Betänkande med förslag angående den statsunderstödda vattenavlednings- och avdikningsverksamheten samt därmed sammanhängande spörsmål

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

offentliga utredningar 1937

Statens

.Kronologisk *förteckning

. Socialiseringsproblemet.g 2. Hushallsräkningens prob- 6. Yttrande i abortfrågan. Marcus. 56 s. S. lem och faktorer. Tiden. viij, 173 s. F1. 7. 1934 års nämnd för städningstttredning. Betänkande . Socialiseringsidéer och i Sovjet-- med speciella beräkningar och förslag rörande ersättunionen. 2. Tiden. vij, 140 s. 1. socialislggingspraxis ningarna för städningsarbete inom vissa statliga Em- . Betänkande med förslag till revision av förvarings- och betslokaler i Stockholm m. m. Marcus. 54 s. Fi. interneringslagarna m. m.” Marcus. 95 s. Ju. . Betänkande med förslag angående den statsunderstöd- . Statslotterintredningen. Betänkande med förslag rö- da vattenavledninus- och avdikningsverksamheten samt rande svenskt penninglotteri. Haeggström. 177 s H. sammanhängande spörsmål. Heeggström. 275 s. . Betänkande med förslag till lagstiftning angående sir- därmed o. skilda husbehovsskogar i Västerbottens och Norrbot-

an»:-mm:-A

tens läns lappmarker m. m. Marcus. 98 s. 1 karta. Jo.’

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. =ecklesiastikdepartementet. Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1937:8 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÃNKANDE MED FÖRSLAG

I

ANGÅENDE

DEN

STATSUNDERSTÖDDA

VATTENAVLEDNINGS- OCH AVDIK-

N IN GSVERKSAMHE TEN

SAMT DÄRMED SAMMANHÃNGANDE

SPÖRSMÃL

AVGIVET DEN 28 DECEMBER 1936 AV 1934 ÅRS AVDIKNINCSSAKKUNNIGA ____---___

STOCKHOLM 1937 [VAR HEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI A.B. 370951 .UEIIOÅ

5.|U~°( › *ä *auf*

°cxn°

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid. Skrivelse till Statsrådet och Chefen för

Kungl. Jordbruksdepartementet . 5

Åtgärder från det allmännas sida för j ords torrläggning . . . . . . . . . . . . 9

Historik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Den nuvarande verksamheten under statens direkta ledning . . . . . . . . . . . . . . 12 Personalförhâllanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 12 Lantbruksstyrelsen sid. 13. - Den lokala organisationen sid. 14-. —- F örrättningsmännen sid. 14. -- Fältbiträden sid. 17. — Rit- och skrivbiträden sid. 18. - Resekostnads- och traktamentsersättning sid. 19.

Tjänstegöromålens art och ordningen för deras handläggning samt verksamhetens omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . .. 20 Tj änstegöromålens art och ordningen för deras handläggning sid. 20. — Förrättningarnas antal och omfattning sid. 22.

Statens ekonomiska av understödjande torrläggningsföret a g e n . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24

Bestämmelser angående lån och bidrag sid. 24. — Handläggningen av ärenden rörande statsunderstöd sid. 27. —- Verksamhetens omfattning sid. 30.

Statens utgifter för den nuvarande organisationen . . . . .. 33 Lantbruksstyrelsens kulturtekniska och deras byrå sid. 33. — Lantbruksingenjörerna biträden sid. 34-.

Hushållningssällskapens verksamhet

för jords torrläggning . . . . . . . . . . . . . . 35

Personalförhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 35

Hushållningssällskapen och täckdikningsnämnderna sid. 35. - Förrättningsmännen sid. 36. -- Täckdikningsförmännen sid. 39.

Förrättningarnas handläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4:0

Statens ekonomiska av under-stödjande täckdikningsverks a m h e_ t e n . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4-1

Bestämmelser angående lån och bidrag sid. 4«l. — Verksamhetens omfattning sid. 446.

Utgifterna för täckdikningsverksamheten . . . . . . . . . . . . .. 48

De sakkunnigas

uppdrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50

Torrläggningsverksamhetens förutsättningar och betydelse för framtiden.

52 Brister i den nuvarande organisationen och av de

sakkunniga föreslagna åtgärder för deras avhjälpande

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56

Förenklingar i förrättningsförfarandet vid uppgörande av förslag till torrläggningsföretag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59

Snabbare handläggning av torrläggningsärendena . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76

Snabbare handläggning å. lantbruksingenjörsdistrikten. .. 76

Snabbare handläggning hos myndigheterna. . . . . . . . . . . . .. 78

Torrläggningsföretagen och vägintresset . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87

Tillgodoseende av ekonomiska synpunkter vid

torrläggningsföretagens under-

stödjande med statsmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93

Sid.

och deras biträdens anställnings- och avlöningsför- Lantbruksingenjörernas

hållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .103

och lantbruksstipendiater . . . . . . . . .106 Lantbruksingenjörer sid. 106. -- Föreslagna anställ- Nuvarande anställnings- och avlöningsförhållanden sid. 108. nings- och avlöningsförhållanden Assistenter och tekniska biträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . _114

Nuvarande anställnings- och avlöningsförhållanden sid. 114. _— Föreslagna anställ-

sid. 118. nings- och avlöningsförhållanden

Rit- och skrivbiträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .123

lönetillägg till de ordinarie lantbruksingenjö- Personliga för minskade inkomster . . . . . ..124 rerna såsom kompensation

traktamentsersättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .129 Rese-och

Lantbruksingenjörstaxan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..131

Kostnadsberäkningar, statförslag m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . .144

Övergångsanordningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . _149

organisation . . . . . . . . . . . . 1 51

Olika linj er för torrläggningsverksamhetens

inordnas i sin helhet under hushållningssällskapen . 154 Torrläggningsverksamheten

av verksamheten och hushåll- Nuvarande uppdelning på lantbruksstyrelsen

bibehålles . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .156 ningssällskapen Skrivelse från Göteborgs och Bohus läns hushâllningssällskaps förvaltningsutskott vid 1936 års riksdag sid. 157. — Personalbehov m. m. sid. 160. sid. 156. -- Motion sid. 160. - Hushållningssällskapen sid. 161. - Lant- —- Lantbruksingenjörsdistrikten sid. 168. - Kostnadsberäkningar, statförslag m. m. sid. 171. bruksstyrelsen

ställes i sin helhet direkt under statlig ledning . .173

Torrläggningsverksamheten

sid. 173. - Personalbehov m. m. sid. 175. - Täckdik- Den lokala organisationen sid. 177. —- Täckdikningsförmännen sid. 178. - Den centrala organingsnämnderna statförslag m. m. sid. 179. nisationen sid. 179. ——Kostnadsberäkningar,

Jämförelse mellan statsverkets beräknade kostnader för torrläggningsverksam-

och de olika organisationsförslagen . . . .185 heten enligt nuvarande organisation

De olika alternativens fördelar och nackdelar . . . . . . .i . . . . . . . . . . . . . .186

i vissa delar av vattenlagen . . . . . . . . . . . .193 Förslag till lag om ändring

i den 31 december 1921

Förslag till om ändringar kungörelsen

kungörelse

bestämmelser i vattenmål. . . .195

med Vissa angående handlingar (nr 842)

villkoren för statsbidrag från statens

Förslag till kungörelse angående

. .195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

avdikningsanslag

till villkoren för lån från statens avdiknings-

Förslag kungörelse angående

. . . . . . .200 lånefond . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . .205 Speciell motivering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

av arbetet för torrläggning i

Kort för organisationen jords

redogörelse

.214 de nordiska grannländerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

av de sakkunnigas förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .217

Sammanfattning

Särskilda . . . .I . .. . . . . .i .i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .218

yttranden.

. . . . . . . . . 233 Bilagor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

”ill

Herr Statsrådet och

Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet.

Den 15 juni 1934 Kungl. dåvarande chefen för

bemyndigade Majzt jord-

bruksdepartementet att tillkalla fem utredningsmän för att, i offent-

enligt liggjort statsrådsprotokoll för sagda dag angivna riktlinjer, verkställa utred-

ning och avgiva förslag rörande den med understöd av statsmedel bedrivna

avdiknings- och täckdikningsverksamheten samt därmed sammanhängande

spörsmål, och skulle en av tillkallas först efter an-

sagda utredningsmän

mälan av de övriga och allenast för deltagande i såvitt an-

utredningen, ginge frågor av övervägande juridisk och natur. Vidare be-

vattenråttslig

myndigade Kungl. Maj :t utredningsmännen att för och upp-

överläggningar

lysningars inhämtande tillkalla en representant för

lantbruksingenjörerna

och en representant för lantbruksingenjörsassistenterna.

J ämlikt sagda bemyndigande tillkallade departementschefen den 20

juni

1934 såsom utredningsmän landshövdingen A. B. Gärde, tillika ordförande,

ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren O. L.

Carlström,

Södergården, Sävsjö, professorn vid lantbrukshögskolan G. H. Flodkvist

och byråchefen i L. O. Fredholm.

lantbruksstyrelsen

Såsom sekreterare vid utredningen förordnades den 6 oktober 1934 assessorn i Svea hovrätt N. H. Grafström.

Med stöd av omförmälda bemyndigande och i av framställ-

anledning

ning från utredningsmännens ordförande tillkallade

departementschefen

den 11 januari 1936 vattenrättsdomaren greve H. A. H. Hamilton att deltaga i utredningsarbetet, för såvitt detsamma av över-

anginge frågor

vägande juridisk och vattenråttslig natur.

Utredningsmännen, vilka antagit 1934 års benämningen avdiknings-

sakkunniga, påbörjade sitt arbete under september månad 1934.

Genom beslut den 16 november 1934 har — med över-

Kungl. Majzt

lämnande av en av de anställdas i skrivelse den 13

centralorganisation

oktober 1934 hemställan ——— åt de att i sam-

gjord uppdragit sakkunniga

band med fullgörandet av deras uppdrag verkställa och

utredning avgiva

förslag i fråga om anställnings- och för

avlöningsförhållanden tjånstebiträ-

den hos statens lantbruksingenjörer.

För att tagas i övervägande vid av hava till de

fullgörandet uppdraget

sakkunniga från jordbruksdepartementet med remisskrivelser nedan an-

givna dagar överlämnats handlingarna i följande ärenden:

den 9 1934 skrivelse den

juli föreningen lantbruksingenjörsassistenters

1 augusti 1932 angående utredning av frågan om ett bättre utnyttjande av

den befintliga assistentkåren, särskilt förste assistenter, för mera kvalifice-

rat arbete inom lantbruksingenjörsverksamheten;

den 9 1934 en av lantbrukaren N. Adler och majoren friherre Fabian

juli

Lilliecreutz den 29 april 1933 avgiven promemoria rörande statens understöds- och låneverksamhet för jordbruksnäringens förkovran; den 24 1935 Svenska mosskulturföreningens skrivelse den 18

januari

1935 i av en av kulturingenjörerna A. Bauman, E. Hole

januari anledning

och O. Djurle uppgjord och vid skrivelsen fogad promemoria rörande mark-

undersökningar vid de statliga torrläggningsföretagen;

den 29 november 1935 föreningen lantbruksingenjörsassistenters skrivelse

den 3 1933 i av revisorers av år 1932 framställda

april anledning riksdagens anmärkningar mot vissa förrättningar av lantbruksingenjörerna;

den 29 november 1935 civilingenjören F. Paulys skrivelse den 6 juli 1933

angående utredning i vad mån bättre planerade arbetsföretag handlagda enligt 7 kap. vattenlagen skulle kunna erhållas;

den 14 december 1935 Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskotts skrivelse den 7 december 1935 angående statsbidrag

till vissa i samband med stående avloppsföretag; och

täckdikning

den 17 april 1936 riksdagens skrivelse den 16 mars 1934, nr 101, i anledav en inom väckt utredning om lämplig-

ning riksdagen motion, angående

heten av sådan av vattenlagen, att vägingenjör erhåller tillbörligt

ändring

vid av ärenden angående dikningsföretag, som

inflytande handläggningen

beröra allmän väg. För att vara vid av uppdraget har ytterligare

tillgängliga fullgörandet

från med remisskrivelse den 7 november 1934 till de

finansdepartementet

överlämnats skrivelse

sakkunniga föreningen lantbruksingenjörsassistenters

den 13 maj 1933 angående ordnande av pensionering för lantbruksingen-

jörernas tjänstebiträden jämte över avgivna yttranden.

framställningen

Vidare har från med remisskrivelse den 30 de-

jordbruksdepartementet

cember 1935 till de sakkunniga för kännedom överlämnats en av godsägaren B. G. Östervåla, i en den 15 oktober 1935 dag-

Montgomery, Aspnäs,

tecknad skrift hemställan om vidtagande av åtgärder för påskyndan-

gjord

de av tillämnad av Tämnaren inom Västmanlands och Upp-

reglering sjön

sala län av och lantbruksingenjören H. Welin-

jämte lantbruksstyrelsen

Berger i ärendet avgivna yttranden.

hava till de sakkunniga inkommit följande skrivelser:

Slutligen

en av O. i mars 1935 avfattad skrivelse med

kulturingenjören Djurle

markundersökningarna vid torrläggningsförenågra synpunkter angående

tagen;

föreningen lantbruksingenjörsassistenters skrivelser den 14: juni 1935 och

den 10 december samma år angående anställnings- och

avlöningsförhållan-

dena för tjänstebiträdena hos samt

lantbruksingenjörerna;

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts skrivelse den

3 juli 1936 angående pensionering av täckdiknings-

hushållningssällskapens

förmån.

Vid vissa av de sakkunnigas överläggningar hava deltagit lantbruksingenjörerna A. H. Welin-Berger, K. G. Kindblom, S. G. V. Hallin och

N. E. Risberg såsom representanter för föreningen statens lantbruksingen-

jörer, jordbrukskonsulentema H. Paulsen, J. Hagman, A. Norrgård och

D. L. Andersson såsom representanter för föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter samt förste assistenterna C. Lundin, T. Herdenberg och B.

Almgren såsom representanter för föreningen lantbruksingenjörsassistenter.

De sakkunniga hava därjämte haft överläggning med föreståndaren för Svenska mosskulturföreningen filosofie licentiaten friherre G.

agronomen

A. Rappe. Under utredningens gång hava undertecknade Gärde, Carlström, Flod-

kvist och Fredholm med vederbörligt medgivande resor i olika

företagit

delar av landet och därvid besiktigat olika och täck-

vattenavlednings-

dikningsföretag och sammanträffat med ett flertal samt

förrättningsmän representanter för åtskilliga hushållningssällskap.

Sedan utredningsarbetet, i vilket vattenrättsdomaren Hamilton

greve

deltagit i vad beträffar frågor av övervägande juridisk och vattenrättslig

natur, numera slutförts, få de sakkunniga härmed vördsamt sitt

avgiva

betänkande i anledning av det åt dem anförtrodda uppdraget.

Betänkandet innefattar bland annat följande

författningsförslag:

1) förslag till lag om ändring i vissa delar av

vattenlagen; 2) förslag till kungörelse om ändringar i kungörelsen den 31 december

1921 (nr 842) med vissa bestämmelser angående handlingar i vattenmål; 3) förslag till kungörelse angående villkoren för statsbidrag från statens

avdikningsanslag samt

4) förslag till kungörelse angående villkoren för lån från statens avdik-

ningslånefond.

Särskilda yttranden av undertecknade Carlström, Flodkvist och Fred-

holm bifogas.

Stockholm den 28 december 1936.

A. B. GÄRDE.

OSCAR CARLSTRÖM. HERMAN FLODKVIST. OLOF FREDHOLM.

N ils Grafström.

från det allmännas sida för

Åtgärder jords torrläggning.

Historik.

Under inflytande av den vid 1800-talets början alltmera omfattade åskådningen, att jordbruket vore den för nationens välstånd grundläggande näiingsgrenen, började man då. i vårt land i större än tidi-

omfattning

gare att arbeta för jordbrukets förbättring i olika avseenden. Den tanken uppkom härvid, att man borde söka avvärja eller i görligaste mån minska

de skador, som åsamkades jordbruket översvämningar i genom dalgångarna

och på Inom landet förefanns emellertid vid denna tid icke

slättbygderna.

sakkunskap för planläggning av på ett ur jordbrukets

torrläggningsföretag

synpunkt tillfredsställande sätt.

Ett initiativ, som skulle bliva i för vårt

hög grad fruktbringande jord-

bruks utveckling, togs vid denna tid av ett av landets

hushållningssäll-

skap, nämligen hushållningssällskapet i Örebro län, som, sedan ekonomiska garantier lämnats av enskilda medlemmar, beslöt att inkalla skotten Georg

Stephens för planläggning av inom länet. Stephens,

torrläggningsföretag

som var den i allmän tjänst i vårt. land först anställde för jords

sakkunnige

torrläggning, anlände till Sverige år 1806. Sedan resultaten av hans arbete blevo kända, kallades han att utföra av

planläggningar torrläggningsföretag

även inom andra län. Efter hand arbete för av

upptogs jords torrläggning

allt flera

hushållningssällskap.

Med tiden fästes jämväl statsmakternas uppmärksamhet vid vikten och

nödvändigheten av jords torrläggning, såväl för att den odlade jor-

höja

dens fruktbarhet som ock för att bereda till åkerarealens ut-

möjlighet

ökning genom nyodling. Ett betydelsefullt steg togs av staten år 1835, då Stephens med benämningen antogs i statens av lantbruks-

agronom tjänst akademien, som vid denna tid var den centrala myndigheten för jordbruket. Stephens’ uppgift blev nu att arbeta för jords inom hela

torrläggning

landet. Han blev härvid en av pionjärerna för täckt medelst

avdikning

- eller - som i värt land

tegelrör täckdilçning dräneringl enligt mönster

från England upptogs vid mitten av 1800-talet.

1 I vårt land benämnes sänkning av grundvattnet genom täckta ledningar såväl dränering» som »täckdikningx Under kristiden förefunnos sålunda samtidigt två av staten grundade lånefonder, av vilka den ena benämndes täckdikningslânefonden och den andra dräneringsfonden.

Då »täck-dikning- ur språklig synpunkt torde vara en mindre lycklig benämning på. täckt dikning och dränering» vunnit internationell spridning, använda de sakkunniga i sina förslag till författningsändringar denna senare term.

Snart vidtogo statsmakterna jämväl på annat sätt än genom anställande

av förrättningsmän för planläggning av torrläggningsföretag åtgärder till

stödjande av denna verksamhet. Från början av 1840-talet har riksdagen

sålunda ställt medel till Kungl. Majzts förfogande för avdikningsverksam-

hetens stödjande, till en början i form av lån men senare dessutom genom

bidrag utan återbetalningsskyldighet.

Antalet agronomtjänster ökades efter hand, varjämte såsom tjänste-

biträden elever, benämnda stipendiater, till vilkas

åt agronomerna antogos avlönande bidrag delvis utgick av allmänna medel. Vid 1865-1866 års riksdag ökades antalet förrättningsmän, vilka alltsedan år 1863 benämndes lantbruksingenjérer, från förut varande nio till tolv. Sedermera har

antalet lantbruksingenjörstjänster ytterligare ökats, så att det för när-

varande uppgår till 244. Därjämte äro med understöd av statsmedel inom

torrläggningsverksamheten anställda extra lantbruksingenjörer, lantbruks-

stipendiater och vissa tjänstebiträden.

Fram till 1865 hade befogenhet att avgiva utlåtande i råttstvister berörande avdikningsföretag tillkommit endast lantmätarna, vilka i icke ringa

omfattning planlade vattenavlednings- och I och med

täckdikningsföretag.

utfärdandet av det första reglementet för lantbruksingenjörerna år 1865 erhöllo dessa samma befogenhet i nyssnämnda hänseende som lantmätarna. Sedan lantmätarnas tid därefter i allt större omfattning kom att upptagas av andra såsom skiftesförrättningar m. m., övertogs arbetet med

uppgifter, planläggning av torrläggningsföretag till övervägande del av lantbruks-

ingenjörerna.

Sedan staten således genom anställda tjänstemän tagit hand om led-

ningen av verksamheten för jords torrläggning, upphörde hushållningssällskapen med arbetet för planläggning av torrläggningsföretag. Enstaka hushållningssällskap utförde visserligen i mindre omfattning genom läns-

agronomer sådan planläggning, men i stort sett inskränktes hushållningssällskapens insats på området till att omfatta upplysningsverksamhet bland

jordbrukarna.

Ett nytt initiativ togs emellertid av hushållningssällskapen genom an-

ställande i åtskilliga sällskaps tjänst av dikningsförmän med uppgift att

under förrättningsmans ledning handhava utförandet av täckdiknings-

arbeten. Dikningsförmansinstitutionen, som knappast har någon motsva-

righet i annat land, har varit och är av stor betydelse, varför ock statsmakterna numera lämna bidrag till sällskapen för anställande av sådana

förmä.n. Antalet i hushållningssällskapens tjänst anställda dikningsförmän

uppgick år 1934 till 145.

De först i statens tjänst anställda agronomerna och lantbruksingenjörer-

na hade, liksom fortfarande är fallet, även till uppgift att tillhandagå lan-

det.s jordbrukare med råd på det egentliga jordbrukets område, exempelvis

i rörande jords odling och till och

frågor indelning omloppsbruk dylikt.

Efter hand och fram emot sekelskiftet inträdde emellertid en

ändring

i fråga om statens och verksamhet för torr-

hushållningssällskapens jords

läggning.

Lantbruksingenjörernas arbete hade vid denna tid alltmera kommit att

inriktas på planläggning av avlopp, nämligen för

vattenavledningsföretag

sarnfälligheter m. m., uppgifter, som redan då nått en avsevärd omfattning

och sedan dess ytterligare ökats, under det att deras arbete såsom råd-

givare i egentliga jordbruksfrågor samt såsom för plan-

förrättningsmän

läggning av täckdikningsföretag och ledning av sådana utförande

företags

var av jämförelsevis ringa Utvecklingen gick därefter vidare i

omfattning.

denna riktning, så att under första decenniet av innevarande århundrade lantbruksingenjörernas verksamhet på sistnämnda områden i förhållande till det föreliggande behovet företedde

obetydlig omfattning.

I vårt lands slättbygder med övervägande svårgenomsläpplig jord i svag

marklutning utgör upptagandet av avlopp till huvudsaklig del endast en

förberedande åtgärd för åkerjordens ur växtodlingssynpunkt ändamåls-

enliga torrläggning. För vinnande av full torrläggning är det ofrånkomligt,

att, sedan avlopp upptagits, jorden därjämte täckdikas. De stora kostnader, som avloppen kräva från den enskildes och det allmännas sida, komma icke att medföra avsett gagn, därest icke mera allmänt utföres.

täckdikning

Den brist i fråga om torrläggningsverksamheten, som eftersättandet vid

denna tid av täckdikningen medförde, framstod tydligt för på jordbrukets

område ledande män. Men även i annat hänseende ansåg man, att en brist

förelåg, nämligen däri, att täckdikning ofta utfördes utan plan och utan

kontroll, i vilket fall den icke erhöll den effektivitet och varaktighet, som måste krävas. En bättre ordning i berörda avseenden inträdde, då ett flertal hushållningssällskap började att taga hand om och organisera täckdik-

ningsverksamheten inom respektive län. Sällskapen uppdrogo därvid till någon i sin tjänst anställd länsagronom eller jordbrukskonsulent att, sam-

tidigt som han genom upplysning verkade för jords ändamålsenliga torrläggning, bearbetning och användning m. m., utföra planläggning av täckdikningsföretag samt att leda och kontrollera dessa arbetens utförande.

Denna utveckling har sedermera i avsevärd grad befordrats, bland annat genom den verksamhet, som under åren 1918-1922 utövades av Statens odlingsorganisation. Denna organisation grundades av statsmakterna med uppgift att i främsta rummet verka för täckdikning av ofullständigt torrlagd åkerjord ävensom för och beteskultur, allt i avsikt att i möj-

nyodling

. ligaste mån genom ökning av jordbrukets produktion motverka den under

kristiden uppkomna livsmedelsbristen. Då tillgång till förrättningsmän för

planläggning av täckdikningsföretag i erforderlig omfattning saknades,

föranstaltade ledningen av odlingsorganisationen om anordnande av en kurs för vidare utbildning i kulturtekniskt hänseende av sådana jordbrukskonsulenter och agronomer, vilka icke i erforderlig grad specialiserat sig för arbete på området.

Efter upphörande fortsattes arbetet för jords täck-

odlingsorganisationens dikning av hushållningssällskapen.

Under de senaste årtiondena har utvecklingen på torrläggningsverksam-

hetens område alltmera gått i riktning mot en uppdelning av de olika arbets-

uppgifterna mellan staten och hushållningssållskapen. Lantbruksingenjörer-

nas arbete har kommit att i allt större omfattning tagas i anspråk för diknings-, vattenavlednings- och invallningsföretag samt medverkan vid vattenregleringar, under det att och det huvudsak-

upplysningsverksamheten

liga arbetet med täckdikningsföretags planläggning samt ledningen av

dessa arbetens utförande alltmera övergått till j ordbrukskonsulenterna. Den

ojämförligt största delen av täckdikningsverksamheten handhaves numera

av hushållningssällskapen.

Hushållningssällskapens arbete för åkerjordens täckdikning har av stats-

makterna understötts i olika hänseenden, bland annat därigenom, att till sållskapen uppdragits utdelandet av statslån och statsbidrag till tåckdik-

ning, planlagd och utförd under ledning antingen av lantbruksingenjör eller

av i hushållningssällskapens tjänst anställd länsagronom eller jordbruks-

konsulent. Ãvenså lämnar staten bidrag till bestridande av hushållnings-

sällskapens utgifter för förmedling av täckdikningslån samt till avlönande

av i sällskapens tjänst anställda dikningsförmän. För utbildning av för-

rättningsmän för har staten anordnat kulturtekniska kurser,

täckdikning

avsedda för agronomer, jordbrukskonsulenter och lantbruksingenjörsaspiranter. Likaledes har av staten anordnats kurser för utbildning av dik-

ningsförmän. I den mån särskilt beviljade anslag varit otillräckliga för

verksamheten ifråga, och hushållningssällskapen således för denna anlitat till dem av statsmedel anvisade allmänna anslag, har så kunnat ske utan erinran från statens sida.

Den nuvarande verksamheten under statens direkta ledning.

Personalförhållanden.

Såsom förut antytts hava efter hand arbetsuppgifterna inom torrlägg-

ningsverksamheten uppdelats mellan olika slag av förråttningsmän, nam-

ligen å ena sidan de under lantbruksstyrelsen lydande lantbruksingenjö-

rerna, vilka alltmera inriktat sig på handläggningen av frågor rörande vat-

tenavledning, sa.mt å den andra sidan hushållningssällskapens jordbruks-

konsulenter, vilka omhändertagit det huvudsakliga arbetet med täckdik-

ningarna.

Denna uppdelning har emellertid ej till fullo genomförts, i det att vissa

lantbruksingenjörer alltjämt handlägga täckdikningsfrågor och på enstaka

håll äro ledare av denna verksamhet.

Lantbruksstyrelsen.

Den centrala ledningen över den med understöd av statsmedel bedrivna

Vattenavledningsverksamheten utövas av lantbruksstyrelsen.

Nu gällande instruktion för denna myndighet är utfärdad den 15 augusti

1933 (nr 509).

Enligt denna instruktion tillkommer det lantbruksstyrelsen att, bland annat, handlägga tekniska och administrativa ärenden angående sådana

torrläggnings- och för jordbrukets höjande, för vilka under-

odlingsföretag

stöd av statsmedel sökts eller beviljats (§ 1).

Under lantbruksstyrelsen lyda statens lantbruksingenjörer, extra lant-

bruksingenjörer och lantbruksstipendiater jämte hos dessa befattnings-

havare anställda tjänstebiträden (§ 2).

Inom lantbruksstyrelsen handläggas ärenden rörande torrläggningsföretag, däri inbegripet täckdikning, samt odlingsföretag ävensom angående lantbruksingenjörer, extra lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater

samt deras tjänstebiträden å styrelsens kulturtekniska byrå, därvid ärendena rörande torrläggningsföretag skola, i vad de avse granskning av arbetsplaner och kostnadsförslag och vad därmed äger samband ävensom före-

å en teknisk avdelning inom byrån med

tags godkännande, handläggas

som föredragande samt, i vad nämnda ärenden angå kontrakt

byråchefen

och säkerhetsförbindelser, utbetalning av m. m., handläggas å

statsmedel

en kameml avdelning inom byrån med en förste byråingenjör som före-

dragande (§ 7).

Å den tekniska avdelningen tjänstgöra, förutom byråchefen, en förste byråingenjör, två ett extra en förste ama-

byråingenjörer, ingenjörsbiträde,

nuens, en kvinnlig kansliskrivare samt ett kvinnligt kanslibiträde. Vidare äro såsom biträden å anställda ett visst antal extra

tillfälliga avdelningen ingenjörer.

Inom den kamerala avdelningen tjänstgöra, förutom den föredragande

förste byråingenjören, en kvinnlig kansliskrivare samt ett kvinnligt kansli-

biträde.

Utöver nu nämnda personal tjänstgöra å den kulturtekniska byrån i mån av behov extra skrivbiträden.

I senast fastställda avlöningsstat upptages för kulturtekniska byrån

i

följande personal:

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat:

1 byråchef . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. B301

2 förste byråingenjörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. B26

2 kansliskrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. B 11

2 kanslibiträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. B 7

Tjänstemän å extra stat:

2 byråingenjörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . B21 eller tillsammans 7 ordinarie befattningshavare och 2 befattningshavare å extra stat. Antalet icke-ordinarie befattningshavare har under de senare åren varierat från 7 till 10. Dessa avlönas från lantbruksstyrelsens allmänna anslag till icke-ordinarie personal eller av särskilt anvisade medel.

Den lokala

organisationen.

Lokalt år torrlåggningsverksamheten organiserad på de olika lantbruks-

ingenjörsdistrikten. Alltsedan år 1924: är riket för detta ändamål indelat i 241 lantbruksingenjörsdistrikt, vilka vart och ett förestås av en lantbruksingenjör. De nuvarande distrikten sammanfalla i stort sett med landets länsindelning, dock att Hallands lån och läns södra del, Göte-

Älvsborgs

borgs och Bohus lån samt läns norra del, Västerbottens lans södra

Älvsborgs

del, Västerbottens läns norra del och Norrbottens läns södra del, samt Norrbottens läns norra del var för sig utgöra ett

lantbruksingenjörs-

distrikt.

Såsom förrättningsvnän med uppgift att uppgöra planer till och leda ut-

förandet av torrlåggningsföretag tjänstgöra förutom de ordinarie lantbruksingenjörerna jämväl extra lantbruksingenjörer och sådana lantbruksstipendiater, vilka av Kungl. Maj :t tillerkånts behörighet att hålla syne-

förrättning enligt vattenlagen rörande torrlåggning av jord.

Hos äro anställda tjdnstebitrdden, dels

förrättningsmännen nämligen fältbiträden, vilka biträda förrättningsmånnen huvudsakligen vid arbetet

på fältet, och dels kontorsbiträden, vilka utföra förekommande rit- och

skrivgöromål på expeditionen. De personalen åliggande arbetsuppgifterna äro närmare angivna in-

i_ struktionen för statens lantbruksingenjörer, extra lantbruksingenjörer och

lantbruksstipendiater den 26 januari 1923 (nr 30) med däri genom kun-

görelsen den 27 juni 1930 (nr 313) vidtagna ändringar.

Antalet ordinarie lantbruksingenjörer har under de senaste decennierna varit tämligen konstant och utgör sedan år 1924, såsom ovan framhål-

lits, 24.

1 Till byrâchefen har därjämte under de senare åren från statens avdikningsanslag utgått en särskild ersättning för ökade göromâl med avseende å torrläggnixigsverksamheten.

Sedan år 1908 hava såsom extra extra lant-

förrättningsmän tjänstgjort

bruksingenjörer, vilkas antal till en början uppgick till 3 å 4, men alltsedan

år 1933 till följd av torrläggningsverksamhetens fortgående stegring ut-

ökats till 7.

_

Behörighetsförklaring för lantbruksstipendiat att tjänstgöra såsom för-

rättningsman har under de senare åren vid olika tillfällen meddelats, i den

mån behov av extra förrättningsmän gjort sig gälla.nde. Sådan behörighets-

förklaring har därvid lämnats de stipendiater, vilka uppfyllt föreskrivna

kompetensvillkor för antagande till extra lantbruksingenjör, men vilka på

grund av det begränsade antalet extra lantbruksingenjörsbefattningar icke

kunnat erhålla förordnande å sådan tjänst. Efter meddelad behörighetsförklaring, som nyss nämnts, hava under de senare åren 3 ä 4 stipendiater

tjänstgjort i egenskap av förrättningsmän för torrläggningsföretag.

De extra lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater, vilka tjänstgöra

såsom förrättningsmän, hava icke någon fast stationsort.

Bestämmelser angående kompetensfordringar för antagande till lantbruksingenjör, extra lantbruksingenjör och lantbruksstipendiat äro med-

delade i §§ 31, 34a och 37 i nyssnämnda instruktion den 26 januari 1923.

Dessa bestämmelser äro av följande lydelse.

31 §.

För att kunna antagas till lantbruksingenjör erfordras att hava:

1) minst två år haft anställning såsom lantbruksstipendiat i statens tjänst,

2) genomgått ettårig kurs vid ett av statens lantbruksinstitut enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av lantbruksstyrelsen,

3) genomgått kurs i rättskunskap till den omfattning, som lantbruksstyrelsen

äger bestämma,

4) minst ett år utfört praktiskt arbete vid olika slag av vattenbyggnads- och torrläggningsarbeten, som av lantbruksstyrelsen prövas vara för ändamålet

lämpliga, samt däröver till lantbruksstyrelsen avgivit godkänd berättelse,

5) efter vunnen kompetens till anställning såsom lantbruksstipendiat minst två år med lantbruksstyrelsens tillstånd tjänstgjort hos någon statens lant-

bruksingenjör samt därvid enligt intyg av vederbörande lantbruksingenjör för-

värvat praktisk erfarenhet och skicklighet i alla de verksamhetsgrenar, vilka till-

höra lantbruksingenjörsbefattning, samt

6) minst ett halvt år tjänstgjort såsom tekniskt biträde å agrikulturtekniska byrån i lantbruksstyrelsen och därunder visat sig äga erforderliga kunskaper och

skicklighet för lantbruksingenjörstjänst.

34§.

För antagande till extra lantbruksingenjör gälla enahanda villkor, som i sådant avseende i 31§ stadgas beträffande lantbruksingenjör.

37 §.

För att kunna antagas till lantbruksstipendiat erfordras att hava:

1) genom intyg av legitimerad läkare styrkt sig äga frisk och god kroppskonstitution jämte god synförrnåga,

2) minst ett halvt år allvarligt deltagit i de vid ett lantbruk förefallande

göromål,

3) minst ett år med lantbruksstyrelsens tillstånd tjänstgjort såsom biträde hos någon statens lantbruksingenjör och därvid erhållit vitsord om god flit och gott uppförande samt intyg om fullständig kännedom om och färdighet uti det

praktiska utförandet av planmätningar och avvägningar, kartritning däri inbegripen, samt 4) genomgått treårig kurs vid tekniska högskolan enligt lantbruksstyrelsens

närmare bestämmelser.

Den, vars ålder vid ansökningstidens utgång överstiger 30 år och som icke förut innehaft anställning såsom lantbruksstipendiat, må icke antagas till sådan stipendiat med mindre särskilt skäl till undantag hårutinnan förefinnes, i vilket fall åldersgränsen må höjas till högst 35 år.

I fråga om lantbruksingenjörs, extra lantbruksingenjörs och lantbruks-

stipendiats anställnings- och avlöningsförhållanden gälla följande bestäm-

melser.

o

Lantbruksingenjiir är befattningshavare a ordinarie stat samt åtnjuter

avlöning enligt lönegrad B 21 å avlöningsreglementets allmänna löneplan. Utöver lönen uppbär lantbruksingenjör av sakägare ersättning för förrättningar enligt gällande lantbruksingenjörstaxa den 27 juni 1930 (nr 303).

I fråga om lantbruksingenjörs rätt till pension stadgas i civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni 1934 (nr 442), att för sådan tjänsteman skall tillämpas det pensionsunderlag, som gäller för befattningshavare i 26:e lönegraden. .

Slutligen hava för lantbruksingenjörerna Vissa särskilda avlöningsbestämmelser, avseende storleken av tjänstgöringsområde, rått till semester samt omreglering av extra inkomster m. m., meddelats i kungörelsen den 27

juni 1930 (nr 239).

Extra lantbruksingenjör antages på förordnande tillsvidare av lantbruksstyrelsen, som äger entlediga honom från dylikt förordnande.

Till sådan befattningshavare utgår enligt gällande lönestat arvode av

statsmedel med ett belopp av 4 800 kronor för år. Därutöver äger extra

lantbruksingenjör att för förrättningar uppbära ersättning av sakägare

enligt lantbruksingenjörstaxan.

De extra äro icke till pension. I fråga

lantbruksingenjörerna berättigade

om dessa rätt till under sjukdom, semester

befattningshavares avlöning

m. m. hava särskilda bestämmelser utfärdats i Kungl. Majzts brev den 27 juni 1930 till Statskontoret angående fastställelse av stat för statens lant-

bruksingenjörer, extra lantbruksingenjörer, lantbruksstipendiater m. m.

antages av lantbruksstyrelsen för högst ett år i

Lantbrulcsstipendiat

sänder.

Till stipendiat utgår arvode av statsmedel med ett belopp av 250 kronor för månad. Under den tid, stipendiat tjänstgör såsom biträde åt lantbruks-

ingenjör, uppbär han därjämte i av

regel ersättning arbetsgivaren enligt

särskild överenskommelse med denne. I den mån stipendiat åter förordnats att på eget ansvar utföra

lantbruksingenjör eller extra lantbruksingenjör

åliggande göromål, uppbär han härför av vederbörande

ersättning sakägare enligt lantbruksingenjörstaxan.

I fråga om rätt till

lantbruksstipendiats ersättning under sjukdom, se-

mester m. m. hava särskilda bestämmelser meddelats i Maj :ts ovan

Kungl.

omförmälda brev till Statskontoret den 27 juni 1930.

Såsom fältbiträden hos

förrättningsmännen tjänstgöra, förutom lant-

bruksstipendiater, förste assistenter, assistenter och tekniska biträden.

F örste assistent avlönas av vederbörande

förrättningsman, varjämte till

hans avlönande utgår visst av statsmedel. bidrag Bestämmelserna angående

statsbidragen äro meddelade i den 27

kungörelsen juni 1930 (nr 314). En-

ligt denna må av statsmedel kungörelse bidrag till avlönande av förste assistenter utgå till ett antal av 30. Antalet förste assistenter är emellertid för närvarande allenast 27.

Bestämmelser angående för

kompetensfordringar antagande till förste

assistent äro meddelade i § 8 i

nyssnämnda kungörelse. Dessa bestämmelser

äro av följande innehåll.

För erhållande av förordnande som förste assistent erfordras att hava 1) genomgått startsunderstödd lantbruks- eller

lantmannaskola,

2) genomgått fullständig kurs å byggnadslinjen vid teknisk elementarskola eller tekniskt gymnasium, 3 kurs för av

genomgått utbildning förrättningsmän vid täckdikningsföretag,

därest sådan kurs anordnas med understöd av statsmedel, samt

4«) minst fem år med goda vitsord varit med

lantbruksstyrelsens medgivande

anställd som assistent hos eller

lantbruksingenjör lantbruksstipendiat;

lantbruksstyrelsen dock obetaget att annan teoretisk eller

godtaga praktisk

utbildning, som kan befin-nas likvärdig med den ovan föreskrivna. Vid meddelande av förordnande som förste assistent må skälig hänsyn tagas till föregående inom vederbörande

tjänstgöring distrikt.

I fråga om till dessa övergången bestämmelser, vilka trädde i kraft från och med den 1 juli 1930, att efter

gäller emellertid, lantbruksstyrelsens be-

prövande må vid första tillsättandet av förste assistent kunna

eftergift

lämnas i fråga om mera

fordringarna på formell kompetens, varjämte med

tidigare tjänstgöring såsom assistent må likställas annan till art och om-

fattning jämförlig tjänstgöring hos På av denna lantbruksingenjör. grund

bestämmelse har dispens från föreskrivna

kompetensfordringar medgivits

ett flertal av de för närvarande förste tjänstgörande assistenterna. Beträffande förste assistents och

anställnings- avlöningsförhållanden gäl-

ler enligt samma att sådan

kungörelse, befattningshavare förordnas av lant-

efter vederbörande hörande, tillsvidare

bruksstyrelsen, lantbruksingenjörs

för en tid av fem år med inom visst lantbruksingenjörsdistrikt

tjänstgöring

eller hos viss extra Där särskilda omständigheter så för-

lantbruksingenjör.

emellertid besluta om förändring av dylikt förord-

anleda, äger styrelsen

nande. till förste assistents grundavlöning, som skall utgöra

statsbidrag

minst 300 kronor med ett av 125 kronor för må-

i månaden, utgår belopp

nad. har således att till förste assistents grundavlöning

Lantbruksingenjör

ett av minst 175 kronor för månad. Till förste assistent

tillskjuta belopp av statsmedel vissa dyrorts- och ålderstillägg. utgår därjämte

Assistenter hos extra lantbruksingenjörer och lant-

lantbruksingenjörer,

hava under de senare åren varit anställda till ett antal

bruksstipendiater av sammanlagt omkring 20.

För till assistent äro icke författningsenligt några kompetens-

antagande

villkor Emellertid är föreskrivet att lantbruksingenjör må anfastställda. assistent för ett år i sänder, och att sådant antagande ej må ske,

taga högst

förrän därtill lämnat Sistnämnda bestäm-

lantbruksstyrelsen medgivande.

melse att vägra anställande av person,

giver lantbruksstyrelsen möjlighet vilken icke äger för sådan befattning nöjaktig kompetens.

av vederbörande varjämte till hans av- Assistent avlönas arbetsgivare,

visst från arbetsgivaren utgår efter lönande utgår statsbidrag. Avlöningen

i särskilt fall mellan träffad och av lantbruksstyrelsen godvarje parterna överenskommelse. till avlöningen utgår med varierande

känd Statsbidrag

i 100 kronor i månaden. Enligt tillämpad praxis skall assi-

belopp, medeltal

stent vara tillförsäkrad i lön från minst 25 procent högre

arbetsgivaren

än vad som utgår i statsbidrag. belopp

och assistenter äro för närvarande icke berättigade till Förste assistenter

pension.

av för högst ett år i sänder. Tekniska biträden antagas arbetsgivaren vad som föreskrivits i om av assistent erford-

I likhet med fråga antagande

av tekniskt att därtill läm-

ras för anställande b-iträde, lantbruksstyrelsen

nat medgivande.

biträden varierar år från år beroende på den arbets-

Antalet tekniska

och behov av extra arbetskraft, som vederbörande

mängd därav följande

har att räkna med.

förrättningsman

avlönas helt av Något bidrag av

Sådant biträde förrättningsmannen.

statsmedel till utgår sålunda icke.

avlöningen

rit- och slcrivbiträden avlönas

Hos förrättningsmännen tjänstgörande och anställningstiden är helt av vederbörande arbetsgivare. Avlöningen

som i särskilt fall kan

sålunda beroende av den överenskommelse, varje

träffas.

Enligt från förrättningsmännen inhämtade avseende åren

uppgifter,

1933——1934, voro under vart och ett av dessa år hos dem anställda rit- och skrivbiträden med en sammanlagd av 694 månader.

anställningstid omkring

Bland biträdena äro dels som äro helårsanställda

sådana, och vilkas arbetskraft behöver tagas i anspråk, då arbetsbördan inom lantbruks-

respektive

är av normal och dels som

ingenjörsdistrikt omfattning, sådana, tillfälligt

anställas under Viss tid av då behov av extra arbetskraft

året, gör sig gäl-

lande.

Till övervägande delen dessa biträden med arbets-

rekryteras kvinnlig

kraft. Utbildningen varierar från folkskola till högre Där-

skolbildning.

utöver hava flertalet biträden genomgått kurs i och kart-

maskinskrivning ritning.

Avlöningens storlek är beroende av biträdenas

anställningstid, kompe-

tens m. m. Under nyssnämnda år för ett rit- och skriv-

uppgick avlöningen

biträde till lägst 100 kronor och 275 kronor i månaden.

högst

Resekostnads- och till och

t*raktam/entsersdttning lantbruksingenjörerna

deras biträden utgår enligt följande bestämmelser.

Vid förrättningar i tjänsten äro hänförda till

befattningshavarna följande

rese- och traktamentsklasser i allmänna den 27 1929

resereglementet juni

(nr 211) med däri sedermera vidtagna nr 439/1930

ändringar (kungörelserna och 612/1934), klass nämligen lantbruksingenjör II C, extra lantbruksingen-

jör klass II D, och assistent klass IIE samt tekniskt

lantbruksstipendiat

biträde klass III E.

För befattningshavarna ett särskilt gäller därjämte besparingsreglemente

avseende, bland annat, storleken av till dem traktamentsersått-

utgående

ning vid vissa Detta senare benämnt

förrättningar. reglemente, reseregle-

mente för la.ntbruksingenjörer, är utfärdat den 31 decem-

genom kungörelse

ber 1920 (nr 911) samt i vissa delar ändrat den 23

genom kungörelserna

januari 1925 (nr 10), den 20 juli 1925 den 27 1929

(nr 374), juni (nr 219),

den 29 maj 1931 (nr 204) och den 9 1933 er-

juni (nr 303). Ifrågavarande

sättningar bestridas av statsmedel och från till rese-

utgå förslagsanslaget

ersättningar åt lantbruksingenjörer och deras biträden.

Vad särskilt beträffar resekostnads- och till de

traktamentsersättningar

tekniska biträdena må framhållas, att :t i brev till statskonto-

Kungl. Maj

ret den 20 juni 1935 medgivit, att av hos

lantbruksstyrelsen godkända,

lantbruksingenjörerna, extra lantbruksingenjörerna och

lantbruksstipendia-

terna anställda dylika biträden må äga att under budgetåret 1935/1936 och framdeles för budgetår, intill dess annorlunda förordnas, för en sammanlagd anställningstid av 150 månader åtnjuta resekostnads- och traktaments-

ersättning enligt nyssnämnda besparingsreglemente.

art och för deras handläggning samt

Tjänstegöromålens ordningen

verksamhetens omfattning.

art och ordningen för deras handläggning.

Tjänstcgöronzålens

De arbetsuppgifter, vilka åligga befattningshavarna på lantbruksingen-

äro fastställda i förut nämnda instruktion

jörsdistrikten, författningsenligt

extra och lantbruks-

för statens lantbruksingenjörer, lantbruksingenjörer

den 26 januari 1923 (nr 30). stipendiater

3 § i denna instruktion åligger det dessa tjänstemän Enligt

att planer till och leda utförandet av företag, som avse torrlägg- 1) uppgöra dikning, vattenavledning, invallning eller

ning av mark genom vattenreglering,

andra dylika åtgärder,

jords bevattning, eller till ävensom åkeromläggning med

jords odling indelning omloppsbruk mera dylikt;

av den eller skada, som må följa av 2) att verkställa uppskattning nytta

jords torrläggning eller uppdämning av vatten;

verkställa sådana förrättningar, som enligt vattenlagen 3) att i laga ordning

må åt lantbruksingenjör anförtros;

eller eljest enligt lag eller särskild författning utöva kontroll över och verkställa besiktning, avsyning eller inspektion

4a) att

ovan samt att meddela erforderliga anvisningar i av företag, varom förmäles,

om däri ingående arbetens utförande;

fråga

om beredande av understöd av statsmedel till 5) att, där fråga föreligger eller om fördelning av sådant understöd, företag, som i denna paragraf avses, samt utlåtanden och betänkanverkställa utredningar och uträkningar avgiva utarbeta kartor allt i den mån sådant för varje särden ävensom och ritningar,

skilt fall prövas erforderligt; såsom eller förrättningsman biträda 6) att, då han därtill kallas, sakkunnig

domstolar eller andra samt

myndigheter;

med råd och i ämnen, som tillhöra

7) att i övrigt tillhandagå upplysningar

hans verksamhetsområde.

som av dessa bestämmelser framgår, av ganska

Arbetsuppgifterna äro,

varierande art. Det må emellertid påpekas, att ifrågavarande förrättnings-

fall allenast i enstaka anlitas män numera icke, eller i varje undantagsfall,

eller till ävensom åker-

i frågor rörande jords odling indelning omloppsbruk

härom äro en kvarleva från den m. m. Bestämmelserna

omläggning dylikt.

även med rent agronomiska göro-

tid, då lantbruksingenjörerna sysselsattes handhavas numera av hushållningssällskapens mål. Dessa arbetsuppgifter

jordbrukskonsulenter.

Verksamhet har i stället, såsom tidigare fram-

Lantbruksingenjörernas

arbetet med av planer till torralltmera inriktats på uppgörande

hållits,

av olika och i samband därmed ståen.de uppgifter.

slag

läggningsföretag

hava i större omfattning än tidigare tjänstemän därjämte

Ifrågavarande

och av dessa

kommit att medverka vid själva ledningen detaljkontrollen

hava för att

utförande. Härigenom möjligheterna tjänstemännen

företags

komma i närmare kontakt med det praktiska arbetet på

torrläggningsverk-

samhetens område väsentligen utökats i jämförelse med vad förhållandet varit tidigare, då de uteslutande eller åt

huvudsakligen ägnade sig upp-

görande av arbetsplaner och

förslag.

I fråga om ordningen för av lantbruksingenjörernas för-

handläggandet

rättningar gälla a.v lantbruksstyrelsen härutinnan meddelade särskilda föreskrifter.

När förrättning avser fråga rörande torrläggning av jord och dylikt, skall

densamma under vissa enligt de i 10 kap. va.t-

förutsättningar handläggas

tenlagen meddelade bestämmelserna rörande syneförrättning. Så är förhållandet, därest vid förrättningen tvist uppstår mellan därav berörda parter, samt likaså för det fall, att fråga är om till vars ut-

torrläggningsföretag,

förande sökes understöd från statens avdikningsanslag eller statens avdik-

ningslånefond.

Vad beträffar själva förfarandet vid syneförrättning, som nu nämnts, kommer detta att närmare behandlas i samband med de till vissa

förslag

ändringar och förenklingar, som i förevarande avseende av de sakkunniga i det följande komma att

framläggas. Förordnande för förrättningsman att handlägga syneförrättning enligt

vattenlagen meddelas av vederbörande efter hemställan av

länsstyrelse

sakägare. Förordnande för förrättningsman att handlägga torrläggningsärende utan

samband med laga syn ävensom att utföra övriga på honom ankommande arbetsuppgifter, såsom utövandet av ledning och kontroll över torrlägg-

ningsföretag, uppgörandet av planer till täckdikningar samt att tillhanda-

gå allmänheten med råd och i skilda meddelas av

upplysningar frågor,

lantbruksstyrelsen.

För det fall, att länsstyrelse meddelat förordnande som ovan ålig-

sagts, ger det länsstyrelsen att till lantbruksstyrelsen översända avskrift av förordnandet.

Varje förrättningsman uppgör förslag till förteckning om- (resplan)

fattande de vartill han erhållit förordnande av

förrättningar, länsstyrelse

eller Sedan blivit av

lantbruksstyrelsen. förteckningen lantbruksstyrelsen

fastställd, skall densamma genom styrelsens tillställas

försorg förrättnings-

mannen samt delgivas vederbörande De sålunda

länsstyrelse. upprättade

förteckningarna hava, bland annat, till dels att för

uppgift, lantbrukssty-

relsen underlätta att överblicka omfatt-

möjligheten arbetsuppgifternas

ning inom de olika och dels att som

lantbruksingenjörsdistrikten, tjäna

underlag vid vederbörande länsstyrelsers av från

prövning förrättnings-

männen och deras biträden inkomna

reseräkningar.

I fråga om fullgörandet av inom de olika lantbruks-

arbetsuppgifterna

ingenjörsdistrikten voro förhållandena tidigare sådana, att vederbörande

själv i huvudsak utförde de undersökningar å fältet m. m.,

förrättningsman vilka måste av planer och förslag till torrläggningsföreföregå uppgörandet Den stegringen av sagda arbetsuppgifter har emeltag. ständigt fortgående

lertid sedan flera decennier tillbaka nödvändiggjort anställandet av särskilda samt en viss uppdelning av arbetet mellan förrätt-

tjänstebiträden

och dessa biträden. Förrättningsmännens egen arbetstid tages

ningsmännen

sålunda numera i anspråk huvudsakligen för tekniska och ekonomiska utrörande företag, hållande av sammanträden med

redningar ifrågasätta

samt medverkande vid ledningen över företagens utförande,

sakägare

under det att fältundersökningarna kommit att i allt större utsträckning

utföras mera av tjänstebiträdena. Därjämte har på dessa självständigt

senare i viss överlåtits den tillfälliga kontrollen av företagen.

utsträckning

På av biträdenas såsom förrättningsmännens enskilda tjän-

grund ställning

åvilar emellertid ansvaret för biträdenas åtgärder förrätt-

stemedhjälpare ningsmännen själva.

antal och m. m. under tioårs-

Förráttniøzgarnas omfattning

perioden 1925-1934. Antalet å under tioärsperioden 1925-1934

lantbruksingenjörsdistrikten

utförda ävensom arealen av de till vilka

förrättningar torrläggningsföretag,

under samma framgår närmare av de

arbetsplaner upprättats tidsperiod,

vid betänkandet tabellerna I och II. Tabellerna äro upprättade i

fogade

ändamål att utveckling inom de olika

belysa torrläggningsverksamhetens lantbruksingenjörsdistrikten.

