föredraga framför en mindre därigenom, att de nervösa patienterna, när patientantalet är stort, bättre finner sig tillrätta. På en liten anstalt kan nämligen ej undvikas, att atienterna mycket.

bli nära bekanta med varandra och intresserat ebattera varandras

hastigt

krämpor och bekymmer. Det har visat sigpå Nynäs, att den allmänna tonen bland atienterna blivit avsevärt bättre, sedan patientantalet ökats, Patienterna bli ej längre så familjära och högljudda, när de ej känna till

kamraterna så väl.

Kritik har jämväl riktats mot kuranstalternas belägenhet långt från större lasarett med dettas stora konsultationsmöjli heter. Denna anmärkning torde vara svår att bemöta i fråga om Tranås och åre. Nynäs ligger däremot enligt

mitt förmenande idealiskt avstånd från Stockholm med alla dess konsulta»

på

tionsmöjli heter. Under förutsättning att anstaltens ledande läkare äro väl utbildade internister och rönt enolog är anställd vid anstalten kunna i fråga om reumatiskt och nervöst sju a konsultationer emellanåt behövas egentligen endast med gynekologer och orto eder. Jag vill framhålla, att till-

otologer,

kallande av ej ofta be över ske, därför att de

dylika specialister symtom,

som kunna motivera en specialistkonsultation, i regel äro så att patienten direkt efter telefonöverläg ning med ve erbörande (påfallande,

ifråga

kan remitteras till specialavdelningi tockholm eller hemorten

specialist

för Endast i få fall har hittills verklig konsultationsanledning

intagnin.

funnits å och då har patienten insänts till respektive polikliw.

ynäs,

niker i tockholm, dit man med ifråga bi färdas en dryg timme.

tåg eller på

Under senare år ha kuranstalterna alltmera kommit att överge badorts--

och alltmera antagit sjukhuskaraktär. Detta betydelsefulla förhållande typen

har synbarligen icke vunnit det beaktande av sjukvårdskommittén, som det

enli t min mening förtjänar. Att en badortsmässig kuranstalt utan fullgott

kliniskt laboratorium, utan röntgendiagnostik och utan möjligheter till sjuk-

vård av febrande o. s. v. bör -- om den nu-

husmässig sjuka överhuvudtaget

mera är —- i nära till centrallasarett med dess

försvarlig ligga anslutning konsultations- och vårdmöjligheter, är väl tämligen självfallet. När en kur-

anstalt redan ligger isolerad på längre eller kortare avstånd från centrallasarett, är det å andra sidan ett oeftergivli t krav, att den utrustas så. full-

ständigt och mångsidigt, att den i huvudsa blir oavhängig av andra sjuk-

vårdsanstalter. Denna strävan har åtminstone i fråga om vunnit

Nynäs

beaktande; förutom kliniskt laboratorium och röntgenavdelmng ha sär-

skilda laborations- och röntgensköterskor anställts, varjämte en röntgenolog-

besöker anstalten en gån i veckan. Ehuru» ännu icke för sjukhusmässi drift;

antal underliare finnas anställda, bedrives dock verksam eten

tillräckligt i fråga om journalskrivning, ronder, undersökningar och tera i så intensivt,

att standarden på. läkarvården måste anses jämställd me den å vilken medicinsk lasarettsavdelning som helst. . Liknande hävdas av överläkaren vid Tranås kuranstalt.

synpunkter

Slutligen må i detta sammanhang anmärkas, att överläkaren vid kuranstalten i Umeå, S. Ekvall, ifrågasatt, huruvida icke en kombinerad större reumatiker-neurosanstalt i nära förbindelse med ett lasarett och under sär-

skild överläkare borde kunna vara en lämplig anstaltstyp. Doktor Ekvall har

även som sin framhållit, att den neurosvården ej i någon

mening egentliga

större hörde hemma eller dessas upptag-

utsträckning på sinnessjukhusen

även om dessa utan att det främst vore en

ningspaviljonger, gjordes öppna,

väl skolad internist, som borde handhava vården av

lämplig, psykiatriskt psykoneuros-fallen.

Behovet av ett bättre u r v al av samt av en d i s p e n s ä r-

patienterna

v e r k s a m h et för hithörande klientel understrykes särskilt av överläkaren

vid kuranstalten M. Efter att ha betonat, att

i Malmö, professorn Ljungdahl.

vore mycket heterogent, anför professor Ljungdahl begreppet psykoneuros

sålunda bland annat:

Urvalet av de atienter, som hänvisas till pensionsstyrelsen för sjukvårdande för närvarande i de praktiserande läkarnas händer.

åtgärder, igger

att avgöra, att fallet ej lämpar sig I många fall kan det vara lätt för läkaren för de allmänna andra fall finner inte ens den tränade

sjukhusen. I många

eller neurosläkaren lätt att träffa avgörandet. Om patienten

psykiatrikern

har mer av vård å eller å en pensionsstyrelsens anstalt, men

nytta sjukhus

framför allt om han eller hon är för och kan förbättras inom

tillgänglig terapi

tid, kan ofta endast erfarenheten i det givna fallet lämna u plysning.

rimlig

icke är bestämd beträffande vårdformen, borde :illa atien- I de fall, där läkaren ter i första hand remitteras till vilka det bör åligga att utga Ira de

sjukhus,

som motsvara indikationer. Där det är klart för

patienter, pensionsstyrelsens

att eller kan taga emot patienten, skulle

praktikern, sjukhuset ej lämpar sig ej

fallet remitteras direkt till Ännu bättre vore emellertid,

pensionsstyrelsen.

om kunde remittera fallet till läkare, tillhörande en

praktikern specialutbildad

för av neurosfall bildad dispensärorganisation. En sak-

omhändertagande kunnig förundersökning skulle bespara pensionsstyrelsen åtskilliga hopplösa

fall, anstalterna arbete, patienterna mycken sinnesrörelse och _stats-

mycket

verket summor. Som det nu är, sker den verkliga utgallringen först

betydande Och det blir en ut allring;_ hänsyn av många slag

på anstalterna. mycket dålig förhindra, att omedelbart sändes til baka.

patienten

av skulle alltså bli: raktikern remitterar till sjuk-

Gången patienturvalet

hus eller till sen, eller annan vård

specialist, sjukhuset pensionsstyre specialist

samt till pensionsstyrelsen eller annan vård.

Specialisten sjukhus,

En stor del av det vid anstalten i Malmö vårdade klientelet ut öres

mycket

av sådana, som med utan predisponerande anlag fallit ihop inför ivets

eller

fordringar, fattigdom och umbäranden, motgångar, olyckliga familjeförhållan-

den m. m. Dessa så att sä a fall äro i regel mycket mottagli a

miljöbetingade

för i oc för Av och till har man tillf_re s-

sykoterapi, bjuda sig god prognos.

stäl elsen att kunna dessa en sådan annan_ inställning och värderin , att

giva

de i det kommande förmå att stå sig inför svåri heterna. Men det är ty ligt,

att detta också ofta misslyckas. Att taga bort fö jden (neurosen), när orsaken och den stora bördan) står kvar, blir tyvärr i talrika fall ett hopp-

(fattigdomen

löst Patienten blir snart bra anstalten, men efter hemkomsten åter-

företag. på.

faller han ofta i sin En verksamhet, som inriktar sig på att lämna

sjukdom.

till arbete, råd i familje elägenheter, tillfälle för atienten

lämpligt

att hjälp ätta sitt få. oo ledning i sitt missmo , skulle

hjärta, uppmuntran

därför med all sannolikhet medföra avsevärd vinst även ur ekonomisk syn- För det ändamålet bör vid anstalterna anställas en kurator, som kan

punkt.

stå i kontakt med samt hålla sig underrättad om och vara i stånd att

patienten

förmedla de som eventuellt finnas i hemorten. Ännu bättre

hjälpmöjligheter,

om funnes en företrädd av sakkunnig

vore, därtill dispensärverksamhet,

läkare, med vilken patienten efter hemkomsten kunde få stå. i kontakt. Uppstode en sådan verksamhet, skulle det inte dröja länge, förrän utbildade neurosläkare sloge sig ner åtminstone i större samhällen. Rayonerna för dispensärdistrikten skulle inom en ej alltför avlägsen framtid inte behöva bli alltför stora. Resekostnaderna skulle sannolikt av att effekten av be-

uppvägas

handlingen å neurosanstalten bleve mera bestående. Med all sannolikhet skulle åtskilliga fall, som nu remitteras till dessa anstalter och vårdas där i en eller flera repriser, med större fördel kunna behandlas av dylik

sakkunnig

läkare i hemorten under det att patienten bibehåller sin

sysselsättning.

l anslutning härtill framhåller professor Ljungdahl, att en dispensärverk-

samhet av ovan antytt slag även skulle komma barnavården till ett om-

godo,

råde, där behov av råd och ledning i vore särskilt

psykiska ting trängande,

när det gällde svåruppfostrade, bortskämda och missförstådda nervösa barn.

Sysselsättningen med barn skulle ock göra läkarutbildningen mera allsidig

samt framskapa ett antal läkare, vilka vore och för

ägnade kapabla viktiga

uppgifter inom skola och barnavård, som för närvarande vore

föga tillgodo-

sedda.

Uverläkaren vid kuranstalten i T ranås, N. Åhlén, betonar jämväl angelägen-

heten av en bättre differentiering av klientelet men förordar en annan för

väg

ernåendet av detta syfte. Doktor Åhlén yttrar:

En undersökning av förhållandena vid Tranås kuranstalt ger vid handen, att en hel del olämpliga fall remitteras dit för vård. Av de under år 1935 å anstalten vårdade 1,015 patienterna visade sig sålunda 33 lida av sinnessjukdom i egentli mening och 11 voro psykiskt debila i eller imbecilla

högre grad

-— detta inne är att över av klientelet var för

4 procent påtagligt olämpligt

vård. Denna siffra är givetvis för då även inom andra

låg, sjukdomsgrupper

(t. ex. psykopaterna) finnas många olämpliga fall. Visserligen utskrives en stor

del av dessa fall så fort sig göra låter, men säkerligen ha de ändock i an-

tagit språk ett rätt betydande antal vårddagar, vilka, om en förhandsgallring av klien-

telet i hemorten kunnat enomföras, i stället kunnat utn ett

ttjas på betydligt

bättre sätt. Även om en gallring av klientelet icke {an tänkas medföra så

dylik

stora verkningar på expektanstiden, så vore det dock av andra skäl synnerligen önskvärt att få till stånd en bättre differentiering av klientelet. Dels skapa dessa olämpliga fall oro och ofrid bland medpatienterna, dels skulle de själva besparas den onödiga resan till kuranstalten, vilken för blir

mången

ett ps kiskt trauma, som än ytterligare ökar hans lidande. För del vill egen så åtgärder, syftande till en bättre av klien-

unda tillstyrka_ differentiering

te etjag

Det torde ickeevara omöjligt att föranstalta om förundersökning av en betydande del av de vårdsökande i hemorten genom att anställa särskilda,

speci-

alutbildade förtroendeläkare. Sådana kunde lämpligen stationeras i Stock» holm, Göteborg, Malmö och Norrköping samt dessutom en i län. För att

varje

bereda dessa läkare tillräcklig sysselsättning torde deras verksamhet

lämp-

ligen böra kombineras med ledningen av en Emellertid kan

neurosdispensär.

det icke förnekas, att dessa förundersökningar komma att medföra ökade utgifter, även om man räknar med att förfarandet kommer att en del

inbespara

resekostnader. Men då för sjukvården stora fördelar äro att vinna att genom patienturvalet göres bättre,_ torde kostnadsökningen vara motiverad. Naturligtvis kan den här föreslagna av klientelet bli

»förhandsgallringem aldrig

så effektiv, att remiss av varje fall förhindras. Men vore

olämpligt mycket

redan vunnet, om de uttalade imbecillerna och de asociala

sinnessjukdomarna,

kunde uteslutas. Åtminstone till enbörjan, innan tillräckliga

psykopaterna

erfarenheter om detta vunnits, torde det vara lämpligt att till för-

system troendeläkaren hänvisavendast sådana fall, där man av ansökningshandlingarnas kan ha anledning att misstänka, att den sökande ej lämpar sig

uppgifter

för vård å kuranstalt.

Det har även att för dessa förundersökningar skulle inrättas

föreslagits,

särskilda anstalter för av de för vården bäst éignade». Det är tydligt

»sortering

att sådana för endast undersökningsändamål skulle medföra be-

avdelningar

kostnader och göra hela granskningsförfarandet mycket omständigt

tydande

och tidsödande. Även om härmed skulle kunna vinnas en ytterligare diffe-

av klientelet, torde fördelarna icke vara så stora, att de motivera

rentiering

de stora som denna organisation otvivelaktigt skulle medföra. Sanno-

utgifter,

likt skulle dessa anstalter även komma att mötas med misstroende från den

vårdsökande allmänhetens sida.

Doktor Åhlén att det möjligen även bör undersökas, huruvida

tillägger,

icke kunde kombineras med den till statens sinnes-

dispensärverksamheten

knutna Det kunde dock tänkas, att kombinationen

sjukhus hjälpverksamheten.

visade sig så pass krävande, att ytter-

förtroendeläkare-dispensärläkare ligare arbetsuppgifter icke kunna påläggas dessa läkare.

Over-läkaren vid kuranstalt, F. Sundelin, anser urvalet av patien-

Nynäs

terna för för närvarande ske i huvudsak till-

psykoneurosanstalterna på ett

fredsställande sätt men finner det nuvarande intagningsförfarandet vara för

och tidsödande. I denna del anför doktor Sundelin bland annat:

omständigt

av kuranstalten synes mig vara för omständig och

Intagningen patienter på

— även om nuvarande frånses — för tidsödande. Först har den

expektanstid

inremittera.nde läkaren att skriva ett läkarutlåtande, som kan in-

visserligen sändas direkt till pensionsstyrelsen, men som vanligen inlämnas till pensions-

nämndsordföranden i hemorten och av denne mer eller mindre raskt hand-

Efter ankomsten till pensionsstyrelsen av detta utlåtande och övriga

lägges. dessa av pensionsstyrelsens tjänstemän och erforderliga handlingar granskas

läkare. I fall erfordras kompletterande upplysningar i olika hänseenden

många

angående den sökande, vilket medför en tidsödande skriftväxling med hemortens och den inremitterande läkaren. När allt är

myndigheter eventuellt

klart och beslutat hänvisa sökanden till vård, översändas

pensionsstyrelsen

handlingarna till lämplig kuranstalt, som i sin tur sedan omedelbart meddelar sökanden, att vården är beviljad och anmodar denne att insända vårdavgiften. Ifall sökanden är medellös, vilket oftast är fallet, måste ansvarssumman anskaffas från fattigvårdsstyrelsen i hemorten, vilket ofta tar lång tid, eller också genom ansvarsförbindelse från sjukkassan, vilket också visat sig taga. mer eller mindre tid i anspråk. Har sökanden icke hemortsrätt på up givet ställe, vilket ej är ovanligt, fördröjes ansvarssummans insändande

ytterligare.

Först när pengarna kommit anstalten tillhanda, inkallas sökanden på första

lediga plats. En granskning av handlingarna för de patienter, som för närvarande vårdas

på Nynäs kuranstalt, har givit vid handen, att tiden mellan läkarutlåtandets datum och sjukvårdsavgiftens ankomst till anstalten i medeltal varit 52 dagar. I verkli heten blir väntetiden ytterligare förlängd med i medeltal 62 dagar

på av platsbrist, med påföljd att det verkliga antalet väntedagar för de grun

patienter, som för närvarande vårdas på anstalten, i medeltal varit 114 dagar. Dessa siffror, ehuru ällande endast Nynäs, torde, frånsett det sannolika för-

” hållandet att såväl e nervösa som de reumatiskt sjukas genom väntetiden

kommit i avsevärt sämre tillstånd och sålunda fordra längre tid för sitt tillfrisknande, tillfyllest visa, att stora summor skulle inbesparas för kommuner, sjukkassor och stat, om väntetiden kunde avsevärt nedbrin as. Genom snab-

bare handläggande av sjukvårdsansökningar och genom att orgensförbindel-

ser godtoges i stället för förskottsbetalning skulle väntetiden avsevärt kunna förkortas.

I detta sammanhang må nämnas, att Sällskapet för medicinsk psykologi

och psykoterapi i skrivelse den 20 oktober 1936 hos pensionsstyrelsen gjort

om dess medverkan till anordnande av en upptagningsanstalt i

framställning

Stockholm för psykoneurospatienter från hela riket. Anstaltens huvudsyfte skulle vara att - med anlitande av därstädes befintliga specialister —— under-

lätta en rätt diagnosticering och behandling av förekommande psykoneurosfall.

Slutligen har överläkaren vid Tyringe kuranstalt, O. Reimers, som sin upp-

framhållit, att en utvidgad poliklinisk verksamhet för nervöst sjuka

fattning säkerligen skulle vara betydelsefull, i synnerhet för tidigare och bättre sovring

av kurortsklientelet och för kontroll av tidigare kurortsbehandlade fall. Att kunna till i någon utsträckning överföra terapin av det klientel,

polikliniker

som för närvarande sändes till kurorter, förefölle doktor Reimers däremot mindre sannolikt.

De sakkunniga.

Sjukvårdskommitténs förslag angående psykoneurosvårdens tillgodoseende

åsyftade bland annat, på sätt ovan utvecklats, att få till stånd en noggrannare differentiering av hithörande klientel, så att fall, som kunde anses stå nära

skulle vårdas å särskilda vid sinnessjuk-

egentlig sinnessjukdom, avdelningar

husen, med-an i övrigt de lättare fallen skulle å de medicinska av-

emottagas

delningarna och de återstående fallen å särskilda, av specialutbildade läkare ledda. anstalter i viss anslutning till större delade lasarett. Huru___ fördelningen

av klientelet å de olika anstaltstyperna i praktiken skulle verkställas, har kom-

mittén, som förutsatt vidare i ämnet, icke närmare berört utan in-

utredning

skränkt till att betona av att en dispensärverksamhet för

sig angelägenheten

psykoneuroser komme till stånd i samband med den slutna vårdens utbyg-

gande. Vid remissbehandlingen har sjukvårdskommitténs förslag vunnit anslutning av det stora flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar. Inom

läkarkretsar har emellertid en viss tveksamhet kommit till synes beträffande frågan, huruvida hithörande vård bör i princip utbyggas i anslutning till sinnessjukhusen eller till lasaretten. Företrädarna för den förra riktningen framhålla i huvudsak, att det ur principiell synpunkt icke föreligger någon skillnad

mellan psykoneuroser och sinnessjukdom i trängre meningsamt att det ur är önskvärt, att samtliga vårdanordningar för psykiskt sjuka

vårdsynpunkt

sammanföras till en fast organisatorisk enhet. Förespråkarna för lasaretts-

åter att psykoneuroserna ofta härröra från eller stå i

linjen göra gällande,

samband med organiska fel samt att fallens rätta diagnosticering och behandling därför kräva all den sakkunskap och utrustning, varöver ett centrallasa-

rett förfogar. De understryka ock, att ett förläggande av psykoneurosvárden

till skulle väcka_ misstroende hos såväl de sjuka

i anslutning sinnessjukhusen

som allmänheten och motverka vårdens syfte.

därigenom

De finna för sin del nu nämnda vara av övervägande

sakkunniga spörsmål

Med till den av och somatiska teoretisk natur. hänsyn blandning psykiska

som kräva beaktande vid det stora flertalet psykoneuroser, lärer symtom, nå att bedöma varje fall för sig och

man i praktiken längst genom noggrant

sedan den vårdform, som för det speciella fallet säkrast kan antagas

tillämpa

leda till resultat. Svårare fall med huvudsakligen psykiska. sym»

gynnsamt

till och rena torde sålunda i regel

tom, såsom gränsfall psykoser psykopatier,

böra hänvisas till eller motsvarande

sinnessjukhusens upptagningsavdelningar

att lättare neurosfall med somatiska besvär i

platser, under det väsentligen

stor böra kunna vårdas å lasarettens internavdelningar. Övriga

utsträckning

fall att döma av vårdresultaten vid pensionsstyrelsens neurosanstalter; synas, böra omhändertagas å för ändamålet inrättade specialanstalter,

lämpligen beredas såväl somatisk behandling som där patienterna kunna nödig

och rekreation under anordning av deras dagliga

psykisk vägledning lämplig

liv.

Med denna ter det för de sakkunniga ändamålsenligast, att

ståndpunkt sig

erfordras, dessa förläggas så, att nöjaktig

i den mån nya psykoneurosanstalter

till med både skalade läkare och spe-

tillgång finnes konsultation psykiatriskt

skilda områden av lasarettsvården utan att därför patienternas cialister på och annan vederkvickelse i den friska luften

behov av arbetsterapi, promenader

eftersättas. I överensstämmelse härmed hava de sakkunniga ock, med behöver

av remiss från i uppkommen fråga rörande limp-

anledning pensionsstyrelsen

neurosanstalt i västra ligaste förläggningen av en av styrelsen planerad ny

i utlåtande den 10 1936 förordat av en sådan å viss

Sverige, juni uppförande

där nu berörda önskemål kunna till-

plats i närheten av Vänersborg, samtliga

De alltså i denna del huvudsakligen samma stånd-

godoses. sakkunniga intaga

statens om ock kravet på psykiatrisk sakkun-

punkt som sjukvårdskommitté,

vunnit större beaktande. Ehuru de nuvarande psykoneurosanstalterna

skap

krav anstalt, anse de sakkunniga likv icke helt fylla nu angivna å en sådan sig

från att dessa anstalter tillsvidare bibehållas för sitt ändamål. väl böra utgå vid Malmö allmänna som för närva-

Beträffande neurosavdelningen sjukhus,

av överläkaren å den medicinska avdelningen, förorda de sakrande förestås

såtillvida, att vården därstädes anförtros åt en

kunniga dock en komplettering

i enahanda som i fråga om biträdande lasarettsläkare ordning, föreslagits

vissa reumatikeravdelningar.

Det är emellertid att med den av hithörande klientel,

uppenbart, uppdelning

vikt måste tillmätas den sovsom ovan förordats, avgörande praktiska

av så att var och en kommer sin rätta plats om möjligt

ringen patienterna, på

Att detta är förenat med svårigheter framgår i redan från början. betydande

viss mån av vad förut anförts natur och symto-

angående psykoneurosernas

vid att hithörande fall icke

matologi. Erfarenheten giver handen, åtskilliga

till sin natur och rätt bedömas med mindre än att de under-

kunna behandling

observation. I andra fall är en sådan observation önskkastas en tids daglig

värd för kontroll av ställd Flertalet fackläkare hava ock i

tidigare diagnos.

sina utlåtanden starkt framhållit av att ett bättre urval av

angelägenheten

psykoneurosfallen komme till stånd samt föreslagit vissa i sådant

åtgärder

”

syfte.

De sakkunniga hava med hänsyn härtill olika att i

övervägt möjligheter erforderlig utsträckning skapa förutsättningar för en

sakkunnig förhandspröv-

ning av hithörande fall. Som torde en sådan kunna ett till-

regel prövning på

fredsställande sätt verkställas men bör finnas att vid

polikliniskt, möjlighet

behov intaga särskilt svårbedömda fall å. för ändamålet

lämpad sjukhusavdel-

ning. Från denna hava de funnit att

utgångspunkt sakkunniga naturligt, där:

i anslutning till och inrättats eller in-

undervisnings- storstadssjukhusen

rättas s. k. psykiatriska kliniker med mot-

respektive avdelningar poliklinisk tagning, ifrågavarande uppgift lämpligen anförtros dessa. Likaså böra neuros-

avdelningen vid Malmö allmänna vilken hittills haft en liknande

sjukhus,

funktion, ävensom den planerade neurosanstalten vid vilken av-

Vänersborg,

setts bliva i organisatoriskt hänseende ansluten till lasarettet kunna

därstädes,

fullgöra samma uppgift. I enklast och smi-

övrigt synes ifrågavarande uppgift

digast lösas så, att i de olika för ändamålet anordnas

sjukvårdsområdena poli-

kliniska mottagningar i samband med centrallasarettens medicinska avdel-

ningar eller i sjukvårdsområden, där sådana i samband med. annat

ej finnas, lämpligt lasarett (eventuellt sinnessjukhus). Dessa polikliniska mottagningar

böra om möjligt förestås av en läkare med neuro-

fullgod utbildning i medicin,

logi och psykiatri. Finnes sådan läkare* att å vederbörande bör

ej tillgå lasarett,

till polikliniken en skolad vilken innehar

knytas psykiatriskt läkare, kompe-

tens som överläkare vid Denne skulle då

statligt sinnessjukhus. lämpligen

kunna i som konsult för lasarettet i dess

tagas anspråk psykiatrisk helhet, var-

igenom ett länge närt önskemål skulle ett sätt få sin Vid

på naturligt lösning.

polikliniken skulle i så fall en å medicinska av-

jämte psykiatern tjänstgöra

delningen anställd underläkare. av bör tillerkännas

Ledningen polikliniken

den, som med hänsyn till sin tidigare och är

utbildning personliga egenskaper

bäst ägnad för denna I särskilt svårbedömda fall

grannlaga uppgift. bör, där

polikliniken ej förestås av den medicinska samråd

avdelningens överläkare,

äga rum med denne, som då i överensstämmelse med vad ovan anförts bör

vid behov intaga därför fall, som misstänkas vila somatisk

lämpade på grund,

för närmare observation å sin eventuellt å för avdelning, ändamålet särskilt

reserverade platser. Med hänsyn till den av de medicinska avdel-

avlastning

ningarna, som reumatikervårdens kan förväntas torde

utbyggande medföra,

hinder för en i allmänhet icke möta. Skulle dylik intagning likväl så vara

fallet, kan möjligen ett mindre antal för detta

platser, förslagsvis 5--10, ända-

mål reserveras å Önskvärt reumatikeravdelningarna. är tillika, att i den mån

särskilda finnas eller inrättas vid

barnavdelningar lasaretten, vissa platser

därstädes avdelas för eller nervösa barn. psykopatiska Övriga fall, vilka trots

noggrann poliklinisk undersökning icke kunna böra för

nöjaktigt bedömas,

fortsatt observation remitteras till eller

sinnessjukhus .psykoneurosanstalt h

_ Beträffande det stora

flertaletpsykoneurospatienter lärer_emellertid,.s0m

verkställd observation vara tillräcklig för fallens primära

nämnts, polikliniskt

bedömande. Det och har för övrigt redan tidigare betonats, att

säger sig självt

man för dessa bör i största möjliga utsträckning utnyttja redan

mottagningar

utrymmen och de jämte tillhörande utrustning,

befintliga polikliniklokaler

som förutsätts komma till stånd för reumatikerfallen. Det har likaledes fram-

att man vid av de i samband med reumatikervården för-

hållits, planerandet

ordade bör till neurosklientelet, så att

poliklinikhemmen jämväl taga hänsyn

dithörande kunna vid behov mot en rimlig avgift beredas

poliklinikfall

och därstädes under observationstiden. Sedan beslut

plats sysselsättning

numera fattats om av lasarettet i Västervik, synas särskilda anord-

delning

för neurosfallen bli direkt erforderliga endast i Gotlands län, där till-

ningar

till delat lasarett ännu saknas. I detta län torde dock en poliklinisk mot-

gång

för ifrågavarande fall kunna utan större svårighet anordnas antingen

tagning

vid lasarettet eller det i Visby. I områden med

statliga sinnessjukhuset några

delade lasarett och till psykiater framstår poliklinisk mottagning

god tillgång

för såsom och måhända önskvärd utan att vara direkt

psykoneuroser möjlig

t. ex. i Stockholms län (Stocksund), Göteborgs och Bohus län

nödvändig,

ävensom stad. För dessa områden lärer utan alltför

(Uddevalla) Hälsingborgs

stor samarbete i saken kunna ordnas, i första fallet med Karolinska

olägenhet

och i fall med Liknande är

sjukhuset övriga angränsande sjukvårdsområden.

fallet med Södermanlands län, såvitt angår den norra delen (Eskilstuna).

Att anskaffa erforderlig sakkunskap till lasarettspoliklinikerna

psykiatrisk

torde i allmänhet icke behöva möta oöverstigliga hinder. Åtminstone under de första åren efter inrättande lära mottagningarna därstädes

poliklinikernas

kunna till en ä två i veckan. De sakkunniga hava därför som

begränsas gånger

skulle i första hand - mot visst

regel tänkt sig, att psykiatrisk sakkunskap

arvode - tillhandahållas från därmed

årligt närbeläget statligt respektive jäm4 förligt kommunalt sinnessjukhus. En dylik anordning skulle i hög grad under-

lätta det nödvändiga samarbetet i fråga om intagning av svårare neurosfall å. sinnessjukhusen samt även i förhållande till de fristående neurosanstalterna, vilka äro statliga, innebära vissa fördelar. Lämpligast synes

praktiskt taget

vara, att överläkaren eller, där flera sådana finnas, hjälpverksamhetsläkaren anförtros ifråga, enär denne genom sin ambulerande verksamhet

uppdraget

förvärvar särskilda förutsättningar för att kunna på ett lyckligt sätt handhava även den neurosvården. De sakkunniga vilja i detta sam-

polikliniska

anbefalla till huruvida icke, i den mån vården för

manhang övervägande, lättskötta sinnessjuka utbygges, hjälpverksamheten vid åtminstone flertalet

statliga sinnessjukhus anförtros åt särskilda läkare, som då jämväl lämp-

bör

ligen skulle kunnafå till uppgift att dels ha överinseendet över och leda utvecklingen av vårdhemmen för de lättskötta sinnessjuka och dels tjänstgöra som experter åt lasaretten. Därigenom skulle bland annat möjlig:

psykiatriska

att i de fall, där vore belägen å annan ort än

göras psykoneurospolikliniken

finge sin bostad förlagd till polisinnessjukhuset, hjälpverksamhetsläkaren

klinikorten, -vilket skulle betydligt underlätta den polikliniska neurosverksamheten utan. att behöva nämnvärt rubba .kontakten med det statliga sinnessjuk»

huset. Där hinder möter att anför-tro ifrågavarande uppgift åt överläkaren

eller hjälpverksamhetsläkaren, bör även psykiater i underläkares tjänsteställ-

ning kunna komma i fråga, därest han innehar förut nämnd kompetens.

I ett mindre antal sjukvårdsområden lärer.likväl statlig eller därmed jimställd kommunal sinnessjukläkare icke kunna påräknas. Detta gäller framför allt Kalmar läns södra landstingsområde, Blekinge, Kristianstads, Hallands och Gävleborgs län ävensom sannolikt Norrköpings stad. I och med att

respektive landsting och icke-landstingsstäder, såsom avsett är, övertager och

utbygger vården för de lättskötta sinnessjuka, torde dock anställande av ut« bildad psykiater för denna vårdforms handhavande bli ofrånkomlig och där-

igenom förutsättningar skapas för att på. ett tillfredsställande sätt tillgodose eventuellt föreliggande behov av psykiatrisk sakkunskap vid psykoneurospoli-

klinikerna även i dessa fall. De sakkunniga vilja till sist betona, att de med

nu angivna synpunkter den psykiatriska sakkunskapens tillgodoseende vid på psykoneurospoliklinikerna ingalunda avse att frånhända landstingen deras rätt

att i varje särskilt fall handla med hänsyn till samtliga förhandenvarande omständigheter utan endast att påvisa de möjligheter, som inom den närmaste framtiden synas föreligga och i första hand böra tagas under övervägande.

Med beaktande av vad sålunda i skilda hänseenden anförts hava de sak-

kunniga uppgjort följande preliminära plan för den polikliniska psykoneuros-

vårdens utbyggande i riket, därvid även beaktats föreliggande eller beräknad

tillgång till psykiatrisk sakkunskap (se sid. 75).

Som synes överensstämmer denna plan i huvudsak med planen för reumatikervårdens utbyggande. De avvikelser, som förefinnas, äro samtliga betingade av ovan berörda förhållanden.

Från faokhåll har framhållits, att poliklinikernas bedömande och sekundärt

även anstalternas behandling av psykoneurosfallen skulle i icke ringa grad

underlättas därest i de olika länen en lokalt förgrenad dispensärverksamhet komme till stånd, som snabbt kunde verkställa en noggrann förundersökning rörande de olika fallens miljö, arbete_ samt sociala och ekonomiska förhållanden i övrigt. Många fall bottna som nämnts huvudsakligen i yttre miljöbetonade omständigheter, vilka stundom taga avsevärd tid att utforska. g I varje fall äro dessa omständigheter av stor vikt för den behandlande läkaren att känna till även från annan synpunkt än den neurotiske patientens. Det

kan emellertid enligt de sakkunnigas mening ifrågasättas, om för detta ändamål en särskild dispensärorganisation verkligen behöver tillskapas. Redan

den inremitterande läkaren bör kunna lämna vissa dylika uppgifter, eventuellt

på särskilt formulär. Sedan distriktssköterskaorganisationen utbyggts och tjänsteläkardistrikten å landsbygden omreglerats, torde även bättre möjlig heter föreligga att tillgodogöra sig distriktssköterskas och tjänsteläkares

kännedom om patienterna. Härtill kommer den hjälp, som lasarettens kuratorer och statens hjälpverksamhet för sinnessjuka kan komma att giva. Båda dessa verksamhetsgrenar befinna sig ännu i sin början. Sannolikt komma de -w liksom vid tuberkulosvården - att få ett

centraldispensärverksamheten

mycket nära samarbete med distriktsvården. Tills vidare torde man därför

Plan för den pollkllnlskn psykoueurosvårdens utbyggande.

