SOU 1937:5

Betänkande med förslag till lagstiftning angående särskilda husbehovsskogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. m

N 4-0 (;(

E%

oå (— '" l-Ll & 4- (io-re

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

5, ,, Äfdf' _ _ . _ ID.D;LL STATENSOFFENTLHLNUTREDNINGARlsshö 'JORDBRUKSDEFARTEMENTEVT

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL LAGSTIFTNING ! ANGÅENDE , SÄRSKILDA HUSBEHOVSSKOGAR ' I VÄST-ERBOTTENS OCH NORR-

BOTTENSLÄNSLAPPMARKER IM.BL

Avgivet den 23 december 1936

————__

STOCKHOLM* 193'7

Statens Offentliga”utredningar 19.37 Kronologisk 'förteckning

. Socialiseringsproblemet. 2. Hushålleräkningens pro- 4. Stut'slotteriutrednjngen. Betänkande med förslag . blem och faktorer. Tiden. viii, 173 e. . rande svenskt penninglotteri. Baggström. 177 s. Socialiseringsidéer och eocialieeringepraxis i Sovjet- 5. Betänkande med förslag till lagstiftning ungas unionen. 2. Tiden. vlj, 140 e. .f | särskildahusbehovsskogariVästerbottens ochN . Betänkande med förslag till revision av förvarings— bottens läns lappmarker m. m. Marcus. 98 e. 1 kl ooh interneringslagama m. m. Marcus. 98 5. Ju. : . ta,. Jo. '

Anm. Om särskild tryckort ej angiven, är tryokorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra. begynn- bokstäverna. till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningar-& yttre a_n ning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

JORDBH L'KSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

LAGSTIFTNING

i ANGÅENDE

SÄRSKILDA HUSBEHOVSSKOGAR ? I VÄSTERBOTTENS OCH NORR-

BOTTENS LÄNS LAPPMARKER NL BL

Avgivet den. 23 december 1936

___—___—

STOCKHOLM19M ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 368460

Innehållsförteckning.

Skrivelse till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet ........

Förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 4 och 6 55 samt 13 5 1 mom.

lagen den 10 juni 1932 (nr 180) om vård av vissa skogar inom Väster- bottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden ......

Motiv.

Allmän motivering ......................................... " .........

Skogslagkommissionens tillsättande och uppdrag ...................... Avvittringen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker ........ Inledning sid. 15. Stadgan den 30 maj 1873 (nr 26) om avvittring i Västerbot- tens och Norrbottens läns lappmarker sid. 15. — Kungörelsen den 20 april 1906 (nr 36) angående vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande avvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker sid. 17. Kungörelsen den 5 juni 1909 (nr 54), innefattande ytterligare föreskrifter angående avvittringen inom Väs— terbottens och Norrbottens läns lappmarker sid. 18.

Gällande bestämmelser angående husbehovsskogarnas vård och disposition Lagen den 5 juni 1909 angående husbehovsskogar inom vissa områden sid. 20. -— Kungörelsen den 8 oktober 1918 (nr 915) angående utsyning och stämpling åvissa husbehovsskogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker sid. 23.

Husbehovsskogarnas belägenhet och allmänna karaktär ................ Husbehovsskogarnas antal och areal ................................ Husbehovsskogarnas virkesförråd samt fördelningen av virkesförrådet av barrskog å olika mogenhetsklasser m. m. .......................... Den årliga tillväxten inom bark å husbehovsskogarna ................ Husbehovsskogarnas föryngringsförhållanden .......................... Husbehovsskogarna och vederbörande fastigheters försörjning med hus- behovsvirke .................................................... Tidigare framställningar om ändring i lagstiftningen angående husbehovs- skogar ........................................................

Behovet av revision av husbehovsskogslagen ................... ' .......

Revisionens omfattning ............................................

Grunderna för kommissionens förslag till ny lagstiftning angående särskilda

husbehovsskogar ................................................ Avverkningsregler sid. 44. Reproduktionsskyldighet sid. 51. — Omläggning av skogsmark till annan användning sid. 54. —— Skogsvårdsmyndighet sid. 55. Den nya lagstiftningens form sid. 56.

Sid.

20

24 25

29 33 33 35 38 42 44

44

Speciell motivering ..................................................

13 ä 1 mom. .................................................... Övergångsbestämmelser ............................................

Förslag om anvisande av medel för handhavande av lagstiftningen an-

gående de särskilda husbehovsskogarna ............................ Förslag om indragning av viss personal vid domänverket ............

Förslag till åtgärder för vissa fastigheters förseendc med husbehovsvirke Inledning .......................................................... Framställning av vissa fastighetsägare i Vilhelmina socken ................ Framställningar av fastighetsägare i Sorsele m. fl. socknar .............. Kommissionens förslag ..............................................

Bilagor.

Bilaga I. Protokoll, hållet vid skogslagkommissionens resa för besiktning av husbehovsskogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker under tiden 30 augusti—10 september 1936 .................. Bilaga II. Karta över husbehovsskogarna i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker

57 57 57 58 58 59 59

62

71

71 71 76 76

Till herr statsrådet och chefen för kungl. jortlbruksdepartementet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juni 1935 tillkallade dåva- rande chefen för jordbruksdepartementet den 28 i samma månad hovrätts- rådet i Svea hovrätt T. W. G. Sjöfors att såsom utredningsman i enlighet med vissa av departementschefen ianförande till statsrådsprotokollet förstnämn- da dag angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag beträffande skogslagstiftningsfrågor.

Såsom sekreterare vid utredningen förordnades den 31 augusti 1935 asses— sorn i Svea hovrätt B. A. Fallenius.

Med stöd av omförmälda bemyndigande uppdrog chefen för jordbruksde— partementet den 20 juli 1936 åt byråchefen i domänstyrelsen C. G. Cassel, länsjägmästaren i Västerbottens län K. E. Kallin samt ledamöterna av riks- dagens andra kammare hemmansägaren P. J. Näslund i Åsele och redak- tören 0. W. Lövgren i Boden att såsom sakkunniga med utredningsmannen deltaga i överläggningar rörande fråga om ändrad lagstiftning angående hus- behovsskogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

Sedan utredningen rörande denna fråga numera slutförts, få utrednings- mannen och de sakkunniga härmed vördsamt avgiva betänkande med för- slag till lagstiftning angående särskilda husbehovsskogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. m.

Betänkandet innefattar förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 4 och 6 åå samt 13 & 1 mom. lagen den 10 juni 1932 (nr 180) om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden jäm- tc motiv.

Betänkandet upptager därjämte dels förslag om anvisande av medel för handhavande av lagstiftningen angående de särskilda husbehovsslmgarna samt om indragning av viss personal vid domänverket, dels ock förslag till åtgärder för vissa fastigheters förseende med husbehovsvirkc.

Stockholm den 23 december 1936.

THOR SJÖFORS. GUSTAF CASSEL. KARL ERIK KALLIN.

P. .I. NÄSLUND. 0. W. LÖVGni—jx.

B. Fallenius.

Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 2, 4 och 6 55 samt 13 5 1 mom. lagen den 10 juni 1932 (nr 180) om vård av vissa skogar inom Väster- bottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden.

Häiigenom förordnas, att 2, 4 och 6 åå samt 13 g 1 mom. lagen den 10 juni 1932 om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden skola erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår:

2 &.

1 mom. Från tillämpningen av denna lag undantagas: 1) allmänningsskogar och samfällda husbehovsskogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker samt inom Särna och Idre socknar vid stor- skifte avsatt besparingsskog;

2) skogar å kronohemman och krononybyggen under stadgad åborätt, ly- dande under förordningen den 18 juni 1915 (nr 251) angående utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden;

3) städernas skogar; 4) skyddsskogar;

5) skogar å statens utarrenderade jordbruksdomäner och å ecklesiastika boställen ävensom å fastigheter, som upplåtits under besittningsrätt för obe- gränsad tid (åborätt) enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord: samt

6) övriga här ovan ej nämnda skogar, varå förordningen den 26 januari 1894 (nr 17) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket äger tillämpning eller som avses i 5 4 av nämnda förordning.

2 mom. Ligger skog, som i 1 inom. 5) eller 6) angives, i samfällighet med skog, som lyder under denna lag, skall lagen äga tillämpning å det samfällda skogsområdet i dess helhet.

45.

l avseende å rättigheter och skyldigheter, som enligt denna lag äro före- nade med äganderätt till fast egendom, vare åbo ä kronohemman eller kro— nonybygge under stadgad åborätt likställd med ägare.

Denna lag medför ej rubbning i den rätt till skog, som enligt vad särskilt air stadgat tillkommer lapparna.

Yngre skog —- — — omfattande avverkning.

Till skydd för återväxten å särskild husbehovsskog äger skogsvårdsstjiel— sen, där sådant finnes vara av nöden, meddela förbud mot avverkning till husbehov inom visst område av skogen. Sådant område skall å marken tydligt utmärkas, varefter avverkning inom området ej må ske, förrän skogs— .årdsstyrelsen dåltill lämnat tillstånd.

13 g.

1 mom. Sker avverkning i strid mot stadgandet i 6 % första stycket eller mot anvisning eller föresklift, som enligt 10 g 2 mom. f01 sta stycket medde- lats, eller finner skogsvårdsstyrelsen på grund av företagen utmärkning av skog eller eljest skälig anledning antaga, att avverkning planlagts vilken skulle komma i strid mot nämnda stadgande eller mot anvisning eller före— skrift, varom nyss sagts, äger styrelsen att, därest sådant finnes vara av nö- den, meddela förbud att å den fastighet, där avverkning sålunda ägt rum (1161 planlagts, utan stylelsens tillstånd verkställa avverkning, med rätt för styrelsen att begränsa förbudet att gälla allenast viss del av fastigheten eller eljest på visst sätt inskränka förbudet. Innan förbud varder meddelat, skall fastighetens ägare samt, där avverkning verkställts eller planlagts av annan jämväl denne beredas tillfälle att yttra sig i ärendet, finner skogsvårdsstv— ielsen saken sådan, att den ej kan tåla uppskov, må den dock meddela för— bud tillsvidare och intill dess annorlunda varder förordnat.

Förbud, som —— —— — i kraft.

Denna lag träder i kraft den ........ samt gäller till och med den 31 december 1943.

Genom denna lag upphävas lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 1) angående husbehovsskogar inom vissa områden samt kungörelsen den 8 oktober 1918 (nr 915) angående utsyning och stämpling å vissa husbehovsskogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker i vad dessa författningar gäl— la särskilda husbehovsskogar.

Vid tillämpning å särskilda husbehovsskogar av lagen den 10 juni 1932 om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmar- ker med flera områden skall iakttagas:

1) Beträffande avverkning, som ägt rum före nya lagens ikraftträdande, skola förut gällande bestämmelser lända till efterrättelse.

2) Genom nya lagen förringas ej giltigheten av utsyning och stämpling. som verkställts före dess ikraftträdande; dock att avverkningen ej må i nå- got fall verkställas senare än fem år efter utsyningen. Ej heller inverkar nya lagens ikraftträdande å giltigheten av tidigare meddelade tillstånd till av- verkning för skogsmarks uppodling eller föreskrifter, som avse överhållande av fröträd eller utövande av kontroll över avverkning. Överträdelse av före— skrift, som nu sagts, bedömes efter äldre bestämmelser.

3) Vad lagen den 10 juni 1932 innehåller om skyldighet att vidtaga åt- gärder till betryggande av återväxt i anledning av skada, varom i 16 & av lagen sägs, gäller icke, där sådan skada uppkommit före nya lagens trädande i kraft.

4) Vad i lagen den 5 juni 1909 eller kungörelsen den 8 oktober 1918 är stadgat om befogenhet eller skyldighet för befattningshavare vid skogsstaten att vidtaga eller föranstalta 0111 viss åtgärd, skall efter nya lagens ikraftträ- dande i fall, där lagen den 5 juni 1909 eller nämnda kungörelse eller enligt densamma meddelat tillstånd eller föreskrift äger fortsatt giltighet, i stället gälla om skogsvårdsstyrclsen samt, vad angår rätt att taga i beslag virke, som skall anses förbrutet. jämväl om hos denna anställd befattningshavare med skoglig utbildning.

MOTIV

Allmän motivering.

Skogslagkommissionens tillsättande och uppdrag.

1 skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 augusti 1933 hemställde domänstyrel- sen om vidtagande av sådan ändring i lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 1) an- gående husbehovsskogar inom vissa områden, att de i 8 & av lagen upptagna avverkningsreglerna rörande samfällda husbehovsskogar crhölle tillämpning jämväl å de i lagen avsedda särskilda husbehovsskogarna.

Över skrivelsen avgävos ini'ordrade yttranden av länsstyrelserna i Väster- bottens och Norrbottens län samt kammarkollegiet.

Sedermera hemställde domänstyrelsen i skrivelse till chefen för jordbruks- departementet den 23 mars 1935, att frågan om förändrad lagstiftning be- träffande husbehovsskogarna måtte av departementschefen upptagas till övervägande, därvid jämväl spörsmålet om en dylik lagstiftnings handha- vande borde komma under omprövning. Domänstyrelsen erinrade, att hand- havandet. av lagen angående husbehovsskogar ankomme å domänverkets tjänstemän, samt framhöll, att skogsägarna inom de områden, som berördes av sagda lag, syntes kunna hävda vissa krav på att lagstiftningen rörande dessa skogar i den mån så funnes kunna ske med hänsyn till skogarnas spc- ciella art bragtes i överensstämmelse med de modernare principer i fråga om Skogshushållning och skogsvård, som kommit till uttryck i senare tids lagstiftning på det skogliga området.

Domänstyrelsens berörda skrivelser ävensom vissa andra framställningar angående ändringar i gällande skogslagstiftning anmäldes av chefen för jord- bruksdepartementet för Kungl. Maj:t den 20 juni 1935. Kungl. Maj:t beslöt därvid bemyndiga departemcntschefeu att tillkalla dels en utredningsman för att i enlighet med av departementschefen i anförande till statsrådsproto- kollet samma dag angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva för- slag beträffande skogslagstiftningsfrågor, däribland spörsmålet om ändrad lagstiftning angående husbehovsskogar, dels ock, i mån av behov, sakkunni- ga personer att, på kallelse av utredningsmannen, med honom deltaga i över- läggningar i ämnet. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade chefen för jordbruksdepartementet den 28 juni 1935 såsom utredningsman hovrätts- rådet i Svea hovrätt T. W. G. Sjöfors. Såsom sekreterare vid utredningen förordnades den 31 augusti 1935 assessorn i samma hovrätt B. A. Fallenius. Sedermera tillkallade departementschefen den 20 juli 1936 byråchefen i domänstyrelsen C. G. Cassel. länsjägmästaren i Västerbottens län K. E. Kal- lin samt ledamöterna av riksdagens andra kammare hemmansägaren P. J.

ga med utredningsmannen deltaga i överläggningar rörande spörsmålet om ändrad lagstiftning angående husbehovsskogar.

I berörda anförande till statsrådsprotokollet yttrade departementschefen, bland annat:

För såväl husbehovsskogar som vissa andra skogar, vilka stode under domän— verkets tillsyn, vore gemensamt, att avkastningen av desamma icke ginge till stats- verket utan tillgodosåge enskilda personer eller sammanslutningar. Vid sådant för- hållande syntes det kunna ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl funnes för att låta domänstyrelsens befattning med nämnda skogar kvarstå. I vissa liknande fall, så- som i fråga om häradsallmänningarna, hade tillsynen över skogarna överflyttats från domänstyrelsen till skogsvårdsstyrelserna. Det borde utredas, om ej en dylik överflyttning borde äga rum även i förevarande fall. Därest så funnes böra ske, er- fordrades redan av denna grund en genomgripande omarbetning av de författningar, som reglerade ifrågavarande skogar. Samtidigt torde emellertid författningsbestäm- melserna böra underkastas granskning även ur andra synpunkter. Departements— chefen kunde ansluta sig till det av domänstyrelsen i skrivelsen den 23 mars 1935 gjorda uttalandet, att skogsägarna inom de av husbehovsskogslagen berörda områ- dena syntes kunna hävda vissa krav på att lagstiftningen, i den mån så kunde ske med hänsyn till dessa skogars speciella art, bragtes i överensstämmelse med de modernare principer i fråga om Skogshushållning och skogsvård, som kommit till uttryck i senare tids lagstiftning på det skogliga området. Departemeutschefen ville emellertid härvid understryka vikten av att en lämplig avvägning skedde mel- lan å ena sidan skogsvårdsintresset och å andra sidan de särskilda intressen av annat slag, som vore förbundna med dessa skogar. På anförda grunder förordades en allmän revision av gällande bestämmelser rörande husbehovsskogar.

Vid utredningens bedrivande borde undersökas, om och i vad mån de förslag, vari utredningen resulterade, påkallade ändringar i författningar rörande utsynings- avgift, skogsvårdsavgift och skogsvårdsstyrelser samt andra med skogslagstiftningen sammanhängande bestämmelser. Utarbetade förslag i dessa hänseenden borde framläggas. Tillika borde undersökas, i vad mån ändringarna i skogslagstiftningeu komme att påverka domänstyrelsens behov av arbetskrafter och de å riksstaten upp- tagna anslagen till statens domäners fond ävensom skogsvårdsstyrelsernas ekonomi- ska förhållanden.

Utredningsmannen och förenämnda sakkunniga. vilka såsom gemensam benämning antagit skogslagkommissionen, hava — med undantag av riks- dagsmannen Lövgren med vederbörligt tillstånd under tiden 30 augusti—— 10 september 1936 jämte sekreteraren företagit en resa till Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker i och för besiktning av husbehovsskogar. Under resan har kommissionen få ett flertal orter hållit sammanträden med ägare eller innehavare av husbehovsskogar för att bereda dessa tillfälle att till kommissionen framföra önskemål rörande innehållet av en ny lagstift- ning angående ifrågavarande skogar. Protokoll över vad vid nämnda be- siktning och sammanträden förekommit har såsom bilaga I fogats vid detta betänkande.

Näslund i Åsele och redaktören 0. W. Lövgren i Boden att såsom sakkunni-

Avvittringen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

Inledning.

Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker blevo förhållandevis sent föremål för kolonisation. Befolkningen därstädes utgjordes länge så gott som uteslutande av den lappska folkstammen. Först mot mitten av 1700- talet tog kolonisationen någon större omfattning. Vid denna tidpunkt till- kom ock den författning, som i fråga om lappmarkerna blev grundläggan- de för regleringen av nybyggarnas rättsliga förhållanden, nämligen regle— mentet den 24 november 1749 för dem, som antingen redan bo och bygga i Lappland eller ock hädanefter till landets uppbrukande därstädes sig ned— sätta vilja. Genom denna författning, det 5. k. lappmarksreglementet, be- l'rämjades i hög grad inflyttningen i lappmarkerna och uppkomsten därstä- des av en bofast befolkning.

Enligt lappmarksreglementel tillgick vid nybyggens anläggande i allmän— het på det sätt, att, sedan nybyggaren åt sig uppsökt en lämpligt belägen plats, där tillgång fanns till odlingsbar mark, naturliga ängar och helst även fiske, nybyggaren hos länsstyrelsen anhöll om tillstånd att på sagda plats an- lägga ett nybygge. Efter det undersökning verkställts, huruvida stället var lämpligt för odling, blev nybygget, om intet hinder mot upplåtelsen före- kom, av länsstyrelsen genom särskilt utslag upplåtet. Upplåtelsen ägde rum på villkor, att viss i utslaget bestämd odlings— och nybyggnadsskyldighet skulle åligga nybyggaren. Denna skyldighet skulle fullgöras inom vissa år, 5. k. frihetsår, under Vilka nybyggaren åtnjöt frihet från en del skatter och onera. Lappmarksreglementet upptog ej några bestämmelser rörande ny— byggarens rätt att begagna skogen. Det ansågs vid denna tid självklart, att han å kronans mark skulle äga rätt att laga skog till husbehov. Nybygga- ren innehade nybygget med i stort sett samma besittningsrätt som tillkom åbo i fråga om kronohemman. Gällande. bestännnelser rörande denna besitt- ningsrätt återfinnas huvudsakligen i Kungl. Maj:ts brev den 5 februari 1808 och kammarkollegiets kungörelse den 29 i samma månad. Efter frihetsårens utgång åsattes nybygget provisoriskt mantal och skatt. Sedan så skett, kun, de nybygget, därest innehavaren fullgjort sina skyldigheter ifråga om odling och nybyggnad, omföras till skattehemman. Enligt lappmarksreglementet skulle nybygge efter frihetsåren även »geometrice avtagas», d. v. s. få vissa till gränserna bestämda områden. I regel kom emellertid sådan gränsbestäm- ning till stånd först i samband med avvittringen.

Stadgan den 30 maj 1873 (nr 26) om avvittring i Västerbottens och Norr- bottens läns lappmarker.

Avvittringen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker påbörjades först under 1870-talet, sedan stadga därom utfärdats den 30 maj 1873 (nr 26). De avvittringsåtgärder, som enligt stadgan kunde förekomma, voro av

två olika slag, allmän och särskild avvittring. Den allmänna avvittringen innebar, att i trakter, där avvittring förut icke ägt rum, nödiga områden från kronans marker tilldelades såväl förutvarande, icke behörigen avvittrade hemman och nybyggen som ock de nybyggen, vilka vid avvittringen i laga ordning tillkommo, samt att ränta och mantal bestämdes för provisionellt skattlagda hemman och förut behörigen upplåtna nybyggen och dylika jord- lägenheter samt för nybyggen, som tillkommo vid avvittringen. Den sär— skilda avvittringen företogs inom trakter, som varit föremål för allmän av- vittring, och åsyftade utbrytning genom särskilda avvittringsätgärder av så- dana nybyggen, som efter den allmänna avvittringens fullbordande upplå- tits på odisponerad mark inom de till odling tjänliga delarna av landet.

Avvittringsförrättning skulle enligt nyssnämnda stadga verkställas av sär- skild avvittringslantmätare med biträde av gode män under ledning av en för ändamålet förordnad styresman. Vid förrättningen skulle, såvitt tillgång funnes, hemman och nybyggen erhålla skog ej blott till husbehov utan ock till avsalu. Skogsanslaget finge med hänsyn till skogens och betets bättre och sämre beskaffenhet samt markens olika växtlighet bestämmas efter be- räkning av 5000 kvadratrevar eller däröver till högst 20 000 kvadratrevar skogsmark för helt och i förhållande därefter för större eller mindre hem- mantal. I anslaget skulle ej inberäknas sådan mark, som enligt stadgan bor- de hänföras till impediment. Sedan förslag till skattläggning och områdes- tilldelning vid avvittringsförrättning upprättats, insände styresmannen det- samma till länsstyrelsen, som prövade förslaget och meddelade utslag där- över.

Vid den allmänna avvittringen skulle enligt 1873 års stadga jämväl be- stämmas en gräns, den s. k. odlingsgränsen, mellan de delar av lappmarker- na, som vore tjänliga för odling, och den mark, där nybyggesanläggningar icke vidare skulle få äga rum. Fastställandet av denna gräns föranleddes huvudsakligen av motsatsförhållandet mellan lapparna och de nybyggare. som bosatt sig i fjällregionerna. I anledning av en av riksdagen gjord fram— ställning hade Kungl. Maj:t redan före avvittringsstadgans tillkomst ge- nom brev den 13 december 1867 förordnat, att en dylik gräns skulle provi- sionellt bestämmas. Förbudet mot anläggande av nybyggen ovanför berör— da provisionella gräns blev emellertid icke effektivt, utan förekom även efter gränsens fastställande ett avsevärt antal bosättningar ovanför denna. Sedan odlingsgränsens sträckning under åren 1884,1886 och 1890 definitivt fast— ställts, medgav Kungl. Maj:t genom skrivelse den 18 november 1892 (nr 102), att de hemman och lägenheter ovan odlingsgränsen, vilka beviljats till an- läggning före utfärdandet av omförmälda brev den 13 december 1867 och för vilka vid upplåtelserna möjligen meddelade föreskrifter i fråga om jor- dens hävd m. m. blivit fullgj01da, skulle genom avvittring få sig tilldelade nödiga områden från kronans marker. Sedermela förordnades genom kun— görelse den 5 juni 1909 (nr 54), innefattande ytterliga1e föreskrifter angå- ende avvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, att områden skulle genom avvittling under vissa villkor tilldelas jämväl de lä—

genheter, som anlagts ovan odlingsgränsen utan vederbörligt tillstånd, (1. v. 5. efter utfärdandet av brevet den 13 december 1867, ävensom sådana nybyg- gen, som tillkommit före denna tidpunkt men för vilka vid upplåtelsen med- delade föreskrifter angående byggnads— eller odlingsskyldighet icke blivit be- hörigen fullgjorda. För innehållet av sistnämnda kungörelse redogöres när- mare i det följande.

Kungörelsen den 20 april 1906 (nr 36) angående vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande avvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

En följd av de i 1873 års stadga upptagna bestämmelserna om beräkningen av de skogsanslag, som vid avvittringen skulle tilldelas hemman och ny- byggen, var, att dessa anslag i allmänhet blevo av betydande storlek. Till följd härav blevo skogarna å de avvittrade hemmanen och nybyggena be- gärliga spekulationsobjekt för den vid denna tid uppblomstrande trävaru- industrien. I syfte att stävja denna utveckling, som ansågs innebära ett hot mot den självägande bondeklassen, framlade den s. k. norrlandskommittén — som tillsatts den 7 juni 1901 med uppdrag att utreda, bland annat, huru genom lagstiftnings- eller andra särskilda åtgärder den självägande jordbru- kande befolkningens ställning i Norrland och Dalarna måtte kunna vidmakt- hållas och stärkas i skrivelse den 16 november 1901 förslag om stadgande av förändrade grunder för avvittring och nybyggesanläggning inom lapp- markerna, åsyftande bland annat, att skogsanslagen till hemman och nybyg— gen i vissa fall skulle minskas samt att ägarnas och åbornas dispositionsrätt över skogen skulle inskränkas. Detta förslag föranledde —— sedan Kungl. Maj :t i avbidan på prövningen av detsamma förordnat, att de pågående ar- betena med avvittringen inom lappmarkerna skulle avbrytas eller begränsas att avse allenast förberedande åtgärder utfärdandet den 20 april 1906 (nr 36) av kungörelse angående vissa ändringar i gällande bestämmelser röran- de avvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

I denna kungörelse föreskrevs, att vid avvittring inom de områden av Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med undantag för Enontekis (Karesuando) socken, beträffande vilka vederbörande länsstyrelse då ännu icke meddelat avvittringsutslag, skulle iakttagas, att av skogsanslagen skulle omedelbart tilldelas de särskilda hemmanen eller nybyggena endast vad som efter noggrann, för varje fall förrättad undersökning ansåges erforderligt för nödigt husbehov med hänsyn jämväl till förefintliga odlingslägenheter, men att återstoden av skogsanslagen skulle avsättas till allmänning att för delägar- nas gemensamma nytta förvaltas i enlighet med de grunder, som Kungl. Maj:t bestämde. I kungörelsen stadgades vidare, att för nybyggen, som där- efter upplätes å odisponerade överloppsmarker nedom odlingsgränsen, skogs- anslaget skulle bestämmas till högst 1 200 hektar för helt mantal.

2—368460

Kungörelsen den 5 juni 1909 (nr 54), innefattande ytterligare föreskrifter an- gående avvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

I sammanhang med utfärdandet av kungörelsen den 20 april 1906 anbe- fallde Kungl. Maj :t kammarkollegiet, domänstyrelsen och lantmäteristyrel- sen att inkomma med förslag dels till bestämmelser rörande dispositionsrät- ten över den skog, vilken på grund av föreskrift i kungörelsen komme att tilldelas de särskilda hemmanen eller nybyggena såsom husbehovsskog, och dels till de föreskrifter rörande avvittringsarbetenas bedrivande och vad där- med ägde samband, som i övrigt kunde finnas erforderliga.

Sedan de infordrade förslagen avgivits och yttrande däröver inhämtats från länsstyrelsen i Västerbottens län, förelade Kungl. Maj:t 1909 års riks— dag i propositioner nr 108 och 110 förslag till lagstiftning i ämnet, vilka för- slag i huvudsak av riksdagen godkändes. Kungl. Maj:t utfärdade därefter dels den 5 juni 1909 (nr 53 s. 1) lag angående husbehovsskogar inom vissa 0111— 1'åden och dels samma dag (nr 54) kungörelse, innefattande ytterligare före- skrifter angående avvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns lapp— marker.

I sistnämnda kungörelse — som enligt sin ingress ägde "tillämpning alle- nast inom de områden av Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, beträffande vilka avvittringsutslag då ännu icke meddelats av vederbörande länsstyrelse föreskrevs, att av skogsanslag tillkommande hemman och ny— byggen skulle Viss del utläggas för tillgodoseende av nödigt husbehov men återstoden för varje avvittringslag avsättas till allmänning att för delägarnas gemensamma nytta förvaltas i enlighet med de grunder, som av Kungl. Maj:t bestämdes. Den för husbehov avsedda delen av skogsanslagen skulle utläg- gas särskilt för varje brukningsdel av hemman eller nybygge i förhållande till dess mantal (särskild husbehovsskog), dock att, där i viss trakt hinder mötte att utlägga all den för nämnda ändamål avsedda skogsmarken i när- heten av inägorna, viss i förhållande till mantalet bestämd andel av denna skogsmark skulle utläggas gemensamt för två eller flera brukningsdelar (samfälld husbehovsskog). Husbehovsskogsanslaget finge ej utan Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall sättas högre än till 550 hektar medelgod skogsmark för mantal vid avvittring nedom odlingsgränsen och till 800 hektar medelgod skogsmark vid avvittring ovan odlingsgränsen. Angå— ende avvittring av sådan lägenhet ovan odlingsgränsen, som blivit utan ve- derbörligt tillstånd anlagd eller för vilken vid upplåtelsen meddelade före— skrifter angående byggnads- eller odlingsskyldighet icke blivit behörigen full— gjorda, ( inhysingslägenhet), stadgades i kungörelsen, att, där innehavaren verkställt sådana arbeten eller eljest nedlagt sådana kostnader, att han efter prövning av länsstyrelsen funnes vara förtjänt att bibehållas vid lägenheten samt länsstyrelsen prövade detta kunna tillåtas utan åsidosättande av veder- börande ägares eller åbors eller av nomadlapparnas intressen, särskilt om- råde av såväl inägor som husbehovsskog skulle åt lägenheten vid avvittrin- gen i mån av tillgång utläggas, dock att i intet fall område finge tilldelas

inhysingslägenhet, som innehades av bolag eller av den, som icke vore man- talsskriven inom socknen. Inhysingslägenhet skulle icke skattläggas och finge icke erhålla mera husbehovsskog än som tilldelades hemman av mot- svarande storlek i samma trakt, ej heller andel i samfälld husbehovsskog.

I lagen angående husbehovsskogar inom vissa områden meddelades be— stämmelser angående de vid avvittringen avsatta husbehovsskogarnas dispo- sition och vård. Dessa bestämmelser inneburo i stort sett, att avverkning å särskild husbehovsskog finge bedrivas allenast till gårdens behov samt att avverkning å samfälld husbehovsskog finge äga rum allenast efter utsyning och stämpling av vederbörande skogsstatstjänsteman. För .husbehovsskogs- lagens innehåll i övrigt redogöres närmare i det följande.

Husbehovsskogslagen trädde i kraft den 1 juli 1909. Lagen har, liksom kungörelsen den 5 juni 1909, fått sitt tillämpningsområde begränsat till de områden av Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, beträffande vil- ka länsstyrelsen vid lagens utfärdande ännu icke meddelat avvittringsutslag. Enligt vad föredragande departementschefen uppgav i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 15 maj 1908, då förslaget till husbehovsskogs— lagen remitterades till högsta domstolen, voro de områden, på vilka lagen skulle bliva tillämplig, dels de ovan odlingsgränsen belägna de- larna av Västerbottens län, innefattande delar av Sorsele, Stensele, Vil- helmina och Dorotea socknar samt den då till Stensele socken hörande Tärna kapellförsamling, dels ock de odisponerade överloppsmarkerna nedom od- lingsgränsen, belägna huvudsakligen inom Sorsele socken av Västerbottens län samt inom Gällivare, Jokkmokks och Arjeplogs socknar av Norrbottens län. I fråga om sistnämnda två socknar har lagen dock vunnit tillämpning jämväl beträffande odisponerade överloppsmarker ovan odlingsgränsen.

Efter utfärdandet av husbehovsskogslagen samt kungörelsen den 5 juni 1909 återupptogs i full utsträckning arbetet med avvittringen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker. Sedan förslag till avvittring upprättats beträffande de områden. där nämnda lag och kungörelse ägde tillämpning, meddelades avvittringsutslag av länsstyrelsen i Västerbottens län den 30 de— cember 1916 beträffande Sorsele och Dorotea socknar, den 19 november 1917 beträffande Vilhelmina socken och den 1-5 oktober 1918 beträffande Stensele och Tärna socknar avvittringsutslagen beträffande Sorsele, Do- rotea, Vilhelmina och Stensele socknar avsågo allenast de delar av socknar- na, som förut ej varit föremål för avvittring samt av länsstyrelsen i Norr- bottens län den 18 mars 1918 i fråga om överloppsmarker ovan och nedom odlingsgränsen i Jokkmokks socken, den 18 april samma år i fråga om sådan mark nedom odlingsgränsen i Gällivare socken och den 14 oktober 1918 i fråga om överloppsmarker ovan och nedom odlingsgränsen i Arjeplogs soc- ken. Efter det berörda utslag i vissa delar genom besvär underställts Kungl. Maj:ts prövning, blevo utslagen genom särskilda av Kungl. Maj:t under åren 1918—1921 meddelade utslag med vissa mindre jämkningar fastställda.

Beträffande vården och förvaltningen av de områden, som vid avvittringen

20 inom Västerbottens och Norrbottens län utlagts till allmänningsskogar, hava bestämmelser meddelats genom förordningen den 18 juni 1920 (nr 331) an- gående allmänningsskogar i sagda län.

Gällande bestämmelser angående husbehovsskogarnas vård Och disposition.

Gällande bestämmelser angående vården och dispositionen av de vid av- vittringen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker utlagda husbe- hovsskogarna återfinnas huvudsakligen i förenämnda lag den 5 juni 1909 angående husbehovsskogar inom vissa områden samt kungörelsen den 8 ok- tober 1918 (nr 915) angående utsyning och stämpling å vissa husbehovs— skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker. En närmare redogörelse för innehållet av dessa författningar torde här böra lämnas.

) Lagen den 5 juni 1909 angående husbehovsskogar inom vissa områden. ) l 1 5 av husbehovsskogslagen upptager en definition å de två slag av hus- behovsskogar, som enligt förenämnda kungörelse den 9 juni 1909 vid av- vittringen kunde utläggas, nämligen särskilda och samfällda husbehovs- skogar. Enligt denna definition, som ansluter sig till föreskrifterna i nyss- nämnda kungörelse, förstås med särskild husbehovsskog dels den del av Skogsanslaget till hemman eller nybygge, vilken vid avvittringen utlagts sär- skilt åt viss brukningsdel för tillgodoseende av nödigt husbehov, dels ock det skogsanslag, som för enahanda ändamål utlagts åt viss lägenhet (inhysings- lägenhet). Med samfälld husbehovsskog förstås den del av skogsanslagen till hemman eller nybyggen, vilken för tillgodoseende av nödigt husbehov ut- lagts gemensamt åt två eller flera brukningsdelar, då dessa icke fått den för nämnda ändamål avsedda delen av Skogsanslaget till fullo utlagd i särskild husbehovsskog.

