SOU 1942:12

Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande

N 4-0 %

oå (— - CDL"

&( *. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

”Li =U

?QPPN! EANJJS'EE'LS ]) BiA—auf]; Mika? Ef, _

;? - ' UTREDNING RÖRANDE» __ : DEN TEKNISKT-VETENSKAPLIGA.

FORSKNIN GENS ORDNANDE

III

FÖRSLAG THJJÅTGÄRDER FÖR.SKOGSPRODUKTFORSKNTNGENS ' ORDNANDE

* ' S_T o C'K H 0 L M,A 1 9 4 2

. de med förslag till plan för organisationsar- garder för den" tekniskt—vetenskapliga- forskningens " däomåörsvamväsendet. Beckman. 788 s. Fö. (Till främjande och statens medverkan därvid. Häggström. mandel: höra dels en bilaga innehållande personal- _ 155 "5. H. ingar m m avsedd endast för tianstebrnk, dels 7 Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk- W hemligt bihang i tre delar. ) ningens ordnande. 2. Förslag till åtgärder för främjande månde med förslag 1111 lag med särskilda bestäm- av den tekniskt-vetenskapliga forskningen på bygg— einer-iom begränsning av vinstutdelning från aktie- nudsomradet. Häggström 76 5- H— 3. 1938 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag

' - hf 1 n from moria rörande bostadsiörsörjningen. Av A'. Jo- ?gägiteufåst glåelråegsggråsreg emente förarbetare

!.

' 9. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag yngre Sjukhusläkarnas avlöningS-, arbets— och bo- till folkskolans avlöningsreglomente m. m. Marcus. lå örhållanden Beckman. 106 11.8. 191 11. F!. "Bro empirin med förslag till utvidgad vanhävdslngstilt- 10. Betänkande med förslag till brandlag och brandstadga ng. Marcus. 55 s. Jo o. m. m. Norstedt. 164 s.

edning rörande den tekniskt-vetenskapliga iorsk- 11. Betänkande medutredningochiörslagangaende betygs- 'rngens ordnande 1. Allmänna uppgiflerangående den sättningen i folkskolan Häggström 830 S' E'

ännu-vetenskapliga torskningsverksamhetens nuva- 12. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk- gran nde läge m.m. Allmänna synpunkter rörande den ningens ordnande. 8. Förslag till åtgärder för skogs- & _ Whiski-vetenskapliga forskningen. -— Erforderliga åt— produktiorskningena ordnande. Baggström. 124 &. H.

. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebok- a. till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E.=eck1esiastikdepartementet, Jo. =aord- epartementet. E_nligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningen yttre anordning (nr 98) . utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLICA UTREDNINCAR 1942zl2 HANDELSDEPARTEMENTET

UTREDNING

RÖRANDE DEN TEKNISKT—VETENSKAPLIGA FORSKNIN GENS ORDNANDE

FÖRSLAG-THJJÅTGÄRDER FÖR.SKOCSPRODUKTFORSKNTNGENS OBDNANDE

| III & &

STOCKHOLM 1942

IVAR HEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG 420795

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdopartämenlet.

Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande överlämnar härjämte sitt betänkande nr III med förslag till åtgärder för skogsproduktforskningens ordnande.

Vid behandling av frågan om åtgärder för främjande av skogsprodukt- forskning har utredningen beaktat, att 1936 års skogsutredning, som till- kallats för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande skogsbru- kets ekonomiska läge och åtgärder för att öka dess ekonomiska bärkraft, enligt sina. direktiv även har att undersöka olika möjligheter att skapa vid- gade avsättningsområden för skogsbrukets produkter. I skogsutredningens arbetsprogram ingick bland annat undersökning rörande forsknings- och undervisningsverksamhetens ordnande ej endast på det rent skogliga utan även på det trätekniska området. När skogsutredningens arbete på grund av krigsförhållandena temporärt nedlades i september 1939, hade utred- ningen i sitt betänkande nr 2 (stat. off. utr. 58/1938) redan framlagt för- slag om ordnande av den skogliga forskningen och undervisningen, och därjämte låtit verkställa vissa förberedande undersökningar rörande det trätekniska forskningsarbetets organisation m. 111. Det var även utred— ningens avsikt att återupptaga sistnämnda del av arbetet så snart Kungl. Maj:t påkallade utredningens fortsatta verksamhet.

Efter överläggningar mellan representanter för 1936 års skogsutredning och utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnan—d de, nedan kallad forskningsutredningen, nåddes i princip enighet om att frågan om skogsproduktforskningens ordnande, med hänsyn till vikten av att de tekniskt-vetenskapliga. forskningsfrågorna bedömdes enhetligt, borde falla inom forskningsutredningens arbetsområde. I skrivelse av den 7 mars 1941 meddelade skogsutredningen i överensstämmelse härmed, att den ansett sig tillsvidare icke böra fortsätta sitt arbete beträffande den trätekniska forskningen men att den i den mån så från forskningsutredningen på—

kallades och erforderligt material ställdes till förfogande — vore beredd att deltaga i överläggningar rörande ifrågavarande spörsmål. Skogsutredningen _ uttalade vidare, att det med hänsyn till det allmänna tidsläget vore av syn— nerlig betydelse, att de organisatoriska förutsättningarna för en intensifierad träteknisk forskning tillskapades så snabbt som möjligt. För skogsutred— ningens eget fortsatta arbete, som i viktiga delar byggde på att nämnda organisationsfråga ordnats, vore det även betydelsefullt, att en sådan lösning vunnes utan tidsutdräkt.

Sedan frågan om skogsproduktforskningens ordnande förberedelsevis dis— kuterats inom forskningsutredningen, beslöts vid sammanträde den 8 maj 1941, till vilket inbjudits vissa persöner verksamma inom träförädlings— industrien och träforskningen, att en subkommitté skulle tillsättas för att biträda utredningen i frågor av teknisk natur. TillI medlemmar av denna subkommitté kallades överingenjören E. Adner, direktören Olof Bildt, dispo- nenten F. Grewin, överingenjören W. Hellgren, professorn E. Hägglund, fil. licentiaten David Johansson, direktören H. Orrmell, överingenjören E. Schiller och direktören G. Sundblad.

Den 21 maj 1941 bemyndigade departementschefen utredningen att som särskild expert i fråga om skogsproduktforskningen anlita civilingenjören Erland Waldenström. Denne har även tjänstgjort som sekreterare för ut- redningens arbete beträffande detta spörsmål.

Utredningens och subkommitténs gemensamma studium av frågan ledde till upprättande av ett förslag rörande de tekniska resurser i fråga om laboratorieutrymmen, utrustning, personal etc., som kunde anses erfor- derliga för att ändamålsenligt ordna central forskningsverksamhet på skogs— produktområdet. Detta förslag togs av utredningen till utgångspunkt för frågans fortsatta behandling, varvid utredningen i första hand hade att undersöka de med forskningens organisation och finansiering samman— hängande spörsmålen. Utredningen stod härvid i kontakt med 1936 års skogsutredning, som överlämnade vissa av skogsutredningen verkställda förberedande undersökningar, 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen, tekniska högskolan i Stockholm och vissa andra statliga organ. 4 _

Då utredningens förslag till forskningens ordnande syfta till nära sam- verkan mellan staten och de träförädlandeindustrierna, ansåg utredningen det önskvärt att genom förhandlingar med representanter för industrien

komma fram till en överenskommelse beträffande de ömsesidiga åtaganden från statens och industriens sida, som kunde utgöra grundval för denna samverkan. På av utredningen den 21 november år 1941 sålunda gjord hemställan förklarade sig samtliga tillfrågade, nedan angivna branschorgani— sationer villiga att snarast utse delegater för att med utredningen å respektive organisationers vägnar föra överläggningar angående dessa frågor. Till för- handlare utsågos härvid följande personer: '

av Svenska cellulosaföreningen: Direktören J. W. R. Lilliestråle, Wifstavarfs aktiebolag. Direktören Carl Kempe, Mo och Domsjö aktiebolag.

av Svenska pappersbmksföreningen: Direktören C. J. Malmros, Aktiebolaget Klippans finpappersbruk. Direktören C. Heijne, Munksjö aktiebolag. Disponenten Fr. W. Grewin, Holmens bruks— och fabriks aktiebolag.

av Svenska plywoodfabn'kantems förening:

Direktören Harry Westberg, Industriaktiebolaget Furuplywood.

av Svenska trämasseföreningen:

Direktören T. Hernod, Svenska cellulosaaktiebolaget. Direktören E. Unander-Scharin, Aktiebolaget Scharins söner.

av Svenska Trävaru-Exportföreningen:

Direktören G. Göranson, Svenska cellulosaaktiebolaget Sundsvallsbolagen. Direktören G. Sundblad, Aktiebolaget Iggesunds bruk.

av Svenska wallboardfabn'kantemas förening: Grosshandlaren Carl Wikström, firma P. Wikström junior. Disponenten C. G. Rothelius, Ljusne-Woxna aktiebolag.

De inledda förhandlingarna gåvo till resultat att enighet uppnåddes mel- lan utredningen och industriens representanter rörande ett förslag till av- tal mellan Kungl. Maj:t och en av vederbörande industrier bildad stiftelse, varigenom skulle regleras statens och industriens ömsesidiga åtaganden i fråga om forskningsverksamhetens administration och finansiering.

jören Waldenström, generaldirektören E. R. Stridsberg för granskning av förslaget till institut för skogsproduktforskning ur administrativ synpunkt samt arkitekten L. E. Lallerstedt för preliminär beräkning av byggnads- kostnaderna för det planerade institutet. För kostnadsberäkningarna har utredningen jämväl anlitat överingenjören T. A. Bergen.

Stockholm den 9 mars 1942.

G. MALM HARALD CARLBORG H. KREUGER HARALD NORDENSON THE SVEDBERG EDY VELANDER STEN WESTERBERG

/

Vid utredningsuppdragets fullgörande har utredningen jämlikt bemyndi— ganden av departementschefen såsom experter anlitat, förutom civilingen- Ernst Sundström x / Erland Waldenström I

A. Översikt över nuvarande förhållanden.

1. Inledande anmärkningar rörande skogens produkter och deras utnyttjande.

Skogsproduktforskning, definition.

Det område av den tekniskt-vetenskapliga forskningen, som utredningen i det följande skall upptaga till behandling, innefattar utforskandet av skogens (skogsbrukets) produkter, såväl i avseende på deras sammansättning och egen- skaper som beträffande sättet för deras förädling och utnyttjande i folkhus— hållningens tjänst.

Någon vedertagen benämning för detta forskningsområde finnes icke. Då alla hithörande produkter ytterst härstamma ur trä, ha i olika samman- hang föreslagits beteckningar såsom träforskning, träteknisk forskning, trä— teknologisk forskning (1936 års skogsutredning), träförädl-ingsforskning samt skogsproduktforskning. Då utredningen i det följande valt att använda beteckningen skogsproduktforskning, har detta skett främst av den anled- ningen, att övriga föreslagna benämningar, åtminstone på det sätt de van— ligen användas, icke synas karakterisera det föreliggande ämneskomplexet i hela dess vidd utan snarast syfta på den del därav, som berör forskning rörande det ursprungliga trämaterialets egenskaper. Sålunda kunna benäm- ningarna träteknisk eller träteknologisk forskning knappast anses innefatta studiet av sådana sekundära förädlingsprodukter som t. ex. aceton, cellulosa- acetat eller tidningspapper. Termen skogsproduktforskning har däremot all— män hänsyftning till forskning (och ej enbart teknisk sådan) rörande såväl träet som alla därur framställda förädlingsprodukter. Termen träteknisk forskning skall i det följande reserveras för det speciella område, som avser studiet av träets materialegenskaper samt dess mekaniska. bearbetning och förädling (i motsats till t. ex. träkemisk forskning).

Det torde av ovanstående definition vara uppenbart, att skogsprodukt— forskningen icke omfattar forskningen rörande själva skogsbruket och dess metoder. Detta ämnesområde, den skogliga forskningen, har senast ingående behandlats av 1936 års skogsutredning och av denna angivits omfatta dels skogsproduktiva problem, d. v. 5. med skogens uppdragande och skötsel sam—

manhängande frågor, dels skogsteknologiska problem, (1. v. s. tekniska spörs— mål rörande trädens avverkning, virkets tillredning och behandling i skogen, transport m. m. Skillnaden skulle alltså schematiskt kunna uttryckas så, att den skogliga forskningen avser utvinningen av råvaran (Virket), under det att skogsproduktforskningen syftar till skogsprodukternas förädling och användning för olika ändamål. Denna gränsdragning, som i regel låter sig genomföras utan svårighet, skall i det följande närmare belysas i olika sammanhang. Här må blott framhållas, att den omständigheten att en klar gräns ofta kan dragas mellan nämnda bägge forskningsområden icke får anses innebära, att dessa skulle representera inbördes oberoende och själv- ständiga arbetsfält. Tvärtom måste hävdas, att problem, som beröra å ena sidan råvarans utvinning och å andra sidan dess förädling, alltid stå i ett mer eller mindre direkt samband med varandra och böra lösas under samverkan mellan de på respektive områden verksamma forskningsorganen.

Skogens produkter.

I nedanstående tabell gives en sammanställning av de råprodukter skogs— bruket avkastar (indelade efter användningsområden) samt de uttagna kvan— titeterna under år 1936.

Tabell 1. Ur skogen uttagna råprodukter år 1936.

F astmasse— Beräknad volym vikt, torr- milj. fins substans exkl. bark1 milj. tonl' Virke och ved för husbehov .................................. 11.2 5.1 Sågtimmer ................................................... 11.0 4.5 Massaved .................................................... 13.6 5.6 Ved för träkol, för plywood-, tändsticks- m. fl. industrier; netto- export av oarbetat virke, sliprar, stolpar, industri- och fartygs- bränsle m. m. ............................................. 4.1 1.7 Summa 39.9 16.9 * 1936 års skogsutrednings betänkande nr 1. ' Beräknat ur genomsnittliga volymviktstal för tall-, gram och hjörkved.

Enligt en av 1936 års skogsutredning utförd beräkning skulle samman— lagda värdet av ovanstående råprodukter under nämnda. år uppgå till i runt tal 395 milj. kronor.

Rörande kvantiteten av det årligen i samband med röjningar och avverlk— ningar erhållna skogsavfallet kunna för närvarande inga säkra uttalanden göras. Bästa tillgängliga uppskattningar synas giva vid handen, att vid av- verkningarna kvarlämnade toppar samt rötskadad ved etc. uppgå till cirka

10—15 procent av det samtidigt ”uttagna (bankade) gagnvirket. Barken kan beräknas uppgå till ytterligare cirka 15—20 procent (räknat på det # barkade gagnvirket). Vidare angivas stubbveden utgöra i medeltal 35—40 procent av det uttagna gagnvirket. Till dessa poster komma inom Vida gränser varierande årliga kvantiteter röjningsved samt vidare torrvirke; sist- nämnda avfallspost representerar i stort sett ett engångsförråd (av 1923 —1929 års riksskogstaxering uppskattat till ej mindre än 35 milj. m3 fast volym).

Ovanstående siffror äro visserligen mycket ungefärliga, men torde dock klart belysa vikten av de problem, som gälla ett bättre utnyttjande av skogs— avfallet.

Råprodukternas utnyttjande och förädling.

Vid en redogörelse för de skogliga råprodukternas synnerligen mångsidiga användning kan lämpligen företagas följande uppdelning i principiellt skilda områden:

a) Husbehovsvirke. Detta består till övervägande del av brännved samt i övrigt av virke till byggnaders underhåll, hägnader, stolpar, redskap etc. Brännveden användes i stort sett i det skick, vari den erhålles från skogen utan någon ytterligare förädling (med undantag av torkning). Gagnvirket underkastas givetvis en viss bearbetning före användningen.

b) Brännved (kastved ) för ind-zwtn', transportmedel etc. Den som industri- bränsle använda kastveden utgör under normala förhållanden blott en mindre del av det vedbränsle som användes av industrien ; huvudparten består av ved- avfall som sekundärt uppstår vid de träbearbetande industrierna (hack, såg- spån, kutterspån etc.).

c) Obearbetade produkter för export, främst timmer, massaved och pitprops.

På ovannämnda områden ha skogsprodukterna kommit till användning i så gott som obearbetat skick. Vid deras utnyttjande i övrigt kräves en mer eller mindre långtgående förädling.

d) Råvara för skogskolning. Denna utgöres huvudsakligen av klenare dimensioner (främst toppar) samt i viss utsträckning av torrved samt genom röta eller på annat sätt skadad ved.

e) Råvara för industriell förädling. Denna grupp innefattar huvudsak- ligen sågtimmer och massaved samt ved för wallboard-, faner- och tänd- sticksindustrierna, skogs- och stubbved för ugnskolning m.m.

I nedanstående tabell 2 angivas i ungefärliga siffror de kubikmasseande— lar av den totala råvarumängden, som tagas i anspråk för ovannämnda an- vändningsområden. Uppgifterna gälla år 1936.

Tabell 2. Fördelning av skogens råprodukter på olika användningsområden år 1936.

% av total kubik- massa

Användning i huvudsakligen obearbetat skick:

Husbehovsvirke ....................................................... 28.7 Brännved (kastved) till industrier, transportmedel etc. .................... 2.5 Export av obearbetade produkter ...................................... 0.1 Råvara för förädlingsprocesser:

Ved för skogskolning ................................................... 3.7 Virke för industriell förädling .......................................... 65.0

Summa 100.0 %

De dominerande posterna utgöras alltså av husbehovsvirke och råvara för industriell förädling, utgörande 28.7 respektive 65.0 procent av den totala råvarutillgången. Dessa siffror ange volyms- (eller vikts-)procent; om respektive andelar uttryckas i värdesiffror kommer industriråvaran, som i regel utgöres av betydligt värdefullare sortiment än husbehovsvirket, att intaga en ännu mer dominerande ställning (de ifrågavarande användnings- områdena kunna sålunda i värdesiffror beräknas taga i anspråk 24 procent respektive 70 procent av råprodukterna).

Det är givet, att skogsprodukternas fördelning på olika användningsom- råden under tidernas lopp i väsentliga avseenden förändrats. Vissa områden ha såväl! relativt som absolut taget minskat i betydelse genom att veden ersatts av andra råmaterial, genom ökad konkurrens på exportmarknaden etc. Samtidigt ha nya förädlingsmöjligheter framkommit. T räförädlingsindu— strien har alltså varit och är alltjämt underkastad av tekniska och ekono- miska faktorer betingade strukturförändringar av genomgripande betydelse. Ett genomgående drag i denna utveckling har varit den fortlöpande förskjut- ningen mot ökad industriell användning. Under äldsta tider förbrukades så— lunda — naturligt nog — virke så gott som uteslutande för hushållsändamål. I och med bergshanteringens tillväxande betydelse uppstod nya användnings— områden för ved för malmbrytning och för träkolsframställningen, som allt- sedan slutet av medeltiden utgjort ett betydelsefullt komplement till bergs- bruket, speciellt tackjärnsproduktionen, och varit nära beroende av denna för sin tekniska och ekonomiska utveckling. Under 1500- och 1600-talen började sågverksrörelsen på allvar göra sig gällande som virkesförbrukare; vid sidan därav konsumerades mycket betydande vedmängder för framställ- ning av tjära och beck. Vid mitten av 1800-talet inträdde ett definitivt upp- sving för sågverksindustrien, förorsakat dels av tekniska framsteg (vatten- sågarna ersattes av ångsågar), dels av starkt ökade exportmöjligheter. Nya

viktiga användningsområden öppnades genom införandet av sulfit- och sulfat— masseprocesserna på 1870-talet, varigenom ur trä kunde framställas rå— material för papperstillverkning. Mekanisk pappersmassa (slipmassa) hade börjat framställas redan omkring år 1850. Dessa industrier ha som bekant uppvisat en enastående snabb utveckling.

Den tekniska utvecklingen under de senaste årtiondena kan i korthet karak- teriseras genom angivande av följande huvuddrag:

1. Användningen av virke för husbehov har fortsättningsvis relativt och ab— solut taget nedgått, bland annat beroende på den fortskridande urbanisering— en, varigenom andra byggnadsmaterial än trä kommit i förgrunden samtidigt som vedbränslet successivt ersatts av andra bränslen såsom kol, koks och lys— gas samt av elektrisk värme. En liknande utveckling har inträtt i flertalet större industriländer och där ofta varit mera markerad än i vårt land. En följd härav har varit, att träets användning som konstruktionsmaterial visat. en tendens att minska. Som exempel kan nämnas, att i Förenta Staterna konsumtionen av sågverksprodukter varit i avtagande sedan år 1907. Dessa förhållanden ha givetvis kännbart påverkat vår trävaruexport.

2. Träkolets användning inom järnhanteringen har särskilt under de sista två årtiondena undergått en väsentlig minskning (från 38.5 milj. hl pr år i medeltal för åren 1916—20 till 12.2 milj. hl för åren 1934—37). Emellertid ha nya användningsområden tillkommit, framför allt genom den av det nuva- rande krisläget framtvingade omläggningen av bil— och traktordriften till gen- gas. I samband härmed ha kolningsprocessens biprodukter tilldragit sig ökad uppmärksamhet. Under normala tider ha dessa icke kunnat ekonomiskt ut- nyttjas annat än i mycket ringa omfattning. Under åren närmast före 1939 framställdes i runt tal 85 procent av träkolet i milor, d. v. s. utan något som helst tillvaratagande av biprodukterna.

3. Exporten av sågverksprodukter uppnådde, efter fem årtionden av utom- ordentlig expansion, under 1890-talet en nivå av cirka 1 milj. standards per år, vilken sedan dess i stort sett bibehållits. Under de senaste åren har emellertid en nedåtgående tendens gjort sig märkbar; åren 1934—39 uppgick exporten sålunda i medeltal blott till 740 000 standards per år. Denna stagnation har i främsta rummet förorsakats av den minskade tillgången på grövre timmer. Samtidigt ha avsåttningsmöjligheterna i vissa avseenden minskats genom ökad konkurrens från andra trävaruproducerande länder, virkets ersättande av nya material för konstruktionsändamål samt (de senaste åren) ökade han- delshinder. Ett flertal större sågverk ha upptagit tillverkning av monteringsfärdiga trä- hus; denna produktion är stadd i stark ökning.

4. En ny mekanisk förädlingsprocedur, fanertillverkning, har införts (första fabriken år 1912) och uppvisat en lovande utveckling.

5. Massaz'ndustn'ens utveckling har alltjämt fortsatt i snabbt tempo. Den torde för närvarande vara utbyggd i en omfattning, som motsvarar den nuva- rande tillgången på massaved. I produktionen ha de högförädlade blekta kva— liteterna kommit att intaga allt större plats och ha bland annat i stor utsträck- ning kommit till' användning som råmaterial för framställning av konstsilke. Dylika blekta massor synas även vinna användning för andra kemiska ända— mål.

'Den svenska produktionen av kemisk och mekanisk massa uppgick under toppåret 1937 till 3.5 milj. ton, (motsvarande värde: cirka 470 milj. kronor) varav i runt tal 2.5 milj. ton exporterades.

Ett flertal länder (främst Förenta Staterna och Finland) ha under det sena— ste årtiondet kraftigt utökat sin inhemska produktion av massa. Härigenom har konkurrensen på världsmarknaden blivit avsevärt skärpt och överproduk— tion tidvis inträtt. Samtidigt har över hela världen gjort sig märkbar en strä- van att utnyttja inhemska cellulosaråmaterial andra än barrträ, såsom löv— trä, halm, gräs, potatisblast, majsstjälkar etc., i synnerhet för framställning av cellulosa för kemiska ändamål (där fibrernas egenskaper äro av underord- nad betydelse). Dessa strävanden ha fått kraftigt stöd under pågående världs- krig, då pappers- och konstsilkeindustrien i många viktiga avsättningsländer (främst Förenta Staterna) avstängts från tillförseln av importerat cellulosarå- material och måst söka ersättning för detta inom landet.

6. I samband med cellulosaframställningen ha uttagits biprodukter, vilkas värde under åren närmast före 1939 uppgick till cirka 11 milj. kronor per år eller i runt tal 3 procent av värdet av samtidigt producerad massa. Av dessa har sulfitspriten, som svarat för ungefär 50 procent av ovannämnda värde, ut- nyttjats inom landet. Terpentinen och flytande hartset ha däremot huvudsak- ligen exporterats i relativt obearbetat skick. En inhemsk förädling av det fly— tande hartset har igångsatts under de senaste åren och erhållit kraftig stimu- lans under nuvarande avspärrningssituation. Strävandena att utvinna biprodukter ur ligninet eller överhuvud finna hög— värdig kemisk användning för denna produkt, som utan jämförelse är massa— industriens kvantitativt betydelsefullaste avfallsprodukt (industriens totala ligninavfall uppgår till över 11/2 milj. ton per år) ha icke lett till positiva resultat. Däremot synas framsteg på senaste tid ha gjorts i fråga om för- söken att utnyttja ligninet som bränsle vid sulfitfabrikerna (liksom tidigare vid sulfatfabrikerna).

7. Pappersindustrien har likaledes genomgått en kraftig utveckling. Flerta- let större pappersbruk äro förbundna med egna massafabriker. En betydande del av fabrikationen exporteras; exportvärdet uppgick till 157 milj. kronor år 1937, motsvarande något över 60 procent av industriens totala tillverk- ningsvärde nämnda år (256 milj. kronor). Exporten har alltmer inriktats på "de

stora standardfabrikaten såsom tidningspapper, kraftpapper och greaseproof— papper. Ett viktigt drag i utvecklingen är att papper och papp (wellpapp) allt- mer undantränga andra material för emballage (trä, plåt, glas, jutesäckar, etc.).

8. En ny skogsproduktindustri har uppstått genom tillverkning av träfiber— plattor (wallboard). Den första svenska fabriken anlades år 1929. Industrien har sedan dess snabbt tillvuxit i omfång, och tillverkningen uppnådde år 1939 ett värde av 31 milj. kronor. Fiberplattorna, som vid sin användning i vissa avseenden ersätta sågade trävaror, faner och andra träprodukter, avsättas till betydande del på exportmarknaden.

9. Alltsedan sekelskiftet har i de större industriländerna, främst Förenta Staterna, Tyskland och England, den kemiska förädlingen av cellulosan fått allt större betydelse. I främsta rummet har detta gällt de syntetiska textilma- terialen, Vilka så gott som uteslutande framställas av cellulosa och varav vårldsproduktionen år 1939 uppgick till omkring 1 milj. ton. Vid sidan härav har emellertid, framför allt under de sista åren, cellulosa fått en mångsidig och snabbt ökande användning för framställning av konstämnen av olika slag, såsom plastiska massor, isolermaterial, lacker o. s. v. Under det att fabrika- tionen av textilmaterial redan tidigt i största utsträckning kunde baseras på träcellulosa (blekt sulfitmassa), har detta blott i mindre grad varit möjligt i fråga om konstämnestillverkning, där man föredragit att som råmaterial an- vända huvudsakligen bomullslinters. I den mån det lyckats massafabrikerna att framställa vedcellulosa av allt högre renhetsgrad, har denna dock på sena- ste tid framgångsrikt kunnat konkurrera med linters. Under åren närmast före 1939 torde sålunda svensk högförädlad cellulosa ha kommit till användning utomlands som utgångsmaterial för framställning av bland annat cellulosa- acetat och celluloid. Den inhemska produktionen av konstsilke och konstull uppgick år 1939 till 1 ä 2 tusen ton; sedan dess ha försörjningssvårigheter i fråga om de importe- rade spånadsämnena föranlett betydande utvidgningar. Produktionskapaci- teten för konstsilkemassa torde för närvarande överstiga 300 000 ton per år. Under inflytande av de mot slutet av 1930-talet allt mer framträdande au- tarkitendenserna samt i synnerhet efter krigets utbrott har såväl i vårt land som i de större industriländerna övervägts upptagande av helt nya, på kemisk förädling av trä baserade tillverkningar, avseende bland annat framställning direkt ur ved av socker, flytande bränslen och smörjoljor. Anläggningar för dylik produktion ha uppförts bland annat i Tyskland och Förenta Staterna. I vårt land har direkt oljeutvinning ur ved icke kommit till stånd i kommer- siell skala. Manhar i stället främst inriktat sig på att som bränn- och smörj— oljori möjligaste mån utnyttja biprodukterna från massa- och kolningsindu- strierna (sulfitsprit, sulfat- och kolningsterpentin, tjära, aceton, etc.).

Utvecklingen under de senaste årtiondena skulle alltså sammanfattningsvis kunna karakteriseras såsom innebärande dels en kvantitativ stagnation av såg- verksindustrien, för vars motverkande dock införts nya mekaniska förädlings- metoder som möjliggjort framställning av träprodukter med förbättrade egen- skaper och mångsidigare användning, dels en utomordentligt kraftig expansion av pappers— och massaindustrien, varvid massaproduktionens tyngdpunkt allt- mer förskjutits i riktning mot de blekta och högförädlade kvaliteterna, och dels en allmän förskjutning till förmån för de processer, som utnyttja veden på kemisk väg. Slutligen har eftersträvats ett fullständigare tillvaratagande och bättre utnyttjande av biprodukter och avfall främst inom Sågverks-, massa- och kolningsindustrierna. Över hela linjen har genomförts ett intensivt rationaliseringsarbete, som resulterat i besparing av arbetskraft, väsentligt lägre produktionskostnader, bättre produkter och fullständigare utnyttjande av vedråmaterialet. Man måste dock konstatera, att våra skogsindustrier allt- jämt väsentligen äro halvfabrikatindustrier samt att en mycket avsevärd del av det använda vedråmaterialet (inemot 50 procent i massaindustrien) vid för- ädlingen kvarstår i form av avfallsprodukter för vilka tillfredsställande föräd- lingsmetoder ännu så länge saknas.

I tabellerna bilaga ] a—l samt i bilaga 2 (Träförädlingsindustriernas pro- duktionsvärde, nettoinkomst och andel i exporten) äro samlade statistiska data, vilka avse att till komplettering av vad ovan sagts ur olika synpunkter belysa hithörande industriers utveckling, omfattning och ekonomiska bety— delse.

Av dei nämnda bilagor anförda siffrorna torde ungefärligen framgå omfatt— ningen av den industriella förädlingen av våra skogsprodukter. Däremot kun- na dessa siffror näppeligen giva någon allsidig föreställning om skogsindustri- ernas betydelse för vårt lands ekonomi eller folkförsörjning i allmänhet. Denna fråga har vittgående sociala, ekonomiska och tekniska aspekter och torde vara alltför komplicerad för att kunna besvaras enbart genom framläggande av ekonomiskt-statistiskt siffermaterial. Ett närmare ingående på detta spörsmål synes falla utom ramen för denna inledande framställning; utredningen skall i annat sammanhang återkomma härtill i den mån överväganden rörande skogsindustriernas utveckling och forskningens betydelse så erfordra.

2. Nuvarande forskning på skogsprodukt- området. I ett tidigare avsnitt (betänkandet nr I, A) har utredningen meddelat en

översikt av den tekniskt-vetenskapliga forskningens nuvarande läge i Sverige och därvid även ingått på träförädlingsindustriernas forskning. Utredningen

får därför i dessa frågor hänvisa till nämnda framställning och skall här in- skränka sig till att meddela vissa kompletterande uppgifter samt framlägga sammanfattande synpunkter på ämnet.

1. Den forskning, som utföres vid de industriföretag, vilka arbeta med skogens produkter som råvara, är i främsta rummet inriktad på uppgifter, som direkt sammanhänga med driften, och har därför till allmänt ändamål att i olika avseenden fullända tekniken inom respektive fabrikationsprocesser. Det rör sig med andra ord i regel om typisk tillämpningsforskning. Denna industriernas forskning har i många fall framvuxit ur driftkontrollen, och det kan ofta vara svårt att draga en gräns mellan forskningsarbeten och drift- kontroll vid industrilaboratorierna. Uppgifter inom bägge dessa arbetsom- råden ombesörjas vanligen av en och samma personal och vid ett gemen- samt laboratorium. Det kan icke undvikas att forskningen blir lidande härpå, då denna ställer andra och väsentligt högre krav än driftkontrollen, såväl i fråga om personalens kvalifikationer som i fråga om laboratorieutrustning. Driftkontrollen betraktas emellertid ofta som det primära och den härför avsedda personalen får utföra forskningsarbeten blott i mån av tid. Det synes endast vara vid de större industriföretagen och då närmast inom cellulosa— och pappersbranscherna, som egentlig forskning utövas vid sär— skilda forskningslaboratorier och av speciell forskarpersonal. Inom trävaru- branschen samt vid de mindre företagen synes för närvarande någon egentlig forskning överhuvudtaget icke förekomma. Bland uppgifter, som äro karakteristiska för den på området förekomman- de fabriksforskningen, kumia nämnas utvecklande av analys— och provnings- metoder, undersökningar rörande materialfrågor, besparing av bränslen och råmaterial, undersökningar rörande vedkvalitetens inverkan på massakva- liteten respektive massakvalitetens inverkan vid pappersframställning, stu- dium av koknings- och malningsprocesserna samt utveckling av effektivare och pålitligare maskinella konstruktioner (t. ex. förbättringar av silar, hollän- dare, pappersmaskiner). I sistnämnda avseende torde jämväl det utveck- lingsarbete, som utföres vid de på området specialiserade maskinfirmorna spela en stor roll. Forskningen är alltså på det hela taget strängt målbunden och avser att ge snabba och praktiskt inriktade resultat, ytterst i syfte att inom de givna fabrikationsprocesserna åstadkomma förbilligad produktion och höjd kvalitet hos förädlingsprodukterna. Vid sidan av denna på aktuella driftstekniska problem inriktade forsk- ning kan vid fabrikerna även förekomma en mer fristående och grundläg- gande, på längre sikt ställd forskningsverksamhet. Detta torde emellertid för närvarande blott förekomma vid ett par av de allra största företagsenhe— terna, däri inbegripna industrikoncernerna, vilkas centrallaboratorier i viss mån intaga en mellanställning mellan fabrikslaboratorierna och de centrala forskningsinstituten.

Den i industriens forskningsverksamhet sysselsatta personalen utgöres hu— vudsakligen av ingenjörer (från högskola eller teknisk skola) samt därjämte laboratoriebiträden. Enligt den av ingenjörsvetenskapsakademien hösten är 1939 utförda inventeringen (varom närmare i betänkandet nr 1) skulle inom cellulosa- och pappersindustrierna forskningspersonalen i genomsnitt vara så sammansatt, att på varje laboratorieingenjör (forskare) kommo 6 laboratorie- biträden. Endast tre företag inom dessa branscher rapporterade forsknings- laboratorier med mer än två anställda kvalificerade forskare. Sedan invente- ringen utfördes torde dock efterfrågan på kvalificerade krafter ha väsentligt ökats, och, när det gäller grundläggande forskning, kommit att även avse akademiskt utbildade forskare (närmast kemister).

Beträffande den verksamhet i syfte att samordna och främja forskningen inom skogsindustrierna, som utövas av Svenska pappers— och cellulosaingen- jörsföreningen, hänvisas till betänkandet nr I, sid. 74—75.

2. Från fabrikerna fristående (»central» eller »institutionell») forskning på skogsproduktsområdet förekommer dels vid universitet och högskolor dels vid vissa speciella forskningsinstitut. Vid universitet och högskolor bedrivas forskningsarbeten på detta område givetvis i främsta rummet vid de institutioner, som upprättats i samband med läroämnen, vilka hänföra sig till skogens produkter och deras tekniska utnyttjande. Direkt anknytning till detta område har blott en i vårt land fö- rekommande högskoleinstitution, nämligen tekniska högskolans i Stockholm institution för cellulosateknik och träkemi. I detta ämne inrättades år 1928 en professur, vilket möjliggjordes genom en donation huvudsakligen från Svenska cellulosaföreningen, omfattande dels byggnadskostnader för laboratorier för undervisning och forskning, dels kostnader (50 000 kronor) för anskaffande av en första utrustning för dessa laboratorier, och dels slutligen en särskild forsk- ningsfond (200 000 kronor), vars avkastning skall användas till bekostande av vid institutionen utförda forskningsarbeten. Nämnda professur har karak- tären av en forskningsprofessur; undervisningsskyldigheten är begränsad till 3 föreläsningar i veckan under höstterminen och det förutsättes, att inne- havaren i största utsträckning skall ägna sig åt tekniskt-vetenskaplig forsk- ning med utnyttjande av de särskilda forskningslaboratorier, som genom ovannämnda donation ställts till professorns disposition. Professorn förfogar över, förutom avkastningen av ovannämnda donation, ett årsanslag från tekniska högskolan för samlingar och laborationer av 5 000 kronor. Högskolan bekostar därjämte arvode för en assistent i cellulosateknik och träkemi med ett grundbelopp av 4 200 kronor per år. Såväl nämnda anslag om 5 000 kro- nor som även assistentens arbetstid tagas emellertid huvudsakligen i anspråk för undervisningen och i samband därmed bedrivna övningar, varför för den egentliga forskningsverksamheten (bortsett från professors lön och assistent—

arvodet) enligt uppgift blott har stått till förfogande cirka 8 000 kronor per år, huvudsakligen utgörande forskningsfondens avkastning.

År 1936 inrättades i samma byggnad som inrymmer ovannämnda institu- tion ett Cellulosaindustrierzs eentrallabmatorium (angående dettas tillkomst och organisation hänvisas till betänkandet nr I, sid. 73—74). Innehavaren av professuren i cellulosateknik och träkemi utsågs samtidigt till laboratoriets föreståndare. Genom tillkomsten av detta laboratorium ställdes avsevärt öka— de resurser till forskningens förfogande såväl i avseende på utrymmen, appa— ratur, bibliotek 0. s. V. som i fråga om driftmedel (centrallaboratoriets års— budget, som huvudsakligen grundar sig på medel, som Svenska cellulosaföre— ningen ställer till förfogande, torde för närvarande uppgå till cirka 70 000 kro- nor). Innehavaren av nämnda forskningsprofessur har härigenom självfallet er- hållit möjligheter att bedriva forskningsverksamhet i betydligt större om- fattning än vad som medgavs av de medel och resurser som stå till buds vid själva institutionen. Samarbetet mellan institutionen och det till industrien nära anknutna centrallaboratoriet har även resulterat i att en fruktbärande och stimulerande kontakt uppnåtts mellan å ena sidan undervisningen i ämnet cellulosateknik och träkemi och å andra sidan den tekniskt—industriella ut- vecklingen på området. Då det blivit vanligt, att eleverna i nämnda läro— ämne genom professorns förmedling utföra examensarbeten vid centrallabo- ratoriet eller efter avlagd examen under någon tid anknytas till detta som forskningsassistenter, har centrallaboratoriets resurser direkt kommit utbild— ningen av ingenjörer och forskare på området till godo. Den intima samver— kan som härigenom uppnåtts mellan undervisningen och den grundläggande forskningen samt mellan denna och den tillämpade forskningen har visat sig vara till fördel ej minst för själva studiearbetet, då eleverna på ett tidigt sta— dium kommit i kontakt med den tekniskt—vetenskapliga forskningen på om— rådet och genom denna med industriens aktuella och grundläggande tekniska problem.