Plats Psykiatrisk konsult fran Sj ukvårdsområde för polikliniken

Stockholms stad Södersjukhusets psyk. klinik Stockholm. a Karolinska sjukhusets psyk. klinik län Dzo eller Stocksund (event.) n Stockholms i Akad. sjukhusets psyk. klinik Uppsala. Uppsala Södermanlands Las. i Nyköping S:ta Annas sjukhus, Nyköping. D » Eskilstuna (event.) Sundby sjukhus, Strängnäs. I Norrköping Norrköpings komm. vårdhem. Östergötlands (inkl. Norrköping) n Linköping Birgittas sjukhus, Vadstena. » Jönköping Ryhovs n , Jönköping. Jönköpings S:t Sigfrids n , Växjö. Kronobergs n Växjö Kalmar » Kalmar Landstingets vårdhem. u Västervik S:ta Gertruds sjukhus, Västervik. Szt Olofs n , Visby. Gotlands n Visby v Karlskrona Landstingets vårdhem. Blekinge n .i I Kristianstads Kristianstad Malmöhus n Lund (psyk. kliniken) Lund. (inkl. Malmö och Hälsingborg) )9 n Malmö (neurosavd.) Stadens sinnessjukhus. _ D » Hälsingborg (event.) Szta Maria sjukhus, Hälsingborg. Hallands D n Halmstad Landstingets vårdhem.

och Bohus i? Sahlgrenska sjukhuset i Göte- Göteborg. Göteborgs (inkl. Göteborg) borg (avd. för psykiskt sjuka) Las. i Uddevalla (event.) sjukhus, Vänersborg.

Kâillshagens

N » Vänersborg Restads Älvsborgs )3 n Boras Szt Jörgens » , Göteborg. )) Restads r , Vänersborg. Skaraborgs I Lidköping » Karlstad Mariebergs sjukhus, Kristinehamn. Värmlands i Örebro V:a Marks sjukhus, Örebro. Örebro Västmanlands » Västerås Ulleråkers sjukhus, Uppsala, ev. landstingets vårdhem.

n Falun Säters sjukhus. Kopparbergs r Gävle Länets vårdhem. Gävleborgs (inkl. Gavle) n Sundsvall Nya sinnessjukhuset, Sundsvall. Västernorrlands n Östersund Frösö sjukhus, Östersund. Jämtlands - Umeå. Umedalens sjukhus, Umeå.. Västerbottens » Boden Furunasets sjukhus, Pitea. Norrbottens

böra avvakta för att av de som

utvecklingen anordningar, sålunda äro i var-

dande, draga den nytta för som denna

poliklinikvården, kräver. Det synes

de sakkunniga som om man skulle kunna undvika att

härigenom skapa en sär-

skild lokalt förgrenad för dessa del.

dispensärvård patienters

Genom den nu skisserade verksamheten hava de

polikliniska sakkunniga

närmast åsyftat att ernå en av

nöjaktig förhandsgallring psykoneurosklien-

telet, så att varje klient,-som för hälsans återvinnande erfordrar sluten vård, om möjligt redan från kommer till rätt anstalt. början Samtliga hithörande fall, som icke förete tecken och heller

omisskännliga på sinnessjukdom Qaj

kunna vårdas av läkare i den böra därför i första hän-

öppna sjukvården, hand

visas till ifrågavarande bör i mån av tid å

polikliniker. Självfallet poliklini-

kerna även neurosfall, som endast kräva en tids

mottagas öppen vård. Innan

den polikliniska verksamheten fullt och erfarenhet utbyggts vunnits om dess omfattning i praktiken, torde emellertid för all och

undersökning behandling

å psykoneurospoliklinik böra erfordras remiss av läkare. och i vad Om mån lättnader härutinnan sedermera kunna till särskild

beredas,_får upptagas pröv-

ning med hänsyn till då föreliggande förhållanden. Därvid ock böra synes tagas under övervägande, huruvida icke alla som söka för-

psykoneurosfall,

tidspension av allmänna medel, böra underkastas

obligatorisk undersökning

å dessa polikliniker, innan bifalles. En

pensionsansökan dylik anordning

lärer sedan tid med gott resultat hava i Danmark.

någon praktiserats

Efter verkställd observation hava därest behov av vård

poliklinikerna att,

konstaterats, antingen återsända patienten för fortsatt i hemorten

behandling

av den inremitterande läkaren, eventuellt i samråd med

polikliniken, eller

behålla den för öppen vård eller ock, vid behov av vård eller observation å. sjukhus, remittera den sjuke vidare för i å

intagning vanlig ordning respektive

medicinska avdelning, sinnessjukhus eller neurosanstalt. Genom en remiss av sistnämnt slag erhåller patienten icke rätt att utan vidare bliva

någon intagen

å sjukhuset utan ankommer det i sista hand

ifråga, på vederbörande intag-

ningsmyndighet att enligt för sjukhuset bestämmelser den remit-

givna pröva

terade ansökningen. Det dock att denna i

säger sig självt, prövning praktiken

kan och bör som till en av av vårdbehovet i

regel begränsas prövning graden

förhållande till andra inträdessökande ävensom av eventuellt

föreliggande speciella omständigheter.

Gäller det härvid å såsom medicinal-

intagning sinnessjukhus, erfordras,

styrelsen framhållit, för ändamålet av bestämmelser till

ändring gällande

huvudsaklig överensstämmelse med vad som redan jämlikt brev

Kungl. Majzts

den 23 januari 1931 tillämpas vid kliniken å

psykiatriska Psykiatriska sjuk-

huset i Stockholm. Detta innebär bland att överläkaren skall annat, äga att efter ansökan av den eller annan

sjuke själv beträffande _visst antalplatser

besluta om intagning å med till den

sjukhuset hänsyn sjuk_es vårdbehov utan

att därvid iakttaga för å föreskrivna

intagning sinnessjukhus speciella villkor

och skall

bestämmelser. Utskrivning ske, dåden intagne därom gör fram-

ställning eller han icke behöver vård å

längre sjukhuset.

Gäller det åter intagning å. neurosanstalt, lärer man icke kunna undgå att

under en viss övergångstid bibehålla en central tilldelning av patienterna.

Sedan erfarenhet vunnits angående den verkan, som poliklinikernas verksamhet kan utöva på platsbehovet vid neurosanstalterna, och vårdplatstill-

gången med ledning därav eventuellt utbyggts i erforderlig omfattning, synes

man emellertid i fråga om intagningen å dessa anstalter kunna till

övergå det mera smidiga förfaringssätt, som enligt beslut av 1936 års riksdag från

och med den 1 juli 1937 skall tillämpas vid kustsanatorierna och som i huvudsak innebär följande.

Ansökan om inträde sker direkt hos anstalten med iakttagande av en av

medicinalstyrelsen fastställd rayonindelning. Varje anstalt insänder omedelbart före varje månadsskifte till medicinalstyrelsen specificerad uppgift angående

dels antalet inträdessökande med angivande av deras kön, ålder, hemvist och diagnos, dels ock antalet och arten av de platser, som äro eller under månadens lopp med sannolikhet kunna förväntas bliva lediga. Finner medicinalstyrelsen vid granskningen av dessa uppgifter, att antalet inträdessökande vid en anstalt är för stort för att samtliga skola kunna intagas å anstalten under månadens lopp, har medicinalstyrelsen att anmoda anstaltens läkare att till anstalt, där ledighet finnes eller beräknas inträda under samma månad,

översända ett lämpligt avvägt antal ansökningshandlingar av den art, som

motsvarar platsernas beskaffenhet. Den mottagande anstaltens läkare har sedan att efter förberedande granskning sätta sig i förbindelse med den sjuke eller vederbörande poliklinik och meddela lämplig dag för inträde. Något direkt tvång att intaga vederbörande skall likväl ej föreligga, ej heller

någon skyldighet för den sjuke att låta sig intagas å anstalten ifråga. På

denna väg synes man kunna i huvudsak ernå. samma fördelar som med ett

rent centralt beläggningssystem, samtidigt som dettas olägenheter i form av onödig omgång och tidsspillan undvikas.

En annan fråga är, om och i vad mån skola till-

socialförsäkringsorganen

försäkras rätt att påkalla omprövning av frågan om intagning i de fall, där intagning vägrats. Till detta spörsmål, som är av mera allmän räckvidd, åter-

komma de sakkunniga i det följande.

Genomförandet av den föreslagna poliklinikverksamheten torde böra ske successivt. Att härvid planen för reumatikervårdens successiva utbyggande bör i största utsträckning följas, framgår utan vidare av vad ovan an-

möjliga

förts. I den mån neurospolikliniker anordnas utan samband *med nybyggnader för reumatikervården, bör detta kunna ske i relativt hastig takt, varvid dock hänsyn måste tagas till andra vid vederbörande sjukhus eventuellt

planerade ny- eller ombyggnader. Någon riksplan för poliklinikverksamhetens

successiva utbyggande hava de sakkunniga därför icke ansett sig böra fram-

lägga.

Det torde vara anledning antaga, att ett borttagande av den hittills till-

beträffande psykoneurosklientelet, framför allt med

lämpade begränsningen

avseende å åldern, kommer att i och för sig medföra ett ökat krav åsluten

vård för hithörande fall. Å andra sidan är det enligt de sakkunnigas

mening

icke osannolikt, att en rätt ledd poliklinikverksamhet kan avsevärt minska behovet av vårdplatser å särskilda neurosanstalter. Försiktigheten

bjuder

därför att icke vidtaga mera omfattande av den slutna

någon utbyggnad neurosvården, förrän tillräcklig erfarenhet föreligger från poliklinikverksam-

heten. De sakkunniga äro vid sådant förhållande icke beredda att nu till-

styrka framkommet yrkande om ytterligare utbyggnad av a.nstaltsvården för psykoneuroser utöver den, som på grundval av sjukvårdskommitténs förslag

planeras i närheten av Vänersborg, och finna ej heller lämpligt att detta

på

stadium taga närmare ståndpunkt till frågan om den anstaltstyp, som därvid

bör väljas.

Slutligen vilja de sakkunniga betona önskvärdheten av att vid de fristående neurosanstalterna anställas särskilda kuratorer med uppgift att bistå patienterna i ekonomiska och andra angelägenheter. De skäl, som fackläkarna i sina utlåtanden anfört till stöd för en sådan åtgärd, synas borga för att ett gott utbyte skall erhållas av en kuratorsverksamhet vid dessa anstalter, icke minst därigenom att en sådanlverksamhet är ägnad att motverka eljest ofta. förekommande återfall i sjukdomen. Därest kuratorerna vid de två mindre av ifrågavarande anstalter, Tranås och Åre, icke skulle genom kuratorsverksamheten erhålla full sysselsättning, kan deras arbetstid med fördel utfyllas genom att låta dem biträda i arbetsterapin. De sakkunniga förutsätta., att vid lasaretten anställda kuratorer må i mån av behov anlitas även för vid lasa› rettet behandlade psykoneurosfall. Denna kuratorsverksamhet torde bli av

särskilt stor betydelse för de å poliklinikhemmenboende patienterna.

Kap. 6. Kurortsvårdens handhavande och finansiering.

De i det föregående uppdragna riktlinjerna för reumatiker- och psyko-

neurosvårdens utbyggande avse bland annat att möjliggöra, att vårdbehovet för hithörande klientel skall —— efter viss - kunna

övergångstid tillgodoses utan upprätthållande av den begränsning, som i pensionsförsäkringens

intresse hittills tillämpats. Ett fullständigt inordnande av ifrågavarande vård inom ramen för den allmänna sjukvården förutsätter emellertid även, att

pensionsstyrelsens hittillsvarande befattning med vårdens organiserande och finansiering avvecklas och övertages av andra huvudmän på. sjukvårdens om-

råde. De sakkunniga övergå nu till en närmare prövning av hithörande

spörsmål.

Sjukvårdskommitténs förslag.

Som tidigare nämnts, har statens sjukvårdskommitté i förevarande hänseende framlagt vissa allmänna riktlinjer, avsedda att till för

tjäna ledning

den blivande detaljutredning, som förutsatts komma till stånd. Ehuru dessa riktlinjer icke äro helt den av de ut- i

tillämpliga på sakkunniga föreslagqa,

ökade vårdorganisationen, torde de dock böra här inledningsvis återgivas..

Rörande kurortsvârdens framtida handhavande och finansiering

bland annat:

yttrar sjukvårdskommittén

Vad först de till lasaretten anslutna kuranstalterna för reumatiker

angår

och kommittén ansvaret för och finansieringen av denna.

psykoneuroser synes

vård kunna ordnas i överensstämmelse med de prin-

lämpligen huvudsaklig

som av kommittén förordats beträffande de planerade radiologiska

ciper,

centralanstalterna i Lund och Ansvaret för vården skulle sålunda

Göteborg.

formellt landstin eller icke-landstingsstad, medan drift-

åligga respektive

kostnaderna frånsett e legosängsavgifter, komma att bestridas

skulle, inflytan

av staten. Kommitténs huvudmotiv härför är, att varken reumatiker» eller kan länsvis utan liksom hittills bör

psykoneurosvården lämpligen organiseras

avsedda för större områden än länen. Kostnatillgodoses genom anstalter, derna för denna vård böra sålunda redan enligt kommitténs allmänna prin› för bestridas av staten. Härtill kommer, att

ciper sjukvårdens finansiering

nu anstalter för dessa inrättats och drivits utan större

befintliga vårdgrenar

från och storstäders sida. Med fullt fog

uppoffringar respektive landstings

kunna därför även andra huvudmän för sin medverkan till denna vårds utliknande fördelar. Kommittén inser väl, att ett

vidgande göra anspråk på

samarbete mellan staten och storstäderna av här för-

landstingen respektive

ordad beskaffenhet kan vara att väcka betänkligheter i administrativt ägnat hänseende. Men då tala för ett sådant sam-

vägande sjukvårdssynpunkter

arbete och den vunna erfarenheten visar, att samarbetet emellan pensions» och lasarettens huvudmän icke medfört några administrativa olägen-

styrelsen

har kommittén låtit sina härutinnan falla.

heter, betänkligheter

Vad härefter de tre stora torde redan av den

angår psykoneurosanstalterna

att de äro helt fristående från andra bliva

anledningen, sjukvårdsinrättningar,

att staten övertager »ansvaret för driftkostnadernas täckande,

nödvändigt,

därest verksamheten icke framdeles kan i allt väsentligt bekostas av medel från behöver emellertid icke heller

pensionsförsäkringsfonden. Anordningen

här medföra, att anstalterna skola administreras som rena

oundgängligen

statsanstalter, utan kan härvid tänkas en liknande anordning som exempelvis beträffande kustsanatorierna. De skäl, som anförts till förmån för en sådan

i om dessa anstalter, göra sig för övrigt i viss mån gällande

anordning fråga

även beträffande nu ifrå avarande anstalter. I med kommitténs all-

enlighet

männa för rese böra ock kostnaderna för kurortspatienternas

idrag

vilka princilper ittills i huvudsak gäldats av pensionsstyrelsen, framdeles beresor, stridas med statsmedel. Då kommitténs förslag i övrigt intimt ansluter sig till den bestående lärer man vara berätti ad räkna med, att.

organisationen,

vårdkostnaden icke skall bliva större i det ena fallet än 1 det andra.

Kommittén betonar att ställning till den all-

vidare, socialförsäkringens

männa icke är löst enbart med att ett tillräckligt antal ,sjukhus-

sjukvården

finnas ligger näm»

platser tillgängliga. Enligt gällande sjukhusförfattningar

om de och utskrivning som regel i veder»

ligen avgörandet sjukas intagning

börande läkares hand, åtminstone vad lasarett och därmed jämförliga sjukhus

vidkommer. Att intressekonflikter mellan socialförsäkringsorganen och dem,

som företräda den allmänna denna. grund kunna uppstå finner

sjukvården, på

i Det kommittén därför vara ett från social-

kommittén ligga öppen dag. synes

sett skäligt krav, att de vid eventuell vägran

försäkringsorganens synpunkt

från sida erhålla möjlighet att efter o p a r t i s k p r ö v»

.anstaltsläkarens

för vård eller observation, då de

n i n g få sina patienter intagna på. sjukhus

så anse Då kommitténs de fall, där en fri-

erforderligt. enligt uppfattning

villig överenskommelse icke kan träffas, torde bliva relativt få, förordar kommittén, att ärenden av ifrågavarande art till en central

hänskjutas prövning, förslagsvis av medicinalstyrelsen. föreslås ock Medicinalstyrelsen

erhålla rätt att hänvisa fall, som vid en kunna befinnas vara

dylik prövning

i behov av vård eller observation, till härför allmänt eller av allmänna

lämpat

medel understött enskilt sjukhus. En sådan och remissrätt skulle

prövnings-

visserligen stundom medföra ett inkräktande landstingens och storstädernas

på

bestämmanderätt över sjukhus, vars uppförande och drift de helt be-

själva

kostat, men med hänsyn till den principiella vikt, har, anser kom-

spörsmålet

mittén betänkligheter i avseende böra få vika.

dylikt

Kommittén framhåller jämväl, att socialförsäkringens ekonomiska intresse av en väl ordnad kräver, att den icke ställes utan

sjukhusvård inflytande på

planläggningen och utvecklingen av den allmänna sjukvården. Ett c e n t r a l t 0 r g a n f ö r s a m a r b e t e borde därför åvägabringas, där socialförsäkringens olika grenar vore representerade. Ett kommittén dylikt organ synes jämväl vara av stort värde för av den samverkan mellan den

befrämjande

allmänna sjukvårdens huvudmän, som kommittén i olika avseenden förordat. Då ifrågavarande kommitténs bör en uteslutande

organ enligt mening givas

rådgivande natur, benämnes det förslagsvis »det centrala Med

sjukvårdsrådet».

den ställning, har till landets hälso- och anser

medicinalstyrelsen sjukvård,

kommittén naturligt, att dess chef blir rådets ordförande. Medlem av rådet skulle jämväl vara den läkar-byråchef i under vars

medicinalstyrelsen, byrå

ifrågakommande ärende närmast sorterar. Till ständiga medlemmari rådet

skulle socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, arméförriksförsäkringsanstalten, valtningens sjukvårdsstyrelse samt svenska landstingsförbundets styrelse äga

att utse vardera en då förekommande ärende

representant. Härjämte skulle,

det påkallade, till rådets sammanträde kunna för stainbjudas representanter tens fattigvård och barnavård ävensom för olika kommunala

sammanslutningar och läkarorganisationer. ›

För att rådet, som skulle hava de av

att upptaga viktigare sjukvårdsfrågor

mera allmän natur, vilka hänskötes till detsamma, icke skulle med

betungas

angelägenheter av mindre betydelse, skulle rätten att dit hänvisa ärenden starkt begränsas och tillkomma endast och vilka

myndigheter korporationer,

ägde utse ständiga representanter i rådet, ävensom statens för

inspektör

fattigvård och barnavård. Sålunda skulle icke deras för-

landstingen, valtningsutskott, epideminämnder, sjukhusdirektioner m. fl. kunna hänskjuta

ärende till rådet med mindre landstingsförbundets lämnat

styrelse medgivande

därtill. På samma sätt skulle sjukkassor hava att

göra framställning genom socialstyrelsen, pensionsnämnder genom pensionsstyrelsen, ifrågakommande

ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag genom riksförsäkringsanstalten, fattig-

vårds och barnavårdsstyrelser statens för och

genom inspektion fattigvård

barnavård. Andra korporationer och skulle hava att

sammanslutningar göra framställningar genom medicinalstyrelsen.

Yttranden över sjukvårdskommitténs

förslag. Det stora flertalet hörda myndigheter och har

sammanslutningar tillstyrkt sjukvårdskommitténs förslag i förevarande delar. I vissa yttranden ha dock

betänkligheter av principiell innebörd eller mot olika de-

yppats erinringar taljer i förslaget framställts.

Länsstyrelsen i Blekinge län finner sålunda en i de av

ändring påkallad

L kommittén skisserade riktlinjerna för lasaf i n a n s i e r i n g e n av de till ; retten anknutna kuranstalterna. anför härutinnan:

Länsstyrelsen

Enligt kommitténs förslag skulle till vissa lasarett ute i landet anslutas en del kuranstalter för reumatiker och Ansvaret för vården

psykoneuroser.

å dessa kuranstalter skulle kommittén formellt lands-

enligt åligga respektive

ting eller icke-landstingsstad, medan driftkostnaderna skulle, frånsett inflytande legosängsavgifter, komma att bestridas av staten. En anord-

dylik

ning synes länsstyrelsen bestämt strida mot de av kommittén i annat sammanhang, såsom »självklara» betecknade vilka det admi-

»grunder, enligt

nistrativa handhavandet av en bör med det ekonomiska

uppgift paras

ansvaret för densamma och tvärtom, eller med andra 0rd, att den administraå tiva enhet, som beslutar en utgift, också i mån bör bära de eko-

väsentlig

nomiska konsekvenserna av beslutet». En i denna del av kommit-

ändring

i téns förslag därför därvid det torde närmast till hands

synes påkallad, ligga

att låta det landsting, till vars lasarett kuranstalten är i administrativt avi. seende ansluten, bära ansvaret för driften med rätt dock för veder-

givetvis

g börande landsting att härför dels avsevärda

uppbära statliga driftbidrag

i dels ock efter viss fastställd taxa.

vårdavgifter

I fråga om att få å allmän

möjligheten patient intagen

i sjukvårdsinrättning finner för-

riksförsiikringsanstalten sjukvårdskommitténs

slag fylla skäliga krav från den sociala sida. Anstal-

olycksfallsförsäkringens

ten understryker i härtill, att det ur

anslutning Socialförsäkringens synpunkt

understundom kan vara önskvärt, att den försäkrade, även utan att hans till-

stånd med nödvändighet kräver vård å bli-r eller kan

sjukhus, intagen kvarligga

där för att ernå största effektivitet med till återvinnandet av

möjliga hänsyn

arbetsförmågan. Detta önskemål gjorde sig gällande bland annat i om

fråga

en del sjukdomar, där tillfrisknandet kunde bero av individens

egen villighet

att utan den kontroll, som sjukhusvistelse underkasta

innebure, sig erforderlig

skötsel och därutinnan meddelade föreskrifter m. m. om tillträde

Frågan för,

en socialförsäkrad till en och om där borde

sjukvårdsinrättning kvarliggande

därför stundom efter andra och friare än som i

prövas grunder eljest regel gällde. Socialstyrelsen och rikssjukkassornas hävda ena- Centralorganisation handa synpunkter för sjukförsäkringens del. Styrelsen för svenska landstingsförbundet att en beunderstryker dylik

fogenhet innebär ett inkräktande på rätt att bestämma över sina

landstingens

egna sjukhus, men framhåller å andra sidan, att den torde en nöd-

utgöra

vändig följd av att skall inom

socialförsäkringens sjukhusbehov tillgodoses

den allmänna sjukvårdens ram.

Styrelsen för svenska stadsförbundet kräver närmare om social-

utredning försäkringsorgans rätt gentemot sjukhusläkarna. anför härutinnan: Styrelsen

1409 87 6

Ett med svårbedömliga konsekvenser är kommitténs tanke, att

förslag

skulle vara tvungna att upplåta plats för socialförsäkringens organ,

sjukhusen

då dessa önskade för observation eller rent av för vård. Ur

intaga personer

torde detta vara önskvärt och från kommunalt

socialförsäkringens synpunkt

håll torde man heller icke behöva räkna med något principiellt motstånd mot denna tanke. Men ett bestämt ställningstagande till förslaget synes förutsätta en mera än den, som kommit detsamma till del i

ingående utredning

kommitténs betänkande. Framför allt saknas motivering för den meningen, att de fall, där överenskommelse ej kan träffas, skulle bliva relativt

frivillig

få. Om så blir förhållandet eller ej torde vara beroende av antalet fall, där

kan väntas och om detta giver betänkandet ingen

dylik intagning påkallad

Såsom kommittén skulle ett realiserande av

upplysning. själv medgiver,

kommitténs denna punkt innebära ett inkräktande på landstingens

förslag på

och storstädernas bestämmanderätt över sjukhus, vars uppförande och drift de helt bekostat. När det att dessa befogade an-

själva ifrågasättes gentemot

ställa krav, torde det få anses naturligt, om man

språk socialförsäkringens

från kommunalt håll önskar i förväg få mera klart besked om innebörden av

dessa krav.

svenska finner förslaget att medi

Styrelsen för lasarettsldkarféreningen skulle få befogenhet att avgöra. frågan om patients intagning cinalstyrelsen

å vanskligt, för så vitt det gäller av kommuner

sjukhus principiellt ytterst

helt bekostade uppfattning torde det vara onödigt

sjukhus. Enligt styrelsens

att för de få fall, som komma ifråga, taga avsteg från den vedertagna prin-

om kommunernas självbestämmanderätt och lasarettsläkarens befogen-

cipen het att ensam avgöra om intagning.

Vad härefter om inrättande av ett centralt

angår frågan

u k v ård sråd har man i yttranden ställt sig tveksam mot kom-

sj några mitténs förslag på denna punkt. Medicinalstyrelsen, som närmare anvisningar rörande arten av

efterlyser

hithörande ärenden, anför sålunda:

har med fullt erkännande av förslagets grundtanke och

Medicinalstyrelsen icke kunnat undgå. att hysa vissa betänkligheter mot dess utformning, syfte

har därvid icke ingått på en närmare granskning beträffande rådets

Styrelsen

sammansättning i avseende å ständiga medlemmar eller tillkallade

föreslagna representanter för korporationer och sammanslutningar, utan huvudsakligen

fäst sig vid svårigheten att överblicka konturerna för det frågematerial, som komme att bliva föremål för rådets handläggning.

De stora principiella sjukvårdsfrågorna av mera allmän natur skulle enligt

förmenande snart nog komma att träda i bakgrunden för ärenden

styrelsens

av mera och lokalt räckvidd och givetvis oftast av fram-

speciell begränsad

trädande ekonomisk innebörd. I samma mån finge rådets beslut och utlåtanden från allmänt hållna direktiv till mera bestämt ståndpunkts-

övergå

tagande i de särskilda fallen. Ãrendenas art och deras behandling komme därigenom att alltmera sammanfalla med vad som för närvarande förekommer vid förhandsberedning inom de ämbetsverk —— i första hand medicinalstyrel-

vilkas de i mer eller mindre väsentliga avseenden bliva

prövning

1s)en eroen -dpå e.

Den som komme att lämnas måste även i

vägledning, av centralrådet, eljest

av rådets auktoritativa sammansättning medföra en väsentlig bunden-

på grund

het för ämbetsverken vid en eventuell författningsenlig handläggning av de

särskilda ärendena på ett senare stadium, en omständighet, som på-

innebär

tagliga olägenheter för ärendenas behandling såväl som inom

inom_rådet

ämbetsverken. Medicinalstyrelsen vill i detta sammanhang 1cke att

underlåta

påpeka den nära överensstämmelsen mellan

centralrådets uppgifter, sådana

de i förslaget angivits, och medicinalstyrelsens i dess instruktion föreskrivna skyldighet att tillhandagå offentliga och kommunala myndigheter med de

upplysningar och det biträde, som av dem äskas och som ligga inom området för styrelsens verksamhet.

Styrelsen ifrågasätter slutligen, om icke de i kommitténs förslag avsedda

skulle kunna ernås särskilda föreskrifter för - i

syftemålen genom styrelsen

dess instruktion eller i annan ordning —— om samråd i hithörande frågor med

Socialförsäkringens organ eller den allmänna icke-statliga huvudsjukvårdens

man.

Styrelsen för svenska provinsialldkarfdreningen finner ock ovisst, huruvida

det av sjukvårdskommittén föreslagna centrala kan bliva sjukvårdsrådet

ett lämpligt organ för av hithörande och förhållanden.

reglering frågor

Styrelsen befarar, att det hela resulterar i en vid sidan

»dubbelorganisation»

av och andra intresserade Kommer ett sådant råd

medicinalstyrelsen parter.

att tillskapas, synes det emellertid vara av vikt

föreningsstyrelsen synnerlig

såväl för läkarkåren som för sjukvården, att få

läkarorganisationerna göra

sin röst hörd inom detsamma, vilket ock kommittén

föreslagit.

Slutligen har i fråga om centralrådets från

sammansättning

olika håll uttalats särskilda önskemål. V

Från sjukkassehdll har sålunda betonats önskvärdheten av att svenska

sjuk-t

kasseförbundet bleve representerat i hänskjutna ärenden, berörande

sjukkassor-

nas verksamhet. Socialstyrelsen hari anledning härav framhållit, att enär social-

styrelsen såsom tillsynsmyndighet över i främsta rummet sjukkasseväsenclet

bör tillerkännas representationsrätt inom rådet, skulle ett av

tillmötesgående

nämnda önskemål innebära, att den statsunderstödda

sjukkasseverksamheten

inom rådet skulle bliva företrädd tvenne som

genom representanter, något

väl knappast borde ifrågasättas. föreslår därför, att svenska

Styrelsen sjuk-

kasseförbundet i förhållande rådet erhåller samma som

till ställning enligt förslaget tillagts exempelvis svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas d. v. s. rådet

förbund,

skulle, då förekommande fall det förbundet att

påkallade, äga inbjuda genom

en representant deltaga i rådets överläggningar.

Överståthållarámbetet anmärker, att den tänkta av rådet

sammansättningen

synes ägnad att medföra ett till synes starkt åt de stat-

opåkallat inflytande

liga organ, Vilka hava att handlägga hithörande samt finner erforder-

frågor,

ligt, icke minst med till vikten av ett samarbete mellan det

hänsyn gott

blivande rådet och de organen, att dessa sistnämnda erhålla ökad

kommunala

representation i rådet. Därvid bör överståthållarämbetets förmenande

enligt

bland annat tillses, att de städer, vilka icke i erhålla sär-

deltaga landsting,

skild representant. Genom en ändrad av

dylik sammansättning sjukvårds-

rådet skulle även vinnas, att detsammaikomme att sakkun-

äga tillgång till

hos personer, vilka i första hand haft att taga ställning till de problem,

skapen

som sjukvårdens behöriga ordnande innebär för kommuner och landsting.

Styrelsen för svenska stadsförbundet samt stadsfullmäktige i Stockholm och Göteborg påkalla ock ständig representation i rådet för städerna utanför

landsting.

Önskemål om uttalas av marinförvaltningen och

representation jämväl

direktionen för allmänna barnhuset, den senare under åberopande av

barnhusets ställning till upptagningshem och spädbarnshem.

Stockholms läns finner det icke vara tillfredsställande,

landsting slutligen

att av ett endast kunna komma under bedö-

landsting gjorda framställningar

mande av rådet, därest svenska landstingsförbundets styrelse därtill lämnat

medgivande.

De sakkunniga.

Reumatikervården. Ser man saken rent principiellt, företer frågan om reumatikervårdens framtida handhavande och bedrivande icke några mera tveksamma De redan äro alla utom Bodenav-

punkter. befintliga avdelningarna

i till centrallasarett med respektive landsting

delningen utbyggda anslutning

och såsom formell huvudman, och detsamma skulle enligt

icke-landstingsstad

de i bliva fallet även med de nya avdelningarna,

sakkunnigas plan princip

varvid dock vid Karolinska sjukhuset i Stockholm och Akade-

avdelningarna

miska i komma att en viss särställning. Med ut-

sjukhuset Uppsala intaga

av en i län vinner jämväl frågan om

byggande reumatikeravdelning varje en naturlig lösning i enlighet med de för lasaretten patientfördelningen

allmänna bestämmelserna, om ock under övergångstiden viss rapport-

gällande

sätt fram utvecklas. Tvekan kan endast

skyldighet synes önskvärdgpå längre råda beträffande avdelningarnas finansiering.

I denna del har statens med från sin rela-

sjukvårdskommitté, utgångspunkt

tivt uttalat den att kostnaderna för

begränsade utbyggnadsplan, uppfattningen, borde, frånsett legosängsavgifter, i princip reumatikeravdelningarna inflytande

bestridas av staten. Kommittén har härvid främst hänvisat till de av kommittén sedermera av statsmakterna i princip godtagna allmänna

uppdragna,

för hälso- och finansiering, enligt vilka bland annat

riktlinjerna sjukvårdens

som kräver anstalter, avsedda för större områden än länen, bör bekostas vård, eller understödjas av staten. Som ytterligare stöd för sin uppfattning

kraftigt

har kommittén erinrat, att nuvarande reumatikeravdelningar genom

samtliga

medverkan inrättats och drivits utan större kostnader från

pensionsstyrelsens

eller icke-landstingsstads sida, varför andra huvudmän

respektive landstings

med visst kunde liknande fördelar för sin medverkan vid

fog göra anspråk på

vårdens fortsatta utbyggande och bedrivande.

Med det mera för reumatikervården, som

vittgående utbyggnadsprogram

de för sin del kan allmänna princip rörande

sakkunniga framlagt, nyssberörda

hälso- och icke åberopas. I stället träder en annan

sjukvårdens finansiering

av huvudprinciper i förgrunden, vilken innebär, att vård,

sjukvårdskommitténs

som kan ordnas länsvis, bör handhavas och bekostas av landstingen

lämpligen

i vissa fall med bidrag av staten. Avgörande

respektive icke-landstingsstad,

för om till sådan vård har hittills varit, huruvida staten haft

frågan statsbidrag

starkt intresse av att vården kommer till stånd, såsom t. ex.

något speciellt

beträffande och Denna norm bör enligt

lungtuberkulos- epidemisjukvården.

de allt fortfarande och har för övrigt i viss

sakkunnigas mening upprätthållas mån kommit till uttryck i Kungl. Maj:ts, av 1937 års riksdag godtagna förslag

rörande den slutna barnbördsvårdens utbyggande och bedrivande. Beträffande reumatikervården saken till liknande sätt. Av vad tidigare anförts

ligger på

sålunda, att de reumatiska ledsjukdomarna hava en avsevärd utbred-

framgår

och en bestämd tendens att leda till invaliditet, därest de ej i tid bli

ning

föremål för behandling. Enligt en av 1928 års pensionsförsäkringskommitté

verkställd sålunda »reumatiska och andra artriter» näst

undersökning utgöra

den främsta orsaken till invaliditet, med en procentsiffra

ålderdomssvaghet

av 12.4 av samtliga invaliditetsorsaker. Till jämförelse kan nämnas,

procent att motsvarande för lungtuberkulosen enligt samma undersökning procenttal

5.4. Att märka är ock, att frekvensen av de reumatiska sjukdomarna är

utgjorde

starkast i 45-64 år, således under en tid, då individens beva-

åldersgrupperna

rande vid full arbetskraft är av stor för samhälle och familj. Beaktas

betydelse

härjämte, att folkpensionerna med den nya folkpensioneringslagstiftningens

ikraftträdande avsevärt framstår det utan vidare tydligt, att staten har

förhöjts,

ett ekonomiskt intresse av reumatikervårdens snara utbyggande och

påtagligt

effektiva bedrivande. Med härtill och då det icke kan förväntas, att

hänsyn

-—- vid sidan av andra krävande —

landstingen skola vara i stånd att uppgifter

på egen bekostnad och organisera ifrågavarande vård inom rimlig tid,

utbygga

tveka de att förorda till såväl avdelningarnas inrät-

sakkunniga ej statsbidrag

tande som deras drift.