I fråga om dispositionsrätten till särskild husbehovsskog gäller jämlikt lagens 2 % såsom regel, att avverkning å sådan skog må verkställas allenast till gårdens behov. Från denna regel givas emellertid vissa undantag, vilka finnas upptagna i 3—6 åå. Dessa undantagsfall åsyfta, att avverkning å särskild husbehovsskog må understundom verkställas dels för avvittrings- lagets gemensamma räkning och dels för ägarens eller åbons egen räkning till annat ändamål än gårdens behov.

Avverkning för avvittringslagets gemensamma räkning avhandlas i 3 och 4 åå. I 3 & stadgas härom, att —— därest vid den tidpunkt efter fullbordad avvittring, då de nya ägolotterna skola tillträdas, å särskild husbehovsskog finnes tillgång å barrskog utöver vad med tillämpande av en uthållig skogs- hushållning för gårdens behov erfordras sådant överskott skall sist inom ett år efter tillträdet av vederbörande skogsstatstjänsteman på en gång ut- synas för att efter verkställd stämpling för avvittringslagets gemensamma

räkning avverkas och bortföras inom tid, som av skogsstatstjänstemannen bestämmes till högst tre eller, där ivisst fall i skogsvårdens intresse längre avverkningstid erfordras, högst tio år efter utsyningen. Angående förfo- gandet över det avverkade virket skall gälla vad angående förfogandet över virke, som avverkas å avvittringslagets allmänningsskogar, år stadgat. I sam- band med nu angivna bestämmelse upptager 3 å en föreskrift med avseende å det fall, att vid tillträdet av de nya ägolotterna å särskild husbehovsskog saknas för gårdens behov erforderlig skogstillgång. I dylikt fall skall enligt lagen ägaren eller åbon vara berättigad att, där anmälan göres hos veder- börande skogsstatstjänsteman sist inom ett år efter tillträdet, till fyllande av bristen å närmaste, avvittringslaget tillhöriga allmänningsskog erhålla ut- syning av för gårdens behov erforderligt virke att efter verkställd stämpling uttagas under viss av utsyningsförrättaren bestämd tid. Jämlikt särskild före— skrift i lagen äga de nu omförmälda i 3 & upptagna reglerna ej tillämpning å särskild husbehovsskog, som tilldelats inhysingslägenhet. — I 4 % före- skrives, att, därest ståndskog å särskild husbehovsskog vindfälles eller skadas av eld i större utsträckning än att den vindfällda eller brandskadade skogen kan tillgodogöras för gårdens behov, innan den tager ytterligare skada, så- dant överskott skall så fort lämpligen kan ske av vederbörande skogsstats- tjänsteman utsynas och stämplas och inom tid, som av honom bestämmes, för avvittringslagets gemensamma räkning avverkas och bortföras. Angående förfogandet över virket gäller vad i 3 & stadgats för där avsett fall. Ägaren eller åbon skall dock vara berättigad att, där anmälan senast vid utsynings- tillfället göres hos vederbörande skogsstatstjänsteman, å närmaste, avvitt- ringslaget tillhöriga allmänningsskog i mån av gårdens behov erhålla ut- syning av högst motsvarande virkesmassa att efter verkställd stämpling ut- tagas under viss av utsyningsförrättaren bestämd tid. Ej heller nu nämnda stadganden i 4 & äga tillämpning å särskild husbehovsskog, som tilldelats inhysingslågenhet.

Vad härefter angår de undantagsfall, då avverkning å särskild husbehovs- skog må verkställas för ägarens eller åbons egen räkning till annat ändamål än gårdens behov, upptagas bestämmelser härom i5 och 6 åå. Enligt 5 % må, där skogstillgången å särskild husbehovsskog i andra fall än i 3 och 4 åå sägs överstiger vad med tillämpning av en uthållig Skogshushållning er- fordras för gårdens behov, överskottet efter utsyning och stämpling av skogs- statstjänsteman avverkas av ägaren eller åbon med rätt till fritt förfogande över virket. Utsyning, varom nu sagts, må dock ej påkallas oftare än vart femte år. — Enligt 6 & kan ägare eller åbo erhålla tillstånd att för skogs- marks uppodling till åker eller äng fälla skog å särskilt husbehovsskogsom— råde med rätt att fritt förfoga över virket. Önskar ägaren eller åbon erhålla dylikt tillstånd, har han att göra anmälan härom hos vederbörande skogs- statstjänsteman, som åligger att, så snart sådant i samband med utsynings- förrättning i trakten lämpligen kan ske, å den uppgivna odlingsmarken an- ställa besiktning för utrönande av dess läge, storlek, beskaffenhet och tjän- lighet till odling samt därefter till länsstyrelsen insända besiktningsinstru-

mentet med uppgift å den tid, som anses erforderlig för odlingens fullbor- dande, jämte det yttrande i övrigt, vartill besiktningen föranleder. Önskar ägaren eller åbon att, utan avbidande av utsyningsförrättning som nyss sagts, vinna handläggning av ärendet, äger han att på egen bekostnad för- anstalta om besiktning av marken i viss i lagen angiven ordning. Finner länsstyrelsen det tillämnade odlingsföretaget vara av beskaffenhet, att av- verkning av virke till fritt förfogande bör medgivas, har länsstyrelsen att där- till meddela tillstånd med utsättande av viss tid, inom vilken vid av läns- styrelsen bestämt vite odlingen skall vara fullbordad. Virke, till vars avverk- ning tillstånd sålunda erhållits, skall före avverkningen stämplas.

I fråga _om de samfällda husbehovsskogarna upptager lagen jämte en erinran omäganderätten till dessa skogar — bestämmelser dels rörande deras förvaltning och disposition och dels rörande avverkningens bedrivande å dem. I fråga om äganderätten till dessa skogar stadgas i 7 %, att andel i samfälld husbehovsskog skall tillkomma de brukningsdelar, för vars räkning skogen blivit avsatt, var efter dess mantal. Med avseende å förvaltningen och dispositionen av de samfällda husbehovsskogarna innehåller 7 5, att område, som vid avvittring utlagts till samfälld husbehovsskog, skall bi- behållas oförminskat och förvaltas enligt reglemente, som efter delägarnas hörande fastställes av länsstyrelsen. Beträffande avverkningens bedrivande föreskrives i 8 5, att avverkning å samfälld husbehovsskog må äga rum al- lenast efter utsyning och stämpling av vederbörande skogsstatstjänsteman samt att vid utsyningen skogen i regel icke må anlitas hårdare än tilläm- pandet av en uthållig Skogshushållning föranleder, därvid dock skall iakt- tagas, att träd aldrig sparas så länge, att de därav taga skada eller skogs- vården eljest tillbakasåttes. Ä de samfällda husbehovsskogarna förefinnes sålunda en friare utsyningsrätt än å de särskilda, å vilka senare den skogs- tillgång, som med tillämpning av uthållig Skogshushållning erfordras för går— dens behov, regelrätt är undantagen från utsyning. Det virke, som utsynas å samfälld husbehovsskog, skall avverkas och föryttras för gemensam räk- ning. Delägare är dock oförhindrad att, om han så önskar, uttaga vad av virket belöper på hans andel i samfälligheten. I 9 å medgives ytterligare ett undantag från regeln, att samfälld husbehovsskog icke må hårdare an- litas än tillämpande av en uthållig Skogshushållning föranleder. Uppstår till följd av vädeld, utflyttning vid skifte eller annan sådan anledning bland delägarna behov av större tillgång på byggnadsvirke än som vid utsyning enligt 8 & kan beredas, må nämligen enligt 9 & vederbörande överjägmästare kunna medgiva vidsträcktare utsyning, där detta är förenligt med god skogs- vård och kan ske utan någon delägares förfång samt, ifall av utsyningen föranledes likvid mellan delägarna, under förutsättning tillika, att det för den samfällda husbehovsskogen fastställda reglementet bestämmer, huru lik- viden skall ske.

I husbehovsskogslagen meddelas vissa gemensamma bestämmelser röran- de särskilda och samfällda husbehovsskogar, vilka bestämmelser återfinnas

i 10—16 åå. I 10 & erinras, att genom husbehovsskogs förklarande för skyddsskog rätten att förfoga över skogen kan varda inskränkt utöver vad i husbehovsskogslagen stadgas. I 11 & bemyndigas Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter rörande utsyning och stämpling, varom i lagen förmä- les. 12—16 åå innehålla slutligen straff- och åtalsbestämmelser. Enligt 12 & är den, som å särskild eller samfälld husbehovsskog företager avverkning i strid mot de i husbehovsskogslagen meddelade föreskrifter, förfallen till bötesstraff, varjämte det avverkade virket skall, där det ligger kvar å skogen eller, om det är bortfört, fortfarande är i avverkarens besittning, tagas i be- slag och dömas förbrutet. Undgår dylikt virke beslag, är den, som låtit verkställa avverkningen, skyldig att utgiva ersättning med belopp motsva- rande. värdet av samma virke. Innefattar avverkning, som nu nämnts, för- brytelse mot allmänna strafflagen, skall vad nyss sagts ej vinna tillämpning. Delägare i samfälld skog. som vid avverkning i strid mot husbehovsskogs- lagens föreskrifter tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten, skall dock hava förverkat vad få honom belöper av det avverkade virket samt, där hans andel i virket undgår beslag, därför utgiva ersättning i enlighet med vad förut nämnts. Enligt 13 %» äga kronobetjänte samt tjänstemän och betjänte vid skogsstaten lika behörighet att åtala förseelse., som omförmäles i 12 %, samt att med beslag belägga virke, som skall anses förbrutet.

Kungörelsen den 8 oktober 1918 (nr 915) angående utsyning och stämpling å vissa husbehovsskogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

Med stöd av 11 & husbehovsskogslagen har Kungl. Maj:t genom förenämn— da kungörelse den 8 oktober 1918 meddelat bestämmelser angående utsyning och stämpling å de skogar, som avses i berörda lag. Enligt dessa bestäm- melser, som sedermera i viss del ändrats genom kungörelsen den 17 mars 1933 (nr 84), skola i fråga om utsyning och stämpling, där annat icke är särskilt stadgat, föreskrifterna i förordningen den 18 juni 1915 (nr 251) an— gående utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lapp- marker med flera områden äga tillämpning.

I nämnda förordning stadgas i nyssberörda hänseende, bland annat, att utsyning skall verkställas enligt avverkningsplan. Denna skall upprättas av vederbörande skogsstatstjänsteman på fastighetsägarens eller åbons begäran eller ock, där den genom fastighetsägarens eller åbons egen försorg upprät- tats av annan sakkunnig person, efter granskning av överjägmästaren god- kännas av domänstyrelsen. Avverkningsplan skall upprättas särskilt för var- je fastighet, där ej domänstyrelsen efter framställning av den, som äger eller med åborätt innehar närbelägna fastigheter, förordnat, att skogen dårå tills vidare skall utgöra en skogshushållningsenhet under gemensam avverknings- plan. Avverkningsplan skall avse viss tid och grundas på undersökning av skogen. Planen skall så upprättas, att skogsägarens ekonomiska intresse till- godoses genom uthålligt skogsbruk med iakttagande av skogsvårdens krav

särskilt i fråga om borttagande av överårig eller skadad skog samt höjande. i övrigt av skogens alstringsförmåga. Område, där i följd av markens för- sumpning, brist på fröträd eller andra omständigheter naturlig återväxt är väsentligt försvårad, skall i avverkningsplanen behandlas för sig. Utsyning skall sökas före den 1 april hos vederbörande skogsstatstjänsteman. som det åligger att före den 1 påföljande oktober verkställa utsyning och stämpla det utsynade virket. Utsyning verkställes för en tid av tre år; dock må på do- mänstyrelsens prövning ankomma att, när särskilda skäl därtill äro, med- giva, att utsyning må därutöver ske för en tid framåt av högst tre år. Fråga om utsyning för längre tid framåt prövas av Kungl. Maj:t. Anser förrätt- ningsmannen nödigt, att vissa träd tillsvidare överhållas såsom fröträd, skall föreskrift härom lämnas vid förrättningen. Fröträden skola genom förrätt- ningsmannens försorg förses med tydligt märke och må sedermera icke avverkas utan tillstånd.

Bestämmelsen i förordningen den 18 juni 1915, att utsyning skall verk— ställas enligt avverkningsplan, äger ej tillämpning i fråga om särskilda hus- behovsskogar. För sådan skog är enligt kungörelsen den 8 oktober 1918 upprättande av avverkningsplan ej erforderligt. Innan utsyning äger rum å särskild husbehovsskog, skall emellertid jämlikt nyssnämnda kungörelse i regel besiktning av skogen företagas av skogsstatstjänsteman, vilken däröver skall upprätta syneinstrument. Den som till annat ändamål än till husbehov avverkar virke å särskild eller samfälld husbehovsskog är enligt samma kun- görelse pliktig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som för utövan- de av kontroll över avverkningen meddelas av vederbörande skogsstatstjän- steman. Överträdelse av dessa föreskrifter medför bötesstraff. Då avverk- ningsplan upprättas eller utsyning eller stämpling verkställes eller under— sökning enligt 6 å husbehovsskogslagen företages, skall sökanden enligt kun- görelsen den 17 mars 1933 utgöra nödig hantlangning.

Husbehovsskogarnas belägenhet och allmänna karaktär.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, äro de skogar, som lyda under lagen angående husbehovsskogar, samtliga belägna i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker. Den övervägande delen av dessa skogar ligga inom förstnämnda län.

I Västerbottens läns lappmarker förekomma husbehovsskogar inom Doro- tea, Vilhelmina, Tärna, Stensele och Sorsele socknar. Med undantag för nå- gra mindre skogstrakter i Sorsele socken ligga i detta län samtliga husbe- hovsskogar ovanför odlingsgränsen. Orsaken härtill är att söka däri, att lan- det nedanför sagda gräns i Västerbottens län varit föremål för allmän avvitt- ring redan före husbehovsskogslagens tillkomst. Husbehovsskogarna inom Västerbottens län bilda till övervägande del större sammanhängande områ- den invid sjöar och vattendrag, tillhörande Ångerman-, Ume- och Vindel- älvarnas vattensystem, samt sträcka sig genom de dalgångar. som bildas av

dessa vattensystem, långt upp i de övre fjällregionerna. Inom Tärna socken nå invid Umeälvens källsjöar husbehovsskogarna fram till omedelbar när- het av norska gränsen. Då husbehovsskogarna i Västerbottens län huvud— sakligen ligga inom den egentliga fjällbygden, utgöras skogarna därstädes i regel av gran- eller björkskogar. Granskogarna utbreda sig från sjöarna och vattendragen ofta ända upp till barrskogsgränsen. Björkskogarna be- stå till större delen av subalpina skogar.

I Norrbottens läns lappmarker hava husbehovsskogar utlagts inom Arje- plogs, Jokkmokks och Gällivare socknar. Den huvudsakliga delen av sko- garna ligger inom förstnämnda socken. Då husbehovsskogarna i Norrbottens län tillkommit vid avvittring av krononybyggen å de kronoöverloppsmarker, som vid den allmänna avvittringen avsatts inom länet, ligger det i sakens natur, att skogarna inom sagda län ligga mera spridda än i Västerbottens län. Den större delen av husbehovsskogarna inom Norrbottens län är be- lägen nedom odlingsgränsen; allenast inom Arjeplogs och Jokkmokks sock— nar finnas en del mindre husbehovsskogsomräden ovan sagda gräns. Hus- behovsskogarna i Norrbottens län utgöras till övervägande del av tallskogar. Även i detta län förekomma dock granskogar, ehuru dessa äro av mindre omfattning.

Husbehovsskogarna ligga i allmänhet på betydande höjd över havet. Den- na torde för flertalet skogar uppgå till 400 a 500 meter. Inom Västerbottens län, särskilt i Tärna socken, ligga dock åtskilliga skogar högre än 500 meter över havet och inom Norrbottens län, företrädesvis i Jokkmokks och Gälli- vare socknar, finnas husbehovsskogar, vilkas höjd över havet avsevärt under- stiger 400 meter.

Till närmare upplysning om belägenheten av husbehovsskogarna hänvisar kommissionen till en såsom bilaga II vid detta betänkande fogad karta.

Husbehovsskogarnas antal och areal.

Med ledning av uppgifter, som kommissionen infordrat från vederbörande skogsstatstjänstemän, har kommissionen låtit upprätta en tabell över hus— behovsskogarnas antal och areal. I tabellen hava husbehovsskogarnas areal och dennas fördelning i produktiv skogsmark och impediment i allmänhet angivits i överensstämmelse med de uppgifter härom, som återfinnas i av- vittringshandlingarna rörande de trakter, där skogarna äro belägna. I vissa fall har dock arealen angivits i enlighet med de arealuppgifter, som erhållits vid särskilda av vederbörande skogsstatstjänstemän verkställda taxeringar eller andra uppskattningar. Då den i avvittringshandlingarna angivna area— len produktiv skogsmark i allmänhet torde vara mindre än den verkliga, lärer samma fel vidlåda siffrorna i tabellen. I denna hava uppgifter i före- nämnda avseenden lämnats särskilt för varje socken och län, där husbe- hovsskogar finnas. Tabellen är av följande innehåll:

A r e a 1 Antal ägglägä Impediment Summa hektar hektar hektar ! Västerbottens län. 4 Dorotea socken. . i Särskilda husbehovsskogar: * Skattehcmman ...................... 8 2 563 1 799 4 362 Inhysingslägenheter .................. 3 75 39 114 Summa 11 2 638 1 838 4 476 Vilhelmina socken. Särskilda husbehovsskogar: Skattehemman ...................... 282 27 025 20 842 47 867 ( Kronohemman * .................... 37 4 001 2 308 6 309 ! Inhysingslägenheter .................. 3 148 182 330 ? Summa 322 31 174 23 332 54 506 * Samfällda husbehovsskogar ...... 4 3786 1 247 5033 , De samfällda hush ehovsskogama tillhöra * uteslutande skattehemman. * Stensele socken. 1 Särskilda husbehovsskogar: Skattehemman ...................... 89 7 603 5 867 13 470 Kronohemman 1 .................... 64 5 902 2 924 8 826 Inhysingslägenheter .................. 2 28 209 237 Summa 155 13 533 9 000 22 633 Tärna socken. Särskilda husbehovsskogar: Skattehemman ...................... 81 3 949 7 849 11 798 Kronohemman 1 .................... 171 7 194 15 416 22 610 Inhysingslägenheter .................. 6 125 91 216 Summa 258 11 268 23 356 34 624 Samfällda husbehovsskogar ...... 19 13694 1616 15310 Av de samfällda husbehovsskogarnas areal belöper å skattehemman .................... 4 933 577 5 510 kronohemman 1 .................. 8 761 1 039 9 800 1 Ifrågavarande fastigheter hava i skogsstatstjänstemännens uppgifter —— i överensstämmelse med jordeboken —— upptagits såsom kronohemman. I rättsligt avseende torde emellertid fler- talet av dessa fastigheter vara att hänföra till krononybyggen.

Sorsele socken.

Särskilda husbehovsskogar: Skattehemman ...................... Kronohemman 1 Inhysingslägenheter ..................

Summa

Samfällda husbehovsskogar ......

Av de samfällda husbehovsskogarnas areal belöper ä

skattehemman ....................

kronohemman 1

Norrbottens län. Arjeplogs socken.

Särskilda husbehovsskogar: Skattehemman ...................... Krononybyggen Inhysingslägenheter ..................

Summa Jokkmokks socken.

Särskilda husbehovsskogar: Skattehemman ...................... Krononybyggen Inhysingslägenheter ..................

Summa Gällivare socken.

Särskilda husbehovsskogar: Skattehemman ...................... Krononybyggen

Sammandrag.

Västerbottens län.

Särskilda husbehovsskogar: Skattehemman ........................

Kronohemman ........................ Inhysingslägenheter ....................

Summa 1 Se not 1 år sid. 26.

Area l

Produktiv skogsmark hektar

Impediment hektar

4 117 6 129 314 10 560 830

13 423 18 338

38 31 799

699

A r e a 1 Antal 532133; Impediment Summa hektar hektar hektar Samfällda husbehovsskogar ........ 29 18310 3562 21872 Av de samfällda husbehovsskogarnas areal belöper å skattehemman ...................... 9 211 2 132 11 343 kronohemman ...................... 9 099 1 430 10 529 Norrbottens län. Särskilda husbehovsskogar: Skattehemman ........................ 17 745 860 1 605 Krononybyggen ...................... 246 9 149 9 697 18 846 Inhysingslägenheter .................... 35 2 428 2 519 4 947 ' Summa 298 12 322 13 076 25 398 Västerbottens och Norr- bottens län. Särskilda hu sbehovsskogar: Skattehemman ........................ 557 46 002 50 640 96 642 Kronohemman och krononybyggen . . . . 613 32 375 48 683 81 058 Inhysingslägenheter .................... 50 3 118 3 078 6 196 Summa 1 220 81 495 102 401 183 896 Samfällda husbehovsskogar ........ 29 18310 3562 21872 Summa 1 249 99 805 105 963 205 768

Förestående tabell utvisar, att antalet särskilda och samfällda husbehovs- skogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker uppgår till sam- manlagt 1 249 med en areal av 99 805 hektar produktiv skogsmark och 105 963 hektar impediment eller tillhopa 205 768 hektar. Av dessa skogar äro 1 220 särskilda och 29 samfällda husbehovsskogar. De förra omfatta en areal av 81 495 hektar produktiv skogsmark och 102 401 hektar impedi- ment eller sammanlagt 183 896 hektar. De senare hava en areal av 18 310 hektar produktiv skogsmark och 3 562 hektar impediment eller tillhopa 21 872 hektar.

Det övervägande antalet särskilda husbehovsskogar eller 922 äro belägna inom Västerbottens län. Inom Norrbottens län ligga allenast 298 dylika skogar. De samfällda husbehovsskogarna äro samtliga belägna i Västerbot- tens län. Arealen av de särskilda husbehovsskogarna i Västerbottens län ut- gör 158498 hektar, därav 69 173 hektar utgöras av produktiv skogsmark och 89 325 hektar av impediment. Inom Norrbottens län är de särskilda husbehovsskogarnas areal 25 398 hektar, därav något mindre än hälften eller

12 322 hektar består av produktiv skogsmark och 13 076 hektar av impedi- ment.

Av de särskilda husbehovsskogarna i Västerbottens län tillhöra 540 skogar med en areal av 95 037 hektar skattehemman, 367 skogar med en areal av 62 212 hektar kronohemman1 samt 15 skogar med en areal av 1 249 hektar inhysingslägenheter. Inom Norrbottens län tillhöra 17 särskilda husbehovs- skogar med en areal av 1 605 hektar skattehemman, 246 dylika skogar med en areal av 18 846 hektar krononybyggen och 35 skogar med en areal av 4 947 hektar inhysingslägenheter. Mellan Västerbottens och Norrbottens län föreligger sålunda den skiljaktighet, att i det förra flertalet av de särskil- da husbehovsskogarna utlagts till skattehemman, medan i det senare dessa skogar i allmänhet tilldelats krononybyggen. Denna skiljaktighet äger sam- band med de olika förutsättningar, varunder den senare avvittringen ägde rum i de båda länen och för vilka i det föregående redogjorts.

Husbehovsskogarnas virkesförråd samt fördelningen av virkesförrådet av barrskog å olika mogenhetsklasser m. m.

Kommissionen har jämväl låtit upprätta en tabell dels över husbehovssko- garnas virkesförråd av barr- och lövskog samt huru detta fördelar sig ge- nomsnittligt å varje husbehovsskog och per hektar produktiv skogsmark och dels huru virkesförrådet av barrskog fördelar sig å olika mogenhetsklasser. Även denna tabell har uppgjorts med ledning av uppgifter, som infordrats från vederbörande skogsstatstjänstemän. Då dessa uppgifter i allmänhet ej grunda sig å verkställda taxeringar utan å mer eller mindre summariska uppskattningar, äro siffrorna i tabellen i hög grad approximativa. För be- dömande av den föreliggande lagstiftningsfrågan torde dessa siffror dock vara av intresse. Tabellen har införts å sid. 30 och 31.

Av tabellen framgår, att virkesförrådet per hektar produktiv skogsmark i medeltal utgör för de särskilda husbehovsskogarna i Västerbottens län 39 kubikmeter, för de samfällda husbehovsskogarna i samma län 38 kubik- meter och för de särskilda husbehovsskogarna i Norrbottens län 41 kubik- meter. I betraktande av husbehovsskogarnas i klimatiskt avseende ogynn- samma belägenhet tord-e dessa siffror få anses relativt tillfredsställande. Det är att märka, att vid de beräkningar, som ligga till grund för tabellens siff- ror angående virkesförrådet, de minsta dimensionerna ej medtagits. Enligt riksskogstaxeringsnämndens uppskattning av Sveriges skogstillgångar (stat. off. utr. 1932: 26, del II tab. 14) uppgår kubikmassan inom bark för dimen- sionsklasserna 10—45 + i fråga om Västerbottens läns lappmarker till 51'4 kubikmeter och i fråga om Norrbottens läns lappmarker till 321 kubikme— ter, allt per hektar skogsproduktiv mark. En jämförelse mellan dessa och tabellens siffror visar, att å husbehovsskogarna i Västerbottens län markens produktionsförmåga är avsevärt sämre än å skogarna inom länets lappmar- ker, tagna såsom helhet, under det beträffande Norrbottens län förhållandet

1 Se not 1 år sid. 26.

Tabell ll. Husbehovsskogarnas virkesförråd inom bark samt fördelningen av virkes- förrådet av barrskog å olika mogenhetsklasser m. m.

Fördelningen av vir—

Vrrkesforrad mom bark kesförrådet av barr—

Areal av barr— och lövskog skog å Antal pro- .. husbe— duktiv per hns- hå??? ut— av- over- hovs— skogs— behovs— ro- vcck- verk- mfl)??? skogar mark totalt skog i dl!.)lktiv lings- nings- åkt; genom— skotfs- bar mogen (l'ltl smtt mark skog skog skog ; hektar kbm kbm kbm % % % Västerbottens län. Dorotea socken. Särskilda husbeh ovsskogar: Skattehemman .................. 8 2 563 110 954 13 869 43 14 62 24 lnhysingslägenhctcr .............. 3 75 3 225 1 075 43 14 62 24

Summa och medeltal 11 2 638 114 179 10 380 43 14 62 24

Vilhelmina socken. 1 Särskilda husbehovsskogar: ; 27 025 947 881 3 361 35 18 32 50 *

4 001 158 616 4 287 40 17 39 44

Skattehemman .................. 2

CD *I N)

Kronohemman .................. 3

!

Inhysingslägenheter .............. 3 148 5 696 1 899 38 15 30 55 1

Summa och medeltal S.... 31 174 1 112 193 3 454 36 18 33 49 !

Samfällda husbehovsskogar 4 3786 87463 21867 23 20 31 49 %

Stensele socken. ?

Särskilda husbehovsskogar:

Skattehemman .................. 89 7 603 411 377 4 622 54 47 34 19 Kronohemman .................. 64 5 902 203 805 3 184 35 39 44 17 Inhysingslägenheter .............. 2 28 1 725 862 62 60 40 ——

Summa och medeltal 155 13 533 616 907 3980 46 45 37 18

Tärna socken.

Särskilda husbehovsskogar:

Skattehemman .................. 81 3 949 160 837 1 986 41 43 41 16 Kronohemman .................. 171 7 194 373 551 2 184 52 54 35 11 lnhysingslägenheter .............. 6 125 5 120 853 41 50 30 'J

Summa och medeltal 258 11268 539 508 2091 48 51 36 13 Samfällda husbehovsskogar 19 13 694 582 531 30 660 43 39 43 18

Sorsele socken.

Särskilda husbehovsskogar:

Skattehemman .................. 80 4 117 105 781 1 322 26 38 31 31 Kronohemman .................. 95 6 129 174 682 1 839 29 35 32 33 Inhysingslägenheter .............. 1 314 6 198 6 198 20 31 34 35

Summa och medeltal 176 10 560 286 661 1629 27 36 32 32

Samfälldahusbehovsskogar... 6 830 23460 3910 28 54 30 16

Norrbottens län. Arjeplogs socken.

Särskilda husbehovsskogar: Skattehemman .................. Krononybyggen lnhysingslägenheter ..............

Summa och medeltal Jokkmokks socken.

Särskilda husbehovsskogar: Skattehemman .................. Krononybyggen Inhyslngslägenheter ..............

Summa och medeltal Gällivare socken.

Sä rskilda husbehovsskogar: Skattehemman .................. Krononybyggcn

Summa och medeltal

S a 111 m a n d r & g. Västerbottens län.

Särskilda husbehovsskogar: Skattehemman .................. Kronohemman .................. Inhysingslägcnheter ..............

Summa och medeltal

Samfällda husbehovsskogar ,.

Norrbottens län.

Särskilda husbehovsskogar: Skattehemman .................. Krononybyggen Inhysingslägcnheter ..............

Summa och medeltal

Västerbottens o. Norrbottens län. Särskilda husbehovsskogar: Skattehemman .................. Kronohemman och krononybyggen Inhysingslägenheter .............. Summa och medeltal Samfällda husbehovsskogar .. Summa och medeltal

Antal husbe—

hovs— skogar

Areal

Virkesförräd inom bark av barr— och lövskog

skog å

Fördelningen av vir— kesförrådet av barr-

pro- duktiv skogs— mark

khm

per hus- behovs- skog i

genom- snitt

kbm

per hektar pro— duktiv skogs- mark kbm

ut— veck- lings—

bar skog

%

av— verk— nings— mogen skog

%

över- mogen eller ska— dad skog %

69 173 18 310

46 002 32 375

3 118 81495 18 310

13 100 269 300 42 l00 324 500

15 519 74 541 46 850 136 910

3 594 35 618 39 212

1 736 830 910 654 21 964

2 669 448 693 454

32 213 379 459 88 950 500 622

1 769 043 1 290 113 110 914 3 170 070 693 454 3 863 524

1 871 1 448 1 914 1 509

38 38 29 37

37 40 4 1 40

34 33

33

29 27 28

on _!

är motsatt. Den relativt svaga produktionsförmågan hos husbehovsskogarna iVästerbottens län äger samband därmed, att dessa skogar — med undantag allenast av vissa obetydliga områden i Sorsele socken ligga ovanför od- lingsgränsen.

Beträffande sammansättningen av husbehovsskogarnas virkesförråd av barrskog utvisar tabellen, att samtliga mogenhetsklasser äro representerade inom nämnda virkesförråd. Den övervägande delen av virkesförrådet tillhör emellertid mogenhetsklasserna 2 och 3, omfattande den förra avverkningsmo- gen och den senare övermogen och skadad skog. Av virkesförrådet av barr- skog å de samfällda husbehovsskogarna tillhöra 37 procent mogenhetsklass 1, omfattande utvecklingsbar skog, 41 procent mogenhetsklass 2 och 22 pro— cent mogenhetsklass 3. Motsvarande siffror för de särskilda husbehovssko- garna äro i fråga om Västerbottens län 34, 36 och 30 samt i fråga om Norrbottens län 33, 39 och 28. Dessa siffror visa, att barrskogens ålders- fördelning å husbehovsskogarna är otillfredsställande, i det virkesförrå- det av sådan skog i stor utsträckning utgöres av avverkningsmogen, över— mogen eller skadad skog. Vid en rationell skogsskötsel bör tydligen skog, till- hörande mogenhetsklass 3, principiellt ej förekomma. Den onormala sam— mansättning av virkesförrådet, som sålunda förefinnes å husbehovsskogar- na, utvisar, att dessa i avsevärd omfattning alltjämt utgöras av urskogar. Detta förhållande är emellertid ej någon enastående företeelse i lappmar- kerna. Enligt riksskogstaxeringsnämndens uppskattning (del II tab. 16) för- delar sig ifråga om lappmarkerna kubikmassan inom bark av tall å olika mogenhetsklasser sålunda, att inom Västerbottens läns lappmarker 41'9 pro— cent tillhöra mogenhetsklass 1, 292 procent klass 2 och 28'9 procent klass 3 samt inom Norrbottens läns lappmarker 289 procent tillhöra klass 1, 26 procent klass 2 och 45 procent klass 3. I fråga om gran äro motsvarande siff- ror för Västerbottens läns lappmarker 30'2, 282 och 41'6 samt för Norrbottens läns lappmarker 241, 262 och 497. En jämförelse mellan dessa och tabellens siffror visar, att förekomsten å husbehovsskogarna av barrskog, tillhörande mogenhetsklasserna 2 och 3, är mindre än å lappmarkernas skogar såsom helhet betraktade. Jämföras däremot husbehovsskogarna i förevarande av- seende med de skogar, som lyda under lagen den 10 juni 1932 (nr 180) om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden, utfaller jämförelsen till nackdel för husbehovsskogarna. (De samfällda husbehovsskogarna, vilka i förhållande till de särskilda husbe— hovsskogarna omfatta en relativt obetydlig areal, lämnas här åsido.) Enligt en sammanställning, intagen i det av 1927 års skogssakkunniga för lappmar- ken den 31 mars 1931 avgivna betänkandet (stat. off. utr. 1931: 10) och avse— ende virkesförrådets fördelning å mogenhetsklasser i fråga om de under be— rörda lag lydande skogar, tillhöra av hela kubikmassan barrskog, barken medräknad, inom Västerbottens läns lappmarker 301 procent mogenhetsklass 1, 41'3 procent klass 2 och 286 procent klass 3 samt inom Norrbottens läns lappmarker 27'8 procent klass 1, 46'6 procent klass 2 och 256 procent klass 3. Den skiljaktighet i fråga om virkesförrådets sammansättning, som sålunda föreligger mellan husbehovsskogarna och skogarna under 1932 års lappmarks—

lag, torde hava sin orsak dels i de olika lagbestämmelser, som varit gällande rörande avverkning å dessa skogar, och dels däri, att husbehovsskogarna iall- månhet hava ett i avsättningshänseende mindre gynnsamt läge än skogarna under lappmarkslagen. Från skogsvårdssynpunkt är tydligen önskvärt, att å husbehovsskogarna, i likhet med vad genom 1932 års lappmarkslag skett i fråga om skogarna under denna lag, ökad avverkning av skog, tillhörande mogenhetsklass 3, kommer till stånd.

Den årliga tillväxten inom bark å husbehovsskogarna.