De forskningsuppgifter som bearbetats vid ovannämnda institution ha givetvis varit av mer grundläggande natur än vad som i regel varit fallet vid den tidigare nämnda fabriksforskningen. Sålunda har man bland annat in- riktat sig på att studera de kemiska processer, som ligga till grund för massaframställning, såsom sulfit— och sulfatprocessernas kemi, cellulosans blekning och förädling och dylikt. Vad beträffar fördelningen av uppgifter mellan institutionen och centrallaboratoriet har man sökt följa den principen, att de grundläggande problemen skulle bearbetas vid institutionen under det att de mer tekniskt inriktade tillämpningsproblemen skulle omhändertagas av centrallaboratoriet. Det ligger emellertid i sakens natur att, vid det nära samarbete som här ägt rum, det icke blivit fråga om någon skarp gränsdrag- ning. Sålunda har centrallaboratoriet på sitt program upptagit vissa bety— delsefulla forskningsproblem på det grundläggande planet, vilka institutionen

på grund av den begränsade medelstillgången icke sett sig i stånd att omhän— dertaga. Detta gäller bland annat forskning rörande ligninets kemi.

Förutom vid den nu nämnda institutionen i cellulosateknik och träkemi, vilken är den enda högskoleinstitution vid vilken forskning på skogspro— duktområdet regelbundet bedrives, kunna undersökningar på detta område jämväl utföras inom andra institutioner (främst de kemiska) vid de tekni— ska högskolorna och universiteten, ehuru då blott tillfälligt och i den mån arbetstid vid sidan av undervisningen samt forskningsresurser stå till veder— börande professors förfogande. Sålunda ha under många är problem rörande bland annat ligninet samt cellulosakokningens förlopp studerats vid tekniska högskolans i Stockholm institutioner för organisk kemi och för kemisk tekno- logi. Vidare ha nyligen vid fysikaliskt—kemiska institutionen vid Uppsala uni- versitet upptagits frågor rörande cellulosans molekylstruktur. lVIan torde emellertid generellt kunna säga, att den forskningsverksamhet på skogspro— duktområdet, som sålunda sporadiskt bedrivits vid olika undervisningsinsti— tutioner, varit av begränsad omfattning, icke minst beroende på de mycket blygsamma resurser i form av apparatur, hjälpkrafter och driftsmedel, som vid dylika institutioner stå till förfogande för forskningsändamål. Ett undan— tag utgör den fysikaliskt-kemiska institutionen i Uppsala, som närmast har karaktären av forskningsinstitution och disponerar över utmärkta resurser.

I Vissa. fall ha dessa vid universitets— och högskoleinstitutioner utförda forskningsarbeten föranstaltats och bekostats av enskilda industriföretag, som därvid förbehållit sig förhandsrätt till forskningsresultaten.

3. Speciella forskningsinstitut. Vid enskilda forskningsinstitut utövas forsk— ning på skogsproduktområdet i väsentlig omfattning blott av det ovannämn— da Cellulosaindustriens centrallaboratorium samt av Kolningslaboratoriet. Det sistnämndas verksamhet har, såsom namnet angiver, haft sin tyngd— punkt inom träkolningsområdet. Vid sidan därav ha emellertid utförts under- sökningar rörande cellulosaindustriens biprodukter och dessas förädling (i främsta rummet flytande harts och terpentin) ävensom rörande framställ- ning av oljor ur sulfat- och sulfitavlutarna. Beträffande laboratoriets verk- samhet i övrigt hänvisas till betänkandet nr I, sid. 14—15. Vid ingenjörsvetenskapsakademiens ångvärmeinstitut ha ävenledes före- kommit undersökningar i frågor som anknyta till den industriella förädlingen av skogsprodukter, t. ex. rörande träkolsbrikettering, material för sodaugnar, torkning av virke etc. Verksamheten vid detta institut har emellertid i främ- sta rummet gällt forskningsuppgifter inom området för förbrännings— och ång- panntekniken; se betänkandet nr I, sid. 14—15. Slutligen må framhållas, att de forskningsarbeten, som statens provnings— anstalt utför i samband med provningsverksamheten, ofta beröra problem in— om det trätekniska området. Genom anslag av 70 000 kronor beviljade av 1939 års riksdag har vid anstalten inrättats ett trätekniskt laboratorium för

utförande av materialprovningar å trävaror. De förbättrade resurser, som här- igenom tillförsäkrats anstalten ha även underlättat forskningsarbetena på om- rådet, vilka givetvis främst berört spörsmål, som nära sammanhänga med hållfasthetsprovningarna, såsom hållfasthetens beroende av träets fuktighet och temperatur, av belastningstidens längd, fastställande av kvalitetsklasser för trävaror grundade på hållfastheten (sistnämnda undersökning utförd på uppdrag av och med bidrag från trävaruindustrien) 0. s. V.

3. Översikt över skogsproduktforskningens ord- nande i vissa främmande länder.

De länder, som ha anledning att i väsentlig omfattning bedriva forskning rörande skogens produkter, äro dels de, för vilka skogen utgör en betydelse- full råvarukälla, d. V. 5. vid sidan av Sverige i främsta rummet Finland, Nor— ge, Kanada, Förenta Staterna, Ryssland och (i vissa avseenden) Tyskland, samt vidare länder i vilka finnes en omfattande, i stor utsträckning på im— port av skogliga råvaror eller halvfabrikat baserad förädlingsindustri; hit kunna främst räknas Tyskland och England. Den forskning på området, som härjämte förekommer i t. ex. Frankrike, Italien och Japan är till stor del an— knuten till en specialbransch av särskild betydelse för dessa länders närings- liv, nämligen konstsilke— och cellullproduktionen.

Då de förslag, som utredningen i ett senare avsnitt framlägger, huvudsak— ligen avse olika former av central forskningsverksamhet på skogsproduktom— rådet skall i det följande närmast givas en kort översikt över i utlandet före— kommande organisationsformer för dylik forskning. Emellertid må i förbigåen- de påpekas, att industriföretagens egen forskning i de nämnda länderna, lik— som i Sverige, givetvis är av största vikt. Angående denna forsknings uppgif— ter och betydelse för den tekniska utvecklingen gäller i stort sett vad som framhållits beträffande förhållandena i vårt land. Det må emellertid konsta— teras, att företag i Tyskland och Förenta Staterna ofta ha betydligt större forskningslaboratorier än vad som är vanligt här, även om företagen i sig själva icke äro väsentligt större än många företag i vårt land (t. ex. inom massaindustrien). Skogsindustriernas årliga forskningskostnader i Förenta Staterna skulle, enligt en undersökning, som på officiellt uppdrag nyligen utfördes av U. S. National Association of Manufacturers, belöpa sig till i runt tall 2 procent av omsättningen (bruttoförsäljningsvärdet). I denna sum— ma ingå även företagens bidrag till den gemensamt bekostade centrala forsk- ningen. Jfr betänkandet nr I, sid. 189—190.

Den i översikten av svenska förhållanden nämnda insatsen från maskinfir— mornas sida i fråga om den tekniska utvecklingen inom skogsindustrierna gör

sig i mycket hög grad gällande även i utlandet, främst i Tyskland och Förenta Staterna. I dessa länder deltaga även kemiska apparattillverkare samt kemi— ska analys- och konsulentfirmor såsom pådrivande krafter i utvecklingen. Någon motsvarighet härtill synes näppeligen förekomma i vårt land.

Den centrala eller institutionella forskningen på skogsproduktområdet be- drives antingen vid högskoleinstitutioner eller också vid speciella forsknings- institut, statliga eller enskilda, vilka kunna vara mer eller mindre fast anknut- na till någon undervisningsanstalt. Alla mellanformer och kombinationer kunna härvid förekomma. Sålunda är det amerikanska Forest Products Labo— ratory i Madison, Wisc., ett helstatligt forskningsinstitut av mycket betydan— de dimensioner (arbetsstyrkan torde för närvarande uppgå till över 400 per— soner) omfattande alla grenar av skogsproduktområdet (träets mekaniska tek- nologi, träkemi, fibermorfologi, pappersteknik, träimpregnering, även vissa skogsteknologiska problem m. m.). Det samarbetar formellt med University of Wisconsin, men anknytningen till undervisningen torde vara mycket lös— lig. Institutets forskare ha ingen undervisningsskyldighet. Det kanadensiska Forest Products Laboratory i ]lIontreal är däremot nära anknutet till lNIc Gill-universitetet i Montreal. De stora tyska statliga instituten för pappers— forskm'ng och för cellulosaforskning i Darmstadt samt för träteknisk forsk- ning i Eberswalde samarbeta likaledes med undervisningsanstalter, i det att de tre institutens föreståndare samtidigt äro professorer vid universitetet re- spektive tekniska högskolan i Darmstadt samt vid skogshögskolan i Ebers- walde. Det statliga engelska Forest Products Research Laboratory i Princes Risbourough nära London synes däremot icke upprätthålla något direkt samarbete med undervisningen. Det arbetar i främsta rummet med uppgif- ter på det trätekniska området.

Bland helt privata, av industrien upprättade institut kunna nämnas Papir— industriens Forskningsz'nstitutt i Oslo samt A. B. Centrallaboratorium i H el— singfors. Bägge dessa äro helt fristående i förhållande till undervisningen. Det förra är såsom nanmet anger upprättat av pappersindustrien och sysslar i största utsträckning med tekniska frågor och problem inom denna; det senare finansieras huvudsakligen av de finska cellulosa-, trämasse- och pappersindu- strierna och utför forsknings- och provningsarbeten på samtliga dessa områ- den. Forskningsarbeten utföras på uppdrag av branschorganisationerna eller enskilda företag och avse så gott som uteslutande problem av utpräglad till— lämpat—teknisk karaktär. Det amerikanska Institute of Paper Chemistry i Appleton, Wise. ledes och finansieras helt av en av industrien bildad stiftelse. Det upprätthåller mycket nära kontakt med undervisningen och betraktar utbildningen av forskare som en av sina huvuduppgifter. Stiftelsen anställer ett stort antal framstående forskare som samtidigt ha undervisningsskyldig— het. Institutet har därvid närmast karaktären av en specialhögskola för for- skare och ingenjörer inom såväl papp'ers— som cellulosabranscherna och med-

i i i | I

delar bland annat teknisk doktorsgrad. För närvarande äro vid institutet sys— selsatta omkring 200 forskare. Institutets forskningsarbeten beröra såväl till— lämpade som grundläggande problem och utföras till största delen av dokto- rander och andra studerande.

En mellanställning mellan de statliga och de enskilda instituten intager Träteknislca Forskningsinstitutet i Helsingfors. Detta administreras och fi- nansieras genom en av företag inom sågverks- och fanerindustrien bildad stif— telse »Garantiföreningen för träteknisk forskning» men erhåller jämväl be- tydande statsanslag (uppgående till cirka % av totalbudgeten) varjämte re- presentanter för statliga myndigheter och institutioner ingå i stiftelsens styrel- se. Trätekniska forskningsinstitutet utför icke forskningsarbeten vid egna la— boratorier utan verkar främst som ett centralorgan med uppgift att organi- sera och anskaffa medel till försöksverksamhet, antingen vid fabrikerna eller vid tekniska högskolans i Helsingfors trätekniska avdelning. Institutet samar- betar därvid mycket nära med nämnda högskola och där förekommande un- dervisning i träteknik. Eleverna i detta läroämne få sålunda ofta såsom stu— dieuppgifter bearbeta problem, som framläggas av forskningsinstitutet. Detta samarbete har i hög grad underlättats därav att professorn i träteknik vid tekniska högskolan samtidigt är chef för forskningsinstitutet.

Kaiser-Wilhelms-institutet för kemi i Berlin-Dahlem intager, som Kaiser- Wilhelm—instituten i övrigt, likaledes en mellanställning mellan statligt och enskilt institut. Vid institutet har inrättats en särskild avdelning för fiber- forskningar, vilken utgör personligt forskningsinstitut för föreståndaren pro- fessor Hess och torde arbeta utan närmare kontakt med undervisningen.

Vad beträffar kontakten mellan de nu nämnda forskningsinstituten och de träförädlande industrierna i respektive länder, så är det uppenbart, att denna lättast kommer till stånd vid de enskilda instituten. Dessa arbeta i regel före— trädesvis med tekniska tillämpningsproblem, som äro av omedelbart in— tresse för och ofta föreslås direkt av vederbörande industrier. De helstatliga instituten ägna sig däremot främst åt uppgifter, som äro av mer grundläg- gande natur eller som ha allmänt intresse med hänsyn till utnyttjandet av landets råvarutillgångar' o. s. v. Samtidigt bemödar man sig att även vid dessa institut upprätthålla livligast möjliga kontakt med industrien och den tekniska utvecklingen. I främsta rummet åstadkommes denna kontakt där- igenom, att de statliga instituten utföra forskningsarbeten på uppdrag från industrien. En förutsättning för att ett samarbete av väsentlig omfattning på denna väg skall uppnås torde emellertid vara, att forskningsresultaten bli vederbörande uppdragsgivares egendom eller att denne åtminstone får viss förhandsrätt i detta avseende. I de fall, då de statliga instituten icke ansett sig kunna medgiva dylika förbehåll, synes kontakten mellan institutet och in— dustrien ha blivit relativt obetydlig.

Den vid högskolor och universitet utförda skogsproduktforskningen är i

de nämnda länderna liksom i Sverige i första hand anknuten till undervis— ningen i de läroämnen, som direkt behandla skogens produkter och deras utnyttjande. Sålunda finnes vid ett flertal universitet och tekniska högskolor i Förenta Staterna med undervisning i hithörande ämnen förenade professu- rer, till vilkas förfogande stå forskningsresurser av betydande omfattning. På detta område kunna. bland annat nämnas de mycket omfattande och välut— rustade cellulosa— och papperslaboratorierna vid New York Stateis College of Fm'estry i Syracuse. Vid flera tyska universitet finnas likaså forskningsinsti— tutioner som arbeta på skogsproduktområdet. Särskilt kända äro här profes- sor F reudenbergs träkemiska institution vid universitetet i Heidelberg samt professor Staudingers institut för makromolekyl—forskning vid universitetet i Freiburg. Verksamheten vid dessa institutioner upprätthålles bland annat medelst betydande bidrag från intresserade industrier; dessa ingripa icke i fråga om arbetsprogrammens uppläggning men ha i vissa fall rätt att erhålla förhandsrapporter rörande forskningsresultaten, varigenom dessa av veder- börande industri kunna för egen räkning patentskyddas.

I Finland finnas ej mindre än fyra professurer på hithörande område (mot en i Sverige) nämligen vid Åbo akademi i skogsprodukternas kemi och ke— miska teknologi, samt vid tekniska högskolan i Helsingfors i trätek'nik, trä— kemi och pappersteknik. De tre sistnämnda förfoga över Väl utrustade labo— ratorier för tekniskt—vetenskaplig forskningsverksamhet. Den trätekniska in- stitutionens samarbete med industrien via trätekniska forskningsinstitutet har ovan omnämnts.

4. På senare tid framkomna önskemål och förslag rörande forskningens ordnande på skogsproduktområdet.

Frågan om åtgärder för främjande av forskning på skogsproduktområdet har varit livligt omdiskuterad sedan lång tid tillbaka. Utredningen skall i det följande inskränka sig till att återge några av de Viktigare önskemål och för- slag i ämnet, som framkommit under det sista decenniet.

I sitt betänkande med förslag angående åtgärder för ett bättre utnytt— jande av landets skogstillgångar (stat. off. utr. 1933: 2) ha 1931 års skogs- sakkunniga bland annat framhållit, att det för landet vore av utomordentlig vikt, att ett målmedvetet och väl organiserat arbete nedlades på sådan forsk- ning, vilken åsyftade utfinnandet av nya och förbättrade metoder för använd— ning av de betydande kvantiteter sämre barrträdsvirke och lövvirke, som

saknade användning. De sakkunniga hade under utredningsarbetets gång fått ett livligt intryck av att, särskilt på det kemisk-tekniska området, en mångfald goda. uppslag funnes, som vore värda undersökning och bearbet- ning. Härutinnan bragtes på tal de stora förutsättningar, som ansåges före- ligga att ur trä. framställa olika kemiska produkter av stort värde. Vidare nämndes såsom viktiga forskningsuppgifter frågorna om skogsavkastningens utnyttjande för bränsleändamål, träkolningsmetodernas utveckling, brikette- ring av träkol samt generatorgasdriften. De resurser, som stode till buds här— för, vore emellertid alltför ringa, Vilket även medfört, att den på området bedrivna forskningsverksamheten icke kunnat bliva på. bästa sätt organise- rad. Det vore av behovet påkallat, att denna forskning ordnades på ända- målsenligt sätt samt att den komme i åtnjutande av vidgat understöd från det allmännas sida. Organisationsfrågan kunde enligt de sakkunniga lösas endera på det sätt, att ingenjörsvetenskapsakademien utrustades med erfor— derliga möjligheter, eller ock genom att en särskild, förslagsvis under jord- bruksdepartementet sorterande försöksanstalt inrättades, dit förevarande forskningsarbete kunde förläggas. De sakkunnigas undersökning utmynnade i en hemställan om ytterligare utredning av frågan.

I yttrande den 13 februari 1933 över nämnda betänkande uppehöll sig ingenjörs'uetenskapsakademien framför allt vid forskningsspörsmålet och till- styrkte på det livligaste den föreslagna utredningen. Forskningsuppgifterna borde sålunda i enlighet med ett i betänkandet framlagt organisationsförslag i stort sett uppdelas mellan akademien och skogsförsöksanstalten, dock med den viktiga modifikationen, att även andra befintliga institutioner borde givas tillfälle att medverka. För den nödiga kontakten mellan de olika arbetande forskningsinstituten borde därför skapas ett topporgan med uppgift, bland annat, att mottaga och pröva förslag till nya forskningsuppgifter samt att, ifall dessa ansågos böra fullföljas, hänskjuta dem till den för ändamålet lämp- ligaste institutionen eller ock gå i författning om inrättande av tillfälliga organ för bearbetande av särskilda uppgifter. — Även styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt förordade i yttrande den 30 januari 1933 i anledning av samma betänkande den ifrågasatta utredningen.

Frågan diskuterades sedermera i olika sammanhang. Sålunda var det tret- tonde allmänna kemist/mötet i maj är 1933 i sin helhet ägnat åt detta ämnes- område, varvid meningsutbyte ägde rum rörande organiserandet av forsk- ningsarbetet inom träkemien. Forskningsspörsmålet avhandlades även inom en på. ingenjörsvetenskapsakademiens initiativ och under samverkan med domänstyrelsen, byggnadsstyrelsen, skogshögskolan, tekniska högskolan och ett flertal representanter för skogsskötsel samt trä- och cellulosaindustrien år 1933 tillsatt kmnmission för träproduktf'rågor. De i ämnet förda diskus— sionerna torde genomgående ha pekat på samarbetslinjen såsom den under nuvarande förhållanden och samtidigt även för framtiden lämpligaste.

Träproduktkommissionen, som bland annat ägnade sig åt studium av träets utnyttjande som bränsle samt inverkan av lokal och växtsätt "på träets värde som råmaterial för massaindustrien, har upphört med sin verksamhet sedan denna under senare år övertagits av andra organ. Ingenjörsvetenskapsaka— demien har härvid lämnat rätt betydande anslag till fullföljande av de inom kommissionen påbörjade forskningsarbetena.

Genom beslut den 25 september 1933 anbefallde Kungl. BIajzt styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt samt ingenjörsvetenskaps- akademien att efter samråd och, om så befunnes lämpligt, gemensamt avgiva ; utlåtande beträffande förevarande forsknings ordnande. En lösning borde därvid främst sökas efter den linjen, att tillämnade forskningsuppgifter upp- delades på skogsförsöksanstalten och akademien. I gemensam skrivelse den 5 september 1934 framlade styrelsen och akademien den begärda utredningen vilken utmynnade i följande uttalande:

,

Då man inom styrelsen och akademien övervägt, huru det ifrågavarande kom— plexet av forskningsfrågor lämpligast skulle kunna planmässigt omhändertagas i ändamål att höja effektiviteten på det mest ekonomiska sätt, hade man stannat vid att föreslå, att inom exempelvis jordbruksdepartementet inrättades ett råd eller en nämnd för skogsteknologisk och träteknologisk forskning, vilken skulle hava till uppgift att följa utvecklingen på nämnda forskningsområden, att beford— ra sådan forskning under hänsynstagande till skogsbrukets och industriens behov därav, att ur enhetliga synpunkter fördela för detta ändamål avsedda anslags— medel, att verka för samarbete mellan de inom området arbetande olika forsk— ningsanstalterna, motverka uppenbart dubbelarbete och överhuvudtaget följa de arbeten, till vilkas utförande medel beviljades. Nämnden skulle hava. till upp— gift att företrädesvis genom understödjande av eller anordnande av undersök— ningsarbeten av vetenskapligt—teknologisk natur främja ett ökat utbyte av lan— dets Skogshushållning, dels ock i första. hand genom ökad, mera mångårig eller mera högvärdig användning av skogens produkter, dels jämväl genom förbätt- rande av skogsvårdens och produktionens tekniskt—ekonomiska förutsättningar eller på annat sätt. Sålunda skulle under arbetsområdet falla mekaniskt—tekno- logiska undersökningar rörande virkets avverkning, transport och bearbetning samt kemiskt-teknologiska undersökningar [rörande trämatdrialets förädling. Forskningsarbetena skulle antingen upptagas på nämndens initiativ och då genom överenskommelse anförtros åt lämplig person att utföra eller ock föreslås av forskaren själv. I den mån som arbetena avkastade positiva resultat borde nämnden söka medverka till att dessa bringades till kännedom för dem, som därav kunde draga nytta. I fall, då en publicering i facklitteraturen av ett vun- net resultat icke kunde anses befrämja dess nyttiggörande, utan fastmera ett överförande av detsamma i konfidentiell form till direkt industriell utveckling vore att föredraga, borde nämnden söka främja ett sådant förfarande. I fall åter, då en undersökning icke fört till resultat eller till resultat, som endast hade ett mera begränsat intresse, skulle den fullständiga redogörelsen för arbe- tet uppläggas i ett arkiv, medan endast en kortfattad resumé bekantgjordes. I det stora hela borde en blivande instruktion för nämndens verksamhet utformas så, att nämnden erhölle fria händer att främja sitt syfte på mest praktiska sätt, utan att tyngas av onödiga formella bestämmelser. Det förutsattes, att de av

nämnden beslutade forskningsanslagen i första hand skulle komma arbetena till godo vid de institutioner, vilka i det föregående anförts såsom för närvarande verksamma inom ifrågavarande forskningsområden.

Nämnden skulle bestå av en ordförande och exempelvis tio ledamöter. Ord- föranden skulle tillsättas av Kungl. Maj:t, ledamöterna likaledes men på förslag av olika intresserade parter. Av ledamöterna skulle två representera skogshög- skolan och skogsförsöksanstalten, två ingenjörsvetenskapsakademien, två tek— niska högskolan, två skogsägare— och skogsvårdsintressena samt två industrien. För den senare kategorien kunde såsom förslagsställare ifrågakomma Sågverks-, cellulosa- och pappersindustriernas sammanslutningar jämte pappers- och cel- lulosaingenjörsföreningen. Det förutsattes, att förslagen komme att omfatta per— soner, som genom sin verksamhet vore förtrogna med ifrågavarande arbetsupp- gifter. Det ifrågasattes även, att statens provningsanstalt, domänstyrelsen och J ärnkontoret skulle sättas i tillfälle avgiva förslag, eventuellt bliva direkt repre- senterade i nämnden.

Nämnden skulle tänkas såsom regel hava tvenne sammanträden om året, ett på hösten för att uppgöra plan och fördela anslagsmedlen och ett på våren för att taga del av pågående och utförda arbeten. Dessemellan skulle ett mindre arbetsutskott behandla löpande ärenden och tillfälligt uppkommande frågor. Nämnden skulle till sitt förfogande hava en sekreterare, vilken helst borde besitta tillräcklig sakkunskap för att åtminstone i princip kunna följa arbetena. För ledamöternas resor och för deras deltagande i sammanträdena skulle utgå ersättning. Kostnadsramen för nämnden själv skulle sålunda kunna hållas gan- ska snäv, i det att kostnaderna icke borde behöva överstiga 15 000 kronor per år. Däremot ansågs, att för åstadkommande av ett någorlunda effektivt forsk— ningsarbete inom det omfattande området skulle krävas ett årligt anslag av statsmedel till ett belopp, som av styrelsen och akademien uppskattades till minst 100 000 kronor. Därvid förutsattes att från industrien, vilken kunde för- väntas vara i hög grad intresserad av ifrågavarande forskning, bistånd kunde påräknas, bland annat i form av en värdefull samverkan med ett blivande indu- striens forskningsinstitut.

Samtliga rörande det ifrågavarande förslaget hörda myndigheter och orga- nisationer statskontoret, domänstyrelsen, centralrådet för skogsvårdssty— relsernas förbund, tekniska högskolan, statens provningsanstalt, statens ma- skin- och redskapsprovningsanstalter, Järnkontoret, Sveriges skogsägareför— bund, Svenska cellulosaföreningen och Svenska pappers— och cellulosaingen- jörsföreningen — tillstyrkte detsamma i huvudsak, dock med undantag av statskontoret, som av statsfinansiella skäl hyste en viss tvekan angående lämpligheten av att i dåvarande läge genomföra förslaget, samt J ärnkontoret, som avstod från att närmare uttala sig.

Den förebragta utredningen resulterade emellertid icke i något Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till riksdagen. Frågan kom dock under behandling av 1935 års riksdag i samband med väckta motioner om åtgärder till höjande av skogsbrukets ekonomiska bärkraft m. m. (I: 266 och II: 453), däri bland annat framhölls, att ifrågavarande forskningsverksamhet vore ett viktigt led i strävandena för ett bättre tillgodogörande av landets skogsprodukter.

Motionerna föranledde riksdagen att hos Kungl. Maj:t hemställa om den utredning rörande skogsbrukets ekonomiska läge, som genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 juli 1936 uppdragits åt 1936 års skogsutredning (se nedan).

Även vid 1936 års riksdag bragtes frågan under riksdagens prövning i det att i en motion (I: 194) i anledning av Kungl. lVIajzts framställning om an— slag till ingenjörsvetenskapsakademien för tekniskt-vetenskaplig forsknings— verksamhet inom kraft— och bränsleområdet föreslogs, att riksdagen ville dels bevilja 115 000 kronor att under budgetåret 1936 / 37 stå till Kungl. Maj:ts förfogande till främjande av forskning på skogs- och träområdet, dels ock besluta inrättandet av en nämnd för skogs— och träteknologisk forskning i huvudsaklig överensstämmelse med en av kommitterade inom tekniska hög- skolans lärarkollegium gjord utredning. Till framställningens motivering an- fördes i motionen bland annat följande:

Tager man under omprövning de möjligheter till resultatrik och ekonomiskt givande forskning, vilka föreligga inom träprodukter-nas olika områden, befin- nes, att dessa i första hand äro att finna inom våra arbetande industriers ar— betsområden. En väsentlig del av vårt exportvärde härrör från trävaru- och massaindustrierna. Förbättring av dessa industriers arbete, så att antingen fabrikationen blir billigare eller kvaliteten förbättrad, medför avsevärda ekono— miska vinster. Behovet av ett dylikt forskningsarbete gör sig för industrien icke känt med särskild skärpa under goda tider som de nuvarande, då konkurrensen mildras. Vid kommande avmattning i konjunkturerna kommer åter konkurren— sen länderna emellan att göra produktionskostnaderna och kvalitetskraven till avgörande spörsmål. Det är för oss utsiktslöst att söka tävla med våra främsta konkurrenter på exportmarknaden genom låga arbetslöner. Kunna vi icke genom mera ekonomiska arbetsmetoder och högre kvalitet å produkterna få hjälp i vår konkurrens, torde kunna befaras, att vår viktigaste exportindustri kommer i svårt betryck under kommande nedgångstider. Exemplet från trävaruindustrien under senaste lågkonjunktur är skrämmande. Skulle massaindustrien träffas av liknande betryck, kan följden bliva katastrofal för landets ekonomi. Att försöka slå bort dessa farhågor såsom omotiverade skrämskott vore farligt, därför att om en ny lågkonjunktur bleve mer påfrestande än den gångna, komme törhända lojaliteten i konkurrensen länderna emellan att sättas på hårdare prov. Vårt lands högre levnadsstandard med ty åtföljande höga arbetslöner skulle då kunn-a sätta oss ur spelet på ett för oss mycket smärtsamt sätt, försåvitt vi icke genom kvalitetsproduktion och tekniska metoder kunna ersätta vad som brister i löne- konkurrens. Ett allvarligt forskningsarbete inom trä- och trämasseindustriens olika områden är därför av för oss omistlig betydelse. Därvid får icke försum- mas att söka ordna så, att möjligheter att taga skogs- och träavfallet i bruk inom den redan arbetande industrien noga undersökes.

Den forskning, som ovan angivits, har i första hand intresse för industrien själv. Det kan därför ifrågasättas, huruvida icke dess organiserande och bekos- tande främst borde påvila industrien. Härvid bör emellertid beaktas, att indu- strien i förevarande fall hos oss redan nu arbetar under ganska hårda ekono- miska betingelser. Att offra medel på undersökningar, som för dagen icke äro oundgängligen nödvändiga, är under sådana förhållanden icke särskilt lockande för industrien. Å andra sidan har staten både som vårdare av allmänt väl och

som skogsägare och industriidkare inom området all anledning att tillse, att arbetet på detta forskningsområde snarast blir organiserat och kommer i gång. I fortsättningen kan villkoret om bidrag från industrien göras till förutsättning för att industrien skall få det medinflytande på arbetet, utan vilket medinfly- tande industrien torde. förlora avsevärda möjligheter att för sina speciella syften tillgodogöra sig resultaten.

Motionen blev emellertid avslagen av riksdagen. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 oktober 1938 hemställde Kooperativa förbundet, att Kungl. Nfaji måtte låta det komplex av frågor, som uppstode vid ett studium av spörsmålet rörande en jämnare arbetstillgång och utvidgad verksamhet i Norrland bliva föremål för utredning av särskilda sakkunniga. I framställningen togs närmast sikte på vad man väntade sig kunna vinna genom fortsatt förädling av cellulosan och avfallslutarna från cellulosafabri— kerna. Det ifrågasattes, om det icke vore bättre att koncentrera strävandena till ett eller ett par för ändamålet lämpade institutioner, vilket förmodades lända till värdefullare resultat än den splittrade och sporadiska forskning, som nu påginge. Sedan utlåtanden över förbundets framställning avgivits av ingenjörsvetenskapsakademien och kommerskollegium, har Kungl. Maj:t låtit överlämna handlingarna till överdirektören och chefen för egnahemsstyrelsen E. F. L. Lindeberg för kännedom vid fullgörandet av åt honom den 16 augusti 1940 meddelat uppdrag att verkställa förberedande undersökning an- gående åtgärder för det norrländska näringslivets förkovran.

Med skogsproduktforskningen sammanhängande frå-gor ha vid flera tillfäl— len diskuterats inom ingenjörsvetenskapsakademiens sektion för skogsveten- skapliga frågor. Från och med 1941 har vid akademien upprättats en sär- skild avdelning för skogliga, skogs- och träteknologiska vetenskaper. I an- slutning till denna har nyligen bildats en kommission för träskyddsfrågor i samverkan mellan representanter för telegrafverket, järnvägsstyrelsen, vat- tenfallsstyrelsen, statens provningsanstalt, skogshögskolan och ingenjörs- vetenskapsakademien.

J ämväl torde böra omnämnas ett av sekreteraren i centralrådet för skogs- vårdsstyrelsernas förbund j ägmästaren E. Lund framlagt förslag till en central forskningsorganisation, förslagsvis benämnd Samfundet för skogs- och trä— teknologisk forskning, för vilket förslag närmare redogjorts i Svenska skogs- vårdsföreningens tidskrift häfte II år 1936, vartill hänvisas. Industriens Ut— redningsinstitut har som ett led i dess N orrlandsutredning i juni 1941 fram- lagt en publikation »Industrien och Norrlands folkförsörjning», vari fram- hållits forskningens stora betydelse för Norrlands industriella utveckling sam- tidigt som vissa synpunkter anlagts på forskningen inom skogsproduktom— rådet, bland annat innebärande förslag till ordnande av central forsknings- verksamhet på nämnda område genom samverkan mellan staten och träför- ädlingsindustrierna. |

5. Inrättande av en bränsleteknisk försöksstation.

Såsom i utredningens betänkande nr I anföres, har frågan om inrättande av en bränsleteknisk försöksstation, Vilken väcktes av ingenjörsvetenskaps— akademien genom underdånig skrivelse den 17 oktober 1938 och vid vars behandling utredningen genom remisser haft anledning medverka, avancerat ' så långt att 1941 års riksdag anslagit medel till uppförande av dylik försöks- ' station, förlagd till tomt nära intill tekniska högskolan och statens prov— ? ningsanstalt.

I vad avser försöksstationens organisation bygger förslaget på den prin- cipen, att staten skall ställa tomt till förfogande samt bekosta byggnader och därtill hörande fast inredning ävensom grundläggande utrustning i fråga om apparatur och inventarier. Vidare skall staten bekosta löner till viss personal, företrädesvis tillhörande försöksstationens servisavdelning. Försöks— stationens förvaltning skall handhavas av ingenjörsvetenskapsakademien ge- nom ett särskilt förvaltningsorgan. Efter hänvändelse till detta kunna myn— digheter, enskilda organisationer eller företag ävensom enskilda personer till försöksstationen förlägga undersökningar på hithörande områden. Dylika undersökningar bekostas av den forskande, varvid lokaler, viss standardut- rustning samt servisavdelningens tjänster av försöksstationen ställas till för— fogande till självkostnadspris.

Det torde i övrigt här vara tillräckligt att hänvisa till utredningens tidigare uttalanden i denna fråga ävensom till Kungl. Maj:ts proposition nr 169 av den 7 mars 1941.

B. Utredningens yttranden

och förslag.

1. Behovet av intensifierad skogsprodukt- forskning.

Skogsbruket och de på skogens produkter grundade industrierna intaga sedan gammalt en synnerligen betydelsefull ställning inom vårt lands närings- liv. Av det statistiska material utredningen i ett tidigare avsnitt frambragt till belysande av träförädlingens omfattning och ekonomiska betydelse torde framgå, att trä — vid sidan av användningen som bränsle och hushållsvirke jämväl kan betraktas som Vårt lands viktigaste inhemska industriella råmaterial. Den utomordentliga utveckling, som vårt folks materiella stan— dard under de senaste decennierna genomgått, har till en icke oväsentlig del möjliggjorts genom just skogsindustriernas insats. Man torde utan överdrift kunna påstå, att möjligheterna att befästa de uppnådda resultaten samt att ytterligare förbättra vår folkförsörjning, icke minst vad angår vår köpkraft gentemot utlandet, i betydande utsträckning bli beroende av i vad mån det skall lyckas att fortsättningsvis utveckla och intensifiera det industriella nyttiggörandet av skogens produkter.

Vid bedömandet av förutsättningar-na för en dylik utveckling måste i första - hand beaktas frågan rörande råvarutillgången. Detta spörsmål har, i synner- ' het under de senaste årtiondena, varit föremål för noggrann uppmärksamhet såväl från industriens som statsmakternas sida och har bland annat behand- lats i ett flertal statliga utredningar. De undersökningar, som härvid utförts, ha givit vid handen, att det ursprungliga förrådet av övermogen skog i det närmaste är helt exploaterat samt att det årliga uttaget av virke ur våra skogar numera i stort sett motsvarar årstillväxten. För såvitt man vill upprätthålla den för ett uthålligt skogsbruk vägledande principen att icke tära på skogs— kapitalet, kunna alltså våra skogsindustrier icke ytterligare öka sina råvaru- uttag annat än i takt med den småningom skeende ökning i skogens avkast— ning, som skogsvårdsåtgärder på lång sikt kunna förväntas åstadkomma. Man torde under de närmaste decennierna till och med ha att motse en viss minskning av tillgången i fråga om de grövre gagnvirkessortimenten.

Ett avstannande av den tidvis mycket kraftiga kvantitativa expansion, som våra skogsindustrier genomgått alltsedan mitten av förra århundradet,

behöver givetvis icke vara liktydigt med att en slutgiltig gräns skulle upp-- nåtts för skogsindustriernas utveckling överhuvudtaget. Denna utveckling måste emellertid i fortsättningen helt inriktas på det kvalitativa. Detta inne- bär bland annat fullständigare tillvaratagande och utnyttjande av vedavfallet i skogarna och vid industrierna, längre driven förädling av råvaran, intensi- . vare utnyttjande av de vid fabrikationen uppkomna biprodukterna samt upp- ' tagande av helt nya förädlingsprocesser. !

Ett förverkligande av detta program skulle kunna möjliggöra en fortsatt * uppblomstring av våra skogsindustrier och därjämte väsentligen bidraga till lösandet av de svårartade sociala problem, som avstannandet av skogsindu- ? striernas kvantitativa utveckling i förening med ett intensivt rationaliserings- : arbete givit upphov till på många håll, bland annat i Norrland. Nya arbets— tillfällen skulle skapas samtidigt som de med längre driven förädling följande kraven på ökad yrkesskicklighet kunna väntas utöva ett välgörande infly— tande på arbetarstammens materiella och kulturella standard. En rikare differentiering av produktionen, eventuellt i samband med ökad avsättning på hemmamarknaden kan vidare förväntas bidraga till att minska indu— striens konjunkturkänslighet och därigenom mildra de betydande svårigheter av företags-ekonomisk och social natur som för närvarande äro förbundna därmed.

Förutsättningarna för en dylik kvalitativ utveckling av träförädlingspro- cesserna synas i ljuset av de senaste årens vetenskapliga rön, uppfinningar och genomgripande tekniska framsteg på området kunna bedömas såsom lovande. Såväl den tekniskt—industriella som den vetenskapliga sakkunskapen synes även vara enig om att trä som industriell råvara erbjuder synnerligen mångsidiga, ännu outnyttjade användningsmöjligheter.

Man kan i detta sammanhang erinra om det uppsving inom skogsindu— strierna, som upptagandet av nya tillverkningsgrenar vid tidigare tillfällen ,' medfört. Detta gäller ju i främsta rummet om massaindustriens framträdan- ' de vid slutet av 1800—talet. Principiellt sett innebar uppkomsten av denna industri, att träets tidigare mekaniska förädling (huvudsakligen sågning och hyvling) och användning som konstruktionsmaterial kompletterades med en helt ny och artskild förädlingsprocess, baserad på ett åtskiljande av fibrerna * i träet, varvid detta alltså kom att utnyttjas som fibermaterial. Härigenom öppnades nya möjligheter, och den nya industrien kom på några få årtion- den att i betydelse Överflygla sågverksindustrien. Lian synes vara berättigad till påståendet, att vi nu stå vid tröskeln till en ny epok inom träförädlings- industrien, kännetecknad av ett utnyttjande av trä och träprodukter som råmaterial för kemisk industri. De möjligheter, som här stå öppna, kunna ännu så länge ej på långt när överblickas, men många tecken tyda på att den kemiska vägen i sin tur kan komma att bli av lika stor betydelse för trä- förädlingsindustrien som de två tidigare nämnda.

