SOU 1937:31
Betänkande med förslag angående inrättande av ett statens institut för folkhälsan : avgivet av tillkallade sakkunniga
N +” Gc
oå (—
_ CU m
&( 4, IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
; _ STATENS-OFFENTLIGAQUTREDNINGAJc1937:31_ *" SOCIALDEPA'RTEMENTET
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG
ANGÅENDE
, INRÄTTANDE. AV ETT STATENS INSTITUT FÖR FOLKHÄLSAN
AVGTVET.AV
TILLKALLADE SAKKUNNIGA
_
STOCKHOLM '1937
' ;* 1. 2.
då
12. 13.
14.
15.
, blem om» faktorer.
: Yttrande i abortfrågan. . 193; års nämnd för städningsutredning.
stävarna till det departement, departementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. utredningens i omslag med enhetlig färg för varje departement.
Statens
Socialisaringeprohlemet. 2. Busliållsräkningcns pro- Tlden. vii], 173 !. Fi. Socialiszringsidéer och socialiseringspruis i Sovjet— unionen 2. Tiden. vii. 140 s. '. Betänkmde med förslag till revision av förvarings— och interneringslagarna m. ni. Marcus. % 74. Ja. Statsloiterintredningsn. Betänkande med förslag rö— rande ivenskt penninglotteri. Baggström. 177 s.
. Betänkande med förslag till lagstiftning angående siir- skilda iusbehovsskogari Västerbottens och Norrbottens läns laypmsrker m. m. Marcus. 98 s. 1 karta. Jo. Marcus. 56 s. *. ' Betänkande med syeciella beräkningar och förslag rörande ersätt- ningarm för städningen-hete inom vissa statliga äm— betslolnler i Stockholm m. m. Marcus. M s. Fl. . Betiinlnnde med rör-slag angående den statsunderstödda
vattenavlednings- och avdikningsverksamheten samt därnliec'lssmmanhängande spörsmål. Baggström. 275 s. 3 bi . o. Utredning rörande jordbrukets läge i Norrland med
. vissa til—slag till åtgärder till förbättrande av den norr—
ländska jordbrukarbefolkningens ekonomiska slällning. Mal-cm. 145 5. Jo. Betänkande med förslag angående rätt till fiske i Vä- nern. uttern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämt- land. I. Lagförslag och motiv. Marcus. 530 s. Jo. Betänkande med förslag angående rätt till nske i Vä- nern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämt— land. 2. Kartbilagor. Vänern och Hjälmaren. Marcus. !. s. 17 kartor. Jo. Arbetdöshetsnndersökningen den 31 juli 1936. Beck- man. 196 s. 1 karta. S. Lagbecedningens förslag till lag om aktiebolags pen— ;ions- (scn andra personalstitielser m. m. Norstedt. 75 5. n. Betänkande med förslag till vissa lsgstiltningsatgärder till uotverkande av överdriven skuldsättning inom jordbruket. Marcus. 303 s. Jo. Utrediing med förslag till vissa åtgärder för trafik- säkerhetens höjande vid korsningar i samma plan mel- lan jlrnväg och väg samt järnvägarnas beredande av bidrag av automobilskattemedel till säkerlietsanord- ningarna vid dylika korsningar. Haeg'gström. 107 s. K.
Alm. Om särskild trycken. ej angives. är tryckorten Stockholm. under vilket utredningen avgivits, t. ex. 1922 aug. statens osentliga utredningar-s yttre anordning (nr ll) u
16.
17.
18.
19.
' kastning hos nötkreatur. 20.
21.
22.
"28. 29.
30.
31.
. Betänkande med utredning och förslag rörande berq
offentliga , utredningar 1937
Kronologisk förteckning
Hembitrlldssutrednlngens betänkande. 1. Betänkand och förslag i fråga om utbildning av hembiträd Beckman. 202 s. S. - Betänkande angående vissa med frivillig anskannlng ]nftvämsmateriel sammanhängande fragor. Beckm ' 48 !. 'Fö.
Promemoria angående grunderna för en reform lagstiftningen om rätt till litterära och musikali verk. Norstedt. 61 s. Ja. Betänkande med förslag till åtgärder mot smitt Idun. 81 s. 10. Utredning angående de rättsbildade domsagobltr nas anställnings- och avlöningsföthällanden. Norste 54: s. Ju. Betänkande med förslag till lag om mlnimilön'er _ lantarbetare. Beckman. 214 s. Jo. Efterskritt till :Kyrkogodset i Skåne, Halland Blekingle under dansk tid». Av E. Schalling. Marc 66 s. '. . . Betänkande angående pensionsstyrelsens invalidit
förebyggande verksamhet. Beckman. 146 s. Förslag till ändrad lagstiftning om sammanträda ' av brott jämte motiv. Norstedt. 132 5. Jo. Utredning rörande flottans fartygstyper m. m. Nj stedt. 232 s. Fö. .
skansar-beten. Beckman. 221 s. 8. Betänkande med förslag till lönereglering för lirar-pu sonalen vid kommunala mellanskolor, kommunala did skolor och högre folkskolor. Norstedt. 122 s. Pi. Betänkande med förslag till lag om skyddskopp ning m. m. Beckman. (2), 482 s. 1 karta. S. Betänkande med förslag till lag om allmänningssko i Norrland och Dalarna m. m. Marcus. 246 s. kartor. Jo. Redogörelse för inventering av odlingsjord & kro parkerna nedanför odlingsgränsen i de två nordlig Norrlandslänen ävensom för vissa andra uppdrag. K ström. 82 s. Jo. Betänkande med förslag angående inrättande av statens institut för folkhälsan. Beckman. 78 s. 3 hil.
Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse» E. = scklesiastikdepartementet. Jo. = jordhr
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1937: 31 SOCIALDEPARTEMENTET
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG
ANGÅENDE
INRÄTTANDE AV ETT STATENS INSTITUT FÖR FOLKHÄLSAN
AVGIVET AV
TILLKALLADE SAKKUN N IGA
STOCKHOLM 1937 K L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1654 37] _.isu & % ändå?
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Socialdepartementet ................ Kap. I.
Kap. II.
Kap. III.
Kap. IV.
Kap. V.
Kap. VI.
Kap. VII.
Bilagor .
Översikt av den statsmedicinska anstaltens tillkomst och utveckling m. m. 7
Historik ............................................................ 7 Nuvarande organisation ............................................ 12 Utredningsuppgiffer .................................................... 16 Medicinalstyrelsen m. fl ............................................. 16 Professor von Euler m. 11 ........................................... 19 Föredragande departementschefen .................................. 21 Behovet av ett socialhygieniskt institut .................................. 22 Allmänna synpunkter .............................................. 22 Arbetsuppgifter ...................................................... 25 Institutets organisation .................................................. 40 A. Avdelningen för allmän hygien ................................ 40 B. Avdelningen för yrkeshygien .................................. 49 C. Avdelningen för födoämneshygien och livsmedelskontroll 53 D. Gemensam personal ............................................ 58 E. Administration .................................................. 60 Institutets förläggning, lokalbehov och utrustning ........................ 62 Förläggning ........................................................ 62 Lokalbehov .......................................................... 63 Utrustning .......................................................... 67 Kostnadsberäkningar .................................................... 68 Avlöningskostnader ................................................ 68 Omkostnader ........................................................ 70 Inkomster .......................................................... 71 Erforderliga anslag för budgetåret 1938/ 1939 .................... 73 Sanunmifattning och hemställan ........ . ............................... 75 ......................................................................... 79
siinnqxur nu::ämllf. =. ... . _.xmii'g: ;vyaahdil. ' img-on!.twmc ml. Hcl ÖP. '.:Tl'u ' (33 !wgainl ful. ..?-.
_ ll. ”"l' [ 1131 nwgrwhi—J . l ] .Hä' dua-mm _v'n myran-m.,: ."! " ..
. . Wi . ' . ] . l mi.”; mamma * fm! m rdräMJmle-.. "å
narin—__, gå!—175? A.; . m I . . . 701190] ut. "Ck,". . . .it... All? utr-qx!...
1 1' '. » r IQ u
k..1wllpil'*"-'GVHEI'3?;*R ldl .>_x_l
? änmeimwdqaw. .-i !
,... ......,.-._.£>...u hdmi) "
. .
| » v
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Socialdepartementet.
Den 6 juni 1936 tillkallade Herr Statsrådet undertecknade, statssekre- teraren Wilhelm Björck, ingenjören Otto Cyrén, professorn Göran Lilje- strand, förste stadsläkaren, medicine doktorn Einar Rietz och ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören Ivar Österström att såsom sakkunniga verkställa utredning rörande inrättande av ett statens socialhygieniska institut jämte andra i samband därmed stående frågor, varvid åt Björck uppdrogs att vara de sakkunnigas ordförande. Till de sakkunnigas sekreterare förord- nades den 19 augusti samma år förste amanuensen i socialdepartementet Erik Björkquist.
Att i egenskap av experter biträda de sakkunniga tillkallades den 1 okto— ber 1936 laboratorn vid karolinska mediko-kirurgiska institutet E. L. Abram- son och docenten vid samma institut G. A. Rundberg samt den 18 maj 1937 professorn vid sagda institut C. A. Naeslund. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 11 juni 1937 har därjämte byggnadsstyrelsen biträtt de sakkunniga med att utarbeta förslagsritningar och verkställa kostnadsberäkningar för upp- iförande av en byggnad, avsedd för det ifrågasatta institutet.
Tillika må erinras, att de sakkunniga jämte laboratorn Abramson och sekre- teraren med vederbörligt tillstånd hösten 1936 företagit resor till Köpen- hamn och Oslo för att erhålla kännedom om därstädes inrättade anstalter med uppgifter av socialhygienisk karaktär.
Vidare hava de sakkunniga i enlighet med de direktiv, som i statsråds- protokollet angivits för utredningen, samrått med chefen för medicinalsty-
relsen, generaldirektör J. A. Höjer, angående de allmänna grunderna för institutets organisation och arbetsuppgifter. De sakkunniga hava likaledes överlagt med karolinska institutets rektor, professor G. Holmgren, rörande det planerade institutets ställning till den medicinska högskolan ävensom med borgarrådet W. Karlsson angående visst samarbete mellan staten och Stockholms stad vid den ifrågavarande verksamhetens organiserande och bedrivande.
Härutöver hava förhandlingar förts med doktor G. Strode såsom represen- tant för »The Rockefeller Foundation» rörande möjligheterna att för institutet påräkna ekonomiskt stöd från stiftelsen ifråga. Det har därvid framgått, att slutlig ställning till detta spörsmål från stiftelsens sida icke kan tagas förrän senare under hösten innevarande år. De sakkunniga hava emellertid ansett sig böra redan nu framlägga bifogade betänkande med förslag angående inrättande av ett statens institut för folkhälsan och vilja framdeles till Herr Statsrådet lämna meddelande angående det resultat, vartill de fortsatta underhandlingarna med nämnda stiftelse må kunna leda.
De sakkunniga hava ock för avsikt att senare inkomma med förslag rörande förändrad organisation av statens farmacevtiska laboratorium.
Slutligen må nämnas, att de sakkunniga på anmodan av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet den 31 mars 1937 avgivit yttrande i an- ledning av ett av särskilda sakkunniga år 1936 överlämnat betänkande med förslag till omorganisation av den med statsmedel understödda kemiska analys- och kontrollverksamheten.
Stockholm den 24 september 1937. WILHELM BJÖRCK. OTTO CYREN. GÖRAN LILJESTRAND. EINAR RIETZ. IVAR ÖSTERSTRÖM.
/ Erik Björkquist.
Kap. I. Översikt av den statsmedicinska anstaltens tillkomst och utveckling m. m.
Historik.
1897 års kommitté. Behovet av laboratorier till stöd för medicinalstyrel— sens verksamhet underströks starkt i en av styrelsen den 18 januari 1897 till Kungl. Maj:t avlåten framställning. I denna hemställde styrelsen, huruvida icke en i skrivelsen närmare skisserad statsanstalt för allmän hälsovård och rättsmedicin borde inrättas samt uppdrag lämnas åt därtill lämpliga personer att inkomma med förslag beträffande en dylik anstalts omfattning och an— ordning.
1 anledning av nämnda framställning uppdrog Kungl. Maj:t den 29 oktober 1897 åt en kommitté, bestående av 5 medlemmar, att ej mindre utreda, huru- vida det kunde anses behövligt eller lämpligt att i Sverige inrätta en stats- anstalt dels för diagnostiskt—bakteriologiska samt medicinskt-statistiska även- som rättsmedicinska undersökningar, dels ock för tillverkning av terapevtiskt- bakteriologiska medel och vacciner, än jämväl avgiva det förslag beträffande en sådan anstalts anordning och omfattning, vartill utredningen kunde för— anleda.
Kommittén avgav betänkande den 30 november 1899. Förslaget innebar i huvudsak, att en statsmedicinsk anstalt, benämnd medicinalstyrelsens labo— ratorium och stående under styrelsens ledning, måtte inrättas dels för bak- teriologiska arbeten (såväl diagnostiska undersökningar som tillverkningar) ävensom odling av animal vaccin, dels ock för kemiska och fysikaliska under- sökningar i hygieniskt, farmacevtiskt och rättsmedicinskt syfte. Kommittén höll före, att, för att de ifrågavarande uppgifterna skulle tillbörligen kunna tillgodoses, tre laboratorier borde inrättas med sinsemellan skilda arbetsloka- ler, nämligen ett laboratorium för bakteriologiska arbeten, ett för kemiska och fysikaliska undersökningar, hörande till hygienens och farmaciens områden, samt ett för rättsmedicinska undersökningar. Förslaget upptog vidare plan för de olika laboratoriernas organisation.
Från kommitténs majoritet var en ledamot skiljaktig under yrkande, att det bakteriologiska laboratoriet lämpligen borde uppdelas på två fullt själv- ständiga avdelningar, en för medicinskt-bakteriologiska och en för veterinär— bakteriologiska uppgifter.
Over betänkandet avgåvos utlåtanden av medicinalstyrelsen den 19 januari 1900, ävensom av lantbruksstyrelsen, direktionen för veterinärinstitutet efter lärarkollegiets hörande samt universitetskanslern efter hörande av karolinska institutets lärarkollegium och de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund. Med anledning av vad i ärendet förekommit, sedan medicinalstyrelsens första
utlåtande avgivits, inkom styrelsen på anmodan med förnyat utlåtande den 24 september 1902. Genom beslut den 7 november 1906 anbefallde Kungl. Maj:t sedermera medicinalstyrelsen att med hänsyn till den långa tid, som förflutit efter avgivandet av styrelsens nyssnämnda andra utlåtande, inkomma med förnyat utlåtande särskilt beträffande kostnaderna för den föreslagna anstalten, vilket utlåtande avgavs den 30 november 1906.
Behovet av ett laboratorium för hygien och farmaci vitsordades vid remiss— behandlingen från alla håll. Däremot gingo meningarna något isär, då det gällde sättet för dess tillgodoseende. Sålunda påyrkade medicinska fakul— teten i Uppsala och karolinska institutets lärarkollegium inrättande av två särskilda laboratorier, det ena för farmacevtiska och det andra för hygieniska arbeten. Medicinska fakulteten i Lund ansåg ett sammanförande av farmaci och hygien, på sätt kommittén föreslagit, outförbart och förordade, att det föreslagna laboratoriet skulle utgå ur programmet för anstalten. Medicinal— styrelsen anslöt sig i princip till kommitténs förslag men uttalade bland annat, att om Kungl. Maj:t ej funne sig böra föreslå ett gemensamt laboratorium med de nämnda uppgifterna, styrelsen föredroge, att den hygieniska grenen bleve företrädd. För sådant fall ville styrelsen såsom beteckning förorda tekniskt-hygieniskt laboratorium.
Vidare må erinras om att medicinalstyrelsen, i anledning av därutinnan under remissbehandlingen från olika håll gjorda uttalanden, i sitt sist avgivna utlåtande tillstyrkte kommittéreservantens organisationsförslag, enligt vilket det bakteriologiska laboratoriet skulle uppdelas å två avdelningar, en var med sin föreståndare.
Ytterligare torde böra uppmärksammas, att de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund funno den ifrågasatta anordningen med anstaltens sub— ordination under medicinalstyrelsen otillfredsställande. Det ansåges ej med fog kunna begäras, att den erforderliga kompetensen att bära ansvaret för anstaltens utlåtanden alltid skulle vara till finnandes inom styrelsen. Anstal— ten borde sortera direkt under vederbörande statsdepartement. Medicinal- styrelsen hävdade en motsatt uppfattning och framhöll det oformliga uti att för verkställande av ett befintligt ämbetsverks uppgifter skapa ett nytt, med detta sidoordnat ämbetsverk. Den av universitetsfakulteterna föreslagna an- ordningen ansåges stå i avgjord strid med den dittills rådande tendensen att sammanföra hela medicinalförvaltningen på ett håll, medicinalstyrelsen.
1907 års riksdag. Det ifrågavarande kommittéförslaget föranledde icke framställning till riksdagen förrän år 1907.
Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen till nämnda riksdag gjorda hem- ställan om inrättande av en statsmedicinsk anstalt byggde i huvudsak på kommittéförslaget med de modifikationer, som av medicinalstyrelsen för— ordats i dess senast avgivna utlåtande.
Den föreslagna statsmedicinska anstalten upptog sålunda 4 avdelningar,
en medicinskt-bakteriologisk, en veterinär—bakteriologisk, en tekniskt- hygienisk och en rättskemisk avdelning. Däremot ansågs den ifrågasatta farmacevtiska avdelningen böra utgå ur programmet.
Vad särskilt beträffar det tekniskt—hygieniska laboratoriet, angavs i propo- sitionen såsom uppgifter för detta främst utarbetande av desinfektionsföre- skrifter, undersökningar angående närings- och njutningsmedel, rörande luft-, vatten- och avloppsförhållanden, hygien i fabriker och bostäder m. m., utspis- ningsförhållanden vid sjukhus, fängelser och andra allmänna anstalter. Där- utöver erinrade föredragande departementschefen särskilt om studiet av smittosamma sjukdomar, där man ej ännu kände själva sjukdomsfröet, vidare om »geografiskt-statistiska» undersökningar, om undersökningar rörande när- syntheten samt om kontrollen över handeln med giftiga ämnen.
I avseende på statsmedioinska anstaltens ställning inom administrationen, i vilket spörsmål, såsom redan erinrats, de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund hävdat den uppfattningen, att anstalten borde anordnas fristående under vederbörande departement, uttalade departementschefen, att anstalten torde böra »tills vidare stå under medicinalstyrelsens ledning». Dock fann sig departementschefen icke kunna godtaga den ifrågasatta beteckningen »medi- cinalstyrelsens laboratorier», bland annat av det skälet att vidsträckt utrymme borde lämnas för vetenskaplig forskning. I denna del ansåges anstalten icke böra subordinera under medicinalstyrelsen »annat än till namnet». Det var ock i syfte att markera denna ställning, som institutionen i Kungl. Maj:ts för- slag betecknats på sätt som ovan angivits.
Vid statsutskottets granskning av förslaget vitsordade utskottet, att behovet av åtminstone två av de däri avsedda avdelningarna, den medicinskt-bakterio- logiska och den rättskemiska, vore så trängande, att dess tillgodoseende icke längre borde uppskjutas. Beträffande den tekniskt-hygieniska avdelningen hade utskottet icke kunnat finna, att de till stöd för denna avdelnings inrät- tande i statsrådsprotokollet anförde. skäl gåve vid handen, att behovet av en sådan avdelning kunde anses synnerligen trängande. Innan ännu någon erfa- renhet vunnits i avseende å den föreslagna anstaltens verksamhet, ansåges där- för med inrättandet av denna avdelning kunna anstå, och detta så mycket hellre som utskottet, i betraktande av de mångfaldiga, vitt skilda frågor, som uppgivits skola handläggas av avdelningen och av vilka åtskilliga syntes vara av den teoretiskt vetenskapliga natur, att de icke borde behandlas av en sådan institution med huvudsakligen praktiskt ändamål som den förevarande, icke kunnat undgå att finna en begränsning av laboratoriets verksamhetsområde önskvärd. Den veterinär-bakteriologiska avdelningens uppgifter åter ansåg utskottet lämpligen kunna tillgodoses genom veterinärinstitutet.
Utskottet tillstyrkte sålunda inrättandet från och med ingången av år 1909 av en statsmedicinsk anstalt, bestående av två avdelningar, en medicinskt- bakteriologisk och en rättskemisk. Riksdagen beslöt, efter ingående debatter i båda kamrarna, att bifalla statsutskottets hemställan.
1908 års riksdag. Redan påföljande riksdag föreslog emellertid Kungl. Maj:t upprättande av en veterinär-bakteriologisk anstalt och äskade medel för ändamålet under nionde huvudtiteln å 1909 års riksstat. Vid frågans behand- ling inom riksdagen framträdde starka meningsbrytningar, därvid från olika håll påyrkades, att det tidigare beslutade medicinskt—bakteriologiska labora- toriet och det föreslagna veterinär—bakteriologiska borde ordnas »under samma tak». Kungl. Maj:ts förslag bifölls emellertid av bägge kamrarna.
1914 års senare riksdag. Frågan om den statsmedicinska anstaltens utbygg- nad med ytterligare en avdelning återupptogs i statsverkspropositionen till 1914 års senare riksdag. I anledning av en av medicinalstyrelsen gjord fram— ställning föreslog sålunda Kungl. Maj:t inrättande av ett farmacevtiskt labo- ratorium inom ramen av den förefintliga anstalten. I samma framställning hade styrelsen jämväl föreslagit inrättande av en hygieniskt—teknisk avdel- ning, men departementschefen förklarade att, även om han funne kännbart behov av en dylik avdelning föreligga, detsamma dock icke vore av så bråds- kande beskaffenhet, att dess tillgodoseende icke kunde anstå till följande riksdag.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag. Det farmacevtiska laboratoriet trädde i verksamhet den 1 januari 1915.
1916 års livsmedelslagstiftningskommitté. Frågan om inrättande av ett statens hygieniska laboratorium blev åter aktuell i samband med den år 1916 igång- satta utredningen angående en enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning. I en härom avlåten underdånig skrivelse den 1 november 1917 framhöll sålunda den för nämnda utrednings verkställande tillsatta kommittén bland annat, att ett hygieniskt statslaboratorium efter genomförandet av den av kommittén till— tänkta livsmedelslagstiftningen måste betecknas som oumbärligt. I anslutning härtill uttalade medicinalstyrelsen i utlåtande den 17 november 1917 som sin uppfattning, att den erfarenhet, som vunnits under de senare åren, allt- mera understrukit behovet av ett dylikt laboratorium, samt hemställde, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att ifrågavarande laboratorium sna- rast möjligt måtte komma till stånd.
I det av förenämnda kommitté den 28 november 1921 framlagda betänkan- det med förslag till livsmedelslag m. m. samt det av medicinalstyrelsen här- över den 26 augusti 1922 avgivna utlåtandet betonades ytterligare, att, därest medicinalstyrelsen skulle kunna fullgöra den övervakande och rådgivande verksamhet med avseende å livsmedelskontrollen, som förslaget avsåge, det vore oundgängligen nödvändigt, att styrelsen erhölle biträde av ett tekniskt- hygieniskt laboratorium.
Det framlagda förslaget till livsmedelslag föranledde emellertid icke framställning till riksdagen. Sedan 1936 års riksdag hemställt om förnyad utredning i ärendet, har chefen för socialdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 november 1936 tillkallat särskilda sakkunniga för ändamålet.
1917 års kommitté. I skrivelse den 9 januari 1917 hemställde medicinalsty- relsen om utseende av sakkunniga att biträda styrelsen med uppgörande av förslag till åtgärder i syfte att göra den statsmedicinska anstaltens medicinskt— bakteriologiska avdelning, numera statens bakteriologiska laboratorium, bättre ägnad att motsvara tidens krav, tillförsäkra landet nödigt antal skolade bak- teriöloger och serologer samt bringa den praktiskt-medicinska bakteriologien i sin helhet i en bättre ställning inom landet. Från svenska läkaresällskapet förelåg samtidigt en framställning, vari sällskapet bland annat framhöll önsk- värdheten av att alla sådana institutioner, vilkas uppgift vore att tjäna medi- cinskt—hygieniska statsintressen, såväl redan befintliga som de, vilka framdeles komme att inrättas, såvitt möjligt sammanfördes till en enhetlig anstalt, den statsmedicinska anstalten. Inom sällskapet för frågans beredande utsedda kommitterade ifrågasatte därjämte, huruvida icke ledningen av den statsmedi— cinska anstalten borde anförtros åt en särskild styrelse, en fråga, vartill säll- skapet dock icke då ville taga ställning.
Med anledning av vad sålunda förekommit uppdrog Kungl. Maj:t den 25 september 1917 åt en kommitté, bestående av 7 medlemmar, att, efter över— vägande av gjorda framställningar i ämnet, verkställa en allsidig utredning beträffande riktlinjerna för statens bakteriologiska laboratoriums organisation och utveckling samt därmed i samband stående spörsmål. Kommitténs betän- kande avgavs den 15 april 1920.
Kommittéförslaget gick i korthet ut på att statens bakteriologiska labora- torium skulle delas på två avdelningar: en avdelning med uppgift att bereda sera och ympämnen, i görligaste mån utbilda bakteriologer samt utföra veten- skapliga arbeten och en avdelning med uppgift att handhava de diagnostiska undersökningarna. Den förstnämnda avdelningen föreslogs förenad med karo- linska institutet, vid vilket en professur i bakteriologi och serologi skulle upp- rättas; med denna professur skulle föreståndarskapet för nämnda bakteriolo- giska institution förenas. Den diagnostiska avdelningen föreslogs överflyttad till medicinalstyrelsen, där en befattning såsom statsbakteriolog skulle in- rättas, och innehavaren av densamma förestå avdelningen, rubricerad medi- cinalstyrelsens bakteriologiska laboratorium.
Tanken på inrättande av en särskild styrelse för det bakteriologiska labo- ratoriet motsatte sig kommittén på det bestämdaste.
Kommitténs förslag åtföljdes emellertid av tvenne reservationer. I dessa förklarade sig två av kommitténs ledamöter icke kunna biträda organisations- förslaget. I den ena reservationen betonades därjämte i avseende å labora- toriets ställning, att laboratoriet i det, som rörde dess arbete för de smitt- samma sjukdomarnas bekämpande, borde subordinera under medicinalsty- relsen, medan det i andra avseenden kunde hava en väsentligt friare ställning än för det dåvarande.
Förslaget gjordes till föremål för remiss till bland andra medicinalstyrel- sen, universitetskanslern, efter hörande av de medicinska fakulteterna och karolinska institutets lärarkollegium, samt svenska läkaresällskapet.
Från olika håll avstyrktes därvid bestämt den föreslagna organisationen.
Medicinalstyrelsens utlåtande utmynnade i en hemställan om åtgärder för be- redande av tillgång till förbättrade lokalförhållanden för laboratoriet.
Genom beslut den 7 februari 1924 fann Kungl. Maj :t ifrågavarande betän- kande och i samband därmed gjorda framställningar icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I Nuvarande organisation.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, stå för närvarande till medicinalstyrelsens förfogande fyra olika laboratorier, nämligen statens bak— teriologiska laboratorium, statens råttskemiska laboratorium, statens farma— cevtiska laboratorium och statens veterinär—bakteriologiska anstalt. De tre först- nämnda laboratorierna sammanfattades tidigare under den gemensamma be— nämningen statsmedicinska anstalten, men från och med budgetåret 1935/1936 har denna rubrik utgått ur riksstaten. Samtliga laboratorier stå under medicinalstyrelsens överinseende och ledning, dock att den veterinär-bakterio— logiska anstalten vad beträffar den allmänna ordningen inom veterinärhögsko- lans område, dit anstalten är förlagd, är underkastad de föreskrifter i sådant hänseende, som styrelsen för nämnda högskola finner lämpligt utfärda. Labo- ratorierna äro sinsemellan fullt självständiga och ledas av var sin förestån- dare, som utses av Kungl. Maj:t. Föreståndarna för de bakteriologiska och rättskemiska laboratorierna ävensom för den veterinär—bakteriologiska anstal— ten benämnas professorer. I övrigt må beträffande de olika laboratorierna nämnas följande.
1. Statens bakteriologiska laboratorium (instruktion den 30 juni 1937, nr 641) tillkommer huvudsakligen: att vid hotande eller utbruten epidemi eller då det eljest prövas nödigt, på uppdrag av medicinalstyrelsen, utföra bakteriologiska undersökningar för bestämmande av misstänkta sjukdomsfalls rätta art; att bereda och tillhandahålla bakteriologiska preparat, som användas för människor i diagnostiskt, profylaktiskt eller terapevtiskt syfte; att på uppdrag av medicinalstyrelsen utföra epidemiologiska undersök— ningar och arbeten inom landet; samt att, efter medicinalstyrelsens beprövande och i den omfattning tillgängliga medel medgiva, upptaga särskilda till laboratoriets arbetsområde hörande vetenskapliga forskningsuppgifter. Å laboratoriet bör tillfälle till självständig forskning beredas där anställda vetenskapsidkare ävensom, efter medicinalstyrelsens prövning och i den mån sådant kan ske, andra forskare inom laboratoriets verksamhetsområde. Laboratoriet, vars föreståndare hänföres till lönegraden A 1, är med hän— syn till sina uppgifter uppdelat på två huvudavdelningar, en diagnostisk och en serologisk, vilka vardera förestås av en laborator och avdelningsföre— ståndare. Å laboratoriet tjänstgöra dessutom två e. o. laboratorer, två prepa— ratorer, ett flertal assistenter samt laboratoriebiträden. Till laboratoriet äro vidare knutna en serumkontrollant, ett veterinärbiträde för tillsyn över labo—
ratoriets stall och övervakning av djurens hälsotillstånd, ett vetenskapligt biträde för syfilisdiagnostik ävensom en kassör och redogörare jämte er— forderlig kontors-, vaktmästar— och stallpersonal. Sammanlagt omfattar den av 1937 års riksdag beslutade personalorganisationen 53 befattningar.