Kommissionen har vidare låtit verkställa undersökning rörande storleken av den årliga tillväxten inom bark å husbehovsskogarna i fråga om barr- och lövskog. Av de uppgifter, som kommissionen i detta avseende infordrat från vederbörande skogsstatstjänstemän och vilka liksom uppgifterna an— gående husbehovsskogarnas virkesförråd i allmänhet grunda sig på summa— riska uppskattningar av tjänstemännen, framgår, att den årliga tillväxten inom bark per hektar produktiv skogsmark i medeltal uppgår å de särskilda husbehovsskogarna till 013 kubikmeter samt å de samfällda husbehovs- skogarna till 0-3 kubikmeter. Tillväxten per år och hektar å de särskilda hus- behovsskogarna i Västerbottens län är enligt uppgifterna 0-6 kubikmeter, un- der det motsvarande siffra för Norrbottens län är 07. Den årliga tillväxten å husbehovsskogarna i Västerbottens län är väsentligt lägre än å de i länets lappmarker belägna skogarna, tagna såsom helhet. I fråga om de särskilda husbehovsskogarna i Norrbottens län är tillväxtsiffran däremot densamma som för skogarna i länets lappmarker. Enligt riksskogstaxeringsnämndens uppskattning (del II tab. 24) uppgår nämligen den årliga tillväxten per hektar skogsproduktiv mark för skogarna i Västerbottens läns lappmarker till 1'24 kubikmeter och för skogarna i Norrbottens läns lappmarker till 07 kubik- meter. Till jämförelse må här vidare anföras tillväxtsiffrorna för de skogar i Västerbottens och Norrbottens län, som äro belägna på höjder över havet av 300—500 meter samt över 500 meter. Den förra höjden torde i fråga om Norrbottens län och den senare i fråga om Västerbottens län varest husbehovsskogarna i allmänhet ligga på större höjd över havet än 400 meter — i stort sett vara jämförlig med hushehovsskogarnas höjdläge. Till- växtsiffrorna för skogar i nämnda höjdlägen äro i fråga om Västerbottens län 128 och 086 och i fråga om Norrbottens län 069 och 047 kubikmeter. Att husbehovsskogarna i Västerbottens län förete avsevärt lägre tillväxtsiffror än de inom länet befintliga skogar, som ligga på större höjd över havet än 500 meter, torde väsentligen bero därpå, att de förra skogarna i stor utsträck- ning äro belägna inom eller i omedelbar närhet av länets fjällregioner.

Husbehovsskogarnas töryngringsförhållanden.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, äro husbehoVsskogarna till övervägande del belägna inom eller i närheten av lappmarkernas fjällregio- ner' på betydande höjd över havet. De klimatiska förhållandena inom de

trakter, där dessa skogar ligga, äro därför föga gynnsamma och medföra ofta betydande svårigheter för skogens växt och föryngring. En klimat— verkan, som från skogsbiologisk synpunkt är särskilt ödesdiger för fjäll— trakternas skogar, är, att trädens förmåga att alstra grobart frö i avsevärd mån nedsättes. Allenast med relativt långa mellanrum inträffa därstädes s. k. fröår, då grobart frö av tall eller gran i större mängder produceras. Vi— dare är att märka, att de klimatiska förhållandena i fjällregionerna i hög grad försvåra groningen av det frö, som alstrats därstädes. Den starka nederbörd och kyla, som under våren och försommaren ofta förekomma i dessa regioner, omöjliggöra nämligen i många fall groningen av det vind— spridda och till marken fallna fröet.

De ogynnsamma skogsbiologiska förhållanden, som känneteckna fjäll- trakterna, äro emellertid mindre framträdande i fråga om husbehovssko- garna än beträffande andra fjällskogar. Detta förhållande äger samband därmed, att husbehovsskogarna till större delen äro belägna utmed sjöar eller vattendrag, där marken i regel är mera näringsrik och bevattningsförhål- landena mera gynnsamma än å högplatåerna. Vissa av de dalgångar, där huvudparten av husbehovsskogarna ligga, äro kända såsom de bördigaste i lappmarkerna. Husbehovsskogarnas läge å platålandens sluttningar mot sjöar eller vattendrag medför även, att skogarna genom de omgivande höj- derna beredes visst skydd mot de hårda fjällvindarna, Av skogarna i lapp- markernas f jällregioner torde därför husbehovsskogarna i allmänhet hava de gynnsammaste föryngringsförhållandena.

En följd härav är, att inom betydande områden av husbehovsskogarna skogens reproduktion ej möter så stora svårigheter, som man med hänsyn till höjdläget kunnat förutsätta. Efter företagna avverkningar infinner sig i allmänhet naturlig föryngring och de faror av olika slag, som i höjdlägena hota plantskogen, äro här mindre påtagliga. På grund av de långa mellan- rum mellan fröåren, som i fråga om dessa skogar äga rum beträffande såväl tall som gran, måste man dock räkna med att föryngringen fortlöper lång- samt. En förutsättning för att naturlig föryngring skall inträda å avverk- ningstrakterna är självfallet, att huggningarna utföras på sådant sätt, att de naturliga föryngringsbetingelserna tillvaratagas. För underlättande och på- skyndande av föryngringen böra hyggesrensningar efter större avverkningar i allmänhet företagas. Å marker, som ihögre grad äro besvärade av rå- humus, torde därjämte markberedning i vissa fall vara erforderlig för er— hållande av nöjaktig föryngring. Allenast undantagsvis torde vidtagandet av direkta kulturåtgärder för detta ändamål vara nödigt.

En i föryngringsavseende särskilt gynnad ställning intaga de i Norrbottens län nedom odlingsgränsen belägna husbehovsskogarna. Å dessa skogar. som ligga insprängda bland skogar, för vilka 1932 års lappmarkslag gäller, äro de klimatiska och biologiska betingelserna för skogens reproduktion fullt likartade med dem, som råda å sistnämnda skogar.

De relativt gynnsamma föryngringsförhållanden, som sålunda föreligga i fråga om stora delar av husbehovsskogarna, äro av särskild betydelse med

hänsyn till den avsevärda förekomsten å dessa skogar av övermogen och skadad skog. Det är uppenbarligen ett såväl allmänt som enskilt intresse, att dylik skog avverkas, innan den tager ytterligare skada. På grund av de goda möjligheter att erhålla naturlig föryngring, som i många fall före- ligga beträffande husbehovsskogarna, är ett uttagande av den övermogna och skadade skogen inom en jämförelsevis kort tidrymd från skogsvårdens syn- punkt i hög grad önskvärt. Först sedan de gamla och mindrevärdiga skogsbe- stånden avverkats, kan å den mark, som upptagits av dessa bestånd, en ny och livskraftig skogsgeneration uppväxa och markens alstringsförmåga sålunda nöjaktigt utnyttjas.

Den bild, som i det föregående tecknats av husbehovsskogarnas föryng- ringsförhållanden, avser, såsom redan antytts, allenast de delar av dessa skogar, som äro belägna utmed sjöar eller vattendrag eller eljest hava ett från skogsbiologisk synpunkt mera gynnsamt läge. Dessa delar torde emel- lertid utgöra huvudparten av husbehovsskogarna. I fråga om de av dessa skogar, som ligga i oskyddade höjdlägen eller som växa å mycket grunda och näringsfattiga eller försumpade marker, äro förutsättningarna för sko- garnas föryngring väsentligen andra. Dylika skogar förekomma huvudsak- ligen inom Vilhelmina, Tärna och Sorsele socknar. Vissa av dem hava ut- präglad skyddsskogskaraktär. Även å nu ifrågavarande skogar torde efter avverkning naturlig föryngring oftast kunna erhållas, ehuru återväxten i många fall bliver sen och de uppkomna plantorna växa mycket långsamt. En förutsättning för föryngringen är dock i många fall, att avverkningen sker genom upptagande av mindre luckor, så att plantorna erhålla vindskydd av den omgivande äldre skogen, samt att erforderliga hyggesrensnings- och markberedningsåtgärder vidtagas i luckorna. Understundom torde, särskilt å de högt belägna råhumusmarkerna, kulturåtgärder erfordras för åstadkom- mande av föryngring inom rimlig tid. I vilken omfattning kulturer här er- fordras och huru dessa lämpligen böra utföras för att lämna nöjaktigt re- sultat äro frågor, som ännu ej fullständigt utretts. Intill dess så skett, torde vidtagandet av kulturåtgärder endast i undantagsfall böra ifrågakomma. Den återväxt, som genom självsådd eller kulturåtgärder uppkommit å här ifråga- varande skogar, löper emellertid ej sällan risk att skadas genom snöskytte, förfrysning eller annan sådan händelse. Uppenbart är, att genom dylika skador resultatet av föryngringen avsevärt fördröjes. Något medel att före— bygga skador av nyss angiven art har hittills ej kunnat anvisas av skogs- vetenskapen.

Husbehovsskogarna och vederbörande fastigheters försörjning med busbehovsvirke.

För bedömande av husbehovsskogarnas betydelse för vederbörande fastig- heters försörjning med husbehovsvirke har kommissionen ansett sig böra undersöka, huruvida och i vilka fall skogstillgången å de särskilda husbehovs- skogarna efter frånräknande av övermogen och skadad skog kunde

anses tillräcklig att uthålligt förse berörda fastigheter med dylikt virke. Kommissionen har därför infordrat uppgifter härom från vederbörande skogsstatstjänstemän. Då i allmänhet ej heller dessa uppgifter grunda sig på taxeringar och besiktningar av de särskilda skogarna och fastigheterna utan på vissa av skogsstatstjänstemännen verkställda generella beräkningar, giva uppgifterna självfallet allenast en ungefärlig bild av förhållandena i före- varande avseende. I verkligheten torde dessa förhållanden vara gynnsam- mare än uppgifterna utvisa, enär de arealer produktiv skogsmark, som de särskilda husbehovsskogarna omfatta, sannolikt äro större än de arealer, som 1 ligga till grund för skogsstatstjänstemännens nämnda beräkningar. Av upp- 1 gifterna framgår, att efter uttagande av den övermogna och skadade sko- gen erforderlig tillgång å husbehovsvirke i många fall skulle komma att sak- nas å de särskilda husbehovsskogarna. Kommissionen har med ledning av uppgifterna upprättat vidstående tabell över antalet dylika skogar.

Tabellen utvisar, att å ej mindre än 516 särskilda husbehovsskogar eller å 42 procent av samtliga skogstillgången efter avverkning av den övermogna , och skadade skogen skulle komma att bliva otillräcklig för vederbörande ; fastigheters uthålliga försörjning med husbehovsvirke. Av dessa skogar äro 349 belägna i Västerbottens och 167 i Norrbottens län. Att efter den över- mogna och skadade skogens uttagande brist i förevarande avseende beräknats komma att uppstå å ett så stort antal av ifrågavarande skogar, torde väsent- l ligen bero därpå, att tillväxten å skogarna i många fall är svag. Med hänsyn * härtill torde man vid fastställandet av de områden, som skulle utläggas så- som särskilda husbehovsskogar, i allmänhet hava förutsatt, att även över- årig och skadad skog skulle i viss utsträckning ingå i det virkesförråd, som för vederbörande fastigheters förseende med husbehovsvirke skulle under- kastas uthållig hushållning. Områdenas areal bestämdes till följd härav mindre än eljest bort ske. Undantagsvis torde förenämnda brist äga sam- band därmed, att fastighet med husbehovsskog efter avvittringen delats i två eller flera och att till följd härav åtgången å husbehovsvirke ökats.

Av de från vederbörande skogsstatstjänstemän infordrade uppgifterna framgår, att i samtliga de fall, då efter avverkning av den övermogna och skadade skogen brist å husbehovsvirke beräknats komma att uppstå å sär- skild husbehovsskog, erforderligt husbehovsvirke lämpligen kan anskaffas antingen genom köp från närbelägen kronopark eller allmänningsskog eller ock från samfälld husbehovsskog.

I samband med nu ifrågavarande undersökning har kommissionen jämväl från vederbörande skogsstatstjänstemän inhämtat upplysning, i vilken om— fattning stadgandet i 3 & tredje stycket husbehovsskogslagen vunnit tillämp- ning. Såsom förut nämnts föreskrives i berörda stycke, att, därest vid till- trädet av särskild husbehovsskog efter fullbordad avvittring erforderlig skogs- tillgång för gårdens behov saknas å skogen, ägaren eller åbon är berätti- gad att, där anmälan göres hos vederbörande skogsstatstjänsteman sist inom ett år efter tillträdet, till fyllande av bristen å närmaste, avvittringslaget till-

Tabell lll. Antalet särskilda husbehovsskogar, å vilka efter avverkning av över- mogen och skadad skog skogsttllgången ej är tillräcklig att uthålligt förse vederbörande fastigheter med husbehovsvirke.

Antal Västerbottens län. skogar Summa Dorotea socken. Inhysingslägenhetcr .......................................... 3 3 Vilhelmina socken. l Skattehemman .............................................. 146 ? Kronohemman .............................................. 9 ; Inhysingslägenheter .............................. . . . ......... 3 158 ? Stensele socken. l Skattehemman . . . . .................... . ....... . ............. 22 Kronohemman .............. . . . ............................. 43 65 : Tärna socken. Skattehemman .............................................. 1 ! Kronohemman .................................. . . . . . . ...... 13 Inhysingslägenheter ...... .......... 6 20 Sorsele socken. ; Skattehemman .. ........ .. ...... . 59 % Kronohemman ....... ......... 44 103 Norrbottens län. Arjeplogs socken. Skattehemman .............................................. 3 Krononybyggen ............................................ 119 | Inhysingslägenheter ................... . ...................... 14 136 Jokkmokks socken. Skattehemman ................... . .......................... 6 Krononybyggen.............................................. 22 28 Gällivare socken. Krononybyggen.............................................. 3 3 Summa summarum 516 Sammandrag. Västerbottens län. Skattehemman ........................... . .................. 228 Kronohemman ........................... . .................. 109 Inhysingslägenheter . 12 349 Norrbottens län. Skattehemman ........ ................ 9 Krononybyggen ................. . .......................... 144 Inhysingslägenheter .......... . ............ . . . ................ 14 167 Summa summarum 516

höriga allmänningsskog erhålla utsyning av för gårdens behov erforderligt virke att efter verkställd stämpling under viss av utsyningsförrättaren be- stämd tid uttagas. Av de uppgifter rörande tillämpningen av denna bestäm- melse, som kommissionen infordrat från skogsstatstjänstemännen, fram- går, att utsyning enligt bestämmelsen ägt rum till fyllande av brist i skogs- tillgången å husbehovsskogar allenast inom Stensele, Sorsele och Arjeplogs socknar. I Stensele socken har sålunda dylik utsyning verkställts till förmån för 20 skattehemman och 20 kronohemman. I fråga om Sorsele socken äro motsvarande siffror 56 och 26. I Arjeplogs socken har utsyning enligt be- stämmelsen skett till förmån för 2 krononybyggen. Antalet av de fastig- heter, för vilka här avsedd utsyning ägt rum, utgör sålunda 124. Den åt dessa fastigheter utsynade virkeskvantiteten uppgår enligt skogsstatstjänste- männens uppgifter till cirka 19000 kubikmeter. Den tid, inom vilken det utsynade virket skulle vara avverkat och bortfört, har i allmänhet bestämts till två eller tre år.

Tidigare framställningar om ändring i lagstiftningen angående husbehovsskogar.

Såsom förut nämnts hemställde domänstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 augusti 1933 om vidtagande av sådan ändring i lagen angående husbehovsskogar, att de i 8 5 av lagen upptagna avverkningsreglerna rörande samfällda husbehovsskogar måtte erhålla tillämpning jämväl å de i lagen avsedda särskilda husbehovsskogarna.

Till belysning av de skogshushållningsprinciper, på vilka sagda lag vore byggd, åberopade domänstyrelsen i berörda skrivelse ett utlåtande, som den 28 maj 1929 avgivits av kammarkollegiet över en av vissa fastighetsägare och åbor i Sorsele socken gjord framställning om erhållande av ökad ut- syning från sökandenas husbehovsskogar och däri kollegiet anfört, bland annat:

Kollegiet finge erinra, att avsikten med 1909 års lagstiftning om husbehovsskogar varit att tillförsäkra jordbruket inom lappmarken möjlighet till en under varje tid tillräcklig husbehovsavverkning. Då emellertid skogen i de trakter, där husbehovs- skogarna utlagts, i stor utsträckning varit mogen eller övermogen, hade husbehovs- skogarna ofta kommit att bestå nästan uteslutande av sådan skog. Endast en mindre del härav hade kunnat uttagas i den i lagens 3 & stadgade ordning, ty eljest hade det framtida husbehovet blivit lidande. Återstoden finge förutom till husbe— hov enligt 5 5 i lagen avverkas allenast i den mån den överstege vad med tilläm- pande av uthållig Skogshushållning för gårdens behov erfordrades. Då lagen med uthållig Skogshushållning torde avse bland annat ständig möjlighet till husbehovs- avverkning i tillräcklig omfattning, måste följden av lagbestämmelserna bliva, att en del skog, ehuru mogen eller övermogen, icke finge avverkas och förty komme att försämras. Att husbehovsskogarnas övermogna virkesförråd icke omedelbart finge avverkas, vore därför icke så orimligt, som sökandena syntes vilja göra gäl- lande, men naturligtvis vore avverkningens fördelning på så lång tid, som erfordra- des för att tillförsäkra skogarnas ägare erforderlig husbehovsavverkning, och som i ytterlighetsfall kunde tänkas bliva lika lång som skogens omloppstid, icke alltid

t'örsvarbar från rent ekonomisk utgångspunkt. Det kunde måhända vara ekono- miskt förmånligare att under en kortare tid avverka skogen, och sedan med därför influtna medel jämte ränta bestrida kostnaderna för bränsle och byggnadsämnen under tiden, intill dess återväxten möjliggjorde förnyad avverkning. I vissa fall, där kommunikationerna vore mindre goda, skulle det dock sannolikt, sedan skogen avverkats, visa sig, att bränsle och byggnadsämnen icke kunde anskaffas, eller att det vore mera lönande att övergiva den fastighet, vartill skogen hört, än att fort- sätta jordbruket därstädes, vilket väl icke ansäges önskvärt.

I skrivelsen erinrade domänstyrelsen vidare, att de. avverkningsregler, som enligt 3 och 5 åå husbehovsskogslagcn gällde i fråga om de särskilda hus- behovsskogarna, föreskreve en strängare ransonering med virkesförrådet än de i 8 5 av lagen upptagna reglerna om avverkning å de samfällda husbe- hovsskogarna samt anförde vidare: '

På grund av den olika ordning, som varit rådande vid genomförandet i Väster— bottens och Norrbottens läns lappmarker av den tidigare avvittringen, d. v. s. den avvittring, som därstädes ägt rum före tillkomsten av lagstiftningen angående hus- behovsskogar. hade dessa skogar inom Norrbottens län, med undantag av de 5. k. frälsetorpen (inhysingslägenheterna), kommit att i huvudsak förläggas å de inom det egentliga skogslandet belägna, vid den tidigare avvittringen såsom kronoöver- loppsmarker avsatta områdena. Helt annorlunda hade förhållandet blivit inom Västerbottens län, där vid den tidigare avvittringen några överloppsmarker i stort sett icke avsatts. Den senare avvittringen, den s. k. efteravvittringen, hade därför kommit att omfatta den egentliga fjällbygden, där bosättning i större omfattning ägt rum än i Norrbottens län. På grund härav hade husbehovsskogarna inom Norrbottens län kommit att i huvudsak utläggas inom tallskogsområden, medan åter husbehovsskogarna inorn Västerbottens län, med undantag för Sorsele socken, i hu- vudsak utgjordes av granskog, ofta belägen omedelbart intill barrskogsgränsen. Till följd av något oklara detaljbestämmelser rörande uppskattningen av produktiv mark i samband med efteravvittringen och vid omrädestilldelningen hade husbe- hovsskogarna inom Sorsele socken kommit att omfatta avsevärt stora områden, vari— genom dessa husbehovsskogar kommit att spela en viss roll i sina innehavares eko- nomi. Gemensamt för husbehovsskogarna inom Västerbottens län vore emellertid, att desamma kommit att förläggas till trakter, vilka i stort sett icke berörts av tidi- gare avverkningar, till följd varav virkesförrådena å dessa kommit att utgöras av så gott som uteslutande övermogen och hårt skadad skog. medan återväxtskog i regel saknats å desamma. I Norrbottens län åter hade de tidigare avsatta krono- överloppsmarkerna, innan efteravvittringen där framgått, övergåtts med avverk- ningar för kronans räkning av den grövsta och mest skadade skogen. I följd härav hade virkesförrådet, då husbehovsskogarna här utlagtS. kommit att innehålla en vä- sentligt bättre sammansättning av skog i olika åldersklasser. Medan alltså inom Västerbottens län skogsvärden och innehavarnas ekonomi krävde ett snabbt till— godogörande av det övermogna och hårt skadade virkeskapitalet, gjorde sig samma synpunkter ej med samma styrka gällande inom Norrbottens län.

Styrelsen ansåge fullgiltiga skäl föreligga för en sådan ändring av husbehovs- skogslagen, åtminstone vad Västerbottens län anginge, att, speciellt vad de särskilda husbehovsskogarna beträffade, en bättre skogsvård där kunde införas. Vid tillämp- ningen av de i 3 och 5 55 av lagen angivna skogshushållningsprinciperna hade re- sultatet ofta blivit, att värdefull skog, för att den jämna ransoneringen av husbe- hovsvirket skulle kunna genomföras, ej fått tillgodogöras förr än den avtorkat eller angripits av röta. Härtill komme emellertid den omständigheten, att marken å hus- behovsskogarna vid dylik skogsskötsel, eller rättare uttryckt, till följd' av frånva-

ron av omvårdnad och skötsel kommit i ett sådant tillstånd, att skogens återväxt äventyrades. Att på sådant sätt behandla ett virkesförråd, som ingalunda helt sak— nade värde, även om detsamma under nu rådande konjunkturer endast i mindre om- fattning kunde omsättas i penningar, och låta skogsmark förvildas, det torde enligt styrelsens förmenande ej ur någon synpunkt kunna försvaras.

Styrelsen hade den uppfattning, att åtskilligt vore att vinna till förmån för ifråga- varande skogar genom vidtagande av ändring i husbehovsskogslagen enligt det av styrelsen i skrivelsen framställda förslaget.

Domänstyrelsens berörda förslag biträddes ej av föredraganden i. styrel- sen, byråchefen C. G. Cassel. I en vid skrivelsen fogad reservation uttalade denne, att, därest ändringar i husbehovsskogslagen befunnes erforderliga. dessa borde åsyfta, att å de särskilda husbehovsskogarna i Västerbottens län utsyning finge på en gång medgivas i så stor utsträckning, som vore förenlig med skogens återväxt och framtida bestånd, samt att, om på sådant sätt ut— synad skog icke omedelbart erfordrades för fastighetens eget behov av bygg- nadsvirke, densamma skulle försäljas genom vederbörande allmänningssty— relses försorg, varefter det skulle åligga samma styrelse att förvalta köpe- skillingen och vid behov av byggnadsvirke i mån av tillgång dårå tillhanda- hålla respektive fastighetsägare medel till inköp av dylikt virke.

Till stöd för den sålunda uttalade meningen anförde byråchefen Cassel:

Dä, åtminstone vad husbehovsskogarna inom Västerbottens län anginge, dessa ur biologisk synpunkt närmast vore att jämföra med skyddsskogarna inom Jämtlands län, uppställde sig ganska självfallet den frågan, huruvida icke för nämnda skogar inom Västerbottens län borde gälla samma bestämmelser som för skyddsskogarna i Jämtland. Skogshushållningsprincipen beträffande de sistnämnda vore också åt— skilligt friare än för de samfällda husbehovsskogarna. Skyddsskogslagen den 24 juli 1903 medgåve nämligen åt skogsägaren rättighet att på en gång erhålla utsy- ning i så stor utsträckning som med skogens återväxt och framtida bestånd vore förenligt.

Ur ren skogsvårdssynpunkt hölle reservanten före, att nämnda Skogshushåll— ningsprincip, tillsvidare åtminstone och till dess föryngringsproblemet i dessa sko— gar blivit närmare klarlagt, borde kunna godtagas för de särskilda husbehovssko- garna. Men här uppställde sig frågan om husbehovsskogsfastigheternas virkesför- sörjning. Ehuruväl de farhågor kammarkollegiet uttalat i berörda underdåniga ut— låtande den 28 maj 1929 rörande nämnda fastigheters försörjning med bränsle syn— tes något överdrivna, då väl mäste förutsättas, att jämväl björkskogen å ifrågava— rande områdcn kunde bidraga till bränsleförsörjningen, kunde man icke underlåta att i viss mån giva berättigande åt de uttalade farhågorna i fråga om att bereda samma fastigheter tillgång till nödigt byggnadsvirke. Det finge nämligen icke an— ses uteslutet att, sedan å en husbehovsskog utsyning medgivits jämlikt de för skydds— skogslagen normgivande principerna, å sagda område icke skulle finnas möjlighet nttaga den virkeskvantitet, som skulle erfordras för att helt eller delvis nyuppföra fastighetens äbyggnader. Svårigheterna att vid dylika, helt visst mera enstaka före- kommande fall anskaffa erforderligt byggnadsvirke torde emellertid få anses är ifrån är förminskas genom vägnätets utveckling i berörda trakter och förbättrade kommunikationer överhuvud taget. Då sålunda själva framskaffandet av byggnads— virket till de flesta av berörda fastigheter icke torde möta oöverkomliga svårigheter. återstode frågan om anskaffande av dylikt virke, och härtill borde kontanta medel finnas tillgängliga. Det läge då närmast till hands att meddela sådana bestämmel— ser, att vederbörande skogsägare, vid en friare hushållning med det överåriga skogs—

kapitalet å den särskilda husbehovsskogen, ej finge själv tillgodogöra sig den härvid uppkomna inkomsten, utan borde denna förvaltas av viss myndighet förslagsvis den styrelse, som förvaltade den i orten vid efteravvittringen bildade allmänningen för att vid behov tillhandahållas ägaren av fastigheten i fråga i och för inköp av byggnadsvirke.

I de yttranden över domänstyrelsens förenämnda skrivelse, som på sätt förut nämnts avgåvos av länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län samt kammarkollegiet, tillstyrkte dessa myndigheter den i skrivelsen före- slagna lagändringen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhöll därvid, att, ehuru de olägenheter. som vore förbundna med de nuvarande bestämmelserna i ämnet, inom länet ej framträtt med samma styrka som inom Västerbottens län, den ifrågasatta lagändringen likväl i, bland annat, likformighetens intresse borde bringas att omfatta jämväl de norrbottniska husbehovsskogarna.

Kammarkollegiet ifrågasatte —— i viss anslutning till den av byråchefen Cassel uttalade meningen — huruvida ej en sådan utvidgad rätt till avverk- ning, som av domänstyrelsen förordats, borde förbindas med vissa restrik- tiva bestämmelser, syftande till att lagstiftningens huvudändamål — att be— reda fastighetsägarna i dessa trakter en konstant tillgång till virke — icke förfelades. Kollegiet anförde härutinnan:

Bestämmelser kunde anses erforderliga i syfte att, därest avverkning å särskild husbehovsskog prövades böra äga rum utöver vad som vore förenligt med en »ut- hållig Skogshushållning», den köpeskilling, som för sådant fall inflöte, icke finge utan vidare disponeras av vederbörande fastighetsägare utan att köpeskillingen jämte upplupen ränta utbetalades i särskilda poster för inköp från annat håll av nödigt husbehovsvirke. Olika vägar kunde tänkas för åvägabringande av en ord- ning i sådant hänseende. Sålunda kunde föreskrivas, att försäljning av dylikt virke finge äga rum allenast genom vederbörande skogsstatstjänsteman, varefter behållna köpeskillingen för fastighetsägarens räkning gjordes räntebärande genom insättning. i allmän bankinrättning under förbehåll att utbetalning av kapital- eller räntebelopp icke finge ske till vederbörande ägare med mindre landsfiskalen, efter prövning av därom gjord ansökan, medgivit, att medel finge lyftas för inköpande av nödigt virke. I likformighetens intresse skulle motsvarande regler gälla för såväl Norrbot- tens som Västerbottens län.

Emellertid komme en dylik ordning att medföra åtskillig omgång och förvaltnings- besvär. Törhända vore förhållandena sådana, att åt vederbörande skogsvårdande myndighet kunde överlämnas att tillse, att vid medgivande till avverkning i före— kommande fall alltid lämnades kvar så mycket virke, som för en närmare framtid kunde vara erforderligt, eller att förefintlig björkskog kunde jämte för ändamålet reserverad annan skog bereda nödigt husbehov eller ock att detta behov kunde i tillfredsställande grad utfyllas från eventuellt förefintlig samfälld husbehovsskog. Förelåge dylika förhållanden, vore törhända risken ringa, därest fastighetsägaren själv skulle äga försälja virket och omedelbart förfoga över inflytande medel. I förevarande hänseende förefintliga möjligheter kunde emellertid icke av kollegiet på föreliggande material bedömas. De borde göras till föremål för vidare under—- sökning.

Sedermera hemställde domänstyrelsen, såsom jämväl i det föregående om; nämnts, i skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet den 23 mars 1935.

att frågan om förändrad lagstiftning beträffande husbehovsskogarna måtte av departementschefen upptagas till övervägande, därvid även spörsmålet om en dylik lagstiftnings handhavande borde komma under omprövning.

Behovet av revision av husbehovsskogslagen.

Lagen angående husbehovsskogar och den i samband med denna utfär- dade kungörelsen med ytterligare föreskrifter angående avvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker tillkommo, såsom förut be- rörts, i huvudsakligt syfte att förhindra, att de skogar, som efter lagens ut- färdande genom avvittring skulle tilldelas hemman och nybyggen i lapp- markerna, bleve spekulationsobjekt för trävaruindustrien och sålunda undan- droges det ändamål, som man med skogstilldelningen i lappmarkerna i fråm- sta rummet velat vinna, nämligen att stödja och utveckla jordbruksnäringen därstädes. De bestämmelser, som upptogos i nämnda kungörelse och enligt vilka viss del av hemman och nybyggen tillkommande skogsanslag skulle avsättas såsom särskilda eller samfällda husbehovsskogar samt återstoden för varje avvittringslag utläggas till allmänning att förvaltas för delägarnas gemensamma nytta, voro otvivelaktigt ägnade att främja ett förverkligande av nämnda syfte. Även de stadganden, som inrymdes i lagen angående hus- behovsskogar och varigenom tryggades, att husbehovsskogarnas virkestill- gångar i första hand reserverades för vederbörande fastigheters husbehov, utgjorde ett verksamt medel för stävjande av spekulationsintresseti fråga om dessa skogar. På grund av den utformning husbehovsskogslagens stadgan- den erhöllo i fråga om de särskilda husbehovsskogarna kom emellertid be- rörda ändamål att beträffande dem tillgodoses med åsidosättande i viss mån

av skogsvårdens krav.

Till belysning härav må erinras, att enligt husbehovsskogslagen utsyning och stämpling å särskild husbehovsskog med rätt för ägaren eller åbon att fritt förfoga över virket i allmänhet må äga rum allenast där skogstillgången överstiger vad med tillämpande av en uthållig Skogshushållning erfordras för gårdens behöv. Denna bestämmelse innebär, att vederbörande skogsvårds- myndighet har att tillse, att å särskild husbehovsskog skall såvitt möjligt spa- ras ett så stort virkesförråd, att ständig tillgång på husbehovsvirke i erfor- derlig omfattning finnes å fastigheten. En dylik hushållningsprincip kan självfallet få till följd, att skog reserveras för husbehov även sedan den upp- nått avverkningsmogen ålder eller eljest blivit av den beskaffenhet, att den från skoglig synpunkt bör avverkas. I fråga om de särskilda husbehovs- skogarna har husbehovsskogslagen ock medfört en dylik konsekvens, i det tillgången är dessa skogar av övermogen och skadad skog är anmärkningsvärt stor. Ett sparande av sådan skog för husbehov överensstämmer uppenbar- ligen ej med en god skogsvård. Ej heller eljest torde, såsom kommissionen i det följande skall närmare beröra, tillämpande av en dylik hushållnings— princip i fråga om de särskilda husbehovsskogarna kunna anses motiverat.

Jämväl i ett annat avseende lämna husbehovsskogslagens avverkningsreg- ler rum för befogad erinran. Enligt lagen är i fråga om särskild husbehovs— skog rätten till husbehovsavverkning principiellt fri. Skogsvårdsmyndighe- ten äger sålunda ej ingripa för att hindra olämpliga husbehovsavverkningar. Då de särskilda husbehovsskogarna i många fall äro jämförelsevis små, är sättet för husbehovsvirkets uttagande ofta av stor betydelse för dessa sko- gar. Företagandet av olämpliga husbehovsavverkningar kan i fråga om dem för lång tid framåt omöjliggöra tillämpande av en rationell skogs- vård. Avsaknaden av föreskrifter, som närmare reglera rätten till husbehovs- avverkning å de särskilda husbehovsskogarna, måste därför betecknas så- som en brist i lagen. Denna brist är desto mera kännbar, som en ej obe- tydlig del av husbehovsskogarna är att hänföra till skyddsskogar och sålunda bör behandlas med särskild försiktighet.

I fråga om husbehovsskogslagen må vidare erinras, att den ej upptager nå- gon bestämmelse om skyldighet för skogsägaren att efter avverkning vidtaga åtgärder för tryggande av återväxten. Då föryngringsförhållandena å hus- behovsskogarna ej sällan äro sådana, att dylika åtgärder kunna vara till be- tydande gagn för befordrande av återväxten, synas bestämmelser om repro- duktionsskyldighet ej böra saknas i lagstiftningen angående dessa skogar.

Slutligen må framhållas, att med den organisation för husbehovsskogsla- gens handhavande, som nu är föreskriven, den viktiga rådgivande och upp- lysande skogsvårdsverksamheten bland vederbörande skogsägare ej torde kunna i önskvärd omfattning bedrivas. Vid lagens tillkomst förutsattes, att skogsvårdsmyndighetens uppgift skulle vara begränsad till vidtagande av de utsynings- eller andra åtgärder, som i lagen uttryckligen angåvos. Numera har i fråga om den övervägande delen av landets enskilda skogar Skogsvårds- myndighetens verksamhet utsträckts att avse även lämnande av råd och meddelande av undervisning rörande skogsvård, och denna sida av verk- samheten har under senare tid vunnit alltmera ökad betydelse. Vid sådant förhållande kan den ståndpunkt, som husbehovsskogslagen intager i före- varande avseende, ej anses tillfredsställande.

Husbehovsskogslagens brister såväl i nu berörda som i vissa andra hän— seenden hava kommit att framstå i skarp belysning efter tillkomsten av 1932 års lappmarkslag med dess utförliga och verksamma bestämmelser. Det är att märka, att sistnämnda lag äger tillämpning å, förutom andra skogar, jämväl vissa skogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker av vä— sentligen samma biologiska karaktär som de skogar, vilka lyda under hus- behovsskogslagen. Det är uppenbarligen ett allmänt intresse, att sistnämnda skogar, vilka i stor utsträckning äro avsedda att tjäna såsom ett stöd för det minst bärkraftiga jordbruket i lappmarkerna, tillförsäkras en lika effektiv vård som övriga skogar i dessa trakter.

På grund av vad sålunda anförts finner kommissionen, att en genomgri- pande omarbetning av husbehovsskogslagen är av behovet påkallad.

Revisionens omfattning.

Den revision av lagstiftningen angående husbehovsskogar, som enligt kom- missionens mening sålunda är önskvärd, torde för närvarande böra begränsas att avse de särskilda husbehovsskogarna. De samfällda husbehovsskogarna äro rättsligt sett av väsentligt annan karaktär än de särskilda och höra där— för i en ny lagstiftning, i likhet med vad som delvis skett redan i husbehovs- skogslagen, underkastas en mera ingående reglering än de senare. Denna reglering torde böra ansluta sig till lagstiftningen rörande andra samfällig— hetsskogar, för vilka särskilda bestämmelser meddelats rörande deras vård och förvaltning. Till dylika samfällighetsskogar äro att hänföra, bland andra, häradsallmänningar, besparingsskogar i Kopparbergs och Gävleborgs län samt allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län. Enligt de direktiv för ifrågavarande utredning, som innefattas i Kungl. Maj:ts före- nämnda beslut den 20 juni 1935, skall vid utredningen även frågan om änd— rad lagstiftning rörande sistnämnda två grupper skogar göras till föremål för undersökning. Det synes ändamålsenligt, att spörsmålet om revision av gäl— lande lagbestämmelser rörande samfällda husbehovsskogar behandlas i sam- band med nyssangivna lagstiftningsfråga.