Av tabellerna att antalet utförda förrättningar ävensom den vid

framgår dessa markarealen under tioårsperiods senare hälft

planlagda ifrågavarande

varit avsevärt större än under de första åren av samma period. Särskilt är detta fallet i om som handlagts vid syn enligt vat-

fråga de förrättningar,

Antalet förrättningar, som under åren 1925-1929 upp-

tenlagen. dylika

till i medeltal 1 400 för sålunda under den därpå

gick omkring år, utgjorde

1930-1934 i medeltal omkring 2 200 för år. Detta

följande femårsperioden

förhållande har emellertid delvis sin däri, att syneförfarande år

förklaring

1926 föreskrivits såsom för beviljande av bidrag eller lån av

obligatoriskt

statsmedel till vilken föreskrift dock sig fullt

torrläggningsföretag, gjorde

märkbar frekvens först under sistnämnda femårsperiod. Stor-

på företagens

leken av den efter hand inträffade ökningen av den vid lantbruksingenjörernas arealen att under åren 1925

förrättningar planlagda belyses därav,

areal till i medeltal 32 000 hektar för år för

-1929 sagda uppgick omkring

att under åren 1930-1934 ökas till i medeltal omkring 42 000 hektar för år. Till i såväl antal som omfattning har i vä-

ökningen förrättningarnas

medverkat år 1929 förändringar i villkoren för stats-

sentlig grad vidtagna

dessa villkor blevo för bidragstagarna gynnsammare än

bidrag, varigenom

vadl tidigare varit fallet. Det må emellertid framhållas, att en ännu mera markerad ökning hade kunnat förväntas under tioårsperiodens två sista

år på grund av den forcering av torrläggningsverksamheten, som blev en

följd av inrättandet från och med år 1933 av ett särskilt anslag å 4: 000 000 kronor till torrläggningsföretag avsedda att motverka arbetslösheten. Att så icke i högre grad blivit förhållandet sammanhänger, vad de sak-

enligt kunniga inhämtat, därmed, att det nya anslaget i huvudsak togs i anspråk

för utförandet av torrläggningsföretag, till vilka redan tidigare varit

förslag

upprättade och insända till för erhållande av stats-

lantbruksstyrelsen

understöd, men vilka företag på grund av otillräckligheten av under föregående år beviljade anslag icke kunnat erhålla dylikt understöd.

Tabell II belyser vidare det förut nämnda förhållandet, att lantbruks-

ingenjörernas befattning med täckdikningsfrågor varit av relativt obetydlig omfattning. De för täckdikning planlagda arealerna motsvara nämligen i genomsnitt för år allenast omkring 3 procent av de arealer, som planlagts för öppen dikning, vattenavledning och Av tabellen framgår invallning.

jämväl att det endast är inom ett fåtal lantbruksingenjörsdistrikt, där

vederbörande befattningshavare i nämnvärd grad handlagt täckdiknings-

ärenden.

Beträffande uppgifterna i nu ifrågavarande tabeller må slutligen framhållas att de mera betydande förskjutningar i ena eller andra riktningen,

som förekomma. inom vissa län, närmast torde hava sin i om-

förklaring

ständigheter av mera tillfällig natur, exempelvis ombyte av distriktsinne-

havare, i det att en lantbruksingenjör, som stått i begrepp att avgå, under

tiden närmast före avgången sökt att i möjligaste mån forcera förrätt-

ningarnas handläggning med påföljd, att verksamheten tillfälligtvis ökat

för att sedermera, då ny distriktsinnehavare tillträtt tjänsten, något gå tillbaka.

De nu behandlade tabellerna giva emellertid icke någon fullständig bild av de anspråk, som av jordbrukarna ställas på arbetskrafterna å lantbruks-

ingenjörsdistrikten. Sålunda har antalet för varje år inkomna ansökningar om biträde av lantbruksingenjör vida överstigit det i tabell I för respektive

år redovisade antalet utförda förrättningar. Detta har sin grund däri, att,

ehuruväl under årens lopp någon utökning vidtagits i antalet förrättnings-

män samt med bidrag av statsmedel anställda tjänstebiträden, denna ökning likväl icke hållit jämna steg med den i samband med jordbrukets all-

männa utveckling inträffade stegringen i torrläggningsverksamheten. Till

följd härav började redan för omkring tjugo år sedan å lantbruksingenjörsdistrikten uppstå en balans av icke medhunna förrättningar, vilken balans ökats år efter år. Detta förhållande belyses närmare av nedanstående sam-

manställning över den omfattning, vari på lantbruksingenjörernas hand-

läggning beroende förrättningar hunnit avslutas under olika år.

Tm nästa år överförda

Såsom av sammanställningen framgår har under en lång följd av år antalet avslutade förrättningar hållit sig tämligen konstant omkring 3 000. Då emellertid antalet inkomna rekvisitioner i sett oavbrutet ökats,

stort_

har balansen av oavslutade, till ett följande år överförda förrättningar undergått en kraftig stegring. Under åren 1927——1932 har denna balans omfattat omkring 50 procent av hela antalet redovisade förrättningen för respektive år. För åren 1933 och 1934 har balansen emellertid något nedgått, då. densamma dessa år omfattat 44 procent av hela antalet redovisade

förrättningar.

Statens ekonomiska understödjande av torrläggningsföretagen.

Bestdmmelser angående lån och bidrag.

Statens understödjande verksamhet för jordbrukets främjande genom

torrläggrnng av mark går tillbaka till 1840-talet. Från denna tid ställde riksdagen till Maj:ts förfogande medel för utdelande av låneunder-

Kungl.

stöd till befrämjande av utdikningar och avtappningar av sanka trakter och sjöar inom rikets mellersta och södra län. Därjämte beviljade riksdagen för av vattenavtappningar i de norra länen särskilda medel

befrämjande

att användas i form av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet.

Genom beslut vid 1873 års riksdag ställdes till Kungl. Maj:ts disposition

tváå, för hela riket gemensamma belopp, det ena att såsom låneunderstöd anvisas för sådana utdikningar och av sanka trakter och

avtappningar

sjöiar, som huvudsakligen avsåge att s. k. äldre

befrämja odlingsföretag (den

odllingslånefonden), och det andra att såsom utan

bidrag återbetalnings-

skyldighet användas till understödjande av sådana och

myrutdikningar

vattenavtappningar, som företrädesvis avsåge att förminska

frostländig-

hezten (den s. k.

frostminskningsfonden).

Enligt beslut vid 1883 års riksdag bildades* den s. k. nya

odlingslåneføn-

den med ändamål att lån av sanka trakter. Ãr

genom understödja odling

18:95 utsträcktes rätten att erhålla lån från fonden jämväl till vattenavledningsföretag avseende förut odlad mark. Från och med år 1913 kunde lån erhållas från fonden, även om beviljats vederbörande

statsbidrag företag.

De båda odlingslånefonderna blevo beslut av 1913 års sam-

genom riksdag

s manslagna till en fond, benämnd odlingslånefonden.

I Ãr 1926 förändrades namn till statens

odlingslånefondens avdiknings-

lånefond, i samband varmed lånens ändamål till understöd-

l begränsades

jande av avseende att markens

torrläggningsföretag höja alstringsförmåga

med hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller slåtter- ocñ

ständig

betesvall.

I stället för frostminskningsfonden anvisade 1906 års två sär-

riksdag

skilda anslag, dels norrländska som

avdilcningsanslaget, avsåg torrläggning

av mark för såväl uppodling som av till en bör-

Ininskning frostländigheten,

jan blott inom de nordligaste länen men från och med år 1913 även

fyra

inom och Kopparbergs län, och dels allmänna

Gävleborgs frostminslcnings-

anslaget för avdikning avseende av inom södra

minskning frostländighet

och mellersta delarna av riket. Vid 1911 års bildades allmänna av-

riksdag dikningsanslaget, avseende torrläggning av mark för såväl som

uppodling

minskning av frostländighet i södra och mellersta Med detta an-

Sverige.

slag införlivades allmänna Vissa

frostminskningsanslaget. betydelsefulla

ändringar i bestämmelserna om allmänna avdikningsanslaget vidtogos år 1916. Bland annat medgavs då att kunde blott för icke

bidrag beviljas ej

odlad utan även för odlad

jord.

Efter beslut vid 1926 års har allmänna sam-

riksdag avdikningsanslaget

manslagits med norrländska till ett för hela riket

avdikningsanslaget ge-

mensamt anslag, benämnt state-ns De bestämmel-

avdikningsanslag. nya

serna inneburo delvis väsentliga i förut

förändringar gällande bidragsvill-

kor, bland vilka må framhållas, att vilka alle--

torrläggningsföretag, avsågo

nast minskning av frostländighet, uteslötos från rätt till

statsbidrag.

För att möjliggöra omedelbart utförande av

torrläggningsföretag, ägnade

att motverka rådande arbetslöshet, anvisade riksdagen för Vartdera av budgetåren 1933/1934 och 1934:/1935 vid sidan av statens avdikningsanslag ett reservationsanslag av 4 000 000 kronor.

De nu gällande villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag äro meddelade i kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 257). I dessa bestämmelser hava jämlikt beslut vid 1927, 1929 och 1933 års riksdagar vidtagits Vissa jämkningar (kungörelserna nr 276/1927, 215/1929 och 299/1933).

De för erhållande av låneunderstöd från statens avdikningslånefond gällande bestämmelserna äro meddelade i kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 258) med däri sedermera åren 1929 och 1933 vidtagna ändringar (kungörelserna nr 166/1929 och 300/1933).

Jämlikt kungörelser angående statsbidrag från statens av-

nyssberörda

dikningsanslag gälla nu i huvudsak följande villkor för erhållande av sådana bidrag.

Kungl. Maj :t kan anvisa bidrag till utförande av sådana torrläggnings-

vilka avse höjandet av alstringsfönnågan hos mark med hänsyn

företag,

till dess såsom åker eller ständig slåtter- och betesvall. Förslag

utnyttjande

till utförande av företag, vartill statsbidrag sökes, skall vara upprättat vid syneförrättning 10 kap. vattenlagen. Statsbidrag kan beviljas visst

enlig

eller del därav under förutsättning, att lantbruksstyrelsen finner

företag

värdet av båtnaden uppväga eller överstiga kostnaden för torrläggningen. Där värdet av båtnaden icke uppväger kostnaden för to-rrläggningen, kan statsbidrag dock i undantagsfall beviljas, när särskilda skäl därtill äro. Statsbidrag kan beviljas till högst hälften av den utav Kungl. Majzt godkända kostnaden för såväl torrläggningsarbete, teg- eller täckdikning däri ej inberäknad, som ock för undersökningen och förrättningen jämte erfor-

kartor och I den mån båtnadsvärdet överstiger kostnaderliga handlingar.

skall undergå skälig minskning. Beträffande de undantagsden, bidraget

där kostnaden överstiger båtnadsvärdet, skall bidraget med tillämpfall,

i av ovan grunder beräknas med hänsyn till nämnda ning övrigt angivna värde. Utförandet av står under inseende av lant-

torrläggningsarbetet

som har att slutligen godkänna arbetet. För den händelse bruksstyrelsen,

del av arbetet av Kungl. Maj :t ställts under väg- och vattenbyggnågon

inseende, må emellertid företaget icke av lantbruksstyrelsen nadsstyrelsens

med mindre väg- och vattenbyggnadsstyrelsen intygat, att stygodkännas, relsen arbetet i sagda del. Statsbidraget utbetalas genom stats-

godkänt . kontoret i mån av arbetets fortgång. Med statsbidrag utförda arbeten skola av vederbörande i företaget underhållas, intill dess sådan under-

delägare

kan varda andra i laga ordning ålagd, eller vederbörande

hållsskyldighet

från underhällsskyldighet befriats. Övervakandet av underhållsskyldighetens fullgörande ankommer på lantbruksstyrelsen. Därest underhållsskyl-

försummas, skall med avseende på bristens botande gälla, vad digheten därom stadgasi 13 kap. 17 § vattenlagen.

De för erhållande av låneunderstöd bestämmelserna enär

gällande äro,

och lån äro avsedda att utgå såsom varandra supplerande anordbidrag

efter samma system som bestämmelserna rörande bi-

ningar, uppbyggda

drag. För erhållande av lån till utförandet av

torrläggningsföretag gälla

sålunda i om det ändamål, för vilket understöd kan

fråga beviljas, upprät-

tandet av förslag till företags utförande samt förhållandet mellan båtnad och kostnad för torrläggningen enahanda villkor som de, vilka fastställts

för beviljande av bidrag.

Därjämte gälla i fråga om lånets storlek i varje särskilt fall samt an-

gående återbetalning av lån följande bestämmelser. Lån kan beviljas intill den av Kungl. Majzt godkända kostnaden såväl för torrläggningsarbetet,

teg- och täckdikning däri ej inberäknad, som ock för undersökningen och förrättningen jämte erforderliga kartor och handlingar, efter avdrag för

det bidrag, som för samma företag eller samma del inom företag kan varda lämnat från statens avdikningsanslag, dock med iakttagande att lånet ej för någon del av företaget må överstiga sjuttio procent av det genom torrläggningsarbetet uppkommande båtnadsvärdet. Ä lånesumman beräknas de tre första åren efter första lyftningsdagen icke ränta. Därefter

någon

beräknas ränta efter tre-och sex tiondels procent, vilken till och med sjätte året lägges till lånesumman. Med sjunde året börjar amorteringen, vilken är

så. beräknad, att amorteringstiden blir omkring 26 år.

I fråga om tillsynen över och slutligt godkännande av torrläggnings-

arbete, till vars utförande län beviljats, ävensom beträffande underhållsskyldighet av sådant arbete gälla samma bestämmelser som för arbeten,

vilka komma i åtnjutande av bidrag.

Sedan lånet blivit i sin helhet utanordnat från Statskontoret, fördelas det V av vederbörande länsstyrelse på de fastigheter, vilkas ägare hava att ansvara för föreskrivna inbetalningar. I lagen den 14 juni 1929 (nr 164) om kronans förmånsrätt för avdikningslån stadgas, att, sedan beslut meddelats om ordningen för lånets återbetalning samt, där flera fastigheter skola ansvara för återbetalningen, om lånets fördelning å dessa fastigheter, kronan äger

för de årliga avbetalnings- och räntebelopp, som sålunda bestämts, lika rätt

i fastighet, vilken länet blivit påfört, som för avgäld av fast egendom, varom i 17 kap. 6 § handelsbalken sägs.

Handläggningen av ärenden rörande statsunderstöd.

Förslag till utförande av torrläggningsföretag, vartill statsunderstöd sökes, skall, såsom förut nämnts, vara upprättat vid syneförrättning enligt bestämmelserna i 10 kap. vattenlagen. Därjämte skall vederbörande förrättningsman hava beträffande företaget verkställt särskild utredning (be-

tänkande) i enlighet med av lantbruksstyrelsen härom meddelade bestäm-

melser. Ansökning om understöd ställes till Kungl. Majzt samt insändes

jämte nyssnämnda förslag och utredning till lantbruksstyrelsen. Inom sty-

relsens kulturtekniska byrå underkastas de inkomna förslagen granskning

i rättsligt, tekniskt och ekonomiskt hänseende, varefter lantbruksstyrelsen

med eget utlåtande överlämnar ärendet till Kungl. Maj :t för slutlig

pröv-

ning. Är ärende av den omfattning eller beskaffenhet i övrigt, att för dess

fullständiga utredning erfordras sådan speciell teknisk sakkunskap, som

finnes särskilt företrädd inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, åligger det emellertid lantbruksstyrelsen att, innan nyssnämnda utlåtande av sty-

relsen ingives till Kungl. Majzt, från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

inhämta till Kungl. Majzt ställt yttrande i ärendet. Sedan Kungl. Majzt beviljat understöd till företaget och fastställt plan för arbetets utförande, upprättar lantbruksstyrelsen med vederbörande intressenter i företaget

kontrakt innefattande de författningsenligt meddelade bestäm-

skriftligt

melser, som reglera mellanhavandena mellan staten och intressenberna. Innan kontraktet antages av lantbruksstyrelsen, skola fullständiga avskrifter av de till den fastställda arbetsplanen hörande handlingar och ritningar vara överlämnade till styrelsen.

För fullgörande av sådant kontrakt ävensom, därest mot kontraktet bry-

tes, för återbäring av lyftad del av bidrag eller lån jämte därå upplupen

ränta skall ställas säkerhet, som av lantbruksstyrelsen godkännes. I fråga

om understöd, som utgår i form av lån, skall därjämte avgivas särskild till

Statskontoret eller order ställd med borgen eller annan säkerhet

behörig

försedd skuldförbindelse, som skall innefatta vederbörandes åtagande att, intill dess beslut enligt 2 § i lagen den 14 juni 1929 om kronans förmånsrätt för eller motsvarande äldre stadganden meddelats och vun-

avdikningslån

nit laga kraft, ansvara för lånets återbetalning. Efter framställning av lant-

bruksstyrelsen utbetalas beviljat understöd från Statskontoret till bidrags-

meddela tillstånd till av- .

respektive låntagaren. Lantbruksstyrelsen äger

vikelse från av Kungl. Majzt fastställd arbetsplan. Det åligger därvid styrelsen att, därest sådan avvikelse föranleder minskning av den del av kostnaden för företaget, vartill statsunderstöd beviljats, såsom villkor för dylikt tillstånd föreskriva motsvarande minskning av statsunderstödet. Ä lant-

ankommer jämväl att, då bidrags- eller låntagare mot av-

bruksstyrelsen

stående av statsunderstödet önskar befrielse från för dess tillgodonjutande föreskrivna villkor, meddela för understödets indragande erforderliga föreskrifter. Därest det skulle visa sig, att torrläggningskostnad, varför stats-

understöd beviljats, beräknats till högre belopp än den verkliga kostnaden,

äger lantbruksstyrelsen föreskriva motsvarande minskning av understödet. I händelse avvikelse utan därtill erhållet vederbörligt tillstånd skett från den fastställda arbetsplanen, eller arbetet icke blivit fullbordat inom därför bestämd tid, och ej heller meddelat anstånd med

lantbruksstyrelsen

dess utförande, eller Statskontoret skulle finna den för beviljat statslåns

ställda säkerheten icke vidare och ny säkerhet, som

återbetalning nöjaktig,

av Statskontoret icke varder inom bestämd tid avlämnad, eller

godkännes,

den för länets återbetalning bestämda annuiteten icke varder inom

slutligen

tid ankommer det Majzt att låta inställa all

behörig erlagd, på Kungl.

vidare utbetalning av statsunderstödet samt återfordra vad därav uppburits att inom viss angiven tid på en gång eller efter hand inbetalas till Statskontoret, dock att, där fråga är om lån, sådant åberfordrande må ske allenast för den händelse, att beslut om lånets återbetalning och fördelning icke blivit meddelat. Statskontoret har att tillse, att sådan återbetalning

ingår i vederbörlig ordning. Det åligger i dessa fall bidrags- respektive lån-

att å sålunda lyftade och återburna medel erlägga fem procent årlig taga.re ränta. från till dess återbetalning sker.

lyftningsdagen,

Då lånet eller första delen därav utbetalats, skall Statskontoret därom ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och därvid överlämna uppgift om lånet och den eller de fastigheter, för vilka lånet beviljats. Länsstyrelsen åligger därvid att omedelbart översända uppgifterna till domaren eller rätten. Varder sedermera fastighet, som upptagits i uppgiften, utesluten från i företaget, skall lantbruksstyrelsen därom lämna

delaktighet

underrättelse till Statskontoret och länsstyrelsen, vilken sistnämnda myndighet har att om förhållandet giva dom-aren eller rätten besked. Uppgift, som sålunda lämnats till domaren eller rätten, skall införas i intecknings-

å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden ävensom anmär-

protokollet

kas i intecknings- eller fastighetsboken. Det ankommer slutligen på lant-

då lån, som helt eller delvis utbetalats, blivit indraget, och

brulisstyrelsen,

på Statskontoret, då lån helt eller delvis återfordrats, att därom underrätta

som i sin ordning har att om åtgärden meddela domaren eller

länsstyrelsen,

rätten. Sålunda lämnad skall införas i inteckningsprotokollet samt

uppgift

anmärkas i intecknings- eller fastighetsboken. Sedan med lån understött

blivit slutligen avsynat och av lantbruksstyrelsen godtorrläggningsarbete

känt, åligger det styrelsen att därom meddela Statskontoret underrättelse, varefter har att efter framställning från Statskontoret med-

länsstyrelsen

dela. beslut om för lånets samt, där flera fastig-

ordningen återbetalning

heter skola svara för återbetalningen, om lånets fördelning å dessa fastigheter. Sedan beslutet vunnit laga kraft, skall länsstyrelsen underrätta domaren eller rätten om de avbetalnings- och räntebeloppen för inför-

årliga i samt anteckning i intecknings- eller fastig-

ning inteckningsprotokollet

hetsboken. Likaledes det länsstyrelsen att skyndsamt översända av-

åligger

skrift av nämnda beslut till eller häradsskrivaren för debite-

magistraten

verkställande. De och räntebeloppen skola där-

rings årliga avbetalnings-

i den mån de förfallit eller förfalla till betalning, under särskild ru-

efter,

brik och redovisas i samband med den allmänna kronouppbörden.

uppbäras

Sedan lånet blivit till fullo betalt, skall underrättelse därom från Statskontoret lämnas som har att i sin ordning domaren eller

länsstyrelsen, giva

rätten besked för vederbörlig i inteckningsprotokollet samt in-

anteckning tecknings- eller fastighetsboken.

Verksamhetens omfattning.

Den hittillsvarande utvecklingen av torrläggningsverksamheten har kraf-

tigt befordrats genom det understöd, som av statsmakterna lämnats den-

samma. Till det uppsving i torrläggningsverksamheten, som under årens lopp gjort sig gällande, har i väsentlig grad ytterligare bidragit de förbättringar i bidrags- och lånevillkoren, som efter hand genomförts. Av särskild

betydelse härvidlag har varit dels att från och med år 1913 såväl bidrag som lån kunnat erhållas för samma företag, dels ock att från och med år

1917 statsbidrag kunnat beviljas för utdikning jämväl av odlad jord.

Vad beträffar formerna för medelsanvisningen tillämpas å såväl bidrag

som lån det förfarandet, att riksdagen dels medgiver ett högsta belopp, vartill bidrag respektive lån under nästföljande budgetår må av Kungl. Maj :t

beviljas, dels ock anvisar de anslag, som beräknas bliva erforderliga under

budgetåret för täckande av utbetalningarna av beviljade understöd.

De av riksdagen medgivna högsta bidrags- respektive lånebeloppen

under dels budgetåret 1924/1925 och dels vart och ett av de senaste åtta

budgetåren framgå av följande sammanställning.

B i d r a g u r

statens Smnma

Budgetå, _ anslaget till företag Lä _ur

statens avdlk statsunderstöd

för motverkande av avdikmngslånefond

nmgsanslag arbetslösheten

2 200 000 —- 2 500 000 4 700 000

1924/25

1932/33

Den väsentliga ökningen av bidrags- och lånetilldelningen under budget-

åren 1933/1934 och 1934/1935 tillkom, såsom förut nämnts, genom anvisande av särskilda anslag till befrämjande av torrläggningsföretag avsedda att motverka då rådande arbetslöshet. Jämväl för budgetåret 1935/1936 ut-

gick, såsom av sammanställningen framgår, statsbidrag till betydligt högre

än utan att dock särskilt anslag för motverkande av ar-

belopp tidigare

betslöshet detta år anvisades. Frânsett nu nämnda tre budgetår hava statsunderstöden till torrläggningsföretag under de senare budgetåren varit av i stort sett samma storleksordning.

Härvid må framhållas att tidigare de av riksdagen anvisade beloppen, i vad beträffar voro otillräckliga för tillgodoseende av till

statsbidragen,

lamtbruksstyrelsen inkomna ansökningar om sådana vilket förhål-

bidrag,

lande medförde en hos styrelsen av dylika och ett

anhopning ansökningar

ofta mångårigt dröjsmål med dessas avgörande. be-

Härigenom uppstodo

tydande olägenheter för vederbörande jordägare, i det att dessa blevo nöd-

sakade att antingen uppskjuta angelägna torrläggningsarbeten eller ock att

finansiera dem med anlitande av enskilda lån. vad de

Enligt sakkunniga

inhämtat, hava dessa olägenheter numera i huvudsak blivit

avhjälpta,

sedan den hos lantbruksstyrelsen balansen av om

förefintliga ansökningar

bidrag kunnat i väsentlig grad nedbringas genom anlitande av den nyss-

berörda ökade medelsanvisningen under budgetåren 1933/1934, 1934/1935

och 1935/1936. Vad åter angår lånen hava de av riksdagen i detta hänseende medgivna högsta beloppen icke för något år kunnat i sin helhet tagas i anspråk. Anledningen härtill är att söka däri, att lånebeloppen utmätts från den förutsättningen, att till utförandet av största flertalet kom-

torrläggningsföretag

me att anlitas understöd i denna form, under det att erfarenheten sedermera

utvisat, att en avsevärd del av företagen, eller i genomsnitt omkring 30

procent därav för respektive år, utförts med understöd allenast i form av

bidrag.

Verksamheten för jords och statsmakternas för

torrläggning uppoffringar

verksamhetens bedrivande har, såsom redan antytts, kommit att få en högst betydande omfattning. Sammanlagt hava sålunda under de senaste tio budgetåren till utförande av statsunder-

torrläggningsföretag beviljats

stöd med i runt tal 69 500 000 kronor, därav 40 200 000 kronor i form

av

bidrag utan återbetalningsskyldighet samt 29 300 000 kronor såsom lån. Företagen hava omfattat en areal av tillhopa i runt tal 34:0 000 hektar.

Till jämförelse kan nämnas att Blekinges hela ytvidd år omkring 301 000

hektar, samt a.tt Malmöhus läns hela åkerareal uppgår till omkring 338 000 hektar. Kostnaderna för företagen hava beräknats till sammanlagt i runt tal 89 240 000 kronor och båtnaden genom till omkring

torrläggningen

106 000 000 kronor. Räknade per hektar av företagens totala areal uppgå kostnaderna under tioårsperioden till i medeltal 260 kronor för hektar.

Till närmare belysning av torrläggningsverksamhetens och

omfattning

utveckling under de senare åren hava de vid betänkandet

uppgjorts fogade

tabellerna III och IV. I tabell III redovisas beträffande torrläggningsföretag, till vilka stats-

understöd beviljats under budgetåren 1924/1925, 1929/1930, 1931/1932, 1932/1933 och 1933/1934, dels företagens antal, arealer och kostnader, och

dels statsunderstödens storlek. I tabellen har fördelning skett mellan å ena sidan företag, till vilka utgått allenast bidrag, och å andra sidan sådana företag, för vilka beviljats såväl bidrag som lån. Vidare hava företagen indelats i olika grupper med hänsyn till statsunderstödens storlek per hek-

tar. I sistnänmda hänseende giver tabellen, i vad angår tiden från och med

budgetåret 1929/1930, jämvål en uppfattning om företagens kostnader för

hektar, enär i de fall, där företagen åtnjutit enbart bidrag, detta i regel

motsvarat hälften av kostnaderna, samt i de fall, där såväl som lån

bidrag

utgått, sammanlagda statsunderstödet ungefär motsvarat kostnaderna.

Vid jämförelse mellan uppgifterna i tabellen angående de för respektive

budgetår beviljade bidragen och de i ovan intagna sammanställning an-

givna och av riksdagen för samma år såsom högst medgivna bidragsbelop-

pen framgår, att nämnda belopp ungefärligen överensstämma utom för budgetåren 1924/1925 och 1929/1930, under vilka år de i tabellen redovisade bidragsbeloppen med i runda tal 300 000 ä 500 000 kronor under-

stiga de av riksdagen medgivna beloppen. Statsbidragen hava emellertid

jämväl för sagda budgetår helt tagits i anspråk, ehuru i tabellen icke redo-

visats för de belopp, som utgått såsom tilläggsbidrag till företag, till vilka

statsbidrag tidigare utgått, och ej heller för sådana belopp, vilka enligt

särskilda riksdagsbeslut utgått till olika torrläggningsändamål.

Vad angår sammanlagda antalet med statsmedel understödda torrläggningsföretag har detta under de budgetår, som redovisats i tabell III, varit tämligen konstant eller varierat mellan 500 ä 650 för år. Ett undantag här-

ifrån utgör budgetåret 1933/1934, då med hänsyn till torrläggningsverk-

samhetens gynnande för motverkande av arbetslöshet antalet företag ökades till i runt tal 1 650.

Fördelningen av inom olika grupper med hänsyn

torrläggningsarbetena

till statsunderstödens storlek per hektar har jämväl för angivna budgetår, såsom tabellen utvisar, varit tämligen konstant. Således återfinnas för samt-

med dock för budgetåret 1924:/ 1925 största antalet

liga budgetår undantag

60 inom kostnadsgruppen 100-200 kronor för hektar. Den

(43 a procent)

därnäst största utgöres av företag med en kostnad av mindre än

gruppen 100 kronor för hektar. Inom de ur denna synpunkt högre storleksklasserna är företag relativt ringa. Sålunda motsvara företagen med kostnad

antalet

av 350 kronor för hektar eller därutöver i runt tal allenast 5 procent av sammanlagda antalet för respektive år.

Av tabellen vidare att de arbeten, till Vilka utgått enbart stats-

framgår

till del omfattat icke odlad jord, under det att i vad

bidrag, övervägande

beträffar de som kommit i åtnjutande av såväl bidrag som lån,

företag,

förhållandet varit det motsatta. Arealen odlad jord har sålunda i förstnämnda fallet i medeltal allenast omkring 27 procent ochi de senare

utgjort

fallen av hela den planlagda arealen. Förklaringen härtill

omkring 73 procent är att söka däri, att de företag, till vilka utgått allenast bidrag, huvudsak-

förekomma i de norrländska där allt

ligen länen, torrläggningsverksamheten

i avsevärd grad är inriktad på utdikning av sanka marker för

fortfarande

dessas uppodling. De arbeten, som erhållit såväl

bidrag som lån, hänföra sig åter nästan till landets mellersta

undantagslöst och södra delar, varest

verksamheten i allt större ut

utsträckning går på förbättrad torrläggning

av redan odlad jord, under det att

torrläggningsföretag, som tillkommit

uteslutande i ändamål att bereda för

möjlighet nyodling, där numera före-

komma i allenast mera

sällsynta undantagsfall.

I tabell IV har för

budgetåren 1929/1930, 1931/1932, 1932/1933 och

1933/ 1934 av

sammanställning gjorts torrläggningsföretagen fördelade med

hänsyn till dels den beräknade arbetskostnadens storlek och dels förhållandet mellan kostnaden och båtnaden

(relativa kostnaden).

Såsom av tabellen närmare äro arbeten av mindre

framgår omfattning

starkare företrädda inom de norrländska länen samt Dalarna, än vad fallet är inom riket i Således övrigt. utgöra företag med en beräknad arbetskostnad av intill 6 000 kronor inom Norrland och Dalarna 59 á 67 procent och inom landet i av övrigt 4«3 ä 47 procent samtliga arbeten för respektive år.

För riket i dess helhet under år utgöra sagda företag med en beräknad arbetskostnad av mellan 3 000 och 6 000 kronor den

procentuellt största

delen (26 under det att arbeten å 30 procent), inom de storleksklas-

högre

serna, med kostnad 100 000 överstigande kronor, äro relativt få till antalet. I fråga om med till

företagens fördelning hänsyn den relativa kostnadens

storlek gör sig även härutinnan en skillnad märkbar i vad tydlig beträffar å ena sidan de norrländska länen och Dalarna samt å andra sidan mellersta och södra Inom de förstnämnda Sverige. landsdelarna förekomma nämligen i avsevärt större grad med en relativ av 1 och därut-

företag kostnad

över. Kostnaderna för dessa arbeten uppgå sålunda till eller överstiga båtnaden av Detta förhållande

företagen. sammanhänger till stor del därmed,

att vid det sedan år 1927 enklare

medgivna syneförfarandet utan biträde

av gode män, vilket vid huvudsakligen tillämpats de norrländska företagen, uppskattning av båtnaden vanligen sker endast där-

approximativt,

vid båtnadsvärdet ofta till

uppskattas ungefärligen samma belopp som

kostnaden. Emellertid hava, såsom av tabell framgår IV, för riket i dess helhet företag med särskild relativ kostnad under hög de senare åren allt-

mera minskats i antal.

Statens utgifter för den nuvarande organisationen.

Lantbruksstyrelsens kulturtekniska byrå.

Ur den för 1936/1937 för

budgetåret Iantbruksstyrelsen fastställda av-

löningsstaten hava omkostnaderna för löner till

personalen å styrelsens kulturtekniska byrå beräknats till

följande belopp:

1. Avlöningar till tjänstemän å. ordinarie stat till å extra stat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 14 040 2. Avlöningar tjänstemän bestämda . . . . » 1200 3. Arvoden och särskilda ersättningar, av Kungl. Majzt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 1000 4. Ersättningar till sakkunniga 5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal a. Grundavlöningar m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 28 628 m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . » 900 » b. Avlöningsförhöjningar 29 528 löneförmåner till ordinarie och icke ordinarie tjänstemän . . 3 3330 6. Särskilda Summa kronor 94 524eller i avrundat tal 94 500 kronor.

Beträffande reseersättningar för personalen å kulturtekniska byrån ävensom bestridas dessa från det till lantbruksstyrelsens

byråns expensutgifter

omkostnader anvisade förslagsanslaget, för budgetåret 1936/1937 uppgåen-

de till 58 300 kronor. Av nämnda belopp beräknas 10 000 kronor belöpa

å kulturtekniska byrån enligt följande:

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 3500 1. Reseersättningar » 6500 2. Expenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Summa kronor 10000

Lantbrulcsingenjéirema och deras bitrdden.

A v l ö n i n g a r. I den för 1936/1937 fastställda avlöningsstaten hava kost-

budgetåret

naderna för av lantbruksingenjörerna och deras biträden upptagits

avlöning till följande belopp.

till å ordinarie stat, förslagsvis . . . . . . . . . . kr. 165 600 1. Avlöningar tjänstemän 2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majzt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 123 600 a. grundbelopp åt förste . . . . . . . 3 16 700 b. ålderstillägg assistenter, förslagsvis . . . . . . . . . . » 8000 ) c. vissa särskilda löneförmåner, förslagsvis 148 300 till ordinarie . . . . . . . » 500 3. Särskilda löneförmåner tjänstemän, förslagsvis Summa kronor 314« 400

Reseersåttningar.

För ändamål är för 1936/1937 anvisat ett för-

ifrågavarande budgetåret

slagsanslag av 280 000 kronor.

av kostnaderna för nu-

Sammanställning torrläggningsverksamhetens varande statliga organisation.

kultur-tekniska byrå. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 104 500 Lantbruksstyrelsens och deras biträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 594- 400 Lantbruksingenjörerna. Summa kronor 698 900

Hushållningssällskapens verksamhet för jords

torrläggning.

Personalförhållanden.

H och

ushållningssállskapen tdckdikningsndmndema.

Hushållningssällskapens verksamhet för jords såsom

torrläggning är,

förut framhållits, numera i huvudsak inriktad på de arbeten, som avse att sänka grundvattenståndet i

jorden genom täckdikning (dränering).

Bestämmelser i fråga om för

ordningen hushållningssällskapens befattning

med till vilka täckdikningsarbeten, utgå understöd av statsmedel i form av

lån och äro meddelade i

bidrag, kungörelserna den 22 juni 1920

(nr 332)

angående villkoren för lån från

täckdikningslånefonden (med däri vidtagna ändringar genom kungörelserna nr 84/1930 och 358/1921, 239/1922,

306/1933) samt den 30 juni 1933

(nr 434) angående statsbidrag till täck-

dikning.

Enligt dessa bestämmelser skola

hushållningssällskapen vid utövandet

av här verksamhet stå

ifrågavarande under uppsikt och kontroll av lant-

bruksstyrelsen, till vilken

myndighet sällskapen hava att

årligen avgiva

vissa redogörelser och uppgifter.

Utdelning av lån och till

bidrag täckdikningsarbeten sker genom veder-

börande av som för

hushållningssällskap medel, detta ändamål av

Kungl.

Maj :t eller ställas till

lantbruksstyrelsen sällskapens förfogande.

Inom

hushållningssällskapen handläggas ärenden, som avse det direkta

ledandet och övervakandet av

täckdikningsarbetena, av en utav veder-

börande eller dess sällskap förvaltningsutskott utsedd nämnd. Denna skall

författningsenligt bestå av tre till fem av vilka personer, minst en skall

vara inom området bosatt

lantbruksingenjör eller hava sådan

sakkunskap

på området, som finnes särskilt föreskriven för att kunna utses till ledare

av ifrågavarande verksamhet.

Ledaren av skall

täckdikningsverksamheten utses av

förvaltningsutskot-

tet och vara inom området bosatt

lantbruksingenjör, lånsagronom, jord-

brukskonsulent eller annan som person, utskottet prövar för

uppdraget

kompetent. Härför kräves att hava efter

avlagd agronomexamen antingen

under minst tre månader med gott vitsord som assistent hos

tjänstgjort

lantbruksingenjör eller med sådant vitsord genomgått särskild av staten

anordnad för

_utbildningskurs förrättningsmän vid

täckdikningsföretag

eller ock att hava annat sätt på förvärvat sådan insikt i här

sig ifrågava-

rande avseende, som

lantbruksstyrelsen vid på eller

sällskapets utskottets

begäran företagen prövning av företedda och betyg intyg finner sig kunna

för ändamålet

godkänna.

Férrdttningsmdnnen.

Plan och för jämte karta däröver skola, så-

kostnadsförslag täckdikning

vitt till utförande sökes understöd av statsmedel, vara uppgjorda

företagens

av efter vederbörande hushållningssällskaps bestäm-

lantbruksingenjör eller,

av eller annan person, som hus-

mande, länsagronom, jordbrukskonsulent

hållningssällskapet prövar vara därtill kompetent.

Av dessa bestämmelser att hushållningssällskapen hava en viss

framgår

då det att anställa förrättningsmän för täckdikning. Allenast

frihet, gäller

i om för som ledare för verksamheten äro,

fråga behörighet anställning såsom ovan särskilda kompetensvillkor författnñngsenligt före-

antytts, skrivna. För att erhålla en om kvalifikationer-na hos de hushållnings-

uppfattning

vilka i egenskap av förrättningssällskapens befattningshavare, tjänstgöra

vid hava de sakkunniga från sällskapen infordrat

män täckdikningsarbeten,

i detta hänseende. Av dessa har inhämtats att såsom förrättnings-

uppgifter

män i anlitas hos vederbörande sällskap anställda jordbrukskonsulen-

regel

äro hos vissa för nämnda ändamål under längre eller

ter. Därjämte sällskap

tid av året anställda extra varjämte i en del fall,

kortare förrättningsmän,

särskilt inom de norrländska länen, sällskapens vandringsrättare uppoch till Beträffande flertalet av dessa

göra planer förslag täckdikningar.

att de icke uteslutande tjänstgöra såsom förrätt-

befattningshavare gäller

för utan vid sidan härav äro sysselsatta med en

ningsmän täckdikningar

andra med rörande nyodling,

mångfald arbetsuppgifter, exempelvis frågor

m. m. Inom de län,

betesförbättring, gödselvård, egnahemsväsendet

där verksamheten är av större omfattning, såsom i Skaraborgs, Östergöt-

och Örebro äro emellertid i tjänst an-

lands län, hushållningssällskapens

vilka nära uteslutande ägna sig åt ställda särskilda förrättningsmän, nog

arbetet med täckdikningar.

hava vilket i allmänhet Jordbrukskonsulenterna avlagt agronomexamen, beträffande de extra varjämte flertalet

även är fallet förrättningsmännen,

av staten anordnad kulturteknisk

av ifrågavarande tjänstemän genomgått

kurs. innehava i den kompetens, som är föreskri-

Vandringsrättarna regel

den 19 1921 statsbidrag till

ven i kungörelsen augusti (nr 514:) angående

av dessa Enligt bestämmelserna. i denna kun-

avlönande befattningshavare.

erfordras för anställande såsom vandringsrättare 1) att äga flerårig

görelse

i samt att hava lantbruks- eller lantmanna-

praktik jordbruk 2) genomgått

av staten anordnad kurs för utbildande av vandringsskolekurs ävensom

dock må efter av till vandringsrät-

rättare, medgivande lantbruksstyrelsen

kunna som icke genomgått mer än en av nyssnämnda tare antagas person,

han teoretiska och praktiska insikter i

kurser, därest styrkt sig äga nödiga

jordbruk och kreatursskötsel samt genom sin verksamhet visat

föregående

sig särskilt lämplig för av art.

befattning ifrågavarande j

Till avlönandet av visst antal av stats-

jordbrukskonsulenter utgår bidrag

medel enligt kungörelsen den 19 1921 I

augusti (nr 515). statsbidrag utgår

dels grundlön med ett av 4 200 kronor för år

belopp och dels tre ålderstill-

lägjg, vart och ett å 500 kronor, efter tio och femton års

respektive fem,

tjänstgöring.

Jämväl till avlönandet av vandringsrättare av statsmedel.

utgår bidrag

Bestämmelser härom äro intagna i ovan nämnda den 19

I‘ kungörelse augusti

1921 (nr 514). i denna 1 500 kronor för år under villi Bidraget del utgör

a bland att den kontanta kor, annat, grundlönen uppgår till minst 2 000 kro-

i

nor för år, samt att såväl skillnaden mellan och

i statsbidraget grundlönen

i som ock den avlöning därutöver, inberåknat och

ålderstillägg dyrtidstillägg,

som må kunna finnas påkallad, ävensom rese- och

traktamentsersättning

bestridas av eller

landsting, hushållningssällskap eljest.

Beträffande de för ifrågavarande

befattningshavare gällande avlönings-

villkoren hava de haft till en föranstaltande av hus-

sakkunniga tillgång på hållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott härutinnan under år 1935

verkställd utredning. Av denna vilken omfattade kalenderåret

utredning,

1934, framgår, att några icke av de olika i

enhetliga grunder sållskapen

denna del I om allmänna resultat

tillämpas. fråga undersökningens uttalar

sålunda utskottet, bland annat, följande.

»Vid bearbetning av det insamlade har det framstått

uppgiftsmaterialet såsom

karakteristiskt. att varje till oberoende

sällskap synes fullständigt av lönepoli-

tiken i andra bestämt lönevillkoren för sina

hushållningssållskap befattnings-

havare. En betydande olikhet såväl beträffande lönernas som också

höjd med avseende på lönevillkoren i har inom

övrigt därigenom uppkommit varje kate-

gori av tjänstemän. Det finns att anledning antaga, skiljaktigheterna skulle

varit ännu större, därest icke staten av

för vissa grupper befattningshavare fast-

ställt viss minimiavlöning.

Som det nu är, kan för viss grupp av tjänstemän konstateras, att vissa hus-

hållningssällskap bestämt grundlönen till samma som den eventuellt

belopp

av statsmakterna fastställda minimilönen. Andra hava fixerat

sällskap grund-

lönen till och ett att

högre belopp, tredje system innebär, personligt tillägg utgår

till grundlönen.

I fråga om befattningar, där icke erhållas

ålderstillägg av statsmedel, hava

hushållningssällskapen förfarit mycket olika: i vissa ålderstill-

sällskap utgår

lägg, i andra får tillhörande samma

befattningshavare kategori vara utan.»

I fråga om jordbrukskonsulenterna.s

avlöningsvillkor framgår av utred-

ningen, att flertalet av dessa

befattningshavare åtnjuta grundlön motsva-

rande det eller 4 200 kronor.

författningsenliga minimibeloppet En del kon-

sulenter uppbära emellertid en varierande mellan 4 500

högre grundlön och

7000 kronor. efter viss tids

Personligt lönetillägg utgår tjänstgöring till

några befattningshavare med belopp av 500-1 000 kronor för år. De för-

fattningsenliga ålderstilläggen tillämpas i fråga om flertalet konsulenter,

men i ett fåtal fall hava dessa tillägg fastställts till något högre belopp. I

allmänhet uppbära jordbrukskonsulenterna dyrtidstillägg, men äro grun-

derna för desamma varierande. Utöver nu angivna förmåner åtnjuta vissa konsulenter extra arvoden för särskilda uppdrag, bland annat såsom ledare av täckdikningsverksamheten. Slutligen må framhållas att en del sällskap medgivit konsulenterna rätt att av vederbörande sakägare uppbära

särskild ersättning för utförda planer till täckdikningar enligt av säll-

skapen i detta hänseende fastställd taxa. Inkomsterna i sistnämnda hänseende uppgingo under år 1934 endast i ett enda fall till mera betydande belopp samt i andra fall till ett eller annat hundratal kronor.

Jordbrukskonsulenterna äro i pensionshänseende skyldiga att vara del-

ägare i statens pensionsanstalt. Pensionsbeloppen äro bestämda i kungö-

relsen den 25 november 1921 (nr 716).

De extra förrättningsmännen för täckdikningar uppbära avlöning av

vederbörande sällskap med varierande belopp. Dessa avlöningar torde i det stora hela bestridas av det allmänna anslag till sällskapens verksamhet, som av staten för varje år ställes till sällskapens disposition.

Vad beträffar vandringsrättarna gäller inom flertalet hushållningssällskap att dessa befattningshavare i grundlön uppbära den av staten såsom

villkor för statsbidrag till deras avlönande bestämda minimilönen 2 000 kronor för år. Vissa sällskap utbetala emellertid en något högre grundlön varierande mellan 2 100 och 3 000 kronor. Ålderstillägg åtnjutas av vand-

ringsrättarna inom fjorton hushållningssällskap. Detta gäller, bland annat,

beträffande samtliga norrländska sällskap, vilka tillhopa sysselsätta det vida övervägande antalet vandringsrättare. Vanligen hava ålderstil-läggen

bestämts till tre att utgå efter respektive fem, tio och femton års tjänst-

Beloppen för de enskilda ålderstilläggen variera mellan 100 och 300

göring.

kronor. Vissa sällskap utbetala därjämte dyrtidstillägg till lönen. Slutligen

uppbära vandringsrättarna inom några hushållningssällskap inkomster en-

ligt taxa för upprättade planer. Dessa inkomster synas emellertid uppgå till relativt obetydliga belopp.

Utöver nu löneförmåner äga samtliga vid resor

angivna förrättningsmän

i tjänsten uppbära traktaments- och reseersättningar. Tidigare utgingo

även dessa ersättningar med varierande belopp inom de olika hushållningssällskapen. Sedan riksdagens år 1933 församlade revisorer i sin berättelse

uttalat, att sagda ersättningar ej borde utgå efter förmånligare grunder till

hushållningssällskapens befattningshavare än till statens tjänstemän i

samma och med motsvarande tjänstgöringsförhållanden, anmälde

ställning

riksdagen i skrivelse den 5 juni 1934 (nr 307, p. 4:), att riksdagen beslutat att såsom villkor för sällskapens åtnjutande av statsbidrag från och med år 1935 föreskriva, att särskilda bestämmelser skulle införas i fråga om

rese- och åt där anställd-a

traktamentsersättning befattningshavare. Kungl.

Maj :t har därefter genom den 14 december 1934

kungörelse (nr 603) utfär-

dat bestämmelse om resekostnads- och åt

traktamentsersättning befatt-

ningshavare hos som trätt i kraft

hushållningssällskap. Enligt kungörelsen,

den 1 januari 1935, äro i fråga om resekostnads- och

traktamentsersättning

jordbrukskonsulent hänförd till rese- och traktament-sklass II D samt vandringsrättare till klass III F i allmänna För

resereglementet. tjänsteförrätt-

ningar inom eget emellertid

tjänstgöringsområde gälla enligt kungörelsen

särskilda i utfärdade bestämmelser om rese- och

besparingssyfte trakta-

mentsersättningar.

Täckdikningsförmánnen.

Till biträde vid till vars utförande

täckdikningsarbete, sökes understöd

av statsmedel, skall, där vederbörande

hushållningssällskap ej annorlunda medgiver, företagaren använda täckdikningsförman, som är anställd i hushållningssällskapets tjänst eller godkänd av eller lantbruksingenjör jord-

brukskonsulent eller som med vitsord om

godkänd skicklighet genomgått

särskild genom statens för ändamålet anordnad

försorg utbildningskurs.

Till avlönande av sådan förman kan i den mån

sällskapet, anslagna medel

därtill lämna erhålla

tillgång, statsbidrag enligt bestämmelserna i kungö-

relsen den 12 juni 1931 beräknas efter (nr 215). Bidraget två kronor för

varje förrättningsdag eller för förrättning dock att bidraerforderlig resdag,

get ej må för någon förman överstiga 300 kronor för år.

Täckdikningsförman, för vilken utfärda in-

hushållningssällskap äger

struktion, åligger att biträda vid i den och

täckdikningsarbete ordning på

de platser, som genom vederbörande bestämmes. I

täckdikningsnämnd fråga

om arbetets tekniska utförande har förmannen att ställa till sig efterrättelse nämndens föreskrifter. När förmannen anlitas vid sådant täckdik-

ningsföretag, där statens lantbruksingenjör har att utöva kontroll eller led-

ning av arbetet, skall likväl förmannen beträffande det tekniska utförandet av arbetet ställa sig till efterrättelse, vad

lantbruksingenjören därut-

innan bestämmer.

Samtliga hushållningssällskap med av

undantag hushållningssällskapet

i Kristianstads län hava i sin tjänst anställda

täckdikningsförmän. Av dessa

erhålla i regel endast de förmån, vilka erfordras för det

årligen normalt

återkommande täckdikningsbehovet, en ordinarie eller mera fast anställning med reglerad lön. För av under

tillgodoseende täckdikningssäsongen

framkomna krav på ytterligare arbetskrafter anlita

hushållningssällskapen

tillfälligt anställda extra förmån. Antalet förmån varierar såväl

betydligt

inom de olika sällskapen som inom ett och samma under olika år.

sällskap

Vissa sällskap i de norrländska länen anlita sina

därjämte vandringsrät-

tare såsom täckdikningsförmän. I Kristianstads län tjänstgöra privata täckdikningsförmän, vilka helt avlönas av vederbörande rekvirenter.

Beträffande avlöningsvillkoren för de i sällskapens tjänst anställda täck-

dikningsförmännen äro dessa bestämda efter olika grunder inom de olika sällskapen. I allmänhet åtnjuta emellertid de ordinarie förmännen visst fast arvode. Enligt från sällskapen införskaffade uppgifter utgå dessa arvoden med varierande belopp, i regel 500 ä 600 kronor för år, och synas i viss mån vara beroende av tjänstgöringstidens längd under året. En del sällskap utbetala därjämte till de ordinarie förmännen visst ålderstillägg. De extra förmännen åtnjuta i allmänhet icke något fast arvode utan avlönas med visst beloppper tjänstgöringsdag eller timme.

Såväl ordinarie som extra förmån uppbära därjämte dagarvode ävensom resekostnads- och traktamentsersättning. Kostnaderna härför fördelas vanligen mellan hushållningssällskapen och rekvirenterna. Såvitt av nyssnämnda uppgifter kunnat utläsas, synas dagarvode och traktamentsersätt-

med i genomsnitt sammanlagt 5 ä 6 kronor och reseersättning ning utgå

beräknas enligt avgift för resa i tredje klass å järnväg ävensom i vissa fall

med visst belopp per kilometer landsväg. Rekvirenterna äro vanligen skyl-

diga att under förmännens förrättningar hålla dessa med kost och logi.

Frågan om beredande av pensionsrätt för täckdikningsförmännen har

under senare år vid olika tillfällen varit under behandling, bland annat vid hushållningssällskapens ombudsmöten, men ännu icke nått sin lösning. De sakkunniga komma att längre fram taga denna fråga under behandling.

Förrättningarnas handläggning.

Ansökan från vederbörande jordägare eller annan intressent om biträde för upprättande av förslag till täckdikning göres antingen direkt hos hus-

hållningssällskapet eller hos någon av dess tjänstemän. I allmänhet ingives

dylik ansökan först, när behovet av att arbetena utföras visar sig vara trängande, vilket i särskild grad beror på dessa arbetens sammanhang med

växtodlingen och av jorden å vederbörande fastigheter. Endast

brukningen

i mera sällsynta fall lärer ansökningen göras så långt i förväg, att en plan-

mässig uppställning av ordningsföljden för förrättningarnas handläggning

blir möjlig. Med hänsyn härtill och då det ansetts angeläget, att ansökning-

arna handläggas med minsta möjliga uppskov, har den hos hushållnings-

sällskapen för denna verksamhet anställda personalen erhållit viss frihet

att bestämma ordningen för förrättningarnas handläggning.

I stort sett torde handläggningen av täckdikningsärendena vara densamma, vare sig till arbetenas utförande sökes statsunderstöd eller ej.

Utförandet av för upprättande erforderliga av-

täckdikningsförslagens

vägningar och övriga undersökningar ute på fältet torde i allmänhet verk-

ställas av I vissa fall förekommer dock

förrättningsmannen personligen.

att hushållningssällskapen till vid dessa arbeten

förrättningsmannens hjälp

anställda assistenter eller andra biträden.

