SOU 1946:77

Naturvetenskapliga forskningskommittén

N 4-0 (;(

nå (» _ CUL"

&( 4. IGT?!

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIXGIA UTREDNINGAR 1941-6377 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

N ATURVETENSKAPLIGA FORSKN IN GSKOMMITTEN

ILIX * FÖRSLAG TILL

REFORMER RÖRANDE DOKTORSAVHANDLINGAR OCH . __ANNAN PUBLICERINGSVERKSAMHET INOM NATUR- . VETENSKAPERNA. DEN MARINBIOLOGISKA FORSKNINGEN. UTBILDNINGEN AV LÅISÖRATORIEBITRÄDEN

STOCKHOLM , 1946 _'

1.

_2.

08

i.

5.

'P

10.

1. >.-

12. 13. 14. 15. 16.

17. 1 . 19;

20.

2 >..

23.

2 .

.—

25.

26 27

'-Statens offentliga

Krono-l'oghisk

Betänkande angående rundradion iSverige. Dess ak- tuella behov och riktlinjer för dess framtida verk- samhet. Norstedt. 167 5. K. Dödfoddwheten och tidigdödligheten iSverige. Dess samband med nativitetsminskningen och dess förhål- lande vid olika former av förlossningsvärd samt dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. Av C. Gyllenswärd. Beckman. 115 5. S. Betänkande med förslag till ändrade grunder för flottningslagstiltningen m. m. Baggström. 99 5. Jo. Betänkande med förslag angående uniformspliktens omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. V. Petterson. 59 s. Fö. Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag m. m. V. Pet— terson. 351 S. S. Betänkande om barnkostnadciinas fördelning med för» slag angående allmänna barnbidrag m. m. Bilagor. Beckman. 153 s. S. . Betänkande och förslag rörande åtgärder för att be-

gränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigs— makten. Beckman. 136 s. Fö. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med för- slag till boställsordning för folkskolans lärare ni. m. Marcus. 146 5. Ft. 1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitutionen. Häggström. '62 s. E. Betänkande med förslag till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. Katalog- 0. Tid- skriftstryck. 217 s. K. _ 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. All- mandel. ldun. 341 s. E.

Betänkande om tandläkarutbildningcns ordnande m. m. Del 1. *Beckman. 216 5. E. _ Investeringsutrcdningens betänkande med utredning rörande personal— och matcrielresurser m. m. för ge- nomförande av ett arbetsprogram enligt av utrednin- gen tidigare framlagt förslag. Marcus. 72 s. Fi.

1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskolan. Prak- tiska linjer. Idun. ' 193 5. E. 1940 .års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. B. För- slag till undervisningsplaner. Idun, 253 3. E. Betänkande angående forsknings- och försöksverk- samheten på jordbrukets område i Norrland. V. Pet- terson. 133 s. Jo. Den familjevårdande so'cialpolitikcn. Beckman. 132 s. . PM angående utvecklingsplanering på jordbrukets område. Marcus. 252 5. Jo. Betänkande med förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation. Idu'n. 92 :. Fo. Betänkande angående den centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinärväsendet. Idun.

,361 s. . . Betänkande med utredning och förslag angående rät-

ten till arbetstagares uppfinningar. Norstedt. 71 s. Ju. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgiv— nings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder. Marcus. 144 5. H. Socialvärdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag angående moderskapsbidrag. Beckman 115 s.

Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsför- medlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. Katalog- o. Tidskriftstryck. 200 s. 8. Betänkande med förslag till lag med särskilda be- stämmelser om uppfinningar m. 111. av betydelse för rikets försvar. Norstedt. 37 s. Ju. -Betänkande angående tjänstepensionsförsåkringens or- 'ganisation. Marcus. 71 5. H. ' -Betänkan'de med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1916I47 av, statliga. kommunala och stats- understödda anläggningsarbeten. Marcus, vi]. 378 s.

.36

tredningar 1946

förteckning

28.

29.

30.

31.

32.

33

34.

37.

39.

40.

41.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49 .

50.

51.

55.

56.

. Betänkande

Bilagor _till betänkande med förslag till investerings- reserv for budgetåret 1946l47 av statliga, kommunala

ggn såtsunderstödda anläggningsarheten. Marcus. s. . 1943 års jordbruksta'xeringssakku'nniga. Betänkande

med _förslag _till ändrade bestämmelser i fråga om taxering av inkomst av jordbruksfastighet samt lag om_]ordbruksbokföring. Marcus. 281 s. 3 bil. Fi. Soctalutbildningssakkunniga. 2. Utredning och för- slag rörande statsvetenskapliga examina m. m. I'Iazgg- ström. 127 5. E. 1940 års skolutrednings betänkanden och utrednin- gar. 6. Skolans inre arbete. Synpunkter pa fostran och undervisning. Idun. 194 5. E.

Betänkande med förslag till- förordning angående allmänt kyrkomöte m. m. Häggström. 161 s. E. Eörsäkringsutredningcn. Förslag till lag om' försäk- ringsrörelse m. m. 1. Lagtext. Norstedt. iv. 150 s. H. Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäk- ringsrörelse m.m. 2. Motiv. Norstedt. vj, 441 s. H. S_tatsmakterna ochvfolkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdd'a krisen. Del 0. Tiden Juli 1944—juni 1945. Idun. 476 s. Fo. Pai'lamentariska undersökningskommissionen angå- ende flyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betän- Iärååide sangäende flyktingars behandling. Beckman. s. '. Socialvärdskommitténs betänkande. 13. Förslag an— gående folkpensioneringens administrativa handha- vande in. m. V. Petterson. 114 s. S. Betänkande med förslag rörande officersutbildningen inom armén m. m. Baggström. xiij, 504 s. Fil. Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget. Idun. 106 5. Jo. Betänkande angående hantverkets och småindu- striens befrämjande. Marcus. 192 s. H. ' Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. Marcus. 430 s. 10. . Riktlinjer för den framtida .jordbi'ukspolitiken. Del 1.

Idun. 282 5. Jo. Betänkande med förslag—till verkstadsorganisation för väg- och vattenbyggnadsväsendet. Sv. Tryckeri AB. (2) 105 5. K. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisa- tion. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. V. Petterson. 390 s. Fl. . Betänkande med förslag till åtgår-der för främjande av ridhästaveln m. m. Norstedt. 94 s. Fö... Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 2. Idun. 606 5. Jo. . . Rationalitetsvarationerna inom det svenska Jordbru- ket. Av L. Nanneson. Idun. 84 s. 10. 1945 års Iönekommitté. 1. Betänkande med förslag till statliga löneplaner m. m. Marcus. 240 s. Fi. Ärvdahalksakkunnigas förslag till föräldrabalk. Nor- stedt. 192 s. Ju. Betänkande med förslag till kyrkomusikerbefattningarna m. m. keri AB. iv, 216 s. . Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisa- tion. Del. 2. Den offentliga arbetsförmedlingens fram- tida organisation. Motiv och förslag. V. Petterson. 189 s. F.

nyorganisation av Del. 2. Sv. Tryc-

. Socialvärdskommitténs betänkande. 14. Utredning och förslag angående ålderdomshem m. rn. Beckman.

88 s. S. _ _ _ om befolkningspolitikeiis organisation m. m. Beckman. 70 s. .