I enlighet härmed har kommissionen för närvarande till behandling upp— tagit allenast frågan om ny lagstiftning angående de särskilda husbehovs— skogarna.

Grunderna för kommissionens förslag till ny lagstiftning angående särskilda husbehovsskogar.

Kommissionen övergår härefter till att redogöra för de grundlinjer, efter vilka enligt kommissionens mening en ny lagstiftning angående särskilda hus— behovsskogar bör utformas.

Avverkningsregler.

Vid en revision av gällande bestämmelser rörande dessa skogar möter i första hand spörsmålet huru rätten till avverkning å skogarna bör regleras.

Enligt husbehovsskogslagen må å särskild husbehovsskog avverkning för gårdens behov bedrivas utan någon inskränkning. Den frihet i fråga om husbehovsavverkning, som lagen sålunda medgiver, innebär, såsom förut be— rörts, en fara för skogsvården å ifrågavarande skogar. I en ny lagstiftning torde i främsta rummet kravet på den yngre skogens skyddande mot olämp- liga husbehovsavverkningar böra beaktas. I anslutning till den regel om av verkning i yngre skog, som upptagits i allmänna skogsvårdslagen och lagen den 10 juni 1932 (nr 180) om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden, synes i den nya lagstift- ningen böra föreskrivas, att yngre skog ej må avverkas annnorledes än genom för skogens utveckling ändamålsenlig gallring. Husbehovsavverkning i äldre

skog torde däremot liksom nu principiellt böra vara fri. För den enskilde skogsägaren är det upppenbarligen av stor vikt, att sådan avverkning får obe- hindrat företagas. Från sagda regel bör dock i likhet med vad nu gäller undantag stadgas i fråga om sådana träd, som enligt skogsvårds- myndighetens beslut skola överhållas såsom fröträd. Avverkning av dy- lika träd bör ej i något fall vara tillåten utan skogsvårdsmyndighetens tillstånd. Därjämte torde skogsvårdsmyndigheten böra tillerkännas be- fogenhet att ingripa reglerande beträffande husbehovsavverkning å så- dana husbehovsskogar, där föryngringsförhållandena äro särskilt ömtåliga. Kommissionen vill erinra, att en ej oväsentlig del av husbehovsskogarna hava skyddsskogskaraktär. I fråga om dylika skogar kan enligt gällande lagstiftning — 10 & husbehovsskogslagen, jämförd med 2 5 i 1903 års skyddsskogslag —— rätten till husbehovsavverkning begränsas genom sko- garnas förklarande för skyddsskogar. Den möjlighet, som enligt gällande lagstiftning föreligger att inordna husbehovsskogar av berörda karaktär un- der skyddsskogslagstiftningen, skall emellertid enligt ett av kommissionen i betänkande den 24 februari 1936 (st. off. utr. 1936: 19) framlagt förslag upphöra, och den i skyddsskogslagen medgivna befogenheten att begränsa rätten till husbehovsavverkning å skyddsskog kan sålunda, därest nämnda förslag genomföres, icke vidare göras gällande i fråga om husbehovsskogar— na. Vid framläggande av berörda förslag har kommissionen emellertid be- aktat, att möjligheten att ingripa reglerande i fråga om husbehovsavverk- ning å de husbehovsskogar, som äro av skyddsskogskaraktär, borde vid för- slagets upphöjande till lag på annat sätt tillgodoses. Kommissionen har där— för i betänkandet föreslagit, att i 10 & husbehovsskogslagen skulle upptagas en ny bestämmelse av innehåll, att, om husbehovsskog funnes böra bibehål- las till skydd mot fjällgränsens nedgående samt på grund härav större in- skränkning i ägarens eller åbons rätt att bruka skogen än förut i lagen sagts prövades vara av nöden, Kungl. Maj:t skulle hava att efter förutgången syn och undersökning förordna om den inskränkning i förfoganderätten, som av omständigheterna påkallades. I en ny lagstiftning angående husbehovs- skogar torde det skydd mot olämpliga husbehovsavverkningar å vissa hus- behovsskogar, som kommissionen med nyssangivna bestämmelse velat vinna, böra beredas på ett delvis annat sätt. Befogenheten att ingripa mot dylika avverkningar bör sålunda tillkomma vederbörande skogsvårdsmyndighet, och befogenheten bör kunna göras gällande i alla fall, då skydd för åter- växten erfordras. En dylik reglering av rätten till husbehovsavverkning har upptagits i 19 & allmänna skogsvårdslagen. I denna paragraf har skogsvårds- styrelse tillerkänts befogenhet att, där styrelsen finner nödigt att till skydd för återväxten å svårföryngrad skog avverkning till husbehov inom visst om- råde tillsvidare ej må äga rum, meddela föreskrift därom. Därest en mot- svarande befogenhet i fråga om de särskilda husbehovsskogarna lägges i skogsvårdsmyndighetens hand, torde härigenom ett nöjaktigt skydd mot olämpliga husbehovsavverkningar å dessa skogar vinnas. Ett stadgande av nu angiven innebörd torde sålunda böra upptagas i den nya lagstiftningen.

Vad härefter angår avverkning för avsalu må enligt husbehovsskogslagen sådan avverkning å särskild husbehovsskog företagas allenast efter utsyning eller stämpling av vederbörande skogsstatstjänsteman. Den omedelbara kon— troll över dylik avverkning, som enligt lagen sålunda tillkommer skogsvårds— myndigheten, bör enligt kommissionens mening principiellt bibehållas. Så— väl på grund av husbehovsskogarnas geografiska läge och merendels öm— tåliga skogsbiologiska förhållanden som med hänsyn till det ändamål sko— garna äro avsedda att tjäna kan ett upphävande av denna kontroll ej anses tillrådligt.

Såsom norm för den omfattning, vari avverkning för avsalu må med- givas å särskild husbehovsskog, gäller enligt husbehovsskogslagen, att så- dan avverkning ej får avse mer än den del av skogstillgången, som över— stiger vad med tillämpande av en uthållig Skogshushållning erfordras för gårdens behov. Denna bestämmelse innebär, såsom förut framhållits, att skogsvårdsmyndigheten i fråga om särskild husbehovsskog har att tillse. att å skogen såvitt möjligt sparas ett så stort virkesförråd, att ständig till- gång på husbehovsvirke i erforderlig omfattning finnes å fastigheten. Ett konsekvent genomförande av denna hushållningsprincip medför, att, där så erfordras, skog skall reserveras till husbehov även sedan den uppnått för avverkning lämplig ålder. Såsom förut berörts, har tillämpningen av denna princip å de särskilda husbehovsskogarna ock haft till följd, att till- gången på avverkningsmogen och skadad skog å dessa skogar är anmärk- ningsvärt stor.

Ett upptagande av berörda hushållningsprincip i en ny lagstiftning an- gående ifrågavarande skogar är tydligen ej förenligt med skogsvårdens krav. Ej heller eljest torde numera vara påkallat att å dessa skogar under alla förhållanden trygga tillgången å husbehovsvirke. Under de senaste årtiondena hava på grund av väg- och flottningsväsendets snabba utveck- ling och den alltmer ökade användningen av motorfordon kommunikatio— nerna i lappmarkerna blivit i hög grad förbättrade. Möjligheten att, därest brist å husbehovsvirke skulle uppstå å fastighet med husbehovsskog, för rimlig kostnad anskaffa sådant virke från annan närbelägen skog är där— för numera regelrätt för handen. Detta har ock vitsordats i de av kommis- sionen från vederbörande skogsstatstjänstemän infordrade uppgifterna. Till följd av kommunikationernas utveckling i lappmarkerna hava även avsätt- ningsmöjligheterna för virke från husbehovsskogarna blivit gynnsammare, och ett sparande till husbehov av virke, som kan avyttras såsom industri- eller annat gagnvirke, är därför ofta ekonomiskt ofördelaktigt för skogs- ägaren.

De ändrade förhållanden, som sålunda inträtt efter husbehovsskogsla- gens tillkomst, böra emellertid ej föranleda, att kravet på tryggandet av nö- digt husbehovsvirke å de särskilda husbehovsskogarna helt eftergives. I likhet med vad som gäller i fråga om skogar under allmänna skogsvårds- lagen och 1932 års lappmarkslag bör grundsatsen om husbehovsvirkets skyddande upprätthållas även i en ny lagstiftning angående de särskilda

husbehovsskogarna men inskränkning i denna grundsats medgivas i de fall, då dess tillämpning skulle komma att strida mot skogsvårdens krav. Skog, som uppnått den ålder eller eljest är av den beskaffenhet, att dess tillgodogörande är önskvärt från skogsekonomisk synpunkt, bör sålunda få avverkas till avsalu utan hinder av att fastigheten därigenom för framtiden kommer att lida brist på erforderlig husbehovsskog. Detsamma bör gälla i fråga om skog, som bör borttagas för att markens alstringsförmåga skall kunna på ett ändamålsenligt sätt tillgodogöras.

Den nu ifrågasatta ändringen i husbehovsskogslagen innebär en ej oväsent— lig utsträckning av rätten till avsaluavverkning å de särskilda husbehovs- skogarna. Jämväl i ett annat avseende torde denna rätt böra utvidgas.

Utsyning för avsalu å särskild husbehovsskog må enligt husbehovsskogs- lagen ej påkallas oftare ån vart femte år. Denna bestämmelse äger samband med förenämnda princip om sparande å dylik skog av nödig skogstillgång för gårdens behov och åsyftar att förhindra spekulation med nämnda till- gång. Samtidigt som detta syfte tillgodosetts har emellertid bestämmelsen i fråga om det virke å särskild husbehovsskog, som överskjuter nämnda skogstillgång och som skogsägaren enligt lagen äger rätt att försälja, medfört hinder att utnyttja konjunkturerna å trävarumarknaden och sålunda ver- kat ekonomiskt ofördelaktigt för skogsägaren. Med den ändrade grundsats i fråga om reserverande å särskild husbehovsskog av virke till husbehov, som kommissionen i det föregående förordat, skulle berörda ogynnsamma verkan av ifrågavarande bestämmelse uppenbarligen bliva ännu mera framträdande. Med hänsyn härtill och då på grund av de ökade insikter i Skogshushållning, som befolkningen i dessa trakter numera vunnit, berörda spekulationsfara näppeligen bör tillmätas större betydelse, torde i den nya lagstiftningen rätt att erhålla utsyning för avsalu böra medgivas skogsägarna oftare än vart femte år.

I motsats till andra skogsvårdslagar upptager husbehovsskogslagen ej nå- gon bestämmelse, att vid avverkning till avsalu hänsyn skall tagas till möj- ligheten att efter avverkningen erhålla nöjaktig återväxt. Vid lagens tillkomst torde man hava förutsatt, att, då rätten till avsaluavverkning i lagen gjorts beroende av skogsvårdsmyndighetens tillstånd, denna utan särskild föreskrift komme att tillse, att avsaluavverkning ej medgåves i större omfattning än som vore förenlig med skogens återväxt. Såväl för skogsvårdsmyndigheten som för den enskilde skogsägaren är det emellertid av vikt, att rätten till av- saluavverkning i själva lagen gives ett i möjligaste mån preciserat innehåll. I enlighet härmed och då denna rätt bör göras så omfattande som utan efter- sättande. av skogsvårdens fordringar är möjligt, torde i anslutning till de reg— ler, som i detta ämne upptagits i andra skogsvårdslagar, i den nya lagstift- ningen böra införas en föreskrift i syfte, att ägare av särskild husbehovsskog principiellt skall vara berättigad att på en gång erhålla avsaluavverkning i den omfattning, som är förenlig med skogens återväxt. Från denna regel bör dock undantag stadgas för det fall, att avverkningen företages i yngre skog. I likhet med vad som föreslagits beträffande husbehovsavverkning hör av-

saluavverkning i yngre skog få verkställas allenast såsom en för skogens ut- veckling ändamålsenlig gallring. Erinras må, att en ytterligare inskränkning i nämnda regel föranledes av den grundsats om husbehovsvirkets skyddan- de, som kommissionen i det föregående tillstyrkt.

Den reglering av rätten till avsaluavverkning, som nu förordats, vilar på den förutsättning, att rättens utövning, såsom redan antytts, principiellt göres beroende av skogsvårdsmyndighetens tillstånd. Uppställandet av fordran å så- dant tillstånd är motiverat även därav, att de föreslagna nya avverkningsreg- Ierna medgiva en avsevärt stegrad avverkning av de relativt stora förråd av- verkningsmogen och skadad skog, som nu finnas å de särskilda husbehovssko- garna. Ett alltför forcerat uttagande av dessa förråd skulle medföra ogynn- samma sociala verkningar för befolkningen i dessa trakter, i det efter förrå- dens exploatering skogsägarna under lång tid skulle vara avstängda från möjligheten att erhålla husbehovsvirke eller virke till avsalu från hithörande skogar. De svårigheter, som härigenom skulle uppstå för skogsägarna, vilkas ekonomi i många fall är grundad på en regelbundet återkommande avkast- ning från skogarna, torde ej behöva närmare angivas. För undvikande av dessa svårigheter bör vid uttagande av den mogna skogen ransonering i viss utsträckning genomföras. Tydligt är, att detta önskemål ej kan på ett be- tryggande sätt tillgodoses, med mindre skogsvårdsmyndighetens tillstånd regelrätt kräves för utövning av rätten till avsaluavverkning.

Därest skogsvårdsmyndighetens kontroll över avsaluavverkning skall bliva fullt effektiv, bör i samband med lämnande av tillstånd till sådan avverkning liksom nu utsyning och stämpling i allmänhet verkställas. Lagstiftningen bör dock bereda möjlighet att i särskilda fall medgiva undantag från nämnda regel. Sådant undantag bör emellertid ej sträckas längre, än att i varje fall noggrann anvisning lämnas av den trakt, där avverkningen får företagas.

De synpunkter, som enligt vad nu anförts böra vara vägledande vid utform- ningen av stadgandena rörande avverkning å de särskilda husbehovsskogar- bna, torde i huvudsak tillgodoses genom de avverkningsregler, som finnas upp- tagna i 1932 års lappmarkslag. Det är att märka, att vissa av de skogar, som lyda under denna lag, i biologiskt avseende äro likartade med husbehovssko- garna. Med hänsyn härtill och då önskvärt är, att i möjligaste mån enhetliga stadganden gälla i fråga om avverkningen å skogarna i lappmarkerna, har kommissionen ansett sig böra undersöka, huruvida och i vad mån lappmarks- lagens avverkningsregler kunna anses lämpade även för de särskilda hus- behovsskogarna.

Lappmarkslagen upptager liksom husbehovsskogslagen olika bestämmel- ser rörande husbehovs- och avsaluavverkning.

Husbehovsavverkning må enligt lappmarkslagen städse företagas utan till- stånd av skogsvårdsmyndigheten. I yngre skog må sådan avverkning ej ske annorledes än såsom för skogens utveckling ändamålsenlig gallring, med 'mindre skogsvårdsmyndigheten i särskilt fall med hänsyn till skogens be- 'skaffenhet finner skäl medgiva en mera omfattande avverkning. I äldre skog må husbehovsavverkning äga rum utan inskränkning.

Avsaluavverkning må regelrätt verkställas allenast efter tillstånd av skogs- vårdsmyndigheten. Dock erfordras ej tillstånd i fråga om avverkning av löv- träd nedom odlingsgränsen samt ej heller i fråga om annan avverkning, då denna företages såsom för skogens utveckling ändamålsenlig gallring i sådana bestånd av yngre skog, vilka vid avverkningsplans upprättande blivit å karta tydligt utmärkta och särskilt angivits vara under planens giltighetstid i be- hov av gallring. Avsaluavverkning i yngre skog är underkastad enahanda begränsning, som enligt lagen gäller i fråga om husbehovsavverkning i så- ilan skog.

Rörande de grunder, som i övrigt skola gälla för meddelande av avverk- nigstillstånd, upptager lagen utförliga bestämmelser. Enligt dessa skall till- stånd till avverkning av barrträd regelrätt meddelas enligt avverkningsplan. Dock må, där med hänsyn till fastighetens belägenhet eller tillgång å barr— skog avkastningen ej lämpligen kan tillgodogöras genom regelbundet åter- kommande avverkningar, avverkningstillstånd meddelas utan hinder därav, att avverkningsplan ej upprättats. Avverkningsplan skall i allmänhet upp- göras särskilt för varje fastighet samt angiva den myckenhet virke, som må avverkas under viss tid. Vid avverkningsplans upprättande skall tillses, dels att skadad eller överårig skog, som kan befaras avtaga i användbarhet, även- som äldre skog, som i högre grad hindrar den yngre skogens utveckling, må kunna snarast avverkas, dels att i övrigt, utan åsidosättande av fordran på en såvitt möjligt jämn virkesavkastning, äldre skog uttages i den omfattning, som erfordras för att skogen må inom skälig tid komma i sådant skick, att skogsmarkcns alstringsförmåga varder på ändamålsenligt sätt tillgodogjord. Tillstånd till avverkning skall sökas hos skogsvårdsmyndigheten före den 1 april, och det åligger myndigheten i allmänhet att tillse, att slutligt beslut i anledning av ansökningen meddelas före den 1 påföljande oktober. Tillstånd till avverkning, som meddelas enligt avverkningsplan, skall, där ej avverk- ning i mindre omfattning äskas, i regel avse den avverkning, som belöper :i en tid av fem år. Grundas ej tillstånd å avverkningsplan må, såvitt fråga är om skog, vilken icke är att anse såsom yngre, avverkning medgivas på en gång i så stor utsträckning, som med skogens återväxt är förenlig. Dock skall härvid iakttagas, att, därest icke avverkningen föranlåtes av skogens beskaf- fenhet eller eljest en god skogsvärds fordringar, fastigheten icke genom av— verkningen må komma att för framtiden lida brist på husbehovsskog enligt ortens förhållanden. Då tillstånd till avverkning meddelas enligt avverk- ningsplan, skall i regel utsyning verkställas. De utsynade träden skola där- vid stämplas genom förrättningsmannens försorg. Meddelas tillstånd till av- verkning annorledes än enligt avverkningsplan, må, där så finnes tillräck- ligt, i stället för utsyning och stämpling allenast anvisning äga rum av viss trakt, där avverkningen får företagas. Finner skogsvårdsmyndigheten vid meddelande av tillstånd till avverkning nödigt, att vissa träd överhållas såsom t'röträd, äger denna utfärda föreskrift därom. Fröträden skola genom myn- dighetens försorg förses med tydligt märke och få sedermera icke avverkas utan myndighetens tillstånd.

Lappmarkslagens nu angivna avverkningsregler äro enligt kommissio— nens mening väl ägnade att vinna tillämpning även å de särskilda husbehovs— skogarna. De reformkrav, som kommissionen i det föregående uppställt med avseende å lagstiftningen rörande dessa skogar, bliva, såsom redan antytts, i huvudsak tillgodosedda genom berörda regler. Kommissionen vill särskilt understryka, att samtidigt som dessa regler medgiva en mera vidsträckt av- verkningsrätt än husbehovsskogslagen i fråga om de avsevärda förråd avverk- ningsmogen eller skadad skog, som finnas å ifrågavarande skogar, reglerna i stort sett lämna i skogsvårdsmyndighetens hand att bestämma den takt, vari avverkningen av dessa förråd må äga rum. Skogsvårdsmyndigheten torde sålunda hava möjlighet att vid avverkningen genomföra den ransonering som må finnas påkallad till förebyggande, att här avsedda fastigheter ge- nom uttagandet av nämnda förråd under mera avsevärd tid komma att lida brist på nödig skog till husbehov. Därjämte må framhållas, att de i lapp- markslagen upptagna bestämmelserna om avverkningstillstånds meddelande enligt avverkningsplan möjliggöra i fråga om de större. husbehovsskogarna tillämpande av en mera rationell hushållning än i husbehovsskogslagen för- utsatts. Även må betonas, att den rätt att årligen söka och erhålla tillstånd till avsaluavverkning, som lappmarkslagen medgiver, uppenbarligen bereder skogsägarna bättre möjlighet än förut att vid avyttringen av sina skogspro— dukter beakta konjunkturerna på trävarumarknaden.

I ett avseende tillgodoser emellertid ej lappmarkslagen de fordringar, som i det föregående uppställts på den nya lagstiftningen angående de särskilda husbehovsskogarna. Lagen lämnar ej skogsvårdsmyndigheten någon möj— lighet att ingripa mot olämpliga husbehovsavverkningar i äldre skog. Därest lappmarkslagens avverkningsregler utsträckas att äga tillämpning å berörda skogar, böra dessa regler därför kompletteras med en föreskrift i detta avseende av det innehåll kommissionen i det föregående angivit.

På grund av vad sålunda anförts har kommissionen funnit sig böra föreslå. att lapplnarkslagens avverkningsregler, kompletterade på sätt nyss angivits. förlänas giltighet även i fråga om de särskilda husbehovsskogarna. Kom— missionen förutsätter självfallet härvid, att de speciella förhållanden, som föreligga ifråga om dessa skogar, vid tillämpningen av nämnda regler nog- grant beaktas.

I det yttrande, som kammarkollegiet, på sätt förut nämnts, avgav över domänstyrelsens i skrivelse den 19 augusti 1933 framlagda förslag till änd— ringar i husbehovsskogslagen, ifrågasattes, huruvida icke _ därest en sådan utvidgning av rätten till avverkning å de särskilda husbehovsskogarna med» gåves, som av domänstyrelsen i skrivelsen förordades vissa bestämmelser borde utfärdas i syfte att de medel, som inflöte för det från skogarna för- sålda virket, skulle omhändertagas för skogsägarnas räkning av offentlig myndighet samt under myndighetens kontroll användas för inköp av nödigt husbehovsvirke. Såsom kollegiet även antytt torde emellertid en dylik an- ordning komma att medföra åtskillig omgång och förvaltningsbesvär, vilka besvär näppeligen torde uppvägas av de fördelar, som genom anordningen

skulle vinnas. Med hänsyn härtill och då enligt kommissionens mening att— ledning att i fråga om ägarna eller innehavarna av de särskilda husbehovs— skogarna stadga inskränkningar i deras rätt att själva förvalta avkastningen från dessa skogar lika litet föreligger som beträffande landets övriga skogs- ägare, har kommissionen icke ansett sig böra förorda meddelande av några lagbestämmelser i berörda ämne.

Reproduktionsskyldighet.

"Den gällande husbehovsskogslagen innehåller icke några bestämmelser om skyldighet för innehavarna av de särskilda husbehovsskogarna att vid- taga åtgärder till säkerställande av återväxten å skogarna. Detta förhållan- de torde hava sin grund däri, att man vid tiden för husbehovsskogslagens tillkomst ansåg möjligheterna att genom direkta reproduktionsåtgärder på- verka föryngringen å skogarna i lappmarkerna synnerligen små. Den enda utväg att underlätta föryngringen, som då ansågs stå till buds, var att ge— nom försiktiga avverkningar stödja naturens eget arbete i sådant hänse- ende. Numera torde emellertid uppfattningen om föryngringsmöjligheterna i lappmarksskogarna hava väsentligen förändrats genom det intresserade studium av föryngringsproblemen i fråga om dessa skogar, som under de senaste decennierna bedrivits. För närvarande torde fackmännen på ifrå— gavarande område vara ganska eniga därom, att mycket står att vinna i fråga om förbättringen av skogsförhållandena i lappmarkerna genom vid-

0

tagandet av positiva åtgärder för främjande av föryngringen a skogarna därstädes. I lagstiftningen har detta förhållande kommit till ett tydligt uttryck därigenom att i 1932 års lappmarkslag upptagits ingående bestäm- melser rörande reproduktionsskyldighet, vilka nära ansluta sig till de före- skrifter i ämnet, som enligt allmänna skogsvårdslagen gälla i fråga om de under denna lag lydande skogar.

För skogsvården å de särskilda husbehovsskogarna torde införandet av reproduktionsskyldighet med avseende å dem medföra betydande fördelar. Dessa skogar bestå, såsom förut framhållits, i stor utsträckning av gamla och oväxtliga bestånd, vilka, så snart ske kan, höra ersättas med nya och växtkraftiga sådana. Tydligt är, att denna omföring kan snabbare äga rum, därest positiva åtgärder vidtagas för föryngringens underlättande. Det är ock uppenbart, att ett skyndsamt genomförande av en dylik förändring i fråga om skogarnas sammansättning är ekonomiskt fördelaktigt för sko- garnas innehavare. Även i fråga om sådana skogar, å vilka virkesförrådets åldersfördelning är jämförelsevis normal, torde en snabbare och bättre för- yngring ej sällan kunna erhållas, därest återväxten underlättas genom di- rekta åtgärder från markägarens sida.

Ett upptagande av reproduktionsskyldighet i den nya lagstiftningen rö- rande de särskilda husbehovskogarna är påkallat även av den grund, att därigenom större enhetlighet ernås på skogslagstiftningens område. Sedan i fråga om det övervägande antalet enskilda skogar i riket reproduktions—

skyldighet numera stadgats, torde följdriktigheten kräva, att dylik skyldig- het införes även beträffande de särskilda husbehovsskogarna, som antingen äro av enskild natur eller innehavas av enskilda med sådan rätt, att de äro jämförliga med enskilda skogar.

Kommissionen finner sig alltså böra förorda, att reproduktionsskyldighet föreskrives även i fråga om de särskilda husbehovsskogarna.

Vid utformningen av en dylik skyldighet beträffande nämnda skogar bör tillses, att skyldigheten avväges efter de varierande skogsbiologiska för- hållanden, som råda å dem. Såsom förut framhållits äro ifrågavarande sko- gar ofta belägna å relativt näringsrika marker utmed sjöar eller vattendrag eller hava eljest ett från skogsbiologisk synpunkt mera gynnsamt läge. Ä skogar, som tillhöra denna kategori, torde reproduktionsåtgärder bliva till icke ringa gagn för återväxtens underlättande. De reproduktionsåtgärder, som kunna ifrågakomma å dessa skogar, utgöras främst av röjnings- och markberedningsåtgärder. Understundom torde emellertid även mera om- fattande åtgärder såsom sådd, plantering eller dikning kunna med goda resultat komma till användning. Vad däremot angår de husbehovsskogar, som ligga i oskyddade höjdlägen eller växa å mycket svaga eller försumpa- de marker, torde vidtagande av reproduktionsåtgärder å dem icke lämpligen höra i större utsträckning äga rum. För erhållande av återväxt å dessa skogar lärer man alltså i huvudsak hava att lita till de naturliga föryng- ringsmöjligheterna. I betraktande av det nu anförda bör reproduktions- skyldigheten tydligen erhålla ett sådant innehåll, att dess tillämpning kan anpassas efter de olika förhållanden, som råda inom skilda delar av de särskilda husbehovsskogarna. Vid reproduktionsskyldighetens bestämman- de bör vidare hänsyn tagas till den fortgående utvecklingen inom skogsbru- ket. Skyldigheten bör alltså ej begränsas till vissa speciella åtgärder utan givas en allmän innebörd, så att möjlighet föreligger att vid skyldighetens tillämpning nyttiggöra de erfarenheter rörande föryngringsförhållandena å ifrågavarande skogar, som framdeles kunna vinnas. Därjämte bör, i an- slutning till den omfattning reproduktionsskyldigheten erhållit i andra skogsvårdslagar, denna skyldighet i den nya lagstiftningen fastställas att avse vidtagandet av reproduktionsåtgärder såväl efter avverkning som efter vissa genom naturförhållanden eller annorledes uppkomna skador å sko- gen. Slutligen bör tillses, att skyldigheten icke bliver alltför betungande för innehavarna av ifrågavarande skogar.

De synpunkter, som enligt kommissionens uppfattning sålunda böra ta- gas i betraktande vid utformningen av reproduktionsskyldigheten i fråga om här avsedda skogar, torde i allt väsentligt tillgodoses genom de före- skrifter i ämnet, som upptagits i 1932 års lappmarkslag. Enligt denna lag åligger det markägaren att vidtaga återväxtåtgärder såväl efter avverkning som efter vissa å skogen inträffade skador. I fråga om den förra skyldig- heten innehålla lagens bestämmelser, att, då efter verkställd avverkning vare sig denna skett för husbehov eller till avsalu —— behov av återväxt- åtgärder föreligger, markägaren har att vidtaga sådana åtgärder, som er-

fordras för att nöjaktig återväxt inom skälig tid efter avverkningen kommer till stånd å det avverkade området. Av bestännnelsernas avfattning fram- går, att vid avgörandet av frågan om återväxten är nöjaktig eller ej hänsyn skall tagas till de (3 avverkningsortcn rådande naturförhållandena. Den å det avverkade området uppkomna skogen skall enligt lagen vidmakthållas till dess densamma nått den utveckling, att den ej längre är att räkna såsom plantskog. Reproduktionsskyldigheten har sålunda i detta fall bestämts på det sätt, att den kan anpassas efter de olika skogsbiologiska förhållanden, som förefinnas å olika avverkningstrakter. Såsom ytterligare säkerhet för att skyldigheten i tillämpningen ej skall bliva alltför kännbar för mark- ägaren har skogsvårdsmyndigheten i lagen tillagts rätt att, därest den däri stadgade reproduktionsskyldigheten skulle i särskilt fall bliva synnerligen betungande, medgiva skälig begränsning av densamma. Vid utsträckande av sist angivna bestämmelse att äga tillämpning i fråga om de särskilda hus- behovsskogarna torde med hänsyn till vikten att nöjaktig återväxt erhålles efter företagna avverkningar å dessa skogar skogsvårdsmyndigheten böra beredas möjlighet att i sådana fall, då begränsning av reproduktionsskyl- digheten enligt samma bestämmelse ägt rum, lämna understöd av allmänna medel för utförande av de reproduktionsåtgärder, som utöver de markäga- ren åliggande finnas påkallade för återväxtens betryggande. — Vad beträf- far skyldigheten att vidtaga återväxtåtgärder efter skador å skogen inne- hålla bestämmelserna i lappmarkslagen härutinnan, att, då skada uppkom- mer i skog genom brand, storm, snöbrott, insektshärjning eller annan dylik händelse eller genom åverkan, markägaren kan åläggas att utföra åtgärder för betryggande av återväxt efter skadan i principiellt samma omfattning som efter avverkning. Skyldigheten är dock i detta fall underkastad den viktiga begränsningen, att, där markens ägare ej uppsåtligen förorsakat eller genom åsidosättande av någon honom åliggande skyldighet vållat skadegörelsen, åtgärder för återväxtens betryggande ej må fordras till större kostnad än som motsvarar värdet av de vid skadegörelsen fällda träd, som finnas kvar å området eller av ägaren tillgodogjorts, ävensom de kvarstå- ende träd, vilka blivit så skadade, att de ej böra bibehållas eller eljest måste såsom hinderliga för betryggande av nöjaktig återväxt borttagas, jämte den ersättning markägaren i anledning av skadan uppburit eller kunnat uppbära. Härutöver har i lagen skogsvårdsmyndigheten tillagts befogenhet att, om nyssangivna skyldighet skulle för markägaren bliva synnerligen betungande, medgiva skälig begränsning därav. Med hänsyn till det sätt, varpå reproduktionsskyldigheten i förevarande fall sålunda be- stämts, torde densamma med fördel kunna vinna tillämpning även beträf- tande de särskilda husbehovsskogarna. Det är att märka, att skyldigheten ej gäller skada, som uppstått genom betning av hemdjur. Enligt allmänna skogsvårdslagen åligger skogsägaren reproduktionsskyldighet även efter så- dan skada. Att i fråga om de särskilda husbehovsskogarna utsträcka re— produktionsskyldigheten att jämväl omfatta skada, uppkommen genom bet— ning av hemdjur, finner sig kommissionen icke böra ifrågasätta, då det

uppenbarligen är önskvärt, att i möjligaste mån enhetliga bestämmelser i förevarande avseende gälla beträffande samtliga i lappmarkerna belägna enskilda eller med enskilda jämförliga skogar.

I anslutning till vad sålunda anförts har kommissionen ansett sig böra föreslå, att de i lappmarkslagen upptagna reproduktionsbestämmelserna i princip förlänas giltighet jämväl beträffande särskilda husbehovsskogar. Kommissionen förutsätter härvid, att även efter införande av reproduk- tionsplikt i fråga om berörda skogar avverkningarna å dem komma att verkställas på sådant sätt, att möjligheterna till erhållande av naturlig för- yngring noggrant tillvaratagas.

Omläggning av skogsmark till annan användning.

Enligt husbehovsskogslagen må skogsmark å de. särskilda husbehovssko- garna i viss ordning omläggas till åker eller äng. För verkställande av sådan omläggning erfordras tillstånd av länsstyrelsen. Innan fråga om sådant till- stånd prövas av länsstyrelsen, skall besiktning av det till omläggning avsedda skogsområdet verkställas av vederbörande skogsstatstjänsteman eller krono- betjänt eller av två trovärdiga män. Vid meddelande av tillstånd till om- läggning utsätter länsstyrelsen viss tid, inom vilken vid vite, som länssty- relsen bestämmer, omläggningsföretaget skall vara fullbordat.

Husbehovsskogslagens bestämmelser i förevarande ämne utformades på sin tid i nära anslutning till motsvarande föreskrifter i den då gällande för- ordningen den 24 juli 1903 (nr 79 s. 23) angående åtgärder till förekomman- de av överdriven avverkning å ungskog inom Västerbottens och Norrbottens län. Det sätt, varpå rätten till omläggning därvid bestämdes beträffande ifrå- gavarande skogar, torde numera ej kunna anses tillfredsställande. För nu- tida uppfattning synes sålunda det ändamål, till vilket omläggning av skogs- mark enligt husbehovsskogslagen må ske, vara alltför begränsat. Ej heller torde det kunna anses nödigt att i alla fall kräva tillstånd av myndighet till omläggning av skogsmark å här avsedda skogar. Slutligen synes kunna ifrå— gasättas, huruvida det är lämpligt att genom vitesföreläggande framtvinga ge- nomförande av omläggningsföretag.

I 1932 års lappmarkslag medgives omläggning av skogsmark —— förutom till åker eller äng —— jämväl till trädgård, betesmark för varaktigt betesbruk, byggnadstomt, väg eller annat liknande ändamål, varjämte medgivande läm- nas till sådan omläggning, som betingas därav, att jämlikt lagen den 22 juni 1921 (nr 378) om ströängars indragande till kronan bestämts, att vederlag för ströäng, som indrages till kronan, skall utgå medelst bekostande av odling å visst område. Enligt lappmarkslagen erfordras tillstånd av vederbörande skogsvårdsmyndighet allenast till skogsmarks omläggande till betesmark för varaktigt betesbruk eller äng. I alla andra fall äger markägaren frihet att utan föregående prövning av myndighet företaga omläggning av skogsmark. Med- delar skogsvårdsmyndigheten enligt lagen tillstånd till omläggningsföretag, skall myndigheten tillika bestämma tid för fullgörandet av de åtgärder, som

erfordras för det avsedda ändamålet. Fullgöres ej inom den bestämda tiden vad sålunda förelagts, må på talan av skogsvårdsmyndigheten domstol efter omständigheterna förelägga ny tid för fullgörande av för markens omlägg- ning erforderliga åtgärder eller förordna om markområdets återförsättande i skogbärande skick och föreskriva vad därför skall vidtagas. Med avseende å det fall, att omläggningsföretag, vartill tillstånd av skogsvårdsmyndigheten ej erfordras, icke behörigen fultfötjes, innehåller lagen ej några särskilda bestämmelser. Beträffande detta fall äga emellertid de i lagen upptagna före— skrifterna angående 1'eproduktionsskyldighet tillämpning. Dessa föreskrifter innebära, bland annat, att, om skogsvårdsmyndigheten finner åtgärder för betryggande av återväxt jämlikt lagen vara påkallade å det område, varå omläggningsarbeten påbörjats, skogsvårdsmyndigheten skall söka med mark- ägaren eller den, som eljest är ansvarig för återväxtens betryggande, träffa överenskommelse om samtliga de åtgärder, som för nyss berörda ändamål böra vidtagas, och om den tid, inom vilken envar av dem skall vara fullgjord. Kan ej överenskommelse träffas, har skogsvårdsmyndigheten att stämma in saken till domstol, som äger föreskriva de åtgärder för återväxtens betryg- gande, som av förhållandena påkallas, samt förelägga viss tid, inom vilken vad sålunda föreskrivits skall vara fullgjort.