De av förrättningsmannen till underuppgjorda förslagen täckdikningar

ställas täckdikningsnämnden för och När stats-

granskning godkännande. understöd ifrågasättes till arbetet, underkastas därom nämnansökningen

dens prövning, som därefter har att överlämna ärendet till

hushållningssäll-

skapet för avgörande. Utförandet av själva sker van-

täckdikningsarbetet ligen under ledning av

täckdikningsförman.

Därest till täckdikningens utförande sökes understöd av

statsmedel,

gälla vissa särskilda bestämmelser, för Vilka i det kommer att

följande närmare redogöras.

Statens ekonomiska understödjande av täckdikningsverksamheten.

Bestämmelser angående lån och bidrag.

Före är 1913 funnos inga statsmedel för

anslagna jordbrukets främjande

genom täckdikning av mark. Kungörelsen den 14 1901 vill-

juni angående

koren för län från innehöll särskild bestämmelse

odlingslånefonden därom,

att lån för ej från meddelas. I under-

täckdikning finge odlingslånefonden

dånig skrivelse den 7 november 1908 framhöllo

hushållningssällskapens

samma år i Stockholm församlade att det för främ-

ombud, jordbrukets

jande vore av största vikt, att åstadkommes å all sådan

täckdikning mark,

som därav kunde vara i behov, och att för ekonomiskt under-

dylika företag

stöd lämnades åt de som icke kunde jordbrukare, av egna medel bestrida de därför I skrivelsen att

nödvändiga utgifterna. hemställdes, Kungl. Majzt

täcktes låta utarbeta förslag till reglemente för en

täckdikningslånefond,

ur vilken län kunde tillhandahållas med särskild

förmånliga jordbruket

hänsyn till möjligheten även för av mindre jordbruk att kunna be-

ägare

gagna sig av sådana lån, samt därefter till riksdagen göra

framställning

om anvisande av medel till en dylik fond. Genom beslut vid 1913 års bildades en sådan

riksdag täckdikningslåne-

fond, från vilken statslån tilldelas som förklarat

finge hushållningssällskap,

sig villigt att utlämna täckdikningslån till mindre jordbrukare. Hushåll-

ningssällskapen skulle således stå såsom förmedlare av lånen sa.mt i första hand ansvara för lånens äterbetalande till statsverket. Lån fick utlämnas allenast till ägare eller brukare av högst 50 hektar åker eller annan odlad jord, vilken vore i behov av län, till brukare dock allenast under

dylikt

förutsättning att dennes återstående omfattade minst 10

brukningstid år,

det är lånet utlämnades oräknat. Lån fick icke beviljas till

högre belopp

än 2 000 kronor och icke uppgå till mer än 70 av den beräknade procent kostnaden för vid av rör och 50 då

täckdikningen användning procent,

annat material användes. Ingen låntagare fick på grund av särskilda täck-

dikningslån samtidigt häfta i skuld till än 2 000 kronor

högre belopp (kun-

görelse nr 185/1913).

Bestämmelserna angående villkoren för lån från fonden underkastades år 1917 vissa ändringar huvudsakligen av formell art nr 394/

(kungörelse 1917).

Genom beslut vid 1918 års bildades vid sidan av

riksdag täckdiknings-

Iånefonden till uppmuntran av täckdikning

en ny fond den s. k. dräneringsfonden (kungörelse nr härtill var, att det

461/1918). Anledningen visat

sig erforderligt att under rådande kristid till näringsproduktionens höjande

vidtaga särskilda åtgärder för understödjande av täckdikning. Täckdikningslånefonden, vilken inrättats med tanke på normala tider, hade nämligen under närmast år ej på långt när tagits i då låne-

föregående anspråk,

villkoren ej voro tillräckligt lockande. Villkoren för lån ur

dräneringsfon-

den voro däremot gynnsammare. Sålunda kunde lån från denna fond tilldelas ägare eller brukare åker eller annan odlad jord oberoende av stor-

av

leken av den fastighet, där arbetet avsetts att utföras, och beträffande brukare, av brukningstidens längd. En annan väsentlig förmån var även, att lånen från dräneringsfonden voro räntefria, under det lån från täckdik-

att

ningslånefonden löpte med 4 procent ränta. Beträffande lånebeloppens storlek gällde i fråga om dräneringsfonden att lån till täckdikning med rör fick uppgå till hela den beräknade kostnaden för dock ej till

täckdikningen,

mera än 500 kronor per hektar av den jord, som vore avsedd att förbättras genom företaget. Vid täckdikning med annat material fick lån

ej beviljas

högre än till tre fjärdedelar av kostnaden och 400 kronor

ej överstiga per

hektar. .

Inrättandet av dräneringsfonden var, såsom angivits, motiverat av rådande kristid. Redan vid fondens stiftande var det avsett, att densamma skulle bestå allenast i två år, och 1920 upphörde utlåningen från denna fond.

Under de år, dräneringsfonden existerat, hade densamma starkt tagits i

anspråk, varemot under samma tid utlåningen från täckdikningslånefonden varit ytterst Med till dels den stegring av priser å mate-

obetydlig. hänsyn

rial och arbete, som skett sedan täckdikningslånefonden inrättades, dels ock önskvärdheten att söka få en rationell alltmera genomförd och

täckdikning

därigenom jordbrukets produktionskraft ökad och bättre säkerställd, an-

togs genom beslut av 1920 års riksdag nya och för jordbrukarna

väsentligt

förmånligare bestämmelser angående villkoren för lån från

täckdiknings-

lånefonden (kungörelse nr 332/1920). Bestämmelserna i denna kungörelse, vilka delvis ännu äro gällande, hava i vissa hänseenden hämtats med före-

från dräneringsfonden. I stadgandena angående lån från täckdiknings-

bild

lånefonden hava genom beslut av 1921, 1922, 1930 och 1933 års riksdagar vidtagits jämkningar i skilda hänseenden innebärande, bland annat, att hushållningssällskapen erhållit större rörelsefrihet i fråga om den formella

behandlingen av låneärendena nr

(kungörelserna 358/1921, 239/1922 I 84:/1930 och

306/1933).

Från 1933 har riksdagen ställt till :ts ett särskilt

Kungl. Maj förfogande

anslag till bidrag utan för av täck-

återbetalningsskyldighet understödjande

dikningar (kungörelse nr 434/1933). Avsikten med anvisande av detta

anslag var, bland annat, att, i den mån så kunde ut-

lämpligen ske, genom

förande av täckdikningsarbeten söka lindra eller motverka arbetslösheten.

Beträffande lån från i huvudsak

tdckdikningsldnefonden gälla följande

bestämmelser.

På därom av hushållningssällskapen lantgjord framställning beviljar

bruksstyrelsen vederbörande sällskap lån från fonden. hava där-

Sällskapen

efter att fördela till deras disposition anvisade lån-

belopp på respektive

tagare. Sällskapen hava sålunda att i första hand emot staten svara

gent

för lånens återbetalning. Lån må beviljas eller brukare av åker eller

ägare

annan odlad jord oberoende av storleken av den där arbetet är

fastighet,

avsett att utföras och, beträffande av Emel-

brukare, brukningstidens längd.

a lertid bör såvitt tillses att lån främst som äro

möjligt tillgodokomma dem,

i

mest i behov därav. Sökande, åt vilken icke kunnat under

täckdikningslån

året beviljas, skall år företrädesrätt till erhållande av lån.

nästföljande äga Hushållningssällskap äger ej av statslånebelopp utlämna täckdikningslån

utan hörande av ledamot av den förut av sällska-

sakkunnig omförmälda,

pet eller dess utsedda nämnden och utan

förvaltningsutskott ej, medgi-

vande av mot ledamots

lantbruksstyrelsen, dylik avstyrkande.

I fråga om storlek icke må

lånebeloppens gäller att täckdikningslån

under något år beviljas till än 5 000 även-

låntagare högre belopp kronor,

i som att låntagare ej får på grund av särskilda

täckdikningslån samtidigt

häfta i skuld till än 10 000 kronor. På av lant-

högre belopp framställning

bruksstyrelsen äger dock Kungl. :t att i särskilda fall

Maj medgiva ökning

av sistnämnda belopp till högst 15 000 kronor. som läm-

Täckdikningslån,

nas för täckdikning med rör, må kunna till hela av den be-

uppgå beloppet

räknade kostnaden, dock ej till mer än 500 kronor för hektar av den

jord,

som är avsedd att förbättras För med annat

genom företaget. täckdikning

material må lån utlämnas till än som motsvarar tre

ej högre belopp, fjärde-

delar av den beräknade kostnaden, och 350 kronor

ej heller överstiga för

hektar av sådan jord, som nyss sagts. Lån för med annat mate-

täckdikning

rial än rör mi icke limnas i andra fall än där marken är läm-

synnerligen

pad härför, eller hinder för användande av rör förefinnes. Vid

beräkning

av den kostnad, vartill lån må utgå, upptages kostnaden såväl för täckdik-

ningsplanens uppgörande, därest densamma ej bestrides av

hushållnings-

sällskapet, som ock för själva dikningsarbetet, däri inräknad den ersätt-

ning till täckdikningsförman, vilken det jordinnehavare att åligger betala,

samt kostnaden för Arbete för beredande av till

täckdikningsmaterialier.

44-

täckdikningen hörande öppet eller täckt avlopp jämte erforderliga rör må

inräknas i kostnaden, endast när arbetet är av mindre omfattning, och statsbidrag eller statslån icke förut utgått därtill.

Hushållningssällskap har att bestämma de närmare villkoren för åtnju-

tande av täckdikningslån, dock med iakttagande att minst en fjärdedel av

lånebeloppet skall innestå, till dess arbetet blivit avsynat och godkänt. För

återbetalandet av täckdikningslån skall låntagaren ställa sådan säkerhet,

som av sällskapet godkännes.

Statslån från fonden må av hushållningssällskap under tre år från lyftningsdagen innehavas räntefritt och utan amortering. Sedan lånet innehafts under sagda tre år, skall vid utgången av vart och ett av de därpå följande tolv åren dels återbetalas en tolftedel av det ursprungliga lånebeloppet dels ock gäldas ränta efter fyra procent för år å oguldet kapitalbelopp. Med

fullgörande av sålunda stadgade ränte- och kapitalinbetalningar må dock

hushållningssällskap åtnjuta anstånd, varje gång under tre månader från förfallodagen. Hushållningssällskap äger ej att av den, som erhållit täck-

dikningslån, fordra högre ränta än nu nämnts, och skola jämväl nyss an-

givna återbetalningsvillkor tillämpas å täckdikningslån, dock med iaktta-

gande, dels att tiden för amorteringsskyldighetens inträde skall räknas från den dag, då medel å lånet första gången lyftats, och dels att sällskap icke är förpliktat att medgiva anstånd med fullgörandet av förfallen ränte- och

kapitalinbetalning. Därest hushållningssällskap icke inom föreskriven tid

inbetalt förfallet kapitalbelopp, skall därå erläggas sex procent årlig ränta från tills inbetalning sker. Statskontoret har att, därest stad-

förfallodagen,

gad kapital- och räntebetalning å statslån icke fullgöres i rätt tid, därom

göra anmälan hos Kungl. Majzt, som har att bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall återbetalas före den fastställda amorte-

ringstidens slut.

Jämlikt ovannämnda kungörelse den 30 juni 1933 (nr 43-1) angående

statsbidrag till tdckdilcning i huvudsak följande bestämmelser.

gälla

till utlämnande av bidrag utan återbetalningsskyldighet beviljas

Anslag

av Kungl. Majzt på därom gjord framställning åt vederbörande hushåll-

ningssällskap, vilket i likhet med vad fallet är beträffande täckdikningslå-

nen förmedlar bidragen till jordägarna. I fråga om uppgörande av plan och

kostnadsförslag till täckdikningsföretag, vartill bidrag sökes, ävensom be-

träffande användande av biträde vid arbetets utförande gälla enahanda villkor, som i detta avseende föreskrivits för erhållande av lån från täckdik-

ningslånefonden. Jämväl i vad angår allmänna förutsättningar för att un-

derstöd över huvud taget må kunna beviljas, överensstämma villkoren för

och lån till täckdikningar. Därutöver är beträffande beviljandet av

bidrag

bidrag föreskrivet, dels att vid prövning av inkomna ansökningar hänsyn

bör tagas förutom till vederbörande sökandes behov av bidrag jämväl,

i den mån så lämpligen kan ske, till önskvärdheten att be-

genom bidrags

viljande rådande arbetslöshet lindras eller motverkas, dels ock att, innan bidrag beviljas, hushållningssällskapet bör bereda vederbörande arbetslöshetskommitté eller motsvarande organ tillfälle att yttra sig i ärendet.

Bidrag må kunna utgå med belopp motsvarande högst 25 procent av den beräknade kostnaden för företaget. Under ett och samma år må dock

bidrag ej beviljas till så högt belopp, att detta jämte bidragstagaren under

året beviljat lån från täckdikningslånefonden överstiger 5 000 kronor. Ej

heller må någon innehava och häfta i skuld för till

bidrag täckdikningslån

högre belopp sammanlagt än 10 000 kronor, där ej Kungl. 1VIaj:t i särskilt fall på framställning av lantbruksstyrelsen medgiver ökning av beloppet.

Vidare gäller att sammanlagda beloppet av bidrag och

täckdikningslån

högst må uppgå till, där fråga är om med rör, hela den beräk-

täckdikning

nade kostnaden, dock ej mer än 500 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att förbättras genom företaget, samt, där är om täckdikning

fråga

med annat material, fyra femtedelar av den beräknade kostnaden, dock högst 350 kronor för hektar av sådan jord, som nyss sagts. Vid beräkning av kostnaden skola gällande bestämmelser angående täckdikningslån i tilllämpliga delar lända till efterrättelse. Har företaget i annan ordning än här avses av allmänna medel beviljats bidrag utan

återbetalningsskyldig-

het, må statsbidrag enligt ifrågavarande kungörelse ej utgå.

Innan någon del av beviljat bidrag utbetalas, skall mellan

hushållnings-

sällskapet och_ bidragstagaren upprättas skriftligt kontrakt innefattande bestämmelser angående dels arten och omfattningen av samt den beräknade kostnaden för det eller de företag, bidraget avser, dels den tid, inom vilken arbetet skall vara fullbordat, och dels bidragets storlek ävensom tid och ordning för dess utbetalande, i vilket sistberörda hänseende skall gälla, att bidrag utbetalas, i den mån föreskrivet arbete blivit utfört och, på sätt hus-

hållningssällskapet bestämmer, godkänt.

Statsanslag, som av Kungl. Majzt beviljats hushållningssällskap, må under det år, för vilket anslaget beviljats, så ock, där anslaget under sagda

år blivit till statsbidrag disponerat, under de därpå följande två åren av

sällskapet i mån av behov i Statskontoret mot förbindelse, som av

lyftas

Statskontoret godkännes. Vad av anvisat anslag icke vid utgången av det

år, för vilket anslaget beviljats, blivit till statsbidrag disponerat må ej där-

efter av disponeras och skall, om det återbe-

hushållningssällskap lyftats,

talas till Statskontoret före utgången av mars månad nästföljande år, allt

så framt Majzt på ansökan, som före utgången av januari månad ej Kungl. sistnämnda år göres av sällskapet, medgiver rätt till dylik disposition under

ytterligare ett år. Finnes statsanslagsbelopp vara av disponerat i strid

hushållningssällskap

mot gällande föreskrifter, är sällskapet om så

skyldigt att, Kungl. Majzt

förordnar, omedelbart till Statskontoret inbetala sådant

belopp.

Har, sedan statsbidrag beviljats, rätten till utbekommande av ännu icke utlämnat bidrag förfallit, eller har redan utlämnat blivit till hushåll-

bidrag

ningssällskap helt eller delvis återbetalat, skall det till vars utbe-

belopp,

kommande rätten förfallit eller som återbetalats, före utgången av mars månad påföljande år av sällskapet inbetalas till statskontoret.

Hushållningssällskap, som för handhavandet av här ifrågavarande verk-

samhet nödgas anlita extra arbetskraft, må kunna av

på framställning

Kungl. Majzt, i den mån skäl därtill äro, tillerkännas ur statsmedel

bidrag

till kostnaderna härför.

Verksamhetens omfattning.

I likhet med vad fallet är beträffande vattenavledningsverksamheten, har även täckdikningsverksamheten under de senare åren nått en allt större omfattning, vilket till stor del haft sin orsak däri, att densamma av statsmakterna i grad än tidigare anvisande av stats-

högre gynnats genom understöd. Detta gäller i all synnerhet för tiden från och med år 1933, från vilket år till täckdikning kunnat erhållas förutom statslån stats-

jämväl

bidrag utan å.terbetalningsskyldighet. Anvisandet av ett särskilt anslag för sistnämnda ändamål motiverades, såsom förut nämnts, av önskemålet att genom igångsättandet av täckdikningsarbeten söka lindra eller motverka rådande arbetslöshet.

Jämlikt beslut av 1920 års riksdag (skrivelse nr 346) får ur

täckdiknings-

lånefonden beviljas lån intill ett belopp av 2 000 000 kronor årligen. För

utbetalning av beviljade lån anvisar därest inflytande amorte-

riksdagen,

ringar visa sig otillräckliga för ändamålet, för särskilt varje budgetår anslag i form av kapitalökning för

täckdikningslånefonden.

Anvisande av medel för såsom utan

utdelning bidrag återbetalningsskyl-

dighet sker för varje budgetår. Dessa anslag hava till, för uppgått budget-

året 1933/1934 1 000 000 kronor och för vart och ett av budgetåren 1934/1935 och 1935/1936 1 500000 kronor. För budgetåret 1936/1937 är anslaget bestämt till 1 000 000 kronor.

Täckdikningsverksamhetens omfattning under de senare åren framgår

närmare av de vid betänkandet fogade tabellerna V och VI.

Tabell V har uppgjorts med ledning av från till

hushållningssällskapen

de sakkunniga år 1934 uppgifter rörande verksam-

avgivna ifrågavarande

het under tioårsperioden 1924-1933. Tabellen utvisar dels den som

areal,

under nämnda period blivit av tjänstemän

hushållningssällskapens plan-

lagd för täckdikning, och dels arealen av för samma tid under

sällskapens

kontroll täckdikad jord. Tabell VI är grundad av

på hushållningssällska-

pen till lantbruksstyrelsen avgiva redogörelser för täckdikningsverksam-

heten. För belysande av den inverkan, som den under åren 1933-1934 ökade medelsanvisningen haft för verksamhetens avse

omfattning, uppgif-

terna i denna tabell en tioårsperiod, som slutar med sistnämnda

år. Tabellen utvisar dels antalet med statsunderstöd utförda

tåckdikningsföretag,

del.s företagens areal, och dels statsunderstödets storlek fördelat med hånsyn till bidrag och lån.

Det bör framhållas, att i tabellerna intagna i vissa avseenden

uppgifter

äro ofullständiga. Särskilt torde detta i en del fall vara förhållandet i

fråga

om i tabell V uppgivna arealer av under kontroll utförda täck-

sällskapens

dikningar. Vad beträffar de av

hushållningssällskapens tjänstemän plan-

lagda arealerna, hava dessa under 1924-1933 till

tioårsperioden uppgått

i medeltal omkring 11 600 hektar årligen. Största har verk-

omfattningen

samheten haft i och län med en

Skaraborgs Östergötlands genomsnittlig

planlagd areal per år av i medeltal 1 940 och 1 700 I

respektive hektar.

södra och mellersta har den arealen varierat allt

Sverige planlagda efter

förhållandena inom olika landsdelar samt i medeltal till

årligen uppgått

mellan 750 och 250 hektar inom de mera slättlandsbetonade länen ned till endast 40 a 20 hektar inom de där verksamheten varit av mindre

lån, om-

fång. Vad beträffar de norrländska länen, har verksamhetens

omfattning

även där i hög -grad varierat. Den arealen har sålunda för dessa

planlagda läns vidkommande uppgått till 40 och 160 hektar i lägst högst genomsnitt

för län och år.

Vid jämförelse mellan de två tabellerna att till av

framgår utförandet

å de sålunda arealerna understöd täckdikning planlagda av statsmedel endast till en mindre del synes hava Detta särskilt i

utgått. gäller understöd

form av lån, som utgått i medeltal allenast 20 av de

till omkring procent

planlagda arealerna. Sedan år 1933, från vilket år utan åter-

statsbidrag

betalningsskyldighet kunnat utgå till har däremot sådant

tåckdilçning,

bidrag antingen enbart eller jämte lån till utförandet av tåckdik-

beviljats

ning å sammanlagt i medeltal 60 av de för år

omkring procent varje plan-

lagda arealerna.

Av tabell VI framgår vidare att under 1925-1934 antalet

tioårsperioden

med statsunderstöd utförda i medeltal för år

täckdikningsföretag uppgått

till 1 333 med en areal av 5 169 hektar. I om

fråga statsunderstödens storlek för de olika åren hänvisas till tabellen.

För bedömande av den tid, som

hushållningssållskapens befattningsha-

vare varit sysselsatta enbart med arbeten för hava de sak-

täckdikningar,

kunniga i detta hänseende från sällskapen infordrat för år 1933.

uppgifter

Sållskapen hava själva framhållit, att det varit förenat med alldeles särskilda svårigheter att mera exakt beräkna denna enär de

tid, befattnings-

havare, vilka här komma i fråga, under året Varit med enbart

sysselsatta ej

täckdikningsärenden utan därutöver med en andra

mångfald arbetsuppgif-

ter. Med ledning av de inlämnade uppgifterna hava emellertid de sakkun-

niga approximativt uppskattat den tid, som av för-

hushållningssällskapens

rättningsmän och på sällskapens expeditioner anställda kontorsbiträden

under år 1933 använts för arbete med täckdikningar till för

sammanlagt,

förrättningsmännen 248 månader och för kontorsbiträdena 121 månader, eller för hela personalen tillhopa 369 månader. Denna har,

anställningstid

såvitt av nämnda uppgifter kunnat utläsas, avsett effektiv arbetstid, sönoch helgdagar samt semestrar sålunda ej inräknade. Inom vissa där

län,

hushållningssällskapens täckdikningsverksamhet haft större omfattning,

såsom exempelvis förhållandet varit beträffande Skaraborgs,

Östergötlands,

Örebro och Södermanlands län, har, i motsats till vad fallet varit beträffande övriga den för verksamheten anlitade

hushållningssällskap, persona-

len, såväl förrättningsmän som kontorsbiträden, Varit nära nog uteslutande sysselsatt med hithörande arbetsuppgifter.

Utgifterna för täckdikningsverksamheten.

Till de sakkunniga hava under år 1934 från av-

hushållningssällskapen lämnats uppgifter angående sällskapens nettoutgifter för täckdikningsverk-

samheten samt de av vederbörande rekvirenter till

hushållningssällskapen

eller förrättningsmännen erlagda avgifterna under tioårsperioden 1924-

1933. Dessa uppgifter hava sammanställts i vid betänkandet tabell

fogad VII. Därjämte hava de sakkunniga haft tillgängliga de av sällskapen till

lantbruksstyrelsen årligen avgivna tablåerna över deras räkenskaper.

Vad beträffar förstnämnda uppgifter har det visat sig icke att

möjligt

ur desamma erhålla en bestämd hållpunkt för exakt bedömande av

ifråga-

varande kostnader. Ej heller har härutinnan någon större säkerhet kunnat ernås vid företagen jämförelse mellan nämnda uppgifter och de av sällska-

pen till ingivna räkenskapstablåerna. Sällskapens räken-

lantbruksstyrelsen

skaper hava nämligen icke förts på sådant sätt, att kostnaderna för varje

särskild Verksamhetsgren kunnat därur utläsas, och hava sällskapen icke

själva kunnat exakt uppgiva kostnadernas storlek. Detta gäller särskilt i fråga om kostnaderna för administration och tjänstelokaler, material m. m. Emellertid synes framgå av de i tabellen införda uppgifterna att hushåll-

ningssällskapens nettoutgifter under den ifrågavarande tioårsperioden skulle

hava uppgått till i genomsnitt omkring 115 000 kronor årligen samt för periodens senare hälft, eller från och med år 1929, till i genomsnitt omkring 130 000 kronor för år. I dessa belopp hava dock sällskapens utgifter för täckdikningsförmännen icke medräknats. Jämväl i fråga om storleken av sistnämnda utgifter, i den mån dessa icke täckts av statsbidrag till förmånnens avlönande, hava hushållningssällskapen på anmodan av de sakkunniga lämnat redogörelse för tioårsperioden 1924-1933. Även i denna redogörelse lämnade uppgifter måste betraktas såsom approximativa. En av

de sakkunniga gjord av sammanställning ifrågavarande uppgifter utvisar

emellertid, att kostnaderna för i vad

täckdikningsförmännen, dessa kost-

nader bestritts av

hushållningssällskapen utan anlitande av det direkta

statsbidraget till förmännens skulle

avlönande, hava uppgått till, för hela den ifrågavarande i

tioårsperioden genomsnitt omkring 71 000 kronor årli-

gen, samt för periodens senare eller från och med hälft, år 1929, i genom-

snitt 78 000 kronor för år. För

omkring bestridande av dessa utgifter torde

sällskapen i det stora hela hava i det

tagit anspråk allmänna anslag, som

av statsmedel utgått till deras verksamhet.

De direkta för statsverket hava utgifterna bestått i dels

förvaltnings-

bidrag till för

hushållningssällskapen låneförmedlingen och dels

statsbidrag

till avlönande.

täckdikningsförmännens hava under

Förvaltningsbidragen

förenämnda tioårsperiod utgått med i

genomsnitt omkring 41 000 kronor

för år samt under senare hälft med i

periodens genomsnitt 46 000

omkring

kronor för år. till

Statsbidragen täckdikningsförmännens avlönande hava för ifrågavarande tidsperioder med i

utgått genomsnitt 21 400 kronor

respektive 25 000 kronor för år.

Med av det ovan anförda torde

ledning sammanlagda för

nettoutgifterna hushållningssällskapens täckdikningsverksamhet, inberäknat kostnaderna

för kunna till

täckdikningsförmännen, uppskattas i genomsnitt omkring

248 000 kronor för år under tioårsperioden 1924-1933 samt till

omkring

279 000 kronor under nämnda årligen periods senare hälft. Vid det förhål-

landet, att närmare icke kunnat om uppgifter erhållas, och i vad mån säll-

skapen med helt egna medel bestritt

ifrågavarande utgifter, hava de sak-

kunniga ansett sig böra räkna med sistnämnda vid

belopp uppgörandet av

i betänkandet

intagna kostnadskalkyler rörande täckdikningsverksam-

heten.

I tabell VII i sådant avseende

hava jämväl enligt av sällskapen lämnade

uppgifter införts av vederbörande rekvirenter till

hushållningssällskapen

eller

förrättningsmännen erlagda avgifter. Därav framgår att ett flertal

hushållningssällskap icke av rekvirenterna som helst kostnad

uttaga någon

för biträde av m. m. I de

förrättningsmännen fall, då sådan kostnad debi-

terats, hava rekvirenternas sammanlagda utgifter uppgått till i genomsnitt

för år 30 000 kronor under

omkring tioårsperioden i dess helhet och 34 000

kronor under de fem senaste åren av samma

period.

De sakkunnigas uppdrag.

I sitt till den 15 juni 1934 rörande den ut-

yttrande statsrådsprotokollet

åt de anförde dåvarande chefen för

redning, som uppdragits sakkunniga, jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, följande:

motioner hemställde riksdagen i skrivelse den 10 »Med anledning av vissa av utlåtande nr 80,

juni 1932, nr 334, under åberopande jordbruksutskottets

låta verkställa skyndsam utredning rörande frågan om att Kungl. Maj :t ville ett enklare förrättningsförfarande beträffande statsunderstödda dikningsföretag ävensom framlägga för riksdagen de förslag, vartill utredav mindre omfattning ningen kunde giva anledning. Maj :t lantbruksstyrelsen att Genom beslut den 8 juli 1932 anbefallde Kungl. ifrågasätta utredningen samt att därmed skyndsamt verkställa den av riksdagen i ämnet inkomma till Kungl. Maj :t. jämte förslag remiss den 10 augusti 1932 att Vidare anmodades lantbruksstyrelsen genom av en utav styrelsen för föreningen lantbruks-

avgiva yttrande med anledning

i skrivelse den 1 1932 anhållan bland annat

ingenjörsassistenter augusti gjord

i samband med utredning mätte utredas frågan om ett bättre

att nyssberörda

assistentkåren, särskilt förste assistenter, för mera utnyttjande av den befintliga

kvalificerat arbete inom lantbruksingenjörsverksamheten.

beslut den 4 november 1932 överlämnades slutligen till lantbrukssty- Genom vid verkställandet av nämnda utredning vissa relsen för att tagas i betraktande och Bohus samt Södermanlands och Kalmar län år av länsstyrelsen i Göteborgs

1919 om förändrad indelning av lantbruksingenjörsdigjorda framställningar

1917 års lantmäterikommission och statsstrikten jämte av lantbruksstyrelsen,

kontoret yttranden över sagda framställningar. avgivna

av hemställan från Örebro läns i skri-

Med anledning hushållningssällskap

den 11 december 1929 om statsbidrag för anställande

velse till Kungl. Maj:t

av assistenter vid anförde lant-

hos hushållningssällskapen täckdikningsarbeten

i remissutlåtande den 2 december 1930, att styrelsen ifrågasatte,

bruksstyrelsen huruvida den nuvarande organisationen av täckdikningsverksamheten uppfyllde

de vilka till ändamålsenlighet och en av allmänna sparsamanspråk, med hänsyn återhållsamhet statliga utgifterna borde

hetssynpunkter påkallad i fråga om de

samt att härav funne hithörande fråställas på densamma, styrelsen på grund föremål för närmare utredning särskilt med hänsyn till i vad gor böra göras till mån och under vilken form staten borde i fortsättningen engagera sig för ifråga-

Tillika förmälde lantbruksstyrelsen sig hava för avsikt varande verksamhet. av en sådan inkomma till Kungl. Majzt

att efter åvägabringande utredning

som därav kunde föranledas. Den 28 oktober 1932 bemed de förslag i ämnet, framställning från Örebro läns hushåll-

slöt Kungl. Majct, att ifrågavarande

föranleda annan Maj :ts åtgärd, än att handling-

ningssällskap ej skulle Kungl.

överlämnas till lantbruksstyrelsen för att tagas i överarna i ärendet skulle av den av omförmälda utredningen rörande vägande vid verkställandet styrelsen och skulle sagda utredning slutföras

täckdikningsverksamhetens organiserande;

så snart ske kunde. nu lantbruksstyrelsen anfört, att det utred- I skrivelse den 22 maj 1934 har anförtrotts åt och vilket enligt vad styrelsom sålunda styrelsen

ningsarbete,

utföras i ett sammanhang, kunde förutses komma sen ansåge lämpligen borde och räckvidd. Med hänsyn till den starka steg-

att erhålla betydande omfattning

ringen under senaste åren i

lantbruksstyrelsens arbetsbelastning läte enligt sty-

relsens åsikt ifrågavarande arbete icke sig verkställa inom styrelsen utan ett

menligt åsidosättande av i à andra

tjänsteåliggandena övrigt. sidan borde de

anbvefallda utredningarna icke ytterligare uppskjutas. Lantbruksstyrelsen ville

därför ifrågasätta, huruvida icke

utredningsarbetet borde åt av uppdragas

Kungl. Maj :t särskilt utsedda personer.

Jag delar lantbruksstyrelsens rörande uppfattning lämpligheten av att före-

nämnda utredningar utan slutföras. uppskov Möjligheterna för att arbetet skulle inom den närmaste tiden kunna verkställas

inom lantbruksstyrelsen äro

på skäl, styrelsen anfört, icke stora. förordar därför med Jag att, återkallande av de

lantbruksstyrelsen givna uppdragen, utredningsarbetet i fråga anförtros

åt särskilda Beträffande de

utredningsmän. uppgifter, vilka sålunda skola an-

komma på må framhållas

utredningsmännen, följande.

I anslutning till vad i förenämnda riksdagsskrivelse den 10 juni 1932 anförts

rörande ett förenklat vid

förrättningsförfarande statsunderstödda dikningsföre-

tag av mindre bör, i samband med

omfattning utredning och uppgörande av

förslag härutinnan, övervägas särskilda villkor och bestämmelser i om

fråga

understöd av statsmedel till sådana företag. Samtidigt böra emellertid tagas

l under övervägande till en enklare

åtgärder syftande och billigare handläggning

l jämväl av de större 5 företagen. Hinder bör ej heller möta att, om under utred-

ningen anledning därtill finnes bestämmelser | föreligga, gällande angående stats- Il understöd åt sistsagda företag även i övriga hänseenden till föremål för l göras överarbetning. Vid bör beaktas

utredningen naturligtvis angelägenheten av ——

såväl då det gäller smärre som beträffande större företag att ett i och för

sig

önskvärt förenklande av icke förrättningsförfarandet sker genom eftersättande

av den noggrannhet och som

tillförlitlighet, hänsynen till dels statens intresse

såsom understödjare av dels ock såväl

företagen deltagarnas eget som även

utanför stående, därav berörda

företagen fastighetsägares och andras intresse skäligen kräver.

Kravet på enklare former för

torrläggningsförrättningarnas handläggning sam-

manhänger delvis med en önskan att åstadkomma större skyndsamhet vid ärendenas behandling. Denna bör vid fråga utredningen beaktas, därvid bland annat

böra övervägas åtgärder för underlättande av en snabbare

handläggning hos de

myndigheter, på vilka den närmare befattningen med statens låne- och

bidrags-

verksamhet på området ankommer. I samband med förevarande spörsmål bör

undersökas, huruvida landets nuvarande i

uppdelning lantbruksingenjörsdistrikt

är den med hänsyn till de åvilande

lantbruksingenjörerna göromålen mest lämp-

liga. Förslag till ändringar i härutinnan gällande grunder bör, i den mån sådana ändringar kunna finnas påkallade, bör

framläggas. övervägas tillika huruvida

- utöver vad som kan

följa av utredningen om torrläggningsföretagen åtgär-

der kunna vara för beredande av lättnad i

erforderliga lantbruksingenjörernas

arbetsbörda. I detta böra till

sammanhang jämväl upptagas prövning möjlig-

heterna för ett bättre utnyttjande av assistenterna hos

lantbruksingenjörerna,

på sätt styrelsen för föreningen i sin omförmälda

lantbruksingenjörsassistenter

skrivelse anfört. Förslag i de vartill nu berörda hänseenden, överväganden kunna

föranleda, böra utarbetas.

Den av lantbruksstyrelsen

upptagna frågan om organiserandet av den med

statsmedel understödda flera

täckdikningsverksamheten äger beröringspunkter

med de spörsmål, vilka enligt det nu anförda böra bliva föremål för

utredning.

Det synes därför att den behandlas i samband med naturligt, dessa. Av lant-

har vid handen, att resultatet av

bruksstyrelsen företagen undersökning givit

verksamhet icke motsvarar, vad man med hänsyn till de krav,

nyssnämnda

verksamhet ställer statskassan, borde kunna fordra, härvid

sagda på skäligen

bortsett från de utan återbetalningsskyldighet, som utanordnats

statsbidrag

innevarande torde böra inriktas på att

från och med budgetår. Utredningen

berörda missförhållanden. Det torde emellertid bliva nödvändigt

söka avhjälpa

med stor Vid utarbetande av förslag till

att härutinnan framgå försiktighet.

bestämmelser i ämnet bör tillses att bestämmelserna så av-

ändringar i gällande

av i och för sig nyttiga och önskvärda vägas, att de icke motverka igångsättande Erinras må att företag, utöver deras betydelse ur

täckdikningsföretag. dylika

lantbruksekonomisk under rådande förhållanden äga värde såsom

synpunkt,

medel att lindra arbetslösheten. som till vad i det föregående anförts Antalet utredningsmän, i anslutning tillkallas, torde böra bestämmas till

böra för ifrågavarande utredningsarbete

om så under finnes erforderligt, få fyra. Därutöver torde, utredningens gång för i behandlingen och avgörandet av

tillkallas en utredningsman deltagande

av och vattenrättslig natur. Ut-

uppkommande spörsmål övervägande juridisk

av behov bedrivas i samråd med representanter för lant-

redningen bör i mån

och Uppdraget bör utföras

bruksingenjörerna lantbruksingenjörsassistenterna. med största möjliga skyndsamheta

av en av de anställdas den 13

Med överlämnande centralorganisation

till underdånig skrivelse inne-

oktober 1934 dagtecknad, Konungen ingiven

fattande vissa krav om förbättring av de hos statens lantbruksingenjörer

anställda anställnings- och avlöningsförhållanden, har tjänstebiträdenas

den 16 november 1934 uppdragit åt utredningsmän-

Kungl. Majzt därjämte

att i samband med av det dem i övrigt anförtrodda upp-

nen fullgörandet

och i om nämnda

draget verkställda utredning avgiva förslag jämväl fråga

biträdens anställnings- och avlöningsförhållanden.

förutsättningar och

Torrläggningsverksamhetens

för framtiden.

betydelse

av i vårt land, som utförts från ingången av 1800-

Den torrläggning jord

sida understödja denna verksamtalet, då man från det allmännas började har varit ur såväl den enskilde

och till nuvarande tid, ovedersägligen het, av utomordentligt stor bety-

som ur defallmännas synpunkt

jordbrukarens

delse. . mark - vare är i ett villkor för nyodling av sig genom

Avdikning regel

betesmark - och kan betrakavses att vinna åker eller ängs- och

odlingen

såsom en åtgärd tillhörande själva nyodlingsarbetet.

tas grundläggande

år 1835 till omkring 1.2 miljoner hektar, Åkerarealen i landet, som uppgick d. v. s. har under den anförda hun-

omfattade år 1935 3.8 miljoner hektar,

J ämsides härmed har folkmängden under sagda

draårsperioden tredubblats.

tid ökats från omkring 3 miljoner år 1835 till 6.2 år 1935.

omkring miljoner

Under anförda period har sålunda åkerarealen individ från per stigit omkring 0.4 hektar år 1835 till 0.6 hektar år 1935. Jordkultur i form

omkring

av avdikning och nyodling har således under den

angivna hundraårsperio-

den icke endast hållit jämna till steg med befolkningens tillväxt utan och med stigit i något större än

proportion folkmängden.

J ämsides med denna i kvantitativt hänseende har -

utveckling på grund-

valen av resultat, vunna inom den

genom framsteg vetenskapliga forskningen och tekniken, erfarenhet och förbättrad genom praktisk organisa-

tion - en betydande utveckling ur kvalitativ synpunkt rum i form av

ägt

mera rationell tillförsel av av värdefullare

växtnäringsämnen, användning

växtsorter samt och skördemaskiner m. m.

fullkomligare jordbearbetnings-

Den avsevärda - kvantitativt och -

utvecklingen kvalitativt på jord-

kulturens område har varit för av stora

förutsättningen tryggandet befolk-

ningslagers utkomst och för tillgodoseende av livsmedels-

befolkningens

behov samt har varit av stor för landets sociala tillstånd. Utan

betydelse

denna verksamhet skulle en avsevärd del av nuvarande.

Sveriges befolkning

icke kunna inom landet finna sin utkomst. Att man även från det allmännas sida tillmätt verksamheten den största vikt med

framgår tydlighet

därav, att staten och i stor understött

hushållningssällskapen omfattning

densamma, nämligen genom anställande av tjänstemän -

sakkunniga

ingenjörer och agronomer samt -- att biträda

dikningsförmän jordbruks-

befolkningen för detta ändamål, genom utlämnande av och lån till

bidrag torrläggningsföretagens planläggning och utförande samt slutligen genom

skapandet av en för verksamhetens

gynnsamma utveckling betydelsefull lagstiftning.

Den verksamhet, varom här är kan i huvudsak

fråga, sägas tjäna två

olika syftemål, dels att åstadkomma förbättrad av

nämligen torrläggning

redan odlad jord av ännu icke i och dels att genom utdikning kultur tagen jord utvinna marker för

nya odling. Avdikningsverksamheten omfattar

emellertid för närvarande i av redan odlad

övervägande grad förbättring

men mark, även om förhållandena i detta hänseende äro olika

försumpad

i de delarne av landet och i de

sydliga nordliga.

Vad beträffar den varmed avses av redan i kultur

avdikning, förbättring

tagen mark, omfattar denna i huvudsak, av tidi-

antingen täckdikning jord,

gare avdikad genom diken, samt av

öppna förnyad täckdikning jord, som

förut blivit tåckdikad, men där eller

dikessystemen genom inslamning av

annan anledning upphört att eller ock förbättrad av

fungera, torrläggning

mark, som förut varit föremål för men där marken

torrläggning, antingen

från början blivit avdikad eller ock sedermera till

ofullständigt följd av

sättning (vid torvjord) eller ändrade blivit

avrinningsförhållanden ånyo försumpad.

Om och i vad mån fortsatt avdikningsverksamhet kan antagas även för framtiden komma att bliva av stort värde för den enskilde och staten är en som böra beaktas vid bedömandet av vilka åtgärder, som böra

fråga, synes

för verksamhetens organiserande och understödjande för fram-

vidtagas

tiden. Med till att i förväg vinna kännedom om vissa av

hänsyn svårigheten

vilka en av denna måste grundas — t. ex.

de faktorer, på utredning fråga skördeförhållandena, ländernas export- och importpolitik, världsmarknaden m. m. — måste en dylik utredning besitta ringa grad av tillförlitlighet.

I det skola anföras endast några orienterande synpunkter på pro-

följande

blemet. Vad som kan till fortsatt arbete med jordens torrlägg-

giva anledning

äro de som kunna framkomma på jordens tillgodogörande för

ning krav,

växtkultur. En av måste givetvis förutsätta för-

utökning livsmedelsproduktionen

bättrad eller utökade odlingsarealer. Ett villkor för utökning

jordkultur

av är emellertid, att världsmarknaden till lönande

livsmedelsproduktionen

kan landets överskott av Under de

priser mottaga jordbruksprodukter.

åren har dock i stort sett av livsmedel, eller åtmin-

senaste överproduktion

vissa i vilket medfört att värt land, lik-

stone livsmedel, förelegat Världen,

som andra haft stora svårigheter att vinna avsättning av

många länder, till rimligt pris.

jordbrukets produkter

Om visshet att de under senaste åren rådande förhållandena på

förelåge,

skulle komma att fortfara tid framåt, kunde

livsmedelsmarknaden längre

sett »anses rimligt att fortsätta med det ur nu berörda synpunkt knappast en understödsverksamhet, som skulle medföra överskott på jord-

statlig

och därmed leda till ett försvårande av de prisreglerande

bruksprodukter

som redan nu måst för att förhindra ruinerande priser

åtgärder, tillgripas

Det kunde icke vara att staten å ena sidan skulle

för producenterna. rimligt,

och offra till höjande för att å andra

ingripa penningmedel produktionens

sidan anslå medel till undanrödjande av det överskott, som genom produk-

tionsökningen uppstode.

det emellertid icke vara att för någon längre tid framåt N11 lärer möjligt huru kommer att sig beträffande vä.rlds-

förutspå, utvecklingen gestalta

marknaden säkerhet föreligger för att icke

på jordbruksprodukter. Ingen

av andra länders export- och importpolitik och

till följd svaga skördar,

för det överskott av vissa som under

dylikt i stället jordbruksprodukter,

de senaste åren i vårt kan uppkomma brist på livsmedel. Ej

förelegat land,

heller kan man att torrläggning under alla förhållanden förutsätta, jords måste medföra motsvarande av produkterna på livsmedelsmarkna-

ökning

de vid vilka en avsevärd verksamhet för

den. Vid ofullständiga jordbruken,

och äger rum, samt vid tillskapande

jordens avdikning grundförbättring

av nya enbart vilket särskilt för rikets

självförsörjande jordbruk, nordliga

delar torde vara angeläget, kommer ökad utan tvivel i första

produktion

hand att medföra höjande av levnadsstandard.

familjernas

I detta sammanhang förtjänar också erinras om av att inom

betydelsen

det egna landet, vid eventuell av av den ena eller

avstängning importen

andra anledningen, kan produceras vad som erfordras för människornas försörjning och djurens Ehuru under de senaste åren överskott

utfodring.

förelegat beträffande vissa livsmedel, har man med

huvudsakligen brödsäd,

hänsyn till den avsevärda av andra främst

import produkter, fodermedel,

som nu äger rum, att räkna att vid av

anledning därmed, avstängning importen stora svårigheter kunna uppkomma att landets tillgodose försörjningsbehov.

Vad som vidare kan giva till eller av de

anledning förbättring utökning

odlade arealerna är framskapandet av en förbättrad växtkultur till ersätt-

ning för nu importerade betydande kraftfoder.

mängder Utvecklingen synes

redan nu peka på att härutinnan är att inom ut-

mycket det egna landet vinna.

I den mån den moderna beteskulturen, som särskilt i landets nord-

ännu, liga delar, ligger i sin linda, kommer till erfordras

kraftigare utveckling

också, att ytterligare markområden i kultur.

tagas

Slutligen är jämväl att framhålla att ändrade

vattenavrinningsförhållan-

den, som långa tider framåt torde komma att icke minst beroende

uppträda

på den allt mer av komma att föra

tilltagande utdikningen skogsmark,

med sig av

förnyade regleringar v-attendrag.

Beträffande förekomsten inom landet av vattensjuk mark, som med fördel kan bliva föremål för de

torrläggning, vilja sakkunniga på grundvalen

av uppgifter från och inom distrikten arbetande

hushållningssällskapen

tjänstemän samt egen erfarenhet uttala, att under framtid

överskådlig

förutsättningar förefinnas inom vårt land för en fortsatt

torrläggningsverk-

samhet i nuvarande eller till och med ökad såväl i om

omfattning fråga

avlopps upptagande och utvidgande som invallningar och

täckdikningar.

Vad särskilt angår av redan hittills icke

omfattningen odlad, fullständigt

utdikad jord, som är i behov av har av ovan-

ytterligare torrläggning,

nämnda uppgifter att arealen mark är

framgått, dylik mycket betydande

och säkerligen överstiger 1 000 000 hektar.

Såsom slutomdöme vilja de uttala den att det

sakkunniga uppfattningen,

alltjämt kommer att erfordras och bliva av stor betydelse för landets utveckling, att det allmänna även för framtiden hand om och

tager organi-

serar arbetet för för att

jordförbättring genom torrläggning, sörjer lämpligt

utbildade arbetskrafter ställas till jordbrukets för

förfogande företagens plan-

läggning ävensom för ledningen av deras utförande samt i under-

övrigt

stöder verksamheten i samma som för närvarande sker.

ungefär omfattning,

Brister i den nuvarande och av de sakkun-

organisationen

för deras

niga föreslagna âtgärder avhjälpande.

Förutom vad därom anförts i de av statsrådet. och chefen för jordbruksför de sakkunnigas arbete lämnade direktiven hava från

departementet

skilda håll framkommit erinringar mot den nuvarande organisationen av

torrläggningsverksamheten.

Sålunda hava riksdagens åren 1927 och 1932 församlade revisorer i av dem till avgivna berättelser riktat kritik mot det sätt, varpå

riksdagen

revisorernas mening handhade dem anför-

lantbruksingenjörerna enligt

trodda De anmärkningar, som härvid framkommit, hava närmast

uppdrag. föranletts därav, att vissa vattenavlednings- och sjösänkningsföretag

av större utfallit ogynnsamt i ekonomiskt hänseende med på-

omfattning

att vederbörande intressenter råkat i nödläge samt måst vända sig

följd,

till staten med begäran om bistånd utöver eljest till företagen utgående statsunderstöd. revisorernas mening vore orsaken till företagens

Enligt

sällan beroende av att vederbörande förrättningsmän icke

misslyckande ej

den och grundlighet vid handläggningen av de dem an-

iakttagit omsorg

förtrodda uppdragen, som varit påkallad för att intressenterna från början

skolat erhålla någorlunda riktig utgångspunkt för bedömande av företagets

ekonomiska förutsättningar och lämpligaste sättet för dess utförande. Av denna revisorerna följande förhållanden böra göras till

anledning ansågo

föremål för närmare undersökning: i vad mån en bättre kontroll från sida över lant-

1) lantbruksstyrelsens

förrättningar vore möjlig att åstadkomma,

bruksingenjörernas

huruvida kompetens kunde anses tillräcklig

2) lantbruksingenjörernas

för bedömande av alla de som vid torrläggningsföretag influerade

spörsmål,

på resultatet,

3) huruvida de för lantbruksingenjörerna gällande lönebestämmelserna, vilka vederbörande i inkomstavseende till väsentlig del

gjorde tjänsteman

beroende av av de förrättningar, han kunde förskaffa sig och

mångfalden

hinna avverka, vore ändamålsenliga, samt

huruvida bestämmelserna statsunderstöd till förrättnings-

4) angående

kostnader vid borde revideras.

torrläggningsföretag

I den till de sakkunniga överlämnade skrivelsen från civilingenjören Fritz har denne jämväl framfört vissa synpunkter i fråga om önske-

Pauly

målet att förhindra tillkomsten av i ekonomiskt avseende mindervärdiga samt därvid, bland annat, framställt förslag om änd-

torrläggningsföretag

ring i nu bestämmelser för syneförfarandet.

gällande

Mot den nuvarande för av förrättningar avseen-

ordningen handläggning

hava vissa framställts jämväl av

de vattenavledningsföretag erinringar

Svenska De från detta håll framkomna anmärk-

mosskulturföreningen.

ningarna hava i huvudsak gått ut på, att vid av särskilt torv-

torrläggning

och gyttjemarker uppmärksamhet hittills icke åt

tillräcklig ägnats bety-

delsen av att sådana marker, innan desamma torrlades, bleve föremål för fullt tillförlitiga förundersökningar för konstaterande av deras värde ur

odlingssynpunkt. Lantbruksingenjörerna och gode männen saknade enligt

föreningens mening den kompetens, som vore oundgängligen erforderlig

för bedömandet av nämnda fråga. De olägenheter, som efter hand framkommit vid en del utförda torrläggningsföretag, vilka sedermera visat ur

sig

ekonomisk synpunkt ogynnsamma, kunde just föras tillbaka på ofullstän-

diga markundersökningar vid företagens tillkomst.

De hos lantbruksingenjörerna anställda tjänstebiträdena hava i olika

skrivelser gjort vissa erinringar mot för dem hittills gällande anställnings-

och lönevillkor samt därvid framhållit önskvärdheten av, att de bereddes

en fastare anställningsform och mot deras arbetsuppgifter bättre avpassade

lönevillkor. Därjämte borde de vid utförandet av sina åligganden vara underkastade visst tjänstemannaansvar. I samband med en omorganisation i nu angivna syften vore det önskligt, att fastställdes

kompetensfordringar

för samtliga med fältarbeten sysselsatta tjänstebiträden.

I den till de sakkunniga överlämnade skrivelsen från och Bo-

Göteborgs

hus läns har hemställts att åt-

hushållningssällskaps förvaltningsutskott

gärder måtte vidtagas för beredande av möjlighet att lämna till

statsbidrag

sådana i samband med stående till vilka

täckdikning avloppsföretag, enligt

gällande bestämmelser täckdikningsbidrag icke må utgå, men som ej heller vore av den att för erhållande av

storleksordning, syneförrättning bidrag

ur statens kunde anses ekonomiskt försvarbar.

avdikningsanslag

Herr Andersson i Grimbo har i en inom andra kammaren vid 1936 års riksdag väckt motion (nr 373), vilken från jordbruksdepartementet över-

lämnats till de sakkunniga för yttrande, gjort framställning om sådan ändring i gällande bestämmelser angående villkoren för ur avdiknings-

bidrag

anslaget och lån från avdikningslånefonden, att jordbrukskonsulent må kunna godkännas som för uppgörande av förslag till

förrättningsman

smärre avdikningsföretag, för vilka bidrag eller lån sökas.

Lantbruksstyrelsen har vid olika tillfällen riktat kritik mot den nuvarande ordningen för handläggningen av frågor rörande statsunderstödda täckdikningsarbeten, såvitt densamma är anförtrodd åt

hushållningssäll-

skapen och hos dem anställda har

befattningshavare. Lantbruksstyrelsen

i detta sammanhang framhållit, att det av olika .bland annat

anledningar,

av kostnadsskäl, icke varit möjligt för styrelsen att fullgöra densamma för-

fattningsenligt åliggande skyldighet att utöva kontroll och uppsikt över hushållningssällskapens verksamhet på detta område.

Slutligen har, med anledning av en av herr Lundén vid 1934 års

riksdag

inom andra kammaren väckt motion (nr 293), riksdagen i skrivelse den 16

mars 1934 hos Kungl. Maj :t anhållit, att Kungl. Majzt. ville låta verkställa

utredning om lämpligheten av sådan ändring av vattenlagen, att vägingenjör erhölle tillbörligt inflytande vid handläggningen av ärenden angående

dikningsföretag, som berörde allmän väg, samt för riksdagen framlägga de

förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Mot den nuvarande organisationen och ordningen för vattenavledningsoch täckdikningsärendenas behandling sålunda gjorda erinringar finna de sakkunniga vara i många hänseenden berättigade. Påtagligt är att allvar-

liga brister för närvarande vidlåda såväl vattenavlednings- som täckdikningsverksamheten, samt att förbättringar i skilda hänseenden böra genomföras för att verksamheten på dessa områden skall kunna fylla de krav, som man numera måste uppställa å densamma.

De framkomna önskemålen i fråga om förbättringar i den nuvarande

organisationen för torrläggningsverksamheten kunna i huvudsak samman-

fattas i följande punkter:

Anordnande av ett enklare och förrättningsförfarande vid stats-

billigare

understödda särskilt sådana av mindre

torrläggningsföretag, betrafande

omfattning.