. Utredning angående reglering av den territoriella församlingsindclningen i Stöckholm. Av E. Schalling. V. Petterson. 254 5. E. Utredning rörande sexualundervisningen i högre sko— Ior jämte förslag till handledning i sexualundcrvis- ning för lärare i högre skolor. IIa-zggström. 103 s. D.. E. 1944 års skattesakkunn'iga. 2. Betänkande med för- slag "angående idrott—ssammanslutningars beskattning för inkomst. V. Petterson. 198 s. Fi.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:77 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

NATURVETENSKAPLIGA FORSKNINGSKOMMITTEN

II. FÖRSLAG TILL

REFORMER RÖRANDE DOKTORSAVHANDLINGAR OCH ANNAN PUBLICERINGSVERKSAMHET INOM NATUR- VETENSKAPERNA. DEN MARINBIOLOGISKA FORSKNINGEN. UTBILDNINGEN AV LABORATORIEBITRÄDEN

STOCKHOLM 1 946 mvns TRYCKERIAKTIEBOLAG, BSSBLTB AB 617 907

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid. Skrivelse till departementschefen ........................................ 5 Kap. 1. Doktorsavhandlingarna .......................................... 7 Allmänna synpunkter på problemet .............................. 7 Tidigare utredningar och förslag .................................. 8 De nuvarande formerna för doktorsarbetets publicering ............ 12 Kommitténs förslag samt motivering för detta ...................... 13 Doktorsarbetets bedömning ...................................... 19 Sammanfattning ................................................ 20 Kap. 2. Åtgärder för stödjande av publiceringsverksamheten ................ 22 Inledning ...................................................... 22 Nuvarande former för publicering och för dennas finansiering ...... 23 Kommitténs förslag . ............................................ 35 Allmänna synpunkter .............................................. 35 Skandinavisk tidskrift för cellfysiologi .............................. 38 Skandinavisk tidskrift för ekologi .................................. 39 Skandinavisk tidskrift för kemi .................................... 40 Skandinavisk tidskrift för paleontologi .............................. 44 Skandinavisk tidskrift för växtfysiologi .............................. 46 Acta zoologica .................................................... 47 Sammanfattning av behovet av statsbidrag till skandinaviska tidskrifter 49 En allmänt naturvetenskaplig, medicinsk och teknisk tidskrift ........ 50 Frågan om en egen publikationsserie för naturhistoriska riksmuseet .. 51 Översikt över det totalt behövliga stödet åt naturvetenskaplig publice- ringsverksamhet ................................................ 53 Naturvetenskaplig publiceringsnämnd. Organisation och anslag till dess förfogande ...................................................... 58 Kap. 3. Den marinbiologiska forskningen .................................. 61 Marinbiologiens omfattning, dess vetenskapliga och praktiska betydelse 61 Nuvarande organisation .......................................... 63 Åtgärder, behövliga för att förbättra marinbiologiens arbetsvillkor . . . . 64 Högsjöforskning .................................................. 65 Anskaffande av ett undersökningsfartyg för mera närbelägna havsom- råden. (Fartygets användning i Skagerak och Kattegatt s. 66; Un- dersökningsfartygets användning inom Öresund och angränsande havsområden s. 70; Kostnaden för anskaffande och drift av under— sökningsfartyget s. 74; Kommitténs ställningstagande till frågan om undersökningsfartyg s. 76.) ...................................... 66 Förslag om inrättande av en marinbiologisk kommission ............ 78 Kristinebergs zoologiska station .................................... 79

vriga marinbiologiska stationer .................................... 83 Inrättande av en laboratorsbefattning i marin botanik .............. 84 Anslag till marinbiologisk forskning vid Göteborgs naturhistoriska

museum ........................................................ 85 Övriga förslag rörande befattningar i marin biologi .................. 86

Terrestrisk ekologisk forskning .................................... 86 Kostnadsberäkning .............................................. 87

Kap. 4.

Kap. 5.

Kap. 6.

Utbildning av laboratoriebiträden .................................. 88 Inledning ...................................................... 88 Instrumentmakare och mekaniker ................................ 89 Biträden vid biologiska institutioner och sjukhuslaboratorier ........ 89 Biträden på kemiska laboratorier . ................................ 92

Tidigare utredningar .............................................. 92 Nuvarande utbildningsniöjlighcter .................................. 97 Kommitténs förslag . ............................................ 100 Kostnadsberäkningar och anslagsfrägor ............................ 105 Göteborgs botaniska trädgård .................................... 109

Sammanfattning av kostnaderna för kommitténs förslag. De sakkunni- gas hemställan . ................................................

Till Herr Statsrådet och chefen för ecklesiustikdepurtementet.

Sedan naturvetenskapliga forskningskommittén avlämnat första delen av sitt betänkande (SOU 1945: 48), ha vissa förändringar ägt rum beträffande dess sammansättning. Sålunda bemyndigades chefen för ecklesiastikdepar- tementet den 22 februari 1946 att tillkalla ytterligare två sakkunniga. Med anledning härav tillkallades den 25 februari 1946 professorn John Axel Frithiof Nannfeldt och professorn John Axel Mauritz Runnström. Sedan professorn Karl Manne Georg Siegbahn anhållit om att bli befriad från uppdraget som sakkunnig, tillkallades i hans ställe den 11 mars 1946 pro- fessorn Assar Robert Hadding.

Den 22 december 1945 tillkallades byråchefen i Överstyrelsen för yrkes— utbildning Karl Olof Josephson att såsom expert biträda de sakkunniga. Kap. 4 har författats av honom.

Då kommittén avgivit nu föreliggande betänkande, kvarstå vissa frå- gor, vilka falla inom det verksamhetsområde, som ursprungligen enligt givna direktiv fastställts för kommittén. Sålunda ha framställningar in- givits till kommittén rörande ordnandet av den vetenskapliga verksamheten på det geofysi-ska området i vårt land. Denna fråga måste emellertid ytter- ligare utredas, innan konkret förslag kan framläggas. I förra delen av sitt betänkande avgav kommittén förslag till en provisorisk lösning av frä- gan om genetikundervisningen i Uppsala. På grund av speciella mellan- kommande omständigheter har det icke blivit möjligt att i denna fråga följa de av kommittén uppdragna riktlinjerna, utan en kompletterande ut- redning erfordras. I sammanhang härmed stär frågan om professuren i genetik vid Stockholms högskola. Även beträffande denna överväger kom- mittén särskilda förslag.

Möjligheterna till organisatoriska åtgärder för att åstadkomma ett vidgat samarbete mellan olika vetenskapliga institutioner ha upprepade gånger varit föremål för diskussion inom kommittén, och konkreta förslag ha i vissa fall tidigare framlagts. Även i föreliggande betänkande föreslås i ett speciellt fall, nämligen beträffande den marinbiologiska forskningen, åt- gärder, som bl. a. innebära ett vittgående samarbete mellan olika institu- tioner. Då emellertid detta problem visat sig ha den största betydelsen för Stockholms högskola och därför icke kan på ett mera allmängiltigt sätt lösas, förrän frågan om ett mera fixerat inlemmande av högskolans naturveten-

skapliga fakultet i vårt universitetsväsende lösts, har kommittén för närva- rande sett sig nödsakad avstå från att framlägga förslag i detta ärende. Vid ett sådant ordnande av den naturvetenskapliga avdelningens framtida status, som blir aktuellt i och med avslutandet av en specialutredning rörande hög— skolans ekonomiska förhållanden, vilken för närvarande pågår utanför kom- mittén, torde kommittén böra lämna sin medverkan. I samband därmed bör frågan om samarbetet mellan de vetenskapliga institutionerna mera allmänt behandlas.

Kommittén vill uttala en förhoppning om att det inom den närmaste framtiden skall bli möjligt att på ett mera permanent sätt och i full om- fattning lämna det stöd till Stockholms högskola, som enligt utredning i första delen av kommitténs betänkande är behövligt. Utan detta stöd kunna de personella och övriga resurser, som högskolan förfogar över, icke på ett rationellt sätt utnyttjas.

I de flesta problemkomplex, som utredas av 1945 års universitetsbered- ning, ingå moment av stor betydelse för de naturvetenskapliga discipli- nerna. Vid dessas behandling har intim kontakt uppehållits mellan de båda utredningarna. Som exempel på dylika problemkomplex kan nämnas do- centorganisationen, doktorsavhandlingarna och publiceringsfrågan. Den 31 oktober 1946 har beredningen framlagt ett betänkande, i vilket utom de båda sistnämnda ytterligare ett antal även för naturvetenskapen mycket viktiga frågor utredas. Där framföres sålunda förslag om doktorandstipen- dier och om borttagande av elevavgifter, frågor, vilka äro av synnerlig vikt för naturvetenskaperna och därför för dessas del ursprungligen inrymts inom kommitténs direktiv men efter universitetsberedningens tillkomst lämpligen lösts samtidigt för alla fakulteter genom beredningens försorg. Även i fortsättningen torde samråd mellan beredningen och ett naturveten— skapligt utredningsorgan bli nödvändigt, då ju ännu många frågor med räckvidd in över det naturvetenskapliga området vänta på sin lösning.

Kommittén får härmed överlämna andra delen av sitt betänkande och anser sig därmed i huvudsak ha slutfört sitt uppdrag. Beträffande de ovan nämnda, ännu icke färdigbehandlade frågorna är det kommitténs avsikt att senare inkomma med kortfattade promemorior.