Frågan blir då, efter vilka grunder statsbidrag böra utgå.

Den allmänna för till länsvis ordnad vård

principen statliga byggnadsbidrag

har hittills varit, att må med hälften av kostnaderna för

bidrag utgå högst

eller eller inrättande, tomt- och

respektive sjukhus avdelnings uppförande

inventariekostnader oberäknade, varjämte fixerats visst maximibelopp per

som varierat för olika vårdgrenar. Beträffande denna princip

vårdplats, något

har statens i samband med sin granskning av gällande

sjukvårdskommitté

för till den slutna sjukvården icke ifrågasatt annan

grunder byggnadsbidrag

av innebörd än att till tuberkulosanstalter i län med särskilt

ändring principiell

tuberkulosfrekvens borde utgå ett i förhållande till frekvensens storlek

hög

dock med kostnaden. Kommittén har tillika för-

förhöjt bidrag, högst verkliga

ordat, dels att för av tuberkulosanstalt i allmän-

maximibeloppet uppförande

het borde från 2,000 till 2,500 kronor i överensstämmelse med vad som

höjas

dels ock att maximibeloppet för nu nämnda anstalter

gäller epidemisjukhusen,

borde sättas lägre för det fall, att en redan befintlig byggnad inköps

något

för ändamålet 1,750 kronor ävensom för det fall, att i

(förslagsvis per plats.) vederbörande huvudmans varande byggnad tages i anspråk (förslagsvis ägo

1,250 kronor Motsvarande bestämmelser och belopp ha av 1937 års

per plats).

att för till uppförande eller inrättande av

riksdag antagits gälla statsbidrag

barnbördshus och vid lasarett eller

barnbördsavdelning sjukstuga.

Förebilder saknas alltså ej, när det gäller att bestämma byggnadsbidragen till de blivande reumatikeravdelningarna. I stort sett synas förebilderna också vara godtagbara. Skäl kunna visserligen anföras till stöd för att statens bidrag

till dessa avdelningar i princip borde utgå med högre belopp än hälften av byggnadskostnaderna, framför allt att nuvarande reumatikeravdelningar

genom pensionsstyrelsens medverkan tillkommit utan direkt kostnad för vederbörande huvudman. Sistnämnda omständighet utgör dock enligt de sakkun-

nigas uppfattning knappast ett tillräckligt motiv för avvikelse, enär avdelningarna i fråga jämlikt avtal stå uteslutande till pensionsstyrelsens förfo

gande och icke förrän om 50 år efter deras öppnande kunna fritt disponeras av vederbörande huvudman. heller för övrigt anse de sakkunniga grundad

anledning förefinnas att frångå principen om hälftendelning av kostnaderna.

De sakkunniga förutsätta dock därvid, att landstingen i

huvudsaklig enlighet

med föreliggande förslag efter hand bliva befriade från sina nuvarande kost nader beträffande den statliga sinnessjuk- och sinnesslövården, blindundervisningen samt andra för deras egentliga verksamhet mera perifera

uppgifter.

Enligt från pensionsstyrelsen inhämtade uppgifter hava kostnaderna för

de nuvarande reumatikeravdelningarnas uppförande, frånsett i avdelningen

Lund, där särskilda förhållanden föreligga, uppgått till i genomsnitt 9,400

kronor per vårdplats. I detta belopp ingår då även på avdelningen belö-

pande andel i kostnaderna för lasarettets gemensamma undersöknings, behandlings-, bad- och ekonomilokaler ävensom för erforderliga bostäder åt läkare och personal, men ej kostnader för tomt, inventarier och annan utrustning. Mot denna beräkning i och för sig intet vara att erinra.

synes En tillämpning av hälftenprincipen skulle sålunda här innebära., att statsbidraget komme att utgå. med högst 4,700 kronor per vârdplats. Emellertid måste observeras, att den av de sakkunniga förordade polikliniska behand-

lingen medför krav å ökade lokalutrymmen för mottagning, undersökning

och behandling av patienter. Det synes de sakkunniga icke än rättvist,

mer

att vid beräknande av statens bidrag till hänsyn

reumatikeravdelningarna

tages även till utgifter för ifrågavarande ändamål, helst som poliklinikerna

avses fylla en betydande uppgift jämväl inom psykoneurosvårdens område,

en uppgift som närmast torde kunna betraktas som statlig. Att uppskatta

de merkostnader, som dessa polikliniker komma. att draga, är givetvis vansk-

ligt, då någon speciell erfarenhet området icke finnes. krav

på Rimliga

härutinnan lärer emellertid få anses tillgodosedda, därest

maximibeloppet

för statens bidrag till reumatikeravdelningars inrättande avrundas uppåt till 5,000 kronor per vårdplats. A

Jämfört med motsvarande maximibelopp för övriga

statsbidragsberätti-

gade vårdgrenar, vilka dock utan samband med

huvudsakligen utbyggts

centrallasarett, kan detta belopp möjligen förefalla väl högt. Men det

måste jämväl beaktas, att kostnaderna skulle bli ännu högre, därest icke centrallasarettens behandlingsresurser utnyttjades utan helt fristående anstalter uppfördes och utrustades för ändamålet. torde

Maximibeloppet

därför böra fastställas till nämnda 5,000 kronor De

belopp, per vårdplats.

förutsätta att staten endast lämnar bidrag till vårdplats

sakkunniga därvid,

sal eller därmed likställt i med de bidrag som hittills å allmän rum, analogi från Att för de sannolikt fåtaliga fall, då. färdig

utgått pensionsstyrelsen.

eller en i vederbörande huvudmans ägo befintlig byggnad

byggnad inköpes

fastställa lärer knappast vara

tages i anspråk, särskilda, lägre maximibelopp

eller ens utan torde det i dessa fall få, ankomma på.

erforderligt lämpligt, att efter förhandenvarande omständigheter bevilja statsbidrag Kungl. Majzt inom ramen av Såvitt de sakkunnigas utredning angående

hälftenpxincipen.

vid finnes för närvarande heller anledning att

platsbehovet giver handen, ej

av med till vårdbehovets omfatt-

föreslå. någon gradering bidraget hänsyn

landsdelar. Snarare att man åt-

ning i olika synes försiktigheten bjuda,

tillsvidare till visst antal platser i för-

minstone begränsar statsbidraget

till till 1 3,000 invånare, isole-

hållande folkmängden, förslagsvis plats per

inberäknade. I de där reumatikeravdelning redan finnes

ringsplatser län,

särskilda behöva inrättas, bör statsbidrag efter

men där polikliniklokaler

bestämmande kunna med högst hälften av kostnaderna

Kungl. Majzts beviljas

för inrättande, utan stipulerande av något särskilt maximi-

polikliniklokalernas

belopp.

böra kostnaderna fördelas enligt för sjuk-

Vid undervisningssjukhusen

huset i i den män ej vederbörande landsting

övrigt tillämpade principer,

eller stad utanför skulle komma i sämre läge.

landsting därigenom

tveksamt huruvida skall även för inrättande av

Mera är, statsbidrag utgå

Mot en säd-an talar framför allt

de föreslagna poliklinikhemmen. ordning

den att de olika lasarettsstäderna kunna vitt skilda

omständigheten, erbjuda

för i enskilda hem eller eller

möjligheter inackordering förhyrning på längre

tid av lokaler, och att man därför genom stats-

kortare eljest tillgängliga

kan muntra till en kanske inackorderingsform än

bidrag lätt up dyrbarare

sidan kan det av landstingens an-

som är befogad. X andra._ på grund

ekonomi befaras, att hem även i nödvändiga fall icke komma

strängda dylika

till stånd inom därest kan erhållas. Och detta är

rimlig tid, ej statsbidrag

de desto som hemmen i första

enligt sakkunnigas uppfattning betänkligare,

hand äro avsedda att en av kostnaderna för såväl

,möjliggöra begränsning

som neurosvården och bereda till vård på ett

reumatiker- samtidigt tillgång

stadium för alla hithörande fall, som icke kräva De»

tidigt sjukhusvård.

anse därför böra i statsbidrag jämväl för

sakkunniga sig princip tillstyrka

hem. är emellertid, att om behovet av poliklinik-

dessa Uppenbart frågan

hem bör i särskilt fall till föremål. för grundlig undersökning

varje göras

av vederbörande huvudman och av den statsbidragsbeviljande myndigheten

med särskild till dessa hem torde lämpligen

prövas omsorg. Statsbidragen

med samma som till m. m. av hem för

kunna utgå belopp uppförande

kroniskt d. v. s. kronor Som villkor bör

sjuka, högst 1,500 per vårdplats.

att ä hemmet icke mä utan särskilda skäl emottagas andra patienter

gälla,

än sådana, som bo utanför lasarettsstaden. i överensstämmelse med vad fallet är beträffande andra

Slutligen bör,

såsom allmänt villkor för till

statsunderstödda vårdgrenar, byggnadsbidrag

reumatikervården stadgas viss därest med stats4

återbetalningsskyldighet,

bidrag uppförd byggnad skulle nedläggas eller komma att användas för annat än det vid avsedda De

statsbidragets beviljande syftet. regler, som

härutinnan föreslagits av statens därvid kunna

sjukvårdskommittél, synes analogt tillämpas.

Vad härefter om storlek må

angår frågan driftbidragens erinras, att nu-

varande till driften av

statsbidrag lungtuberkulosanstalter respektive tuberku-

losavdelningar vid lasarett fastställts av den

ursprungligen på grundval

principen, att staten och vederbörande huvudman skola bestrida hälften var av vårdkostnaden å allmän sedan en av 1 krona

sal, patientavgift per dag avdragits. Statens sjukvårdskommitté har till jämväl framlagt förslag regle-

ring av denna vilket bland

tuberkulosbidragen på grundval, annat innebär

en av nuvarande för

höjning bidragsbelopp tuberkulosavdelningarna vid

lasaretten från kronor kronor 1: 75. 1: 25 upp till Enligt de bör i huvudsak samma komma

sakkunnigas uppfattning princip

till användning vid bestämmandet av till driftbidragen reumatikeravdelningarna, enär i stort sett förhållanden ibåda fallen.

analoga föreligga Fog

synes dock föreñnnas för att vid

reumatikeravdelningarna tillämpa en något

högre patientavgift än vid tuberkulosanstalterna. Vårdtiden är sålundai genomsnitt kortare för ställer

reumatikerpatienterna; själva behandlingen sig

därjämte dyrare vid de reumatiska än vid

ledsjukdomarna lungtuberkulosen.

Under senare år har ock av en av i stort

pensionsstyrelsen tillämpats avgift

sett kronor för obemedlade och mindre 2: 30 per dag bemedlade samt 3: 30- 5:30 för patienter i bättre ekonomisk Att ställning. bibehålla denna relativt höga taxa även framdeles emellertid vara med hän-

synes knappast lämpligt

syn till önskvärdheten av att bereda så vårdbehövande som

många möjligt

tillgång till vården. Att märka är, att vid lasarettens i

vanliga avdelningar

det stora flertalet län för vård å allmän

tillämpas betydligt lägre avgifter

sal, särskilt då vården är mera 30

långvarig (över dagar). Pensionsstyrelsens

taxesystem skulle tillika strida mot den alltmer allmänt

tillämpade principen

om lika avgift för alla, som vårdas å allmän som för

sal, en princip övrigt ny-

ligen godtagits av statsmakterna beträffande vård å kust-

förlossningsanstalt,

sanatorium, vanföreanstalt och vårdhem för lättskötta De sak-

sinnessjuka.

kunniga vilja för sin del i om reumatikerfallen föreslå en

fråga högsta

patientavgift, lika för alla å allmän sal eller därmed av kronor

jämställt rum,

1:50 per dag såsom i förhållande såväl till värdens be

lämpligt avvägd

skalfenhet och syfte som till å flertalet

patientavgifterna övriga lasarettsavdel-

ningar. Med denna och då underhållskostnaden vid nuvarande

utgångspunkt

reumatikeravdelningar åren 1933-1935 till i

uppgått genomsnitt respektive

kronor 5: 30, 5: 35 och 5:55 och skulle med av

per dag patient, tillämpning

.IJW ovanberörda princip för driftkostnadernas statens till

fördelning driftbidrag

reumatikeravdelningarna lämpligen kunna fastställas att tillsvidare med

utgå

.mAJ.D›.n.S_AYc

1 Se Statens offentliga utredningar 1934: 22, sid. 410-12. .».-.,.›.,a: .

ö: 50 - 1: 50 _ _ __ _

v_ _ -

2 kronor dag och patient, på villkor att for patienten

_”““9 per

.4 icke än kronor 1:50. Det kan tilläggas, att samma

uttages högre dagavgift .bidragsbelopp för närvarande utgår till epidemisjukhusen.

De kunna tänkas anordnade antingen såsom

föreslagna poliklinikerna

vederbörande lasarettsläkares öppna mottagning enligt 12 § 2 st. sjukhus-

eller såsom en för vilken huvudmannen står

lagen sjukhusets mottagning,

det ekonomiska ansvaret. Vilkendera anordningen som skall tillämpas ide olika lärer få bero de lokala förhållandena. I vad

sjukvårdsområdena, på

torde det dock med hänsyn till behovet av psykiatrisk

angår psykoneuroser,

och klientelets beskaffenhet i flertalet fall bliva enklast och

sakkunskap ändamålsenligast att låta sjukhuset som sådant stå för polikliniken.

I betraktande av den tidsödande som framför allt psykoneuros-

behandling,

fallen men i viss även reumatikerfallen kräva, lärer det knappast

utsträckning

kunna förväntas, att polikliniker som regel skola bära sig

ifrågavarande

utan att vården blir alltför ekonomiskt betungande för pati-

själva, samtidigt

enterna. Detta särskilt i landstingstäderna, vars klientel

gäller poliklinikerna

till största delen kommer att från landsbygden. De sakkunniga

rekryteras

föreslå därför, att åt att för samtliga polikli-

medicinalstyrelsen uppdrages

niker fastställa en med hänsyn till vårdens beskaffenhet lämpligt avvägd

med beaktande av bland annat, att vinst å verksamheten icke bör taxa,

Eventuellt kan det härvid bliva nödvändigt att tillämpa särskilda

uppstå.

normer för Skulle vinst i fall uppkomma, bör den-

storstadspoliklinikerna. något

samma fonderas för att täcka ett kommande års underskott. Uppkommen brist torde, i den mån överskott från år ej finnes att tillgå, böra täckas till

föregående

hälften var av staten och huvudmannen. Att staten i dessa kostnader

deltager

finna de rättvist och med hänsyn till de statliga intressen,

sakkunniga billigt

att Statens andel i eventuell brist torde emel-

poliklinikerna avse tillgodose.

lertid av böra maximeras till ett visst belopp per år. Det är

lämplighetsskäl

att med beräkna det belopp,

givetvis vanskligt nyssnämnda utgångspunkter

varmed staten sålunda skulle till ifrågavarande polikliniker, men

bidraga

lärer detta. sannolikt icke behöva överstiga 5,000 kronor per år och poliklinik, vilket för närvarande till vanförepoliklinikerna. Såsom villkor

belopp utgår

för statsbidrag bör gälla, att berättelse angående verksamhetens omfattning och ekonomiska resultat skall för varje år ingivas till medicinalstyrelsen.

Återstå Huruvida staten skall bidraga till driften av

poliklinikhemmen.

dessa hem kan diskuteras. I böra driftskostnaderna vid dylika hem

regel

icke bli större än att —— med tillskott av en rimlig inackorde-

landstingen

~— kunna utan från staten bestrida desamma. andra

ringsavgift bidrag

sidan tala till förmån för driftbidrag i stort sett enahanda skäl som

statliga

för till dessa hem. De sakkunniga vilja därför förorda, att

byggnadsbidrag

staten lämnar även till driften av Utgår man från,

bidrag poliklinikhemmen.

att driftkostnaderna vid dessa hem, inklusive utgifter för patienternas ut-

icke behöva 3 kronor per underhållsdag, och fastställes

spisning, överstiga

till 1 krona skulle statens med till-

inackorderingsavgiften per dag, bidrag

lämpning av förutberörda princip för vårdkostnadernas fördelning lämpligen

kunna utgå med 1 krona per dag och patient. Sådant bidrag bör icke utan särskilda skäl för patienter, som äro bosatta inom

utgå poliklinikorten.

Nu angivna grunder för reumatikervårdens handhavande och finansiering avse i första hand de blivande avdelningarna, och hinder synas ej heller föreligga att låta dessa grunder träda i omedelbar

tillämpning på dylika avdelningar. Beträüande de redan befintliga avdelningarna däremot kunna

ifrågavarande grunder icke utan vidare komma i tillämpning dels med hänsyn till de mellan pensionsstyrelsen och vederbörande huvudmän slutna avtalen, dels ock på. grund av att det faktiska läget å reumatikervårdens

område icke medgiver ett omedelbart slopande av gällande begränsningar i

fråga om vårdens tillgodogörande av allmänheten. En sådan åtgärd skulle icke blott innebära ett oberättigat åsidosättande av den allmänna

pensions-

försäkringens intressen utan även medföra ett obehörigt gynnande av befolkningen i de län, där de nuvarande avdelningarna äro belägna. Här erfordras alltså särskilda Övergångsbestämmelser i syfte att ernå eni möjligaste mån smidig övergång till den ordningen. De hava härvid

nya sakkunniga tänkt sig följande grunder. Pensionsstyrelsen bibehålles tillsvidare vid sina rättigheter och skyldig-

heter enligt de ingångna avtalen (se kap. 1) i avbidan reumatikervårdens

på utbyggande i den omfattning de sakkunniga eventuellt med den föreslagit,

eller de ändringar, som kunna av statsmakterna beslutas. När vården

därvid blivit nöjaktigt utbyggd inom en av pensionsstyrelsen nu tillämpad

rayon för viss avdelning, överlåtes vederbörande avtal å medicinalsty-

relsen, som med begagnande av den i avtalet stipulerade uppsägnings-

rätten reglerar förhållandena i största möjliga överensstämmelse med de nya

grunderna.

Beträffande byggnadslånen sålunda, att hälften av de av-

iakttages

talade fastighetskostnaderna stanna å staten och den återstående hälften å vederbörande huvudmän. Med de ändrade grunder, som enligt den nya

lagen om folkpension gäller för folkpensioneringens finansiering, torde denna reglering lämpligen kunna ske genom att folkpensioneringsfondens

från pensionsförsäkringsfonden övertagna fordran å vederbörande huvudman nedskrives med ett belopp, som motsvarar skillnaden mellan halva

ursprungliga lånesumman jämte därå ränta fram till datum,

belöpande nedskrivningens å ena, samt vad pensionsstyrelsen då erlagtifastighetsavgifter, åandra sidan.

Dylika avgifter skola sedan icke utgå. Som en konsekvens av den sålunda

föreslagna nedskrivningen följer, att statens inkomster från folkpensione-

ringsfonden under året i fråga minskas med samma belopp som den avskrivna summan, men å andra sidan vinnes den fördelen, att statens direkta utgifter för till och hävande av invaliditet i

åtgärder förebyggande fortsättningen kan nedsättas med ett mot fastighetsavgifterna svarande

belopp.

De för utrustningen lånen, som i 5 år, amor-

upptagna regel löpa på 7.

teras helt av vederbörande huvudman, i den mån så ej redan skett. I öv-

avtal sålunda, att kapitaliserade värdet av de pensions-

V rigt tillämpas gällande

ännu för förränt-

styrelsen åliggande, oguldna avgifterna utrustningslånens

och kontant av staten efter

ning amortering erläggas (medicinalstyrelsen)

av det vartill inventarierna efter värdering beñnnas uppgå

avdrag belopp,

I den mån för utrustningen vid

vid avtalets upphörande. samtliga avgifter

redan har medicinalstyrelsen endast att i en-

avtalets uppsägning erlagts,

med avtalet av då. inventarier och av ve-

lighet påkalla värdering befintliga

lxuvudman infordra det som sålunda fastställes. Inbetalda derbörande belopp, ävensom och räntor å kvarstående

inventariebelopp inflytande amorteringar

inlevereras av medicinalstyrelsen till folkpensioneringsfonden.

utrustningslån

Efter avtalets ersättes vidare den stipulerade dagavgiften

uppsägning

av 2 kronor och patient. Den

med det föreslagna statsbidraget per dag som nu försorg uttages av pati-

avgift slutligen, genom pensionsstyrelsens

eller vederbörande hemkommun, bör för åstadkommande av likställigenten het över hela landet nedsättas till kronor 1:50 senast från den tidpunkt, träda i å en läns-

då de nya statsbidragsgrunderna tillämpning nyinrättad

Skillnaden mellan den nu tillämpade och den nya patientavgiften

avdelning.

under av hemorts-

bestrides övergångstiden hemortslandstinget respektive

Då redan hava att ersätta

staden. landstingen enligt gällande fattigvårdslag

för sjuka å reumatikeravdelning, av primärkommun erlagda vårdavgifter fattiga

förstnämnda en merutgift endast beträf-

skulle betalningsskyldighet betyda

fande de en merutgift som icke synes obefogad

självbetalande patienterna,

av de som med reumatikeravdeli betraktande kostnader, landsting egna måste vidkännas för dessa drift.

ningar avdelningars

Bestämmelserna rörande Bodenavdelningens framtida handhavande måste få sin därav, att den är förlagd till

och finansiering givetvis särprägel

armén Beträffande denna avdelning vederbö-

ett tillhörigt sjukhus. torde

rande sedan avtalet uppsagts av pensionsstyrelsen, genom nytt

landsting, avtal i »böra rättigheter och skyldigheter

princip övertaga pensionsstyrelsens

emot med de modifikationer, som kunna föranledas

gent arméförvaltningen

av redan avtal om samarbete mellan landstinget och arméförvalt-

gällande

i om lasaretts- och vid Bodens garnisons-

ningen fråga epidemiavdelningarna

Vid bestridande av och driftkostnaderna för reumatiker-

sjukhus. byggnads-

bör kunna enligt samma grun-

avdelningen landstinget påräkna statsbidrag

der som andra landsting. den av de föreslagna planen för reumatikervårdens

Följes sakkunniga

successiva därest efter hand vissa modifikationer vid-

utbyggande, skulle,

i nu de kunna på nämnt

toges tillämpade rayoner, befintliga avdelningarna

sätt från till vederbörande huvudman i följande

överñyttas pensionsstyrelsen

ordning, nämligen

efter första etappen: avdelningen i Boden,

» andra › » Göteborg,

» › › »

tredje Norrköping, » » › » Lidköping, fjärde

» femte » » » Västerås, › › » Lund och Umeå.

sjätte

De förutsätta härvid bland att den

sakkunniga annat, nya Göteborgsav-

delningen kommer att betjäna och Bohus län i dess till

Göteborgs helhet,

dess samt att motsvarande kommer att

Vänersborgsavdelningen utbyggts,

ske beträffande den nuvarande iförhållande till

Norrköpingsavdelningen

Östergötlands län, intill dess denna avdelning utvidgats eller

ny avdelning

inrättats vid lasarettet i Linköping. Båda dessa skola

utbyggnader enligt

förenämnda plan äga rum i 7:e Den 8:e om-

etappen. utbyggnadsetappen,

fattande de föreslagna avdelningarna vid i Stockholm och

Södersjukhuset

Malmö allmänna sjukhus torde icke behöva avvaktas med till de

hänsyn näraliggande undervisningsklinikerna för reumatici vid Karolinska sjukhuset

i Stockholm respektive lasarettet i Lund. I syfte att under ernå en i mån

övergångstiden möjligaste jämn belägg-

ning av det önskvärt och att från

reumatikeravdelningarna synes lämpligt

samtliga avdelningar —— även de nytillkommande —— till pensionsstyrelsen

insändas det antal som kunna beräknas bliva

rapporter angående platser,

lediga vid varje månadsskifte. Med av dessa motsvarande

hjälp jämte upp-

gifter från de fristående anstalterna, till den del de avse vård av reumatiker-

patienter, blir pensionsstyrelsen i stånd att överblicka

beläggningsförhållan-

dena över hela landet och kan vid behov eventuellt träffa avtal

angående

mottagande under viss tid av ett antal å en

utomlänspatienter nytillkommen

avdelning. Pensionsstyrelsens och intressen torde härvid ofta

landstingens

komma att sammanfalla, då det i sakens att en av-

ligger natur, nystartad

delning som regel icke från början kan helt bli med från

belagd patienter

avdelningens område. får beträffande dessa

eget Pensionsstyrelsen patienter

givetvis vara beredd på att i första hand svara för den del av

vårdkostnaden, ,

som icke täckes av det direkta men att veder-

statsbidraget, bör äga gentemot

börande hemortskommun och samma

patient, hemortslandsting göra anspråk

gällande som vid vård å de till styrelsens stående

disposition avdelningarna.

Med hänsyn till att de fristående anstalterna allt avses

framgent mottaga

reumatikerpatienter i viss kan behov av en liknande eller mera

omfattning begränsad rapportskyldighet tänkas förefmnas även efter övergångstidens

slut, ehuru medicinalstyrelsen då bör träda i stället för

pensionsstyrelsen

såsom rapportcentral. Denna lärer emellertid få bedömas med beak-

fråga

tande av framdeles föreliggande

omständigheter.

En uppskattning av statens kostnader för reumatikervårdens

utbyggande

och bedrivande ovan måste med till de

enligt angivna grunder hänsyn många

ovissa faktorerna bli i Till för ett bedö-

hög grad approximativ. ledning

mande av dessa kostnader hava dock de vissa

sakkunniga nedan gjort

kalkyler.

Vad först kostnaderna för vårdens kunna

angår utbyggande, utgifterna

för de blivande vilka äro avsedda att

reumatikeravdelningarna, inrymma

sammanlagt 1,300 vårdplatser jämte tillhörande polikliniker, med tillämpning

av förut angivna grunder till X kronor.

uppskattas (1,300 5,000) 6,500,000

Härtill komma kostnaderna för inrättande av dels vid redan

polikliniker

dels ock Dessa kostnader

befintliga avdelningar erforderliga poliklinikhem.

låta förhand beräkna. Särskilt vanskligt är att bedöma

sig svårligen på

kostnaderna för då man icke med grad av tillför-

poliklinikhemmen, någon

kan i vilken hem komma att inrättas.

litlighet förutse, omfattning dylika

Då dessa hem även skola synes det emellertid

mottaga psykoneurosfall,

att räkna att efter hand komma att er-

rimligt med, poliklinikhemsplatser

fordras till ett som motsvarar hälften av platsantalet vid reu-

antal, ungefär

eller 800 i hela riket. Med denna utgångs-

matikeravdelningarna, omkring

skulle statens kostnader för ändamål kunna beräknas

punkt ifrågavarande

till X kronor, i vilket även utgifterna för

högst (1,500 800) 1,200,000 belopp

anordnande vid redan torde kunna in-

poliklinikers befintliga avdelningar

räknas. skulle alltså nu nämnda kostnader belöpa sig till

Sammanlagt

kronor. Emellertid blir enligt de sakkun-

(6,500,000 + 1,200,000) 7,700,000

staten befriad från att avtalen angående de

nigas förslag samtidigt fullfölja

redan i deras lydelse, vilket i realite-

befintliga avdelningarna ursprungliga

ten innebär en för staten, som torde kunna uppskattas till lägst

besparing

kronor. komma statens merkostnader för

(350 5,000) 1,750,000 Därigenom

reumatikervårdens att i till i runt tal

utbyggande verkligheten begränsas

kronor. Med den för vårdens successiva som de

6,000,000 plan utbyggande,

skulle dessa kostnader bliva ungefär jämnt fördelade

sakkunniga framlagt,

på. 8 a 10 år. Till drift skulle staten lämna ett bidrag av

reumatikeravdelningarnas

2 kronor dag och patient. Då antalet erforderliga platser uppskattats

per till skulle statens kostnader härför efter full till

1,650, utbyggnad uppgå

2 1,188,000 kronor år. Motsvarande kostnader

omkring (1,650 360) per för och kunna enligt ovan angivna grunder poliklinikerna poliklinikhemmen

beräknas till 5,000) 120,000 kronor respektive (800 X 1 360) 288,000

(24

kronor. Statens årskostnader för reumatikervärdens bedri-

sammanlagda

vande skulle alltså. + 120,000 + 288,000) 1,596,000 kronor.

utgöra (1,188,000

Härifrån emellertid nettokostnaden för driften av pensionsstyrelsens

avgår

nuvarande med 580,000 kronor, vadan merkostnaden

reumatikeravdelningar

inskränker till i runt tal 1,000,000 kronor.

sig

I betraktande av det successiva som de sakkunniga före-

utbyggande,

bliva kostnaderna under de första åren avsevärt mindre. Merkost-

slagit,

kunna sålunda till kronor efter den

naderna uppskattas omkring 100,000

och samma efter den andra ut-

första utbyggnadsetappen ytterligare belopp

byggnadsetappen.

För bedömandet av om fram-

Psykoneurosvârden. frågan psykoneurosvårdens

och torde till en böra erinras om nu-

tida handhavande finansiering början

varande grunder härutinnan. i och Åre direkt av där

Anstalterna Nynäs ägas folkpensioneringsfonden,

de den 1 1937 voro bokförda till respektive 1,690,000 och 640,000

januari

kronor. vid anstalterna handhaves av ett för ändamålet bildat

Driften

Kurortsverksamhet, av vars aktiekapital, 500,600 kronor,

bolag, Aktiebolaget

ett av 500,000 kronor innehaves av folkpensioneringsfonden. Bolagets

belopp

styrelse har sitt säte i Stockholm och består för närvarande av fem personer, varav fyra jämte två utses av för nämnda

suppleanter fullmäktige

fond. Utdelningen är maximerad till 5 av eventuellt

procent aktiekapitalet;

överskott skall, sedan avsättning skett till reservfond och andra för

bolagets

verksamhet nödiga ändamål, överföras till en avsedd för

dispositionsfond,

förbättringar i fråga om bolagets verksamhet. har skett för de

Utdelning ej

senaste två åren. För granskning av och

styrelsens förvaltning bolagets räkenskaper utses två revisorer jämte suppleanter, därav en jämte suppleant av fullmäktige för folkpensioneringsfonden. Har aktie till övergått någon,

som icke förut är aktieägare i bolaget, skall aktien iförsta hand

hembjudas till pensionsstyrelsen. Pensionsstyrelsen ock rätt att helt äger övertaga

verksamheten, varvid bolagets behållna tillgångar —- efter av

återbetalning

aktiekapitalet jämte 5 procent ränta ——skola överlämnas till

pensionssty-

relsen att användas för dess sjukvårdande verksamhet. Den lokala

ledningen

av anstalterna omhänderhaves av särskilda direktioner, bestående av

tjänste-

förrättande överläkaren och två av bolagsstyrelsen utsedda ledamöter. Ordföranden utses av bolagsstyrelsen. —— I härtill må nämnas, att

anslutning

Aktiebolaget Kurortsverksamhet innehar aktiemajoriteten i Åre Kurorts-

aktiebolag, som är ägare till bland annat Åre bergbana, hotell Fjällgården

och anstalter för Åre samhälles förseende med vatten och Sist-

avlopp.

nämnda bolag bildades sin tid i syfte att förhindra, att

på ifrågavarande nyttig-

heter skulle komma i mindre lämpliga händer. * . *

Anstalten i Tranås äges och drives av Aktiebolaget Tranås kuranstalt, som delvis har en annan karaktär, i det att bolaget har till ändamål att jämte kurortsvård bedriva i samband därmed stående hotell- och restaurationsrörelse. Av bolagets aktiekapital, 140,500 kronor, innehaves nominellt 130,500 kronor av Aktiebolaget Kurortsverksamhet. har

Folkpensioneringsfonden

dessutom direkt investerat ett kapital av omkring 1,400,000 kronor i anstalten i form av lån till bolaget, vilket belopp sedermera nedamorterats till 1,165,000 kronor. Bolagets styrelse har sitt säte i Tranås och i

väljes vanlig ordning av bolagsstämma. Pensionsstyrelsen och folkpensionerings-

fonden ha i detta bolag intet annat än det, som indirekt till-

infiytande kommer dem i egenskap av aktieägare och långivare. Ledningen av neurosavdelningen vid Malmö allmänna slutligen sjukhus

tillkommer jämlikt föreliggande avtal formellt staden

genom sjukhusets

direktion, ehuru en av pensionsstyrelsen utsedd representant rätt när-

äger

vara och yttra sig vid direktionens sammanträden i om ärenden, som

fråga angå styrelsens patienter. Pensionsstyrelsen är jämväl berättigad att

genom ombud taga del av lasarettets räkenskaper, när den så finner erforderligt, ävensom att yttra sig före tillsättningen av vid avdel-

läkarbefattningarna

ningen. Den planerade neurosavdelningen vid Vänersborg avses i förevarande hänseenden bliva helt jämställd med Malmöavdelningen.