Åstadkommande av snabbare handläggning av tarrläggningsärendena såväl på de olika som hos de myndigheter, vilka

lantbruksingenjörsdistrikten

handhava statens låne- och bidragsverksamhet på detta område.

Beredande för vägintresset av ökat inflytande vid handlägggningen av

torrläggningsårende, som berör allmän väg.

Tillgodoseende i mån av kravet att understöd av stats-medel

möjligaste

må ifrågakomma till utförande av torrläggningsföretag endast under

förut-

sättning, att dessa befinnas vara ändamålsenliga och ekonomiskt försvar-

bara.

av bättre kontroll från statens sida över såväl vattenavled-

Skapande

nings- som täckdikningsverksamheten ävensom ordnande av ett närmare samarbete mellan de inom dessa verksamhetsgrenar sysselsatta förrätt-

ningsmänrzen.

av och lönevillkoren för de hos

Förbättring anställningsförhållandena lantbruksingenjörerna anställda tjänstebiträdena.

De brister, som det härvid gäller att avhjälpa, äro av olika art, nämligen dels sådana, vilka kunna undanröjas endast under förutsättning, att vissa

ändringar i den bestående organisationen, och dels sådana, vil-

genomföras

kas i stort sett kan ske oberoende av, hur organisationsspörs-

avhjälpande

målet löses. I fråga om utformningen av verksamhetens framtida organisation hava de undersökt olika härför tänkbara linjer, för vilka

sakkunniga

längre fram kommer att redogöras. Av de sakkunniga i denna del upp-

gjorda förslag innefatta, bland annat, Vissa i anställnings- och

förändringar

avlöningsförhållandena för olika vid verksamheten knutna personalgrupper.

Närmast komma de sakkunniga att nu behandla de frågor, som icke äro

direkt avhängiga av valet av framtida Organisationsform för torrläggnings-

verksamheten. De sakkunniga åsyfta härvid framför allt åtgärder för åstadko mmande av ett enklare och billigare förrättningsförfarande samt en snab-

bare handläggning av vattenavlednings- och dikningsärendena ävensom för

anordnande av effektivare kontroll, särskilt ur ekonomisk synpunkt, över

toirrläggningsverksamheten i dess helhet.

Förenklingar i förrättningsförfarandet vid uppgörunde av förslag

till torrläggningsföretag.

Före den år 1926 vidtagna omläggningen av statens understödsverksam-

het på ifrågavarande område gällde beträffande ordningen för upprättande av förslag till torrläggningsföretag, vartill söktes statsunderstöd, att sådant

understöd kunde beviljas, oavsett om planerna vore upprättade vid laga syneförrättning enligt bestämmelserna i 10 kap. vattenlagen eller tillkommit genom frivilliga personliga överenskommelser i form av mellan intressenterna ingångna föreningar. Visserligen plågade redan före 1926 i andra delar av landet än de norrländska länen företagen i allmänhet förberedas genom laga syneförrättning. Inom de norrländska länen var åter förhållandet ett annat, i det man där i allmänhet undvek och i stäl-

syneförrättning

let. använde sig av s. k.

föreningsförrättning.

Frågan om ordningen för upprättande av till

förslag torrläggningsföretag

äger nära samband med spörsmålet om det framtida underhållet av upptagna diken.

När ett dikningsföretag blivit förberett genom laga syneförrättning, vinnes större garanti för att de upptagna dikena för framtiden underhållas, därigenom att underhållsskyldigheten bindes vid vederbörande

fastigheter.

Vidare stadgas i 13 kap. 17 § vattenlagen att, där försummelse i underhållet äger rum vid till vars utförande lärrmats lån eller

torrläggningsföretag,

bidrag av statsmedel, viss statsmyndighet äger att, efter i föreskriven ordning verkställd besiktning, låta på den försumliges bekostnad avhjälpa försummelsen. Dylikt förfarande förutsätter dock, att laga syneförrättning

föregått företagets utförande.

Beträffande åter företag, till vilka upprättats genom s. k. för-

förslag

eningsförrättning, finnas icke nâgra garantier för det framtida underhållet av dikena. I detta fall blir nämligen endast

underhållsskyldigheten gällande

för den, som underskrivit föreningen rörande företaget, men utan all verkan för blivande ägare av vederbörande Föreskrifterna i 7

fastigheter. kap.

36 § vattenlagen om rätt att påkalla syneförrättning för prövning av fram-

tida underhållsfördelning med avseende å dike, som upptagits utan föregående kan icke åberopas, när fråga är om bevakande av

syneförrättning,

statens intresse i förevarande fall, enär sagda rätt tillkommer endast intres-

sent i företaget.

Innan bestämmelse om obligatorisk laga syneförrättning föreskrevs såsom förutsättning för understöd till torrläggningsföretag, framhölls från

sida vid upprepade tillfällen betydelsen av, att utfört

lantbruksstyrelsens

dikningsarbete omsorgsfullt Vidmakthölles, på det att det med dikningen

erhållna resultatet bleve beståndande. Jämväl från övriga myndigheters samt från statsmakternas sida hade uppmärksamheten länge varit riktad på önskvärdheten av, att verksamma garantier beredde-s för nöjaktigt underhåll av de företag, som erhölle statsbidrag. I sådant syfte avlät vågoch redan år 1897 skrivelse till Kungl. Majzt,

vattenbyggnadsstyrelsen

varjämbe behovet av särskilda åtgärder för en snar lösning av denna fråga framhölls i riksdagens skrivelser åren 1898, 1902, 1906 och 1907 angående

anvisande av anslag till utdikningsföretag.

Frågan om garantier för det framtida underhållet av med statsbidrag upptagna diken blev ånyo aktuell genom en skrivelse från lantbruksstyrelsen den 8 januari 1923 angående beviljande av från norrländska

statsbidrag

till vissa i Västerbottens län, vilka grundats på

avdikningsanslaget företag

mellan delägarna träffade överenskommelser. Denna skrivelse re-

frivilliga

mitterades förutom till andra myndigheter jämväl till vattenrdttsdomarna, vilka i gemensamt utlåtande den 5 oktober 1923, i syfte att underlätta införandet av såsom villkor för till torr-

syneförrättningstvång statsbidrag

läggningsföretag, föreslogo användande av ett i vissa avseenden förenklat

syneförfarande.

I sitt den 21 oktober 1925 avgivna utlåtande med förslag till revision av gällande rörande norrländska och allmänna avdikningsansla-

författningar

gen samt föreslog lantbruksstyrelsen, bland annat, in-

odlingslånefonden

förande av obligatorisk såsom villkor för erhållande av lån

syneförrättning

och av staten till I till de av vatten-

bidrag torrläggningsföretag. anslutning

rättsdomarna förordade i vilka bland

förenklingarna syneförfarandet,

annat avsågo att för vissa fall möjliggöra hållandet av syneförrättning utan biträde av gode män, hemställde lantbruksstyrelsen därjämte om vissa änd-

ringar i 10 kap. 35 och 71 §§ vattenlagen.

I proposition till 1926 års nr 82 föreslog dåvarande chefen och

riksdag

statsrådet för jordbruksdepartementet i förevarande del införande av obligatorisk såsom villkor för erhållande av lån och bidrag av

syneförrättning

staten till vilket förslag av riksdagen godkändes, där-

torrläggningsföretag,

vid riksdagen emellertid underströk angelägenheten av, att förslag om för-

enkling av syneförfarandet snarast möjligt förelades riksdagen (riksdagens

skrivelse nr 261 år 1926).

Dylikt förslag avläts av Kungl. Maj:t till riksdagen år 1927 och blev

jämväl då antaget. Lag i ämnet utfärdades den 24 februari 1927 och trädde i kraft den 4 april sa.mma år. Härigenom hava 10 kap. 35 och 71 §§ Vattenlagen erhållit ändrad lydelse. Denna lagändring innebär, att vid syneförrätztning rörande torrläggningsföretag biträde av gode män under vissa förutsättningar icke är erforderligt, samt att för sådant fall hållande av sammanträde med sakägarna ej erfordras för meddelande av utlåtande rörande företaget. Detta förenklade syneförfarande är emellertid icke medgivet, därest 1) synemännens utlåtande skall enligt 7 kap. 45 eller 55 §§ vattenlagen underställas vattendomstols prövning, 2) vid syneförrättningen före-

kommer prövning av fråga om ersättning till delägare i företaget eller

annan, samt 3) jorduppskattning anses böra verkställas för bestämmande

av delaktigheten i företaget. Vid lagändringen har man utgått från, att

ersättningsfrågor av mera enkel beskaffenhet dock må kunna utan biträde av gode män avgöras genom överenskommelse mellan intressenterna. Likaså har man förutsatt, att i enklare fall överenskommelse om delaktigheten i kan träffas mellan Sådan överenskommelse skall

företaget sakägarna.

likväl enligt 10 kap. 57 § vattenlagen under viss förutsättning vara av för-

rättningsmannen prövad lämplig.

Sedan nämnda bestämmelser möjliggjort användandet av ett visst enklare hava vid skilda tillfällen framställts krav

syneförrättningsförfarande, på genomförande av ytterligare förenklingar särskilt vid handläggningen av dikningsärenden av mindre betydelse och omfattning.

I samband med ändringar i fråga om villkoren för statsunder-

ifrågasätta

stöd till överlämnade sålunda Kungl. Maj:t genom re-

torrläggningsföretag

miss den 28 juni 1928 till lantbruksstyrelsen, som anbefallts verkställa och till Kungl. Maj :t inkomma med utredning i nämnda hänseende, från hus-

hållningssällskapens förvaltningsutskott i Västernorrlands, Västerbottens

och Gävleborgs län, hushållningssällskapet i Norrbottens län samt hushåll-

förvaltningsutskott i län till Maj :t

ningssällskapets Kopparbergs Kungl.

framställningar i ämnet för att av lantbruksstyrelsen tagas i överingivna

vägande vid verkställande av omförmälda utredning.

I berörda hemställde Västernorrlands, Västerbottens och

framställningar Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, med instäm-

mande av lmshållningssällskapets förvaltningsutskott i Kopparbergs och hushållningssällskapet i Norrbottens län, att bestämmelsen om obligatorisk

syneförrättning såsom villkor för statsbidrags erhållande måtte, åtminstone beträffande mindre företag, utgå samt ersättas med lämpliga föreskrifter till utförda företags underhållande.

Sedan lantbruksstyrelsen den 12 november 1928 avgivit utlåtande över nämnda framställningar, samt hushållningssällskapen därefter ånyo yttrat

i anförde i proposition till

sig ärendet, föredragande departementschefen

1929 års riksdag (nr 199) angående ändring i villkoren för statsbidrag ur statens avdikningsanslag i ovan berörda fråga, bland annat, att från statens

sida redan vidtagits de åtgärder, vilka utan eftergivande av nödvändig kontroll över företaget skäligen kunde påfordras, varför detta spörsmål

icke ånyo ansågs böra upptagas till prövning.

Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran (skrivelse nr 225

år 1929).

De av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet jämlikt Kungl.

Majzts bemyndigande tillkallade 1931 års utredningsønän för verkställande av utredning och utarbetande av förslag rörande ändringar i gällande grunder för understöd ur statens avdikningsanslag och statens avdikningslånefond E. Stridsberg, byråchefen O. Fredholm och förre

(generaldirektören

riksdagsmannen lantbrukaren L. Olsson i Hov) berörde i sitt den 23 februari 1932 avgivna betänkande jämväl frågan om ett förenklat förrättningsförfarande vid torrläggningsföretag, till vilkas utförande sökes statsunderstöd. De anförde däri, bland annat, följande.

Den grund för verksamheten, som lades genom 1926 års revision av såväl bidrags- som lånebestämmelserna, torde i stort sett få anses vara av sådan be» skaffenhet, att det ej kunde anses ifrågakomma att föreslå någon mera genomgripande omläggning därav. Detta gällde främst den viktigaste av de år 1926 införda nyheterna, anknytningen till vattenlagen med därav följande skärpta krav på underhållsskyldigheten. Det kunde emellertid enligt utredningsmännens ifrågasättas, huruvida företag av mycket obetydlig omfattning

mening

överhuvudtaget borde inordnas inom tillämpningsområdet för här ifrågavarande statsunderstöd. Många skäl talade för att så lämpligen icke borde ske. Med avseende härå borde framhållas att beträffande dylika företag ett enklare för-

vore motiverat under anlitande av tjänstemän med därefter

rättningsförfarande

anpassade kvalifikationer och med avstående mer eller mindre fullständigt från krav på framtida underhåll av företagen, i den mån desamma funnes böra i annan ordning understödjas medelst statsmedel.

Slutligen har krav på införande av ett enklare förrättningsförfarande framförts uti vid 1932 års riksdag avgivna motioner nr 195 inom första kammaren samt nr 307 och 380 inom andra kammaren. I sistnämnda motion motionärerna herrar och Wikström - efter att

ifrågasatte Selberg

hava påpekat den avsevärda tid vederbörande dikningsintressenter finge vänta upprättande, särskilt ino-m de två nordligaste

på dikningsförslagens

- huruvida icke i att erhålla snabbare

lantbruksingenjörsdistrikten syfte

och visst samarbete borde kunna ske mellan lant-

billigare handläggning

och andra statligt eller kommunalt anställda tjänste-

bruksingenjörerna

samt vissa förenklingar i fråga om upprättandet av rit-

män, genomföras

ningar m. m.

I infordrat över motionerna anförde lantbruksstyrelsen i utlå-

yttrande

tande den 16 mars 1932, bland annat.

Med hänsyn till såväl statens intresse av att full garanti erhölles för arbetenas behöriga utförande och underhåll som även de ekonomiska kon-

vittgående

sekvenser, vilka kunde bliva en följd genom dylika företag för i desamma delaktiga jordägare, funne styrelsen det icke tillrådligt att beträffande den rätts-

liga behandlingen av torrläggningsärenden, när fråga vore om underföretagens

stödjande med statsmedel i gällande ordning, medgiva ytterligare förenkling utöver vad som möjliggjorts genom det år 1927 införda förenklade syneförfarandet. I likhet med 1931 års utredningsmän vore lantbruksstyrelsen emellertid av den uppfattningen, att dikningsföretag av särskilt enkel art och obetydlig

omfattning näppeligen kunde anses tillhöra tillämpningsområdet för ifråga-

varande understödsverksamhet närmast av de skälen, att dels dessa statsmedel huvudsakligen vore avsedda att underlätta tillkomsten av sådana företag av mera betydande omfattning, vilka jordägarna svårligen kunde utföra med

egna krafter och medel, och dels statens kostnader för kontrollen m. m. av förenämnda obetydliga dikningsarbeten bleve i förhållande till dessas betydelse orimligt höga. Frågan, huruvida nämnda mindre dikningsföretag borde avskiljas från förevarande understödsverksamhet samt i samband med eventuellt understödjande i annan ordning medelst statsmedel ett enklare förrättningsförfarande beträffande dessa företag borde tillämpas, ansåge styrelsen böra göras till föremål för närmare utredning.

Jorclbrulcsutslcottet anförde i utlåtande nr 80 till samma års riksdag över

motionerna, bland annat, följande.

»Då det nu gäller frågan om åvägabringande av en bättre i före-

ordning

varande avseende må först behandlas spörsmålet om och förbilli-

förenkling

gande av det nuvarande tillvägagångssättet vid handläggning i allmänhet av torrläggningsärendena. På sätt lantbruksstyrelsen erinrat har ett förenklat syneförfarande sedan år 1927 under vissa förutsättningar författningsenligt medgivits, vilket i stor utsträckning tillämpats i fråga om särskilt de norrländska

dikningsföretagen. Huruvida någon ytterligare förenkling beträffande den rätts-

liga behandlingen av förevarande ärenden är att tillråda torde, med hänsyn till den garanti staten måste anses berättigad kräva, få anses underkastat viss tvekan. Beträffande praktiska förenklingar vid upprättande av ritningar och handlingar till torrläggningsföretag torde däremot, på sätt lantbruksstyrelsen jämväl vissa — utöver redan - böra under över-

antytt, åtgärder vidtagna tagas vägande under aktgivande dock på de krav, som ur olika synpunkter måste ställas på förrättningsakternas tydlighet och beständighet. I nu omhandlade avseende förutsätter emellertid utskottet — i betraktande särskilt. av vad lant-

bruksstyrelsen anfört — att vederbörlig uppmärksamhet ägnas åt att genomföra de förbättringar, som Visa sig möjliga. Någon särskild framställning från

utskottets sida torde alltså icke härvidlag vara erforderlig.

Beträffande om av ett särskilt - enklare och

frågan genomförande billigare

- i om mindre

förfaringssätt fråga dikningsföretag framgår av lantbrukssty-

relsens yttrande, att utredningsmännen rörande ändrade grunder för understöd ur statens avdikningsanslag och statens förordat, att dik-

avdikningslånefond

ningsföretag av mindre omfattning borde avskiljas från förevarande understödsverksamhet, samt att i samband med eventuellt understödjande av dylika företag i annan ordning medelst statsmedel ett enklare förrättningsförfarande borde tillämpas under anlitande av tjänstemän med därefter anpassade kvalifikationer och med avstående mer eller mindre fullständigt från kontroll av företagens

framtida underhåll. Enligt lantbruksstyrelsens mening borde hithörande frågor göras till föremål för närmare utredning. Även utskottet finner praktiska skål tala för att ett avskiljande av smärre dikningsföretag bör komma till stånd.

Dylika dikningsföretag äro vanligen belägna inom eller i nära anslutning till

inägojorden och beröra ofta endast en jordägare. På grund härav torde bidrags-

sy tagarens eget intresse för underhållet av utförda arbeten såsom regel kunna

i förutsättas utgöra tillräcklig garanti för underhållets fullgörande, och behand- l

l lingen av sådana torrläggningsärenden torde därför kunna inrättas efter enklare l I. och för såväl staten som den enskilde mindre kostsamma linjer. Tydligt är också x att genomförandet av en sådan anordning skulle verksamt bidraga till minskning i lantbruksingenjörernas arbetsbörda. I likhet med lantbruksstyrelsen anser utskottet emellertid en närmare utredning av denna fråga böra äga rum. Önskvärt vore, om resultatet av en sådan utredning kunde framlåggas för nästkommande års riksdag»

Av det föregående framgår att, sedan syneförrättning enligt bestämmelserna i 10 kap. vattenlagen föreskrivits såsom obligatorisk vid uppgörande av förslag till dikningsföretag, vartill sökes understöd av statsmedel, krav vid olika tillfällen och från skilda håll framförts om anordnande av ett

enklare och billigare förrättningsförfarande, särskilt vid sådana företag av

mindre omfattning. Det enklare syneförfarande, som för Vissa fall medgivits

de år 1927 ändringarna i vattenlagen, har ansetts icke i

genom vidtagna tillräcklig grad medföra önskvärd förenkling vid dikningsärendenas tekniska och rättsliga behandling.

För bedömande av det som vid uppgörande av

förrättningsförfarande, förslag till torrlåggningsföretag bör tillämpas, är frågan om underhålls-

av betydelse. Rent principiellt sett måste det för

skyldigheten avgörande

statens del anses vara av vikt, att med statsunderstöd utförda

synnerlig

torrläggningsarbeten behörigen underhållas, på det att de betydande stats-

medel, varom här är fråga, ej blott för tillfället utan jåmvål för framtiden medföra den nytta, som med desamma varit avsedd. Den enda användbara och fullt betryggande utvägen för ernående av säkerhet för underhålle.ts fullgörande år, såsom närmare utretts i förut nämnda proposition nr 82 till 1926 års riksdag, att förslaget upprättats vid syneförrättning, som nyss nämnts.

Emellertid har, särskilt under senare år, den statsunderstödda torrlågg-

i icke ringa utsträckning kommit att beröra diknings-

ningsverksamheten

arbeten, vilka vart och ett för sig varit av relativt så obetydlig omfattning och ur allmän synpunkt, att det kan ifrågasättas, huruvida det

betydelse

ur statens kan vara angeläget att vidhålla kravet på garanti för

synpunkt

deras framtida underhåll. Väl finna de sakkunniga det icke tillrådligt, att staten eftergiver sagda krav, därest till utförande av dessa företag utgår lån ur Låntagarens förmåga att återbetala lånet kan

avdikningslånefonden.

nämligen bliva helt beroende av, att den utförda dikningen vidmakthålles. Jämväl med hänsyn till fastighetskrediten måste det anses motiverat att

för sådant fall fasthålla vid för att

syneförrättningsförfarandet, därigenom

underhållsskyldigheten må kunna bindas vid vederbörande An-

fastighet.

norlunda är emellertid förhållandet, därest de varom nu är

företag, fråga,

endast komma i åtnjutande av understöd i form av utan återbetal-

bidrag

ningsskyldighet. Enligt de tala och ekono-

sakkunnigas mening praktiska

miska skäl för, att staten härvid må kunna avstå från krav.

nyssnämnda

Ett effektivt övervakande av föran-

underhållsskyldighetens fullgörande

leder nämligen kostnader, vilka icke stå i förhållande till vad med

rimligt

övervakandet kan vara att vinna. De föreslå därför i om

sakkunniga fråga

dikningsföretag av nu angiven art av ett enklare

tillämpning förrättnings-

förfarande utan laga syn vid upprättandet av till ut-

förslagen företagens

förande. Till den grupp av mindre omfattande beträffande vilka

dikningsarbeten,

ett sådant enklare under må

förrättningsförfarande angivna förutsättningar

tillämpas, böra i främsta rummet hänföras som äro inom

företag, belägna

eller i nära anslutning till inägojorden, och vilka beröra allenast en eller ett fåtal jordägare. I sistnämnda fall förutsättes dock att dessa träffa överenskommelse i den av här av-

föreliggande dikningsfrågan. Dikningsarbeten

sett slag förekomma ofta i nära samband med Det må emeller-

täickdikning.

tid framhållas, att i om sistberörda och andra vilka äro av-

fråga företag,

sedda att efterföljas av täckdikning, det enklare och

förrättningsförfarandet

därmed ett eftergivande av fordran på underhållet av visst, för täckdikningen erforderligt öppet eller täckt avlopp icke må vara medgivet, för den händelse det kan befaras, att effektivitet skulle komma att

täckdikningens därigenom för framtiden äventyras.

I de nu angivna fall, då ett förenklat enligt de

förrättningsförfarande

sakkunnigas förslag må komma i fråga, torde vederbörande bidragstagares eget intresse för underhållet av utförda arbeten såsom kunna förut-

regel

såttas utgöra tillräcklig garanti för underhållets varför hand-

fullgörande,

läggningen av sådana torrläggxiingsärenden borde kunna inrättas efter enklare och såväl för staten som den enskilde mindre kostsamma

linjer.

Det må med avseende härå erinras, att beträffande nu berörda

företag

skyldighet att underhålla med understöd av statsmedel utfört arbete under alla förhållanden åvilar den eller dem, som underskrivit kontrakt med lantbruksstyrelsen om arbetets utförande m. m., så länge vederbörande är ägare av den med vilken han i Vidare bör anmärkas

fastighet, deltagit företaget.

att, därest vid företag av denna art dike upptagits utan

föregående syne-

förrättning, men bestämmelser om framtida underhållets fördelning seder-

mera finnas ur enskild intressents synpunkt önskvärda, det egen_ jämlikt stadgande i 7 kap. 36 § vattenlagen står denne fritt att påkalla pröv-

ning av sådan fråga.

Under de senare åren har, såsom förut antytts, frekvensen av mindre

omfattande blivit allt större. Detta gäller i all synnerhet

dikningsarbeten

de norrländska länen. Där har i stor utsträckning tillämpats det förfaringsatt vid en och samma behandlats fråga om utdik-

sättet, syneförrättning

av ett större eller mindre antal av varandra oberoende dikningsområ-

ning

av vilka vart och ett en relativt mycket obetydlig dikden, representerat stundom till endast några hundratal kronor. Dessa

ningskostnad uppgående

av de vid betänkandet fogade tabellerna VIII

förhållanden åskådliggöras

och IX. Av tabellerna exempelvis att under budgetåret 1932/1933

framgår

i vad beträffar enbart Västerbottens län, vid sextiofem syne-

upprättades,

till av sammanlagt 257 av varandra obero-

förrättningar förslag utdikning

ende Femton av dessa innefattade, vart och ett för

markområden. förslag

6 eller flera områden, och vid en syneförrättning översteg an-

sig, dylika

talet områden 15. Av förstnämnda 257 markområden representerade 59 en som för vart och ett 500 kronor. Beträffande

dikningskostnad, understeg

53 dikningskostnaden i varje särskilt fall 500 a 1 000

företag utgjorde

kronor och för 67 1 000 a 2000 kronor. Dikningsarbeten av nu

företag

nämnda kunna anses i allmänhet tillhöra den grupp av företag, be-

slag

träffande vilka ett förenklat utan syn enligt vatten-

förrättningsförfarande

lagen skulle komma att tillämpas.

En av i nu angivna riktning kommer

omläggning förrättningsförfarandet

att vissa vid av här berörda dik-

möjliggöra förenklingar handläggningen

I om av förslag till dessa företag böra sär-

ningsföretag. fråga upprättande

skilda föreskrifter utfärdas. Därvid bör särskilt eftersträvas att förenkmed avseende å av handlingar och ritningar i största

lingar upprättandet mån omfattning torde möjliga genomföras, varigenom förrättningsakternas

kunna reduceras. Det torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen

väsentligt

att till :t avgiva förslag till föreskrifter, som nu nämnts.

Kungl. Maj

Vad av de till förslag allt fortfarande

angår handläggningen företag, vilka

vid för den händelse de-

bör upprättas syneförrättning enligt vattenlagen,

skola med är såsom förut framhållits ett

samma understödjas statsmedel,

förenklat sedan år 1927 under vissa förutsättningar författ-

syneförfarande

Att förenkla i vad be-

ningsenligt medgivet. ytterligare syneförfarandet

träffar av därvid rättsliga och tekniska spörs-

behandlingen uppkommande

anse de icke I om förenklingar vid upp-

mål sakkunniga tillrådligt. fråga

rättandet av och hava, enligt vad de sakkunniga

handlingar ritningar

vissa föreskrifter i nämnda syfte redan av lantbruksstyrelsen med-

erfarit,

I den mån i detta hänseende kunna synas

delats. ytterligare förenklingar

och torde det böra ankomma på lantbruksstyrelsen

lämpliga erforderliga,

utfärda direktiv åt vederbörande förrättningsmän. Vid överatt härom de som härvid kunna komma i fråga, bör emellertid

vägande av åtgärder,

det att erforderliga krav på förrättningsakternas

försiktighet iakttagas, på

och beständighet icke äventyras.

tydlighet

Utöver i nu nämnda hänseenden kunna vissa

förenklingar genomföras

med avseende å vid

förrättningsförfarandet torrläggningsföretag, oavsett huruvida förrättningen

handlägges enligt vattenlagens bestämmelser om

laga syn eller i annan De som härvid kunna

ordning. reformer, komma i

fråga., gälla närmast kungörelse- och kallelseförfarandet samt

redovisning

av Därutöver hava de

förrättningsakterna. sakkunniga undersökt, huru-

vida kan vara att åstadkomma

förenkling möjlig jämväl i avseende å nu

gällande ordning för meddelande av förordnande för att

förrättningsman

handlägga sådan avseende av

syneförrättning torrläggning jord, som om-

förmäles i 10 kap. 32 § 1 och 2 mom.

vattenlagen.

I sistberörda fråga må framhållas att det kunde till

synas ligga nära

hands, att dylika förordnanden, i likhet med vad som för gäller övriga på

lantbruksingenjör ankommande tjänsteuppdrag, av la.ntbruks-

meddelas

styrelsen i stället för såsom för närvarande är fallet av Nu

länsstyrelse.

gällande ordning härutinnan förorsakar viss vid dessa

otvivelaktigt omgång

ärendens För att må kunna av

behandling. syneförrättningen lantbruks-

ingenjör igångsättas, skall densamma vara beslut av lantbruks-

genom styrelsen intagen i vilket emellertid icke kan

förrättningsmannens resplan,

ske, förrän erhållit underrättelse av om det

lantbruksstyrelsen länsstyrelsen

utfärdade förordnandet.

Länsstyrelsens behandling av dessa ärenden lärer

emellertid vara av endast formell enär det icke torde

huvudsakligen art,

vara möjligt för att bilda

länsstyrelsen sig någon uppfattning om deras

reella innebörd. Detta förhållande vara i viss mån

synes otillfredsställande. Innan förordnande av

förrättningsman meddelas, borde nämligen göras

ett åtminstone allmänt bedömande av och arten

omfattningen av de med

förordnandet avsedda

förrättningsåtgärderna. Nödiga förutsättningar härför

torde främst förefinnas hos

lantbruksstyrelsen.

Å andra sidan skulle ett av en reform av ovan

genomförande antydd art

innebära, att lantbruksstyrelsen skulle hava att meddela förordnanden rörande alla sådana vilka bestämmelserna i ovan-

syneförrättningar, på

nämnda lagrum äga sålunda även i om

tillämpning, fråga torrläggnings-

företag, som uteslutande eller avse av

huvudsakligen höjande alstringsför-

mågan hos mark med till dess för Att

hänsyn utnyttjande skogsbörd. upp-

draga någon bestämd gräns mellan sistberörda och sådana

företag torrlägg-

ningsarbeten, som tillkomma i direkt låter icke

jordbrukssyfte, sig nämligen

göra, enär olika kombinationer mellan av det ena och det andra

företag

slaget ofta förekomma. Det om

sätt, varpå ansökningen förordnande avfattas, kan därför ofta bliva bestämmande vid av huru-

avgörandet frågan,

vida syneförrättningen skall åt eller åt

uppdragas lantbruksingenjör skogs-

tjänsteman. Enligt de torde det emellertid få an-

sakkunnigas uppfattning

ses mindre rationellt att

pålägga lantbruksstyrelsen bestyret med utfär-

dande av förordnanden rörande enär de

jämväl skogsdikning, förrättnings-

män, som för sådant fall komma i fråga, icke äro underställda styrelsen, och

lantbruksstyrelsen överhuvud taget icke har att taga befattning med ifråga-

varande torrläggningsverksamhet eller dess understödjande från statens sida.

Med hänsyn till de svårigheter, som vid nuvarande organisation av skogsdikningsverksamheten sålunda uppresa sig mot en omläggning av ordningen

för förordnandenas meddelande, hava de sakkunniga ansett sig icke böra

hårutinnan ifrågasätta någon förändring.

I om utfärdandet av kungörelser och kallelser m. m. till förrätt-

fråga ningar, som handläggas av lantbruksingenjör, medför tillämpningen av ett

enklare vid mindre dikningsföretag, att vid hand-

förrättningsförfarande

läggningen av dylika jämväl förfarandet beträffande förrättningar-

företag

nas m. m. bör kunna förenklas. Förslag härutinnan

kungörande väsentligt

l torde böra utarbetas inom lantbruksstyrelsen. l u av större betydelse i nu berörda hänseende synas där-

Några förenklingar l

xz emot icke kunna sättas i fråga vid Dock bör

syneförrättningsförfarandet.

viss vara att ernå, därest i större utsträckning än

kostnadsbesparing möjlig

hittills torde varit fallet i en och samma kungörelse intagas uppgifter om

flera olika syneförrättningar.

Därutöver vilja de sakkunniga i detta sammanhang omnämna ytterligare ett förhållande, vilket i vissa fall bör kunna medföra någon kostnadsbespa-

ring. Vid beträffande företag, som avses i 7 kap. vattenlagen,

syneförrättning

sker meddelande om antingen genom dels kungörelse, som

förrättningen

skall i ortens och införas i en eller flera ortstidningar och

uppläsas kyrkor

dels kallelser i betalt brev till eller ock, därest fråga är om

sakägarna mindre kallelser, som delgivas sakägarna i den ordning, företag, genom som om finnes stadgad 38). Någon kungörelse i Post-

stämning (V. L. 10: och Inrikes skall således icke förekomma, och kungörelse i orts-

Tidningar

är heller under alla förhållanden erforderlig. Varder synemännens

tidning ej

utlåtande underställt vattendomstols prövning, eller varda besvär hos vattendomstol anförda över skall däremot härav föranledd kun-

förrättningen,

från vattendomstolens sida införas såväl i Post- och Inrikes Tid-

görelse ningar som i en eller flera ortstidningar (V. L. 11:88). Härigenom uppstå

särskilda kostnader, då fråga är om underställningsmål, alltid måste

vilka,

av och i besvärsmål ofta stanna å dem. Då i an-

gäldas sakägarna jämväl

av kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar icke

ledning syneförrättningen

är skäl för, att sådan kungörelse skall

föreskriven, synas knappast föreligga

erfordras därför att ärendet kommit under vattendomstols I

prövning.

särskilt då fråga är om mindre företag med ett fåtal delägare,

många fall,

torde i ortstidning ej heller vara av behovet påkallad, utan synes

kungörelse

densamma kunna ersättas med underrättelser till vederbörande sakägare i rekommenderade som förekommer i andra vattenmål.

försändelser, något

De sakkunniga vilja därför föreslå i med vad ovan

ändring enlighet sägs

av gällande föreskrifter i nu berörda hänseenden. Framhållas må att det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke av enahanda innebörd

ändring

borde kunna genomföras jämväl beträffande som avses i 8

företag, kap.

vattenlagen. De sakkunniga hava emellertid icke ansett böra härut-

sig innan avgiva något förslag.

Vad slutligen beträffar bestämmelserna av för-

angående upprättandet

rättningsakter rörande torrläggningsföretag, till vilkas utförande statsunderstöd utgår, samt av dessa för närvarande,

redovisningen akter, gäller

att såväl handlingar som skola i tre Det ena

ritningar upprättas exemplar.

av dessa skall inom viss tid efter avslutande avlämnas

syneförrättningens

till sakägarna (V. L. 10: Ett andra skall av

74). exemplar förrättningsman-

nen insändas till vederbörande vattendomstol inom viss för olika fall föreskriven tid,nämligen 1) när besvär mot

syneförrättningen anförts, ofördröj-

ligen efter det blivit därom av vattenrättsdomaren

förrättningsmannen

underrättad (V. L. 11:86), 2) därest utlåtande vid skall un-

förrättningen

derställas vattendomstols prövning, inom den för besvärs anförande stadgade tid (V. L. 11:90), samt i fall inom kalenderåret näst efter

3) övriga det, då förrättningen avslutats (V. L. Det tredje av 10:76). exemplaret

förrättningsakterna skall, efter det statsunderstöd blivit till be-

företaget

viljat, överlämnas till för att i dess arkiv förvaras

lantbruksstyrelsen (kun-

görelserna nr 257/1926 och 258/1926).

Genom införandet av det av de förenklade för-

sakkunniga föreslagna

rättningsförfarandet utan syn enligt vattenlagen vid mindre dikningsföre-

tag kommer i de fall, där sådant förfarande blir antalet exem-

tillämpligt,

plar av att till då

förrättningsakterna nedbringas två, något akbexemplar

icke behöver för vederbörande vattendomstols Här-

upprättas räkning.

igenom ernås, såsom nedan kommer att visas, en icke

oväsentlig reducering

av förrättningskostnadema. Det synes önskvärt, att motsvarande förmån om möjligt kunde beredas delägarna i jämväl sådana vilkas hand-

företag,

läggning allt fortfarande skulle ske vid

syneförrättning enligt vattenlagen.

Vid övervägande av huruvida för ernående av detta

frågan, syfte något

av ovan angivna tre exemplar av förrättningsakterna mä kunna undvaras,

vilja de sakkunniga framhålla följande. För måste det

lantbruksstyrelsen

uppenbarligen vara nödvändigt att äga tillgång till ett av förrätt-

exemplar

ningsakterna beträffande varje företag, som kommit i åtnjutande av statsunderstöd. Styrelsen har nämligen icke endast att kontrollera arbetenas utförande utan även att efter fullbordande övervaka deras

företagens

underhåll. Härutöver kunna efter hand uppkomma jämväl andra

frågor

rörande företagen, såsom ytterligare m.

erforderliga dikningsåtgärder m.,

därvid skall iakttagas, att statsunderstöd kommer att till

ej beviljas arbete,

som ingår i med dylikt understöd utfört förekom-

tidigare företag. Slutligen

mer det, enligt vad de sakkunniga inhämtait, att lantbruksstyrelsen ständigt har att på begäran av sakägare eller förrättningsman lämna upplys-

ningar i Olika avseenden angående ifrågavarande företag, för vilket ända-

mål tillgång till förrättningsakterna tydligen erfordras. De sakkunniga hava

på nu anförda skäl funnit det icke kunna komma i fråga att föreslå indragning av det exemplar av förrättningsakterna, som för närvarande skall över-

lämnas till lantbruksstyrelsen.

Vidare synes det uppenbart, att vederbörande sakägare alltid skola erhålla ett exemplar av samma akter.

Däremot torde det kunna ifrågasättas, huruvida dessa. akter nödvändigtvis måste i alla förekommande fall finnas tillgängliga jämväl hos vederbörande va.ttend0mst0l. Med avseende härå må framhållas att bestämmelsen Om redovisning av akterna till vattendomstol icke har något samband med frågan Om företagets eventuella understödjande med statsmedel. Denna redovisning torde vara tillkommen huvudsakligen i syfte, att efter ärendenas slutbehandling akterna skola för framtiden finnas förvarade hos offentlig myndighet. Då emellertid detta krav beträffande det övervägande flertalet företag, nämligen de, som komma i åtnjutande av statsunderstöd, redan är tillgodosett genom bestämmelserna Om akternas översändande till lantbruksstyrelsen, lärer det nu tillämpade systemet, medförande för-

av akterna hos två myndigheter, kunna betecknas såsom mindre

varing

rationellt.

För bedömande av spörsmålet, i vad mån förrättningsakter, som enligt

för närvarande bestämmelser skola insändas till vattendomstol,

gällande

.fortfarande böra där förvaras eller lämpligen kunna förvaras hos annan myndighet, synes till en början böra klarläggas, vilka olika företag det här är Om. Detta framgår av bestämmelserna i 10 kap. 32 § 1-4 mom.

fråga

vattenlagen. De i mom. 1 Omnämnda företagen avse enbart torrläggning

av mark, de i mom. 2 Omnämnda företagen vattenreglering, vars huvudsakliga ändamål är torrläggning av mark, de i mom. 3 Omnämnda företagen vattenreglering, som sker huvudsakligen för beredande av ökad

möjlighet att utnyttja vattenkraft, och de i mom. 4 Omnämnda företagen

avledande av spillva.tten och dylikt (kloakledningsföretag).

De i mom. 1 Omförmälda torrläggningsföretagen kunna avse i huvudsak

två Olika ändamål, nämligen höjande av alstringsförmågan hos mark dels

i direkt Och dels med hänsyn till markens utnyttjande ute-

jordbrukssyfte slutande eller huvudsakligen för skogsbörd skogsdikningar). Syneförrätt-

ningar rörande förstnämnda företag hava hittills så gott som uteslutande

handlagts av lantbruksingenjörerna Och utföras vanligen med understöd ur avdikningsanslaget respektive avdikningslånefonden. Förrättningar rörande handläggas i regel av skogstjänstemän, därvid emellertid

skogsdikning

må anmärkas att i och för sig hinder icke föreligger för, att en lantbruks-

ingenjör varder förordnad att handlägga en Till

skogsdikningsförrättmng.

utförandet av dessa företag kan utgå statsbidrag ur statens skogsutdik-

ningsanslag (kungörelse nr 270/1927). Därjämte har riksdagen för budget-

åren 1932/1933, 1933/1934 och 1934/1935 anvisat särskilt anslag till under-

stödjande av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar av-

seende, bland annat, jämväl dikningsarbeten (kungörelserna nr 257/1932 och 437/1933). Ifrågavarande statsbidrag utdelas av vederbörande skogs-

Vårdsstyrelser. Beträffande företag, som erhållit dylikt bidrag, skall för det fall, att förrättningen handlagts vid syn vattenlagen, förutom de

enligt

exemplar av förrättningsakterna, som skola redovisas till Vattendomstol

och tillställas sa-kägarna, ytterligare ett tredje exemplar att förupprättas varas hos skogsvårdsstyrelsen.

Antalet handlagda förrättningar rörande dikning i jordbrukssyfte äro, såsom i det föregående visats, mycket betydande. Detta gäller även i fråga

om antalet förrättningar avseende skogsdikning. Dessa senare förrätt-

ningar torde, såvitt kan bedömas av till lantbruksstyrelsen från länsstyrel-

serna inkomna. meddelanden om utfärdade förordnanden, kunna för de senare åren uppskattas till ett antal av omkring 3 000 för år. Sammanlagt representera förrättningar av nu nämnda två slag den vida övervägande delen av alla de förrättningar, som avses i 10 kap. 32 § vattenlagen. Med hänsyn härtill skulle det ur kostnadssynpunkt vara av stort värde, därest antalet exemplar av förrättningsakterna rörande i mom. 1 omförmälda företag kunde reduceras.

Vad först beträffar de företag, som avse torrläggning av mark i jordbrukssyfte, hava de sakkunniga funnit en sådan reducering kunna vinnas genom upphävandet av bestämmelsen om förrättningsakternas redovisning till Vattendomstol. Kravet på dessa akters förvarande hos offentlig myndighet skulle i stället tillgodoses genom deras till

redovisning

lantbruksstyrelsen. Såsom förut nämnts inkomma akterna redan nu till styrelsen, för det fall att till dessa företags utförande beviljas understöd av

statsmedel. Dylik omläggning av redovisningsförfarandet skulle medföra,

att jämväl beträffande sådana vid syneförrättning enligt vattenlagen upprättade torrläggningsförslag, till vilkas utförande statsunderstöd icke sät-

tes i fråga, förrättningsakterna skola överlämnas till lantbruksstyrelsen.

Rent organisatoriskt spelar likväl detta förhållande en underordnad roll, då sistnämnda fall endast undantagsvis förekomma.

De sakkunniga övergå härefter till frågan om ordningen för redovisningen av förrättningsakterna rörande skogsdikningsföretagen. Såsom förut

framhållits upprättas dessa akter i de fall, då företagen planlagts vid syne-

förrättning enligt vattenlagen, samt understöd till deras utförande utgår

av statsmedel, i tre exemplar, varav det ena överlämnas till sakägarna, det andra översändes till vederbörande skogsvårdsstyrelse samt det tredje redo-

visas till vattendomstol. För den händelse, såsom här ovan föreslagits, redovisning till vattendomstol av förråttningsakterna rörande jordbruksdikningar icke längre kommer att ske, synes det kunna ifrågasättas, huruvida anledning finnes att beträffande bibehålla

skogsdikningsfönättningar

bestämmelsen att till vattendomstol redovisa därvid upprättade akter.

Vid övervägandet av frågan, vilket redovisningsförfarande i stället borde Å

J 4 lämpligen tillämpas, torde i främsta rummet böra undersökas, huruvida 1

l förutsättningar kunna finnas för en sådan ordning, att berörda akter skola

redovisas till vederbörande skogsvårdsstyrelser. Härigenom skulle vinnas den fördelen, att jämväl i nu fall ett aktexemplar skulle

ifrågavarande

kunna inbesparas. Å andra sidan synes det tveksamt, huruvida det kan vara tillrådligt att införa en anordning, varigenom akterna skulle komma att förvaras på 25 olika platser i riket. Vad som emellertid framför allt

talar mot en omläggning av redovisningsförfarandet efter denna linje är

den omständigheten, att i vattenlagen åtskillnad icke göres mellan skogs-

dikning och dikningsarbeten i jordbrukssyfte samt att i många fall nära

samhörighet förekommer mellan dessa båda slag av dikningar. Med hänsyn härtill kunde det synas lämpligt, att akterna rörande båda dessa slag av torrläggningsföretag förvaras hos en och samma myndighet. Det synes då

ligga nära till hands att jämväl i fråga om skogsdikningsförrättningar

akterna böra redovisas till lantbruksstyrelsen. Häremot kunde göras gäl-

lande att därigenom icke vunnes någon minskning i antalet aktexemplar, då nämligen ett dylikt exemplar jämväl måste finnas tillgängligt hos såväl

sakägarna som hos vederbörande skogsvårdsstyrelse. I sistnämnda avseende må emellertid erinras att under de senare åren skogsdikningsfrågoi-

kommit att handläggas vid syneförrättning enligt vattenlagen i större

omfattning än vad som måhända varit påkallat med hänsyn till att dessa företag i många fall torde vara av skäligen obetydlig omfattning och enkel beskaffenhet. Det lärer därför kunna huruvida det icke vore

ifrågasättas,

möjligt att i väsentligt högre än vad hittills skett å dessa företag till-

grad lämpa det författningsenligt medgivna enklare förrättningsförfarandet utan

syn enligt vattenlagen, därvid någon redovisning av förrättningen till

offentlig icke kommer i fråga, och sålunda endast två exemplar

myndighet av förrättningsakterna behöva upprättas.

Under beaktande av vad ovan anförts hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå en sådan omläggning av ordningen för förvarandet hos offent-

lig myndighet av förrättningsakter rörande skogsdikning, att nämnda akter

skola redovisas till lantbruksstyrelsen i stället för till vattendomstol.

Anmärkas må att syneförrättningsakterna rörande de torrläggningsföre-

tag, som avses i 10 kap. 32 § 1 mom. vattenlagen, i vissa fall skola insändas till vederbörande vattendomstol, dels när besvär anförts mot

nämligen

och dels därest utlåtande vid förrättningen skall under-

syneförrättningen,

ställas vattendomstols prövning. Sådan ska.ll ske i de fall,

underställning

varom förmäles i 7 kap. 45 och 55 §§ samt 10 kap. 52 § vattenlagen. Har förrättningsakt av nu nämnd anledning insänts till vattendomstol bör, när talan mot vattendomstolens dom eller utslag icke fullföljts, det

åligga

vederbörande vattenrättsdomare att till la.ntbruksstyrelsen översända akten i målet. Därest talan i vattenmål fullföljts hos Kungl. Majzt eller vattenöver-

domstolen, gäller enligt vad i kungörelsen den 31 december 1921 med vissa

bestämmelser angående i vattenmål finnes för när-

handlingar sta.dgat

varande att, efter det målet blivit genom dom eller

lagakraftägande utslag

avgjort, till målet hörande handlingar m. m. med visst skola över-

undantag

sändas till vederbörande vattenrättsdomare. Detta böra

stadgande synes

kompletteras med en bestämmelse om skyldighet för vattenrättsdomaren att i sin ordning till översända sådana som

lantbruksstyrelsen handlingar,

enligt vad ovan angivits skola förvaras i arkiv. Innan

lantbruksstyrelsens

vattenrättsdomaren översänder akterna till lantbruksstyrelsen, bör

tydligen

i förekommande fall vederbörlig hava skett i vattenboken.

inskrivning

Vidare bör uppmärksammas att vid som nu nämnts, kan

förrättning,

hava förekommit något förhållande, varom skall ske i vatten-

inskrivning

boken. Så är exempelvis fallet, därest vid bestämts om änd-

förrättningen

rande eller borttagande av I nu fall bör

dammbyggnad (V. L. 12: 3). angivna

det åligga förrättningsmannen att till vederbörande vattendomstol översända utdrag av i berörda del.

förrättningsakten

Efter en av redovisningsförfarandet sätt ovan nämnts

omläggning på

torde det icke sällan förekomma, att vattendomstol vid behandlingen av ett förekommande mål kan behöva hava till i

tillgång lantbruksstyrelsen

förvarade akter rörande visst I fall lärer emel-

torrläggningsföretag. dylika

lertid utan svårighet en sådan ordning kunna införas, att akterna rekvisi-

på

tion av vederbörande vattendomstol utan nämnvärd tidsutdräkt av lantbruksstyrelsen ställas till domstolens

förfogande.

De sakkunniga övergå härefter till frågan om av akterna

redovisningen

beträffande de syneförrättningar, som avses i 10 32 § 2 mom. vatten-

kap.

lagen. Såsom förut nämnts omfattar detta lagrum förrättningar rörande

vattenreglering, vars huvudsakliga ändamål är torrläggning av. mark.

Företag av denna art utföras oftast med understöd av statsmedel, därvid ett exemplar av förrättningsakten skall översändas till

lantbruksstyrelsen. Vid syneförrättning angående dylikt företag avgivet utlåtande skall under-

ställas vederbörande vattendomstols prövning. Med hänsyn till den inverkan ifrågavarande kunna hava det

företag på vattenförhållandena, synes

påkallat, att ett exemplar av förrättningsakterna skall finnas i vattendomstolens arkiv. De sakkunniga hava därför ansett, att någon

reducering

av antalet aktexemplar icke bör i dessa fall ske. Framhållas må emellertid

att företag av detta slag relativt sällan förekomma, varför ett bibehållande av samtliga aktexemplar är av underordnad betydelse ur ekonomisk

syn-

punkt.

I 10 kap. 32 § 3 mom. vattenlagen omförmälda syneförrättningar avse vat-

i tenreglering, som sker huvudsakligen för beredande av ökad möjlighet att

i

utnyttja vattenkraft. Jåmväl vid syneförrättning angående dylikt företag

l

l « avgivet utlåtande skall underställas vederbörande vattendomstols pröv- v

äro av l x

ning. Ifrågavarande företag uppenbarligen den art, att förrättnings- i

akterna måste för framtiden förvaras hos vederbörande vattendomstol.

Företagen kunna visserligen tänkas till någon del avse torrläggning av

mark för jordbruksdrift, i vilket fall fråga eventuellt kan uppkomma om beviljande av statsunderstöd till företagets utförande i sagda del. Såvitt de sakkunniga kunnat inhämta torde emellertid hittills icke i något fall hava inträffat, att sådant understöd ifrågasatts. Härav synes framgå att torrläggningsfrågan, där sådan eventuellt förekommit, varit av relativt

ringa betydelse. Därest vid företag, som här avses, fråga uppkommer om

statsunderstöd i vad företaget berör torrläggning av mark, synes det i varje fall vara tillräckligt med ett utdrag av akten i denna del.

Vad slutligen angår de som omförmälas i 10 kap. 32 §

syneförrättningar,

4 mom. vattenlagen, avse dessa såsom förut nämnts kloakledningsföretag.

Enligt vad erfarenheten utvisat, handläggas förrättningar av detta slag

oftast av lantbruksingenjör, något som åtminstone delvis synes hava. sin

grund däri, att dessa företag kunna vara. av betydelse även för torrlägg-

ning av mark. Med hänsyn härtill och med beaktande av i övrigt föreliggande förhållanden hava de sakkunniga funnit övervägande skäl tala för, att jämväl akterna beträffande dessa företag varda förvarade hos lantbruksstyrels-en. Vad förut framhållits angående förrättningar avseende torr-

läggning av mark bör således jämväl gälla beträffande förrättningar, som

avses i 10 kap. 32 § 4 mom. vattenlagen.

I detta vilja de sakkunniga beröra frågan om ordnandet av

sammanhang

arkivförhållandena inom lanftbruksstyrelsen. Enligt vad de sakkunniga

varit i tillfälle iakttaga, äro dessa för närvarande långt ifrån tillfredsställande. Framhållas må att icke heller i fråga om vattend-omstolarnas arkiv erforderliga krav på betryggande anordningar för akternas förvarande

kunna sägas vara Denna fråga har påtalats av riksdagens revi-

uppfyllda.

sorer i deras år 1936 avgivna berättelse. Därest den ovan föreslagna om-

av redovisningsförfarandet rörande syneförrättningsakterna läggningen

komma akterna beträffande det övervägande antalet torrlägg-

genomföres,

att för framtiden förvaras hos endast en myndighet i stället

ningsföretag

för såsom för närvarande hos två myndigheter. Denna omläggning förut-

sätter emellertid, att för sådant fall från arkivsynpunkt fullt betryggande anordningar i fråga om förvarandet av akterna hos lantbruksstyrelsen

komma att vidtagas.

Såsom en följd av de ifrågasatta ändrade bestämmelserna bör det ytter-

ligare ankomma på lantbruksstyrelsen att övertaga de uppgifter i fråga om

införande av vissa i vattenbokens tredje vilka för

anteckningar avdelning,

närvarande åligga vattendomstol.

Bled avseende härå må emellertid framhållas att vattenbokens tredje avdelning närmast synes vara att betrakta såsom ett register över de olika företagen. Vid sådant förhållande kan det ifrågasättas, huruvida icke efter

det lantbruksstyrelsen övertagit bestyret med förvarandet av till dessa

företag hörande förrättningsakter, registrering av företagen må

erforderlig

kunna ske på ett enklare sätt. Anmärkas må i Övrigt att ett bibehållande hos vattendomstolarna av vattenbokens tredje avdelning torde under alla

förhållanden få förutsättas, då i denna avdelning inskrivning skall ske, förutom beträffande torrläggnings- och jämväl i fråga

kloakledningsföretag,

om sådan anläggning i vatten, som icke är hänförlig till någon av de två första avdelningarna i vattenboken. Det synes dessutom kunna ifrågasättas, huruvida icke i tredje avdelningen av vattenboken anteckning fortfarande bör av vattendomstol göras angående sådana i 7 kap. 45§ andra stycket vattenlagen omförmälda vattenavledningsföretag, vilka kunna anses vara av särskild betydelse för vattenförhållandena. De vilka

sakkunniga,

icke ansett sig böra närmare dessa förutsätta, att desamma

ingå på frågor,

bliva föremål för vid det omarbetande av bestämmelserna i för-

prövning

ordningen om vattenbokens inrättande och förande, som blir erforderligt,

därest den föreslagna reformen genomföres.