Stockholm den 15 november 1946.

SVEN TUNBERG BENGT EDLéN, ASSAR HADDING, GEORG KAHLSON, JOHN AXEL NANNFELDT,

JOHN RUNNSTRÖM, RAGNAR SUNDE'N, ARNE TISELIUS, ARNE WESTGREN

Gösta Funke.

Kap. 1. Doktorsavhandlingarna.

Allmänna synpunkter på problemet.

Det råder intet tvivel om, att de nuvarande formerna för förvärvande av doktorsgrad vid våra universitet och högskolor lida av påtagliga brister och att reformer äro av behovet påkallade för att förbättra och förbilliga fors— karutbildningen, i vilken utförandet av ett doktorsarbete och publicerandet av dess resultat oftast ingår som en viktig beståndsdel, och för att effek— tivisera distributionen av den mycket viktiga del av vårt lands vetenskap— liga produktion, som doktorandernas arbeten utgöra. Samtidigt bör beak- tas, att doktorsgraden som avslutning på de akademiska studierna är av betydelse för ett flertal andra levnadsbanor än forskarens, och att från flera håll bland annat från läroverkens' representanter1 —— kritik riktats mot att förvärvandet av denna grad är alltför tidskrävande och dyrbart. Den opinion, som på vissa håll2 väckts för avskaffande av doktorsgraden som kompetenskrav för lektorat vid de allmänna läroverken, har kunnat finna argument just i dessa missförhållanden. Från universitetens sida mäste dylika tendenser givetvis uppmärksammas. Det föreligger en allvarlig fara för att universiteten isoleras från det övriga samhället, om den utbildning, som där gives, och de krav, som där ställas, ej motsvara samhällets ford- ringar för vissa levnadsbanor. Å andra sidan måste universiteten anse det som en plikt och i överensstämmelse med den roll de böra spela i vårt kulturella liv att bevara eller höja den standard i vår högre utbildning, som vi med rätta äro stolta över.

Även om kommittén i enlighet med sina direktiv också i detta samman- hang i huvudsak haft att utgå från de krav, som ur forskningens och fors- karutbildningens synpunkt böra ställas på doktorsprovet, äro de förslag, som framföras i detta kapitel, enligt kommitténs uppfattning i väsentlig grad ägnade att tillmötesgå de önskemål, som från andra håll framförts om förändringar i nuvarande system. Kommittén har i denna fråga haft kon- takt såväl med 1945 års universitetsbereduing3 som med de medicinska hög- skolornas organisationskommitté (MHO), varur framgått, att ej endast inom de naturvetenskapliga ämnena utan åtminstone även inom de medicinska

1 Se Lektorernas förenings skrivelse nedan sid. 9'f. ** Ett referat av diskussionen i denna fråga återfinnes i en skrivelse till Konungen från Läroverksläramas riksförbund av 6 oktober 1944. _ 3 Beträffande den historiska utvecklingen av doktorsavhandlingarna samt utförligare redo- görelse för nuvarande förhållanden hänvisas till beredningens 31 oktober 1946 avlämnade betänkande (tryckes under höstens lopp).

liknande missförhållanden synas föreligga och liknande reformförslag kom- ma att framföras.

Det bör med eftertryck framhållas, att snabba åtgärder äro av nöden för att råda bot på de brister, som vidlåda det svenska systemet för vinnande av doktorsgrad, varvid den svåra ekonomiska belastning, som trycknings- kostnaderna utgöra för doktoranden, samt den ofta orimligt långa tid, som erfordras för fullbordandet av doktorsarbetet, böra nämnas i första rum- met. Dessa svårigheter torde mången gång avskräcka personer, som eljest visa håg och fallenhet för forskning, från denna levnadsbana, och medföra risk för en alltför ensidig rekrytering av densamma från de bättre situerade befolkningsskikten. Den påfallande brist på forskare med akademisk ut- bildning, som faktiskt nu föreligger inom viktiga områden av naturveten— skapen i vårt land, torde till ej ringa del ha sin orsak i här påtalade svårig- heter.

Tidigare utredningar och förslag.

I samband med en hemställan från universitetskanslern om en betydande ökning av anslaget till tryckning av doktorsavhandlingar för budgetåret 1945/46 (se vidare kap. 2, s. 32) berördes frågan om doktorsavhandlingarna och disputationsväsendet av departementschefen (1945 års statsverksproposi- tion, Sze huvudtiteln, s. 242) i följande ordalag.

De av universitetskanslern anförda synpunkterna i denna fråga äro förvisso värda allt beaktande. Jag vill emellertid erinra om, att under senare år i skilda samman- hang kritiska röster höjts mot doktorsavhandlingar av den typ, som vanligen före- kommer inom det svenska universitetsväsendet. Särskilt har gjorts gällande, att dessa avhandlingar ofta äro onödigt vidlyftiga till omfånget. De kostnader, som nedläggas pä utarbetandet och tryckningen av avhandlingarna, ha ansetts icke alltid stå i rimlig proportion till ämnenas beskaffenhet. Man har även påtalat, att värde— fulla rön alltför länge undanhållas den vetenskapliga diskussionen på grund av den tidsutdräkt, som numera i regel är förenad med avhandlingarnas färdigstäl- lande. Jag skall här ej uttala någon mening om det berättigade eller oberättigade i dessa anmärkningar. Jag vill endast erinra om att i direktiven för de av min före- trädare den 12 augusti 1944 tillkallade sakkunniga för utredning rörande åtgärder för främjande av matematisk-naturvetenskaplig forskning bland annat angivits, att de sakkunniga böra, såvitt gäller doktorsavhandlingar på de matematisk-naturveten- skapliga områdena, till behandling upptaga frågan om möjligheterna att utan efter- sättande av kraven på vetenskaplighet begränsa avhandlingarnas omfång och där- med även de med deras utarbetande och tryckning förenade kostnaderna.

De här berörda frågorna ha tidigare varit föremål för uttalanden från stat- liga myndigheter och utredningar. Sålunda skriver 1938 års docentutredning i sitt betänkande (SOU 1939:41, s. 27) i samband med frågan om betygs- sättningen av doktorsavhandlingarna.

I den offentliga diskussionen har det på sina håll framförts såsom ett önskemål, att de graderade betygen på gradualavhandlingar skulle ersättas med blott vitsorden godkänd och icke godkänd. Otvivelaktigt skulle en dylik åtgärd undanröja mycket

)

besvär och många anledningar till misshälligheter för de akademiska myndigheterna. Möjligen skulle den också innebära ett korrektiv mot den tendens till allt större av- handlingar, som på senare år framträtt. Att inom nu gällande betygsskala träffa full rättvisa vid betygsgraderingen av så utomordentligt varierande prestationer som doktorsavhandlingar måste ofta vara en mycket vansklig uppgift. Betygsgradernas slopande skulle emellertid vålla betydande praktiska svårigheter vid konkurrens om tjänster, särskilt vid tillsättning av lektorat, där avhandlingsbetygen utgöra en av de viktigaste meriterna; det skulle möjligen också leda till den särskilda speeimina— tion för docentur, som av ovan anförda skäl befunnits mindre önskvärd.

Karolinska institutets lärarkollegium har i skrivelse till universitetskans- lern av den 20 november 1941 behandlat det medicinska disputation-sväsen- det och däri ifrågasatt, om inte de graderade betygen på doktorsavhand- lingarna borde avskaffas. En sådan reform kunde nämligen enligt kolle- giets uppfattning förväntas verka i återhållande riktning både vad beträf- far arbetsprestationens storlek och publikationens volym.

1945 års universitetsberedning har i sitt första betänkande till behandling upptagit frågan om betygssättningen av disputationsproven. Denna fråga, som ovan visats ha ett starkt samband med det allmännare problemet om doktorsavhandlingarna och disputationsväsendet, behandlas vidare 5. 19.