Föreståndaren och de laboratorer, som tillika äro avdelningsföreståndare, utnämnas av Kungl. Maj:t efter förslag av medicinalstyrelsen. Annan laborator ävensom kassören, förste laboratoriebiträde, preparator, maskinist och stall- förman tillsättas av medicinalstyrelsen efter förslag av föreståndaren. Kontrollanten förordnas, efter förslag av medicinalstyrelsen, av Kungl. Maj:t för en tid av högst tre år i sänder. Assistent förordnas, efter förslag av före- ståndaren, av medicinalstyrelsen tills vidare och för en tid av högst tre år i sänder. Veterinärbiträdet och det vetenskapliga biträdet antagas av medi- cinalstyrelsen på anmälan av föreståndaren. Övrig personal antages av före- ståndaren, där ej medicinalstyrelsen annorlunda förordnar.
För att kunna uppföras å förslag till föreståndarebefattningen erfordras, förutom behörighet att i riket utöva läkarkonsten, grundlig vetenskaplig ut— bildning samt beprövad erfarenhet i bakteriologi och epidemiologi. Laborator skall vara behörig att i riket utöva läkarkonsten och under minst ett år hava tjänstgjort såsom assistent vid laboratoriet eller på annat sätt förvärvat mot- svarande utbildning. Kompetenskraven för laborator, tillika avdelningsföre- ståndare, äro något högre. För att kunna föreslås till kontrollant erfordras, förutom behörighet att i riket utöva läkarkonsten, grundlig vetenskaplig ut- bildning i bakteriologi och immunitetslära.
Laboratoriets avlöningsanslag är, sedan ny personalstat fastställts av årets riksdag, för budgetåret 1937/1938 uppfört med 225000 kronor och dess om- kostnadsanslag med 256 000 kronor. Inkomsterna av laboratoriets verksamhet hava för samma budgetår uppskattats till 310 000 kronor.
Genom beslut av 1933, 1936 och 1937 års riksdagar hav-a anslag om till— hopa 1646 000 kronor beviljats till uppförande av nybyggnader för labora— toriet å kronoegendomen Ingenting i Solna socken, vilka byggnader under innevarande år färdigställts och tagits i anspråk för verksamheten. För in— redning och utrustning av laboratoriet har 1936 års riksdag anvisat ett belopp av 300000 kronor.
2. Statens rättskemiska laboratorium (instruktion den 30 juni 1936, nr 471) tillkommer huvudsakligen att utföra de rättskemiska och andra rättsmedi- cinska undersökningar, vilka av medicinalstyrelsen påfordras. Dessa under- sökningar kunna i stort sett hänföras till tre olika kategorier, nämligen 1) analyser av likdelar, blodfläckar och dylikt, 2) blodalkoholanalyser samt 3) faderskapsbestämningar. Å laboratoriet bör dessutom tillfälle till självstän— dig forskning beredas där anställda vetenskapsidkare ävensom i möjligaste mån andra forskare inom laboratoriets verksamhetsområde. Vid laboratoriet tjänstgöra, förutom föreståndaren, en laborator, assistenter, laboratoriebiträden samt vaktmästare. Föreståndaren utnämnes av Kungl. Maj:t efter förslag av medicinalsty- relsen. Laboratorsbefattningen, som är uppförd å extra stat, tillsättes av
Kungl. Maj:t på förordnande tills vidare, efter förslag av medicinalstyrelsen. Assistenter förordnas, efter förslag av föreståndaren, av medicinalstyrelsen tills vidare, dock högst för tre år i sänder. Vetenskapliga biträden antagas och entledigas av medicinalstyrelsen på anmälan av föreståndaren. Övrig per— sonal antages av föreståndaren.
För att kunna uppföras å förslag till föreståndare erfordras, förutom be- hörighet att i riket utöva läkarkonsten, grundlig vetenskaplig utbildning samt beprövad erfarenhet i kemi, speciellt rättskemi, ävensom i de delar av sero— logi och rättsmedicin, som tillhöra laboratoriets verksamhetsområde. Labo- ratorn skall äga tillfredsställande vetenskaplig utbildning i kemi, speciellt rätts— kemi, och i de delar av serologi och rättsmedicin, som tillhöra laboratoriets verksamhetsområde. Han skall vidare genom tjänstgöring under minst ett år vid laboratoriet eller på annat sätt hava förvärvat erforderlig praktisk erfarenhet.
Laboratoriets avlöningsanslag är för budgetåret 1937/1938 upptaget till 37 400 kronor samt dess omkostnadsanslag till 13 500 kronor. Inkomsterna hava för samma år beräknats till 23 000 kronor.
Laboratoriet är inrymt i medicinalstyrelsens ämbetshus.
3. Statens farmacevtiska laboratorium (instruktion den 29 juni 1926, nr 374) åligger huvudsakligen: att utföra undersökningar, huruvida vara, jämlikt bestämmelserna i 5 2 mom. 1 av apoteksvarustadgan den 14 november 1913, är att anse såsom apo- teksvara eller icke, samt rörande förhållanden, som avses i mom. 3 av be- rörda paragraf (hälsofarliga varor); att verkställa undersökningar till kontrollerande av åtlydnad av bestäm— melserna i %% 10, 11 och 12 av samma stadga (undersökning av varas art, sam- mansättning och pris); att utföra kontrollundersökningar av sådana varor, som finnas upptagna i bilaga III vid nämnda stadga (såsom läkemedel allmänt använda varor, som ej äro apoteksvaror); att i enlighet med bestämmelser, som kunna komma att av Kungl. Maj:t jämlikt % 9 i apoteksvarustadgan meddelas, utföra inspektioner av fabriker och grosshandelsaffärer, som i samma paragraf avses, ävensom utföra under- sökningar, som kunna föranledas av å sådan fabrik eller affär anordnad kon- troll eller som av medicinalstyrelsen förordnas; att biträda medicinalstyrelsen vid förekommande revision av apoteksvaru- stadgans bilagor och giftstadgans förteckningar ävensom vid revision av gällande farmakopé; att verkställa farmacevtiska undersökningar, då sådana påfordras för be— dömande av på medicinalstyrelsens handläggning beroende ärenden eller av annat skäl av styrelsen äskas; samt att på uppdrag av medicinalstyrelsen utföra undersökning av vid apoteks- visitation eller apoteksinspektion eller på annat sätt från apoteksinrättning i riket anskaffat prov på sådant läkemedel, vars undersökning ej lämpligen kan utföras å apoteket. Å laboratoriet bör tillfälle till självständig forskning beredas där anställda
vetenskapsidkare ävensom i möjligaste mån andra forskare inom laboratoriets verksamhetsområde.
Vid laboratoriet äro anställda, förutom föreståndaren, assistenter och veten— skapliga biträden samt skrivbiträde och vaktmästare. Föreståndaren för— ordnas, efter förslag av medicinalstyrelsen, av Kungl. Maj:t tills vidare. Assi- stent förordnas, efter förslag av föreståndaren, av medicinalstyrelsen tills vidare och för en tid av högst tre år 1 sänder. Vetenskapliga biträden antagas av medicinalstyrelsen på anmälan av föreståndaren. Övrig personal antages av föreståndaren. För att kunna föreslås till föreståndare erfordras, förutom att vara behörig att i riket utöva läkarkonsten eller legitimerad apotekare, grundlig vetenskaplig utbildning samt beprövad erfarenhet i kemi, särskilt inom den farmacevtiska kemiens område, samt i farmakognosi.
Till avlöningar och omkostnader vid laboratoriet hava i riksstaten för budgetåret 1937/1938 upptagits respektive 37500 och 21 500 kronor. Såsom inkomst av laboratoriets verksamhet har i samma riksstat uppförts ett belopp av 50000 kronor, utgörande beräknade avgifter för kontroll å handeln med farmacevtiska specialiteter.
Laboratoriet disponerar vissa lokaler i medicinalstyrelsens ämbetshus.
4. Statens veterinär—bakteriologiska anstalt (instruktion den 29 juni 1926, nr 392) har till uppgift dels att tillhandagå veterinärförvaltningen med nödiga vetenskapliga undersökningar och andra arbeten inom de områden, som nedan närmare angivas, dels ock att, i den mån omständigheterna sådant med- giva, utöva självständig vetenskaplig forskning inom anstaltens verksamhets- område. Sålunda tillkommer det anstalten bland annat: att vid hotande eller utbruten smittsam kreaturssjukdom eller då eljest prövas nödigt på uppdrag av medicinalstyrelsen utföra bakteriologisk eller i förekommande fall patologiskt-anatomisk sjukdomsdiagnos; att i den utsträckning, som finnes möjlig och lämplig, bereda veterinär— bakteriologiska medel, som användas i diagnostiskt, profylaktiskt eller tera- pevtiskt syfte; att genom väl planlagda och omsorgsfullt utförda försök ej endast vid an- stalten utan även hos praktiska jordbrukare söka vinna insikt om, hur kampen mot de olika kreaturssjukdomarna skall föras med största utsikt till framgång; att utföra bakteriologisk köttkontroll åt sådana mindre samhällen eller så- dana veterinärer, vilka icke kunna själva anskaffa den för dylik kontroll er- forderliga utrustningen eller sakkunniga hjälpen; samt att, i den mån övriga göromål det medgiva, efter medicinalstyrelsens för- ordnande och mot den ersättning styrelsen bestämmer, tillhandagå enskilda med undersökningar, biträde och råd i svårare fall av smittsamma kreaturs- sjukdomar. Anstalten är, liksom statens bakteriologiska laboratorium, uppdelad på en diagnostisk och en serologisk avdelning med en laborator som närmast an- svarig för avdelningens arbete. Vid anstalten äro dessutom anställda assis- tenter. en kontrollant för sera och vacciner, en kemist, ett tekniskt biträde, en redogörelse samt erforderlig kontors-, vaktmästar— och stallpersonal.
Tillsättningen av befattningshavarna sker efter analoga grunder som för bakteriologiska laboratoriet. Som kompetensvillkor för föreståndare före- skrives, förutom legitimation såsom veterinär, grundlig vetenskaplig utbild- ning och beprövad erfarenhet i bakteriologi och epizootilära. För att kunna föreslås till laborator, vilken jämlikt instruktionen är skyldig att på anfordran jämväl bestrida undervisning i bakteriologi vid veterinärhögskolan, erfordras att vara legitimerad veterinär och hava i enahanda ordning, som gäller för laborator vid veterinärhögskolan, avlagt godkända undervisningsprov vid sagda högskola samt att i övrigt hava styrkt sin kompetens till befatt- ningen. För att kunna förordnas till assistent eller serumkontrollant fordras att vara legitimerad veterinär ävensom i övrigt hava styrkt sin kom- petens till befattningen.
Anmärkas må ock, att det till anstalten insända undersökningsmaterialet i möjligaste mån skall ställas till förfogande för undervisningen vid veteri- närhögskolan, Ävenledes bör, på tid och sätt som på föreståndarens för- slag bestämmas av styrelsen för nämnda högskola, tillfälle beredas hög- skolans äldre elever att taga del av gången och arten av de vid laborato- rierna verkställda undersökningarna.
Till avlöningar och omkostnader vid ifrågavarande anstalt hava i riks— staten för budgetåret 1937/1938 under nionde huvudtiteln anvisats respek— tive 179200 och 135000 kronor. Inkomsterna av anstaltens verksamhet hava för samma år uppskattats till 235000 kronor.
Kap. II. Utredningsuppgifter.
Till grund för de sakkunnigas uppdrag ligga i huvudsak följande fram— ställningar.
Medicinalstyrelsen rn. fl.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 december 1935 har medicinalstyrelsen påkallat utredning rörande inrättande av ett statens socialhygieniska institut. Angående behovet av och uppgifterna för ett dylikt institut har styrelsen anfört bland annat följande.
Med de medicinska och sociologiska vetenskapernas jämsides fortskridande hastiga framsteg under de senaste decennierna hade följt allt starkare krav på socialhygieniska åtgärder från det allmännas sida. Även den praktiskt arbetande medicinen hade alltmera kommit att inriktas på förebyggandet av ohälsa i stället för och vid sidan av diagnosticerandet och botandet av sjuk— domar. Även om den sociala hygienens uppgifter ännu ej kunde sägas vara till sin innebörd och omfattning klart definierade, finge det anses tillkomma densamma att
1. undersöka de med samhälleliga företeelser oftast sammanhängande sjuk— domsorsakerna, såsom dåliga bostadsförhållanden, otjänlig föda, hälsofarligt arbete, skadliga levnadsvanor, fördomar och fel vid barns uppfödning och
uppfostran, fattigdom, brottslighet m. m., och att i anslutning till vunna under- sökningsresultat angiva vägarna för förebyggandet av dessa hälsoskadlig- heter, samt
2. anvisa de samhälleliga åtgärder, som tarvades för vinnande av största möjliga effekt av kampen mot folksjukdomar, sådana som tuberkulosen, de kroniska ledgångssjukdomarna, könssjukdomarna, yrkessjukdomarna och alkoholismen m. m.
Till den sociala hygienens viktigaste uppgifter hörde vidare
3. vad som skulle kunna kallas den mera allmänt förebyggande vården av det moderna samhällets människomaterial, såsom moderskapsvård, spädbarns— vård, vård av barn i kolt—, lek- och skolåldrarna, social tandvård, bostadsvård, folknäringsfrågor, rashygien och sexuell hygien m. in.
Det vore uppenbart, att för ett lanmässigt fullföljande av dessa till stor del nya uppgifter för den samhälleliga verksamheten sakkunniga funktionärer måste anställas. Härmed hade också frågan om samhällets ordnande av 11 t b i 1 d 11 in g e 11 av dessa funktionärer blivit ett dominerande spörsmål i samhällsarbetet. I flera länder, t. ex. Tjeckoslovakiet, Frankrike, Spanien, Tyskland, England, Ungern, Polen, Jugoslavien och Norge, hade man redan löst denna fråga genom att skapa ett centralt organ, i regel under formen av ett statligt socialhygieniskt institut, som fått sig pålagt ansvaret för utbild— ningen av de olika funktionärsgrupperna.
I vårt land hade man hittills gått fram på en annan väg, i det att denna speciella utbildning, vilken som regel hade karaktär av en påbyggnad å förut erhållen yrkesutbildning, meddelats, såsom för förste provinsialläkarna, genom mera tillfälligt anordnade kurser och i något fall, såsom beträffande vissa sjuksköterskegrupper, med fastare organiserad utbildning. Å andra sidan hade samhället ställt sig helt utanför deltagandet i och ansvaret för utbild— ningen av exempelvis hälsovårdstillsyningsmännen, vilka själva måst anordna och bekosta sin speciella utbildning. För andra viktiga grupper av social- hygienens funktionärer, såsom läkarna i allmänhet, saknades varje form av enhetligt organiserad socialhygienisk utbildning, och ankomme det helt på den enskilde individen att söka förskaffa sig den för verksamhetens ändamåls- enliga bedrivande nödiga fackkunskapen. I fråga om den utbildning, som i vårt land organiserats av olika statliga organ för dessa socialhygieniska funktionärer, hade det vidare varit ett genomgående drag, att kursernas ut- formning och genomförande i hög grad varit beroende av välvillig medverkan från kommunala och enskilda institutioner, över vilka statens organ endast hade ett mycket begränsat inflytande. Med nuvarande anordning av utbildningen bleve också denna för lärarkrafterna endast en bisysselsättning, som ej rim- ligtvis kunde göra anspråk på mera än en del av vederbörandes tid och intresse.
Redan av vad sålunda anförts framginge, att utbildningen av social- hygieniska funktionärer i vårt land lede av betänkliga brister i fråga om enhetlighet, effektivitet och fullständighet. Genom tillskapandet av ett statligt socialhygieniskt institut skulle hela denna viktiga utbildningsfråga kunna i ett sammanhang lösas och en önskvärd utveckling på detta område för fram— tiden i hög grad befordras. Flera skäl syntes tala för att det även ur sam- hällsekonomisk synpunkt skulle erbjuda väsentliga fördelar att enhetligt lösa denna ofrånkomliga utbildningsfråga genom en central statlig anstalt.
Efter att ha närmare berört nuvarande anordningar för utbildning av vissa socialhygieniska funktionärer ävensom föreliggande förslag till utbildning av andra grupper dylika funktionärer fortsätter styrelsen:
För samtliga våra högskolor vore det ett gemensamt och som självfallet betraktat krav, att de skulle vara anstalter för vetenskaplig forskning. Endast
därigenom kunde den undervisning, som högskolorna meddelade, få den kvalitet, som vore nödvändig. I frå a om ett studieområde, som befunne sig i en så hastig utveckling som socia hygienen, hade detta krav särskilt stark aktualitet, och det föreslagna statliga institutet borde därför från början organiseras så, att det förutom utbildningen av förut angivet slag jämväl kunde lämna möjlighet till arbete med v e t e n s k a p 1 i g fo r s k nin g, avseende förebyggande av sjukdom och ohälsa m. m. Sådana socialhygieniska undersökningar hade hittills endast i ringa utsträckning kunnat komma till utförande i vårt land, emedan disciplinen där saknat särskilda målsmän.
Det torde ej råda några meningsskiljaktigheter om att den moderna social- hygienens organisation oundgängligen tarvade tillgång till en ändamålsenligt ordnad och vetenskapligt kontrollerad och ledd 11 pp l y s 11 i n g s v e r k- s a 111 h e t. Hela socialhygienen vore till stor del ett fol uppfostringsproblem. Även om det måste erkännas, att medvetandet härom under senare år även i vårt land frammanat vissa åtgärder härutinnan, kunde det å andra sidan ej förnekas, att den hygieniska propagandan ingalunda tagit ordentlig form och fått den enhetlighet och styrka, som vore förutsättningen för ett gott och bestående resultat. Det syntes uppenbart, att ett statligt socialhygieniskt institut härvidlag skulle kunna erbjuda den bästa lösningen av jämväl denna del av här vidrörda organisationsproblem.
Härutöver syntes böra allvarligen övervägas, huruvida icke den statliga socialhygieniska anstalten skulle så anordnas, att den jämväl komme att om- fatta ett statens h y g i e ni s k a la b 0 r a t o r i 11 m. Därigenom skulle vid anstalten i fråga kunna mot viss ersättning utföras undersökningar för samt- liga hälsovårdsmyndigheter i hela landet, varigenom ett avsevärt tillskott för täckande av anstaltens driftkostnader kunde påräknas, samtidigt som en ur många synpunkter önskvärd centralisering och statlig kontroll av denna verk- samhet kunde genomföras.
På grundval av vad sålunda anförts och med ledning av erfarenheterna från länder, som redan äga tillgång till ett socialhygieniskt institut, har styrelsen även skisserat vissa närmare riktlinjer för den föreslagna anstaltens organisation. Anstalten borde lämpligen uppdelas på följande fem avdel- ningar, nämligen:
1. hälsovårdsadministration och social hygien,
2. medicinsk och hygienisk statistik,
3. kontroll av smittsamma sjukdomar,
4. industriell och teknisk hygien,
5. födohygien och livsmedelskontroll.
Till a v d e ln i n g 1 skulle närmast höra:
&) utredningar och översikter över lagstiftning och andra bestämmelser inom dessa områden, hälsovårdsadministration och organisation, differen- tierade med hänsyn till behövliga specialgebit, som nu icke finnas enhetligt behandlade, såsom rasbiologi och rashygien, sjöfarts- och luftfartshygien m. m.,
b) mödra-, spädbarns, småbarns— och skolbarnshygien,
c) mentalhygien,
d) försäkringsväsende, omfattande såväl socialförsäkringens samtliga grenar som livförsäkring och andra former av privat försäkringsverksamhet; fattig— vård och övriga former av samhällelig vård såväl för friska som för personer med sjukdomar, lyten och vanförhet. '
Till a v d e 1 n i n g 2 skulle föras medicinsk och social statistik, biometri samt socialekonomi och socialpolitik, medan a v d e 1 n i n g 3 borde inne- fatta, förutom de vanliga smittsamma sjukdomarna, som beröras av epidemi- lagen, tuberkulosen och de veneriska sjukdomarna.
A v d e 1 n i n g 4 borde uppdelas i åtminstone tre underavdelningar, varav en för industriell hygien, en för teknisk hygien samt en för bostadshygien.
A v (1 e 1 n i n g 5 slutligen borde omfatta fysikaliska, kemiska, biologiska och bakteriologiska undersökningar av livsmedel och vatten m. m. samt inne- sluta jämväl ett statens vitaminlaboratorium.
För att institutet skall helt fylla sitt ändamål, anser styrelsen nödvändigt att tänka sig institutets förvaltning så nära anknuten till medicinalstyrelsen som möjligt. Detta finge dock icke utesluta, påpekar styrelsen, att institutet erhölle en rätt självständig ställning som forskningsanstalt på dessa nya sam- hällsvetenskapliga områden. Erfarenheterna från de nuvarande statliga laboratorierna under medicinalstyrelsens ledning syntes till fullo giva vid handen, att båda dessa önskemål kunde utan större svårighet samtidigt till- godoses. Den närmare utformningen av detaljerna härutinnan funne styrelsen kunna anstå, tills det hela tagit fastare form.
Slutligen betonar styrelsen önskvärdheten av att vid institutet en viss socialhygienisk utbildning jämväl skulle kunna lämnas åt ett flertal funk- tionärer i samhällsarbetet, som för närvarande föga eller intet hade med den medicinska organisationen att skaffa, såsom yrkesinspektörer, barnavårds- konsulenter, föreståndarinnor för ålderdomshem, barnhem m. m. samt i viss utsträckning även lärare, präster och folkbildningsfunktionärer av olika slag. Vare sig den antydda utvidgningen av planen komme till stånd eller ej, finge emellertid enligt styrelsens uppfattning vissa elementära kurser förläggas till någon annan anstalt än det socialhygieniska institutet, exempelvis Stockholms borgarskola och andra dylika bildningsorganisationer.
Styrelsen har jämväl riktat uppmärksamheten därpå, att en representant för Rockefeller Foundation ställt i utsikt visst ekonomiskt bidrag av denna stiftelse till förverkligande av det socialhygieniska institutet, i likhet med vad som redan skett i fråga om de flesta liknande institut i andra länder. Vid den kommande utredningen borde ock undersökas, huru samarbetet med karolinska institutet skulle ordnas beträffande de blivande läkarnas utbild- ning i hygien och med andra institutioner rörande utbildning i närbesläktade deldiscipliner.
I en särskild, den 11 mars 1936 dagtecknad skrivelse har föreningen för allmän hälsovård — med instämmande i medicinalstyrelsens motivering — uttalat sin anslutning till styrelsens yrkande om utredning rörande inrättande av ett statens socialhygieniska institut.
Professor H. v. Euler m. fl.
I skrivelse den 22 februari 1936 hava professorerna H. v. Euler, Carl A. Kling och Göran Liljestrand, vilka förordnats att såsom ombud för Sverige deltaga i en av Nationernas förbund år 1935 i Geneve anordnad konferens , rörande biologisk standardisering av vissa läkemedel m. m., till Kungl. Maj :t
avlämnat berättelse angående resultatet av konferensens arbete. Däri anföres bland annat, att Nationernas förbunds hygienkommitté alltsedan år 1924 låtit genom en permanent kommission pröva ett stort antal etalongpreparat (likare) för biologisk standardisering av viktigare sera, hormoner, vitaminer och vissa andra läkemedel (digitalis— och arseno-bensolgrupperna) ävensom fastställa de enheter, i vilka respektive preparats verkningskraft uttryckes. Genom skilda resolutioner hade ifrågavarande konferens dels uttryckt det önskemålet, att användandet av de av nämnda kommission antagna etalongerna måtte i varje land på administrativ väg påbjudas som obligatoriskt, dels ock rekommen— derat, att vederbörande myndighet i varje land måtte uppdraga åt en eller flera för ändamålet utrustade och väl skickade vetenskapliga institutioner att såsom centraler handhava de internationella etalongerna liksom även deras nationella (d. v. s. vid centralerna framställda) motsvarigheter. Ett efter— kommande av ifrågavarande resolutioner ställde emellertid, framhålla ombuden, särskilda krav på organen för läkemedelskontrollen och medförde för vårt lands vidkommande behov av omorganisation av det farmacevtiska laborato- riet. Vidare erfordrades ett offentligt organ för handhavandet av vitamin- undersökningar, i likhet med vad som redan funnes i bland annat Norge och Danmark. I berättelsen uppdragas tillika preliminära riktlinjer för lösandet av nu berörda organisationsproblem, i samband varmed framläggas vissa synpunkter på den statsmedicinska anstaltens fortsatta utveckling. Berättelsen utmynnar i en hemställan om allsidig utredning av samtliga dessa spörsmål i ett sammanhang.
Då de sakkunniga hava för avsikt att upptaga frågan om omorganisation av det farmacevtiska laboratoriet i ett senare betänkande, lämnas vad ombuden i denna del anfört här åsido.
Vad åter angår frågan om inrättande av ett svenskt vitaminlaboratorium, må ur berättelsen erinras, att officiell prövning av vitaminhaltiga produkter redan blivit införd, förutom i Danmark och Norge, i ett ej ringa antal andra stater samt att man i ett flertal av dem börjat tillämpa de internationellt före- slagna etalongerna och enheterna. Denna prövning vore i regel anförtrodd statliga institut. Det vore enligt ombudens uppfattning i hög grad önskvärt, att snarast möjligt kvantitativ bestämning av vitaminhalten i olika födoämnen, näringspreparat och läkemedel kunde utföras även i Sverige på ett labora- torium med uppgift att handhava sådana undersökningar på uppdrag av officiella myndigheter.
Beträffande organisationen av ett dylikt laboratorium betona ombuden särskilt nödvändigheten av att den svenska anstalt, som skulle handhava vitaminkontrollen och vara rådgivare angående vår blivande vitaminlagstift— ning, stode på en hög vetenskaplig nivå och hade en intim kontakt med den internationella forskningen på området. De erinra jämväl om medicinalstyrel— sens ovan refererade framställning rörande inrättandet av ett socialhygieniskt institut och anföra i anslutning därtill bland annat följande.
Den föreslagna socialhygieniska anstalten tänktes uppdelad på fem olika avdelningar, av vilka den femte skulle sysselsättas med »födohygien ochi livs- medelskontroll» och jämväl vara försedd med ett laboratorium för vitamin— undersökningar. Att döma av den omfattande karaktären av det projekterade
institutets arbetsuppgifter finge man utgå från att varje avdelning, och alltså även den femte, bleve utrustad med sin särskilda föreståndare som ledare av arbetet. Ett laboratorium för födoämneshygien och livsmedelskontroll, vilket skulle bliva ett statens centralorgan, måste emellertid förväntas få att hand- hava en mångfald av uppgifter, såsom agrikulturkemiska undersökningar, allmän livsmedelsanalys, medicinskt-bakteriologiska prövningar för utrönande av ett näringsmedels oskadlighet såsom människoföda, varvid veterinär sak— kunskap även måste få göra sig gällande. Lades därtill vitaminkontroll, kunde ifrågasättas, huruvida en chef vore i stånd att hålla samman alla dithörande uppgifter. Man skulle sannolikt i fråga om denna anordning få göra samma ogynnsamma erfarenhet som beträffande det farmacevtiska laboratoriets ursprungliga sammankopplande med rättskemiska avdelningen av den stats- medicinska anstalten, och efter någon tid skulle man se sig föranlåten att giva vitaminavdelningen en självständig ställning. Klokast syntes därför vara att redan från början, i likhet med vad som skett i Norge och delvis även i Danmark (åtminstone lokalt), inrätta ett fristående statslaboratorium för vitaminundersökning och vitaminforskning, försett med en fullt kompetent ledare och nödig vetenskapligt utbildad personal.
Vad sålunda anförts innebure emellertid icke, att det statliga vitamin— laboratoriets lokalfråga kunde lösas fristående utan att sättas i sammanhang med den biologiska kontrollen i dess helhet. Vissa terapevtiska preparat behövde bland annat prövas på sin halt av vitaminer. Ett samarbete måste därför kunna lätt etableras mellan vitaminlaboratoriet och det statliga organet för läkemedelsundersökningar. Ett sådant samarbete kunde även bli av nöden med den avdelning av det föreslagna socialhygieniska institutet, som skulle få sig anförtrodd födoämneshygienen och livsmedelskontrollen i allmänhet. Att ett utbyte av erfarenheter emellan ifrågavarande laboratorium och även andra avdelningar av statsmedicinska anstalten, t. ex. statens bakteriologiska laboratorium, möjliggjordes, skulle givetvis ock vara gagneligt. Vid förlägg— ningen av vitaminlaboratoriet måste nu anförda synpunkter beaktas, liksom ock laboratoriets behov av rymliga och goda djurstallar måste tillgodoses.
Ombuden beröra härefter spörsmålet om den lämpligaste lokala förlägg- ningen av nu angivna anstalter. Med hänsyn till de uppgifter, som de sak— kunniga avhandla i detta betänkande, saknas anledning att närmare ingå på ombudens förslag i denna del. Nämnas må endast, att samtliga ifråga- varande anstalter ävensom statens rättskemiska laboratorium, vilket jämväl förväntas inom kort bliva i behov av nya lokaler, tänkts uppförda i omedelbar närhet av det nya bakteriologiska laboratoriet, där staten tillhörig mark finnes för ändamålet disponibel. Förutom de fördelar, som en sådan förläggning skulle medföra för de olika anstalterna inbördes, framhålles särskilt det gynn— samma läge, som skulle erhållas i förhållande till det blivande karolinska sjukhuset.
Ombuden hava slutligen, såsom ytterligare motiv för en allsidig utredning rörande ifrågavarande spörsmål, bland annat påpekat, att behov av vitamin- undersökningar förelåge jämväl beträffande fodermedel och att lantbruks— styrelsen för sin del hade uppmärksamheten riktad på denna fråga. De sak- kunniga återkomma härtill i annat sammanhang.