Av de sakkunniga nu i olika avseenden vid hand-

föreslagna förenklingar läggningen av förrättningar rörande torrläggningsföretag komma att bliva

av betydelse huvudsakligen med hänsyn till de i om för-

besparingar fråga

rättningskostnaderna, som därigenom kunna ernås såväl för sakägarna som

även för det allmänna i den mån bidrag till bestridande av nämnda kostnader utgår av statsmedel. Av särskild vikt är den besparing, som i detta

hänseende uppkommer i de fall, då antalet exemplar av förrättningsakterna

kan minskas från tre till två. Av de verkställd undersökning,

sakkunniga

omfattande ett material av 200 har vid handen, att enbart

företag, givit

i denna del bör kunna vinnas en kostnadsbesparing, som för varje företag kan beräknas till i genomsnitt sexton procent av hela förrättningskost-

i naden.

Frågan, åt vilka förrättningsmän handläggningen av de enklare förrätt-

ningarna bör anförtros, är beroende av, huru torrläggningsverksamheten för

framtiden organiseras. Denna fråga kommer därför att behandlas i sam-

band med organisationsspörsmålen.

Förslag till av vad ovan anförts föranledda ändringar i vattenlagen och i kungörelsen den 31 december 1921 med vissa bestämmelser angående handlingar i vattenmål ävensom i bestämmelserna rörande statsunderstöd till torrläggningsföretag hava av de sakkunniga utarbetats.

Genomförandet av den nya ordningen i om redovis-

föreslagna fråga

ningen av aktema rörande de so-m avses i 10 32 §

syneförrättningar, kap.

1 och 4: mom. Vattenlagen, torde medföra, att jämväl sådana till för-

dylika rättningar hörande akter, vilka enligt hittills gällande ordning redovisats

l w till vattendomstolarna., skola överlämnas till Särskilda I

lantbruksstyrelsen. l

4l föreskrifter härom torde böra av Kungl. Majzt utfärdas. l

l

l

Snabbare handläggning av torrläggningsärendena.

Snabbare handläggning

å lantbruksingenjörsdistrikten.

Såsom förut framhållits har sedan år tillbaka arbetsbalan-

omkring tjugo

sen å varit Denna balans

lantbruksingenjörsdistrikten mycket betydande.

omfattar dels sådana ärenden, vilka under visst år varit föremål för handläggning men av olika anledningar icke hunnit under samma år avslutas, och dels sådana, för vilka inga som helst under året

förrättningsåtgärder

medhunnits. Bland sistnämnda ärenden förekomma ej sällan sådana, där den, som rekvirerat biträde av lantbruksingenjören, varit nödsakad att vänta ett eller flera år, innan eller dennes

förrättningsmannen tjänstebiträ-

de kommit till platsen.

Uppkomsten av denna arbetsbalans beror i första hand den alltmera

på

växande arbetsbördan på distrikten. har

Någon förbättring visserligen,

såsom framgår av tabellen å sid. 24, under de senare åren skett in-

genom rättandet år 1933 av tre extra utöver de

lantbruksingenjörsbefattningar

fyra, som tidigare funnits. Antalet ärenden, vilka under visst år icke blivit föremål för någon är emellertid fortfarande avsevärt, eller

handläggning,

omkring tjugo procent av hela antalet ärenden för samma år. Härtill har i icke ringa grad det förhållandet bidragit, att tid allt-

förrättningsmännens

mera kommit att tagas i anspråk för utredningar beträffande

vattenregle-

ringsföretag av mera betydande vilka arbeten legat så att

omfattning, säga

vid sidan av de ordinarie och bekostats av i särskild

tjänsteuppgifterna

ordning anvisade statsmedel.

Det torde visserligen liggai sakens natur, att någon balans av icke medhunna förrättningar normalt är oundviklig beroende på, dels att biträde av lantbruksingenjören icke sällan påkallas förrän fram emot årets slut, och dels att ofta äro av den art och att de icke

förrättningarna omfattning,

kunna avslutas under samma år, som de Emellertid måste det

påbörjats.

anses som ett önskemål av stor vikt, att åtgärder för att lant-

vidtagas bruksingenjörernas förrättningar må kunna handläggas snabbare än vad

hittills visat sig vara fallet. Dröjsmål med

förrättningarnas handläggning

kan nämligen för vederbörande innebära icke

jordägare obetydliga olägen-

heter av jämväl ekonomisk natur.

Det har gjorts gällande, att viss lättnad i lantbruksingenjörernas arbets-

börda skulle kunna ernås genom att överflytta av enklare

handläggningen

förrättningar på de nuvarande förste assistenterna. Av skäl, för vilka längre fram redogöres, hava de sakkunniga emellertid ansett denna fram-

väg icke

komlig.

Jämväl har ifrågasätts huruvida icke ett bättre arbetsresultat skulle

kunna åstadkommas, därest gällande av

indelning lantbruksingenjörs-

distrikten omändrades.

Till de sakkunniga hava sålunda överlämnats vissa av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Södermanlands och Kalmar län år 1919

gjorda

framställningar om förändrad indelning av lantbruksingenjörsdistrikten.

I förenämnda skrivelser har hemställts, av länsstyrelsen i och

Göteborgs

Bohus län, att detta län måtte få utgöra ett särskilt

lantbruksingenjörs-

distrikt, samt av länsstyrelsen i Kalmar län, att då gällande distriktsindelning med Södermanlands län och Kalmar läns norra del såsom ett lantbruksingenjörsdistrikt måtte ändras på sådant sätt, att Kalmar län komme att ensamt utgöra ett distrikt. sistnämnda länsstyrelses framställning biträddes av länsstyrelsen i Södermanlands län.

Med anledning av nämnda har en förändrad distrikts-

framställningar

indelning numera så till vida genomförts, att Södermanlands län utgör ett lantbruksingenjörsdistrikt för sig, samt att Kalmar läns norra och södra delar sammanförts till ett gemensamt distrikt med distriktsinnehavaren placerad i Kalmar. I fråga om Göteborgs och Bohus län har däremot i nu berörda avseende icke skett någon förändring.

De sakkunniga finna för sin del den nu gällande distriktsindelningen,

vilken i huvudsak överensstämmer med landets indelning i län, i stort sett

lämplig. Denna distriktsindelning medför den väsentliga fördelen, att lant-

bruksingenjörerna i regel bliva stationerade i residensstäderna och därigenom komma att lättare stå i förbindelse med vederbörande länsstyrelse,

lantmäterikontor och hushållningssällskap. På grund av dikningsverksamhetens omfattning i de båda nordligaste

länen hava emellertid dessa uppdelats i tre lantbruksingenjörsdistrikt. Väl framgår av tabell I att trots denna antalet förrätt-

uppdelning

ningar inom vart och ett av dessa tre distrikt är mycket betydande. Jämväl vissa andra distrikt såväl i Norrland som i övriga delar av riket äro, såsom också framgår av tabellen, särskilt arbetstyngda. Även om ur denna synpunkt inrättandet av nya ordinarie tjänster sålunda kunnat vara moti-

verat, har likväl någon ytterligare uppdelning av lantbruksingenjörsdistrik-

ten hittills ansetts icke böra ske. All varsamhet härutinnan har nämligen funnits böra iakttagas, icke minst med hänsyn till svårigheterna att för en längre tid framåt kunna överblicka personalbehovet för verk-

ifrågavarande

samhet. Den fast anställda personalen har därför hittills beräknats i under-

kant, och av densamma icke medhunna arbetsuppgifter hava i den omfattning så kunnat ske i stället överlåtits på extra

lantbruksingenjörer.

Även med anlitande av för närvarande tillgängliga extra ingenjörer har emellertid, såsom redan framhållits, en relativt betydande arbetsbalans icke kunnat undvikas. De sakkunniga ansluta sig till den hittills hävdade

upp-

fattningen att, innan ytterligare uppdelning av

lantbruksingenjörsdistrik-

ten av nyssberörda vidtages, extra i första anledning lantbruksingenjörer

hand böra anlitas för avlyftande av de som de ordinarie

tjänstegöromål,

lantbruksingenjörerna i särskilt arbetstyngda distrikt icke medhinna. Emellertid hava de sakkunniga, då i allt fall arbetsbalansen under de senaste åren något nedgått, ansett att anställande av ytterligare extra

lantbruksingenjörer för närvarande icke bör ifrågakomma.. må Slutligen

här framhållas att möjligheten att åstadkomma en snabbare -

handläg ning av torrläggningsärendena på lantbruksingenjörsdistrikten i viss 4l grad

l blir beroende av, hur ifrågavarande verksamhet för framtiden

organiseras. l

l . Dessa frågor komma de sakkunniga att i det behandla.

följande ê.

l .

Snabbare l

handläggning hos myndigheterna.

Anmärkningar hava framställts mot nu gällande för

ordning handlägg-

ningen hos myndigheterna av ärenden avseende statsunderstöd till torrläggningsföretag. Kritiken har därvid riktats mot den avsevärda som

tid,

åtgår från det ansökan om understöd ingives, till dess understöd

beviljat

utbetalas till intressenterna.

Den kritik, som i detta avseende De sak-

framkommit, synes befogad.

kunniga anse för sin del, att en snabbare handläggning av understödsärendena borde vara möjlig att genomföra, utan att kraven

på noggrannhet och säkerhet vid ärendenas beredning behöver eftersättas.

De reformer, som härvid kunna ifrågakomma, böra inriktas

på ordningen

för dels statsunderstödens beviljande och dels deras utbetalande till företagarna.

Den nuvarande för understödens beviljande är i stora

ordningen drag

följande. Till inkomna om understöd över-

lantbruksstyrelsen ansökningar

sändas efter verkställd med utlåtande i

granskning lantbruksstyrelsens

ärendet till jordbruksdepartementet för slutlig inför Kungl.

föredragning

Majzt. Sedan Kungl. Majzt fattat beslut i fråga om understöd, erhåller lant-

bruksstyrelsen besked därom samtidigt med att förrättningsakterna återgå till styrelsen. -

Trots under de senare åren av vidtagna förenklingar

lantbruksstyrelsen

i fråga om uppsåttandet av styrelsens utlåtanden i des-sa. föranleder

ärenden,

nu ordning betydande arbete med och av

angivna uppsättning justering

skrivelsekoncept samt skrivelsernas utskrift, underskrivande och expedie-

ring. Genom detta förfarande har förorsakats icke obetydlig tidsutdräkt, som även efter vidtagandet av förenämnda förenklingar i varje särskilt fall uppgått till fyra ä fem veckor.

Av de med lantbruksstyrelsens utlåtande till Kungl. Majzt överlämnade ansökningarna, vilkas antal under senare år normalt utgjort omkring 800 årligen, hava endast ett fåtal varit av sådan a.rt, att med hänsyn till företagens betydelse ur allmän synpunkt eller till följd a.v andra. omständigheter särskild motivering för deras understödjande med statsmedel varit

påkallad. Den vida övervägande delen av ansökningarna har avsett före-

tag, beträffande vilka kunnat utan vidare tillämpas de allmänna principer, som funnits böra gälla i fråga. om statsunderstödens beviljande. En välbehövlig förenkling i av sistnämnda ärenden och därav

handläggningen

följande tidsvinst skulle otvivelaktigt kunna ernås, därest

lantbruksstyrel-

sen erhölle bemyndigande att själv avgöra, såväl huruvida företag av denna

art böra komma i åtnjutande av statsunderstöd, som även frågan om

understödets storlek. En ytterligare fördel med en sådan anordning vore,

att därigenom kunde ernås en icke oväsentlig avlastning av bestyret inom

jordbruksdepartementet med ifrågavarande ärenden. I de fall, då avgörandet av understödsfrågan förutsätter avsteg från de vedertagna principerna,

eller allmänna intressen av större betydelse skulle komma att därav beröras, bör dock ärendet allt fortfarande av lantbruksstyrelsen underställas Kungl. Maj :ts prövning. Till allmänna intressen av detta slag böra räknas sådana, som göra sig gällande bland annat, när fråga uppstår om sänkning av större

sjö och reglering av mera betydande vattendrag, eller när skulle

företaget

komma att inverka och dylikt.

på naturskydd En omläggning enligt ovan angivna riktlinjer av den nu tillämpade 0rdningen i fråga om statsunderstödens beviljande kan enligt de sakkunnigas

mening vidtagas, utan att de intressen, som från statens sida böra tillvaratagas vid verksamhetens utövande, komme att trädas för nära. Ã andra sidan skulle, såsom ovan nämnts, en sådan reform möjliggöra såväl tidssom arbetsbesparing vid understödsärendenas handläggning. Särskilt bör framhållas att önskemålen om ett snabbare förfarande hos myndigheterna komme att därigenom bliva tillgodosedda. Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga, att lantbruksstyrelsen förklaras behörig att

inom ovan angivna gränser bevilja de understöd, varom här är fråga.

I fråga om utbetalningen av beviljade statsbidrag och statslån till tomläggningsföretag gäller, såsom förut anförts, för närvarande den ordningen, att sådan utbetalning sker genom Statskontoret på anmälan av lantbruks-

styrelsen.

Understöd till varje särskilt företag utbetalas vanligen i olika poster, därvid antalet utbetalningar blir beroende av den för arbetenas utförande

anslagna tiden. Innan en första utbetalning må ske, skall, vare sig

fråga

är om bidrag eller lån, vederbörande sakägare hos lantbruksstyrelsen hava styrkt, att arbetet påbörjats, ävensom dels hos Statskontoret hava företett det med lantbruksstyrelsen upprättade kontraktet om arbetets utförande och dels till Statskontoret hava överlämnat av godkänd

lantbruksstyrelsen

säkerhet angående kontraktets fullgörande m. m. Utgår understöd i form av lån erfordras ytterligare att sakägare till Statskontoret överlänmat av denna myndighet godkänd skuldförbindelse rörande lånets återbetalning ävensom för förbindelsen ställd säkerhet. Återstoden av beviljade bidrag och lån får lyftas i mån av arbetets och efter av

fortgång lantbruksstyrel-

sens tjänsteman på arbetsplatsen verkställd besiktning.

Denna ordning, varigenom bestyret med frågor rörande utbetalning av

statsunderstöd till torrläggningsföretag är anförtrott åt två olika myndig-

heter, nämligen lantbruksstyrelsen, som beslutar, att utbetalning får ske,

Samt Statskontoret, som verkställer utbetalningen, medför oundvikligen en

viss omgång vid dessa ärendens behandling. Å lantbruksstyrelsen ankommer

att om varje beslut om utbetalning lämna Statskontoret skriftligt besked.

Beträffande omfattningen av ifrågavarande utbetalningsärenden hava av de

sakkunniga verkställda undersökningar givit vid handen, att deras antal under de senare åren utgjort normalt omkring 3 200 årligen, av vilka omkring 2 300 avsett statsbidrag och 900 lån. Utbetalningsbeloppen hava normalt uppgått till i genomsnitt för år omkring 6 600 000 kronor.

Frågan om en omläggning av ordningen för ifrågavarande utbetalningar

har, särskilt i vad avser utbetalandet av bidragen, sedan lång tid tillbaka

och vid upprepade tillfällen uppmärksammats i anslutning, bland annat,

till ändringar i vissa hänseenden av villkoren för av

ifrågasatta beviljandet

sådana understöd.

Sålunda anförde .Statskontoret i skrivelse till statsrådet och chefen för

Kungl. finansdepartementet den 26 mars 1923 i fråga om möjligheten av

begränsning av Statskontorets arbetsuppgifter, bland annat, att en avlastning av ämbetsverkets arbetsbörda otvivelaktigt skulle kunna ske, därest bestyret med utanordnandet av till vattenavledningsföretag

statsbidrag

kunde överflyttas på Dessa vållade

lantbruksstyrelsen. anordningsärenden

Statskontoret icke obetydligt arbete, och för lantbruksstyrelsen, som finge i skrivelse till Statskontoret lämna meddelande för varje gång vederbörande

funnes berättigad uppbära något av bidraget, skulle den ifrågasatta om-

enligt Statskontorets mening knappast medföra ökat arbete.

läggningen

Sedermera framfördes inom riksräkenskapsverket i samband med

jämväl

granskning av Statskontorets räkenskaper tanken på en överflyttning från

Statskontoret till lantbruksstyrelsen av ifrågavarande utbetalningsbestyr.

Efter skriftväxling med de av omläggningen berörda tvenne ämbetsverken anmälde riksräkenskapsverket i skrivelse till Kungl. Maj :t den 21 oktober

1924 vad i ärendet förekommit och framhöll

därvid, att överflyttningen

skulle leda till och vara att

förenkling ägnad förhindra

onödig omgång.

I enlighet med föreskrift av

Kungl. Maj :t upptog lantbruksstyrelsen där-

efter frågan till samband med

behandlingi avgivande den 21 oktober 1925

av utlåtande med förslag till revision av författningarna rörande norrländ-

ska och allmänna samt

avdikningsanslagen odlingslånefonden m. m. I

nänmda utlåtande anförde att den

styrelsen, ifrågasatta omläggningen väl

skulle medföra en rätt avsevärd

arbetsbesparing inom lantbruksstyrelsens

agrikulturtekniska byrå bestående däri, att de skrivelser, som i särvarje

skilt fall avlätes till Statskontoret med anhållan om skulle bort-

statsbidrag,

falla och sålunda icke behöva i

längre uppsättas koncept, justeras, utskrivas, undertecknas och expedieras. Den som

arbetsbesparing, härigenom

stode att vinna, skulle emellertid för

styrelsens Vidkommande mer än väl uppvägas av den i arbetet, som reformens ökning genom genomförande

skulle åsamkas vilken det skulle

styrelsens redogörare, tillkomma att över-

taga bestyret med utbetalningarnas verkställande. Då dennes

arbetsuppgif-

ter emellertid vore så att en avsevärd

betydande, ökning däri ej borde

ifrågasättas, kunde styrelsen med ej påtaga sig bestyret utbetalningarna

i fråga, utan att av

samtidigt någon ökning styrelsens arbetskrafter skedde. Styrelsen ansåge, att utbetalningarna fortfarande borde handhas

av stats-

kontoret.

I utlåtande den 11 december 1925 över

lantbruksstyrelsens ifrågavarande

förslag förklarade sig statslcontoret alltfort att den om-

anse, ifrågasatta

läggningen borde medföra ökad enkelhet och snabbhet i förfarandet med

utbetalandet av Statskontoret

ifrågavarande statsbidrag. förklarade sig

emellertid på anförda skäl icke mot

vilja lantbruksstyrelsens bestridande

påyrka reformens genomförande. I varje fall Statskontorets syntes enligt

förmenande densamma kunna till dess

anstå, lantbruksstyrelsen erhållit

dragningsrätt å statsverkets i riksbanken.

giroräkning

I proposition m 82 till 1926 års

riksdag framlade Kungl. Majzt förslag

angående statens understödsverksamhet till av av

främjande avdikning

viss mark. I det vid propositionen anförandet till

fogade statsrådsprotokollet yttrade föredragande departementschefen beträffande huru-

frågan,

vida borde utbetalas av Statskontoret eller

statsbidragen lantbruksstyrel-

sen, att denna böra till

fråga syntes hänskjutas ytterligare övervägande i samband med pågående utredning av angående genomförandet besparingar

och förenklingar inom de centrala ämbetsverken. Samma mening uttalades

av riksdagen (skrivelse nr 261 år

1926).

I sitt den 5 november 1927 betänkande

avgivna angående besparingar

och i Statskontoret anförde 1.926 års

förenklingar besparingssakkunniga an-

gående förevarande spörsmål, att, ehuru av

utbetalningsförfarandet ifråga-

varande dåmera i viss det dock

statsbidrag grad förenklats, syntes uppen-

en av från Statskontoret till lant-

bart, att överflyttning utbetalningarna.

skulle innebära en verklig lättnad i det arbete, som

bruksstyrelsen alltjämt

inom de båda ämbetsverken tillhopa nedlades å ifrågavarande förvaltningsatt avvakta en allmän från Statskontoret till

bestyr. Utan överflyttning

av från de anslag, vilkas ändamål fölle

lantbruksstyrelsen utbetalningar inom området för styrelsens förvaltning, borde enligt besparingssakkunnigas av från avdikningsanslaget kunna mening en överflyttning utbetalningarna

I därmed de sakkunniga, att, såsom jämväl av

ske. sammanhang ansågo

Statskontoret hade vården och bevakandet av de säkerhets-

ifrågasätts,

som skulle för utbekomma.nde av sta.tsbidragen, borde

handlingar, avgivas övertagas av lantbruksstyrelsen.

Sistnämnda och vidhöllo sedermera sitt ifråga-

sakkunniga förnyade

varande i det av dem den 12 januari 1928 avgivna. betänkandet

förslag

och inom lantbruksstyrelsen och stuteri-

rörande besparingar förenklingar

överstyrelsen m. m.

den 13 februari 1928 över förslag av-

I utlåtande besparingssakkunnigas

i huvudsak av denna myndighet tidi-

styrkte lantbruksstyrelsen ånyo på

skäl den ordningen för statsbidragens utbe-

gare anförda föreslagna nya talande. må framhållas att i sitt den 15 oktober

Slutligen jordbruksutredningeøz

1932 betänkande av lantbruksstyrelsen

avgivna angående omorganisation

skäl tala mot den ifrågasätta reformen. Utför sin del fann övervägande att hela otvivelaktigt skulle komredningen framhöll emellertid, spörsmålet därest upptoges bland stats-

ma. i ett helt förändrat läge, lantbruksstyrelsen

och därmed med dragningsrätt å stats-

verkets huvudförvaltningar försåges

verkets i riksbanken.

gemensamma giroräkning

I angående anslag till lantbruksproposition nr 234 till 1933 års riksdag beträffande frå-

styrelsen m. m. anförde föredragande departementschefen

- vilken Statskontoret eller lantbruksstyrelsen lämp-

gan, myndighet

borde handhava med utbetalningarna av avdikningsbidragen ligen bestyret

och att enär denna fråga i viss mån ägde sammanhang

avdikningslånen, med om bland statsverkets

spörsmålet lantbruksstyrelsens upptagande

vilket sistnämnda spörsmål krävde särskild utredning,

huvudförvaltningar,

icke vore beredd att till förstnämnda fråga utan anslöte

han taga ställning

till den av uttalade att någon

sig jordbruksutredningen uppfattningen,

för det dåvarande icke borde äga

överflyttning av ifrågavarande bestyr

lämnades av utan erinran nr 281 rum. Detta uttalande riksdagen (skrivelse

år 1933).

nuvarande för utbetalandet av beviljade stats-

En omläggning av ordning

de väsentligen bidraga till understöd skulle enligt sakkunnigas uppfattning

om en snabbare och enklare hos att de framförda önskemålen handläggning

myndigheterna av skulle kunna verksamt

torrläggningsärendena tillgodo-

ses. Erfarenheten har vid att med

givit handen, det nu tillämpade för-

faringssättet delägare i särskilt sådana torrläggningsföretag, av större omfattning, tillskyndats förluster och olägenheter med

genom dröjsmålen

statsunderstödens tillhandahållande. Vad som kan möjligen åstadkommas till avhjälpande av dessa missförhållanden är därför värt allt beaktande. De mångåriga ehuru hittills resultatlösa utredningar, som verkställts rörande detta spörsmål, också för dess

giva belägg betydelse.

Enligt de bör vid en

sakkunnigas mening omläggning av nyssberörda anordningsförfarande bestyret med av icke endast utbetalningen bidrag

utan även lån från Statskontoret till

överflyttas lantbruksstyrelsen. Att

begränsa den ifrågasätta till

överflyttningen enbartbidragen, under det att

Statskontoret liksom hittills skulle handhava utbetalandet av kan

lånen,

icke medföra en rationell av

lösning föreliggande fråga. Ett sådant system

skulle nämligen icke kravet ett snabbare tillgodose på tillhandahållande till

intressenterna i av torrläggningsföretag lånen, varjämte detsamma komme

att medföra den olägenheten, att som

bidragstagare, för genomförandet av

avdikningsföretag tillika beviljats skulle för utbekommande sina

lån, av

statsunderstöd nödgas att vända till två olika

sig myndigheter.

Inna.n de sakkunniga gå att närmare för sitt

redogöra förslag angående

förfarandet vid utbetalningar från av och

lantbruksstyrelsen bidrag lån

till bör att detta

torrläggningsföretag förutskickas, förslag upprättats med

utgångspunkt från att bland statsverkets

lantbruksstyrelsen upptages hu-

vudförvaltningar samt förses med å statsverkets checkräk-

dragningsrätt

ning i riksbanken. Frågan härom är emellertid för närvarande aktuell. Ett den 11 1934 till av

september Kungl. Majzt Statskontoret och

_riksräken-

skapsverket gemensamt framlagt förslag beträffande

statsmyndigheternas

hänförande till innefattar

huvudförvaltningar sålunda, bland annat, för-

slag om lantbruksstyrelsens bland nämnda upptagande förvaltningar. Det

lärer kunna förutses, att nämnda inom en nära framtid kommer

fråga att

bliva föremål för statsmakternas

slutliga prövning.

Under ovan angivna förfarandet vid

förutsättning synes utbetalandet av

statsunderstöden och vad därmed böra anordnas

sammanhänger lämpligen

på i huvudsak följande sätt.

I fråga om den del av som i form av

statsunderstödet, utgår bidrag utan

återbetalningsskyldighet, må en första av utbetalning lantbruksstyrelsen

Verkställas, sedan styrelsen avslutat kontrakt med vederbörande

företagare

om arbetets utförande ävensom och av

prövat godkänt sakägare ställd

säkerhet för kontraktets fullgörande m. m. samt under

förutsättning

slutligen, att hos företetts bevis om arbetets

lantbruksstyrelsen behörigt

påbörjande. Ãterstoden av bidraget må utbetalas i mån av arbetets fort-

gang.

Vad beträffar av beviljat statslån må, såsom förut fram-

utbetalningen

nu ordning en första utbetalning icke ske förrän,

hällits, enligt gällande

bland dels till Statskontoret överlämnats för att där förvaras till annat, Statskontoret eller order med behörig borgen eller annan säkerhet

ställd,

försedd skuldförbindelse, som Skall innefatta vederbörandes åtagande att, intill dess beslut 2 § i lagen den M juni 1929 om kronans förmånsrätt

enligt

för eller däremot svarande äldre Stadganden meddelats och

avdikningslån l

l vunnit ansvara för länets återbetalning, och dels Statskontoret l

laga kraft,

I sådan förbindelse ävensom för dess uppfyllande ställd Säkerhet. ix

godkänt

De anse, att nu nämnda bestämmelser av praktiska och ekono-

sakkunniga

miska skäl böra lämnas orubbade även för det fall, att bestyret med låne-

å Prövning och godkänutbetalningarna överflyttas lantbruksstyrelsen.

nande av förbindelser och säkerheter torde nämligen böra jämväl för

sagda

framtiden ankomma å Statskontoret, som för detta ändamål kan anlita kva-

lificerad å sin ombudsmannaavdelning. En avlastning av arbetet i personal

denna del från Statskontoret torde för övrigt icke kunna föranleda minskav inom Statskontoret anställda arbetskrafter, under det att å andra

ning

Sidan en av samma arbete icke kunde

överflyttning på lantbruksstyrelsen

utan en av juridiskt Skolade

ifrågakomma samtidig förstärkning styrelsens

I överensstämmelse med vad sålunda anförts skulle efter den

personal.

av utbetalningsförfarandet en första låneutbetal-

ifrågasätta omläggningen

kunna av verkställas sedan 1) enahanda villkor,

ning lantbruksstyrelsen

som ovan såsom förutsättning för en första utbetalning av stats-

uppställts

blivit till Statskontoret överlämnats för-

bidrag, uppfyllda, 2) nyssberörda

bindelse och Säkerhet, samt Statskontoret godkänt sistnämnda hand-

3)

Äterstoden av beviljade lån finge däremot i likhet med vad ovan

lingar.

nämnts om direkt av utbetalas i mån

ifråga bidragen lantbruksstyrelsen

_av arbetets fortgång. Av verkställda utbetalningar av lån skola månadsvis

lantbruksstyrelsen

till som fortfarande skulle förvalta statens av-

rapporteras Statskontoret,

Därvid bör till Särskilt företag under må-

dikningslånefond. angivas varje

naden utbetalade ävensom dagen för utbetalningen. Dä låne-

lånebelopp

avser och godkänt företag och således utgör

utbetalning slutligen avsynat

sista å lånet, bör detta i rapporten särskilt anmärkas.

utbetalning

Då lån eller första delen därav utbetalats, bör det därjämte ankomma på att den Statskontoret för närvarande åvilande

lantbruksstyrelsen fullgöra

att om utbetalningen ofördröjligen underrätta vederbörande

skyldigheten

med om lånet samt å den eller de fastigheter, för vilket

länsstyrelse uppgift

lånet Då. det är av vikt för Statskontoret att vid granskningen av

beviljats.

för lån hava tillgång

fördelningsbeslut angående äterbetalningsskyldigheten

till nu nämnda bör en avskrift därav av lantbruksstyrel-

fastighetsuppgift,

sen tillställas Statskontoret.

Efter av förfarandet med avseende å och

omläggning beviljande utbe-

talande av statsunderstöd till i

torrläggningsföretag enlighet med de sak-

kunnigas förslag synas vissa i övrigt böra

ändringar lämpligen vidtagas

i gällande föreskrifter

angående myndigheternas behandling av bidrags- och

låneårendena.

Såsom förut framhållits det vederbörande vid

åligger företagare att sö-

kande av eller lån till ställa av

bidrag torrläggningsföretag lantbruksstyrel-

sen godkänd säkerhet för av kontraktet

fullgörande om arbetets utförande ävensom, därest mot kontraktet för av del av

brytes, återbäñng lyftad

understödet. Enligt nuvarande förvaras denna säkerhetsförbindelse

ordning

av Statskontoret, som jämväl därest så har att, erfordras, vidtaga nödiga

åtgärder för avbrytande av förbindelsens

preskriberande.. Statskontoret ombesörjer därjämte indrivning av de understöd, som under förnyss angivna

utsättningar skola av till statsverket återbäras. Efter den

företagarna ifrågasätta omläggningen av bör det ankomma utanordningsförfarandet på

lantbruksstyrelsen att förvara nyssnämnda säkerhetsförbindelse ävensom att övertaga de för närvarande av Statskontoret i samband

därmed handhavda uppgifterna. Denna reform torde icke medföra

någon mera bety-

dande för

arbetsbelastning lantbruksstyrelsen. Enligt vad de sakkunniga

inhämtat, uppgå antalet åtgärder för vidtagande av preskriptionsavbrott

nämligen till allenast ett tiotal år. De redan

omkring per fall, då lyf-

tade understöd skola återbäras till äro

statsverket, ännu mer sparsamt förekommande.

I händelse avvikelse, utan därtill erhållit skett från

vederbörligt tillstånd,

den för ett statsunderstött

torrlåggningsföretag fastställda arbetsplanen,

eller arbetet icke blivit fullbordat inom därför

bestämd tid, och lantbruksstyrelsen ej heller medgivit anstånd med ankommer det

dess_ utförande,

enligt för närvarande föreskrifter

gällande på Kungl. Maj :t att låta inställa all vidare av lån samt vad

utbetalning bidrag respektive att återfordra

därav uppburits att inom viss tid en eller hand

angiven på gång efter in-

betalas till statskontoret. Likaså ankommer det

på Kungl. Majzt att, då

understöd utgår i form av lån, enahanda

vidtaga åtgärder, dels därest statskontoret skulle finna den som blivit ställd för

säkerhet, den av vederbörande sakägare till statskontoret överlämnade skuldförbindelsen

innefattande

åtagande av ansvar för lånets icke vidare

återbetalning, nöjaktig, och ny

säkerhet, som av Statskontoret icke varder inom bestämd tid

godkännes,

avlämnad, och dels därest den för lånets fastställda annui-

återbetalning

teten icke varder i tid

behörig erlagd.

Vid en av nu för

omläggning gällande ordning torrläggningsärendenas

handläggning i enlighet med de det att

sakkunnigas förslag synes lämpligt,

den beslutanderätt i om inställande av understödens

fråga utbetalning m. m., som för närvarande tillkommer lant- Kungl. Majzt, överflyttas på

bruksstyrelsen. Hot en sådan överflyttning lärer ur principiell synpunkt

kunna resas. Ã andra sidan är den nu ifrågasätta re-

inga invändningar

formen ägnad att förhindra onödig omgång vid dessa ärendens behandling. Av skäl, som tidigare anförts i fråga om bibehållande hos Statskontoret av ärenden rörande prövning och godkännande av säkerhetsförbindelse för låns återbetalande, böra. jåmväl bestyren med återfo-rdrande av utbetalade bidrag och lån, bevakning av att bestämda annuiteter å lån erläggas samt vidtagande av i samband härmed stående åtgärder för framtiden liksom A 4 hittills handhavas av statskontoret. l x

En överflyttning på lantbruksstyrelsen av utbetalningarna från avdikoch avdikningslånefonden kommer, såsom de sakkunniga ningsanslaget

framhållits, att medföra fö-renklingar i skilda hanseenden. Av

tidigare

största äro emellertid de fördelar med avseende å ett snabbare

betydelse

tillhandahållande av statsunderstöden, som efter reformens genomförande komma de enskilda intressenterna i torrläggningsföretagen till godo. Härvid må till en början framhållas att i fråga om en första utbetalning å belån nämnvärd tidsvinst visserligen icke synes vara att räkna

viljade någon

med, a.lldenstund denna utbetalning icke kommer att av lantbruksstyrelsen kunna verkställas förrän Statskontoret prövat och godkänt den av vederbörande lämnade förbindelsen för lånets återbetalning även-

sakägare

som för förbindelsen ställd Säkerhet. Beträffande senare utbetalningar å

lånen samt i om samtliga utbetalningar å Statsbidragen ernås emellerfråga

tid efter reformens en icke obetydlig tidsvinst. Enligt nu gäl-

genomförande

lande handhavas av bidrag och lån av två skilda

ordning utbetalningarna

inom Statskontoret. Den tid, som för närvarande åtgår, från det lant-

byråer

Statskontoret besked, att utbetalning må ske, till dess

bruksstyrelsen givit

sådan av Statskontoret torde normalt uppgå till i

utbetalning verkställes,

särskilt fall 7 å 10 dagar. Dock kan under tider av större arbetsbelast-

varje

å den inom Statskontoret, som handhar utbetalningen av bidra-

ning byrå

ända till en månad. Därest lantbruksstyrelsen begen, tidsutdräkten uppgå verkställa torde bestyret härmed i varje Särskilt

myndigas utbetalningarna,

fall icke behöva tid i än 2 ä 3 dagar. Den tidsvinst, som

taga längre anspråk

således Skulle kunna måste anses vara av icke ringa betydelse. För

ernås,

intressenterna i torrläggningsföretagen är det nämligen Synnerligen önsk-

att så snabbt som utbekonnna de beviljade understöden. I all-

ligt möjligt

deles särskild detta under tiden för arbetenas bedrivande, enär

grad gäller

med understödens tillhandahållande och därav eventuellt följande

försening

hos intressenterna. att utbetala ersättningar och löner till entre-

oförmåga

och arbetare kan medföra ett i och för sig menligt avbrott i på-

prenörer började arbetens fortgång.

må såsom en fördel av den ifrågasätta omläggningen

Slutligen ytterligare

framhållas att intressenterna i därefter hava att

torrläggningsföretagen

i samtliga frågor rörande sökande och utbekommande av statsunderstöd hänvända sig till en och samma statliga myndighet. .

En förutsättning för reformens genomförande är, att viss ytterligare

personal anställes inom lantbruksstyrelsen. Särskilt kommer bestyret med utbetalningar av understöden och vad därmed sammanhänger att oväsent-

ej

ligt öka arbetsbördan inom styrelsen. Härvid må emellertid framhållas att frågan om behovet av ökat antal arbetskrafter står i nära samband med spörsmålet om lantbruksstyrelsens inordnande bland statsverkets huvudförvaltningar. Det lärer kunna förutses, att de arbetskrafter, som i händelse sådant inordnande sker, måste anställas inom för hand-

lantbruksstyrelsen

havandet av de göromål, vilka komma att åvila i sådan

styrelsen egenskap, bliva tillräckliga jämväl för nu ifrågavarande

arbetsuppgifter.

Den av de sakkunniga föreslagna omläggningen av förfarandet vid beviljandet och utbetalandet av statsunderstöd till

torrläggningsföretag påkallar

vissa ändringar i nu gällande bestämmelser angående villkoren för bidrag

från avdikningsanslaget och lån från avdikningslånefonden. Förslag härom

hava av de sakkunniga utarbetats.

Torrläggningsföretagen och vägintresset.

I samband med den i det föregående behandlade frågan om ordningen

för torrläggningsärendenas på lantbruksingenjörsdistrikten

handläggning

vilja de sakkuniga upptaga spörsmålet, huruvida det hittills tillämpade

förrättningsförfarandet i de fall, då dessa ärenden beröra allmän väg, kan anses tillfredsställande.

BeträHande bestämmelserna i vattenlagen i fråga om handläggningen av

syneförrättning rörande torrläggningsföretag må erinras följande.

Om det för torrläggning av mark tarvas, att vattenavlopp anordnas genom väg eller att befintligt sådant utvidgas eller fördjupas, skall arbetet ombesörjas av vägens ägare, där ej denne hellre vill överlämna det åt den dikande (V. L. 7: 7). Vad sålunda sagts om av väg skall i fråga om

ägare allmän väg på landet avse vägstyrelsen. rörande torrlägg-

Syneförrättning

ningsföretag handlägges i allmänhet av vederbörande lantbruksingenjör

efter förordnande av länsstyrelse. Vid syneförrättningen biträdande gode

män tillkallas av förrättningsmannen. Sedan kungörelse om syneförrätt-

ningen utfärdats, åligger det förrättningsmannen att minst fjorton dagar

före första sammanträdet avlämna underrättelse om tid och ställe för sammanträdet till, bland andra, styrelse eller känd förvaltningför allmän väg, som beröres av företaget (V. L. 10 kap. 2, 8 och 40 §§) d. v. s. vägstyrelsen. Om det vid syneförrättningen förekommer fråga, för vars bedömande särskilda fackkunskaper fordras, äga synemännen rätt att hos länsstyrelse begära förordnande för ojävig, i sådant ämne sakkunnig person att biträda synemännen V. L. 10 kap. 46 § och 3 § andra stycket).

Såsom förut anmärkts har till de sakkunniga från Kungl. Majzt överlämnats en av herr Lundén vid 1934 års riksdag inom andra kammaren väckt motion (nr 293), däri motionären ifrågasatt vissa ändringar i vattenlagen i fråga om handläggningen av ärenden av nu nämnd art.

I motionen har herr Lundén hemställt, att måtte hos Kungl.

riksdagen

Majzt anhålla om utredning rörande sådan ändring av vattenlagen, att jam-

väl vederbörande vägingenjör skall kallas till syneförrättningar för dikningsföretag, som beröra allmän väg, och att vederbörande förrättningsman skall hava att iakttaga de föreskrifter beträffande anordnande av vattenavlopp genom allmän väg, som vägingenjören kan komma att lämna.

Över motionen begärde riksdagens andra lagutskott yttrande av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, varjämte utskottet lämnade svenska vägföreningen tillfälle att yttra sig över motionen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförde i sitt utlåtande över motionen i

i i huvudsak 1 l

följande. I

Styrelsen, som redan tidigare haft sin uppmärksamhet riktad på i motionen berörda förhållanden, hade i skrivelse till lantbruksstyrelsen den 3 februari 1933 anhållit, att lantbruksstyrelsen ville taga i övervägande att till samtliga lant-

bruksingenjörer och förslagsställare i torrläggningsmål utfärda föreskrifter, inne-

fattande skyldighet dels för förrättningsman i torrläggningsmål att vid syn underrätta vederbörande vägingenjör, för den händelse berörde allmän

företaget

väg, dels ock för den ansvarige arbetsledaren för dylikt företag, att då regleringsarbete berörde landsvägsbro göra anmälan till vederbörande vägingenjör, innan arbetet igångsattes. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse hade närmast varit föranledd av broinspektörens till styrelsen ingivna rapport över

inspek-

tionsverksamheten under år 1932. Av rapporten hade nämligen framgåt, bland annat, att broinspektören under sina inspektionsresor påträffat ett flertal broar, som rönt skadlig inverkan av de allt mer och mer förekommande regleringsarbetena i vattendragen. Därjämte hade framhållits att i vissa fall landsvägsbroars bestånd äventyrades genom regleringsarbetenas utförande med därav följande risker för trafiksäkerheten å landsvägen.

Lantbruksstyrelsen erinrade i svar å skrivelsen, att förrättningsmannen hade att lämna vederbörande vägstyrelse underrättelse om syneförrättning i torrlägg-

ningsmål, därest allmän väg berördes av det ifrågasätta företaget. Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning borde det ankomma på vägstyrelsen att i sådant fall göra vägingenjören underrättad om syneförrättningen. I fall då vägstyrelse

själv ombesörjde arbetet med vattenavlopp genom allmän väg, borde vägstyrelsen själv göra anmälan till vägingenjören, innan arbetet påbörjades. Överlämnades däremot arbetet till den dikande, borde vägstyrelsen i samband med överlämnandet försäkra sig om, att sådan anmälan komme att göras.

Vid ett sammanträde med landets vägingenjörer den 14-16 december 1933 hade ett flertal vägingenjörer vitsordat, att det förekommit torrläggningsföretag, där vägbroar och vägtrummor ombyggts på ett för byggnadsverkens framtida bestånd mindre tillfredsställande sätt. Som ett allmänt önskemål hade uttalats, att sådan ändring måtte vidtagas i vattenlagen, att vägingenjör bereddes

tillfälle att deltaga i handläggning av ärende rörande i dikningsföretag ingående

vägbro eller vägtrumma.

För att i den mån gällande råda bot

lagbestämmelser medgåve på de miss-

förhållanden, som kunde förekomma vid ombyggnad av i in-

dikningsföretag

gående vägbroar och vägtrummor, hade och i

väg- vattenbyggnadsstyrelsen

cirkulärskñvelse den 2 januari 1934 anmodat att hos

samtliga vägingenjörer

vägstyrelserna hemställa, att underrättelse måtte meddelas dem om tid och plats för sådan syneförrättning, varom nu vore samt att tillfälle måtte

fråga,

beredas dem att därvid närvara för att stå till tjänst med råd och

upplysningar.

Vägingenjörerna skulle vidare hemställa hos vägstyrelserna att bliva underrättade, innan arbete, som berörde allmän

vattenavlopp genom väg, igångsat-

tes. Det vore av vikt, att i dikningsföretag vägbroar

ingående och vägtrummor komme under vägingenjörens prövning, varigenom bereddes honom

möjlighet

att under ärendets handläggning tillvarataga vägväsendets och trafikens intressen.

Då styrelsen ansäge, att de i cirkulärskrivelsen meddelade direktiven icke vore tillfyllest för vinnande av rättelse förhållanden, utan att där-

behövlig i påtalade för erfordrades en ändring av i överensstämmelse med

vattenlagen huvudsaklig

vad i motionen föreslagits, styrelsen bifall till deni motionen

tillstyrkte gjorda

hemställan.

Svenska vägföreningen yttrade över bland annat.

motionen,

Föreningen kunde bestyrka, att olägenheter vore förenade med det nuvarande

förrättningsförfarandet. Det hade förekommit, att i

dikningsföretag ingående

vägtrummor och vägbroar i en del fall blivit utförda ett ur såväl teknisk

på

som ekonomisk synpunkt otillfredsställande sätt. Ett missförhållande

uppenbart syntes vara, att även relativt stora brobyggnader, som skulle i det all-

ingå

männa vägnätet, för närvarande kunde utföras i samband med

dikningsföretag

med bidrag av statsmedel, utan att eller arbetets ut-

konstruktionsritningarna

förande underkastades någon som helst kontroll från de organ, som eljest

statliga

hade till uppgift att utöva kontroll över arbeten,

dylika nämligen vägingenjö-

rerna och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. ville en ut-

Föreningen tillstyrka redning angående ändring i vattenlagen i av motionären syfte. Därvid angivet

borde beaktas att i allmän väg ingående utfördes i samband

brobyggnad,.som

med dikningsföretag, borde underkastas samma kontroll som

brobyggnader,

vilka i vanlig ordning utfördes med av statsmedel.

bidrag

Andra lagutskottet anförde i utlåtande över motionen

(nr 11) följande.

Av vad som blivit anfört såväl i förevarande motion som uti de däröver av-

givna yttrandena funne utskottet framgå, att understund-

torrläggningsföretag

om utfördes utan att tillbörlig betydelse tillmättes de tekniska som borde

hänsyn,

vinna beaktande med anledning av att berörde allmän eller bro-

företaget väg-

byggnad. Orsaken hårtill syntes vara, att vid i av

syneförrättningar anledning

sådana torrläggningsföretag personer med särskild sakkunskap rörande

vägoch broanläggningar icke alltid bereddes tillfälle att närvara. Gällande

lagbestämmelser medgåve visserligen vederbörande att bi-

förrättningsman begära

träde vid förrättningen av men härutinnan

sakkunnig person, någon skyldighet

förefunnes icke. Vägstyrelserna erhölle, om torrläggningsföretag berörde allmän

väg, underrättelse om, att syneförrättning skulle hållas, men vägstyrelserna syntes icke sällan underlåta att begära råd och av

upplysningar vägingenjörerna

angående det tillämnade torrläggningsföretagets utförande.

Enligt utskottets mening borde en verkställas i förevarande

utredning fråga.

Därvid syntes bland annat böra undersökas, dels huruvida det vore lämpligt, att vederbörande vägingenjör enligt vattenlagen bereddes tillfälle att deltaga

i syneförrättning av här ifrågavarande slag, dels ock vilka befogenheter, som

därvid borde tillkomma honom.

På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen, i anledning av ifrågavarande motion, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majzt ville låta verkställa utredning om lämpligheten av sådan ändring av vattenlagen, att vägingenjör erhölle tillbörligt inflytande vid handläggningen av ärenden angående dikningsföretag, som berörde allmän väg, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Lagutskottets utlåtande blev av riksdagen godkänt (skrivelse nr 101 år 1934).

Riksdagens skrivelse har, såsom förut nämnts, av Kungl. Majzt överlämnats till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörande av

deras uppdrag. l

l I

l

l

Av vad ovan anförts framgår att vederbörande vägstyrelse efter det väg-

styrelsen enligt i vattenlagen stadgad ordning erhållit underrättelse om tid

och plats för avseende torrläggningsföretag, som berör all-

syneförrättning

män väg, ofta underlåtit att begära råd och upplysningar i ärendet av väg-

ingenjören. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har därför i särskild cirkulär-

skrivelse anmodat vägingenjörerna att hos vägstyrelserna hemställa såväl om att bliva underrättade om tid och plats för sådan syneförrättning, som även att tillfälle måtte beredas dem att vid förrättningen närvara. Emellertid har det visat att enbart genom denna åtgärd en bättre ordning i

sig,

förevarande hänseenden icke kunnat åstadkommas. Sålunda inträffar det fortfarande endast mera sällan, att begagna av den sak-

vägstyrelserna sig

kunniga hjälp, som står till deras Enligt vad erfarenheten ut-

förfogande.

visat, låter i allmänhet vederbörande vägstyrelse sig endast representera genom någon sin ledamot vid av intresse

syneförrättningen,.huvudsakligen

för frågan, huruvida och i vad mån arbetet å vägen skall bekostas av vägens ägare eller av de dikande. Sedan denna fråga blivit behandlad, tager vägstyrelsen i regel icke vidare befattning med ärendet utan överlåter på de dikande att utföra arbetet.

Jämväl de sakkunniga hava vid övervägandet av hithörande spörsmål kommit till den uppfattningen, att åtgärder böra vidtagas för bättre till-

godoseende av vägintresset i de fall, då allmän väg beröres av torrlägg-

ningsföretag. Genom den allt större betydelse, som de allmänna vägarna erhållit för samfärdseln, kunna nämligen nuvarande bestämmelser om vad som skall när torrläggningsarbete kommer att beröra allmän

iakttagas,

icke anses vara ur vägteknisk och fullt tillfredsställande.

väg, trafiksynpunkt

Vad särskilt beträffar arbetets utförande måste det uppenbarligen anses såsom ett att underrättelse därom icke alltid meddelas

missförhållande,

vägstyrelse eller vägingenjör, ävensom att kontroll från vägingenjörens sida över arbetet ofta kan utebliva.

En viss förbättring i nu påtalade hänseenden borde kunna åstadkommas genom sådan ändring i vattenlagen, att kallelse till syneförrättning avseende torrläggningsföretag, som berör allmän väg, kommer att utfärdas förutom

till vägstyrelsen jämväl till vederbörande Vägingenjör. Därigenom skulle

denne bliva i tillfälle att redan under förrättningen framhålla de synpunk-

ter, som med hänsyn till vägintresset borde tillgodoses. Vägingenjörens be-

fattning med frågan bleve emellertid i detta fall av allenast rådgivande art utan befogenhet för honom att på ett mera avgörande sätt inverka på arbetets planläggning. Med hänsyn härtill finna de sakkunniga för sin del en fullt betryggande ordning kunna i dessa delar ernås allena.st på det sätt, att vid syneförrättning uppgjort förslag till arbete, som här avses, underställes prövning av vägingenjör. Framhållas må att, i vad torrläggnings-

beträffar

företag berörande järnväg, bestämmelser om dylik prövning äro meddelade

i vattenlagen. Enligt 10 kap. 52 § av nämnda lag åligger det nämligen för-

rättningsmannen att, därest i planen för sådant företag ingår anordnande eller ändrande av vattenavlopp järnväg, insända planen i denna del

genom till chefen för vederbörande väg- och vattenbyggnadsdistrikt (numera väg-

och vattenbyggnadsstyrelsen) eller, i fråga om statens järnväg, till veder-

börande distriktsförvaltning (numera distriktschefen), som har att till för-

rättningsmannen avgiva yttrande, huru arbetet lämpligen bör verkställas.

Vad nu motsvarande tillämpning, där eljest företag, som nu

sagts äger nämnts, berör bro, trumma eller annan för järnväg, och sär-

anläggning

skild åtgärd kan kommai fråga till skydd för sådan anläggning. Har i synemännens utlåtande angående gjorts avvikelse från vad sålunda i

företaget

det till förrättningsmannen avgivna yttrandet föreslagits, skall synemän-

nens utlåtande i denna del underställas vattendomstols prövning.

Enligt de sakkunnigas mening frågan om granskning av förslag till

synes arbete, som i samband med berör allmän väg, böra

torrläggningsföretag

lösas i med vad som gäller för järnväg. Planen rörande torrläggnings-

analogi

företaget bör sålunda i den del, varom fråga är, insändas till vederbörande vägingenjör, som skall hava att avgiva huru arbetet bör verk-

yttrande,

ställas. Likaså bör, därest synemännen i utlåtande angående företaget gjort

avvikelse från vad föreslagit, utlåtandet underställas vatten-

vägingenjören

domstols En sådan som den nu föreslagna synes motive-

prövning. ordning

rad framför allt av den stora betydelse, som de allmänna vägarna numera erhållit ur samfärdselns synpunkt. Några nämnvärda svårigheter av praktisk art torde icke behöva befaras genom den föreslagna reformen. Lant-

bruksingenjören och vägingenjören hava nämligen i allmänhet samma sta-

tionsort, varför ett samarbete mellan dem i dessa frågor lätt torde kunna åstadkommas.

Såsom ovan framhållits hava de sakkunniga funnit åtgärder böra vidtagas förutom i nyssberörda avseende j ämväl för åstadkommande av ur

väg-

intressets synpunkt erforderlig kontroll över utförandet av

torrläggnings-

arbete, i den mån detsamma berör allmän väg. För närvarande torde ej sällan förekomma att dylika arbeten, sedan de överlåtits på de dikande, igång-

sättas och utföras, utan att vare sig vägstyrelse eller vägingenjör därom

l underrättas. Det må framhållas, att i vad beträffar

torrläggningsarbete,

som berör järnväg, sådant arbete skall enligt bestämmelserna i 7 kap. 9 § vattenlagen ombesörjas av järnvägens ägare och sålunda icke kan överlåtas på de dikande. Denna bestämmelse har motiverats därmed att med hänsyn till de särskilda förhållanden av trafikteknisk och annan art, vilka komma i betraktande med avseende å järnväg, det från såväl dikningsintressenternas som järnvägens synpunkt vore mest att

ändamålsenligt,

arbetets utförande alltid ombestyrdes av ägare. Det skulle kun-

järnvägens

na frågasättas, huruvida icke i analogi härmed torrläggningsarbete, som berör allmän väg, alltid borde utföras av vägens ägare. En sådan anordning torde emellertid särskilt ur kostnadssynpunkt komma att visa sig mindre lämplig. Det lärer nämligen kunna förutsättas, att arbetet ofta kan utföras för lägre kostnad, därest detsamma ingår som en del av torrläggningsarbetet i övrigt, än vad i motsatt fall skulle bliva händelsen.

De sakkunniga hava därför icke velat sätta i att vad i förevarande

fråga,

hänseende gäller för skall tillämpas jämväl i om allmän väg.

järnväg fråga

För möjliggörande av ur vägintressets synpunkt kontroll över

erforderlig

arbetet, därest detsamma utföres av de dikande, föreslå de sakkunniga i stället sådant tillägg till bestämmelserna i 10 kap. 67§ vattenlagen, att i utlåtande, varom i nämnda lagrum sägs, skall föreskrivas för de

skyldighet

dikande att, innan arbetet igångsättes, i tid därom lämna vederbörande

god

vägingenjör underrättelse.