De bestämmelser, som enligt det nu anförda gälla rörande omläggning av skogsmark å de under lappmarkslagen lydande skogarna, äro enligt kom- missionens mening väl ägnade att vinna tillämpning jämväl å de särskilda husbehovsskogarna. I fråga om de husbehovsskogar, som hava karaktär av skyddsskogar. kunde visserligen ifrågasättas, huruvida ej rätten till omlägg- ning borde i större utsträckning än i lappmarkslagen förutsatts göras bero- ende av skogsvårdsmyndighetens tillstånd, men då de områden av husbe- hovsskogarna, som kunna komma att tagas i anspråk för sådana ändamål, vartill enligt lappmarkslagen omläggning må ske utan tillstånd, torde vara av mycket ringa omfattning, har kommissionen ej funnit nödigt att beträf- fande nyssangivna skogar föreslå någon dylik begränsning av omläggnings- rätten.

På grund av vad sålunda anförts förordar kommissionen, att beträffande omläggning av skogsmark å de särskilda husbehovsskogarna i den nya lag- stiftningen upptagas bestämmelser av väsentligen samma innehåll som lapp- markslagens motsvarande föreskrifter.

Skogsvårdsmyndighet.

Handhavandet av husbehovsskogslagen ankommer, såsom förut nämnts, å domänverkets tjänstemän. Att denna uppgift anförtrotts åt statens skogs- förvaltning har sin grund däri, att vid lagens tillkomst alla andra enskilda eller med enskilda jämförliga skogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker .voro ställda under uppsikt av nämnda förvaltning. Utövandet av tillsyn över de i lappmarkerna belägna skogarna av nyssangivna karaktär ansågs vid denna tidpunkt vara ett åliggande av den natur, att det ej lämp-

ligen kunde uppdragas åt något annat organ än domänverket. Efter husbe— hovsskogslagens tillkomst hava emellertid förhållandena härutinnan väsent— ligen förändrats. De skogsvårdsstyrelser, som genom 1903 års lag angående vård av enskildes skogar inrättades för utövande av uppsikt över de under lagen lydande skogarna, hava under de tre decennier, styrelserna utövat sin verksamhet, tillvunnit sig ett allt större förtroende bland landets skogsägare och styrelsernas verksamhetsområde har under de senaste åren avsevärt ut— vidgats. Genom 1932 års lappmarkslag har även den övervägande delen av de enskilda skogarna i lappmarkerna ställts under uppsikt av skogsvårdssty- relserna i Västerbottens och Norrbottens län. Den strävan, som genom lapp- markslagen och vissa andra under senare år tillkomna skogslagar framträtt att befria domänverket från dess befattning med skogar, som ej äro av stat— lig karaktär, finner kommissionen välgrundad. "[ anslutning härtill är en- ligt kommissionens mening önskvärt, att även de särskilda husbehovsskogar— na, vilka äro av enskild natur eller innehavas av enskilda med sådan rätt, att de äro jämförliga lned enskilda skogar, överföras från domänstyrelsens till nyssnämnda skogsvårdsstyrelsers verksamhetsområde. Skälen för en dylik ändring vinna tydligen ökad styrka, därest den nya lagstiftningen rörande nyssnämnda skogar utformas enligt de grunder, som kommissionen i det föregående förordat och vilka i allt väsentligt överensstämma med de regler. som upptagits i lappmarkslagen. Vid genomförandet av kommissionens för- slag härutinnan kommer sålunda handhavandet av den nya lagstiftningen angående de särskilda husbehovsskogarna att nära ansluta sig till den verk— samhet, som skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län redan utöva beträffande de under lappmarkslagen lydande skogarna.

Av nu angivna grunder förordar kommissionen, att handhavandet av den föreslagna lagstiftningen angående de särskilda husbehovsskogarna anförtros åt vederbörande skogsvårdsstyrelser i Västerbottens och Norrbottens län. Till frågan om de ändringar i domänverkets och skogsvårdsstyrelsernas organisa- tion, som härav må påkallas, återkommer kommissionen i det följande.

Den nya lagstiftningens form.

Såsom förut framhållits föreligger nära överensstämmelse mellan lapp. markslagens bestämmelser och de av kommissionen förordade grunderna för den nya lagstiftningen angående särskilda husbehovsskogar. På grund här— av och då det är önskvärt, att största möjliga enhetlighet ernås på skogs- lagstiftningens område, har kommissionen ansett sig böra föreslå, att den nya lagstiftningen ej gives formen av en fristående lag utan att lappmarks-

lagens bestämmelser — med de jämkningar i dessa som finnas erforderli- ga utsträckas att äga tillämpning jämväl i fråga om de särskilda husbe- hovsskogarna.

De av kommissionen förordade grunderna för den nya lagstiftningen äro avsedda att gälla även i fråga om de särskilda husbehovsskogar, som tillhöra kronohemman och krononybyggen. Att äganderätten till dessa skogar allt-

jämt tillkommer kronan, utgör enligt kommissionens mening ej något hin- der för deras inordnande under lappmarkslagen och ställande under uppsikt av skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län. Den rätt till skogarna, som innehaves av vederbörande åbor, är i mycket att jämställa med äganderätt. Särskilt är att märka, att enligt husbehovsskogslagen sko— garnas avkastning, i den mån denna överhuvud må disponeras för annat än- damål än husbehov, principiellt kommer åborna till godo. Åbornas rätt till skogarna kan ock jämlikt gällande lagstiftning övergå till äganderätt genom skatteköp eller skatteomföring. Statens utsikter att erhålla något ekonomiskt utbyte av fastigheterna äro liksom statens äganderättsintressen i övrigt nu- mera mycket små. Endast för den händelse att vanhävd konstateras eller åbostammen utslocknar kunna ifrågavarande fastigheter återtagas av staten. Att med hänsyn härtill i fråga om fastigheterna bibehålla en särskild skogs— lagstiftning synes ej vara motiverat. Ett inordnande av ifrågavarande sko- gar under lappmarkslagen torde för övrigt vara till fördel även för staten såsom ägare, då härigenom en mera rationell skötsel av skogarna kan vin- nas än om dessa kvarstå under husbehovsskogslagen.

lenlighet med vad sålunda anförts har kommissionen utarbetat förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 4 och 6 åå samt 13 ä 1 mom. lappmarkslagen. upptagande de ändringar i lagen, som föranledas av de särskilda husbehovs- skogarnas inordnande under denna.

Speciell motivering.

Kommission-en övergår nu till att redogöra för de särskilda bestämmelserna i förslaget.

2 5.

1 mom. Såsom följd av kommissionens förslag att införa de särskilda hus- behovsskogarna under lappmarkslagen m-en bibehålla de samfällda husbe- hovsskogarna under husbehovsskogslagen har bestämmelsen i 2 5 1 mom. punkt 2 lappmarkslagen, enligt vilken husbehovsskogarna skola vara un- dantagna från lagens tillämpning, uteslutits samt undantagsbestämmelsen i 2 & 1 mom. punkt 1 av lagen utsträckts att avse även samfällda husbehovs- skogar. I samband härmed har stadgandet i 2 ä 1 mom. punkt 3 underkastats viss jämkning samt punkterna 3—7 i samma moment erhållit ändrad numre— ring.

2 mom. De ändringar, som föreslagits beträffande 1 mom., hava föranlett en mindre jämkningi förevarande moment.

4 &. Enligt lappmarkslagen äro vissa rättigheter och skyldigheter förenade med äganderätt till fast egendom. Sådana rättigheter och skyldigheter angivas i 7 5 3 och 4 mom., 10 ä 3 mom., 13 Q 1 mom., 15—21 åå samt 22 & 2 mom..

av lagen. Därest i enlighet med kommissionens förslag särskilda husbehovs- skogar å kronohemman och krononybyggen inordnas under lagen, torde åbo å dylikt hemman eller nybygge i avseende å rättigheter och skyldigheter, som nyss sagts, böra vara likställd med ägare. En bestämmelse härom har upptagits såsom ett första stycke i denna paragraf.

[ andra stycket har inrymts det nuvarande stadgandet i paragrafen.

6 &.

Såsom andra stycke i denna paragraf har upptagits en bestämmelse om rätt för skogsvårdsstyrelsen att, där sådant finnes vara av nöden, till skydd för återväxten å särskild husbehovsskog meddela förbud mot avverkning till husbehov inom visst område av skogen. Beträffande de skäl, som ligga till grund för denna bestämmelse, hänvisas till den allmänna motiveringen. Bestämmelsen har avfattats efter förebild av stadgandet i 19 ä 1) allmänna skogsvårdslagen.

9 &.

I denna paragraf angives den omfattning, vari avverkning till avsalu må medgivas av skogsvårdsstyrelsen i fråga om de under lappmarkslagen lydande skogar. Såsom förut berörts innehåller paragrafen olika regler i detta avse- ende allteftersom tillstånd till avsaluavverkning meddelas enligt avverknings- plan eller ej. I förra fallet skall tillståndet regelrätt avse den avverkning, som belöper å en tid av fem år. Undantag från denna regel äger dock rum i det fall, att avverkning i mindre omfattning äskas. I senare fallet må, såvitt fråga är om skog, vilken icke är att anse såsom yngre, avverkning medgivas på en gång i så stor utsträckning, s0m med skogens återväxt är förenlig, dock med iakttagande, att, därest icke avverkningen föranlåtes av skogens beskaffenhet eller eljest en god skogsvårds fordringar, fastigheten icke genom avverkningen må komma att för framtiden lida brist på husbehovsskog enligt ortens för- hållanden.

Såsom kommissionen i den allmänna motiveringen framhållit, böra nu an- givna bestämmelser vid inordnande under lappmarkslagen av de särskilda husbehovsskogarna förlänas tillämpning även å dessa skogar. Bestämmel- serna böra sålunda enligt kommissionens mening erhålla giltighet även i fråga om de särskilda husbehovsskogar, som tillhöra kronohemman eller krononybyggen under stadgad åborätt. Kommissionen har ej lämnat obeaktat, att härvid fara för missbruk av den i bestämmelserna medgivna avverknings- rätten skulle kunna uppstå därigenom, att åbo, som på grund av vanhävd eller underlåtet fullgörande av byggnads- eller odlingsskyldigheter står inför utsikten att nödgas frånträda åbofastigheten, enligt ifrågavarande bestäm- melser skulle äga utverka sig tillstånd till avsaluavverkning i betydande om— fattning å fastighetens skog och sålunda från denna till förfång för kronan eller ny åbo bereda sig en ej avsedd förmån. Denna fara torde emellertid ej böra överskattas. Redan under tillämpningen av husbehovsskogslagen, som medgiver åbo å kronohemman eller krononybygge samma rätt till avsaluav-

verkning som ägare av skattehemman, har en dylik fara förelegat, men såvitt för kommissionen är känt har missbruk från åbornas sida av sagda rätt under lagens giltighetstid ej i nämnvärd omfattning förekommit. Enligt vad för kommissionen upplysts hava vederbörande skogsstatstjänstemän ansett sig befogade att, där krononybygge ej av åbon tagits i bruk eller i fråga om så- (lant nybygge föreskrivna odlings— eller byggnadsskyldigheter i högre grad oftersatts, vägra av åbon begärd utsyning till avsalu. Denna praxis finner kommissionen välgrundad. Därest de särskilda husbehovsskogarna införas under lappmarkslagen, torde en liknande befogenhet få anses tillkomma skogsvårdsstyrelser). Rätt att vägra tillstånd till avsaluavverkning bör anses föreligga även då åbo å kronohemman gjort sig skyldig till uppenbar van- hävd av hemmanet. Med hänsyn härtill och då inu angivna fall domstol på talan av kronan äger förklara åbons rätt till hemmanet eller nybygget förver- kad, synes tillräcklig anledning ej föreligga att vid inordnande under lapp- markslagen av de särskilda husbehovsskogarna föreslå inskränkning i rät- ten till avsaluavverkning å dylika skogar, tillhörande kronohemman eller krononybyggen under stadgad åborätt.

13 ä 1 mom.

Den i 6 & införda nya bestämmelsen har föranlett en mindre jämkning i första stycket av detta moment.

Övriga i lappmarkslagen upptagna bestämmelser torde utan ändring kun- na utsträckas att gälla även de särskilda husbehovsskogarna. I fråga om de viktigare av dessa bestämmelser hänvisar kommissionen i detta avseende till vad kommissionen i den allmänna motiveringen anfört.

Övergångsbestämmelser.

Den av kommissionen föreslagna nya lagen bör lämpligen träda i kraft vid en tidpunkt, då utsyning å de särskilda husbehovsskogarna ej äger rum eller verkställes i blott mindre omfattning. Med hänsyn härtill torde sagda tidpunkt böra bestämmas till den 1 januari.

I likhet med lappmarkslagen bör den nya lagen upphöra att gälla vid ut- gången av 1943.

Genom den nya lagen torde samtliga i husbehovsskogslagen upptagna be- stämmelser angående särskilda husbehovsskogar böra upphävas. Vissa av dessa bestämmelser sakna motsvarighet i lappmarkslagen. Detta är fallet med stadgandena i 3 & angående förfarandet i de fall, då vid tillträdet efter fullbordad avvittring av de nya ägolotterna å särskild husbehovsskog funnits tillgång av barrskog utöver husbehovet eller ock erforderlig skogstillgång för detta ändamål saknats. Dessa stadganden äro numera utan praktisk be- tydelse. Vidare äro att hit hänföra bestämmelserna i 4 % om avverkning i visst fall för avvittringslagets gemensamma räkning av skog, som vindfällts eller skadats av eld. Med den friare avverkningsrätt, som ägare och inne- havare av särskilda husbehovsskogar i andra avseenden komma att erhålla

genom skogarnas inordnande under lappmarkslagen, synes ej förenligt att bibehålla den inskränkning i deras avverkningsrätt, som innefattas i berör— da bestämmelser.

Förutom husbehovsskogslagens stadganden angående särskilda husbehovs- skogar böra genom den nya lagen upphävas jämväl bestämmelserna angå— ende dessa skogar i kungörelsen den 8 oktober 1918 (nr 915) angående ut— syning och stämpling å vissa husbehovsskogar inorn Västerbottens och Norr— bottens läns lappmarker, vilka bestämmelser helt ansluta sig till husbehovs— skogslagen.

Vid tillämpning av lappmarkslagen å de särskilda husbehovsskogarna Cl" fordras vissa övergångsbestämmelser.

1) Av allmänna regler torde följa, att i fråga om avverkningar, som verk- ställts å berörda skogar före den nya lagens trädanvde i kraft, den nuvarande husbehovsskogslagen samt förenämnda kungörelse den 8 oktober 1918 böra gälla. Denna grundsats innebär å ena sidan, att någOn skyldighet att vid taga åtgärder till återväxtens betryggande efter sådan avverkning icke föref finnes. Å andra sidan följer därav, att, om överträdelse av husbehovsskogs— lagen eller 1918 års kungörelse vid avverkningen ägt rum, överträdelsen skall straffas enligt samma lag eller kungörelse även efter nya lagens ikraft— trädande.

2) Äro utsyning och stämpling, som verkställts enligt husbehovsskogs— lagen, gällande vid nya lagens ikraftträdande, torde utsyningens och stämp— ling-ens giltighet ej genom nya lagen böra rubbas. Detsamma torde ock böra gälla ifråga om tillstånd till avverkning för skogsmarks uppodling, som meddelats enligt husbehovsskogslagen, samt föreskrifter om överhållande av fröträd eller utövande av kontroll över avverkning, som lämnats enligt 1918 års kungörelse. Därest tillstånd, som nyss sagts, förlänas fortsatt giltighet: efter nya lagens ikraftträdande, torde dylik giltighet tillkomma även Vites- föreskrift, som meddelats i samband med tillståndet.

Överträdas eller eftersättas föreskrifter, som meddelats enligt husbehovs— skogslagen eller 1918 års kungörelse, bör denna lag eller kungörelse tilläm- pas. Det torde ock vara klart, att beträffande avverkning, som verkställes enligt utsyning, varom nyss sagts, lappmarkslagens återväxtbestämmelser ej böra äga tillämpning. Företages avverkning i större utsträckning än som vid utsyningen medgivits, blir åter avverkningen i den del den sålunda olov- ligen verkställts att bedöma enligt lappmarkslagen.

Jämlikt 9 5 3 mom. lappmarkslagen må giltighetstiden för avverkningstill- stånd, som enligt lagen meddelas, bestämmas till högst fem år. I anslutning härtill torde böra föreskrivas, att avverkning på grund av utsyning, som verkställts enligt husbehovsskogslagen och gäller vid nya lagens ikraftträ- dande, ej må utföras senare än fem år efter utsyning-en. Självfallet är, att. om vid utsyningen föreskrivits kortare tid för avverkningens verkställande. sådan föreskrift skall lända till efterrättelse.

3) Därest skada, som omförmäles i 16 å lappmarkslagen, uppkommit ä särskild husbehovsskog före nya lagens ikraftträdande, torde enligt allmänna

regler vad i lappmarkslagen stadgas om skyldighet att efter skadan vidtaga åtgärder för återväxtens betryggande ej böra vinna tillämpning. Ehuru be- hövligheten av en uttrycklig föreskrift i detta avseende synes kunna ifråga- sättas, torde dock, då ett dylikt stadgande vid tillkomsten av skogsvårds- lagen upptogs bland dennas övergångsbestämmelser, en motsvarande före- skrift böra även nu meddelas.

4) En del av de bestämmelser i husbehovsskogslagen och kungörelsen den 8 oktober 1918, som enligt vad förut nämnts böra förlänas fortsatt giltighet efter nya lag-ens ikraftträdande, förutsätta vidtagande av vissa åtgärder av skogsstatstjänsteman eller annan befattningshavare vid skogsstaten. Där— jämte förutsättes i husbehovsskogslagen, att vid utförande av odlingsföretag, vartill tillstånd enligt lagen meddelats, vissa åtgärder skola utföras av skogs- statstjänsteman eller genom dennes försorg. Nu angivna åtgärder tord-e, sedan den nya lagen trätt i kraft och uppsikten över de särskilda husbehovs- skogarna övertagits av vederbörande skogsvårdsstyrelser, lämpligen böra an- komma å dem. Vad angår beslagtagande av virke, som kan dömas förbrutet, synes dock befogenhet att vidtaga sådan åtgärd böra tillkomma jämväl hos skogsvårdsstyrelserna anställda befattningshavare med skoglig utbildning.

Enligt g 1 i kungörelsen den 8 oktober 1918 är ej erforderligt, att avverk- ningsplan upprättas i fråga om särskild husbehovsskog. Beträffande ett åttiotal av dessa skogar hava dock på begäran av skogarnas ägare eller inne- havare dylika planer uppgjorts av vederbörande skogsstatstjänstemän. Dessa planer torde hava upprättats i överensstämmelse med de föreskrifter om av— verkningsplan, som upptagits i förordningen den 18 juni 1915 (nr 251) angå- ende utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmar- ker med flera områden. Då det tydligen är önskvärt, att efter de särskilda husbehovsskogarnas inordnande under lappmarkslagen avverkningsplaner en- ligt denna lag snarast möjligt uppgöras i den omfattning, som lagen förut- sätter, böra enligt kommissionens uppfattning de avverkningsplaner, som upprättats för ifrågavarande skogar under husbehovsskogslagens giltighets- tid, ej genom nya lagen förlänas giltighet efter dess ikraftträdande. Skogs- vårdsstyrelsen äger dock självfallet befogenhet att, därest äldre plan finnes motsvara de i lappmarkslagen uppställda fordringarna på avverkningsplan, enligt denna lag fastställa den äldre planen eventuellt med erforderliga jämkningar att gälla efter lagens ikraftträdande.

I överensstämmelse med nu anförda synpunkter hava de i kommissionens förslag upptagna övergångsbestämmelserna avfattats.

Förslag om anvisande av medel för handhavande av lag- stiftningen angående de särskilda husbehovsskogarna

Ett genomförande av kommissionens förslag, att skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län skola övertaga tillsynen över de särskilda husbehovsskogarna, förutsätter, att skogsvårdsstyrelsernas arbetskrafter i viss utsträckning förstärkas, så att styrelserna bliva i stånd att fullgöra berörda nya uppgift.

Yttranden av skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län.

För närmare utredning av denna fråga har kommissionen, med överläm- nande av vissa uppgifter rörande de särskild-a husbehovsskogarnas antal och areal, från skogsvårdsstyrelserna infordrat yttranden i ämnet.

Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län har med anledning härav i yttran— de den 3 december 1936 uppgivit, att styrelsen beräknade kostnaderna för handhavandet av den nya lagstiftningen till 21,900 kronor för år, vartill komme kostnader under två år för viss taxeringspersonal med ett belopp av 13,800 kronor för år. Styrelsen har i yttrandet vidare härom anfört:

Enligt den av kommissionen lämnade sammanställningen över de särskilda hus— behovsskogarna inom länet omfattade desamma en areal av 69,173 hektar pro— duktiv skogsmark. Härav komme 35,361 hektar att tillföras Stensele skogsvårds— distrikt och 33,812 hektar Vilhelmina distrikt. Fördelningen å de distrikt, som över- huvud taget komme att omfatta några husbehovsskogar, vore alltså mycket lik- formig och innebure en ökning av distriktens arealer produktiv skogsmark under skogsvårdslagen för lappmarken med respektive cirka 12 och 16 procent. Någon utökning av antalet distriktsjägmästare eller distriktsassistenter ansåge styrelsen där— för icke erforderlig. Å de skogsvårdsområden (= länsskogvaktarnas tjänstgöringsom- råden), vari respektive distrikt uppdelats, vore emellertid fördelningen mera olik- formig. Sålunda komme inom Stensele distrikt ej mindre än 24,800 hektar att ligga inom eller i närmaste anslutning till Stensele skogsvärdsområde, medan inom Vilhelmina distrikt 31,200 hektar komme att fördelas å Vilhelmina övre och nedre skogsvårdsområden med huvudparten inom det senare. Skogsvårdsområdenas area- ler vore emellertid redan nu av den storleksordningen, att de snarare skulle tarva en nedskärning än en utökning, om länsskogvaktarna skulle kunna nöjaktigt sköta och lära känna desamma. Då de nytillkommande skogarna vore belägna i tjänst— göringsområdenas utkanter och inom trakter med dåliga vägförbindelser, ansåge skogsvårdsstyrelsen därför, att den ifrågasatta lagändringen mäste medföra ett ut- ökande av antalet länsskogvaktare. Sålunda torde det visa sig nödvändigt att av husbehovsskogarna inom Tärna och Stensele socknar samt en del av övriga sko— gar inom sistnämnda socken bilda ett skogsvårdsområde med en ordinarie läns- skogvaktare. Inom de trakter, där husbehovsskogarna vore belägna i Vilhelmina distrikt, tilläte icke ännu vägförhållandena, att de sammanfördes till ett skogs- vårdsområde, utan torde det här vara lämpligast att tillsätta en extra länsskogvaktarc med tjänstgöring inom Vilhelmina övre och nedre skogsvårdsomräden. — Båda dessa tjänstemäns arbete kunde approximativt beräknas att till 60 procent upptagas

med förrättningar inom husbehovsskogarna. Inom Sorsele och Dorotea socknar kunde husbehovsskogarna utan ökning av den fasta länsskogvaktarepersonalen till- läggas respektive skogsvårdsomräden. _ För att handlägga stämplingsförrättningar ä husbehovsskogarna torde styrelsen behöva anställa tvenne tjänstemän med högre skoglig utbildning under en tid av fem månader varje sommar. Dessutom torde tven- ne förmän med lägre skoglig utbildning erfordras som biträden åt stämplingsförrät— tarna och för utförandet av sådana skogsvårdsförrättningar, som ej medhunnes av länsskogvaktarna. Dessa förmäns arbetstid kunde beräknas till vardera fem månader per år. — Upprättandet av hushållningsplaner för de husbehovsskogar, som ej kunde befrias från plan, beräknades att under de första tvenne åren kräva två l'ielårsförordnade taxeringsassistenter med högre skoglig utbildning sanit som bi— träden till dessa två förmän under fem månader per år. Då emellertid vid samma tidpunkt en inskränkning i taxeringspersonalen kunde beräknas inom lappmarken i övrigt, komme detta icke att innebära en direkt utökning av skogsvårdsstyrelsens nuvarande personal. Kostnaderna för den med husbehovsskogarna sysselsatta taxe— ringspersonalen borde dock påföras dessa skogar.

Enligt föregående redogörelse beräknade skogsvårdsstyrelsen alltså att, om hus— behovsskogarna lades under 1932 års skogsvårdslag för lappmarken, styrelsens per— sonalbehov komme att utgöra för dessa skogar:

l ordinarie länsskogvaktare, 1 extra länsskogvaktare, 2 stämplingsassistenter med högre skoglig utbildning under vardera fem månader per ar,

2 förmän med lägre skoglig utbildning under vardera fem månader per år samt

under tvenne år:

2 taxeringsassistenter med högre skoglig utbildning, helärsförordnade, 2 taxeringsförmän med lägre skoglig utbildning under vardera fem månader per ar.

Kostnaderna för denna personal samt för de ökade resor, som komme att krävas för länsjägmästaren, distriktsjägmästarna, distriktsassistenterna och taxeringsleda— ren hade styrelsen beräknat till 35,700 kronor per år. Härav utgjorde 21,900 kro— nor permanenta merkostnader, medan 13,800 kronor vore kostnader för den taxe- ringspersonal, som ansåges behövlig under tvenne år.

Skogsvårdsstyrelsen har till närmare upplysning om beräkningen av de i yttrandet omförmälda kostnaderna upprättat och vid yttrandet fogat följande uppställning:

aller-åkning över ökning i personalkostnader lör skogsvårdsstyrelsen ! Väster- bottens län, därest de särskilda husbehovsskogarna läggas under 1932 års skogsvårdslag lör lappmarken.

Dyr- An- . Rese- .. .. tids- .. Sum- . stall- Lon . ersatt— Traktamenten Kro- Sum- Befattnmg nin gs- 1tåll- ning ma nor ma tid gg kr. kr. kr. kr. kr. Ord. länsskogvak— tare ............ helår 2 900 300 1 800 1 500 (= 250X 6) 6 500 60%härav 3 900 Extra länsskogvak- tare ............ » 2,100 200 1 500 1,500 (= 250 x 6) 5 300 > 3 200 Stämplingsassistent ?) mån. 1 750 —— 250 000 (: 150X6) 2 900 2 st. 5 81 =(! Förmän .......... 5 mån. 1 250 —— —- 1 250 2 » 2 500 Länsjägmästaren . . — —- — 500 500 1 » 500 Distriktsjägmästare — — —- 500 500 2 » i 000 Distriktsassistent . . — — 500 500 2 » 1 000 Taxeringsledare . . -— 500 500 1 » 5t 10 Expenser m. m., be- räknade etter c:a 5 öre per har.... — — —— — —— — —— 350(, 21900 Taxeringsassistent helår 4 500 — 250 900 (=150x 6) 5 650 2 st. 11 300 Taxeringsförmän . . 5 mån. 1 250 — —— —— 1 250 2 » 2,500 13800 371 700

I ovanstående sammanställning ha löner, reseersättningar och traktamenten för ordinarie länsskogvaktare och extra länsskogvaktare beräknats efter gällande avlöningsreglemente samt för stämplings- och taxeringsassistenter och förmän efter de grunder, som för närvarande genomsnittligt tillämpas av skogsvårdsstyrelsen för dessa tjänstemän. För länsjägmästaren, distriktsjägmästarna, distriktsassistenterna och taxeringsledaren har approximativt beräknats en kostnadsökning med 500 kro- nor per tjänsteman med hänsyn till de längre resorna och ökningen i antalet för- rättningsdagar.

Kostnaden för expenser, lokalomkostnader samt styrelse och revision m. m. ha med ledning av styrelsens bokslut för år 1935 beräknats till cirka 5 öre per har.»

Skogsvärdsstyrelsen i Norrbottens län har i yttrande den 22 december 1936 uppgivit, att styrelsen beräknade kostnaderna för den nya lagstiftningens handhavande till omkring 2 000 kronor för år. Härtill komme en engångs- utgift för upprättande av avverkningsplaner, vilken utgift styrelsen beräkna- de till i runt tal 10 000 kronor. Styrelsen har i yttrandeti förevarande hän- seende vidare anfört:

De kostnader, skogsvårdsstyrelsen kunde beräknas få vidkännas, därest för de särskilda husbehovsskogarna inom länets lappmarker 1932 års lappmarkslag skulle komma till tillämpning, utgjordes dels av kostnader för upprättande av hushåll- ningsplaner, dels av kostnader för utsyningar, kontroll av lagens efterlevnad m. m., dels slutligen av kostnader för understödjande av skogsvård å dessa.

En hel del av ifrågavarande fastigheter vore av den storleksordning, att avverk-

ningstillständ borde enligt 1932 års lappmarkslag kunna meddelas utan att avverk- ningsplan vore upprättad. I vilken utsträckning detta kunde ske läte sig dock ej nu säga. Å andra sidan vore de fastigheter av ifrågavarande natur, för vilka avverkningsplaner mäste upprättas för att tillstånd till avverkning skulle kunna medgivas, så små och spridda, att kostnaderna för indelning av dessa bleve synner- ligen dryga. Dessa kostnader beräknades i runt tal till 10.000 kronor, vilken kostnad dock vore en engångsutgift.

Huvudparten av de särskilda husbehovsskogarna inom länet låge inom Arjeplogs socken, vilken utgjorde ett enda länsskogvaktareområde. Detta område vore av den omfattning, att det redan nu kunde ifrågasättas, om icke åtgärder borde vid— tagas för att underlätta arbetet för länsskogvaktaren inom detta område. Om nu skogsvårdsstyrelsen komme att övertaga de särskilda husbehovsskogarna, bleve där- för en utökning av personal ofrånkomlig. Den årliga kostnaden för en sådan ut- ökning i vad den komme att belöpa på ifrågavarande skogar, behövde dock icke beräknas högre än till cirka 2,000 kronor, motsvarande cirka 1/4 av kostnaderna för en extra länsskogvaktare samt kostnader för inspektion m. 111.

Vad slutligen kostnaden för understödjande av skogsvård på ifrågavarande skogar beträffade, kunde dessa i huvudsak beräknas bliva bestridda med medel ur statens skogsodlingsanslag och statens skogsutdikningsanslag. Skogsvårdsstyrelsens direkta kostnader härför bleve i varje fall obetydliga.

Kommissionens förslag.

Innan kommissionen ingår på frågan om anvisande av medel för hand- havande av den nya lagstiftningen rörande de särskilda husbehovsskogarna må erinras, att riksdagen under de senare åren anvisat ett särskilt anslag till ersättning ät statens domäners fond för tillsyn å dels skogar å kronohemman och krononybyggen under stadgad åborätt i de sex norra länen och dels husbe- hovsskogar. Detta anslag, som tillkom år 1934 i samband med genomföran- det av 1932 års lappmarkslag —— tidigare hade från och med år 1923 ett ge- mensamt anslag anvisats till ersättning åt statens domäners fond för tillsyn å nyssangivna skogar samt skogar å skattehemman, lydande under 1915 års lappmarksförordning uppgick för 1934 till 44 500 kronor, för 1935 till 48 700 kronor och för 1936 till 32 000 kronor. I statsverkspropositionen till 1937 års riksdag har anslaget upptagits till 34 000 kronor. Vidare må erinras, att för understödjande av skogsvård å kronohemmans skogar och husbehovs— skogar från och med år 1934 anvisats ett särskilt anslag ä 5 000 kronor samt att genom förordningen den 17 mars 1933 (nr 82) om ändrad lydelse av 5 % skogsvårdsavgiftsförordningen skyldighet stadgats i fråga om husbehovssko- garna att erlägga skogsvårdsavgifter för å dessa skogar avverkat virke.

Då kostnaderna för handhavande av gällande lagstiftning rörande de sär- skilda husbehovsskogarna hittills bestritts av domänfonden, som från och med år 1923 erhållit ersättning för dessa kostnader genom särskilda för än- damålet anvisade statsanslag, synes det uppenbart, att även de utgifter, som skogsvårdsstyrelserna fä vidkännas för handhavande av den av kommissio- nen förordade lagstiftningen angående de särskilda husbehovsskogarna, böra ersättas av statsmedel.

Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län har beräknat styrelsens kostnader

5—368460.

i nyssangivna hänseende till ett belopp av 21 900 kronor om året. Dessutom har styrelsen beräknat, att under två år ett belopp av 13 800 kronor årligen erfordras för upprättande av avverkningsplaner. Skogsvårdsstyrelsen i Norr- bottens län har uppskattat sina årliga kostnader för den nya lagstiftningens handhavande till 2 000 kronor, varjämte styrelsen för upprättande av avverk- ningsplaner beräknat en engångskostnad av 10 000 kronor eller under två år en årlig kostnad av 5 000 kronor. Mot ifrågavarande kostnadsberäkningar samt de förslag till personalökning, som ligga till grund för dem, har kom- missionen icke funnit anledning till erinran.

I fråga om' behovet av medel för främjande av skogsvård å de särskilda husbehovsskogarna vill kommissionen framhålla, att i och med genomföran- det av den nya lagstiftningen innehavarna av dessa skogar automatiskt bere- des möjlighet att erhålla bidrag från statens skogsodlings- och skogsutdik— ningsanslag. Dessutom stå efter den nya lagstiftningens ikraftträdande från dessa skogar inflytande skogsvårdsavgifter till förfogande för främjande av skogarnas vård. Med hänsyn härtill och då skogsvårdsstyrelserna icke be- gärt något särskilt anslag för nämnda ändamål har kommissionen icke. fun- nit anledning föreslå, att därför anvisas några särskilda medel.

På grund av det anförda får kommissionen föreslå,

att vid genomförande av den föreslagna nya lagstiftningen angående de särskilda husbehovsskogarna till skogsvårdssty— relsernai Västerbottens och Norrbottens län av statsmedel an- visas för lagstiftningens handhavande dels årligen ett belopp av (21 900 + 2 000) 23 900 kronor och dels därutöver för de två första åren av lagstiftningens giltighetstid ett årligt belopp av (13 800 + 5 000) 18 800 kronor.