Frågan om doktorsavhandlingarna och disputationsväsendet har redan från första början av kommitténs arbete varit föremål för diskussioner inom kommittén, varvid vissa planer för reformer framkommit. Dessa för- slag till reformer, vilka behandlas s. 13 ff., gå i korthet ut på att stadgan- den införas, som ge en doktorand, som så önskar, möjlighet att disputera enbart på ett eller flera i välkända vetenskapliga tidskrifter publicerade ar- beten utan att behöva trycka en särskild doktorsavlianclling och utan att behöva avlämna nägra pliktexemplar till offentligt bibliotek. För att under- söka uppfattningen i intresserade kretsar och samtidigt få denna viktiga fråga så allsidigt belyst som möjligt ha enskilda kommittéledamöter fram- fört kommitténs synpunkter vid diskussioner i berörda föreningar och kor- porationer. Kommitténs förslag ha därvid mötts av livligt intresse. På basis av en dylik diskussion har Lektorernas förening i skrivelse av den 22 novem— ber 1945 till kanslern för rikets universitet understrukit vissa enligt lektors- kårens uppfattning särskilt betydelsefulla sidor av problemet. Skrivelsen har av kanslern remitterats till de akademiska myndigheterna. Denna remiss har för frågans belysande varit synnerligen värdefull, och av svaren har framgått, att föreningens uppfattning om problemets vikt och i det väsent- liga även» om de vägar, som böra beträdas för dess lösande, delas av de flesta akademiska myndigheterna, framförallt av de filosofiska och medicinska fakulteterna, även om vissa karakteristiska skillnader beträffande inställ- ningen till detaljerna förefinnas.

Lektorernas förenings skrivelse är av följande lydelse. Doktorsavhandlingarna ha under utvecklingens gång tenderat att, särskilt inom Vissa ämnen, få ett alltför stort omfång och därigenom blivit mycket betungande i

ekonomiskt avseende för sina författare dels genom de stora tryckningskostnaderna, dels genom att forskningarna i samband med avhandlingen samt dennas förfat- tande kommit att ta alltför lång tid i anspråk. Den främsta orsaken härtill torde vara, att inom vissa ämnen fordringarna i alltför hög grad skruvats upp, vilket medfört, att mången god forskarbegåvning med hänsyn till de ringa ekonomiska förmåner, en doktorsdisputation medför, icke ansett sig kunna offra den tid och de pengar, arbetet med avhandlingen skulle kräva. Detta i sin tur medför för samhället synnerligen ogynnsamma verkningar, bland annat därigenom, att stor brist kommit att uppstå inom en del områden på tillräckligt väl utbildade krafter.

Avhandlingarnas storlek och kostnaden för deras tryckande är i hög grad varie— rande. Som exempel kan nämnas, att — enligt en utredning av Sveriges yngre läro- verkslärares förening — tryckningskostnaderna för doktorsavhandlingar vid Lunds universitet år 1943 varierade mellan 22 050 kronor (792 sidor) och 1 407 kronor (112 sidor) samt är 1944 mellan 24 406 kronor (1318 sidor) och 1 191 kronor (90 sidor). Det torde vara uppenbart, att kostnader av den storleksordning, som repre- senteras av de nämnda högsta siffrorna, 22 050 kronor respektive 24 406 kronor, äro orimliga och bidraga till att snedvrida utvecklingen beträffande doktorsavhand- lingarna, deras utformning, deras betygssättning och deras värde som merit vid sökandet av befattningar.

Frågan om doktorsavhandlingarnas omfång är emellertid komplicerad. De stora avhandlingarna bero icke enbart på professorernas fordringar. Det går icke att hindra doktoranderna att prestera för mycket, och man kan icke neka att belöna merprestationen. Av två kvalitativt likvärdiga arbeten måste självfallet det, som spänner över ett vidare område och behandlar ett större problemkomplex, bedömas med ett högre vitsord.

Även disciplinernas olika beskaffenhet motiverar ett olika omfång på avhand- lingarna. Somliga ämnen kunna icke leda till avhandlingar på mer än t. ex. tolv ark, medan andra däremot behöva bli vida större, för att deras förelagda uppgift skall kunna lösas på ett tillfredsställande sätt.

Huru nu frågan om doktorsavhandlingarnas omfång generellt skall lösas, anser sig Lektorernas förening här icke kunna ingå på. Utformningen av bestämmelserna rörande de statliga tryckningsbidragens storlek torde emellertid härvid utöva ett visst inflytande.

I fråga om vissa ämnen borde emellertid en radikal förändring av doktorsav- handlingarnas karaktär i förbilligande syfte vara möjlig. I sådana ämnen som t. ex. fysik och kemi publicera de blivande doktorerna i allmänhet sina avhandlingar, allteftersom arbetet fortskrider, i form av meddelanden och mindre avhandlingar i vetenskapliga periodiska tidskrifter. Doktorsavhandlingen blir härvid endast en sammanfattning av dessa mindre arbeten. I dylika fall borde doktoranden erhålla möjlighet att helt enkelt disputera på sina i välkända vetenskapliga tidskrifter publicerade arbeten utan att behöva trycka någon särskild doktorsavhandling. Något behov av s. k. pliktexemplar till universitet och bibliotek borde i sådana fall knap- past förefinnas, eftersom avhandlingarna redan förut äro offentligen tillgängliga. Skulle pliktexemplar emellertid befinnas nödvändiga, kunde separat av ifrågavarande tidigare arbeten användas för detta ändamål. Det bör särskilt framhållas, att det här skisserade förslaget icke innebär, att den offentliga disputationsakten och den detaljerade offentliga granskningen skulle försvinna.

Med anledning av vad sålunda anförts, får Lektorernas förening vördsamt hem— ställa,

ott kanslern för rikets universitet villa beakta Lektorernas förenings uppfattning i de frågor, som här föreligga, och verka för att doktorsavhandlingarna hållas inom

Vä ___—':.

en rimlig kostnadsram, med hänsyn tagen till såväl deras omfång som det för deras författande fordrade arbetet, dock utan att kravet på tillräckligt hög vetenskaplig standard eftersättes.

I flera fall ha, som ovan antytts, de akademiska myndigheter, som haft att yttra sig i ärendet, helt eller i allt väsentligt instämt i de framförda syn- punkterna, i ett antal andra har man under framhållande av behovet av åtgärder förordat, att framställningen tages i närmare övervägande av naturvetenskapliga forskningskommittén och 1945 års universitetsberedning. I ytterligare några fall ha speciella synpunkter framförts eller avvikande mening anmälts.

Teologiska fakulteten vid Uppsala universitet betygar sålunda sitt intresse för de i skrivelsen framförda synpunkterna, men framhåller, att publicering i tidskrifter av teologiska avhandlingar fordrar, att ökat ekonomiskt stöd gives åt teologiska tidskrifter. _

Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet har vissa invändningar att göra (se nedan 5. 16) men anser dock, »att problemet om doktorsavhand- lingarnas omfattning och kostnader är tillräckligt allvarligt för att påkalla åtgärder».

Humanistiska sektionen vid Uppsala universitet »delar till fullo de be- kymmer, åt vilka Lektorernas förenings skrivelse ger uttryck», men av- styrker, att vetenskapliga skrifter, som offentliggjorts såsom tidskriftsupp- satser, skulle kunna försvaras som gradualavhandling.

Juridiska fakulteten i Lund ansåg skrivelsen icke påkalla yttrande från dess sida.

I skrivelse till Kungl. Maj:t har universitetskanslern överlämnat remiss- svaren med eget yttrande, ur vilket följande må anföras.

Förkortning av de nuvarande, särskilt för vissa examina alltför långa studietiderna och därigenom beredd möjlighet för de studerande att tidigare komma ut i för- värvsarbete är, såsom jag i olika sammanhang framhållit, kanske den viktigaste av de frågor inom det akademiska undervisningsväsendet, som snarast möjligt tarva lösning. Det Spörsmål, som behandlas i lektorsföreningens skrivelse, utgör ett vik- tigt led vid åstadkommande av en dylik förkortning. I likhet med de hörda myn- digheterna anser jag synnerligen önskvärt, att åtgärder snarast möjligt vidtagas i nämnda syfte. I fråga om beskaffenheten av de effektivaste medlen för målets upp- nående lärer en närmare utredning vara nödig, vilken lämpligen synes böra anför— tros åt den naturvetenskapliga forskningskommittén, vad de naturvetenskapliga doktorsavhandlingarna beträffar, och i övrigt överlämnas till 1945 års universitets- beredning.