Föredragande departementschefen.
Till sist vilja de sakkunniga i korthet erinra om föredragande departe- mentschefens uttalande till statsrådsprotokollet i samband med utredningens
igångsättande. Efter att ha berört de tidigare och nu föreliggande fram- ställningar, som gjorts i ämnet, yttrar departementschefen sålunda bland annat:
För egen del har jag av vad som anförts blivit övertygad om det starkt framträdande behovet av att staten tillgodoser de uppgifter, som skulle åvila det föreslagna socialhygieniska institutet. Detta behov har för övrigt särskilt aktualiserats, dels genom den senaste tidens livliga socialhygieniska verk- samhet, dels genom den av innevarande års riksdag i skrivelse den 20 maj 1936 (nr 243j gjorda hemställan om utrednin rörande en ur enhetliga syn- punkter plan agd, utvidgad livsmedelslagstiftning. Likaledes synas mig goda skäl hava anförts för en omprövnin av såväl frågan om det farmacevtiska laboratoriets anpassning efter de öåade krav, som en effektiv läkemedels- kontroll ställer, som frågan om skapandet av ett organ för vitaminkontroll.
Uppenbarligen böra hithörande organisationsproblem undersökas i ett sammanhang och därvid övervägas dels det lämpligaste sättet för de nya upp- gifternas inordnande i den motsvarande statliga verksamhet, som r'edan be- drives, dels dessa olika institutioners ställning inbördes och till den centrala medicinska förvaltningsmyndigheten, dels förhållandet till karolinska insti— tutet och övriga institutioner med besläktade uppgifter. Uppkommande byggnads- och personalfrå or böra jämväl prövas, och därvid tillika särskilt uppmärksammas de möjlig eter till bidrag från Rockefeller Foundation, som må kunna föreligga.
Kap. III. Behovet av ett socialhygieniskt institut.
Allm änna synpunkter.
I fråga om sjukdomars botande hava de samhälleliga åtgärderna varit av betydande omfattning vad angår såväl den öppna som särskilt den slutna sjukvården. Dessa åtgärder i förening med förbättrade behandlingsmetoder hava ock medfört ett avsevärt förstärkt försvar mot inträffade sjukdomar av olika slag. Arbetet med sjukdomars förebyggande, hälsovården, har däremot i vissa avseenden kommit i efterhand. Vår hittills förvärvade kännedom om sjukdomars uppkomst giver emellertid bestämt stöd för den uppfattningen, att det ligger inom det möjligas gräns att ytterligare reducera sjuklighet och dödlighet hos barn, ungdom och medelålders personer, därest förbättrade resurser ställas till förfogande för ändamålet. De sakkunniga vilja i detta hänseende endast erinra, att den alltmera vidgade kännedomen om be— tydelsen av luftväxling, ljus och en lämplig sammansättning av kosten inne- burit ej blott ökade möjligheter för en framgångsrik. sjukdomsbehanudling utan även gynnsammare förutsättningar att förebygga bristsjukdomar och höja det allmänna hälsotillståndet hos den enskilde individen. Ett exempel härå utgör den stora nedgången av rachitis. Det torde ock vara ostridigt, att hittills gjorda framsteg å den allmänna hygienens område äga en ej ringa del i tuberkulosens och de epidemiska sjukdomarnas tillbakagång i landet. Till- lämpat på befolkningen i sin helhet kan värdet av ett gott allmänt hälsotill-
stånd närmast illustreras med tankeexperimentet om storleken av samhällets kostnader för sjukvård samt förlorad arbetsinkomst, därest sjukligheten i våra dagar hade samma relativa omfattning som för en mansålder sedan.
I snart tre årtionden har ock, på sätt den i kap. I och II lämnade redo- görelsen giver vid handen, behovet av ett statligt hygieniskt laboratorium gjort sig gällande. De skäl, som av medicinalstyrelsen i upprepade framställ- ningar och utlåtanden anförts för den statsmedicinska anstaltens utbyggnad med en för dylika uppgifter utrustad avdelning, hava jämväl funnit stöd hos olika myndigheter och föranlett förslag till riksdagen. Då frågan senast, vid 1914 års senare riksdag, förelåg till övervägande, vitsordade föredragande departementschefen det kännbara behovet av en hygieniskt-teknisk avdelning av sagda anstalt, ehuru tillgodoseendet av detsamma ansågs kunna anstå till följande riksdag. Världskriget reste emellertid hinder för planernas omedel— bara förverkligande.
Erinras må vidare, att i skilda länder statsinstitutioner med motsvarande eller besläktade arbetsuppgifter upprättats. I Danmark förfogar man sålunda i universitetets hygieniska institution över ett organ, som i avsevärd utsträck— ning fyller åtskilliga av de funktioner, som avsetts med den föreslagna stats— anstalten. Ett till densamma anknutet vitaminlaboratorium kompletterar orga- nisationen på en viktig punkt. J ämväl i Norge disponeras för den betydelse- fulla vitaminkontrollen ett särskilt statligt institut, varjämte under senare år universitetets hygieniska institution även i detta land satts i stånd att i växande omfattning fylla praktiska uppgifter i socialhygienens tjänst. Under det sistförflutna årtiondet hava socialhygieniska institutioner inrättats jäm- väl i ett antal stater, vilka i övrigt av olika skäl icke uppnått den sociala och kulturella utveckling, som kännetecknar vårt land.
Enligt de sakkunnigas uppfattning kan frågans lösning för vårt lands del icke längre utan olägenheter undanskjutas. Om de sakkunniga sålunda hålla före, att ett institut för de socialhygieniska arbetsuppgifternas tillgodoseende omedelbart bör komma till stånd, synes det dock de sakkunniga uppenbart, att spörsmålet om ett sådant instituts allmänna uppgifter och inriktning nu- mera måste te sig annorlunda, än då frågan först framträdde. Det var vid denna tidpunkt naturligt, att medicinalförvaltningens behov av ett sakkunnigt organ för handläggning av vissa uppgifter inom den allmänna hälsovården trädde i förgrunden. Utvecklingen i andra länder har gestaltat sig på ena- handa sätt, och åtskilliga av motsvarande statsinstitutioner annorstädes hava organisatoriskt sammanknutit ungefärligen de uppgifter, som i den grund- läggande utredningen vid sekelskiftet angåvos för den statsmedicinska anstalten i vårt land. Skulle det nu gällt att från grunden uppbygga en dylik institution, hade säkerligen anledning förefunnits att principiellt överväga att inom en och samma ram tillgodose samtliga socialhygieniska, bakteriolo- giska, farmacevtiska och rättskemiska undersökningsuppgifter. Denna utväg står emellertid numera icke öppen utan en i olika avseenden svårlöst och ingripande omorganisation av redan förefintliga, sinsemellan självständiga
institutioner. Därtill kommer, att problemställningen vad angår den social— hygieniska avdelningen förskjutits och vidgats på ett sådant- sätt, att organet för dithörande uppgifter—s tillvaratagande icke längre framträder uteslutande såsom en del av den medicinska förvaltningsorganisationen.
I sistnämnda hänseende må särskilt framhållas, att vårt land för när- varande praktiskt taget saknar möjligheter fören rationell handläggning av de många och betydelsefulla uppgifter, som yrkeshygienen i detta ords vid- sträcktaste mening ställer. Denna starkt kännbara brist, vitsordad bland annat i samband med den nyligen företagna utredningen rörande omorganisa— tionen av yrkesinspektionens chefsmyndighet, måste enligt de sakkunnigas mening avhjälpas i nu förevarande sammanhang, och de nämnda uppgifterna låta sig, såsom jämväl medicinalstyrelsen framhållit, naturligt infoga i det föreslagna institutets program. Men därmed rör man sig inom ett område, som ur administrativ synpunkt huvudsakligen faller inom yrkesinspektionen. Och det skulle förvisso vara mindre välbetänkt att underlåta att sörja för nödig förbindelse mellan den praktiskt—vetenskapliga och den administrativt- kontrollerande verksamheten å detta arbetsfält.
De sakkunniga vilja ytterligare betona, att redan tidigare tillgodoseendet av livsmedelskontrollen skjutits i förgrunden såsom en betydelsefull del av det tilltänkta institutets uppgifter. Ehuru frågan om en tidsenlig livsmedels- lagstiftning alltjämt är olöst och man följaktligen nu saknar hållpunkter för ett mera slutgiltigt bedömande av denna sida av det föreliggande spörs- målet, kan man icke undgå att uppmärksamma, att inom näringshygienen vitaminerna under senare tid erhållit en stor och som det synes alltjämt växande betydelse. Snara åtgärder hava ock påkallats för en effektiv kontroll av vitaminer icke blott i födoämnen och läkemedel utan även i fodermedel. Uppenbarligen böra hithörande frågor lösas i ett sammanhang, och de sak— kunniga komma i det följande att närmare motivera den uppfattningen, att vitaminkontrollen icke bör, såsom preliminärt ifrågasatts, hänvisas till en för denna verksamhet avsedd särskild institution, utan i stället lämpligen inordnas bland det föreslagna institutets arbetsuppgifter. Genom ett fast- ställande av verksamhetsområdet på detta sätt lärer det bliva ofrånkomligt, att det nya institutet erhåller bestämd anknytning även till jordbruket.
Härutöver anse sig de sakkunniga böra inledningsvis beröra ännu en syn- punkt, som är av grundläggande betydelse vid institutets utformning och som enligt de sakkunnigas mening tillika utgör ett bestämt hinder för institutets infogande som ett organ allenast i medicinalförvaltningens tjänst.
Såsom i det följande närmare utvecklas, avses det föreslagna institutet komma att erhålla betydelsefulla uppgifter beträffande utbildningen av olika funktionärsgrupper inom det offentliga hälsovårdsarbetet. Vid sina över— väganden i denna del ha de sakkunniga icke kunnat underlåta att beakta även läkarutbildningens förhållanden. I framställning rörande anslag till tjänste- läkarkurser i socialmedicin och socialhygien har medicinalstyrelsen sålunda. framhållit, att gällande undervisningsplan vid de medicinska fakulteterna
företedde stora brister, när det gällde tillgodoseendet av de vidgade upp— gifter, som mötte läkarna i samhällets hälsovårdande verksamhet. Vid anslags— frågans behandling i statsverkspropositionen till 1936 års riksdag uttalade föredragande departementschefen jämväl, att frågan på vilket sätt en vidgad undervisning i socialhygien och socialmedicin framdeles måtte kunna med— delas vid de medicinska fakulteterna, sedermera borde göras till föremål för särskilt övervägande. Utan att nu ingå på detta spörsmål i hela dess vidd, vilket ligger utanför de sakkunnigas uppdrag, ha de sakkunniga funnit sig böra i detta sammanhang hänleda uppmärksamheten på den ställning, som den hygieniska institutionen vid karolinska institutet intager. Nämnda hög— skola är den enda i landet, som utrustats med en speciell professur enbart i hygien. Emellertid ligger det i sakens natur, att en teoretiskt-vetenskaplig institution, som företräder ett ämne, vilket såväl på grund av sitt innehåll som med hänsyn till den mångsidiga och viktiga tillämpningen på skilda om— råden av offentlig och enskild verksamhet kräver tillgång till ett omfattande och mångsidigt praktiskt material, måste vara hänvisad att arbeta under sär- deles svåra förhållanden, därest den icke kan uppnå reguljär förbindelse med det pågående hälsovårdsarbetet i samhället. Från denna utgångspunkt har det synts de sakkunniga angeläget att i anslutning till- de för utredningen angivna riktlinjerna söka en framkomlig väg, på vilken den antydda bristen i de organisatoriska förutsättningarna för en tidsenlig läkarutbildning i hygien skulle kunna i förevarande sammanhang undanröjas. Ett ytterligare skäl att nu underkasta detta spörsmål en närmare prövning hava de sakkunniga funnit däri, att frågan om nybyggnad för karolinska institutets teoretiska institu— tioner står på dagordningen och att under sådana omständigheter möjlig- heter kunde tänkas yppa sig att uppnå en även statsfinansiellt gynnsammare lösning av den hygieniska institutionens byggnadsfråga i samband med det föreslagna institutets upprättande.
Slutligen bör i detta sammanhang nämnas, att de sakkunniga, efter för- handlingar med vederbörande kommunala myndigheter, funnit goda skäl kunna anföras för ett avtalsenligt samarbete med huvudstaden, varigenom institutet skulle tillförsäkras årligt driftbidrag från staden mot övertagande av vissa av denna nu handhavda undersökningsuppgifter inom födoämnes- hygienen. Givetvis bör av en sådan anordning följa, att Stockholms stad erhåller erforderligt inflytande på institutets ledning.
De överväganden, för vilka sålunda redogjorts, hava föranlett de sak- kunniga att utforma det planerade institutets arbetsuppgifter och organisa- tion något annorlunda än medicinalstyrelsen, i principiell anslutning till tidigare utredningar, ifrågasatt. De sakkunniga övergå nu till att närmare angiva sin ståndpunkt till dessa spörsmål på grundvalen av de principiella synpunkter, som ovan utvecklats.
Arbetsuppgifter.
Ett svenskt socialhygieniskt institut torde av skäl, som inledningsvis berörts, främst böra erhålla karaktär av ett »institut för folkhälsan», d. v. s.
företrädesvis inriktas på förebyggande åtgärder, som medelbart eller omedel- bart äro ägnade att bevara eller höja folkhälsan. Ur denna synpunkt träda särskilt tre huvudområden i förgrunden såsom verksamhetsfält för ett dylikt institut nämligen:
1) Allmän hygien, 2) Yrkeshygien samt 3) Födoämneshygien och livsmedelskontroll. Å samtliga dessa huvudområden bör institutets verksamhet i första hand tillgodose de praktiska synpunkterna. På samma sätt som redan gäller i fråga om exempelvis statens bakteriologiska laboratorium och veterinär—bakteriolo- giska anstalt, bör det ifrågasatta institutet sålunda stå såväl den centrala medicinalförvaltningen och yrkesinspektionens tillsynsmyndighet som lokala myndigheter och allmänheten till tjänst med erforderliga undersökningar inom förutnämnda områden. Likaledes ligger det i sakens natur, att institutet såväl i anslutning till nu angivna undersökningar som med hänsyn till andra före— liggande förhållanden anförtros vetenskaplig forskning av mer eller mindre omfattande natur. Härjämte måste uppmärksammas, att på vissa hithörande områden behovet av utbildning av olika funktionärsgrupper starkt träder i förgrunden, varigenom undervisningsuppgifterna måste erhålla ett stort ut- rymme i institutets verksamhet.
Vad den allmänna hygienen beträffar, torde uppgifterna ur praktisk under söknings- och forskningssynpunkt böra främst gruppera sig kring bostads- hygienen i vidsträckt mening. Undersökningar rörande förbättrade metoder för bekämpande och förebyggande av ohyra i bostäder erbjuda sålunda exempel på aktuella uppgifter å ifrågavarande område. Detsamma gäller undersök— ningar för vinnande av ändamålsenligare anordningar för ventilation, avlopp, ljudisolering m. m. Förhållandena på bostadsområdet kräva över huvud taget fortsatta, ingående fältundersökningar med anlitande av enhetliga undersök- nings- och bedömningsmetoder, varvid givetvis uppmärksamhet bör ägnas även åt de folksjukdomar, som sammanhänga med bostadsbeskaffenheten. De undersökningar, som under senare år företagits i samband med utredningar rörande bostadsförhållandena i städerna och på landsbygden, hava ådagalagt den stora omfattningen av hithörande arbetsuppgifter och det kännbara be— hovet av fortlöpande kontroll av det mindervärdiga bostadsbeståndet.
Enligt den av medicinalstyrelsen framlagda preliminära planen för insti- tutets verksamhet skulle densamma omfatta praktiska undersökningar be- träffande såväl mödrar som barn av olika åldrar Ehuru hithörande spörsmål äro av djupgående betydelse för vårt folk, anse sig de sakkunniga likväl böra för den närmaste framtiden anbefalla en viss återhållsamhet i fråga om dylika praktiska undersökningsuppgifter. Det ter sig nämligen för de sakkunniga icke görligt, eller i varje fall mindre lämpligt, att vid institutets inrättande åt detsamma giva ett så omfattande och mångskiftande arbetsprogram, att man löper allvarlig risk, att arbetsuppgifternas mångfald och mängd från be- gynnelsen skola föranleda en alltför stark splittring i arbetet, till förfång för
resultatet i dess helhet. Då det för de sakkunniga gällt att uppdraga gränser för verksamhetsområdet, har det tett sig naturligt att tills vidare utesluta uppgifter, som för en allsidig och fruktbringande behandling kräva huvud— sakligen kliniska undersökningar och som därför kunna förutsättas bearbetade vid universitetsinstitutionerna. Vidare har det synts angeläget att icke i första hand räkna med sådana uppgifter, för vilka organ med sannolikhet kunna antagas i annan ordning komma till stånd. De sakkunniga vilja härutinnan erinra, att frågan om anställande av en skolöverläkare inom den centrala skol- myndigheten sedan åtskillig tid varit aktuell och med största sannolikhet kan förväntas med det snaraste bliva löst. Det lärer få anses obestridligt, att de till skolbarnens hälsovård hörande uppgifterna därmed skulle få en sakkunnig och representativ företrädare. Vid sådana förhållanden synes för— siktigheten bjuda att icke från början giva hithörande undersökningar en allt- för framträdande plats i institutets arbetsprogram. I den mån av särskilda anledningar större specialundersökningar å ifrågavarande områden av stats— makterna påkallas, böra enligt de sakkunnigas mening desamma givetvis kunna komma till utförande under medverkan av institutet. De sakkunniga hava även vid övervägande av dettas organisation och medelsbehov beaktat denna omständighet. De sakkunniga finna ock självfallet, att institutets resurser redan från begynnelsen böra vara tillgängliga för vetenskaplig forskning å förevarande arbetsfält.
Vad nu sagts äger i stor utsträckning tillämpning även å den vetenskapliga bearbetningen av frågan om tuberkulosens epidemiologi och förebyggande, en uppgift som medicinalstyrelsen preliminärt jämväl velat anförtro åt insti— tutet. Genom den av årets riksdag beslutade reformen av det förebyggande tuberkulosarbetet hava åt den på området sedan länge verksamma organisa— tionen, svenska nationalföreningen mot tuberkulos, beretts förbättrade förut- sättningar att koncentrera sig på praktiskt—vetenskapliga undersökningsupp— gifter. Det förefaller de sakkunniga därför vara rimligt att räkna med att er- forderliga åtgärder för klarläggande av tuberkulosfrekvensen inom olika åldrar, yrken och orter, vilket är av grundläggande betydelse för hälsovården i vårt land, skola komma till stånd utan obligatorisk medverkan av institutet för folkhälsan. Uppenbarligen bör, liksom i fråga om barnavården, hinder icke föreligga att, då särskilda skäl därtill äro, få vissa av behovet påkallade spe— cialundersökningar utförda under institutets medverkan, ej heller att där be- driva vetenskaplig forskning i ämnet.
Såsom ytterligare områden för institutets undersökningsverksamhet har medicinalstyrelsen i sin förut omförmälda plan upptagit rasbiologi, ras- hygien och mentalhygien. Med hänsyn till förefintligheten i vårt land av en särskild institution för förstnämnda ändamål, rasbiologiska institutet i Uppsala, lära dithörande problem, vilka eljest flerstädes i utlandet plägat inrangeras under socialhygieniska institutioner, icke böra särskilt upptagas vid det nu föreslagna institutet. Detsamma gäller undersökningar inom mentalhygienens område. Ej heller föreligger enligt de sakkunnigas mening anledning att räkna med att epidemiologiska spörsmål vid institutet skola
göras till föremål för speciella undersökningar. Det torde få anses ligga när— mare till hands att vid behov anlita det bakteriologiska laboratoriet för ut- förande av dylika undersökningar, på sätt hittills varit fallet t. ex. beträffande barnförlamningen.
Vid utformandet av institutets uppgifter i nu angivet hänseende hava de sakkunniga förutsatt, att de allmänhygieniska undersökningar, som erfordras för medicinalstyrelsens verksamhet, skola i första hand komma till utförande genom institutets försorg.
Även om den praktiska undersökningsverksamhet, som sålunda skulle till- komma institutet å den allmänna hygienens område, åtminstone till en början skulle bliva relativt begränsad, torde man å andra sidan ha att utgå från att till detta område hörande undervisningsuppgifter komma att intaga en domine— rande ställning i institutets arbetsprogram. Redan inledningsvis har antytts, att starka skäl tala för en anknytning av karolinska institutets hygieniska avdelning till institutet för folkhälsan. Genom en sådan anknytning skulle professorn i hygien — jämsides med fullgörandet av honom åliggande akade- misk undervisningsskyldighet —— kunna fungera som ledare, helt eller delvis, av sistnämnda institut tillkommande praktiska undersöknings— och forsknings— uppgifter inom något av de nämnda huvudområdena. Detta skulle medföra avsevärda fördelar så tillvida, att den medicinska undervisningen —— i mot— sats till vad nu är fallet _ automatiskt bereddes tillgång till ett omfattande praktiskt undersökningsmaterial ävensom tillfälle till ett nära samarbete med specialister på olika områden inom den samhälleliga hygienen. Samtidigt skulle institutet för folkhälsan erhålla möjlighet att för mera kvalificerad undervisning åt speciella funktionärsgrupper tillgodogöra sig hygienpro- fessorns erfarenhet och sakkunskap.
I sistnämnda hänseende syfta de sakkunniga närmast på behovet av en förbättrad utbildning i socialmedicin och socialhygien för tjänsteläkarna. Nödvändigheten av att tillgodose detta behov har föranlett 1936 och 1937 års riksdagar att på förslag av Kungl. Maj:t anvisa medel till anordnande försöksvis av två dylika kurser årligen, vilkas program huvudsakligen varit inriktat på socialmedicinsk barnavård, bostadshygien, arbetshygien med yrkessjukdomar samt sociallagstiftning. Man torde kunna förutsätta, att behovet av sådana kurser för framtiden kommer att bliva tämligen kon- stant, därest man önskar uppnå en intensifiering av det samhälleliga hälso- vårdsarbetet. Med hänsyn härtill finna de sakkunniga naturligt, att dessa kurser framdeles inordnas som ett väsentligt led i det planerade institutets arbetsuppgifter. I samband härmed torde böra tagas under övervägande en sådan omläggning av de hittillsvarande s. k. ämbetsläkarkurserna för vinnande av behörighet till förste provinsialläkartjänst, att dessa komma att utgöra en direkt påbyggnad av den allmänna socialhygieniska undervis— ningen för tjänsteläkarna.
Jämte den undervisning för medicine kandidater och tjänsteläkare, sou sålunda skulle tillkomma institutet, synes det rationellt, att utbildninger av övriga hälsovårdsfunktionärer i ordets egentliga mening anförtros åt
detsamma. Detta gäller främst den teoretiska undervisningen för distrikts— sköterskorna. Denna undervisning har alltsedan 1920 ombesörjts av statens distriktssköterskeskola, som tills vidare är provisoriskt inhyst i medicinal- styrelsens ämbetslokaler. Skolans uppgift var tidigare att åt sjuksköterskor meddela dels en kompletterande utbildning i vissa specialgrenar av sjuk— vården, dels undervisning i socialmedicin och socialhygien. Genom beslut av 1935 års riksdag kommer den förstnämnda uppgiften i stort sett att upp- höra, varvid förutsatts att eleverna före inträdet i distriktssköterskeskolan förskaffat sig erforderlig specialutbildning i sjukvård. Ett undantag här! ifrån bildar endast utbildningen i barnsjukvård, som fortfarande skall ingå i skolans undervisningsplan för de elever, vilka icke förut kunnat förskaffa sig dylik utbildning. Vid sådant förhållande och då en avsevärd del av distriktssköterskornas utbildning hänför sig till samma ämnesområden som undervisningen för tjänsteläkarna, finna de sakkunniga ändamålsenligt, att jämväl utbildningen av distriktssköterskorna ingår som en av institutets allmänna uppgifter.
I detta sammanhang påkallar även frågan om utbildningen av hälsovårds— tillsyningsmän särskild uppmärksamhet.
Enligt gällande hälsovårdsstadga skall i stad hos hälsovårdsnämnden finnas anställda en eller flera tillsyningsmän för den allmänna hälsovår- dens övervakande, medan kommun på landet äger rättighet att anställa dylika tjänstemän, där sådant prövas vara av behovet påkallat. Till följd härav hava hälsovårdstillsyningsmän anställts i åtskilliga samhällen. Någon enhetlig plan eller organisation för utbildning av dylika befattningshavare finns emellertid ej. I regel har vederbörande hälsovårdsnämnd måst antaga personer, som varit i avsaknad av särskild utbildning för uppgiften och som först senare under sin tjänstgöring fått sätta sig in i den mångfald frågor, vilka enligt hälsovårdsstadgan tillhöra deras åligganden. Endast i de allra största städerna har förhållandet varit ett annat, i det att hälsovårdsnämn- derna där ordnat undervisning för sina egna, i tjänsten nyanställda till- syningsmän.
Strävanden att ordna en enhetlig utbildning för ifrågavarande tjänstemän hava dock ej saknats. Redan år 1923 påkallade svenska hälsovårdstjänstemanna- förbundet hos medicinalstyrelsen åtgärder för upprättande av en tillsynings- mannaskola, omfattande en kurs om fem månader vart annat år. Förbundet framhöll bland annat, att en sådan skola skulle bidraga till en i olika kommu- ner ensartad tillsyn av hälsovårdsstadgans efterlevnad och att genomgång av skolan därför borde vara obligatorisk för blivande tillsyningsmän. Sedan medicinalstyrelsen inhämtat yttrande från hälsovårdsnämnderna i nio av de största städerna, vilka samtliga förklarade sig instämma i behovet av en plan— mässig utbildning på detta område, hemställde styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 november 1926 om anvisande av medel för anordnande av kortare, provisoriska kurser för hälsovårdstillsyningsmän, i avbidan på att tillräcklig erfarenhet skulle vinnas för en definitiv utformning av hithörande undervis— ning. Medicinalstyrelsens framställning föranledde emellertid icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Bostadsutredningen på landsbygden berörde i sitt år 1933 avgivna betän- kande (Statens offentliga utredningar 1933z37) också frågan om utbildning av hälsovårdstillsyningsmän. Efter att ha erinrat om förenämnda framställ— ning av svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet framhöll utredningen så— lunda, att då det vore fråga om åtgärder till förstärkning av den kommunala hälsovårdsorganisationen, det läge nära till hands att upptaga spörsmålet om utbildning av hälsovårdstillsyningsmän till förnyat övervägande. Det syntes utredningsmännen troligt, att kommunernas intresse för anställande av till- syningsmän skulle ökas, därest sådana med god utbildning och alltså med större förmåga att göra en gagnande insats på hälsovårdsområdet stode till buds. Bostadsutredningen inskränkte sig emellertid till att i förevarande sam- manhang rikta uppmärksamheten härpå. Vad sålunda anförts underströks av föredragande departementschefen i den vid 1935 års riksdag framlagda pro- positionen, nr 213, angående distriktsvårdens omorganisation m. m.
Slutligen hava den s. k. bostadssociala utredningens experter (Statens offentliga utredningar 1935: 49, bilaga 4) betonat, att frågan om ordnande av ifrågavarande utbildning borde upptagas till slutlig granskning i sammanhang med övriga spörsmål beträffande utbildning av personal, som erfordrades för det hygieniska och socialhygieniska fältarbetet. Härvid borde bland annat undersökas, i vad mån föregående utbildning i hälso- och sjukvård, sådan den åtnjötes av försvarsväsendets sjukvårdspersonal eller liknande personalkate- gorier, vore önskvärd eller nyttig samt vilka inträdesfordringar, som borde gälla vid kurs för bostadsinspektörer och tillsyningsmän.
Det anförda torde otvetydigt giva vid handen, att ett trängande behov av en ordnad och enhetlig undervisning för blivande hälsovårdstillsyningsmän föreligger. Starka skäl synas de sakkunniga därvid tala för att denna under- visningsfråga löses i samband med utbildningen av övriga funktionärer inom socialhygienen och alltså anförtros som en ordinarie uppgift åt institutet för folkhälsan.
Vid sidan av ovan nämnda, mera konstanta undervisningsuppgifter böra givetvis kurser av mera tillfällig natur kunna vid behov anordnas vid ifråga— varande institut för andra i hälsovård arbetande eller intresserade personer, i den mån dessa kurser falla inom samma ram som den obligatoriska utbild- ningsverksamheten. Här avses exempelvis kurser i hygien för lärare samt speciella fortsättningskurser för läkare. Möjlighet synes ock böra beredas för att den undervisning inom socialhygienens ämnesområde, som ingår i ut- bildningen vid centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor samt vid socialpolitiska institutet, må kunna förläggas till det planerade insti— tutet. Då det emellertid med hänsyn till vikten och omfattningen av de arbets- uppgifter, som avses komma att obligatoriskt påvila det föreslagna institutet, är angeläget att begränsa desamma till det ur saklig synpunkt nödvändiga, hava de sakkunniga allenast velat räkna med sistnämnda åtagande såsom en möjlighet, vilken vid institutets lokala planläggning bör havas i åtanke utan att i övrigt nu föranleda särskilda åtgärder.