I likhet med vad som skett vid beviljande av medel för handhavandet av 1932 års lappmarkslag torde förenämnda belopp böra ställas till förfogande genom erforderlig höjning av anslaget till skogsvårdens befrämjande. Kom- missionen vill härvid framhålla, att den merutgift, som statsverket får vid- kännas vid bifall till kommissionens förslag, icke motsvarar berörda anslags- höjning. Ett genomförande av kommissionens förslag bör nämligen föranle- da, att det anslag, som under de senare åren anvisats såsom ersättning till do- mänfonden för utgifter för tillsyn å kronohemmansskogar samt husbehovs- skogar, bör nedsättas med det belopp, som avser ersättning för tillsyn å sär- skilda husbehovsskogar. Domänstyrelsen har i ett till kommissionen avgi- vet yttrande uppskattat detta belopp till 12 350 kronor, vilken uppskattning synes skälig. Med hänsyn härtill och då vid genomförande av kommissionens förslag förenämnda anslag till understödjande av skogsvård å kronohem- mans- och husbehovsskogar på grund av anslagets ringa belopp ej torde böra sänkas — anslaget bör dock begränsa-s att avse allenast kronohemmansskogar —— synes den årliga merutgift, som vid bifall till kommissionens förslag skulle uppstå för statsverket, kunna beräknas till (23 900 —— 12 350) 11 550 kronor.

Förslag om indragning av viss personal vid domänverket.

Kommissionen har i» överensstämmelse med de för kommissionen meddela— de direktiven jämväl undersökt, huruvida och i vilken omfattning den av kommissionen föreslagna överflyttningen av tillsynen å de särskilda husbe- hovsskogarna från domänverket till skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län kan medföra minskning i' domänverkets personalbehov.

Domänstyrelsen har i 'infordrat yttrande den 4 december 1936 rörande nämnda fråga anfört:

Handhavandet av lagen för de särskilda husbehovsskogarna hade ålagts'veder- börande skogsstatspersonal i de revir, vari dylika skogar vore belägna, nämligen 6 revir i Norrbottens län och 4 revir i Västerbottens län.

För enbart handhavandet av lagen för de särskilda husbehovsskogarna beräk— nade domänstyrelsen, att nedanstående personal skulle erfordras under tider och med ersättningar, som nedan angåves: 1 c. 0. assistent i 19:e lönegraden, 12 månader 51 450 kronor, lön 5 400:— kronor 1 e. o. kronojägare i 7:e lönegraden, 12 månader 51 200 kronor,

lön Rese- och traktamentsersättningar till förestående

(250X9+300X5) * :— Dyrtidstillägg 10 0/0 av 7,800 kronor, avrundat ................ :—

Summa 12 350: _ kronor.

Enär ifrågavarande skogar vore i större omfattning förefintliga i vissa revir, 4 till antalet, än inom övriga här ovan berörda, ansåge domänstyrelsen, att under förutsättning att handhavandet av en ny lag angående de särskilda husbehovs— skogarna i Västerbottens och Norrbottens län överlämnades till respektive skogs- vårdsstyrelser, domänverkets personalstat borde minskas med 1 e. o. assistent och 1- e. o. kronojägare.

Den domänverkspersonal, som enligt ovanstående bleve övertalig, borde, därest respektive befattningshavare icke övertoges av vederbörande skogsvärdsstyrelse, överföras å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet enligt samma grunder, som tillämpats för den 1 januari 1934 entledigad dylik personal.

Kommissionen vill erinra, att i samband med genomförandet av 1932 års lagstiftning om häradsallmänningar och vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden samt skogar å eckl'e— siastika boställen indragning ägt rum av den personal vid domänverket', som till följd av nämnda lagstiftning blev övertalig. Sedan förslag om- sådan indragning framlagts i proposition nr 233 till 1933 års riksdag och? i huvudsak av riksdagen godkänts, meddelade Kungl. Maj:t i brev till den mänstyrelsen den 14 juni 1933 närmare bestämmelser i ämnet. Dessa be'- stämmelser innehöllo, bland annat, vissa grunder i fråga om ersättning till icke ordinarie personal, som entledigades på grund av förenämnda lagstift-

ning. Enligt dessa grunder skulle såsom villkor för erhållande av ersätt- ning gälla, att befattningshavaren enligt i vederbörlig ordning utfärdade förordnanden tjänstgjort inom domänverket under sammanlagt minst tre år, varav minst femton månader under åren 1930—1932 samt att han icke erhållit någorlunda motsvarande anställning vare sig i statstjänst eller hos skogsvårdsstyrelse, stiftsnämnd eller pastorat. Beträffande ersättningens belopp stadgades, att föl befattningshavare, som uppnått 40 levnadsår samt tjänstgjort inom domänverket sammanlagt minst 12 år, ersättning skulle utgå i form av förtidspension samt att övriga ersättningsberättigade befatt- ningshavare skulle beredas avskedsersättning. Sagda pension och ersätt- ning skulle utgå enligt vissa angivna norme1, varierande efter tjänstgörings- tidens längd. I fråga om avskedsersättning innehöllo dessa normer, bland annat, att sådan ersättning skulle för varje påbörjat tjänstgöringsår till och med sex utgö1a en sjättedel av årsinkomsten av den förlorade anställningen samt att för varje ytterligare tjänstgöringsår till och med nio ersättningen skulle utgå med en fjärdedel av årsinkomsten, för varje därpå följande tjänstgöringsår till och med tolv med en tredjedel av årsinkomsten samt för varje ytterligare tjänstgöringsår till och med femton påbörjade in med två femtedelar av samma årsinkomst. Avskedsersättning till befattnings- havare, som innehade mer än nio tjänstgöringsår, skulle, med visst undan- tag, utgå i f01m av livränta.

För de kostnader, som domänfonden på grund av bestämmelsema i Kungl. Nlaj: ts ifrågavarande b1ev åsamkats för den personal som till följd av 1932 års omförmälda lagstiftning blivit övertalig, har fonden _ i den mån dessa kostnader ej e1satts av ky1kofonden — erhållit gottgörelse genom särskilda för ändamålet anvisade statsanslag.

På begäran av kommissionen har förste revisoui i domänsty1elsen Ivar Sjöström i en den 10 december 1936 dagtecknad p 111. verkställt beräkning av de kostnader, som domänfonden med tillämpning av bestämmelserna i Kungl. Maj: ts förenämnda brev skulle få vidkännas för de befattningsha- vare, som jämlikt domänstyrelsens omförmälda yttrande den 4 december 1936 skulle bliva övertaliga vid överflyttandet å skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län av tillsynen å de särskilda husbehovs- skogarna. Enligt denna beräkning skulle nämnda kostnader bliva följande:

engångsersättning till en icke-ordinarie assistent i nitton- de lönegraden ........................................ kronor 17 800, vilken engångsersättning enligt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 14 juni 1933 skall utgå antingen i form av en årlig livränta av cirka 1 190 kronor eller med en års- lön, 5900 kronor, jämte en årlig livränta av cirka 760 kronor, samt förtidspension till en icke-ordinarie kronojägare i sjunde lönegraden, uppgående per år till ...................... » 1318.

Vid ifrågavarande beräkning har dyrortsgruppen för assistenten antagits vara D och för kronojägaren (I. varjämte dyrtidstillägg uträknats efter 11 procent.

Kommissionens förslag.

Mot domänstyrelsens beräkning, att vid genomförande av den föreslag— na nya lagstiftningen angående särskilda husbehovsskogar en icke-ordinarie assistent och en icke-ordinarie kronojägare skulle bliva övertaliga, har kom- missionen icke funnit anledning till erinran.

Från statens synpunkt är det uppenbarligen önskvärt, att det ökade per— sonalbehov, som den nya lagstiftningen kommer att medföra för skogsvårds— styrelserna i Västerbottens och Norrbottens län, i den mån så lämpligen kan ske, tillgodoses genom anställande hos styrelserna av de domänverks- tjänstemän, som till följd av lagstiftningen bliva övertaliga. I anslutning till den anordning, som i sådant avseende föreslogs av Kungl. Maj:t i sam- band med indragningen av personal vid domänverket vid genomförande av 1932 års lagstiftning om häradsallmänningar 111. fl. skogar, torde därför skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län böra tillförbin- das att i första hand kungöra de befattningar hos styrelserna, som nyin- rättas eller bliva lediga i anledning av den nya lagstiftningen angående sär- skilda husbehovsskogar, till ansökan för domänverkets tjänstemän eller per- sonal med mera fast anställning hos skogsvårdsstyrelse. Allenast om lämp- lig sökande därvid icke anmäler sig, bör befattningen efter Kungl. Maj:ts medgivande få förklaras ledig till ansökan även för annan person. Nu an- givna syfte synes lämpligast kunna vinnas på det sätt att såsom villkor för beviljande av statsbidrag till skogsvårdsstyrelserna från nionde huvud- titelns anslag till skogsvårdens befrämjande stadgas, att berörda ordning skall tillämpas vid tillsättande hos styrelserna av sådana befattningar, som nyss sagts.

Då det ej på förhand kan bedömas, huruvida ifrågavarande övertaliga domänverkstjänstemän komma att erhålla anställning hos skogsvårdssty- relserna i Västerbottens och Norrbottens län eller eljest frånträda sina be- fattningar hos domänverket, torde i överensstämmelse med det förfarings- sätt, som i motsvarande avseende tillämpades vid genomförandet av 1932 års omförmälda lagstiftning, bestämmelser böra meddelas, att berörda tjänste- män, därest de entledigas från sina befattningar vid domänverket, under vissa förutsättningar skola vara berättigade till ersättning från domänfon- den. Denna ersättning torde böra utgå under de villkor och enligt de grun- der, som för motsvarande fall angivas i Kungl. Maj:ts förenämnda brev till domänstyrelsen den 14 juni 1933.

För de utgifter, som domänfonden i enlighet härmed får vidkännas för ifrågavarande övertaliga befattningshavare, torde fonden böra beredas er- sättning genom för ändamålet anvisade statsanslag. Då storleken av be- rörda utgifter är beroende därpå, huruvida befattningshavarna eller någon

av dem kommer att övergå till skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens eller Norrbottens län eller eljest frånträder sin tjänst !hos domänverket, kan nå- gon beräkning av ifrågavarande anslags belopp ej verkställas av kommis- sionen. På sätt framgår av förenämnda p. 111. torde domänverkets utgifter i förevarande avseende högst komma att uppgå till (1 190 + 1318) 2 508 kronor per år.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

att i fråga om ersättning till de icke-ordinarie befattnings— havare vid domänverket, som entledigas till följd av den av kommissionen föreslagna nya lagstiftningen angående särskilda husbehovsskogar, bestämmelser måtte meddelas, överensstämmande med motsvarande föreskrifter i Kungl. Maj:ts brev till domänverket den 14 juni 1933; samt

att för de utgifter, som domänfonden enligt kommissio- nens nu angivna förslag får vidkännas för nämnda icke— ordinarie befattningshavare, fonden beredes ersättning från det under nionde huvudtiteln uppförda anslaget för ersätt- ning till statens domäners fond för utgifter för övertalig personal.

Förslag till åtgärder för vissa fastigheters förseende med husbehovsvirke.

Inledning.

I 3 g tredje stycket husbehovsskogslagen stadgas. att, därest vid tillträdet efter fullbordad avvittring av de nya ägolotterna å särskild husbehovsskog saknas för gårdens behov erforderlig skogstillgång, ägaren eller åbon skall vara berättigad att, där anmälan göres hos vederbörande skogsstatstjänste— man sist inom ett år efter tillträdet, till fyllande av bristen å närmaste av- vittringslaget tillhöriga allmänningsskog erhålla utsyning av för gårdens be- hov erforderligt virke att efter verkställd stämpling under viss av utsynings- förrättaren bestämd tid uttagas.

Detta stadgande tillkom på sin tid för att förhindra orättvisor vid skogs- tilldelningen i samband med avvittringen. Det kunde nämligen inträffa, att virkesförrådet å en till viss fastighet utlagd husbehovsskog till huvudsaklig del bestod av ung och medelålders skog, så att tillgången på husbehovsvirke under en följd av år blev otillräcklig för fastigheten. I dylikt fall ansågs fastighetens ägare eller åbo böra tillerkännas rätt att erhålla fyllnad i hus- behovet ä lämpligt belägen allmänningsskog. Stadgandet utgjorde sålunda i viss mån en motsvarighet till den då gällande skiftesstadgans bestämmelser om skogslikvid.

Sedan efter fullbordad avvittring tillträde av de särskilda husbehovssko- garna ägt rum, verkställdes i vissa fall på begäran av vederbörande ägare eller åbor utsyningar enligt förenämnda bestämmelse i 3 % tredje stycket hus— behovsskogslagen. Dylika utsyningar företogos, på sätt i det föregående om- nämnts, till förmån för 124 fastigheter, därvid utsynades sammanlagt om- kring 19,000 kubikmeter virke.

Emellertid underläto flerstädes innehavare av fastigheter med husbehovs- skogar att inom den i lagen stadgade tiden påkalla utsyning å allmännings- skog, oaktat de enligt lagens bestämmelser varit därtill berättigade. Till följd härav kommo ock vissa fastigheter med husbehovsskogar att sakna nödigt husbehovsvirke. Från innehavarna av dylika fastigheter hava upprepade framställningar gjorts, att från det allmännas sida åtgärder måtte vidtagas för avhjälpande av fastigheternas brist på husbehovsvirke.

Framställning av vissa fastighetsägare i Vilhelmina socken.

I skrivelse den 26 februari 1933 till landshövdingen i Västerbottens län an— förde sålunda m'o fastighetsägare :” Grytsjö by i Vilhelmina socken bland annat:

Byamännen hade vid avvittringen blivit missgynnade i fråga om tilldelning av hus- behovsskog. Å de dem tillagda skiftena hade skogen redan varit uttagen, och skif— tena bestode till stor del av impediment. En följd härav vore, att byamännen an— tingen saknade eller i vissa fall inom några år komme att sakna nödigt virke till husbehov. Då byamännens ekonomiska ställning vore svag, hemställde de, att de måtte å kronans mark få utsynat nödigt virke till husbehov.

I anledning av framställningen inhämtades yttranden från vederbörande skogsstatstjänstemän, överlantmätaren i Västerbottens län, styrelsen för Vi!- helmina övre sockenallmänning och domänstyrelsen.

Överjägmästaren i Härnösands distrikt förklarade, att något virke från kronans skogar icke utan vederlag kunde utlämnas till byamännen i Grytsjö. Överjägmästaren ifrågasatte emellertid, om icke möjligen delägarna i Vilhel- mina övre sockenallmänning kunde medgiva, att virke finge av byamännen tagas från allmänningens skog. Överjägmästaren upplyste, att brist på barr— skog förelåge å all mark i trakten av Grytsjö utom å en mindre del av när- mast angränsande kronopark, där en obetydlig mängd granskog enligt upp- gift funnes och att, iden mån avverkning av denna granskog skogsvärdsmäs- sigt kunde ske, Grytsjöborna kunde i vanlig ordning få köpa virke därifrån.

I yttrandet från överlantmätaren i Västerbottens län upplystes följande:

Grytsjö by vore belägen ovan odlingsgränsen nära under Marsfjället. Byn om- slötes till större delen av Vilhelmina övre sockenallmänning. Avståndet till närmaste kronopark vore omkring en kilometer. Hemmanet bestode av 11 fastigheter om till— hopa 29hm mantal. Vid avvittringen hade dessa fastigheter erhållit — oberäknat im- pediment —— tillhopa 348'893 hektar skogsmark. Enligt den vid avvittringen följda beräkningen skulle varje helt mantal tilldelas ett skogsanslag av 800 hektar. För 29/64 mantal motsvarade detta 362'5 hektar. Heminanet syntes sålunda ungefärligen hava erhållit detsamma tillkommande skogstillgång. På grund av hemmanets be— lägenhet måste emellertid skogsmarkens avkastning beräknas mycket låg. I varje fall torde Grytsjö by i detta avseende intaga en avsevärt sämre ställning än de flesta byarna inom avvittringslaget. I länsstyrelsens utslag den 19 november 1917 rörande avvittringen vore även antecknat, att å särskilda husbehovsskogen till fastigheten Grytsjö litt. Ag (15) erforderlig skogstillgång för gårdens behov saknades. Intet motsade sålunda de av Grytsjö hemmansägare meddelade uppgifterna.

Styrelsen för Vilhelmina övre sockenallmänning anförde, att så gott som samtliga Grytsjö byamän vore misslottade i fråga om skog, och att styrelsen ansåge nödvändigt, att något gjordes för att de erhölle skog för avhjälpande av de största behoven av nödigt virke. Styrelsen kunde emellertid icke med- giva, att byamännen kostnadsfritt erhölle sitt behov av virke från allmän- ningen men ansåge tänkbart, att byamännen finge köpa virke från denna till avsevärt nedsatt pris.

Tillförordnade jägmästa'ren i Malgomajs revir uppgav, att anmälan enligt 3 ?; tredje stycket husbehovsskogslagen icke gjorts av Grytsjö byamän. En- ligt vad för jägmästaren blivit upplyst, hade detta berott därpå, att byamän- nen icke ägt kännedom om möjligheten att utfå husbehovsvirke från allmän- ningen. Jägmåstaren tillade, att å allmänningen öster om Grytsjö by fun- nes skog, som kunde tillgodogöras in natura eller genom försäljning, samt

att rotväl'det å denna skog vore synnerligen lågt eller för det dåvarande cirka 1 krona a 1 krona 50 öre per kubikmeter.

Domänstyrelsen framhöll i yttrande den 2 oktober 1933, att enligt styrel- sens mening utsyning eller anvisning av virke till fyllande av byamännens husbehov syntes i första hand böra ifrågakomma på Vilhelmina Övre socken- allmänning, från vilken byamännen, därest de inom i lagen föreskriven tid gjort framställning, varit berättigade att erhålla fyllnadsvirke.

Sedan vid en på framställning av länsstyrelsen i Västerbottens län den 14 januari 1934 hållen stämma med delägarna i Vilhelmina övre sockenallmän- ning dessa förklarat sig icke vilja kostnadsfritt utlämna skog till byamännen, föreslog länsstyrelsen i skrivelse den 17 maj 1934, att byamännen skulle för erhållande av erforderlig husbehovsskog hos Kungl. Maj:t anhålla att få in- köpa ett för ändamålet anpassat område av den Grytsjö by närbelägna kro- noparken Marsålandet.

I en av biträdande länsjägmästaren i Västerbottens län T. Tillander upp- rättad, den 9 maj 1934 dagtecknad promemoria rörande skogs- och mark— värdet å viss del av kronoparken Marsålandet, vilken promemoria bifogats handlingarna i ärendet, har uppgivits, bland annat, att av de uppgifter röran- de kronoparken Marsålandet, vilka inhämtats i samband med 1932 års fastig- hetstaxering, framginge, att boniteten för kronoparken i genomsnitt utgjorde 1.20, att å kronoparken virkesförrådet av barrskog med en brösthöjdsdiameter av 10 cm och däröver uppginge till 39 kubikmeter per hektar, därav 26 kubik- meter tillhörde mogenhetsklass 2 och 13 kubikmeter mogenhetsklass 1, samt att rotpriset utgjorde 1 krona 25 öre. I promemorian har vidare anförts, att det område av kronoparken, som skulle kunna ifrågakomma till försäljning åt Grytsjö byamän, såväl i fråga om bonitet som skogstillgång och rotvärde finge anses ligga under det för kronoparken genomsnittliga, att med utgångs— punkt från de förut angivna genomsnittsvärdena för kronoparken man kun- de antaga, att i fråga om berörda område boniteten uppginge till 1.0, till- gången å barrskog med förenämnda brösthöjdsdiameter till högst 25 kubik- meter per hektar och rotpriset till en krona per kubikmeter samt att enligt de vid 1932 års fastighetstaxering tillämpade värderingsgrunderna markvär- det under dessa förutsättningar utgjorde 2 kronor per hektar och skogsvår- det 6 kronor 60 öre per hektar eller tillhopa 8 kronor 60 öre per hektar, vil- ket skulle motsvara det dåvarande avkastningsvärdet å skog och mark under förutsättning av uthålligt skogsbruk.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 22 juni 1934 förklarade byamän- nen, att de icke kunde ansluta sig till länsstyrelsens förslag, då deras ekono- miska ställning icke vore sådan, att de vore i stånd att inköpa det i förslaget avsedda markområdet å kronoparken Marsålandet. Byamännen hemställde fördenskull, att Kungl. Maj:t mätte av nåd tilldela dem två närmare angivna områden å nämnda kronopark för avverkning av byggnadstimmer och ved. Byamännen framhöllo, att skogen på kronoparken och kronoöverloppsmar- ken ovan odlingsgränsen i trakten av Grytsjö vore av mindre god beskaffen- het, vadan behållningen vid utsyning för kronans räkning bleve obetydlig. För

byamännens existens vore det däremot av stor betydelse att hava tillgång ill fritt husbehovsvirke.

Sedan vederbörande skogsstatstjänstemän ånyo hörts i ärendet samt i n'— givna yttranden avstyrkt byamännens framställning och föreslagit, att ha- männens önskan att erhålla tillgång på erforderligt husbehovsvirke skulle tll- godoses antingen på det sätt, att byamännen genom ändring av det för lil— helmina övre sockenallmänning gällande reglementet berättigades att uttfga sin andel i allmänningsskogen in natura eller ock sålunda, att byamänien medgåves rätt att för billigt pris inköpa virke och ved för husbehov från kronoparken Marsålandet eller allmänningsskogen, uttalade byamännei '] skrivelse till länsstyrelsen den 1 oktober 1934, att förslaget om medgivandeav rätt för byamännen att för billigt pris inköpa husbehovsvirke från nämida kronopark eller allmänningsskog endast vore att betrakta såsom en sista nid— fallsutväg för frågans lösning. Byamännen hemställde i skrivelsen, att de av nåd måtte medgivas fri utsyning av byggnadsvirke å kronoparken unter en tid av tio år. I skrivelsen beräknades den virkeskvantitet, som under )0- rörda tid skulle för ändamålet erfordras, till 1,120 fastkubikmeter.

Med skrivelse den 7 december 1934 överlämnade länsstyrelsen därefer samtliga handlingar i ärendet till Kungl, Maj:t för den åtgärd, vartill Kungl. Maj:t funne saken föranleda. Länsstyrelsen uttalade i skrivelsen, dels att let från skogsstatshåll väckta förslaget om beredande åt byamännen av inöjligiel till utsyning in natura från allmänningen knappast syntes lämpligt och i va'je fall skulle erfordra ändring icke blott av det av Kungl. Maj:t genom brev (en 24 november 1932 fastställda reglemente för allmänningen utan även av fir— ordningen den 18 juni 1920 angående allmänningsskogar iVästerhottens (ch Norrbottens län, dels ock att frågan om eventuell försäljning av husbeho's- virke för billigt pris från allmänningsskogen syntes vara av mera sekumär betydelse och av beskaffenhet att, om den senare upptoges av byamännen, kunna lösas genom länsstyrelsens försorg.

Till följd av remiss avgav domänstyrelsen utlåtande i ärendet den 5 augusti 1935. Vid utlåtandet voro fogade yttranden av överjägmästaren i mellemtu Norrlands distrikt och jägmästareni Vilhelmina revir.

Jägmästaren framhöll, att någon för Grytsjö by samfälld husbehovsskog ej funnes samt att ej heller någon bestämmelse meddelats om rätt för byamän- nen att erhålla virke till husbehov från Vilhelmina övre allmänningsskog. samt anförde vidare:

Grytsjö bys ägor läge på en höjd över havet av 502—530 meter i ett expone'at läge i närheten av Marsfjället. Marken vore småkuperad. Berggrunden bestuie troligen av kvartsit. Skogen utgjordes av björkblandad, gles, risig och kortvuien gran, som endast med svårighet kunde växa ut till timmerdimensioner. Skogen vore dock ej i någon större utsträckning övermogen eller skadad. På grund av markens beskaffenhet, höjden över havet samt det exponerade läget kunde någm nämnvärd produktion aldrig påräknas. Vidare borde den närmast byn befintlga skogen beskattas mycket försiktigt, enär den måste tjänstgöra som läbälte.

Grytsjöbornas påstående, att de hade otillräcklig skogstillgång och att de vid avvittringen blivit missgynnade, måste alltså vitsordas och förefölle det, som om de

ej riktigt förstått att, i den mån gällande författningar medgivit, tillvarataga sina intressen. Det finge alltså anses fastställt, att skogstillgången inom Grytsjö by vore otillräcklig för erhållande därifrån av behövligt husbehovsvirke och att byborna vore ställda inför nödvändigheten att åtminstone delvis köpa virke till byggnader och vedbrand. På grund av läget kunde därvid endast ifrågakomma köp från allmänningen eller kronoparken Marsålandet, belägen cirka 2 kilometer "från byn.

Byborna hade själva beräknat sitt behov av husbehovsvirke till 112 fastkubik— meter per år, vilket med hänsyn till att byn vore delad i 11 brukningsdelar vore lågt och förutsatte att någon del av husbehovsvirket även toges från byskogen.

Sedan jägmästaren därefter avstyrkt länsstyrelsens förslag, att byamän- nen skulle få inköpa ett område från kronoparken Marsålandet, samt fram- hållit, att det enligt jägmästarens mening vore lämpligare, att byamännen finge till lågt pris köpa husbehovsvirke från kronoparken, anförde jägmästa- ren till ytterligare stöd för sistnämnda åsikt:

Då skogens rotvärde vore synnerligen lågt, kunde erläggande av köpeskilling nästan mera betraktas som en principsak, då ju virke från kronans skogar ej borde få bortskänkas. Betalningen för virket finge i detta fall snarare anses såsom ersättning för personalens resor och traktamenten. Ordnades saken så, att en tjänsteman en 51 två gånger per år på förut kungjord tid besökte byn för att utsyna och försälja husbehovsvirke, behövde ovannämnda kostnader ej bliva sär— skilt stora. För övrigt vore vägbyggnad påbörjad till Grytsjö, varför byn bleve lättare åtkomlig än förut. Lämpligt pris vid försäljning från kronoparken Marså— landet i Grytsjötrakten vore en krona per fastkubikmeter för virke, som bedömdes såsom dagligt till timmer, och 25 öre per fastkubikmeter för vedvirke. Dessa priser vore överkomliga och betydde relativt litet i jämförelse med kostnaderna för virkets hemforsling och sågning eller tippar-betning.

Domänstyrelsen anfördei utlåtandet den 5 augusti 1935, bland annat: Styrelsen finge såsom sin åsikt framhålla, att, då Grytsjö by vid avvittringen uppenbarligen blivit tilldelad för litet skog för täckande av nödigt husbehov, det vore byamännens obestridliga rätt att erhålla ytterligare kostnadsfri tilldelning av dylik skog. '

Vidare finge styrelsen framhålla, dels att förutsättning för utsyning av sådan skogstillgång utöver gårdarnas behov, varom i 3 % husbehovsskogslagen stadgades, icke förefunnits, dels att byamännen enligt sagda paragraf icke inkommit inom stadgad tid ett år efter fastställd avvittring —— med anhållan om utsyning å avvittringslagets allmänningsskog för fyllande av bristen på virke å dem tilldelade husbehovsskogar. Vad lagen i sistnämnda bestämmelse sålunda stadgade torde utgöra en säkerhet för att behovet av husbehovsvirke med hänsyn till de svårig- heter, som i vissa fall kunde uppstå vid avvägandc av erforderlig skogstillgång, tillgodosåges, och hade allmänningsskogen härigenom fått sin uppgift som reserv för nämnt ändamål. Förhållandet torde dock vara, att gårdarnas särskilda hus- behovsskogar i regel tilltagits så stora, att allmänningsskogarna ej behövt anlitas som fyllnadsskogar, varför nu ifrågavarande förhållande finge anses som undan— tag. Att byamännen i Grytsjö by icke inom lagstadgad tid vidtagit åtgärder för erhållande av utsyning från allmänningen finge tillskrivas deras bristande kunskap om gällande författningar och borde icke få stå hindrande i vägen för dem att nu erhålla vad dem tillkommit, om stadgad ansökningstid iakttagits.

Styrelsen företrädde alltså den mening, att sökandena på allmänningsskogen, där virke syntes finnas disponibelt, fritt borde få erhålla nödigt virke till det husbehov, som ej kunde fyllas från de särskilda husbehovsskogarna, och finge styrelsen i

anslutning härtill framhålla, att enligt styrelsens förmenande föreskriften om att ansökan om utsyning å allmänningsskog av ersättningsvirke för å särskild hus- behovsskog för litet tilldelad sådan skulle vara ingiven inom ett år efter avvitt— ringen mera finge anses som en ordningsföreskrift än en i lag meddelad bestäm- melse, vars åsidosättande skulle verka preskriberande beträffande ett i lagen förut medgivet krav.

Vad länsstyrelsen anfört mot av domänstyrelsen förordad lösning av frågan. näm— ligen att gällande förordning för allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län samt för allmänningen fastställt reglemente måste ändras, om sökandena finge begärt husbehovsvirke utsynat på allmänningen, kunde domänstyrelsen icke finna riktigt. Om nämligen sökandena skulle erhålla av domänstyrelsen ifrågasatt ut- syning, påverkades härav allenast allmänningens virkeskapital och torde det årliga utsyningsbeloppet från allmänningsskogen behöva något minskas.

Styrelsen hemställde med stöd av det anförda, dels att Kungl. Maj:t måtte lämna Grytsjö byamäns anhållan om fritt husbehovsvirke från kronomark utan avseende, och dels att Kungl. Maj:t måtte förklara, att den omständigheten, att sökandena uraktlåtit att inom föreskriven tid begära utsyning av husbehovsvirke från allmän- ningen, icke måtte utgöra hinder för dem att hos vederbörande jägmästare söka och erhålla utsyning av den kvantitet husbehovsvirke från allmänningen, vartill de varit berättigade jämlikt 3 % tredje stycket husbehovsskogslagen.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19 december 1936 hava handlingarna i fö- renämnda ärende överlämnats till kommissionen för att tagas i övervägande vid fullgörande av det kommissionen givna uppdraget.

Framställningar av fastighetsägare i Sorsele m. fl. socknar.

Under den resa, som kommissionen, på sätt i det föregående omnämnts. företagit till Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker för besiktning av husbehovsskogar, framfördes vid flera av kommissionen hållna sammanträ— den med innehavare av dylika skogar klagomål över bristande tillgång på husbehovsvirke å de särskilda husbehovsskogarna. Från innehavarnas sida uppgavs, att framställningar om erhållande av utsyning enligt 3 & tredje styc- ket husbehovsskogslagen till förmån för de fastigheter, som sålunda saknade erforderligt husbehovsvirke, i allmänhet icke gjorts, då man ej ägt kännedom om lagens bestämmelser iämnet. På sätt framgår av kommissionens under resan förda protokoll, vilket fogats såsom bilaga I till detta betänkande, fram- fördes klagomål av nu angiven art vid sammanträden med innehavare av husbehovsskogar i Ammarnäs i Sorsele socken, Tärna kyrkoby i Tärna socken samt Dikanäs och Saxnäs i Vilhelmina socken.

Kommissionens förslag.

Såsom förut omnämnts har kommissionen verkställt undersökning, huru- vida och i vilka fall skogstillgången å de särskilda husbehovsskogarna _ ef- ter frånräknande av den övermogna och skadade skogen — kunde anses till- räcklig att uthålligt förse de fastigheter, till vilka skogarna hörde, med hus- behovsvirke. Av den utredning, som kommissionen idetta avseende framlagtl,

1 Utredningen införd 51 sid. 35—37.

framgår, att efter avverkning av övermogen och skadad skog brist på hus- behovsvirke skulle förefinnas i fråga om 516 särskilda husbehovsskogar. Det torde få antagas, att beträffande en del av dessa skogar brist i berörda av- seende äger rum, även om den övermogna och skadade skogen medräknas, samt att sådan brist iallmänhet förelegat redan vid tillträdet av skogarna ef- ter fullbordad avvittring.

Till närmare upplysning, i vilka fall vid nyssnämnda tidpunkt skogstill- gången å de särskilda husbehovsskogarna varit otillräcklig att uthålligt förse vederbörande fastigheter med husbehovsvirke, har kommissionen genomgått de avvittringsutslag, som meddelats av länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län rörande Tärna socken samt de trakter av Dorotea, Vilhelmi- na, Stensele, Sorsele, Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare socknar, inom vil- ka husbehovsskogar äro belägna, ävensom protokollen rörande avvittringen inom Tärna socken samt nyssangivna trakter av Stensele socken. Av sagda utslag och protokoll framgår, att vid den däri avsedda avvittringen besikt— ningar verkställts av de särskilda husbehovsskogarna till förberedande av de i 3 & husbehovsskogslagen föreskrivna åtgärder samt att vid dessa besiktnin- gar i fråga om 143 särskilda husbehovsskogar iDorotea, Vilhelmina, Tärna. Stensele, Sorsele och Arjeplogs socknar skogstillgången eller —— beträffande Dorotea och Arjeplogs socknar tillgången å barrskog befunnits understiga vad med tillämpande av uthållig Skogshushållning erfordrades för gårdens behov. Av berörda 143 skogar äro 2 belägnai Dorotea, 53 i Vilhelmina, 9 i Tärna, 61 i Stensele, 1 i Sorsele och 17 i Arjeplogs socken.

Av den utredning rörande tillämpningen av bestämmelsen i 3 å tredje stycket husbehovsskogslagen, som kommissionen i det föregående framlagt. inhämtas, wat-t utsyningar enligt sagda bestämmelse ägt rum för täckande av brist i skogstillgången år 124 särskilda husbehovsskogar. Av dessa äro 40 belägnai Stensele, 82 iSorsele och 2 i Arjeplogs socken. I fråga om 100 sär- skilda husbehovsskogar i Dorotea, Vilhelmina, Tärna, Stensele och Arjeplogs socknar, å vilka enligt förenämnda utslag och protokoll brist i skogstillgån- gen konstaterats, har sålunda utsyning enligt sagda lagrum ej ägt rum.

Det torde alltså få anses ådagalagt, att ett ej ringa antal innehavare av särskilda husbehovsskogar, å vilka skogstillgången varit otillräcklig att förse vederbörande fastigheter med husbehovsvirke, underlåtit att, på sätt i 3 % tredje stycket husbehovsskogslagen stadgas, hos vederbörande skogsstatstjän- steman göra anmälan om berörda förhållande sist inom ett är efter tillträdet, i följd varav utsyning av fyllnadsvirke ä närmaste, avvittringslaget tillhöriga allmänningsskog till förmån för innehavarnas fastigheter ej ägt rum. På sätt framgår såväl av den utredning, som verkställts i anledning av Grytsjö bya— mäns förenämnda framställning, som ock av de uttalanden, som återgivits i det under kommissionens resa förda protokollet, torde omförmälda under- låtenhet i stor utsträckning hava berott därpå, att innehavarna av ifråga- varande skogar saknat närmare kännedom om husbehovsskogslagens före- skrifter i ämnet. Detta sammanhänger uppenbarligen därmed, att de av— lägsna trakter, där husbehovsskogarna äro belägna, vid tiden för skogarnas

avvittring i allmänhet hade otillfredsställande kommunikationer samt voro mycket glest befolkade, vadan kännedomen om hithörande bestämmelser mycket långsamt spred sig bland befolkningen därstädes. En annan bidra- gande orsak till att den i husbehovsskogslagen öppnade möjligheten att er- hålla fyllnadsvirke icke i större omfattning kom till användning torde vara att söka däri, att det för innehavarna av husbehovsskogarna ställde sig svårt att inom den av lagen stadgade tiden av ett år från tillträdet kunna till fullo överblicka, i vad mån de dem tilldelade husbehovsskogarna vore tillräckliga för vederbörande fastigheters förseende med erforderligt husbehovsvirke. I betraktande av nu framhållna omständigheter torde den i husbehovsskogs- lagen stadgade preklusionstiden, inom vilken anmälan om behovet av fyll- nadsvirke skulle göras, få anses allt för kort.