Jag vill emellertid redan i detta sammanhang framhålla, att den ifrågasatta be- gränsningen av de statliga tryckningsbidragen till att avse högst ett visst antal tryck- ark icke torde komma att medföra någon större effekt. Åtminstone synes erfaren- heten från den tid, då tryckningsbidraget var på angivet sätt maximerat, snarast tala i denna riktning. Man lärer säkerligen bli nödsakad att ta under övervägande betydligt mera ingripande åtgärder, t. ex. en på ett eller annat sätt anordnad kontroll över att ämnet för avhandlingen icke är alltför omfattande.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställer jag, att handlingarna till här ifrågavarande ärende måtte överlämnas till naturvetenskapliga forskningskommittén och, sedan denna kommitté tagit del av desamma, till 1945 års universitetsberedning.

De nuvarande formerna för doktorsarbetets publicering.

En vanlig form för en svensk doktorsavhandling är som bekant ett större, ganska brett upplagt arbete på något hundratal trycksidor eller mer, mesta- dels tryckt på egen bekostnad, ofta utgivet på eget förlag med tryckeriet som distributör. De flesta naturvetenskapliga doktorsavhandlingar, som ej behandla problem av utpräglat lokalt intresse, tryckas numera på något av världsspråken, även om man fortfarande kan få se omfattande doktors- avhandlingar i t. ex. kemi tryckta på svenska. De undersökningar, som ligga till grund för avhandlingen, torde mestadels ta 3—4 är i anspråk efter avlagd licentiatexamen. Det betyg vederbörande erhåller avser enbart dok- torsavhandlingen.

Kommittén vill redan här framhålla, att den anser denna form för publi- cering som regel olämplig i ett flertal naturvetenskapliga ämnen, särskilt fysik, kemi, matematik, mekanik, meteorologi, fysiologi, experimentell bio- logi, stora områden av geologien etc. I dessa ämnen publiceras numera de viktigaste resultaten i form av kortare avhandlingar (storleksordningen 5—20 trycksidor) i tidskrifter med internationell spridning. En följd härav är, att arbeten publicerade på annat sätt och i all synnerhet sådana, som utgivas av författaren på eget förlag, riskera att förbises av den internatio- nella vetenskapliga läsekretsen. Det har också blivit allt vanligare, att för- fattaren till en doktorsavhandling av gängse typ anser det nödvändigt att publicera ett koncentrat därav i någon av de internationella facktidskrif- terna. I själva verket är han då inne på vägar, som prövats vid vissa ame— rikanska universitet, där doktorsarbetet i sin utförliga form maskinskrives och reproduceras i ett rätt begränsat antal exemplar, medan en kort sam- manfattning publiceras i någon tidskrift.1

Ovan ha några av de vetenskapsgrenar omnämnts, inom vilka publice- ringen av vetenskapliga primärresultat till övervägande grad sker i form av kortare uppsatser i tidskrifter. Såsom närmare utredes i kap. 2 dominerar inom andra viktiga områden av naturvetenskapen alltjämt den bredare, mera utrymmeskrävande framställningen, och publiceringen sker i mera oregelbundet utkommande serier, ofta tämligen lokalt betonade, i vissa fall till och med förbehållna arbeten från en enda institution. Detta gäller i synnerhet de rent beskrivande grenarna av zoologi, botanik och geologi. Även här kan man dock skönja en tendens till att i möjligaste mån närma sig ovan antydda publiceringsform.

1 Beträffande reproduktion av maskinskrivna doktorsavhandlingar vid amerikanska uni— versitet se E. B. Power, Microfilm and the Publication of Doctoral Dissertations, Journal of Documentary Reproduction, March 1942.

Kommitténs förslag samt motivering för detta.

Att den successiva publiceringen av vetenskapliga resultat i korta tid- skriftsuppsatser alltmera kommit att dominera, speciellt inom vissa ovan särskilt omnämnda vetenskaper, beror på flera faktorer. En väsentlig roll spelar det faktum, att det blivit alltmera angeläget, att ett säkerställt veten- skapligt resultat utan dröjsmål bringas till allmän kännedom, även om detta resultat endast skulle utgöra ett led i en större pågående undersök- ning. Den moderna naturvetenskapen når mestadels sina resultat genom samverkan mellan många olika institutioner och forskare, vilka arbeta inom något avgränsat problemkomplex. Här duger det ej, att Säkerställda resultat hemlighållas eller sparas för att efter ett eller flera är publiceras i ett större sammanhang. Förutom att detta strider mot forskningens för- nuftiga organisation, löper vederbörande författare en stor risk att bli före- kommen och berövad prioriteten till sina resultat.

Man måste med eftertryck framhålla, att speciellt ur denna synpunkt den typ av doktorsavhandling, där doktoranden under flera år »lagrat» resul- taten av sitt arbete, ej motsvarar de krav, som nu måste ställas på effektiv publicering. Då en sådan avhandling är alltför omfattande för att i ett sam- manhang accepteras av de mera spridda tidskrifterna, måste den publiceras antingen på eget förlag eller i lokalt betonade periodiska publikationer, vanligen till ganska dryga kostnader för författaren. Publicering i större tidskrifter med internationell spridning av vanliga vetenskapliga uppsatser kan däremot numera oftast ske utan annan kostnad för författaren än vad som kräves för särtryck.1 Oftast erhållas även dessa gratis upp till ett be- gränsat antal om 50—100 st. Dylika tidskrifter finansieras nämligen helt eller till övervägande del genom prenumerationsavgifter eller genom under- stöd från staten, från akademier, lärda sällskap etc., som begagna tidskrif- terna som bytesobjekt för att förse vissa institutioner och bibliotek med andra liknande publikationer. I varje fall är det sålunda »konsumenten» och ej »producenlen», som i en eller annan form står för den väsentliga delen av publiceringskostnaderna.

En tillämpning av den i och för sig mycket naturliga principen, att for- merna för framläggande av doktorsarbel'ets resultat böra vara desamma som för andra arbeten inom samma vetenskapsgren, leder sålunda inom flertalet naturvetenskapliga (och även medicinska, se betänkande från de medicinska högskolornas organisationskommitté, som utkommer under höstens lopp) discipliner till att monografiformen för doktorsavhandlingar bör övergivas. Då en doktorand i uppsatser i välkända vetenskapliga tidskrifter med till- räcklig spridning framlagt resultat av vetenskapliga undersökningar, vilkas värde är sådant, att de ur vetenskaplig synpunkt motivera, att han tilldelas

1 I vissa fall förekommer till och med att författaren erhåller ett mindre honorar.

doktorsvärdighet, bör han ha rättighet att disputera dessa uppsatser utan att behöva sammanställa dessa till en särskild doktorsavhandling.

En förutsättning för att ett vetenskapligt arbete skall kunna accepteras för publicering i en tidskrift eller periodisk publikation med ej enbart lokal spridning är givetvis, att det tillfredsställer vissa krav på omfångets begränsning och koncentration i framställningen. Ur flera synpunkter måste detta anses vara en fördel. Mot de svenska doktorsavhandlingarna har ofta riktats den kritiken, att de äro alltför brett upplagda, att de ägna alltför stort utrymme åt den historiska bakgrunden till problemen m. m., där man kunde nöja sig med hänvisning till andra arbeten eller till handböcker. Den monografiform, som ofta gives doktorsavhandlingen, är mindre lämp- lig även därför, att det dock rör sig om ett led i utbildningen och ett av- slutningsprov på denna en monografi hör författas av en mogen fors- kare. Kommittén finner denna kritik i många avseenden berättigad och är av den uppfattningen, att även ur denna synpunkt publicering i tidskrifter, där redaktionen måste ställa höga krav både på avhandlingens form och på dess innehåll, är ägnad att utöva ett gynnsamt inflytande. Inom den andra 5. 12 nämnda gruppen av naturvetenskapliga ämnen (liksom förmod- ligen inom teologi, juridik och humaniora) synes man däremot böra räkna med att doktorsavhandlingarna tills vidare huvudsakligen komma att vara av den nu gängse typen, varför de fördelar, som enligt ovan äro förknip- pade med den etappvisa publiceringen av koncentrerade meddelanden i tid- skrifter, ej kunna vinnas här. Även i sådana fall gäller dock, att det är mycket angeläget att främja en utveckling, som leder till att doktorsavhand- lingarna ingå i serier, acta eller liknande periodica med så stor spridning som möjligt.