En ytterligare, undervisningen närstående uppgift för institutet utgör den på allmänheten inriktade hälsovårdspropagandan. Arbetet på detta område har i vårt land hittills varit alltför litet omfattande samt saknat den systemati- sering och anpassning efter aktuella förhållanden, som erfordras för att be- stående resultat skola uppnås. Vunna erfarenheter synas giva vid handen, att förebyggandet av många sjukdomstillstånd ofta sammanhänger med den en— skilda individens kunskaper och vilja att taga vara på sig själv. Förhanden- varon därav har på vissa områden, t. ex. ifråga om personlig hygien och späd— barnsuppfödning, givit mycket goda resultat, under det att nedgången i andra sjukdomar, såsom alkoholism och vissa könssjukdomar, varit ringa, emedan man ej kunnat i samma utsträckning mobilisera individens vilja till varsamhet. Dessa förhållanden understryka på en gång betydelsen av och svårigheterna med en systematisk upplysning i hygieniska frågor. I en genomförd hälso- vård måste dock detta arbete ingå som ett viktigt led och vid varje tidpunkt lämpas efter behovet och allmänhetens förkunskaper.
Vad nu sagts tager närmast sikte på. den allmänna hygienen. En dylik propaganda är emellertid i lika hög grad påkallad beträffande institutets övriga verksamhetsfält, yrkeshygienen och födoämneshygienen. Ifrågavarande verk- samhet kan därför sägas vara en för institutet i dess helhet gemensam uppgift.
Med hälsovårdspropaganda avses i detta sammanhang närmast en upplys- ningsverksamhet, som riktar sig direkt till den stora allmänheten. Den in- direkta upplysningsverksamheten _— via undervisningen — av i hälso— och sjukvård arbetande personer når endast en mera begränsad del av allmän- heten, men erfarenheten har visat, att sålunda meddelad upplysning är den mest effektiva. Det torde därför vara lämpligt, att vid planläggningen av tjänsteläkarnas och övriga hälsovårdsfunktionärers utbildning jämväl senast berörda synpunkt vinner erforderligt beaktande.
På yrkeshygienens område föreligger ett mycket kännbart praktiskt behov av ett organ för klarläggandet och bekämpandet av där förekommande spe- ciella sjukdomar och hälsoskador. Stora svårigheter hava hittills mött att inom rimlig tid erhålla tillfredsställande sakkunniga utredningar, när fråga uppkommit om ändring eller komplettering av hithörande lagstiftning. Över huvud taget synes man vara berättigad göra gällande, att den medicinska be- handlingen av vad till yrkeshygienen hörer i vårt land icke befinner sig i nivå med utvecklingen i övrigt.
Sålunda saknas t. ex. ännu allmänna hygieniska anvisningar rörande arbets- lokalers anordnande och användande, ehuru fabrikslokalers och övriga arbets— platsers hygien är av stor vikt för bevarandet av arbetarnas hälsa. De sak— kunniga vilja i detta hänseende endast rikta uppmärksamheten å omklädnings— rummen med tillhörande toilettanordningar, arbetsplatsens storlek, luftkuben, ventilationen, uppvärmningen, artificiell och naturlig belysning, golvbelägg- ning, renhållning samt damm- och gasproblem, eld— och explosionsfaror m. m. Härvid rör det sig sålunda om uppgifter, som innehålla en tillämpning av den allmänna hygienens lärdomar på det industriella livets förhållanden.
Förutom allmänna föreskrifter böra även speciella sådana utarbetas under anpassning till olika industriers särförhållanden. Dylika specialanvisningar finnas för närvarande i ytterst ringa utsträckning. Särskilt må erinras om den stora gruppen av kemiskt—tekniska industrier, ett område som karakteriseras av snabb utveckling samt oavlåtliga växlingar av kemiska medel (organiska såväl som oorganiska) och tekniska förfaranden. Å detta område möta bland annat tvenne stora grupper yrkessjukdomar, nämligen förgiftningar och hud- sjukdomar, båda av de mest skiftande slag. Att märka är, att utomlands vunna forskningsresultat och erfarenheter rörande dessa sjukdomar och deras orsaker ofta endast hava ett begränsat värde, då ett flertal hithörande indu- strier äro typiskt nationellt utformade på grundval av landets speciella natur— tillgångar. Bristen på närmare kännedom rörande hithörande ämnen fram- trädde klart vid den senaste omarbetningen av yrkessjukdomsförsäkringslagen. Beträffande ett flertal av dessa sjukdomar, hänförbara till de 5. k. allergierna, måste jämväl utarbetas prov för utrönande av den eventuella lämpligheten hos dem, som söka anställning i dylika yrken, alltså ett slags profylaktisk verksam— het vid yrkesval.
Å det yrkeshygieniska området har man vidare att beakta skador och ohälsa genom ogynnsamma fysikaliska inflytanden, såsom fuktighet, värme, kyla, damm, ensidigt arbete 111. in. Som konkreta arbetsuppgifter inom denna del må anföras silikosproblemet, ett högaktuellt problem av vittgående omfatt- ning och betydenhet, hudsjukdomar genom cement-, mjöl- och sockerdamm, ögonskador genom strålande energi, bränn— och kylskador i skilda yrken, håll— ningsfel samt nerv-, led- och muskelskador till följd av ensidigt arbete eller mekanisk skakning, studiet av tröttheten inom skilda yrken och arbetsformer samt reaktionstidsbestämningar.
Yrkeshygienikern har dessutom att ägna uppmärksamhet åt yrkesskador av infektiös natur. Viktigast härutinnan torde vara att uppspåra och bekämpa tuberkulos bland skilda yrkesutövare. Men vid sidan härav finnas speciella infektionssjukdomar bland exempelvis lantarbetare, slaktare, charkuteriarbe- tare, affärs— och hembiträden i deras sysslande med levande djur, kött och fisk, vilka sjukdomar jämväl kräva beaktande.
För att väl fylla sin uppgift kan emellertid yrkeshygienikern icke begränsa sig till att studera yrkessjukdomarna för sig utan måste tillika uppmärksamma respektive yrken. Blyförgiftning är t. ex. en sjukdom, som kan förvärvas inom åtskilliga olika yrken och industrier. Å andra sidan kunna inom samma industri eller yrke uppträda en mångfald yrkessjukdomar. I vårt land finnas stora yrkesgrupper, vilkas förhållande i detta avseende hittills är ofull— ständigt känt, t. ex. järn- och metallarbetare, trävaruindustriens yrkesutövare, textil- och konfektionsarbetare, gruvarbetare, sten-, glas- och porslinsarbetare, målare, tryckeriarbetare, fotografer, arbetare i gummifabriker och läder— industrier m. fl.
Bland ytterligare problem, som vänta på klarläggande behandling, må nämnas minderårigas och kvinnors arbete samt arbetstider med eller utan skiftindelning, vidare arbetstidsproblemen i allmänhet, inklusive en sund upp- delning av tiden i arbete, raster och vila, vilotidens användning, arbetarnas
beroende av social miljö, bostad, föda, kläder, bad o. s. v. För lösandet av dessa problem erfordras i stor utsträckning fortlöpande undersökningar av större arbetargrupper under åratal, t. ex. för utrönande av arbetets inverkan å minderåriga, som åläggas skiftarbete under uppväxttiden.
Jämväl på olycksfallsskyddets område finnas rika arbetsuppgifter. Hit höra konstruerandet av goda och prisbilliga förbandslådor, lämpade för olika förhållanden, nya yrkesskydd, >>safety—first»propaganda m. 111. Även om olycks- fallsskyddet till stor del är rent tekniskt, torde dock tillgång till medicinsk sakkunskap i åtskilliga fall vara av behovet påkallad.
Ännu en uppgift, som med fördel förlägges till ett yrkeshygieniskt labora- torium, är upprättandet för hela landets räkning av ett specialregister över alla olikartade preparat, som komma till användning inom skilda industrier. Det bör te sig naturligt för vederbörande läkare i landets olika delar att vid förekommande behov vända sig till den yrkeshygieniska institutionen för er- hållande av upplysningar om ett visst preparats sammansättning och egen- skaper i samband med t. ex. ett förgiftningsfall hos en industriarbetare. Här böra från alla håll samlas uppgifter om olika tekniska varors och beredningars kemiska natur och sammansättning. Samarbete bör i detta syfte upptagas med de myndigheter, som hava sig anförtrodd granskningen av giftstadgans preparat, medicinalstyrelsen, kommerskollegium och tekniska högskolan, även- som med statens provningsanstalt samt yrkesinspektionens chefsmyndighet.
Utöver nu nämnda undersöknings- och forskningsuppgifter föreligga viktiga uppgifter av utbildnings- och undervisningsnatur. Medicine kandidater böra sålunda för sin blivande verksamhet som läkare göras förtrogna med här ifrågavarande praktiskt betydelsefulla område, en undervisning, som i vidgad omfattning bör meddelas tidigare utbildade tjänsteläkare. Även för sköterskor, särskilt distriktssköterskor och sköterskor på bruk, fabriker och arbetsplatser, torde en orientering över hithörande problem vara på sin plats. Utbildningen av yrkesinspektörerna kan ock väsentligt främjas vid tillgång till en institu- tion av nu ifrågasatt art, därest åt yrkesinspektörsassistenterna före deras ut- nämning till inspektörer generellt beredes tillfälle att under en ej alltför kort tid, exempelvis 6 månader, tjänstgöra vid laboratoriet. En viss fortbildning av yrkesinspektörerna torde likaledes vara motiverad och kan lämpligen ske vid de årligen återkommande konferenserna hos chefsmyndigheten. Slutligen lär en ambulatorisk föreläsnings- och undervisningsverksamhet vara av värde för speciella yrkesgruppers vidkommande i samband med ett mera hopat upp— trädande av specifika sjukdomsyttringar inom vissa yrken.
Ovan i korthet lämnade redogörelse för skilda arbetsuppgifter av praktisk betydelse för yrkeshygienen torde till fullo motivera, att staten genom ett sär- skilt organ åtager sig desammas handhavande, helst som ifrågavarande arbets- fält i vårt land hittills fått ligga i det närmaste orört. Krav på ett bättre till— godoseende av hithörande arbetsuppgifter har ock med styrka gjorts gällande av socialstyrelsen i samband med den nyligen aktuella frågan om styrelsens omorganisation. De sakkunniga kunna i detta sammanhang icke heller under- låta att erinra, att samhällets åtgöranden på området i ett flertal europeiska
1654 37 3
länder sedan länge präglats av en avsevärt större offervillighet än i vårt land. Så anställdes t. ex. i Belgien, ett land med ungefär samma folkmängd som värt, en läkare för yrkessjukdomar redan 1895. I nämnda land, där man kunnat bygga på en lång och rik erfarenhet, har yrkesinspektionen numera utvecklats till att jämte en teknisk och en social avdelning omfatta jämväl en medicinsk. I Holland, som erhöll sin första läkarkraft inom yrkeshygienen år 1903, är nu anställd en stab av sex läkare för hithörande ändamål. I England och Tyskland är likaledes den medicinska sakkunskapen i rikt mått engagerad i kampen mot ohälsa i arbetet. Statsmakterna i dessa länder hava klart insett den stora ekonomiska och sociala betydelsen av en effektivt och ändamålsenligt utbyggd yrkeshygienisk verksamhet.
J ämväl å födoämneshygienens område föreligga stora och praktiskt betydel- sefulla uppgifter för det ifrågasatta institutet. Härvid möter först uppgiften att genom förebyggande åtgärder söka förhindra sådana skador å livsmedel, vilka i ogynnsam riktning påverka hälsan. I huvudsak gäller det här att ut— röna de fall, där näringen genom tillsatser (t. ex. av olämpliga konserverings— eller färgmedel), tillredning eller förvaring (t. ex. i blyavgivande förvarings— kärl) eller genom bildande av hälsovådliga ämnen vid sönderdelning blir olämplig ur hälsosynpunkt. Utöver blyförgiftningar hava på senare år gift- verkningar av arsenik börjat uppträda som följd av att föreningar av detta ämne användas vid bland annat bekämpande av ohyra på fruktträd. Uppenbar- ligen måste härvid hänsyn även tagas till förefintligheten av skadliga bakterier av olika slag. Som ett led i denna verksamhet bör ingå att giva råd och an- visningar i syfte att ernå en förbättrad framställning av och hållbarhet hos hithörande födoämnen. Vid denna verksamhet måste institutet i praktiken stundom utsträcka sina undersökningar att omfatta jämväl åtskilliga ämnen, som utan att vara födoämnen likväl komma i beröring med dylika eller med människorna. I nu berörda avseenden förefinnes alltså ett visst samband så- väl med den allmänna hygienen som med yrkeshygienen.
Institutets uppgift å födoämneshygienens område kan emellertid icke in— skränkas endast till undersökning av förhållanden, som påverka hälsan i ogynn— sam riktning. Det har även betydande positiva uppgifter, åsyftande ett mera direkt främjande av hälsan. I detta avseende har institutet närmast att söka bestämma olika födoämnens värde i folknäringen och födoämnenas inverkan på organismen. Osökt kommer man därifrån in på frågor beträffande kostens lämpliga sammansättning såväl i allmänhet som vid offentliga anstalter av skilda slag, allt spörsmål som för närvarande och för överskådlig framtid måste anses vara av den största betydelse. De sakkunniga vilja i detta sam— manhang särskilt rikta uppmärksamheten på vitaminforskningens framsteg under senare år samt på det allmänt erkända faktum, att hos oss ett starkt behov föreligger av att snarast erhålla noggranna uppgifter om födoämnenas halt av vitaminer och vilka faktorer, som därvidlag äro av särskild vikt. Genom skrivelse den 22 maj 1936 har riksdagen för övrigt redan påkallat viss. hithörande undersökning, avseende smörets och margarinets näringsfysio- logiska betydelse samt behovet av kontroll över vitaminiserat margarin.
Vissa uppgifter av nu nämnd art fullgöras visserligen för närvarande av det av Kungl. Maj:t den 31 december 1935 tillsatta näringsrådet, men denna anordning torde endast hava avsetts vara av provisorisk natur i avbidan på inrättandet av ett socialhygieniskt institut.
Såsom ett viktigt led i denna verksamhet erfordras ytterligare utred- ningar av den s. k. Norrlandsundersökningens karaktär, framför allt beträf- fande glest bebyggda trakter och befolkningsskikt med låg levnadsstandard. Dylika fältundersökningar äro i särskild grad ägnade att belysa de faktorer, som inverka i gynnsam respektive ogynnsam riktning på det allmänna hälso- tillståndet, och äro jämväl av behovet påkallade för att bedöma angelägna hälsovårdsuppgifter, t. ex. ifråga om skolbespisning.
Om, såsom är att förmoda, en enhetlig och utvidgad livsmedelslagstiftning inom en snar framtid kommer till stånd, lära därigenom för institutet till- komma nya viktiga uppgifter med hänsyn till kontroll och övervakning av livsmedel och livsmedelshandel. Den närmare omfattningen av denna verk- samhet kan dock för närvarande icke angivas.
Redan denna korta skissering av institutets födoämneshygieniska uppgifter visar, att dess ifrågavarande verksamhet förutsätter tillgång till åtskilliga hjälp— vetenskaper, såsom fysik, botanik, zoologi och bakteriologi m. in. En avgräns- ning gentemot dessa områden ställer sig dock i allmänhet icke svår i betrak- tande av de speciella synpunkter, som vid undersökningen träda i förgrunden. De centrala uppgifterna inom institutets verksamhetsområde hänföra sig på åtskilliga punkter även till medicinen, särskilt fysiologisk kemi, närings- fysiologi samt närings- och födoämneslära. Uppenbarligen bör det vara ange- läget att i dessa delar uppnå ett intimt samarbete med den medicinska veten- skapens målsmän utanför institutet för att på bästa möjliga sätt kunna fylla hithörande praktiska uppgifter till folkhälsans fromma.
Förhållandet till lantbruksvetenskaperna påkallar ett närmare övervägande. De sakkunniga hava beaktat, att för de jordbrukskemiska undersökningarna i stor utsträckning anlitas samma metoder som för livsmedelsundersökningar. Det är likaledes ett faktum, att man sökt fastställa djurfödans värde som näringsmedel genom regelbundet utförda och kontrollerade försök redan innan motsvarande undersökningar kommit till utförande beträffande männi- skans föda. Många iakttagelser från försök på djur kunna även direkt till- lämpas på människan. Särskilt gäller detta i fråga om vitaminundersökningar, där djur i mycket stor omfattning komma till användning vid forskning och prövning och där de å dem vunna resultaten ännu utgöra den huvudsakliga experimentella grunden för vårt vetande på området. Då människans föda till avsevärd del härstammar antingen direkt eller indirekt från växterna, är det tydligt, att spörsmålen om växternas rätta gödsling och djurens uppföd- ning innefatta problem, som teoretiskt sett skulle kunna tänkas bli föremål för forskning på institutet.
De sakkunniga hava i annat sammanhang haft anledning taga stånd- punkt till ifrågavarande spörsmål. Genom remiss den 31 oktober 1936 anmo- dades de nämligen att yttra sig över ett av särskilda inom jordbruksdeparte-
mentet tillkallade sakkunniga den 18 september 1936 avgivet betänkande med förslag till omorganisation av den med statsmedel understödda kemiska ana- lys- och kontrollverksamheten. I detta betänkande föreslogs, att nämnda verk- samhet, som hittills omfattat såväl jordbruksanalyser som livsmedels-, han- dels- och industrianalyser, framdeles skulle begränsas till att endast avse ana- lyser för jordbruket och dess binäringar, d. v. s. främst jordarter, gödselmedel, fodermedel samt mjölk och mejeriprodukter. J ordbruksanalyserna beräknades få en betydande omfattning, särskilt därest en fodermedelslagstiftning bleve genomförd. Analyserna av mjölk och mejeriprodukter antoges dock komma att minska, enär ett flertal mejerier och föreningar stode i begrepp att själva övertaga de enklare analyserna samt svenska mejeriernas riksförening inom kort skulle öppna ett eget laboratorium, där erforderliga renskumnings- och renkärningsprov komme att verkställas för de anslutna mejeriernas räkning. Livsmedelsanalyserna förutsattes bliva i huvudsak övertagna av det plane- rade socialhygieniska institutet, medan handels- och industrianalyserna borde i allt väsentligt omhänderhavas av statens provningsanstalt. I anslutning härtill och för att möjliggöra en önskvärd specialisering föreslogs vidare, att flertalet av de nuvarande lokala kemiska stationerna skulle nedläggas och i stället upprättas en central statlig lantbrukskemisk kontrollanstalt, förlagd till Stockholm och stående under lantbruksstyrelsens överinseende. Denna anstalt skulle bland annat ha till uppgift att på begäran eller självmant verkställa undersökning av handelsvaror och andra ämnen, vilka vore av betydelse för jordbruket och dess binäringar, att utarbeta eller pröva för det lantbruks- kemiska kontrollväsendet erforderliga analysmetoder samt utöva inom anstal- tens verksamhetsområde fallande vetenskaplig forskning, att verkställa jäm- förande undersökning å från de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna insända eller infordrade analysobjekt och s. k. normallösningar samt att i övrigt vägleda kontrollstationerna med råd och upplysningar. Anstalten, som förutsatts till en början erhålla en mera blygsam omfattning, skulle enligt ifrågavarande sakkunnigas mening kunna utan svårighet i en framtid utbyggas till att omfatta även livsmedels- och vitaminkontroll, därest så skulle befinnas önskvärt.
I sitt den 31 mars 1937 avgivna utlåtande över nämnda betänkande hava de sakkunniga för sin del understrukit, att det rent teoretiskt väl låter sig tänka, att även analyserna och kontrollen av foder- och gödselmedel an- förtros åt det ifrågasatta institutet för folkhälsan. En dylik utvidgning av institutets verksamhet skulle emellertid, erinra de sakkunniga, kunna leda till praktiskt icke önskvärda konsekvenser. Institutet måste nämligen då redan från början givas en relativt stor omfattning, och dess arbete å födoämnes- hygienens område skulle, särskilt sedan en fodermedelslagstiftning genom— förts, lätt kunna förryckas till förfång för mera näraliggande och trängande uppgifter av omedelbar betydelse för livsmedelshygienen. Å andra sidan kunde en förskjutning i motsatt riktning tänkas ske, till men för jordbrukets intressen. Det syntes jämväl kunna ifrågasättas, huruvida icke erforderliga jordarts-, gödsel- och fodermedelsanalyser med större fördel skulle komma
till utförande å det för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksom- rådet och lantbrukshögskolan planerade gemensamma laboratoriet, därest en fristående anstalt för ändamålet icke skulle anses tillräckligt motiverad. De sakkunniga hava därför _— utan att uttala sig om behovet av en central lantbrukskemisk anstalt i och för sig —— hävdat den uppfattningen, att ana- lyser och kontroll av gödsel— och fodermedel i princip icke böra tillkomma institutet för folkhälsan.
I ett avseende hava de sakkunniga dock, på sätt nedan närmare framgår, ansett vägande praktiska skäl böra föranleda en jämkning i nu angivna prin- cipiella gränsdragning mellan den föreslagna centralanstalten och det plane- rade institutets verksamhetsområden, nämligen beträffande undersökning och kontroll av vitaminer.
Behovet av ett organ för undersökning och kontroll av vitaminer har be— träffande läkemedel och livsmedel i stort sett redan motiverats i den av professorn von Euler m. fl. gjorda framställningen. Till ytterligare belysning av ifrågavarande behov må. här nämnas, att margarinfabrikernas försäljnings- aktiebolag redan år 1931 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om uppdrag åt lämplig vetenskaplig institution eller enskild vetenskapsman att på ansökan verkställa undersökningar av livsmedels vitaminhalt och å statens vägnar utfärda intyg däröver. I skrivelsen anföres bland annat, att en naturlig följd av det ständigt stegrade intresset för olika näringsmedels vitaminhalt hade blivit, att livsmedelsproducenter vid försäljning av sina varor framhölls deras eventuella halt av vitaminer och att det i vissa länder uppstått en helt ny industri med uppgift att tillverka vitaminpreparat. Under sådana förhållanden framstode klart önskvärdheten av att få till stånd en auktoritativ kontroll av vitaminhalten hos de näringsmedel, som utgåves för vitaminrika, och behovet av en sådan, där undersökningar utfördes efter internationellt godkända metoder och med officiell auktoritet, växte sig starkare från dag till dag. Av hänsyn till kostnaderna hade emellertid bolaget för det dåvarande ej velat framställa något förslag om inrättandet av en helt ny vitaminprovningsanstalt utan ansett, att frågan tills vidare kunde lösas genom auktorisation på ovan antytt sätt av vetenskapsman eller någon redan existerande vetenskaplig in- stitution med sakkunskap på området.
Denna framställning föranledde visserligen icke någon Kungl. Maj:ts åt- gärd, närmast med anledning av den väntade nya margarinlagstiftningen, men vid ärendets remissbehandling underströks behovet av en vitaminkontroll ytterligare av bland andra Sveriges kemiska industrikontor, som därvid yttrade i huvudsak följande:
Vitaminhalten hos ett livsmedel vore sällan eller aldrig fullt konstant. De ursprungligen förefintliga vitaminerna vore nämligen bundna vid den levande organismen, och så snart denna —- det finge gälla animaliska eller vegetabiliska livsmedel ——- underkastades konservering eller annan beredning, minskades vitaminhalten, för att vid kraftigare ingrepp helt försvinna. Den sedan gam- malt såsom läkemedel använda torsklevertranen kunde ha mycket växlande vitaminhalt, allt efter den bättre eller sämre utvinningsmetoden, men denna torde numera ha rationaliserats på ett tillfredsställande sätt. Mjölken respek-
tive smöret från en ko, som ginge ute på grönbete, finge en långt högre vita— minhalt än mjölken och smöret från en ko, som erhölle den mera konstlade stallutfodringen med vitaminfattigt hö och kraftfoder. Å andra sidan kunde en ursprungligen vitaminfri produkt, såsom margarin, numera på artificiell väg bibringas en hög vitaminhalt; förfarandet vore tekniskt löst och i stort sett endast en kostnadsfråga. Av det anförda framginge, att ett näringsmedels vitaminhalt aldrig kunde med absolut säkerhet förutsägas, utan måste genom försök fastställas. Den största svårigheten för en allmännare vitaminkontroll läge i undersökningens omständlighet. Vitaminerna hade ännu icke isolerats och kunde icke bestämmas medelst kemisk analys, halten angåves därför efter vissa internationellt föreslagna normer och kunde endast bestämmas genom försök på levande djur, vilka försök toge flera veckor i anspråk. För att ett flertal undersökningsresultat skulle bliva fullt jämförbara, måste de vara vunna enligt samma undersökningsmetoder och i mera kritiska fall helst vara utförda vid samma institution. Det vore därför en stor fördel, om alla vita- minundersökningar i landet, åtminstone på undersökningsteknikens nuvarande ståndpunkt, underställdes samma institution eller person.
Jämväl medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen och kommerskollegium 'vits- ordade behovet av vitaminkontroll, lantbruksstyrelsen under särskilt beto- nande av att denna kontroll i så fall rimligtvis borde utsträckas att avse även fodermedel.
Såsom framgår av ovanstående, har frågan om vitaminkontrollen avseende å såväl läkemedel som livsmedel och fodermedel. Med hänsyn härtill kan denna fråga tänkas löst sålunda, att vitaminkontrollen uppdelas å två eller flera av de institutioner, som handhava eller avses handhava kontrollen av respektive läkemedel, livsmedel och fodermedel. En dylik lösning finna de sakkunniga emellertid föga välbetänkt redan ur ekonomisk synpunkt, i be— traktande av den särskilda och relativt omfattande utrustning (djuruppsätt- ning), som vitaminkontrollen kräver. Även ur arbetssynpunkt är en dylik uppdelning ägnad att väcka starka betänkligheter, enär arbetsmetoderna och forskningsmålen i samtliga fall äro gemensamma samt ett säkert bedömande av föreliggande spörsmål förutsätter omfattande undersökningar och stor erfa- renhet. Vid en uppdelning av hithörande arbetsuppgifter inställa sig därför farhågor för bristande enhetlighet och konsekvens i de olika sidoordnade in- stansernas bedömanden. De sakkunniga vilja härutinnan hänvisa till vad Sveriges kemiska industrikontor i ovan återgivna yttrande anfört. Uppenbart är ock, att om vitaminkontrollen koncentreras till en anstalt, dennas utrust— ning kan i olika hänseenden göras fullständigare och därmed större garanti vinnas för ett gott undersökningsresultat. De sakkunniga måste därför med styrka hävda angelägenheten av en centralisering av den offentliga vitamin- kontrollen till en anstalt, vare sig det gäller läkemedel, livsmedel eller foder- medel. I denna anstalts uppgifter bör ock ingå att verkställa sådana praktiskt— vetenskapliga vitaminundersökningar, som påkallas av statliga myndigheter. Att hit koncentrera all vetenskaplig forskning kring vitaminproblemet torde däremot ej böra eller kunna ifrågakomma.
Frågan är emellertid, om det avsedda vitaminlaboratoriet bör organiseras som en självständig anstalt, såsom fallet är i Norge och delvis (lokalt). även
i Danmark, eller om det bör organisatoriskt anslutas till någon av ovan an- tydda institutioner, d. v. s. farmacevtiska laboratoriet, institutet för folkhälsan eller den föreslagna lantbrukskemiska centralanstalten. Professorn von Euler in. fl. hava, som tidigare nämnts, preliminärt förordat den självständiga linjen. Som motiv härför har väsentligen anförts, att det ifrågasatta institutets avdel- ning för födoämneshygien och livsmedelskontroll måste förväntas erhålla en sådan mångfald av uppgifter, såsom agrikulturkemiska undersökningar, all- män livsmedelsanalys m. m., att föreståndaren för densamma icke utan olägen- het kunde, på sätt medicinalstyrelsen föreslagit, jämväl anförtros den viktiga vitaminkontrollen och därmed förenad forskning. Det syntes dem därför mest välbetänkt att redan från början inrätta ett särskilt institut för ändamålet. 'De sakkunniga äro för sin del icke beredda att under nuvarande förhållan- den biträda ett så vittgående förslag. Att särskilda vitamininstitut inrättats i nyssberörda grannländer betingas, enligt vad de sakkunniga inhämtat, av spe- biella omständigheter, i Norge vikten av att få tranens vitaminhalt fastställd och i Danmark tillgången till donerad, för ändamålet fullt utrustad byggnad. I Sverige föreligga icke liknande särskilda förhållanden. Omfattningen av hithörande arbetsuppgifter låter sig för närvarande icke heller slutgiltigt be- dömas. Försiktigheten synes de sakkunniga därför bjuda att icke nu ifråga- sätta inrättandet av en självständig anstalt för ändamålet. Lämpligast och naturligast torde vid sådant förhållande vara att i enlighet med medicinalsty- relsens förslag infoga vitaminkontrollen som ett led i institutets för folkhälsan allmänna verksamhet, i vad denna avser födoämneshygien och livsmedelkon- troll. Med den organisation, som de sakkunniga avsett för detta institut, torde för övrigt såväl jordbrukets som läkemedelskontrollens intressen i förevarande hänseende kunna på ett tillfredsställande sätt bevakas och tillgodoses.
Av det sagda framgår, att det ifrågasatta institutet för folkhälsan kommer att få ett vidsträckt verksamhetsfält som rådgivande myndighet beträffande olika näringsproblem. Denna rådgivande verksamhet måste givetvis i första hand stå. sådana offentliga myndigheter, statliga eller kommunala, till tjänst, för vilka näringsproblemen på ett eller annat sätt äro av väsentlig betydelse, såsom t. ex. medicinalstyrelsen, armé- och marinförvaltningarna, socialstyrel- sen, fångvårdsstyrelsen och landstingen. Betydelsen av ifrågavarande verk-- samhet belyses bland annat av följande uppgifter rörande utspisningskost- nadernas storlek vid våra offentliga sjukhus.