Vid samtliga anstalter bestridas, som i kap. 1 nämnts, driftkostnaderna,

frånsett inflytande patientavgifter, av pensionsstyrelsen från ett å femte huvudtiteln uppfört reservationsanslag för åtgärder till förebyggande och

av invaliditet. Från samma medel till bestri-

havande anslag utgår jämväl

för de fristående motsvarande viss ränta

dande av hyra anstaltsfastigheterna,

bokförda värde. Kostnaderna för Malmöavdelningen för-

å fastigheternas räntas och amorteras efter grunder som reumatikeravdelningarnas. analoga

Detsamma förutsättes bliva fallet beträñande Vänersborgsavdelningen.

statens som de förslag skall

Enligt såväl sjukvårdskommittés sakkunnigas

den slutna alltjämt i huvudsak tillgodoses å anstalter,

psykoneurosvården

äro avsedda för större områden än länen. Med tillämpning av sjuksom allmänna för den slutna handhavande vårdskommitténs principer sjukvårdens mot vilka 1936 års riksdag icke haft något att erinra,

och finansiering,

därav att staten skall i handhava och bekosta eller i varje

bör följa, princip

vård beträffande såväl som

fall kraftigt understödja ifrågavarande byggande

vad ovan anförts att så i även varit fallet,

drift. Av framgår, praktiken

formellt sett åvilat annat än staten. Prin-

ehuru huvudmannaskapet organ

att staten handhaver och bekostar anstaltsvården för psykoneuroser,

cipen,

finna de i och för riktig. Frågan är emellertid om det sätt,

sakkunniga sig

hittills kan bestå, sedan kuran-

varpå denna princip tillämpats, lämpligen

stalterna inordnats i den allmänna sjukvården. Vad då först de anstalterna, kan det synas mindre till-

angår fristående

talande och rationellt, att de handhavas av särskilda bolag, vilkas hela egen-

dom tillhör staten och vilkas årliga inkomst, frånsett infly-

praktiskt taget

av statsmedel. Beträffande Nynäs- och

tande patientavgifter, tillskjutes

Åreanstalterna kan dessutom huruvida icke vederbörande bolag

ifrågasättas,

kommer att framstå som en relativt mellanhand mellan medicinal-

onödig

och de lokala direktionerna. möjliggör emellertid

styrelsen Bolagsformen

arbetssätt och en större rörelsefrihet vid kurortsvårdens be-

ett smidigare

ett direkt inordnande i statens verksamhet medgiver. Utan drivande än vad denna rörelsefrihet varit av då det gällt att

tvivel har väsentlig betydelse,

verksamheten förvärva intresserade och läkare. Man måste be-

för dugande

att en art av som ställer särskilt

tänka, psykoneurosvården utgör sjukvård,

läkarens omdöme och samt att värdet av stora krav på person, skicklighet, hela verksamheten till del beror huruvida man kan försäkra

huvudsaklig på,

om den rätte mannen. Det bör härvid att anstalternas

sig uppmärksammas,

försvåra av läkare till

avskilda läge i ej ringa grad rekryteringen dugande

och att måste att en relativt

desamma, möjlighet förty föreligga genom

lön bereda läkarna viss för de ofta betydande extrain-

hög kompensation

lasarettsläkare med motsvarande äro i tillfälle att komster, som utbildning förskaffa å lasaretten. I detta hänseende

sig genom öppna mottagningar

anstalter en analog ställning med de s. k. kustsanato-

intaga ifrågavarande

för vilkas driftkostnader staten beslut av 1936 års riksdag rierna, enligt skall helt men vilka likväl bibehållits under framdeles praktiskt taget svara, för att bland annat säkerställa en av er-

enskild ledning fullgod rekrytering

Hårtill att kostnaderna för adforderliga läkarkrafter. kommer, bolagens ministration ställa relativt och med all sannolikhet icke avsevärt

sig låga

överstiga den merkostnad, som skulle åsamkas staten vid en direkt

ledning

av anstalterna ifråga.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anse de skäl

sakkunniga övervägande

tala för fortsatt enskild av de fristående kuranstalterna.

ledning Någon större

olägenhet av att därvid bibehålla heller vara förhan-

bolagsformen synes ej

den. till och Åreanstalterna ävensom

Ãganderätten Nynäs- den av folkpen-

sioneringsfonden innehavda aktieposten i Kurortsverksamhet

Aktiebolaget

torde emellertid - eventuellt efter viss --

nedskrivning av aktiekapitalet

böra överföras till som därmed tillika bör i de

medicinalstyrelsen, inträda

särskilda rättigheter, vilka tillkomma

enligt gällande bolagsordning pensions-

styrelsen och fullmäktige för nämnda fond. Då Kurortsverk-

Aktiebolaget

samhet innehar aktiemajoriteten i Tranås erhåller

Aktiebolaget kuranstalt,

medicinalstyrelsen med dessa transaktioner automatiskt den faktiska led-

ningen och överinseendet av denna anstalt. Med de ändrade

jämväl grunder

för och som

folkpensioneringsfondens förvaltning tillväxt, gälla enligt den

nya lagen om folkpension, torde värdet av de vilka fonden

kapitalbelopp,

vid tidpunkten för överlåtelsen i form av lån eller har innestående i

eljest

anstaltsfastigheter och aktier, kunna avskrivas. Som en konse-

lämpligen

kvens härav följer dock, liksom vid att statens

reumatikeravdelningarna, kost-

nader för folkpensioner och invalidunderstöd under

avskrivningsåret ökas

med motsvarande

belopp.

I samband med ifrågavarande anstalters inordnande i den allmänna

sjuk-

vården synes de böra huruvida icke

sakkunniga undersökas, Aktiebolaget Kurortsverksamhets engagement i Åre kan över-

Kurortsaktiebolag lämpligen

fiyttas å annan, enskild eller juridisk vad de

person. Enligt sakkunniga

inhämtat lära för härom redan De

övrigt underhandlingar pågå. sakkunniga

finna ock önskvärt, att eventuella för en

möjligheter övervägas avveckling

av den i samband med Tranåsanstalten bedrivna hotell- och restaurantrörelsen

samt att för denna rörelse använda för

utrymmen tillgodogöras anstaltens

egentliga verksamhet;

Med anstalternas inordnande i den allmänna under enskild

sjukvården

ledning torde jämväl böra följa, att statens till desammas drift

bidrag på något

sätt maximeras, som en för

samtidigt högsta avgift patienterna fastställes.

De grunder, som i sådant hänseende fastställts nyligen beträffande bland

annat kustsanatorierna, kunna vinna synas härvidlag analog tillämpning.

Detta innebär, att statens skall med ett fixt

bidrag utgå belopp per dag och

patient, som jämte den normalt motsvarar anstal-

fastställda patientavgiften

ternas driftkostnad, oberäknat räntor och å

amorteringar byggnadslån, dock

att i intet fall må med än skillnaden

statsbidraget utgå högre belopp mellan

anstaltens driftkostnad och summan av Patient-

verkliga patientavgifterna.

avgiften torde böra bestämmas till samma som vid reumatikeravdel-

belopp

ningarna, icke minst med tanke att anstalterna i viss skola

på utsträckning

mottaga jämväl reumatikerfall. Att i närvarande stund fastslå ett visst belopp för till anstalter har värde

statsbidraget ifrågavarande föga med hänsyn

till den relativt som torde bli

långa övergångstid, erforderlig för den nya

Till för ett ungefärligt bedömande av

ordningens genomförande. ledning

blivande storlek må emellertid nämnas, att medelkostnaden

statsbidragets

och oberäknat ränte- och amorteringskostnader, under åren

per dag patient,

1933-1935 till kronor 6: 40 vid kronor 4: 92 vid Åre-

uppgått Nynäsanstalten,

anstalten och kronor 4: 85 vid Tranåsanstalten. Att döma härav och då den

höga driftkostnaden vid Nynäsanstalten beror på tillfälliga omständigheter

1 l skulle statens blivande till › i samband med ombyggnader därstädes, bidrag r dessa anstalter komma att ligga vid omkring kronor (5-1: 50) 3: 50 per under-

hållsdag.

J ämväl z Malmö och Vänersborg skola enligt de

psykoneurosavdelninga-ma

erhålla karaktären av riksanstalter, ehuru de av prak-

sakkunnigas förslag

tiska skäl äro respektive avses bliva anslutna till visst sjukhus och ställda under förvaltning. Av avdelningarnas karaktär av riksanstalter

sjukhusets

bör följa, att jämväl deras driftkostnader skola, frånsett patientavgifterna, bäras av staten. Häremot kan och har även framförts den er-

principiella

inran, att om vederbörande stad respektive landsting skall vara huvudman för så böra de också bestrida en väsentlig del av drift-

avdelningarna ifråga,

kostnaderna, detta för att betryggande garantier skola vinnas för en sparsam

De sakkunniga äro fullt medvetna om denna inadvertens men

förvaltning.

hålla i likhet med statens före, att de fördelar, som ur

sjukvårdskommitté

äro förenade med ifrågavarande anstalters förläggning i an-

vårdsynpunkt

till vederbörande äro så stora, att nämnda ekonomiska be-

slutning sjukhus,

måste vika. Efter av nuvarandeavtal kunna för

tänkligheter upphörande

fullt tillfredsställande i ekonomiskt hänseende vinnas genom

övrigt garantier

en av statens bidrag. Rimligt synes ock vara, att staten

lämplig maximering

i gengäld för sina stora bidrag allt framgent bibehålles vid de rättigheter i fråga om deltagande i vederbörande sjukhusdirektions sammanträden och

av räkenskaper, vilka gällande avtal tillförsäkra

granskning sjukhusets

Under sådana förhållanden anse sig de sakkunniga böra

pensionsstyrelsen. en fortsatt tillämpning av nuvarande ordning jämväl för ifrågavarande tillstyrka

handhavande och finansiering. Statens bidrag torde dock av

avdelningars

antydda skäl böra framdeles maximeras till ett belopp, som motsvarar genomsnittskostnaden under en alltför kort tid vid vederbörande sjukhus, sedan

en av kronor 1: 50 Efter en sådan beräk-

patientavgift per dag avdragits.

skulle statens för närvarande kunna fastställas till kro-

ningsgrund bidrag

nor 5:25 vid Malmöanstalten och kronor 4: 40 vid Vänersborgsanstalten.

Såsom allmänna villkor för till neurosanstalterna böra före-

statsbidrag

skrivas, att anstalterna icke må utan medicinalstyrelsens medgivande beläggas

med andra av än sådana, för vilka de äro avsedda, samt att

slag patienter

skola vara att till efterrättelse de

anstalternas ledning skyldiga ställaisig anvisningar i om som medicinalstyrelsen med stöd fråga patientfördelningen,

av vad i 5 kan komma att föreskriva. Samtliga anstalter

kap. föreslagits

böra dessutom, i den mån så ej redan är fallet, vara underkastade inspektion av i enlighet med sjukhuslagens bestämmelser om

medicinalstyrelsen

allmänna

sjukhus.

1469 37 7

Folkpensioneringens berättigade intressen kräva, att även på detta om-

råde de nya grunderna förrän erfarenhet

ej tillämpas tillräcklig föreligger

beträffande platsbehovet vid neurosanstalterna. Man torde alltså i första hand böra avvakta i med

poliklinikvårdens utbyggande huvudsaklig enlighet

de sakkunnigas plan, innan för en till den

åtgärder vidtagas övergång nya

ordningen. Med hänsyn till de relativt enkla som nämnda

förändringar,

ordning innebär, lära några särskilda erfordras.

Övergångsbestämmelser ej

När tidpunkten är inne, har att i samråd med

medicinalstyrelsen pensions-

styrelsen träffa nödiga a.nstalter för överförande av till

äganderätten Nynäs-

och Åreanstalterna samt ovannämnda i Kurortsverk-

aktiepost Aktiebolaget

samhet till medicinalstyrelsen. Beträffande Malmö- och

Vänersborgsanstal-

terna synes enklast ordnas att överlåter

övergången så, pensionsstyrelsen

respektive avtal å som med bibehållande av avtalen i

medicinalstyrelsen,

övrigt vidtager erforderliga åtgärder för statsbidragens maximering och de

andra ändringar, som av inträde såsom i

påkallas medicinalstyrelsens part

avtalet. Där särskilda polikliniker erfordras för tord_e

psykoneurospatienterna,

kostnaderna för dessa poliklinikers inrättande få i bestridas av sta-

princip

ten. För driftkostnadernas täckande böra i första hand smärre

upptagas avgifter av patienterna enligt taxa, som fastställes av medicinalstyrelsen. Därvid böra de för reumatikerpoliklinikerna vinna angivna grunderna analog

tillämpning. I den mån brist uppstår, lärer denna böra i sin helhet bestridas av staten. Med den av som de sak-

uppläggning psykoneurosvårdens utbyggande, kunniga förordat, skulle ett genomförande av de i denna sakkunnigas förslag

del icke komma att åsamka statsverket nämnvärda kostnader utöver

några

dem, som beräknats för den reumatikervårdens

polikliniska utbyggande.

Detsamma gäller kostnaderna för i vad den avser

psykoneurosvårdens drift,

den polikliniska Kostnaderna för anstaltsvårdens be-

behandlingen. själva

drivande bliva, per patient räknat, med till

något högre hänsyn patient-

avgiftens ñxerande till kronor 1: 50 för samtliga Merkostnaden

patienter.

härför kan för de fyra nuvarande anstalterna till

uppskattas omkring 135,000

kronor. Den totala kostnaden för drift efter Väners-

psykoneurosanstalternas

borgsavdelningens uppförande kan beräknas till omkring (540 X 3: 50 X 360 + 60 5:25 360 + 120 X 4: 40 X = 983,880 eller i runt tal 1,000,000

360)

kronor. .

Med det ovanstående har staten skola ikläda avsevärt ökade

föreslagits sig

kostnader framför allt för reumatikervårdens men även för

psykoneuros-

vårdens tillgodoseende. inställer då, om ett av

Fråga sig genomförande

dessa förslag inom den närmaste tiden kan vara med till

berättigat hänsyn

andra sjukvårdsintressen, som statens medverkan. Ehuru denna

påkalla fråga

närmast tillhör Kungl. de dock icke

Maj:ts bedömande, vilja sakkunniga

underlåta att härutinnan rikta ett av

uppmärksamheten på medicinalstyrelsen

år 1935 om till

framlagt förslag statliga bidrag barnsjukvårdens

utbyggande

99 .

och ett som oavsett att det har viss för vården av

drift, förslag, betydelse

akuta reumatiska och i första hand torde vara

sjukdomar psykoneuroser

förtjänt av statsmakternas intresse.

Annan kurorts- och sjukvård. Som i 1 nämnts, har å

kap. pensionsstyrel-

kuranstalter i mindre utsträckning vårdats även fall av andra sjukdomar j sens l än reumatiska, och psykoneuroser, främst astma, bronchit, hjärt-

neuralgier

och samt nervsjukdomar. i Resultatet av denna vård,

magsjukdomar organiska

som närmast haft karaktären av försök, har utfallit mycket olika beroende

i det särskilda fallet omständigheter, varför det är

på föreñntliga speciella

att därav bestämda slutsatser. I och med att reuma-

vanskligt draga några

över hela landet, torde emellertid ökade möjlig-

tikeravdelningar utbyggas

heter komma att föreligga för intagande av hithörande fall å de medicinska

där de rätteligen höra. hemma.

avdelningarna,

har vidare i viss omfattning anlitat privata kur- och

Pensionsstyrelsen

brunnsanstalter för vård av lättare fall, framför allt sommartid. Under de senaste åren har till sommarkurorter hänvisats i runt tal 400 pa-

dylika

tienter år. Under förutsättning att till dessa kurortor remitteras fall,

per som främst kräva en tids vila och kontrollerad efterbehandling, torde ur

icke någon befogad erinran kunna framställas mot _ett utnytt-

vårdsynpunkt

av denna vårdform. I synnerhet sommartid, då efterfrågan å vård-

jande

av olika är särskilt stor, fylla ifrågavarande kurorter

platser anledningar

en såsom till den egentliga anstaltsvården. Av

alltjämt uppgift komplement

skäl ställer emellertid denna vårdform relativt dyrbar. Under

förklarliga sig

de två senaste åren har sålunda vid anstalter i medeltal ut-

ifrågavarande

en av kronor 6:45 per dag och patient, varav pensionsstyrelsen

tagits avgift

bestritt 2/3 och patienten återstoden. Till jämförelse må nämnas,

ungefär

att motsvarande kostnad vid »egna», med betydligt större

pensionsstyrelsens

utrustade fristående k-uranstalter under år 1935 i genom-

behandlingsresurser

snitt till kronor 6: 40, inberäknat utgifter för byggnader och inventarier.

uppgått

Vid sådant förhållande lärer ett anlitande av ifrågavarande vårdform från det allmännas sida icke böra ifrågakomma i större utsträckning än som erfordras för att täcka behov. Huruvida och i vad mån behov av

temporära

denna vårdform kommer att efter en utbyggnad av kurortsvården

föreligga

de förslag, kan för närvarande icke överblickas.

enligt sakkunnigas

Likaledes må erinras, att pensionsstyrelsen lämnat bidrag för vårdi vissa fall vid lasarett, och radiumhem ävensom vid s. k. Welander-

lupus-

hem. till de sistnämnda hemmen hava, som tidigare nämnts,

Bidragen

från och med den 1 1937. ersatts med direkta statsbidrag. Med

juli

av de centralanstalterna i Stockholm,

utbyggande planerade radiologiska Lund och (eller annan närliggande stad) torde pensionsstyrelsens Göteborg till denna vårdgrupp jämväl kunna utan olägenhet uppbidragsverksamhet

då vid dessa anstalter avses komma. att ligga vid

höra, patientavgifterna

samma nivå som för lasarettsvård i allmänhet. .Under år 1936 har ej heller

utbetalats till vård vid radinmanstalt. De bidrag, som av pensions-

bidrag

.100

styrelsen för närvarande lämnas till vård vid ha

lasarett, undantagslöst

åsyftat att bereda sådan specialvård, som ej kunnat erhållas å hemortslandstingets respektive hemortsstadens lasarett. Det stora flertalet fall har avsett behandling för kluven gom och å

talrubbningar phoniatriska polikliniken

vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm. Då. denna är relativt

behandling

dyrbar och dessutom i regel medför utgifter för under be-

inackordering handlingstiden, synes det lämpligt, att ett visst belopp även fortsättningsvis

ställes till förfogande för ändamålet, att användas i sådana fall där vård eljest icke kan ordnas. Detsamma gäller vård för hudsjukdomar ävensom för lupusbehandling. För ifrågavarande ändamål har under senare år utbetalats 10,000--16,000 kronor per år, därav 2/5 å lasaretts-

ungefär belöpt

vården och ‘/3 å av

inackordering lupussjuka.

Härutöver har pensionsstyrelsen bidragit till kostnaderna för sådana läkar-

i intyg, vilka skola bifogas ansökan om

sjukvård genom pensionsstyrelsens försorg, ävensom för eljest erforderlig läkarundersökning eller observation,

där denna ej kunnat verkställas å vederbörande hemortslasarett. Till detta ändamål har under år 1936 utbetalats 139,700 kronor, vari dock ersätt-

ingår ning jämväl för läkarintyg vid ansökan om yrkesutbildning. Kostnaderna

för dylika läkarintyg, i vad de avse bortfalla automatiskt med

sjukvård,

nämnda sjukvårds inordnande i den allmänna sjukvården. Med den

nya folkpensioneringslagens ikraftträdande har vidare genom en bestämmelse i 31 § möjlighet beretts pensionsstyrelsen att från annat bestrida kost-

anslag

nader för undersökning och observation å sjukhus i fall, där tvekan råder om är att anse som invalid eller särskilda medel

pensionssökande ej. Några

för undersökning och observation torde därutöver icke erfordras, såvitt

angår rent sjukvårdande åtgärder.

Slutligen har pensionsstyrelsen lämnat bidrag till resor, förutom till och från styrelsens kuranstalter, för beredande av observation eller

poliklinisk

behandling å annan anstalt i vissa fall, där till resor icke

statsbidrag dylika

enligt gällande bestämmelser utgår. Sammanlagt har styrelsen för patienters

resor under år 1936 utbetalat 137,600 kronor. Sedan reumatikervården i enlighet med de förslag utbyggts till en länsvis ordnad vård,

sakkunnigas

torde resebidrag för reumatiker icke längre böra ifrågakomma. Resebidrag

för vård å psykoneurosanstalt däremot, i betraktande av denna vårds

synes starka centralisering, alltjämt böra bibehållas. De i sam-

sakkunniga vilja

band härmed erinra om den av rätten till av stats-

utvidgning resebidrag medel, som statens sjukvårdskommitté föreslagit och som innebär, att sådant

bidrag framdeles bör i princip för all starkt centraliserad vård,

utgå exempel-

vis även för behandling av kluven och I den mån rese-

gom lupus vulgaris.

bidrag till sådan vård plägat från och kostnaderna

utgå pensionsstyrelsen

härför icke kunna täckas i den som omförmäles

ordning, i 31 § folkpensio- y neringslagen, bör därför enligt de sakkunnigas medel uppfattning alltjämt

ställas till förfogande för ändamålet, intill dess för till

grunder statsbidrag

dylika resor blivit av statsmakterna i fastställda.

vanlig ordning

rätt i fråga om intagning på sjukhus m. m. Så länge av-

Folkpensioneringens

om de å. och utskrivning från sjukhusen ligger i görandet sjukas intagning

hand, kunna intressekonflikter uppstå mellan

sjukhusläkarens uppenbarligen

och den allmänna representanter. Det-

folkpensioneringens sjukvårdens

samma även andra av socialförsäkringen. På grund härav har

gäller grenar

som nämnts förordat, att socialförsäkringsorganen skulle

sjukvårdskommittén

beredas att vid eventuell från sjukhusläkares sida få patients

möjlighet vägran inträdesansökan eller kvarliggande å sjukhus underkastad opartisk prövning

försorg. Styrelsen skulle därvid även förutsättas

genom medicinalstyrelsens

rätt att hänvisa fall, som vid en dylik prövning befunnes vara i behov äga av vård eller observation å. till därför lämpat allmänt eller av all-

sjukhus,

männa medel understött sjukhus.

I de över betänkande avgivna yttrandena ha emeller-

sjukvårdskommitténs

tid från såväl svenska stadsförbundet som svenska lasarettsläkareföreningen betänkligheter mot detta förslag med hänsyn till det inkräktande på

yppats

vederbörande huvudmans rätt att bestämma över sjukhuset, som förslaget innebär. Till den del dessa yttranden avse sjukavdelningar, för vilka huvudmannen själv bestrider hela kostnaden, lära nämnda betänkligheter också vara fullt Men även i kunna principiella erinringar mot en

befogade. övrigt anordning anföras. Härjämte må beaktas, att pensionsstyrelsen efter dylik

slut icke kommer att få direkt beröring med sjukhusens

övergångstidens

handhavande av sina uppgifter i andra fall, än där styrelsen för bedömande av ñnner erforderligt, att sökandens hälsotillstånd under-

pensionsansökning

sökes å och för ändamålet föranstaltar om sådan under-

sjukvårdsanstalt

31 § lagen om folkpensionering. I dessa fall torde dock

sökning jämlikt

anledning knappast föreñnnas att förmoda, att vederbörande sjukhusläkare skall utan laga skäl ställa avvisande. I de fall åter, där vård erfordras,

sig

kommer pensionsstyrelsen att i regel avslå pensionsansökan och hänvisa

vederbörande att i vanlig ordning söka vård å därför lämpad anstalt. Under sådana förhållanden synas några direkta intressekonñikter mellan folkpensio-

och endast vara att befara i mera sällsynta undan-

neringens organ sjukhusen

för vilkas skull ett av det speciella slag, varom

tagsfall, skiljedomsförfarande

här är fråga, knappast kan anses

påkallat.

Om de sakkunniga sålunda för sin del icke äro beredda att tillstyrka

sjukvårdskommitténs förslag denna. punkt, hava de därmed ingalunda på

avsett att förringa betydelsen för det allmänna därav, att folkpensione-

intressen i förevarande hänseenden bliva till fullo beaktade. Tvärtom

ringens finna de sakkunniga angeläget, att betydelsen därav på något sätt underde sakkunnigas uppfattning kan emellertid detta lämpligare strykes. Enligt

ske det sätt, att såsom villkor för statsbidrag till reumatiker- och psyko-

på

neurosvården en bestämmelse av innebörd, dels att vård-

inryckes generell

behövande, som av pensionsstyrelsen hänvisats att söka vård å dylik anstalt, skall där emottages, såvitt det kan ske utan eftersättande av inträdessökande, vilka äro i större behov av vård å sådan anstalt, dels oak — vilket ur in- 1 är av än större - att vederbörande

validitetsförebyggande synpunkt betydelse

intagningsläkare även i övrigt skall tillse att sjuka, särskilt i yngre fildrar, beträffande vilka _goda utsikter vård mera

synas föreliggaatt genom varaktigt

återställa eller väsentligt förbättra deras arbetsförmåga, skola framför andra emottagas för vård. Skulle det mot förmodan visa sig, att olägenheter av

mera allvarlig art uppkomma för folkpensioneringen, lärer sedermera till

närmare omprövning få frågan, om och vad sätt hinder

upptagas på dylika

kunna undvikas genom i och

ändring gällande lag författningar. Gentemot sjukvårdskommitténs förslag atttillskapa ett centralt sjukvårds-

råd för samarbete i fråga om den allmänna sjukvårdens planläggning och utveckling ställa sig de sakkunniga jämväl betänksamma. Rådets avsedda organisation förefaller sålunda alltför omfattande och tungrodd i förhållande till de begränsade uppgifter, som skola tillkomma detsamma. I likhet med medieinalstyrelsen förmena de sakkunniga, att i stort sett samma syfte skulle ernås genom att medicinalstyrelsen, då anledning därtill till

förelåge, gemensamma överläggningar inbjöde myndigheter och andra organ, som hade speciella intressen att bevaka i föreliggande sjukvårdsfrågor av mera allmän

natur. Intet synes hindra, att framställning om sådant samarbete av

göres

vederbörande intressent. Att i instruktion eller annorledes föreskriva direkt

skyldighet för medicinalstyrelsen att i nu antydda fall eller eljest samråda

med vederbörande intressent lärer tills vidare icke behöva ifrågakomma. De

anse sig hava grundad anledning antaga, att medicinalstyrelsen

sakkunniga

det förutan skall visa full förståelse för betydelsen av ett sådant samarbete.

Till sist vilja de sakkunniga såsom en konsekvens av sina förslag rörande kurortsvården framhålla, att ett av desamma lärer

genomförande möjliggöra en successiv minskning av pensionsstyrelsens personal, närmast å dess

sjukvårdsbyrå. Å andra sidan kan för medicinalstyrelsens del förutses behov av ökad arbetskraft för tillgodoseende av de förvaltningsuppgifter, som ,förutsatts överüyttade till denna styrelse. Nu berörda spörsmål torde emellertid böra prövas i samband med andra personalfrågor inom vederbörande verk, varför de sakkunniga ansett sig böra här lämna desamma åsido.

Kap. 7. Yrkesutbildningens resultat och

framtida ordnande. Utbildningens resultat.

För att utröna i vad mån det med yrkesutbildningen avsedda ändamålet - - har i olika

självförsörjning uppnåtts pensionsstyrelsen repriser genom pensionsnämndernas ordförande efterundersökningar av utbild-

verkställt

ningsresultaten, varje sådan undersökning omfattande samtliga fall, som av-

slutat sin utbildning senast 2-3 år före

undersökningen. Sålunda hava

undersökts:

i slutet av 1923 och början av 1924 de fall, som slututbildats senast

under år 1921 - 369 fall,

2) i slutet av 1925och början av 1926 de fall, som senast

slututbildats

den 30 september 1923 —— 147 fall, samt

i av 1928 de fall, som avslutade sin utbildning senastunderTår

3) början

1924 —_ 236 fall. p Sammanlagt hava alltså undersökts 752 fall. I dessa siffror vanföra samt ett fåtal hjärtfels- och

ingå samtliga personer som erhållit bidrag till sin utbildning från pensionsstyrelastmapatienter,

sen och därefter icke intill varit föremål för styrelsens

efterundersökningen

verksamhet. Däremot hava icke sådana fall, som er-

sjukvårdande medtagits

hållit endast en kort försöksutbildning, eller sådana, som efter utbildningens avslutande blivit offer sjukdom, vilken icke förelåg för någon invalidiserande

vid utbildningen. Resultaten hava uppdelats i tre huvudgrupper, nämligen

A-resultat : sådana som försörja sig helt eller i mera väsentlig personer, .

grad,

som —— utan till - endast i C-resztltatzsådana personer, hänsyn yrke mindre eller icke alls försörja sig och

väsentlig grad

= sådana som försörja sig helt eller i mera väsentlig

Ay-resultat personer,

men det vari de utbildats, eller blott mera oväsent-

grad övergivit yrke,

utöva detsamma. Denna torde i stort sett representera onödig ligt grupp —- men därför icke helt ——

onyttig yrkesutbildning. Huvudresultaten, sådana de befunnits vid respektive efterundersökning,

framgå av nedanstående tabell:

A-rcsultat C-resultat Ay-re ultat s .u Efterundersökning âr Sa‘1l:]ll1°a Antal % Antal % Antal %

1923 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 369 238 64.5 90 24.4 41 11.1 1925 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147 102 69.4 30 20.4 15 10.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236 160 67.8 56 23.7 20 8.5

_1928

Summa 752 ! 500 66.5 176 l 23.4 | 76 | 10.1 i Enligt dessa undersökningar skulle alltså yrkesutbildningen i 66.5

procent

av samtliga utbildade fall medfört avsett resultat. Beträffande varaktigheten _ av det sålunda vunna resultatet har av undersökaren anmärkts, att av flera tecken att döma anledning icke funnes till antagande, att någon total, förtid-ig förskjutning från A till C snart skulle komma att rum inom klien-

äga

telet som helhet betraktat. Det vore nämligen i stort sett de första åren efter avslutande —— start- och — som befunnits

utbildningens provåren avgörande

och skilde de olika kategorierna åt. Ovanstående tabell omfattar yrkesutbildning såväl å vanföreanstalt som hos enskilda yrkesidkare. Skillnaden i resultat mellan de båda formerna för

utbildningen belyses av nedanstående sammanställning, avseende klientelet vid den senast (år 1928) .verkställda efterundersökningen, vilken uppgives

vara tämligen representativ för efterundersökningarnas hela material. Som synes ha utbildning vid vanföreanstalt och utbildning hos enskild yrkesidkare givit ungefär lika gott resultat. Härtill bör anmärkas, att de förra

fallen_ i stort sett äro av något gravare vanförhetsgrad eller ock utgöras av

A-resultat i C-resultat Ay-resultat

Summa

Afgnal 0“

Antal 95 c, c, Antal 9,;

Antal %

Utbildning vid vanföreanstalt. Män . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 70 46 65.7 10 9 19 27.1 5 7.2 Kvinnor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 52 37 71.1 5 7 12 23.1 3 5.8

Summa 122 83 68.0 15 16 31 25.4 8 6.6

Utbildning hos yrkesidkare. Män . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 64 46 71.9 10 — 10 15.6 8 12.5 Kvinnor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 50 31 62.0 12 3 15 30.0 4 8.0

Summa. 114 77 67.6 12 10.5

22| 31251214;

Anm. Med (lg-resultat betecknas sådana fall, som sedermera erhållit pension, med C,resultat övriga C-resultat.

sådana vanföra, vilka i särskilt den

hög grad, jämte egentliga utbildningen,

äro i behov av särskilt och fostran. Å andra sidan har ut-

omhändertagande

bildningen vid vanföreanstalt i omfattat en tid

genomsnitt betydligt längre

än den privata Den mest framträdande skillnaden mellan man

utbildningen.

och kvinnor är den, att männen i större ute-

betydligt utsträckning ägnat sig

slutande at vilket är helt då kvinnorna ofta äro

utbildningsyrket, naturligt,

bundna av hushållsarbete. De vid vanföreanstalterna utbildade kvinnorna hava för övrigt vid sidan av en erhållit

synnerligen gedigen fackutbildning,

undervisning i hushållsarbete. Härjämte har inom en av

pensionsstyrelsen upprättats sammanställning

den genomsnittliga kontanta nettoinkomsten år av förekommande utbildper ningsyrken m. m. Denna utvisar

sammanställning följande:

Medelinkomst av utbildningsyrket för personer, som helt försörja sig på Yrkesutbildning enbart detta yrke detta jämte annat yrke

Antal fall Inkomst kr. Antal fall Inkomst kr.

Manliga yrken. Skomakeri (60 fall) . . . . . . . . . . . . . . .. 38 815 6 317 Skrädderi (22 n ) . . . . . . . . . . . . . . .. 22 1,200 - - Bokbinderi (13 » ) . . . . . . . . . . . . . . .. 9 —— -- 1,584 Snickeri (12 » ) . . . . . . . . . . . . . . .. 4 1,166 —— - Måleri (10 -› ) . . . . . . . . . . . . . . .. 5 1,270 — — lgorstbinderi och korgmakeri (8 fall) 2 596 - ——— Ovriga. yrken (9 fall) . . . . . . . . . . . . .. 6 2,082 — —

Kvinnliga yrken. Sömnad (58 fall) . . . . . . . . . . (38 550 10 210 Maskinstickning (39 » ) . . . . . . . . . . 15 370 11 180 Ovriga. yrken ( 5 n ) . . . . . . . . .. 4 —- - 1,240

Till av tabellens må nämnas att åtskilliga kvinnor

komplettering uppgifter

dessutom naturaförmåner (kost och logi) i sitt utbildningsyrke.

åtnjuta

individuella - av Vidare betonas, att den utbildades egenskaper graden och »framåtanda», och ambition, omdömes- och anpassnings-

energi håg anlag,

m. m. — är den allra viktigaste faktorn för vinnandet

förmåga, affärsbegåvning

av ett Därför också den största hänsyn till

gott utbildningsresultat. tages desamma i varje fall, då yrkesutbildning ifrågasättes. Hantverksutbildningen

ensam dock alltid variationsmöjligheter efter veder-

erbjuder ej tillräckliga

börandes och Pensionsstyrelsen har därför efter-

personliga läggning anlag.

av ——

strävat att — inom den ram som nödvändigtvis betingas kostnadsfrågan

för ett yrkesval. Hitintills har pensions-

utvidga möjligheterna personligt

sålunda använt över ett 50-tal för sin vanföreutbildning. Att

styrelsen yrken

i de stora hantverken ex. skrädderiyrket) givit och

utbildningen gamla (t.

så resultat, som faktiskt sker, anses till icke ringa grad

alltjämt giver goda

bero dessa att stimulera skaparglädjen hos sina ut-

just på yrkens förmåga

sällan även hos den som från ej haft utpräglad håg för hant-

övare, ej början

verket. Såsom en faktor vid utbildningen framhållas även elevens ålder.

viktig

Erfarenheterna från såväl den anstaltliga som den utomanstaltliga yrkesutvisar härutinnan, att bättre resultat ernås vid högre utbildnings-

bildningen

ålder än den Av de år 1928 efterundersökta fallen förete

vanliga (15-18 år).

sålunda männen en receptivitet från 18 till 30 års ålder, medan av

stigande

kvinnorna de, som sin utbildning i åldern 19-22 år, nått bästa resul-

börjat

taten. därtill anses bland annat vara att söka däri, att de van-

Förklaringen

föra i sin utveckling ofta bliva efter genom att deras uppfostran på.

psykiska

av blir till en viss grad försummad. Deras initia-

grund yttre omständigheter

blir lätt och ur social synpunkt mogna de i en senare tivförmåga nog hämmad, ålder än sina kamrater. är ock, att en högre ålder med ty åtföljande

Uppenbart

större och omdömesförmåga ökar utsikterna för en lycklig start

mogenhet

särskilt för dem, som skola åt självständig verksamhet.