Vid en inventering av de möjligheter, som för närvarande kunna skönjas

' speciellt på det träkemiska området, torde i främsta rummet kunna nänmas

de nya användningsområden för cellulosa som framkommit på senaste tid särskilt inom den moderna konstämnesindustrien. Denna har hittills i fråga om sin kanske Viktigaste tillämpning, nämligen textilämnen, helt och hållet byggt på cellulosa, samt i fråga om plastiska material i övrigt utnyttjat detta material i mycket stor utsträckning. Sålunda utgöras nio tiondelar av världs- produktionen av konstsilke och cellull av ren cellulosa, behandlad enligt den s. k. viskosprocessen. De flesta cellofankvaliteterna bestå likaså av viskos- cellulosa. Cellulosaacetatet bildar likaledes utgångsmaterial för konstsilke, konstull och cellofan samt för säkerhetsfilm, konstglas och plastiska massor av olika slag. En synnerligen mångsidig användning har även n'z'trocellulosa, varav framställas cellulosalacker, konstläder och fotografisk film samt dess— utom plastiska material för ett stort antal ändamål. Bland övriga cellulosa— derivat, som kommit till användning på detta område, kunna nänmas metyl-,

etyl—, triacetyl— och benzylcellulosa.

Utredningen vill icke underlåta att påpeka, att samtliga ovannämnda på cellulosa grundade ämnen först ha upptäckts, utforskats och industriellt ut- nyttjats i utlandet. Det torde överhuvudtaget under den 50—årsperiod, då cellulosans användande som textil— och konstmaterial av alla slag vuxit fram till en världsindustri, i svensk teknisk fackpress icke ha publicerats något mera framträdande svenskt forskningsresultat, som berör cellulosaderivatens industriella utnyttjande på hela detta område.

Vidare må erinras om cellulosans försockring; på detta område torde före- ligga industriella tillämpningsmöjligheter, som ännu icke synas vara full- ständigt undersökta eller utnyttjade. Med hänsyn till den betydelse för vårt näringsliv, som en tekniskt och ekonomiskt genomförbar försockringsprocess skulle kunna erhålla, bland annat genom de möjligheter till utnyttjande av skogs— och vedavfall, sågspån och dylikt, som därigenom erbjudas, synes ' vara befogat att demia fråga göres till föremål för en grundlig forsknings— och försöksverksamhet.

Genom att tillämpa jäsningspr'ocesser på cellulosa eller cellulosaprodul—zter finnes möjlighet att komma fram till helt nya tillverkningsgrenar, antingen socker direkt till andra värdefulla kemikalier. Vidare synes man genom jäs— ning av själva cellulosan kunna komma fram till olika kemiska produkter, bland annat organiska syror. Dylika processer äro emellertid tämligen ofull— ständigt kända; forskning på området torde hittills endast ha förekommit ganska sporadiskt i vårt land.

Den utomordentliga betydelse, som kan tillmätas frågan rörande ett indu— striellt utnyttjande av ligninet behöver icke närmare understrykas. Den lig- ninmängd, som vid cellulosaindustrien erhålles som biprodukt i avlutarna, uppgår till över 1 1/3 milj. ton per år. Det synes vara ådagalagt, att lig—

ninet är uppbyggt av värdefulla kemiska grundsubstanser (bensolderivat), men forskningen på området har ännu icke avancerat tillräckligt långt för att kunna visa huru dessa industriellt skola nyttiggöras. I utlandet (Norge, Tyskland och Förenta Staterna) ha på senaste tid gjorts vissa försök att i industriell skala utnyttja ligninet för framställning av kemiska produkter och konstämnen; dessa ha emellertid icke lockat till efterföljd i någon större om— | fattning. En förutsättning för att uppnå bestående resultat på detta område synes, såsom antytts, vara att större klarhet bringas i frågan om ligninets » sammansättning och innersta natur. Det rör sig här synbarligen om mycket komplicerade vetenskapliga problem. Utredningen finner det vara uppenbart, ; att de resurser i fråga om apparatur, hjälpkrafter och driftmedel, som för , närvarande stå till förfogande för ligninforskningen icke stå i någon propor- tion till dessa frågors utomordentliga betydelse för vårt land. Samtidigt vill utredningen emellertid understryka, att ligninfrågan är ett så allmänt, hela vår Skogsindustri omfattande problem, och är av sådan vetenskaplig svårig- hetsgrad och ställd på så lång sikt, att det näppeligen kan begäras, att en- skilda industriföretag vid sina laboratorier skola kunna eller vilja gå in där— på. Den synes utgöra ett gott exempel på ett problem, som främst måste angripas genom gemensamt understödd, institutionell forskning.

Hartset och fetterna i veden giva vid massakokning upphov till flytande harts och terpentin. Efter att tidigare huvudsakligen ha exporterats i obear— betat tillstånd ha dessa produkter sedan några år tillbaka vid ett par cellu- losafabriker underkastats en långtgående förädlingsprocess, vilken under nu- ; varande avspärrningssituation, då de erhållna produkterna visat sig ha stort , värde för försörjningen (bland annat i fråga om tvättmedel), fått impulser till ytterligare utveckling. På detta område torde emellertid finnas rikliga möjligheter till ytterligare förädling, vilkas realiserande likväl bero av . lösandet av vissa forskningsproblem såväl av grundläggande som av till- lämpat-teknisk natur. Detta gäller t. ex. framställning av fetter, torkande l oljor eller av harts användbart i lackindustrien, etc.

En process för kemiskt utnyttjande av trä, som har gamla anor, men som nu fått en särskild aktualitet är träkolningen. Trots att träkolning är en * av våra äldsta industrier, äro dess grundläggande processer ur vetenskaplig [ synpunkt alltjämt mycket dunkla, en omständighet som säkert bidragit till , att denna industris tekniska utveckling fortskridit relativt långsamt. Här vänta många forskningsuppgifter på sin lösning, icke minst vad angår de för närvarande mycket eftersökta biprodukterna (tjära, terpentin, träsprit, aceton, ättiksyra m. fl.). En metodisk forskning av väsentligt större omfatt- ning än nu förekonrnner och i samband därmed utbildning av en speciali— serad forskarstab skulle utan tvivel kunna föra utvecklingen stora steg framåt. Det kan i detta sammanhang konstateras, att när det, under trycket av den nuvarande avspärrningen, gällt att snabbt komma fram till en plan

för ett industriellt utnyttjande av hithörande produkter, arbetet i hög grad fördröjts och försvårats genom bristen på vana forskare och experter på detta område.

Ovan ha givits några långt ifrån uttömmande exempel på de möjligheter till fortsatt kvalitativ utveckling av träförädlingsprocesserna, som föreligga på det kemiska området. Vid bedömande av träförädlingsindustriens utveck- lingsmöjligheter i stort bör emellertid icke förglömmas, att även inom de äldre, tidigare nämnda användningsområdena, nämligen träets utnyttjande som fibermaterial och som konstruktionsmaterial, utan tvivel föreligga be- tydande möjligheter i fråga om såväl utvecklandet av redan tillämpade förfaranden till högre förädlingsstadier, som införande av helt nya fabrika- tionsprocesser. Utredningen vill härvid bland annat peka på de konsekven- l '.

ser, som en fortsatt utveckling av framställningstekniken i fråga om fiber- plattor kunna medföra, icke minst vad beträffar utnyttjandet av klenare stammar, skadad ved och annat skogsavfall samt vill även framhålla bety- *' delsen av ett djupare inträngande i de fibermorfologiska problem, som ligga till grund för framställningen av såväl fiberplattor som alla slag av papper. ' För en fortsatt ökning av papperskonsumtionen och utsträckning av pap— perets användning till helt nya områden (t. ex. papperssäckar) fordras framställning av papper med förbättrade eller helt nya egenskaper, och : denna måste i sin tur baseras på grundläggande undersökningar rörande [ träfibrernas egenskaper och pappersbildningens förlopp. Vidare må här er- inras om de förbättrade och delvis helt nya metoder, som framkommit under de senaste åren och som avse att på mekanisk väg förädla träet och skänka själva trämaterialet nya egenskaper. Det förefaller som om härvid nya * vägar skulle öppnats för träets användning som konstruktionsmaterial, var- l igenom dess konkurrenskraft skulle kunna stärkas gentemot de formbara ! eller med speciella egenskaper utrustade, konkurrerande material, som sedan flera årtionden på många orm'åden trängt ut träet. I samma riktning verka ; även nyare framsteg i fråga om träets impregnering och skydd mot angrepp i av rötsvampar, insekter och dylikt ävensom träets behandling i eldskyd- ! dande syfte. : Man torde med allt skäl kunna göra gällande, att det utvecklingsarbete, ; som syftar att åt trä som konstruktionsmaterial återerövra en del av de förlorade positionerna, i första hand bör omhändertagas och ledas av de trä- producerande länderna själva. För att komma fram på denna väg fordras givetvis en ingående materialforskning rörande trä och utbildning av ingen- jörer och forskare på dessa områden. Vår tekniskt—vetenskapliga forskning samt högre tekniska undervisning på det trätekniska området har hittills varit relativt obetydlig särskilt i jämförelse med de resurser andra län- der (t. ex. Finland) förfoga över i dessa avseenden —- en omständighet som givetvis verkat hämmande på utvecklingen.

Utredningen finner alltså, att vad beträffar möjligheterna till längre driven förädling, utnyttjande av avfalls- och biprodukter samt upptagande av nya förädlingsprocesser förutsättningarna för en fortsatt utveckling av skogs- industrierna enligt de riktlinjer, som tidigare skisserats, måste bedömas så— som gynnsamma. Det torde överhuvudtaget kunna ifrågasättas om något annat råmaterial överträffar träet i fråga om antalet och mångsidigheten av användningsområden. Emellertid är det uppenbart, att de vidsträckta potentiella möjligheter, som här föreligga, för sitt realiserande i allmänhet. förutsätta införande av nya. tekniska metoder och dessa kunna i sin tur blott. framväxa ur tekniskt—vetenskapligt forskningsarbete. Enligt utredningens åsikt utgör därför en vittomfattande, delvis på lång sikt ställd tekniskt- ' vetenskaplig forskningsverksamhet, vilken kan bereda vägen för och leda det tekniska framstegsarbetet, den ojämförligt viktigaste förutsättningen för att en utveckling av här antytt slag skall komma till stånd och kunna leda till bärkraftiga industrier.

I förhållande till den vikt, som i vårt land rätteligen bör tillmätas den tekniskt-vetenskapliga forskningen på skogsproduktområdet, framstå de re— surser, som i nuvarande stund stå till buds för dylik forskning, såsom otil'l- ' fredsställande. I synnerhet gäller detta den centralt bedrivna, institutionella forskningen, vilken på andra områden och i andra länder kommit att i allt högre grad framstå som en ledande faktor i det tekniska nydaningsarbetet. Vid en överblick av vad som i dessa avseenden göres i utlandet t. ek. i Fin- land och Förenta Staterna nödgas man konstatera, att vi på många områden av skogsproduktforskningen ha ett försprång att inhämta. Detta gäller icke blott insatserna för skogsproduktforskningen i deras absoluta omfattning utan även tagna i relation till respektive länders totala nationalinkomst. Med vår skogsindustris starka inriktning på export och med den svåra konkurrens, som här föreligger, är det tydligen av yttersta vikt, att vi i det tekniskt-ve- tenskapliga utvecklingsarbetet på detta område icke stå efter i förhållande till övriga exportländer för skogsprodukter. Ett sådant läge skulle i längden få allvarliga konsekvenser för våra skogsindustrier och därigenom även för vårt skogsbruk. Med de betydande resurser, som vi kunna uppbjuda under förut— sättning att alla olika krafter på rationellt sätt samordnas, samt med de fram— ' stående forskare vi ha tillgång till' på många av dessa områden, och med vårt folks naturliga läggning för forskning och tekniskt utvecklingsarbete synes man icke behöva misströsta om att försprånget skall kunna inhämtas. U tred— ningen är av den uppfattningen, att det icke räcker med splittrade eller tre- vande försök, om vårt land skall kunna intaga en ledande plats på skogspro— duktforskningens område, utan att detta kräver ett samlande av alla an- strängningar till snabbt och målmedvetet genomförda kraftåtgärder.

Utredningen vill i detta sammanhang kraftigt understryka vikten av att en inhemsk förädlingsindustri innehar initiativet och ledningen, när det gäller

att ur träet utveckla nya produkter och produktionsprocesser. Det kan icke undvikas, att vårt näringsliv, om det alltför mycket blir hänvisat till att ut- nyttja utomlands framkomna forskningsresultat, blir ställt i efterhand vid exploaterandet av dessa. Nya förädlingsprocesser komma då fortsättningsvis att i första hand växa upp utomlands och där baseras på import av halv- fabrikat (t. ex. massa) från vårt land. Det torde då sannolikt visa sig bliva ytterligt svårt att i efterhand kunna få till stånd en inhemsk tillverk- ning och i synnerhet export av sådana produkter i konkurrens med dessa utomlands redan etablerade industrier, som på allt sätt komma att skyddas av tullar etc. Exemplen från konstsilkeindustrien och konstmassaindustrien ivisa tydligt detta.

I

Utredningen vill i detta sammanhang erinra om de påfrestningar för våra skogsindustriers konkurrenskraft, som kunna uppstå därigenom att dessa industrier sedan snart två år tillbaka äro avskurna från sina förbindelser gmed de viktigaste avsättningsländerna, med påföljd att den inhemska trä- :' förädlingsindustrien i dessa länder (främst Förenta Staterna) utbyggesi be- tydande omfattning, vilket i en framtid i mycket hög grad måste försvåra . och kanskei väsentliga avseenden omöjliggöra ett återvinnande av den tradi- tionella marknaden för vår skogsproduktexport. Härigenom torde ytterligare framgå angelägenheten av att i god tid en möjligast solid grundval lägges [för den framtida tekniska utvecklingen på skogsproduktområdet, speciellt i [vad avser prövandet av helt nya vägar för skogsprodukternas industriella förädling.

Sammanfattningsvis skulle alltså kunna konstateras, att nyttiggörandet av våra skogars avkastning framdeles måste utvecklas främst i kvalitativ måtto. Denna utveckling måste bygga på en intensiv tekniskt-vetenskaplig forskningsverksamhet, som skall ha till uppgift att djupgående studera och i tekniska metoder överföra de mångsidiga användningsmöjligheter våra skogs— produkter alltjämt erbjuda. De resurser, som nu stå till förfogande för sådan |forskning, synas icke vara tillfyllest för att denna på ett tillfredsställande | sätt skall kunna fullgöra de viktiga uppgifter, som åvila densamma. För att detta skall bli möjligt måste ökade medel ställas till skogsproduktforskning- ens förfogande. Enligt utredningens uppfattning kunna dessa medel betrak— j tas som en kapitalplacering på lång sikt, som har till syfte att för framtiden säkerställa ett bibehållet rotvärde åt våra skogar och skapa förutsättningar för att den träförädlande industrien även i fortsättningen skall kunna lämna lika betydande bidrag till vår folkförsörjning som hittills. I nuvarande tid då så enorma anspråk ställas på landets produktionsförmåga torde det vara av större vikt än någonsin, att de utomordentliga naturtillgångar vi ha i våra skogar på bästa sätt utnyttjas.

2. Allmänna synpunkter rörande skogsprodukt- forskningens ordnande.

I betänkandet nr I har utredningen givit uttryck för vissa grundläggande principer i fråga om ett rationellt ordnande av tekniskt-vetenskaplig forsk- ningsverksamhet i allmänhet. I det följande skall härutöver anföras de syn— punkter, som särskilt äga tillämpning å skogsproduktforskningen och som bilda en utgångspunkt för utredningens ställningstagande och förslag i denna fråga.

Såsom framhållits redan i inledningen (sid. 7 ovan) har utredningen an- sett skogsproduktforskningens syfte böra vara undersökningar rörande dels sammansättning och egenskaper hos skogens olika produkter, dels meto- derna för deras förädling och utnyttjande till tjänst för industri och folk— försörjning i övrigt. Forskningen skall alltså omfatta såväl de på längre sikt ställda, grundläggande problemen som även de tillämpningsproblem, som uppstå, när det gäller att på forskningsresultaten bygga nya tekniska processer eller att förbättra och fullkomna tekniken inom redan existerande fabrikationsgrenar.

I första hand bör understrykas, att någon bestämd gräns icke kan och icke heller bör dragas mellan den grundläggande och tillämpade forskningen på området. Bägge dessa slag av forskningsverksamhet böra ingå som komple- mentära beståndsdelar i en allsidig och nyskapande tekniskt-vetenskaplig skogsproduktforskning. En anstalt för skogsproduktforskning bör icke få ka- raktären vare sig av ett industriens centrala driftlaboratorium för lösande av till— fälliga fabrikationssvårigheter (vilka lika bra eller bättre kunna angripas ute vid fabrikslaboratorierna) eller av ett rent teoretiskt inriktat institut för ve- tenskapernas odlande, avskuret från den livgivande kontakten med den tek— niska utvecklingen. Blott genom arbetsformer, som på ett naturligt sätt med- giva forskningsproblemens kontinuerliga utveckling från de vetenskapligt- grundläggande till: de alltmer tekniskt-tillämpade stadierna, torde forskning- en i det långa loppet kunna bibehålla förmågan att ge ständigt nya impul— ser åt den tekniska utvecklingen.

För att dessa arbetsvillkor skola komma till stånd anser utredningen det vara av fundamental betydelse, att forskningsverksamheten ordnas genom nära samarbete mellan å ena sidan staten och å andra sidan den på skogs— produktområdet verksamma industrien. Statens medverkan skulle i främsta rummet ha till syfte att åt forskningen garantera de resurser, den stabilitet och den arbetsro, som fordras för djupgående och på lång sikt ställda under— sökningar rörande grundläggande problem av allmänt och principiellt intresse.

o

Industrien a sin sida skulle sörja. för forskningsresultatens tillvaratagande

och omsättning i industriella processer och skulle överhuvudtaget förmedla kontakten mellan forskningsverksamheten och tekniken samt därvid ge verksamheten en till näringslivets allmänna förkovran syftande målsätt— ning.

En samverkan mellan staten och industrien till skogsproduktforskningens fråm-jande synes även med hänsyn till den allmänna intressefördelningen på området framstå såsom i alla aVSeenden riktig och naturlig. Av vad tidi- gare sagts rörande behovet av en omfattande och allsidig skogsproduktforsk- ning, torde tydligt framgå, att den huvuduppgift, som åvilar denna forsk- ning, nämligen att bana vägen för ett intensivare nyttiggörande av våra skogars numera kvantitativt stagnerande avkastning, är och förblir en fråga av väsentlig betydelse för vår folkförsörjning. Speciellt är detta en fråga som direkt berör skogsbruket i dess helhet.

Den skogliga forskningen, vars egentliga syfte är att skapa förutsättning— ar för en stegring såväl kvantitativt som kvalitativt av våra skogars av- kastning, åtnjuter sedan länge ett betydande statligt stöd. Det kan med fog hävdas, att det samtidigt är ett statens intresse, att genom stödjande av skogsproduktforskningen sörja för att en grund skapas för bästa möjliga utnyttjande av de råprodukter som skogen avkastar. Utredningen finner här anledning hänvisa till de utomordentliga insatser till skogsproduktforsk— _ningens främjande som gjorts i andra länder genom upprättande av stora ** statliga specialinstitut, t. ex. i Tyskland, England, Förenta Staterna och Finland.

Å andra sidan är det uppenbart, att även industrien har ett nära intresse av att medverka till skogsproduktforskningens främjande. Det må påpekas, att resultaten av skogsproduktforskningen dels bilda grundvalen för den tek- niska utvecklingen inom de redan existerande fabrikationsprocesserna och dels kunna medverka till att öppna helt nya områden för skogsprodukternas förädling. I bägge fallen torde resultaten i första hand komma att utnyttjas av de befintliga skogsindustriföretagen.

Det må här erinras om att ett samarbete mellan staten (tekniska hög— skolan i Stockholm) och industrien redan sedan flera år tillbaka förekommit inom träkemisk och cellulosateknisk forskning (jfr ovan sid. 17). Detta sam— arbete, till Vilket initiativet ursprungligen togs av industrien, har, såsom tidigare nämnts, lämnat värdefulla erfarenheter.

Vad beträffar formen för statens och industriens medverkan till skogs- produktforskningens främjande bör i första hand beaktas, att insatserna från staten och industrien, respektive från de olika industribranscherna inbördes, måste på ändamålsenligaste sätt samordnas. Det må framhållas, att det härvid gäller att åstadkomma betydande nya resurser ifråga om såväl forskarpersonal som laboratorieutrymmen och apparatur för att skogspro— duktforskningen skall kunna drivas i den ökade omfattning och med den effek—

tivitet som måste sättas som mål. Detta synes tala för att man samlar d olika grenarna av skogsproduktforskningen till ett gemensamt, centralt insti- tut. Härigenom skulle samtidigt skapas möjligheter för en planmässig orga—t nisation av forskningen inom hela det avsedda området, varjämte överflödigtj dubbelarbete kan undvikas och förefintliga utrymmen och apparatur på bästa sätt utnyttjas.

Utredningen har ansett det vara av synnerligen stor vikt, att ett nära samarbete inledes mellan den tekniskt-vetenskapliga forskningen och den högre tekniska undervisningen på området. Även i detta avseende synes forskningsverksamhetens förläggande till ett centralt institut innebära av— sevärda fördelar. Genom att i överensstämmelse med utredningens i betän- kandet nr I utvecklade principer förlägga ett dylikt institut i närheten av tek- niska högskolan i Stockholm kan uppnås, att dess resurser i största utsträck— ning komma undervisningen och forskareutbildningen till godo. Utredningen skall nedan i samband med redogörelse för det föreslagna institutets orga— nisation närmare ingå på dessa frågor.

Såsom tidigare framhållits omfattar skogsproduktforskningens arbetsom- råde undersökningar rörande dels träets materialegenskaper och träsubstan- sens mekaniska bearbetning och förädling, dels träets fiberstruktur samt cellulosafibrernas egenskaper och utnyttjande och dels slutligen träets ke- miska egenskaper och förädling. Till området bör principiellt även räknas forskning rörande träets användning som bränsle. Vid den inre organisa— tionen av ett ifrågasatt gemensamt forskningsinstitut i avseende på arbe- tets uppdelning på forskningsavdelningar etc. ävensom vid gränsdragning— en gentemot andra forskningsområden (t. ex. den skogliga forskningen) böra givetvis följas de indelningsgrunder, som angivas av de olika ämnesgrupper- nas innehåll och naturliga sammanhang. Detta torde speciellt böra gälla den grundläggande forskningsverksamheten, vilken alltså i första hand bör tänkas uppdelad på en träteknisk, en fibermorfologisk eller pappers-teknisk och en träkemislc avdelning.

Den del av verksamheten som berör tillämpningsproblemen och beträf- fande vilken, såsom ovan framhållits, är särskilt angeläget, att nära kontakt uppnås med industrien, bör däremot till sin inre organisation i möjligaste mån bringas att överensstämma med skogsindustriernas branschområden, nämligen i första hand Sågverks—, faner-, cellulosa-, pappers—, trämasse— och wallboardindustrierna. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om den centrala tillämpningsforskning inom cellulosabranschen, som sedan några år tillbaka utföres vid Cellulosaindustriens centrallaboratorium, ävensom om denna institutions nära samarbete med den grundläggande träkemiska forsk- ningen. Av Svenska pappersbruksföreningen ha under årens lopp fonderats betydande penningmedel för utrustande av ett på analogt sätt verkande cen- trallaboratorium för tillämpad forskning inom pappersindustrien. Utredning-

en anser, att man bör söka bygga vidare på denna organisationsform, av vil- ken hittills synnerligen gynnsamma erfarenheter vunnits.

Till det ifrågasatta institutet borde då i första hand anknytas centrallabo- torier för cellulosa-, pappers-, trämasse- och wallboardindustrierna. Vad be— träffar ett centrallaboratorium för trävaruindustrien, torde inrättande av ett dylikt böra anstå tills närmare erfarenhet vunnits, såväl vid institutet som inom industrien, rörande den föreslagna trätekniska avdelningens verksam- het. Central forskning på detta område är ju något för vårt land jämförelse— vis nytt och oprövat. Såsom framgår av den föregående framställningen har utredningen föreslagit en sådan planering för den trätekniska avdelningen vid institutet att man där, vid sidan av de grundläggande undersökningarna, i betydande omfattning skall kunna utföra försök av teknisk karaktär i an- slutning till sågverks- och fanerindustrierna m. m. (bland annat i avdelning- ens stora maskinhall).

Man bör givetvis räkna med, att i den mån så under verksamhetens gång befinnes önskvärt, nya centrallaboratorier kunna inrättas och då även för sågverks- och fanerindustri, o. s. v. Utredningen har dock ansett det vara lämpligt att i första hand blott förutsätta inrättande av de ovan an- givna laboratorierna, vilka synas vara de av behovet mest påkallade och till vilka förebilder redan finnas eller vilka sedan länge ha planerats. (Angående förslag till inrättande av centrallaboratorium för den grafiska industrien se sid. 85 nedan).

Beträffande främjandet av forskningen på det bränsletekniska området, som uppenbarligen icke kan hänföras till någon bestämd branschgrupp in— om industrien, hänvisar utredningen till det beslut angående inrättande av en brä-nsletekniskv försöksstation, som fattats av 1941 års riksdag och för vilket redogjorts i kap. A, 5. Genom inrättande av denna försöksstation torde den bränsletekniska forskningen bliva i för nuvarande förhållanden tillfredsställande omfattning tillgodosedd.

Vid sina överväganden rörande främjandet av en central forskningsverk- samhet på övriga områden av skogsproduktforskningen har utredningen i första hand undersökt i vilken utsträckning detta skulle kunna ske genom intensivare utnyttjande eller påbyggande av redan befintliga forsknings- organ. Såsom framgår av de på annat ställe i detta betänkande framlagda redogörelserna existerar för närvarande endast ett på hithörande frågor spe- ciellt inriktat forskningsorgan, nämligen Cellulosaindustriens centrallabora- torium, vilket utför undersöknings- och provningsarbeten i sådana frågor, som ha nära samband med cellulosatekniken. På de träkemiska och fibermorfo- logiska områdena saknas speciella organ för central forskning. I den mån hithörande problem ha gjorts till föremål för principiella undersökningar har det skett därigenom att de tillfälligtvis upptagits till behandling vid på

angränsande områden verksamma forskningsanstalter, vid statens prov— ningsanstalt, högskoleinstitutioner etc. (jfr ovan sid. 16—19).

Av ovanstående förhållanden samt av den översikt över förefintliga forsk— ningsanstalter i övrigt, som lämnats i tidigare avsnitt av detta betänkande, torde alltså framgå, att ett rationellt ordnande av skogsproduktforskningen i dess helhet, i den omfattning och enligt de principer, som här förordats, icke torde kunna. åstadkommas genom ökad medelstilldelning till redan befintliga specialinstitut eller andra forskningsorgan, Blott genom tillskapande av ett nytt institut torde kunna åstadkommas de resurser samt det samordnande av skogsproduktforskningens olika grenar, som här äro erforderliga.

Utredningen vill särskilt understryka, att skogsproduktforskningen om— fattar ett ur många synpunkter enhetligt frågekomplex, inom vilket de trä- tekniska, träkemiska och papperstekniska delområdena sammanhållas därav, att forskningsproblemen ytterst gälla studiet ur olika synpunkter och med olika metoder av ett och samma material, nämligen träet. Det måste därför ofta inträffa, att en forskningsuppgift för sin allsidiga behandling fordrar un- dersökningar inom flera av dessa områden. Härvid varken kan eller bör någon bestämd gränsskillnad upprätthållas mellan motsvarande verksamhetsfält. Genom samordning av dessa. uppnås, att förekommande forskningsarbeten ställas i sitt naturliga inbördes sammanhang, varvid de, som ovan nämnts, kunna planeras och utföras med undvikande av onödigt dubbelarbete och med anlitande av den apparatur och de vetenskapliga metoder, som i varje sär- skilt fall angivas av problemens natur.

Ett dylikt samordnande av verksamheten torde även bidraga till att för- enkla formerna för och i övrigt underlätta skogsindustriernas medverkan vid verksamhetens organisation och finansiering. Ett stort antal av de på områ— det verksamma industrierna ägna sig nämligen åt förädling av skogsproduk— ter under tillämpande av tekniska metoder, som kunna hänföras till såväl de trätekniska som de träkemiska och papperstekniska ämnesområdena. Det naturliga sammanhanget mellan dessa områden samt vikten av att på hit— hörande forskningsproblem tillämpa möjligast allsidiga betraktelsesätt torde härav ytterligare understrykas.

lVIed stöd av vad ovan anförts samt med hänvisning till de synpunkter i övrigt rörande organisation av forskningsinstitut m. m., som utredningen framlagt i betänkandet nr I, vill utredningen föreslå, att för ordnande av skogsproduktforskningen upprättas ett centralt forskningsinstitut, i första hand avsett för grundläggande forskningsverksamhet inom de trätekniska, träkemiska och papperstekniska områdena. Med denna verksamhet bör sam- ordnas en central tillämpningsforskning, vars organisation bör nära anpassas till de industriella branschområdena. Det ovannämnda centrallaboratorium,

som för närvarande verkar på området, bör i utvidgad form anslutas härtill. Statens och industriens insatser böra i enlighet med ovan angivna principer fördelas så, att staten främst bidrager till upprätthållandet vid institutet av grundläggande forskning i viss omfattning under det att industrien i första hand svarar för administration och finansiering av den branschvis organise— rade tillämpningsforskningen.

Utredningen övergår nu till en detaljerad redogörelse för sitt förslag an- gående forskningsinstitutets inre och yttre organisation.1

3. Redogörelse för utredningens förslag till inrättande av ett särskilt institut för skogsproduktforskning.

a) Institutets forskningsavdelningar och viktigare arbetsuppgifter.

Institutets grundläggande forskningsverksamhet fördelas på tre forsk— ningsaudelningar, nämligen en träteknisk, en träkemisk och en papperstek- nisk (fibermorfologisk) avdelning, vartill kommer en avdelning för allmän- na analysarbeten. De i anslutning härtill förekommande tekniskt tillämpa— de undersökningarna förläggas till centrallaboratorier, vilkas arbetsområden indelas i enlighet med skogsindustriernas branschområden. Sålunda föreslås i första hand centrallaboratorier för cellulosaindustri (redan befintligt), pappers-, trämasse- och wallboardindustrierna.

Den trätekniska avdelningens forskningsuppgifter. Den trätekniska. forskningens arbetsuppgifter kunna hänföras till tre hu- vudområden, nämligen undersökningar rörande träets fysikaliska egenska— per, träets konservering samt metoderna för träets mekaniska bearbetning. Avsikten är icke att denna indelning, som i det följande tillämpas huvud- sakligen för att möjliggöra. en överskådlig redovisning av arbetsuppgifter- na, skall motsvaras av någon fastställd organisatorisk sektionsuppdelning av institutets trätekniska avdelning. Detta har, med hänsyn till önskvärd—

1 Då, såsom framgår av det följande, centrallaboratorierna utgöra självständigt administrerade forskningsorgan, talas i fortsättningen om institutet med anknutna centrallaborato—rier, varvid alltså institutet närmast omfattar den grundläggande forskningen (vid forskningsavdelningarna.) och ad- ministrationen. I de fall där skogsproduktforskningen betraktas i sin helhet och det alltså ej är nödvändigt att särskilja administrationen respektive verksamheten vid forskningsavdelningarna och centrallaboratorierna har emellertid för enkelhetens skull beteckningen institut använts som gemen- sam benämning för hela det här åsyftade komplexet.

heten av att avdelningens arbete på smidigaste sätt skall kunna anpassas efter förekommande behov ävensom efter tillgången på kvalificerade kraf- ter, icke ansetts vare sig nödvändigt eller lämpligt. Det väsentliga är, att vid planering av anstaltens lokaler och utrustning samt vid tillsättande av per- sonal en sådan fördelning sker, att de olika forskningsriktningarna bli på tillbörligt sätt representerade.

Träfysikaliska undersökningar. Häri innefattas i första hand frågor rö- rande träets byggnad och fysikaliska egenskaper, d. v. s. studium av de vik- tigaste fysiska materialkonstanterna för olika träslag, såsom termiska, akus- tiska och elektriska data samt hållfasthetsegenskaper, d. v. s. tryck-, knäck- nings-, drag-, böj— och skjuvningshållfasthet, elasticitet, hårdhet, nötnings— motstånd etc. Undersökningar av detta slag äro uppenbarligen av största betydelse för kännedomen om de olika träslagens egenskaper och använd— ningsmöjlighet—er. De synas vara så mycket mer påkallade som pålitliga be- stämningar av flertalet berörda materialkonstanter saknas för våra inhemska träslag, vilket givetvis är ägnat att i hög grad försvåra ett förhandsbedö- mande av träkonstruktioners hållfasthet, ljud- och värmeisoleringsförmåga o. s. v.

Det är också givet att grundläggande forskning på detta område ut— gör en nödvändig förutsättning för ett bedömande av skogliga åtgärders inverkan på vedens tekniska kvalitet ävensom överhuvudtaget för tilläm- pade undersökningar rörande ett systematiskt förbättrande av våra trä- slags egenskaper. Av vikt synes härvid vara, att djupgående studier ägnas sambandet mellan materialegenskaperna och trädrasen, trädets växtsätt, växtplats och övriga yttre betingelser. Virkets heterogenitet samt förekom- sten och inverkan av strukturfel böra härvid jämväl uppmärksammas. I an- slutning till studierna rörande hållfasthetsegenskaperna böra upptagas prin— cipiella undersökningar i fråga om hållfastheten hos olika slag av träför- bindningar (såsom spik-, skruv-, bult- och limförband).

Undersökningar rörande träets torkning kunna icke direkt hänföras till forskningen rörande materialegenskaperna. Då emellertid torkningsprocesser- n-as förlopp intimt sammanhänger med träets materialstruktur har det an- setts lämpligt, att undersökningar på detta område bedrivas i samband med den träfysikaliska forskningen. Undersökningarna böra omfatta dels prin— cipiella studier rörande träets förhållande till vatten, alltså absorption och desorption samt därmed förbunden svällning och krympning ävensom för- ändring av de fysikaliska egenskaperna överhuvud, dels tillämpade studier rörande olika metoder för träets torkning (naturlig eller artificiell). Hithö- rande forskning torde kunna få betydande praktiska konsekvenser bland annat för utvecklande av ugnstorkningstekniken vid sågverken.

De forskningsuppgifter, som ovan hänförts till den trätekniska avdelning— ens träfysikaliska undersökningsområde, äga i vissa fall beröringspunk-

ter med problem, som falla inom ämnesområdet för redan förefintliga forsk- ningsanstalter. Vid skogsförsöksanstalten förekomma sålunda undersökning- ar rörande träets struktur; dessa utgöra emellertid icke materialforskning i här åsyftad mening utan gälla i första hand sådana egenskaper hos träet, som äro av direkt betydelse för skogsskötseln eller vedens skogsteknologi- ska behandling, såsom tillväxt, årsringbredd, höst- och vårvedshalt, kärn— halt, etc. Någon risk för dubbelarbete torde här icke föreligga. Tvärtom kan man förvänta, att skogsförsöksanstaltens och den planerade trätekniska av- delningens arbeten på dessa områden komma att på ett betydelsefullt sätt komplettera varandra.

Provningar av virkes hållfasthet utföras, såsom tidigare omnämnts, vid statens provningsanstalts trätekniska laboratorium. Emellertid föreligger en avsevärd skillnad mellan å ena sidan provning enligt vissa normer av hållfastheten hos insända provstycken och å andra sidan principiell forsk- ning rörande träsubstansens hållfasthetsegenskaper under olika betingel- ser. Tillkomsten av det nu föreslagna forskningsinstitutet bör givet- vis icke förringa betydelsen av att provningsanstaltens trälaborato- rium, såsom hittills, vid sidan av provningarna jämväl utför under- sökningar av principiell natur, i den mån de under provningsarbetet utvunna erfarenheterna så föranleda (i första hand forskningar röran- de utveckling av provmetoderna). Det förutsättes, att mellan de bägge nämnda instituten ett nära sam-arbete kommer till stånd i dylika frågor.

Då provningsanstalten redan förfogar över ett antal relativt stora och dyr- bara maskiner för hållfasthetsprovning, torde ett samarbete bland annat böra innebära, att den föreslagna trätekniska avdelningen i mån av behov skulle kunna utnyttja dessa vid sina forskningsarbeten. Motsvarande ma- skiner skulle då icke behöva uppställas vid den trätekniska avdelningen, vid vars utrustande tyngdpunkten i stället skulle kunna läggas vid sådana finare fysikaliska instrument, som äro avpassade för de laboratoriemässiga materialundlersökningarna.

Slutligen må framhållas, att undersökningar rörande träets och träför- bindningarnas hållfasthet i många fall kunna tänkas tangera området för byggnadsteknisk forskning, varvid'samarbete med organ för dylik forskning bör etableras.

Träets konservering och ytbehandling. Detta forskningsområde innefat- tar de med träets materialförstöring (genom vatten, kemikalier, svampar, bakterier etc.) och konservering (besprutning, impregnering m. m.) sam— manhängande problemen. Till detta område bör jämväl hänföras under- sökningar rörande träets behandling i eldskyddande syfte. Det torde även vara lämpligt att i anslutning härtill upptaga undersökningar rörande träets ytbehandling i allmänhet (målning, polering, lackering, betsning etc.)

Forskningsverksamheten på detta område bör, såsom tidigare framhållits, utföras i nära samarbete med de träfysikaliska undersökningarna samt i öv— rigt ledas av såväl kemisk som biokemisk expertis. Vid studium av angrepp genom svampar, bakterier etc. torde i största utsträckning komma att er— fordras fältförsök. Med hänsyn till vår över hela världen förgrenade trävaru- export böra undersökningar i dessa avseenden jämväl utföras under de i re- spektive avsättningsländer gällande klimatiska och bakteriologiska betingelf serna. Av vikt torde vara att institutet i dylika frågor nära samarbetar med liknande institutioner utomlands.

Vad beträffar gränsdragningen gentemot arbetsområdet för andra forsk— ningsorgan bör i första hand framhållas vikten av nära samarbete med skogsförsöksanstaltens entomologiska avdelning. En tämligen klar verk— samhetsgräns synes här dock föreligga, i det att sistnämnda anstalt i främ- sta rummet undersöker angrepp genom insekter, rötsvampar och dylikt, som orsakas det rotstående eller under drivning och flottning varande virket.

I frågor rörande hussvampar och dylikt torde ett samarbete med bygg— nadsteknisk forskning komma att visa sig önskvärt.

Då frågor rörande polering, målning och lackering företrädesvis ur prak- tiska synpunkter behandlas inom statens hantverksinstitut, synas under— sökningarna på detta område böra i första. hand inriktas på de vetenskap— ligt-grundläggande frågorna.

Träets mekaniska bearbetning och förädling. Forskningen på detta om— råde bör främst avse principiella undersökningar rörande de maskinella metoderna för träets bearbetning och förädling, i syfte såväl att förbättra förefintliga metoder som även att utveckla nya. Undersökningarna komma sålunda att gälla olika förfaranden för sågning, fräsning, hyvling, borrning och slipning samt fanersvarvning och fanerskärning, d. V. s. i huvudsak de bearbetningsprocesser, som tillämpas inom Sågverks—, hyvleri-, faner— och snickeriindustrier. Därjämte böra studeras sådana nyare mekaniska bearbet- ningsmetoder varigenom skulle kunna utvinnas nya egenskaper och använd- ningsområden för trä som konstruktionsmaterial.

Det är uppenbart, att verksamheten inom detta område förutsätter en omfattande maskinell utrustning. Denn'a kommer i stor utsträckning att bestå av tekniska maskinelement (sågar, hyvelmaskiner etc.) i hel eller nära hel fabriksskala. F orskningsarbetena torde även i övervägande grad beröra problem av tillämpad natur. Såsom nedan framhålles vid behandling av forsk- ningens organisation kommer den trätekniska avdelningens verksamhet att i hög grad påfordra intresse från och samarbete med industrien. Detta synes i speciell grad kunna anses gälla det nu angivna arbetsområdet.