Enligt en sammanställning i tidskriften Sjukhuset skulle dessa kostnader vid 512 angivna anstalter —— lasarett, sjukstugor, epidemisjukhus, tuberkulos— anstalter, barnsjukhus, barnbördshus, vanföreanstalter, anstalter för kroniskt sjuka, kommunala anstalter för sinnessjuka och sinnesslöa och epileptiker- anstalter — år 1933 kunna uppskattas till sammanlagt omkring 16000 000 kronor, motsvarande 21 procent av dessa anstalters samtliga driftkostnader för nämnda år. De statliga sinnessjukhusens utspisningskostnader uppgå nu- mera till inemot 5 miljoner kronor per år. Tager man i betraktande, att icke alla kroppssjukhus äro redovisade i nämnda sammanställning, torde man
kunna skatta de totala utspisningskostnaderna vid landets sjukhus till om- kring 22 miljoner kronor per år, ett för vårt land mycket betydande belopp. I detta ingå likväl allenast kostnader för matvaror, medan utgifter för förränt- ning och amortering av köksbyggnader och anläggningar, löner till köksper- sonalen och övriga med utspisningen sysselsatta personer samt kostnader för eldning och uppvärmning lämnats åsido.
Betydelsen av en auktoritativ vägledning även för de enskilda hushållen ej blott ur hygienisk utan även ur ekonomisk synpunkt framgår därav, att för den övervägande delen av befolkningen livsmedelskostnaderna utgöra den största utgiftsposten och i åtskilliga fall uppgå till omkring hälften av hus- hållets samtliga utgifter. Att institutets rådgivande verksamhet jämväl blir av betydelse för livsmedelsindustrien och jordbruket torde icke behöva här närmare utvecklas.
Slutligen må erinras, att institutet skulle få vissa undervisningsuppgifter å det födoämneshygieniska området, närmast avseende läkare i statlig eller kommunal tjänst ävensom distriktssköterskor och hälsovårdstillsyningsmän.
Kap. IV. Institutets organisation.
Med vad ovan anförts torde behovet av ett socialhygieniskt institut hava klart ådagalagts. På sätt framhållits, träda särskilt tre huvudområden i för- grunden såsom verksamhetsfält för det föreslagna institutet, nämligen 1) all— män hygien, främst bostadshygien, 2) yrkeshygien samt 3) födoämneshygien med livsmedelskontroll. På vart och ett av dessa områden föreligga ock be- tydelsefulla och omfattande arbetsuppgifter. De sakkunniga anse med hänsyn härtill erforderligt och lämpligt, att institutet organiseras å tre avdelningar, motsvarande nyss angivna tre huvudområden. De sakkunniga skola nedan för var och en av dessa avdelningar undersöka det behov av personal, som kan förefinnas, och därefter beräkna den personal, som lämpligen kan och bör vara gemensam för institutet i dess helhet.
A. Avdelningen för allmän hygien.
Med utgångspunkt från vad i föregående kapitel anförts skulle arbetsupp— gifterna för denna avdelning närmast komma att utgöra dels undersökningar av praktiskt-vetenskaplig natur inom den allmänna hygienen, främst å det bostadshygieniska området, dels ock undervisning i socialhygien för tjänste— läkare, distriktssköterskor samt hälsovårdstillsyningsmän. Då tyngdpunkten åtminstone till en början avses komma att vila på undervisningsuppgifterna, lär behovet av personal för denna sida av verksamheten först böra upptagas till granskning.
Nuvarande undervisningsverksamhct. Som förut berörts finnes redan viss under- visning i socialhygien provisoriskt ordnad för ifrågavarande grupper befatt- ningshavare. Grunderna och kostnaderna för denna verksamhet framgå i huvudsak av följande översiktliga redogörelse.
För tjänsteläkare hava från och med budgetåret 1935/1936 genom medicinal- styrelsens försorg och under dess omedelbara ledning årligen anordnats två kurser i socialhygien och socialmedicin. Varje kurs har pågått i 8 veckor med en ungefärlig arbetstid av 7 timmar varje helgfri dag, därav 3 föreläs- ningstimmar, 1—2 demonstrationstimmar och 2—3 timmar för hemuppgifter. Undervisningen har omfattat följande ämnen och antal timmar:
-- Antal A ”” n e timmar Grunddragen av den medicinska statistiken, befolkningsrörelsen, ras— hygienen och rasbiologien; steriliseringslagen och dess tillämpning ...... 8 Bostadshygien och bostadsinspektion ................................................ 27 Arbets- och yrkeshygien .................................................................. 18 Moderskapsvård m. m. .................................................................. 7 Häls0vård för barn och ungdom ...................................................... 43 Tuberkulosbekämpandet .................................................................. 8 Sexualhygien, lagstiftning angående könssjukdomar m. m. ..................... 4 Social lagstiftning: fattigvård, samhällets barnavård, alkoholistvård, sinnes- slövård, vanförevård, blindvård ................................................... 31 Medicinallagstiftning: hälsovårdsstadgan, epidemilagen, karantänskungörel- sen m. m.; medicinalförvaltning ................................................... 33 Samhällets försäkringsväsende: livförsäkring, pensionsförsäkring, olycks- fallsförsäkring, sjukförsäkring ...................................................... 12 Psykisk hälsovård ........................................................................ 3 Reumatikervård ........................................................................... 2 Folk- och skoltandvård .................................................................. 8 Folkbad ....................................................................................... 2 Summa 206
Av dessa 206 timmar har ett 60-tal använts till demonstrationer och tillämp- ningsövningar. Undervisningen, som varit förlagd till Stockholm, har i regel meddelats av läkare och andra funktionärer, vilka varit praktiskt verksamma å vederbörande område. För demonstrationer och praktiska övningar ha anlitats åtskilliga institutioner och anstalter inom det praktiskt sociala arbetet. Undervisningen har varit avgiftsfri samt stått öppen för i statens, lands— tingens eller kommunernas tjänst anställda läkare till ett antal av högst 15 per kurs.
Undervisningskostnaden, som helt bestritts med statsmedel, har uppgått till cirka 7 000 kronor per kurs, varvid räknats med ett arvode av 30 kronor per föreläsningstimme och 20 kronor per demonstrationstimme samt 1 000 kronor för expenser. Härutöver har anvisats ett belopp av 5000 kronor till- stipendier åt deltagare i kursen.
Vid statens distriktssköterskeskola hava från och med hösten 1935 an- ordnats dels två utbildningskurser, dels två kompletteringskurser per budgetår.
Envar av utbildningskurserna har pågått cirka 6 månader och omfattat såväl teoretisk som praktisk undervisning. Den teoretiska under- visningen har meddelats skild från den praktiska tjänstgöringen och haft formen av föreläsningar, demonstrationer och övningar. I anslutning därtill hava besök ägt rum vid olika sociala institutioner, varvid orienterande före— drag hållits. Den teoretiska kursen har varat inemot 3 månader samt om- fattat följande ämnen och antal timmar:
—- Antal
A m n e timmar Allmän hygien .............................................................................. 56 Moderskapsvård ........................................................................... 3 Barnavård ................................................................................. 35 Näringslära och huslig ekonomi ...................................................... 20 Tuberkuloslära med dispensärvård ................................................... 21 Vanförevård ................................................................................. 2 Samhällslära .............................................................................. 10
Medicinalväsendet (den öppna och den slutna sjukvårdens organisation
m. m.) .................................................................................... 26 Sociallagstiftm'ng ........................................................................... 31 Psykologi .................................................................................... 10 Allmän etik ................................................................................. 4 Pedagogik .................................................................................... 20 Mötesteknik ................................................................................. 27 Diverse (innefattande bland annat yrkeshygien) .................................... 3 Summa 268
Av dessa 268 timmar har ett 30-tal utgjort demonstrations- och övnings- lektioner. Såsom lärare hava fungerat ett stort antal personer med speciell erfarenhet å vederbörande ämnesområde. Vid varje kurs ha emottagits cirka 30 elever.
Efter avslutad teoretisk kurs har den praktiska tjänstgöringen vidtagit, varvid eleverna uppdelats i olika grupper. Varje elev har sålunda beretts tillfälle att deltaga i arbetet vid Stockholms stads (eller annan) dispensär under cirka 1 månad samt lika lång tid vid barnavårdscentral (huvudsakligast i Stockholm). Eleven har därvid biträtt vid mottagningen samt åtföljt veder— börande sjuksköterska vid hembesök. I allmänhet har eleven under de sista 14 dagarna av perioden på egen hand företagit hembesök, verkställt utred— ningar och avlagt rapporter. Som regel hava dispensärsköterskan och sjuk— sköterskan å barnavårdscentralen endast haft en elev åt gången att handleda. Under övrig tid, anslagen till praktisk tjänstgöring, har eleven beretts till- fälle att dels deltaga i arbetet å Stockholms vanföreanstalt, dels åtfölja en av bostadsinspektriserna i hennes arbete, dels sätta sig in i en skolsköterskas verksamhet genom hospitering i någon folkskola, antingen i Stockholm eller i kommun i Stockholms närhet. Sedan rådgivningsstation för blivande mödrar öppnats å Södra barnbördshuset, komma eleverna även att hospitera där— städes.
K o 111 p 1 e t t e r i n g 8 k u r s e r n a äro avsedda för de distriktssköterskor,
som enligt äldre bestämmelser erhållit dispens från genomgående av distrikts- sköterskeskolan. Varje sådan kurs har i regel pågått 5—6 veckor och om- fattat följande ämnen och timantal:
-- Antal A m n e timmar Allmän hygien .............................................................................. 34 Moderskapsvård ................................................................ -. .......... 2 Barnavård ................................................................................. 16 Näringslära och huslig ekonomi ...................................................... 10 Tuberkuloslära med dispensärvård ................................................... 18 Vanförevård ................................................................................. 3 Sociallagstiftning ........................................................................... 15 Psykologi .................................................................................... 6 Allmän etik ................................................................................. 4 Distriktsvård och sjuksköterskeväsende ............................................. 9
Summa 1 17
Under kursen hava eleverna, som uppgått till 30 a 35 per kurs, dessutom avlagt besök vid olika institutioner.
Efter avslutad teoretisk kurs hava eleverna i regel hospiterat å en dispensär samt i vissa fall, då så kunnat ske, å barnavårdscentral. Lämpliga dispensärer i olika delar av landet hava tagits i anspråk.
Ansvaret för och ledningen av skolan tillkomma en särskild styrelse, be— stående av inspektrisen över sjuksköterskeväsendet såsom självskriven leda- mot samt fem av Kungl. Maj:t för högst fem år utsedda personer med särskild erfarenhet och insikt i sjukvårds- eller sociala frågor. Undervisningskost— naden uppskattas till 9000 kronor per utbildningskurs och 1 500 kronor per kompletteringskurs, varvid räknats med ett arvode av 1000 kronor för före- ståndarinna, 25 kronor per föreläsningstimme och 15 kronor per demonstra- tions- eller övningstimme samt 1 400 kronor till expenser. Sammanlagt har alltså undervisningskostnaden, inklusive expenser, vid statens distrikts- sköterskeskola uppgått till 21 000 kronor per år. Härjämte har anvisats ett belopp av 20 000 kronor årligen till stipendier åt elever vid utbildningskursen. För innevarande budgetår hava härutöver anvisats 1 000 kronor till stipendier åt elever vid kompletteringskurserna.
I detta sammanhang må nämnas, att m c d i cin als ty r el s e n i skri- velse den 27 augusti 1936 angående medelsbehovet för budgetåret 1937/1938 beräknat medel bland annat för inrättande av en fast föreståndarinnebefatt- ning vid skolan. Styrelsen anförde därvid bland annat:
Befattningen såsom föreståndarinna för distriktssköterskeskolan hade dit- tills betraktats såsom en bisyssla och uppehållits av inspektrisen över sjuk- sköterskeväsendet, vilken jämte sin ordinarie tjänst kunnat med hjälp av extra biträde sköta de med föreståndarinnebefattningen förenade uppgifterna. Det ökade antalet kurser hade emellertid medfört ett betydligt ökat arbete, vilket icke gjorde det möjligt att i fortsättningen uppehålla befattningen på sätt som tidigare skett. För ledningen av skolan erfordrades i stället en särskild föreståndarinna. Med hänsyn till den stora betydelsen av att denna ägde icke blott en synnerligen god sjuksköterskeutbildning utan även vore
socialhygieniskt utbildad och i övrigt personligen lämplig att handhava led- ningen av undervisningen i socialhygien, syntes föreståndarinnan i avlönings- hänseende böra placeras i nivå med föreståndarinnorna vid de största sjuk— sköterskeskolorna. Hon borde därför förutom fri bostad med fri värme och fritt lyse eller däremot svarande kontantersättning erhålla ett årligt arvode av minst 4800 kronor. Det arvode, som föreståndarinnan dittills uppburit, hade av henne använts till avlöning av extra biträde med ett belopp av 1 000 kronor för varje utbildningskurs eller sålunda tillhopa 2000 kronor per år. För kompletteringskurserna hade föreståndarinnan icke tilldelats något arvode. En förhöjning av anslagsmedlen till arvoden erfordrades alltså vid bifall till styrelsens förslag om inrättande av en särskild föreståndarinne- befattning med (4 800—2 000) 2 800 kronor.
Under hänvisning till pågående utredning angående inrättande av ett statens socialhygieniska institut ansåg departementschefen emellertid ej till- rådligt att för det dåvarande föreslå någon förändring i fråga om skolans personalförhållanden och förordade därför ej anslag för ändamålet.
Som tidigare antytts, hava vid hälsovårdsnämnden i Stockholm tid efter annan kortare kurser för hälsovårdstillsyningsmän anordnats för utbildning av nytillträdande tillsyningsmän. År 1932 anordnades sålunda en sådan kurs, formellt genom svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet men reellt under ledning av tjänstemän vid Stockholms stads hälsovårdsnämnd. I denna kurs deltogo, förutom stadens tillsyningsmän, ett 20-tal tillsyningsmän från andra städer, vilka beviljats studiebidrag för ändamålet. Kursen omfattade en månad med i regel 2 a 3 timmars föreläsningar och 3 ä 4 timmars demonstrationer dagligen. Föreläsningar höllos därvid i allmän hygien, bostadshygien och bostadsinspektion, förvaring och kontroll av livsmedel, vattenhygien, smitt- samma sjukdomars bekämpande, arbetareskyddslagen m. 111. År 1935 anord- nades en liknande kurs, vilken kunde göras betydligt kortare genom att flertalet föreläsningar vid 1932 års kurs i förväg tillhandahållits kursdel— tagarna i tryckt skick och förutsattes kända vid kursens början. 1935 års kurs var med andra ord planlagd såsom en komplettering av 1932 års kurs och omfattade sammanlagt omkring 75 timmar, därav 34 timmar allmän hygien, inklusive bostadshygien, 8 timmar yrkeshygien samt 33 timmar födoämnes- hygien och livsmedelskontroll, allt med därtill hörande lagstiftning. Vid båda kurserna ha i största utsträckning avhandlats spörsmål, som förekomma i det dagliga arbetet, varvid undervisningen ofta givits form av seminarie— övningar eller diskussioner. Efter kurserna har tillfälle beretts deltagarna att erhålla ytterligare utbildning på något område, varom deras huvudmän uttryckt önskan, t. ex. inom bostadsinspektion eller mjölkkontroll. Ifråga- varande kurser, för vilka avgift upptagits av kursdeltagarna, ha emellertid, som redan antytts, endast inneburit en rent provisorisk lösning av tillsynings- männens utbildningsfråga och tarva en fastare organisation. Erfarenheten från kurserna har bland annat visat, att tiden varit för knappt tillmätt för att deltagarna skulle kunna genom studier under själva kursen förvärva tillfreds- ställande kunskaper inom de olika områden, som undervisningen avsett.
De sakkunniga. Sammanställer man programmen för ovan nämnda kurser för tjänsteläkare, distriktssköterskor och hälsovårdstillsyningsmän, kan däri in- gående undervisning, vad angår den allmänna avdelningen, i stort sett sägas tillhöra följande fem ämnesgrupper och omfatta följande antal timmar per år: 1) allmän hygien .................................................................. 285 timmar 2) moderskaps- och barnavård ................................................ 212 » 3) tuberkulosvård ............................................................... 94 » 4) medicinalstatistik ............................................................ 40 » 5) organisation, medicinallagstiftning och sociallagstiftning ......... 472 »
Summa 1 103 timmar
Fördelningen av undervisningstimmarna å de olika kurserna framgår när- mare av efterföljande sammanställning. I kurserna hava, på sätt å tablån an— märkts, jämväl ingått ett antal föreläsningar inom ämnesområden, som till- höra institutets båda övriga avdelningar, nämligen 44 timmar yrkeshygien samt cirka 80 timmar födoämneshygien och livsmedelskontroll, allt per år.
När det gäller att tillgodose en undervisning av den art, varom här är fråga, bör man enligt de sakkunnigas bestämda uppfattning i första hand eftersträva att uppnå och bevara en ständig kontakt med det praktiskt-hygieniska arbetet. Vikten härav understrykes än mera av att den undervisningsverksamhet, som förutsättes förlagd till institutet, i viss utsträckning avses bliva förbunden med undersökningar och forskning i det praktiska livets tjänst. Ur nu anförda synpunkter är det uppenbarligen angeläget att tillse, att organisationen för— länas all den smidighet och anpassning efter hälsovårdens växlande krav, som är möjligt att uppnå inom en rimlig kostnadsram. Med beaktande härav hålla de sakkunniga före, att hithörande undervisning bör liksom hittills i huvudsak ombesörjas genom anlitande av i praktisk verksamhet sysselsatta personer i egenskap av speciallärare samt att anställande av fasta lärarkrafter, som ägna hela eller större delen av sin arbetstid åt institutet, bör begränsas till vad som oundgängligen erfordras för undervisnings- och forskningsverksamhetens organiserande och praktiska bedrivande.
Då man med denna utgångspunkt går att pröva behovet av fast anställd personal vid det ifrågasatta institutet, må först erinras om det samarbete med karolinska institutets hygieniska avdelning, som tidigare berörts och som innebär bland annat, att institutet för folkhälsan skulle erhålla möjlighet att tillgodogöra sig den sakkunskap och erfarenhet, varöver professorn i hygien förfogar, i den mån dennes arbetstid icke tages i anspråk för honom åliggande undervisning av medicine kandidater. En lämplig form härför synes de sak— kunniga vara, att nämnde professor knytes till institutet för folkhälsan såsom chef för en av dess avdelningar, varvid den allmänna avdelningen av naturliga skäl i första hand kommer i fråga. Såsom chef för denna avdelning skulle professorn, i överensstämmelse med vad i kap. III anförts, närmast hava att leda och övervaka de praktiskt-vetenskapliga undersökningar, som ankomma å avdelningen. De sakkunniga förutsätta emellertid, att åt professorn tillika uppdrages att i den omfattning, varom för varje särskild kurs överenskommes,
Kurs för tjänstcläkarc Kurs för distriktssköterskor av av . . läkare och . . läkare och timmar timmar .. timmar timmar ., av darmed darmed per kurs per år per kurs per år andr jam- jam- ställda ställda Allmän hygien .................. 46 92 92 56 112 92 20 Moderskapsvård och barnavård. 50 100 100 38 76 46 30 Tuberkulosvård ................ 8 16 16 21 42 38 4 Medicinalstatistik .............. 20 40 40 -— | — —— —— Organisation 0. lagstiftning m. m. 64 128 128 133 266 92 174 Summa 188 I 376 ! 376 l 243 496 268 228
Anm. I ovannämnda kurser ingår hårutöver undervisning i yrkeshygien med 44 timmar sz
ansvara för och även personligen deltaga i undervisningen av tjänsteläkarna. För chefskapet och därmed förenad övervakning av undersökningsverksam— heten bör ersättning utgå i form av ett årligt arvode, förslagsvis ä 1 000 kronor, medan för undervisningen ersättning lämpligen bör bestämmas för varje särskild kurs enligt i sådant avseende eljest tillämpade grunder. I syfte att i möjligaste mån vinna garanti för att professuren i hygien besättes med innehavare, vilken jämväl äger förutsättningar att tjänstgöra såsom chef för ifrågavarande avdelning, synes den styrelse för institutet, som de sakkunniga i det följande föreslå, böra beredas tillfälle att vid återbesättandet av pro- fessuren yttra sig angående de sökandes kompetens för befattningen som avdelningschef vid institutet för folkhälsan. Ett i viss mån analogt förfarings- sätt har, enligt kungl. brev den 22 december 1927, hittills tillämpats vid till- sättning av de förenade befattningarna som överläkare vid vederbörande sinnessjukhus samt professurerna i psykiatri vid universitetet i Uppsala och karolinska institutet. Av samarbetet med sistnämnda institut bör slutligen följa, att den nu till professorns i hygien förfogande stående amanuensen får sitt arbete förlagt till institutet för folkhälsan, där han närmast skulle komma att biträda vid den akademiska undervisningens meddelande.
Enär det med hänsyn till förenämnda professors undervisnings- och forsk- ningsverksamhet är angeläget, att han ej alltför mycket betungas med avdelningen tillhörande rutinundersökningar, torde såsom närmast under honom ansvarig för arbetet å avdelningen böra fast anställas en i praktiska värv förfaren läkare med specialutbildning på något av de ämnesområden, som falla inom avdelningens verksamhetsfält. Förutom att övervaka och i övrigt ansvara för de avdelningen åliggande undersökningar, varmed avdel- ningschefen icke själv tager befattning, torde denne läkare såsom speciell uppgift böra anförtros organiserandet och ledningen av den undervisning, som vid institutet skall meddelas icke-läkare. Han bör givetvis även vara skyldig
Fdåfåtlitldzlfåäzli-Zioior Kurs för tillsyningsmän S 11 m m a av av av när timmar lnååiåäh av timtar ! timmåzr laåäägåh adv timmåar håg-åååh räv kurs per år jäm- andra per urs per r jäm- an ra per r jäm- an ra ställda ställda ställda i 68 52 16 26 13 3 10 285 239 46 3 36 24 12 — —— — —— 212 170 42 3 36 36 — — — — — 94 90 4 — — _ — — _ _ _ 40 40 _ 7 74 44 30 8 4 4 —— 472 268 204 7 [ 214 156 | 58 34 17 l 7 I 10 | 1103 807 E 296
)ämneshygien och livsmedelskontroll med omkring 80 timmar per år.
att meddela undervisning ät säväl läkare som andra inom området för sin kompetens. Att tillförsäkra institutet en för nu berörda uppgifter fullt kompe- tent och dugande arbetskraft torde icke vara möjligt med mindre än att vid institutet inrättas en befattning som laborator och överlärare med placering i lägst lönegraden B 28 å. den allmänna löneplanen för civila befattningshavare i statens tjänst. Vid sin sida bör innehavaren av denna befattning hava en assistent med hygieniskt-teknisk utbildning att biträda såväl vid förekommande undersökningar som —— i den mån sä finnes påkallat — vid undervisningen. Då. denne assistents arbetskraft med säkerhet kan förväntas bliva i sin helhet tagen i anspråk för hithörande uppgifter, torde han liksom de vetenskapligt utbildade assistenterna vid övriga statslaboratorier böra anställas på. heltid mot ett årligt arvode av förslagsvis 4500 kronor.
Undervisningsuppgiftema vid distriktssköterskeskolan och de till denna knutna kompletteringskurserna äro emellertid av den art och omfattning, att de sakkunniga, i principiell anslutning till medicinalstyrelsens ovan återgivna förslag, anse motiverat att jämväl räkna med en fast anställd arbetskraft så- som i första hand ansvarig föreståndarinna och lärarinna vid nämnda skola. För att för denna uppgift kunna förvärva en kompetent och lämplig person lärer, på sätt medicinalstyrelsen förordat, ifrågavarande befattningshavare böra tillerkännas minst samma löneförmäner som föreståndarinnorna vid de största sjuksköterskeskolorna, vilka äga uppbära en ärlig lön av lägst 4800 kronor jämte fri bostad med värme och lyse. Överfört å den allmänna löne- planen för civila befattningshavare i statens tjänst innebär detta, att befatt— ningen icke bör placeras lägre än i 15:e lönegraden för ordinarie befattnings- havare i nämnda löneplan.
Härjämte torde för undervisning i medicinalstatistik och verkställande av statistiska bearbetningar i vetenskapligt syfte böra fast anställas en särskild arbetskraft. Då. denne emellertid förutsättes vara gemensam för hela insti-
tutet, återkomma de sakkunniga till denna fråga i det följande. Slu7ligen erfordras ett biträde för utförande av skrivgöromål och annat enklare tel'niskt arbete å avdelningen. För ändamålet bör inrättas en ordinarie kontorsbiträdes— tjänst i lönegraden B 4.
Nu skisserade stomme av fast anställd personal synes åtminstone till en början utgöra en nöjaktig grund för organiserande av en tillfredsställande undervisnings- och undersökningsverksamhet, i vad på den allmänna .wdel- ningen ankommer. Att för ombesörjande av denna verksamhet i dess helhet jämväl kräves ett ej ringa antal till institutet knutna speciallärare och indra experter har redan förut betonats. .
Vad härvid angår undervisningsverksamheten, torde man böra räkna med att denna skall tills vidare fortgå i minst den omfattning, som för närvarande är fallet. De sakkunniga vilja särskilt framhålla, att kompletteringskurser för distriktssköterskor lära bli nödvändiga även sedan samtliga nu anställda distriktssköterskor, vilka enligt äldre bestämmelser vunnit dispens från genom- gående av distriktssköterskeskolan, erhållit ifrågavarande utbildning. Där— efter bör nämligen tillfälle beredas jämväl de distriktssköterskor, som genom- gått distriktssköterskeskolan, att i tur och ordning förnya och komplettera sina kunskaper i syfte att hålla sig i nivå med den raska utveckling, som kännetecknar de olika områdena för distriktssköterskas verksamhet. Be— träffande hälsovårdstillsyningsmännen torde en viss utvidgning av undervis- ningen icke kunna undvikas, men denna kommer i så, fall att i huvudsak falla på institutets båda övriga avdelningar. Omfattningen av den undervisning, som skulle komma att åligga den allmänna avdelningen, behöver vid sådant förhållande icke uppskattas högre än till 1 150 föreläsnings- och de- monstrationstimmar per år. Man synes vidare kunna utgå från att den fast anställda personalen, exklusive professorn i hygien, skall kunna utan oskäligt åsidosättande av andra åligganden ombesörja minst 1/3 av undervisningen eller inemot 400 timmar, fördelade med 200 timmar å laboratorn och dennes assi- stent, 40 timmar å. statistikern samt 160 timmar å förestånderskan för distrikts- sköterskeskolan. Omkring 750 undervisningstimmar skulle sålunda komma att bestridas av speciallärare, därav ungefär 600 timmar av läkare och därmed jämställda lärarkrafter. Därest ersättningen till lärarna i medeltal beräknas efter 25 kronor per timme för läkare och därmed jämställda samt 20 kronor per timme för övriga, skulle kostnaderna härför kunna uppskattas till omkring (600 )( 25)' 15000 + (150 )( 20) 3 000: 18000 kronor för år.
I detta sammanhang vilja de sakkunniga med hänsyn till de nya och grannlaga uppgifter, som å bostadshygienens område vänta distriktssköter- skorna i deras verksamhet, särskilt understryka angelägenheten av att åt eleverna vid distriktssköterskeskolan beredes en i möjligaste mån grundlig praktisk utbildning i denna del, framför allt vad angår landsbygdens för- hållanden. Lämpligen synes för detta ändamål avtal böra träffas med en bostadsinspektör eller bostadsinspektris, som har sin verksamhet förlagd till exempelvis Stockholms, Uppsala eller Södermanlands län, att mot visst arvode per år eller per kurs handhava den praktiska sidan av ifrågavarande
undervisning. En liknande anordning kan uppenbarligen befinnas ändamåls- enlig även beträffande den praktiska undervisningen i social barnavård. Under- handlingar härom torde böra föras med vederbörande distriktsvårdsstyrelse.
Arten och omfattningen av erforderlig expertis och annan personal för verkställande av speciella eller mera omfattande undersökningar låta sig icke på förhand bedömas. I detta hänseende må här endast nämnas, att åtskilliga undersökningar på det hygieniska området innefatta ett komplex av frågor, berörande såväl etiologiska, kliniska, tekniska som profylaktiska spörsmål, varför ett flertal experter kunna behöva anlitas för en och samma undersökning. Det torde ock ofta bli nödvändigt att åvägabringa ett nära samarbete med olika laboratorier och organ för öppen och sluten sjukvård, förhållanden som visserligen äro särskilt påtagliga ifråga om yrkessjukdo- marna men hava sin tillämpning även på institutets verksamhetsområden i övrigt. Under sådana omständigheter bör tydligen möjlighet förennnas att för ifrågavarande undersökningar anställa tillfällig personal under beaktande av de vid varje tidpunkt föreliggande undersökningsuppgifterna och övriga. förhållanden. De sakkunniga vilja härutinnan erinra, att en dylik möjlighet redan beretts statens provningsanstalt, i det att till anstaltens förfogande ställts ett förslagsvis beräknat belopp, avsett att användas just för sådant ändamål, varom nu är fråga. Detsamma gäller i viss mån statens bakterio- logiska laboratorium. Då det kan förutses, att institutet för folkhälsan kommer att beträffande undersökningsverksamheten till stor del arbeta under principiellt likartade förhållanden som dessa anstalter, synes berörda anordning böra komma till stånd jämväl vid det föreslagna institutet. Det för ändamålet beträffande den allmänna avdelningen erforderliga beloppet torde icke kunna beräknas lägre än till 5000 kronor per år.
Med ledning av ovanstående kan personalkostnaden för den allmänna avdelningen i sin helhet, frånsett den statistiska sakkunskapen, uppskattas till (1000+11000+4500+5700+3000+ 18000+5000) 48200 kronor. Därvid har enligt vedertagna budgetprinciper för den ordinarie personalen räknats med avlöning efter högsta löneklassen. Då för budgetåret 1937/ 1938 anvisats något över 30000 kronor till bestridande av förenämnda undervis— ning åt tjänsteläkare och distriktssköterskor, skulle alltså merkostnaden uppgå till cirka 20000 kronor och huvudsakligen avse undersökningsverk— samhet samt undervisning åt hälsovårdstillsyningsmän.