En konsekvens av de synpunkter på formerna för doktorsarbetets publice- ring, vilka här framförts, är, att en doktorand bör kunna som specimen för doktorsgrad framlägga hela sin vetenskapliga produktion eller i varje fall en avsevärd del därav. Det bör framhållas, att i de naturvetenskapliga äm- nena numera även licentiatavhandlingarna oftast publiceras i tidskrifter och att en doktorand mestadels förutom sin doktorsavhandling presterat flera andra tryckta arbeten. I själva verket är det mycket vanligt, att dylika tidigare publicerade arbeten till väsentliga delar återgivas i doktorsavhand- lingen, vilket ju innebär en opraktisk och tidsödande dubbelpublicering.

För närvarande samråder ju i allmänhet en doktorand med sin lärare (ämnesrepresentanten), innan han låter trycka sin doktorsavhandling. Otvivelaktigt blir ett dylikt samråd särskilt till en början än mer väl- behövligt, om doktoranden som specimen framlägger ett flertal mindre arbeten. Man kunde ju tänka sig att låta fakultetens eller sektionens be— tygsnämnd utföra en förhandsgranskning, men kommittén anser, att över- vägande skål tala emot en sådan anordning. Bland annat skulle man där- med riskera att inkräkta på en doktorands rätt att få sina vetenskapliga

resultat offentligen granskade, något som hittills ansetts vara en oantastlig princip vid de svenska universiteten. Det torde därför vara riktigast, att betygsnämndens förhandsgranskning inskränkcs till en bedömning, huru- vida pliktexemplar skola erfordras (se nedan s. 17).

Kommitténs förslag i denna fråga innebär i själva verket knappast något principiellt nytt. Doktorsavhandlingar, sammansatta av successivt publice— rade tidskriftsuppsatser, ha vid några tillfällen förekommit i vårt land.1 Formellt sett torde ej heller gällande universitetsstatuter lägga hinder i vä- gen för att denna metod användes. Härom skriver medicinska fakulteten vid Uppsala universitet vid remissen av lektorernas förenings ovan (5. 9 f.) återgivna skrivelse.

Lektorernas förening framför tanken, att en disputand skulle kunna i sin avhand— . ling medtaga flera eller färre av sina tidigare publikationer. Så har också i större I eller mindre omfattning redan tidigare varit fallet inom den medicinska fakulteten,

som också anser, att fortsättningsvis näppeligen några hinder härför skulle kunna föreligga, ja, icke ens för att en disputand sammanhäftar några sina tidigare, sins- emellan samhörande publikationer och begagnar samlingen såsom disputationsav- handling _— naturligtvis i tillräckligt antal exemplar för avlämnandet av nödiga pliktexemplar.

En för den praktiska tillämpningen mycket viktig omständighet måste man dock taga hänsyn till, vilken är anledningen till att den av kommittén förordade formen för doktorsarbetets publicering ännu ej kommit till an- vändning i renodlad form och att även den av medicinska fakulteten ovan nämnda modifikationen endast sällan använts. I universitetsstatuterna & 118, mom. 2 (ändrad lydelse SF 1934: 216) stadgas nämligen:

Samma dag disputationsavhandling anslås, skall den till kanslern, akademiska lärare och nationsföreningar utdelas i den ordning och till det antal exemplar, det mindre akademiska konsistoriet äger bestämma, varjämte nödigt antal exemplar för andra vetenskapliga behov enligt det mindre konsistoriets bestämmande skall av- % lämnas till biblioteket.

Med stöd av denna bestämmelse är fastställt, att varje doktorand vid av- handlingens offentliggörande utan ersättning skall överlämna 330 exemplar därav till vederbörande universitetsbibliotek. Härigenom försvåras, ja, prak- tiskt taget omöjliggöres den rationalisering av formerna för doktorsarbetets offentliggörande, som kommittén syftar till. Dels äro nämligen många tid- skrifter icke villiga att leverera så många särtryck, som här erfordras, dels och framförallt är det ju icke lätt för en ung forskare att veta, om ett artete, som han ämnar trycka, kommer att visa sig lämpligt att ingå bland de avhandlingar, han några år senare skall framlägga för förvär- vande av doktorsgrad. Han skulle se sig nödsakad att beställa 4—500 sär-

1 T. ex. numera professorn Hans Båekströms d oktorsavhandling, törsvarad vid Stockholms högskola 1927. ' '

tryck av varje arbete, han publicerar fram till doktorsgraden, bara för att hålla möjligheten öppen att kunna begagna sig därav.

Kommittén vill särskilt understryka den roll, som pliktexemplaren spela i detta sammanhang, emedan den väsentliga betydelsen härav vid ett ge- nomförande av en sådan reform, som den av kommittén förordade, icke alltid synes ha stått klar för myndigheter och andra, som yttrat- sig i frågan. Det bör sålunda framhållas, att den typ av avhandling, varom talas i medicinska fakultetens i Uppsala ovan (5. 15) citerade skrivelse, icke är identisk med den av kommittén föreslagna formen för publicering av dok- torsarbeten. Den nämnda typen av avhandling, bestående av hophäftade uppsatser, som redan publicerats i tidskrifter med stor internationell sprid— ning, synes kommittén föga rationell. För biblioteken torde en sådan »av- handling» ha föga värde som bytesmaterial. Dylika uppsatser uppsökas ju och studeras i tidskriftshäften eller -band. Det är även vanligt, att förfat- taren själv eller den institution, där han arbetar, beställer ett antal (van- ligen ett hundratal) särtryck, vilka utsändas till de forskare eller institu- tioner, som närmast anses vara intresserade. Det torde höra till undan- tagen, att man vänder sig till ett centralt bibliotek för att få låna ett sär- tryck av en uppsats i någon av de mera kända tidskrifterna. Skulle plikt- exemplar begäras av sådana arbeten, synes konsekvensen fordra, att dylika infordras av alla arbeten, som publiceras vid ett universitet ej endast av dem som framläggas för vinnande av doktorsgrad (jfr s. 18).

Den etappvisa publiceringen av doktorandens vetenskapliga arbetsresul- tat, allteftersom hans undersökning fortskrider, erbjuder antingen dok- torsavhandling av nu vanlig typ sedermera författas, eller disputation en- ligt kommitténs förslag sker fördelar även därigenom, att resultaten hinna bli uppmärksammade och eventuellt även bedömda och kommente- rade i den vetenskapliga facklitteraturen, innan de framläggas som doktors- specimen. Den kritik och de uppslag, som härigenom kunna framkomma, böra vara av den allra största nytta för författaren i hans fortsatta arbete. Kommittén har alltså en annan uppfattning än medicinska fakulteten i Uppsala, som i den ovan (5. 15) nämnda remisskrivelsen uttalar:

Dock måste medgivas, att härvid (d. v. s. i samband med de ovan nämnda hop- häftade avhandlingarna) någon gång vissa svårigheter kunna uppkomma, i det att en tidigare publikation från författarens hand givit upphov till internationell kritik, som lett författaren in på andra vägar än de ursprungligen beträdda. Huru dylikt skall anses inverka på betygssättningen vid disputationen kan vara svårt att bedöma.

Eftersom doktorsarbeten inom de ämnen, som beröras av kommitténs förslag, vanligen redan nu före doktorsavhandlingen publiceras styckevis i tidskriftsuppsatser, synes kommitténs förslag icke på denna punkt inne- bära någon mera väsentlig förändring i nu bestående förhållanden.

En invändning, som framförts mot kommitténs förslag, är, att det skulle bli svårt att finna en opponent, som kunde behärska hela det område, som

disputationen'kunde komma att röra sig över, om det blir vanligt att dispu- tera på uppsatser, behandlande ämnen från skilda vetenskapliga områden. I själva verket finnes ju ofta den svårigheten redan nu, och den torde .väl enklast kunna övervinnas genom att utnyttja flera opponenter, som mellan sig på lämpligt sätt fördela de olika områden, disputationen spänner över.