I vad beträffar huruvida de dikande skola påläggas kostnad för

frågan, vägingenjörens befattning med torrläggningsföretag, i vad detsamma berör

allmän väg, synes jämväl i detta avseende enahanda ordning böra gälla som ifråga om företag, som berör järnväg. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, må i sistnämnda fall någon kostnad för granskning av planen eller för kontroll över arbetet icke de dikande. I överensstämmelse här-

påföras

med bör uppdrag, som i ovannämnda hänseende verkställes av

vägingenjör,

icke heller förorsaka de dikande någon utgift.

Förslag till de ändringar i vattenlagen, som föranledas av vad ovan sagts, ha.r av de sakkunniga utarbetats.

Tillgodoseende av ekonomiska synpunkter vid

torrläggningsföretagens

understödjande med statsmedel.

En fråga av stor betydelse för torrläggningsverksamhetens riktiga

bedrivande är att i möjligaste mån söka skapa garantier för att, innan ett

ifrågasatt torrläggningsföretag kommer till utförande, utredvederhäftig

ning om dess ekonomiska bärighet föreligger. Erfarenheten har vid

givit handen, att detta spörsmål påkallar alldeles särskild uppmärksamhet. Vissa efter planläggning av lantbruksingenjörer under senare år utförda företag,

särskilt vattenavlednings- och av större

sjösänkningsföretag omfattning,

hava nämligen utfallit mer eller mindre i ekonomiskt hän-

ogynnsamt seende.

Såsom förut framhållits har föreliggande fråga påtalats av

riksdagens

revisorer i av dem till riksdagen avgivna berättelser. Efter närmare redogörelse för vissa av lantbruksingenjörer handhavda vilka

förrättningar,

föregått utförandet av torrläggningsföretag, som sedermera visat sig vara

ur ekonomisk synpunkt funno sig riksdagens år 1927

mindervärdiga, för-

samlade revisorer sålunda föranlåtna att rikta en kritik mot det sätt,

skarp varpå enligt revisorernas mening lantbruksingenjörerna handhade dem an-

förtrodda uppdrag. Revisorerna uttalade därvid, att det vore

ofrånkomligt,

att intressenterna i företag av denna art hade där

befogade anspråk på att,

de i dylika frågor hänvände sig till statens för ändamålet tillsatta befattningshavare, saken också av dessa utreddes ett så att

på vederhäftigt sätt,

intressenterna ej genom felbedömningar eller slarv av

förrättningsmannen

föranleddes till oräntabla eller illa och utsattes

planerade företag därigenom

för allvarliga ekonomiska risker. J åmväl borde revisorernas uttalande

enligt

ihågkommas att viktiga statsintressen lede avbräck miss-

allvarligt genom

krediterandet av detta slags företag. Till förhindrande av, att påtalade brister skulle för framtiden förekomma, det revisorerna närmast

syntes ligga till hands, att och andra överordnade

lantbruksstyrelsen myndigheter på

ett kraftigare sätt än dittills måtte öva kontroll över

lantbruksingenjörer-

nas förrättningar. Vidare borde tagas under huruvida lant-

övervägande

bruksingenjörernas kompetens enligt gällande bestämmelser vore tillräcklig för bedömandet av alla de frågor, som vid inver-

torrläggningsföretag

kade på resultatet och, därest så till vore föreskrifterna

äventyrs ej fallet,

härom borde i erforderlig grad Till sist reviso-

kompletteras. ifrågasatte

rerna, huruvida de för lantbruksingenjörerna gällande lönebestämmelserna,

som gjorde vederbörande tjänsteman i inkomstavseende till del

väsentlig

.beroende av mångfalden av de förrättningar, han kunde förskaffa och

sig

hinna avverka, vore ur ovanberörda synpunkt ändamålsenliga. Ett sådant

lönesystem vore enligt revisorernas att fresta såväl till allt-

mening ägnat för optimistiska kostnadsberäkningar och båtnadsuppskattningar som till

mindre noggrann i övrigt av

handläggning förrättningarna.

De år I932 församlade statsreviso1erna funno sig även föranlåtna beröra

nu föreliggande frågor, därvid de efter redogörelse av Vissa andra av lant-

bruksingenjörer handlagda förrä.ttningar av samma art som de år 1927 omförmälda såsom slutomdöme i sin berättelse uttalade, bland annat, att verksamma åtgärder ovillkorligen måste vidtagas för ernående av större

vederhäftighet i de utredningar, som lades till grund för vattenavlednings-

företag. Dessa utredningar kunde icke blott öva inflytande på en hel trakts ekonomiska väl utan föranledde även betydande utgifter för statsverket. För eliminerande av den frestelse att få. jämväl ekonomiskt mindre bärande

företag till stånd, som läge däri, att utredningskostnaderna finge inräknas

i de belopp, som lades till grund för statsunderstödets fastställande, ifrågasatte revisorerna sådan ändring av bestämmelserna i denna del, att statsunderstöd ej måtte annat än efter särskild prövning utgå till sådana kost-

nader, som (i form av utgifter för syneförrättningar, kartor och handlingar

med mera dylikt) erfordrades för företagets framförande till den punkt, att statsbidrag under förutsättning av förefintligheten av därför föreskrivna villkor i övrigt kunde beviljats. Alternativt kunde enligt revisorernas mening ändring av berörda bestämmelser ske på sådant sätt, att ovillkorlig

sammankoppling mellan frågan om statsbidrag till förrättningskostnaderna

och fråga om dylikt bidrag till företagets utförande bortfölle. Det syntes nämligen revisorerna kunna tänkas en sådan ordning, att statsbidrag till

förrättningskostnaderna skulle, där sä med avseende ä omständigheterna

prövades skäligt, kunna lämnas, även om företaget icke komme till ut-

förande. Jämväl kunde de påvisade missförhâllandena på ifrågavarande

område giva anledning till övervägande, huruvida ej lantbruksstyrelsen

skulle kunna utan ökning av organisationsramen tillföras sådan speciell sakkunskap, som kunde vara erforderlig för att förslag till vattenavled-

skulle inom styrelsen kunna ägnas en granskning, som i högre

ningsföretag

grad än vad dittills torde varit fallet inriktade sig på verklig kontroll av vederbörande företags lämplighet ur ekonomisk synpunkt, ej minst med

hänsyn till båtnadsuppskattningen.

I fråga om nuvarande ordning för handläggning av vattenavledningsföretagen hava de hos Svenska M osslculturféreningein. anställda kulturingenjörerna A. Bauman, E. Hole och O. Djurle i en till de sakkunniga från jord-

bruksdeparteme-ntet överlämnad skrivelse anfört i huvudsak följande.

Den verksamhet, som för närvarande omhänderhades av lantbruksingen-

jörerna, hade till huvudsakligt ändamål att torrlägga mark för odlings-

ändamål. Emellertid saknade lantbruksingenjörerna den utbildning, som vore erforderlig för bedömande av exempelvis torv- och gyttjemarkers värde ur odlingssynpunkt. I flertalet fall, då utförda torrläggningsföretag visat

ekonomiskt förlustbringande, hade torrläggningen just berört marker,

sig

vilka ur nämnda synpunkt Varit mer eller mindre värdelösa. Det vore uppenbart, att innan kostbara och för mer eller mindre bin-

markägarna dande utredningar igångsattes av lantbruksingenjör för torrläggningen,

markerna borde undersökas av sakkunnig förrättningsman. Mosskulturför-

eningens tjänstemän vore de enda, som allsidigt och grundligt behärskade spörsmålen beträffande torv- och gyttjemarkers utnyttjande för odling. Det

kunde därför sägas vara naturligt och riktigt att, så snart uppstode

fråga.

om torrläggning av sådana marker, anlita den sakkunskap, som dessa

tjänstemän besutte, för utförande av erforderliga förundersökningar av

marken. Sedermera har Djurle i en till de sakkunniga inkommen skrivelse före-

slagit, att inom lantbruksstyrelsen måtte anställas tjänstemän, vilka vore

kompetenta att utföra nyssnämnda markundersökningar. Därigenom skulle

samarbete mellan dessa tjänstemän och lantbruksingenjörerna, vilka hade att svara för handläggningen av de tekniska vid torrläggnings-

frågorna

företagen, bäst kunna ordnas.

Föreningen lantbruksingenjörsassistenteø har i anledning av de av riks-

dagens ovannämnda revisorer framställda erinringarna i en till de sakkunniga från överlämnad skrivelse anfört, bland

jordbruksdepartementet

annat, att de av revisorerna framförda anmärkningarna avsåge huvudsak-

ligen felaktigheter i de bestämningar av jordarter och schaktningsmassor m. m., vilka föregått upprättandet av förslag till vattenavledningar. Dessa bestämningar, vilka lades till grund för kostnadsberäkningarna,

verkställdes numera så gott som undantagslöst av

lantbruksingenjörernas

tjänstebiträden. Då dessa vore helt oansvariga för sina åtgärder, hade principalerna att personligen svara för de arbeten, som av deras medhjäl-

pare utfördes. Detta förhållande måste anses principiellt oriktigt, då lantbruksingenjörerna icke kunde utöva någon effektiv kontroll över sina under- j ordnades arbeten. Bristen på. vederhäftighet i de ekonomiska utredningar, som av revisorerna påtalats, torde hava haft sin grund i, att lantbruksingenjörernas medhjälpare icke ägt mot det av dem utförda arbetet svarande kvalifikationer. Det vore erforderligt att skapa en med tjänstemanna-

ansvar och kompetens utrustad kår av lantbruksingenjörsassistenter.

nödig

De sakkunniga hava förevarande ingående uppmärksamägnat spörsmål

het samt dryftat olika vägar, som kunna tänkas leda till ett undanröjande av förefintliga missförhållanden. I detta sammanhang bör emellertid icke förbises att lantbruksingenjörernas verksamhet ej sällan är förenad med alldeles särskilda svårigheter. Torrläggningsföretag kunna till sin allmänna karaktär i många avseenden

jämföras med andra byggnadsarbeten, exempelvis väg- eller järnvägsbyggnader, i det att beträffande samtliga dessa slag av de förhållanden,

företag,

varpå kostnadskalkylerna skola grundas, äro i grad

hög svårbedömliga.

Den ovisshet i_fråga om ett rätt bedömande av kostnaderna, som därför alltid måste vidlåda dylika framträder alldeles då det

kalkyler, särskilt, gäller planerandet av torrläggningsföretag. Trots den största noggrannhet

vid markundersökningarna är det nämligen icke alltid att, särskilt

möjligt

i fråga om på relativt stort under med

schaktningsarbeten djup markytan,

säkerhet fastställa schaktnings- eller sprängningsmassornas art och storlek eller förutse möjligheten av ras. I nämnda avseenden förekommande osäkerhetsmoment måste sålunda räknas till sådan företagarerisk, som, i likhet med vad fallet är vid vissa andra här ovan nämnda få

byggnadsarbeten,

anses oundvikliga. Härtill kommer att det ekonomiska resultatet av ett

torrläggningsföretag är beroende av jämväl andra synnerligen ovissa fak-

torer, i första hand storleken av den värdeökning, som intressenterna efter

torrläggnjngens utförande kunna påräkna för sina jordbruk. Uppskatt-

ningen av denna måste nämligen bliva helt beroende av vid

värdeökning

tillfället rådande konjunkturer med avseende på jordvärden,

avsättnings-

förhållanden m. m. Det kan därför icke undvikas, att exempelvis under kristid inträffade våldsamma växlingar i arbets-

konjunkturerna på

marknaden eller inom kunna få ett ödesdigert

jordbruksnäringen inflytande

på bärigheten av särskilt mera omfattande torrläggningsföretag. Att i förväg kunna bedöma dylika extraordinära förhållanden måste anses ligga

utanför förrättningsmannens räckvidd.

Å andra sidan lärer det icke sällan hava förekommit, att torrläggningsföretag, som enligt vid och båtnads-

syneförrättning framlagda kostnads-

kalkyler visat sig vara av ganska tvivelaktigt värde ur ekonomisk

syn-

punkt, likväl bringats till utförande på yrkande av sakägarna, vilka därvid

känt sig lockade av de relativt frikostiga statsunderstöd, som hittills stått till för detta ändamål.

förfogande

Frånsett vad sålunda anförts torde det emellertid vara obestridligt, att orsaken till den ogynnsamma utgången av en del haft sin

företag grund

i mindre tillfredsställande eller rent av undersökningar av för-

felaktiga

rättningsmannen vid planläggningen av företagen. Ur såväl statens som de enskilda jordägarnas synpunkt måste det anses som en av

angelägenhet

största vikt att i nu nämnda avseende söka skapa större säkerhet.

Bland de åtgärder, som enligt de sakkunnigas mening kunna vara ägnade

att främja detta syftemål, har till en början en sådan anordning framstått såsom önskvärd, varigenom statsunderstöd skulle främst komma de torr-

till godo, vilka ur allmän synpunkt borde i första hand

läggningsföretag

uppmuntras. Detta skulle förutsätta en sovring inom lantbruksstyrelsen av inkomna ansökningar om statsunderstöd med hänsyn till företagens värde ur nämnda synpunkt. Häremot resa sig emellertid en del svårigheter. Sålunda kan beviljandet av för visst budgetår tillgängliga statsunderstöd

- under senare tid uppgående till — mellan 8,4 och 11,5 miljoner kronor

icke ske utan i olika samtidigt repriser under ett och samma allt efter-

år,

som om understöd

ansökningarna hinna underkastas inom lant-

granskning

bruksstyrelsen. Det är vid sådant förhållande icke

möjligt att vid någon

viss tidpunkt av året överblicka ansökningsmateñalet i dess helhet och

avväga de olika företagens värde sinsemellan. Även om sålunda en fullt

effektiv sovring i enlighet med ovan angivna grunder svårligen låter sig praktiskt genomföra, är det uppenbart att kan mycket vinnas därigenom,

att ansökningar om statsunderstöd till

torrläggningsföretag, vilka ur olika

synpunkter befinnas eller mindre

tvivelaktiga angelägna, upptagas till pröv-

ning först i andra hand och i den mån tillgången på statsmedel det med-

giver. Enligt vad de

sakkunniga inhämtat, tillämpar också lantbruksstyrel-

sen redan nu ett

dylikt tillvägagångssätt. Genom den av de

förstärkning

kvalificerade arbetskrafterna

på styrelsens kulturtekniska byrå, som de

sakkunniga i det komma följande föreslå, säkerligen ökade möjligheter för

styrelsen att i nu berörda hänseende.

tillskapas

Härutöver hava de

sakkunniga dryftat jämväl andra utvägar, som kunna

tänkas leda till en i nu

förbättring antydda förhållanden.

Därvid har undersökts huruvida för till

antagandet lantbruksingenjör

stadgade villkor äro ägnade att

bibringa befattningshavama tillräcklig

kompetens för bedömandet av alla de som vid

frågor, torrläggningsföretag

kunna antagas inverka

på dessas resultat.

I fråga om i

lantbruksingenjörernas kompetens tekniskt hänseende synes

denna numera väl motsvara de som krav, böra ställas på dessa

tjänstemän.

Gent emot den som uppfattningen, också blivit framförd, att lantbruks-

ingenjörerna vore tekniskt de överkvalificerade, Vilja sakkunniga betona

vikten av, att dessa besitta teknisk

befattningshavare stor skicklighet, för-

utan vilken det icke torde vara

möjligt att avgöra de ofta invecklade frå-

gor av teknisk art, som framkomma vid

planläggningen av torrläggnings-

företag. Kravet på i nu nämnda avseende

hög kompetens torde för övrigt i framtiden komma att

göra sig ännu mer gällande, i den mån till hand-

läggning av

lantbruksingenjörer hänskjutas frågor rörande särskilt omfat-

tande och dessas inverkan

vattenregleringsföretag på jordbruket. Ett fler-

tal dylika fall kunna redan nu i olika

påvisas delar av landet, exempelvis

reglering av Helgeån, Lyckebyån, Emån, Fyrisån m. fl.

För

lantbruksingenjörernas agronomiska kompetens i allmänhet lärer det

numera jämväl få anses vara väl den för sörjt genom blivande lantbruks-

ingenjörer föreskrivna utbildningen vid i all lantbrukshögskolan synnerhet

med till den inriktade

hänsyn speciellt undervisning i kulturteknik, som

i, dessa elever erhålla vid

högskolans agronomisk-hydrotekniska institution.

i Vad särskilt beträffar moss- och

torvjordsfrågor torde för lantbruksingen-

insikter på jämväl detta område

jörernas tjänsteutövning erforderliga

vid De finna således de

kunna förvärvas lantbrukshögskolan. sakkunniga

i dessa delar föreskrivna i

för lantbruksingenjörerna kompetensvillkoren

efter de som ordinärt åligga dessa

stort sett väl anpassade arbetsuppgifter,

En av i sådan rikt-

befattningshavare. skärpning kompetensfordringarna

såsom skulle uppställas krav på

ning, att för anställning lantbruksingenjör

beträffande moss- och

inom vissa områden, exempelvis i specialutbildning

icke vara av förhållandena påkallad. De särskilda syn-

torvjordar, synes

som när fråga är om moss- och torv-

på ett torrläggningsärende, punkter

eller kunna torde bäst kunna tillgodoses ge-

jord eljest göra sig gällande,

i fall av området sakkunnig. I detta

nom tillkallande dylikt på speciellt

förut framkommit, dels att föravseende hava, såsom nämnts, förslag

förrättningsmän skall verkstälundersökning genom speciellt sakkunniga

är om av moss- och torvjord, dels ock las i alla de fall, då fråga torrläggning

skola för detta ändamål anställas särskilda

att inom lantbruksstyrelsen

härå de framhålla, att redan Med avseende vilja sakkunniga

tjänstemän.

ett stadium av förrättningen få till

nu möjlighet förefinnes att på tidigt

såväl moss- eller torvjordsonn-ådet som

stånd dylika undersökningar på av förråttningsman eller sak-

inom andra områden samt att på initiativ

tillkalla sakkunskap. Det bör ägare för detta ändamål erforderlig speciell

att härom utfärda närmare direktiv till

ankomma på lantbruksstyrelsen

förrättningsmännen.

härefter till huruvida en bättre

De sakkunniga övergå frågan, genom

sida över verk-

kontroll från lantbruksstyrelsens lantbruksingenjörernas

samhet skulle kunna större för att det med den statsunder-

skapas garanti

stödda ändamålet vinnes.

torrläggningsverksamheten åsyftade

utövas redan för närvarande sådan

Enligt vad de sakkunniga inhämtat,

till för vilkas utförande

kontroll i så måtto, att undersökningarna företag,

underkastas inom lantbrukssty-

statsunderstöd rbegäres, eftergranskning

att denna icke

relsen. har emellertid framhållit, eftergranskning

Styrelsen

mera i allmänhet över förrättningskan medföra någon ingående kontroll

ehuru dock av förrättningsakten kan dragas

mannens arbete ute på fältet,

om hans förfarande under själva förvissa slutsatser i olika hänseenden

av utav de

En viss kontroll för utrönande ändamålsenligheten rättningen.

av dispositionerna åstadkommes jämväl genom

förrättningsmannen gjorda

kulturtekniska i vissa fall före-

av å lantbruksstyrelsens byrå

byråchefen

å förrättningsställena. tagna inspektioner

det framstått såsom angeläget, att

För de sakkunniga har synnerligen

som för närvarande utövas från den centrala

en av den kontroll,

utökning

över handhavande av dem ålig-

myndighetens sida lantbruksingenjörernas

gande arbetsuppgifter kommer till stånd. Detta gäller i vad beträffar såväl

tekniska som agronomiska måste

frågor. Lantbruksstyrelsen emellertid i

sådant fall utrustas med för ändamålet

erforderlig personal. Denna bör

bestå av tjänstemän i sådan fristående att kunna

ställning, de må fullt

opartiskt bedöma de olika ekonomiska förutsätt-

torrläggningsföretagens

ningar m. m. Det bör ankomma bland att på dem, annat, genom täta

inspektioner inom de olika

lantbruksingenjörsdistrikten möjliggöra för

lantbruksstyrelsen att komma i närmare kontakt med

förrättningsmännens

verksamhet och att således redan under ute

behandlingen på. distrikten av

ifrågasätta mera betydelsefulla kunna bilda

torrläggningsarbeten sig en

uppfattning om dessas värde ur ekonomisk Genom en kon-

synpunkt. dylik

troll rätt utövad borde kunna ernås större

enhetlighet vid handläggningen

av inom olika delar av

toirläggningsförrättningar landet. De tjänstemän,

som skulle anställas för en sådan borde

inspektion, jämväl, i den måntiden

det medgåve, kunna för verkställande av

utnyttjas granskningsarbeten och

utredningar m. m. inom kulturtekniska

lantbruksstyrelsens byrå. För full-

görandet av ovan angivna måste de besitta framstående

uppgifter duglighet ävensom stor praktisk erfarenhet

på torrläggningsverksamhetens om-

råde. Det torde vara svårt att bedöma behovet av för ändamålet erforderliga arbetskrafter. De sakkunniga hava för sin del ansett böra stanna

sig

vid att föreslå, att två

dylika tjänstemän, förslagsvis benämnda överinspek-

törer, anställas, av vilka den ene bör vara i tekniska och

i specialutbildad

den andre i agronomiska

frågor.

Framhållas må att genom den nu av arbetskraf-

I föreslagna utökningen

terna inom det bör bliva att

lantbruksstyrelsen möjligt jämväl tillgodose

kravet på ökad kontroll från statens sida över

hushållningssällskapens be-

i med den statsunderstödda

fattning täckdikningsverksamheten.

Det lärer kunna förutses, att statens för denna ökade utgifter kontrolli verksamhet skulle komma att mer än väl av de

uppvägas besparingar,

vilka komme statsverket till i den mån denna verksamhet godo, det genom bleve att exempelvis förhindra anvisande av i möjligt statsunderstöd till

i ekonomiskt avseende tvivelaktiga

företag.

I

De hava vidare under

sakkunniga tagit övervägande, huruvida för bättre tillgodoseende av ekonomiska synpunkter vid av

understödjande torrlägg-

ningsföretag nu gällande bestämmelser understöd böra

E angående dylikt

revideras. 1931 års utredningsmän för verkställande av och

utredning utarbetande

av förslag rörande i för

i erforderliga ändringar gällande grunder understöd

ur avdikningsanslaget och avdikningslånefonden behandlade, bland annat,

detta spörsmål. De uttalade att önskvärd till

därvid, trygghet förhindran-

ekonomisk mindervärdiga eller tvivelaktiga torrlägg-

de av, att ur synpunkt

i till erhållande av statsunderstöd, i sista hand

ningsföretag komme fråga

kunde vinnas allenast sådan av därför föreskrivna villkor,

genom skärpning

till erhållande av statsunderstöd icke komme att bliva att enbart utsikten

den till genomförande. I nu nämnda

huvudsakliga anledningen företagets

bland annat, att dittills såsom

hänseenden föreslogo utredningsmännen,

fastställda för den relativa kostnaden villkor för understöd högsta gränstal

till att det lämnade med- 1.20 måtte sänkas 1.10, ävensom tillämpningsvis

i vissa fall av och dylikt

till ett frånräknande förrättningskostnader givandet

kostnadens och båtnadens inbördes storlek borde uppvid bedömandet av

i av gällande

höra att gälla. Sålunda föreslagna skärpningar tillämpningen

kunna förväntas i icke

understödsbestämmelser ansåge utredningsmännen

till en av ansökningarna om statsunderstöd

obetydlig grad bidraga sovring i

allmänna ekono- 1

och därmed till höjande av torrläggningsverksamhetens i

resultat i nämnda avseende kunde emelmiska nivå. Fullt tillfredsställande

vinnas endast genom en samtidig 1

lertid enligt utredningsmännens mening

i detta hänseende stannade utred- 2

av bidragskvot. I l reducering gällande

en av bidraget till högst en tred-

ningsmännen för att förorda nedsättning

att de företag komme att

jedel av kostnaden under beräkning, därigenom

vilka vederbörande markägare måste säga sig, hållas tillbaka, beträffande

oviss i förhållande till den insats,

att nyttan av företaget Vore tämligen

som måste göras utöver statsbidraget.

att den i undantagsfall medgivna högsta

Utredningsmännens förslag,

borde nedsättas till 1.10, samt att det för den relativa kostnaden gränsen om frånräknande i vissa fall

dittills tillämpningsvis lämnade medgivandet

och vid bedömandet av kostnadens och

av förrättningskostnader dylikt

borde att gälla, biträddes av statsrådet båtnadens inbördes storlek upphöra

i till 1932 års riksdag

och chefen för jordbruksdepartementet proposition

av nr 332 år 1932).

(nr 215 s. 14:) och godkändes riksdagen (skrivelse

Vad om en sänkning av den fastställda högsta bidrags-

anginge förslaget till av kostnaden för företaget, anförde

kvoten från hälften en tredjedel

i bland annat, följande.

departementschefen nyssnämnda proposition,

att statsmakterna så sent som år 1929 »Mot förslaget talar, bland annat,

för som avse odlad jord, från

beslutat höja bidragskvoten torrläggningsföretag,

för Den föreslagna allmänna en till hälften av kostnaden företaget.

tredjedel måste också uppenbarligen för de bidragstagande nedsättningen i bidragskvoten

i att jag icke

medföra en så väsentlig försämring bidragsvillkoren, jordbrukarna för

till Det torde ansett beredd att nu medverka förslagets genomförande.

mig

böra att då för närvarande

i detta sammanhang erinras, bidragskvoten övrigt

hälften av kostnaden, Maj :t är oförhindrad att, är fastställd till högst Kungl.

skäl av anhopning av ansökningar därest så av statsfinansiella ellerpå grund

än som svarar mot halva

eller finnes påkallat, bevilja lägre statsbidrag

eljest

kostnaden»

I vad beträffar sambandet mellan, å ena villkoren för statsunder-

sidan,

stöd och, å andra sidan, förekomsten av ekonomiskt hava de

svaga företag

sakkunniga kommit till en som nära ansluter till vad 1931

uppfattning, sig

års utredningsmän anfört.

De skäl för en sänkning av den för den relativa kostna-

högsta gränsen den till 1.10, som av nämnda finna de

åberopats utredningsmän, sakkunniga

således fullt bärande. Likaså anse de ur nu förevarande

sakkunniga syn-

punkt riktigt, att förrättningskostnaderna medräknas vid bestämmande av den relativa kostnadens storlek.

I fråga om ändring av nu gällande vilken såsom ovan

högsta bidragskvot,

anförts uppgår till hälften av kostnaden för ett äro de

företag, sakkunniga

väl av den att en av densamma

uppfattningen, lämpligt avvägd reducering

vore ägnad att motverka tillkomsten av ekonomiskt

kraftigt svaga företag.

Med till, bland den att om en sådan

hänsyn annat, omständigheten frågan

sänkning relativt varit föremål för statsmakternas och

nyligen prövning

därvid avvisats, hava de emellertid ansett icke böra

sakkunniga sig ifråga-

sätta i gällande bestämmelser i denna del.

ändring

Efter närmare undersökning av de särskilda bestämmelser och villkor i övrigt, som för närvarande i om statsunderstöd ur

gälla fråga avdiknings-

anslaget och hava de funnit desamma

avdikningslånefonden, sakkunniga

väl avvägda. Någon i dessa hänseenden de sakkunni-

ändring synes enligt

gas mening sålunda icke vara av förhållandena påkallad.

Såsom en utväg att undanröja frestelsen att jämväl ekonomiskt

bringa

mindre lönande företag till stånd hava riksdagens år 1932 församlade revisorer, såsom av deras förut refererade yttrande

framgår, ifrågasatt ändring

av gällande bestämmelser angående till

statsbidrag förrättningskostnader för torrläggningsföretag antingen sålunda, att må endast dylikt bidrag

efter särskild prövning till eller alternativt

utgå förrättningskostnad, på

det sättet, att till kostnad där så med avseende å

statsbidrag dylik må, omständigheterna prövas skäligt, kunna lämnas jämväl utan att företaget

kommer till stånd.

De kunna för sin del icke biträda det av revisorerna fram-

sakkunniga

ställda förslaget, att utbetalande av till

bidrag förrättningskostnaderna

skulle bliva beroende av en särskild prövning från fall till fall. Förutom det att en sådan bestämmelse icke torde medföra verkan att förhindra

åsyftad

tillkomsten av de ekonomiskt mindre lönande kan det

företagen, befaras,

att den kommer att på olika sätt drabba intressenterna i för lik-

övrigt

värdiga företag. Det synes nämligen vara omöjligt att rättvist

avväga grun-

derna för den av revisorerna särskilda

ifrågasätta prövningen.

Vad däremot beträffar revisorernas alternativt framställda att

förslag,

statsbidrag till förrättningskostnaden för ett skulle, därest så

företag prö-

vades kunna lämnas jämväl utan att företaget komme till utföran-

skäligt,

de, finna de sakkunniga detta vara värt beaktande. För ett talar särskilt den omständigheten, att det

dylikt medgivande

såsom icke låter göra —— åtminstone i om företag av mera

regel sig fråga omfattning —— att redan på ett tidigt stadium av utredningsbetydande

arbetet huruvida blir ekonomiskt Klarhet

avgöra, företaget genomförbart.

kan först sedan fullständiga kostnads- och

härutinnan nämligen vinnas,

Giva dessa till resultat, att förutsätt-

båtnadskalkyler föreligga. kalkyler

för erhållande av statsunderstöd icke finnas, kan gäldandet av för-

ningar

komma att för sakägarna innebära en betydande eko-

rättningskostnaderna

nomisk Så blir även förhållandet i fråga om företag, vilka vis-

påfrestning.

formellt villkoren för statsunderstöd, men likväl finnas

serligen uppfylla

av särskilda icke böra understödjas med stats-

på grund omständigheter

medel. I nu fall kan det rimligt, att sakägare, på vilkas

angivna synas

initiativ under förhoppning att till företagets

förrättningarna igångsatts utförande erhålla statsunderstöd, beredas någon hjälp till förrättnings-

kostnadernas Rätt till åtnjutande av denna förmån bör allenast

gäldande.

tillkomma intressenter i företag, varom syneförrättning handlagts enligt under att understöd från statens sida

vattenlagen, iakttagande jämväl

icke må lämnas till av kostnad för sådant utredningsarbete, som

gäldande

mot verkställts på begäran av veder-

förrättningmannens avstyrkande

börande som här avses, torde böra utgå i form av

sakägare. Understöd, utan återbeta.lningsskyldighet samt beviljas av Kungl. Majzt.

bidrag

I om nu berörda förrättningar bör lantbruksstyrelsen, där så kan

fråga

finnas mera undersökning av förhållandena

erforderligt, genom ingående

än vad såsom regel behöver ske, bilda sig en uppfattning

på platsen, eljest

För verkställande av undersökning skulle

om företagets berättigande. dylik

de till å kulturtekniska byrå föreslagna

anställning lantbruksstyrelsens

överinspektörerna stå till förfogande.

Då det att fastställa storleken av nu statsbidrag till för-

gäller ifrågasatt

bör påpekas att, för den händelse bidraget bevilja-

rättningskostnaderna

des till nämnda kostnader i deras det torde kunna befaras, att en

helhet,

sådan komme att framlocka mindre väl grundade ansökningar.

anordning

Till förhindrande härav böra till högst hälften av

synes bidraget begränsas

vederbörande sakägare själva få vid-

ifrågavarande kostnader, varigenom

kännas återstående delen av kostnaderna. Underidenna förutsättning torde för ändamålet icke bliva av mera storlek.

statens utgifter någon betydande

fall lärer statens härutinnan få anses komma att i vä-

I varje uppoffring

att större säkerhet ernås för att statsmedel icke

sentlig grad uppvägas av,

komma att i för utförandet av sådana torrläggningsföretag,

tagas anspråk

som ur ekonomisk synas vara tvivelaktiga.

synpunkt

Med till vad ovan anförts föreslå de sakkunniga, att statsbidrag hänsyn

till förrättningskostnad för må i överensstämmelse

torrläggningsföretag

med nu angivna riktlinjer kunna utgå även för det fall, att icke

företaget

kommer till utförande.

Härav föranledda författningsbestämmelser hava införts i vid betänkandet fogat i ämnet.

förslag

Vad angår åtgärder, som i böra vidtagas för ett bättre tillgodo-

övrigt

seende av ekonomiska synpunkter vid komma de

torrläggningsföretagen,

sakkunniga i det följande att taga under behandling ifrågavarande spörsmål, i vad detsamma kan röna inverkan av det sätt, varpå lantbruksingen-

jörernas och deras biträdens och avlöningsförhållanden för

anställnings-

framtiden komma att ordnas.

Lantbruksingenjörernas och deras biträdens anställnings- och

avlöningsförhållanden.

De av de hittills reformerna för av

sakkunniga föreslagna avhjälpande

vissa brister, som vidlåda kunna såsom förut

torrläggningsverksamheten,

anmärkts genomföras utan förändringar i den bestående organisationen.

En fullt effektiv och rationell lösning av problem kan emel-

föreliggande

lertid enligt de bestämda icke vinnas, därest icke

sakkunnigas uppfattning

därutöver genomgripande förändringar genomföras med avseende å lant-

bruksingenjörernas avlöningsförhållanden och i fråga om villkoren för an-

ställandet och avlönandet av

lantbruksingenjörernas tjänstebiträden.

Det nuvarande avlöningssystemet för lantbruksingenjörerna, varigenom

dessa åtnjuta viss fast grundlön samt därutöver uppbära arvode taxa

enligt

för utfört arbete, medför oundgängligen, att de för sin utkomst bliva i väsentlig grad beroende av den vari bliva åt dem

omfattning, förrättningar

överlämnade. Givetvis kan detta system innebära en svaghet.

betänklig

Det lärer nämligen kunna befaras, att vid sådant för-

lantbruksingenjören

hållande ej kan stå fullt opartisk vid bedömandet av ett till utförande

ifrågasatt torrläggningsföretags ekonomiska förutsättningar. Då fråga är

om företag, vars ekonomiska genomförbarhet kan synas tveksam, ligger det nära till hands att antaga, att i sin önskan att

förrättningsmannen förhjälpa

intressenterna att få utfört med av frestas till

företaget bidrag statsmedel,

alltför optimistiska kostnadsberäkningar och Lika-

båtnadsuppskattningar.

så kan erforderlig noggrannhet i av tänkas

handläggningen förrättningarna

bliva eftersatt därigenom, att det ligger i intresse att

förrättningsmannens

medhinna så mycket arbete som Till följd härav kunna bland annat

möjligt.

fältundersökningarna, vilka komma att ligga till grund för kostnadernas

beräkning m. m., bliva otillförlitliga. .I fråga om åtskilliga av de företag,

vilka utfallit mer eller mindre ogynnsamt i ekonomiskt hänseende, har sålunda orsaken till misslyckandet varit att hänföra till ofullständiga eller

felaktiga förundersökningar i samband med företagens planläggning. Be-

aktas bör även att bedömande av för för-

lantbruksingenjörens ordningen

rättningarnas handläggning kan tänkas i någon mån röna inverkan av hans privatekonomiska intressen. Även om missförhållanden av nu antydd art endast i kunna påvisas hava förekommit, det emeller-

undantagsfall synes

tid i betraktande av de betydande kapitalbelopp, statens insats i torrläggningsföretagen representera, vara av vikt, att inga sidohänsyn må komma

att inverka på lantbruksingenjören i dennes tjänsteutövning.

Ur nu angivna synpunkter måste det enligt de anses

sakkunnigas mening

som ett villkor för ernående av en fullt objektiv och opartisk

oeftergivligt

inställning från sida till på honom ankommande

lantbruksingenjörens

tjänsteuppgifter, att han ställes ekonomiskt oberoende av taxeinkomster och sålunda blir helt avlönad med statsmedel.

i

Vad beträffar och för E

anställnings- avlöningsvillkoren tjänstebiträdena 1

I hos har om en härutinnan sedan l

lantbruksingenjörerna, frågan förbättring

a länge varit på tal. De sakkunniga hava även erhållit i uppdrag att i dessa

frågor verkställa och avgiva förslag.

utredning iI

i

Föreningen lantbruksingenjörsassistenter, som representerar de hos lant-

anställda assistenterna och tekniska biträdena, hava i

bruksingenjörerna

olika dels till de från jordbruksdepartementet överlämnade och

sakkunniga

dels till de sakkunniga direkt översända skrivelser framfört vissa synpunkter i denna fråga samt därvid framställt önskemål bland annat därom, att tjänstebiträdena måtte anställas i statens tjänst och sålunda upphöra att

vara tjänstemedhjälpare. Vidare borde enlantbruksingenjöremas privata ligt föreningens mening kompebensfordringarna för erhållande av förste

assistentbefattning i visst avseende utökas, samt särskilda kompetensford-

författningsenligt föreskrivas för assistent.erna. Förste

ringar assistenter-

na borde tillerkännas behörighet att självständigt och på eget ansvar

enklare att verkställa och besikt-

handlägga syneförrättningar, avsyningar

ningar av statsunderstödda m. m. Slutligen syntes det

torrläggningsföretag

att bestämmelserna om rese- och traktamentsersätt-

föreningen rimligt,

ningar för tjänstebiträdena reviderades, så att dessa erhölle full kompensa-

tion för sina kostnader i dessa hänseenden.

De finna det vara av den största betydelse för torrläggnings-

sakkunniga

verksamhetens framtida bedrivande, att av biträdeskåren hos

rekryteringen

blir så som möjligt. Det bör härvid ihågkommas,

lantbruksingenjörerna god

att de fältundersökningar, som föregå utförandet av ett torrläggningsföre-

hittills i stor anförtrotts åt assistenter och tekniska bi-

tag, utsträckning

träden. Kontroll över dessa undersökningars har endast i

tillförlitlighet kunnat utövas av lantbruksingenjörerna. Detta ligger för övrigt ringa grad

i sakens natur, särskilt i vad beträffar de av biträdena å fältet gjorda under-

för utrönande av svårighetsgraden i fråga om schaktningssökningarna

arbeten av olika slag. Jämväl för framtiden måste man räkna att

med,

dessa komma att i stort. sett utföras av bi-

undersökningar självständigt

trädena, huru än organisationen utformas.

För ernående av bättre förhållanden i nu hänseenden är det erfor-

sagda

derligt, att relativt stora krav ställas kompetensen hos

på lantbruksingen-

jörernas fältbiträden, samt att dessa beredas en så att

tryggad anställning,

till kunna förvärvas krafter. Så

befattningarna verkligt dugande länge orga-

nisationen bibehålles i sin nuvarande form, har om man bortser från

staten, förste assistenterna, endast ringa att inverka av

möjlighet på rekryteringen

biträdeskåren. En ytterligare olägenhet med nu rådande är att

system den, ansvar för kan utkrävas av biträdena såsom för-

begångna felaktigheter ej

seelse i tjänsten.

De sakkunniga hava kommit till den att den

uppfattningen, nuvarande,

av sättet för avlönande beroende i

lantbruksingenjörernas ordningen fråga

om anställandet och avlönandet av tjänstebiträdena Överlevat

sig själv.

Så. länge staten icke bidrog till bitrådenas utan dessa i alla av-

avlöning,

seenden voro lantbruksingenjörernas biträden samt helt avlönades

privata av principalerna, var det och att

naturligt riktigt, lantbruksingenjörerna

ensamma bestämde om biträdenas anställnings- och

avlöningsförhållanden.

I och med att staten började lämna till assistenternas samt

bidrag avlöning

uppställde vissa kompetensvillkor för en del av har emellertid dessa, syste-

met blivit ohållbart.

De sakkunniga hava prövat olika för åstadkommande

ingående vägar

av en rationell och mot tidens krav svarande av hithörande

lösning spörs-

mål. Någon förbättring av biträdenas skulle

ställning visserligen kunna,

med bibehållande i huvudsak av nuvarande vara att

organisation, möjlig

ernå. genom att biträdeskåren anslötes till statens eller en-

pensionsanstalt

skild pensionskassa eller ock att

därigenom, pensioneringen grundades på frivillig försäkring i skulle emellertid allepensionsstyrelsen. Härigenom

nast en utav de frågor, som beröra biträdenas vinna sin

ställning, lösning,

under det att önskemål om fastare och mera anställ-

berättigade tryggade

ningsförhållanden, bättre avlöning, rätt till semester m. m. icke bleve tillgodosedda. Att åstadkomma en i sistnämnda hänseenden hava

förbättring

de funnit icke låta så nuvarande

sakkunniga sig göra, länge organisations-

form helt eller delvis bibehålles.

Enligt de bör därför en

sakkunnigas mening genomgripande omorganisa-

tion i fråga om tjänstebiträdenas så att dessa befatt-

ställning genomföras,

ningshavare anställas och helt avlönas av staten. blir det möj-

Därigenom

ligt att råda bot på de olägenheter, varmed det nuvarande är

systemet förenat.

Beredandet åt tjänstebiträdena av anställning såsom statstjänstemän

skulle ett motiv utöver de ovan anförda för en

utgöra ytterligare omlägg-

av den nuvarande ordningen för avlönande. En

ning lantbruksingenjörernas

organisation innebärande, att lantbruksingenjörerna alltfort skulle i avlöningshänseende vara hänvisade till inkomster dels i form av lön av staten och dels i form av arvode enligt taxa för utfört arbete, under det att deras biträden anställdes och helt avlönades av staten, skulle nämligen ofrånkom-

ligen bliva förknippad med betydande svårigheter i fråga om tjänstens

utövning m. m.

Därest en omorganisation i enlighet med ovan antydda linjer genomföres, skulle detta innebära ett fullföljande av de principer, som statsmakterna funnit riktiga och lämpliga vid ordnandet av anställningsförhållan-

dena för befattningshavare med jämförliga arbetsuppgifter inom vissa

andra grenar av statsförvaltningen, såsom exempelvis för tjänstemännen

inom den lokala En i huvudsak liknande organisation

vägförvaltningen.

har vidare genom statsmakternas beslut år 1935 genomförts i fråga om länsarkitekterna. . Lantbruksingenjiirer och lantbruksstipendiater.

Nuvarande anställnings- och avlöningsförhållanden.

Nu gällande lönereglering för statens extra lant-

lantbruksingenjörer, bruksingenjörer och lantbruksstipendiater genomfördes vid 1930 års riks-

dag och grundades på ett av särskilt tillkallade sakkunniga (ledamoten av riksdagens andra kammare E. O. Magnusson i T umhult, statskommissarien

och i Statskontoret H. K. H. Tottie samt dåvarande lantbruks-

byråchefen

ingenjören, tillförordnade S. L. C. Aspegrén) den 16

vattenrättsingenjören

november 1929 avgivet förslag. Anmärkas må att vid angivandet i det följande av lönebelopp i dessa inräknats med 10 procent, samt att de sålunda

genomgående dyrtidstillägg

erhållna beloppen jämkats nedåt till närmast liggande 10-tal kronor. är enligt den av statsmakterna år 1930 beslutade löne-

Lantbruksingenjör

befattningshavare å ordinarie stat och åtnjuter avlöning enligt regleringen B 21 å avlöningsreglementets allmänna löneplan (kungörelse nr

lönegrad

Detta innebär att lantbruksingenjör i avlöning uppbär å. C-ort

240/1930).

lägst 6 130 kronor och 7 430 kronor samt å G-ort lägst 7 060 kronor

högst

och högst 8 430 kronor. till i Luleå, Skellefteå och

Kallortstillägg utgår lantbruksingenjörerna

Umeå med 195, 120 och 60 kronor för år räknat nr

respektive (kungörelse

270/1925 § 14 och cirk. 2°/9 1935 S. F. S. nr 522).

Provisoriskt till i med

dyrortstillägg utgår lantbruksingenjören Stockholm

360 kronor och till envar av lantbruksingenjörerna i Luleå och Östersund med 240 kronor för år (kungörelse nr 104/1936).

Samtliga lantbruksingenjörer äga slutligen åtnjuta dyrtidstillägg enligt

de bestämmelser, som gälla för befattningshavare vid s. k. reglerade verk.

Kostnaderna härför liksom utgifterna för till extra lantbruks-

dyrtidstillägg

ingenjörer och lantbruksstipendiater bestridas från nionde huvudtitelns

ge-

mensamhetsanslag för ändamålet.

Utöver lönen uppbär lantbruksingenjör av sakägare ersättning för förrättningar enligt gällande lantbruksingenjörstaxa den 27 juni 1930 (nr 303). I fråga om lantbruksingenjörs rätt till tjänstepension stadgas i civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni 1934 att för sådan tjänste- (nr 4:42)

man skall tillämpas det som gäller för

pensionsunderlag, befattningshavare

i 26:e lönegraden.

Antalet ordinarie lantbruksingenjörer är för närvarande 24. Tjänst-

göringsdistrikt och stationeringsorter för dessa framgå av följande tabell,

i vilken jämväl intagits den ortsgrupp, till vilken stationsorten hänförts

(kungörelse nr 425/ 1935) .

Distrikt Stationsort Ortsgrupp Stockholms län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . G Uppsala län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppsala . . . . . . . . . F Södermanlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nyköping . . . . . . . . E Östergötlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Linköping . . . . . . . . E Jönköpings län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Jönköping . . . . . . . . E Kronobergs län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Växjö . . . . . . . . . . . C Kalmar län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kalmar . . . . . . . . . . E Gotlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Visby . . . . . . . . . . . D

. .. Vedeby, Torskors . . . A Blekinge lan . . . . . . . . . . . . . .A . . . . . . . . . . . . .

(Karlskrona) . . Ö _ . _ i Kristianstads län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kristianstad . . . . . . . C Malmöhus län . . . . . . . . . . .j . . . . . . . . . . . . . . . Malmö . . . . . . . . . . F Hallands län samt Älvsborgs läns södra del . . . . . . . Halmstad . . . . . . . . D Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs läns norra del Göteborg . . . . . . . . . G Skaraborgs län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Skara . . . . . . . . . . . C Värmlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Karlstad . . . . . . . . . F Örebro län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Örebro . . . . . . . . . . F Västmanlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Västerås . . . . . . . . . F Kopparbergs län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Falun . . . . . . . . . . . E Gävleborgs län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gävle . . . . . . . . . . . F Västernorrlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Härnösand . . . . . . . . F Jämtlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Östersund . . . . . . . . G Västerbottens läns södra del . . . . . . . . . . . . . . . . . Umeå . . . . . . . . . . . G Västerbottens läns norra del och Norrbottens läns södra del . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Skellefteå . . . . . . . . F Norrbottens läns norra del . . . . . . . . . . . . . . . . . . Luleå . . . . . . . . . . . G

Extra antages på. förordnande tillsvidare av lantbruks-

lantbruksingenjör

styrelsen samt placeras i regel till tjänstgöring inom olika distrikt, alltbehovet av extra arbetskraft gör sig gällande.

eftersom

Extra lantbruksingenjör åtnjuter av statsmedel ett arvode av 41 800 kro-

nor om året jämte dyrtidstillägg därâ enligt de för befattningshavare vid

s. k. reglerade verk gällande grunderna.

Sedan år 1933 har anslag beviljats till avlöning av sammanlagt 7 extra

lantbruksingenjörer. Av dessa äro för närvarande placerade, 2 inom distriktet med Luleå som stationsort, 1 inom distriktet med Skellefteå som stationsort ävensom 1 inom vartdera av Jämtlands län, Uppsala län, Skaraborgs län och Malmöhus län. I likhet med ordinarie lantbruksingenjör upp-

bär extra lantbruksingenjör av sakägare ersättning för förrättningar i tjän-

sten enligt lantbruksingenjörtaxan.

Lantbruksstipendiat antages av lantbruksstyrelsen för ett år i sänder samt uppbär av statsmedel arvode med ett belopp av 250 kronor i måna-

den. Sådant arvode utgår jämväl för den tid, lantbruksstipendiat fullgör den

utbildning, som kräves för antagande till lantbruksingenjör. Lantbruks-

stipendiat åtnjuter därjämte enligt enahanda grunder som

dyrtidstillägg

Gällande avlöningsstat upptager arvoden till lantbruks-

lantbruksingenjör.

stipendiater med en sammanlagd anställningstid av 96 månader per år. Därest lantbruksstipendiat av Kungl. Maj :t tillerkänts behörighet att

i

handlägga förrättning jämlikt 10 kap. 32 § 1 och 2 mom. vattenlagen, uppbär han därjämte för utförda förrättningar ersättning enligt lantbruks-

ingenjörstaxan.

I fråga om ordinarie lantbruksingenjörer hava särskilda avlöningsbestämmelser meddelats i kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 239) angående ut-

sträckt tillämpning av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen m. m. Beträffande rätt för extra lantbruksingenjör _och lantbruksstipendiat att

uppbära honom tilldelat arvode hava vissa allmänna grunder fastställts i Kungl. Maj :ts brev den 27 juni 1930 till Statskontoret angående fastställelse

av stat för statens lantbruksingenjörer, extra lantbruksingenjörer, lantbruksstipendiater m. m.

Föreslagna anställnings- och avlöningsförhållanden.

Enär nu gällande bestämmelser för lantbruks-

Lantbruksingenjörema. ingenjörernas avlönande innebära, att nämnda befattningshavares inkom-

ster skola utgöras av dels viss lön av statsmedel och dels gottgörelse enligt taxa för verkställt arbete, lärer lantbruksingenjör icke mot sitt bestridande kunna överföras å ett avlöningssystem, som innefattar, att inkomsterna

taxa skulle helt bortfalla. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga

enligt vid utarbetandet av sitt förslag till ny ordning för lantbruksingenjörernas

avlönande från den att i den mån i

utgått förutsättningen, förändringen

skulle föranleda minskning av de nuvarande lant-

avlöningsförhållandena

hittillsvarande inkomster, därför måste i

bruksingenjörernas kompensation

viss utsträckning lämnas. Förslag härom hava av de sakkunniga utarbetats.

Vid bedömandet av, i vilken lönegrad de ordinarie lantbruksingenjörerna

böra placeras efter en omorganisation, därvid de erhålla såsom

ställning

helt statsavlönade tjänstemän torde det vara lämpligt att till en början

redogöra för de grunder, efter vilka lantbruksingenjörernas nuvarande löne-

förmåner äro beräknade.

Före den år 1930 genomförda löneregleringen åtnjöt ordinarie lantbruksingenjör dels lön jämte tjänstgöringspengar av statsverket med sammanlagt 3 500 kronor för år (i Stockholm 3 900 kronor för är), dels tillfällig löneförbättring med 800 kronor för år (i Stockholm 850 kronor för år), och

dels inkomst av förrättningar enligt då gällande lantbruksingenjörstaxa (nr 913/1920). Ãlderstillägg till lönen utgingo efter fem respektive tio års tjänst-

göring med 500 kronor för varje gång. Inkomsten av förrättningar beräknades av 1929 års sakkunniga för en driftig lantbruksingenjör inom ett distrikt, där arbetsbördan finge anses vara normal, till ungefär 5 000 kronor

om året. Den år 1930 genomförda löneregleringen, varigenom lantbruksingenjörerna inordnades i allmänna avlöningsreglementet med placering i lönegrad

B 21, innebar, att dessa tjänstemän i allmänhet erhöllo en icke oväsentlig

förbättring i lönehänseende mot tidigare. I samband med löneregleringen

vidtogs emellertid på förslag av förenämnda sakkunniga en revision i vissa hänseenden av bestämmelserna i lantbruksingenjörernas arvodestaxa i syfte-

mål, att dessa befattningshavares inkomster av förrättningar komme att

för framtiden nedgä med i medeltal minst 1 000 kronor för varje distrikt. Nämnda sakkunniga hade med beaktande av den av dem föreslagna taxesänkningen ansett sig kunna räkna med, att en lantbruksingenjörs sam-

årsinkomst i form av avlöning och för förrättningar

manlagda ersättning

komme att efter i allmänhet uppgå till omkring 12 000

löneregleringen

kronor.

Förenämnda revision av lantbruksingenjörstaxan kom till stånd genom

utfärdandet av numera gällande lantbruksingenjörstaxa (nr 303/1930).

De hava från infordrat uppgifter be-

sakkunniga lantbruksingenjörerna

träffande deras inkomster av taxa ävensom rörande av

förrättningar enligt

dem bestridda i tjänsten under femårsperioden 1931--1935. Av

utgifter dessa framgår att i övervägande antalet lantbruksingenjörsuppgifter

distrikt medeltalet av den behållna inkomsten enligt taxa väsentligt överstigit det av 1929 års beräknade beloppet 4 000 kronor för år.

sakkunniga

Rälmat för hela riket har den behållna inkomsten för distrikt och år sålunda till i medeltal 8 000 ä 8 500 kronor. I visas grad torde denna

uppgått

vara att härleda till den genom arbetslöshetsanslagens in-

inkomstökning

rättande förorsakade i torrläggningsverksamheten. stegringen

Vid fastställandet av den lön, som lantbruksingenjörerna efter övergång till med hel skäligen böra erhålla, kan

nytt avlöningssystem statsavlöning

det icke komma i fråga att enbart taga till de sammanlagda

givetvis hänsyn inkomster, som dessa befattningshavare sålunda med tillämpning av nu

gällande avlöningssystem i gemen kunnat uppnå. Vid avvägandet av lant-

bruksingenjörernas lönegradsplacering hava de sakkunniga därför ansett

sig böra särskilt beakta de löneförmåner, som gälla för jämnställda högre kvalificerade tjänstemän i övrigt inom statsförvaltningen. Inom de affärs-

drivande verken finnas en hel del befattningshavare i ansvarsfull ställning,

vilka åtnjuta avlöning enligt 27 :e--29:e lönegraderna. För vägingenjörerna

l

har avlöningen genom beslut av 1934.- års riksdag utmätts efter 28:e löne- l

graden utom beträffande vägingenjören i Gotlands län, vilken inplacerats

i 26:e lönegraden. Med hänsyn till den för lantbruksingenjörerna föreskrivna långa utbildningstiden samt den ansvarsfulla arten av deras tjänsteuppgifter, vilka kunna få verkningar av djupgående ekonomisk räckvidd för såväl det allmänna som den enskilde, anse de sakkunniga, att lantbruksingenjör bör erhålla något högre avlöning än den, som fastställts för väg-

ingenjör. Att placera lantbruksingenjörerna i den högsta lönegraden inom

avd. B i avlöningsreglementet (B 30), varigenom de skulle komma i åtnju-

tande av samma lön som exempelvis byråchefer och landssekreterare, finna

de sakkunniga ur löneteknisk och organisatorisk synpunkt icke lämpligt.