B. Avdelningen för yrkeshygien.
Ifrågavarande avdelning skulle ha till allmän uppgift att för vårt lands vidkommande tillvarataga och på ett auktoritativt sätt företräda de grund— läggande hygieniska synpunkter, som under senare tid med allt större styrka gjort sig gällande på arbetarskyddets område. I enlighet med vad i kap. III närmare berörts skulle sålunda till avdelningens uppgifter höra, bland annat,
att utarbeta såväl allmänna hygieniska anvisningar rörande arbetslokalers anordnande och användande som speciella hygieniska föreskrifter under an— passning till olika industriers säl-förhållanden,
1654 57 4
att ägna uppmärksamhet åt skador och ohälsa, som uppkomma genom ogynnsamma fysikaliska infiytanden, ävensom åt yrkesskador av infektiös natur samt att ur denna synpunkt företaga erforderliga undersökningar be- träffande olika yrkesgrupper,
att på längre sikt noga följa och studera minderårigas och kvinnors arbets- förhållanden och hälsotillstånd ävensom arbetstidsproblemen i allmänhet,
att föreslå erforderliga åtgärder för att ur medicinsk synpunkt förbättra olycksfallsskyddet,
att föra specialregister över preparat, som komma till användning inom skilda industrier
samt att meddela undervisning i yrkeshygien åt läkare, distriktssköterskor och hälsovårdstillsyningsmän m. fl.
Därest arbetsuppgifterna bestämmas enligt nu angivna riktlinjer, ligger det i sakens natur, att avdelningen får till allmänt åliggande att tillhandagå yrkesinspektionens tillsynsmyndighet med de upplysningar och utredningar, varav denna i sin hittillsvarande verksamhet visat sig vara i stort behov. Avdelningen skulle sålunda komma att i realiteten fullgöra uppgifter, som eljest skulle åvila en vid tillsynsmyndigheten anställd läkare.
Då det gäller att bedöma behovet av personal och resurser i övrigt för denna avdelning, framstår det som ett trängande önskemål, att fullgörandet av hithörande betydelsefulla arbetsuppgifter i görligaste mån påskyndas, icke minst med hänsyn till de försummelser som på detta område i stor utsträckning förekommit. Att samtidigt på alla fronter upptaga kampen mot ohälsa i arbetet lärer emellertid ej vara möjligt eller ens lämpligt, enär den nödvändiga överblicken över arbetet då lätt skulle gå förlorad. Svå- righeter skulle jämväl yppa sig att närmare precisera de resurser i fråga. om såväl personal som material, vilka erfordrades vid en sådan arbetsord- ning. Man torde därför här, liksom i andra liknande fall, böra i början begränsa sig till att söka tillgodose de mest angelägna uppgifterna.
Med utgångspunkt härifrån vilja de sakkunniga för sin del förorda följande grundläggande arbetsprogram för den yrkeshygieniska avdelningen.
I första hand utarbetas och tillhandahållas allmänna anvisningar, avseende minimifordringar på arbetslokalers anordnande och inredning ur hygieniska synpunkter. Dessa allmänna föreskrifter kompletteras snarast möjligt med speciella föreskrifter för de av särskilda yrkessjukdomar hotade industrierna- För detta arbete kräves såväl medicinsk som teknisk sakkunskap. Det bästa resultatet torde uppnås, om samarbete etableras mellan en medicinskt skolad assistent och en på det mekaniska området utbildad, tekniskt erfaren yrkes- inspektörsassistent under kontroll av en för hela avdelningens arbete sva- rande chef.
Arbetstids- och trötthetsproblemen böra likaledes med det snaraste ägnas ingående uppmärksamhet ur såväl arbetsfysiologisk som arbetshygienisk synpunkt. De moderna rationaliseringssträvandena inom industrien ställa nämligen allt hårdare krav på arbetarnas prestationsförmåga samt tendera att bliva psykiskt alltmera pressande och ansträngande. Till dessa spörsmål ansluter sig på ett naturligt sätt även studiet av de minderårigas och kvin—
nornas arbetsförhållanden, arbetstid och hälsotillstånd m. 111. inom skilda industrier. Ifrågavarande problem böra därför upptagas till behandlingi ett sammanhang och göras till föremål för noggranna studier av medicinskt sakkunnig personal. Förslagsvis kunna därvid de minderåriga inom Stock- holm med omnejd i läkarbesiktningsavseende överföras till yrkeshygieniska avdelningen och undersökningarna utföras av där anställda läkare. Resul- taten av hithörande fortlöpande undersökningar böra samlas i ett utförligt hälsoregister, varigenom med tiden tillgång skulle erhållas till ett ur forsk- ningssynpunkt synnerligen värdefullt material. En dylik uppläggning gåve vidare en för institutet och dess personal betydelsefull anknytning till för- hållandena i det praktiska livet. Nu berörda hälsoregister bör så vitt möj- ligt läggas upp från det institutets verksamhet begynner, då man får räkna med att undersökning och sammanförande av detta material tager avsevärd tid i anspråk. Detsamma gäller det ovan antydda specialregistret över preparat, vilka komma till användning inom skilda industrier. Upprättandet av detta register kan lämpligen anförtros en kemiskt skolad arbetskraft.
Silikosen och de yrkesbetingade allergierna utgöra jämväl aktuella problem, vilka inom en snar framtid kräva mera effektiva åtgärder än de hittills vidtagna. Av dessa båda problem ligger det närmast till hands att först bearbeta allergierna —— särskilt hudåkommorna, eksemen och dermatiterna _ inom skilda yrkeskategorier. För att uppnå ett effektivt studium av dessa frågor torde det bli nödvändigt att under en icke alltför kort tid anlita medverkan av en hudspecialist. Denne skulle för utförande av er— forderliga allergenanalyser äga påkalla biträde av förutnämnde kemist, som för övrigt skulle kunna tagas i anspråk även för annat analytiskt arbete, t. ex. rörande yrkesgifter samt gas- och dammprover. Silikosforskningen åter synes på grund av sjukdomens natur kräva en längre tids fortsatta under- sökningar. En praktiskt viktig detalj i detta omfattande problem, vilken ännu är föga uppmärksammad i vårt land, hänför sig till spörsmålet om näsans dammfiltrerande förmåga. För utforskande av detta delproblem bör måhända till institutet under viss tid knytas en därför lämpad öron—, näs- och halsspecialist.
Jämsides med nu nämnda uppgifter lärer avdelningen böra beredas möj- lighet att tillhandagå yrkesinspektionens chefsmyndighet med diverse hygie- niska undersökningar av mera allmän natur, t. ex. beträffande ventilation, temperatur, fuktighet och belysningsanordningar på arbetsplatser, ävensom att i övrigt ägna uppmärksamhet åt skador och ohälsa genom ogynnsamma. fysikaliska inflytanden (rök, illaluktande gaser m.m.). Ernåendet av ett gott resultat i detta hänseende förutsätter jämväl ett nära samarbete mellan medicinsk och teknisk sakkunskap, liksom flertalet andra, till denna avdel- ning hörande problem.
Av vad sålunda anförts torde framgå, att man för denna avdelning lämp- ligen bör räkna med en, om ock begränsad, fast stab av medicinskt och tekniskt skolad personal med möjlighet öppen att i mån av behov anlita extra arbetskraft för speciella undersökningar och uppdrag. Den fasta, medicinskt utbildade personalen synes, med de sakkunnigas uppläggning av
avdelningens primära arbetsprogram, icke kunna föreslås till mindre än två läkare i mera självständig ställning och en assistent. Av de två förstnämnda läkarna skulle den ene tjänstgöra som chef för avdelningen med åliggande att planlägga och leda avdelningens arbete. Han bör därjämte ansvara för avdelningen tillkommande undervisning åt tjänsteläkare, distriktssköterskor och hälsovårdstillsyningsmän ävensom för det praktiskt-vetenskapliga forsk- ningsarbetet. Såsom avdelningschef bör han erhålla professors ställning samt löneförmåner enligt 30:e lönegraden i den allmänna löneplanen för civila befattningshavare i statens tjänst.
Den andre befattningshavaren av mera självständig karaktär torde böra pla- ceras såsom laborator i lönegraden B 26 med huvuduppgift att ägna sig åt under- söknings- och forskningsarbete. Det synes de sakkunniga vara av stor be- tydelse att en dylik fast tjänst inrättas, enär den på ett helt annat sätt än en assistentbefattning garanterar kontinuiteten iarbetet på avdelningen. Då man vidare måste räkna med att undersökningsverksamheten i ej ringa ut- sträckning nödvändiggör resor till skilda industrier, är det önskvärt att personalen tilltages så stor, att arbetet på avdelningen även under dylika resor kan upprätthållas.
Läkarassistenten, som kan förväntas bli fullt sysselsatt med undersöknings- arbete, bör tillerkännas samma arvode som andra vetenskapliga biträden av motsvarande natur, eller 4500 kronor för år.
Den tekniska sakkunskapen bör representeras av en kemiskt och en me- kaniskt utbildad arbetskraft. Den förre torde böra erhålla ställning som förste avdelningsingenjör och placeras lägst i lönegraden B 24. därest en dugande kraft skall kunna påräknas för ändamålet. Den mekaniska sakkunskapen synes åtminstone tills vidare kunna tillgodoses på det sättet, att en yrkesinspektörs- assistent förordnas för en tid av förslagsvis 6 månader a 1 år åt gången. Man vunne härigenom tillgång till en arbetskraft med viss erfarenhet inom den tekniska yrkeshygienen, samtidigt som vederbörande assistent erhölle en värdefull komplettering av sin utbildning. Ifrågavarande assistent bör under tiden för sin tjänstgöring å denna avdelning åtnjuta arvode med belopp motsvarande den lön, han uppbär i sin ordinarie tjänst, d. v. s. omkring 7 000 kronor för år.
Slutligen lär för skrivarbete böra anställas ett ordinarie kontorsbiträde i lönegraden B4. Kostnaden för den fasta personalen skulle därmed uppgå till (12 000 + 10000 + 4 500 + 9 000 + 7 000 + 3 000) 45 500 kronor. Då för anlitande av experter och tillfälliga biträden icke torde böra beräknas lägre belopp än 5000 kronor per år, skulle alltså den sammanlagda personalkost- naden för denna avdelning belöpa sig till omkring 50000 kronor årligen.
Med den sålunda föreslagna organisationen synas de sakkunniga rimliga krav beträffande arbetskapacitet och rörlighet i verksamheten kunna till- godoses, samtidigt som nödiga förutsättningar skapas för ett fruktbringande samarbete med redan befintliga statliga institutioner inom närliggande verk- samhetsfält. Till behovet av statistiker återkomma de sakkunniga idet följande.
C. Avdelningen för födoämneshygien och
livsmedelskontroll.
På denna avdelning skulle, såsom namnet angiver, ankomma att handhava institutets uppgifter med avseende å födoämneshygien och livsmedelskontroll. För ändamålet skulle avdelningen, på. sätt i kap. III närmare utvecklats, främst ha att företaga erforderliga undersökningar i syfte såväl att förebygga tillverkning och försäljning av för hälsan skadliga livsmedel som att söka närmare bestämma olika födoämnens värde ur folknäringssynpunkt samt att med ledning därav giva råd och anvisningar rörande kostens lämpliga sam- mansättning i olika hänseenden. Delvis i anslutning härtill men äveni övrigt skulle avdelningen stå offentliga myndigheter och enskilda till tjänst med undersökningar beträffande vitaminer i livsmedel, fodermedel och läkemedel ävensom bedriva självständig forskningsverksamhet på området. Praktiska skäl tala för att till denna avdelning även förlägges den hygieniska vattenkontrollen. Slutligen skulle avdelningen ha att ombesörja undervis- ning i födoämneslära, näringshygien och livsmedelskontroll vid de utbild- ningskurser, som avses anordnade vid institutet.
Vid bedömandet av frågan om den personal, som kan erfordras för de på avdelningen ankommande uppgifterna av rent hygienisk natur, alltså bortsett från vitaminkontrollen, må till en början erinras, att inom de sak- kunniga övervägts, huruvida icke staten borde iförsta hand övertaga av Stockholms stad nu bedriven verksamhet på området och med denna som grundval utvidga verksamheten att avse hela riket. Därigenom skulle insti- tutet redan från starten kunna tillgodogöra sig de erfarenheter och rön, som under årens lopp vunnits i nämnda verksamhet. Preliminära överläggningar med vederbörande kommunala myndigheter hava ock givit vid handen, att intresse för ett avtal i sådant syfte förefinnes från stadens sida, därest staten förbinder sig att övertaga för ändamålet fast anställd personal samt erlägga skälig gottgörelse för överlåten utrustning. Med hänsyn till de för- delar, som äro förenade med den sålunda ifrågasatta anordningen, anse sig de sakkunniga böra förorda densamma och utgå alltså i det följande från att avtal i saken kommer att träffas med Stockholms stad.
Stadens ifrågavarande verksamhet omhänderhaves närmast av två under hälsovårdsnämndens tillsyn arbetande laboratorier, det ena avsett för kemiska och det andra för biologiska undersökningar av livsmedel och vatten. Per- sonalen vid laboratorierna och kostnaden för densamma framgå av följande, år 1936 avseende sammanställning.
Kemiska Biologiska laboratoriet, laboratoriet, kronor kronor Personal och löneförmåner, inkl. rörligt lönetillägg: Föreståndare ................................................ 10 450 11 070 Assistent .................................................... 6 400 — Assistent .................................................... 4 800 4 800 Analysbiträde .............................................. 3 170 —— Laboratoriebiträde .......................................... 2 440 1 700 Semesterersättnin g .......................................... 140 130 Summa kronor 27 400 17 700 ___—_—
Det kemiska laboratoriet förestås för närvarande av en civilingenjör och docent i kemi, medan föreståndaren för det biologiska laboratoriet är aka- demiskt utbildad biolog. Samtliga tre assistenter hava vetenskaplig utbild- ning. Två av dem äro till huvudsaklig de] sysselsatta med vattenunder- sökningar och avlönas ur gatunämndens anslag till dylikt ändamål. Analys- biträdet medverkar vid mera rutinmässiga undersökningar, medan de båda laboratoriebiträdena enligt uppgift huvudsakligen användas för diskning av glas, städning och annan enklare handräckning.
Å båda laboratorierna äro sålunda anställda sammanlagt åtta personer, av vilka sex äro fullt sysselsatta med egentlig undersöknings- eller forsknings- verksamhet. Det är uppenbart, att då den födoämneshygieniska avdelningen vid institutet för folkhälsan är avsedd att icke blott övertaga Stockholms stads hittillsvarande verksamhet på området utan även i betydande utsträck- ning tillgodose rikets behov i övrigt, man för nu berörda undersökningar måste räkna med en förstärkt personal. Det kan vidare förutses, att om och i den mån en ny livsmedelslagstiftning kommer till stånd, denna är ägnad att medföra ökat arbete för institutets ifrågavarande avdelning och behov av ytterligare personal. På grund av rådande ovisshet om denna lagstiftnings närmare innebörd och ikraftträdande kan emellertid för närvarande hän- syn till denna omständighet icke tagas i annan mån, än att densamma hålles i åtanke vid institutets planläggning. Man lärer ock böra räkna med en viss övergångstid, innan behovet av ökad personal för nuvarande uppgifter giver sig till känna i full utsträckning. Det förtjänar härvid sär- skilt erinras, att Stockholms stads laboratorier redan utfört undersök- ningar beträffande åtskilliga näringsämnen ooh preparat, som förekomma i den allmänna handeln inom hela riket. De sakkunniga hava under sådana förhållanden funnit försiktigheten bjuda att från början endast i mycket begränsad omfattning utöka det för hithörande uppgifter redan benntliga personalbeståndet.
För att erhålla en mera likformig och samtidigt mera smidig organisation av den födoämneshygieniska avdelningen hava de sakkunniga jämväl ansett sig böra förorda en sammanslagning av de båda förenutliga laboratorierna till ett, varvid dock nuvarande jämställdhet med avseende å den närmaste ledningen av de kemiska och biologiska undersökningarna förutsättes bi- behållen. Då ifrågavarande laboratoriers arbetsuppgifter höra intimt sam- man, böra genom en dylik sammanslagning ernås bättre möjligheter att utnyttja åtminstone den lägre personalen alltefter de vid varje tidpunkt föreliggande arbetsuppgifterna. Ett genomförande av den ifrågasatta sam- manslagningen underlättas för övrigt väsentligt därigenom, att den nuvarande föreståndaren för det biologiska laboratoriet inom några år uppnår stadgad pensionsålder. I anslutning härtill må betonas önskvärdheten av att ledaren för de biologiska undersökningarna jämväl besitter nödig insikt och erfaren- het i utförande av förekommande bakteriologiska prov.
Med beaktande av nu angivna synpunkter hava de sakkunniga funnit följande personal erforderlig vid institutets kemiskt-biologiska laboratorium:
Laborator (kemist) B 26 .............................................. kronor 10 000 Laborator (biolog-bakteriolog) B 26 .................................. > 10 000 Förste kemist B 21 .................................................. >> 7 700 Assistent (biolog—bakteriolog) ä 4 500 ................................ >> 4 500 2 assistenter (kemister) ä 4 500 .................................... » 9 000 Laboratoriebiträde B 7 .............................................. » 3 500 3 labOratoriebiträden, e.o., 4 ........................................ » 6 300
Summa kronor 51000
Av den sålunda föreslagna personalen svara de båda laboratorerna, förste kemisten, biologassistenten, en kemiassistent, laboratoriebiträdet i lönegraden B 7 samt två e. o. laboratoriebiträden i 4:e lönegraden mot den nuvarande personalen. Till antalet begränsar sig alltså utökningen till en vetenskapligt utbildad assistent i kemi och ett laboratoriebiträde. Reellt innebär dock den föreslagna personalstaten en ytterligare förstärkning så till vida som de nuvarande, huvudsakligen till diskning och städning använda laboratorie- biträdena ersatts med två, för mera kvalificerat arbete avsedda biträden. Då emellertid ifrågavarande laboratorium enligt de sakkunnigas plan skall stå institutets övriga avdelningar till tjänst med mera speciella kemiska under— sökningar samt dessutom, på sätt redan nämnts, i stor utsträckning till— godOSe hela landets behov av livsmedelskemiska undersökningar, torde den föreslagna personalökningen få anses såsom ett minimum. Med avseende å personalens löneställning häva de sakkunniga förutsatt, att i den mån de föreslagna löneförmånerna jämte dyrtidstillägg, provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning enligt för statens befattningshavare stadgade grunder, icke skulle för nuvarande befattningshavare uppgå till samma belopp, vartill de vid övergången i statstjänst äro berättigade, före- fintlig skillnad utjämnas genom skäligt avvägda personliga lönetillägg.
Till den födoämneshygieniska avdelningens uppgifter skulle, som ovan erinrats, även höra att verkställa undersökningar och utöva offentlig kontroll beträffande vitaminer i livsmedel, fodermedel och läkemedel. Då denna verksamhet förutsätter andra arbetsmetoder än avdelningen i övrigt och ävenledes kan förväntas redan från starten få en relativt stor omfattning, synes det de sakkunniga lämpligast, att för ändamålet inrättas ett särskilt laboratorium med egen föreståndare. Det har av de sakkunniga övervägts, huruvida detta laboratorium borde helt frigöras från den födoämnes- hygieniska avdelningen och förlänas samma ställning som institutets övriga. avdelningar. Med hänsyn till den ringa erfarenhet, som för vårt lands vidkommande föreligger på området, hava de sakkunniga emellertid stannat vid att förorda, att vitaminlaboratoriet tills vidare infogas som en med det kemiskt-biologiska laboratoriet jämställd underavdelning av den födoämneshygieniska avdelningen.
På grund av arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som till- Lkomma ett vitaminlaboratorium, måste föreståndaren för detsamma fylla jhöga krav i fråga om såväl praktisk skicklighet som vetenskaplig kompetens.
?
Han kan därför icke placeras lägre än som laborator i lönegraden B 26. Därest det framdeles visar sig nödvändigt att frigöra vitaminlaboratoriet från den livsmedelshygieniska avdelningen, torde i samband därmed före- ståndarens ställning i lönehänseende få upptagas till närmare omprövning.
Vid laboratorns sida bör ställas en vetenskapligt utbildad assistent, som närmast under laboratorn deltager i arbetet på laboratoriet. I likhet med de vetenskapliga assistenterna på det kemiskt-biologiska laboratoriet torde denna assistent böra åtnjuta ett årligt arvode av 4500 kronor. Vid labora- toriet bör vidare finnas en amanuens, som deltager i det vetenskapliga arbetet och biträder vid eventuell undervisning. För denna amanuens kan lämpligen beräknas ett arvode av 3000 kronor för år.
Vitaminforskningen bedrives huvudsakligen medelst djurförsök. Anskaf- fandet och bibehållandet av en ur olika synpunkter homogen djurstam är därför en viktig förutsättning för bedrivandet av forskningen och kontrollen på ett vitaminlaboratorium. Härtill kommer arbete med stambokföring av djurkolonien. Den tjänsteman, som har att ansvara för dessa uppgifter, måste även verkställa inköp av foder och övriga näringsmedel för djuren samt övervaka tillredningen av den normala kosten. För ifrågavarande relativt ansvarsfulla uppgifter torde erfordras en befattningshavare, åt vilken icke kan givas lägre ställning i lönehänseende än den, som tillkommer förste laboratoriebiträde i lönegraden B 11.
För omhänderhavandet av djurförsöken kräves tillgång till tvenne labora- toriebiträden. Dessa skola hava den närmare vården av de djur, vilka an- vändas för särskilda försök, samt tillreda de speciella försökskosterna för dessa djur, ävensom utföra observationer beträffande djuren och föra protokoll över försöken. De skola vidare verkställa vissa enklare provtagningar och be— stämningar, som lämpligen utföras i de för djuren avsedda lokalerna, t. ex. blodprov, samt överhuvud biträda vid arbeten av mera rutinmässig natur, såsom vägning av djuren, röntgenfotografering m. 111. Det ena av dessa biträden torde böra placeras som ordinarie i lönegraden B 7, det andra som extra i 6:e lönegraden.
I samband med verksamheten på vitaminlaboratoriet förekomma i stor utsträckning även enklare kemiska analyser, titreringar och mätningar, Vilka lämpligen böra utföras på denna avdelning i samband med det löpande arbetet. För detta ändamål lär det därför bliva nödvändigt att anställa ett särskilt laboratoriebiträde, som tillsvidare kan placeras som e. o. i6:e löne- graden. Härutöver torde erfordras ett laboratoriebiträde med huvudsaklig uppgift att rengöra burar, hämta foder, tillreda enklare lösningar samt i övrigt tillhandagå med erforderlig handräckning. Detta biträde torde pla- ceras som extra i 4:e lönegraden.
Vid vitaminlaboratoriet skulle alltså komma att ännas följande befatt- ningar, nämligen:
Laborator B 26 ...................................................... kronor 10 000 Assistent a 4 500 .................................................... » 4 500 Amanuens ä 3 000 .................................................. » 3 000 Förste laboratoriebiträde B 11 ...................................... » 4 300 Laboratoriebiträde B 7 .............................................. >> 3 500 Laboratoriebiträde, extra, 6 .......................................... » 2 200 Laboratoriebiträde, e. o., 6 .......................................... >> 2 400 Laboratoriebiträde, extra, 4 .......................................... » 1900
Summa kronor 31800
Tilläggas må, att även det för ifrågavarande laboratorium föreslagna per- sonalbeståndet torde få betraktas såsom ett minimum, vilket snart nog kan befinnas otillräckligt för fullgörande av hithörande uppgifter.
Såsom chef och ledare för den födoämneshygieniska avdelningen i dess helhet torde böra ställas en professor i lönegraden B 30, i likhet med vad som föreslagits för de båda övriga avdelningarna. Å denne skall det an— komma att planlägga och organisera till avdelningen hörande forsknings- arbete, såväl vad angår undersökningar å institutet som erforderliga fält- undersökningar, ävensom att i mån av behov fördela och övervaka arbetet å avdelningens båda laboratorier. På hans lott bör ock falla att ombesörja den omfattande korrespondens, som enligt vad erfarenheten visat belastar varje livsmedelslaboratorium. Denna korrespondens kan förväntas bli sär— skilt tyngande vid ett laboratorium, som i likhet med det föreslagna har karaktären av ett centrallaboratorium för hela landet. En stor del av det svenska samarbetet med utländska myndigheter iinternationella närings- frå-ger torde även komma att åvila chefen för denna avdelning. Det lärer vid sådant förhållande bli nödvändigt att till hans förfogande ställa ett kvalificerat skrivbiträde, kunnigt i maskinskrivning, stenografi och språk. Detta bör lämpligen placeras som kanslibiträde ilönegraden B 7. Med stor sannolikhet kan ock förutses, att nu nämnda kanslibiträde icke kommer att medhinna åtskilliga av de skrivgöromål, som höra till det dagliga ar- betet å de under avdelningen lydande laboratorierna. På grund av ar- betets natur kunna icke heller laboratoriebiträdena på respektive laborato- rier beräknas vara disponibla för mera sammanhängande skrivarbete. Av- delningens stora omfattning nödvändiggör därför anställandet av ytterli- gare ett biträde, med placering förslagsvis som e. o. kontorsbiträde i 4:e lönegraden.
För att kunna fylla sin uppgift att bidraga till åstadkommandet av en förbättrad folknäring måste slutligen den livsmedelshygieniska avdelningen äga tillgång till en arbetskraft, som kan anlitas för att utarbeta koststater för olika inrättningar, sjukhus, kaserner, skolor, ålderdomshem m. m. samt biträda vid utarbetande av lämpliga propagandaartiklar rörande de veten- skapliga forskningsresultaten å det näringsfysiologiska området. För ända- målet synes böra upptagas ett arvode till samma belopp som för de veten- skapligt utbildade assistenterna eller 4500 kronor. Med hänsyn till närings- frågornas ofta synnerligen komplicerade natur lärer härutöver även för den
livsmedelshygieniska avdelningen böra beräknas ett särskilt belopp av för- slagsvis 5 000 kronor för ersättning till experter, vilkas bistånd kan erfordras för lösande av speciella uppgifter.
Kostnaden för ifrågavarande avdelning i dess helhet skulle alltså med nu nämnda utgångspunkter kunna uppskattas till (51000+31800+12000+ +3500+2100+4500+5000) 109 900 kronor eller i runt tal 110 000 kronor. Härvid har avlöningen beräknats efter högsta löneklass för ordinarie per- sonal och efter lägsta löneklass för övrig personal.
D. Gemensam personal.
Med den omfattning, som de olika avdelningarna föreslagits erhålla, kan det uppenbarligen ifrågasättas, huruvida icke för institutet i dess helhet borde inrättas en särskild administrativ chefsbefattning, i likhet med vad fallet är vid statens provningsanstalt och i viss mån även vid statens bak— teriologiska laboratorium enligt den vid 1937 års riksdag fastställda orga— nisationen. En sådan anordning skulle kunna tänkas medföra fördelar såväl beträffande institutets inre organisation och arbetskapacitet som be- träffande dess framträdande utåt, under förutsättning att verksamheten inom den närmaste framtiden erhåller avsedd omfattning. Säkra hållpunkter för ett bedömande härav föreligga emellertid icke för närvarande. Vid sadant förhållande anse de sakkunniga icke tillrådligt att nu föreslå inrättande av en dylik befattning. De sakkunniga vilja i stället förorda, att den omedel- bara ledningen av institutet i dess helhet anförtros åt en av avdelnings- cheferna, vilken härför skulle äga att uppbära särskilt arvode, förslagsvis med 2000 kronor för år. Principiellt bör detta uppdrag icke vara knutet till föreståndaren för någon viss avdelning utan kunna lämnas åt den av- delningschef, som är bäst ägnad för uppdraget. Anordningen förutsätter emellertid,att till chefens förfogande ställes tillräckligt kvalificerad personal för ombesörjande av flertalet löpande ärenden.
I detta hänseende vilja de sakkunniga erinra om följande. I det föregående har i olika sammanhang antytts, att tillgång erfordras till statistiskt utbildad personal. Därvid har icke äsyftats, att institutet för folkhälsan skulle handhava fortlöpande statistik inom området för sin verk- samhet, på sätt medicinalstyrelsen synes ha tänkt sig. En sådan anordning skulle näppeligen stå i god överensstämmelse med de grundsatser för den officiella statistikens organisation, som efter ingående överväganden fast- slagits. De sakkunniga vilja i detta hänseende ock erinra, att 1897 års kommitté för inrättande av en statsmedicinsk anstalt som sin uppfattning hävdade, att den medicinska statistiken icke hörde hemma på en anstalt med övervägande karaktär av laboratorium, utan att i stället för hand- havande av den medicinska statistiken borde anställas en fackutbildad tjänsteman hos medicinalstyrelsen. Otvivelaktigt äro emellertid såväl den allmänna som de övriga avdelningarnas undersöknings- och forskningsupp- gifter i stor utsträckning av den karaktär, att vid desamma kräves anlitande av statistiska metoder och behandling av statistiskt material. Detta för-
hållande torde nödvändiggöra, att åtgärder vidtagas för att bereda institutet tillgång till en statistiskt utbildad arbetskraft. Lämpligen synes detta kunna ordnas på så sätt, att för ändamålet anställes en fullt kompetent och i öv- rigt dugande statistiker, som vid sidan av honom åliggande huvuduppgift skulle kunna biträda institutets chef med handläggning av organisatoriska spörsmål samt andra ärenden, som åt honom uppdragas. Med hänsyn här- till vilja de sakkunniga föreslå, att vid institutet inrättas en befattning som förste aktuarie i lönegraden B 26, vilket motsvarar den löneplacering, som tillkommer förste aktuarie i statistiska centralbyrån.