Med hänsyn till det anförda och då husbehovsskogarnas innehavare i all- mänhet torde befinna sig i svag ekonomisk ställning, vadan förmånen av fri tillgång på husbehovsvirke för dem är av stor betydelse, har kommissionen funnit billigheten kräva, att de innehavare av husbehovsskogar, vilka enligt bestämmelsen i 3 % tredje stycket husbehovsskogslagen varit berättigade att erhålla fyllnadsvirke men vilka på grund av underlåtenhet att inom före- skriven tid göra anmälan därom försuttit sin rätt, beredes förnyad möjlighet att kostnadsfritt erhålla sådant virke.

Domänstyrelsen har i sitt yttrande över Grytsjö byamäns förenämnda framställning förordat, att dessa skulle berättigas att, i den mån skogstill- gången å byamännens husbehovsskogar vore otillräcklig för tillgodoseende av fastigheternas husbehov, erhålla utsyning av nödigt husbehovsvirke från vederbörande sockenallmänning. En dylik lösning av frågan möter emel- lertid enligt kommissionens mening principiella betänkligheter, då delägarna i sockenallmänningen till större delen utgöras av enskilda fastighetsägare och ett inrymmande åt särskilda delägare av rätt till utsyning av husbehovsvirke å allmänningen innebär ett ingrepp i övriga delägares rätt. Kommissionen kan därför ej biträda domänstyrelsens berörda förslag. Enligt kommissio- nens mening torde annan lämplig lösning av frågan ej stå till buds än att här avsedda innehavare av husbehovsskogar tillerkännes rätt att under vissa för- utsättningar erhålla fri utsyning av erforderligt husbehovsvirke å kronomark. Erinras må, att de särskilda husbehovsskogarna i många fall äro belägna i omedelbar närhet av kronoparker eller annan kronomark, vadan skogarnas innehavare ofta skulle kunna med fördel hämta sitt husbehovsvirke från dylik mark.

Den nu ifrågasatta utsyningsrätten torde principiellt böra givas samma innehåll som den i 3 5" tredje stycket husbehovsskogslagen stadgade rätten till utsyning å allmänningsskog. I fråga om sistnämnda rätt må erinras, att denna knutits till den förutsättning, att vid tillträdet efter fullbordad avvitt- ring av särskild husbehovsskog å denna saknats för gårdens behov erforder- lig skogstillgång. Det är att märka, att nämnda förutsättning ej har avseen- de å någon permanent brist i skogstillgången utan allenast å en temporär sådan. Husbehovsskogslagen utgår därifrån, att särskild husbehovsskog i

varje fall är av sådan storlek, att vid normal sammansättning av virkesför- rådet å skogen detta är tillräckligt att uthålligt förse fastigheten med hus- behovsvirke. Vid de särskilda husbehovsskogarnas utläggande kunde det emellertid inträffa, att virkesförrådet å sådan skog till övervägande del kom att utgöras av ung eller medelålders skog och att till följd härav fastighetens husbehov ej kunde i sin helhet omedelbart tillgodoses från fastighetens sär- skilda husbehovsskog. För ernående av fastighetens virkesförsörjning från husbehovsskogen måste man följaktligen avvakta den tidpunkt, då husbe— hovsskogen erhållit en mera normal sammansättning. Den brist i tillgången på husbehovsvirke, som i dylikt fall beträffande fastigheten förelåg från tiden för tillträdet och intill dess en dylik sammansättning vunnits, skulle enligt nyssangivna lagrum, efter anmälan av skogens ägare eller innehavare, fyllas genom utsyning av husbehovsvirke å närmaste, avvittringslaget till- höriga allmänningsskog. Den virkeskvantitet, som kunde utsynas å allmän— ningsskogen, motsvarade sålunda den mängd husbehovsvirke, som för fastig- heten beräknades åtgå under nyssangivna tid, efter avdrag av vad som under samma tid kunde uttagas från husbehovsskogen. Berörda virkeskvantitet skulle enligt husbehovsskogslagen utsynas på en gång att uttagas under viss av utsyningsförrättaren bestämd tid.

Det sätt, varpå utsyningsrätten i 3 & tredje stycket husbehovsskogslagen sålunda bestämts, bör enligt kommissionens mening vara normerande även för den utsyningsrätt å kronomark, som kommissionen förordat. Även i fråga om denna rätt torde alltså såsom villkor för dess upplåtande böra gälla, att skogstillgången å särskild husbehovsskog vid tillträdet av skogen efter fullbordad avvittring haft otillfredsställande sammansättning samt att till följd därav skogstillgången då varit otillräcklig att förse fastigheten med nödigt husbehovsvirke. För nyssberörda utsyningsrätt torde därjämte såsom ytterligare villkor böra stadgas, att nämnda brist i skogstillgången alltjämt består vid den tid, då fråga uppstår om utsyningsrättens upplåtande —— skogs- tillgången å fastigheten kan efter tillträdet hava ökats t. ex. genom samman— läggning eller ägoutbyte samt att utsyning enligt 3 % tredje stycket hus- behovsskogslagen till förmån för fastigheten ej ägt rum. Äro i fråga om fastigheten nu angivna villkor för handen, torde på ansökan av fastighetens ägare eller åbo rätt böra kunna medgivas för denne att till fyllande av bristen i fastighetens skogstillgång å närbelägen kronomark erhålla utsyning av er- forderligt husbehovsvirke. Även i detta fall bör utsyningsrätten sålunda avse den virkeskvantitet, som beräknas åtgå för tillgodoseende av fastighetens husbehov under tiden från tillträdet efter fullbordad avvittring intill dess skogen å fastigheten erhållit en tillfredsställande sammansättning, dock med avdrag av det husbehovsvirke, som under samma tid kan uttagas från fastig- hetens skog. Av praktiska skäl bör, i anslutning till vad i husbehovsskogs- lagen stadgats, gälla, att utsyningen av berörda virkeskvantitet skall ske på en gång samt att fastighetens ägare eller åbo skall vara pliktig att avverka och bortforsla det utsynade virket inom viss tid efter utsyningen. Denna tid torde ej böra sättas längre än fem år.

Vid bedömande, huruvida skogstillgången å särskild husbehovsskog vid tillträdet varit och alltjämt är tillräcklig att förse fastigheten med erforder- ligt husbehovsvirke, bör i skogstillgången inräknas även sådan övermogen och skadad skog, som är användbar till husbehovsvirke, samt husbehovet uppskattas till det omfång, vartill detsamma bort beräknas, därest uppskatt- ningen skett vid tillträdet enligt 3 5 tredje stycket husbehovsskogslagen. Har husbehovet efter tillträdet undergått sådan ökning, som vid nämnda tidpunkt ej bort förutsättas, bör följaktligen hänsyn ej tagas till ökningen.

I likhet med vad som gäller i fråga om rätt till utsyning enligt 3 % tredje stycket husbehovsskogslagen bör utsyningsrätt, varom nu är fråga, ej med— givas för inhysingslägenhet.

Husbehovsskogslagen upptager ej någon bestämmelse om skyldighet för ägare eller åbo, som erhållit utsyning enligt 3 % tredje stycket i lagen, att an— vända det utsynade virket till husbehov. Enligt lagen möter sålunda ej hin- der för ägaren eller åbon att försälja virket eller eljest förfoga över detta för annat ändamål än husbehov. Lagens ståndpunkt i detta avseende är en följd därav, att enligt lagen virket skall uttagas inom viss begränsad tid, medan det husbehov, för vars tillgodoseende virket utsynats, måhända blir aktuellt först lång tid efter det virket avverkats. Att reservera avverkat virke under längre tid för husbehovsändamål vore tydligen opraktiskt. Med den utform— ning, som den föreslagna utsyningsrätten å kronomark enligt det. förut anför- da bör erhålla, lorde i fråga om rätten att förfoga över virke, som på grund av sådan utsyningsrätt avverkats, den i husbehovsskogslagen intagna ståndpunk— ten principiellt böra följas. Såsom regel bör alltså gälla, att ägaren eller åbon erhåller fri dispositionsrätt över virket. Vid upplåtande av här avsedd utsy- ningsrätt bör dock undersökas, huruvida och i vilken omfattning det virke, som utsyningsrätten avser, lämpligen bör användas för tillgodoseende av hus- behov, som är aktuellt i fråga om vederbörande fastighet, och, om dylik an- vändning finnes böra,äga rum, föreskrift därom meddelas av den myndighet, som prövar frågan om upplåtelsen.

Upplåtande av utsyningsrätt, varom nu är fråga, bör få ske allenast å kro- nomark, å vilken rätten att disponera över befintlig skogstillgång utövas av domänverket. Till dylik kronomark torde i de trakter, där husbehovssko- garna äro belägna, vara att hänföra allenast kronoparker, kronoöverlopps- marker samt oavmätta kronomarker. Upplåtelse bör regelrätt ske å den kronomark av nu angiven beskaffenhet, som ligger närmast den fastighet, till vars förmån upplåtelsen sker, förutsatt att erforderlig skogstillgång finnes å sagda mark.

Ansökan om erhållande av utsyningsrätt, som här avses, torde böra insän- das till länsstyrelsen. I anslutning till den ståndpunkt. som intagits i hus-- behovsskogslagen, bör sådan ansökan inkomma till länsstyrelsen inom viss tid efter det kungörelse om ifrågavarande utsyningsrätt trätt i kraft. Även denna tid synes lämpligen böra fastställas till fem år.

Har dylik ansökan inkommit till länsstyrelsen, bör det åligga styrelsen —— därest styrelsen ej finner uppenbart, att ansökningen ej kan beviljas att

föranstalta om besiktning av den fastighet, som ansökningen avser, jämte den till fastigheten hörande husbehovsskogen ävensom om undersökning, huruvida erforderligt virke till fyllande av husbehovet för fastigheten kan erhållas genom utsyning å närbelägen kronomark av förut angiven beskaf- fenhet. Verkställandet av sådan besiktning och undersökning bör uppdragas åt person med högre skoglig utbildning.

För vinnande av största möjliga enhetlighet vid prövningen av ansökningar om utsyningsrätt torde denna prövning böra anförtros åt en central myndig- het, oeh med hänsyn till arten av de frågor, som prövningen avser, synes den- na böra förbehållas Kungl. Maj:t. I enlighet härmed bör det åligga länssty- relse, till vilken ansökan om utsyningsrätt inkommit, att, sedan erforderlig be- siktning och undersökning samt den utredning, som i övrigt må vara påkal- lad, ägt rum, överlämna handlingarna i ärendet till Kungl. Maj:t.

Utsyning och stämpling av virke, som enligt Kungl. Maj:ts beslut må ut- synas å här avsedd kronomark, torde böra verkställas av vederbörande skogsstatstjänsteman.

Ägare eller innehavare av fastighet, för vilken utsyningsrätt beviljats, bör vara pliktig att vid avverkningen och bortforslingen av det utsynade virket ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som vederbörande skogsstatstjänste- man finner skäl meddela för utövande av kontroll över avverkningen eller till förhindrande att skada vid avverkningen eller bortforslingen förorsakas :i kronans mark eller därå växande skog.

Medgivande av sådan rätt till utsyning å kronomark, som kommissionen i det föregående förordat, torde förutsätta riksdagens samtycke.

De närmare föreskrifter, som må erfordras för genomförande av kommis- sionens ifrågavarande förslag, torde böra meddelas av Kungl. Maj:t, sedan förslaget godkänts av riksdagen.

De kostnader, som uppkomma för verkställande av besiktning och un- dersökning, varom förut sagts, ävensom för utsyning och stämpling av virke samt för kontroll över utsynat virkes avverkning och bortforsling torde böra bestridas av allmänna medel. Storleken av dessa kostnader kan ej med sä- kerhet på förhand beräknas. För den femårsperiod, varunder ansökan om utsyningsrätt enligt det förut anförda skulle kunna insändas till vederböran- de länsstyrelse, torde dessa kostnader komma att bliva högre i periodens början än mot dess slut. Erinras må, att enligt av kommissionen verkställd utredning utsyning jämlikt 3 & tredje stycket husbehovsskogslagen verk— ställts till förmån för 124 fastigheter samt att det åt dessa fastigheter utsy- nade virket i sin helhet utgjort cirka 19,000 kubikmeter. Med beaktande härav torde ifrågavarande kostnader för berörda femårsperiod i dess hel- het näppeligen böra beräknas i medeltal per år komma att överstiga 3,000 a 4,000 kronor. Under de ytterligare fem år, varunder enligt kommissionens förslag avverkning och bortforsling av utsynat virke skulle kunna ifråga- komma, torde kostnaderna bliva väsentligt mindre och näppeligen böra be- räknas överstiga 1,000 å 1,500 kronor om året. De för gåldande av dessa

kostnader erforderliga medel böra ställas till förfogande genom anVisande för ändamålet under nionde huvudtiteln av ett särskilt statsanslag, som bör förlänas naturen av reservationsanslag. Från detta anslag höra till de myn- digheter, som fått vidkännas här avsedda kostnader, på rekvisition erfor- derliga medelsanordningar verkställas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får kommissionen hemställa, att herr statsrådet ville tillstyrka Kungl. Maj:t att i proposition till riksdagen föreslå,

att innehavare av särskild husbehovsskog, varå skogstill— gången befinnes otillräcklig att förse fastigheten med nödigt husbehovsvirke, må under de villkor och i den ordning förut sagts kunna medgivas rätt att till fyllande av sådan brist er- ( hålla fri utsyning av husbehovsvirke å kronopark, krono- överloppsmark eller oavmätt kronomark att uttagas under I viss tid efter utsyningen, högst fem år; samt

att för bestridande av de kostnader, som äro förenade med | upplåtande av sådan utsyningsrätt, under nionde huvudti- teln anvisas ett årligt reservationsanslag, uppgående för ett vart av de fem första åren efter ikraftträdande av kungörel- j se angående utsyningsrätten till 4,000 kronor och för ett vart 3 av de fem närmast därefter följande åren till 1,500 kronor.

BILAGOR

Bilaga I.

Protokoll, hållet m'd skogslagkommissionpns resa för besiktning av husbehovsskogar i Västerbottens och. Norr— bottens läns lappmarker under tiden 30 augusti—10 september 1936.

Med tillstånd av chefen för jordbruksdepartementet företog skogslagkommissionen under tiden 30 augusti—10 september 1936 en resa till Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker i och för besiktning av husbehovsskogar därstädes. I resan deltogo kommissionens ordförande, hovrättsrådet T. W. G. Sjöfors, samt ledamöter, byrå- chefen C. G. Cassel, länsjägmästaren K. E. Kallin och ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren P. J. Näslund, ävensom undertecknad kommissionens sek— reterare. Under resan förrättades besiktning av husbehovsskogar samt höllos sam— manträden på sätt nedan närmare angives.

Den 30 augusti.

Sammanträde i Kroktjärns by i närheten av Holmträsk. Vid sammanträdet hade tillstädeskommit åtta krononybyggare. Därjämte närvar jägmästaren i Storbackens revir G. A. Ridderstrålc.

Jägmåstaren Ridderstråle upplyste, att i Kroktjärns by funnes elva krononybyg— gen, därav emellertid tre saknade innehavare.

Vid sammanträdet framhölls av nybyggarna i huvudsak följande. Einar Nilsson ansåg den nuvarande husbehovsskogslagen ganska rättvis. Endast i ett avseende hade han en erinran att göra mot densamma. Enligt lagen hade ny- byggaren efter skogsbrand icke någon rätt till den kvarvarande genom branden ska- dade skogen i vidare mån än densamma kunde begagnas för gårdens behov. Åter- stoden av den brandskadade skogen skulle säljas och behållningen tillfalla avvittrings- laget i dess helhet. I stället för den försålda skogen skulle nybyggaren i fall av be— hov kunna få utsyning å närmaste avvittringslaget tillhöriga allmänningsskog. Denna bestämmelse vore icke tillfredsställande för nybyggarna i Kroktjärns by med hänsyn till att allmänningsskogen till avvittringslaget läge på för långt avstånd från byn. Nilsson önskade, att nybyggarna i stället för nyssberörda rätt skulle berättigas att köpa erforderligt virke från närbelägen kronopark.

På fråga upplyste Nilsson, att några skogseldar icke under senare tid härjat sko— gen i trakten samt att närmast belägna allmänning läge på ett avstånd från Krok- tjärn av 2 1/2 mil fågelvägen.

Arvid Johansson framhöll, att vad Nilsson anfört med avseende å olämpligheten av husbehovsskogslagens bestämmelser rörande brandskadad skog ock gällde be- träffande lagens stadganden i fråga om stormfälld skog.

Assar Engström anförde, att han funne den nuvarande bestämmelsen i husbehovs— skogslagen om utsyning vart femte år av överskott av skog tillfredsställande och att han önskade bestämmelsens bibehållande.

Samtliga närvarande nybyggare uttalade sig för att husbehovsskogarna bibehölles under domänverkets tillsyn och avstyrkte sålunda, att skogarna ställdes under skogs- vårdsstyrelsens överinseende. Någon särskild anledning till att de icke önskade, att skogsvårdsstyrelsen finge hand om ifrågavarande skogar, angåvo de icke. Enligt de- ras mening utgjorde emellertid domänverkets tillsyn över skogarna en garanti för att dessa sköttes på ett tillfredsställande sätt. I stort sett vore de nöjda med den nu-

varande lagen och önskade endast den ändringen däri, att brandskadad och storm- fälld skog finge säljas för respektive ägares eller innehavares räkning.

På fråga upplystes, att beskaffenheten av den skog, som hörde till nybyggena, vari- erade högst_väsentligt. Vissa nybyggens skogar läge illa till och vore svårt brand- skadade. Särskilt tre nybyggen hade mycket gammal och övermogen skog. Skogen bestode i allmänhet av tall med inblandning av gran och björk. Skogsmarkens areal utgjorde för varje nybygge omkring 45 hektar. För skogarna vore upprättade av- verkningsplaner på 20 år. Den lägsta utsyningskvantiteten uppginge till 29 m3 och den högsta till 40 1113 per år.

Engström upplyste, att han icke fullgjort honom åvilande skyldigheter med av- seende å nybyggnad och odling. Enligt meddelande från landsfiskalen skulle vad som bruste vara fullgjort 1938. Trots att han icke fullgjort sina skyldigheter, hade han fått utsyning å sin skog till avsalu.

Vilhelm.Holmström uppgav, att hans nybygge omförts till skattehemman 1936. Georg Jönsson uppgav, att landsfiskalen gjort påstötning om att Jönsson skulle låta skatteomföra sitt nybygge. Han ansåge emellertid detta icke innebära någon fördel.

Ett liknande uttalande gjordes av Nilsson under motivering, att efter skatteom- föringen nybyggaren bleve skyldig erlägga skatt för fastigheten.

I anledning av detta yttrande påpekade jägmästaren Ridderstråle, att nybyggarna påfördes skatt för nybyggena redan före skatteomföringen. Skatten erlades emeller— tid av medel från allmänningsfonden.

Nilsson anförde, att flertalet nybyggare hade lån från Norrbottens läns nybygges- lånefond. Villkoren för dessa län vore alltför betungande för nybyggarna. Å ett lån på 2,000 kronor erlades i ränta 75 kronor och såsom amortering 25 kronor om året. Nybyggarna ansåge sig ur stånd att gälda så hög ränta. De önskade, att lånen måtte avskrivas eller i varje fall bliva billigare.

Samtliga övriga närvarande nybyggare instämde i Nilssons anförande. Det upplystes, att alla nybyggarna med undantag av tre hade lån i nämnda låne— fond.

Efter sammanträdet företog kommissionen besiktning av närbelägna husbehovs— skogar.

Den 31 augusti.

Sammanträde vid Ajmojokk. Vid sammanträdet närvoro förutom jägmästaren Ridderstråle följande kronony- byggare: N. J. Isaksson i Ajmojokk nr 1, J. V. Rosén i Ajmojokk nr 2, J. A. Lund- qvist i Åsen nr 1, G. L. Fredriksson i Torberg nr 1, D. Nyström för sin far J. E. Nyström i Olofsberg nr 1 samt K. Lundqvist i Störberg nr 1.

Samtliga närvarande nybyggare uttalade sig för att utsyningarna till avsalu måtte kunna äga rum oftare än vart femte år. De ansåge ock önskvärt, att husbehovssko— garna ställdes under skogsvårdsstyrelsens tillsyn liksom övriga enskilda skogar. Nå- gon anmärkning mot den nuvarande tillsynen hade de dock icke.

Jägmästaren Ridderstråle uppgav, att nybyggarna vid flera tillfällen begärt tä- tare utsyningar än vart femte år. Med hänsyn till lagens bestämmelser hade jägmä- staren emellertid måst avslå dylika ansökningar.

Vid sammanträdet upplystes i fråga om byggnads— och odlingsskyldigheternas fullgörande följande. Rosén resterade ännu för byggnadsskyldigheten i fråga om ladugårdsbyggnad. Denna skulle vara färdigställd till 1938. Odlingsskyldigheten vore däremot fullgjord. Rosén hade uppodlat något mer än ett hektar. Den om- ständigheten, att han icke helt fullgjort sin byggnadsskyldighet, hade icke ansetts förhindra medgivande av utsyning till avsalu. K. Lundqvist resterade i fråga om såväl byggnads- som odlingsskyldighet. Anstånd med skyldigheternas fullgörande

hade medgivits till 1938. Även Lundqvist hade medgivits utsyning till avsalu, oaktat han icke fullgjort sina åligganden i nyssberörda hänseenden. J. A. Lundqvist och Fredriksson hade icke helt fullgjort sina skyldigheter i fråga om odling.

På fråga uppgav Isaksson, att vid avvittringen 1], av nybyggarnas skogsanslag tillagts Jokkmokks sockens gamla allmänning, 1/, avsatts såsom särskild allmänning för husbehovsskogarna och återstoden uppdelats såsom särskilda hubehovsskogar. Från den särskilda allmänningen för husbehovsskogarna hade delägarna vid två till- fällen erhållit utdelning i penningar, första gången 520 kronor och andra gången 160 kronor.

Efter sammanträdet företog kommissionen besiktning av ett flertal av nybyggar- nas husbehovsskogar ävensom av nybygget Nuollamyran nr 1, som ej tagits i bruk.

Den 1 september.

Kommissionen besiktigade denna dag husbehovsskogar, tillhörande nybyggena Björkberget nr 2, 3 och 4, av vilka det sistnämnda endast vissa tider av året beboddes av innehavaren. Efter besiktningen höll kommissionen sammanträde med krono— nybyggare i Leipojärvi.

Vid sammanträdet tillstädeskommo fem nybyggare. Därjämte närvar jägmästaren i Gällivare revir N. M. Högbom.

De närvarande nybyggarna förklarade sig icke hava något att erinra mot att lapp- markslagen bleve tillämplig i fråga om vården av husbehovsskogarna.

J. E. Carlsson i Stråberg upplyste, att flertalet av nybyggarna i denna trakt ännu icke fullgjort sina skyldigheter i fråga om verkställande av odling. För egen del hade Carlsson i det närmaste fullgjort sin odlingsskyldighet, vilken omfattade upp- odlandet av två hektar.

Simon Johansson i Björkberget anförde, att nybyggarna i Björkbergets by med bidrag av statsmedel företagit stora dikningar, vilka dragit kostnader, som överstege kostnaderna för fullgörandet av nybyggarnas odlingsskyldighet. Föreläggande att fullgöra bristande odlingar hade givits till 1938. Johansson ansåge sig för sin de] kunna medhinna honom åvilande skyldighet i ifrågavarande hänseende. Såvitt Johansson hade sig bekant resterade ingen nybyggare för byggnadsskyldighet.

Jägmästaren Högbom upplyste, att han verkställt utsyning för avsalu åt nybyg- garna, oaktat dessa bruste i sina skyldigheter. I de fall, då nybygget icke alls bru- kades eller beboddes, medgåves dock icke någon utsyning.

Johansson uppgav härefter, att nybyggarna hade del i Gällivare sockens allmän- ning och nybyggarnas särskilda allmänning i Gällivare socken. Från sistnämnda allmänning hade utdelning lämnats två gånger med respektive 60 och 50 kronor per skål. Från sockenallmänningen hade lämnats bidrag till jordbruksredskap och för- nödenheter m. m. efter allmänningsstyrelsens beslut i varje särskilt fall.

Den 2 september.

Denna dag besiktigades till en början husbehovsskogen till frälsetorpet Berghem nr 1 invid sjön Karats i Jokkmokks socken. Ägaren till torpet Aug. Olsson förkla- rade sig icke hava någon erinran att göra mot att husbehovsskogen infördes under lappmarkslagen. Olsson framhöll, att det vore önskvärt, att den övermogna och skadade skogen bleve avverkad. Dock borde så mycket skog alltid sparas, att hus- behovet kunde tillgodoses. Olsson önskade, att utsyning av skog till avsalu kunde äga rum oftare än vart femte år.

Härefter besiktigades husbehovsskog till frälsetorpet Sauloudden nr 1, jämväl be- läget vid sjön Karats i Jokkmokks socken. Ägaren av torpet S. Saulo—Nilsson hade icke något att erinra mot att skogen lades under lappmarkslagens bestämmelser.

Efter besiktningarna hölls sammanträde i Jokkmokk med ägare av husbehovs— skogar.

Vid sammanträdet hade tillstädeskommit följande ägare till frälsetorp: A. Torda i Tallberget nr 1, J. A. Olssoni Olstorp nr 1, J. E. Wennberg i Sandås nr 1, J. A. Boströms dödsbo i Tallvatis nr 1 och D. M. Larssons dödsbo i Larsbo nr 1 samt innehavarna av krononybyggena Spadnejaur nr 1 I. Nilsson och Siknäs nr 1 P. Eriksson. Därjämte närvar jägmästaren i Pärlälvens revir K. 0. E. Hammarström. vilken jämväl medföljt kommissionen under besiktningarna denna dag.

Olsson anförde, att han för sin del funne den nuvarande lagen angående husbe- hovsskogar bra. Det vore dock önskvärt, att utsyning för avsalu av den gamla skogen finge äga rum oftare än vart femte år. De penningar, som erhölles för sko- gen, borde förvaltas för vederbörande ägares räkning av offentlig myndighet. Ols- son ansåge på grund av de erfarenheter han haft av utsyningar av skogsvårdssty- relsens tjänstemän icke lämpligt, att skogsvårdsstyrelsen finge tillsynen över husbe— hovsskogarna.

Torda uttalade sig däremot för att husbehovsskogarna ställdes under tillsyn av skogsvärdsstyrelsen. I likhet med Olsson framhöll även Torda, att det vore önsk— värt med utsyningar oftare än vart femte år. Den gamla skogen borde tagas bort för att lämna plats för ny skog. De medel, som inflöte för den försålda skogen. borde få behållas och användas av skogens ägare. Dessa penningar vore i hög grad behövliga för gäldande av skulder och inköp av kreatur.

I Tordas uttalande instämde samtliga närvarande ägare av husbehovsskogar med undantag av Olsson.

Nilsson framhöll, att stadgandet om utsyning vart femte år vore mindre lämpligt med hänsyn till att detsamma kunde förhindra utsyning och försäljning av virke vid de tillfällen, då virkespriserna vore förmånligast.

Torda upplyste, att efter avverkning av den gamla skogen funnes likväl tillräck— ligt med skog för husbehov.

För Boströms dödsbo lämnades liknande uppgift. Wennberg uppgav, att efter uttagandet av den övermogna och skadade skogen komme det att uppstå brist på husbehovsvirke. Sådant kunde emellertid inköpas från en närbelägen kronopark.

I fråga om krononybyggena upplystes följande. Eriksson resterade för såväl byggnads- som odlingsskyldighet. Han hade odlat 1/2 har och uppfört ett användbart bostadshus. Han hade emellertid innehaft ny- bygget endast under 4 år. Å detta hade han en häst och tre kor.

Nilsson hade odlat 11/2 har. Å nybygget funnes ladugård, men något ordentligt boningshus vore ännu icke uppfört. Han bodde i ett gammalt hus, som uppförts av hans far, från vilken han förvärvat nybygget för 4 år sedan. För någon tid sedan hade han sökt bidrag till uppförande av ett bättre boningshus. Å nybygget hade han en häst och tre kor.

Den 3 september.

Kommissionen besiktigade denna dag till en början husbehovsskogar vid Fällo— heden i Arjeplogs socken. Kommissionen åtföljdes under dagens besiktningar av jägmästaren i Arjeplogs revir K. Bergman.

Jägmåstaren Bergman upplyste, att han medgav utsyning till avsalu i alla de fall. då nybyggena vore bebodda av innehavarna, även om dem åvilande skyldigheter i fråga om byggnader och odling icke vore fullgjorda. Beboddes ej nybyggena, bru- kade jägmästaren vanligen icke medgiva utsyning. I vissa fall hade jägmästaren dock avvikit från denna princip och medgivit avsaluutsyning, nämligen då uppfö— randet av hus å nybyggena fortskridit så långt, att någon fara för nybyggenas åter- gång till kronan på grund av bristande fullgörande av nybyggaren åvilande skyl—

digheter icke syntes vara för handen. Jägmästaren upplyste vidare, att odlings— möjligheterna vid Fälloheden vore förhållandevis dåliga. Skogen vore däremot av god beskaffenhet. Nybyggarna födde i allmänhet tre kor på sina nybyggen.

Vid besiktningen av skogen tillstädeskommo Frans V. Carlsson såsom ägare till Fälloheden nr 2 och J. O. Hedlund såsom ägare till Fälloheden nr 3.

Carlsson uppgav, att han ännu icke fullgjort sina skyldigheter i fråga om odling a nybygget. Han hade emellertid fått föreläggande att vara färdig till den 1 augusti 1938. Odlingsmöjligheterna vore enligt Carlssons mening dåliga. Carlsson ansåge lämpligt, att en friare utsyning medgåves å skogen samt att denna ställdes under skogsvårdsstyrelsens tillsyn.

Hedlund upplyste, att han fullgjort sin byggnads- och odlingsskyldighet. Hans dotter Therese Hedlund, som vore innehavare av Fälloheden nr 6, liksom hans son Oskar Hedlund, som innehade Fälloheden nr 5, resterade däremot i fråga om bygg— nadsskyldigheten. De hade erhållit föreläggande att hava fullgjort sina skyldigheter i berörda hänseende till 1940. Hedlund ansåge i likhet med Carlsson önskvärt, att tätare utsyningar medgåves och att skogen ställdes under skogsvårdsstyrelsens till» syn.

Härefter besiktigades kronobygget Myrbacka nr 1 i Arjeplogs socken. Jägmästa— ren Bergman upplyste, att nybygget hade god odlingsmark men att skogen, som utgjordes av gammal granskog, vore av sämre beskaffenhet. Den lämnade ringa överskott utöver husbehovet. Ä nybygget föddes två kor och en häst. Under kom- missionens uppehäll vid Myrbacka nr 1 tillstädeskom Sara Malm såsom innehavare av nybygget Granliden nr 1. Hon upplyste, att hon fullgjort sin byggnadsskyldig- het men att någon odling icke blivit verkställd. Skogen till nybygget vore dålig. Väg saknades till nybygget, vilket förorsakade henne stora svårigheter vid dess brukande.

Kommissionen besiktigade härefter skogen till nybyggena Granberg nr 1, 2 och 3. Jägmästaren Bergman upplyste, att åbor antagits å dessa nybyggen i sammanhang med avvittringen, men att åborna aldrig tagit nybyggena i bruk. Till följd härav hade jägmästaren icke kunnat vidtaga några åtgärder med avseende å skogen, vil- ket uppenbarligen medförde skada för densamma. Enligt jägmästarens åsikt borde de nybyggen, som icke tagits i bruk men vore av den beskaffenhet, att de vore läm— pade för odling och bebyggelse, icke återtagas av kronan utan överlämnas till åbor. som kunde antagas vilja bruka dem. De nybyggen, vilka till följd av sin olämpliga belägenhet eller beskaffenhet icke ansäges lämpade för uppodling, borde däremot återtagas av kronan. Den utdelning från skogsmedelsfonden. som belöpte å de icke i bruk tagna nybyggena, plägade icke utbetalas till vederbörande åbo utan kvar— stode i fonden. Något stöd för ett dylikt förfaringssätt funnes icke i fondens regle— mente utan man hade förfarit så av lämplighetsskäl.

Kommissionen höll härefter sammanträde med ägare av husbehovsskogar vid ny- bygget Sandvik nr 2 i Arjeplogs socken. Härvid tillstädeskommo Hj. Lundgren i Myrheden nr 1, K. Oskarsson å Myrheden nr 2 och J. Degermark å Myrheden nr 3. De två sistnämnda upplyste, att de fullgjort sina odlings- och nybyggnadsskyldig— heter. Lundgren bruste däremot i sina skyldigheter. Oskarsson och Degermark uppgåvo, att de skaffade sig extra inkomster på automobilkörslor. Lundgren hade tidvis arbete i skogen och vid vägbyggen. Samtliga nybyggarna förklarade sig icke hava något att erinra mot att lappmarkslagen bleve tillämplig ä husbehovsskogarna.

Sammanträde hölls härefter vid nybygget Västerberget nr 1. Vid sammanträdet tillstädeskommo nio krononybyggare, nämligen J. Listander å Solberg nr 1, J. Wid- man och A. Widman å Solberg nr 2, Hj. Marklund å Solberg nr 3, A. Abrahamsson å Solberg nr 4, A. Flintfält ä Västerberg nr 1, E. Malm å Högliden nr 1, V. Lund— qvist å Björna nr 1 och O. Almqvist å Oskarsnäs nr 1. Samtliga upplyste, att de

ännu icke fullgjort sina skyldigheter i fråga om odling och nybyggnad. Föreläg- gande hade givits dem att hava fullgjort berörda skyldigheter till 1940. De närva- rande nybyggarna uppgåvo, att de för sin försörjning måste skaffa sig arbete utan— för nybyggena och att de i allmänhet arbetade i skogen eller vid järnvägsbyggen. De förklarade samtliga, att de icke hade något att erinra mot att lappmarkslagen bleve tillämplig å husbehovsskogarna.

Sedan kommissionen besiktigat husbehovsskogen till nybygget Erikslund nr 1, vilket nybygge icke tagits i bruk, hölls sammanträde vid Storkolmis nr 2. Härvid tillstädeskommo A. Bodén å Storkolmis nr 1, E. Almqvist å Storkolmis nr 2, F. Fjäll- ström å Lundegård nr 1, J. Carlsson å Dellaur nr 1 och V. Mattsson å Sveggejaur nr 1.

Bodén uppgav, att han icke fullgjort vad som ålåge honom i fråga om nybygg- nad och odling. Han hade för någon tid sedan köpt nybygget men hade icke kun- nat bliva inrymd såsom åbo, enär han, som vore främling på trakten, icke kunnat skaffa »borgen» för skyldigheternas fullgörande. Fjällström och Carlsson upplyste, att de fullgjort sina odlings- och byggnadsskyldigheter. Mattsson uppgav, att hans hus nyligen nedbrunnit. Sin odlingsskyldighet hade han emellertid fullgjort.