De sakkunniga föreslå därför, att lantbruksingenjör erhåller lön enligt 29:e

lönegraden. Enligt detta förslag kommer avlöningen att uppgå, för lant-

bruksingenjör å C-ort till lägst 9 900 kronor och högst 11 340 kronor samt för lantbruksingenjör å G-ort till lägst 10 860 kronor och högst 12 300 kronor. Därest lantbruksingenjörs lön utmätes i med de sakkunnigas

enlighet

torde det vara att jämväl för framtiden förvärva erfarna

förslag, möjligt

och dugande krafter till dessa befattningar.

Vad särskilt beträffar lönegradsplaceringen för lantbruksingenjören i

Gotlands län vilja de sakkunniga i detta sammanhang erinra, att i vissa

fall vid löneregleringar för andra tjänstemannagrupper, exempelvis i fråga

om landssekreterare, m. fl., befattningshavaren inom Gotlands

vägingenjörer

län erhållit lägre löneställning än samma befattningshavare inom andra

län. Denna skiljaktighet har motiverats med, att arbetsuppgifterna inom

Gotlands län ansetts jämförelsevis begränsade. Möjligen torde detta i någon mån kunna sägas gälla även i fråga om arbetsuppgifterna för lantbruksingenjören inom Gotlands län men säkerligen icke i samma grad, som fallet torde vara inom andra verksamhetsgrenar. Torrläggningsföretag av stor

betydelse och omfattning kunna nämligen liksom hittills jämväl framdeles

förväntas bliva av förhållandena påkallade på Gotland. Särskilt i fråga om

erforderliga torrläggningsåtgärder för fullständigare utnyttjande av de stora

gotländska myrarna lära viktiga och omfattande spörsmål komma på dag-

ordningen. Beaktas må i detta sammanhang jämväl att lantbruksingen-

jören inom Gotlands län lämpligen bör för framtiden, liksom hittills varit förhållandet, kunna om så skulle visa sig erforderligt anlitas för handlägg-

ning av torrläggningsförrättningar även inom annat län. De sakkunniga anse

med hänsyn till det anförda skäl icke att befatt-

föreligga, ifrågavarande

ningshavare placeras i annan och lägre lönegrad än

övriga lantbruksingen-

jorer.

Emira lantbrulcsingenjiirer. de för extra Enligt lantbruksingenjörerna

genom Kungl. Maj:ts brev den 27 juni 1930 till Statskontoret fastställda

särskilda avlöningsbestämmelserna skola beträffande dessa befattnings-

havare i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 13-17 samt 21, 22 och

24 §§ av kungörelsen den 26 juni 1925 (_ nr 356) med avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, därvid anses

befattningen

motsvara tjänst i 18 löneklassen och 20 lönegraden av den i 6§ av kungörelsen meddelade löneplanen, under att beträf-

iakttagande emellertid,

fande extra skall, i stället för vad i 17 § av nämnda kun-

lantbruksingenjör

görelse sägs om semester, gälla, att sådan tjänsteman må, i den mån det kan ske utan för göromålens och utan kostnad för

hinder behöriga gång

statsverket, kunna erhålla tjänstfrihet med oavkortad till det an-

avlöning

tal dagar årligen, som i fråga om semester är föreskrivet i sistnämnda

paragraf.

De sakkunniga hava huruvida vid en ändrad

ingående övervägt, orga-

nisation de extra böra bibehållas

lantbruksingenjörstjänsterna alltjämt

såsom arvodesbefattningar eller ombildas till extra ordinarie tjänster. Frågan härom har nyligen varit föremål för statsmakternas

prövning.

I skrivelse den 30 augusti 1935 med rörande

framställning anslagsbehovet

för budgetåret 1936/1937 till åt och deras

avlöningar lantbruksingenjörerna biträden föreslog lantbmksstyrelsen, att extra lantbruksingenjörstjänsterna

måtte ombildas till extra ordinarie tjänster samt anförde därvid, bland

annat, följande.

De extra lantbruksingenjörerna torde med hänsyn till tjänstgöringsförhållan-

den och verksamhetens fortbestånd böra beredas pensionsrätt civila

enligt tjänstepensionsreglementet. Dessa befattningar vore visserligen övergångstjän-

ster, i det de extra bildade den kår, varur de ordinarie

lantbruksingenjörerna

lantbruksingenjörsbefattningarna rekryterades. I avseende härå finge dock framhållas att, även om under senare år de extra

lantbruksingenjörerna jämförelse-

vis raskt blivit befordrade till ordinarie härut-

lantbruksingenjörsbefattningar,

innan torde komma att inträda en avgjord sedan numera sistnämnda

förändring,

befattningar till större delen nybesatts med yngre innehavare. Också vore det med hänsyn till möjligheten av inträffade fall av till

oförmåga tjänstgöring på

grund av olycksfall i tjänsten eller sjukdom av betydelse, att de extra lantbruksingenjörerna erhölle pensionsrätt. Därest frågan om

familjepensionering

för icke-ordinarie tjänstemän skulle vinna sin lösning och möjligheten att erhålla sådan pension göras beroende av, bland annat, att familjefadern för egen del Vore pensionsberättigad, läge också häri ett starkt skäl för beredande av

pensionsrätt åt de extra lantbruksingenjörerna. För beredande av tjänstepensionsrätt åt sistnämnda befattningshavare torde ifrågavarande befattningar

böra ombildas till extra ordinarie tjänster.

I remissutlåtande över förslaget anförde Statskontoret, bland annat.

Enligt Statskontorets mening hade tillräckliga skäl icke blivit av lantbruksstyrelsen anförda för beredande åt extra lantbruksingenjörer av extra ordinarie anställning. Arvodesformen syntes vara väl lämpad för ifrågavarande övergångstjänster och torde även i fortsättningen böra bibehållas. Att märka vore,

att samtliga nuvarande extra lantbruksingenjörer tillträtt sina befattningar så.

sent som år 1933 eller senare. I betraktande härav torde det i varje fall icke för närvarande kunna sägas föreligga några särskilda skäl för beredande av pen-

sionsrätt åt ifrågavarande befattningshavare, i synnerhet som pensionsberätti-

gande anställningsform icke ansetts böra tillkomma innehavare av andra över-

gångstjänster inom olika grenar av statsförvaltningen.

I yttrande till statsverkspropositionen år 1936 (IX huvudtiteln sid. 16) angående anslag till avlöningar åt lantbruksingenjörerna och deras biträ-

den anförde chefen för jordbruksdepartementet i föreliggande fråga, att han på de skäl Statskontoret anfört icke kunde biträda förslaget om beredande

l

av extra ordinarie anställning åt de extra lantbruksingenjörerna. s

Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran (riksdagens skri- i velse nr 9 år 1936).

AV ovanstående framgår att statsmakterna hittills ansett arvodesformen

vara den lämpligaste för de extra lantbruksingenjörsbefattningama. De sak-

finna emellertid att, därest förslaget om lantbruksingenjörernas

kunniga

såsom helt statsavlönade frågan om de

inplacering tjänstemän genomföres,

extra lantbruksingenjörernas ställning kommit i ett annat läge än tidigare varit fallet.

Enligt de sakkunnigas mening tala övervägande skäl för, att de extra

vilka samma arbetsuppgifter som de ordi-

lantbruksingenjörerna, fullgöra

narie vid en ändrad organisation beredas ställning

lantbruksingenjörerna,

såsom extra ordinarie tjänstemän. Framhållas må att vid löneregleringen

för befattningshavare inom den lokala Vägorganisationen de biträdande

vägingenjörerna, med vilka de extra lantbruksingenjörerna väl kunna anses

vara i om anställningens natur likställda, erhållit ställning såsom extra

fråga

ordinarie tjänstemän.

Vad beträffar de extra lantbruksingenjörernas vilja

lönegradsplacering

de sakkunniga erinra därom, att vid löneregleringen år 1930 det beräknades, att dessa skulle utöver det då fastställda arvodet, 4 800

befattningshavare

kronor, kunna erhålla ersättning av förrättningar enligt taxa till sådant

belopp, att deras sammanlagda årsinkomst komme att uppgå till omkring 8 500 kronor. Av från de äldsta extra lantbruksingenjörerna inför-

fyra

skaffade rörande deras inkomster av förrättningar framgår att

uppgifter

dessa i medeltal till omkring 4 200 kronor för år och att således de

uppgått

extra lantbruksingenjörernas sammanlagda årsinkomster något överstigit

det av 1929 års sakkunniga beräknade beloppet.

De föreslå, att extra lantbruksingenjörerna placeras i 25:e sakkunniga

lönegraden i den i 7:e § av med

kungörelsen avlöningsbestämmelser

för icke ordinarie vid verk inom

befattningshavare nyreglerade allmänna

civilförvaltningen (nr 397/1935) intagna löneplanen. Detta innebär, att extra

lantbruksingenjör kommer att åtnjuta med å C-ort 6950

avlöning lägst

kronor och högst 8 910 kronor samt å G-ort 7 930 kronor

lägst och högst

9 900 kronor.

Lantbruksstipendiatema. Enligt de för lantbruks-stipendiaterna

genom Kungl. Majzts brev den 27 1930 till Statskontoret

juni fastställda särskilda

avlöningsbestämmelserna gälla beträffande dessa befattningshavare i till-

lämpliga delar bestämmelserna i 25-30 §§ av den 26 1925

kungörelsen juni

(nr 356) med för icke-ordinarie

avlöningsbestämmelser befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, därvid befattningen skall anses motsvara extra ordinarie

tjänst

i 12

lönegraden. _

Såsom förut anförts uppbär för närvarande av stats-

lantbruksstipendiat

medel arvode med ett av 250 kronor i månaden

belopp jämte dyrtidstillägg därå.

Dessutom åtnjuter som är åt

lantbruksstipendiat, tjänstemedhjälpare

lantbruksingenjör, efter överenskommelse med denne viss för av

ersättning

honom såsom tjänstemedhjälpare utförda av de sak-

förrättningar. Enligt

kunniga från lantbruksingenjörerna införskaffade hava hos dem

uppgifter

anställda lantbruksstipendiater i en av

regel åtnjutit avlöning principalen

med i medeltal 150 kronor i månaden.

De hava icke i nu

sakkunniga ifrågasatt ändring gällande anställnings-

och för

avlöningsvillkor lantbruksstipendiaterna. Enligt de sakkunnigas mening synes arvodesformen väl lämpad för ifrågavarande befattningar,

vilka äro att betrakta såsom

rekryteringstjänster.

Arvodet bör i enlighet med vad ovan anförts framdeles liksom hittills utgå med 250 kronor i månaden. Under den är

tid, lantbruksstipendiat

tjänstemedhjälpare åt lantbruksingenjör, bör han utöver nämnda arvode uppbära viss vilken kunna bestämmas till 150

ersättning, lämpligen synes

kronor i månaden. I har för detta

statförslaget ändamål upptagits ett an-

slag för avlöningstillägg med 150 kronor månad under en beräknad

per

sammanlagd anställningstid av 4:8 månader.

Lantbruksstipendiat, som efter av Maj :t tillerkänd att

Kungl. behörighet handlägga förrättning jämlikt 10 kap. 32 § 1 och 2 mom. tjänstvattenlagen

gör som förrättningsman, bör erhålla ett arvode för månad av

sammanlagt

500 kronor. Då antalet i samt det

lantbruksstipendiater hög grad växlar,

svårligen låter sig göra att på förhand bedöma den vari behö-

omfattning,

righetsförklaring, som nyss nämnts, kan komma att i med-

fortsättningen

delas, hava de sakkunniga emellertid ansett icke böra i

sig statförslaget

upptaga visst belopp för ändamål.

ifrågavarande

Assistenter och tekniska biträden.

Nuvarande anställnings- och avlöningsförhållandeøz.

Bestämmelser de hos lantbruksingenjörerna och lantbrukssti-

angående

anställda assistenterna och tekniska biträdena äro meddelade

pendiaterna

i förut nämnda instruktion den 26 1923 (nr 30) för statens lant-

januari

m. fl. med däri den 27 juni 1930 (nr

bruksingenjörer genom kungörelsen I om och kompetensfordringar

313) gjord ändring. fråga avlöningsförmåner

assistenter äro såsom förut nämnts, vissa förem. m. för förste därjämte, skrifter meddelade i den 27 juni 1930 (nr 314) med bestäm-

kungörelsen melser av statsmedel till avlönande av dylika befattningsangående bidrag

havare. av assistentkåren i två olika förste assistenter

Uppdelningen kategorier,

skedde statsmakternas beslut år 1930 i enlighet med och assistenter, genom ;l l ett av förut nämnda 1929 års framlagt förslag. Skälet till denna

sakkunniga

var att en av assistenternas avlöning med hän-

uppdelning genom gradering

till deras kvalifikationer söka bereda de högre kvalificerade assistensyn terna en förbättrad löneställning. j assistent förordnas av lantbruksstyrelsen, efter vederbörande lant- Förste hörande, tills vidare för en tid av fem är med tjänstgöring i

bruksingenjörs ‘

inom visst eller hos viss extra lantbruksingenjör.

lantbruksingenjörsdistrikt

ankommer att med till arbetets omfatt-

Det på lantbruksstyrelsen hänsyn

och i behov av arbetsbiträde inom de särskilda

ning övrigt föreliggande

bestämma inom vilka distrikt och till vilket

lantbruksingenjörsdistrikten

antal inom distrikt förste assistenter må anställas.

varje

av förordnande som förste assistent erfordras, såsom För erhållande. förut nämnts, att hava statsunderstödd lantbruks- eller lantmannaskola,

1) genomgått

kurs å vid teknisk elementär-

2) genomgått fullständig byggnadslinjen

skola eller tekniskt gymnasium, kurs för av förättningsmän vid täckdiknings-

3) genomgått utbildning

sådan kurs anordnas med understöd av statsmedel, samt

företag, därest

fem vitsord varit med med-

4) minst år med goda lantbruksstyrelsens

anställd som assistent hos eller lantbrukssti-

givande lantbruksingenjör

pendiat; _

dock att annan teoretisk eller prak-

lantbruksstyrelsen obetaget godtaga

tisk som kan befinnas likvärdig med den sålunda föreskrivna.

utbildning,

av förordnande som förste assistent må skälig hänsyn

Vid meddelande

till inom vederbörande distrikt.

tagas föregående tjänstgöring

och tekniskt biträde antaga för högst

Assistent äger lantbruksingenjör

ett år i sänder, dock må antagandet icke ske, förrän lantbruksstyrelsen på. därtill lämnat medgivande. För

av lantbruksingenjören gjord framställning

antagande till assistent eller tekniskt biträde äro icke

författningsenligt

några kompetensvillkor föreskrivna.

Till avlönandet av förste assistenter och assistenter av stats-

utgår bidrag

medel. De tekniska biträdena avlönas åter helt av vederbörande lantbruks-

ingenjör eller

lantbruksstipendiat.

Förste assistents är i ovannämnda den 27

grundavlöning kungörelse juni

1930 (nr 314) fastställd till 300 kronor i månaden. Till

avlöningen utgår

statsbidrag med 125 kronor i under det att vederbörande lant-

månaden,

bruksingenjör har att erlägga minst 175 kronor i månaden. må

Statsbidrag

enligt kungörelsen kunna tilldelas förste assistenter till ett antal av 30. Utöver grundavlöningen äger förste därest han är å

assistent, placerad

ort, som är hänförd till endera F eller av av ortsgrupperna D, E, G, att statsmedel uppbära visst Till förste assistenter

dyrortstillägg. samtliga

kunna därjämte av statsmedel

utgå ålderstillägg. Dyrortstillägget utgör för

månad räknat, å D-ort 10 kronor, å E-ort 20 å F-ort 30 kronor och

kronor,

å G-ort 40 kronor. äro för förste assistenter

Ãlderstilläggen samtliga fyra,

vartdera å 20 kronor för samt efter 12

månad, utgå respektive 3, 6, 9 och

års tjänstgöring. Av ovanstående framgår att till förste assistent

ersättning

utgår och kostnaderna fördelas på följande sätt:

Utan ålders- Med ett Med två Med tre Med fyra tillägg ålderstillägg ålderstillägg ålderstillägg ålderstillägg E‘s’“‘i“g kr. i mån. kr. i mån. kr. i mån. kr. i mån. kr. i mån.

C-ort G-ort C-ort G-ort C-ort G-ort C-ort G-ort C-ort G-ort

av staten . . . . . 125 165 145 185 165 205 185 225 205 245 av lantbruksingenjören . . . . . . . 175 175 175 175 175 175 175 175 175 175 summa . . . . . . . 300 340 320 360 340 380 360 400 380 420

Antalet hos och

lantbruksingenjörerna lantbruksstipendiaterna anställda

förste assistenter har hittills varit 27.

högst u

I fråga om till åt har

statsbidrag avlöningen assistenter lantbruksstyrel-

sen sedan år 1933 att för för

bemyndigats varje budgetår anställande av

dylika befattningshavare under den tid, som av den för förste assistenter och assistenter 575

sammanlagda högsta anställningstiden månader åter-

står, sedan därifrån vad som i för

avdragits tagits anspråk anställande av

förste assistenter, tilldela vederbörande eller lantbruks-

lantbruksingenjör

stipendiat statsbidrag med högst 125 kronor för månad under att

villkor,

lantbruksingenjören respektive lantbruksstipendiaten för nämnda ända-

mål av egna medel tillskjuter minst lika stort som det i sär-

belopp varje skilt fall utgående statsbidraget.

Den för anställande av förste assistenter och assistenter sålunda med-

575 månader har i regel tillfullo utnyttjats.

givna högsta anställningstiden

Efter av för förste assistenterna (27 X 12 =)

avdrag anställningstiden

månader har således för anställande av assistenter tagits i anspråk 324 månader år motsvarande omkring 21 helårsanställda dylika be- 251 per

fattningshavare.

en om de assistenternas av-

För att erhålla uppfattning tjänstgörande m. m. hava de sakkunniga från lantbruksingenjörerna löningsförhållanden

vissa avseende år 1934. Medeltalen av assistenternas införskaffat uppgifter och för nämnda år framgår av följande

ålder, tjänsteår månadsavlöning

sammanställning.

Statens bidrag till Totanön kr.

Ålder Tjänster” Iiantbruksingenjörs

lönen kr. bidrag till lönen kr.

90 160 250 35‘/2 år 53/4 år

assistenter-s teoretiska och praktiska utbild-

Beträffande ifrågavarande

ning har uppgjorts följande sammanställning.

_ Agronomexamen eller Tekniskt gymnasium V“i°“'“l°skolunderi _ _ _ Jämte praktik C1vlmgenJ6rS byggnad studentexamen med eller teknisk elemenhos lantmätare, stadsexamen tarskola jordbrukspmkük o. s. v. ingenjör

15 5 11 3

Antalet hos och lantbruksstipendiaterna anställda lantbruksingenjörerna

är icke konstant år från år utan varierar allt efter beho-

tekniska bitråden

Under år 1934 den an-

vet av dessa arbetskraften uppgick sammanlagda

för tekniska bitråden till 111 månader motsva-

ställningstiden omkring

rande i det närmaste 10 helårsanstållda. Medeltalen av dessa bitrådens

och under år framgår av följande av ålder, tjänsteår månadsavlöning sagda

de med stöd av från lantbruksingenjörerna och lantbruksstipen-

sakkunniga diaterna lämnade uppgifter gjorda sammanställning:

Ålder Tjänsteår Lön kr.

31 år 33/4 185

biträdenas teoretiska och utbildning har Ifråga om de tekniska praktiska med av uppgifter uppgjorts följande sammanställning.

ledning nyssnåmnda

Varierande skolunder-

Agronomexamen eller Tekniskt gymnasium

Civilingenjörs- byggnad jämte praktik

studentexamen med eller teknisk elemen-

examen hos lantmätare, stads-

jordbrukspraktik tarskola

ingenjör 0. s. v.

1 6 3 5

Såsom förut framhållits har frågan om en av

förbättring anställnings-

och avlöningsvillkoren för assistenter och tekniska biträden sedan

länge

varit aktuell.

1929 års sakkunniga för rörande löne-

utredning lantbruksingenjörernas

förhållanden och vissa därmed bland

sammanhängande spörsmål hade,

annat, att pröva framkomna om av assistenterna

förslag statsanställning

och beredande av pensionsrätt för dessa Nämnda sak-

befattningshavare.

kunniga uttalade härutinnan, att det som om av

förefölle, statsanställning

assistenterna åtminstone för det dåvarande icke borde Mot

ifrågakomma.

en sådan åtgärd talade nämligen icke blott den i

väsentliga förändring

assistenternas avlönings- och tjänsteförhållanden; som därav skulle följa,

utan även den allt annat än som assistent-

homogena sammansättning,

kåren hade.

I fråga om att bereda förste assistenterna i

möjligheten pensionsrätt

någon form hade de sakkunniga verkställt vissa närmast

undersökningar

med tanke på, att pensionsrätt skulle kunna erhållas i statens

pensions-

anstalt. De sakkunniga att borde vin-

ansågo emellertid, någon erfarenhet

nas rörande verkningarna av det av dem till ord-

framlagda förslaget

nandet av förste assistenternas och

anställnings- avlöningsförhållanden,

innan till Dé ut-

pensionsfrågan upptoges slutligt avgörande. sakkunnigas

talanden i des-sa delar lämnades av statsmakterna utan erinran.

Sedermera hava om i an-

framställningar förbättringar tjänstebiträdenas

ställnings- och m. m. framförts vid skilda tillfällen.

avlöningsförhållanden

Sålunda har de anställdas centralorganisation i skrivelse den

underdånig

13 oktober 1934 sammanfattat sina synpunkter beträffande

anställnings-

och avlönings-förhållandena för de hos anställda än-

lantbruksingenjörerna tj

stebiträdena sålunda:

1) Fastställande av kompetensfordringar och tjänstemannanansvar för samtliga biträden, som taga befattning med fältarbeten.

2) Reglering av lönen, så att den kommer upp till en mot assistenternas utbildning och arten av deras tjänstgöring svarande nivå.

3) Statsanställning av förste assistenterna.

4) Ändring av anställningsformen för assistenter, så att de anövriga

ställas hos lantbruksstyrelsen och av denna tilldelas de enskilda lantbruks-

ingenjörerna.

av det antal assistentmånader, för vilka statsbidrag ut- 5) Bestämning

går, så att det svarar mot verkliga behovet av assistenternas arbetskraft.

under sjukdom samt läkare- och sjukvård.

6) Avlöning

7) Semesterfrågans ordnande.

8) Pensionsfrågans ordnande.

Vidare har lantbruksingenjörsassistenter i skrivelse till de föreningen sakkunniga den 14: juni 1935 ytterligare angivit de skäl, som enligt föreningens mening talade för en förbättring i tjänstebiträdens ställning i ovan hänseenden, varjämte i sagda skrivelse därjämte framhållits att angivna

förste assistenterna borde förklaras kompetenta att självständigt och på eget ansvar handlägga exempelvis syneförrättningar av enklare beskaffenhet, att verkställa avsyningar och besiktningar av statsunderstödda torr-

samt att fördela från statens avdikningslånefond erhållna

läggningsföretag

å de som skola ansvara för återbetalningen, och dels

lånebelopp fastigheter, att bestämmelser angående rese- och traktamentsersättningar gällande

borde revideras, så att biträdena erhölle full kompensation för sina kostnader i dessa hänseenden.

Sedermera har nämnda förening i skrivelse till de sakkunniga den 10 december 1935 i fråga om förste assistenternas och assistenternas avlöningsförhållanden m. m. hemställt, att förste assistenter till ett antal av 30

måtte erhålla anställning å ordinarie stat med avlöning enligt lönegraden

B 20, samt att assistenter till ett antal av likaledes 30 måtte an-

övriga

ställas som extra ordinarie med inplacering i den för sådana

tjänstemän befattningshavare gällande lönegraden 18.

Föreslagna anställnings- och avlöni-ngsförhållanden.

Förste assistenter och assistenter. Vad beträffar kraven på beredande av

förbättrade anställnings- och avlöningsvillkor för de hos lantbruksingenjö-

rerna anställda förste assistenterna och assistenterna, finna de sakkunniga, såsom förut framhållits, dessa krav värda det största beaktande. Ifrågavarande biträden hava ofta att utföra viktiga och ansvarsfulla undersök-

Med den verksamhet tagit, har

ningar. omfattning lantbruksingenjörernas

det för i allmänhet icke varit möjligt att mera detal-

lantbruksingenjören

kontrollera det arbete, som av assistenterna utföres. Följden har bli-

jerat

att assistenterna sällan kommit att i stort sett självständigt hand-

vit, ej

hava omfattande av betydelse för de eko-

undersökningar grundläggande

nomiska rörande Uppenbart är att

beräkningarna torrläggningsföretagen.

det ur såväl allmän som enskild måste vara av den största be-

synpunkt

att de av assistenterna verkställda undersökningarna och utred-

tydelse,

verkställas sådant sätt, att risk för i denna del

ningarna på felaktigheter

såvitt elimineras. Förutsättningen härför är i första hand, att

möjligt

biträden beredas en så tryggad och i ekonomiskt hänseende

ifrågavarande

jämförelsevis väl avlönad anställning, att kvalificerade krafter kunna finna det förmånligt att söka sig in på assistentbanan. Den i löne-

förbättring

hänseende, som år 1930 genomfördes för förste assistenterna, var givetvis ur nämnda synpunkt av icke oväsentlig betydelse. Men alltjämt synas de

avlöningsförmåner, som erbjudas dessa högre kvalificerade biträden, för låga med hänsyn till arten av deras arbete. Detta gäller i ännu högre grad

för en stor del av övriga assistenter, vilkas löneställning icke förbättrats,

ehuru dessa i många fall utföra samma arbete och hava samma kvalifikationer som förste assistenterna, men vilka till följd av det begränsade antalet förste assistentbefattningar icke kunnat erhålla anställning som förste assistent. Härtill kommer att för samtliga assistenter ett flertal frågor av vikt ännu äro olösta, exempelvis rörande rätt för dessa biträden till semester, avlöning under sjukdom, pension m. m. En annan av de för-

sakkunniga

ut framhållen olägenhet med nu rådande system är den, att assistenterna icke lära kunna påläggas det ansvar i tjänsten, som för tjänstemän.

gäller

Såsom de sakkunniga tidigare uttalat, kan en effektiv och tillfredsställan-

de lösning av .förevarande spörsmål icke vinnas, med mindre erforderligt

antal assistenter beredas statsanställning. Härvid kan emellertid enligt de

sakkunnigas mening icke komma i fråga, att denna anställning blir av

annan art än den, som gäller för extra ordinarie befattningshavare. Det lärer nämligen ligga i sakens natur, att innan den organisationen

föreslagna

hunnit närmare prövas, de befattningshavare, varom här är fråga, icke böra knytas så fast i organisationen, som en ordinarie komme

statsanställning

att medföra. Det synes i finnas att vid en

övrigt anledning omorganisation

av ifrågavarande tjänster, vilkas hittills varit mindre

rekrytering enhetlig,

framgå med viss försiktighet.

Den hittillsvarande uppdelningen av assistentkåren i förste assistenter

och assistenter synes jämväl i den av de sakkunniga föreslagna ändrade

organisationen böra bibehållas. Enligt vad erfarenheten utvisat, har nämligen denna uppdelning, som innebär, bland annat, att de mest kvalificerade assistenterna beredas möjlighet att vid inträffande ledighet vinna befordran till förste assistent, visat sig för fullgörandet av

tjänstegöromålen

på lantbruksingenjördistrikten fördelaktig.

I fråga om assistenternas arbetsuppgifter böra desamma liksom hittills vara att såsom tjänstebiträden åt lantbruksingenjör verkställa förberedande undersökningar och beträffande

utredningar torrläggningsföretagen.

De sakkunniga kunna således icke biträda de enligt vad i det föregående omnämnts framkomna kraven på att å förste assistenterna överlåtes att som

förrättningsmän självständigt handlägga Vissa förrättningar av mindre

omfattning. Härvid må framhållas att den utbildning, som även i fortsättningen lämpligen anses böra fordras av dessa befattningshavare, icke kan anses tillräcklig för att bibringa dem den kompetens i skilda hänseenden, som måste krävas av sådan förrättningsman, även för det fall att

behörigheten inskränktes till att huvudsakligen avse mindre omfattande

torrläggningsärenden. Jämväl dylika ärenden kunna nämligen ofta beröra för jordens kultivering viktiga spörsmål, vilka för sin lösning fordra väsentligt agronomisk sakkunskap hos förrättningsmannen än den, som

högre

förste assistent besitter. Erforderlig kompetens härutinnan synes icke kunna ernås med mindre vederbörande avlagt agronomexamen. Att uppställa krav härpå kan emellertid ej gärna komma i fråga, då sådan kompetens icke kan anses nödvändig för fullgöra.ndet av de övriga och åtminstone hit-

tills mest väsentliga arbetsuppgifter, som åligga förste assistent. I övrigt

torde det icke vara av behovet påkallat eller ur verksamhetens synpunkt

lämpligt att uppdela arbetsuppgifterna på ytterligare kategorier av självständigt arbetande förrättningsmän. Den av de sakkunniga föreslagna 0rd-

‘I ningen med lantbruksingenjören helt statsavlönad och biträdena fast an-

ställda som statstjänstemän och enhetligt rekryterade torde i varje fall

kunna komma att medföra ett smidigare och framför allt tryggare utnytt-

jande än hittills till skilda arbetsuppgifter av den tillgängliga personalen. i

Antalet förste assistenter föreslås till 2%, varvid en förste assistent bör

l

anställas inom varje lantbruksingenjörsdistrikt. För erhållande av dylik an-

l

ställning torde nu gällande kompetensvillkor kunna i huvudsak tjäna såsom

grundval. Det kan dock ifrågasättas, huruvida icke såsom ytterligare villkor för anställning såsom förste assistent bör krävas, att vederbörande skall för att erhålla något ökad insikt i jordartsbedömning och därmed sammanhängande hava genomgått särskild kurs i marklära. Det

frågor

torde böra ankomma att utarbeta förslag till nor-

på lantbruksstyrelsen

mer för behörighet till befattning som förste assistent.

I om det antal assistenter, vilka böra beredas statsanställning, må

fråga

framhållas Såsom förut anmärkts har för när-

följande. lantbruksstyrelsen

varande rätt att anställa förste assistenter och assistenter med en högsta

anställningstid av 575 månader budgetår, motsvarande i

sammanlagd per

det närmaste 48 helårsanställda dylika befattningshavare. Denna anställ-

har hittills helt tagits i och torde därför kunna sågas mot-

ningstid anspråk

svara det normala behovet av arbetskrafter. Frånräknat de

ifrågavarande

av de sakkunniga föreslagna 24 förste assistentbefattningarna återstår allt-

så 24: befattningar, vilka skulle av assistenterna. Enligt de

ytterligare fyllas

sakkunnigas mening kan det emellertid icke ifrågakomma, att samtliga dessa beredas mera fast anställning i statens tjänst. Bemärkas bör näm-

att det i anspråk tagna antalet anställningsmånader för assistenter

ligen

icke av enbart sådana personer, vilka året om tjänstgöra i sådan

utfyllas

Sålunda förordnas till assistenter under längre eller kortare tid

egenskap.

dels personer, vilka under resten av året tjänstgöra såsom tekniska biträden, och dels personer, vilka allenast mera tillfälligt och särskilt under sommarmånaderna äro anställda inom ifrågavarande verksamhet. Givetvis böra blott de assistenter fastare anställning, som behövas i det all-

givas

männas tjänst under en längre sammanhängande tid. Med utgångspunkt

från dessa förutsättningar hava de sakkunniga stannat för att föreslå det antal assistenter, som böra beredas extra ordinarie till 20.

anställning

För erhållande av anställning såsom assistent böra hädanefter vissa kompetensvillkor författningsenligt föreskrivas. I fråga om assistenternas teoretiska utbildning synas lämpligen enahanda krav böra uppställas som de, vilka föreslås bliva gällande för förste assistenterna. Beträffande den

prak-

tiska kompetensen viss tids hos eller

synes anställning lantbruksingenjör

lantbruksstipendiat böra fordras. Dock synes i denna del lika

lång tjänst-

göring, som gäller för erhållande av förste eller minst 5

assistentbefattning,

år, icke vara erforderlig. De sakkunniga föreslå, att ifrågavarande anställ-

ningstid för erhållande av assistentbefattning bestämmes till minst 2 år.

Då det gäller att taga ställning till frågan om förste assistenternas blivande lönegradsplacering, vilja de till en erinra därom,

sakkunniga början

att dessa befattningshavares nuvarande löneförmåner allmänt erkänts vara oproportionerligt låga i betraktande av den som enligt vad i det

betydelse,

föregående påvisats måste tillmätas dem anförtrodda tjänsteuppdrag. Med hänsyn härtill får det anses angeläget, att en av förhållandena påkallad förbättring i deras åstadkommes. Detta torde vara av vikt

löneställning jäm-

väl ur den synpunkten, att ifrågavarande äro sluttjänster,

befattningar

samt att det ur allmän synpunkt är önskvärt, att kravet en rekry-

på god

tering av biträdeskåren må i största möjliga mån kunna tillgodoses.

Med stöd av vad sålunda anförts vilja de föreslå, att förste

sakkunniga

assistent inplaceras i lönegrad 17 av den för extra ordinarie

tjänstemän

gällande löneplanen, vilken omfattar löneklasserna 15-20.

lönegrad

En jämförelse mellan förste assistenternas nuvarande

avlöningsförmånei-

och de av de föreslagna har gjorts i följande tablå.

sakkunniga

Nuvarande avlöning Föreslagen avlöning med dyrtids-

Ökning

tillägg och, i förekommande fall,

kallortstillägg samt provisoriskt

ortsgmpp Be8.Yn Begyn

dyrortstillägg

Slutav_ Slum“

nelseav- _ nelseav- _

1._ onmg r_ Onmg

löning Slutavlöning löning

Begynn_e1se

avlömng

C . . . . . . . . 3 600 4 560 4 122 5 772 522 1 212 D . . . . . . . 3 720 4 680 4 284 5 994 564 1 314 E . . . . . . . . 3 840 4 800 4 446 6 216 606 1 416

G Umeå. . . . . 4 080 5 040 4 842 6 708 762 1 668 G Östersund 4 080 5 040 4 944 6 870 864 1 830 G Luleå . . . . 4 080 5 040 5 163 7 077 1 083 2 037 G Övriga orter 4 080 5 040 4 782 6 648 702 1 608

Anmärkas må att vid angivandet i tablån av förste assistenternas bli-

vande avlöningsförmåner hänsyn icke tagits till de pensionsavdrag, som

äro förenade med den föreslagna lönegradsplaceringen.

I fråga om avlöningen för assistenter hava de sakkunniga ansett, att denna ej bör utmätas nämnvärt lägre än för förste assistenterna. Enligt vad de sakkunniga ovan föreslagit, skall nämligen för erhållande av assistentbefattning i huvudsak krävas samma kompetens som den, vilken fordras för anställning såsom förste assistent. Bled hänsyn härtill föreslå de sak-

l

kunniga, att assistent placeras i lönegraden 15 i nyssberörda löneplan, vil- l

i ken lönegrad omfattar löneklasserna 13-18. Detta innebär, att assistent kommer att åtnjuta avlöning med å C-ort lägst 3 660 kronor och högst 5 060 kronor samt å G-ort lägst 4 270 kronor och högst 5 830 kronor.

Förutom den fördel, som förste assistenter och assistenter komma att

erhålla genom bättre avlöningsvillkor, medför statsanstäl.lningen därjämte, att dessa befattningshavare ernå tryggare anställningsförhållanden genom

den rätt till semester, avlöning under sjukdom samt egenpension, vilka för-

måner åtfölja extra ordinarieanställningen i statens tjänst.

Genom Kungl. Maj :ts reglemente den 16 oktober 1936 (nr 542) angående

för efterlevande till befattningshavare i statens tjänst (all-

familjepension

männa familjepensionsreglementet), vilket reglemente lårer komma att

träda i kraft från och med den 1 juli 1937, bliva extra ordinarie befatt-

ningshavare därjämte tillförsäkrade rätt till familjepension.

Tekniska biträden. Till denna grupp av biträden böra hänföras dels förut omförmälda mer eller mindre tillfälligt anställda assistenter och dels de fältbiträden i övrigt, som äro erforderliga för verksamhetens bedrivande.

De sakkunniga hava icke ifrågasatt annan förändring i dessa biträdens

och avlöningsförhållanden, än att avlöningen skall utgå av anställnings-

statsmedel i form av arvode. Några särskilda kompetensvillkor för erhållande av anställning såsom tekniskt biträde synes icke nödvändigt att för-

fattningsenligt uppställa, utan torde det böra ankomma på lantbruksstyrel-

sen att härom utfärda de fö-reskrifter, som kunna finnas erforderliga. De sakkunniga förutsätta, att tekniskt biträde, i den mån han innehar eller sedermera förskaffar sig erforderlig kompetens, kan vinna befordran till assistent.

De hava beräknat behovet av arbetskrafter

sakkunniga ifrågavarande

sålunda, att tekniska biträden må av lantbruksstyrelsen anställas för en

anställningstid av 200 månader per år.

sammanlagd

I fråga om arvodet till de tekniska biträdena föreslå de sakkunniga, att detsamma bestämmes till ungefär samma belopp, som tekniskt biträde i under de sista åren ätnjutit i lön av lantbruksingenjör, eller

genomsnitt

i medeltal i ett för allt 200 kronor för månad. I statförslaget har till av-

lönande av tekniska biträden upptagits ett anslag å 40 000 kronor. Hinder bör icke möta för att inom ramen för det an-

lantbruksstyrelsen beviljade

slaget till tekniskt biträde utbetala som beroende kvalifika-

avlöning, på

tioner och över- eller

dyrortsplacering något understiger nyssberörda må-

nadsavlöning.

Rit- och skrivbiträden.

De hos lantbruksingenjörerna anställda rit- och skrivbiträdena avlönas för närvarande helt av principalerna. Enligt från in-

lantbruksingenjörerna

hämtade uppgifter avseende åren 1933-1934 voro under ett vart av dessa år hos dem anställda rit- och skrivbiträden med en anställ-

sammanlagd

ningstid av omkring 694 månader. flertalet av dessa biträden

övervägande

voro kvinnliga. Avlöningen varierade mellan lägst 100 kronor och

högst

275 kronor i månaden. I medeltal till 165 kronor i må-

uppgick avlöningen

naden.

Om det erforderliga antalet arbetskrafter för

ifrågavarande befattningar

torde man kunna erhålla en någorlunda med av

riktig uppfattning ledning nyssberörda av lantbruksingenjörerna lämnade uppgifter. De sakkunniga

hava beräknat, att inom verksamheten behöva anställas dels 48 rit- och skrivbiträden med anställning hela. året, motsvarande en an-

sammanlagd

ställningstid av 576 månader för år, dels ock tillfälliga rit- och skrivbiträden med en sammanlagd anställningstid av 120 månader för år.

Av de helårsanställda biträdena böra vissa beredas de förmåner, som

medfölja fastare statsanställning. Till dessa befattningar böra förnämligen

värvas särskilt kvalificerade krafter. Med utgångspunkt från dessa

synpunkter hava de ansett böra föreslå, att 34 rit-

sakkunniga. sig sammanlagt

och skrivbiträden beredas anställning såsom extra ordinarie befattningshavare. Av sistnämnda biträden bör ett väl kvalificerat biträde placeras

inom varje lantbruksingenjörsdistrikt. De 24 biträden, som sålunda skulle

anställas, föreslås erhålla avlöning enligt lönegraden 7 i den för extra ordi-

narie tjänstemän gällande löneplanen, vilken lönegrad omfattar löneklas-

serna 5-10. Vid en sådan rit- och skrivbiträde

lönegradsplacering skulle

komma att uppbära å. C-ort lägst 2 370 kronor och högst 3 100 kronor samt å G-ort lägst 2 770 kronor och högst 3 630 kronor. De övriga 10 ritoch skrivbiträden, vilka föreslagits till fastare böra

statsanställning, synas placeras i lönegraden 4 i nyssberörda löneplan, vilken omfattar

lönegrad

löneklasserna 2——7. Då dessa biträdens blivande stationsort icke kan i för-

väg bestämmas, har i statförslaget beräknats avlöning få, medeldyrort

(E-ort) innebärande rätt till avlöning med lägst 2 090 kronor och högst 2 890 kronor.

Vad slutligen beträffar återstående helårsanställda rit- och skrivbiträden, till antalet 14, ävensom tillfälliga dylika biträden med ovan angiven sammanlagd anställningstid av 120 månader för år, har deras avlöning beräknats till i genomsnitt i ett för allt 175 kronor för månad. I statförslaget har för ändamålet upptagits ett anslag å 40 000 kronor.

Personliga lönetillägg till de ordinarie lantbruksingenjörerna såsom kompen-

sation för minskade inkomster.

Såsom tidigare framhållits kommer det av de sakkunniga föreslagna nya avlöningssystemet att för flertalet lantbruksingenjörer medföra en icke

oväsentlig beskärning av de inkomster, som dessa med nu gällande av-

löningsbestämmelser hittills uppnått och i fortsättningen kunna beräknas

komma att uppnå. Vid sådant förhållande, och då de för lantbruksingen-

jörerna gällande särskilda avlöningsbestämmelserna äro så avfattade, att

i

dessa befattningshavare icke torde mot sitt bestridande vara skyldiga att

låta sig överföra till nytt avlöningssystem, lärer det kunna förutsättas, att

vilkens skulle komma att vid sådan

lantbruksingenjör, avlöningsförmåner

överflyttning försämras, finner med sin fördel förenligt att kvarstå å gällande lönestat. Visserligen kundedet tänkas att i samband med den nya

löneregleringen en sänkning av lantbruksingenjörstaxan genomfördes på

sådant sätt, att nyssnämnda eventualitet ej kunde te sig alltför lockande.

sakkunniga finna emellertid för sin del en dylik beskärning av taxe-

De

inkomsterna icke vara förenlig med vad som kan vara billigt och rättvist 3

i från statens sida. Ur såväl det allmännas som de enskilda tjänstemännens synpunkt torde därför en sådan lösning av denna fråga böra eftersträvas, att de vilka innehava fullmakt på sin tjänst, bliva.

lantbruksingenjörer,

genom personliga lönetillägg tillförsäkrade skälig kompensation för den in-

komstminskning, varav de komme att drabbas vid övergång t.ill den nya

avlöningsstaten. _

Storleken av hittillsvarande inkomster enligt

lantbruksingenjörernas

taxa har varit beroende av ett flertal olika faktorer. Sålunda kunna i nämn-

da avseende verkningar påvisas av exempelvis tjänstgöringens förläggning

till olika distrikt, i det att inkomsterna inom mera utpräglade jordbruksområden ofta rätt väsentligt överstigit, vad som varit möjligt att ernå inom andra distrikt. Lantbruksingenjörens ålder kan i detta sammanhang även hava varit av viss betydelse, i det att med tilltagande ålder hos för-

dennes och därmed även möjligheten för

rättningsmannen arbetskapacitet

honom att av sina förrättningar förskaffa sig inkomst kan hava minskats.

För att kunna bedöma, i vad mån för minskning i in-

kompensation

komsterna den omläggningen eventuellt bör utgå, hava

genom föreslagna

de sakkunniga från lantbruksingenjörerna infordrat uppgifter om deras

nettoinkomster enligt taxa under Vart och ett av åren 1931-1935. Vid bearbetandet av det sålunda inkomna materialet hava de sakkunniga ansett sig böra i vissa fall taga hänsyn till sådana särskilda omständigheter, vilka inverkat på storleken av den behållna inkomsten. Detta lantbruks-

gäller

ingenjörer, som antingen vid sidan av sin ordinarie tjänst under större eller mindre del av visst år tjänstgjort såsom eller ock

vattenrättsingenjörer

först under de senaste åren tillträtt eget distrikt. I fall hava de sak-

dylika

kunniga vid uppskattning av nettoinkomsten enligt taxa tagit viss hänsyn till, vad vederbörande distrikt normalt bort kunna inbringa i förrättnings-

inkomster, för den händelse sagda särskilda omständigheter icke förelegat.

På grundval av de utav lantbruksingenjörerna lämnade uppgifterna samt

med beaktande av ovan anförda synpunkter hava de sakkunniga i nedanstående tabell beräknat medeltalet av lantbruksingenjörernas taxeinkom-

ävensom deras utgifter i tjänsten.

ster

Omkostnader och Bruttoinkomst övriga utgifter i Nettoinkomst Å I tjänsten kronor kronor kronor

1931 . . . . . . . . . . . . . . 18 893 11 055 7 838 1932 . . . . . . . . . . . . . . 19 272 11 414 7 858 1933 . . . . . . . . . . . . . . 19 519 11 288 8 231 1934 . . . . . . . . . . . . . . 20 420 11 849 8 571 1935 . . . . . . . . . . . . . . 19 531 10 944 8 587 Medeltal 19 527 11 310 8 217

Inkomsterna inom de olika distrikten hava under ifrågavarande femårsperiod i hög grad varierat. Detta förhållande belyses av nedanstående tabell, som utvisar nettoinkomstens fördelning på distrikten inom olika storleksklasser. distrikt, där

Antal.

“V 1931 1932 1933 1934 1935 f“°‘““°m5‘°“. axearbete utg]ort kronor

Högst 4000 . . . . . . 3 3 3 2 2

Vid bedömandet av innebörden av de sakkunnigas till löneställ-

förslag

ning för lantbruksingenjörerna skall i första hand till de

tagas hänsyn

belopp, dessa komma att uppbära i avlöning enligt den löne-

föreslagna

gradsplaceringen B 29. Emellertid bör därjämte vid jämförelse mellan lant-

bruksingenjörernas förmåner enligt gällande och lönesystem hän-

föreslaget

syn tagas jämväl till den förbättring i pensionshänseende, som, därest de

sakkunnigas förslag genomföres, kommer lantbruksingenjörerna till godo. Enligt nu gällande bestämmelser skall för lantbruksingenjör tillämpas det

pensionsunderlag och det pensionsavdrag, som gälla för befattningshavare l

l i 26:e Genom den komma I

lönegraden. föreslagna löneregleringen i detta

hänseende att i stället gälla bestämmelserna för befattningshavare i 29:e

löngraden, innebärande en ökning i pensionsunderlagen med ett belopp av

960 kronor. Å andra sidan medför reformen en ökning av pensionsavdragen från 330 kronor till 399 kronor för år. Med hänsyn tagen till dessa omständigheter har värdet av den ökade pensionsförmånen ansetts motsvara ett belopp av 600 kronor för år.

Vid jämförelse mellan å ena sidan lantbruksingenjörernas nuvarande sammanlagda inkomster i tjänsten och å andra sidan deras löneförmåner

enligt de sakkunnigas förslag, däri inberäknat värdet av ökad pensionsför-

mån, har framgått, att för samtliga lantbruksingenjörer med undantag av

två löneregleringsförslaget kommer att medföra viss inkomstminskning. Detta belyses närmare av nedanstående sammanställning.

Inkomstminskning

]alfiE::lkS_

kronor

ingenjörer

1 500- 1 999 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5

2000- 2499 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1

2 500- 2 999 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5

3000- 3499 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1

4000- 4499 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2

5500- 5999 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3

6000- 9000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4

10 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1

De hittillsvarande sammanlagda hava, såsom av

avlöningsförmânerna

det ovanstående framgår, under de senare åren i vissa fall uppgått till så.

höga belopp, att det enligt de sakkunnigas mening icke gärna kan ifråga-

sättas, att lägga desamma till grund för beräknande av personliga lönetill-

lägg åt bemälda befattningshavare, utan bör en begränsning härvidlag äga

rum. Beaktas bör jämväl i detta sammanhang att lantbruksingenjörernas inkomster av varit och fortfarande skulle komma att i

förrättningar icke

oväsentlig grad bliva beroende av, huruvida staten i samma

utsträckning

som hittills anvisar anslag till torrläggningsverksamheten. I den mån staten funne det att minska för detta ända-

erforderligt anslagstilldelningen

mål, skulle följden därav med bliva., att taxeinkomsterna

nödvändighet

reducerades.

I detta sammanhang torde det vara lämpligt att i korthet redogöra för de grunder i om bestämmandet av som till-

fråga personliga lönetillägg, lämpats vid tidigare löneregleringar för andra i statens

befattningshavare

tjänst.

Före genomförandet av den år 1919 beslutade löneregleringen för kom-

munikationsverken ägde åtskilliga befattningshavare vid telegrafverket

uppbära sportler i form av telegramprovision. Beträffande dessa tjänste-

män föreskrevs uti de av Kungl. l\Iaj:t den 16 april 1920 meddelade bestämmelserna i fråga om övergång till den nya lönestaten vid telegrafverket, att den, vars sammanlagda löneinkomst vid nämnda övergång jämte de sportler, som för år 1919 belöpt å den ordinarie tjänst, han omedelbart före innehade —— beräknade till 5 4400 kronor

övergången sportlerna högst

- den han efter till den

överstege avlöning ägde uppbära övergången nya

staten inklusive det honom enligt vissa bestämmelser eventuellt tillkom-

mande personliga lönetillägg, skulle tilldelas särskilt personligt lönetillägg

motsvarande nämnda skillnad. Lönetillägget borde emellertid minskas eller upphöra i den mån tjänstemannens avlöning ä den nya staten ökades samt avskrivas under nio år med en niondel

årligen.

Vid löneregleringarna för vissa tjänstemän inom tullverket (riksdagens

E

; skrivelse nr 276/1922), för landssekreterare och landskamrerare (riksdagens l skrivelse nr 333/1925) och för sekreteraren i Överståthållarämbetets kansli

(riksdagens skrivelse nr 205/1926) bestämdes jämväl personliga lönetillägg

l

att utgå till dessa befattningshavare, i den mån de nya avlöningarna kom-

| ; me att medföra inkomstminskning, och fastställdes lönetilläggen att för varje särskilt fall utgå med högst 5 4100 kronor för år räknat. Även nu omhandlade särskilda lönetillägg skulle minskas eller upphöra, i den mån tjänstemannens avlöning å den nya staten ökades, samt avskrivas under , nio år med en niondel årligen.

I fråga om begränsningen av de personliga lönetilläggen till lantbruks-

ingenjörerna synes det, som om denna liksom vid nyssberörda löneregleil

ringar lämpligen kan sättas vid ett belopp av 5 400 kronor. Däremot finna

l

de sakkunniga, vilka såsom förut nämnts anse det önskvärt, att

F synnerligen

anslutning till det föreslagna nya lönesystemet må kunna ernås från samt-

I

liga nuvarande lantbruksingenjörers sida, att en ur tjänstemännens synpunkt fördelaktigare övergångstid till sagda lönesystem bör beredas ifråga-

varande befattningshavare, än vad som skett i ovan angivna fall. De sak-

kunniga hava härvid tänkt sig, att det personliga lönetillägget till lant-

skall i varje särskilt fall utgå oavkortat under de fem

bruksingenjörerna

första åren från den nya löneregleringens genomförande, samt att det därefter avskrives under därpå följande sex år med en sjättedel årligen. Där nyssnämnda maximum av 5 4:00 kronor uppnås, skulle sålunda lönetillägget komma att utgå, under vart och ett av de första fem åren med 5 400 kronor, under sjätte året med 4 500 kronor, under sjunde året med 3 600 kronor 0. s. v. för att med utgången av det tionde året helt upphöra.

Vid uppgörandet av förslag till personliga lönetillägg hava de sakkunniga

ansett léimpligt, på sätt framgår av nedanstående tabell, indela lantbruks-

i olika grupper med hänsyn till storleken av den inkomst-

ingenjörerna

minskning, som var och en till följd av löneregleringen får vidkånnas. Därvid hava till grupp hänförts de lantbruksingenjörer, vilkas inkomst-

samma

minskning komme att bliva av ungefär-ligen samma storleksordning. I överensstämmelse härmed anse de sakkunniga, att varje särskild lantbruks-

bör tillerkännas lönetillägg med i tabellen angivet be-

ingenjör personligt

lopp.

Personligt

Lantbruksingenj ör Grupp lönetillägg

kronor

A. E. Welin-Berger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . K. F. Westling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I. J.Nyman . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I 1 500 I. E. Öjefors . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . H. G. Hegethorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . L. M. Lingström . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . II 2 000 A. G. Ytterberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . G. Wadman . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . M. Wixell . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . III 2 500 N. G. Gustafsson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . J. M. Hägglund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . C. B. Carlson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . IV 3 000 E. G. Lindqvist . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l V 4 000 s. G. v. Hallin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I N. Risberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I. P. Helin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . C. Berner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . L. L. P. Holmström . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

VI 5 400 c. H. Wallér . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . C. G. Kindblom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . A. H. Welin-Berger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . F. M. Olsson

Lönetilläggens sammanlagda årliga belopp under de fem första åren

uppgår till 76 200 kronor. Å bör

lönetilläggen dyrtidstillägg icke utgå.