Vidare har i det föregående framhållits, att till institutets uppgifter skulle höra att organisera och bedriva en lämpligt lagd hälsovårdspropaganda. Med hälsovårdspropaganda avses härvid närmast den upplysningsverksamhet, som riktar sig direkt till allmänheten. Erfarenheten har emellertid visat, att den indirekta upplysningsverksamheten — via undervisningen — är den mest effektiva, icke minst då vederbörande på annat sätt tidigare, t. ex. i dagspressen eller genom föredrag, erhållit liknande information. För en edektiv individuell rådgivning erfordras ock ofta, att den förbindes med överlämnande av lämplig skrift, t. ex. i barnavård eller bostadshygien. Ifråga- varande båda former av hälsovårdspropaganda böra därför på lämpligt sätt komplettera varandra. Vidare måste tillgängliga ströskrifter tid efter annan omarbetas och nya tillkomma. rI'illhandahållande av lämpliga tidningsartiklar bör även ingå i arbetsuppgifterna, liksom ock anordnande av radioföredrag, filmupptagningar, utställningar och populärvetenskapliga föreläsningar. Här- jämte böra råd och anvisningar lämnas åt organisationer och sammanslut- ningar, som äro villiga medverka i upplysningsverksamheten på ifrågava— rande område.
Principiellt bör det åligga varje avdelning och varje till institutet knuten arbetskraft med vetenskaplig eller hygienisk facklig utbildning att i större eller mindre utsträckning medverka i detta arbete. Härmed åsyftas när- mast, att de skola ställa sina kunskaper till förfogande vid utövandet av institutets upplysningsverksamhet. Organiserandet av propagandan kräver emellertid en särskild målsman, vilken jämväl bör handhava hithörande undervisning för läkare och övriga hälsovårdsfunktionärer. Att för detta ändamål tillskapa en ordinarie befattning synes dock knappast lämpligt. Möjlighet bör nämligen finnas att tid efter annan byta innehavare av ifråga- varande post och därmed tillföra verksamheten nya impulser och uppslag. Ej heller föreligger visshet, att för sagda verksamhet erfordras en per- sons hela arbetstid. Befattningen såsom institutets propagandachef torde därför böra givas karaktären av en arvodestjänst med en relativt väl till- mätt ersättning, förslagsvis 6000 kronor för år. Befattningen bör enligt de sakkunnigas mening i första hand besättas med en därför lämpad läkare, men även andra för ändamålet väl ägnade krafter böra kunna komma i fråga.
Arten av de uppgifter, som komma att åvila institutet, torde vidare nöd— vändiggöra anställandet av en särskild kassör och redogörare. I avbidan
på närmare erfarenhet rörande omfattningen av ifrågavarande göromål synes denne befattningshavare böra placeras som e. o.i 11:e lönegraden. För utförande av skrivgöromål å chefskontoret torde tillika få räknas med minst två kontorsbiträden med placering i 4:e lönegraden, det ena ordinarie och det andra extra-ordinarie.
Slutligen bör för hela institutet gemensamt anställas två vaktmistare med placering, den ene som ordinarie i lönegraden B 7 och den andra som e. o. i öze lönegraden. Därjämte förutsättes en vaktmästare komma att till- handahållas av karolinska institutet.
Sammanlagda kostnaden för den gemensamma personalen skulle därmed uppgå till (2 000 + 10 000 + 6 000+3100+3 000+2100+3 500+2 200) 31 900 kronor eller i det närmaste 32 000 kronor.
Sammanställas ovan gjorda beräkningar för institutet i dess helhet, skulle alltså personalkostnaderna komma att i avrundade tal ställa sig sålunda:
Avdelningen för allmän hygien .................................... kronor 48 000 Avdelningen för yrkeshygien ...................................... » 50 000 Avdelningen för födoämneshygien och livsmedelskontroll ........ >> 110 000 Gemensam personal ................ . ............................... >> 32 000
Summa kronor 240 000
E. Administration.
Med de arbetsuppgifter, som institutet för folkhälsan föreslagits böra er- hålla, låter sig institutet, på sätt i kap. III inledningsvis betonats, näppeligen inordna uteslutande som en del av den medicinska förvaltningsorganisa- tionen. De sakkunniga vilja i detta hänseende erinra, att institutets samtliga tre huvudavdelningar hava anförtrotts uppgifter av sådan art, att även andra myndigheter än medicinalstyrelsen skäligen böra tillerkännas inflytande i fråga om verksamhetens ledning. En nära samverkan har sålunda förutsatts komma till stånd beträffande avdelningen för allmän hygien med karolinska institutet, och avdelningen för yrkeshygien föreslås komma att i realiteten fullgöra uppgifter, som eljest skulle åvila överläkare hos yrkesinspektionens chefsmyndighet. Vad angår avdelningen för födoämneshygien och livsmedels— kontroll, lärer det av de sakkunniga förordade "samarbetet med Stockholms stad ävenledes böra medföra viss inverkan å institutets administration. Den till denna avdelning förlagda vitaminkontrollen beträffande livsmedel och fodermedel gör det tillika önskvärt, att vid institutets ledning sakkunskap även å jordbruksområdet blir företrädd. Den administrativa ställning, som hittills tillkommit den tidigare statsmedicinska anstaltens olika laboratorier, kan därför icke lämpligen vinna tillämpning beträffande institutet för folk— hälsan. I stället torde man, lfksom i fråga om ett stort antal andra institu- tioner med vetenskapliga eller vetenskapligt-praktiska uppgifter, böra för, administrationen taga i anspråk en särskild styrelse, där de intressen, som beröras av verksamheten, kunna erhålla tillbörligt inflytande.
Innan frågan om denna styrelses sammansättning upptages till behandling, vilja de sakkunniga emellertid i korthet beröra ett annat spörsmål av viss be- tydelse för förstnämnda frågas besvarande. De sakkunniga åsyfta härvid det
förhållandet, att det i längden torde bli vanskligt för ett ämbetsverk med medicinalstyrelsens omfattande arbetsuppgifter att såsom hittills på ett till- fredsställande sätt sörja för ledningen av en rad praktiskt—vetenskapliga institutioner. Det synes visserligen icke osannolikt, att förutsättningarna härför äro större beträffande de rättskemiska och farmacevtiska laborato— rierna, enär dessa fortfarande i utpräglad grad fungera såsom organ för sty- relsens förvaltningsuppgifter och endast i mindre utsträckning anlitas direkt av allmänheten eller lokala institutioner. Ifrågavarande laboratoriers upp- gifter äro jämväl relativt väl fixerade och avgjort mera begränsade, än vad förhållandet skulle bliva med institutet för folkhälsan. Å andra sidan före- ligga även beträffande det farmacevtiska laboratoriet vissa gränsområden, där svårigheter möta att åvägabringa en bestämd arbetsfördelning i förhållande till institutet för folkhälsan och där ett kontinuerligt samarbete på den grund torde bliva ofrånkomligt.
De sålunda anförda synpunkterna äro otvivelaktigt ägnade att aktualisera frågan om en gemensam styrelse för ifrågavarande institutioner. Med hän- syn till de analoga funktionerna kunna härvid vissa skäl anföras för att låta styrelsen omfatta samtliga hithörande institutioner. En sådan styrelse måste emellertid till sin numerär bli rätt mångtalig, då åtskilliga intressen kunna framställa legitima anspråk på att där bli representerade. Vid det samråd, som jämlikt direktiven ägt rum med medicinalstyrelsen angående institutets organisation och arbetsuppgifter, hava ock från styrelsens sida uttalats starka betänkligheter mot en sådan anordning, enär den befarades medföra allvarliga olägenheter vid fullgörandet av medicinalstyrelsens åligganden. De sakkunniga hava under sådana förhållanden ansett sig böra avstå från att föreslå inrättandet av en gemensam styrelse för samtliga eller några av ifrågavarande institutioner och hava med det anförda endast velat erinra om, att spörsmålet varit föremål för ingående övervägande.
Då det gäller att bedöma frågan om sammansättningen av en för institutet för folkhälsan avsedd särskild styrelse, torde gällande föreskrifter beträffande befintliga styrelser för olika institutioner med vetenskapligt—praktiska upp- gifter kunna tjäna som förebilder. Ett för dem alla genomgående drag är, att man sökt anpassa sammansättningen så, att olika delar av respektive institutions verksamhetsområde såvitt möjligt erhålla sakkunniga före- trädare. Formen för styrelseledamöternas tillsättande varierar däremot, allt efter institutionernas karaktär och arbetsuppgifter. Med ledning av dessa före- bilder och under beaktande av vad ovan anförts rörande behovet av en nära samverkan mellan institutet och vissa befintliga verk och institutioner, vilja de sakkunniga föreslå följande sammansättning av institutets styrelse.
I första hand böra såsom självskrivna ledamöter ingå
1) medicinalstyrelsens chef,
2) en av karolinska institutets lärarkollegium inom kollegiet utsedd ledamot,
3) riksförsäkringsanstaltens chef samt 4) den avdelningsföreståndare, som tjänstgör såsom institutets chef. Därtill böra komma tre, eventuellt fyra av Kungl. Maj:t för viss tid för- ordnade ledamöter, utsedda på förslag av olika korporationer med intressen
i verksamheten. Såsom sådana förslagsétällare torde främst böra ifråga- komma Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna lantbrukssällskap eller annan auktoritativ jordbruksorganisation samt, därest institutet kommer att bedrivas i organiserat samarbete med Stockholms stad, Stockholms stads- fullmäktige.
Vid förfall för medicinalstyrelsens, riksförsäkringsanstaltens eller insti- tutets chef inträder respektive ställföreträdare eller vikarie såsom ledamot i styrelsen. För övriga ledamöter utses suppleanter i enahanda ordning som de ordinarie ledamöterna. Ordförande och vice ordförande böra förordnas av Kungl. Maj:t.
Styrelsens uppgifter synas kunna utformas i principiell anslutning till vad som gäller i fråga om andra liknande institutioner. Styrelsen skulle så— lunda hava det allmänna överinseendet över institutet och därvid bland annat hava till åliggande
att avgiva förslag och äskanden rörande stat och anslagsbehov, att handhava medelsförvaltningen, att förordna befattningshavare, respektive hos Kungl. Maj:t föreslå ut- nämning av befattningshavare,
att bevilja ledighet åt institutets befattningshavare samt meddela Vikariats- förordnanden,
att granska och fastställa uppgjorda förslag till arbetsplaner och undervis- ningsprogram utom beträffande den obligatoriska undervisning i hygien för medicine kandidater, vilken regleras i annan ordning, samt
att avgiva årsberättelse till Kungl. Maj:t.
Till styrelsens förfogande torde böra ställas en sekreterare med ett arvode av förslagsvis 1 200 kronor per år.
Kap. V. Institutets förläggning, lokalbehov och utrustning.
För ett institut med de arbetsuppgifter och den organisation, som de sak- kunniga förordat, krävas uppenbarligen relativt stora lokalutrymmen. Vid sina överväganden på denna punkt hava de sakkunniga icke funnit någon möjlighet att rationellt tillgodose detta behov genom att taga i anspråk en eller flera redan befintliga, för annat ändamål uppförda byggnader. Efter de sakkunnigas mening måste för institutet uppföras en ny byggnad, lämpligt belägen i förhållande till de institutioner, med vilka det närmast skall samverka, och med möjligheter till utvidgning framdeles, i den mån så kan befinnas erforderligt.
Förläggning.
Med utgångspunkt härifrån synas företrädesvis två alternativ erbjuda sig i fråga om institutets förläggning, nämligen antingen till den Kungl. Maj:t och Kronan tillhöriga s. k. Västra skogen i Solna socken eller ock
å den för karolinska institutets teoretiska institutioner upplåtna delen av det 5. k. Norrbackaområdet i samma socken. Till förmån för det förra alterna- tivet kan anföras, att institutet för folkhälsan skulle komma att ligga i omedel- bar närhet av statens bakteriologiska laboratorium och att därigenom utsikter kunna tänkas yppa sig att i viss utsträckning för institutet utnyttja djur— stallarna vid laboratoriet. Verkställda undersökningar hava emellertid givit vid handen, att ett sådant utnyttjande endast i förhållandevis ringa omfatt- ning skulle bliva möjligt. En förläggning enligt det andra alternativet åter skulle i hög grad främja ett önskvärt befunnet samarbete mellan den medi— cinska högskolan och institutet för folkhälsan. Detta samarbete bör icke vara helt begränsat till den allmänna hygienen utan även vid behov kunna ut— sträckas till andra områden för institutets verksamhet. Ifrågavarande för— läggning skulle likaledes innebära, att befattningshavarna vid institutet för folkhälsan skulle få bekväm tillgång till karolinska institutets rikhaltiga bibliotek. Att beakta i detta sammanhang är jämväl, att kommunikationerna med Stockholms centralare delar äro och kunna förväntas bliva avsevärt bättre för Norrbackaområdet än för det åsyftade området inom »Västra skogen». Under sådana förhållanden och då det lärer få anses vara av vikt, att den teoretiskt—medicinska undervisningen lokalt sammanhålles, hava de sakkunniga funnit sig böra bestämt förorda, att institutet förlägges till Norr- backaområdet.
Lokalbehov.
I fråga om institutsbyggnadens allmänna planläggning och utformning torde böra förutsättas, att byggnaden skall inrymma tre huvudavdelningar, en för allmän hygien, en för yrkeshygien samt en för födoämneshygien och livsmedelskontroll, ävensom gemensamma lokaler för ekonomisk förvalt— ning, statistik och propaganda m. m. Avdelningen för allmän hygien bör, i enlighet med vad i kap. IV anförts, tillika fungera som hygienisk institution för den medicinska undervisningen. Beräkningen av erforderligt lokal— utrymme samt avdelningarnas närmare utformande lära i stort sett kunna ske efter enahanda grunder, som tillämpats beträffande karolinska institutets teoretiska institutioner. Under iakttagande härav hava de sakkunniga upp- skattat lokalbehovet på följande sätt, därvid med en enhet betecknats en rums- enhet om (5 in )( 3'35 m) 1675 kvm.
Avdelningen för allmän hygien förutsättes anordnad i huvudsaklig överens- stämmelse med föreliggande förslagsritningar för karolinska institutets hygieniska avdelning. Dessa upptaga, förutom en hörsal om 100 kvm, samman- lagt 52 enheter, avseende erforderliga laboratorielokaler med därtill hörande utrymmen, arbetsrum åt en professor, en docent och en amanuens, expeditions- rum, studierum, bibliotek, demonstrationsrum, rum för samlingar, lunchrum, djuravdelning samt verkstadslokaler.
Härifrån böra emellertid avskiljas de lokaler, som lämpligen kunna göras gemensamma för institutet i dess helhet. I enlighet härmed hava de sakkun- niga från nyss angivna 52 enheter avskilt sammanlagt 17 enheter, inrym— mande bibliotek, rum för samlingar, lunchrum, djuravdelning och verkstads—
lokaler. Å andra sidan böra tillkomma arbetsrum för laboratorn och före- ståndarinnan för distriktssköterskeskolan, vartdera om 2 enheter, ävensom en föreläsningssal för nämnda skola om 50 kvm jämte ett förberedelserum till denna sal om 1 enhet.
Sammanlagt skulle alltså ifrågavarande avdelning komma att inrymma (52—17 + 5) 40 enheter jämte två föreläsningssalar om tillhopa 150 kvm.
Å avdelningen för yrkeshygien erfordras följande utrymmen:
Arbetsrum för professor ......................................................... 4 enheter
» » laborator ......................................................... 2 » » » förste avdelningsingenjör .................................... 2 >> » » läkarassistent ................................................... 2 » » » teknisk assistent ................................................ 2 » Laboratorium ................................................ — ........................ 6 >> Rum för läkarundersökning ...................................................... 2 » Arbetsfysiologiskt laboratorium ................................................ 3 >> Förråd, diskrum och kylrum (3 ä 1 enhet) .................................... 3 »
Tillsammans 26 enheter
Avdelningen för födoämneshygien och livsmedelskontroll skall enligt de sak- kunnigas organisationsförslag arbeta på två sektioner, en kemisk-biologisk och en vitaminsektion. Då professorn och viss annan personal avses vara gemen- samma för båda sektionerna, böra vissa lokaler beräknas för avdelningen i dess helhet, förslagsvis sålunda:
Arbetsrum för professor ......................................................... 4 enheter Expeditionsrum ..................................................................... 2 » Arbetsrum (2 a 2 enheter) ...................................................... 4 »
» (1 » 1 enhet) ......................................................... 1 »
Tillsammans 11 enheter
Den kemisk-biologiska sektionen bör inrymma:
Arbetsrum för laboratorer (2 a 2 enheter) .................................... 4 enheter » » assistenter (3 a 1 enhet) ....................................... 3 » » >> förste kemist ...................................................... 2 » Livsmedelslaboratorier ............................................................ 4 » Allmänt kemiskt laboratorium ................................................... 3 » Biologiskt laboratorium ............................................................ 2 » Bakteriologiskt laboratorium ...................................................... 4 » Forskningslaboratorier ............................................................ 8 » Diskrum (3 a 1 enhet) ............................................................... 3 » Mörkrum (2 a 2 enheter) ......................................................... 4 >> Förrådsrum ........................................................................... 2 » Instrumentrum ..................................................................... 2 » Kylrum .............................................................................. 1 » Termostatrum ........................................................................ 4 » Stinkrum .............................................................................. 1 »
Tillsammans 47 enheter
Å vitaminsektionen erfordras, utöver nedan angivna gemensamma lokaler i anslutning till djuravdelningen:
Arbetsrum för laborator ........................................................ 2 enheter » » assistent ............................................................ l » >> » amanuens ......................................................... 1 » Reservrum (2 år 2 enheter) ......................................................... 4 »
Tillsammans 8 enheter För avdelningen i dess helhet krävas alltså (11 + 47 + 8) = 66 enheter.
De för institutet gemensamma lokalerna torde kunna uppskattas sålunda:
Expedition och styrelserum ........................... , ........................... 3 enheter Arbetsrum för statistiker ......................................................... 2 » » » propagandachef ................................................ 2 » Rum för arkiv och biträde ......................................................... 2 » » » vaktmästare (3 ä 1 enhet) ............................................. 3 » Lunchrum ........................................................................... 2 » Bibliotek .............................................................................. 6 » Museum .............................................................................. 9 » Fotograferingslokaler ............................................................... 3 » Djuravdelning med bilokaler cirka ............................................. 30 » Verkstadslokaler ..................................................................... 6 »
Tillsammans 68 enheter
Det totala lokalbehovet skulle alltså, frånsett föreläsningssalar, bliva:
Avdelningen för allmän hygien ................................................ 40 enheter » >> yrkeshygien ................................................ 26 » » » födoämneshygien och livsmedelskontroll ............... 66 » » » ekonomisk förvaltning 111. m. ........................... 68 »
Summa 200 enheter
På framställning av de sakkunniga har Kungl. Maj:t den 11 juni 1937 upp— dragit åt byggnadsstyrelsen att utarbeta förslagsritningar och verkställa kostnadsberäkningar för uppförande av en byggnad åt institutet i huvud- saklig överensstämmelse med ovan angivna riktlinjer. Byggnadsstyrelsen har med skrivelse den 24 augusti 1937 överlämnat nio av karolinska institutets arkitekt T. Ryberg i samråd med styrelsens utredningsbyrå upprättade rit- ningar, varav tre, avseende institutsbyggnadens inre utformning, bifogats detta betänkande såsom bilagor A—C. I skrivelsen har styrelsen anfört bland annat följande. _ Å_ dessa ritningar hava i enlighet med de sakkunnigas direktiv det nya institutets lokaler förlagts till den för karolinska institutets teoretiska institutioner upplåtna delen av Norrbackaområdet och i direkt anslut- ning till den där projekterade byggnaden för den hygieniska institu- tionen. Denna har å ritningarna i huvudsak bibehållits med den ut- formning, som angavs i det av arkitekten Ryberg tidigare utarbetade för- slaget, vilket av statsmakterna godkänts att läggas till grund för en utbyggnad av karolinska institutet på området ifråga. Endast smärre kompletteringar av planerna inom byggnaden hava föreslagits i enlighet med de sakunnigas program. Bland annat hava de lokaler i källarvåningen, som i det ursprung- liga _förslaget voro avsedda till djurstallar, utnyttjats för annat ändamål, nämligen för verkstäder och förråd.
I anslutning till institutionens södra flygel hava de erforderliga ut- rymmena för det avsedda institutet förlagts till en T-formig utbyggnad
väster om nämnda flygel. I den närmast den hygieniska institutionens lokaler förlagda delen av denna utbyggnad hava i bottenvåningen och våningen 1 trappa up inrymts för institutet erforderliga expeditioner, bibliotek och museiloka er m. 111. Till souterrainvåningen hava förlagts en del av den näringshygieniska avdelningens lokaler. Övriga utrymmen, till- hörande denna avdelning, äro placerade i den T-formiga byggnadskroppens södra del, under det att den yrkeshygieniska avdelningens lokaler äro för— lagda till den norra delen därav. Dessa delar av byggnadskroppen äro av- sedda att uppföras i två våningar.
Väster om den sålunda föreslagna byggnaden har på ett avstånd av om- kring 30 m förlagts ett fristående djurstall med bekväm yttre förbindelse med institutsbyggnaden. Det har nämligen visat sig fördelaktigt att skilja djur— stallarna från anläggningen i övrigt på grund av att stallarna måst göras något större än i programmet uppgivits och böra vara avsedda att hysa även större försöksdjur.
Beträffande kostnaderna yttrar styrelsen: Några detaljerade kostnadsberäkningar hava icke kunnat upprättas, då de olika lokalernas inredning i detalj på frågans nuvarande ståndpunkt ej kan bedömas, utan har endast en överslagsberäkning verkställts på grundval av kostnaderna för tidigare uppförda liknande institutionsbyggnader. Enligt denna beräkning skulle kostnaderna fördela sig på följande huvudposter:
Kronor. Institutionsbyggnaden (20 400 kbm å 75:—) ................................. 1 530 000 Djurstallet (3 000 kbm å 60: —) ................................................... 180 000 Yttre ledningar ........................................................................ 30 000 Vägar och planer ..................................................................... 20000 Planeringar m. m. ............... 1 ..................................................... 15 000
Summa kronor 1 775 000
I denna summa äro inventarier och möbler ej inräknade. Kostnaderna för den hygieniska institutionens byggnad, sådan denna ut- formats i det av arkitekten Ryberg tidigare upprättade förslaget, beräknades i februari 1937 av byggnadsstyrelsen till 435000 kronor. Med hänsyn till sedan dess inträffade prisstegringar skulle en dylik institutionsbyggnad för närvarande betinga en omkring 25 procent högre kostnad eller sammanlagt 545000 kronor. Därest sistnämnda belopp drages från kostnadssumman för den nu föreslagna byggnaden i dess helhet, belöper sig nettokostnaden för institutet till (1 775 000—545 000) 1 230 000 kronor. Härtill torde böra läggas 25000 kronor för konstnärlig utsmyckning.
Mot de upprättade ritningarna hava de sakkunniga, vad angår själva institutsbyggnaden, intet väsentligt att erinra, utan förefalla desamma att innebära en i det stora hela god lösning av institutets lokalfråga. Erforderliga möjligheter till utvidgning synas ock föreligga. Då det emellertid befunnits önskvärt, att det å ritningarna upptagna, för institutet i dess helhet avsedda expeditionsrummet reserveras för styrelsens räkning, torde åtgärder böra vid— tagas för att på annat sätt bereda hithörande expeditionspersonal erforderligt utrymme. Givetvis kunna jämväl i övrigt smärre jämkningar i byggnadsplanen visa sig erforderliga vid den slutliga prövningen. De sakkunniga Vilja dock giva uttryck åt den meningen, att dylika smärre jämkningar icke behöva eller böra föranleda någon vidgning av byggnadskroppen. De för instituts—
byggnaden beräknade kostnaderna giva de sakkunniga i och för sig icke an- ledning till erinran.
Det föreslagna djurstallet synes de sakkunniga kunna i någon mån re- duceras Genom en begränsning av detsamma till 3/4 av dess å ritningarna upptagna ytinnehåll lära, enligt vad som upplysts, kostnaderna kunna ned- bringas med omkring 30000 kronor. Utrustning.
Att nu i detalj beräkna behovet av möbler, inventarier och annan utrust- ning för det ifrågasatta institutet är givetvis vanskligt. De sakkunniga hava emellertid med ledning av erfarenheterna från andra liknande institutioner sökt åstadkomma en approximativ uppskattning av ifrågavarande behov och de kostnader, som skulle föranledas av dettas tillgodoseende.
Beträffande möblering av arbetsrummen hava de sakkunniga därvid räknat med en medelkostnad av 1 500 kronor för chefspersoner, 1 000 kronor för labo- ratorer och 750 kronor för assistenter, amanuenser och skrivbiträden. Från byggnadsstyrelsen har vidare inhämtats, att i styrelsens kostnadskalkyler icke medtagits kostnader för laboratoriebord, hyllor i biblioteket och skåp i museet, varför hänsyn därtill måste tagas i detta sammanhang. De sakkunniga hava vid sådant förhållande icke ansett sig kunna för möbler och inventarier räkna med mindre belopp än 1 000 kronor per rumsenhet, dock med undantag för djurstallet, där ungefär halva beloppet torde vara tillfyllest.
En beräkning av den vetenskapliga utrustningen ställer sig särskilt svår, bland annat med hänsyn därtill, att det icke kan med säkerhet förutses, i vilken omfattning utrustningen kan utnyttjas av två eller flera avdelningar gemensamt. Detta synes dock i första hand böra bliva fallet med mera dyrbar specialutrustning, såsom röntgenapparat, elektrokardiograf, epidiaskop och specialmikroskop m. m., medan å andra sidan enklare utrustning, som erfordras i det dagliga arbetet, bör anskaffas särskilt för varje avdelning. En annan omständighet, som här inverkar, speciellt beträffande den födoämneshygieniska avdelningen, är, huruvida avtal kommer till stånd med Stockholms stad rörande övertagande av stadens kemiska och biologiska laboratorier. Därvid har nämligen förutsatts, att större delen av dessa laboratoriers utrustning skulle mot ersättning övertagas av staten. Värdet av denna utrustning an— gives för närvarande uppgå till 12000 kronor för det kemiska laboratoriet och 5 000 kronor för det biologiska. Däri ingå icke laboratoriernas samlingar av tidskrifter och annan facklitteratur, vilka uppskattas till respektive 7000 och 3000 kronor. Enär emellertid endast preliminära förhandlingar ägt rum med Stockholms stad i förevarande spörsmål, hava de sakkunniga ansett riktigast att i sina nedan avgivna kalkyler upptaga det belopp, som kan be- räknas åtgå vid anskaffande av ny utrustning åt den födoämneshygieniska avdelningen i dess helhet.
Slutligen torde för institutet i dess helhet böra beräknas visst engångs- belopp för anskaffande av undervisningsmateriell och böcker.
Med beaktande av vad sålunda anförts hava de sakkunniga approximativt uppskattat institutets behov av möbler, inventarier och annan utrustning på. sätt nedanstående sammanställning utvisar.
Avdelningen för allmän hygien. Kronor. Kronor
Möbler och inventarier ...................................................... 50 000 Vetenskaplig utrustning ...................................................... 40 000 9) 000 Avdelningen för yrkeshygien. Möbler och inventarier ...................................................... 25 000 Vetenskaplig utrustning ...................................................... 35 000 60 000 . Avdelningen för födoämneshygien. Möbler och inventarier ...................................................... 65000 Vetenskaplig utrustning ...................................................... 50 000 115 000 Gemensamma lokaler m. m.
Möbler och inventarier ...................................................... 40000 Vetenskaplig utrustning, gemensam ....................................... 60 000 Undervisningsmateriell och böcker för institutet i dess helhet 20 000 150 000 Djurstallet. Burar och inventarier i övrigt ...................................................... 15 000
Summa kronor 400 000
Vid beräknandet av ifrågavarande kostnader har hänsyn icke tagits till de särskilda behov, som undervisningen av blivande läkare kan medföra i fråga om vetenskaplig utrustning, undervisningsmateriell och böcker.
Till sist vilja de sakkunniga i detta sammanhang erinra, att underhand- lingar pågå med Rockefeller Foundation angående bidrag från denna stiftelse till såväl institutets uppförande som dess utrustning.
Kap. VI. Kostnadsberäkningar. Avlöningskostnader. Personalbehovet och därav föranledda kostnader hava närmare behandlats i kap. IV. I anslutning till vad i berörda sammanhang anförts skulle vid institutet komma att finnas anställda de ordinarie befattningshavare, som framgå av följande Personalförteekning.
Tjänstemän å ordinarie stat.
Befattning. Lönegrad. 2 professorer .............................................................................. B 30 l laborator och överlärare ............................................................ B28 4 laboratorer .............................................................................. B 26 1 förste aktuarie ........................................................................... B 26 1 förste avdelningsingenjör ............................................................ B24 1 förste kemist ........................................................................... 321 1 föreståndarinna för distriktssköterskeskolan .................................... B 15 l förste laboratoriebiträde ............................................................... B 11 2 laboratoriebiträden ..................................................................... B 7 1 kanslibiträde ........................................................................... B 7 1 förste vaktmästare ..................................................................... B 7 3 kontorsbiträden ........................................................................ B 4
Övrig personal skulle erhålla icke-ordinarie anställning. För avlöning av en professor, en amanuens och en vaktmästare förutsättas medel tillgängliga å karolinska institutets stat.
Med utgångspunkt härifrån och med tillämpning av vedertagna principer för anslagsposternas beräkning skulle institutets avlöningsstat erhålla följande utseende:
Avlöningsstat. Kronor. 1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis .................. 126 300 2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t ......... 51 700 3. Avlöningar till speciaHärare, experter och tillfälliga biträden, förslagsvis 33 000 4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Grundavlöningar m. m. ............................................. 20000 Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ........................ 1000 21 000 5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke—ordinarie tjänstemän, förslagsvis ........................................................................ 8 000
Summa kronor 240000
Under första posten hava stadgade avdrag gjorts för såväl tjänstepension som familjepension.
Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, har beräknats på följande sätt:
Kronor.