ägna sig

De sålunda verkställda efterundersökningarna omfatta emellertid enligt de en alltför för att man skall

sakkunnigas uppfattning begränsad tidrymd

kunna bilda en om varaktigheten av de vunna resultaten.

sig uppfattning

I att härutinnan nämnda efterundersökningar hava de sak-

syfte komplettera

därför svenska vanföreanstalternas centralkommitté inför-

kunniga genom

skaffat uppgifter angående dels inkomstförhållandena år 1935 för vanföra, vilka erhållit arbetsmaskiner under åren 1925-1930, dels ock vanförekuratorernas allmänna uppfattning i förevarande hänseende. En av förstnämnda återfinnes i bilaga VIII.

sammanställning uppgifter

Denna sammanstälhiing utvisar bland annat, att medelinkomsten under år 1935 för de av ifrågavarande vanföra, som erhållit utbildning å vanföreanstalt, 542 kronor samt för de utom sådan anstalt utbildade 460 kronor. Så-

utgjort

som de ur försörjningssynpunkt bästa yrkena framstå bokbinderi- och med 2,003 och 1,181 kronors medelinkomst för de

skrädderiyrkena respektive

âjanstalt-utbildade. Att bestämda” slutsatser av

draga några sammanställningen

är emellertid. vanskligt”, dels enär imånga fall icke torde

primäruppgifterna

varaexakta, dels emedan, trotsde verkställda utgallringarna, fall

åtskilliga

blivit medtagna, som hellre bort hava hänförts till särskilda Sålunda grupper. finnas bland de medräknade kvinnor, som

inkomsttagarna exempelvis gifta ägna lika lång,vofta längre tid åt husliga sysslor än åt utövande av utbildnings-

yrket, ävensom jordbrukarsönerjvilka i icke biträda i lantbruket

ringa grad

under stora delarav året. finnes därför att sammanställ-

Anledning antaga,

ningen icke giver full rättvisa åt de utbildades samlade

försörjningsförmåga.

Granskar man härefter de erfarenheter, som vanföreanstalternas kuratorer i sin kontrollerande verksamhet gjort, finner man, att dessa äro olika.

tämligen

.Kuratorn vid Stockholms vanföreanstalt anför sålunda, att vald

lämpligt utbildningnår åsyftad verkan. Varutbildningen sedan skall ske, inom eller

utom vanföreanstalt, finge prövas fall för fall, i den mån så läte sig göra. Det vore många Orsaker, som härvid inverkade, enbart vanförheten. Givet

vis misslyckades en del fall, men antalet nådde

övervägande självförsörjning

eller komme att i mån till sin Ett stort antal

någon bidraga försörjning. per

soner, som åtnjutit yrkesutbildning, förbättrades till hälsan så att de

mycket,

kunde övergå till annat mera.- inkomstbringande arbete, en del redan inom första Ö-årsperioden. Utbildningen hade för dessa sin stora så till

betydelse

vida, att de tack vare denna aldrig behövde känna sig isolerade, komme i kontakt med arbetsmarknaden och levde ett liv som varje annan arbetsmänniska. Utan yrkesutbildning hade de sannolikt försoffats, isolerats och förlorat lusten för ett» ordnat arbete; I de fall, då utbildningen helt hade orsaken

misslyckats,

varit sjukdom eller bristande energi och

arbetsvilja.

Kuratorn vid Göteborgs vanföreanstalt har som sin uppfattning framhållit, att då det gäller utbildning av lindrigt vanföra, de utanför anstalterna utbildade få en snabbare och intimare kontakt med arbetsmarknaden än de, som upplåtas på anstalt. Icke sällan stanna de som arbetare hos den mästare eller på den verkstad, där.de haft sina läroår; Rörande det bestående värdet av ut› bildningen anser sig ifrågavarande kurator icke hava förmärkt allmän

någon nedgång, sedan_ exempelvis en ö-årsperiod förflutit efter yrkesutbildningens

slut, men väl att i fall varit en för dem,

dennaâ-årsperiod många utgallringstid

som aldrig kunna_nå full Hade eleven förmått denna

försörjning. genomgå

period, kunde han i regel reda sig för framtiden, till dess ohälsa eller andra i i speciella tillstötte. . -

omständigheter A

_. Kuratorn vid Hälsingborgs vanföreanstalt anmäler, att en preliminär undersökning av cirka 300 maskinrapporter rörande inkomsten under år 1936 givit vid handen, att resultatetav hemorts- respektive anstaltsutbildningen ställt sig ungefär enahanda. Sålunda hade 62 procent visat resultat och 38

gott procent mindre gottresultat inom båda grupperna. I regel hade enligt denna kurators

uppfattning yrkesutbildningen visat sig vara av bestående värde för den individuella_ försörjningsförmågan. Isynnerhet bland reumatiker och höggradiga barnförlamningsfall hade emellertid-efter viss tid tecken till nedgång i försörjningsförmågan framträtt, oftast beroende på alltför hård press på den

förut individen för tillvaron, försämrat allmäntillstånd eller

svaga i_ kampen

skillnad härutinnan mellanfå anstalt

sjukdomens tilltagande. Någon speciell i i i

”

eller utom anstalt utbildade hade ej försports. ,i

Kuratorn vid Härnösands vanföreanstalt slutligen förmenar, att de å anstalt utbildade i allmänhet för sin framtida utkomst

äga större förutsättningar

än de utom anstalt utbildade. Detta berodde, förutom på själva utbildningen, även att av elevkåren vore mera vid vanföreanstalt.

därpå, gallringen noggrann

Ett bättre resultat av skulle enligt kuratorns

den utomanstaltliga utbildningen kunna vinnas gallring av yrkeseleverna,

uppfattning .genom noggrannare bättre val av och starkare kontroll över_ utbildningen. Därjämte

yrkesidkare

borde vid sådan lämnas undervisning i kostnadsbe-

utbildning grundligare

inom samt de som erfordrades för att bli en

räkningai yrket övriga regler,

hantverkare. I allmänhet hadeudock lett till god hjälp till

god utbildningen

mera sällan till full Tecken av

försörjning, varaktig försörjning. på minskning

inom hade visat sig under de första

försörjningsförmågan utbildningsyrket

5 åren men sällan därefter. Denna hade företrädesvis märkts hos de

nedgång

utom anstalt utbildade, vilket förklarades därav, att de anstaltsutbildade i

hade fastare att och därmed större möjlighet till var-

regel grund bygga på

För stickerskor och Skomakare hade det dock för såväl

aktig försörjning.

inom som utom anstalt utbildade framträtt en betydlig försämring av för-

under de senaste åren, beroende på utbildningen ovid-

sörjningsmöjligheterna i

kommande förhållanden.

.Av det sålunda anförda att icke heller kuratorernas erfarenheter

framgår,

säkra för bedömandet av yrkesutbildningens ekono-

giva några hållpunkter

miska resultat i det .Så mycket torde emellertid med stöd av den

långa loppet.

verkställda kunna att såväl den å vanföreanstalt som den

utredningen sägas,

utom sådan anstalt bedrivna i det stora flertalet fall varit

yrkesutbildningen

en till och den grund att jämväl i fort-

god hjälp självförsörjning på förtjänar

av det allmänna. De sakkunniga vilja ock understryka, att, sättningen stödjas

även om det ekonomiska utbytet av utbildningen icke skulle hava varit så

likväl måste anses vara av väsentlig betydelse med

förmånligt, utbildningen

till arbetets såsom en förutsättning för psykisk hälsa,

hänsyn nödvändighet i

ej minst för vanföra.

- - Sjukvårdskommitténs förslag.

I sitt år 1934 betänkande har statens i samband

avgivna sjukvårdskommitté

med av även berört om de v an f ö ra s

behandlingen vanförevården frågan

Kommittén konstaterade därvid, att ett missförhåly r k e s u t b i l d n i n g. lande då mellan ochtillgång å platser vid vanföreanstal-

förelåge efterfrågan

ternas men likväl i.betraktande av den avsevärt ökade

yrkesskolor, ansåg

för vanföras som under de senaste åren till-

platstillgång yrkesutbildning,

kommit och Stockholmsanstaltens väntades uppstå, att

-genom nybyggnad med av om ytterligare utökning av platsantaletv åyrkesslutlig prövning frågan

skola borde anstå, till dess vidare erfarenhet vunnits om platsbehovets om-

I avvaktan häråitillråddes i första hand en utvidgning av den utom- i

fattning. Kommittén härutinnani

anstaltliga yrkesutbildningen. yttrade

En rationell lösning av de vanföras att även

yrkesutbildningsfråga kräver,

andra utvägar att bereda vanföreanstalternas

yrkesutbildning än genom yrkes-

skolor sökas och Den av i vissa fall

prövas. pensionsstyrelsen praktiserade

anordningen med hos enskilda torde härvid

yrkesutbildning yrkesidkare

främst böra komma i åtanke. Anstaltema hava numera anord-

själva genom

nande av kuratorsverksamhet fått ökade att vanföra till

möjligheter förhjälpa

utbildning även utom anstalten. Förutom att denna verksamhet är att

ägnad

i icke oväsentli underlätta ett rationellt av vanföreanstal-

grad utnyttjande

ternas för de svårare fallen och minska behovet av anstalts-

yrkesskofor nya

platser för ändamål, har erfarenheten vid handen, att van-

ifrågavarande givit

för, som erhållit sin utom anstalt, av den närmare

yrkesutbildning på grund

kontakten med har t större att vinna an-

ortsbefolkningen betydli möjligheter

ställning och försörjning än en å. anstalt utbildad vanför. Den

utomanstaltliga

utbildningen ställer sig dessutom i avsevärt än anstaltsutbild-

regel billigare

ningen. Starka skäl synas sålunda för en av

föreligga vidgad tillämpning

denna form av för vanföra.

yrkesutbildning

Rörande finansieringen av kommittén bland

yrkesutbildningen föreslog

annat, att pensionsstyrelsens nuvarande bidrag till vanföreanstalternas

yrkes-

skolor skulle upphöra. Beträffande den an-

utomanstaltliga yrkesutbildningen

förde kommittén följande.

Utbildning å anstalt av en målare eller skräddare skulle med en normal utbildningstid av 4 år och under att eleven eller för honom

förutsättning,

försörjningspliktig erlade med 50 öre om kosta staten 3.75

elevavgift dagen,

300 4=4,500 kronor. Motsvarande utom anstalt skulle med

utbildning

tilläm ning av pensionsstyrelsens kosta staten 1,200 kronor,

grunder högst

alltså icke fullt ‘/3 av kostnaden för Därest, såsom oftast

anstaltsutbildningen.

torde bli fallet, vederbörande den belö-

fattigvårdssamhälle erlägger på eleven

pande kostnadsandelen såväl vid anstaltlig som vid

utomanstaltlig utbildning,

skulle kostnaden för det allmänna komma att i båda fallen ökas med 600 kronor till res ektive 5,100 och 1,800 kronor. Även vid med ut-

yrken kortvarig

ställa sig kostnaderna för det allmänna vid utom-

bildningstid) väsentligt lägre anstaltlig än vid anstaltsutbildning.

Nu anförda siffror torde klart vikten för staten av att

ådagalägga stödja

den utomanstaltli a av vanföra. Detta

yrkesutbildningen gäller uppenbarligen

med särskild a, därest verksamhet området skulle

styr pensionsstyrelsens på

framdeles upphöra. De som av hittills till-

bidragsgrunder, pensionsstyrelsen

lämpats, synas kommittén kunna i huvudsak tjäna till även vid bestäm»

ledning

mandet av eventuellt bidrag från statens sida. vad kommittén erfarit har

Enligt

mot dessa grunder icke framställts annan erinran än därest

berättigad att,

med hänsyn till elevens oförmåga att densamma

tillgodogöra sig utbildningen

efter någon prövotid avbrytes, icke utbetalas för denna tid. Kommittén

bidrag

vill därför förorda sådan uti att i förevarande

ändring ifrågavarande grunder

fall bidrag ut år för en prövotid, som dock icke må V4 av den fast-

överstiga

ställda norma a utbildningstiden. Tillika bör, om staten in som direkt,

går bidragsgivare, fördelningen av eleverna anstaltlig och ututomanstaltlig

bildning ske genom anstaltsstyrelsernas fpå under kontroll av statens in-

örsorg

spektör för vanförevården.

I härtill har till

anslutning sjukvårdskommittén jämväl behandling upp-

tagit spörsmålet om S. V. C. Kzs f r a m t i d a s t ä l l n i n g. Kommittén

har därvid erinrat, att 1918 års förordat en av

vanföresakkunniga ombildning

den nuvarande centralkommittén, som hittills haft entråd-

huvudsakligen

karaktär, till en centralstyrelse. Rörande sin egen ställning

givande verklig

härtill anför sjukvårdskommittén bland annat följande.

Kommittén anser för sin del, att centralkommitténs bör stärkas

ställning

att säte och stämma därstädes bör beredas för de

såtillvida, representanter

institutioner, som kunna anses hava särskild sakkunskap i hithörande

statliga

eller särskilt intresse härför. Kommittén avser härvid när-

angelägenheter

, mast och pensionsstyrelsen ävensom riksförsäkringsanstaL

medicinalstyrelsen

ten och Finnes en särskild statens inspektör för vanförevård,

i socialstyrelsen.

bör denne hava rätt att i centralkommitténs förhandlingar. Vidare

deltaga

ändamålsenli t, att ett inom centralkommittén valt arbetsutskott omsynes händerhar de e ärendena samt förbereder angelägenheter, som

löpan viktigare

skola kommittén. Kungl. Majzt bör utse ordförande i såväl central-

föreläggas

kommittén som dess arbetsutskott. p Däremot anser sig kommittén icke böra för närvarande tillstyrka någon i centralkommitténs formella befogenhet. Svårigheterna att rätt

förändring

en från dem, som skulle tillkomma

avgränsa verklig centralstyrelses uppgifter

de olika anstalternas styrelser, torde vara rätt stora. En dylik centralstyrelse bleve lätt ett ämbetsverk, inskjutet mellan vanföreanstalterna och den centrala medicinska förvaltnin en inom vanförevårds-

myndigheten,

väsendet bleve t Så län e vanvarigenomöreanstalterna ic e äro flera än nu, torde ngre. en sådan icke ieller vara av behovet påkallad.

centralistyrelse

Yttranden över sjukvårdskommitténs i › förslag.

Mot kommitténs angående y r k e s u t b i l d n i n g e n, i vad det

förslag

av bidrag till vanföreanstalternas yrkes-

avsåg upphävande pensionsstyrelsens

erinran. Beträffande .

skolor, framkom i de avgivna yttrandena ingen väsentlig

den däremot flera håll

utomanstaltliga yrkesutbildningen ifrågasattes på

av att nuvarande befattning med hithörande

lämpligheten pensionsstyrelsens

göromål skulle upphöra.

Sålunda framhöll att styrelsen endast tack vare sin hela

pensionsstyrelsen,

av och ombud varit i

landet_ omspännande organisation pensionsnämnder

stånd att ett tillfredsställande sätt som en central för de

på fylla uppgiften

vanföras samt att det för ett rått handhavande

utomanstaltliga yrkesutbildning

av den om åt vanföra och andra med

samhällsviktiga frågan yrkesutbildning

dem likställda vore av största vikt, att denna även i fortsättpersoner uppgift Mot den av tänkta anordningen, att de

ningen fylldes. sjukvårdskommittén

vanföras såväl inom vanföreanstalt som hos mästare i hemorten

utbildning

skulle av de statsunderstödda vanföreanstalterna och att den

omhändertagas

centrala av vanförevården skulle vila hos ett centralråd, kunde

ledningen

riktas den invändningen, att detta cen-

enligt styrelsen synnerligen vägande

lika litet som vanföreanstalterna, förfogade över någon hela landet

tralråd,

omfattande lokal organisation.

för i Stockholm delade be-

Styrelsen vanföreföreningen pensionsstyrelsens

härutinnan under framkallande, att anstalt visserligen hade

tänkligheter varje

hos anställd en kurator, men att denne endast mer undantagsvis torde_

sig

sin kännedom om förhållandena i den vanföres hemtrakt

genom personliga

kunna skaffa åt honom. Att kurator i sådant syfte skulle i

någon yrkeslärare

fall en resa till trakten för att ordna utbildningsfrågan

erforderliga företaga

kunde av flera skäl mera sällan Man skulle kunna

ifrågakomma. möjligen

tänka sig att anställa flera kuratorer hos anstalten, men detta skulle medföra ökade kostnader. För kunde en kurator icke med den

övrigt givetvis uppträda pondus och auktoritet som pensionsstyrelsen. där- Föreningsstyrelsen ansågs

för önskvärt, att verksamhet området till

pensionsstyrelsens på finge fortgå,

dess komme till stånd”, som kunde anses fullt motsvara denna

någon anordning

verksamhet. Styrelsen tillade, att då kostnaderna för en ut-

utomanstaltlig

bildning i regel bleve för den enskilde och

ej obetydligt högre kommunen,

än om å. vanföreanstalt, kommunen stundom

utbildningen försigginge vägrade

att bidraga till i varav icke

utomanstaltlig utbildning, följd någon utbildning

alls kunde komma till stånd. Sannolikt bleve det därför att efter

nödvändigt

hand det allmännas därtill utöver de som

något höja bidrag bidrag, plägat utgå från pensionsstyrelsen. V . Styrelsen för oanföreföreningen z anförde liknande Göteborg synpunkter

som Därutöver betonade önskvärd-

Stockholmsföreningens styrelse. styrelsen

heten av att den komme i av

utomanstaltliga utbildningen åtnjutande bidrag

från staten med _minst samma som å anstalt, att densamma

belopp utbildning

ställdes under kontroll av myndighet, som distriktsvis hade att såväl

granska

förslag till som pågående utbildning, att eleverna icke bleve sämre ställda i

fråga om bidrag till husrum, mat och kläder, samt att desamma med

försåges

maskiner och verktyg efter som anstaltsutbildade.

samma principer Eljest

kunde enligt styrelsens mening verkan av denna ernås.

åsyftad utbildning ej

Över sjukvårdskommitténs förslag, i vad det avsåg S. V. C. K:s fram-

tida har endastf centralkommitténs

ställning, styrelse yttrat sig. Sty-

relsen erinrar inledningsvis, i kommitténs verksamhet

att_statligt ingripande

hittills förekommit endast i så måtto, att en av utsedd

medicinalstyrelsen

revisor efter kommitténs egen framställning årligen i revisionen av

deltagit styrelsens förvaltning. Härefter yttrar styrelsen med av föreanledning den slagna statliga representationen icentralrådet väsentligen följande.

A Ända från början av centralkommitténs _verksamhet hade det varit en strävan att i kommittén och dess styrelse insätta med sak-

personer erforderlig

kunskap, vilka kunde betraktas såsom för de ämbetsverk,

representanter som hade att i större eller mindre omfattning handlägga vanförevårdsfrågor.

En blick å. centralkommitténs och anstaltsstyrelsernas nuvarande sammansättning visade ock, att ettbetydande inslag redan förefunnes av sådana medlemmar, vilkas säte i ledningen sjukvårdskommittén betecknat såsom ett vitalt önskemål. Samma strävan hade även funnit uttryck däri, att för

representant

medicinalstyrelsen alltid inbjudits till _och ofta deltagit i centralkommitténs och dess styrelses sammanträden. Behovet av statligt inflytande syntes genom nämnda omständigheter redan vara så väl att ett än mer ökat

tillgodosett,

statligt infl tande knappast kunde anses vara behövligt, så länge centralkommitténs - i motsats till anstalternas ——vore så enskild som för

verksamhet

närvarande. - , Skulle emellertid ett statligt inflytande i centralkommittén

organiseras, måste detta enligt styrelsens u pfattning ovillkorligen förutsätta ett statsbidrag

till kommitténs byråverksam et. I realiteten hade denna verksamhet innefattat åtskilligtför statens organ, särskilt för pensionsstyrelsen,

nödvändigt

arbete, ehuru det. hittills helt och hållet bekostats av enskilda medel. Kost-

naden för —— för närvarande uppgående .till cirka 14,000

byråverksamheten

ronor om året — komme med säkerhet att stiga framdeles, alldenstund det

i fortsättningen bleve möjligt att som hittills erhålla oavlönad byråförestån-

dare. En annan för det föreslagna statsingripandet i central-

förutsättning

kommitténs vara, att kommittén finge vissa be-

organisation syntes styrelsen

stämda avseende en samverkan med anstalterna. Väl

befogenheter, reglerad

hittills behov av ett starkare band mellan anstalterna än det centralkom-

?hade

jmittén i sin nuvarande organisation representerade, knappast_ gjort sig gäl-

lande. Detta uteslöte dock att den gemenskap i arbetet mellan de olika för:

ej,

och anstalterna, som under en startningsperiod genom helt enskilt

eningarna

arbete i kunde behöva givas fastare former. Sty-

uppehållits, fortsättningen

relsen i likhet med att centralkommittêns om-

ansåge sjukvårdskommittén,

till en verklig vanförevårdsstyrelse för närvarande ej vore aktuell,

organisation

men centralkommittén borde även såsom endast rådgivande organisation kunna

erhålla ökat inflytande.

har till sist förklarat sig villig att, om förslag från statsmyndig-

Styrelsen

heternas sida skulle komma att förhandla om en omorganisation

framställas,

av centralkommittén i den riktning, angivit.

sjukvårdskommittén

Kungl. Maj:t och riksdagen.

Ovanberörda förelades, andra spörsmål, 1936 års riksdag

frågor jämte

” ›

Maj :ts proposition nr 206. genom Kungl. Kungl. Maj:t godtog därvid sjukvårdskommitténs förslag 0m..upphörande

av till vanföreanstalterna. I fråga om den utom-

pensionsstyrelsens bidrag

och S. V. O. K:s framtida ställning yttrade före=

anstaltliga yrkesutbildningen

dragande departementschefen följande. _

Vad den tala vissa skäl-

angår utomanstaltliga yrkesutbildningen, onekligen

för en av all yrkesutbildning för vanföra. Tills vidare torde

enhetlig ledning

emellertid betydelse få tillmätas den i. vissa yttranden anförda

avgörande

att för närvarande endast pensionsstyrelsen äger tillgång

omständigheten,

till lokala ombud i den omfattning, som erfordras för att kunna på ett ;tills

fredsställande sätt de vanföras utomanstaltliga yrkesutbildning.. organisera

Med härtill vill jag förorda, att handhavandetoch finansieringen av

hänsyn

den tills vidare bibehålles hos pensionssty-

utomanstaltliga yrkesutbildningen

relsen. Att märka är för övrigt, att sedan länge ett intimt samarbete äger rum mellan och samt att fördelningen

pensionsstyrelsen anstaltsledningarna

av eleverna å och yrkesutbildning sker i fullt

inomanstaltlig utomanstaltlig

samförstånd dem emellan. I denna ordning avser jag icke, att någon ,praktisk

skall inträda. om det definitiva ordnandet av ifrågavarande

ändring Frågan

torde böra till prövning i samband med

angelägenhet lämpligen upptagas om den framtida organisationen av pensionsstyrelsens sjuk~ spörsmålet

vårdande verksamhet över huvud.:

Med denna ingalunda behovet av ett för hela

ståndpunkt förringas givetvis

vanförevården avsett centralt, rådgivande organ, där staten äger tillbörlig

Ett sådant torde ock, på sätt kommittén föreslagit, ,kunna

representation.

utan större genom att komplettera den nuvarande

svårigheter organiseras

centralkommittén med för de statliga myndigheter, som hava

representanter

närmaste_ överinseendet över hithörande verksamhetsgrenar. Tillsvidare torde man härvid kunna inskränka sig till att i det föreslagna centralrådet

,insätta för medicinalstyrelsen och pensionsstyrelsen. ständigarepresentanter

En= av, dessa torde .tillika böra utses att vara ordförande -i.

representanter

Äcentralrådet. Huruvida staten med anledning härav .skall behöva vidkännasi

särskilda kostnader för centralrådets verksamhet torde få bedömas med ut-

gångspunkt från de förhållanden, som framdeles kunna komma att

föreligga. _

Något större belopp torde i allt fall icke erfordras för ändamålet. vill

Jag

för min del föreslå, att nu tills vidare föreskrives

ifrågasatta representation

som villkor för statsbidrag till berörda Närmare bestäm

vanföreföreningar.

melser om centralrådets torde få ankomma å att

befogenhet Kungl. Majzt

meddela.

Ifrågavarande uttalanden föranledde intet från sida.

yttrande riksdagens

Inom S. V. C. K. utsedda delegerade.

I skrivelse den 5 1936 hava inom S. V. C. K. utsedda

augusti delegerade

anmält, att de av centralkommittén anmodats verkställa rörande den

utredning

omorganisation av centralkommittén och dess verksamhet, som kunde föran-

ledas av Kungl. nr 206 till 1936 års samt tillika

Majzts proposition riksdag,

hemställt, att samarbete i frågan måtte anordnas mellan de och

delegerade

de av Kungl. Majzt utsedda för rörande

sakkunniga utredning pensionssty

relsens verksamhet. Vid skrivelsen var en av

invaliditetsförebyggande fogad

centralkommitténs ordförande, professor P. Haglund upprättad promemoria

angående kommitténs uppgifter och arbete hittills, vari särskilt

understrykes,

att ett visst grundläggande skede av centralkommitténs arbete nu lede mot sitt

slut samt att ett mera deciderat för centralkommitténs framtida

program arbete och organisation vore av behovet Till härav anför

påkallat. utveckling professor Haglund inledningsvis följande.

Enligt § 1 i stadgarna för S. V. C. K. utgjorde denna kommitté en

representation av de och hade till

fyra vanföreföreningarna därjämte uppgift att

främja utvecklingen av en rationellt organiserad vanförevård samt att till

vanförevårdens fromma förvalta vissa medel, som stode till dess

förfogande.

I sådant syfte sökte centralkommittén särskilt att en stark

befrämja personlig

sammanhållning mellan dem, som verkade i anstalterna och

i S. V. C. K., samt att möjliggöra för vanförevårdsfolk och andra intresserade över-

gemensamma läggningar i uppkommande frågor av eller allmän innebörd. Vidare

principiell

sökte kommittén att genom verka för att så vanföra som

upplysning många

möligt redan tidigt skulle komma i av vård och

åtnjutande erforderlig ut-

bil ning samt för att hos de vanföras vinna förståelse för

omgivning det be-

hov av stöd och hjälp, som förefunnes hos de vanföra. Kommittén stode till-

lika myndigheter och enskilda till med och med-

tjänst utredningar yttranden,

verkade vid ordnandet av det internationella samt sökte i

umgänget övrigt,

i mån av tillgångar, lämna understöd till studieresor och som

annat, vore ägnat att direkt ga na den svenska vanförevårdens och

ortopedins utveckling. Vid

sidan härav edreve centralkommittén i samråd med

pensionsstyrelsen och

vanföreanstalterna en betydande närmast i

understödsverksamhet, syfte att

förse sådana vanföra, som fullbordat *sin med arbetsmaskiner

utbildning, och

verktyg för startande av egen verksamhet.

I alldeles bestämd avsiktghade stiftarna S. V. O. K. till en

gjort centralkommitté för gemensamma Med

överläggningar. beteckningen centralkom-

mitté hade de velat attS. V. C. K. vore avsedd att bli

angiva, ej ett med be-

fogenheter utrustat ledandevorgan för anstalterna. Sedermera hade man

under 25 år med noggrannhet undvikit att ett »ämbetsverlø

.skapa eller en särskild;»instans» mellan anstalterna .och vanförevården i Man hade

övrigt.

ansett, att överläggningarna vanförevårdsvännerna emellan skulle i realiteten

uppnå förverkli ande av samma i

syfta-nämligen enhetlighet utvecklingen,

även utan att .V. C. Kzs och beslut officiellt

överläggningar gåvesnågon

bindande natur. Under en lång följd av år hade dessa också.

överläggningar

i stort sett fyllt sin uppgift. Utvecklingen hade emellertid fört därhän, att ifrågavarande överläggningar och beslut på senare år ej i fullt så hö grad som

tidigare- kunnat åstadkomma den genomgående enhetlighet i ar etet, som

säkert, åtminstone i. början, varit; en av de mest orsakerna till

betydande

, svenska vanförevårdens storartade utveckling. Genom sjukvårdskommitténs betänkande och genom de förslag rörande förändrad

_väsentligt. organisation

av vanförevården, som återfunnes i- Kungl. till 1936 års

propositionen riksdag,

hade frågan om S. V. C. Kzs namn och kommit i ett

uppgifter jämväl läge,

som krävde största uppmärksamhet från anstalternas och centralkommitténs sida.. . « . . .

»Lz

Professor Haglund erinrarhärefter, att och

sjukvårdskommitténs proposi-

tionens förslag i förevarande delar vore till sin natur och

preliminära vaga

samt att det med hänsyn därtill vore önskvärt, att en i

ytterligare utredning

denna detalj verkställdes. Därvid borde, så långt ske kunde, S. V. O. Kzs

karaktär av enskild organisation hävdas, under

tillbörligt hänsynstagande

till statens reala skäl att deltaga blott i anstalternas utan även i central-

ej organisationens ledning. Sannolikt finge S. V. C. K., närvarande

somför

bestode av fem representanter från varje i orto-

förening jämte professorn

pedi vid Karolinska institutet som ledamot, till en mera.

självskriven vidgas

föreningsliknande samorganisation av allalii ledningen och det kvali-

högre

ficerade arbetet i anstalterna, under “detatt kommitténs

styrelse ellernågot

dess arbetsutskott kunde omändras till ett sådant

möjligen rådgivande organ,

som åsyftades i Vidare borde centralkommittén tilldelas vissa

propositionen.

bestämda uppgifter och befrias från andra. I hänseende

sistnämnda åsyftar professorHaglundsärskilt till utlärda elever samt

i understödsverksamheten

yttrar därutinnan annat?

bland

Understödsverksamheten_ direkttill vanföra invalider eller till vanföra via anstalter och ensionsstyrelsen hade så tagit alltför stora dimen-

småningom

sioner i förhål ande till övriga u pgifter. Understödsverksamheten hotade

fak-

tiskt att» förkväva en del av V. O. K:s egentliga och detta

uppgifter ej

blott ekonomiskt utan framför allt-därför, att det ökade arbetet:

ständigt på

denna arbetslinje ihög grad försvårat för att finna tid och arbets-

centralbyrån

kraft till viktiga uppgifter av annan Å andra sidan. hade samarbetet

art.

med pensionsstyrelsen utan tvivel varit en av de allra faktorerna

väsentligaste

i den gynnsamma utveckling, som vår under de sista

vanförevård genomgått

tjugo åren. Det förefölle emellertid klart, att sedan kuratorsinstitutionen vuxit sig stark, den principen borde realiseras, att anstalt skulle bli central-

varje

organ för all i distriktet; Gränsen mellan anstalternas

vanförehjälp uppgifter

och S. V. C.K:s skulle då bli. gränsen mellan allt individuellt av

hjälpande

den enskilde vanföre å ena sidan och arbetet vanförevårdens

på organisatoriska uppbyggnad och övriga ovan angivna allmänna

vanförevårdsupp-

gifter å den and-ra. Understödsverksamheten borde med andra ord kunna decentraliseras, om ock en: del. svårigheter i säkert skulle

övergångsperioden

komma att kräva ett betydande arbete. Så; borde. S.V. C.K:s

långt görligt

ekonomiska resurser utnyttjas, men ej så, att understödsverksamheten

finge

I utan så, hand

förkvävaandra uppgifter, att de__centralauppgifterna första

1469 37

tillgodosåges. Vad som därutöver ,funnes att dis ponera kunde på lämpligt sätt disponeras genom anstalterna. .

De sakkunniga..

Sjukvårdskommitténs förslag rörande de vanföras yrkesutbildning inne-

bar som nämnts bland annat, att vid sidan om yrkes-

vanföreanstalternas

skolor alltjämt borde finnas en organiserad utbildning hos enskilda yrkes-

idkare. Kommittén förordade därvid, att därest pensionsstyrelsens befattning med ifrågavarande verksamhet framdeles skulle upphöra, staten i fort-

sättningen stödja verksamheten med direkta statsbidrag efter i huvud

skulle

sak samma grunder, som pensionsstyrelsen hittills tillämpat. Som målsmän

för verksamheten synes kommittén, ehuru detta ej klart utsagts, ha tänkt

sig

de nuvarande vanföreföreningarna under ledning av det för hela* vanförevården avsedda organet för samarbete, det s. k. centralrådet. av

Fördelningen

eleverna på de båda formerna av yrkesutbildning_ inom eller utom vanföreanstalt —— förutsattes skola ske genom vanföreanstalternas under kon-

försorg

troll av en statens inspektör för vanförevården.

Vid remissbehandlingen hava emellertid från flera håll framkommit starka

betänkligheter mot kommitténs förslag, i vad detta åsyftar pensionsstyrelsens avkopplande från den utomanstaltliga yrkesutbildningen. Därvid har särskilt

understrukits, att endast för närvarande till

pensionsstyrelsen ägde tillgång

lokala ombud i den som erfordrades för att ett tillfredsstäl-

omfattning, på

landesättorganisera och handhava de vanföras utomanstaltliga yrkesutbild-

Med härtill :t i förenämnda

ning. hänsyn utgick Kungl. Maj proposition (nr

till 1936 års från att skulle - i avbidan

206) riksdag pensionsstyrelsen på

ytterligare utredning i ämnet —— tills vidarebibehållas vid sin befattning med verksamheten i fråga, vilket ock blev beslut.

riksdagens

Någon tvekan om att för de vanföras del behov av

utbildningsmöjligheter

»även utanför vanföreanstalt alltjämt förefinnes torde icke råda. Att yrkesutbildningen hos enskilda yrkesidkare i och för sig måste draga mindre kostnader än utbildning å vanföreanstalt samt innebära fördelar att kon-

genom takten med hemorten ofta kan förbli orubbad, ligger ock i De sak-

öppen dag.

kunniga hava härvid icke -förbisett, att det framdeles kan bliva nödvändigt att

något höja nu utgående ersättning till yrkesidkarna för att kunna förvärva och

bibehålla erforderliga kompetenta krafter för ändamålet. Sedan staten numera övertagit hela kostnaden för utbildning å, vanföreanstalt, kan det likaledes tänkas, att staten måste åtaga .sig större andel av kostnaden för den utomanstaltliga än hittills, därest denna verksamhet skall er-

yrkesutbildningen

hålla åsyftad omfattning och verkan. Det oaktat lärer det bli för staten fördelaktigt att vidmakthålla en efter olika tidsskeden och omständigheterna i

övrigt anpassningsbar organisation för utomanstaltlig utbildning av reducerad

arbetskraft, helst som en sådan under alla förhållanden är erforderlig för andra än vanföra, såsom t. ex. för personer lidande av hjärtfel, tuberkulos, astma och sockersjuka. Det må för övrigt i detta sammanhang erinras, att

den av pensionsstyrelsen organiserade yrkesutbildningen hos enskilda närings-

idkare verkställda i stort sett uppvisat lika goda

enligt undersökningar

resultat som den å. vanföreanstalt bedrivna, om det ock måste beaktas, att de svårare fallen varit koncentrerade till anstalterna. De sakkunniga anse sig därför böra från att ifrågavarande verksamhet skall i en eller annan

utgå. form framdeles bibehållas. Mot att vid sidanhärav, på ,sätt hittills skett, vanliga yrkesskolor anlitas, då så lämpligen kan ske, synes de sakkunnigaintet vara att erinra.