Det må framhållas, att ovannämnda maskinella utrustning icke blott är av värde för principiella studier rörande förbättringen av redan existerande

maskiner och metoder samt utvecklande av nya sådana, utan vid sidan där- av kan förväntas göra god tjänst som demonstrationsmaterial vid under- visningen på området.

Den träkemiska avdelningens forskningsuppgifter. Vid en redovisning av denna avdelnings synnerligen mångskiftande upp— gifter ha dessa fördelats på följande huvudområden: allmän träkemi (inklu- sive försockring och torrdestillation av trä), cellulosaframställning ur ved, cellulosans förädling och cellulosaderivat samt slutligen avlutarnas och biprodukternas kemi. Liksom vid den trätekniska avdelningen gäller, att denna indelning icke motsvaras av några inom avdelningen självständigt verkande organisatoriska enheter utan huvudsakligen verkställts för att möjliggöra en ändamålsenlig och rättvis redovisning och fördelning av ar— betsuppgifter, utrymmen, apparatur och personal.

Allmän träkemi. Undersökningar på detta område avse träets kemiska sammansättning, metoderna för analytisk bestämning av vedens kemiska komponenter samt allmänna studier av dessas kemiska egenskaper. Till om- rådet hänföres jämväl forskning rörande kemisk behandling av trä i allmän— het (i den mån dylik behandling icke sker i direkt syfte att isolera cellulo- san, se nedan), bland annat försockring av trä.

Till sistnämnda område hör även forskning rörande torr-destillation av trä. Undersökningar i denna fråga äro givetvis av speciellt intresse för träkol- ningsindustrien och kunna generellt sägas syfta till ett klarläggande av dess teoretiska grundvalar. Såsom tidigare framhållits utföres forskning på detta område jämväl av andra forskningsorgan, och då speciellt ur kolningsin- dustriens synpunkt. Dessa spörsmål stå emellertid i så nära samband med den allmänna träkemin och äro i övrigt av så stor vikt, att det ansetts i hög grad önskvärt, att de i tillämpliga delar upptagas till behandling vid de all— sidiga undersökningar i träets kemi, som utgöra en viktig del av den nu före- slagna avdelningens verksamhet. Härvid bör avdelningen, när så erfordras, nära samarbeta med kolningsforskningens speciella organ, vilka å sin sida kunna taga initiativet till dylikt samarbete genom förläggande av grundläg— gande forskningsarbeten på detta område till institutets träkemiska avdelning. Närmare riktlinjer för samarbetet i dessa frågor med den bränsletekniska försöksstationen angivas å sid. 67—69 nedan.

Cellulosaframställ-nirzg ur ved. Forskning rörande cellulosaframställning ur ved omfattar främst grundläggande undersökningar i anslutning till sul- fit— och sulfatprocessernas kemi i syfte att utveckla förekommande indu- striella processer mot snabbare koktid, högre massautbyten, lägre kemi— kalieåtgång, bättre massakvalitet etc. Vid sidan därav torde jämväl under- sökningar rörande från gängse teknik helt avvikande metoder för cellulosa—

framställning erbjuda ett rikt och betydelsefullt fält för grundläggande forsk- ning. Cellulosaframställning ur andra träslag än tall och gran (t. ex. björk) torde även böra ingående studeras.

Cellulosans förädling. Cellulosaderivat. Undersökningar rörande cellulo— sans förädling skola främst avse med olika blekningsförfaranden samman- hängande problem. Dårjämte böra undersökas övriga tänkbara förädlings- processer, såsom behandling med starka alkalier eller andra reagenser i syfte att framställa en möjligast ren och reaktionsbenägen cellulosa. Dylika pro- cesser äro av stor teknisk betydelse, så snart det gäll-er att av trä fram- ställa en cellulosa, användbar som utgångsmaterial för framställning av cel- lulosaderivat. Förädling av cellulosa och framställning av cellulosaderivat äro icke blott ur teknisk utan även ur allmänt kemisk synpunkt närbe— släktade processer, varför de lämpligen här behandlas i ett sammanhang. Cellulosaderivatforskningen omfattar cellulosans omvandling i bland annat viskos— och acetatcellulosa (utgångsmaterial för konstsilke och cellull) samt vidare framställning av olika slag av konstämnen såsom nitrocellulosa, etylcellulosa, metylcellulosa, benzylcellulosa etc.

Vad beträffar forskning angående cellulosa som textilmaterial synes gräns- dragningen gentemot textilforskningen lämpligen böra läggas så, att vid institutets träkemiska avdelning studeras själva cellulosaföreningarnas (allt— så viskosens och cellulosaacetatets etc.) framställning och egenskaper, vid behov kompletterat med spinnförsök i halvstor skala. De framställda tex- tilfibrernas behandling och undersökning måste däremot anses falla inom textilforskningens ram. Ett samarbete med textilforskningen i dessa frågor blir uppenbarligen av vikt, speciellt i fråga om utprovning och bedömning av egenskaperna hos de vid den träkemiska avdelningen respektive cen- trallaboratorierna experimentellt framställda cellulosafibrerna.

Avlutarnas och biprodukternas kemi. På detta område föreligga en mång- fald problem av utomordentlig teoretisk och praktisk betydelse. I första hand kunna nämnas de med ligninets utnyttjande sammanhängande pro— blemen. Undersökningarna komma att avse dels utnyttjande på kemisk våg av det i sulfit- och sulfatlutar förekommande ligninet (lignosulfon- syror respektive svartlut), dels utvinnande och utnyttjande av i veden ursprungligen förekommande lignin. Som grundval för denna forskning er- fordras ingående teoretiska undersökningar i fråga om ligninets kemiska kon— stitution.

Hithörande forskningsområde omfattar vidare studiet av övriga vid cellulosafabrikation erhållna biprodukter, såsom metanol, cymol, flytande harts m. fl. i avseende på deras kemiska sammansättning, möjligheter till fullständigare utvinning och längre driven förädling etc.

Studiet av sulfitlutarna omfattar jämväl jäsningskemiska undersök- ningar, avseende dels jäsning av sulfitlutens sockerarter och dels jästod—

ling på sulfitlut (drank) i syfte att framställa foderjäst. Undersökningar böra jämväl utföras på det betydelsefulla och föga utforskade område, som omfattar olika slag av cellulosajäsningar.

Den papperstekniska avdelningens forskningsuppgifter. Inom denna avdelning skola utföras principiella undersökningar rörande pappersframställningens kemiska och fysikaliska grundvalar. Vid en redo- visning för dessa uppgifter kunna i första hand följande forskningsområ- den särskiljas: grundläggande fibermorfologiska undersökningar, pappers- tekniska undersökningar och mikrobiologiska undersökningar.

Grundläggande fibermorfologiska undersökningar. Dessa omfatta stu— dium av vedens sammansättning i olika fiberslag, dessas storlek, byggnad och tekniska egenskaper. I samband därmed böra särskilda undersökningar ägnas åt utvecklandet av mikroskoperingstekniken vid fiberforskningen ävensom metoderna för fibrernas färgning eller identifiering på annat sätt. Av särskilt intresse med hänsyn till de praktiska konsekvenserna inom bland annat pappers- och wallboardindustri äro undersökningar rörande malningsförloppet (fiberns hydratisering, fibrillering, filtningsförmåga), vars teoretiska grunder blott äro ofullständigt utredda.

Ovannämnda undersökningar avse i främsta rummet de inom svensk pappersindustri allmänt använda tall- och granfibrerna. Vid sidan därav böra emellertid övriga för papperstillverkning ifrågakommande cellulosa- fibrer noggrant undersökas och värderas (lövträdsfibrer, halm, lin m. fl.).

Papperskemiska och papperstekniska undersökningar. Dessa omfatta främst studiet av fibersuspensioner och deras förhållande till inom pappers- (och wallboard-)tekniken förekommande kemikalier eller fyllnadsämnen. Så- lunda skulle utföras grundläggande undersökningar rörande limmets egenska- per och beredning samt limningsförloppets teori. Vidare bör studeras pappe- rets färgning, såväl färgernas egenskaper som de tekniska färgningsproces- serna. Av betydelse är även studiet av fyllnadsämnen, främst i vad avser deras kolloidkemiska egenskaper.

Till området höra jämväl grundläggande undersökningar i avseende på det färdiga papperets kemiska sammansättning och egenskaper (färg, lim— fasthet, förhållande till tryckfärg etc.) bland annat i avsikt att utveckla metodiken vid papperets provning i dessa avseenden.

Mikrobiologiska undersökningar. På detta område må nämnas under— sökningar angående mögelskador på kemisk och mekanisk massa, slembild— ning li fabrikationsvatten (framför allt vid pappersfabrikation) samt biolo- giska problem i samband med vattenrening. Icke minst på sistnämnda om- råde; vilket fått särskild aktualitet i samband med förslaget till ändrad lagstiftning rörande vattenförorening, föreligga många och svåra problem,

för vilkas lösande torde erfordras högt kvalificerad biokemisk och zoolo- gisk (limnologisk) kompetens.

För de mikrobiologiska undersökningarna erfordras i Viss utsträckning; samma utrustning och forskarkompetens som vid de tidigare nämnda jäs—: ningskemiska undersökningarna å den träkemiska avdelningen. Det har därför förutsatts, att undersökningarna på dessa bägge närbesläktade om— råden skola utföras i nära samverkan och delvis med utnyttjande av ge- mensamma laboratorier, utrustning och personal.

Laboratorier för fysikaliskt-kemiska undersökningar.

Såväl vid den träkemiska som vid den papperstekniska avdelningen före- komma i stor utsträckning undersökningar av fysikaliskt-kemisk karaktär. För dessa ha enligt förslaget avsetts särskilda laboratorier. Genom att så- lunda centralisera undersökningarna på hithörande område undvikes onödig dubblering av den härför erforderliga dyrbara apparaturen, Varjämte vinnes fördelen, att undersökningarna kunna utföras av forskare, som uteslutande ägna sig åt dessa frågor. För ifrågavarande befattningar kunna då utväljas väl kvalificerade specialister med särskild erfarenhet av fysikaliskt—kemiska undersökningar. Detta bidrager utan tvivel till ett utvecklande av metodiken på området ävensom till ett noggrannare och riktigare utförande av under— sökningarna. '

De fysikaliskt-kemiska arbetsuppgifterna omfatta sålunda bland annat molekylviktsundersökningar och strukturforskningar för cellulosa (i samband med den träkemiska avdelningens undersökningar rörande cellulosa och cellu- losaderivat), svällnings- och hydratationsundersökningar (i samband med de fibermorfologiska arbetena), mätningar och forskningsarbeten rörande väte- jonkoncentrationer och redoxpotentialer (i samband med bland annat blek- ningsundersökningar) samt vidare spektrografiska, polarimetriska, fotomet- riska och mikrofotografiska undersökningar m. m.

Vad speciellt beträffar undersökningarna rörande cellulosans molekyl'struk- tur har förutsatts, att dessa skola utföras i nära samarbete med den fysika— liskt-kemiska institutionen vid Uppsala universitet, där för närvarande in— gående studier på detta område bedrivas. Det nu föreslagna institutet torde i dessa frågor åtminstone till en början huvudsakligen komma att utföra kom- pletterande undersökningar i samverkan med denna institution. Den för spe- cialundersökningar på området erforderliga, dyrbara apparaturen, som finnes tillgänglig vid nämnda institution, behöver då icke dubbleras.

Avdelning för allmänna analysarbeten. En särskild avdelning har föreslagits med uppgift att, på uppdrag från in- stitutets övriga avdelningar samt från centrallaboratorierna, utföra enklare, ofta förekommande kemiska analysarbeten såsom elementaranalyser, svavel—

och metoxylbestämningar jämte andra organiskt-kemiska analyser, bestäm- ning av cellulosans kemiska konstanter (alfacellulosa, koppartal, viskositet, aska, harts, etc.), vedanalyser, autoklavkokningar, ställning av lösningar, in- vägningar o. s. v. Genom att koncentrera arbeten av detta slag till en sär- skild avdelning vinnes bland annat den fördelen, att de kunna utföras av i och för sig mindre kvalificerad men för ändamålet speciellt tränad och van personal, samtidigt som de mera kvalificerade forskarnas tid och krafter fri— tagas från det ofta tidsödande, rutinmässiga analysarbetet.

Vid avdelningen bör därjämte finnas kvalificerade kemister, som, vid sidan av övervakandet av avdelningens löpande arbeten, skola ägna sig åt den betydelsefulla uppgiften att utföra systematiska undersökningar till förbätt- rande av analysmetoderna samt i samband härmed utarbeta föreskrifter för analysförfaranden. I dessa frågor bör avdelningen vid behov samarbeta med statens provningsanstalt, bränsletekniska försöksstationen m. fl.

Vid planerandet av analysavdelningens utrymmen och utrustning har spe- ciell hänsyn tagits till de krav, som kunna föranledas av ett kommande sam— arbete med den skogliga forskningen (vid skogsförsöksanstalten och för- eningen för växtförädling av skogsträd) och som bland annat kunna förvän- tas innebära utförande av ett stort antal kompletta vedanalyser, dels för studium av de lokala faktorernas inverkan på vedens egenskaper, dels för rasförädlings- och urvalsförsök. Dylika undersökningar måste, för att ge statistiskt värdefulla resultat, företagas i mycket stora serier. Analyserna komma i huvudsak att omfatta träkemisk analys (cellulosa, lignin, aska, pentosan, harts, etc.), morfologiska undersökningar (specifik vikt, fiberlängd, fiberbredd, väggtjocklek, höst— och vårvedshalt), autoklavkokningar (sulfit och sulfat), arkformning och styrkeprover. Avdelningen har planerats för att vid sidan av sin övriga verksamhet kunna ombesörja upp till 700 dylika kompletta vedanalyser per år, vilket synes motsvara en med hänsyn till den skogliga forskningens resurser och hithörande frågors betydelse normal forskningsverksamhet på området. Undersökningar på dessa områden komma sannolikt att ställa speciella krav på utarbetande av nya analysmetoder bland annat för analys av veden i unga trädplantor i syfte att, av de erhållna ana- lysresultaten, söka förutsäga det avverkningsfärdiga virkets egenskaper.

b) Centrallaboratorierna.

Till institutets ovan nämnda forskningsavdelningar, vilkas verksamhet i främsta rummet avser grundläggande, på längre sikt ställda tekniskt—veten- skapliga forskningsarbeten, böra anslutas av vederbörande industriella branschföreningar administrerade centrallaboratorier för undersökningar rörande de tekniska tillämpningsproblemen.

De arbetsresultat, som erhållas vid institutets forskningsavdelningar, skola

vid centrallaboratorierna vidarebearbetas i syfte att på ett förberedande sta- dium utröna förutsättningarna för deras tekniska utnyttjande. Dylika under- sökningar komma att utgöra ett synnerligen viktigt komplement till den grundläggande forskningen och utgöra den förmedlingsinstans, genom vilken forskningsresultaten föras ut i industriell drift. Det torde nämligen blott i undantagsfall vara möjligt att utnyttja institutets teoretiskt betonade forsk- ningsresultat direkt vid storskaleförsök ute i fabrikerna. Arbeten av detta slag fordra givetvis nära samarbete med forskningsavdelningarna. I regel måste man tänka sig, att de forskare, som sysslat med en viss uppgift vid institutet, skola deltaga i planläggningen och eventuellt även utförandet av de fortsatta undersökningar, som förläggas till något av centrallaboratorier— na. Härom måste överenskommelse i varje särskilt fall träffas mellan veder- börande forskningsledare.

Centrallaboratorierna ha vidare till uppgift att undersöka och utarbeta tek— niska metoder på grundval av uppslag från industrien ävensom bidraga till lösningen av tekniska problem, som uppställa. sig i samband med för när- varande tillämpade fabrikationsmetoder inom cellulosa-, pappers-, trämasse-, wallboardindustrier etc. Vid organiserandet av dylika arbeten är likaledes av stor vikt, att intim samverkan etableras mellan centrallaboratorierna och den vid institutet utförda grundläggande forskningen, så att inga för forskningsarbetet hindersamma barriärer uppresas mellan grundläggande och tillämpad forskning.

Såväl forskningsavdelningarna som centrallaboratorierna ha planerats med hänsyn till detta samarbete, varvid laboratorieutrymmena och utrustningen ha avpassats så, att de olika avdelningarna på bästa sätt och utan onödiga dubbleringar skola komplettera varandra. Det torde ofta komma att visa sig, att de givna forskningsproblemen, de må vara av grundläggande vetenskaplig eller praktisk karaktär, måste bearbetas samtidigt eller successivt vid flera av forskningsavdelningarna och centrallaboratorierna, beroende på ur vilka synpunkter samt med vilka metoder de angripas. Samarbetsfrågorna skola närmare beröras i samband med utredningens redogörelse för den yttre orga— nisationen (jfr sid. 81 nedan).

Centrallaboratorierna skola jämväl fullgöra uppdrag från industrien avse- ende kvalitetsprovning av papper, massa etc. Det kan förtjäna framhållas, att Cellulosaindustriens centrallaboratorium i betydande omfattning utför provningsarbeten av här avsett slag. Förläggandet av dylik provningsverk- samhet till en på området verksam forskningsanstalt har visat sig vara ända- målsenligt bland annat av den anledningen, att kvalitetsprovningar regelbun— det förekomma i samband med forskningsarbetena, varför anstalten under alla förhållanden förfogar över fullständig och modern provningsapparatur samt därjämte har tillgång till på området specialtränad personal.

I första hand böra, som ovan sagts, till institutet anslutas centrallabora—

torier för cellulosa-, trämasse-, wallboard- och pappersindustrierna. Prelimi— nära förslag till lokaler och utrustning för dessa laboratorier ha, i samråd med utredningen, utformats av styrelsen för Cellulosaindustriens centrallaborato- rium samt av Svenska pappersbruksföreningens forskningskommitté. Labo- ratorieriia ha planerats med tanke på bland annat följ ande arbetsuppgifter.

Försökskokning av ved (i 10 respektive 50 liter skala) enligt sulfit-, sulfat- eller andra metoder; blekning av massa (klorering, alkalibehandling, hypo- kloritbehandling etc.); malning av massa i olika holländar— och raffinörtyper; framställning och undersökning av slipmassa och wallboardmassa; pressning av fiberplattor; formning av pappersark; provning av massa och papper i av— seende på styrkeegenskaper, optiska egenskaper etc.; undersökningar rörande tryckning och färgning av papper; framställning av viskos- och acetatlös— ningar samt förspinning av dessa 0. s. v. Angående apparaturen, vilken som nämnts kommer att vara av största betydelse för verksamhetens bedrivande, hänvisas till sid. 58 nedan.

I anslutning till dessa centrallaboratorier reserveras utrymme för en för- ,. sökshall för tillfällig uppmontering av kemiskt-teknisk försöksapparatur samt

för utprovning av nya (i marknaden uppträdande) apparater och konstruk- tioner. Till försökshallen anslutes ett förrådsrum för förvaring av ofta an- vända konstruktions— och apparatelement.

I anslutning till de laboratorier för papperstekniska undersökningar, som

ingå i föreliggande förslag, planerar Pappersbruksföreningens forskningskom-

_ mitté, ehuru på längre sikt, inrättande av en extra laboratoriebyggnad, i vil-

ken bland annat skulle utföras papperstekniska försök av större omfattning.

Centrallaboratoriemas verksamhet skall enligt utredningens förslag som ovan nämnts finansieras och administreras av industriens branschorganisationer i likhet med vad nu är fallet med Cellulosaindustriens centrallaboratorium. Ut- redningen håller före, att den nära anknytningen mellan speciellt den tillämpa- de forskningen och industrien, som utgör ett fundamentalt villkor för den till— lämpade forskningens effektiva bedrivande, blott torde kunna uppnås under förutsättning att denna forskning självständigt ledes av vederbörande bransch- organisationer. Den tillämpade forskningens problem äro i stor utsträckning specifika för viss bransch. Inom här ifrågakommande industribranscher (lik- som även inom andra industrier och i andra länder) ha branschförening- ama hittills utgjort de naturliga samarbetsorganen, när det gällt att koordi- nera industriföretagens insatser för gemensam forskning. Man måste därför räkna med att i fortsättningen beslut angående uttaxering av industriens medel för gemensam forskning ävensom angående dessa medels användning i föreliggande fall inom de olika centrallaboratorierna — komma att fattas branschvis. Ett direkt inordnande av centrallaboratorierna under institutet tor— de härvid varken ur industribranschens eller ur forskningsverksamhetens syn- punkt kunna anses som tillfredsställande. Detta skulle bland annat innebära,

att de av branschföreningarna anslagna medlen komme att handhavas av en styrelse (d. v. s. institutets styrelse) , i vilken var och en av de olika branscherna måste ha minoritet. Det skulle säkerligen inverka i hög grad menligt såvälw på industriens intresse för och villighet att bidraga till denna tillämpade forsk— ? ning som även på forskningsverksamhetens kontakt med den tekniska ut- vecklingen, om genom en sådan styrelse eller på annat sätt branschorganisa- tionernas kontakt med centrallaboratorierna. skulle bliva medelbar. Organisa- tionerna böra betrakta centrallaboratorierna som sina egna forskningsanstal— ter, vilka direkt arbeta för de anslutna industriernas tekniska utveckling. Upprätthållandet av denna verksamhet blir därvid i verklig mening såväl ett reellt intresse som ett prestigeintresse för industribranschen.

Utredningen håller före, att det önskvärda samarbetet mellan central- laboratorierna och den grundläggande forskningen, hur organisationen än utformas, endast kan grundas på god vilja samt på den intressegemenskap, som de olika forskningsområdenas nära släktskap framkallar. Under alla för— hållanden blir det i föreliggande fall från industriens sida fråga om skilda grupper, som ytterst skola svara för medelsbevillningen. Att låta detta för- hållande komma till klart uttryck i organisationen måste ur många syn— punkter vara det lämpligaste och torde näppeligen kunna vara ägnat att förhindra ett samarbete mellan ifrågavarande grupper. Det väsentliga är en- ligt utredningens mening, att organisationen utformas så, att densamma, utan att inkräkta på de bidragsgivande gruppernas bestämmanderätt när det gäl— ler de speciella branschproblemen, dock skall erbjuda bästa möjligheter för samordnande av verksamheten i de fall detta är önskvärt. I första hand bör härvid tillses, att såväl forskningsavdelningarnas som centrallaboratoriernas lokaler inordnas i ett gemensamt byggnadskomplex samt att utrymmen och utrustning för samtliga dessa avdelningar planeras genom samråd mellan vederbörande branscher och under beaktande av att resurserna vid behov skola kunna gemensamt utnyttjas.

Man torde kunna förutsätta, att vederbörande organisationer skola till— sätta särskilda utskott eller bestyrelser (eventuellt gemensamma för två eller flera närliggande branscher t. ex. cellulosa- och trämasseindustrierna) med uppgift att i egenskap av beslutande organ fördela de medel, som av organi- sationen anslås för respektive laboratoriums verksamhet, granska och fast- ställa forskningsprogram, anställa personal samt i övrigt handhava ledningen av laboratoriet. Dessa utskott (bestyrelser) torde jämväl få en viktig upp- gift att fylla, när det gäller samordnandet av branschforskningen med institu- tets allmänna forskningsverksamhet, speciellt beträffande de ekonomiska och administrativa frågorna. De böra härvid samarbeta med institutets styrelse.

I analogi med den organisation, som nu tillämpas vid Cellulosaindustriens centrallaboratorium ävensom inom Järnkontorets forskningsverksamhet m. fl., böra lämpligen rådgivande teknikerkommittéer tillsättas av industriens orga-

nisationer för att på de olika områdena upprätthålla den direkta kontakten mellan centrallaboratorierna och de inom industrien verksamma teknikerna. Kommittéerna böra härvid till centrallaboratoriet förmedla uppslag och fram— lägga problemställningar från industrien samt i övrigt hålla sig underrättade om fortgången av de till centrallaboratorierna förlagda forskningsarbetena. Beträffande äganderätten till de forsknings-resultat, som framkomma vid centrallaboratorierna, må gälla de överenskommelser, som från fall till fall träffas mellan centrallaboratorierna och vederbörande uppdragsgivare.

c) Institutets förläggning och lokalbehov.

För-läggning.

Ett institut med de uppgifter, som ovan angivits, kräver uppenbarligen relativt stora lokalutrymmen för att verksamheten skall kunna bedrivas i den omfattning, som med hänsyn till forskningsområdets vidd och uppgifternas betydelse framstår som nödvändig. Vid sina överväganden på denna punkt har utredningen icke funnit någon möjlighet att rationellt tillgodose detta behov genom att taga i anspråk redan befintliga laboratoriebyggnader. Som ovan sagts bör institutet med hänsyn till samarbetet med tekniska högskolan i Stockholm förläggas i närheten av denna. Den enda byggnad, som härvid kunde komma i fråga, nämligen den träkemiska institutionsbyggnaden är, med undantag av en oinredd vindsvåning, fullt ianspråktagen av de nuvarande arbetsuppgifterna. För anpassning till det nu ifrågasatta institu- tets behov skulle mycket betydande utvidgningar behöva företagas. Det har emellertid befunnits vara förenat med avsevärda svårigheter att på det tomtutrymme, som här står till förfogande, genomföra en sådan till- byggnad, i synnerhet om behovet av framtida ytterligare utvidgningar tages i beaktande.

Utredningen vill för övrigt starkt ifrågasätta lämpligheten av att forsk- ningsanstalter av det slag, som här avses, d. v. s. administrativt fristående från tekniska högskolan, placeras i omedelbar närhet av högskolans insti— tutionsbyggnader på område som högskolan i framtiden kan behöva taga i anspråk för egna ändamål.

På grund av de anförda omständigheterna samt med hänsyn till önskvärd- heten av att institutet alltigenom planeras på ett enhetligt och rationellt sätt, vilket ställer sig svårt vid tillbyggnad av ovannämnda utrymmen, föreslår utredningen att helt ny byggnad uppföres och därvid förlägges å den NV om statens provningsanstalt befintliga tomten (se bifogade situationsplanl). Byggnaden skulle då ligga på sådant avstånd från tekniska högskolan, att risk för framtida kollisioner med högskolans egna utvidgningsplaner und- vikes, samtidigt som avståndet dock icke är längre (cirka 5 min. väg) än

1 Ej tryckt.

att det önskvärda samarbetet utan någon svårighet skall kunna upprätt- hållas.

Institutets förläggande till den nämnda tomten skulle vidare väsentligt 3 underlätta samarbetet i forskningsfrågor med den bränsletekniska försökssta— tion, som skall uppföras på omedelbart angränsande område. De bägge insti- tuten skulle därvid även kunna utnyttja vissa utrymmen och resurser gemen- samt, bland annat värmecentral, mekanisk verkstad och vaktmästarbostad.

Det bör ytterligare framhållas, att den föreslagna tomten, såsom torde fram— gå av situationsplanen, tillåter avsevärda framtida utvidgningar. Denna om- ständighet synes böra tillmätas väsentlig vikt, enär härigenom möjligheter hållas öppna bland annat för framtida installation vid centrallaboratorierna av viss utrymmeskrävande försöksapparatur, vars anskaffande anses önsk- värd men på grund av de betydande kostnader, som äro förenade därmed, bör ske successivt. I denna fråga hänvisas i övrigt till nedanstående avsnitt röran- de institutets lokaler och utrustning. Man torde även böra taga hänsyn där- till, att utvecklandet av nya förädlingsgrenar eller uppkomsten av nya fabrikationsprocesser komma att föranleda ökade krav på centrallaboratorier- nas verksamhet; dessas utrymmesbehov måste därför i viss mån anpassas efter den fortskridande industriella utvecklingen på området.

Lokalbehov.

I frågor, som angå institutets lokaler och utrustning ävensom planerandet av dess tekniska resurser i allmänhet, har utredningen, såsom framhållits i inledningen till detta betänkande, samrått med särskilt tillkallade sakkunniga. Vad speciellt beträffar de olika industribranschernas centrallaboratorier ha, efter hemställan av utredningen, förslag till planläggning ingivits av styrelsen för Cellulosaindustriens centrallaboratorium samt av Svenska pappersbruks- föreningens forskningskommitté. Det förslag rörande utrymmen för institu- tet i dess helhet, som utredningen sålunda utformat, har sammanställts i bifo- gade rumsförteckning (bilaga 3).

Vid sidan av utrymmena för institutets forskningsverksamhet och admi— nistration har utredningen, i syfte att i möjligaste mån underlätta ett frukt- bringande samarbete mellan forskningen och den högre tekniska undervis— ningen på området (till vilken fråga utredningen senare skall återkomma), föreslagit, att i institutsbyggnaden skola inrättas lokaler vilka skola ställas till tekniska högskolans i Stockholm disposition, i första hand för undervis- ning och övningar i ämnet cellulosateknik och träkemi. Denna anordning sy— nes vara så mycket mer befogad som professorn i detta ämne enligt utred— ningens nedan angivna organisationsförslag skulle fast anknytas till institutet såsom ledare av dess forskningsverksamhet på det träkemiska området. De för detta ändamål erforderliga lokalerna omfatta i huvudsak föreläsningssal samt träkemiskt övningslaboratorium. Likaledes ha lokaler reserveratsför

undervisningen i pappersteknik. Hän syn har därjämte tagits till lokalbehovet för en eventuellt inrättad fristående undervisningsinstitution i träets meka- niska teknologi. Det må framhållas, att föreläsningssal under alla förhållan- den bör finnas vid institutet för att underlätta anordnandet av föredrag och instruktionskurser.

Den trätekniska avdelningen har, såsom närmare framgår av bilaga 3, be- räknats kräva utrymmen (netto) om sammanlagt cirka 760 m2. Avdelning- arna för träkemi och pappersteknik samt för jysikaliskt-kemiska undersök- ningar och allmänna analysarbeten upptaga tillsammans cirka 1 300 m2 (netto). Härtill komma av tekniska högskolan disponerade utrymmen samt vissa för samtliga avdelningar gemensamma lokaler (kontor, bibliotek, vakt- mästarbostad, etc.) beräknade till 560 m2 (netto). Med tillägg för trappor, hiss, korridorer, toalettrum, städskrubbar o. s. v. erhålles ett totalt brutto- utrymme för samtliga institutets avdelningar av i runt tal 3 600 mg .

Centrallawboratm'iemas utrymmen uppgå till sammanlagt cirka 1 160 m2, vari ingå laboratorier för cellulosa-, trämasse-, pappers— och wallboardindustri. Med tillägg för trappor, korridorer etc. erhålles ett bruttoutrymme av om- kring 1 300 mg.

Byggnaden-s totala golvyta skulle alltså (oberäknat innerväggarna) uppgå till totalt 4 900 m2, varav 1 300 m2 för centrallaboratorierna.

Vid planerandet av de olika lokalerna har utredningen i främsta rummet eftersträvat att inom varje avdelning anpassa utrymmena efter forsknings- verksamhetens omfattning och väsentliga uppgifter. Samtidigt har det emel- lertid ansetts angeläget att icke alltför stelt fördela utrymmena efter något visst arbetsschema. Man måste räkna med att verksamheten vid de olika av- delningarna till omfattning och syften blir beroende av vetenskapens och tek- nikens allmänna utveckling samt dessutom av vissa mer tillfälliga faktorer såsom tillgången på kvalificerade forskare eller behovet av att koncentrera arbetena på problem av speciell och brådskande karaktär. För att härvid möj- liggöra en snabb och smidig anpassning ha vissa lokaler planerats för en all- män, på förhand ej i detalj specificerad forskningsverksamhet på skogspro- duktområdet.

Utredningen har vidare ansett det vara angeläget, att utrymmena avvägas så att dubbleringar i möjligaste mån undvikas. Verksamheten vid de olika avdelningarna kommer ofta att avse närbesläktade problem, varvid samma undersökningsteknik och apparativa utrustning kan komma till användning vid olika avdelningar. För dylika uppgifter böra givetvis utnyttjas gemen- samma utrymmen, personal och resurser i övrigt. Sådana gemensamma laboratorier ha föreslagits bland annat för jäsningskemiska och mikrobiolo- giska undersökningar, för fysikaliskt-kemiska undersökningar samt för rutin- mässiga kemiska analysarbeten. I övrigt må man förutsätta, att forskarna vid de olika avdelningarna, så ofta anledning därtill förefinnes, skola. träffa

överenskommelse angående ömsesidigt utnyttjande av laboratorier och ut- rustning. Möjligheten av ett rationellt samordnande i dessa avseenden har av utredningen tidigare åberopats som ett bärande skäl för centralisering av skogsproduktforskningens olika verksamhetsfålt till ett gemensamt institut.

Institutets utrymmen ha planerats med tanke på att plats i Viss omfatt- ning skall kunna beredas jämväl för mer eller mindre tillfällig personal även— som för utomstående forskare som vid institutet önska utföra egna arbeten. Då det, såsom tidigare framhållits, är av stor vikt att institutets verksamhet organiseras så, att det i samarbete med tekniska högskolan i Stockholm skall kunna främja undervisningen och utbildningen av forskare, ha utrym- mena vidare avpassats med tanke på att vid sidan av institutets egen per— sonal plats skall kunna beredas studerande och ingenjörer som till institutet önska förlägga ett kvalificerat studiearbete (i främsta rummet för avläg— gande av teknisk licentiat- eller doktorsexamen).

Såsom framgår av det följande har utredningen vid utformandet av sitt förslag till byggnadsfrägans ordnande förutsatt, att verksamheten vid såväl tekniska högskolans träkemiska institution som Cellulosaindustriens central— laboratorium skall förläggas till lokaler i den föreslagna institutsbyggnaden. Den tekniska högskolans byggnad, dit nämnda verksamhet hittills varit för- lagd, skulle härvid, i enlighet med gällande avtal mellan tekniska högskolan och Svenska cellulosaföreningen, kunna av högskolan disponeras för annat ändamål. En dylik omdisposition, vilken alltså skulle innebära att ökade ut- rymmen ställas till förfogande för högskolans kemiska avdelning, synes, enligt vad utredningen inhämtat, väl överensstämma med högskolans före- liggande utvidgningsplaner. Den kemiska avdelningen lider för närvarande av allvarlig utrymmesbrist, vilken i en nära framtid i samband med den fortskridande utvidgningen av elevantalet beräknas bliva än mer svårartad och hindersam för undervisnings- och övningsarbetena. Avdelningen har på förfrågan meddelat, att den, vid den tidpunkt, då det nu ifrågasatta insti- tutet kan beräknas bliva färdigt och omflyttningen skulle företagas, ome- delbart torde kunna taga i anspråk de utrymda lokalerna. Genom omflytt— ningen skulle avdelningens behov av utvidgade laboratorielokaler delvis kunna bliva tillgodosett. Detta skulle kunna ske utan större kostnader, då de ledigblivna lokalerna med relativt obetydliga förändringar kunna an— passas för annan kemisk laboratorieverksamhet.

d) Byggnadskostnader.

De med uppförandet av institutets byggnad förenade kostnaderna ha av de av utredningen anlitade sakkunniga uppskattats på sätt som angivas i bilagda kostnadsberäkningar (bilaga 4). Enligt dessa skulle kostnaderna fördela sig sålunda:

Forskningsavdel- ningarna, utrym— men för under- Central- Totalt . . laboratorierna Visning och administration kr. kr. kr. Egentliga byggnadsarbeten ............ 725 000 280 000 1 005 000 Yttre rörgravar, sprängning och planering . . . 80 000 30 000 110 000 Installationer och fast inredning (värme, ventila- tion, gas, vatten, avlopp, ånga, belysning, kraft, telefon- och signalanläggningar, dragskåp, labo- ratoriebord, hiss, yttre ledningar o. s. v.) . . . . 354 000 131 000 485 000 Ritningar, kontroll och oförutsett ........ 70 000 30 000 100 000 Summa 1 229 000 471 000 1 700 000

Totala kostnaden för byggnaden med fast inredning och installationer skulle (med de i december år 1941 gällande priserna) alltså belöpa sig till 1 700 000 kronor. Kostnaderna för egentliga byggnadsarbeten motsvara i runt tal 49 kronor per in3 för forskningsavdelningarna och 45 kronor per m3 för central— laboratorierna.

Enligt bifogade skisserl, vilka legat till grund för kostnadsberäkningarna, utgör institutsbyggnadens volym omkring 21 200 ms. Häri ingå centrallabo— ratorierna med 6 300 m3.

e) Utrustning (inventarier).

Utredningen har funnit det vara ur flera synpunkter lämpligt att noga skilja mellan å ena sidan installationer samt vägg- och golvfast inredning och å andra sidan utrustning med inventarier och apparatur och dylikt. Den förra gruppen, vars omfattning framgår av ovanstående tabell, har såväl i av- seende på kostnadernas beräkning och fördelning som i fråga om äganderät- ten (se nedanstående kapitel angående den yttre organisationen) betraktats såsom utgörande en del av själva byggnaden. Den senare gruppen, som hu— vudsakligen omfattar möbler, lösa laboratoriebord, instrument och appara- tur, har i ovannämnda finansiella och administrativa avseenden betraktats som fristående i förhållande till byggnaden och har planerats och kostnads- beräknats för sig. Det är uppenbart, att vid överväganden rörande institu— tets resurser det framför allt är den fasta inredningen och installationerna, som måste göras till föremål för en noggrann förhandsplanering. När byggnaden väl är färdigställd, kunna installationerna icke ändras utan betydande kost— nader och störningar av pågående arbeten. Det synes därför vara av största vikt, att byggnaden från början förses med ett rikligt dimensionerat lednings-

1 Ej tryckta.

nät för alla slags installationer, (värme, vatten, avlopp, ventilation, elektri— citet, gas, etc.). Detta bör avpassas icke blott för de speciella arbetsuppgifter, som på nuvarande stadium kunna förutses för de olika laboratorierna, utan ' måste redan från början planeras så, att det skall visa sig allsidigt använd— bart även vid framtida förändringar i forskningsuppgifter och arbetsmetoder.

Den lösa laboratorieutrustningen däremot blir uppenbarligen av mer spe— ciell natur och hänför sig i regel till ett visst undersökningsområde eller en bestämd metodik. Den måste därför, vad beträffar såväl sammansättning som uppställning inom lokalerna, lätt kunna förändras och anpassas efter förekommande arbeten. I stor utsträckning bör utrustningen härvid anskaf— fas efter hand. Utredningen har därför i dessa avseenden inskränkt sina be- räkningar till att gälla sådana inventarier, som kunna förutsättas bliva regel- bundet använda vid institutets forskningsarbeten eller som i övrigt äro av den Vikt för verksamheten, att de redan från början böra finnas tillgängliga.

Enligt de preliminära beräkningar häröver (se bilaga 5), som verkställts av sakkunniga inom de trätekniska, träkemiska och papperstekniska bran— scherna, skulle den sammanlagda kostnaden för dylik utrustning belöpa sig till i runt tal 670 000 kronor, utöver den utrustning, som för närvarande fin— nes tillgänglig vid den träkemiska institutionen samt Cellulosaindustriens centrallaboratorium. Detta belopp fördelar sig med ungefär 260 000 kronor på den trätekniska avdelningen (till stor del maskinell utrustning), 215 000 kronor på övriga avdelningar vid institutet samt 195 000 kronor för cen— trallaboratorierna. Såsom av bilaga 5 närmare framgår omfattar den så kostnadsberäknade utrustningen förutom möbler, armatur, lösa laboratorie— bord och dito bänkar i främsta rummet instrument och apparatur för fi— nare laboratoriearbeten inom de olika forskningsområdena samt vidare viss försöksapparatur för undersökningar av företrädesvis tillämpat-teknisk na- tur (bland annat tor-kugn för trävaror, träbearbetningsmaskiner av olika slag, impregningsapparatur, experimen'tkokare, blekeriapparatur, malnings- apparatur sam-t apparatur för provning av papper och massa etc.).