Samtliga närvarande nybyggare förklarade sig önska tätare utsyningar till avsalu än vadfden nuvarande husbehovsskogslagen medgåve. Från deras sida vore intet att erinra mot att tillsynen över husbehovsskogarna övertoges av skogsvårdssty- relsen.

Kommissionen företog i sammanhang med sammanträdet besiktning av de när- belägna nybyggena.

Senare på dagen hölls sammanträde i Arjeplog. Till sammanträdet hade infunnit sig sex nybyggare och två innehavare av frälsetorp ävensom ledamoten av styrelsen för nybyggarnas särskilda allmänning inspektoren E. Westermark samt landsfiska- len i Arjeplogs distrikt H. E. Svenonius.

V. Lundström å Lappheden nr 2 förklarade, att det vore önskvärt, att utsyning till avsalu kunde verkställas oftare än vart femte år med hänsyn till att åbon då lättare kunde lämpa virkesförsäljningarna efter konjunkturerna på trävarumarkna- den. Lundström uppgav, att han hade sig bekant, att ett flertal andra nybyggare delade hans uppfattning i denna fråga. Lundström ansåge även lämpligt, att hus- behovsskogarna ställdes under tillsyn av skogsvårdsstyrelsen.

V. Vidman å Svedjeholmen nr 2 framhöll, att flottning icke förekomme varje är å Storavan, å vilket vattendrag en stor del av husbehovsskogarnas innehavare i des- sa trakter flottade sitt virke. Det vore med hänsyn härtill olämpligt att binda utsy- ningen av virke å skogarna vid femårsperioder. Utsyning borde kunna företagas å sådan tid, att virket kunde utflottas snarast möjligt. Vidman ansåge icke, att nå- gon fara för missbruk av utsyningsrätten skulle uppstå. Den myndighet, som skulle verkställa utsyningarna, skulle säkerligen förhindra detta. Huruvida husbehovssko- garna stode under domänverkets eller skogsvårdsstyrelsens överinseende vore, så- vitt Vidman kunde förstå, från skogsägarnas synpunkt ganska likgiltigt.

J. O. Lundqvist å Höganäs nr 1 uttalade, att även han ansåge tiden mellan utsy- ningarna för lång med hänsyn till konjunkturernas snabba växlingar. I likhet med Vidman funne Lundqvist det vara av mindre intresse för ägarna av ifrågavarande skogar, huruvida dessa stode under tillsyn av domänverket eller skogsvårdsstyrel- sen. Vidare framhöll Lundqvist följande. Understundom inträffade, att en nybyg- gare nedlade en del arbete på sitt nybygge och därefter begärde utstämpling till avsalu till så stort belopp som möjligt. Sedan han därefter sålt det utstämplade virket och sålunda skaffat sig en icke obetydlig förtjänst på nybygget, övergav han detsamma. Den därefter kommande innehavaren av nybygget kunde sedermera icke på lång tid få någon utsyning på nybygget. Ett dylikt förfaringssätt vore up- penbarligen icke lämpligt och borde förhindras därigenom att allt för stora utsy-

ningar till avsalu icke medgåves. Lundqvist föresloge därför, att nybyggarna icke skulle berättigas att utfå realisationsförrådet av skogen under kortare tid än 8 år.

Samtliga närvarande nybyggare anslöto sig i princip till de av Lundqvist under sammanträdet gjorda uttalandena.

Inspektor Westermark ifrågasatte lämpligheten av att de nybyggen, som aldrig tagits i bruk, lades under skogsvårdsstyrelsens tillsyn, då dessa nybyggens skogar troligen alltid komme att bliva av krononatur.

Jägmästaren Bergman framhöll, att de nybyggen, som återföllo till kronan på grund av bristande fullgörande av innehavaren åvilande skyldigheter, komme att hava del i allmänningarnas fonder. Rätteligen borde kronan för dessa nybyggen ingå såsom delägare i allmänningsfonderna. Jägmästaren ville emellertid ifråga- sätta, huruvida icke kronan lämpligen borde avstå från sin rätt i förevarande hän- seende. —— Jägmästaren upplyste vidare, att genom de avverkningar, som under åren 1919 och 1920 enligt 3 5 i husbehovsskogslagen företagits för avvittringslagets gemensamma räkning, omkring 170.000 kronor influtit till den särskilda allmän- ningsfonden. Sedermera hade till fonden genom virkesförsäljningar influtit omkring 20000 kronor. Ur fonden hade vid olika tillfällen skett utbetalningar till delägarna. Vid första utdelningen, som troligen skett är 1923, hade utbetalats 100 kronor per skäl. År 1929 hade utbetalats 60 kronor per skäl och år 1933 25 kronor per skäl. Tidpunkten för utbetalningarna hade bestämts av länsstyrelsen. Utdelning hade en- dast skett till de nybyggare, som vore bosatta på nybyggena. Belopp, som utfallit ä nybyggen, vilka icke vore bebodda, hade fonderats. —— Den stora allmänningsfon- den uppginge till närmare 1,000,000 kronor. Fondens avkastning brukade använ- das till gäldande av vägskatt för delägarna i fonden. I övrigt användes avkastnin- gen till mindre vägbyggen, sprängningar och dylikt. Understundom hade från fon- den tagits större belopp för vissa mera allmännyttiga ändamål såsom anläggande av kraftverk. Från fonden hade vidare avsatts vissa belopp till en understödsfond för nybyggarna. Denna fond uppginge för närvarande till inemot 70,000 kronor. Från denna fond hade även någon gång utbetalats understöd även till andra än ny- byggare.

Vidman framhöll härefter, att understundom uppstode svårigheter för nybyg- garna att hinna fullgöra sina skyldigheter med avseende å odling och nybyggnad inom föreskriven tid. Det måste anses allt för strängt, att nybyggarna skulle mista sina nybyggen, därest de bruste härutinnan.

Landsfiskalen Svenonius upplyste, att cirka 1/4 av nybyggarna fullgjort sina skyl- digheter. Därest nybyggarna icke hunne fullgöra sina åligganden, finge de föreläg— ganden att inom viss tid avhjälpa bristerna. Att tiden härför sattes kort berodde därpå, att man av erfarenhet visste, att nybyggarna, därest de finge längre tid på sig, vanligen under första delen av denna tid icke gjorde något åt nybyggena utan sökte skaffa sig inkomst på annat håll. För den händelse att arbetena icke med- hunnes inom föreskriven tid beviljades emellertid anstånd. Hittills hade icke något nybygge dömts förverkat. Såsom ett allmänt omdöme ville landsfiskalen uttala, att nybyggarna i de flesta fall gjorde sitt bästa att utföra arbetena inom förelagd tid. Landsfiskalen vore för närvarande sysselsatt med att besiktiga nybyggena inom sitt distrikt. Han hade hittills besiktigat ett hundratal och hyste förhoppningar att med- hinna återstoden inom årets slut. I samband med besiktningen verkställdes ock un- dersökning, huruvida de nybyggen, som icke tagits i bruk, vore olämpliga för od- ling. Landsfiskalen antoge, att de nybyggen, som därvid befunnes olämpliga, kom- me att återtagas av kronan.

Den 4 september.

Denna dag besiktigades till en början husbehovsskog till skattehemmanet Risnäs i Sorsele socken. Vid besiktningen närvar ägaren Emil Gustafsson. Han hade för

sin del intet att erinra mot att lappmarkslagen komme att bliva gällande för hus- behovsskogarna. Enligt hans mening borde jämväl allmänningsskogarna läggas in under nämnda lag.

Kommissionen höll senare på dagen sammanträde i Ammarnäs med ägare och in- nehavare av husbehovsskogar. Till sammanträdet hade infunnit sig 4 kronoåbor samt 6 ägare av skattehemman. Därjämte var närvarande assistenten i Sorsele revir jägmästaren 0. Zetterholm, vilken denna dag åtföljde kommissionen på dess resa.

J. E. Grundström i Övre Gautsträsk nr 1 anförde, att han ansåge, att utstämpling vart femte år vore tillräckligt. Det vore däremot önskvärt, att stämplingstvånget i fråga om lövskog upphävdes.

K. E. Grundström framhöll, att det vore önskvärt, att utsyningar till avsalu kun- de äga rum oftare än vart femte år. Den äldre skogen borde få uttagas snabbare än vad nu ägde rum. Det vore emellertid av synnerlig vikt, att föryngringen icke eftersattes utan att återväxåtgärder efter avverkningarna i erforderlig utsträckning vidtoges. I likhet med J. E. Grundström ansåge K. E. Grundström, att utsynings- tvånget för björkskogen borde borttagas. Understundom kunde inträffa, att man ville hjälpa en granne med litet ved. Detta kunde emellertid ej ske med mindre er— forderliga träd utsynades, vilket givetvis medförde onödig kostnad och omgång. Det vore önskvärt, att lappväsendet täckte sina inköp av virke från skogsägarna i trak— ten, enär dessa eljest hade svårt att med någon förtjänst vinna avsättning för sin skog.

Byråchefen Cassel upplyste i anledning av sistberörda yrkande, att lappvåsendct erhölle erforderligt virke kostnadsfritt från kronoparkerna.

K. E. Grundström anförde vidare, att man väl fått köpare till det utstämplade vir— ket, men att priserna varit så dåliga, att något rotvärde å virket ej uppstått.

J. E. Grundström framhöll, att man genom byggande av väg till Ammarnäs och anläggande av en motorsåg därstädes skulle kunna med fördel förädla virket till slipers.

Samtliga närvarande innehavare av husbehovsskogar uttalade sig för att skogs- vårdsstyrelsen anförtroddes uppgiften att utöva tillsyn över husbehovsskogarna. Samtliga med undantag av J. E. Grundström —— anslöto sig även till K. E. Grund; ströms yrkande att utsyningarna borde kunna förekomma oftare än vart femte år.

J. E. Grundström förklarade sig icke hava något att erinra mot att det uppdroges åt lämplig myndighet att för respektive skogsägares räkning förvalta vad som in- flöte genom försäljning av virke från husbehovsskogarna.

Övriga närvarande innehavare av husbehovsskogar voro emellertid av den upp— fattningen, att inkomsterna från försäljningarna borde fritt få disponeras av veder- börande skogsägare.

J. E. Grundström anförde, att enligt hans uppfattning hade vid avvittringen vissa fastigheter fått så litet skog eller skog av så dålig beskaffenhet, att densamma icke täckte husbehovet för fastigheterna. J. E. Grundström ansåge, att, om en friare utsyningsrätt medgåves, en utjämning borde äga rum, så att varje fastighet erhölle skog i tillräcklig omfattning.

De övriga innehavarna av husbehovsskogar ansågo sig icke kunna ansluta sig till J. E. Grundströms mening utan motsatte sig varje utjämningsförfarande i fråga om skogstilldelningen.

L. Grundström i Övre Gautsträsk nr 1 upplyste, att samtliga kronoåbor med un— dantag allenast av en enda fullgjort sina odlings- och byggnadsskyldigheter. Den åbo, som bruste i detta avseende, resterade för en mindre del av byggnadsskyldig— heten. Åborna ägde del i Sorsele sockens allmänningsskog.

Ordföranden i allmänningsståmman O. Johansson i Kraddsele upplyste, att ut- delning till delägarna från allmänningsfonden ägt rum. Utdelning hade dock icke skett varje år.

Den 5 september.

Kommissionen företog denna dag besiktning av husbehovsskogar, belägna invid vägen mellan Storuman och Tärna.

Senare på dagen hölls sammanträde i Tärna kyrkoby. Vid sammanträdet voro närvarande jägmästaren i Västra Stensele revir S. E. Grenholm, kronojägaren F. H. Johansson och ordföranden i Tärna allmänningssty- relse Ernst Johansson i Hemavan samt ägarna av husbehovsskogar Nils Månsson i Bodsjön och N. A. Linka i Södra Fjällnäs.

Kronoiägaren Johansson upplyste, att sammanträdet utlysts i kyrkan och att med- delande därom uppsatts i Tärna samt vid telefon- och poststationer inom reviret. Anledningen till att så få skogsägare kommit tillstädes vore enligt kronojägarens mening den, att man i allmänhet icke hade några erinringar att göra mot den gäl- lande lagstiftningen rörande husbehovsskogarna. Emellertid rådde enligt vad krono- jägaren försport ett visst missnöje däröver, att delägarna i de samfällda husbehovs- skogarna icke kunde kontrollera, huru stora virkeskvantiteter vid varje utsynings- tillfälle utsynats åt de olika delägarna. Någon sammanfattande liggare över utsy- ningarna funnes icke tillgänglig för delägarna.

Jdgmästaren Grenholm anförde: Vid utsyningarna å de samfällda husbehovssko- garna förekomme understundom, att vissa delägare icke toge ut allt dem tillkom- mande virke eller bytte eller överlämnade till annan delägare sin utsyning i skogen mot det att han vid ett senare utsyningstillfälle återfinge motsvarande kvantitet vir- ke eller i vissa fall icke alls påfordrade någon utsyning av virke. Då någon ordnad avräkning över dylika transaktioner icke gjordes, kunde desamma medföra en avse- värd oreda i fråga om de olika delägarnas rätt till virke från den gemensamma sko- gen. Delägarna syntes nu önska, att utsyningsförrättaren förde en liggare över vir- kesuttagen, så att med ledning av denna avräkning mellan delägarna kunde äga rum.

Ernst Johansson framhöll i likhet med jägmästaren, att för närvarande syntes var- je delägare utan kontroll uttaga ur den gemensamma skogen vad han behövde. En- ligt Johanssons mening borde i reglemente styrelserna för de samfällda husbehovs- skogarna åläggas att föra en liggare, ur vilken vars och ens uttag eller tillgodoha- vande i skogen kunde utläsas.

Nils Månsson uttalade såsom sin mening, att husbehovsskogarna alltjämt borde stå under domänverkets tillsyn. Då till följd av brist på flottled stora svårigheter förefunnes för avsättande av skogen, ansåge Månsson det vara av mindre intresse för skogsägarna att få tätare utsyningar till avsalu än vart femte år.

Ernst Johansson ansåg, att, då domänverkets tillsyn över skogarna vore fullt till- fredsställande, från skogsägarnas sida icke förefunnes någon önskan om skogarnas läggande under skogsvårdsstyrelsens överinseende. Det vore givetvis en fördel, att tätare utsyningar till avsalu finge äga rum, då man därigenom lättare kunde begag- na sig av de bättre konjunkturerna. Men då å andra sidan utdrivningen av virket vore nästan omöjliggjord på grund av bristen på flottled, bleve frågan om utsynin- garna under alla förhållanden icke av något större intresse för skogsägarna. Ur skogsvårdssynpunkt vore det emellertid önskvärt, att den övermogna och skadade skogen avverkades. Ernst Johansson ville ifrågasätta, huruvida icke kronan skulle vara villig att anordna en flottled i Girgesån. De enskilda skogarna i trakten vore av så dålig beskaffenhet, att de icke kunde bära kostnaderna för flottledens anläg- gande. Visserligen hade numera en väg stakats, som skulle underlätta utdrivningen av virket. Men det vore ovisst, när denna bleve färdig, och i varje fall skulle den icke vara till hjälp för mera avlägsna trakter, då de långa transporterna utefter vägen bleve för betungande. En flottled skulle däremot vara till hjälp för alla.

Byråchefen Cassel upplyste i anledning av Ernst Johanssons yttrande, att frågan om inrättande av flottled övervägts inom domänstyrelsen, men att kostnaderna för densamma befunnits alltför höga. — Inom kommissionen ifrågasattes, huruvida icke

möjligen statsbidrag kunde erhållas, därest flottleden ur allmänna och sociala syn- punkter vore önskvärd.

Ernst Johansson framhöll härefter, att vid avvittringen en del fastigheter fått sig tilldelad så litet skog, att denna ej räckte till husbehov. På grund av bristande kun- skap om lagens bestämmelser hade dessa fastigheters ägare icke heller enligt lagens föreskrift inom ett år efter tillträdet av sina skogslotter anmält, att de önskade utsyning till fyllande av bristen å avvittringslagets allmänningsskog. Till följd här— av förefunnes fastigheter, vilka saknade skog till fyllande av husbehovet.

Jägmästaren Grenholm upplyste, att denna olägenhet hittills avhjälpts därigenom. att fastighetsägarna, oaktat de försuttit sin rätt, erhållit utsyning ä allmänningen för tillgodoseende av sitt husbehov. Utsyningarna hade av jägmästarens företrädare verkställts utan vidare men av Grenholm själv först efter det allmänningsstämman lämnat sitt samtycke därtill.

Ernst Johansson framhöll, att, därest en fastighet delats efter avvittringen och bebyggts, de olika delarna givetvis icke kunde erhålla sitt behov av husbehovsvirke från allmänningen. I dylikt fall erhölle fastigheten endast så mycket, som ansåges belöpa på fastigheten i odelat skick.

Jågmästaren Grenholm upplyste, att av husbehovsskogarna av krononatur inom Stensele socken 5 år 6 utgjordes av kronohemman och återstoden av krononybyggen. 2/3 av krononybyggarna hade icke fullgjort sina åligganden i fråga om odlings- och byggnadsskyldighet. Samtliga åbor vore emellertid bosatta å sina fastigheter. Jäg— mästaren medgåve utsyning till avsalu, även om odlings- och byggnadsskyldigheter- na icke helt fullgjorts.

Efter sammanträdets avslutande verkställdes besiktning av husbehovsskogar vid Övre Boksjön.

Den 6 september.

Kommissionen besiktigade denna dag husbehovsskogar vid Björkvattnet och in— vid vägen mellan Tärna och Umfors.

Den 7 september.

Sedan besiktning denna dag företagits av husbehovsskogar invid Vojmsjön, höll kommissionen på eftermiddagen sammanträde i Dikanäs.

Vid sammanträdet tillstädeskommo 20 ägare av skattehemman och 8 innehavare av kronohemman. Därjämte närvoro jägmästaren i Vilhelmina revir M. Peterson och kronojägaren J. Hj. Öhlund i Dajkanvik.

Samtliga närvarande innehavare av husbehovskogar uttalade sig för en friare ut- syning av den gamla skogen samt förordade, att husbehovsskogarna ställdes under skogsvårdsstyrelsens tillsyn. Några erinringar vore icke att göra mot domänverkets skötsel av skogarna, men större enhetlighet i skogarnas vård skulle uppnås, därest skogsvårdsstyrelsen, som hade tillsyn över flertalet enskilda skogar, även finge hand om husbehovsskogarna.

J. A. Kanon i Borka anförde, att fastighetsägarna i Fättjaure och Svallgonäs icke hade del i de samfällda husbehovsskogarna och att vissa av dessa fastighetsägare icke hade tillräckligt med husbehovsskog. De hade icke heller inom föreskriven tid begärt utsyning å avvittringslagets allmänningsskog.

0. K. Vesterlund i Dikanäs uppgav, att även hans fastighet saknade erforderlig husbehovsskog. Per Oskar Andersson i Berglund upplyste, att det funnes hemman, som till och med saknade nödig skog till husbehovsved. Framställning hade gjorts från deras

sida om utsyning å allmänningen i Fatmomakke, men då de icke framställt sin be- gäran inom ett år efter tillträdet av sina skogslotter, såsom i husbehovsskogslagen föreskreves, hade deras ansökan avslagits. Erforderligt virke funnes emellertid att köpa av såväl kronan som allmänningen. Det vore önskvärt, att en undersökning komme till stånd rörande de fastigheter, som saknade erforderligt husbehovsvirke vid avvittringen. Dessa borde nu berättigas att få virke från allmänningen.

Kronojägaren Öhlund uppgav, att han ansett sig förhindrad att till de fastigheter, som saknade nödigt husbehovsvirke, utlämna virke från allmänningen utan ersätt- ning eller sälja sådant virke till dem till särskilt billiga priser.

J. A. Persson i Skansnäs framhöll, att, därest utsyning medgåves från allmännin- gen för de fastigheter, vilkas ägare uppgåve sig sakna husbehovsvirke, detta lätt kunde leda till missbruk. En person, som oriktigt föregåve sig sakna husbehovs- skog, kunde tilläventyrs beviljas utsyning och, sedan sådan erhållits, sälja skog från sin egen fastighet.

Jägmästaren Peterson förklarade, att utsyning från allmänningen uppenbarligen endast borde medgivas den, som vid avvittringen fått för litet skog till husbehov. Detta vore icke omöjligt att nu konstatera. Hade en fastighet delats efter avvittring- en, borde utsyningen medgivas endasti så stor utsträckning, som skulle belöpt å fastigheten i odelat skick. _ Jägmästaren upplyste vidare, att, därest den gamla skogen komme att avverkas, en stor del av fastigheterna skulle komma att i varje fall sakna byggnadsvirke. De flesta fastigheter vore emellertid bebyggda; dock er- fordrades å en del av dem reparationer. Föryngringsförhållandena vore visserligen icke dåliga, men det skulle dröja ganska lång tid, innan ny skog skulle hava vuxit upp. Möjlighet funnes emellertid alltid att köpa virke. -— Jägmästaren tillade, att 4 5 i husbehovsskogslagen aldrig tillämpats inom reviret.

J. A. Persson uppgav, att å hans mark är 1922 i sammanhang med avvittringen uttagits den gamla skogen för avvittringslagets räkning. Numera hade god återväxt kommit upp. Detta visade önskvärdheten av att den gamla skogen toges bort.

Såsom en allmän erfarenhet uttalades av de närvarande skogsägarna, att, sedan den gamla skogen avverkats, god återväxt erhölles. I högre lägen och på för- sumpade marker vore dock föryngringsmöjligheterna mindre goda.

Samtliga de närvarande skogsägarna uttalade sig emot, att, därest friare avverk- ningsrätt medgåves och ökad försäljning av virke från ifrågavarande skogar sålun- da komme till stånd, de medel, som inflöte för det försålda virket, skulle förvaltas av offentlig myndighet. Det skulle sannolikt ej bliva möjligt för sådan myndighet att med gynnsamt ekonomiskt resultat ombesörja avverkning, utdrivning och för— säljning av virket. De belopp, varom här kunde vara fråga, bleve i varje fall rela- tivt obetydliga.

Kronojägaren Öhlund upplyste. att flottled funnes för Dikanäsområdet och att av- sättningsmöjligheterna för fastigheterna inom detta område i allmänhet icke vore allt för ogynnsamma. I fråga om två byar, Krutberg och Västansjö, vore dock av- sättningsmöjligheterna dåliga.

Det upplystes, att fastighetsägarna ägde del i Vilhelmina övre sockenallmänning. Utdelningen hade varierat och vanligen uppgått till 5 år 10 kronor per skäl; vissa år hade emellertid ingen utdelning förekommit.

J. A. Persson anförde i anslutning härtill, att utdelningen efter skattetal ur all- männingsfonden medförde vissa orättvisor. Vid avvittringen hade nämligen de olika fastigheterna åsatts skatt efter olika grunder. Sålunda hade förrättningsmannen i Dikanäs sökt nedpressa skattetalen till de minsta möjliga, under det att förrättnings- mannen i Fatmomakke däremot åsatt fastigheterna höga skattetal. Följden härav hade blivit, att Dikanäsborna finge sämre utdelning ur allmänningsfonden än fas- tighetsägarna i Fatmomakke. Det skulle vara rättvisare, om utdelningarna beräk- nades efter kronoskatten eller taxeringsvärdena å fastigheterna.

Den 8 september.

Kommissionen företog denna dag besiktning av husbehovsskogar invid sjöarna Vuollelite, Bielite och Kultsjön.

Senare på dagen hölls sammanträde i Saxnäs. Till sammanträdet hade infunnit sig 19 ägare av skattehemman, 5 innehavare av kronohemman och 1 innehavare av krononybygge. Härjämte närvar jägmästaren M. Peterson.

Erik Nilsson i Bångnäs framhöll, att det vore önskvärt, att utsyningarna till av- salu kunde förekomma oftare än vart femte år.

I detta yrkande förklarade sig samtliga närvarande innehavare av husbehovssko- gar instämma.

J. M. Abrahamsson i Stalon ingav en skrift av följande lydelse: »För att inför skogslagstiftningskommissionen å sammanträde i Saxnäs den 8 sept. 1936 har undertecknade Stalons byamän utsett E. G. Fjellström och Erik Adamsson i Stalon att framföra våra önskemål och synpunkter som vi anse bör be- aktas vid en lagstiftning å så kallade husbehovsskogarna.

Dessa våra synpunkter äro i stort sett, att dessa husbehovsskogar jämnställes med övriga enskilda skogar i landet och ställas under skogsvårdsstyrelsens uppsikt och vård. Som nu förhållandet är, kan man ej godogöra sig skog som står och rutt- nar ned.

Stalon den 1 sept. 1936.

J. L. OLSSON. K. PERSSON. ERNST ALBIN JONSSON. P. 0. MIKAELSSON HÄLLFORS J. M. ABRAHAMSSON.)

Samtliga närvarande innehavare av husbehovsskogar instämde i vad i skriften anförts.

J. E. Jonsson i Stalon uppgav, att transport av virke från trakten kunde ske å flottled.

Jägmästaren Peterson anförde i anledning härav, att avsättningsförhållandena i dessa trakter vore ganska svåra. Ett undantag utgjorde dock Stalon, som hade det relativt bra ställt i detta hänseende. Den största delen av virket, som avverkades, såldes till ved eller till byggnadsvirke till i trakten bosatta avnämare. Med hänsyn härtill ansåge jägmästaren önskvärt, att tätare utsyningar kunde få äga rum.

E. Erdman i Grytsjö anförde: Fastighetsägarna i Grytsjö hade endast särskilda husbehovsskogar och ägde sålunda icke del i samfälld husbehovsskog. De särskil- da husbehovsskogarna hade emellertid vid avvittringen utlagts med så små arealer, att fastighetsägarna från dem icke kunde tillgodose sitt behov av husbehovsvirke. Vissa fastigheter hade icke ens skog, som försloge att förse fastigheterna med ved. Skogarna bestode uteslutande av dålig gran— och björkskog. På grund av oförstånd eller okunnighet om lagens innehåll hade fastighetsägarna icke inom den föreskriv- na tiden begärt utsyning å allmänningen. Sedermera gjorda framställningar om er— hållande av virke från allmänningen kostnadsfritt eller mot lägre betalning än den vanliga hade avslagits.

G. Danielsson och Herbert Abrahamsson, båda i Saxnäs, uppgåvo, att de å sina fastigheter saknade skog, som kunde användas till byggnadsvirke.

O. Andersson i Saxnäs upplyste, att i hela Saxnäs vore det dåligt ställt med hus- behovsvirke för fastigheterna. Skogens tillväxt vore svag.

O. Holmgren i Klimpfjäll uppgav, att å såväl hans egen som hans broders fastig- het, vilka fastigheter båda vore belägna i Storvalls by och ej ägde del i samfälld skog, saknades erforderlig husbehovsskog. —— I anledning av detta yttrande upplyste jägmästaren Peterson, att två skattetal i Storvalls by saknade del i samfälld husbe- hovsskog.

N. Eriksson i Lövberg förklarade, att brist inom en ej allt för avlägsen framtid komme att uppstå på skog till vedbrand åt ett flertal fastigheter. Det vore med hän- syn härtill önskvärt att få ved kostnadsfritt från kronans skogar. —— I detta yttrande instämde E. Erdman.

Jägmästaren Peterson upplyste, att kronan för närvarande sålde virke till synner- ligen låga priser, en å två kronor för byggnadsvirke och 35 öre för ved, allt per ma. Inkomsterna från dessa försäljningar täckte endast utsyningskostnaderna. —— Jäg- mästaren upplyste vidare, att utdelningarna från allmänningen varierat mellan 5 och 15 kronor för år och skäl. Vissa år hade emellertid ingen utdelning kunnat äga rum. Understundom uttoges virke in natura i stället för utdelning i penningar.

Den 9 september.

Efter det kommissionen denna dag förrättat besiktning av husbehovsskogar, be- lägna invid vägen mellan Risbäck och Borga, höll kommissionen på eftermiddagen sammanträde i Borga.

Vid sammanträdet infann sig förvaltaren T. Sundberg såsom representant dels för Pensionsstiftelsen för befattningshavare hos Kramfors aktiebolag och dels för nämnda bolag. Vid sammanträdet närvar därjämte jägmästaren i Dorotea revir E. Romberg.

Sundberg uppgav, att Kramfors aktiebolag ägde de husbehovsskogar, som till- hörde hemmanen i Rissjö by, samt att Pensionsstiftelsen vore ägare till övriga hus— behovsskogar, som tillhörde skattehemman inom reviret, med undantag av skogen till en mindre hemmansdel i Lövsjö by, som ägdes av Sundsvalls enskilda bank aktiebolag. Förutom skattehemmanens skogar funnos tre frälsetorp, Strömnäs, Löv- berg och Stridsberg, vilka samtliga hade husbehovsskogar. Dessa torp ägdes av en- skilda. Pensionsstiftelsens fastigheter innehades vid avvittringen av hemmansägaren Jakob Nordström i Tjädernäs, från vilken fastigheterna sedermera övergått till grosshandlaren Erstad. Vid dennes konkurs förvärvades fastigheterna av firman Mauritz Magnusson, från vilken de därefter övergått till stiftelsen. Hemmanen i Rissjö by hade varit i Kramfors aktiebolags ägo redan vid sekelskiftet och således före avvittringen. Skattehemmanen hade erhållit relativt stora skogsanslag, varför skog över husbehovet funnes. Hemmanen, vilka vore utarrenderade, underginge för närvarande avstyckning, varvid inägorna jämte lämplig skogsmark utlades såsom särskilda fastigheter. Meningen vore att sälja de avstyckade delarna till arrendato— rerna. En del av skogen ä hemmanen vore äldre och av grövre dimensioner samt lämpade sig icke till husbehovsvirke. Frälsetorpen hade vid avvittringen i motsats till hemmanen icke fått tillräckligt med skog för husbehov. Vid avvittringen hade 50 procent av Skogsanslaget avsatts till Dorotea övre sockenallmännning. Dennas av- kastning utdelades efter skattetal till delägarna. Från Pensionsstiftelsens eller Kram- fors aktiebolags sida vore intet att erinra mot att lappmarkslagens bestämmelser vunne tillämpning å husbehovsskogarna. För skogsägarna bleve det en fördel att endast hava att göra med en myndighet — skogsvårdsstyrelsen vid utsyningar- na. Sundberg upplyste ytterligare, att flottning av virket från ifrågavarande sko- gar kunde ske, men att till följd av skogarnas belägenhet kostnaderna vore ganska höga. Virket vore i betydande omfattning skadat av röta. Av rotkubikmassan kun- de endast cirka 50 procent användas till gagnvirke.

Jägmästaren Romberg upplyste, att frälsetorpens ägare, vilka saknade tillräckligt med husbehovsskog, kostnadsfritt erhållit virke från kronans skogar. Sådan tilldel- ning av virke hade ägt rum redan före jägmästarens tillträde till reviret och jägmä- staren hade icke lyckats vinna någon klarhet, på vilken grund dylik kostnadsfri till- delning av virke ägt rum. Under den tid jägmästaren förestått reviret hade emeller- tid endast vid några enstaka tillfällen virke utsynats till frälsetorpen.

Kommissionen besiktigade efter sammanträdet frälsetorpet Lövberg. Vid besikt- ningen närvoro torpets ägare J. Jonsson ävensom kronojägaren J. E. Karlsson.

Jonsson upplyste, att till torpet hörde 25 hektar skog och 9 hektar impediment. Skogen, som utgjordes av blandad gran och björk, räckte till vedbrand men försloge däremot ej till byggnadstimmer. Enligt vad Jonsson ville minnas hade för tio år se- dan 1,200 klampar avverkats i skogen. Vid ett tillfälle hade han erhållit kostnads- fri utsyning å kronans skog för täckande av torpets behov av husbehovsvirke. torpet hade han för närvarande tre kor och två kalvar. Han skaffade sig extra in- komster genom arbete i skogen och vid vägbyggen.

Kronojägaren Karlsson vitsordade, att Jonsson vid ett tillfälle fått virke kostnads- fritt från en närbelägen kronopark. Kronojägaren trodde sig i avvittringshandling- arna hava läst, att ägarna av frälsetorpen skulle vara berättigade att, för den hän- delse de icke hade lämpligt husbehovsvirke å torpen, få utsyning å närbelägna kro— noparker.

Den 10 september.

Kommissionen höll denna dag enskilt sammanträde i Hoting, därvid diskuterades riktlinjerna för det fortsatta utredningsarbetet.

In fidem: B. Fallenius.

över

husbehovsskogar

Väs/erbof/ens och Norrbof/ens läns Murarna/"ker.

& XX Aa

K&M. [, lfjällåse ”__/_ Xxxx "sis ,"

"öf— "

kkusv

Sloravhlie cm:/ww

,.

(ä' näe—.? ,—

vs. vumrc & ix ' une »

. ' x 9 ' ÖVZT'xunn * MSE ' ' "nl/hrs

N su)- .än W

" ' ällen = "hm ”09" , lil/lä

m a (Grundat) ,my ren

(1 ' ' O åååh-I. S'k "s?/ål! & Xx // ”"Sju/l . |: X". (0 . ll

' sele

Ku units '

atenska; dne.

' ' avsäga un

,Elh'nz/z

Risha'1.

/il

Å,,

; /)

Nan eaglejix

p.g'fxlv

lille) ('

l . VU] '

Hsu s h in åxijiww sn.—'.yémj t../51131

”Il”!

åtalet—s 'uu

Jlabnfbr' .s

1 *,X '$) "kk.” 17 'Vis (”MK,

”Ivan? r'mxfor sen

Lowranfor: ! , Vuollerim

(&)le & V:!”

'x 41,0de

Smal/fäller

lif—&nb— .WJ/ ria/lg , ,, ,

Frun '. *

ris/x'. - ' * Å'J'unq/ »

' 'x xxN

Kul!/lt1ll'* R 1'

l ** Lil'kll WW

| .6 Ak] i £ ; .(5

n.— . Xx : ; x

Vuurå/rurl ,

TL'L'V'

,Vm' U) Hu

Pit l & ,,Xt

ÅJT, x 1!

[I' ".c/f ' A hit

-2 ..

, ,

' 7'11'13 Vm'l' '.n ' De abril . - I

__».

):ilT fll—Sh” 0! ulfl I

D

.busbeho vss/mgar od/z'ngxsgrå'ns

Statens” offentliga; utredningar 1937 Systematisk förteckning

(Sinrornu inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Bättsskipning. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Fångvård. '

Betänkande med förslag till revision av törvarings- och ! interneringslagarnn. m.m.

Vattenväsen. Skogsbruk. Borgsbruk.

Betänkande med förslag till lagstiftning ang. särskilda husbehovsskogar i Västerbottens och Norrbottens läns

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. lappmarker m m.. [5]

Industri.

Kommunalförvaltnhlg.

Banniel oeli sjöfart.

Statens och kommunernas finmlsväsen.

Kommunikatinnsväsen.

Politi. , Bank-, kredit- och penningväsen.

Nationalekonomi och socialpolitik. 3 Försäkringsväsen. .

Socieliseringsproblemet. 2. Hushållsräkningens problem ' och faktorer. [1 ] Sociahsezi'mggådéer och socialiseringspraxis l Sovjetnnlo- : nen . Statslobteriutredningen. Betänkande med förslag röran- de svenskt penninglotteri. [4] Kyrkoviisen. Undervisningsv lisen. Andlig odling i övrigt.

Hälso- och sjukvård.

. Försvar-svåger].

Allmänt näringsväsen. , Utrikes ärenden. Internationell rätt=.

368460 Isaac Marcus Boktr. -A.- .. Stockholm 1937