Arvode till institutets chef ............................................................ 2 000 >> » en avdelningschef (professorn i hygien vid karolinska institutet) 1 000 » » propagandachef ............................................................ 6 000 » » teknisk assistent ......................................................... 7 000 >> » 7 assistenter ä 4 500 ...................................................... 31 500
» » amanuens .................................................................. 3 000 » » sekreterare .................................................................. 1 200
Summa kronor 51 700
Av posten till avlöningar åt speciallärare, experter och tillfälliga biträden hava, i enlighet med vad i kap. IV anförts, 18 000 kronor avsetts för special- lärare och 15000 kronor för experter och tillfälliga biträden vid under- Sökningar.
Vid beräknandet av posten till avlöningar åt övrig icke—ordinarie personal hava avdrag gjorts för pension beträffande befattningshavare, som äro därtill berättigade enligt allmänna tjänstepensions— och familjepensionsreglementena för civila befattningshavare i statens tjänst.
I posten till särskilda löneförmåner åt ordinarie och icke-ordinarie tjänste- män ingå dels provisoriskt dyrortstillägg enligt stadgade grunder, dels ock kompensation åt icke-ordinarie personal för minskning av den behållna in- komsten i anledning av familjepensioneringens genomförande. Däremot har hänsyn icke tagits till dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning, vilka löneförmåner utgå av för ändamålet särskilt anvisade anslag.
Omkostnader.
En uppskattning av omkostnader-na måste uppenbarligen bli i hög grad approximativ, då man rör sig på områden, som för svenska förhållanden till stor del äro oprövade. Viss ledning kan emellertid erhållas av de omkostnads- stater, som fastställts för statens bakteriologiska laboratorium och statens provningsanstalt ävensom för Stockholms stads kemiska och biolcgiska laboratorier. De sakkunniga hava härjämte beträffande en del poster, såsom bränsle, lyse, vatten, städning och telefon, låtit företaga särskilda undersök- ningar. På grundval härav hava de sakunniga för de olika avdelningarna och institutet i dess helhet ansett sig kunna beräkna omkostnaderna, på sätt nedanstående sammanställning utvisar.
Sammanställning av institutets beräknade omkostnader.
Avd. för Avd. för Avd. för Gemen—
. . allmän yrkes- födoämnes- samma Summa Utgiftskategori hygien, hygien, hygien, utgifter,
kronor kronor kronor kronor kronor
Reseersättningar ................ 1 000 4 000 1 000 —— 6 000 Empenser:
Bränsle, lyse och vatten ...... 10 000 5 000 10 000 5 000 30 000 Städning ...................... 4 000 2 000 4 000 2 000 12 000
Telefon ...................... — -— —— 4 500 4 500
Skrivmaterial m. m ............. 1 000 1 000 2 000 2 000 (i 000
Publikationstryck ................ 400 400 600 2 600 4 000
Övriga utgifter: Inköp och underhåll av inven-
tarier och apparatur ........ 3 000 2 500 6 000 1 000 12 500 Inköp och underhåll av djur . . 4 000 2 500 10 000 — 16 500 Förbrukningsartiklar .......... 2 000 3 000 4 000 1 000 10 000 Undervisningsmateriell 0. böcker 1 000 1 000 1 000 1 000 4 000 Diverse ...................... 1 000 1 000 1 500 1 000 4 500
Summa 27 400 22 400 40 100 20 100 110 000
Till närmare motivering av denna sammanställning må anföras följande. Huvudparten av institutets befattningshavare åliggande resor lär otvivel- aktigt komma att åvila den yrkeshygieniska avdelningen. För denna avdel— ning hava de sakkunniga räknat med i runt tal 120 resdagar, fördelade på 5 år 6 befattningshavare. Efter en genomsnittlig rese- och traktamentsersätt- ning av 35 kronor per dag skulle kostnaderna härför uppgå till 4 200 kronor eller i avrundat tal 4 000 kronor per år. Reseersättningarna för var Och en av de båda övriga avdelningarna torde komma att belöpa sig till omkring 1/4 av beloppet för den yrkeshygieniska avdelningen eller alltså omkring 1000 kronor per år. Därvid hava icke medräknats sådana resor, som företagas i anledning av uppdrag för enskild rekvirent; därav föranledda resor böra näm- ligen bekostas av sökanden direkt.
Posten för bränsle, lyse och vatten, vilken inkluderar all kostnad för gas
och elektrisk kraft, har angivits på grundval av utredningar, som verkställts genom byggnadsstyrelsens försorg. I hithörande gemensamma utgiftspost å 5000 kronor ingå kostnaderna för hela administrationsavdelningen jämte bibliotek, museum och verkstäder ävensom för djurstallarna.
Kostnaderna för städning hava beräknats i huvudsaklig överensstämmelse med de anvisningar, som lämnats av 1934 års nämnd för städningsutredning i dess år 1937 avgivna betänkande. Posten för telefon å 4500 kronor avser driften av en automatisk telefonväxel, försedd med 30 anknytningar och fyra direkta ledningar. Installationskostnaden för ifrågavarande automatväxel, beräknad till 4 000 kronor, torde böra bestridas av engångsanslaget till insti- tutets utrustning (se kap. V). 4
P0sten för publikationstryck är huvudsakligen avsedd för förvärvande av särtryck av vetenskapliga publikationer, härrörande från institutets personal. Mindre belopp hava upptagits för tryckning av råd och anvisningar be— träffande speciella yrken, industrier eller förhållanden.
Under rubriken »övriga utgifter» har bland annat för inköp och underhåll av djur samt förbrukningsartiklar beräknats sammanlagt 26 500 kronor. Detta belopp kan möjligen förefalla högt. Det lider emellertid intet tvivel, att institutets verksamhet, särskilt vitaminundersökningarna, erfordrar ett betydande antal djur. Även i övrigt måste det anses vara av vikt, att ifråga- varande delposter lämna erforderligt utrymme för ett rationellt utnyttjande av institutets resurser. Nämnda belopp torde därför vara väl motiverat. Där- emot hava de sakkunniga icke upptagit något belopp för yttre renhållning samt underhåll av vägar och planteringar, enär hithörande utgifter förutsatts skola bestridas av karolinska institutet gemensamt för alla dess institutioner och institutet för folkhälsan. De sakkunniga hava ej heller tagit hänsyn till de speciella omkostnader, som kunna föranledas av den vid sistnämnda institut meddelade undervisningen för blivande läkare.
Till förebyggande av missförstånd må slutligen framhållas, att den i sam- manställningen redovisade uppdelningen av posterna å institutets olika avdel- ningar ingalunda avser att vara bindande eller ens normerande för institutets styrelse vid handhavandet av medelsförvaltningen utan endast åskådliggöra, hur de sakkunniga sökt åvägabringa en ungefärlig uppskattning av medels— behovet för institutet.
Inkomster.
Som tidigare nämnts, skall institutet tillhandagå icke blott statliga myndig— heter utan även kommunala organ, korporationer och enskilda med råd, upp- lysningar och undersökningar inom området för sin verksamhet. I den mån andra än statens organ anlita institutet för dylika uppdrag, bör enligt de sak- kunnigas mening ersättning utgå till institutet för dess självkostnader i anledning av uppdragets fullgörande, däri inberäknade utgifter för erforderlig personal. I sådant syfte bör en för ändamålet lämpligt avvägd taxa utarbetas genom institutets försorg och underställas Kungl. Maj:t för godkännande.
Stora svårigheter möta självfallet att beräkna de inkomster, som kunna inflyta av ifrågavarande verksamhet, så länge man ej närmare känner omfatt- ningen av densamma. Inkomsterna komma för övrigt att med säkerhet röna en väsentlig inverkan av den nya livsmedelslagstiftning, som kan komma att genomföras. De sakkunniga hava emellertid ansett sig böra med ledning av tillgängligt material söka åvägabringa hållpunkter för en uppskattning av nu berörda inkomster, oavsett genomförandet av en reformerad livsmedels- lagstiftning.
Huvudparten av inkomsterna kan antagas inflyta från avdelningen för födo— ämneshygien och livsmedelskontroll. Upprättandet av koststater för olika slag av anstalter samt utförandet av livsmedelskemiska och vattenhygieniska undersökningar kunna sålunda förväntas inbringa icke obetydliga belopp. De sakkunniga hava i detta hänseende av den senast tillgängliga officiella be— rättelsen från Stockholms stads hälsovårdsnämnd inhämtat, att å nämndens kemiska och biologiska laboratorier under år 1935 utförts omkring 4 000 livs- medelsundersökningar och 2000 vattenprov. Med ledning av de taxor, som för närvarande tillämpas vid de statsunderstödda kemiska stationerna och apotekens laboratorier, skulle dessa prov betinga en sammanlagd kostnad av inemot 60 000 kronor. AV vattenproven torde emellertid cirka 3/4 eller omkring 1 500 få anses vara av mera tillfällig natur. Återstående vattenprov jämte livsmedelsundersökningarna, vilka tillhopa representera en kostnad av omkring 30000 kronor, kunna däremot antagas motsvara den ungefärliga arbetsmängd, som skulle tillföras institutet från Stockholms stad, därest avsett samarbete mellan institutet och staden kommer till stånd. Läggas härtill liknande undersökningar från andra delar av landet, synas institutets inkomster av ifrågavarande undersökningsverksamhet icke rimligen kunna uppskattas till lägre belopp än 60 000 kronor per år.
Beträffande vitaminlaboratoriet föreligger icke samma underlag för en inkomstberäkning. I gällande kungörelse angående handel med farmacevtiska specialiteter stadgas emellertid, att, utöver föreskriven registreringsavgift av 40 kronor, skall för undersökning av varje enskilt vitamin uttages ett tilläggs— belopp av högst 300 kronor. Antagas enahanda grunder komma att tillämpas vid institutet för folkhälsan och beräknas vidare antalet verkställda under— sökningar uppgå till 100 a 150 per år, skulle statens inkomst härav uppgå till omkring 30000 kronor för år. Vissa skäl tala dock för att detta belopp, åtminstone i början, kommer att icke obetydligt överskridas.
I fråga om avdelningarna för allmän hygien och yrkeshygien saknas lika— ledes fasta hållpunkter för ett bedömande av inkomsternas storlek. Av dessa avdelningars allmänna natur följer emellertid, att dithörande undersökningar till största delen komma att påkallas av statliga myndigheter. Inkomsterna från dessa avdelningar kunna därför icke antagas komma att uppgå till några större belopp. De sakkunniga hålla före, att ett belopp av 5 000 kronor per avdelning skulle ungefärligen motsvara de verkliga inkomsterna av ifråga- varande verksamhet.
Enligt nu verkställda beräkningar skulle inkomsterna av institutets verk—
samhet kunna, lågt räknat, uppskattas till (60 000 + 30 000 + 5 000 + 5 000) 100000 kronor per år. Vid sådant förhållande och då statens nuvarande ut- gifter för tjänsteläkarkurserna och distriktssköterskeskolan, frånsett stipen- dier till eleverna, uppgå till cirka 30 000 kronor, kan den faktiska merkostnad, som institutets verksamhet skulle åsamka statsverket, beräknas till omkring (240 000 + 110 000—100 000—30 000) 220 000 kronor för år, ett belopp, som vid jämförelse med nettokostnaden för statens bakteriologiska laboratorium, 170000 kronor, förefaller de sakkunniga skäligt.
Erforderliga anslag för budgetåret 1938/1939.
Enär den för institutet erforderliga nybyggnaden icke kan förutsättas stå färdig förrän tidigast år 1940, kan verksamheten beräknas bliva upptagen i full utsträckning först nämnda år. Det är emellertid i hög grad angeläget, att vissa delar av densamma igångsättas utan uppskov. De sakkunniga åsyfta härvid i första hand de arbetsuppgifter, som skulle åvila den yrkeshygieniska avdelningen samt vitaminlaboratoriet. Åtgärder böra likaledes med det snaraste vidtagas för att åt statens distriktssköterskeskola samt utbildningen av tjänsteläkare och hälsovårdstillsyningsmän bereda en fastare organisation och förbättrade lokalförhållanden. Redan från början torde därför institutets verksamhet böra omfatta dessa uppgifter. Övriga arbetsuppgifter torde lämp- ligen kunna tillkomma, sedan nybyggnaden färdigställts. De sakkunniga förut- sätta härvid, att hinder icke skola föreligga för staten att vid behov få under- sökningar i begränsad omfattning utförda å Stockholms stads förenämnda laboratorier mot den ersättning, som kan varda för varje fall bestämd. En klausul härom synes lämpligen kunna inflyta i det avtal om samarbete mellan staten och staden, som de sakkunniga i annat sammanhang förordat.
Vid den omprövning av personalbehovet, som vid nu berörda förhållanden måste verkställas för budgetåret 1938/1939, har man att utgå från att samtliga avdelningschefer erfordras såväl för organiserandet av den provisoriska verk— samheten som för ledningen av arbetet med den nya institutsbyggnadens upp- förande och utrustning. Dessa befattningshavare torde därför böra tillsättas så snart sig göra låter efter nästa budgetårs ingång. I övrigt ställer sig personalbehovet något olika för de skilda avdelningarna, på sätt nedan när- mare angives.
Undervisningen för tjänsteläkare, distriktssköterskor och hälsovårdstill- syningsmän kan med all sannolikhet genomföras i avsedd omfattning redan under första verksamhetsåret. I enlighet härmed bör beträffande avdelningen för allmän hygien räknas med all personal utom den, som huvudsakligen skulle sysselsättas med undersökningsverksamhet. Vid sådant förhållande kunna avlöningskostnaderna för denna avdelning uppskattas till (48 200— 4 500 — 5 000) 38 700 kronor.
Avdelningen för yrkeshygien, vilken förutsätter tillgång till provisoriska laboratorielokaler, kan näppeligen träda i verksamhet före 1 oktober 1938. Ät hithörande underordnad personal lärer man därför icke behöva räkna med avlöning för längre tid än högst 3/4 år. Möjlighet torde ock böra finnas att
under denna tid anlita experter. Personalkostnaden för denna avdelning, inklusive avdelningschefens helårslön, skulle sålunda komma att uppgå till (12 000 + 7 500 + 3 500 + 6 800 + 5 200 + 2 000 + 3 000) 40 000 kronor.
Beträffande vitaminlaboratoriets igångsättande gäller i huvudsak det- samma. Beaktas må dock, att ifrågavarande verksamhet endast kan startas successivt och att därför viss personal torde kunna helt undvaras under det första verksamhetsåret. De sakkunniga hava under sådana förhållanden ansett tillfyllest, att medel beräknas för avlöning under 3/4 år åt en laborator, en amanuens, ett förste laboratoriebiträde samt två extra laboratoriebiträden i respektive 6:e och 4:e lönegraden. Kostnaderna härför uppgå till samman— lagt 16 000 kronor. Härutöver torde medel böra anvisas för anställande under viss tid av ett kanslibiträde och en assistent ävensom för anlitande i be- gränsad utsträckning av experter. Det för denna avdelning erforderliga beloppet skulle i enlighet härmed, inberäknat avdelningschefens helårslön, kunna uppskattas till (16 000 + 12 000 + 3 000 + 2 300 + 2 000) 35 300 kronor.
Slutligen lärer även en del av institutets gemensamma personal bliva erfor- derlig under första verksamhetsåret, i första hand kassören och redogöraren, vaktmästare och kontorsbiträde. Likaledes bör chefsarvodet vara tillgängligt. För ändamålet torde böra beräknas ett belopp av 11 000 kronor.
Sammanlagda personalkostnaden för institutet under nästa budgetår skulle alltså bliva (38 700 + 40 000 + 35 300 + 11 000) 125 000 kronor.
De ovan beräknade omkostnaderna för institutets verksamhet höra själv- fallet även underkastas en motsvarande reduktion för nästa budgetår. Denna reduktion uppväges emellertid delvis genom att hyra tillkommer för erforderliga provisoriska lokaler. Med beaktande härav hava de sakkunniga uppskattat omkostnaderna för budgetåret 1938/1939 sålunda:
Kronor.
Resor ....................................................................................... 3 000 Expenser:
Hyra ........................................................................... 15 000 Bränsle, lyse, vatten ......................................................... 8 000 Övriga ........................................................................ 7 000 30 000 Publikationstryck ........................................................................ 1 000 Övriga, utgifter:
Inköp och underhåll av djur ............................................. 5000 Förbrukningsartiklar ...................................................... 4 000 Diverse ........................................................................ 2 000 11 000
Summa kronor 45 000
För ifrågavarande ändamål torde alltså böra anvisas 45 000 kronor.
I ovanstående sammanställning hava bland »övriga utgifter» icke beräknats medel för inköp och underhåll av inventarier, apparater, undervisnings- materiell och böcker, enär utgifterna härför under första verksamhetsåret böra bestridas från engångsanslaget till institutets utrustning. Från samma anslag torde ock kunna bestridas kostnaderna för utrustning och even-
tuellt erforderlig inredning av de provisoriska lokalerna. Vid sådant för- hållande synes ett belopp av förslagsvis 100000 kronor böra stå till för— fogande för ifrågavarande ändamål under nästa budgetår, att avräknas från förenämnda engångsanslag. Självfallet bör vid utrustningen av de proviso- riska lokalerna tillses, att därvid inköpta apparater och möbler i möjligaste mån kunna komma till användning även i den för institutet avsedda nybygg- naden. Slutligen lärer för uppförandet av sagda nybyggnad böra anvisas visst belopp, förslagsvis hälften av det för ändamålet beräknade eller omkring 900 000 kronor.
Inkomsterna av institutets verksamhet under nästa budgetår synas kunna beräknas till ett belopp av lägst 10000 kronor.
De sakkunniga vilja till sist erinra, att anslagen för nybyggnad, utrust- ning och inredning under nästa budgetår lära kunna avsevärt begränsas, därest tidigare berörda underhandlingar mcd Rockefeller Foundation leda till gynnsamt resultat.
Kap. VII. Sammanfattning och hemställan.
På grundval av den förebragta utredningen föreslå de sakkunniga in- rättande av ett »statens institut för folkhälsan», vars arbetsuppgifter och organisation kunna sammanfattningsvis angivas på sätt som följer.
Arbetsuppgifter.
Institutets verksamhetsfält skall huvudsakligen omfatta: 1) allmän hygien, 2) yrkeshygien samt 3) födoämneshygien och livsmedelskontroll. Inom vart och ett av dessa huvudområden skall institutet bedriva undersöknings- och forskningsverksamhet samt därvid stå såväl myndigheter som allmänheten till tjänst med utförandet av erforderliga praktiskt—vetenskapliga undersök- ningar. Härjämte skall institutet hava till uppgift att meddela undervisning i socialhygien och socialmedicin åt tjänsteläkare, distriktssköterskor och hälso- vårdstillsyningsmän ävensom att organisera och bedriva hälsovårdspropa— ganda. Genom förening av institutet med karolinska institutets hygieniska avdelning kommer jämväl utbildningen i hygien av blivande läkare att med- delas vid institutet för folkhälsan.
Å den allmänna hygienens område avses institutets uppgifter ur prak- tisk undersöknings- och forskningssynpunkt komma att främst gruppera sig kring bostadshygienen i vidsträckt mening. I första hand skola genom institutets försorg utföras sådana allmänhygieniska undersökningar, som erfordras för medicinalstyrelsens verksamhet. Den vid institutet bedrivna undervisningen å förevarande verksamhetsområde skall väsentligen avse bostadshygien, moderskaps- och barnavård, tuberkulosvård, medicinalstatistik, medicinallagstiftning och sociallagstiftning.
Inom yrkeshygienen skall institutet hava till uppgift att tillvarataga och på ett auktoritativt sätt företräda de grundläggande hygieniska syn- ( punkter, som under senare tid med allt större styrka gjort sig gällande på
arbetarskyddets område. I enlighet härmed skall till institutets uppgifter närmast höra att ägna uppmärksamhet åt skador och ohälsa, som upp- komma genom ogynnsamma yttre inflytanden, ävensom åt yrkesskador av infektiös natur samt att företaga härutinnan erforderliga undersökningar beträffande olika yrkesgrupper. Vidare förutsättes institutet komma att på längre sikt följa och studera särskilt minderårigas och kvinnors arbets- förhållanden och hälsotillstånd ävensom arbetstids- och rationaliseringspro- blemen i allmänhet ur hygienisk synpunkt. Härjämte skall å institutet an— komma att föreslå erforderliga åtgärder för förbättringar av olycksfallsskyddet samt att meddela undervisning i yrkeshygien åt förut omförmälda grupper av befattningshavare ävensom åt personal inom yrkesinspektionen. Självfallet skall institutet hava till allmänt åliggande att tillhandagå yrkesinspektionens tillsynsmyndighet med de upplysningar och utredningar, varav denna i sin verksamhet är i behov.
På födoämneshygienens område skall institutet främst ha till upp— gift att företaga undersökningar i syfte såväl att förebygga tillverkning och försäljning av för hälsan skadliga livsmedel som att söka närmare be- stämma olika födoämnens värde ur folknäringssynpunkt. I anslutning därtill skall institutet utgiva råd och anvisningar rörande kostens lämpliga samman- sättning i olika hänseenden ävensom tjänstgöra såsom centralt kontroll— laboratorium för livsmedel. Institutet skall tillika stå offentliga myndigheter och enskilda till tjänst med undersökningar och kontroll beträffande vitaminer i livsmedel, fodermedel och läkemedel samt bedriva självständig forsknings- verksamhet på området. Slutligen skall vid institutet meddelas undervisning i födoämneslära, näringshygien och livsmedelskontroll.
Organisation.
För ombesörjandet av de sålunda angivna uppgifterna föreslås institutet bliva organiserat å tre avdelningar, motsvarande förenämnda tre huvudom- råden för dess verksamhet, varjämte gemensamt för institutet i dess helhet skall handhavas den ekonomiska förvaltningen, vissa statistiska arbeten samt hälsovårdspropagandan. Avdelningen för födoämneshygien och livs— medelskontroll avses i sin tur uppdelad å en kemisk-biologisk sektion och en vitaminsektion.
Var och en av avdelningarna för allmän hygien, yrkeshygien samt födo- ämneshygien och livsmedelskontroll skall förestås av en professor som chef. Professorn i hygien vid karolinska institutet förutsättes inträda som chef för en av sagda avdelningar. Närmast under chefen avses en eller flera veten- skapligt utbildade laboratorer komma att deltaga i arbetet å avdelningen, för vilket i övrigt beräknats ett antal fast anställda assistenter och biträden. Som ledare för distriktssköterskeskolan skall fungera en särskild föreståndarinna. Vid sidan av den fasta personalen förutsättas speciallärare komma att i relativt stor utsträckning medverka vid undervisningen, varjämte möjlighet skall föreligga att för större undersökningar eller speciella upp-
drag anlita experter och tillfälliga biträden i den utsträckning, behovet på- kallar.
Det statistiska arbetet skall handhavas av en för ändamålet kvalificerad arbetskraft i förste aktuaries tjänsteställning, medan för organiserandet av propagandan skall inrättas en särskild arvodestjänst. För den ekonomiska förvaltningen skall anställas en kassör och redogörare. Till förfogande för samtliga avdelningar skola dessutom ställas erforderlig skrivhjälp och vakt- mästarpersonal.
Ledningen av institutet skall tillkomma en särskild styrelse om högst 8 ledamöter, vari medicinalstyrelsen, karolinska institutet och yrkesinspek- tionens chefsmyndighet skola äga ständig representation. Av styrelsens övriga medlemmar skall Kungl. Maj:t förordna tre, högst fyra, efter förslag av auktoritativa organisationer inom jordbruket och livsmedelsindustrien samt, därest institutet kommer att bedrivas i samarbete med Stockholms stad, av stadsfullmäktige i Stockholm. I styrelsen skall ock ingå en av institutets avdelningschefer, vilken tillika skall fungera som institutets föreståndare. Ordföranden och vice ordföranden i styrelsen skola utses av Kungl. Maj:t.
Institutet tänkes förlagt till den för karolinska institutets teoretiska institu- tioner upplåtna delen av det s. k. Norrbackaområdet i Solna socken. Enligt ett av byggnadsstyrelsen efter samråd med de sakkunniga upprättat förslag skola institutets samtliga avdelningar inrymmas i en byggnad, dock att för djuren skall uppföras ett fristående stall. Avdelningen för allmän hygien skall tillika fungera såsom hygienisk institution för den medicinska under- visningen. De gemensamma lokalerna innesluta rum för den administrativa personalen, för bibliotek och museum samt för verkstäder m. m. Den före- slagna institutsbyggnaden inrymmer i sin helhet omkring 170 rumsenheter, vardera om 1675 kvm, ävensom två föreläsningssalar om tillhopa 150 kvm. Djurstallet inrymmer enligt föreliggande förslag 32 enheter men lärer kunna något begränsas. *
Kostnadsberäkningar.
Kostnaderna för institutsbyggnadens och djurstallets uppförande hava av byggnadsstyrelsen uppskattats till sammanlagt 1800 000 kronor, varav 545000 kronor belöpa å karolinska institutets förut planerade hygieniska institution. Ifrågavarande kostnader beräknas dock kunna något nedbringas genom begränsning av djurstallet. Kostnaderna för institutets utrustning uppskattas av de sakkunniga till i runt tal 400 000 kronor, varvid hänsyn icke tagits till de speciella behov, som undervisningen av blivande läkare kan medföra.
Institutets avlöningskostnader beräknas vid full verksamhet till 240000 kronor per år. Omkostnaderna uppskattas till 110000 kronor. Sammanlagt skulle alltså den årliga kostnaden för institutet utgöra 350000 kronor, varvid dock är att märka, att utbildningen av tjänsteläkare och distrikts- sköterskor, frånsett stipendier, för närvarande drager en kostnad av omkring 30000 kronor.
Genom institutets verksamhet beräknas inflyta vissa årliga inkomster, särskilt från avdelningen för födoämneshygien och livsmedelskontroll. Approximativt uppskattas dessa inkomster till 100 000 kronor. Den faktiska merkostnad, som institutet efter full utbyggnad skulle åsamka statsverket, skulle alltså uppgå till omkring (350 000—30 000—100 000) 220000 kronor per år.
Den för institutet avsedda nybyggnaden beräknas icke vara färdig- ställd förrän tidigast år 1940. De sakkunniga anse emellertid angeläget, att vissa delar av institutets verksamhet igångsättas redan under budgetåret 1938/1939 med anlitande av förhyrda lokaler. Detta är fallet med avdel- ningen för yrkeshygien, vitaminsektionen och undervisningen av tjänste— läkare, distriktssköterskor och hälsovårdstillsyningsmän. Utgifterna härför beräknas till 125000 kronor i avlöningar och 45000 kronor i omkostnader. Härutöver erfordras 100000 kronor för utrustning och eventuell inredning av de provisoriska lokalerna, därest icke pågående förhandlingar angående bidrag från »The Rockefeller Foundation» skulle leda till avsett resultat. För uppförande av nybyggnad åt institutet torde under enahanda förutsätt- ning för nästa budgetår böra beräknas 900000 kronor.
Samtliga ifrågavarande beräkningar äro självfallet approximativa. De torde dock vara ägnade att utgöra hållpunkter för ett bedömande av de ekonomiska konsekvenser, som ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle medföra.
Hemställan.
Med hänvisning till vad sålunda och i övrigt anförts få de sakkunniga hemställa,
att för 1938 års riksdag måtte framläggas förslag angående inrättande av ett statens institut för folkhälsan i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som de sakkunniga uppdragit,
samt att för budgetåret 1938/1939 måtte beräknas
a) till uppförande av nybyggnad åt institutet 900000 kronor,
b) till utrustning och till inredning av provisoriska lokaler 100 000 kronor, 0) till avlöningar åt institutets personal 125 000 kronor samt
d) till omkostnader 45 000 kronor; dock att, därest avsett bidrag från »The Rockefeller Foundation» skulle er— hållas, de under a) och b) äskade beloppen kunna i motsvarande mån be- gränsas.
Ingemar
nu am avdelningen
Nannquhyqnn (komuklvbioloqllku "khan-n u)
Lr
Diskrum Kylrum Pon-nd Dluroparunon o. arbet-lylloloqt
Ailmdm klrmilu laboxulonum Dukrum lJVlmedulxlabemlonm-n Åumnnl Auuum Fame kemist
Yrkuhygiun
Mmklum Mmkrum Fouknmgxlubommnum Sunkrum
Laborator
Nanngxhyqun (hmuh-hmloguku uhlon-n u)
Anm-nt
Tlrmonul
Vunna-tum
Inmumantmm
Nahaxhyqim (vmmnhkmen)
Nmmglhyglen (hunk!-biologiska sektionen u)
Relalv
Allman hygien
Kallarvcnlng-n
Förslag till nybyggnad för Statens institut för folkhälsan
u & ||; 1; än u.
www-ww (humlh-bmlwuku ”know-n b)
Fonhunqllab. Biolog. lab. Aum-nl Inbox-mor Proline" rum
Vaktmasluxe
Tormonauum Buktlnoloq. lab.
Nannglhyglnn (kumuh-blalnghku uhmnnn b)
Allrum-l hymen Propaganda- cho!
Femman-iu" lar :]uklltounkalkolnn
Allman hymen
Proteam" lab. Pmlemn lknvrum S(udiamm Sal to: domnnmnonlr
Allman hygien Fat-lemma”! lor
liukuotnnhlkokm
V ast. l:a-bond. . nun
Förslag till nybyggnad för Statens institut for folkhalsun
& m 19 lll n.
Fologlulonng
Bibliotek
Muuum
Kokvrb
Aum hygien
Lab. (ox Bah. lab. Bah. Inb. Bah. lab. Kemhkt lab. Sunkrum lpoc.
Emad. lek. Suhmmbemdmng Pumlog. lab.
Mokam
Allmnn hygien
Vmungen l nappa
" ' Förslag till nybyggnad för
Statens institut för folkhälsan
15 30 m.
n 5 1 [Hur ”kw—r ( v .