Som ovan angivits, avser denna beräkning blott den utrustning, som i första hand anses böra finnas tillgänglig. Kompletteringar måste ske efter hand; i synnerhet gäller detta den dyrbara tekniska apparatutrustningen. I ovanstående kalkyler ha sålunda icke inkluderats sådana relativt dyrbara apparater som slipstol, pappersmaskin, spinnmaskin för konstsilke etc., vilka få anskaffas i den mån de industrier, som närmast ha intresse av undersök- ningar på ifrågavarande områden, så anse önskvärt. Såsom tidigare om- nämnts, ha från pappersindustriens sida framlagts planer rörande inrättande av en extra laboratoriebyggnad för papperstekniska försök av större omfatt— ning. Inom silkesmasseindustrien har framhållits, att laboratoriespinnma— skiner av modern typ (i första hand för viskos men eventuellt även för acetat- och kopparsilke) framdeles böra installeras vid institutet. Utrym—

men för dylik apparatur ha delvis förutsetts inom de ovan angivna loka— lerna. När det gällt synnerligen platskrävande maskiner, vilkas anskaf- fande måste ses på längre sikt, har det emellertid ansetts lämpligast att efter behov ordna utrymmena genom framtida tillbyggnader.

f) Institutets styrelse och personal.

I följande avsnitt (f—k) behandlas de olika frågor, som sammanhänga med den inre organisationen av själva institutet (forskningsavdelningarna). De anknutna centrallaboraton'ema skola, såsom ovan framhållits, självständigt administreras av träförädlingsindustriens branschorganisationer.

Institutets styrelse bör vara så sammansatt, att i densamma i främsta rum- met finnas företrädare dels för den grundläggande forskningen och under- visningenpå ifrågavarande och angränsande områden, dels för träföräd- lingstekniken och de industriella tillämpningssynpunkterna i allmänhet. Styrelsen utövar högsta ledningen över institutets verksamhet och har därvid att besluta angående dispositionen av de medel, som för den all- männa forskningsverksamheten ställas till dess förfogande. Styrelsen har vidare särskilt att övervaka samarbetet mellan institutet och å ena sidan industrien, å andra sidan den tekniska undervisningen.

Institutets styrelse bör tillsättas så snart beslut angående institutets upp- rättande fattats och bör då i första hand ha till uppgift att träffa erforderliga förberedelser för institutets verksamhet i vad avser byggnadens uppförande, anskaffande av utrustning, anställning av personal m. m.

Beträffande styrelsens sammansättning hänvisas till kapitlet rörande insti- tutets yttre organisation.

Såsom sammanhållande kraft för verksamheten inom institutet och för att omhänderhava den gemensamma förvaltningen m. m., skall finnas en sty- resman, vilken tillsättes av Kungl. Maj:t. Styresmannens uppgifter angivas närmare vid behandlingen av institutets yttre organisation. '

Institutets personal. I fråga om den i institutets forskningsverksamhet sys- selsatta personalen särskiljer utredningen dels den av institutet anställda personalen, vars uppgift skall vara att upprätthålla en på problem av allmän och grundläggande betydelse inriktad forskningsverksamhet (jfr nedan be- träffande forskningsprogrammen), dels utomstående forskare som, med sty— relsens medgivande, vid institutet utföra speciella forskningsarbeten antingen på eget initiativ eller på föranstaltande av vissa uppdragsgivare (t. ex. indu- striföretag) och dels teknologer, ingenjörer eller andra, som vid institutet, efter styrelsens medgivande, utföra studiearbeten för avläggande av viss exa- men, t. ex. teknisk licentiat- eller doktorsexamen. Den i bilagda sammanställ- ning (se bilaga 6) angivna forskningspersonalen ävensom den administrativa

personalen har till storlek och sammansättning beräknats motsvara en i för— hållande till institutets utrymmen och resurser normalt utbyggd verksamhet, dock med hänsyn tagen till att vissa utrymmen böra kunna ställas till för- fogande för övriga angivna forskarkategorier. De i tablån angivna löne- beloppen avse grundlöner och ha avpassats så, att de stå i överensstäm— melse med de grundlöner, som utgå till tjänstemän i motsvarande ställ- ning i statens verk.

Såsom framgår av denna personalplan skall forskningsverksamheten vid institutets trätekniska, träkemiska och papperstekniska avdelningar stå under ledning av avdelnings—chefer, en för varje nämnd avdelning, vilka skola be- sitta hög vetenskaplig kompetens. Den allmänna analysavdelningen, som huvudsakligen arbetar på uppdrag från övriga avdelningar och central- laboratorierna, står under uppsikt av en chefsanalytiker. Avdelningsche- ferna biträdas i forskningsarbetena vid de olika avdelningarna av mer eller mindre självständigt arbetande assistenter. Av dessa torde böra fordras en kompetens motsvarande minst civilingenjör eller fil. kand. För speciellt kva— lificerade uppgifter närmast under avdelningschefen bör vidare, på sätt som framgår av personalplanen, inrättas tre laboratorsbefattningar.

För utförande av enklare laboratoriegöromål, diskning samt rutinmässiga provnings— och analysarbeten erfordras ett antal laboratoriebiträden. För dessa befattningar kunna i stor utsträckning antagas folkskoleutbildad arbets— kraft.

Verkmästaren har till uppgift att leda och övervaka förekommande verk— stadsarbeten. Dessa skola utföras i samarbete med den bränsletekniska för- söksstationen och med anlitande av dess servisavdelning (se nedan kap. angå— ende samarbetet med denna station).

Institutets styresman samt de tre avdelningscheferna bilda tillsammans ett föreståndarekollegium. Kollegiet överlägger angående program för insti- tutets allmänna forskningsarbeten samt har därjämte till uppgift att sörjå för det kollegiala samarbetet mellan de olika avdelningarna och att i öv— rigt handlägga de frågor berörande institutets forskningsarbeten, som av styrelsen kunna hänskjutas till detsamma.

Avdelningscheferna tillsättas av institutets styrelse; rörande avdelnings— chefen för institutets träkemiska avdelning gälla särskilda bestämmelser (se sid. 65 nedan).

Övriga befattningshavare tillsättas av styrelsen eller, i den omfattning sty- relsen föreskriver, av styresmannen. Tillsättning sker härvid antingen genom kallelse eller efter ansökan. Tillsättning av personal vid forslmingsavdelning- arna bör ske efter förslag av vederbörande avdelningschef.

61 g) Forskningsprogrammen.

För de olika forskningsavdelningarnas arbetsuppgifter har tidigare läm- nats utförlig redogörelse. Institutets ordinarie forskningsarbeten skola ut— föras enligt ett allmänt forskningsprogram, som fastställes av styrelsen efter beredning av avdelningscheferna och föreståndarekollegiet. Vid sidan av de på allmänt program utförda forskningsarbetena, vilkas resultat skola stå till allmän disposition och som regel publiceras, må vid institutet, i den mån sty- relsen så medgiver, utföras speciella forskningsarbeten på uppdrag från utom- stående (branschorganisation eller enskilt företag). Dessa arbeten skola be- talas av uppdragsgivaren. Forskningsarbetena måste därvid givetvis kost— nadsberäknas, i avseende på såväl materialförbrukning som löner och all— männa omkostnader etc. Forskningsresultaten kunna, om uppdragsgivaren så önskar, förbehållas denne, dock högst under en tid av ett år sedan det arbe— tet avslutats och resultaten delgivits uppdragsgivaren. Dessa speciella upp- drag böra i första hand fullgöras av extra anställd personal (se nedan), even- tuellt även doktorander och dylika, givetvis under ledning och uppsikt av någon av institutets avdelningschefer. Såsom tidigare framhållits i fråga om institutets utrymmen ha dessa avpassats med tanke på att plats bör kunna beredas för utförande i viss omfattning av dylika speciella uppdrag vid insti- tutet.

h) Patentering.

I detta sammanhang vill utredningen, under hänvisning till de allmänna synpunkter som framförts i betänkandet nr I, ingå på frågan angående patentering av de vid institutets verksamhet framkomna forskningsresul- taten. I fråga om arbeten, som utföras på visst uppdrag och beträffande vilka, såsom ovan föreslagits, uppdragsgivaren skall ha förhandsrätt till resultaten, bör utnyttjandet av resultaten genom patentering förbehållas denne. Institutet eller dess tjänstemän böra icke utan uppdragsgivarens medgivande äga vidtaga några åtgärder i dessa avseenden. Den ovan an— givna tidsbegränsningen av ett år avser i första hand att skapa garanti för att en vid institutet anställd forskare icke skall kunna åläggas att ut- över denna tidsperiod hemlighålla resultaten utan bör t'. ex. kunna bygga Vidare på dem vid undersökningarna rörande närsläktade problem. I mot- satt fall bliva forskarna bundna på ett sätt, som enligt erfarenhet visat sig i längden kunna bliva synnerligen besvärande för verksamheten.

För det fall forskningsarbeten utförda inom ramen för institutets allmänna forskningsprogram kunna föranleda uttagande av patent, böra åtgärder för patentering snarast vidtagas och då lämpligen genom försorg av institutets styrelse. Dylik patentering genom institutets försorg bör ske dels i syfte att möjliggöra ett ekonomiskt utnyttjande av resultaten i förhållande till utlan—

det och dels för att förhindra, att inom landet en kapplöpning skall ske för patentering av institutets på allmänt program utförda forskningsarbeten, varvid det företag (eller den enskilda person), som först erhåller kännedom om något vid institutet framkommande forskningsresultat, skulle korrnna i tillfälle att ekonomiskt utnyttja detta gentemot övriga industrier, av vilka många kanske finansiellt understött forskningen. Det är givet, att i dylikt fall även institutets forskarpersonal kunde komma i en synnerligen obehaglig ställning och bliva utsatt för påtryckningar o. s. v.

Licens för utövande av dylika av institutet uttagna patent synes böra med— givas samtliga de inhemska industriföretag, som medverka till institutets och centrallaboratoriernas verksamhet, mot en licensavgift som blott avser att täcka de institutet åsamkade kostnaderna för patentets uttagande och upp- rätthållande. Styrelsen må emellertid vara berättigad att i de fall den så anser önskvärt i dessa kostnader jämväl inräkna ersättning till den eller de forskare, som särskilt medverkat till uppnående av de forskningsresultat, på vilka patentet grundas. Möjligheten att på denna väg bliva ekonomiskt del- aktiga i forskningsresultatens praktiska utnyttjande torde kunna utgöra en viktig stimulans för forskarna. Utredningen vill dock understryka, att det vid större institut, där ej sällan forskningsresultaten framkomma genom sam- arbete mellan ett stort antal forskare, understundom visat sig vara vanskligt att rättvist fördela dylika vedermälen.

Gentemot utlandet böra av institutet uttagna patent såsom nämnt kunna affärsmässigt utnyttjas, varvid eventuella licensinkomster tillfalla institutets allmänna budget.

i) Driftskostnader och övriga årliga utgifter.

De årliga kostnader som äro förbundna med institutets verksamhet ut- göras av

a) Personalkostnader. Den totala lönekostnaden för den i personalförteck— ningen angivna ordinarie personalen har enligt bilaga 6 beräknats till om— kring 231 000 kronor per år. Såsom framgår av det föregående avser detta belopp grundlöner, varför man måste räkna med vissa tillägg som i nuva- rande indexläge kunna uppskattas till cirka 60 000 kronor per år.

I personalkostnaderna böra även inräknas kostnaderna för pensionering ge- nom institutets försorg av vissa befattningshavare. Härvid torde närmast komma ifråga vaktmästare, verkmästare, kamrerare, styresman samt de högre forskarebefattningama. Man torde kunna. räkna med att de kostnader som härigenom åsamkas institutet skola uppgå till 10—15 000 kronor per år (vid anslutning till Svenska personal-pensionskassans normalplan).

b) Direkta driftsutgifter, såsom för materialförbrukning, vatten, gas, elek- trisk kraft, böcker, tidskrifter, publikationer, porto, telefon, administrativa

expenser, resor m. m. Enligt en i bilaga 7 återgiven sammanställning beräk- nas hithörande kostnader, vid verksamhetens bedrivande i den omfattning som motsvarar personalplanen, uppgå till omkring 115 000 kronor per år. I detta belopp ha icke inräknats kostnader för anskaffning av dyrbarare appa— ratur. Medelsbehovet härför torde komma att avsevärt variera år från år, varför hithörande kostnader alltefter behov böra täckas medels särskilda anslag (se härom kapitlet angående den yttre organisationen). Däremot ha de angivna beloppen ansetts vara till fyllest för täckande av utgifterna för anskaffande, förutom av glas, porslin, kemikalier etc. jämväl av sådana smärre apparater och instrument, som närma sig karaktären av förbruk- ningsartiklar.

c) Allmänna omkostnader för byggnadernas uppvärmning, belysning, ren— hållning, enligt bilaga 7 beräknade till 24 000 kronor per år för institutets lokaler (alltså exkl. centrallaboratorierna) samt för utvändigt och invändigt underhåll av byggnaden. Det utvändiga underhållet av byggnaden har, in— beräknat skötsel av gräsmattor, planteringar etc. beräknats draga en årlig kostnad av cirka 8 000 kronor. Den årliga kostnaden för invändigt under- håll torde kunna uppskattas till i genomsnitt 1 procent av byggnadskost- naden.

j) Institutets förhållande till tekniska högskolan i Stockholm.

Såsom tidigare framhållits, har utredningen ansett det vara av särskild vikt, att institutet och de anknutna centrallaboratorierna upprätthålla nära samarbete med tekniska högskolan i Stockholm (samt i tillämpliga delar även med övriga tekniska och akademiska läroanstalter), så att deras personal och utrustning på bästa sätt kommer undervisningen och forskarutbildningen på området tillgodo.

Undervisningen vid tekniska högskolan i Stockholm i ämnen, som spe- ciellt avse skogens produkter och deras industriella användning, tillgodoses av dels den tidigare nämnda forskningsprofessuren i ämnet cellulosateknik och träkemi och dels speciallärarbefattning i ämnet pappersteknik. Vidare åligger det professorn i mekanisk teknologi att vid föreläsningarna i detta ämne jämväl behandla träets egenskaper samt dess mekaniska bearbetning och förädling.

Vad närmast beträffar ämnet cellulosateknik och träkemi torde det ön- skade sambandet mellan institutet och den tekniska undervisningen på bästa och naturligaste sätt kunna åstadkommas därigenom, att professuren i detta ämne, som redan nu har karaktären av forskningsprofessur, förenas med chefskapet för institutets träkemiska avdelning. De för undervisning och övningar i nämnda ämne erforderliga lokalerna ha enligt förslaget inrymts i institutet, varigenom professorns verksamhet i dess helhet kan förläggas

till institutets byggnader. Å tider, då undervisning ej pågår, böra ifrågava- rande lokaler användas av institutet för dess forskningsverksamhet.

Utredningen har i betänkandet nr I (sid. 105 och följande) utförligt ? framhållit de fördelar, som kunna vinnas genom en nära samverkan mellan , forskning och högre undervisning. Den föreslagna sammankopplingen mellan träforslmingsinstitutets träkemiska avdelning och tekniska högskolans institu- tion för cellulosateknik och träkemi utgör ett exempel härpå. Genom denna anordning åstadkommes en omedelbar kontakt mellan undervisning och forsk— ningsarbete på det träkemiska området. Eleverna i specialämnet cellulosa- teknik och träkemi komma genom professorns förmedling i nära beröring med institutets forskningsarbeten. Man kan förvänta, att den inblick de stu- derande härvid redan på ett tidigt stadium få beträffande institutets verk— samhet ävensom beträffande de goda resurser och arbetsmöjligheter insti- tutet kan erbjuda skall verka som en kraftig stimulans för de forsknings— begåvade teknologerna att ägna sig åt fortsatta studier vid institutet. För det fall de efter avslutad civilingenjörsexamen sålunda önska fördjupa sina kunskaper genom utförande av specialarbeten i syfte att avlägga teknisk licentiat- eller doktorsexamen kan detta av professorn lätt ordnas genom att de studerande tilldelas forskningsuppgifter vid institutet. Förutom att de här- vid utförda arbetena kunna förväntas utgöra värdefulla bidrag till institutets forskningsverksamhet skulle institutet på detta sätt kunna lämna ett bety- delsefullt stöd åt utbildningen av forskare på det träkemiska området, både för tillfredsställande av industriens ständigt ökade behov av högkvalifice- rade forskningsingenjörer och till tjänst för rekryteringen av institutets egen personal.

Genom professurens anknytning till institutet uppnås vidare den fördelen, att vederbörande professor fritt förfogar över den träkemiska avdelningens betydande forskningsresurser. Det är vidare uppenbart, att förläggandet av innehavarens verksamhet till det med industrien nära samarbetande institutet är ägnat att stärka kontakten mellan professuren och de på cellulosaområdet verksamma företagen. Denna kontakt har sin förebild i professurens nuva— rande anknytning till Cellulosaindustriens centrallaboratorium och torde i övrigt helt motsvara intentionerna hos de donatorer inom industrien, genom vilkas bidrag inrättandet av denna professur på sin tid möjliggjordes.

Å andra sidan kunna vissa olägenheter befaras om en sådan anordning icke kommer till stånd. Vid sidan av den träkemiska avdelningen, som skulle stå under ledning av särskild avdelningschef, måste då i institutet avsöndras sär— skilda laboratorier, vilka skulle ställas till förfogande för professorn i trä- kemi för dennes egen forskningsverksamhet och som i avseende på utrym- men och utrustning skulle motsvara dem som nu disponeras av den träke- miska institutionen. Detta skulle medföra en onödig dubblering av utrym— men och apparatur.

I detta sammanhag bör betonas, att det här är fråga om en forskningspro- fessur med begränsad undervisningsskyldighet. Innehavaren förutsättes i största utsträckning ägna sig åt tekniskt-vetenskaplig forskning. Man kan sålunda gå ut ifrån, att i huvudsak samma kvalifikationer krävas av pro- fessurens innehavare och av chefen för den träkemiska forskningsavdelningen. Personella förutsättningar för den föreslagna kombinationen torde därför även framdeles komma att föreligga.

Utredningen anser, att den här förordade kombinationen torde bliva av väsentlig vikt för institutets verksamhet och samarbete med tekniska hög— skolan samt att goda förutsättningar finnas för dess realiserande. Den bör därför eftersträvas.

Vad beträffar professurens nuvarande innehavare kan motsvarande föränd- ring i dennes ställning givetvis blott äga rum efter frivillig överenskommelse. Med hänsyn till att den förordade anknytningen till institutet medför väsent- ligt förbättrade resurser för professorns forsknings- och undervisningsverk— samhet, anser utredningen, att denna fråga bör kunna lösas på ett tillfreds- ställande sätt genom överenskommelse mellan institutet och professorn. Då befattningen såsom chef för den träkemiska avdelningen medför Väsentligt ökade arbetsuppgifter och ökat ansvar för professurens innehavare bör denne emellertid äga rätt till särskilt tilläggsarvode från forskningsinstitutets stat.

hIed tanke på önskvärdheten att jämväl i framtiden bibehålla en sådan kombination vid återbesättande av forskningsprofessuren i cellulosateknik och träkemi synes det vara av stor vikt att träforskningsinstitutets styrelse beredes tillfälle att yttra sig angående de sökandes lämplighet för befatt- ningen som chef för institutets träkemiska avdelning. Föreskrifter i detta syfte böra därför utfärdas. Vidare bör vid återbesättande av professuren så- dan ändring vidtagas i fullmakten att innehavaren samtidigt skall äga skyl— dighet att åtaga sig ifrågavarande befattning vid institutet.

För det fall att vid tekniska högskolan framdeles inrättas forskningspro- fessur i pappersteknik tala motsvarande skäl för att denna professur på lik- nande sätt förenas med chefskapet för institutets papperstekniska avdelning. De utrymmen, som erfordras för undervisning och övningar i detta ämne, ha därför förutsetts i planen för institutet. Definitiv ståndpunkt i fråga om nämnda professur behöver givetvis icke tagas förränisamband med framläg- gande av förslag till dess inrättande — en uppgift som för övrigt icke lär tillkomma utredningen utan de sakkunniga för den högre tekniska undervis- ningen. Enligt utredningens mening föreligga synnerligen starka skäl för att en dylik forskningsprofessur snarast möjligt kommer till stånd. Vid utred— ningens överläggningar med representanter för industrien har även från denna sida starkt understrukits önskvärdheten härav.

Vad ovan sagts rörande eventuell forskningsprofessur i pappersteknik gäl- ler även ämnet träets mekaniska teknologi, där anknytning bör ske till insti-

tutets trätekniska avdelning. Även på detta område föreligger sedan länge ett behov av fristående undervisning (i första hand genom en speciallärare— befattning; professur i ämnet finnes såsom nämnt t. ex. vid tekniska högsko— lan i Helsingfors).

Utredningen anser emellertid, att uppnående av kontakt mellan forskningen och undervisningen även i de bägge sistnämnda ämnena icke bör göras bero- ende av tillsättande av bemälda professurer (respektive speciallärarebefatt— ning). Av denna anledning samt i syfte att överhuvudtaget på allsidigaste sätt vidga och stärka samarbetet mellan forskningen och undervisningen före— slår utredningen, att forskarna vid institutet (anställda enligt den för stat— liga bidrag gällande personalplanen) generellt skola åläggas skyldighet att, efter hemställan från tekniska högskolans styrelse och i den mån institutets styrelse efter vederbörande avdelningschefs hörande finner att så kan ske utan hinder för forskningsverksamheten, genom föreläsningar samt handled— ning av examens- och studiearbeten medverka till utbildningen av tekniska högskolans elever inom samtliga av institutets verksamhet berörda områden. För dessa arbeten skall utgå arvode enligt av tekniska högskolan fastställda grunder. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla, att det utan tvivel är av väsentligt värde även för den forskande att genom dylika föreläsningar få tillfälle att sammanfatta och framlägga arbetsresultaten samt hålla kon— takt med studenterna.

I frågan rörande samarbetet mellan institutet och den tekniska undervis— ningen vill utredningen vidare framhålla det lämpliga uti att institutets resur— ser i möjligaste mån ställas till förfogande för examensarbeten i de ämnen, som falla inom institutets forskningsområde. I första hand bör härvid ut- nyttjas för undervisning och övningar avsedda utrymmen och apparatur. Utförande av examensarbeten vid institutets avdelningar i övrigt eller vid centrallaboratorierna torde böra ske i den mån utrymmen och arbetsprogram enligt avdelningschefens bedömande så medgiva.

Tidigare har framhållits betydelsen av att civilingenjörer, vilka önska fort- sätta sina studier till licentiat— och doktorsexamen, beredas tillfälle att inom institutet (och centrallaboratorierna) fullgöra för respektive examina erforder- liga forskningsarbeten. Denna fråga torde i allmänhet, genom institutets kon— takter med tekniska högskolan, utan svårighet kunna ordnas. Med hänsyn till frågans vikt synes dock vara lämpligt att härom (liksom i fråga om exa- mensarbetena) utfärdas vissa, allmänna bestämmelser. Sålunda bör stadgas, att lokal och apparatur inom institutet och centrallaboratorierna skola ställas till ovannämnda studerandes förfogande i den mån sådan finnes tillgänglig och upplåtelse kan ske utan olägenhet för pågående arbeten. Dessa frågor måste i första hand underställas vederbörande avdelningschef (respektive före- ståndare för centrallaboratorium) till avgörande. Man kan dock utgå från att dessa instanser principiellt komma att intaga en välvillig hållning, då de

studerande som nämnt böra kunna lämna goda bidrag till forskningsverk— samheten. Det må vidare förutsättas att vid prövning av dylika frågor licentiat- och doktorsaspiranter skola äga företräde framför andra utomstå— ende, som önska bearbeta egna uppgifter vid institutet, samt vidare att vid bedömningen civilingenjörer från tekniska högskolan i Stockholm respektive från Chalmers tekniska högskola skola behandlas på lika grunder. I detta sammanhang må påpekas, att licentiat— och doktorsarbetenas förläggande till institutet och centrallaboratorierna kan ske oberoende av om vederbörande examinator är anknuten till institutet eller icke.

Institutet kan icke, lika litet som tekniska högskolan, åläggas förpliktelse att bestrida de med ovannämnda arbeten förbundna kostnaderna. I denna fråga. måste i varje förekommande fall särskild överenskommelse träffas med de studerande.

k) Samarbete med den bränsletekniska försöksstationen.

Till den bränsletekniska försöksstationen, för vars tillkomst och organisa- tion redogörelse lämnats i betänkandet nr I, torde i första hand komma att förläggas sådana arbeten, som för närvarande under IVA:s hägn bedrivas vid Kolningslaboratoriet och Ängvärmeinstitutet, vilka forskningsorgan länge haft att kämpa med lokalsvårigheter. Försöksstationens verksamhet kommer härigenom att omfatta dels förbränningsteknisk och dels bränslekemisk forsk— ning, i främsta rummet knuten till undersökningar av teknisk karaktär på bränsle- och kolningsområdet. Vid sidan därav komma laboratorierna att efter vederbörlig prövning stå öppna för andra forskare eller forskningsorgan. Skulle det härvid visa sig, att de tillgängliga utrymmena bli för små i förhål— lande till efterfrågan, vore avsikten att efter hand få till stånd utvidgningar.

De till bränsletekniska försöksstationen förlagda arbetena komma sålunda att i vissa fall beröra forskningsområdet för institutets träkemiska avdelning. Ömsesidigt gagn torde härvid kunna vinnas genom ett nära inbördes sam- arbete. Detta torde i hög grad komma att underlättas därav att, såsom fram— går av den till betänkandet bilagda situationsplanen, den för träforsknings- institutet föreslagna tomten är belägen i omedelbar närhet av försöksstatio— nen. I första hand torde vissa utrymmen och apparatresurser kunna komma till gemensam användning. Den bränsletekniska stationens värmecen- tral borde sålunda kunna utnyttjas jämväl för träforskningsinstitutets del. Den vaktmästarebefattning (med tillhörande vaktmästarebostad), som föreslagits för träforskningsinstitutet, torde eventuellt kunna bliva gemensam för de bägge instituten.

Vidare borde försöksstationens servisavdelning jämväl kunna utnyttjas av träforskningsinstitutet, speciellt i vad avser den mekaniska verkstaden, in— strumentmakeriet samt glasblåseriverkstaden. En centralisering av dessa ar—

beten till en stor, välutrustad avdelning med specialtränad personal torde innebära betydande fördelar. Särskild verkstad har därför icke upptagits i förslaget till träforskningsinstitutet. Man förutsätter emellertid, att arbets— bänkar och verktyg för enklare, ofta förekommande mekaniska arbeten, repa- rationer och dylikt skola finnas tillgängliga å vissa av institutets laboratorier. En förutsättning för denna anordning är givetvis, att nämnda servisavdel- ning förfogar över utrymmen och utrustning i sådan omfattning, att den snabbt och effektivt skall kunna. betjäna såväl bränslestationen som träforsk— ningsinstitutet. Det må framhållas, att det senares verksamhet kommer att ställa betydande anspråk i detta avseende, speciellt i vad avser centrallabora- torierna och den trätekniska avdelningen.

I fråga om det kemiska analysarbetet synes en motsvarande centralisering vara mindre lämplig. Hithörande uppgifter äro, i den mån de avse cellulosa— undersökningar, av speciell karaktär och böra utföras vid träforskningsinsti- tutets egna laboratorier, i första hand vid den ovan föreslagna allmänna ana- lysavdelningen. Denna fullgör ju även andra uppgifter än de rent rutinmäs— siga analysarbetena (t. ex. utarbetande och standardisering av nya analys- metoder på cellulosaområdet). Den bränsletekniska försöksstationens analys- laboratorium kommer å andra sidan att vara utrustat för sådana speciella arbeten som bränslevärdebestämning, elementaranalys, fischeranalys, olje— prov etc.

Samarbetet mellan de bägge anstalterna i forskningsfrågor torde i främsta rummet komma att gälla problem på träkolningens område, samt vid sidan därav bland annat torrdestillation av cellulosaavfallslutarnas organiska sub— stans. Dessa problem ha anknytning å ena sidan till de rent träkemiska spörs- målen respektive cellulosaindustriens biproduktsfrågor samt å andra sidan till pyrolysprocesser på andra områden (torrdestillation av torv och skiffer m. m.), gasgenerering samt bränslekemiska problem överhuvud.

Vid träforskningsinstitutets träkemiska avdelning kunna sålunda, i den omfattning som befinnes önskvärd, utföras grundläggande forskningar rörande träets torrdestillation och därvid uppkommande produkter. Halv- stora försök på området böra emellertid lämpligen förläggas till den för bränslekemiska uppgifter speciellt utrustade försöksstationen. I fråga om problem berörande torrdestillation av lutsubstans borde på liknande sätt samarbetet mellan träforskningsinstitutet och bränsletekniska försöks- stationen ordnas så, att apparatförsök, som visa sig erforderliga i sam— band med institutets arbeten på detta område, förläggas till försökssta— tionen, där de eventuellt kunna utföras i träforskningsinstitutets regi och under ledning av dess forskare. Omvänt kan man tänka sig, att vid försöks- stationen arbetande forskningsorgan, t. ex. kolningslaboratoriet, kunna taga initiativet till utförande av Vissa grundläggande undersökningar (rörande t. ex. avlutarnas kemi), som lämpligen förläggas till institutets träkemiska

avdelning. Några hinder av organisatorisk ellei' annan art föreligga icke för detta samarbete och man torde kunna hävda, att kolningsforskningen här— igenom på ett ändamålsenligt sätt infogas i sitt naturliga sammanhang med såväl de träkemiska som de bränslekemiska och bränsletekniska forsknings— områdena.

I vad angår frågan om samordnande av forskningsverksamheten med un- dervisningen och utbildningen av ingenjörer och forskare på kolningsområdet vill utredningen erinra om att försöksstationen (enligt föreliggande organisa— tionsplan) på ungefär samma sätt som träforskningsinstitutet torde komma att stå öppen för såväl examensarbetare som licentiat— och doktorsaspiranter vid de tekniska högskolorna. Det vore enligt utredningens mening önskvärt, att någon av träforskningsinstitutets eller kolningslaboratoriets befattnings— havare på sätt som tidigare föreslagits bleve anknuten till högskolan som spe— ciallärare t. ex. i ämnet kolningskemi, varigenom ett föreliggande behov av specialundervisning på hithörande område skulle kunna tillfredsställas.

l) Institutets administration, finansiering och yttre organisation i övrigt. I. Allmänna principer. Utredningen har tidigare i olika sammanhang framfört allmänna synpunk- ter i fråga om forskningsarbetets yttre organisation; särskilt hänvisas till sid. 36—41 2 ovan. De viktigaste frågeställningarna gällde därvid koor- dinationen av statens och industriens insatser. De huvudprinciper, som i dessa avseenden angivits, kunna sammanfattningsvis sägas innebära, att statens medverkan främst bör ha till syfte att garantera upprätthållandet av en på lång sikt och med problem av allmänt och grundläggande intresse arbetande forskningsverksamhet, under det att industrien i första hand bör medverka i fråga om undersökningar rörande de grundläggande forskningsresultatens tekniska tillämplighet. Organisationen bör härvid vara så utformad, att de olika forskningsinstanserna skola kunna upprätthålla ett intimt inbördes sam- arbete. Samtidigt bör såväl den grundläggande som den tillämpade forskning— en stå i ständig, levande kontakt med den tekniska utvecklingen.

Vid sina överväganden i dessa frågor har utredningen sökt åstadkomma ett förslag till yttre organisation för det ifrågasatta forskningsinstitutet, som på bästa sätt skulle tillgodose de ovan angivna synpunkterna. De olika utvägar, som härvid prövats, kunna i huvudsak inrymmas i de två alternativ, för vilka i det följande lämnas redogörelse. De båda alternativen skilja sig i prin— cip huvudsakligen vad beträffar det sätt på vilket den grundläggande forsk- ningsverksamheten skall organiseras och därmed följa också vissa skiljaktig— heter beträffande finansieringen av nämnda verksamhet.

Däremot äro i båda alterhativen centrallaboratorierna administrerade på samma sätt genom de industriella branschorganisationerna. Byggnaden för centrallaboratorierna, vilken skulle uppföras i anslutning till institutets forsk- ningsavdelningar, bekostas av staten, varvid emellertid hyra, motsvarande ränta och amortering av byggnadskostnaden, skulle erläggas av vederbörande industriella organisationer. Dessa skulle ävenledes i bägge alternativen be- kosta utrustning och drift av centrallaboratorierna.

Alt. I . Enligt detta alternativ ställes institutet och den därstädes bedrivna grundläggande forskningsverksamheten under helt statlig regi (statens trä— forskningsinstitut). Staten skulle på egen tomt uppföra byggnad för såväl det statliga institutet som centrallaboratorierna. Dessa senare skulle intaga en fristående ställning i förhållande till det statliga institutet, men skulle såsom hyresgäster vara underkastade föreskrifter beträffande de allmänna tjänster, som institutet skulle lämna, ävensom i ordningsfrågor och dylikt.

För att nära samarbete skulle komma till stånd mellan dessa olika forsk- ningsorgan borde industrien erhålla en betryggande representation i institu— tets styrelse. Då vidare institutets och centrallaboratoriernas lokaler enligt förslaget skulle mrymmas i samma byggnadskomplex, torde förutsättningar finnas föl ett samordnande mellan den grundläggande och den tillämpade forskningen.

Såsom framgår av det anförda, skulle staten i detta alternativ bära kost— naderna för det statliga institutets byggnad och driften för den så att säga normala grundläggande forskningsverksamheten. Den för nämnda verksam- het erforderliga utrustningen borde, enligt utredningens uppfattning, anskaf- fas och bekostas av industrien. Då utredningen icke fört definitiva under- handlingar med industrien rörande detta alternativ, kan emellertid icke be— stämt utsägas, huruvida industrien vore beredd att, såsom den förklarat be- träffande alternativ II, tillmötesgå utredningens förslag på denna punkt. I varje fall torde man kunna förvänta, att industrien skulle anlita det statliga institutet genom att dit förlägga uppdrag avseende speciella forskningsarbe- ten av grundläggande natur, dock med förbehållsrätt i fråga om förfogandet över forskningsresultaten, samt även ställa medel till disposition för institu- tets styrelse att, utan sådant förbehåll, av denna användas för institutets grundläggande forskningsverksamhet.

Alt. II. Enligt detta alternativ skulle den grundläggande forskningsverk— samheten organiseras i form av en enskild anstalt, Svenska Träforsknings- institutet, vars högsta ledning skulle handhavas av en styrelse, vari såväl staten som vederbörande branschorganisationer skulle vara representerade.

Staten skulle —— liksom i alternativ I — ställa tomt och byggnad till för- fogande för såväl forskningsavdelningarna som centrallaboratorierna, vilka senare liksom i alternativ I skulle betala hyra för av dem disponerade ut- rymmen.

Utrustning med inventarier, maskiner och apparatur m. m. för såväl forskningsavdelningarna som centrallaboratorierna skulle bekostas av indu— strien, varom såsom av det följande framgår villkorligt avtal träffats.

Vad driftskostnaderna beträffar skulle staten i alternativ II lämna årliga anslag, vilka skulle ställas till förfogande för institutets styrelse att av denna enligt en på förhand fastställd fördelningsplan användas för grund- läggande forskningsverksamhet i viss omfattning. Dessa statens årliga an— slag skulle principiellt utgå. efter sådana grunder, att de bleve av samma storleksordning som statens kostnader för driften i motsvarande omfattning av det statliga institutet i alternativ I. Beträffande industriens medverkan i fråga om driftskostnaderna skulle enligt det villkorligt träffade avtal, som ovan berörts, inga fixerade bidrag utgå till den grundläggande forskningen. Industrien skulle i stället göra ett allmänt åtagande enligt vilket den an- svarar för att sådana medel ställas till verksamhetens förfogande att denna snarast skall kunna utbyggas i förutsedd omfattning. De årliga anslag som härvid skulle erfordras till komplettering av de statliga bidragen torde i första hand komma att avse lönefyllnader samt komplettering av appara— tur. Då industrien genom avtalet med sitt intresse skulle bliva direkt knuten till den grundläggande forskningsverksamheten funnes anledning förvänta, att industrien även vid sidan av ovannämnda anslag komme att anlita och stödja institutets grundläggande forskningsverksamhet.

Vid en jämförelse mellan de båda här i korthet skisserade alternativen vill utredningen understryka, att någon avgörande skillnad dem emellan icke föreligger i fråga om storleken av de bidrag, varmed å ena sidan staten och å andra sidan industrien förbinda sig medverka till institutets upprättande och verksamhetens finansiering. Skillnaderna beröra såsom ovan framhållits när- mast administrativa och organisatoriska frågor beträffande den grundläggan- de forskningen och dennas anknytning till industrien och den tillämpade forskningen. Alternativen böra därför i främsta rummet bedömas med hän— syn härtill.

Utredningen har efter noggrant övervägande av dessa spörsmål kommit till den uppfattningen, att alternativ II ur många synpunkter är att före- draga. Det må i första hand generellt framhållas, att när det gäller forsk- ning rörande skogens produkter och deras användning även de grundläggan— de problemen ha direkt syftning till de industriella tillämpningsmöjligheter— na. I dessa avseenden föreligger en viss skillnad vid jämförelse med t. ex. den skogliga forskningen. Därest den grundläggande forskningen rörande skogens produkter för-lägges till ett statligt institut, torde uppenbar risk föreligga, att denna forskning komme att uppfattas som uteslutande en statens angelägen- het i motsats till den av industribranscherna vid centrallaboratorierna för- lagda försöksverksamheten. Detta kunde ha till konsekvens, att den grund— läggande forskningen å sin sida bleve mer eller mindre avstängd från impul—

serna från den tekniska utvecklingen samtidigt som det kunde befaras, att industriens forskning å andra sidan förlorade den för ett resultatrikt utveck— lingsarbete nödvändiga kontakten med de grundläggande problemen. Utred- ningen har tidigare vid upprepade tillfällen framhållit vådorna av en sådan splittring. Genom att industrien enligt alternativ II i betydande utsträck— ning medverkar till institutets tillkomst och dessutom direkt deltager i dess administration och finansiering, torde den reella intressegemenskapen mellan å ena sidan tekniken och industrien och å andra sidan den grundläggande forskningen komma att befästas och fördjupas. Man synes härvid i väsentlig mån motverka risken för att den grundläggande forskningen från industriens sida skall uppfattas såsom en från tillämpad forskning artskild verksamhet av endast sekundärt intresse för de industriella problemen.

Man kan å andra sidan förvänta, att genom den nära kontakt, som här skapas, även den grundläggande forskningen skall bliva delaktig av den mål- medvetenhet och organisatoriska effektivitet, som utmärker de industriella driftsformerna samtidigt som den genom de fasta statliga bidragen skulle ga— ranteras frihet i ämnesvalet, arbetsro och möjlighet att planera på lång sikt. Det torde vidare vara uppenbart, att genom den i alternativ II föreslagna organisationsformen bättre förutsättningar än i alternativ I skapas för sam— arbete mellan forskningsavdelningarna och centrallaboratorierna. Utredning- en vill bland annat framhålla fördelen av att i alternativ II all personal, såväl vid själva institutet som vid de anknutna centrallaboratorierna, kan anställas enligt samma grunder, vilket är ägnat icke blott att underlätta det nämnda samarbetet utan även att medge en smidigare och effektivare behandling av personal- och anställningsfrågor överhuvudtaget.