Då det med denna utgångspunkt gäller att bedöma åt vem handhavandet av den utomanstaltliga yrkesutbildningen i fortsättningen bör anförtros, erbjuda sig enligt de_sakkunnigas meningvteoretiskt sett tre alternativ, nämligen l) pensionsstyrelsen såsom hittills, 2) de olika vanföreanstalterna under led-

av förenämnda centralråd och 3) ett självständigt organ. sistnämnda ning alternativ torde emellertid_närmast få. betraktas som ett framtidsperspektiv,

i samband med organiserandet av utbildningen av att tagas under övervägande reducerad arbetskraft i allmänhet.. I fråga om de återstående alternativen - kunna skäl anföras både för och emot. Till förmån för alternativ 2) talar onek ligen den omständigheten, att .all yrkesutbildning för vanföra skulle komma under enhetlig ledning, varigenom bland annat en riktig avvägning mellan de olika utbildningsformerna skulleunderlättas. Det har ock framhållits som en fördel, att yrkesutbildningsverksamheten genom, en sådan anordning skulle kunna göras mera omfattande och anpassningsbar efter omständigheterna i det enskilda fallet, då man ej behövde vara så strängt bunden av de ekonomiska hänsyn, som pensionsstyrelsen i folkpensioneringens intresse ansett sig böra lägga på. yrkesutbildningsverksamheten. Å, andra sidan skulle_ vanföreföreningarnas Övertagande av den utomanstaltliga, yrkesutbildningen förutsätta en avsevärd utbyggnad av dennuvarande kuratorsinstitutionen, med därav följande kostnader, medan_ pensionsstyrelsen i pensionsnämnderna och .sina ortsombud redan nu förfogar över lokala organ-i erforderlig omfattning. Det lärer ej heller kunna bestridas, attpensionsstyrelsen såväl principiellt som praktiskt har det största intresse av att en yrkesutbildningsverksamhet för defekt arbetskraft upprätthålles och_ utvecklas så., att den vid varje tidpunkt motsvarar det oundgängliga behovet. Yrkesutbildningen har med andra ord en naturlig anknytning till folkpensioneringen. På. .denna punkt föreligger enligt de sakkunnigas uppfattning en viss skillnad mellan yrkesutbildningen å. ena sidan rent sjukvårdande verksamhet å andra sidan,

och pensionsstyrelsens i det att den senare har större och intimare samband med annan samhällelig verksamhet, representerad avden_ allmänna sjukvården i övrigt. På den sjukvårdande verksamheten kan och bör ej heller anläggas samma ekonomiska måttstock som Härtill kommer, att den

på yrkesutbildningsverksamheten.v utomanstaltliga yrkesutbildningen _med nödvändighet måste omfatta även andra änvanföra samt att .pensionsstyrelsen genom de .numem väsentligt höjda pensionsbeloppen erhållit anledning att vidga sin ifrågavarande verksamhet -utöver de_-levnadså.1_drar och, inkomstgränser, som hittills tillämpats. Med beaktande av vad sålunda. anförts hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen, .att det_ ur principiell_ synpunkt ärgändamålsenli-

ochpraktisk

gast att låta pensionsstyrelsen alltjämt tills vidare handhava ledningen och organiserandet av den utomanstaltliga yrkesutbildningen. Hinder torde här-

vid icke föreligga att för verksamheten fastställa sådana direktiv, att vid sidan av de ekonomiska jämväl de pedagogiska och humanitära bliva

Synpunkterna

i önskvärd ›

utsträckning tillgodosedda. Godtages denna ståndpunkt, skulle den inomanstaltliga och den utomanstaltliga yrkesutbildningen alltjämt komma att handhavas av olika huvud-

män. Emellertid har avsaknaden av en enhetlig nominell ledning i förevarande hänseende hittills gjort sig mindre kännbanenär ett nära samarbete ägt rum mellan pensionsstyrelsen och de olika vanföreanstalternas beträf-

styrelser

fande såväl fördelningen av klientelet som andra hithörande frågor. Icke minst genom sina bidrag till vanföreanstalternas yrkesskolor har

pensionsstyrelsen

därvid kunnat utöva ett sådant inflytande även i om den

fråga inomanstaltliga yrkesutbildningen, att man praktiskt taget kunnat tala om en enhetlig ledning

av de vanföras yrkesutbildning. Med av nämnda

upphörande bidragsverksam-

het mister givetvis i och för sig en möjlighet att i de- en-

pensionsstyrelsen

skilda fallen göra sin vilja fullt tillräckliga möjligheter torde likväl

hörd,_men

kvarstå för styrelsen att i fortsättningen utöva den verkliga av ledningen yrkes-

utbildningen i dess helhet. Då vanföreanstalterna för sin existens numera äro helt beroende av direkta statsbidrag, föreligger nämligen intet hinder för staten att, om behov därav skulle yppa sig, som villkor för bidrag till anstalternauppställa de krav beträffande samarbete med pensionsstyrelsen, vilka kunna befinnas erforderliga eller önskvärda. Vid sådant förhållande och då det nuvarande samarbetet mellan vanföreanstalternas huvudmän och

pensionssty-

relsen visat sig fungera tillfredsställande, anse de sakna anled-

sig sakkunniga

att i förevarande avseende *

ning föreslå någon direkt ändring.

På en punkt kan det emellertid ifrågasättas, huruvida icke en

komplettering av gällande ordning bör ske, nämligen i fråga om de vanföras å fördelning inomanstaltlig och utomanstaltlig De sakkunniga här-

yrkesutbildning. syfta

vid på det förhållandet, att de och i sista hand kommu-

försörjningspliktiga

nerna med gällande bidragsbestämmelser hava ett starkt intresse av att de vanföras utbildning förlägges till anstalt, oavsett graden av vanförhet, enär de i så fall undgå att bidraga till kostnaderna för utbildningen. Om en kommun

vägrar att bidraga till utomanstaltlig kan därför lätt den

yrkesutbildning,

situationen uppstå, att vanföreanstalterna av humanitära att

hänsyn nödgas

mottaga fall, som lika väl skulle kunna utbildas i hemorten. Detta förhållande lärer spela mindre roll för det fall, att ett flertal stå till förfo-

lediga platser

gande å vederbörande anstalts yrkesskola. å vanföreanstalt ställer

Utbildning

sig Visserligen i det enskilda fallet icke för staten än ut-

obetydligt dyrare

bildning hos enskilda yrkesidkare, men å- andra sidan kan det vara

näppeligen

förenligt med god ekonomi att låta de redan befintliga, i

anskaffning- dyrbara yrkesskoleplatserna stå outnyttjade i större utsträckning. Liksom vid all- annan

anstaltsdri-ft utgöres nämligen större delen av yrkesskolornas driftkostnader av fasta omkostnader, vilka endast i. ringagrad påverkas av en elev-

nedgångi

antalet. Betänkligare ter sig emellertid förhållandet, därest av för-

på grund

. n,

sörjningspliktigs eller kommuns vägran intagning å vanföreanstalts yrkesskola

skulle ske till förfång för annan, som vore i större behov av utbildning vid sådan skola. Så icke införts för kommunerna att bekosta ut-

länge skyldighet

bildning åt vanföra, lärer man härutinnan icke heller kunna uträtta något positivt annat än övertalningens Ur denna synpunkt framstår det för de

på väg.

sakkunniga såsom önskvärt, att fördelningen av klientelet på de båda formerna 4 f av yrkesutbildning, liksom hittills i huvudsak skett, handhaves av pensions- 4444v ._,._._.._,,,..,w..,,,i samråd med vanföreanstalterna. Oaktat

styrelsen pensionsstyrelsen ej längre

lämnar bidrag till utbildning å vanföreanstalt, lärer man nämligen vara be- Arättigad från att pensionsstyrelsen och dess ombud även framdeles skola

utgå

större möjligheter att göra uti orterna än vanföreanstalterna

äga sig gällande och deras kuratorer. Samtliga ansökningar om yrkesutbildning, vare sig de

avse å eller utom vanföreanstalt, böra därför ingivas till pensions-

utbildning styrelsen för granskning och prövning. I konsekvens härmed böra ansökningar,

som ingivas direkt till vanföreanstalt, av anstalten översändas till pensions-

Anstalterna skola alltså icke, såsom hittills i vissa fall skett, äga

styrelsen.

att på egen hand träffa avgörande om utbildning av vanför å anstalten.

På frågan, om och i vad mån en omläggningav gällande grunder för den utomanstaltliga yrkesutbildningens bedrivande i och för sig är önskvärd eller

av behovet påkallad, anse sig de sakkunniga icke böra ingå. Denna fråga sam-

manhänger intimt med spörsmålet om utbildning och användning av reducerad

arbetskraft över huvud taget och bör till prövning i ett större sam-

upptagas

manhang. Därvid torde böra uppmärksammas den form av arbetsskola, som sedan några år försöksvis bedrives ön i Danmark. Denna skola

på Amager

söker ——~liksom men under friare former — trä-

övriga, genom arbetsterapi,

ning ooh psykisk vägledning lära skadade eller sjuka att använda de friska delarna av organismen i syfte att eleverna skola återvinna icke blott förmågan utan även tron att kunna försörja sig själva. I skolan jämväl ele-

på prövas

vernas lämplighet för olika yrken, och genom dess försorg ordnas vid behov även utbildning utanför skolan, t. ex. i kontors- och försäljningsbranscherna m. fl. sådana yrkesgrenar. Skolan utgör på detta sätt ett väl utnyttjat övergångsstadium mellan skadan eller sjukdomen å ena sidan och förvärvslivet å den andra. Resultatet av skolans verksamhet synes ock hittills hava varit tillfredsställande. Beträffande skolans närmare uppgifter och arbetssätt hänvisa de sakkunniga till en av skolans föreståndare avgiven berättelse, vilken bi-

fogats detta betänkande såsom bilaga.IX. Såsom framgår av skildringen, kan

skolan närmast karakteriseras som en mellanform mellan den anstaltligaoch

utomanstaltliga utbildningen, ett uppslag, som de sakkunniga anse förtjänt av

. beaktande.

Gällande ordning för understödsverksamheten till vanföra, som fullbordat

sin utbildning, torde i detta sammanhang tillika böra uppmärksammas. På sätt

tidigare nämnts bedriva pensionsstyrelsen och S. V, C. K. i samråd viss understödsverksamhet för av och åt utbildade elever

anskaffning maskiner verktyg

g i syfte att möjliggöra för dem att starta Som handhar

egen verksamhet. regel

ä därvid S. V. C. K. inköpen. Kostnaderna bestridas till ‘/3 av ”veder-

vanligen

hemortskommun, återstoden, vad i

hörande _försörjningspliktig eller medan a

angår pensionsstyrelsens klientel, bekostas av pensionsstyrelsen och S. V. C. K.

och beträffande av S. V. C. K. ensam. År 1935 utbetalade

gemensamt övriga in

centralkommittén för detta ändamål omkring 23,000 kronor, vilka huvudsakligen bestredos med av vissa fonder. S. V. C. K. lämnar dess-

avkastningen

utom understöd ur den s. k. invalidfonden, vars avkastning enligt Kungl. Maj:ts brev den 27 juni 1914 skall användas för ekonomisk hjälp åt

tillfällig

sådana höggradigt vanföra, vilka av vårdieller utbildning kunna

icke med hjälp

ernå någon förbättring i sitt tillstånd.

Till de sakkunniga hava, sätt ovan i detta närmareutvecklats,

på kapitel

framförts önskemål om att S. V. C. K. skulle i mån befrias från

möjligaste

befattningen med ifrågavarande understödsverksamhet för att kunna i större utsträckning än hittills tillgodose uppgifter, som ansåges mera centrala. Vid överläggningar, som de sakkunniga i härav haft med särskilda av

anledning

S. V. C. K. utsedda delegerade, har tillika framhållits lämpligheten av att

pensionsstyrelsen framdeles fungerade som central för inköp och fördelning

av erforderliga maskiner och verktyg, varvid anstalterna förutsattes biträda med förvaring av och Det betonades emellertid sam-

kontroll överdesamma.

tidigt, att S. V. C. K. sig förhindrad att överlåta förvaltningen av fond-

ansåge

medel för ändamålet å vare sig pensionsstyrelsen eller anstalterna samt att kommittén härutinnan icke kunde sträcka sig längre än att för varje år ställa

ett preliminärt beräknat till förfogande mot redovisningsskyldighet i

belopp

efterhand.

Enligt de sakkunnigas tala vissa skäl för en förenk-

uppfattning onekligen-

ling av nuvarande former för handhavandet av understödsverk-

ifrågavarande

samhet. Då. vanföreanstalterna sakna medel och resurser för att

övriga på

egen hand ombesörja denna verksamhet för sina elever, ändamålsenli-

synes gast att pensionsstyrelsen förlänas en central ställning även i förevarande hänseende och blir den, somhandhar ansvaret för och kontroll

inköp, fördelning

av erforderliga maskiner och åt såväl de som de utom-

verktyg inomanstaltligt

anstaltligt utbildade. .Givetvis bör styrelsen härvid, såsom vid

överläggnin-

garna framhållits, kunna paräkna biträde av vanföreanstalterna och deras kuratorer, särskilt vad å vanföreanstalt* utbildade. Detsamma lärer,

angår på

sätt hittills skett, i viss kunna ske beträffande elever, som

utsträckning jämväl genom pensionsstyrelsens försorg erhållit utbildning utom vanföreanstalt.

Till av verksamheten torde vederbörande

finansieringen försörjningspliktig

eller hemortskommunen böra med viss andel i till nuvarande

bidraga anslutning

praxis. Återstoden bör bestridas av med anlitande i första

pensionsstyrelsen

hand av de medel, som S. V., C. K. därom träffad överenskommelse

jämlikt

kan komma att ställa till Därest avsevärt ändrade förhållanden

förfogande. ej inträda, synes pensionsstyrelsen härvid rimligen kunna påräkna enaungefär

handa belopp, som S. V. C. K. de senaste tio åren i utbetalat

under genomsnitt

för ändamålet, eller 25,000 kronor år. Sålunda använda medel

omkring per

böra i redovisningssyfte bokföras för sig, I om av avkast-

fråga fördelningen

ningen å den s. k. invalidfonden synes däremot

ingen ändring påkallad.

_ . _, .

r-wr(:~v*v;:.

denna får ett visst intresse

Med anordning pensionsstyrelsen uppenbarligen

av att S. V. C. Kzs medel så förvaltas, att den till nyssberörda understöds-V

verksamhet avsedda andelen förminskas Även i övrigt har pensions-

,icke

r ock sina allmänna uppgifter ett

styrelsen, liksom medicinalstyrelsen, genom

av att del i den centrala för vanförevården i

l naturligt intresse taga ledning

som avsett för det s. k. centralrådet. De sak-

3:dess helhet, sjukvårdskommittén finna därför att och medicinalstyrelsen,

kunniga naturligt, pensionsstyrelsen

erhålla var sin i centralrådet. Att ordföran-

på sätt föreslagits, representant

av :t däremot nödvändigt, då cenden utses Kungl. Maj synes knappast skulle erhålla gentemot de

tralrådet icke några speciella befogenheter

Av enahanda skäl och då S.V. C. Kzs byrå med

skilda vanföreföreningarna.

av de kommer att vinna en betydande

ett genomförande sakkunnigas förslag

i sin finna de heller förorda,_ att statslättnad arbetsbörda, sakkunniga ej skäl må till verksamhet. Huru centralrådet i övrigt bör

bidrag utgå vanförebyråns

sammansättas och lärer närmast få anses vara en för vanföreför-

organiseras eningarna intern angelägenhet.

8. Den allmänna verksamheten.

Kap.

Vid sidan av den individuella verksamheten har, såsom i kap. 1 nämnts,

sedan år tillbaka främjat mera allmänna åtgärder

pensionsstyrelsen åtskilliga

av invaliditet och av folkhälsan. Redan år 1917

till förebyggande höjande

i skrivelse till att den dittills vunna erfaren-

framhöll styrelsen Kungl. Majzt,

verksamhet framhävt önskvärdheten av att

heten av styrelsens sjukvårdande

skulle kunna lämnas åt annan verksamhet med samma huvud-

bidrag jämväl

den individuella På därav förordnade

syfte som sjukvårdsverksamheten. grund

brev den 31 december 1918, att av statsmedel högst

Kungl. Majzt genom

kronor användas till av enskild inom

25,000 finge främjande företagsamhet

till denna verksamhet i varje särskilt fall

sjukvårdsområdet. Bidragen fingo

med än 500 kronor om året, 1,000 kronor

icke utgå högre belopp undantagsvis

Enahanda förordnande lämnades för år. På framställning

om året. påföljande

förordnade därefter i brev den 15 oktober

av pensionsstyrelsen Kungl. Majzt

att av överskottsmedel ett belopp av 175,000

1920, pensionsförsäkringsfondens

kronor användas till bestridande av kostnaderna för »annan verksam-

finge

att i intresse eller häva arbets-

het, som avser pensionsförsäkringens förebygga

befordra folkhälsan». av bidraget i det sär-

oförmåga eller Någon begränsning

skilda fallet härvid icke. Sedermera har Kungl. Majzt, på sätt

stadgades

närmare av år till och med budgetåret 1935/1936 av

framgår bilaga V, varje

anvisat till bestridande

pensionsförsäkringsfondens överskottsmedel medel

för verksamhet. För 1936/1937 och av kostnaderna ifrågavarande budgetåren 1937/1938 hava för ändamålet statsmedel med respektive 175,000 och

beviljats i i

300,000 kronor. Vid av om bidrag av nu medel har

prövning ansökningar ifrågavarande

såsom att icke lämna bidrag till

pensionsstyrelsen regel tillämpat grundsatsen

driften av en verksamhet. har ansett mindre lämpligt,

Styrelsen nämligen

-.~..~..,»..,., I»,

att en verksamhet skulle vara .hänvisad till

försittvfortbestånd årliga bidrag

från styrelsen. har i stället ,företrädesvis lämnats till

Bidrag inköp eller

iståndsättande av fastighet av inventarier och

samtvanskaffning utrustning.

Därest erforderligt belopp .icke till fullo har att

beviljats, styrelsen krävt,

felande medel skulle inom viss tid anskaffas från annat håll eller att betryggande säkerhet härför skulle lämnas. För att för att den

skapa trygghet

verksamhet, som i det särskilda fallet komme att

understöddes; fortgå under

en ej alltför tid framåt, har

obetydlig styrelsen jämväl fordrat-garanti för verk-

samhetens upprätthållande under fem till tio år; “I allmänhet

vanligen har

den verksamhet, vartill lämnats, omhänderhavts av

bidrag föreningar eller

stiftelsen v i v - .. › . Granskar manden i bilaga V att

intagna specifikationengfinner man, bidrag

till kommit att under årens en alltmer

badanlåggningar lopp intaga fra.m-

trädande plats i allmänna understödsverksamhet och för närva-

styrelsens

rande av medel-i

tager huvudparten tillgängliga anspråk. Sammanlagt har

till och med 1936/1937 för ändamålet använts

budgetåret omkring 1,010,000

kronor. För budgetåret 1937/1938 har till avsetts ett

badanläggningar belopp

av icke mindre än 225,000 kronor. I verket själva har allmänhetens förståelse och intresse för dennaaêdel av

pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande

verksamhet nu _ernått den att bör i

omfattningoch utveckling, densamma vanlig ordning tillgodoses genom särskilt anslag å budgeten. De sakkunniga vilja i detta erinra, att

sammanhang medioinalstyrelsen

efter samråd med pensionsstyrelsen år 1936 och skolöverstyrelsen framlagt

förslag rörande åtgärder för beredande av ökade särskilt för

badmöjligheter,

lantbefolkningen. I detta förslag, som föranletts av en vid 1935 års

riksdag

väckt motion ,i ämnet, nuvarande understöds-

tillstyrkes utvidgning av den

verksamheten å .området samt att denna verksamhet till medicinal-

överflyttas

styrelsen, sedan där inrättats en i vars

social-hygienisk byrå, ,arbetsuppgifter

bland annat skulle ingå att ,föreslå

ochvstödjavallmänna åtgärder i sjukdomsförebyggande syfte. Utan att hava .i detalj ,prövat detta anse de förslag sig sakkunniga böra uttala, att_ förslagets allmänna stå i

innebörd_ synes god

överensstämmelse med den utveckling, som under senare år å om-

framträtt

rådet och som de sakkunniga för sin del finna

naturlig och ändamålsenlig.

Den gren av den allmänna verksamheten, som .jämte nått

badanläggningar

största omfattningen, är understöden till anordnande av I första

barnhem.,

hand har lämnats till hem för friska barn från

bidrag tuberkulösa familjer_

samt hem för. .allmänt klena barn jämte sommarkolonier, men ha även

bidrag

utgått till spädbarnshem och hem för s. k. barn. Till sistnämnda

psykopatiska

slag av hem har understöd för driften. har under

åveniutgått Sammanlagt

årens lopp cirka 645,000 kronor utbetalats till hithörande ändamål. Emelle_rtid har under senare år ,bidrag till _anordnande av och

sommarkolonier späd-

barnshem i allt större från den år 1929 inrättade-

utsträckning utgått jämväl

allmänna arvsfonden, som har till uppgift att främja barns och vård

ungdoms

och fostran. Från svenska mot tuberkulos har

nationalföreningen vidare_

upplysts, att för friska barn från tills

ytterligare hem tuberkulösa familjer

vidare icke torde erfordras i nämnvård-lutsträkzkning- Då- härtillkommer; att erforderliga medel till driften avhem för psykopatiska och nervösa barn från_ och med budgetåret 1937/1938 anvisas å särskilt anslag under-femte huvud~ titeln, har pensionsstyrelsen beslutat att ej vidare bevilja bidrag till barnhem. Mot detta beslut hava de sakkunniga för sin del intet atterinra.

Till anordnande av konvalescent4 och Vilohem. har jåmväl utgått icke obetydliga bidrag. Sammanlagt har sålunda utanordnats cirka 540,000 kronor för ändamålet. Under senare år har dock. bidrag till detta ändamål påkallats

i jämförelsevis ringa omfattning. Då emellertid anslag av statsmedel för när-

varande icke kan i annan ordning erhållas till anordnande av dylika hem samt

det enligt de sakkunnigas uppfattning är av vikt, att möjlighet till statsbidrag

för ändamålet alltjämt hålles öppen, hava de-sakkunniga ansett sig böra räkna med att visst belopp, tills vidare förslagsvis 20,-000 kronor, även framdeles

stålles till förfogande förnämnda syfte. Däresten vsocialhygienisk-byrå inrättas i medicinalstyrelsen, torde jåmvål denna del av pensionsstyrelsens under-

stödsverksamhet kunna dit överflyttas. I övrigt anse sig de sakkunniga sakna

anledning att ingå på hithörande spörsmål, s01,n,-tprde, under närmare

komma

övervägande i samband med den nyligen rörande ord-

igångsatta .utredningen

nande av åt husmödrar m. m.

semestermöjligheter på landsbygden

Under rubriken »övriga ändamål» har pensionsstyrelsen lämnat bidrag bland annat till försöksverksamhet folktandvårdens område samt till

på

kuratorsverksamhet vid vissa vanföreanstalter. Till den förra verksamheten,

som anordnats av medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen och svenska röda

korset, har sålunda utbetalats 236,500 kronor och till vanföreanstal-

tillhopa

ternas kuratorsverksamhet 12,000 kronor. Sedan på grundval av nämnda för; söksverksamhet förslag till folktandvårdens ordnande i riket avgivits samt understödet till kuratorsverksamheten övertagits av staten i Vanlig ordning,

har bidrag till dessa ändamål numera upphört.

pensionsstyrelsens

Under åren 1923-1925 lämnade_ även till bei

pensionsstyrelsen bidrag

stridande av kostnaderna för tandvård åt personer, som voro intagna å vissa

kuranstalter. Det visade, härvid, att tandvården i

styrelsens sigjemellertid

fall måste anses ett mycket viktigt led i På

många såsom kurortsvården.

härav fann att tandvård borde i likhet

grund styrelsen, kostnaderna för med

andra vårdkostnader utgå ur de för den sjukvården anvisade

individuella

medlen. Så har också i fortsättningen skett.. .

,i i. v

Bland hithörande må slutligen nämnas några större engångsanslag.

bidrag

för bistånd åt och vanföra i Stockholm har sålunda erhållit

Föreningen lytta

50,000 kronor för inrättandet aven ortopedisk bandageverkstad. Vidare har

hälsobrunn 20,000 kronor och Kungl.- Gyttjebad- och

Ronneby beviljats

Brunnsanstalten Loka 48,000 kronorfi* och- för utförande av reparationer m. m; I samband med av sistnämnda två» anslag har pensionsstyrelsen

beviljandet-

överenskommit om viss för de patienter, som av styrel-

nedsättning i-avgiften

sen .hänvisas till Ronneby och Loka kuransitalter.

vad sålunda att *med de medel, som.

.Av anförts framgår, pensionsstyrelsen

ståtttill för: den s: k. allmänna verksamheten, under

styrelsens disposition

en försökstid befrämjat och understött åtskilliga hälsovård-dande ändamål, som sedermera inordnats eller inom den närmaste tiden kunna förväntas bliva inordnade i statens ordinarie understödsverksamhet. Det kan med visshet förutses, att efter hand å hälsovårdens område komma att

nya uppgifter uppstå,

som kräva beaktande och understöd av det allmänna. De i

sakkunniga vilja

detta hänseende rikta uppmärksamheten å sådana som anordnande

uppgifter

av barnkrubbor och skolhem, för av i och vid

åtgärder höjande hygienen

dricksvattenbrunnar m. m. Det de vid sådant förhållande

synes sakkunniga

ändamålsenligt, att visst belopp, förslagsvis 25,000 kronor, allt an-

framgent

visas för stödjande av försöksåtgärder, att bevara folkhälsan eller be-

ägnade

fordra dess höjande. Befattningen med hithörande

uppgifter anknyter sig

emellertid på ett naturligare sätt till verksamhet än till

medicinalstyrelsens pensionsstyrelsens, varför de sakkunniga förorda, att medel för ifrågavarande

framtiden ställas till medicinalstyrelsens

förfogande.

Kap. 9. Sammanfattning av de sakkunnigas förslag.

Kurortsverksamheten. I likhet med statens - och tidi-

sjukvårdskommitté

gare 1928 års -— de den

pensionsförsäkringskommitté hysa sakkunniga upp-

fattningen, att den av bedrivna kurortsverksamheten bör

pensionsstyrelsen

inordnas som ett led i den av stat, och städer utanför

landsting landsting

handhavda allmänna sjukvården. En första härför är, att såväl

förutsättning

reumatikervården som psykoneurosvården i sådan och

utbygges omfattning

på det sätt, att möjlighet till vård står alla vårdbehövande till buds.

dylik

Härutöver kräves, att åtgärder för ett ordnande av kurortsvårdens

vidtagas

handhavande och i största överensstämmelse med av

finansiering möjliga

statsmakterna godtagna eller allmänt eller förordade

eljest tillämpade prin-

-ciper, särskilt med avseende å kostnadernas å stat, där-

fördelning landsting,

med jämställda städer och enskilda. Vid av dessa hava

övervägande spörsmål

de sakkunniga i delar funnit skäl ansluta till

väsentliga sig sjukvårdskommit-

téns därutinnan framför allt vad

framlagda förslag, angår förslagens principiella I fråga om principerna-s hava de sakinriktning. praktiska utformning

kunniga däremot i ett flertal hänseenden hyst _avvikande mening eller före-

slagit kompletterande åtgärder av den art och omfattning, som framgår av följande sammanfattande redogörelse.

Vad först angår reumatikervårdens utbyggande, dela de

sakkunniga

sjukvårdskommitténs uppfattning, att de reumatiskt sjuka böra i större utsträckning än hittills å särskilda i till cen-

emottagas avdelningar anslutning

trallasarettens medicinska Därvid bör, om det an-

avdelningar. sammanlagda

talet platser å reumatiker- och icke 120 samt

medicinavdelningen överstiger

platserna fördela sig ungefär lika å båda avdelningarna, vården å reumatikeravdelningen handhavas av överläkaren den medicinska med.

på avdelningen

biträde av erforderligt antal underläkare. Skulle det

sammanlagda platsantalet

överstiga 120 men 150 och därav å den medicinska cirka

ej avdelningen belöpa

80 a 90 bör vården å reumatikeravdelningen ansvar handhavas

platser, på eget

av en biträdande lasarettsläkare som då helst bör

(biträdande överläkare),

ha motsvarande även beträffande viss mindre del av den medicinska

ställning

Skulle åter det överstiga 150, bör en

avdelningen. sammanlagda platsantalet

ske å två fullt självständiga avdelningar med var sin överläkare,

uppdelning

varvid överläkaren å även bör tilldelas ett mindre antal

reumatikeravdelningen

rent medicinska Å reumatikeravdelningarna böra i första hand

vårdplatser.

kroniska men fall av reumatiska I mån

emottagas påverkbara ledsjukdomar.

av må även akuta ledfall, som icke kunna beredas plats å. de medi-

utrymme

cinska å reumatikeravdelningarna, dock att där det

avdelningarna, mottagas

barn, dessa böra i första hand vårdas å särskilda barnavdelningar, där

gäller sådana finnas. Undantagsvis böra jämväl fall av neuralgier (muskelreuma-

tism, ischias, kunna å. ifrågavarande avdelningar. Å andra.

ryggskott) intagas

sidan böra fall av kroniska artriter, vilka huvudsakligen kräva ortopedisk be-

företrädesvis vårdas å de kirurgiska (Ortopediska) avdelningarna. handling, å reumatikeravdelningar uppskatta de sakkunniga approxi- Vårdplatsbehovet

mativt till en 3,000 ä. 4,000 invånare, vilket för hela riket_ betyder

plats per

ett totalt av 0mkring.1,800 platser. Då. den nuvarande platstill-

platsbehov

för reumatici beräknas till cirka 500 platser, skulle antalet ytterligare

gången

sålunda till 1,300. Därvid hava de sakkunniga räk-

erforderliga platser uppgå

nat med att ett mindre antal platser å de fristående neurosanstalterna i Åre, och Tranås skall, liksom hittills, stå till förfogande för vård av reu-

Nynäs

matici. Från nu nämnda hava de sakkunniga en plan för

utgångspunkter uppgjort

reumatikervårdens tillgodoseende i landet, varvid hänsyn tagits till såväl krav som förefintliga lokala behov (sid. 53). Planen

läkarundervisningens

förutom en avdelning vid Karolinska sjukhuset invid Stockholm,

upptager,

två i Malmöhus län, Älvsborgs län och alternativt även i

avdelningar län samt en avdelning _i övriga län utom Gotlands, vars

Östergötlands

vårdbehov avses bliva j genom anlitande av Karolinska sjuk-

tillgodosett huset och Nynäsa.nstalten. Mellan vissa angränsande sjukvårdsområden

förutsättes samarbete komma till stånd för åstadkommande av en rationell skola, i mån av behov och

vårdplatsfördelning. Samtliga sjukvårdsområden

finnes kunna anlita ett antal för hela riket avsedda platser å Karo-

plats ledig,

linska ävensom å de fristående anstalterna i

sjukhusets reumatikeravdelning

i Åre, Nynäs och Tranås. Till av nämnda förorda de sakkunniga, att i anslutning

komplettering plan

till dels anordnas poliklinisk_ behandling för sådana

reumatikeravdelningarna

fall, som icke erfordra dels ock i mån av .behov

oundgängligen sjukhusvård,

inrättas för eventuell sysselsättning av poli-

poliklinikhem inackordering. och

klinikfallen under vårdtiden, företrädesvis för de utom boende

poliklinikorten

för dessa ändamål böra tillmätas så, att anord-

patienterna. Utrymmen kunna i anspråk även för andra. patienter, främst psykoneurosningarna tagas

fall. Poliklinikerna skola tillika tjänstgöra såsom centraldispensärer med, att bedöma från andra läkare inremitterade fall samt tillhandagå med

uppgift

råd -och .i hemorten -av reumatiska fall. Vid veder-

upplysningar-rörande-vård

börande lasarett anställda kuratorer förutsättas skola bistå reumatiker-

jämväl

fallen_ . .. . . . ., _ :,.