Kommittén vill med hänvisning till det ovan anförda föreslå, att en möj- lighet öppnas för befrielse från den skyldighet att avlämna pliktexemplar till ett offentligt bibliotek, varom år stadgat i 5 118 i universitetsstatuterna, och att sådan befrielse skall kunna beviljas, om arbetet eller arbetena i fråga publicerats i tidskrifter eller liknande serier med sådan spridning, att nödig offentlighet därigenom kan anses ha vunnits. Mest praktiskt vore det givet- vis, om en förteckning kunde utarbetas över de tidskrifter och publikations— serier, som ur denna synpunkt kunna godkännas. Detta synes vara en upp- gift, för vilken den nedan (5. 58) föreslagna naturvetenskapliga publicerings- nämnden är väl lämpa—d. l avvaktan på att praxis får utbildas, torde nämn— den till en början få träffa avgörande i varje särskilt fall. En doktorand bör sålunda i god tid inhämta nämndens godkännande av den eller de tid- skrifter eller publikationsserier, i vilka han avser publicera resultaten av sitt arbete. Givetvis bör författaren åläggas att till fakulteten inlämna sär- tryck av samtliga de arbeten, han vill framlägga, i ett antal tillräckligt för granskniligsproceduren, förslagsvis 25 st.

Det har redan framhållits, att kommittén räknar med att doktorsavhand- lingar av nu gängse typ i åtskilliga ämnen —— framför allt inom de 5. k. beskrivande naturvetenskaperna _— måste förekomma, särskilt inom ämnes- områden där lämpliga tidskrifter eller publikationsserier saknas. I sådana fall böra givetvis skyldigheten att avlämna pliktexemplar bibehållas oför- ändrad. Detta är ju även i författarens eget intresse, då genom bibliotekets bytesverksamhet hans arbete kan få en spridning som eljest vore svår att ernå.

Kommittén anser sig i detta sammanhang ej böra i detalj gå in på frågan om de lämpliga formerna för statligt ekonomiskt stöd åt doktorsavhand— lingar av sist nämnda typ (alltså den nu vanligen förekommande) och där- med sammanhängande problem. Denna fråga är nämligen gemensam för alla fakulteter, och naturvetenskapliga forskningskommittén anser sig ej isolerat böra ta ställning därtill utan avvaktar 1945 års universitetsbered- nings behandling av detta ärende. De sakkunniga vilja dock uttala den bestämda uppfattningen, att merkostnaden för pliktexemplar till de cen- trala biblioteken ej bör bestridas av doktoranden själv utan av statsmedel samt att även en avsevärd del av de övriga tryckningskostnaderna bör be- stridas av offentliga medel. Här torde emellertid en granskande instans vara nödvändig (lämpligen den nedan, 5. 58, föreslagna, till det naturveten- skapliga forskningsrådet knutna publiceringsnämnden). Det torde näm- ligen vara angeläget att ha en möjlighet att främja utvecklingen i viss rikt-

ning genom att understöd ej lämnas till avhandlingar, som uppenbarligen ej fylla krav på rationell publicering (t. ex. arbeten i kemi eller fysik på svenska språket). Icke heller bör statsanslag utgå till avhandlingar, för vilka enligt nämndens bedömande den av kommittén förordade, för staten och även för doktoranden billigare vägen är lämplig. F orskningskommit- tén torde böra beredas tillfälle att precisera sin ståndpunkt, sedan universi- tetsberedningen färdigbehandlat detta ärende.

De förslag om i viss mån ändrade former för publicering av doktors- arbeten inom de naturvetenskapliga ämnena, som kommittén nu framläg— ger, innebära, som redan framhållits, att doktorsavhandlingarna ej skulle inta den särställning bland våra vetenskapliga publikationer, som de hittills gjort. En följd härav blir givetvis, att frågan om statligt ekonomiskt stöd åt doktorsavhandlingar blir nära sammankopplad med frågan om stöd åt naturvetenskapliga publikationer överhuvudtaget. Denna fråga behandlas i kap. 2, s. 59.

Kommittén har vänt sig till cheferna för de större vetenskapliga biblio- teken i landet för att efterhöra deras synpunkter rörande den inverkan, en reform i antydd riktning kan tänkas få för bibliotekens bytesförbindel— ser. Av svaren har framgått, att en dylik reform icke påverkar vetenskaps- akademiens biblioteks bytesverksamhet, icke heller kungliga bibliotekets eller karolinska institutets biblioteks. T. f. riksbibliotekarien, R. Ericsson, framhåller emellertid, att kungliga biblioteket i egenskap av svenskt natio- nalbibliotek skall samla, förvara och för begagnande tillhandahålla den svenska litteraturen i största möjliga fullständighet. Härmed avses även den vetenskapliga litteraturen. Avhandlingar, tryckta i utländska tidskrif— ter, komma icke biblioteket tillhanda, om icke universitet och högskolor överlämna dem. Till detta uttalande bör ju emellertid tilläggas, att då den stora grupp svenska vetenskapliga avhandlingar, som under alla förhållan- den publiceras i utländska facktidskrifter, icke kommer biblioteket till- handa, så blir bibliotekets samling av svenska vetenskapliga arbeten ändå så ofullständig, att bortfallet av ett antal doktorsavhandlingar för denna sida av problemet icke kan tillmätas större betydelse.

T. f. överbibliotekarien för Uppsala universitets bibliotek, 0. Lundberg, framhåller bland annat:

Det är vidare föga tilltalande, att disputander inom vissa ämnen skola draga för— del av de ekonomiska uppoffringar för gemensam sak, vilka göras av dem, som trycka avhandlingar i andra ämnen. Fara föreligger naturligtvis dessutom, att även i dessa senare ämnen disputanderna snart nog söka slå in på den nya i flera av» seenden lättare vägen. Om så skulle bli fallet, kunna verkningarna på bibliotekens bytesrörelse bli genomgripande, ja katastrofala. Redan genom den förändring, som nu är på tal, skulle följderna bli mycket avsevärda för härvarande universitetsbi— bliotek. Under tidsperioden 1935/36—1944/45 disputerades i Uppsala på 316 av- handlingar, därav inom Matematisk-naturvetenskapliga sektionen på 83 och inom Medicinska fakulteten på 63. Av de matematisk-naturvetenskapliga falla minst ett

50-tal inom den ämnesst'är, där lättnader skulle beredas. Tillsammans med de me— dicinska torde antalet kunna beräknas till omkring 115. Redan i första hand kunde vårt bibliotek sålunda komma att gå miste om cirka 36 % av sitt bytesmaterial av avhandlingar, detta under förutsättning att alla disputander inom ifrågavarande ämnessfär valde den nu förordade formen för förvärvande av doktorsgrad.

T. f. överbibliotekarien Lundberg avstyrker bestämt >>varje åtgärd, som är ägnad att minska bibliotekens möjlighet att för bytesändamål disponera över den akademiska avhandlingslitteraturen».

T. f. överbibliotekarien G. Wetterberg vid Lunds universitets bibliotek samt överbibliotekarien C. Björkbom vid Tekniska högskolans i Stockholm bibliotek framhålla, att de med hänsyn till den stora betydelse, som en reform av doktorsavhandlingarna i antydd riktning måste få, anse, att bi- blioteken icke kunna ställa sig avvisande, men att de måste kräva en viss höjning av bibliotekens årsanslag såsom kompensation.

Det framgår av de refererade uttalandena, att med ett undantag biblio- teken ställt sig förstående till den förordade reformen. Om den nya formen för disputation blir en mera vanlig företeelse, bör hänsyn till de ekono- miska verkningarna för biblioteken givetvis tagas vid fastställande av deras årsanslag. Någon beräkning av dessa ökade anslagsbehov torde för när- varande vara omöjlig att göra. I detta sammanhang vill kommittén emel- lertid starkt understryka sin uppfattning, att bibliotekens litteraturanskaff— ning icke till någon det bör bekostas genom ekonomisk belastning av dok— torander eller andra vetenskapliga författare och att kommitténs förslag även i detta avseende innebär ett framsteg jämfört med nuvarande förhål- landen.

Doktorsarbetets bedömning.

För närvarande bedömes som bekant doktorsprovet vid våra universitet och högskolor uteslutande med betyg på doktorsavhandlingen, varvid sär— skilda betyg utdelas för »författandet» och »försvaret» efter betygsskalan berömlig (A), med utmärkt beröm godkänd (a), med beröm godkänd (AB). icke utan beröm godkänd (BA), godkänd (B) och Icke godkänd. 1945 års universitetsberedning har redan i första delen av sitt betänkande i sam- band med förslag om åtgärder beträffande docentinstitutionen (SOU 1946: 9, s. 26) föreslagit en mindre förändring, i det att försvarsbetyget föreslås ut- delat i endast 3 grader, nämligen utmärkt, mycket tillfreds-ställande och tillfredsställande.