Det må ytterligare anföras, att man vid upprättande av det i alternativ II föreslagna fristående institutet torde bliva mindre bunden av en på förhand i detalj fastställd organisation än vad fallet skulle vara i fråga om en helstat— lig anstalt. Det synes i ett fall som detta, där delvis nya principer för orga- nisation av forskningsverksamhet komma till uttryck, vara av väsentlig be— tydelse, att största möjliga utrymme finnes för efterhandsjusteringar av ar— betsformerna på sätt, som erfarenheten visar vara påkallat. Speciellt i verk— samhetens första skede torde en viss frihet i fråga om organisationsformerna innebära en stor fördel. Dessa kunna under verksamhetens gång successivt fastställas i sina olika detaljer genom av institutets styrelse utfärdade kom— pletterande instruktioner.

Bland invändningar som kunna riktas mot alternativ II ha särskilt anförts, att den grundläggande forskningen måste planeras på lång sikt och därför fordrar stabilare arbetsvillkor än vad den industriella regin kan medgiva och att denna forskning därför borde bedrivas i statlig regi. Enligt utredningens mening synes emellertid denna fråga kunna på ett fullt tillfredsställande sätt

lösas även enligt alternativ II, därigenom att institutet, på samma sätt som vid helstatlig drift, erhåller fasta årliga anslag från staten, varigenom kan garanteras upprätthållande av grundläggande forskningsverksamhet i be— stämd omfattning. Man behöver icke heller, enligt utredningens uppfattning, befara, att den grundläggande forskningen genom sin nära kontakt med in- dustrien skulle bli på olämpligt sätt bunden vid tillfälliga, av aktuella drifts- förhållanden inom industrierna förorsakade problemställningar och därige- nom förlora den frihet i ämnesvalet, som är önskvärd för att forskningen skall kunna gå på djupet samt bli av nyskapande karaktär. De tillämpade problemen komma att koncentreras till centrallaboratorierna, och den grund— läggande forskningens frihet garanteras enligt alldeles samma riktlinjer som i alternativ I, därigenom att forskningsprogrammen för institutet samman— ställas självständigt av vederbörande avdelningschefer och fastställas av in— stitutets styrelse.

Vad beträffar förhållandet mellan forskningen och den tekniska undervis— ningen på området synes detsamma, liksom även institutets medverkan i övrigt till utbildning av forskare, icke i nämnvärd grad påverkas av vilketdera alternativet man väljer. Förutsättningarna för ordnande av dessa frågor enligt de riktlinjer, som ovan angivits för institutets förhål- fande till tekniska högskolan, förbli reellt sett desamma såväl beträffan- de anknytandet av institutets ledande forskare såsom lärare vid tekniska högskolan som i fråga om möjligheterna för högskolans elever att utföra examens- eller studiearbeten vid institutet etc. Institutets mera omedelbara kontakt med näringslivet i alternativ II torde även i dessa aVSeenden inne- bära bestämda fördelar.

Utredningen vill i detta sammanhang påpeka., att institutet, även om den statliga organisationsformen väljes, under alla förhållanden måste tänkas un- derställd annan styrelse än tekniska högskolans. Högskolans styrelse, som är tillsatt från helt andra utgångspunkter än dem, vilka böra gälla vid val av styrelse för ifrågavarande institut, kan uppenbarligen icke förväntas besitta den särskilda sakkunskap inom skogsproduktområdet, som är nödvändig för ledandet av ett specialinstitut av här ifrågasatt slag. Här föreligger tydligen en grundväsentlig skillnad vid jämförelse med t. ex. skogshögskolan och skogsförsöksanstalten, vilka bägge institutioner äro verksamma inom samma speciella område och därför ha kunnat underställas samma styrelse.

Med stöd av det anförda har utredningen alltså kommit till den slutsat- sen, att för ordnande av forskningsverksamhetens yttre organisation det ovannämnda alternativet II är att föredraga.

Då genomförandet härav uppenbarligen måste förutsätta avslutande av ett avtal mellan staten å ena sidan och vederbörande industriella bransch—

organisationer å den andra, har utredningen, såsom ovan anförts å sid. 5, inlett förhandlingar med representanter för nämnda organisationer, nämli- gen Svenska cellulosaföreningen, Svenska pappersbruksföreningen, Svenska plywoodfabrikanternas förening, Svenska trämasseföreningen, Svenska trä- varuexportföreningen och Svenska wallboardfabrikanternas förening.

Enligt överenskommelse, som träffats vid dessa. förhandlingar, skola veder- börande branschorganisationer bilda en stiftelse, kallad Svensk TräfO/rskning, med uppgift att å organisationernas vägnar med Kungl. Maj:t teckna avtal angående upprättande och drivande av ett träforskningsinstitut, varvid stif- telsen svarar för fullgörandet av de åtaganden, som enligt avtalet komma på industrien.

Förslag till dylikt avtal, vilket nämnda organisationer anslutit sig till och underskrivit i egenskap av stiftelsens Svensk Träforskning stiftare, bilägges detta betänkande (bilaga 8: Avtal mellan Kungl. Maj :t och stiftelsen »Svensk Träforskning» angående inrättande och drivande av ett institut för forskning rörande skogens produkter och deras utnyttjande). Till detta avtal äro foga— de stadgar för Svenska Träforskningsinstitutet (bilaga 9), vilka för att vara gällande skola fastställas av Kungl. Maj:t och icke skola kunna ändras annat än genom överenskommelse mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen.

Ett schema över träforskningsinstitutets organisation återgives i bilaga 10.

II. Kommentarer till avtal mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen »Svensk Träforskning» angående inrättande och drivande av ett institut för forskning rörande skogens produkter och deras utnyttjande.

% 1—11.

Överenskommelsen bygger, såsom av det föregående framgår, på den grundförutsättningen, att kostnaderna för institutets upprättande och drift skola fördelas mellan å ena sidan staten, å andra sidan den ovannämnda stiftelsen. Bestämmelserna rörande ömsesidiga ekonomiska förpliktelser äro så sammanhörande, att de, ehuru uppdelade på olika paragrafer, lämp- ligen kommenteras i ett sammanhang.

Fördelning av kostnaderna för byggnader och utrustning.

a) B yggnadskostnader.

_ Såsom framgår av den sammanställning, som meddelats å sid. 57 ovan, ha de totala kostnaderna för institutets och centrallaboratoriernas byggnader inklusive fast inredning och installationer beräknats uppgå till 1 700 000 kronor. Enligt avtalsförslaget åtager sig staten att ställa tomt till förfogan-

de samt att bestrida kostnaderna för och genom byggnadsstyrelsen om- besörja byggnadens uppförande. Centrallaboratoriernas lokaler, vilka lik— som byggnaderna i övrigt skola vara statsverkets egendom, ställas härvid till industriens (stiftelsens) disposition mot gäldande av årlig hyra. Denna skall beräknas på den andel av ovan angivna byggnadskostnader, som tages i ansPråk för centrallaboratorierna, och skall enligt förslaget utgå med 6 procent av ifrågavarande kostnader.

Enligt den tidigare citerade kalkylen beräknas centrallaboratoriernas andel i byggnadskostnaderna uppgå till i runt tal 470 000 kronor. De bygg- nadskostnader, som av staten härutöver investeras och för vilka hyra icke skall utgå, kunna således beräknas uppgå till cirka 1 230 000 kronor.

Vid bedömande av industriens insats i fråga om byggnadskostnaderna bör man vidare taga hänsyn till följande omständigheter.

Enligt gällande avtal mellan tekniska högskolan i Stockholm och Sven- ska cellulosaföreningen av den 16 juni 1928 rörande bland annat den av industrien donerade byggnaden för den cellulosatekniska institutionen skall, i det fall Kungl. Maj:t önskar taga i anspråk de av Cellulosaindustriens centrallaboratorium i nämnda byggnad disponerade utrymmena, likvärdiga utrymmen av Kungl. Maj:t ställas till Svenska cellulosaföreningens förfo- gande inom annan byggnad i närheten av tekniska högskolan. Då enligt föreliggande förslag Cellulosaindustriens centrallaboratorium skall över— flytta sin verksamhet till lokaIEr inom det nya institutet, kan alltså Sven- ska cellulosaföreningen göra anspråk på att utrymmen motsvarande dem, som nu disponeras av föreningen, härvid skola ställas till dess förfogande utan ovannämnda hyresersättning. Detta innebär, att den donerande indu- strien skulle ha rätt att räkna sig till godo värdet av nu disponerade ut— rymmen vid bestämmande av hyran för de i anslutning till institutet in- rättade nya lokalerna för centrallaboratorierna. Nämnda värde har av till- kallad sakkunnig uppskattats till i runt tal 170 000 kronor, inklusive fast inredning och installationer.

Vid utredningens förhandlingar med industriens representanter ha dessa emellertid biträtt förslaget, att industrien skulle avstå från nämnda av- drag. Detta har ansetts innebära, att industrien i samband med institu— tets uppförande lämnar ett motsvarande belopp såsom bidrag till kost— naderna för institutets trätekniska avdelning. Detta bidrag skulle sålunda ut- göra en motsvarighet till de donationer, som tidigare, enligt nyssnämnda avtal av den 16 juni 1928, lämnats vid uppförandet av den nuvarande cellulosainstitutionen.

För att få ett rätt uttryck för industriens insats i fråga om byggnads— k0stnaderna bör härtill ytterligare läggas värdet av de lokaler, som för närvarande disponeras av tekniska högskolans träkemiska institution och

vilkas uppförande jämväl bekostats av industrien. De ursprungliga bygg— nadskostnaderna för samtliga de lokaler (centrallaboratoriet och institu— tionen), som av industrien donerats för träkemisk forskning och undervis- ning och vilka i samband m—ed institutets upprättande av tekniska högsko— lan kunna tagas i anspråk för annat ändamål, uppgingo till cirka 270 000 kronor.

Vad beträffar kostnaderna för byggnadens underhåll föreslås, att det utvändiga underhållet (av fasader samt gräsmattor och planteringar etc.) bekostas av Kungl. Maj:t genom statens allmänna fastighetsfond. Rörande övriga underhållskostnader hänvisas till vad därom nedan säges i samband med allmänna omkostnader för verksamheten.

Byggnaden för institutet och centrallaboratorierna förutsättes som nämnt skola uppföras genom försorg av byggnadsstyrelsen, som härvid i första hand bör samråda med institutets styrelse. Man torde få förutsätta, att styrelsen tillsätter en särskild byggnadskommitté, som i sin tur samråder med sakkunniga inom här ifrågakommande branscher.

b) Utrustning med inventarier och apparatur. Ovan (sid. 58) har angivits de preliminärt beräknade kostnaderna för den utrustning i avseende på möbler, övrig lös inredning, laboratoriein- strument, apparatur och dylikt, som kan förutsättas bliva regelbundet använd vid institutets och centrallaboratoriernas arbeten eller som i övrigt är av den vikt för verksamheten, att den redan från början bör finnas tillgänglig. De sammanlagda kostnaderna härför beräknades uppgå till omkring 670 000 kronor.

Utrustningen av de av stiftelsen självständigt drivna centrallaboratori— erna bör givetvis bekostas av stiftelsen. Avtalsförslaget innebär, att stif- telsen likaledes anskaffar och bekostar själva institutets utrustning även— som i fortsättningen svarar för dennas förnyelse. Utrustningen skall härvid förbliva i stiftelsens ägo. Det må framhållas, att den apparatur, som här kommer i fråga, ofta kan komma till användning såväl vid institutets som centrallaboratoriernas verksamhet. Det har ansetts skäligt och lämpligt, att stiftelsen, vars finansiella åtaganden om man bortser från det tidi— gare skedda donerandet av den nuvarande cellulosainstitutionen — ute- slutande avse årliga kostnader, genom bekostande av utrustningen lämnar ett engångsbidrag i samband med institutets upprättande.

Den til-l avtalsförslaget fogade kostnadsplanen beträffande den i första hand erforderliga utrustningen (bilaga 5) avser främst att fastslå storleks- ordningen av de belopp, man här räknar med, ävensom kostnadernas för— delning mellan institutets olika avdelningar och centrallaboratorierna. Där— emot kan beräkningen icke anses vara i detalj bindande för stiftelsen i vad

avser de enskilda kostnadsposterna, utan bör givetvis förskjutningar mellan dessa kunna vidtagas.

Den vid tekniska högskolans träkemiska institution befintliga inred- ningen och laboratorieutrustningen bör (liksom utrustningen Vid Cellu- losaindustriens centrallaboratorium) överflyttas till institutet. Denna ut— rustning har icke inräknats i de ovan omnämnda kostnadskalkylerna.

Fördelning av driftskostnaderna. a) Statens åtaganden. Enligt avtalsförslaget förbinder sig Kungl. Maj:t att genom årliga an— slag till institutet medverka till upprätthållande av den grundläggande forskningsverksamheten i den omfattning, som ovan (sid. 59) angivits mot— svara ett normalt i anspråktagande av institutets resurser. Statens bidrag skola härvid omfatta löner till den av institutet anställda personalen samt med dennas verksamhet förbundna direkta driftsutgifter ävensom allmänna omkostnader för byggnadernas uppvärmning, underhåll etc. Till grund för beräkning av de statliga anslagen skola läggas tidigare angivna personal- förteckning och kostnadsplaner (bilagor 6 och 7). Statsbidragen utgå här- vid efter den regeln, att staten till anställd i viss tjänsteställning betalar det lönebidrag, som framgår av nämnda personalförteckning.

Storleken av statens bidrag i fråga om löner beräknas alltså, vid full utbyggnad av verksamheten i förutsedd omfattning, uppgå till 231 000 kro— nor per år. Härtill komma rörligt tillägg och kristillägg, beräknade enligt de grunder, som gälla för tjänstemän vid statens nyreglerade verk och vilka vid nu rådande indexläge skulle uppgå till cirka 60 000 kronor per år. Vidare tillkomma kostnader för pensionering genom anslutning till Svenska personal-pensionskassans normalplan av de i personalförteckning— en angivna befattningshavare, till vilka, enligt bedömande av institutets styrelse, pension bör utgå (se ovan sid. 62).

Det torde i detta sammanhang böra klargöras, att vad tidigare sagts rörande styrelsens befogenhet att antaga befattningshavare vid institutet och därvid fastställa anställningsvillkor och löner även gäller de befatt— ningshav—are, till vilkas "löner utgå statliga bidrag enligt personalplanen. Det bör alltså vara styrelsen obetaget att till nämnda befattningshavare utbetala de lönetillägg utöver de statliga lönebidragen, som den i förekom— mande fall anser lämpligt och vartill medel i annan ordning stå till för- fogande. De statliga anslagen till institutets verksamhet medföra härvid alltså icke någon inskränkning av styrelsens handlingsfrihet i vad avser ordnandet av institutets personalfrågor.

Vad särskilt angår det upptagna lönebeloppet för styresmannen vill ut- redningen framhålla, att detta bortsett från rörligt tillägg och kris-

tillägg -— bör betraktas som ett maximibidrag från statens sida.. Det verk- liga bidraget bör anpassas efter den ställning styresmannen enligt styrelsens beslut kommer att intaga inom institutet samt de arbetsuppgifter och det ansvar, som åläggas honom.

Statens anslag till direkta driftsutgifter beräknas enligt kostnadsplanen uppgå till 115 000 kronor (vid full utbyggnad av verksamheten) . Hithörande anslag böra, för det fall den allmänna prisnivån under avtalets giltighetstid avsevärt ändras, justeras så att de motsvara de realbelopp, som uttryckta i nuvarande dagspriser (januari 1942) angivas i ovannämnda kostnadsplan.

Anslagen till allmänna. omkostnader för uppvärmning, belysning och städning uppgå enligt kostnadsplanen till 24 000 kronor. Häri inräknas icke de omkostnader, som belöpa sig på av tekniska högskolan disponerade ut— rymmen, vilka skola debiteras högskolan. Genom statens allmänna fastig— hetsfond skall jämväl sörjas för invändigt underhåll av samtliga lokaler med undantag av centrallaboratorierna samt för utvändigt underhåll av in- stitutsbyggnaden i dess helhet ävensom skötsel av gräsmattor, planteringar o. s. v. Underhållskostnaderna ha uppskattningsvis beräknats till 12 000— 25 000 kronor per år. De sålunda angivna årliga statsbidragen för allmänna omkostnader skola för varje år utgå med belopp motsvarande de verk- liga utgifter, som under året uppstått för nämnda ändamål.

Man torde få utgå från att institutets verksamhet med avseende på grundläggande forskning och administration icke omedelbart efter det in- stitutet är färdigt att tagas i bruk kan uppnå den omfattning, som mot- svaras av personalplanen. Bland annat torde till en början bristen på kva— lificerade forskare inom träförädlingsområdet göra sig kännbar, och en av institutets viktigaste uppgifter under de första åren torde vara att med- verka till utbildningen av forskare för rekryteringen av den egna perso- nalen. Statens bidragsskyldighet i avseende på löner till institutets befatt— ningshavare inträder härvid successivt och blott i den mån motsvarande personal anställts vid institutet. Anslagen för direkta driftsutgifter skola likaledes beräknas i relation till den under året anställda staben av forskare och administrativ personal. För det fall de under året utgående statliga löneanslag—en sålunda blott utgöra en viss andel av den i personalförteck— ningen vid full utbyggnad av verksamheten förutsedda lönesumman, skola anslagen för driftsutgifter samtidigt avpassas så, att de utgöra en mot— svarande andel av det i kostnadsplanen angivna beloppet. De statliga bi— dragen komma alltså ständigt att stå i direkt proportion till den grund— läggande forskningsverksamhetens (respektive administrationens) verkliga omfattning.

b) Stiftelsens åtaganden.

Stiftelsens åtaganden i fråga om driftskostnader gälla generellt alla på verksamheten belöpande kostnader, som icke täckas genom de bidrag, vilka enligt det föregående skola lämnas av Kungl. Maj:t. Stiftelsen åtager sig sålunda att, till komplettering av de statliga bidragen, ställa sådana medel till förfogande för institutets allmänna forskningsverksamhet, att denna verksamhet snarast möjligt skall kunna utbyggas i den omfattning, som motsvarar de ovan i personalförteckning och omkostnadsplaner angivna be— räkningsgrunderna för de statliga bidragen. Dessa stiftelsens bidrag till den allmänna forskningsverksamheten komma, såsom tidigare berörts, huvud- sakligen att avse dels de lönetillägg utöver de statliga anslagsbeloppen, som i särskilda fall kunna befinnas önskvärda, och dels anskaffande och kom- plettering av apparaturen.

Stiftelsen förbinder sig vidare att bestrida samtliga utgifter för central— laboratoriernas verksamhet (såväl direkta driftsutgifter såsom löner, mate— rialkostnader, nyanskaffning av apparatur o. s. v., som även allmänna om- kostnader i fråga om uppvärmning, belysning etc., dock med undantag av byggnadernas utvändiga underhåll) och ansvarar härvid för att verksam- heten bedrives i en omfattning, som motsvarar ett tillfredsställande ut- nyttjande av de till disposition ställda utrymmena.

I fråga om de årliga kostnaderna för forskningsverksamheten har så- lunda stiftelsen, utöver tidigare omnämnd hyra för centrallaboratorierna, icke bundits vid något fixt bidragsbelopp. Det torde under alla omständig- heter ställa sig synnerligen vanskligt att på förhand uppgiva bestämda årliga driftskostnader, som beräknas motsvara ett rimligt ianspråktagande av de för institutet planerade resurserna. En verkställd förhandsuppskatt- ning har givit vid handen, att en full utbyggnad av verksamheten i den förutsedda omfattningen kan förväntas kräva totala årliga bidrag från stif- telsen av i runt tal 300 000—450 000 kronor, varav 20—25 procent för den grundläggande forskningen vid institutet och återstoden för central- laboratoriernas verksamhet. I dessa belopp äro icke inräknade hyra för centrallaboratorierna och ej heller kostnaderna för nyanskaffandet av dyr— barare apparatur vid institutet respektive centrallaboratorierna. För sist- nämnda kostnader, vilka sannolikt komma att variera inom mycket vida gränser, torde anslag från fall till fall få beslutas vid sidan av de löpande driftsmedlen.

En preliminär uppskattning, som avser att med utgångspunkt från de planerade lokalutrymmena etc. fastställa en normal budget, måste alltså under alla förhållanden bliva mycket ungefärlig. Speciellt gäller detta den tillämpade forskningen, där driftsutgifter-na till icke ringa del förorsakas av tillfälliga men relativt dyrbara apparatförsök, Att fixera industriernas

framtida medverkan i forskningsverksamheten genom fastställandet under preliminära förhandlingar av ett dylikt belopp, som i så fall blott skulle kunna avse ett minimibelopp, synes därför innebära ett betydande osäker— . hetsmom'ent och torde även vara ägnat att på olämpligt sätt fastlåsa ut- vecklingen. Det torde då ur många synpunkter vara lämpligare att giva stiftelsens åtaganden en sådan innebörd, att dessa direkt ge uttryck för vad man här åsyftar, nämligen att stiftelsen generellt skall ansvara för verksamhetens utbyggnad i sådan omfattning att de planerade resurserna bli väl utnyttjade. Det väsentliga är, att den fasta grundval, som bildas av den statligt understödda grundläggande forskningsverksamheten, genom industriens medverkan utvidgas och erhåller sin naturliga påbyggnad i form av en teknisk tillämpningsforskning, i första hand i den omfattning som de planerade resurserna medgiva. Verksamheten bör därutöver succes— sivt kunna utbyggas genom fri anpassning till de skiftande krav, som föranledas av teknik-ens och industriens framtida utveckling. De allmänna åtaganden stiftelsen gjort i dessa avseenden synas utgöra en garanti för att träförädlingsindustrien är beredd icke blott att ställa vissa penningmedel till förfogande utan även att genom ett aktivt och intresserat samarbete medverka till och ansvara för forskningsverksamhetens bestånd och ut- veckling.

Enligt avtalsförslaget skulle sålunda staten och industriens bidrag till täckande av de årliga kostnaderna för institutets och de anknutna cen- trallaboratoriernas verksamhet sammanfattningsvis fördela sig sålunda:

Statens— bidrag beräknas, vid full utbyggnad i förutsedd omfattning av den grundläggande forskningsverksamheten, uppgå till (efter avdrag för _den av stiftelsen utbetalda hyran av 28 000 kronor per år) i runt tal 420 000 —440 000 kronor per år. !

Stiftelsens bidrag beräknas, med ledning av de ungefärliga beräkningar som kunna göras på nuvarande stadium, utgöras av dels hyra för dispositio- nen av centrallaboratoriernas lokaler, (omkring 28 000 kronor per år) och dels driftsmedel i övrigt, beräknade till cirka 300 000—450 000 kronor, vari ingå såväl kostnaderna för centrallaboratoriernas verksamhet som vissa komplet- terande bidrag till institutets grundläggande forskningsverksamhet vid sidan av de statliga anslagen. Härutöver tillkomma för stiftelsens del, på sätt som ovan angivits, bidrag för bestridande av kostnaderna för anskaffning och successiv komplettering av instrument och apparatur. Nämnda belopp hän— föra sig, liksom de angivna statliga bidragen, till verksamhet av en omfatt— ning som motsvarar ett normalt ianspråktagande av institutets och cen— trallaboratoriernas resurser.

81 Samarbetet mellan institutet och centrallaboratorierna.

Vad beträffar samarbetet mellan institutet och centrallaboratorierna i frå- gor, som gälla den vidare bearbetningen av de grundläggande forskningsresul— tat, vilka framkomma vid institutet, må framhållas, att det uppenbarligen i första hand måste anses vara industriens uppgift och ett industriens intresse att praktiskt utnyttja institutets arbetsresultat. Man kan därför förutsätta, att i de fall, där industriella tillämpningsmöjligheter anses föreligga, central— laboratorierna på sitt program komma att upptaga sådana av institutet före- slagna kompletteringsarbeten, som här avses. Skulle det i något fall icke anses lämpligt eller möjligt att utföra dessa arbeten i centrallaboratoriernas regi, kunna de utföras av institutet, varvid i fall av behov försökshallen står till förfogande för de vid undersökningarna eventuellt nödvändiga halvstora försöken.

Det förutsättes å andra sidan, att institutets avdelningschefer och i sista hand dess styrelse i möjligaste mån komma att taga hänsyn till uppslag och önskemål från centrallaboratorierna vid fastställandet av institutets all— männa forskningsprogram. Centrallaboratoriernas arbeten komma ofta att erfordra kompletterande undersökningar av grundläggande natur, och det torde i hög grad ligga i institutets eget intresse att, genom medverkan i dessa frågor, vidmakthålla kontakten med industrien och den tekniska utveckling- en. För det fall det icke skulle Visa sig önskvärt att dessa av centrallabora- torierna föreslagna grundläggande forskningsarbeten upptagas på institutets allmänna forskningsprogram (i vilket fall resultaten bli allmän egendom), kunna som ovan framhållits, undersökningarna likafullt utföras vid institu- tet på uppdragsgivarens (centrallaboratoriets) bekostnad och i regel med an- litande av extra hjälpkrafter.

% 12.

Det må framhållas, att fastheten av de av stiftelsen ingångna förbindelser- na icke är av den art, att de till stiftelsen anslutna organisationerna eller i sista hand dessas medlemmar kunna göras ekonomiskt ansvariga en för alla och alla för en. Det har icke ansetts vare sig möjligt eller nödvändigt att söka få till stånd förbindelser, genom vilka laga åtgärder skulle kunna vidtagas mot de enskilda företagen, därest avtalet icke uppfylles. En första förut- sättning för avtalets ingående är industriens klart manifesterade intresse för forskningen och villighet att deltaga. Detta utgör överhuvudtaget den grund, på vilken hela verksamheten ytterst bygger, och det torde få anses vara otänkbart att verksamheten, i det fall industrien skulle förlora intresset därför, skulle med framgång kunna fortsätta medelst avgifter, som genom rättsliga åtgärder avtvingades de enskilda företagen. Det har därför ansetts vara icke blott tillfyllest som garanti för industriens åtaganden utan även av väsentlig betydelse för den kommande forskningsverksamhetens effektiva

bedrivande, att den församlade träförädlingsindustrien, såsom här sker, sät- ter sitt forskningsintresse och sin samarbetsvilja och även i viss mån sin prestige i pant för avtalets fullgörande.

I detta sammanhang må påpekas, att de enskilda företagen teoretiskt ha möjligheten att framdeles undandraga sig sina åtaganden gentemot stiftel- sen genom att utgå ur organisationen. Skulle sådant utträde ske, blir följden att de kvarstående företagen få sina andelar i motsvarande mån ökade. Frä- gan är därför i första hand en intern angelägenhet för stiftelsen. Vederbö- rande organisationsstyrelser, vilka bilda stiftelsen, ha givetvis haft sin upp- märksamhet riktad på detta spörsmål, men ha samtliga ansett riskerna i nämnda avseende vara mycket ringa.

För att vara på den säkra sidan vid alla eventualiteter har i 5 12 införts en bestämmelse, att Kungl. Maj:t skall vara berättigad att uppsäga avtalet med ett års varsel, om stiftelsen skulle brista i uppfyllandet av sina förplik— telser. Med hänsyn till det ovan anförda samt till att industrien investerar betydande belopp i institutets utrustning, framstår en dylik utveckling såsom ytterst osannolik.

I övrigt torde beträffande avtalet endast behöva tilläggas, att dess ikraft- trädande förutsätter att branschorganisationerna, sedan vid ordinarie möten innevarande vår erforderliga stadgeändringar etc. genomförts, gentemot stif- telsen ikläda sig de förbindelser, som erfordras och som kunna av staten god- kännas. Dessutom gäller villkoret, att Kungl. Maj:t skall ha godkänt av- talet genom beslut, meddelat före den 1 juli 1942.

III. Kommentarer till »Stadgar för Svenska Träforskningsinstitutet».

Stadgarna ansluta sig till det framlagda förslaget beträffande verksamhe- tens inre organisation för vilken redogörelse lämnats i det föregående och torde endast kräva kommentarer i följande avseenden.

% 3.

Enligt bestämmelserna i denna paragraf skall institutets styrelse bestå av ordförande och tio ledamöter varav ordföranden samt fem ledamöter skola utses av Kungl. Maj:t samt fem ledamöter av träförädlingsindustriernas branschorganisationer. De av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna torde lämpl ligen böra representera skogsförsöksanstalten, statens tekniska forskningsråd, ingenjörsvetenskapsakademien samt den tekniska och vetenskapliga forsk— ningen respektive undervisningen. Industriens representanter å andra' sidan böra företräda träförädlingsindustriernas olika branscher, i första hand trä- varuindustri, cellulosaindustri, pappersindustri, wallboardindustri och even— tuellt även kolningsindustri. -

83 % 7.

De här inrymda bestämmelserna rörande patentering och därmed sam— hörande frågor överensstämma med de allmänna synpunkter utredning- en framlagt i sitt betänkande del I.

å9.

Med institutets skötsel äro förenade administrativa och organisatoriska uppgifter av betydande omfattning. I synnerhet under de första åren av institutets verksamhet, då organisationen skall närmare utprövas och an- passas efter de erfarenheter, som framkomma under arbetets gång, och då instruktion och arbetsordningar skola utformas samt förslag till budget och anslagsfördelning m. m. skola upprättas, torde det bliva av väsentlig vikt för institutets utveckling, att nämnda uppgifter handhavas av en på området väl kvalificerad och erfaren person. Det synes även med hänsyn till institutets verksamhet vara angeläget, att avdelningscheferna, vilka i första hand skola leda och utöva forskningen, i möjligaste mån bliva fritag- na från ovanberörda uppgifter. Med anledning härav har föreslagits till- sättande av en styresman för institutet, vars främsta uppg crifter blir att an- svara för institutets förvaltning och administration, att handlägga de för institutet i dess helhet gemensamma organisatoriska frågorna såsom perso- nalfrågor och dylikt samt att i övrigt verka samordnande och sammanhål- lande inom institutet. Han får därjämte viktiga uppgifter, när det gäller att medverka till uppbyggandet av ett möjligast intimt och förtroendefullt samarbete mellan institutet och de på området verksamma industrierna. Med den organisation som här föreslagits samt med de många grupper, som stå som bidragsgivare till institutet, torde styresmannen vidare kunna göra betydelsefulla insatser såsom samordnande kraft jämväl i frågor, som avse industriens bidrag till den grundläggande forskningsverksamhetens finanå siering. ,

De uppgifter, som enligt ovan ankomma på styresmannen, kunna even— tuellt bliva mindre maktpåliggande, när verksamheten väl blivit utbyggd i dess normala omfattning samt organisationsformerna stabiliserats. Ifråga-. varande befattning borde i så fall kunna förenas med annan syssla. Det bör givetvis ankomma på institutets styrelse, som under alla förhållanden har att utfärda närmare föreskrifter' 1 fråga om styresmannens åligganden, att taga ställning till och träffa avgörande 1 denna fråga.

5 11.

Utredningen hänvisar till vad i denna fråga anförts i samband med redo— görelsen för institutets förhållande till tekniska högskolan i Stockholm. Förenandet av professuren i träkemi med befattningen som chef för insti—

tutets träkemiska avdelning förutsätter givetvis i första hand överenskom— melse med professurens nuvarande innehavare. För att icke tvivel skall kunna uppstå angående huru denna fråga i framtiden skall ordnas har i stadgarna för institutet införts bestämmelse enligt vilken denna anknytning göres obligatorisk. Detta innebär närmast, att institutet till chef för nämnda avdelning skall utse innehavaren av den träkemiska professuren. Bestäm— melsen ifråga förutsätter, såsom utredningen ovan föreslagit, att vid återbe— sättande av professuren sådan ändring vidtages i fullmakten att innehava- ren samtidigt skall vara skyldig åtaga sig befattningen som chef för institu- tets träkemiska avdelning.

% 15—16.

Institutets styrelse har att årligen inom tid, som gäller i motsvarande fall för statliga verk, till Kungl. Maj:t avgiva förslag till beräkning av de statliga anslag, som enligt avtalet skola utgå under kommande budgetår. Beräkningen skall utföras enligt de principer, som ovan angivits, och alltså i första hand grundas på storleken av den vid tillfället anställda personalen.

I den män, på grund av under året inträdande förändringar i pris— och lönenivån, det skulle visa sig att, enligt de ovan angivna bestämmelserna, jämkningar erfordras i de statliga bidragsbeloppen, skall institutets styrelse före utgången av maj månad avgiva förslag härom till Kungl. Maj:t, som därefter fastställer storleken av sådana justeringar för budgetåret ifråga.

Räkenskap för den del av institutets verksamhet, till vilken enligt avtalet bidrag av statsmedel skola utgå, d. v. s. den på allmänt program utförda forskningsverksamheten samt administrativa göromål, böra för varje bud- getår upprättas före utgången av augusti månad. Redovisningen skall upp- ställas så, att därav klart framgår vilka personalkostnader, driftsutgifter och omkostnader som belöpa på den grundläggande forskningsverksamhe— ten och därmed sammanhängande administrativa göromål. Vidare bör framgå vilka bidrag från stiftelsens sida som under året utgått till denna del av verksamheten (som ovan framhållits avse dessa bidrag närmast löne- fyllnader och anskaffning av dyrbarare apparatur).

Revision av ovannämnda räkenskaper utövas av tvenne revisorer, av vilka den ena utses av Kungl. Maj:t och den andra av stiftelsen Svensk Träforskning. Av revisionsberättelsen skall ett exemplar ingivas till Kungl. Maj:t och ett till nämnda stiftelse.

Institutet skall årligen före utgången av september månad såväl till Kungl. Maj:t som till stiftelsen Svensk Träforskning avlämna redogörelse för den allmänna forskningsverksamheten under det sistförflutna budget- året.

m) Tilläggsavtal beträffande inrättande av ett centrallaboratorium för den grafiska industrien.

Under utredningsarbetets gång har av de representanter för pappersindu- strien, med vilka utredningen haft överläggningar, föreslagits, att i samband med det ifrågasatta pappersindustriens centrallaboratorium jämväl borde in— rättas ett centrallaboratorium för den grafiska industrial. Behovet av ett gemensamt forskningslaboratorium hade inom denna industri under de se- naste åren gjort sig starkt gällande och planer på dess im'ättande hade sedan en längre tid varit under förberedelse. Då den grafiska industrien väsent— ligen arbetar med papper som utgångsmaterial och förekommande forsk- ningsproblem inom papperstekniken och den grafiska tekniken därför ofta äro av närbesläktad natur, vore det ur många synpunkter lämpligt, att nämnda planer nu realiserades, varvid det grafiska laboratoriet kunde in— rättas i anslutning till pappersindustriens centrallaboratorium och planeras samtidigt med detta.

Utredningen har senare genom direkt kontakt med representanter för den grafiska industriens organisationer (nämligen Sveriges grafiska industriför— bund, Svenska boktryckareföreningen och Svenska tidningsutgivareförening- en) kunnat konstatera, att ett livligt intresse för frågan här förefinnes samt att man även från den grafiska industriens sida är av den uppfattningen, att ett blivande laboratorium lämpligen bör inrättas i nära anslutning till ett pappersindustriens centrallaboratorium.

Utredningen anser för egen del, att den grafiska industrien vore väl betjänt av ett laboratorium för central forskningsverksamhet. Denna industris teknik är nämligen helt grundad på utländskt utvecklingsarbete, och företagsenhe- terna äro med få undantag så små, att de knappast var för sig kunna utföra forskning. Den grafiska industriens omfattning (inemot 20 000 arbetare, produktionsvärde omkring 210 000 000 kronor) ger vid handen, att den tek- niska utvecklingen av denna industri utgör ett spörsmål av icke ringa bety- delse för vårt land. Det torde även böra framhållas, att, då det kanske vik— tigaste undersökningsområdet för den grafiska forskningen gäller sambandet mellan papper och tryckfärg, de forskningsresultat, som här kunna uppnås, indirekt även komma pappersindustrien till godo, bland annat i dess strävan att framskapa på världsmarknaden konkurrenskraftiga tryckpapperskvalite- ter. Då förläggningen av ett dylikt laboratorium i anslutning till det av utredningen föreslagna pappersindustriens centrallaboratorium synes kunna innebära stora fördelar ur samarbetssynpunkt samt då de båda i frågan in— tresserade industribranscherna synas vara eniga om det önskvärda häri, är utredningen för sin del beredd att tillstyrka en dylik anordning.

Enligt de planer, som företetts av en för ändamålet inom de grafiska indu— strierna tillsatt kommitté, skulle det ifrågasatta laboratoriet kräva en netto-

golvyta av cirka 250 m2. Nämnda planer äro emellertid ännu så länge allt— för preliminära för att kunna inarbetas i de till detta betänkande fogade rit- , ningarna och kostnadsberäkningarna för träforskningsinstitutet eller för att ', kunna bilda grundval för i avtal fixerade förbindelser rörande forskningens framtida ordnande på detta område. Man torde emellertid kunna räkna med att frågans behandling inom den grafiska industriens organisationer under instundande vår skall fortskrida så långt, att dessa före den 1 juli 1942 bliva i stånd att teckna förbindelser, liknande dem, som ingåtts av träför- ädlingsindustriens ovannämnda branschföreningar. Under förutsättning att så sker, och då hänsyn bör tagas till det grafiska laboratoriets utrymmen redan vid planläggande av byggnadsarbetena för träforskningsinstitutet, sy— nes det önskvärt, att staten för sin del före nämnda tidpunkt beslutar, att la— boratoriebyggnaden må innefatta även de för den grafiska forskningen av- sedda lokalerna. Den totala byggnadskostnaden skulle härvid beräknas till 1 770 000 kronor i stället för 1 700 000 kronor. Denna kostnadsökning inver- kar emellertid icke på medelsbehovet för budgetåret 1942/43.

Utredningen föreslår alltså, att för ordnande av denna fråga och under nämnda förutsättningar beträffande den grafiska industriens förbindelser, ett tilläggsavtal före den 1 juli 1942 ingås mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen Svensk Träforskning, varvid Kungl. Maj:t åtager sig att utvidga. sina för— bindelser enligt det tidigare nämnda huvudavtalet till att omfatta jämväl inrättande i anslutning till institutsbyggnaden av laboratorielokaler för cen- tral forskning inom den grafiska industrien med en nettogolvyta av högst 250 m2. Enligt tilläggsavtalet skulle stiftelsen Svensk Träforskning å sin sida, efter överenskommelse med den grafiska industriens ledande organisationer och genom för Kungl. Maj:t godtagbar förbindelse, förklara sig villig utsträcka sina åtaganden till att omfatta dels gäldande av årlig hyra om 6 procent å den på ovannämnda laboratorielokaler belöpande andelen av byggnadskost- naderna, dels anskaffande och bekostande av all för verksamheten därstädes behövlig utrustning och dels anskaffande av de driftsmedel, som kunna er- fordras för att förutsedda utrymmen och apparativa resurser för den gra- fiska forskningen skola bli i tillfredsställande grad utnyttjade. För nämnda förbindelser skulle, i vad avser giltighetstid och uppsägning samt i tillämp- liga delar i övrigt, gälla de bestämmelser, som angivas i huvudavtalet.