För vårdens utbyggnad hava de räknat med en relativt

sakkunniga lång

tid, förslagsvis 8-10 år. En särskild har för vårdens succes-

plan upprättats

siva -

utbyggande (sid. 54). A

De ansluter

sakkunnigasförslag angående psykoneurosvdrdens utbyggande

såtillvida som det behovet

sig till sjukvårdskommitténs förslag, understryker

av en av hithörande klientel. Svårare fall med

noggrannare differentiering

huvudsakligen psykiska symtom böra sålunda jämväl enligt de

sakkunnigas

uppfattning som hänvisas till

regel sinnessjukhusens upptagningsavdelningar

eller motsvarande under det att lättare neurosfall med

platser, väsentligen

somatiska besvär i böra vårdas å lasarettens internavdela,

stor utsträckning

ningar. Övriga fall böra å för ändamålet inrättade

omhändertagas special-

anstalter i -till där kunna beredas

anslutning centrallasarett, patienterna

såväl nödig som och rekreation under

somatisk behandling psykisk vägledning

lämplig anordning av deras liv.

dagliga

I syfte att få till stånd av

erforderlig förhandsprövning psykoneurosfallen

föreslå de sakkunniga, att i där icke finnes till

sjukvårdsornråden, möjlighet

poliklinisk ,behandling vid s. k. klinik eller å

psykiatrisk neurosavdelning

lasarett, för ändamålet anordnas i samband med

polikliniska mottagningar

centrallasarettens medicinska avdelningar. Dessa böra om

mottagningar möj-

förestås av en läkare med och

ligt fullgod utbildning i medicin, neurologi

psykiatri. Finnes ej sådan läkare att bör till en

tillgå, polikliniken knytas

psykiatriskt skolad läkare med som överläkare vid sinnes-

kompetens statligt

sjukhus. Denne kan då lämpligen i som konsult för

tagas anspråk psykiatrisk

lasarettet i dess helhet, ett närt önskemål skulle ett natur-

varigenom länge på

ligt sätt få sin lösning. Vid polikliniken skulle

jämte psykiatern tjänstgöra

en å medicinska avdelningen anställd underläkare. Ledningen av

poliklini-.

ken skulle tillerkännas den, som med till sin och

hänsyn tidigare utbildning

sina bäst för

personliga egenskaper synes ägnad uppgiften.

För verkställandet av ifrågavarande skola i första hand

undersökningar utnyttjas de polikliniklokaler och poliklinikhem, som anordnade föreslagits

för reumatikerfallen. Särskilda lokaler påkallas från endast för Got-

början

lands län, där tillgång till delat lasarett ännu saknas.

Erforderlig psykiatrisk

förutsättes som kunna - mot särskilt arvode - erhållas

sakkunskap regel

från närbeläget statligt eller därmed kommunalt

jämförligt sinnessjukhus.

Där så ej kan ske, beräknas komma att

nödiga konsultationsmöjligheter

förefinnas i och med av den vården för

utbyggandet landstingskommunala

lättskötta sinnessjuka. Med iakttagande härav hava de

sakkunniga upprättat en plan för den polikliniska psykoneurosvårdens riket, vilken i

tillgodoseendei

huvudsak överensstämmer med motsvarande för reumatikervården

plan (sid. 75).

_ Till poliklinikerna skola främst hänvisas fall, som icke förete

omisskännliga

tecken på sinnessjukdom och heller kunna vårdas av läkare i den

ej öppna

sjukvården. I mån av tid skola å även neurosfall, som

poliklinikerna mottagas

endast kräva en vård. Innan den verksamheten fullt

tids-öppen polikliniska

och erfarenhet vunnits om dess i praktiken, bör emeller-

utbyggts omfattning

tid för all och behandling å psykoneurospoliklinik erfordras

undersökning

remiss av läkare. . Efter verkställd hava att, därest behov-av vård

observation poliklinikerna

återsända för fortsatt behandling i hemorten

konstaterats, antingen patienter

av den inremitterande läkaren, eventuellt i samråd med polikliniken, eller be-. hålla den för vård eller ock, vid. behov av vård eller observation å sjuk:

öppen hus, remittera den vidare för intagning i vanlig ordning å respektive sjuke

medicinska eller neurosanstalt. Genom en remiss

avdelning, sinnessjukhus

av sistnämnt skall icke erhålla rätt att utan vidare- bliva

slag patienten någon

å utan ankommer det på vederbörande intagnings;

intagen sjukhuset ifråga,

att för bestämmelser pröva den remitterade

myndighet enligt. sjukhuset givna

I om å neurosanstalt törutsättesrhärvid, att nu-

ansökningen. fråga intagning varande centrala avpatienterna bibehålles under vissövergångstid. tilldelning

Därefter förordas en övergång till det. mera smidiga förfaringssätt, som enligt beslut av 1936 års numera tillämpas vid kustsanatorierna.

riksdag

Genomförandetav den förutsättes: ske

föreslagna. poliklinikverksamheten

i till för reumatikervårdens successiva

etappvis huvudsaklig anslutning planen I avvaktan härå anse de sakkunniga försiktigheten bjuda att icke utbyggande.

förorda någon utbyggnad av den slutna vården för ne.uroser utöver

ytterligare den anstalt, som på grundval av sjukvårdskommitténs förslag planerasi nar-

heten av De sakkunniga betona till sist önskvärdheten av,att vid

Vänersborg.

de fristående neurosanstalterna anställas särskilda kuratorer med uppgift bland annat att bistå i ekonomiska och andra angelägenheter.. För:

patienterna

de. behandlade patienterna förutsättas vid lasaretten anställda

polikliniskt

kuratorer kunna anlitas.

Beträffande kurortsvârdens handhavande och finansiering förordar de sakolika allt efter det gäller reumatikervården eller psyko›

kunniga grunder,

* ‘ neurosvården. dessa skall r e u m a t i k e r V å r d e n -i likhet med annan

Enligt grunder

länsvis ordnad vård — handhavas av landstingen och städerna» utanför lands- Staten skall emellertid med iprincip halva kostnaden för så-

ting. bidraga

väl vårdens som dess drift. Byggnadsbidragen skola därvid

utbyggande-

maximeras till 5,000 kronor åreumatikeravdelning, kostnaden- för

per vårdplats

inberäknad, och 1,500 kronor per plats å poliklinikhem. Stats-

polikliniklokal

skall vidare begränsas till förslagsvis en plats per 3,000 invånare,

bidraget

skall viss för den händelse driften

varjämte gälla återbetalningsskyldighet

eller användes till annat ändamål. Drift-bidraget skall

nedlägges byggnaden med 2 kronor och- patient vid lasarettsavdelningarna under förututgå per dag

att för å allmän sal en dagavgift av högst kronor 1: 50:

sättning, patient uttages

Motsvarande för utgöra 1 krona och högsta dag-

bidrag poliklinikhemmenrskall

- - - “ avgiften därstädes likaledes 1 krona. »Poliklinikerna kunna anordnas antingen såsom vederbörande lasarettsi

läkares mottagning enligt 12 § 2- st. sjukhuslagen eller såsom en sjuk: öppna

husets mottagning, för vilken huvudmannen står det ekonomiska ansvaret. Vilkendera anordningen, som skall i de olika

tillämpas sjukvårdsområdena,

göres beroende av de lokala förhållandena. I vad anse

angår psykoneuroser

dock de sakkunniga den senare i flertalet fall vara att

anordningen föredraga.

De sakkunniga föreslå vidare, att åt att för samt-

medicinalstyrelsen uppdrages

liga polikliniker fastställa en med hänsyn till vårdens beskaffenhet

lämpligt

avvägd taxa, varvid jämväl skall beaktas, att vinst å verksamheten icke må uppstå. Eventuellt kan det härvid bliva att särskilda

nödvändigt tillämpa

normer för storstadspoliklinikerna. Där brist skall densamma täckas

uppstår,

till hälften var av staten .och huvudmannen. Statensandel i eventuell brist föreslås dock av lämplighetsskäl till 5,000 kronor år och

begränsad högst per poliklinik.

Nu angivna grunder för reumatikervårdens handhavande och

finansiering

avse i första hand de blivande Beträffande de redan befint-

avdelningarna. liga avdelningarna förordas särskilda Övergångsbestämmelser i

syfte att göra övergången till den nya så. som Dessa

ordningen smidig möjligt. gå i princip

ut på att pensionsstyrelsen skall bibehållas vid sina och

rättigheter skyldig-

heter enligt ingångna avtal, till dess reumatikervården i

utbyggts föreslagen

omfattning. När vården därvid blir inom en av

nöjaktigt utbyggd pensions-

styrelsen nu tillämpad rayon för viss överlåtes vederbörande av-

avdelning,

tal å medicinalstyrelsen, som med av den i avtalet

begagnande stipulerade

uppsägningsrätten reglerar förhållandena i största möjliga överensstämmelse med de nya grunderna med av bland att hälften av

iakttagande annat, bygg-

nadskostnaderna stanna å staten och den återstående hälften å vederbörande huvudman. I fråga om vilken är till ett armén

Bodenavdelningen, förlagd

tillhörigt sjukhus, förutsättes .vederbörande avtal överlandsting genom nytt

taga pensionsstyrelsens rättigheter och skyldigheter gent emot arméförvalt-

ningen med de modifikationer, som kunna föranledas av redan avtal

gällande

om samarbete mellan och beträffande

landstinget arméförvaltningen andra

avdelningar vid Bodens garnisonssjukhus. Vid bestridande av och

byggnads-

driftkostnaderna för denna beräknas komma

reumatikeravdelning landstinget

i åtnjutande av samma som andra

statsbidrag enligt grunder landsting. I

syfte att under övergångstiden ernå en i mån

möjligaste jämn belägggning

av föreslås viss till

reumatikeravdelningarna härjämte rapportskyldighet pen-

sionsstyrelsen rörande antalet lediga å sådana

platser samtliga avdelningar, alltså även de nytillkommande. ›

Statens kostnader för reumatikervårdens till i

utbyggande uppskattas

runt- tal 6,000,000 kronor, ungefär jämnt fördelade på 8 a 10 år. Statens merkostnad för reumatikervårdens drift beräknas till omkring 1,000,000 kronor vid full utbyggnad. Under de ,första två åren lära dessa merkostnader komma att begränsas till 100,000 kronor. .

respektive 200,000 I fråga om

p s y k o n e u r o s_ a n s ta l t-e r-n a s handhavande och finansiering föreslå de Då det här

sakkunniga ingen principiell ändring. gäller

en vård, som lämpligen avsedda för

_bör tillgodoses å anstalter, väsentligt

större områden än förutsättes staten skola i huvudsak bestrida

länen, alltjämt

kostnaderna för anstalternas och drift, utan hinder av att anstal-

utbyggande

terna formellt kvarstå under av andra huvudmän än staten. Drift-

ledning

föreslås dock bliva sätt fixerade, samtidigt som en maxime-

bidragen på något

av införes. För de fristående anstalterna i Åre, Nynäs

ring patientavgifterna

och Tranås förordas härvid enahanda som i sådant hänseende fast-

grunder,

ställts för kustsanatorierna. Detta innebär, att driftbidrag skall utgå med

ett fixt och som jämte den fastställda patientavgiften

belopp per dag patient,

motsvarar a.nstaltens driftkostnad, oberäknat räntor och amortenormalt å dock att i intet fall må utgå med högre

ringar byggnadslån, bidraget

än skillnaden mellan anstaltens driftkostnad och summan av

belopp verkliga

förutsättes härvid bestämd till samma be-

patientavgifterna. Patientavgiften som vid reumatikeravdelningarna. lopp

Med dessa och med ledning av medelkostnaden per dag

utgångspunkter

och under åren 1933-1935 beräknas statens bidrag till dessa anstalter

patient

komma att vid kronor 3: 50 underhållsdag. För psykoneurosavdel-

ligga per i Malmö och Vänersborg skulle efter analoga beräkningsgrunder ningarna

statens med kronor 5: 25 respektive 4: 40. Såsom allmänna

bidrag utgå

för till neurosanstalterna förordas bland annat, att an-

villkor statsbidrag

stalternas skola vara att ställa sig till efterrättelse de anvis-

ledning skyldiga i om som medicinalstyrelsen kan komma

ningar fråga patientfördelningen,

att samt att skola, i den mån så. ej redan är fallet, vara

föreskriva, anstalterna

underkastade av medicinalstyrelsen i enlighet med sjukhuslagens inspektion

bestämmelser om allmänna sjukhus. I den mån särskilda erfordras för förutsättas

polikliniker psykoneurosfallen,

även kostnaderna för deras inrättande skola i bestridas av staten. För

princip

driftkostnadernas täckande skola smärre avgifter av patienterna i

upptagas

med en av fastställd taxa. Eventuell brist skall

enlighet medicinalstyrelsen

täckas av staten. De för neurosanstalternas beläggande och finansiering av-

nya grunderna

ses träda i förrän erfarenhet föreligger beträffande

ej tillämpning tillräcklig

vid neurosanstalterna. I första hand bör alltså poliklinikvårdens

platsbehovet

innan för en övergång till

föreslagna utbyggande avvaktas, åtgärder vidtagas

den Med till de relativtenkla förändringar, som

nya ordningen. hänsyn

nämnda innebär, anses i denna

ordning några speciella Övergångsbestämmelser

del ej erforderliga.

Med den av utbyggande, som de sak-

uppläggning psykoneurosvårdens

beräknas ett av de förslag i

kunniga förordat, genomförande sakkunnigas

denna del icke komma att åsamka statsverket några nämnvärda kostnader ut-

över dem, som beräknats för den reumatikervårdens utbyggande

polikliniska

och drift. Kostnaderna för anstaltsvärdens bedrivande bliva, per patient

själva

med till fixerande till kronor 1: 50

räknat, något högre hänsyn dagavgiftens

Den totala kostnaden för drift

för samtliga patienter. psykoneurosanstalternas

efter till i runt tal 1,000,000

Vänersborgsavdelningens uppförande uppskattas

. . . kronor. Rörande den av bedrivna understödsverksamheten till

pensionsstyrelsen

a -n -n-a n k u r 0 r t s- -or c h k v å-r d finna de ett

sju sakkunniga begränsat

anlitande av privata kur- och brunnsanstalter för vård av lättare fall

alltjämt

i viss mån framförallt sommartid. De förutsätta berättigat, vidare, att visst belopp även ställes till för beredande av

fortsättningsvis förfogande special-

vård vid kluven och andra Detsamma

gom, lupus hudsjukdomar. gäller be-

träffande till och från samt för observation

resebidrag psykoneurosanstalter

eller poliklinisk i vissa fall, där till resor icke

behandling statsbidrag dylika

utgår enligt allmänna bestämmelser. Vårdbidrag för å radium-

behandling

anstaltersamt›resebidrag till och från reumatikeranstalter skall däremot upphöra. Fall av astma, och vissa andra som

hjärtsvaghet sjukdomar, hittills i

viss utsträckning vårdats å

pensionsstyrelsens kuranstalter, förväntas efter

reumatikervårdens utbyggande kunna å

i-e-rforderlig omfattning emottagas

de medicinska ~ v ~

avdelningarna

De sakkunniga finn-a vidare skäl icke

tillräckliga föreligga att, på sätt sjuk-

vårdskommittén förordat, i intresse anordna en särskild

Socialförsäkringens

prövningsinstans för lösande- av intressekonflikter mellan

socialförsäkringen

och» sjukhusen i om å heller att

fråga intagning sjukhus, ej tillskapa ett

centralt sjukvårdsråd, för blandandra

med representanter folkpensioneringen,

för samarbete i om den allmänna

fråga sjukvårdens planläggning och utveck-

ling. För attiemellertid för det allmänna

understryka betydelsen därav, att

folkpensioneringens intressen i *förstnämndahänseende bliva till fullo be-

aktade, förorda de sakkunniga, att såsom villkor för till reumatiker-

statsbidrag

och psykoneurosvården en bestämmelse att

inryckes generell- av innebörd,

vårdbehövande, särskilt åldrar, beträffande vilka utsikter i yngre goda synas

föreligga att genom vård mera återställa eller förbättra

varaktigt väsentligt

deras arbetsförmåga, skola framför andra för vård. Skulle det mot

intagas

förmodan visa sig, att av mera art för

olägenheter allvarlig uppkomma

folkpensioneringen, förutsättes ifrågavarande sedermera bli före-

spörsmål

mål för* Syftet med eentralrådet anse de lika

omprövning. sakkunniga kunna

väl ernås att till

genom medicina-lstyrelsen- gemensamma överläggningar in-

bjuder myndigheter och andra organ, som hava intressen att bevaka

speciella

i föreliggande av mera allmän natur. Att sjukvårdsfrågor i instruktion eller

annorledes föreskriva skyldighet för att i nu fall

inedicinalstyrelsen antydda

eller eljest samråda med vederbörande intressent finna de

sakkunniga åt-

minstone tills vidare icke

erforderligt.

”Yrkesutbildniugem De sakkunniga i denna del från att den

utgå av pen-

sionsstyrelsen organiserade., yrkesutbildningen hos enskilda

näringsidkare

skall i en eller annan form även att

fortfara, liksom vanliga yrkesskolor skola

kunna anlitas, där så lämpligen De finna

låter_ .sigpgöra sakkunniga vidare

övervägande skäl tala. för. att bibehålles vid av

pensionsstyrelsen ledningen

denna verksamhet av eleverna å

ävensom. att fördelningen inomanstaltlig och

utomanstaltlig handhaves av i samråd med van-

utbildning_ pensionsstyrelsen

föreanstalterna. I syfte att underlätta en sådan

ordning förordas, att. samt-

liga vare sig de å

ansökningar _omgyrkesutbildning, avse utbildning eller utom

vanföreanstalt, skola ingivas till för och

pensionsstyrelsen granskning pröv-

ning. Anstalterna skola alltså icke, såsom hittills i vissa fall skett, att

äga på

egen hand träffa avgörande om utbildning av vanför å anstalten.

På frågan, om och i vad mån en omläggning av gällande för den grunder utomanstaltliga yrkesutbildningens bedrivande i och för sig är önskvärd eller

av behovet påkallad, anse sig de sakkunniga icke böra enär denna

ingå, fråga intimt sammanhänger med spörsmålet om utbildning och användning av redu-

M cerad arbetskraft över huvud taget och bör upptagas till prövning i ett större

sammanhang. Därvid rikta emellertid de sakkunniga uppmärksamheten på

den form av arbetsskola, som sedan några år försöksvis bedrives ön Amager

på

i Danmark och som närmast kan karakteriseras som en mellanform mellan

inomanstaltlig och utomanstaltlig yrkesutbildning. 4 Härjämte förorda de sakkunniga en förenkling av nuvarande former för

handhavandet av understödsverksamheten till utlärda elever för anskaffande av arbetsmaskiner och verktyg. Sålunda föreslås, att svenska vanföreanstalternas centralkommittés befattning med denna verksamhet begränsas till att årligen ställa visst på förhand beräknat belopp till förfogande för ändamålet. I stället skall pensionsstyrelsen erhålla en central ställning även i förevarande hänseende samt handhava ansvaret för inköp, och kontroll av er-

fördelning

forderliga maskiner och verktyg åt såväl de som utomanstaltn

inomanstaltligt

ligt utbildade. Därvid förutsättes styrelsen kunna biträde av van-

påräkna

föreanstalterna och deras kuratorer, särskilt vad å vanföreanstalt ut.

angår

bildade men även beträffande elever, som erhållit utom vanföre-

utbildning

anstalt. Till finansieringen av verksamheten avses vederbörande

försörjnings.

eller hemortskommunen med viss andel i till nu-

pliktig bidraga anslutning

varande praxis. Återstoden skall bestridas av med anli-

pensionsstyrelsen

tande i första hand av de medel, som centralkommittén kan komma att ställa

till förfogande.

Med denna anordning får ett visst in-

pensionsstyrelsen uppenbarligen

tresse av att centralkommitténs medel så förvaltas, att den till

nyssberörda

understödsverksamhet avsedda andelen icke förminskas. Även i har

övrigt

pensionsstyrelsen, liksom ock sina allmänna

medicinalstyrelsen, genom upp-

gifter ett naturligt intresse av att del i den centrala för vanföre-

taga ledning

vården, som sjukvårdskommittén avsett för det s. k. centralrådet. De sak-

kunniga tillstyrka därför, att pensionsstyrelsen och medicinalstyrelsen erhålla

v var sin representant i detta råd. Att ordföranden utses av

Kungl. Maj :t synes

de däremot heller att

sakkunniga knappast nödvändigt, ej statsbidrag utgår

till centralrådets byråverksamhet. Huru centralrådet i sammansättes

övrigt

och organiseras finna de närmast »vara en för

sakkunniga vanföreföreningarna

intern

angelägenhet.

Den allmänna verksamheten. Den av sedan år be-

pensionsstyrelsen åtskilliga

drivna understödsverksamheten till befrämjande av mera allmänna

åtgärder,

ägnade att förebygga invaliditet eller eljest befordra folkhälsan, har väsentligen varit inriktad åstadkommande av å

på badanläggningar landsbygden

samt anordnande av barnhem, konvalescenthem och vilohem. De

sakkunniga

finna för sin del, att allmänhetens intresse för badverksamheten nått den

1469 37 9

omfattning och utveckling, att densamma bör i vanlig ordning tillgodoses

genom anslag å samt erinra i detta om ett av

särskilt budgeten, sammanhang

medicinalstyrelsen i samråd med pensionsstyrelsen och skolöverstyrelsen år

1936 framlagt förslag i ämnet. Även i fråga om barnhemmen konstatera de sakkunniga, att behovet av bidrag kan och bör täckas i annan ordning. För anordnande av konvalescent- och vilohem åter förorda de sakkunniga, att visst

belopp, förslagsvis 20,000 kronor, alltjämt ställes till förfogande i hittillsvarande ordning. Därest en socialhygienisk byrå inrättas i medicinalstyrelsen,

förutsättes dock handhavandet av denna understödsverksamhet överflyttad

dit. I övrigt anse sig de sakkunniga sakna anledning att ingå på hithörande spörsmål, närmast under hänvisning till den nyligen igångsatta utredningen

rörande ordnandet av semestermöjligheter åt husmödrar å landsbygden m. m..

Till sist betonas, att det med visshet kan förutses, att efter hand nya upp-gifter å hälsovårdens område komma att som kräva beaktande och

uppstå,

understöd av det allmänna. Det synes de sakkunniga vid sådant förhållande-

ändamålsenligt, att visst belopp, förslagsvis 25,000 kronor, allt framgent an-

visas för stödjande av försöksåtgärder, ägnade att bevara. folkhälsan eller befordra dess höjande. Då emellertid befattningen med hithörande uppgifter-

ett sätt anknyter sig till medicinalstyrelsens verksamhet än till på naturligare

föreslås, att medel för framtiden ställas till

pensionsstyrelsens ifrågavarande medicinalstyrelsens förfogande.

Bilaga I.

Avtal

mellan Kungl. Pensionsstyrelsen och Västerbottens läns landsting

uppförande vid lasarettet i Umeå av en kuranstalt

) angående

’

för pensionsstyrelsens patienter.

förbinder att efter övriga anordningar och

l) Landstinget sig ritningar,

till kostnad, som av pensionsstyrelsen godkännas, vid lasarettet i Umeå anordna en kuranstalt, avsedd att rymma omkring 60 patienter. Anstalten skall vara att i bruk senast den 1 1931. Om så ej blir fallet, är

färdig tagas juli

att_häva detta avtal, såvida ej dröjsmålet är beroende

styrelsen berättigad

på. force majeure, i vilket fall efter dess upphörande överenskommelse om ny skälig tid skall_ träffas. förbinder sig att i denna kuranstalt intill det antal som

2) Landstinget

i här ovan till undersökning, observation, behandling och

punkt 1) angives,

vård som ditsändas enligt pensionsstyrelsens beslut eller

emottaga patienter,

i med av lämnade föreskrifter. La om vissa av landsting

enlighet styrelsen

eller kommun drivna den 22 1928 saint Maj:ts stadga av

sjukhus juni åungl.

samma lasarett m. m. skola härvid vara gällande i tillämpliga

dag angående

delar såväl beträffande som ekonomisk förvaltning, försåvitt icke

sjukvård

annan överenskommelse träffas mellan styrelsen och lasarettsdirektionen. är att tillhandahålla och andra

Landstinget skyldigt behandlingsapparater

som kunna anses för en rationell skötsel av

anordningar, erforderliga patienterna.

å. kuranstalten skall, därest annan överenskommelse 3) Läkarvården ej mellan och lasarettsdirektionen träffas, bestridas av överläkaren å

styrelsen

lasarettets med av en biträdande läkare. Före

medicinskaavdelning hjälp

av av dessa skall styrelsen beredas, tillfälle

tillsättning någon befattningar att avgiva yttrande.

förbinder att lämna landstinget dels ett lån med

4) Pensionsstyrelsen sig

under 35 år till belopp, som motsvarar den summa, vilken

amortering högst

bestämmelserna i här nedan skall till grund för

jämlikt punkt 5) läggas

och dels ett lån å 50,000 kronor, med

fastighetsavgiften, ytterligare högst

am under 5 år, för täckande av kostnaderna för kuranstaltens

rtering högst

och Båda lånen skola med 4.3 procent årlig ränta.

möblering utrustning. löpa

betalar för vården av sina patienter dels en fastighetsavgift

5) Styrelsen

och dels en dagavgift.

skall för år med den annuitet, som erfordras för

Fastighetsavgrgften utgå

att med av i 4) angivna räntefot under 50 år förränta

tillämpning punkt

och amortera en efter nedannämnda grunder beräknad fastighetskostnad.

Denna skall sammanlagt utgöras av:

fastighetskostnad

kostnader av tomtkostnader) för anordnande a) landstingets (med undantag

av den för avsedda hälften av kostnaden

styrelsens patienter paviljongen,

för av bostadshus åt samt hälften kostnaden

uppförande kvinnlig personal av

för av det bostadshus, som avsetts för överläkaren vid V

uppförande lasarettets

medicinska avdelnin läkaren å berörda papiljong och maskin- , biträdande i den mån (glessakostnader icke överstiga 444,000 kronor.

mästare, tillhopa

Denna del av skall således, om ovannämnda kostnader

fastighetskostnaden

minskas med det som motsvarar sådan

understiga 444,000 kronor, belopp,

kostnadsminskning; samt

. ett av 144,000 en mellan kontrahenterna av-

b) belopp kronor, utgörande talad ersättning för styrelsens andel i kostnaderna för undersöknings, behandlings-, bad- och ekonomiavdelningar, beñntli a personalbostäder m. m. Dagavgzften avser ersättning för sjukvård (in lusive undersökning och observation), bad- och övrig behandling, kost, värme, belysning betjäning,

slitning av möbler, linne och dylikt, tvätt, av patienterna och deras

transport

effekter från och till närmaste järnvägshållplats samt andel i lasarettets centrala administrationskostnader. Under vart och ett av de femton första åren av avtalstiden skall dessutom i ‘/15 av utav

dagavgiften ingå pensionsstyrelsen

engångskostnad för den första uppsättningen inventarier å kuran-

stagodkändten.

Till grund för beräknande av den dagavgift, som avses i första meningen

av nästföregående stycke, skall läggas lasarettets sjdlvkostnad fdr styrelsens

Som sådan skall under den första tiden - om och

patienter. självkostnad

i den mån icke annorledes bestämmas överenskommelse mellan

genom styrelsen och lasarettsdirektionen —— anses lasarettets dagkostnader för lasarettets egna avdelningar och kuranstalten gemensamt, häri dock *icke inbe-

ipet kostnaderna för dels lasarettets, inklusive kuranstalten, u pförande och underhåll, dels ock den första inventarier å asarettet,

uppsättningen

inklusive kuranstalten, allt de närmare varom och

enligt grunder, styrelsen

lasarettsdirektionen senare skola träffa överenskommelse. Beträffande inräknande i dagavgiften av kostnaderna för den första inventarier

uppsättningen å kuranstalten bestämmes i nästföregående st cke.

Vardera kontrahenten skall, sedan kuransta ten tagits i bruk, rätt att

äga

—— under hänvisning till att av bestämmelserna i nästföre-

tillämpningen

gående stycke icke lämna de resultat, som med desamma avsetts, nämligen att vardera kontrahenten skall bära de till hörande, lasa-

dagavgiften efter

rettets beräknade omkostnadema sin av -

självkostnadsprás for grupp patienter

påfordra ändrade för rättelse härutinnan, varvid, om

tillämpningsgrunder

icke kunna enas, bestämmelserna i punkt 12 finna tillämpning. parternaramställning om sådana ändrade tilläm ningsgrunder s all dock ske inom

fyra månader efter ingången av det ka enderår, och, sedan bestämmelse i frågan träffats, skola de eventuellt ändrade grunderna tillämpas retroaktivt från kalenderårets början.

Vid kontraktets skall - sätt mellan och lasa-

upphörande på styrelsen

rettsdirektionen överenskommes - rum av inventarierna å

värdering äga

kuranstalten. Det belopp, som vid sådan värdering fastställes, skall till

sty-

relsen inbetalas.

6) Styrelsen är berättigad att taga kännedom om förhållandena å kuranstalten och att ,genom av styrelsen utsett ombud taga del av lasarettets

räkenskaper, när styrelsen så ñnner erforderligt; ock ä er styrelsen taga

kännedom om alla de detaljsiffror, som erfordras för att unna kontrollera de kostnader, som enligt vad ovan sägs skola läggas till .för beräk-

grund

nande av för -

dagavgiften styrelsens patienter;

7) En av styrelsen utsedd skall rätt närvara vid lasaretts-

representant äga

direktionens sammanträden, då därvid förekomma ärenden, som vård

angå

av eller andra förhållanden rörande styrelsens patienter, och därvid deltaga i överläg ningarna, men icke i besluten. Kallelse angående dylikt samman-

träde skal delgivas styrelsen.

8 Skulle mellan kontrahenterna uppstå meningsskiljaktighet rörande den

vår och behandling, som styrelsens patienter erhålla, skall häntvistefrågan skjutas till medicinalstyrelsens avgörande.

Skulle medicinalstyrelsen finna vården och behandlingen otillfredsställande, och meddelade föreskrifter för rättelses vinnande ej iakttagas, ärpensions-

att häva avtalet, som i sådant fall skall upphöra sex

styrelsen berättigad

månader efter skedd uppsägning. Vid denna tidpunkt skola även återstående

av i punkt 4) omförmälda lån, därest styrelsen så önskar, vara till

belopp

betalning förfallna.

Därest vid lasarettet inrättas en poliklinik för personer, lidande av

reumatiska skall vid denna poliklinik åsättas ett

sjukdomar, behandlingen

pris, varom styrelsen och lasarettsdirektionen träffa avtal, och som

skäligt skall erläggas i de fall, där styrelsen åtagit sig dylik betalnings-

al: s styrñlsen et. .

yldig

om som av för undersökning och utlåtande

Ifråga patienter, styrelsen

hänvisas till lasarettets läkare, styrelsen samma förmåner, såsom

åtnjuter

fria m. m., som äro fastställda för innebyggare från Väster-

röntgenplåtar

bottens län.

å. kuranstalten — för

Om nå on av styrelsens patienter under vistelsen

av tonsillektomi eller av annan tillfällig anledning —- över:

undergående

till annan avdelnin inom lasarettet, erläggas samma avgift, som ut-

fiyttas

för patientens vård å. uranstalten.

går

10) Styrelsen är berättigad att överlåta detta avtal på annan statlig myn-

d ighet.

Detta avtal för en tid av 50 år, räknat från och med den dag,

11) gäller

då kuranstalten att med av styrelsen dit hänvisade patienter.

börjar beläggas

är dock, om statsmakterna icke skulle bevilja densamma erforder-

Styrelsen

medel för bedrivande av individuell berättigad att

liga sjukvårdsverksamhet,

tidigare uppsäga avtalet.

Om så blir fallet, och avtalet till härav upphör före avtalstidens ut-

följd

skall räntan å det i omförmälda för den då

gång, punkt 4) fastighetslånet

återstående delen av amorteringstiden nedsättas till 3 procent.

skall att efter år avtalet, i

Landstinget äga rättighet tjugofem uppsäga

vilket fall skall beträñande avtalets hävande-och fastighetslånets äterbetalande m. vad som i sista stycket, och punkt 8) andra

gälla stadgas punkt 5), styc et.

Vid tvist om eller för dess beräknande, eller i

12) dagavgiften grunderna

rörande eller av detta avtal eller rörande

övrigt tolkningen tillämpningen

förhållanden, som direkt eller indirekt sammanhang med avtalet, hän-

äga

- där i annorledes - till en särskild

skjutes ej punkt 8) stadgas frågan

nämnd, av vilken och förvaltningsutskott utse.

pensionsstyrelsen landstingets

var sin ledamot och fun erande statsrådet och chefen för justitiedepartementet och s all det beslut, som så sätt fattas, vara. ovill-

ordföranden, på

- v korligen bindande.

Stockholm den 9 mars 1929. Umeå den 20 mars 1929.

Västerbottens läns landsting:

ADOLF AF JOCHNICK. . AD. AWIKLUND.

Bnomma. ALLAN ‘Rxmz.

CARL

Bilaga II.

Avtal

om beredande å garnisonssjukhuset i Boden av vård åt personer,

som lida av reumatiska och därmed besläktade sjukdomar.

Sedan den vid garnisonssjukhuset i Boden under up förande varande sjnkhuspaviljongen, vilken-är beräknad för 48 latser, fär igställts och för setts med utrustning samt av paviljongens tillkomst föranledde

erforderlig

förändringsarbeten inom garnisonssjukhuset i övrigt kommit till utförande, allt inom ramen av för ändamålet anvisade medel, kommer pensionsstyrelsen

att från arméförvaltningen erhålla uppgift å de härför uppkomna kostnaderna, varefter pensionsstyrelsen har att med riksgäldskontoret träffa avtal

rörande amortering och förräntning av det mot dessa kostnader svarande

belopp.

Arméförvaltningen förbinder si att å samtidigt intill det

paviljongen

antal, som härovan omförmälts, ti undersökning. observation, behandling, vård och underhåll emottaga patienter, som av pensionsstyrelsen dit han-

v1sas.

Arméförvaltningen är skyldig att tillhandahålla behandlingsap arater och

andra som kunna anses för en rationell)skötsel av

anordningar, erforderliga patienterna..

Läkarvården för de under punkt 2 avsedda patienter bestrides av överläkaren å garnisonssjukhusets medicinska avdelning samt av en biträdande

läkare (bataljonslåkare).

Före tillsättandet av dessa befattningshavare skall be-

pensionsstyrelsen

redas tillfälle att avgiva yttrande.