De sakkunniga föreslå att såsom

alltså, kompensation för minskad av-

löning må till i tabellen

angivna lantbruksingenjörer, därest de övergå å

den nya lönestaten, utbetalas

personligt lönetillägg med i samma tabell

angivna belopp, ävensom att sagda skall oavkortat under

lönetillägg utgå

en tid av fem år efter den lönestatens nya ikraftträdande samt därefter under en tid av sex år avskrivas med en sjättedel om året, dock att lönetillägget bör minskas eller därest och i den mån

upphöra, tjänstemannens

avlöning å den nya staten skulle komma att ökas.

Utbetalningen av löne-

tilläggen lärer böra ske i enahanda som beträffande i all-

ordning, avlöning

mänhet är stadgad.

Rese- och

traktamentsersättningar. Enligt kungörelsen den 27 juni 1929 med till

(nr 211) tilläggsbestämmelser

allmänna resereglementet med i nämnda

kungörelse sedermera genom kun-

görelserna nr 439/1930 och 612/1934 äro

vidtagna ändringar lantbruks-

ingenjörerna och deras biträden vid i till

förrättningar tjänsten hänförda

följande rese- och traktamentsklasser, klass

nämligen lantbruksingenjör

II C, extra lantbruksingenjör klass II D, och assistent

lantbruksstipendiat

klass II E samt tekniskt biträde klass III E. Vid sidan härav i om biträ-

gälla fråga lantbruksingenjörerna och deras

dens tjänsteresor vissa vilka

ytterligare bestämmelser, finnas införda i det

förut nämnda av den 31 december 1920

Kungl. Majzt (nr 911) utfärdade

resereglementet för I detta hava seder-

lantbruksingenjörer. reglemente

mera vissa nr

ändringar vidtagits genom kungörelserna 10/1925, 374/1925, 219/1929, 204/1931, 191/1932 och 303/1933. Genom kungörelsen nr

191/1932, vilken trädde i kraft den 1 bland den

juli 1932, vidtogs annat

ändringen, att för för

ifrågavarande befattningshavare ersättningen tjän-

steförrättningar och därav föranledda resor inom distrikt fastställdes. eget till lägre än som skulle vid av allmänna

belopp, utgå tillämpning reseregle-

mentets bestämmelser. En av

ytterligare beskärning sagda ersättning sked-

de genom kungörelsen nr 303/1933. Dessa s. k. till-

besparingsreglementen

kommo i att statsverkets

syfte nedbringa kostnader för tjänsteresor. An-

märkas mä att dylika utfärdats för ett stort

besparingsreglementen jämväl

antal andra i statens vilkas

förrättningsmän tjänst, tjänsteresor huvud-

sakligen äro förlagda till ett begränsat tjänstgöringsområde.

Genom sistberörda nr 303/1933 har för tiden från och med

kungörelse

den 1 juli 1933 för och

traktamentsersättningen lantbruksingenjörerna

deras biträden nedsatts sätt av

på framgår följande sammanställning.

, 9

Allmänna resereglementet Besparingsreglementet

Tmktaments_ Traktamentsersättning

Befatmmg Traktaments- tillhopa för ellsätmlllg för dag för natt for dygn dygn klass n O l

. . C 19 8 ö 13 Lantbruksingenjör Extra lantbruksingen- D 16 7 4 11 jör . . . . . . . . . . Lantbruksstipendiat, förste assistent, assistent och tekniskt E 13 6 4 10 biträde

varav sex timmar i för resa eller förrätt-

För dag, högst tagits anspråk

av föreskrift i till ovan nämnda

ning, utgår på grund besparingsreglementet

befattningshavare icke någon ersättning.

den av de varigenom lant-

Genom sakkunniga föreslagna löneregleringen, i 29:e extra lantbruksingenjör i skulle placeras lönegraden,

bruksingenjör

samt förste assistent i 17:e följer, att dessa be-

25:e lönegraden lönegraden,

att i allmänna hänföras till högre

fattningshavare komma. resereglementet

för närvarande är fallet. Sålunda kommer lant-

traktamentsklass, än vad

till klass till klass C

bruksingenjör att uppflyttas B, extra lantbruksingenjör

assistent till klass D. Enbart detta förhållande torde i och för sig och förste icke att höjning vidtages jämväl av traktamentsersätt-

giva anledning till,

för dessa Med av-

ningen enligt besparingsreglementet befattningshavare.

för och deras biträden må seende å traktamentena lantbruksingenjörerna

emellertid framhållas att dessa hava. de vidtagna beskärningarna genom under vad som enligt särskilda besparingsreglementen utgår

nedbringats

andra med motsvarande placering i all-

till ett flertal befattningshavare

I detta de sakkunniga särskilt

männa resereglementet. sammanhang vilja.

i dessa delar för inom den lokala

hänvisa till vad gäller tjänstemännen

för sistnämnda tjänstemän utfärdat besparings-

vägförvaltningen. Enligt

211/ traktamente med, för dygn räknat, 15 kro-

reglemente (nr 1934) utgår

nor till 13 kronor till biträdande vägingenjör samt 11 kronor

vägingenjör,

till och ritbiträde hos vägingenjör. Det synes enligt

Vägingenjörsassistent

de icke förefinnas någon sådan bestämd skiljaktighet

sakkunnigas mening

med avseende å möjligheter att

mellan ifrågavarande befattningshavare

som kan motivera nämnda skillnad i

ordna för sig under förrättningsresor,

Med till vad ovan anförts finna de saktraktamentenas storlek. hänsyn i och

skäligt, att sådan höjning vidtages lantbruksingenjörernas kunniga

att överensstämmelse ernås med deras biträdens traktamenten, huvudsaklig vad som för inom den lokala vägförvaltningen.

gäller tjänstemän

De sakkunniga föreslå sålunda, att till lant-

traktamentsersättningarna

bruksingenjörerna och deras tjänstebiträden fastställas till följande belopp:

Tillhopa för

Fördag För natt

Befattning dygn

kronor

Lantbruksingenjör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 6 15

Extra lantbruksingenjör . . . . . . . . . . . . . . . 8 5 13

Lantbruksstipendiat, förste assistent, assistent och

tekniskt biträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 4 11

Genom denna ändring skulle komma att

traktamentsersättningarna upp-

gå för och extra till samma

lantbruksingenjör lantbruksingenjör belopp

samt för övriga till en krona än vad som

befattningshavare lägre belopp

i sådant hänseende före den år 1933

gällde vidtagna reduceringen.

Lantbruksingenjörstaxan.

Efter vidtagandet av sådan i för lant-

förändring avlöningsvillkoren bruksingenjörerna, att dessa bliva helt statsavlönade, skola för

avgifterna

nämnda befattningshavares inlevereras till statsverket. Det

författningar

ligger i statens intresse, att sålunda medel komma att täcka så

inflytande

stor del som möjligt av utgifterna för och dess verksamhet.

organisationen

Någon ökning av vad allmänheten hittills haft att för biträde av

erlägga

lantbruksingenjör, anse de sakkunniga likväl icke böra. bliva

genomsnittligt

en följd av omorganisationen. Ã andra sidan icke heller

synes någon genomgående nedsättning av numera gällande arvodestariffer vara av förhållan-

dena påkallad.

De hava emellertid funnit de nuvarande taxebestämmelserna

sakkunniga

vara behäftade med i vissa avseenden Bland dessa

väsentliga olägenheter.

må särskilt nämnas att arvodet för mindre omfattande kan

förrättningar

med tillämpning av sagda bestämmelser bliva och har i stor

utsträckning

blivit i förhållande till det som varit förenat

oproportionerligt högt arbete,

med förrättningarnas Sålunda har det i om

handläggning. fråga exempelvis

förrättningar av storleksklass upp till 5 hektar icke hört till

sällsyntheterna,

att förrättningsarvodet till eller 50 kronor för hektar.

uppgått överstigit

Härtill kommer att de nuvarande taxebestämmelserna äro detal-

onödigt

jerade och därigenom synnerligen Att bibehålla ett

svåröverskådliga. dylikt

invecklat taxesystem, sedan med av den nu om-

genomförandet föreslagna

organisationen förrättningsavgifterna skola inflyta i statskassan, icke

synes lämpligt. De sakkunniga hava med hårtill ansett en

hänsyn genomgripande

förenkling av grunderna för dessa avgifters bestämmande böra i före-

varande sammanhang genomföras.

Vid av i sådant syfte kunna lantbruksingenjörerövervägandet åtgärder

nas i två huvudgruppen Till den ena gruppen böra

tjänstegöromål uppdelas

hänföras sådana som resultera i förslag till torrläggnings- eller

förrättningar,

annan å viss vid redovisad markareal, medan till den

åtgärd förrättningen

andra räknas tjänsteuppdrag. Avgiften bör be-

gruppen samtliga övriga

träffande tillhörande den förstnämnda gruppen i varje sär-

förrättningar

skilt fall sättas i förhållande till storleken av den markareal,

huvudsakligt

som medan för tjänsteuppdrag tillhörande

förrättningen omfattar, avgiften

den senare bör med visst belopp för dag, som för upp-

huvudgruppen utgå draget tagits i anspråk.

Härtill komma vissa av lantbruksingenjörerna an-

ytterligare slag på

kommande som icke låta sig inordna i någon av

tjänstegöromål, lämpligen

nu nämnda bland andra utövandet för vederbörande intres-

huvudgrupper,

senters av av och kontroll över utförandet av torrlägg-

räkning ledning

för avseende bör där-

ningsarbete. Avgift förrättning dylika tjänstegöromål

i med vad i det kommer att närmare utvisas, beräki

för, enlighet följande

nas efter andra från vad ovan anförts skiljaktiga grunder.

A. Bruttoinkomster av enligt för närvarande

förrättningar

gällande taxebestämmzlser.

För. att kunna bedöma storleken av den inkomst, som stats-

ungefärligen

kunna efter av verk-

verket bör omorganisationen påräkna ifrågavarande

‘air det att en närmare undersökning av de hit-

samhet, nödvändigt företaga

tillsvarande bruttoinkomsterna av förrättningar av

lantbruksingenjörernas

och undersökningar hava därför av de

olika slag storleksordning. Dylika

varvid i kulturtekniska arkiv i lantbruks-

sakkunniga verkställts, byråns

som material. I de fall, där

styrelsen tillgängliga förrättningsakter tjänat

skett av de inkomsterna av visst slag av för-

uppskattning sammanlagda

har hämtats från sådana år, då för-

rättningar, undersökningsmaterialet

de ordinarie normalt 4 extra lantbruks-

utom lantbruksingenjörerna jämväl

som För åstadkommande av ett med

ingenjörer tjänstgjort förrättningsmän.

de såvitt överensstämmande resultat hava

verkliga förhållandena möjligt undersökningarna givits relativt betydande omfattning.

I till vad ovan nämnts om önskvärdheten av, att förrättnings-

anslutning

framdeles sättas i relation till företagens areala om-

avgifterna huvudsaklig

hava de till en början inriktats på

fattning, sakkunnigas undersökningar

att i om av olika söka utröna den ungefärliga

fråga företag storleksordning

arvodet nu taxa för hektar av i de

storleken av enligt gällande uppdelat

olika mark. Dessa undersökningar hava omfattat dels

företagen ingående

och dels sådana som handlagts utan sam-

syneförrättningar förrättningar,

band med Till sistnämnda av förrättningar hava jämväl hänförts

syn. slag

förslag rörande täckdikning. Vid bearbetandet av det under-

föreliggande

sökningsmaterialet hava mycket variationer i de debiterade ar-

betydande

vodena, räknade för hektar, visat förefinnas även i om förrätt:-

sig fråga

ningar tillhörande samma storleksordning. I många fall har icke kunnat utläsas annan förklaring till dylika variationer än olika

förrättningsmännens

tillämpning av gällande taxebestämmelser vid Här

arvodesdebiteringen.

nedan upptagna arvoden för hektar måste därför betraktas som endast

approximativa medeltal.

I fråga om arvodena för som icke resulterat i

tjänsteuppdrag, framläg-

gande av förslag till åtgärd berörande. viss redovisad har beräk-

markareal,

ning skett av antalet för dylika använda dagar. Jämväl denna

uppdrag

beräkning kan endast betraktas som approximativ.

1) Syneförrättningai- enligt vattenlagen.

Undersökningsmaterialet har omfattat 1 000 företag.

u Förrättnings- Godemännens Foretagets mannens arvode och Antal stclrleksklass areal arvode* reseersättning företa g hektar kronor per hektar

I . . . . . . . . . . -10 160 322- 6: - II . . . . . . . . . 10-50 420 14: 75 2: 50 III . . . . . . . . . 50-200 355 8: 25 1:- IV . . . . . . . 4 . 200-400 40 7: 25 0: 50 V . . . . . . . . . 400 25 6: - 0: 50 Summa 1 000 1 Inberäknat lösen för l ex. avskrift av handlingar och 1 ex. ritningskopior på ritpapper.

2) Förrättningar utan samband med syn.

a) Öppen avdikning.

Undersökningsmaterialet har omfattat 420 företag.

areal Förrättningsmannens Företagets Storleksklass Antal arv°de företag hektar kronor per hektar

I . . . . . . . , . . . . . . 10 170 17:50 II . . . . . . . . . . , . . . 10-50 200 7:- III . . . . . . . . . . . . . 50-200 45 3:80 IV . . . . . . . . . . . . . 200-400 5 3:- Summa 420

b) Täckdikning.

Arvodet för upprättande av täckdikningsplan i skala 1 : 2 000 kan enligt

nedanstående tabell och under hänvisning till däri angivna paragrafer i

beräknas hava uppgått till i genomsnitt 8 kronor

lantbruksingenjörstaxan

för hektar.

Planlagd areal

25 hektar 5 hektar

Arvode i kronor per hektar

6 § Ãgomätning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2: 11 2: 30

8 § Rubrik m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 0: 16 O: 80

11 § Ytavvägnixig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1: 70 1: 70

13 § Arealuträkning . . . . . . . . . . . . . . . . . 0:41 0:41

30 § Planens upprättande . . . . . . . . . . . . . . 2:50 2: 50

Kostnadsberäkning m. m . . . . . . . . . . . . . . . . 0: 60 0: 60

Summa 7:48 8:31

3) Övriga tj änsteuppdrag.

Av och hos dem under normal arbetstillgång an-

lantbruksingenjörerna

ställda utförda förrättningar av ifrågavarande slag beräktjänstebiträden

nas hava tagit i anspråk sammanlagt i runt tal 900 dagar för år.

Med av ovan sätt erhållna arvoden för

ledning på angivet genomsnittliga

hektar hava de sakkunniga sökt beräkna den nuvarande bruttoin/comsten

av förrättningar inom varje särskild förrättningsgrupp.

Vid dessa har förutsätts normal arbetstillgång för samtliga

beräkningar

har sålunda icke tagits till den under vissa av de

förrättningsmän. Hänsyn

senaste åren till av arbetslöshetskrisen inträffade stegringen av av-

följd

dikningsverksamheten.

Beträffande som verkställts enligt vattenlagen, har

förrättningar, vid syn

till en skett av företagens ungefärliga frekvens inom

början undersökning

olika storleksklasser. Resultatet av denna undersökning utvisas av närmast

tabell. Undersökningsmaterialet har omfattat 2 000 företag. efterföljande

Av tabellen att övervägande flertalet eller 88 procent av samt-

framgår

återfinnas inom de fem lägsta storleksklasserna eller med

liga förrättningar

areal intill 80 hektar. Dessa spela därför en avgörande roll på för-

företag rättningsarvodenas sammanlagda storlek.

För av bruttoinkomsterna av ifrågavarande vid syn enligt

beräkningen verkställda förrättningar har antalet av samtliga förrättningsvattenlagen

män avslutade uppskattats till i medeltal sammanlagt

syneförrättningar

1 050 för år. Dessa förrättningar hava antagits varit fördelade

omkring

Antal före-tag

Företagets areal Storleksklass , hektar 1 procent av hela St antalet

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 21.00 II . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10-20 510 25.50 III . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20-30 295 14.75 IV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30-50 345 17.25 V . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50-80 190 9.50 VI . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80-120 110 5.50 VII . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120-170 60 3.00 VIII . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170-230 30 1.50 IX . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230-300 25 1.25 X . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 300-400 10 0.50 XI . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 400 5 0.25 Summa 2000 100.00

inom de olika storleksklasserna i den proportion, som angives i ovan-

stående tabell. Förrättningsarvodet för hektar inom varje dylik storleks-

klass har därefter uträknats i förhållande till i tabell 1) ä sid. 133 angivna varvid för förrättningarna inom denna grupp erhållits

genomsnittsarvoden,

här nedanstående ungefärliga arvodesbelopp.

r Förrättnings- ’ mannens Företagets Antal Summa Summa *i Storleksklass arvode areal företag areal arvode l pel_ hektar l hektar hektar kronor kronor

I . . . . . . . . . . . . 10 220 1 100 32: - 35 200 l II . . . . . . . . . . . 10-20 268 4 000 20: - 80 000

III . . . . . . . . . . . 20-30 155 3 900 16: - 62 400 IV . . . . . . . . . . . 30-50 180 7 200 13: -- . 93 600 i V . . . . . . . . . . . . 50-80 100 6 500 10: 25 66 625 VI . . . . . . . . . . . 80-120 58 5 800 8: 75 50 750 VII . . . . . . . . . . . 120-170 32 4 650 8: 25 38 360 VIII . . . . . . . . . . 170-230 16 3 200 7; 75 24 800 | IX . . . . . . . . . . . 230-300 13 3 450 7: 50 25 875 X . . . . . . . . . . . 300-400 5 1 750 7: - 12 250

i

XI . . . . . . . . . . . 400 2 800 6: 50 5 200 Summa 1 050 42 350 - 495 000

i

I fråga om som verkställts utan samband med syn enligt

förrättningar,

Vattenlagen och avsett öppen avdikning, har undersökning av företagens

ungefärliga frekvens inom olika storleksklasser givit följande resultat.

Undersökningsmaterialet har omfattat 1 000 företag.

n Antal företag

Företagets areal

Storleksklass _

hektar 1 procent av hela

st.

antalet

. . . . . . . . . . . . . . _ . . . . . 10 37.50

II . . . . , . . . . . . . . . . . . . . . 10-20 240 24.00

III . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20-30 120 12.00

IV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30-50 115 11.50

V . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50-80 75 7.50

VI . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80-120 35 3.50

VII . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120-170 20 2.00

VIII . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170-230 8 0.80

IX . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230-300 6 0.60

X. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 300-400 4 0.40

XI . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 400 2 0.20

Summa 1 000 100.00

Jämväl inom denna är det vida flertalet,

förrättningsgrupp övervägande

eller ända till 92.5 procent av samtliga företag, att söka inom de fem

lägsta

storleksklasserna, och för 37.5 procent av hela antalet understiger arealen 10 hektar.

Till följd av att såsom villkor för erhållande av statsunderstöd till torrläggningsföretag numera är föreskrivet, att rörande skall

förslag företaget

vara upprättat vid syneförrättning enligt vattenlagen, hava

författningar

:rörande utdikning av mark under senare år endast sällan förekommit utan dylik syn. Vid beräkningen av de hittillsvarande taxeinkomsternas storlek hava de därför ansett sig kunna bortse från nu

sakkunniga ifrågavarande förrättningar.

Vad därefter beträffar förrättningar, som avsett upprättandet av förslag till täckdikning, hava dylika. förrättningar på senare tid i endast relativt

ringa utsträckning handlagts av lantbruksingenjörerna. Den för täckdik-

ning planlagda arealen torde sålunda hava uppgått till i genomsnitt allenast 1 400 hektar för år. Med av ovan beräknat genomsnitts-

tillämpning

arvode, 8 kronor för hektar, beräknas den av dessa förrättningar erhållna.

bruttoinkomsten till sammanlagt 11 200 kronor för år.

omkring

Vad slutligen angår övriga tjänsteuppdrag, för vilka förrättningsmannen

åtnjutit dagarvode, kan såsom förut nämnts den tid, som för dessa för-

rättningar tagits i anspråk, beräknas till sammanlagt i runt tal 900 dagar

för år. Då dagarvodet utgjort 12 kronor, upptages bruttoinkomsten av

ifrågavarande tjänsteuppdrag till sammanlagt (900 X 12 =) 10 800 kronor

för år.

En sammanställning av de sakkunnigas beräkningar av den normala hittillsvarande bruttoinkomsten av lantbruksingenjörernas förrättningar ger följande resultat.

Syneförrättningar enligt vattenlagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . omkring kr. 495 000 Täckdikningsförrättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » » 11 200 Övriga tjänsteuppdrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » » 10 800

Summa kronor 517000

B. Beräknade bruttoinkomter omorganisationen.

efter

I samband med nu av för

föreslagen omläggning avlöningsförhållandena

lantbruksingenjörerna och deras biträden bör såsom förut framhållits en förenkling ske av de nuvarande detaljerade och invecklade föreskrifterna för förrättningsarvodenas bestämmande. Därvid emellertid böra iakt-

synes tagas, att rekvirentemas utgifter för komma att i stort

förrättningarna

sett bliva oförändrade, dock så att av särskilda förhållanden motiverade

jämkningar uppåt eller nedåt vidtagas i fråga om avgifter för vissa av slag förrättningar. De sakkunniga vilja här endast angiva de som

huvudlinjer,

sålunda synas böra följas för av de vilka rekvirent

beräkningen avgifter,

framdeles skall erlägga för lantbruksingenjörernas Det torde

förrättningar.

få ankomma på att härutinnan utforma och till

lantbruksstyrelsen Kungl. Maj:t avgiva förslag till erforderliga närmare bestämmelser.

Lantbruksingenjörernas tjänstegöromål böra jämväl ur förevarande synpunkt uppdelas på sätt förut nämnts i två grupper, beroende av huruvida i förrättningsakterna redovisas av den ifrågasätta åtgärden berörd markareal eller icke.

Avgift för tillhörande den — dock från-

förrättning förstnämnda gruppen

i

sett till täckdikning, angående vilka de komma att i det

I förslag sakkunniga

följande föreslå särskilda - bör med dels visst

I arvodesgrunder utgå grund-

r för belopp hektar av vid förrättningen upptagen mark och dels en efter

förrättningens svårighetsgrad avpassad tilläggsavgift. Dylik tilläggsavgift

är motiverad därav, att rörande olika av samma

förrättningar företag

areala kunna. vara mer eller mindre krävande och tidsödande,

omfattning

beroende på särskilda på m. m. inverkande förhål-

markundersökningarna

landen. Förrättningens med för nu ifrågavarande

svårighetsgrad synes

ändamål tillfredsställande noggrannhet kunna anses stå i propor-

ungefärlig

tion till det belopp, varmed kostnaderna för företagets utförande, räknade för hektar, över- eller understiga den beträffande inom samma stor-

företag

leksklass genomsnittliga kostnaden för hektar.

Av de sakkunniga verkställda undersökningar i att söka utröna

syfte

denna genomsnittliga medelkostnad för hektar för av

torrläggningsföretag

olika storleksordning hava givit vid handen, att densamma varierat från omkring 4:50 a 600 kronor för hektar beträffande företag, tillhörande den lägsta storleksklassen, till omkring 200 ä 300 kronor för hektar inom de högre storleksklasserna. Dessa medelkostnadstal hava för varje särskild storleksklass ansetts representera av normal svårighetsgrad. För-

förrättning

]38

dylik normalförrättning bör den utöver grundavgiften för hektar utgående

tilläggsavgiften bestämmas inom de olika storleksklasserna till viss procent av företagets kostnadssumma. Denna procentsats synes böra avvägas för dels syneförrättning och dels annan förrättning, på sätt nedanstående tabell utvisar.

Syneförrättning Annan förrättning

Företagets areal Procentsats i Företagets areal Procentsats i

Under ovan angivna förutsättning, att rekvirenternas kostnader för anlitande av lantbruksingenjör komme att bliva i stort sett oförändrade, bör

den av grundavgiften för hektar samt procenttillägget bestående avgiften

densamma i för förrättning av normal svårighetsgrad vara så avpassad, att l

1 ungefärligen motsvarar det arvode, som lantbruksingenjör numera äger att

i

för sådan förrättning uppbära enligt gällande taxa. Från denna allmänna

regel böra emellertid vissa avvikelser göras. Det synes nämligen angeläget

1 att å ena sidan söka nedbringa till skälig nivå rekvirenternas hittillsvarande

kostnader för förrättningar rörande företag av relativt obetydlig omfattning

och å andra sidan åstadkomma skälig jämkning uppåt av det arvode, som

särskilda av l enligt nu gällande bestämmelser kan betingas för sådana slag

med vilkas handläggning mera betydande svårigheter såsom 1

förrättningar, l regel äro förknippade.

Enligt vad i det föregående anförts kan arvodet enligt nu gällande taxa för av normal inom de olika storleksklasserna

förrättning svårighetsgrad

beräknas genomsnittligt utgå med i tabell 1) angivna belopp för hektar i fråga om och med i tabell 2 a) angivna belopp för

syneförrättning

annan till nu hörande förrättning (sid. 133). Med

ifrågavarande grupp

huvudsaklig tillämpning av dessa arvodesbelopp ävensom av ovan omnämnda procentsatser för den utöver grundavgiften utgående tilläggsavgiften samt under iakttagande av, att skälig jämkning nedåt av förrätt-

vidtages beträffande företag av mindre omfattning, har å

ningsavgiften

vid betänkandet fogade diagram 1 och 2, avseende förrättningar med, respektive utan samband med syn, inlagts en kurva, medelst vilken såväl grundavgiften som tilläggsavgiften för hektar kan beträffande företag av olika storleksordning direkt avläsas. Genom å diagrammen införda exempel tydliggöres gången för avgifternas uträknande. Vad särskilt beträffar jämk-

ningen nedåt av avgiften för de mindre företagen kommer densamma att verka sådant sätt, att för dylika företag normal svårighetsgrad det

på av

nuvarande förrättningsarvodet för exempelvis företag med en ytvidd av

10 hektar sänkes med omkring 20 procent, om förrättningen handlägges vid enligt vattenlagen, och med omkring 15 procent, om den hand-

syn lågges utan samband med syn.

Till sådana förrättningar av särskilt framträdande svårighetsgrad, beträñande vilka jämkning uppåt synes böra vidtagas av det arvode, som

nu gällande taxa kan utgå, böra enligt de sakkunnigas mening räkenligt nas dels förrättningar, avseende förslag till invallning jämte pumpanlágg-

ning, och dels sådana förrättningen, som avse utredning rörande kloakledning från tomt eller annat bebyggt område i de fall, där jordbruksintresse icke beröres av företaget eller finnes vara i jämförelse med det Sanitära intresset av underordnad art.

I fråga om synes den enligt förut angivna grunder för

invallningsföretag

förrättningen utgående sammanlagda grund- och tilläggsavgiften böra ökas

med 2 procent av kostnaden för pumpstation med utrustning.

Vad beträffar eller som icke stå i

spillvattens- kloakledningsföretag,

direkt samband med något jordbruksintresse, hava lantbruksingenjörerna

senare tid kommit att alltmera anlitas för utredningar och förslag rö-

på rande dylika företag. Grunderna för beräkningen av lantbruksingenjörens

arvode för förrättningen hava därvid varit mycket obestämda. I allmän-

het har lantbruksingenjören haft möjlighet att, enligt vad stadgas i lant-

bruksingenjörstaxan, om arvodet träffa överenskommelse med rekvirenten. Sålunda överenskommet arvode torde i regel hava understigit, vad som skulle betingats av icke statsanställd förrättningsman. Det synes emellertid

enligt de sakkunnigas mening icke motiverat, att efter omorganisationen

rekvirentens utgifter för av lantbruksingenjör utförd förrättning av ifråga-

varande slag, i den mån komma att åvila annat intresse än

sagda utgifter

jordbruksintresset, sättas lägre än vad som i allmänhet skulle bliva fallet, därest i ärendet uppdrages åt annan på området sakkunnig än

utredningen

lantbruksingenjör. Hänsyn härtill har av de sakkunniga tagits vid upp-

ställandet av förslag till normer för beräkningen av rekvirentens avgift till

statsverket, när lantbruksingenjör anlitas för ifrågavarande ändamål. Dessa

normer, vilka å.skådliggöras av vid betänkandet fogat diagram 3, hava. grundats på ett arvode för förrättningsdag av omkring 4-0 kronor.

AV framgår att avgiften bör bestå dels av ett grundbelopp

diagrammet

för hektar av företaget berörd mark, dels vissa procenttillägg å företagets

kostnader av olika slag, och dels viss avgift för varje i företaget ingående

fastighet. Grundbeloppet för hektar synes böra utgöra 25 kronor, då före-

areal uppgår till eller överstiger 50 hektar, samt ökas enligt den å tagets

diagrammet uppritade kurvan, i den mån arealen minskas. Procenttilläggen

14:0

å företagets kostnader synas böra utgå dels med av arbetskost- 2.5 procent naden i vad beträffar vilkas areal till eller 50

företag, uppgår överstiger

hektar, vilken procentsats bör, på sätt utvisas av å diagrammet införd kurva, ökas, i den mån arealen minskas, dels med 2 procent av materialkostnaden, dels ock med 4 procent av kostnaden för där

reningsanläggning,

sådan ingår i förslaget.” Den särskilda avgiften för varje i företaget ingående

fastighet synes böra bestämmas till 2 kronor. Å diagrammet infört

exempel

tydliggör gången för avgifternas uträknande. Till vid bedömandet

ledning

av hithörande frågor må nämnas att av ifrågavarande berörda

företag

fastigheter eller tomter i allmänhet hava relativt liten 0.10

areal, vanligen

a 0.15 hektar. Till nu avhandlade av sådana i

grupp förrättningar, som utmynna förslag

till åtgärder berörande viss i redovisad skall

förrättningsakterna markareal,

slutligen såsom i det föregående anförts räknas jämväl som

förrättning,

avser täckdikning, när sådan dikning sker i Här skall så-

jordbrukssyfte.

lunda icke inräknas dränering för annat av

ändamål, exempelvis begravningsplats, idrottsplan eller avseende dylikt ända-

övningsfâlt. Förrättning

mål får nämligen anses såsom för vilket vad nedan

tjänsteuppdrag, enligt

sägs bör utgå viss avgift för dag, som för uppdraget tages i anspråk.

Avgiften för upprättande av förslzig till täekdikning för jordbruksända-

mål bör utmätas efter i vissa avseenden andra än vad ovan nämnts

grunder,

i fråga om övriga inom förevarande Sålunda

förrättningar grupp. synes

särskild av förrättningens beroende tilläggsavgift icke vara

svårighetsgrad

i detta fall påkallad. Icke heller beträffande för täck-

synes förrättningar dikning böra tillämpas sådan här ovan för andra förrättningar föreslagen

beräkningsgrund, varigenom förrättningsavgiften för hektar ökas, i den

mån företagens areal minskas. å

Tillämpningen täckdikningsförrättningar

av en dylik beräkningsgrund komme nämligen att huvudsakligen drabba de

mindre jordbruken och kunde sålunda vara ägnad att i viss verka

grad

dämpande på intresset för täckdikning hos innehavarna av dessa jordbruk. Ur nu angivna synpunkter hava de kommit till den

sakkunniga uppfatt-

ningen, att förrättningsavgiften för till täckdikning bör utgå med

förslag

visst belopp för hektar av den areal, omfattar, oberoende av stor-

företaget

leken av samma areal. Beträffande med areal understigande en hek-

företag

tar bör avgiften dock utgå såsom för en hektar. Ur av att ett

synpunkten

stimulerande av intresset för måste anses vara för åstadkom-

täckdikning

mande av en rationell jordbruksdrift alltjämt bör

påkallat, förrättnings-

avgiften för täckdikningsförslag sättas så låg, att densamma må synas över-

kon11ig för varje jordbrukare, som önskar verkställa ifrågavarande jord-

förbättring. De sakkunniga föreslå, att avgiften bestämmes till 5 kronor

för hektar av den areal, som täckdikningen omfattar. Denna avgift skall utgöra för samtliga för såväl markunder-

ersättning

IM

sökningarna som uppgörandet av täckdikningsplanen med erforderligt av-

lopp nödiga förrättningsåtgärder däri inbegripet upprättandet av kostnads-

beräkning och utlåtande. För den händelse rekvirent ej önskar kostnadsberäkning och utlåtande, bör minskas med 10 procent. De sak-

avgiften

kunniga förutsätta., att täckdikningsplan såsom regel upprättas i skala

1 :2 000. Därest annan skala kommer till användning, bör detta icke in-

verka på förrättningsavgiftens storlek.

Vad särskilt beträffar för täckdikning erforderligt avlopp avses i detta sammanhang allenast sådant avlopp, som påfordras uteslutande för den täckdikning, vartill vid förrättningen plan upprättas. Därest för utförandet

av den med förrättningen avsedda täckdikningen erfordras upptagande av

avlopp, som medför båtnad jämväl å annan mark än den, vilken ingår i det

ifrågavarande täckdikningsföretaget, bör avgift för nödiga förrättnings-

åtgärder i vad beträffar dylikt avlopp utgå här nedan närmare an-

enligt

givna grunder med visst belopp för dag, som för ändamålet tages i anspråk.

Verkställes utredningen rörande för täckdikning erforderligt avlopp vid syneförrättning enligt vattenlagen, skall avgiften utgå i enlighet med vad i fråga om dylik förrättning i det föregående nämnts.

Vad därefter beträffar den andra gruppen av på lantbruksingenjörerna

ankommande tjänsteuppdrag nämligen sådana förrättningar, som icke re-

sultera i redovisning i förrättningsakten av viss markareal, bör avgiften

utgå med visst belopp för dag, som för förrättningen tages i anspråk. Detta belopp bör i fråga om förrättning, som verkställes i direkt jordbrukssyfte, i likhet med vad för närvarande gäller, bestämmas till 12 kronor. För för-

rättning, som tager i anspråk allenast högst 4 timmar, bör dock avgiften

sänkas till 6 kronor. När flera förrättningar av detta slag utföras på samma dag, bör avgiften för varje likaså utgå med 6 kronor.

förrättning

Omfattar jämväl upprättande av för visst

förrättningen kostnadsförslag

arbete, höjes avgiften med 0.5 procent av förslagets kostnadssumma.

Till denna grupp av förrättningar bör jämväl räknas verkställande av sådan utredning, som skall åtfölja ansökning om statsunderstöd till torr-

läggningsföretag.

Härutöver böra ifråga om storleken av den för dag utgående avgiften för förrättningar av nedan angivna slag gälla följande särskilda bestämmelser.

För förrättning avseende värdering av skada genom uppdämning och

verkställes på uppdrag av part i hos vattendomstol anhängig-

dylikt, som

gjort mål, bör avgift erläggas av vederbörande rekvirent med i ett för allt 40 kronor för dag, som för förrättningen tages i anspråk.

Enahanda avgift bör utgå för förrättning, som utan direkt samband med

viss jordbruksfråga avser dränering av begravningsplats, idrottsplan eller

övningsfält, utredning rörande vägbroar eller vägtrummor och dylikt.

Vad slutligen angår sådana tjänsteuppdrag avseende ledning av och

kontroll över utförandet av torrläggningsarbete, vilka enligt vad tidigare framhållits icke lämpligen låta sig inordnas i förut avhandlade huvudgrup-

per av förrättningar, bör förrättningsavgiften utgå i ett för allt enligt nedan

angivna grunder.

Beräknad arbetskosmad Förrättningsavgift i % av beräknade arbetskostnaden

k°°"

Öppet avlopp Täckt avlopp

5000 2.5 7.3, dock minst 50 kr. 3.5 34, dock minst 75 kr.

› rv » ’ »

5000-10000 2.0 125 2.75 % 175 v

10 000~-25 000 1.5 ‘)4; » » 200 w 2.25 76 › 275 vv

25 000 1.0 % v» » 375 » 1.75 få; r › 565 ›

I fråga om företag, som omfattar såväl öppet som täckt avlopp, bör avgiften för arbetets ledning och kontroll utgå i sin helhet enligt vad i tabellen

angives för det slag av avlopp, som är övervägande.

För ifrågavarande avgift skall rekvirent äga erhålla biträde av lantbruksingenjör med arbetets överlåtande till entreprenör, upprättande av entreprenadkontrakt och arbetsritningar, ävensom varannan vecka återkommande kontroll av arbetet med utsättande av erforderliga avvägningspålar m. m. samt uppmätning av verkställt arbete och uträkning av entre-

prenadlikvider.

För den händelse beträffande vissa slag av förrättningsåtgärder särskilda. detaljtariffer för avgifternas beräknande finnas böra tillämpas, torde det få ankomma på lantbruksstyrelsen att däröver uppgöra och till Kungl.

Majzt avgiva förslag. Bland förrärttningsåtgärder, som i dylikt avseende

kunna komma i fråga, må här nämnas framställning av ritningskopior i

sådana fall, då kopiering icke lämpligen kan ske medelst fotomekanisk re-

produktion.

I övrigt vilja de. sakkunniga beträffande i det föregående föreslagna grun-

der för förrättningsavgifternas uträknande framhålla, att i de bestämmelser, som i sådant avseende kunna varda meddelade, förhållandena fram-

kunna påkalla vidtagande av jämkningar i ena eller andra riktningen.

deles

En uppskattning av de belopp, vilka i form av avgifter för lantbruks-

ingenjörernas förrättningar enligt ovan angivna grunder komma att inflyta

till statsverket, är givetvis mycket vansklig. Under förutsättning att personalens hittillsvarande arbetskapacitet förblir i stort sett oförändrad efter

14:3

borde emellertid kunna påräknas ungefärligen samma be-

omorganisationen,

lopp, som för närvarande utgår i form av förrättningsarvotlen till lantdock med den i vad beträffar den för syne-

bruksingenjörerna, nedsättning

förrättningar hittillsvarande bruttoinkomsten, av de sakkunniga enligt ovan

uppskattad till omkring 4:95 000 kronor för år, som betingas av i samband

med föreslagen dels inskränkning i förrättningsakternas

omorganisationen

att redovisning till vattendomstol bortfaller, och dels

omfattning, genom förenkling i handläggningen av förrättningar rörande mindre omfattande

dikningsarbeten på sådant sätt, att icke längre erfordras.

syneförfarande

Av dessa anledningar föranledd nedsättning av nyssnämnda bruttoinkomst torde kunna till sammanlagt omkring 20 procent därav, eller

uppskattas

omkring 100 000 kronor. Ã andra sidan torde det finnas skäl att räkna med

viss höjning av avgifterna beträffande vissa slag av förrättningar, nämligen,

bland andra, sådana som kännetecknas av särskilt hög svårighetsgrad eller som huvudsakligen beröra annat intresse än jordbruksintresset. Med hänsyn till ovissheten om storleken av denna inkomstökning anse sig de sakkunniga emellertid böra i detta sammanhang bortse från densamma. Under

ovan i fråga om personalens arbetskapacitet kan angivna förutsättning inkomsten för statsverket av lantbruksingenjörernas förrättningar sålunda

uppskattningsvis antagas komma att uppgå till i runt tal (517 000 för år, vilket belopp i av de sakkunniga i det —— 100 000 :) 417 000 kronor följande uppgjort statförslag avrundats till 4115 000 kronor.

I om clebiteringen av de avgifter, vilka skola av rekvirenterna gäl-

fråga das för av lantbruksingenjör verkställda förrättningar, samt ordningen för

inlevererandet till statsverket av dylika avgifter synes följande tillväga-

gångssätt böra tillämpas. Förrättningsmannen har att vid förrättningens avslutande upprätta räk-

å Räkningen skall upprättas i två exemplar,

ning ifrågavarande avgifter.

varav det ena tillställes vederbörande sakägare samt det andra översändes till Debiterad skall av sakägare inlevereras till

lantbruksstyrelsen. avgift

lantbruksstyrelsen. För detta ändamål bör för styrelsens räkning särskilt. anordnas. I om antalet räkningar, som här avses, hava

tjänstepovstgiro fråga

de ansett kunna uppskatta detsamma till

sakkunniga sig approximativt

7 000 ä 8 000 för år. Beträffande av sådan omfattning, att dess handläggning tar

förrättning

en av år i kunde det ifrågasättas, huruvida icke efter

längre följd anspråk,

ett visst antal år borde å Vad staten för dittills

förskottsräkning upprättas

verkställda har att fordra. Med avseende. må

förrättningsåtgärder härå

framhållas att i den för nu gällande arvodestaxan

lantbruksingenjörerna

bestämmelse finnes införd, som medgiver förrättningsmannen att å sådan

förskottsräkning uppbära viss del av det slutliga arvodet för förrättningen.

14:4

Denna bestämmelse torde få anses vara motiverad därav, att

handlägg-

ningen av förrättningar av mera betydande är förenad med

omfattning

relativt avsevärda utlägg för till avlönande av

förrättningsmannen tjänste-

biträden m. m. Efter en övergång till en sådan att

ordning, förrättnings-

avgifterna skola inlevereras till statsverket, emellertid icke

synes anledning

förefinnas att av rekvirenterna kräva å

förskottsinbetalning förrättnings-

avgifterna.

Det bör ankomma på att utöva kontroll över för-

lantbruksstyrelsen rättningsmännens debitering av förrättningsavgifterna och därom utfärda

de närmare bestämmelser, som kunna finnas erforderliga.

Lantbruksstyrel-

sen bör likaså hava att övervaka inbetalandet av som upptagits

avgifter,

i till styrelsen översända Därest sådan avser

räkningar. räkning företag,

vartill understöd av statsmedel beviljats, bör iakttagas, att understödet icke i sin helhet utbetalas, förrän full likvid för i påförda avgifter

räkningen

influtit.

Framhållas må, att enligt kungörelsen den 10 mars 1922 (nr 103) an-

gående gottgörelse åt synemän vid vissa syneförrättningar och kungörelsen den 27 juni 1927 (nr 271) angående gottgörelse åt befattningshavare hos

skogsvårdsstyrelse och skogssällskapet vid vissa syneförrättningar, nu gäl-

lande lantbruksingenjörstaxa är i vissa delar tillämplig jämväl för det fall,

att till eller biträdande förrättningsman förordnats annan

förrättningsman

än lantbruksingenjör. Genom införandet av de av de i det före-

sakkunniga

gående föreslagna nya bestämmelserna rörande beräkningen och debite-

ringen av förrättningsavgifterna torde vissa ändringar i nämnda kungörel-

ser bliva påkallade.

Kostnadsberäkningar, statförslag m. m. Med utgångspunkt från de sakkunnigas till för lant-

förslag lönereglering

bruksingenjörerna och deras biträden hava kostnaderna för organisationen beräknats på följande sätt:

1. Avlöningar till tjänstemän å. ordinarie stat. Vid uppskattandet av kostnaderna för avlönande av de ordinarie lant-

bruksingenjörerna i enlighet med det framlagda förslaget hava de sakkun-

niga ansett sig böra med utgångspunkt från de faktiska stationsorterna upptaga i A-ort 1, (lantbruksingenjören i Blekinge län), i C-ort 3, i D-ort 2, i E-ort 5, i F-ort 8 och i G-ort 5 lantbruksingenjörer. I anslutning härtill hava utgifterna i denna del efter genomförd lönereglering ansetts böra beräknas sålunda:

a. Avlöningar till lantbruksingenjörer efter högsta löneklassen (32:a).

l st. å A-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 10020 3 st. å C-Ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 31500 2 st. å D-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 21480 5 st. å E-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 54 900 8 st. a F-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I 89 760 5 st. a G-ort » . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 300

Summa. kronor 264 960

b. utgår till

Kallortstillägg följande befattningshavare:

Lantbruksingenjören i Umeå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 60 » i Skellefteå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . > 120 › i Luleå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 195

Summa kronor 375

c. Pensionsavdrag enligt nr 442/1934 och

kungörelserna 542/1936 upp-

tagas till (399 18 936 kronor. 24 + 390 X 24 :)

Ifrågavarande anslagspost upptages sålunda till 960 -- 264 -f- 375 18 936 :) 246 399 kronor eller i avrundat tal 246 400 kronor.

2. Arvoden och säskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Under denna post hava kostnader:

upptagits följande

Arvoden till lantbruksstipendiater . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 31200 » » tekniska biträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . >40000 » » rittillfälliga och skrivbiträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 40 000

Summa. kronor 111 200

3. till icke-ordinarie

Avlöningar personal.

a) Grundavlöningar m. m.

Utgifterna under denna post hava av de sakkunniga beräknats på föl-

jande sätt:

Grundavlöningar till 7 extra ordinarie

lantbruksingenjörer, lönegrad 25,

beräknade efter lägsta löneklassen samt

(23:e) medeldyrort (E-ort) till

47 376 kronor. _

Pensionsavdrag för dessa

befattningshavare uppgå enligt kungörelserna

nr 442/1934 och 542/1936 till (279 X 7 + 285 X 7 _-:) 3 948 kronor.

Grundavlöningar till 24 förste extra-ordinarie i

assistenter, tjänstemän

lönegraden 17, beräknas efter lägsta löneklassen samt med befatt-

(15:e)

ningshavarnas stationsorter å samma som de ordinarie lantbruks-

dyrorter

ingenjörer-na med det att förste assistenten i län ansetts

undantag, Blekinge

placerad i Karlskrona

(E-ort).

I härtill hava för förste assistenterna be-

anslutning grundavlöningarna

räknats sålunda: 3 st. å C-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 11250 2 st. å D-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . > 7800 6 st. å E-ort . . . . . . . . . . . . .- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . r 24300 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 33 600 8 st. å F-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 21750 5 st. å G-ort Summa kronor 98 700

till förste assistenterna i Umeå, Skellefteå och Luleå. upp-

Kallortstillägg

gå till sammanlagt 375 kronor. för förste assistenterna nyssnämnda kun-

Pensionsavdragen uppgå enligt

görelser till (141 X 24 + 180 X 24 :) 7 704 kronor. till 20 extra-ordinarie tjänstemän i lönegra-

Grundavlöningar assistenter,

den beräknats efter lägsta löneklassen ( 13:e) samt medeldyrort 15, hava (E-ort) för samtliga till 72 240 kronor. för dessa uppgå enligt förut nämnda kun-

Pensionsavdragen tjänstemän

till (114 X 20 -i- 162 X 20 :) 5 520 kronor.

görelser

till 24 rit- och skrivbiträden, extra-ordinarie tjänste-

Grundavlöningar

i beräknats efter löneklassen (5:e) samt med

män lönegraden 7, hava lägsta

å samma stationsorter som förste assisten-

befattningshavarna placerade terna i enlighet med följande.

3 st. å. C-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 6480 » 4500 2 st. å D-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 14040 6 st. å E-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 19440 8 st. å. F-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 12 600 5 st. ä G-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . ._ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Summa kronor 57 060

till biträdena i Skellefteå och Luleå uppgå till

Kallortstilläggen Umeå,

sammanlagt 375 kronor.

Pensionsavdragen för dessa befattningshavare uppgå enligt kungörel-

serna nr 442/1934 och 542/1936 till X 24 + 93 X 24 =) 3 456 kronor.

(51

till 10 rit- och skrivbitråden, extra-ordinarie tjänste-

Grundavlöningar

mån i beräknats efter lägsta löneklassen (2:a) samt

lönegraden 4, hava

för samtliga till 19 080 kronor.

medeldyrort (E-ort)

- till (42 X 10 +

Pensionsavdragen uppgå enligt nyssnämnda kungörelser

+ 78 X 10 z:) 1 200 kronor. I med ovanstående beräkningar samt sedan från grundavlöning-

enlighet

frånräknats summan av de res-

arna och kallortstilläggen pensionsavdrag

tjånstemän hava att vidkännas, upptages delposten grundavlö-

pektive

ningar m. m. till följande belopp.

7 extra-ordinarie lantbruksingenjörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr . 443428 24- förste assistenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . › 91371 20 assistenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 66 720 24« rit— och skrivbiträden (lönegrad 7) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 53 979 10 rit- och skrivbiträden (lönegrad › 4) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 880

eller i avrundat tal 273 400 kronor. Summa kronor 273 378

b) Avlöningsförhöjningar m. m. Under denna post hava för

samtliga extra-ordinarie tjänstemän upptagits

avlöningsförhöjningar motsvarande 2 inom

löneklassuppflyttningar respek-

tive lönegrader.

I enlighet härmed hava

avlöningsförhöjningarna upptagits med följande

belopp:

7 extra-ordinarie lantbruksingenjörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 6216 24 förste assistenter » . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 512 20 assistenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 8760 24 rit- och skrivbiträden Iv (lönegrad 7) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 032 10 rit- och skrivbiträden » (lönegrad 4) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2880

Summa kronor 38 4«00

4-. Särskilda löneförmåner till och icke-

ordinarie

ordinarie tjänstemän.

Under denna hava

post upptagits provisoriska jämlikt

dyrortstillägg

kungörelsen nr 104/1936, vilka beräknats

tillägg på följande sätt:

Lantbruksingenjörerna i Stockholm, Östersund och Luleå . . . . . . . . . . . . . kr. 84-0 Förste assistenterna å. samma orter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 570 Rit- och skrivbiträden (lönegrad 7) å. samma orter . . . . . . . . . . . . . . . . . 390

Summa kronor 1800

5. till de

Personliga lönetillägg ordinarie lantbruksingenjörerna.

Ersättningarna härutinnan hava av de beräknats till sam-

sakkunniga

manlagt 76 200 kronor.

Sammanlagda avlönjngsförmånerna för och deras lantbruksingenjörerna

biträden inberäknat till

personliga lönetillägg förstnämnda befattnings-

havare beräknas sålunda på sätt av det till

framgår föregående (246 400 —|—-

—|— 111 200 + 273 4:00 + 38 4:00 + 1 800 + 76 200 =) 74:7 400 kronor.

Omkostnader för den föreslagna organisationen.

1.

Reseersättningar.

Till och deras biträden är i

lantbruksingenjörerna gällande stat för detta

ändamål upptaget ett av 280 000 kronor. Därest

belopp förslaget om viss

av till lantbruksingenhöjning ersättningarna enligt besparingsreglementet

och deras biträden beräknas detta belopp komma att

jörerna genomföres,

ökas med 15 000 varför nämnda. post här upptagits till

omkring kronor,

295 000 kronor.

2. E x p e n s e r . a) kontorsinventarier, fiiltutrustning m. m.

med blir det nödvändigt att medel beredas i

I samband omorganisationen

av skriv- och räknemaskiner, fältutrustning och för anskaffande möbler,

för För ändamål beräknas ett

dylikt distriktspersonalen. ifrågavarande

å. 164 000 kronor, Varav för möbler 24 000 kronor

engångsanslag tillhopa

ovan material 140 000 kronor. i

samt för övrig angiven

för här berörda inventarier beräknas till 10

Årliga förnyelsekostnaden

av eller till 16 400 kronor.

procent engångsanslaget

b) Rit- och skrivmaterial. Den för detta ändamål beräknas till 1 000 kronor för varje

årliga utgiften

eller 24 ordinarie och 7 extra till

förrättningsman, för lantbruksingenjörer I

1 l

31 000 kronor. 1

sammanlagt J

3. Lokalhyra.

för lokalhyra (2 å, 3 rum på varje expedition), uppvärmning, Utgifterna

beräknats till sammanlagt 35 000 kronor för år. lyse och telefon m. m. hava

De omkostnaderna sålunda till (295 000 + 16 400 +

årliga uppgå

t

31 000 + 35 000 =) 377 400 kronor. +

i till i

Kostnaderna för den föreslagna organisationen beräknas anslutning det ovanstående till 400 + 377 400 =) 1 124 800 kronor.

(747

Härifrån statsverkets inkomster av lantbruksingenjörer-

avgå emellertid

nas vilka inkomster i det beräknats till 415 000

förrättningar, föregående

kronor för år.

Ur ovan hava de sakkunniga uppgjort följande

angivna utgångspunkter

förslag till stat: A v l ö n i n g a r z

till å. ordinarie stat, förslagsvis . . . . . . . . . . kr. 246400 Avlöningar tjänstemän » 111 200 !°! Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majzt, förslagsvis 3. Avlöningar till icke-ordinarie personal: m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 273 400 Grundavlöningar . . . . . . . . . . . . » 38400 » 311 800 Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis 4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, för- » 1 800 slagsvis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 76200 5. Personliga lönetillägg till lantbruksingenjörerna

Summa kronor 747 400

Omkostnaderz 1. Reseersättningar, förslagsvis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 295 000 2. Expenser, förslagsvis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 4-7 400 3. Övriga utgifter: Hyra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 35000

Summa kronor 377 4-00

Summa summarum kronor 1124 800

Särskilda uppbördsmedel: Arvoden och andra ersättningar för förrättningar, som verkställts av laht-

bruksingenjörer och deras biträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 415000

Nettoutgifter förslagsvis kronor 709 800

I ovan intagna ingå icke

avlöningsbelopp dyrtidstillägg.

Förestående statförslag innefattar allenast den lokala

distriktsorganisa-

tionen. I det följande komma de att föreslå vissa

sakkunniga förändringar

jämväl i den centrala organisationen. I samband med av

framläggandet

sistberörda förslag hava de sakkunniga uppställt jämförelser mellan statsverkets sammanlagda kostnader för i dess hel-

torrläggningsverksamheten

het enligt, å ena sidan, nu gällande organisation å andra var

: samt, sidan, 1 och en av de båda nya vilka i med vad i det

organisationsformer, enlighet

efterföljande sägs kunna för framtiden komma i fråga.

Övergångsanor dningar.

I fråga om Övergångsbestämmelser i samband med för

löneregleringen