4. Sammanfattning.

En väsentlig förutsättning för att våra skogars produkter skola kunna på. ändamålsenligaste sätt nyttiggöras är att resurser tillskapas för en vittomfat- tande, delvis på lång sikt ställd tekniskt-vetenskaplig forskningsverksamhet

på skogsproduktområdet, som kan bereda vägen för och leda det tekniska framstegsarbetet. Utredningen anser det vara en angelägenhet av omedelbar och vittgående betydelse att denna fråga ordnas på sådant sätt, att vårt land skall kunna uppnå en ledande ställning på skogsproduktforskningens område.

Utredningen har funnit, att ett rationellt ordnande av skogsprodukt- forskningen icke kan åstadkommas genom ökad medelstilldelning till redan befintliga forskningsorgan. För åstadkommande av dels de nya resurser, som här erfordras och dels det önskvärda samordnandet av skogsprodukt— forskningens olika grenar bör upprättas ett särskilt institut för centrali- serad forskningsverksamhet inom såväl de trätekniska som papperstekniska och träkemiska områdena.

Den bränsletekniska forskningen torde för nuvarande förhållanden bliva i tillfredsställande omfattning tillgodosedd genom inrättandet av den bränsle- tekniska försöksstation, varom beslut fattades av 1941 års riksdag. Forsk- ning på träkolningsområdet intager en mellanställning mellan träkemisk och bränsleteknisk forskning och torde böra bedrivas i samarbete mellan det ovannämnd-a träforskningsinstitutet och den bränsletekniska försöks- stationen.

Verksamheten vi-d ett centralt institut för skogsproduktforlenng bör omfatta dels undersökningar på längre sikt rörande de grundläggande pro— blemen, dels undersökningar avseende de tillämpningsproblem, som upp— stå, när det gäller att på forskningsresultaten bygga nya tekniska proces- ser eller fullkomna tekniken inom redan existerande fabrikationsgrenar. Forskningen bör administreras och finansieras genom samverkan mellan staten och de på träförädlingsområdet verksamma industrierna, varvid sta- tens insatser främst böra ha till uppgift att garantera upprätthållandet i viss omfattning av den grundläggande forskningsverksamheten under det att industrien skulle svara för de med den tillämpade forskningen förbundna kostnaderna.

Beträffande verksamhetens yttre organisation förordar utredningen, att den grundläggande forskningsverksamheten organiseras i form av en en- skild anstalt (Svenska Träforskningsinstitutet), vars högsta ledning hand— haves av en styrelse, vari såväl staten som träförädlingsindustrierna äro representerade. Den tillämpade forskningen bör förläggas till branschvis organiserade centrallaboratorier, vilka skola administreras och finansieras av industriens ledande branschorganisationer. Centrallaboratorierna skola inrymmas i samma byggnad som institutet och förutsättas nära. samarbeta med den grundläggande forskningen.

Utredningen har ansett det vara en viktig uppgift för institutet att i samband med forskningsverksamheten medverka till utbildningen av tek—

niker och forskare inom av institutets verksamhet berörda områden. I förslaget har därför sörjts för att nära kontakt skall komma till stånd mellan institutet och tekniska högskolan i Stockholm, bland annat genom anknytande av ledande forskare vid institutet som lärare vid tekniska. högskolan samt beredande av möjligheter för vissa av högskolans studerande att utföra examens— eller studiearbeten vid institutet.

Vid förhandlingar, som av utredningen inletts med representanter för träförädlingsindustriens ledande branschorganisationer, nämligen Svenska cellulosaföreningen, Svenska pappersbruksföreningen, Svenska plywood— fabrikanternas förening, Svenska trämasseföreningen, Svenska trävaru- exportföreningen och Svenska wallboardfabrikanternas förening, har träf- fats överenskommelse enligt vilken nämnda organisationer skola bilda en stiftelse benämnd Svensk Träforskning med uppgift att å organisatio- nernas vägnar med Kungl. Maj:t teckna avtal, vari fixeras statens och industriens ömsesidiga åtaganden i fråga om institutets upprättande och verksamhetens administration och finansiering. Förslag till dylikt avtal, vil— ket nämnda organisationer anslutit sig till och underskrivit i egenskap av stiftelsens Svensk Träforskning stiftare, har bilagts betänkandet.

Enligt avtalet skall staten å egen tomt låta uppföra byggnad för insti— tutet. Vissa lokaler skola mot årlig hyra ställas till stiftelsens disposition att tagas i anspråk för centrallaboratoriernas verksamhet. Staten lämn-ar vidare årliga anslag avseende löner och direkta driftsutgifter för grund- läggande forskningsv-erksamhet i viss omfattning och bestrider jämväl kostnaderna-för uppvärmning, renhållning, underhåll och dylikt av insti- tutets lokaler. Stiftelsen å sin sida åtager sig, förutom ovan nämnd hyra, att anskaffa och bekosta all för verksamheten erforderlig utrustning i av— seende på inventarier, apparatur m. m. samt att bekosta driften vid cen- trallaboratorierna ävensom att lämna vissa årliga bidrag till den grund— läggande forskningsverksamh-eten till komplettering av de statliga ansla- gen. Avtalet träder i kraft under förutsättning å ena sidan att det av Kungl. Maj:t godkännes genom beslut meddelat före den 1 juli 1942, å andra sidan att de organisation-er, som bilda stiftelsen, före nämnda tid- punkt iklätt sig ansvar för de förbindelser, som enligt avtalet ankomma på stiftelsen.

Med hänvisning till den redogörelse för utredningens förslag, som läm— nats i föregående avsnitt av detta betänkande, får utredningen härmed hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

a t t godkänna bifogade förslag till avtal mellan Kungl. Maj:t och stif- telsen »Svensk Träforskning» angående inrättande och drivande av ett in- stitut för forskning rörande skogens produkter och deras utnyttjande;

a t t för påbörja-nde av den byggnad, som enligt avtalet skall uppföras på för ändamålet föreslagen tomt, för budgetåret 1942/43 anslå 600 000 kronor, samt

a t t bemyndiga Kungl. M aj:t att före den 1 juli 1942 träffa tilläggsav— tal med nämnda stiftelse rörande inrättande i anslutning till institutet av ett centrallaboratorium för den grafiska industrien.

Träkolstillverkningens fördelning på milor och ugnar samt på olika . råmaterial åren 1921—1938.1

1 H. Bergström, Handbok för kolare, Sthlm 1941, del II, 5. 1.

% av hela träkolstillverkningen och i genom- snitt för åren: 1921—1930 1931—1934 1934—1938 Milko] ur skogsved ............ 66 68 73 Milko] ur ribb ............... 16 13 12 Ugnskol ur skogsved ........... 12 13 9 Ugnskol ur ribb .............. 6 6 6

Bilaga 1 a.

f

Bilaga 1 b. Produktion av träkol åren 1910—1938.1

Av skogsved Av sågverksribb Summa __ _

__ l Varde 1 Å r milkolade | ugnskolade milkolade | ugnskolade tr ako 1 OOO—tals

Kronor

T 11 s e n t a 1 h e k t. o 1 i t e r

1910 ..... 27 791 3 098 10 184 540 41 613 26 216 1918 ..... 34 198 3 330 5 996 598 44 122 112 511 1919 ..... 23 792 3 169 5 928 1 016 33 905 75 269 1920 ..... 21 100 3 429 6 081 1 411 32 021 74 608 1921 ..... 12 465 1 498 2 563 588 17 114 34 399 1922 ..... 11 951 1 648 2 942 1 018 17 559 14 925 1923 ..... 11 184 1 944 4 734 1 392 19 254 15 210 1934 ..... 16 638 2 910 4 366 1 194 25 108 22 597 1925 ..... 14 520 2 699 4 064 1 435 22 718 22 036 1926 ..... 14 951 2 291 3 263 1 286 21 791 20 047 1927 ..... 12 332 1 820 2 504 1 269 17 925 15 594 1928 ..... 11 696 2 007 2 975 1 317 ,17 995 15 475 1929 ..... 13 515 2 607 3 103 1 469 20 694 18 831 1930 ..... 12 433 2 279 2 645 1 359 18 716 18 154 1931 ..... 9 391 1 612 1 534 775 13 312 12 513 1932 ..... 6 568 1 377 1 199 759 9 903 8 219 1933 ..... 6 180 1 289 1 213 799 9 481 6 636 1934 ..... 10 273 1 814 2 191 753 15 031 10 822 1935 ..... 11 999 1 648 2 063 832 16 542 12 406 1936 ..... 11 839 1 220 1 828 926 15 813 12 492 1937 ..... 12 943 1 743 2 817 1 201 18 704 22 631 1938 ..... 15 313 1 440 2 153 1 083 19 989 27 784

1 H. Bergström, Handbok för kolare, Sthlm 1941, del II, s. 89.

Produktion av biprodukter vid kolning åren 1910—1938.1

Bilaga 1 c.

Trätjära, tjärolja Terpentinolj & o. d. samt trätjåre- Träsprit Å bCCk rå. renad r 1 000 1 000 1 000 1 000 ton kronor ton kronor ton kronor ton kronor 1910 4 783 408 668 159 — — 495 278 1918 9 744 8 513 1 292 2 570 507 2 059 480 1 500 1919 7 705 2 767 1 058 893 532 820 437 849 1920 8 245 1 733 600 336 707 1 292 631 2 036 1921 4 817 835 613 185 379 237 335 371 1922 4 501 649 483 87 344 237 331 217 1923 7 144 1 167 454 85 405 291 505 353 1924 7 263 1 102 592 91 237 158 654 424 1925 7 855 1 069 656 75 336 181 692 364 1926 7 664 1 044 541 66 209 105 562 320 1927 7 735 1 003 616 69 185 74 626 343 1928 7 497 959 686 72 60 23 666 316 1929 8 944 1 203 668 97 98 39 748 338 1930 8 428 865 615 61 95 29 679 273 1931 5 610 722 411 31 89 38 845 339 1932 5 148 599 462 35 76 35 803 326 1933 4 400 547 312 28 52 23 822 366 1934 7 363 1 009 445 56 61 32 923 499 1935 7 861 1 085 4l8 32 62 30 933 405 1936 8 147 1 253 400 29 73 29 827 339 1937 9 964 1 724 476 36 35 18 1 438 690 1938 8 499 1 429 395 34 30 13 1 218 424 ' H. Bergström, Handbok för kolar-e, Sthlm 1941, del II, 5. 90.

93 Bilaga 1 d.

Export av plank, battens och bräder åren 1849—1939.1

Å r 1 OOO-tals 1 åZr-dfals standards k ronor 1849 89 1859 197 1869 436 1879 570 - 1889 863 95 388 1899 1 026 115 865 1909 728 104 289 1910 894 137 951 1912 948 131 291 1914 816 126 776 1916 1 054 245 652 1918 651 214 596 1920 917 467 180 1922 978 240 311 1924 856 214 345 1926 845 193 487 1928 958 228 205 1930 902 196 940 1931 662 118 255 1932 694 110 482 1933 833 142 534 1934 851 170 219 1935 698 122 987 1936 797 148 643 1937 796 196 927 1938 619 140 383 1939 688 161 166 ' För åren 1849—1879: Ekmans Hand- bok i skogsteknologi, 2:a uppl., Sthlm 1922; 1889—1939: Trävaruexportfören'm- gens sammandrag av off. stat.

Produktion och export av plywood och faner "åren 1913—1939.

Samtl. siffror enl. off. stat.

Plywood: alla slag av limmade fanerskivor. Enkelfaner: fanerskivor av högst 7 mm tjocklek.

Produktion Export År Enkelfaner Plywood S:a faner Enkelfaner Plywood S:a faner

ton 11330 ton 11220 ton 11320 ton 11220 ton 11320 ton 1 13190 1913 — — —— — — 682 37 23 581 581 618 604 1914 -— — — -— — 566 36 15 412 65 448 80 1916 — — —— — — 925 90 43 1 514 396 1 604 439 1918 — — — —— — 1 164 201 248 386 226 587 474 1920 — — — — — 2 287 91 151 1 315 922 1 406 1 073 1922 — — — — — 1 014 171 108 554 141 725 249 1924 — — — — — 1 965 166 123 781 268 947 391 1926 — — — — — 3 122 104 72 1 219 470 1 323 542 1928 — -— — — — 5 834 189 138 1 920 916 2 109 1 054 1930 — — — — — 7 567 233 164 5 141 1 876 5 374 2 040 1931 1 568 1 110 14 708 5 549 16 276 6 659 200 145 4 803 1 657 5 003 1 802 1932 1 375 923 12 638 4 904 14 013 5 827 420 293 3 840 1 365 4 260 1 658 1933 1 318 855 13 667 4 776 14 985 5 631 468 304 4 763 1 618 5 231 1 922 1934 1 557 1 081 14 835 5 886 16 392 6 967 708 496 4874 1 682 5 582 2 178 1935 3 000 1 712 19 329 7 469 22 329 9 181 635 444 6 809 2 361 7 444 2 805 1936 3 815 2 363 22 259 8 183 26 074 10 546 692 533 8 532 2 954 9 224 3 487 1937 4 345 2 638 22 159 8 687 26 504 11 325 910 877 8 374 2 962 9 284 3 839 1938 4 400 2 663 20 034 8 162 24 434 10 825 664 640 7 822 2 691 8 486 3 331 1939 4 875 2 821 18 769 7 933 23 644 10 754 1 002 821 5 930 2 115 6 932 2 936

95

Produktion av möbler, trähus och andra snickeriarbeten

åren 1910—1939.

Å Snickeriarb. Möbler Trähus r

1 000 kr. 1 000 kr. St. 1 000 kr. 1910 11 281 15 777 — — 1912 12 228 18 602 — — 1914 14 485 15 320 — —- 1916 15 885 22 706 — — 1918 27 047 51 693 — — 1920 45 830 60 824 — — 1922 24 753 28 801 — — 1924 34 900 34 826 — — 1926 36 891 39 973 — — 1928 39 427 43 969 — — 1930 47 694 50 980 -— » — 1931 44 588 46 149 1 045 4 172 1932 36 581 38 115 1 346 4 851 1933 31 644 34 062 1546 5 037 1934 43 275 41 958 2 316 8 396 1935 55 156 50 684 3 187 13 081 1936 65 091 57 886 4 093 17 625 1937 74 777 64 903 4 889 18 588 1938 80 394 71 216 5 385 22 870 1939 92 196 76 185 6 914 30 531

Samtl. siffror enl. off. stat.

Bilaga 1 g. Produktion av kemisk och mekanisk massa åren 1892—1939.

Produktion1

Sulfitmassa Sulfatmassa Summa. slipmassa

Å . .. 1' Blekt Oblekt Blekt Oblekt kemisk massa beraknadsomtorr

Vikt Värde Vikt Värde Vikt Värde Vikt Värde Vikt Värde Vikt Värde ton 1 000 kr. ton 1 000 kr. ton ] 000 kr. ton 1 000 kr. ton 1 000 kr. ton 1 000 kr.

1892........ - - - - - - - 48000 - 46000 '

1899. . . . . . . . - - ' - — . - 148 279 18 536 116152 6 730 1909 . . . . . . . . - - - - ' - - - 477 987 56 470 207 971 14 372 1910 . . . . . . . . - . - - - » - - 675 030 78 456 274 324 17 214 1912 . . . . . . . . - . - - - - - - 809 684 95 704 316 169 20 031 1914 . . . . . . . . 48 462 8 521 670 578 84 765 13 701 2 037 133 172 15 938 865 913 111 261 269 217 16 896 1916 . . . . . . . . 30 433 12 102 744 963 167 208 8 230 1 904 194 647 47 203 978 273 228 417 346 184 30 997 1918 . . . . . . . . 25 393 13 604 453 008 139 864 5 087 2 400 170 296 55 195 653 784 211 063 266 469 46 065 1920 . . . . . . . . 63 983 49 038 705 021 370 643 14 324 9 744 190 305 86 865 973 633 516 290 324 767 99 696 1922 . . . . . . . . 70 895 21 170 686 109 128 185 6 790 1 943 234 190 43 676 997 984 194 974 305 198 34 218 1924 . . . . . . . . 103 645 28 502 844 456 156 545 875 277 296 654 55 813 1 245 630 241 137 449 649 48 456 1926 . . . . . . . . 121 397 35 555 924 338 192 480 — — 393 767 82 612 1 449 502 310 647 476 511 52 554 1928 . . . . . . . . 126 257 36 461 802 762 144 571 — — 429 985 79 989 1 359 004 261 021 540 617 46 933 1930 . . . . . . . . 182 148 46 886 1 048 945 182193 — — 622 660 84 360 1 853 753 313 439 577 471 49 247 1931 . . . . . . . . 173 181 40 181 864 235 131 249 1 281 220 610 409 72 935 1 649 106 244 584 548 596 39 357 1932 . . . . . . . . 191 251 38 641 684 985 91 375 8 821 1 827 613 077 75 021 1 498 124 206 864 498 201 31 009 1933 . . . . . . . . 229 131 43 336 952 730 121 693 21 099 3 998 748 669 81 597 1 951 629 250 624 610 781 37 852 1934 . . . . . . . . 265 460 52 503 1 037 938 132 583 37 225 7 618 860 934 98 601 2 201 557 291 305 667 943 42 110 1935 . . . . . . . . 310 441 58 857 1 048 308 131 737 54 315 11 034 892 869 104 730 2 305 933 306 358 671 628 37 329 1936 . . . . . . . . 365 021 71 952 1 093 299 141 900 70 031 15 717 976 743 120 202 2 505 094 349 771 675 410 41 945 1937 . . . . . . . . 466 325 111 914 1 169 836 184358 86 904 21 118 1 066 668 158 818 2 789 733 476 208 733 699 60 824 1938 . . . . . . . . 405 649 103 710 904 325 167 364 98 634 20 723 778 795 122 967 2 187 403 414 764 362 766 57 592 1939 . . . . . . . . 463 736 98 192 883 571 148 437 127 062 25 073 724 764 100 829 2 199133 372 531 372 261 55 992

' 1892—1912 Cellulosaföreningens festskrift, år 1918, efter off.stat.

1914—1938 ) ummnnÅ-nn ." Al.) ml.—|.

Export av kemisk och mekanisk massa åren 1892—1939.

Produktion1

Sulfitmassa

Sulfatmassa

Blekt

Oblekt

Blekt Oblekt

Summa kemisk massa

Slipmassa

beräknad som torr

Vikt

ton

Värde

1 000 kr.

Vikt

ton

Värde

1 000 kr.

Vikt Värde Vikt Värde ton 1 000 kr. ton 1 000 kr.

Vikt ton

Värde 1 000 kr.

Vikt ton

Värde 1 000 kr.

1892. . ..

1899.. 1909.. 1910. 1912. 1914.. 1916. 1918. 1920.. 1922. 1924. 1926. 1928.. 1930. 1931. 1932.. 1933.. 1934.. 1935.. 1936.. 1937.. 1938.. 1939..

39 274 25 653 19 577 15 776 44 603 70 379 79 453 90 212 102 347 138 090 150 915 152 026 199 712 214 719 268 317 311 942 393 174 309 258 428 295

.

6 873 4 843 6 961 7 526 42 144 21 790 23 008 27 922 30 135 38 848 37 123 32 322 40 255 43 668 53 482 64 052 98 203 83 028 93 583

510 278 540 735 524 454 386 318 532 677 622 196 681 632 681 285 610 317 776 741 636 146 498 379 742 312 752 098 763 324 848 371 909 556 708 736 789 109

1 1892—1 91 2 Cellulosaföreningens festskrift, år 1 9 1 4— 1 9 3 8

)

sammandrag av off.stat.

.

63 274 70 284 132 277 129 992 295 376 124 468 130 591 145 472 113 730 139 493 98 929 68 603 96 339 102 057 100 318 112 803 147 633 123 632 118 162

18 152 2 995 78 088 9 214 9 364 1 617 85 892 11 087 7 118 2 035 141 329 34 749 3 610 1 608 58 415 19 937 8 482 6 585 132 087 70 557 4 989 1 368 196 882 39 833 1 442 459 241 387 45 430

375 98 314 212 68 201 1 544 304 332 572 62 967 461 952 66 156 84 18 513391 58710 2 443 644 418 665 53 375) 21 846 4 220 637 752 70 540 46 809 7 445 675 535 80 578 56 588 11 266 700 963 84 252 69 719 14 785 734 954 92 118 87 220 19 893 809 491 118 994 92 793 20 042 576 049 86 543 129 067 24 100 676 744 82 144

191 8, efter ofistat.

13 157 113 542 387 458 510 313 645 792 661 644 692 528 464 119 717 849 894 446 1 003 914 1 186 084 1 046 780 1 376 783 1 300 536 1 071 513 1 601 622 1 679 161 1 789 192 1 964 986 2 199 441 1 686 836 2 023 215

6 373 15 826 49 098 63 682 82 356 87 831

176 020 159 063 414 662 187 459 199 488 241 693 207 136 244 497 194 780 154 948 211 354 233 778 249 318 283 758 384 723 313 245 317 989

38 128 73 401 103 283 141 457 166 331 138 837 177 233 159 541 162 785 152 681 217 303 216 509 280 006 263 772 266 619 220 794 314 078 319 823 313 726 314 574 353 055 298 803 306 070

3 050 4 901 8 261 9 000 11 598 9 431 16 823 32 528 60 480 17 809 25 657 25 835 27 124 25 047 21 871 14 114 20 453 22 801 20 531 21 195 30 924 28 813 27 653

Produktion av biprodukter vid massatillverkning åren 1913—1939.

Bilaga 1 i.

Vidsulfitkokning Vid sulfatkokning År sullgåslgit Nizzalgl Metanol 100 % Terpentinolja Flgåztnsde

ton 11230 ton 11330 ton 1 000 kr. ton ] 000 kr. ton 11390 1913 1 726 509 1 0.5 15 6 311 90 793 107 1914 1 496 449 6 3 11 4 347 119 755 101

ra renad ton 1 000 ton 1 000 kr. kr. 1916 2 084 1 005 8 7 10 8 326 226 445 581 2 410 3 226 1918 2 655 4 110 16 63 24 74 415 1 369 329 1 641 2 514 8 099 1920 5 573 5 481 1 2 60 55 192 121 655 752 2 576 932 1922 4 735 1 247 — 105 85 258 74 864 497 691 67 1924 2 648 629 —— 174 146 469 114 932 436 2 058 260 rå renad 1 000 1 000 ton kr. ton kr. 1926 6 168 1 292 _ —— 159 103 74 39 302 61 1 530 813 4 118 735 1928 5 818 1290 — — 184 91 43 26 846 130 1 195 370 4 114 707 1930 11 738 2 832 _ _— 358 110 163 83 1 296 142 1 500 397 6 906 1 077 1931 11 461 2 977 -— — 285 73 121 50 1 316 136 1 594 367 5 499 570 1932 9 100 2 206 -— — 366 64 72 30 1314 142 1 456 425 5 281 476 1933 15 349 3 764 -— 421 75 111 46 2 345 413 1 749 571 4 462 371 1934 17 983 4 870 —— 426 76 139 57 2 811 509 2 226 681 6 626 558 1935 20 390 6 639 -— — 368 67 144 56 3 276 531 2 234 679 8 214 752 1936 20 552 6 590 — — 357 70 150 62 3 285 589 2 278 750 14 892 1 662 1937 21 680 6 224 -— 318 62 148 63 5 210 907 1 998 597 21 213 3 626 1938 22170 6 233 — 216 42 106 46 4 679 687 1 199 285 20 389 2 929 1939 27 855 7 363 -— 223 40 111 53 4 380 558 1 464 364 21 653 2 744 Samtl. siffror enl. oåstat.

Bilaga 1 j. Produktion av papper och papp åren 1910—1939. P r o (1 U k t i o n P o p p e r ÅT P a p [) Summa Totalt 1 Tidningspapper Omsl. papper greaseproof Pergamyn ton 1 000 kr. ton 1 000 kr. ton 1 000 kr. ton 1 000 kr. ton ] 000 kr. 1910 36 805 5 552 226 951 48 334 1912 38 554 5 534 278 983 58 605 - - - - - - 1914 51464 7 734 261 676 55 357 90 695 13166 119 809 25 491 4 226 1 060 1916 78 599 19 733 330 887 119 513 121389 25 124 144 157 58 588 7 435 3 591 1918 51 480 27 309 242 324 204 539 76 677 32 096 114 131 105 938 4 297 3 966 1920 61752 42 265 338 321 308 223 146 801 100 810 130 917 117 770 8 010 10 410 1922 53 004 17 862 335171 122120 153 378 42 779 129 353 47 676 6 883 2 948 1924 66 673 21 144 457 258 149 573 198 456 48 899 173 051 58 719 13 783 5 585 1926 78 160 24 955 519 860 172 925 216 550 53 232 200 726 70 595 20 681 8 721 1928 88 210 26 164 512 374 158 100 211 734 45 603 203 302 67 568 17 127 7 204 1930 97 825 27 837 559 135 162 458 225 038 44 787 228 729 69 801 23 037 9 408 1931 74 023 17 559 623 544 162 276 248 316 44 962 257 502 68 504 26 562 8 779 1932 75 821 17 159 614 469 152 802 242 555 38 971 250 484 65 153 26 965 8 799 1933 82 595 17 531 637 936 146 206 250 011 35 624 262 268 63 666 25 800 7 986 1934 97 067 20 685 693 963 156 323 258 888 34 883 293 145 70 340 29 317 8 892 1935 112 912 23 460 751 597 167 078 275 014 36 076 320151 74 451 28 133 8 420 1936 116 112 24 495 778 989 179 763 263 524 35 977 354 794 85 096 28 635 8 916 1937 134 667 31 693 843 681 224 645 283 206 41 685 389 537 112 259 31 197 11 955 1938 116 100 29 249 667 888 186 564 258 431 44 732 263 245 79 354 18 030 7 794 1939 134 408 32 648 816 509 215 657 281 000 45 520 362 672 99 207 27 728 10 628

* Omfattar samt]. i den off.stat. medtagna papperssorter

Siffrorna för produktionen 1910—1932 enl. 06.5tat.

) )

1933—1939 enl. Sv. Pappersbruksföreningens sammandrag av oästat.

tillverkade vid pappersbruk.

Bilaga 1 k.

Export av papper och papp åren 1910—1939.

Export

P a p p e r År P & p p T t lt! T'd . O 1 Summa greaseproof o a i mngspapper ms . papper Pergamyn ton 11390 ton 1 1330 ton 11390 ton 1 1380 ton 1 1530 1910 21 958 2 914 144 541 29 061 —— 30 556 7 138 4 2

1912 22 908 4 386 182 919 35 135 63 072 9 776 98124 20 185 1 284 385 1914 26 667 4 817 164 710 35 010 55 213 8 998 87 763 20 239 3 115 834 1916 42 779 11 108 221 508 76 527 90 748 18 831 109 399 47 400 5 578 2 602 1918 20 467 8 986 134 702 128 834 41 572 18 604 79 583 96 301 2 020 2 139 1920 24 757 15 625 274 396 243 411 116 432 81 491 128 067 124 824 3 426 4 092 1922 21 722 6 736 273 177 100 979 131 229 38 513 119 207 48 692 3 728 1 773 1924 25 710 7 604 351 791 113 814 165 262 42 299 159 579 58 456 5 711 2 500 1926 31 399 9 377 388 516 130 179 173 833 44 738 181 290 70 225 4 904 2 110 1928 36 670 10 278 373 566 115 942 160 343 35 818 184 569 67 050 9 709 4 098 1930 42 057 12 689 402 109 115 447 175 157 35 860 194 822 65 292 10 030 4 188 1931 42 157 12 384 443 575 112 017 183 111 34 166 215 602 61 078 24 445 8 401 1932 46 174 13 634 426 763 102 926 185 557 32 500 202 107 55 472 19 281 6 706 1933 58 002 16 963 458 722 100 887 182 827 26 548 228 326 57 672 24 136 7 765 1934 51 537 12 737 490 714 106 185 190 589 25 186 252 768 63 808 24 161 8 087 1935 61 269 14 274 530 461 111 898 207 279 27 025 272 026 66 562 24 155 7 998 1936 61 672 14 330 526 439 112 649 180140 23 279 293 288 70 728 24 585 7 845 1937 70 288 15 618 570 326 141 113 197 785 28 202 318 223 91 452 24 806 8 942 1938 56 396 15 179 395 948 102 327 161 613 25 915 196 523 59 959 13 180 5 473 1939 63 283 16 000 495 478 119 694 176 458 27 694 274 234 74 282 19 545 7 213

1 Omfattar samtl. i den ofistat medtagna papperssorter tillverkade vid pappersbruk. Siffrorna för exporten 1910—1929 enl. olistat. » ) » 1930—1939 enl. Sv. Pappersbruksföreningens sammandrag av ofistat.

101 Bilaga 1 l.

Produktion och export av träfiberplattor åren 1931—1939.

Produktion Export Å r ton 1 000 kr. ton 1 000 kr.

1931 .......... 15 579 4 811 1932 .......... 19 470 6 230

1933 .......... 26 183 7 003 - ' 1934 .......... 33 243 8 343 13 737 5 697 1935 .......... 48 685 12 359 17 621 7 099 1936 .......... 63 056 16 383 18 983 6 881 1937 .......... 84 165 22 382 23 662 8 056 1938 .......... 93 075 23 755 21 718 7 000 1939 .......... 120 778 31 083 42 950 12 601

Samtl. siHror enl. off. stat.

Träförädlingsindustriernas produktionsvärde, nettoinkomst och andel i exporten.

I nedanstående tabell 1 angives bruttoproduktionsvärdet år 1937 (saluviirdet) för de viktigaste på skogens produkter grundade förädlingsindustrierna.

Tabell 1. Bmttoproduktionsvärde (saluvärde) för vissa skogsprodukt— industn'e'r år 1937 ( off. stat).

Träindustri 1 000 kr. Sågade och hyvlade trävaror av inhemska träslag .................. 331 560 Låd- och fanerfabriker Emballagelådor, enkel- o. kryssfaner ............................ 15200

Snickeri- o. möbelfabriker Snickeriarbeten ................................................ 160 058

Annan trävarufabrikation

Impregnerade trävaror .......................................... 2 937 Korgmakararbeten ............................................. 724 Träfiberplattor, träull etc. ....................................... 27 587

Summa 31 248

Pappersmassefabn'ker Pappersmassa, cellulosavadd ................... . ................ 435 478 Biprodukter ................................................... 1 1 470

Summa 446 948 Pappersbruk o. pappfabriker Papp och papper samt vulkanfiber.. ............................ 254 623

Kartongvarufab'r o. a. pappersind. Papperspåsar o. -säckar ......................................... 12 534

Kolm'ngs- o. trädestillationsverk samt milkolning. Träkol (inkl. milkol) ........................................... 22 320 Biprodukter ................................................... 2 468

* Summa 24 788 Summa samtliga varuslag ....................................... 1 276 959

Det sammanlagda produktionsvärdet, soui följaktligen skulle uppgå till 1 27720 milj. kronor, innehåller emellertid vissa dubbelräkningar, i det att salu-

produkterna från en del av de i tabellen angivna industrierna av andra skogs— industrier utnyttjas som halvfabrikat för fortsatt förädling (t. ex. sågade trä- varor för låd— och snickerifabriker, pappersmassa för pappersbruken, etc.). Be— traktar man de nämnda skogsproduktindustrierna såsom utgörande ett slutet produktionsområde, vars avsättning utåt i form av förädlade produkter det gäller att bestämma, böra uppenbarligen dessa inre dubbelräkningar elimineras. De korrektioner, som i detta avseende böra företagas, ha beräknats till sam— manlagt 105.o milj. kronor. Det sålunda korrigerade värdet av de förädlings— produkter, som nämnda industrier under året levererade för inhemsk konsum- tion eller export, uppgår alltså till cirka 1 172 milj. kronor.

Av intresse är att erhålla en uppfattning om den värdestegring, som är ett resultat av råprodukternas (gagnvirkets) förädling inom de nämnda skogspro— duktindustrierna. För att beräkna detta bör från det totala salutillverknings- värdet dragas dels värdet av de ingående skogliga råvarorna, dels värdet av övriga vid förädlingen använda råvaror och bränslen ävensom avskrivningar å produktionskapitalet. Beräkningar härav angivas i nedanstående tabeller 2 och 3.

Tabell 2. Skogsproduktindustriernas kostnader för skogliga råvaror år 1937.

Virke till: Milj. kr. Sågverk ........................................................... 1985 Fanerfabriker1 ..................................................... 6.8 Träfiberplattor, impregn. trävaror2 ................................... 15.2 Pappersmassefabriker ............................................... 209.4 Träkol ............................................................ 10.3

Inalles 4403

1 60 % av saluvärdet. ' 50 % av saluvärdet.

Tabell 3. Kostnader för övriga råvaror, bränsle och

avskrivningar år 1937. Milj. kr. Sågverk1 .......................................................... 34.8 Låd- o. fanerfabriker2 ............................................... 1.5 Snickeri- o. möbelfabriker2 ........................................... 16.0 Annan trävarufabril—ration= .......................................... 3.1 Pappersmassefabriker3 .............................................. 1293 Pappersbruk o. pappfabriker4 ........................................ 50.9 Kartongvarufabriker etc.2 ........................................... 1.3 Kolningsverk o. d.5 ................................................. 2.4

Inalles 239.3

* 10.5 % av saluvärdet (enl. K. Kock). —- 2 10 % av saluvärdet. —— " 29.7 % av saluvärdet. Denna relation har K. Kock använt är 1936 (stat. off. utr. 1938: 53, sid. 94); den verkar dock vara över- drivet hög. —- ' 20 % av saluvärdet. 5 15 % av saluvärdet.

De nämnda skogsindustrierna övertogo alltså är 1937 gagnvirke (inkl. kolved) från skogen till ett värde av 440 milj. kronor samt underkastade detta en föräd- lingsprocess under användande av andra råvaror, bränsle och fast kapital till ett belopp av 239 milj. kronor, varvid de förädlade produkterna hade ett sam-

manlagt värde av 1 172 milj. kronor. Värdestegringen uppgick alltså till 493 milj. kronor och motsvarar (bortsett från vissa smärre avdragsposter) det netto- belopp, varmed nämnda industrier bidrogo till vår nationalinkomst.

I nedanstående tabell 4 angives huru detta nettovärde fördelar sig på de ' viktigaste industrigrenarna.

Tabell ];. Nettoförädlingsvärde för de viktigare skogs-

industrierna, år 1937. Milj. kr. Sågade o. hyvlade trävaror av inhemska träslag1 ...................... 82.4 Låd- o. fanerfabriker ............................................... 6.n Snickeri— och möbelfabriker ......................................... 80.0 Pappersmassefabriker1 .............................................. 21 1.3 Pappersbruk, pappfabriker .......................................... 81.0 Träkolning ........................................................ 12.8 Övriga ............................................................ 15.5

Summa 489.o

1 Vid denna beräkning har sulfathacken icke upptagits vare sig som inkomst för sågverken eller som utgift för massaindustrien; hade så. skett skulle resultatet bliva, att en häremot svarande post fråndragits massaindustriens nettoinkomst och pålagts sågverken.

I nedanstående tabell 5 har slutligen sammanställts värdet av exporten av de viktigaste förädlingsprodukterna från skogsindustrierna för år 1937.

Tabell 5. Exporten av vissa skogsprodukter år 1937. Mi1j_ kr.

Trävaror, obearbetade .............................................. 9.7 » , bilade eller sågade ........................................ 162.0 » , hyvlade eller på annat sätt bearbetade ...................... 59.9 Lådämnen ......................................................... 21 .1 Faner, plywood .................................................... 3.8 Diverse andra trävaror ............................................. 5.0 Pappersmassa ...................................................... 4155 Papp .............................................................. 15.6 Papper ............................................................ 141.1 Wallboard ......................................................... 8.1 Tjära ............................................................. 0.9 Andra biprodukter från kolning och massafabrikation .................. 2.1 Summa 8443

Vår lands totala export nämnda år hade ett värde av 20003 milj. kronor; skogsprodukternas andel häri utgör alltså cirka 42 procent.

Anm. För mera detaljerade uppgifter rörande skogsindustriens ekonomiska betydelse hänvisas till en av K. Kock utförd specialunclersökning för 1936 års skogsutredning; stat. off. utr. 1938: 53, sid. 69—110. Ovanstående beräkningar, som ha genomförts i samråd med assistenten vid konjunktur— institutet dr E. Dahlgren, grunda sig i tillämpliga delar på i nämnda specialundersökning använda metoder.

eoooqcaoia—anH—E

10 11 12 13 14 15 16

17' 18 19 20 21 22

23 24 25 26

Rumsförteckning för Träforskningsinstitutet.

[. Trätekniska avdelningen.

1. Träfysikaliska undersökningar.

m? skrivrum f. avd.chef (ev. lze ass.) .................. 22 assistentrum ...................................... 10 träfysikaliskt o. hållfasthetslab. ..................... 60 konditioneringsrum ................................ 8 d:o ............................................ 8 torkn.lab. m. torkugn .............................. 70 lab. f. specialarbeten ............. - .................. 25 mörkrum ........................................ 8 framkallningsrum ................................. 7 Träets konservering. skrivrum f. lze ass. ............................... 12 assistentrum ...................................... 10 avdelningslab. .................................... 30 ympning o. kulturförvaring ......................... 15 impregneringsrum ................................. 40 målningslab. ...................................... 25 kemikalieförråd ................................... 8 Träets mek. bearbetning och förädling. skrivrumf.1:eass........................, .......... 12 assistentrum ...................................... 10 maskinsal (m. vattenbassäng) ...................... 180 skärpningsavd. .................................... 25 limnings- o. pressningslab. .......................... 40 lab. f. specialarbeten ............................... 30 . Gemensamma utrymmen f. trätekniska avd. lab. f. avd.förest. .................................. 30 skriv— o. läsrum ................................... 40 förråd, trävarulager ............................... 30 rum f. räknebiträde ............................... 10

105 Bilaga 3 .

Summa avd. I 765 m2

II. Träkemiska avdelningen. 1. Allmän träkemi

2

nr m 27 skrivrum f. avd.chef ............................... 22 28 lab. f. avd.chef .................................... 30 29 allm. lab. f. träkemiska unders. .................... 45

2. Cellulosaframställning ur ved. Avlutar'nas och, biprodukternas kemi. 30 skrivrum f. lze ass. (el. laborator) .................... 12 31 lab. f. 2 ass. ...................................... 30 32 lab. f. unders. rörande cellulosans framst. ur ved, av— lutarnas och biprodukternas kemi ................. 50 33 jäsning och destillation (se även 56—57 nedan) ...... 20 34 lab. f. specialarbeten ............................... 30

3. Cellulosans förädling. Cellulosaderivat. Konstmassor.

35 skrivrum f. 1:e ass. ................................. 12 36 lab. f. 2 ass. ...................................... 30 37 lab. föl allm. unders. rörande cellulosaförädling, cellu— losaderivat o. konstmassor ....................... 50 38 lab. f. fysikaliskt- kemiska unders. .................. 30 39 skrivrum f. ass. (ev. laborator) f. dyl. unders. ........ 12 40 röntgenrum ...................................... 15 41 lab. f. specialarbeten ............................... 30

4. Gemensamt f. träkemiska avd.

42 lager av standardkemikalier ........................ 10 43 extraktionslab. .................................... 30 44 stinkrum ......................................... 10 45 lab. f. specialoperationer (högtrycksappa1atur m.m.). 35 46 friluftsutrymme (altan) ............................ (20)

III. Papperstekniska avdelningen. 1. Fibermorfologi.

nr mi 47 skrivrum f. avd.förest. ............................. 22 48 lab. f. avd.förest. .................................. 30 49 lab. f. fiberstudier ................................. 50 50 lab. f. mikrofotografi, färgmätningaro. andra opt. unders. 35 51 framkallningsrum ................................. 8

2. Pappers-teknik.

52 skrivrum f. lze ass. (ev. laborator) .................. 12 53 lab. f. papperstekniska unders. ...................... 50 54 lab. f. specialarbeten ...............................