Kostnaderna för avlöning åt i punkt 3 avsedd biträdande läkare (batal-

jonsläkare) ävensom för särskild gottgörelse, som av Kungl. Majzt måkomma

att med ivas vissa vid garnisonssjukhuset för dem åsam-

befattningshavare

kad öka arbetsbörda grund av paviljongens tillkomst, gäldas i sin helhet

på. av ensionsstyrelsen. ärutöver har pensionsstyrelsen att för de å paviljongen intagna, av styrelsen dit hänvisade patienter såsom dagavgift erlägga ersättning för sjukvård (inklusive observation och utlåtande), bad- och övrig

undersökning,

behandling, kost, värme, belysning, betjäning, slitnin av möbler, linne och

dylikt, tvätt, transport mellan garnisonssjukhuset oc järnvägsstationen av

patienterna och deras effekter vid ankomst och avresa, andel i garnisonssjukhusets administrationskostnader samt för underhåll av garnisonssjukhuset med därtill hörande område och

vägar. Ifrågavarande dagavgift, i vilken icke ingår kostnader för sjukhusbyggnadernas uppförande och första utrustning, underhållsdag med

per belopp, motsvarande medelkostnaden för underutglårållsdag vid garnisonssjuk-

huset under näst föregående budgetår för sjukhusets samtliga patienter,

läkarkostnader häri icke inbegripna.

5 I 4 avsedda kostnader, för vilka ersättning skall av pensionssty-

punkt

relsen betalas kvartalsvis i efterskott enligt av garnisonssjukhusets

erläggas, kassaförvaltning utställda räkningar.

är att kännedom om förhållandena vid

Pensionsstyrelsen berättigad taga

och när st relsen så finner erforderligt, enom utsett ombud

paviljongen att,

del av och av de detaljsiñror, som

taga garnisonssjuklxusets räkenskaper

skola till för beräknande av de ersättningsbelopp, som skola

läggas grund av pensionsstyrelsen erläggas.

En av utsedd skall rätt närvara vid

pensionsstyrelsen representant äga

direktionens för sammanträden, då. därvid förekomma

garnisonssjukhuset

som an å vård av eller andra förhållanden rörande styrelsens aärenden, tienter och därvi i arna, men icke ibesluten. Kalle se

deltaga överläggnin angående dylikt sammanträde skall delgivas pensionsstyrelsen.

8. Därest vid inrättas en för personer, lidande

garnisonssjukhuset poliklinik

av reumatiska skall för behandling vid denna poli-

sjukdomar, ersättning

klinik av som dit hänvisas av enligt av

patient, pensionsstyrelsen, erläggas

medicinalstyrelsen fastställd taxa.

Om av under vistelsen å. paviljongen

någon pensionsstyrelsens patienter

-- erhållande av särskild värd - till annan avdelning inom

för överfiyttas

es samma som ut år för patientens vård å.

garnisonssjukhuset, erläg avgift,

Därest vâråen å. avdelning s ulle komma att-fortfara.

dylik

än skall meddelande ofördröjligen insändas till pen-

paviljongen. ängre fjorton dagar,

sionsstyrelsen.

är överlåta detta avtal på. annan statlig

Pensionsstyrelsen berättigad

myndighet.

10.

Detta avtal för en tid av femtio år, räknat från och med den må.-

gäller

nad, under vilken ta es i bruk. Pensionsstyrelsen är dock, om

pavi1ongen

statsmakterna icke medel för bedrivande

skulle bevilja densamma erforderliga

av individuell att tidigare uppsäga. avtalet.

sjukvârdsverksamhet, berättigad

11. Vid kontraktets skall - sätt mellan arméförvaltningens

upphörande på. -

och överenskommes — värderin äga

sjukvårdsstyrelse pensionsstyrelsen

rum av som då ñnnas å. (med un ant samtliga de inventarier, paviljongen av Det belopp, som vid sådan värdering fastställes, skal,

linoleummattor).

sedan statsmedel härför anvisats, inbetalas till pensionsstyrelsen.

Bilaga III.

Sammanställning rörande pensionsstyrelsens bidragsverksamhet till yrkesutbildning. _r

Pensionsstyrelsens bidrag

Minimitid för Yrke utgår i regel med utbildningen följande belopp, . . .› . . x regel fordelaa på de utbxldnmgs. dock icke med ohke mer än ,/3 av åren med 1 regel kostnaderna

Urmakeriyrket . . . . . . . . .. 4 år + 1 års 1,500 kr. 1:a året 600 kr. prövotid 2:a, » 400 n 3:e » 300 › 4:e » 200 n (4:e100,5:e100). Guldsmedsyrket . . . . . . .. 4 år 1,200—1,50O » samma som urmaken respektive 1:a året 600 kr. 2:a n 300 » 3.6 » » 4:e » 100 v Máleriyrket . . . . . . . . . . .. 4 år 1,000—1,200 n 600kr. 1:a året 600 respektive 2:a. » 200 n 300 n 3:e )1 100 n 200 » 4:6 n 100 » 100 n) Skr§dderiyrket(§,vengrun- 4 år 1,200 » Samma som måleri. derna för tillskärning) Snickeriyrket . . . . . . . . .. 3 å. 4 år 1,000-1,200 » & 600 respektive 600 kr. 2:a » 300 » 40 » 3:e » 100 » 200 n Sadehnakeri- och tapet- 3 å. 4 år 1,000-1,200 » samma som snickeri. seraryrket Gravöryrket . . . . . . . . . . .. 2 år 900-1,000 »_ 1:a. året 600 respektive 600 kr. 2:a n 300 n 400 » Sömnad (enkel klädsöm- 1‘/1 år G00 » 400 eller 500 kr. första året, nad) resten sista halvåret. Skomakerj (huvudsakli-_ 2 år 600 » 1:a året 400 kr. gen reparationsskoma- 2:a » 200 » keri) Fotografyrket . . . . . . . . .. 1 år 600 n Frisöryrket . . . . . . . . . . .. 1 år . 600 » Modistyrket . . . . . . . . . . .. 4 säsonger un- 600 D derentidrymd av 2 år

Bilaga I V .

Sammanställning

angående pensionsstyrelsons individuella sjukvñrdande verksamhet.

Ar 1936.

Kostnaden för *- A t I å d d

Verksamhetens art

e1l;rautbil1d:d:

verkiamheten,T0110!‘

Kurort; . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ‘

6,548 1,719,766 Lasarett, lupus- och radiumhem . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 81 10,792 Welanderhem . . . . . . . ._.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 17,627 Vanföreanstalts yrkesskola . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 511 90,398 Annan yrkesskola. (eller handelsskola.) . . . . . . . . . . . . .. 111 22,183 Utbildning hos enskild yrkesidkare . . . . . . . . . . . . . . .. 858 184,750 Andra sjukvårdande åtgärder (anskaifande av maski-

ner m. m.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 17,325

Summa 8,256 2,062,841

observation m. m.. . .. - 139,696 Läkarundersökning, å. sjukhus ‘ Resekostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. - 137,608

för patienter

Summa 2,340,145

1 Därav för sommarkurort 103,494 kronor samt för tandvård 116,220 kronor.

Bilaga V.

angående de för den allmänna verksamheten anvisade medlen.

Specifikation

D ä r a v f ö r

Å t

%3I§“‘ liatglztalat pp, pp, konvales-

badflnlägg centhem och barnhem övriga

mg “dam”

kronor kronor vilohem

- — 4,525 1921 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175,000 29,525 25,000 1922 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175,000 169,000 12,000 84,000 42,000 31,000 1:a halvåret 1923 - 49,700 11,500 22,000

87,500 83,200

47,500 -- 88,000 1923/1924 . . . . . . . . . . . . 175,000 139,500 4,000 1924/1925 . . . . . . . . . . . . 175,000 118,900 32,000 39,500 25,900 21,500 1925/1926 . . . . . . . . . . . . 175,000 141,820 56,000 46,840 9,000 29,980 1926/1927 . . . . . . . . . . . . 175,000 164,200 75,950 37,250 47,000 4,000 1927/1928 . . . . . . . . . . . . 175,000 161,050 53,900 41,650 55,500 10,000 1928/1929 . . . . . . . . . . . . 175,000 174,635 62,700 24,000 61,700 26,235 1929/1930 . . . . . . . . . . . . 212,000 212,000 78,500 24,500 64,000 45,000 1930/1931 _. . . . . . . . . . .. 215,000 214,482 83,000 25,000 53,232 53,250 1931/1932 . . . . . . . . . . . . 227,000 221,655 83,350 19,800 52,005 66,500 1932/1933 . . . . . . . . . . . . 234,000 233.583 68,290 20,350 98,943 76,000 1933/1934 . . . . . . . . . . . . 198,500 198,500 82,000 17,350 56,800 42,350 1934/1935 . . . . . . . . . . . . 198,500 197,300 102,810 18,100 28,000 48,390 1935/1936 . . . . . . . . . . . . 198,500 198,500 108,000 6,000 44,000 40,500 1936/1937 . . . . . . . . . . . . 175,000 175,000 109,965 11.500 24,500 29,035

Summa 3,146,000 2,832,850 1,012,465 538,040 644,080 638,265

De till barnhem beviljade medlen fördela sig sålunda: Barnhem för a.) friska barn från tuberkulösa. familjer . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. kronor 230,705

b) allmänt klena barn o. dyl.) . . . . . . .. u 238,900

(inkl. sommarkolonier

c) spädbarn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. u 18,743

bam . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. n 155,732

d) psykopatiska.

Summa kronor 644,080

Bilaga VI.

och militiirsjukhus i medeltal under åren 19:-!8—l935

Ä lasarett, sjukstugor

intagna civila reumatikerfall.

Muskel.

Artriter reumatism, Ischias Summa

S j u k v ä r d s o m r å d e

ryggskott

Stockholms stad . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1,063 345 224 1,632

län . . . . . . . . . . . . . . . . 432 114 99 645 Stockholms

n . . . . . . . . . . . . . . . . 326 26 83 435 Uppsala Södermanlands u . . . . . . . . . . . . . . . . 407 107 134 648

stad . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135 29 43 207 Norrköpings

371 48 80 499 Ostetgötlands län i övrigt . . . . . . . . ..

» . . . . . . . . . . . . . . . . . . 328 110 102 540 Jönköpings

:r . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 26 63 276 Kronobergs Kalmar läns norra landet-område .. 100 27 21 148

» » södra » . 171 46 49 266

Gotlands län . . . . . . . . . . . . . . . . 43 10 14 67

» . . . . . . . . . . . . . . . . 161 32 33 226 Blekinge Kristiandstads u . . . . . . . . . . . . . . . . 329 74 89 492

Malmö stad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223 23 51 297

Malmöhus . . . . . . . . . . .. 1,012 202 213 1,427

län i övrigt Hallands n . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 268 79 78 425

stad . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 329 78 76 483 Göteborgs

och Bohus län i övrigt.. 266 55 72 393 Göteborgs

län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 489 107 131 727 Alvsborgs

n 319 59 112 490 Skaraborgs

n 470 123 155 748 Värmlands Orebro n 350 95 95 540

288 . 67 85 440 Västmanlands

353 93 134 580 Kopparbergs

327 87 80 494 Gävleborgs Västernorrlands » . . . . . . . . . . . . . . . . 396 94 97 587

J ämtlands I . . . . . . . . . . . . . . . . 166 31 54 251

Västerbottens » . . . . . . . . . . . . . . . . 546 208 177 931

Norrbottens » . . . . . . . . . . . . . . . . 406 134 120 660

Summa 10,261 2,528 2,764 ll 15,553

Bilaga VII.

Av pensionsstyrelsen till kurortsvird hänvisade reumatikerfnll år 1934.

. i Muskel-

Sj u k v å r d s 0 m r å.d e Artriter reumatism Ischias Summa

o. dyl.

Stockholms stad . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140 5 15 160

‘ Stockholms län . . . . . . . . . . 79 7 9 95 Uppsala » . . . . . . . . . . _ 28 1 7 36 _S_6derma.n1a,nds n . . . . . . . . . . 109 15 18 142 Ostergbtlands » . . . . . . . . . . 116 5 25 146 Jönköpings » . . . . . . . . . . 79 5 16 100 Kronobergs n . . . . . . . . . . 61 2 13 76 _ Kalmar » . . . . . . . . . . 103 7 16 126 Gotlands » . . . . . . . . . . 14 1 3 18 Blekinge » . . . . . . . . . . 37 1 2 40 Kristianstads n . . . . . . . . . . 38 1 2 41 Malmöhus » . . . . . . . . . . 72 1 2 75 Hallands — ‘

» . . . . . . . . . . 32 1 33 Göteborgs och Bohus n . . . . . . . . . . 80 3 7 90 Alvsborgs » . . . . . . . . . . 82 6 8 96 Skaraborgs » . . . . . . . . . . 106 3 9 118 Värmlands » . . . . . . . . . . 102 5 10 117 Orebro » . . . . . . . . . . 87 14 13 114 Västmanlands » . . . . . . . . . . 162 11 43 216 Kopparbergs » . . . . . . . . . . 115 5 14 134 Gävleborgs » . . . . . . . . . . 106 4 16 126 Västernorrlands » . . . . . . . . . . 95 1 10 106 Jämtlands » . . . . . . . . . . 46 3 8 57 Västerbottens » . . . . . . . . . . 72 5 19 96 Norrbottens n . . . . . . . . . . 83 14 17 114

Summa 2,044 125 303 2,472

Bilaga VIII.

Sammanställning

av inkomsterna under år 1935 för maskininnehavare, som erhållit maskin

under tiden 1925-1930.

Total-an- Rapporter Antal Inkomst för år, kronor Utgan tal inne- ej med. , M°“ki“°“’ art rade havare inkomna räknade Högst medeltal Lägst

A B A B A B A B A B A B A B

Skomakerimaskjner 72 139 3 6 7 11 62 122 - 42 24 3,000 2,705 632 545

. . . . . . .. 95 100 6 3 12 11 77 86 15 10 2,100 2,001 543 428 Symaskiner Stsickmaskiner 60 65 ’2 1 6 8 52 56 30 7 800 758 244 147

Skradderimaskiner manl. innehavare 14 14 1 - - -- 13 14 250 105 4,031 2,300 1,181 948

Skradderimaskiner — —~ — -—— 250 - - 678 kvinnl. innehavare 6 — l - 5 1,365 Bokbinderimaskiner 2 2 1 -—- — — 1 2 2,003 240 2,003 518 2,003 379

Sadelmakerimaski- - - —- -- —— 4 -— 110 — - 829 ner . . . . . . . . . . . . .. J 1,150 —- ~— — —— — 1 —- 935 — 935 — 935 Snickerimaskiner .. 1 -

Summa. 331 131 141! 290 15 7 4,031 2,705 542 460

243! 25! 31|| 205!

A = yrkesutbildade å. vanföreanstalt.

B = » utom -

Bilaga IX.

Arbejdsskolen.

Af Forstander Hans Madsen

Som en Gren af den sociale Forsorg er der i Løbet af det sidste Aar

ny ude paa Amager opvokset en Institution, hvis Virksomhed her skal omtales.

I April 1935 iidsendtes Institutionens første Beretning, og det hedder deri:

»Arbejdsskolen er Navnet paa en ny Virksomhed, beliggende Backersvej

107 udenfor Linje 5’s Endestation paa Amager. Den har til Opgave at

lige

Personer til - efter eller —

hjaelpe arbejdshaemmede Ulykkestilfaelde Sygdom

at Den søger ved Behandling med Arbejde, Til-

generhverve Arbejdsevnen.

vaenning eller Arbedstraening at give skaderamte eller syge i at

Oplaering

benytte den sunde el af Organismen, saaledes at deg derved enindvmder, icke alene Evnen til, men ogsaa Troen paa, at de godt kan k are sig selv, enten ved deres Erhverv eller ved nyt og for dem nu bedre egnet

tidligere Arbejde.» g

Og videre hedder det:

»Arbejde som Behandling eller Kur er anvendt i det praktiske Liv gennem alle Tider. Den ikke helt raske glider ind i sit tidligere Arbejdsfelt ved lettere

eller lettere tagen Del i Arbejdet, men denne Form for Arbejds-

Arbejde

eller bliver mindre og mindre anvendelig efter-

behandling Tilvaenning dog

haanden, idet Specialisering og forøget Tempo naesten overalt kraever fuld

Og den er tillige kun anvendelig i de Tilfaelde, hvor den

Arbejdsydelse.

ikke har mistet Troen paa at kunne genoptage Arbejdet.

arbejdshaemmede

Medens selve saaledes er i er

Tilvaenningen paa Arbejdspladsen Aftagen,

Antallet af de Tilfaelde, hvor er aakreevet i stadig Stigen. Flere

Tilvaenning

bliver Grund af Sygdom eller U ykestilfaelde skubbet ud af deres og flere paa Erhverv, større og større bliver den Byrde, som derved laegges over

og stedse paa Samfundet.

har sat sig som Opgave overfor disse Mennesker at danne

Arbejdsskolen et Overgangsled fra Sygeperioden til Ehrvervslivet.»

De første Skridt til Skolens blev foretaget af Formanden for

Oprettelse

Landsforeningen af Vanføre og Lemlaestede, Hr. Arkitekt R. Rasmussen, Formand for Københavns Kommunes Hjaelpkasse, Hr. Chr. Jensen, og Forret-

for Sygekassen »Fremtiden», Hr. Mikkel Christensen. Der danne-

ningsfører des et Repraesentantskab bestaaende af to Personer for hvert af følgende Organer: Arbejdernes Faellesorganisation i København, De samvirkende Sygekasser, Københavns Kommune ved Magistratens 3. Afdeling, Landsav Vanføre, Sygekasselaegernes Organisation, Sygekassen »Fremforeningen

tiden» samt som Enkeltpersoner Chr. Jensen, D. s. F., og N. P. Nielsen. Til

af den stillede Opgave har Arbejdsskolen af Københavns Kommune

Løsning

et erhvervet en gammel velbygget Gaard med et Tillig-

paa laengere Lejemaal

ca.. fem Tender Land Gartnerfjord, og indenfor dette Omraade ladet

gende paa

indrette en Raekke forskellige Virksomheder: Bogbinderi, Snedkervaerksted,

Cykle- Klejnsmedevaerksed, Systue, Kransebinderi, Cementstøberi og

og Gartneri, saaledes at disse nu efter endt Ombygning afgiver Prøveomraader

for omkring halvtreds Personer.

kan man ikke til det forannaevnte Formaal Brug af Som man vil forstaa, gøre

af mere eller mindre husflidsagtig Karakter, idet saadan Besaeftigelse

Arbejde

den haemmede Billede af sin Anvende-

ikke ville kunne give noget virkeligt

ikke vilde kunne ham Troen at han trods den

lighed, og navnlig give paa, Skade kan paa en almindelig Arbejdsham overgaaede godt gøre sig gaeldende

er derfor saa mer ad det praktiske Liv som plads. Virksomhederne lagt op

De drives samme Maader som Vaerksteder overhovedet muligt. paa ganske

- samme Vilkaar arbejder efter de ude i Byen skaffer sig Arbejde paa og

Tariffer Overenskomster. Hvert Vazrk-

for de forskellige Fag gaeldende og

ledes af en har till Raadighed saa megen faglaert og sted Mester, og denne som det er for at sikre Produktets kva-

organiseret Arbejdskraft, nødvendigt

At dette har for den, der henvises til

litetsmaessige Standard. Betydning

en maa vaere den nor-

Optraening, er Selvfølge. Sammenligningsgrundlaget

male Ydelse paa normale Betingelser.

at man saavel til Mestre som til den naevnte faste

Det maa her indskydes,

saavidt invaliderede Mennesker, men vel at maerke

Arbejdskraft muligt søger

som Trods af deres Invaliditet har vaeret i Stand til at erhverve saadanne, paa altsaa socialt set har vaeret i

den fuldstaendige fagmaessige Kunnen, og sig

Stand til at Invaliditeten. Snedkervaerkstedet f. Eks. ledes af en Mand,

ophaeve

Haand. heraf er let at se. En tilskadekommen

der mangler højre Betydningen

overfor dette Forum kunne Opfattelsen af sin

vil meget vanskeligt opretholde

f. Eks. fordi han har mistet et Par ud over denne

Uduelighed, Fingre. Og

egen rent moralske er der det, at den

om man saa maa sige Paavirkning jo ogsaa

haardt ramte der Aarene har traenet sig op, naturligtilskadkomme, gennem

indvundet der Omraader kan komme den vis derved har Erfaring, paa mange

anden til Gode. Rammer saa Patienterne ——man har valgt for Indenfor de naevnte placeres

dem denne uden at de dog alle kan

Nemheds Skyld at give Faellesbetegnelse,

at falde ind under, hvad man almindeligt forstaar derved, og Place-

siges

alt efter de Formaal. F. Eks.:

ringen foregaar forskellige

de tre mellemste højre Haand.. En mand mistede i en Rundsav Fingre paa tilbudt aa et Farveri, men Han blev efter endt Lmgebehandling Arbejde da han ikke kunde holde tilstraek eligt fast med Tomkunde ikke klare dette, der var haanden. Man henviste

mel- og Lillefingeren, de eneste, tilbage paa

sattes han til at laegge Bund

ham da til Optraening paa Arbejdsskolen, og her

Kranse. Dette den maade, at man med den ene Haand tager

paa foregaar paa

Mos dette en i Forvejen fremstillet en lille Tot islandsk og anbringer paa den anden Haand faestner man saa Mosset Ved Hjaelp af Halmkrans, og med Efter i halvanden Maanet at have udført dette Arbejde

en lille Metalbøjle.

til med baade Kraft Sikkerhed at gripe og fastholde var Manden i Stand og

med Tommel- der var endnu vigtigere, Bevaegelsen og Lillefingeren, og hvad

Han kunde derefter uden Risiko sig sit.

var blevet ham naturlig. paatage Arbejde. Et andet Eksempel:

en ret tuberkuløs Proces, der nu var i R0 En mand var efter Afstand fra Ar saa han var aengstlig for at paakommet, saa meget paa langvarigbejde,

Han henvistes til her stillet ganske

tage sig noget. Arbejdsskolen og blev

frit overfor, hvad han vilde med. Efter et Par hist

forsøge sig Dage og her paa

Vaerkstederne fandt han sig til Rette ude i Gartneriet, hvor han i Løbet af nogle Maaneder var fuldstaendig opsuget —— først lettere

gennem Arbejde

ved Sortering, Ekspedition 0. l. og senere i Marken med

Hakkejern og Spade.

I begge de ovannaevnte Tilfaelde er det eller det

Optraening Tilvaenning, gaelder, og dette var ogsaa Arbejdsskolens oprindelige Der Hovedopgave.

meldte sig dog ret hurtigt endnu en Opgave, nemlig E r h v e r v s v e j le d~

ni n g. Det er her der er Tale

forskellige Grupper, om, og et Par Eksempler

vil bedst belyse Forholdet.

En ung Mand paa Landet fik i 12 Aars Alderen en Børnelammelse, der i

nogen Grad satte den ene Side af ud af Funktion. Han var der«

Overkroppen

efter uegnet til Landbrugsarbejde, vil vaere Tilfaeldet, havde og som det oftest man i hans Hjem intet Kendskab til, hvilke han derefter vilde

Muligheder

have for at gøre Gennem et fire Maaneder O hold

sig gaeldende. langt paa

Arbejdsskolen fandt man, at hans Felt var Kontorarbejde, ddannelse og en ivaerksattes. Det maa at naar man fire Maaneder til at

indskydes, brugte

komme til naevnte Resultat, saa var det ikke, fordi man absolut behøvde saa.

lang Tid til at fastslaa Egnetheden dette men

paa specielle Omraade, ogsaa

fordi der behøvedes til de aendrede inden

nogen Tilvsenning Livsforhold, egentlig Uddannelse forsvarligt kunde paabegyndes.

Et andet Eksempel:

En ung Maud, der paa sin var invalideret

Hjemegn fuldstaendig paa Grund

af Astma, sendtes forsøgsvis til Arbejdsskolen. Det viste at

sig, Flytningen

havde en heldig Astmaen tildels. Men i Forbindelse med

Virking. ophørte

det opstaaede Emfysem Bronchitis forhindrede den ham i at og nogen dog kunne paatage Han var uden Uddan-

sig almindeligt Arbejdsmandsarbejde.

nelse, og da man paa Grund af Tilstanden maatte naere nogen

Betaenkelighed

ved af blot stod man

haandvaerksmaessig Beskaeftigelse nogenlunde svaer Art,

ret usikker overfor indtil at Manden besad saer-

Situationen, man_ opdagede,

lige evner som Saelger. Man den for i en Grønt-

gav ham derpaa Ekspedition

forretning og Torvehandel nødvendige Uddannelse og ham anbragte paa dette Felt, der viste sig at vaere det helt

rigtige.

Med er de to

Optraening og Erhvervsvejledning vig-

tigste Grene af Funktion men en maa

Arbejdsskolens omtalte, tredje dog

ogsaa naevnes. Den falder ind under Betegnelsen: I a g t t a g e l s e, og et

Eksempel vil ligeledes her den bedste

give Forklaring.

En ung Pige, der var tilkendt Invaliderente af Neurastheni paa Grund og Depressionsperioder og et Par Aar have gaaet hvor hun havde

hjemme,

hjulpet til ved husligt formodedes att vaere saa hun nu Arbejde, saa rask, skulde kunna en Plads. Forinden man til

paatage sig tog endelig Stilling

Spørsmaalet om Rentens Inddragelse, sendte man hende til

Iagttagelse paa

Arbejdsskolen —- dels for at prøve Virkningen af under fremmede

Ophold

Forhold, og dels for at kontrollere de fra ende

Hjemmet forelig Angivelser

om Som et Moment

paagaeldendes Arbejdsevne. saerligt i agen forelaa en speciel religiøs Indstilling, der ligeledes maate i ved medtages Betragtning Sagens Afgørelse. Igennem et Par Maaneder med ret bevaegede Episoder og

under Assistance af en fremskaffede man

Nervelaege, Matriale af afgørende

for Sagens Bedømmelse. Det blev i dette Tilfaelde en Forkastelse

Betydning

af Muhgheden for at lade den ved unge Pige tage Plads. Fremmede.

}‘??‘-<\,u«

« .Som det er har de første .Aar i nogen Grad staet iEksperimentets

naturligt,

men med de til Dato Anaer op mod to hundrede Patienter, der har vaeret

Tegn,

henviste til har man samlet et Erfaringsmateriale, der giver

Arbejsskolen,

en Rettesnor for hvilket Omraade, der bør spaendes

nogenlunde brugelig

over.

Den Institution, der i overvejende Grad gør Brug af Skolen, er Invalide

der til Stadighed har omkring en Snes Patienter til Op-

forsikringsretten,

eller Iagttagelse. Af andre, der benytter Skolen, kan

traening, Undersøgelse naevnes Sygekasserne, forskellige Hospitaler, Landsforeningen af Vanføre og

Lemlaestede, Socialkontorer og enkelte Laeger.

Den den sociale her i Landet i de senere Aar ———

Udvikling Forsorg og

isaer efter Socialreformens Gennemførelse —— har veeret Genstand for, vil uvilkaarlig kraeve nye Organer, ikke alene til at gøre Lovens Bestemmelser saa. som men til Grad at hindre — eller

frugtbringende muligt, ogsaa i nogen

i det mindste — af disse Bestemmelser. det er vor

begraense Misbrug Og

at en Institution som Arbejdsskolen nok skal vise sig at vaere

Overbevisning,

et endog saare nødvendigt Organ paa det naevnte Omraade.

At Forhold vil ind i hinanden --

laegelige og sociale ustandseligt gribe ja

ofte ikke vil vaere til at udskille fra hinanden —— er klart. Man skal tillade

i de naermere Enkelheder at belyse en Sag, hvor dette har vaeret Til-

sig

feldet:

En havnarbejder fear i 1928 en Tønde Kul i Hovedet. Der findes in en synderlig Skade, men Manden klager over Traetthed, Hovedpine o. s. v. en tilkendte Erstatning lyder paa 5 % Invaliditet. Manden kommer ikke i Arbejde igen, men paaberaaber sig at vaere forurettet og søger at faa sin Sag genop— taget, samtidig med at han søger Invaliderente. Han fremfører overfor de skiftende Laeger stadig de samme Klager, og naar efterhaanden at faa et stort Antal Kure og et bet deligt Kvantum Medikamenter. Rentebegaeringen afslaas, en ny indgives og i[,’atientenindlaegges til Observation paa. Rigshosp.

Nerveafd. paa Militaerhospitalet. Laegerne her finder intet Holdepunkt for

de paastaaede Lidelser, 0 Retten afsiger paany Kendelsen: Ikke Invaliditet.

Samtidigt tilbyder man %atientenet Optraeningskursus paa Arbejdsskolen,

og dette tiltraedes.

Ved Ankomsten var han fyldt till Handen med Forestillinger om egen Elendighed, kvaerulerande indstillet 0 helst taenkende sig et vaaldigt Apparat sat i Gang til Undsaetning for ham. %esuden var han aldeles galt orienteret med Hensyn til Raekkevidden af egne evner. Han mente sig f. Eks. i Stand til efter faa Manneders Uddanelse at kunne beklaede en ledende

Stilling paa

et Kontor. Under Suk og Klage tog han fat paa Arbejdet (Paginering paa Bo binderiet), og med korte Mellemrum ønskede han at tale med Skolens —-Le er i Enrum for skiftevis at spørge denne, om han kunde komme til at tale med henholdsvis Socialminister Steincke, Retsformand Holck, Folketingsmand Lundberg eller hvem han nu kunde taenke sig, der muligt kunde hjaelpe ham. Det ik meget trevent med Arbejdet, varierende Klager, ledsaget af

forskellige rav om Behandlingen fremførtes stedse. Det lykkedes dog at

holde ham i Gang ved blankt at afslaa alle Krav med Undtagelse af dette ene: at fas. til en beskeden Start - en for hvis Ivaerksaettelse

Hjselp Start, Arbejdspraestation maatte siges at vaere en nødvendig Forud-

taktisk

entsae ning.

1469 37 10

Efter nogen Tids Forløb var der virkelig en Forandring at spore,

og selv om han ingenlunde betragtede sin Lidelseshistorie som afsluttet, saa ombyttede han dog efterhaanden faktisk alle sine tidligere ønsker med dette ene: at komme i Beskaeftigelse, og da han forlod Skolen, var det med en Forsikring om, at den Tid var gaaet bedre end nogen anden i de sidste Aar. De

urimlige Fordringer var nu undergaaet en Tilpasning, og man var ved be-

hørigt Samraad blevet enige om, at der burde slaas ind paa et Fag som f. Eks. Skotøjsreparation, hvilket han mente at kunne skaffe sig Beskaeftigelse i paa sit Hjemsted, hvis der kunde ydes ham den fornødne Støtte til en kortere Uddannelse og til Anskaffelse af de fornødene Maskiner ved Starten. En Tilba evenden til sit Fag som Havnearbejder eller lignende maate anses for udelu ket, 0 en regulaer Erhvervsuddannelse paa 4 Aar for i Be-

uforsvarligt

tra tning af andens Alder 44 Aar.

n Redegørelse for de_ foretagane Iagttagelser og Konklusionen heraf tilstilledes Invalideforsikringsretten, idet man tydeligt det ønskepaapegede

i en - eventuelt i forbindelse med det

lige hurtig Hjaelp hjemlige Social-

kontor, der maate menes at vaere interesseret i at faa ham i -

Beskaeftigelse

det eneste sigtbare Middel til at blive fri for varigt Underhold.

Man vil gerne til dette Tilfaelde knytte nogle Bemaerkninger for at

ogsaa paapege Arbejdsskolens Betydning for Patienter, hvis Arbejdsevne nedsaettes

af en Traumatisk Neurose.

Manden er ved Uheldet blevet ramt af en Forskraekkelse, et Chock. Maaske har haendelsen haft en dramatisk Karakter, et Praeg af Katastrofe. I hvert Fald har den bibragt ham Opfattelsen af, at der maa vaere sket no et: en Skada, en Ulykke. Laegen, der faar en saadan Patient til fin er evt.

Behandling,

intet der tyder paa virkelig Beskadigelse, men maa overfor Patientens

Foregi-

vende i Be yndelsen føle sig usikker, og de angivne Klager kan derfor føre til en Behand ing, som-hvis den ikke blot til, at Patienten

hjaelper- bidrager

tror sig endnu mere farlig sy end oprindelig Derved er intet

antaget. at gøre.

Saalaenge Diagnosen er usiklgier, maa Behandlingen ogsaa blive det, det er da

ogsaa først, naar Laegen føler sig mere sikker paa, at Patientens

Klager skyl-

des en Neurose, at kan sin Indsats. da

Arbejdsskolen yde Laegen presser

i — selv falder han ikke -paa, for at faa Patienten Arbejde jo paa det men

Forsøget mislykkes. Dette erlet forklarligt ved Uvantheden med Arbejdet den snigende Forestilling om skjulte Lidelser efter den ham overgaaede

_[)Jg lykke. Som medvirkende Aarsag er der der hedder

jo endelig ogsaa noget,

Erstatning. Saa har ham hidtil overfor hans

Laegen igen, og har stadige

Klager og Krav om Undersøgelse og Behandling kun haft to enten

Udveje:

i passende Omfang at for af en evt.

negligere Klagerne og sørge Afslutning

- men saa skifter Patienten ofte

Erstatningssag Laege og i saa Fald ind-

traeder Usikkerhedstilstanden let aa ny med deraf Be-

følgende forgaeves

- eller at efter for ravet

handling give og forsøge Behandling af forskellig

Art. I denne ofte meget Situation vil i

vanskelige Arbejdsbehandlingen

egnede Tilfaelde og i den Udstraekning, Pladsforholdene Skolen tillader

paa det, nu vaere en tredie Udvej.

I Arbejdsskolens Aarsberetning for 1935-36, der er tilsendt en Del af de københavnske Laeger —— desvaerre for alle

slap Oplaget tidligt op, saa ikke

fik ——— vil man finde en Del andre

Laegerne Beretningen Eksempler samt en

Oversigt over og Gruppering af de forskellige Arter af Tilfaelde, der har

vaeret henviste til Skolen. vil enhver socialt interesseret vaere

Iøvrigt Laege

velkommen til et Besøg paa Skolen, hvor der vil kunne til et

gives Lejlighed

mere indgaaende Studium af dens Funktion.

ma; 1598”

Mmma av; .0_.idk m m.gar ,amma?néárááåámiáaáxákarmm an ‘A & Eerqcitpdeav bänkasä? [V5 “?*.°—‘3.!“?VP?“

betsxbsmsvidétéi‘ a . , embitradaautredn betanlgandg,_-1.93..än audeoch..11.\?5’?[§“33 ömlug $.triga...o‘mutbildning avhembátrüdem 11351_. ..-