3. Mikrobiol. undersökningar.

nr 111” 55 skrivrum f. 1:e ass ................................. 12 56 lab. f. biokemiska o. mikrobiologiska unders. (gemensamt

m. träkemiska avd.) ............................. 35 57 ympkammare (gemensamt m. träkemiska avd.) ...... 15 58 autoklavrum ...................................... 30

lV. Avdelningen för allmänna analysarbeten samt diverse gemensamma utrymmen för avd. II—IV.

nr 1112 59 skrivrum o. lab. f. chefsanalytiker .................. 30 60 analyslab. ........................................ 100 61 förbränningsrum .................................. 15 62 vågrum .......................................... 12 63 autoklavkokeri .................................... 40 64 arkformningsrum .................................. 40 65 massa- o. pappersprovning (rutinprov) ............... 40 66 förrådsrum ....................................... 10 67 allm. förrådsrum f. glas ........................... 30 68 d: 0 f. kemikalier ...................... 30 69 d:o f. gifter o. sprit .................. 15 70 d:o f. starka syror .................... 15 71 4 rum (ett i varje Våning) f. smärre förråd, uppackning

o. utlämning (4 )( 15) ............................ 60 72 tropikrum ........................................ 5 73 kylrum ........................................... 6

Summa avd. II—IV nr 27—73 1 300 1112

V. Lokaler för undervisning och övningar!, administration samt övriga för institutet gemensamma utrymmen.

nr m! 74 övn.lab. med vågrum f. kursen i träkemi ............ 130 75 rum f. undervisningsass ............................ 10 76 termostatrum 0. rum f. specialarbeten f. nämnda kurs . . 25 77 arbets- o. mottagnrum f. styresman ................ 30 78 kansli ............................................ 25 79 rum f. tekn. sekr. ................................. 15 80 omklädnads- o. duschrum .......................... 40 81 föreläsningssal f. 80 pers. ........................... 100 82 bibliotek 0. läsrum ................................ 50 83 sammanträdesrum i anslutn. t. föreg. (82 o. 83 även f. inrymmande av träkollektion) .................... 30 84 sällskapsrum f. ass. (m. anslutna sovhytter) .......... 30 85 vaktmästarebostad ................................ 80

Summa 74—85 565 1112 Summa 1—85 2 630 m2

94 95

97

98

99 100 101 102 103 104 105 106 107 108

109 110 111 112 113 114 115

1. Cellulosaavdelning.

VI. Centrallaboratorierna.

skrivrum f. förest. ................................. 15 kokeri ....................................... . . 50 blekeri ........................................... 40 vedupplag o. flisrum ............................... 40 sileri o. massaupptagning .................... .. 40 rum f. beredning av kokvätska ...................... 10 konstsilkerum .................................... 80 sovhytt .......................................... 10

provningsrum (se 101—108)

. Pappersavdelning. förest. skrivrum ................................... 15 holländeri m. m. .................................. 70 slipmasselab. ................................... 25 tryckeri- o. färglab. ................................ 40 provningsrum (se 101—108)

Wallboardavdelning.

wallboardlab. ..................................... 50

. Provningsavdelning.1 förest. skrivrum ................................... 15 förest. lab. ....................................... 30 kem.1ab. .......................................... 30 vågrum .......................................... 10 malnings— o. arkformningsrum ....................... 80 massa- o. pappersprovning .......................... 30 . massa- o. pappersprovning .......................... 30 pappers- o. boardprovning ......................... 40 pappersprovning 40 procent RH .................... 30 konst. temprum .................................. 30

. Gemensamma utrymmen. rum f. förest.2 ..................................... 22 kansli ........................................... 20 arkiv ............................................ 20 försöksh all ....................................... 1 50 förrådsrum t. d:o .................................. 70 arkiv f. papper o. massa ........................... 30 reservlab. ........................................ 40

Summa avd. VI nr 86—115 1 162 m2

1 Gemensamt för avd. 1—3. 2 Eventuellt (förutsatt gemensam förest.).

109

Beräknade byggnadskostnader för Träforskningsinstitutet

(inkl. centrallaboratorierna).

Egentliga byggnadsarbeten .................... Yttre rörgravar, sprängning och planering ....... Värme och ventilation ........................ Gas, vatten och avlopp ....................... Äng— och kondensledningar .................... Dragskäp och fasta laboratoriebord ............ Yttre ledningar .............................. Starkströmsanl. exkl. transf. ................... Svagströmsanl. inkl. telefon ................... Hiss ........................................ Ritningar, kontroll och oförutsett ..............

Summa kr.

Forskningsav- delningarna, Central- utrymmen för labora- Totalt undervisning torierna kr. ' och adminis- kr. tration, kr. 725 000 280 000 1 005 000 80 000 30 000 110 000 102 000 52 000 154 000 72 000 16 000 88 000 2 000 2 000 4 000 63 000 17 000 80 000 19 000 9 000 28 000 61 000 28 000 89 000 15 000 7 000 22 000 20 000 _ 20 000 70 000 30 000 100 000 1 229 000 471 000 1 700 000

Beräknade kostnader för utrustning som i första hand anses nödvän— dig för institutets och de anknutna centrallaboratoriernas

verksamhet. I. Triifeknislca avdelningen. Kr. Allmän laboratorieutrustning inklusive kemikalielager, mi-

kroskopisk och fotografisk utrustning, mätinstrument, verktyg, konditioneringsanläggning, utrustning för mål-

nings— och limningsanläggning m. m. .................. 51 500 Speciell träfysikalisk provnings— och undersökningsappara-

tur m. m. ......................................... 27 000 Kraft- och momentmätare och dylikt .................. 13 000 Press för 50 ton med tillbehör ........................ 27 000 Torkanläggning, första utbyggnad ..................... 12 500 Impregneringsanläggning samt specialutrustning för im—

pregneringsförsök, basningsugn m. m. ................ 21 000 Maskinutrustning för maskinsalen, tills vidare .......... 53000 Varmpress, minst 1 )( 1 cm, 400 kg pr cm2 .............. 25 000 Möbler och lös inredning ............................. 20 000 Anslag till bibliotek och diverse ....................... 10 000

II. Övriga forskningsavdelningar samt utrymmen för admini- stration m. m. (utöver befintlig utrustning och inredning vid tekniska högskolans träkemiska institution).

Lager av glas, porslin och kemikalier .................. 45 000

Mikroskopisk och mikrofotografisk utrustning för fiberun— dersökningar samt sedimentationsapparat för fyllnads-

ämnen ............................................ 8 000 Utrustning för organiskt-kemiska arbeten .............. 68000 Utrustning för biokemiska och mikrobiologiska undersök—

ningar ............................................ 15 000 Viss utrustning för allmänna analysavdelningen ........ 16 000 Möbler och lös inredning vid forskningsavdelningarna . . . . 25 000 Anslag till bibliotek och diverse ....................... 15 000 Inredning, kontorsutrustning etc. till lokaler för administra-

tion och övriga gemensamma utrymmen .............. 26 000

III. Centrallaboratorierna (utöver befintlig utrustning och inred-

ning vid Cellullosaindustriens centrallaboratorium).

Förråd av glas och kemikalier ........................ 15 000 Diverse allmän laboratorieutrustning (torkskåp, vågar, ter- mostater, etc.) ..................................... 23 400

260 000

218 000

Kokeriapparatur (inklusive elektrisk ånggenerator) och ble-

keriapparatur och dylikt ............................ 41 400 Malnings-, arkformnings— och provningsutrustning i sam-

band med ovanstående .............................. 13 100 Speciell apparatur för boardprovning ................... 5 000 Utrustning för holländeri och arklaboratorium .......... 11 600 Apparatur för pappersprovning inklusive leukometer ...... 244 000 Speciell apparatur för slipmassa ........................ 2 700 Utrustning för tryckeri och färglaboratorium ............ 6 200 Möbler och lös inredning ............................. 25 000 Konditioneringsanläggning och diverse .................. 30 000 195 000

Summa kr. 673000

Anm. I denna. beräkning ha icke inkluderats vissa relativt dyrbara maskiner, vilka ansetts kunna anskaffas på. längre sikt, såsom torsionsmaskin, slipstol, avvattningsmaskin, pappersmaskin, spinnmaskiner för konstsilke m. fl.

Personalplan för institutet.

Trätekniska avdelningen: Ågfögrågälålån) 1 avdelningschef .............................. 12 000 6 assistenter .................................. 6 000

4- laboratoriebiträden .......................... 3 000 Övriga forskningsavdelningar: Chef för träkemiska avdelningen, tillika professor i cellulosateknik och träkemi, tilläggsarvode ...... 5 000 Chef för papperstekniska avdelningen ........... 12000 3 laboratorer i (träkemi, pappersteknik och pappers- provning, fysikalisk kemi) .................... 9 000 Chefsanalytiker vid analysavdelningen .......... 7000 10 assistenter ................................. 6 000 8 laboratoriebiträden ......................... 3 000 Gemensam personal: Institutets styresman .......................... 16 000 1 kamrerare .................................. 6 000 1 kanslibiträde ................................ 3 500 1 kontorsbiträde .............................. 3 000 1 verkmästare ................................ 4— 400 1 laboratorievaktmästare ....................... 3 600

Summa kr. 231 500

Dzo totalt kr. 12 000 36 000 12 000

5 000 12 000

27 000

7 000 60 000 24: 000

16 000 6 000 3 500 3 000 4. 400 3 600

113 Bilaga 7 .

A. Beräknade direkta driftsutgifter för den i bilaga 6 angivna personalens verksamhet.

1. Trätekniska avdelningen: K,- p, år Trä, kemikalier och övrig förbrukningsmateriel ...... 12000 Verktyg, stål, etc. ................................ 2000 Vatten, gas, el. energi .............................. 4 500 Transporter av virke och dylikt .................... 1 500 Resor och diverse ................................. '7 000 27000

. Övriga avdelningar: Glas, porslin, kemikalier ............................ 51 000 Vatten, gas, el. energi .............................. 6 000 Resor och diverse ................................. 10 000 67 000 3. Allmänt:

Kontorsmateriel, porto, telefon ...................... 6 000 Böcker, tidskrifter, publikationer .................... 5 000 Expenser för styrelse, administration etc. ............ 10 000 21 000

Summa kr. pr år 115 000

B. Allmänna omkostnader, beräknade å. samtliga lokaler ex— klusive centrallaboratorierna och utrymmen som skola disponeras av tekniska högskolan i Stockholm.

Uppvärmning ..................................... 13 0001 Belysning ........................................ 3 000 Städning ......................................... 8 000 24 000

1 Summa kr. pr år 24000 1 Vid kolpris om 40 kronor per ton.

1 14 Bilaga 8.

Avtal mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen »Svensk Träforskning» angående inrättande och drivande av ett institut för forskning rörande skogens produkter och deras utnyttjande.

& 1.

Stiftelsen »Svensk Träforskning», nedan kallad stiftelsen, åtager sig att under de villkor, som nedan angivas, medverka till inrättande och drivande av ett forskningsinstitut benämnt »Svenska Träforskningsinstitutet, nedan kallat institutet, vars syfte skall vara att i nära samarbete med tekniska högskolan i Stockholm bedriva teknisk-vetenskaplig forskning rörande skogens produkter, deras sammansättning och egenskaper samt rationella förädling och utnyttjande ävensom att i samband härmed medverka till utbildningen av tekniker och forskare inom av institutets verksamhet berörda områden.

% 2.

Institutets verksamhet regleras av detta avtal samt genom bilagda stadgar för Svenska Träforskningsinstitutet, vilka, för att vara gällande, skola fastställas av Kungl. Maj:t ävensom genom arbetsordning och de kompletterande före— skrifter i övrigt, vilka utfärdas av institutets styrelse.

& 3.

Kungl. Maj :t upplåter å plats angiven å bilagda karta1 tomt för uppförande av de för institutets verksamhet erforderliga laboratoriebyggnaderna.

Byggnaderna skola uppföras i huvudsaklig överensstämmelse med bilagda ritningarz, lokalförteckning (bilaga 3) och kostnadsförslag (bilaga 4) samt skola omfatta följande utrymmen:

a) laboratorier företrädesvis avsedda för grundläggande forskning inom de trätekniska, träkemiska och papperstekniska områdena samt i anslutning här— till särskilda utrymmen för allmänna analysarbeten (nr 1—73); 1

b) laboratorier företrädesvis avsedda för tillämpad forskning, apparatförsök och provningar inom cellulosa—, pappers- (inklusive papp—), trämasse- och wall- boardbranscherna (centrallaboratorier, nr 86—115);

c) gemensamma utrymmen, såsom lokaler för administration, bibliotek, vakt— mästare, etc. (nr 77—80, 82—85);

(1) utrymmen huvudsakligen avsedda att utnyttjas för undervisning och öv— ningar vid tekniska högskolan i Stockholm, i första hand i ämnena cellulosatek- nik och träkemi samt pappersteknik (nr 74—76, 81).

Det förutsättes, att Kungl. Maj:t såvitt möjligt håller byggnadstomt i anslut- ning till institutet disponibel för framtida utbyggnader av institutet och därtill anknutna centrallaboratorier.

5 4.

Kungl. Maj:t åtager sig att bestrida de med uppförande av ovannämnda byggnader förenade kostnaderna avseende såväl egentliga byggnadsarbeten som röjning, schaktning och sprängning för grund, yttre rörledningar, planering och vägar samt installationer för värme, kraft, ventilation, gas, vatten, avlopp, hissar, dragskåp ävensom övrig fast utrustning, allt i huvudsaklig överenstäm— melse med bilagda kostnadsförslag (bilaga 4).

Byggnaderna skola uppföras genom försorg av byggnadsstyrelsen, som härvid skall samråda med institutets styrelse, denna obetaget att utse särskild bygg— nadskommitté för samråd med byggnadsstyrelsen,

& 5.

Institutets byggnader ägas av statsverket och skola under den tid avtalet gäller disponeras på följande sätt.

&) Institutet har att ställa föreläsningssal (nr 81), förberedelserum till den- samma (nr 75), övningslaboratorium (nr 74) och rum för specialarbeten (nr 76) till förfogande för tekniska högskolan i Stockholm för undervisning och öv- ningar i ämnena cellulosateknik och träkemi samt pappersteknik. Å tider, då dessa utrymmen av högskolan icke utnyttjas för sagda ändamål, mä desamma efter överenskommelse med högskolan disponeras för institutets verksamhet.

b) De i 5 3 mom. b ovan nämnda lokalerna (centrallaboratorierna) skola ställas till stiftelsens förfogande på villkor och för ändamål, som av detta avtal närmare framgår.

c) Övriga lokaler skola tagas i anspråk för institutets verksamhet att använ- das på. sätt som av detta avtal och bilagda stadgar närmare framgår. Utrymme i maskinsalen (nr 19) skall härvid stå till tekniska högskolans förfogande i den mån så erfordras för övningar i samband med undervisning i träets mekaniska teknologi.

& 6.

Stiftelsen åtager sig att för disposition av centrallaboratorierna betala årlig hyra motsvarande 6 procent av den del av de i 5 4: nämnda byggnadskostnader (tomtvärdet icke inberäknat), som enligt beräkning av institutets styrelse belö- per sig på centrallaboratoriernas utrymmen.

& 7.

Stiftelsen förbinder sig att bekosta och, sedan beslut om byggnadernas upp- förande fattats, snarast möjligt anskaffa den för verksamheten vid institutet och till detta anknutna centrallaboratorier erforderliga utrustningen i avseende på. inventarier, såsom möbler, flyttbara laboratoriebord, instrument och appara- tur. Kostnadsförslag avseende sådan utrustning, som i första hand anses nöd- vändig för verksamheten och därför bör finnas tillgänglig, då institutets bygg- nader äro färdigställda, bifogas föreliggande avtal (bilaga 5).

Sådan utrustning, som i denna & avses, förblir stiftelsens egendom.

& 8.

Kungl. Maj:t förbinder sig att genom årliga anslag bidraga till kostnaderna för den grundläggande forskningen vid institutet ävensom för dettas allmänna administration. Dessa bidrag beräknas vid full utbyggnad av verksamheten upp- gå till:

a) personalkostnader (löner) .............................. kr. 231 000:— b) motsvarande direkta driftutgifter ...................... >> 115 000:— c) omkostnader för uppvärmning, belysning, renhållning och

städning av samtliga lokaler med undantag av centrallabo— ratorierna och av tekniska högskolan disponerade utrym-

men ................................................ » 24 000:—

Kostnaderna för invändigt underhåll av samtliga lokaler med undantag av centrallaboratorierna samt för utvändigt underhåll av institutets samtliga bygg— nader ävensom för skötsel av gräsmattor, planteringar o. s. v. skola bestridas ! av statens fastighetsfond.

Till grund för beräkningen av ovan angivna anslag hava lagts här bifogade *

personalförteckning (bilaga 6) och kostnadsplaner (bilaga 7), vilka emellertid icke skola anses bindande i detalj utan endast hava till ändamål att fastslå den statligt understödda verksamhetens avsedda omfattning. '

Bidragen till personalkostnader skola, förutom lönebidragen, jämväl omfatta de kostnader som förorsakas institutet genom anslutning till Svenska personal- pensionskassan av de i personalplanen angivna befattningshavare till vilka enligt bedömande av institutets styrelse pension bör utgå. Bidragen till pen- sionskostnader skola härvid beräknas på de grundbelopp, som motsvara de i personalförteckningen angivna statliga lönebidragen.

Så länge institutets verksamhet med avseende på grundläggande forskning och administration icke uppnått den förutsatta omfattningen, inträder statens bidragsskyldighet endast i den mån motsvarande kostnader uppstått.

Ovan angivna lönebidrag skola justeras i enlighet med de grunder för rörligt tillägg och kristillägg, som gälla för tjänstemän vid statens nyreglerade verk. Övriga anslagsbelopp skola, därest under avtalets giltighetstid den allmänna pris- nivån avsevärt ändras, justeras på så sätt att anslagen för driftsutgifter mot— svara de realbelopp, som uttryckta i nuvarande dagspriser angivits i ovan— nämnda kostnadsplan, och anslagen för omkostnader motsvara de verkliga ut- gifterna.

I den män, på grund av förestående bestämmelser, jämkningar erfordras i de ovan angivna bidragsbeloppen, har institutets styrelse att före utgången av maj månad avgiva förslag till Kungl. Maj:t, som därefter fastställer bidragen för budgetåret i fråga.

5 9.

Den på sätt i föregående & angivits, med statsmedel bekostade forsknings— verksamheten skall avse problem av företrädesvis grundläggande och principi— ellt intresse inom här berörda områden. För denna forskningsverksamhet skola i övrigt gälla de bestämmelser, som enligt institutets stadgar skola tillämpas i fråga om de på allmänt forskningsprogram utförda arbetena. '

& 10.

Den av stiftelsen vid de till institutet anknutna centrallaboratorierna utförda forskningsverksamheten skall avse

a) undersökningar av företrädesvis teknisk karaktär med syfte att på ett förberedande stadium utröna den industriella tillämpligheten av de resultat, som framkomma vid de grundläggande forskningarna; i det fall dylika undersök- ningar icke lämpligen anses kunna utföras i centrallaboratoriernas regi, är stif- telsen skyldig ställa erforderligt utrymme till förfogande i montagehallen (nr 112 och 113);

b) undersökningar med syfte att bidraga till lösandet av tekniska problem i samband med driften inom här berörda industrier ävensom att i övrigt med- verka till teknikens utveckling inom träförädlingens olika områden;

0) undersökningar avseende kvalitetsprovning av skogsindustriernas föräd— lingsprodukter och dylikt.

& 11.

Stiftelsen åtager sig att medverka till organisation och administrering av institutets och de anknutna centrallaboratoriernas verksamhet, på sätt som i stadgarna närmare angives, och ansvarar härvid för att sådana medel ställas till förfogande för verksamheten, att denna snarast möjligt kan utbyggas till en omfattning, som vad grundläggande forskningar beträffar motsvarar de i & 8 ovan angivna beräkningsgrunderna för de statliga bidragen, och som för forsk- ningsverksamheten i övrigt medger ett ändamålsenligt utnyttjande av till dispo- sition ställda utrymmen. Kostnaderna för verksamhetens bedrivande utöver de bidrag Kungl. Maj:t enligt ovanstående & 8 eller eljest lämnar, skola härvid bestridas av stiftelsen medelst anslag, som för ändamålet ställas till förfogande av industriella branschsammanslutningar, enskilda företag eller personer.

5 12.

Föreliggande avtal skall gälla till utgången av juni månad är 1954. Skulle stiftelsen brista i uppfyllande av sina förpliktelser, är Kungl. Maj:t berättigad att dessförinnan uppsäga avtalet med ett års varsel.

Därest avtalet icke senast ett år före avtalstidens utgång är uppsagt från en- dera partens sida, skall det anses förlängt för ytterligare fem år.

5 13.

Det nu gällande avtalet mellan tekniska högskolan och Svenska cellulosaför— eningen ersättes av ovanstående avtal så länge detta är i kraft.

& 14.

Föreliggande avtal träder i kraft under förutsättning å ena sidan att det av Kungl. Maj:t godkännes genom beSIut meddelat före den 1 juli 1942, å andra sidan att de organisationer, som bilda stiftelsen, före nämnda tidpunkt iklätt sig ansvar för de förbindelser SOm enligt avtalet ankomma på stiftelsen.

Stockholm den 24 februari 1942.

För För KUNGL. MAJ :T och STIFTELSEN SVENSK TRÄFORSKNING KRONAN Dess stiftare: Under förutsättning av Svenska Ccllulosaföreningen Svenska Kungl. Maj:ts godkännande: T. Lundgren Trävaru—Exportföreningen I. L. R: G- Malm Svenska Trämasseföreningen E man T. Lundgren Svenska Wallboard-fabrikanternas Svenska förening Pappersbruksföreningen C. G. Rothelius Carl Joh. lllalmros Svenska Plywoodfabrikanternas förening

C . G. Rothelius

Stadgar för Svenska Träforskningsinstitutet. Fastställda av Kungl. Maj:t den ..................

51.

råden.

52.

och deras utnyttjande.

ga.

representera träförädlingsindustriens olika branscher.

tre år.

54.

På styrelsen ankommer:

och stiftelsen Svensk Träforskning;

skola utgå under nästkommande budgetår; verksamheten under det sistförflutna budgetåret; att hos Kungl. Maj:t föreslå styresman för institutet;

på styrelsen.

verksamhet.

Svenska Träforskningsinstitutet har till ändamål att i nära samarbete med tekniska högskolan i Stockholm bedriva tekniskt-vetenskaplig forskning rörande skogens produkter, deras sammansättning och egenskaper samt rationella för- ädling och utnyttjande ävensom att i samband härmed medverka till utbild- ningen av tekniker och forskare inom av institutets verksamhet berörda om—

För institutet skola gälla dessa stadgar, som skola utgöra bilaga till avtal av den 24 februari mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen Svensk Träforskning angående inrättande och drivande av ett institut för forskning rörande skogens produkter

Institutets angelägenheter handhavas av en styrelse, vilken består av ord- förande och tio ledamöter. Kungl. lVIaj:t förordnar ordförande samt fem leda- möter, representerande med institutet sammanhängande forskningsintressen .

Fem ledamöter utses av stiftelsen Svensk Träforskning och böra allsidigt

Styrelsens ordförande och ledamöter förordnas respektive utses för en tid av

att tillse att verksamheten vid institutet utövas enligt de riktlinjer samt motsvarar de ändamål, som angivas i ovannämnda avtal mellan Kungl. Maj:t

att fastställa arbetsordning ävensom de föreskrifter i övrigt, som erfordras för reglerande av institutets verksamhet utöver vad som framgår av dessa stadgar; att årligen inom tid som gäller i motsvarande fall för statliga verk till Kungl. Maj:t avgiva förslag till beräkning av de statliga anslag, som enligt nämnda avtal

att årligen före utgången av september månad såväl till Kungl. Maj:t som till stiftelsen Svensk Träforskning avlämna redogörelse för den allmänna forsknings— att i övrigt vidtaga de åtgärder, som enligt dessa stadgar eller eljest ankomma

Institutets styrelse bör i den mån så erfordras samarbeta med de organ, som kunna komma att tillsättas för reglerande av de olika centrallaboratoriernas

119 5 5.

Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta ärendena det påfordra. Styrelsen är beslutmässig då minst 7 ledamöter äro närvarande. Vid omröstning gäller enkel röstövervikt; vid lika röstetal är ordförandes röst utslagsgivande. Vid styrelsens sammanträden föres protokoll, vilket justeras vid påföljande samman- träde.

Q 6.

Institutets verksamhet skall — förutom den verksamhet, som jämlikt & 10 i nämnda avtal mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen Svensk Träforskning utföres inom de till institutet anknutna centrallaboratorierna — omfatta undersökningar av företrädesvis grundläggande, vetenskaplig natur och berörande problem av allmänt och principiellt intresse inom det i & 1 angivna forskningsområdet.

I samband med forskningen skall verksamheten vid institutet jämväl avse ut— bildandet av tekniker och forskare i samförstånd med tekniska högskolan i Stock- holm. Detta tillgodoses såväl genom upplåtelse av lokaler för studerande och ingenjörer, på sätt angives i % 14, som även genom direkt undervisningsverk— samhet av till institutet knuten personal, på sätt som i åå 11 och 13 angives.

Institutets forskningsarbeten fördelas i första hand på följande avdelningar: trätekniska avdelningen., för undersökningar rörande träets fysikaliska egen- skaper, träets torkning, träets korrosion och korrosionsskydd samt dess meka- niska bearbetning och förädling;

träkemiska avdelningen, för allmänna undersökningar rörande träets kemiska sammansättning och förhållande vid olika kemiska processer, däribland grund- läggande forskningar rörande träkolningens kemi, undersökningar ifråga om cellulosans renframställning, kemiska förädling och överföring i cellulosaderivat samt undersökningar rörande i cellulosaindustrien uppkommande avlutar och biprodukter;

papperstekniska avdelningen, för undersökningar av grundläggande fibermor- fologiska och kemiska problem rörande tillverkning, användning och förädling av papper och papp ävensom undersökningar rörande de mikrobiologiska pro- blem, som förekomma i samband med pappersframställning, etc.;

allmänna analysavdelningen, för utförande av rutinmässiga analysarbeten till tjänst för de vid institutet och centrallaboratorierna sysselsatta forskarna även- som för undersökningar rörande utveckling och förbättring av förekommande analysmetoder.

En väsentlig arbetsuppgift för institutet skall vara att medverka jämväl i utom institutet pågående gemensam forskning på områden, som äro av intresse för institutets verksamhet, bland annat genom att deltaga i forskningskommittéer, samarbeta med industriella laboratorier i branschen och medverka i den centrala tekniska dokumentationen.

& 7.

De forskningsarbeten varom i föregående & sägs utföras dels enligt ett allmänt forskningsprogram, vilket fastställes av styrelsen, och dels, i den utsträckning och på de villkor styrelsen bestämmer, på föranstaltande av särskild uppdragsgivare.

De resultat, som framkomma vid de på allmänt program utförda forskningarna, skola, såvitt icke efter styrelsens bedömande särskilda hinder föreligga, ställas till allmän disposition och i regel publiceras. Därest dessa forskningsresultat kunna föranleda uttagande av patent, bör institutets styrelse snarast möjligt träffa an- stalter härför. Licens för utövande av sålunda erhållet patent må av svenska

företagare förvärvas mot en avgift, som sammanlagt svarar mot institutets kost- nader för patentets uttagande och upprätthållande, inberäknat den ersättning som efter styrelsens beprövande i särskilda fall kan anses böra utgå till veder— 4, börande uppfinnare. Beträffande företag i utlandet må institutets styrelse betinga l sig sådan gottgörelse för patentets utnyttjande, som styrelsen finner av omstän— digheterna påkallad. Inkomster, som härigenom tillföras institutet, äger styrelsen taga i anspråk för den allmänna forskningsverksamheten.

Resultaten av de på föranstaltande av enskild uppdragsgivare utförda under— sökningarna må förbehållas uppdragsgivaren, om denne så önskar, dock högst under en tid av ett år sedan arbetet avslutats.

% 8.

Till institutet äro anknutna centrallaboratorier, vilka på sätt, som angives i avtal mellan Kungl. Maj :t och stiftelsen Svensk Träforskning, skola disponeras av nämnda stiftelse; denna har att, utöver de allmänna bestämmelser, som återfinnas i avtalet och i dessa stadgar, fastställa närmare föreskrifter för centrallaborato- riernas verksamhet.

& 9.

Kungl. Maj:t förordnar efter förslag av institutets styrelse för en tid av fem år en styresman.

Styresmannen ansvarar i främsta rummet för institutets förvaltning och admi- nistration ävensom för övriga för institutet i dess helhet gemensamma organisa- toriska uppgifter. För styresmannens åligganden skola gälla de närmare före- skrifter, som utfärdas av styrelsen.

Styresmannen är föredragande i styrelsen i de ärenden som icke skola före- dragas av avdelningschef. Han äger härvid deltaga i styrelsens överläggningar men ej i besluten; dock skall, om han så begär, hans mening antecknas till proto- kollet.

& 10.

De i 5 6 ovan nämnda forskningsavdelningarna skola förestås av var sin avdel- ningschef. Avdelningschef är ansvarig för arbetet och ordningen vid den avdel- ning, som av honom förestås.

Avdelningscheferna bilda tillsammans med styresmannen institutets förestån- darekollegium. Detta har att för styrelsen framlägga förslag till program för de allmänna forskningsarbetena samt att i övrigt utöva de åligganden, som av styrel- sen må hänskjutas till detsamma. Avdelningscheferna äro föredragande i insti- tutets styrelse i frågor, som angå verksamheten vid respektive avdelningar; vad beträffar deras deltagande i styrelsens överläggningar skola tillämpas de bestäm- melser som enligt & 9, sista stycket, gälla för styresmannen.

& 11.

Professorn i cellulosateknik och träkemi vid tekniska högskolan i Stockholm skall fungera såsom avdelningschef för institutets träkemiska avdelning och kan för denna sin befattning tillerkännas särskilt arvode av institutets styrelse.

Vid återbesättande av professuren i cellulosateknik och träkemi vid tekniska högskolan i Stockholm skall institutets styrelse äga yttra sig angående de sökandes lämplighet för befattningen såsom chef för institutets träkemiska avdelning.

& 12.

Institutets personal, förutom avdelningschef varom i föregående & sägs, till- sättes av styrelsen eller, i den omfattning styrelsen föreskriver, av institutets sty-

resman; forskningspersonal tillsättes på förslag av vederbörande avdelningschef. Löner och anställningsvillkor för nämnda personal fastställas av styrelsen.

Av styrelsen utfärdade allmänna ordningsföreskrifter skola även gälla för den vid centrallaboratorierna anställda personalen.

& 13.

Befattningshavare vid institutet, till vilkas lön utgår statligt bidrag enligt avtal mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen Svensk Träforskning, äro skyldiga att, efter hemställan från tekniska högskolans styrelse och i den mån så efter veder- börande avdelningschefs bedömande kan ske utan hinder för forskningsverk- samheten, genom föreläsningar samt handledning av examens- och studiearbeten medverka till utbildningen av tekniska högskolans elever inom av institutets verksamhet berörda områden. För fullgörande av sådant uppdrag skall utgå av högskolan enligt gällande grunder bekostat arvode.

& 14.

Studerande vid teknisk högskola som medgivits utföra examensarbete på hit— hörande områden samt civilingenjörer, vilka bedriva specialstudier för avläg- gande av teknisk licentiatexamen eller vinnande av teknisk doktorsgrad, böra i första hand beredas tillfälle att utföra erforderliga forskningsarbeten vid insti- tutet samt de till detsamma anknutna centrallaboratorierna, varvid lokal och apparatur skola ställas till förfogande i den mån sådan finnes tillgänglig och upplåtelse enligt bedömande av vederbörande avdelningschef (respektive före- ståndare för centrallaboratorium) kan ske utan olägenhet för forskningsverk- samheten. Motsvarande möjligheter kunna, i den mån vederbörande avdelnings- chef respektive föreståndare för centrallaboratorium anser lämpligt, jämväl be- redas ingenjörer och forskare i övrigt, vilka önska vid institutet utföra egna forskningsarbeten. I vad mån kostnaderna för dylika arbeten skola bestridas av institutet, avgöres av styrelsen (respektive av stiftelsen).

Studerande och forskare, varom ovan nämnts, skola ställa sig till efterrättelse för institutets personal gällande ordningsregler.

& 15.

Räkenskap för den verksamhet vid institutet, till vilken bidrag av statsmedel utgå jämlikt avtal mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen Svensk Träforskning, skall för varje budgetår upprättas före utgången av påföljande augusti månad. Redo— visningen skall så uppställas att därav klart framgår, vilka personalkostnader, driftsutgifter och omkostnader, som belöpa på den grundläggande forsknings- verksamheten respektive administrativa göromål.

g 16.

Revision av ovannämnda räkenskaper utövas av tvenne revisorer, av vilka den ena utses av Kungl. Maj:t och den andra av stiftelsen Svensk Träforskning. Av revisionsberättelsen skall ett exemplar ingivas till Kungl. Maj:t och ett till nämnda stiftelse.

& 17.

Ändring av dessa stadgar må endast ske efter överenskommelse mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen Svensk Träforskning.

Svenska Träforskningsinstitutet.

Organisatiomschema.

Sv. wall— Sv. grafiska Tidnings- boardfabri- industriför- utgivare- kanternas bund föreningen

förening (eventuellt) (eventuellt)

Sv. cellu— Sv. pappers- Sv. plywood- Sv. trä- Sv. trävaru- losa- bruks fabrikanternas masse- export- föreningen föreningen förening föreningen föreningen

Stiftelsen

. St t Svensk Träforskmng a en

Centrallaboratorier Institut för grundläggande forskning Bestyrelser utsedda av branschorganisationema Styrelse

Lab. f. Cellulosa— Trämasse- Pappers- Wallboard- grafisk ind. Trätekn. . Pappers- lah. lab. lab. (ev ) avd. . tekn. avd.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet

A. Översikt över nuvarande förhållanden ..............................

1. Inledande anmärkningar rörande skogens produkter och deras utnyttjande

Skogsproduktforskning, definition ...................................... Skogens produkter .................................................... Råproduvktemas utnyttjande och förädling .............................. 2. Nuvarande forskning på skogsproduktområdet ............................ 3. Översikt över skogsproduktforskningem ordnande i vissa främmander länder 4. På senare tid framkomna önskemål och förslag rörande forskningens ordnande på. skogsproduktområdet ............................................... 5. Inrättande av en bränsleteknisk försöksstation ..........................

. Utredningens yttranden och förslag ................................

1. Behovet av intensifierad skogsproduktforskning .......................... 2. Allmänna synpunkter rörande skogsproduktforskningens ordnande ..........

3. Redogörelse för utredningens förslag till inrättande av ett särskilt institut för skogsproduktforskning ................................................. a.) Institutets forskningsavdelningar och viktigare arbetsuppgifter .......... Den trätekniska avdelningens forskningsuppgifter .................... Den träkemiska avdelningens forskningsuppgifter .................... Den papperstekniska avdelningens forskningsuppgifter ................. Avdelning för allmänna analysarbeten ................................

b) Centrallaboratorierna ............................................... c) Institutets förläggning och lokalbehov ................................ d) Byggnadskostmader ................................................. e) Utrustning (inventarier) ............................................ f) Institutets styrelse och personal ...................................... g) Forskningsprogrammen .............................................. h) Patentering ........................................................ i) Driftskostnader och övriga årliga utgifter ............................ j) Institutets förhållande till tekniska. högskolan i Stockholm .............. k) Samarbete med den bränsletekniska försöksstationen ....................

l) Institutets administration, finansiering och yttre organisation i övrigt

Sid.

&I

&'I

8 9 14 19

22 28

29

29 36

41 41 41 45 47 48

49 53 56 57 59 61 61 62 63 67 69

I. Allmänna principer .............................................

II. Kommentarer till avtal mellan Kungl. ltiajzt och stiftelsen »Svensk Träforskning» angående inrättande och drivande av ett institut för forskning rörande skogens produkter och deras utnyttjande ........

Sid. 6 9

74 III. Kommentarer till »Stadgar för Svenska Träforskningsinstitutet» . . . . 82 m) Tilläggsavtal beträffande inrättande av ett centrallaboratorium för den grafiska industrien .................................................. 85 4. Sammanfattning ...................................................... 86 Bilagor: 1. Statistiska uppgifter beträffande produktion och export av de viktigaste skogsprodukterna .................................................... 90 2. Träförädlingsindustriernas produktionsvärde, nettoinkomst och andel i exporten ............................................................ 102 3. Rumsförteckning för Träforskningsinstitutet ............................ 105 4. Beräknade byggnadskostnader för Träforskningsinstitutet ............... 109 5. Beräknade kostnader för utrustning som i första hand anses nödvändig för institutets och de anknutna centrallaboratoriernas verksamhet ............ 110 6. Personalplan för institutet ............................................ 112 7. Beräknade driftsutgifter och allmänna omkostnader .................... 113 8. Avtal imellan Kungl. Maj:t och stiftelsen »Svensk Träforskning» angående inrättande och drivande av ett institut för forskning rörande skogens pro- i dukter och deras utnyttjande .......................................... 1 14 i 9. Stadgar för Svenska Träforskningsinstitutet ............................ 118 i

. Organisationsschema för Svenska Träforskningsin—stitutet ................ 122

Statens offentliga. utredningar 1942

Systematisk förteckning

(siffrorna inom klammer beteckna nlredningarnns nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvårdf Vattenväsen.'8kogsbruk. Bergsbruk. _ Industri. ,

. . . Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningeå Statsfdrfatmlng. Allmän statsförvaltning. ordnande. 1. Allmänna uppgifter ang. den tekniskt-vete 1988 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till skapliga forskningsverksamhetens nuvarande läge m. ni tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare i -—Allmä.nna synpunkter rörande den tekniskt-vetenskau statens tjänst. [8] liga forskningen. Erforderliga åtgärder för den tel! 1941 års lärarlönesakkuuniga. Betänkande med förslag till niskt—vetenskapliga forskningens främjande och staten folkskolans avlöningsregiemente 111. m. [9] medverkan därvid. [G] 2. Förslag till åtgärder för främ

jande av den tekniskt—vetenskapliga forskningen på. bygg' nadsområdet. [7] 3. Förslag till åtgärder för skogsprd duktforskningens ordnande. [12] Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart. *

Statens och kommunernas tlnansviisen. K lk tionsväs Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmel— ommun a en. ser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. [2]

Politl.

Betänkande med förslag till brandlag och brandstadga m. m. [10]

Bank-, kredit- och penningväsen.

Nationalekonomi och socialpolitik.

Försäkringsväsen. Promemoria rörande bostadsförsörjningen. [8]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig Hälso- och sjukvård.

_ odling i övrigt. Deyngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostads- Betänkande med utredning och förslag ang. betygssätt- forhallnnden. 14] ningen i folkskolan. [11]

Försvarsviisen.

Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsvusendet. [1]

Fast egendom. Jordbruk med blnärlngar. Freinemfäiiia med förslag till utvidgad vanhävdslagstift- Utrikes ärenden. Internationell rätt. 11 ng.