Bland representanter för de naturvetenskapliga och medicinska ämnena vid våra universitet torde råda en ganska allmän uppfattning, att den nu-

) varande betygsskalan är onödigt fingraderad. Röster ha till och med höjts för ett helt avskaffande av de graderade betygen på doktorsavhandlingarna.1

1 Se ovan nämnda (sid. 9) skrivelse från karolinska institutets iårarkollegium.

Kommittén som anser, att en förenkli1b " av betygsskalan vore av fördel, vill dock ejb (få så långt som till att föreslå dess avskaffande, med hänsyn till den roll det graderade betyget spelar vid tillsättningen av lektorat och därmed jämförliga befattningar. Däremot torde för svarsbetygen kunna helt avskaffas' 1 de naturvetenskapliga ämnena, då den dialektiska skickligheten vid disputationsakten i dessa ämnen spelar en underordnad 1011 som spe- cimen för doktmsgrad.

De sakkunniga ha sålunda stannat vid att föreslå, att doktorsprovet be- dömes efter nuvarande betygsskala, men att någon differentiering i betyg avseende >>författande» och »försvar» ej vidare skall förekomma. Även om doktoranden valt den ovan lekommenderade vägen att som doktorsspe— cimen framlägga ett antal successivt publicerade arbeten synes disputa- tionsakten böra bibehållas, då dess karaktär av offentlig granskning och diskussion av doktorsarbetets resultat i närvaro av betygsnämnd och övriga representanter för fakultet eller sektion otvivelaktigt bidrager till att under- lätta en objektiv bedömning. Det förhållande, att kanske flertalet av dessa arbeten förelegat i tryck längre tid än den stadgade »spikningstiden» av 3 veckor, torde enbart vara ägnat att underlätta en rättvis betygssättning.

Sammanfattning.

Kommitténs förslag till reformerng av formerna för doktorsarbetets offentliggörande innehåller, såsom ovan framhållits, knappast något for- mellt eller principiellt nytt. Eventuellt kan reformen genomföras utan änd- ring av universitetsstatuterna, men därvid förutsättes, att de beslutande akademiska myndigheterna för de fall, då särskild dispens lämnas, fast- ställa ett så lågt antal pliktexemplar (t. ex. 25), att doktoranderna icke be- höva anskaffa ett stort antal separat av sina i tidskrifter publicerade ar- beten. Lämpligast torde dock vara, att paragraf 118 i universitetsstatuterna ges en förändrad lydelse, avsedd att underlätta reformens genomförande.

Av större betydelse än en sådan formell ändring är att de akademiska myndigheterna och professorerna i praktiken stödja strävandena till re- former, kanske främst genom ett otvetydigt klarläggande för doktoranderna att de icke i bety 0savseende komma i ogynnsammare ställning genom att publicera sina doktorsarbeten på det av kommittén förordade sättet, än om de författa en särskild doktorsavhandling.

Om den föreslagna formen kommer till mera vidsträckt användning, vin— nas många fördelar. Främst äro dessa av ekonomisk art. Doktoranden och det allmänna belastas ej med kostnader för tryckning av särskild doktors- avhandling. Tiden till disputation förkortas avsevärt i och med att den tid, som åtgått för sammanställande av den särskilda doktorsavhandlingen, bortfaller. Denna tidsvinst torde röra sig om ett halvt år eller till och med mera i vissa fall.

Kommittén har genom den kontakt den haft med 1945 års universitets- beredning samt med de medicinska högskolornas organisationskommitté kommit till den uppfattningen, att de förslag till förändringar i formen för doktorsprovets avläggande, som i detta kapitel framlagts närmast för natur- vetenskapernas vidkommande, även motsvarar önskemålen från de medi- cinska fakulteterna, medan däremot —— som även framgår av remissyttran- den i samband med lektorernas förenings ovan (5. 9 f.) omnämnda skrivelse förhållandena inom övriga fakulteter och de humanistiska sektionerna synas vara annorlunda. Det torde även vara förståeligt, att så skilda grup- per av vetenskaper som medicin och naturvetenskap a ena sidan och 1111— maniora, juridik och teologi å den andra kunna ha olika, men trots detta på båda håll reellt grundade önskemål i fråga om sättet för doktorsarbetens utformande och publicering. Om dessa olika önskemål tillgodoses, får vis- serligen den hittillsvarande uniformiteten i fråga om doktorsprovet vid de olika fakulteterna uppgivas, men detta torde knappast vara någon nackdel av större betydelse —— i varje fall icke om hänsyn tages till det tvingande behovet av reformer på detta område. För övrigt komma ju de här fram- förda förslagen endast att öppna nya möjligheter, utan att därför någon skall behöva känna sig tvingad att begagna sig därav, om han anser det olämpligt i sitt särskilda fall.

Det vore enligt kommitténs men-ing ytterst olyckligt, om man icke allmänt insåg vilken allvarlig fara det skulle innebära för universiteten och hög— skolorna att bortse från de svagheter, som vidlåvda det nuvarande svenska systemet för förvärvande av doktorsgrad. Man bör därför ej vara alltför rädd för att de närmaste åren genom experiment av olika slag söka sig fram till en mer ekonomisk och mindre tidskrävande form för förvärvande av vår högsta lärdomsgrad utan att det i väsentlig mån prutas av på dess kvalitet.

Kap. 2. Åtgärder för stödjande av publicerings-

verksamheten.

Inledning.

De åtgärder, som förordats i den tidigare avgivna delen av detta betän- kande och vilka till större delen redan genomförts genom beslut av 1946 års riksdag, ävensom de åtgärder, som föreslås i kap. 3 av föreliggande betänkande, avse alla stöd åt själva forskningsverksamheten. Alla åtgärder till forskningens främjande förbli dock otillräckliga, därest det ej samtidigt sörjes för resultatens publicering. I direktiven för kommitténs arbete ingår därför också »en översyn av statsbidragen till utgivande av doktorsavhand— lingar och andra vetenskapliga publikationer». I direktiven för 1945 års universitetsberedning förutsättes på denna punkt en nära samverkan mellan beredningen och naturvetenskapliga forskningskommittén, varvid den se- nare har att i detalj utreda de naturvetenskapliga institutionernas anslags- behov, under det att principiella spörsmål rörande exempelvis grunderna för anslag till vetenskapliga publikationer hänskjutas till den förra. Kommit- tén finner emellertid, att publiceringsverksamheten gestaltar sig så olika inom naturvetenskap och medicin å ena sidan och de teologiska, juridiska och humanistiska disciplinerna å den andra, att ett principiellt ställnings- tagande från dess sida till de naturvetenskapliga publiceringsproblemen icke kan undgäs. Detta ställningstagande torde ej behöva influera de åtgärder, som kunna komma att föreslås av universitetsberedningen för övriga disci— pliner eller för den vetenskapliga publikationsverksamheten i allmänhet. Den naturvetenskapliga publiceringsverksamheten har sedan länge befun— nit sig i ett svårt läge; de tillgängliga medlen ha alltid varit ytterst knappa och på intet vis ökat i takt med tryckningskostnadernas stegring och ök— ningen av den vetenskapliga produktionen. De nu genomförda åtgärderna till den naturvetenskapliga forskningens främjande komma vidare inom kort att ytterligare medföra ett väsentligt ökat behov av möjligheter till publi— eermg.

Nuvarande former för publicering och för dennas finansiering.

De vetenskapliga resultaten kunna offentliggöras i tidskrifter och serie- publikationer (actaserier eller monografiserier) eller i form av fristående arbeten. För att få en siffermässig belysning av det publicerade materialets fördelning på olika publikationsformer har kommittén infordrat uppgifter i detta avseende från de naturvetenskapliga universitetsinstitutionerna. Svar har också ingått från så gott som samtliga, men i några fall har man av olika skäl icke haft möjlighet att i full utsträckning besvara de framställda frågorna. Det i tabell 1 framlagda resultatet utgör en sammanfattning av svaren från 37 institutioner. Det bör emellertid framhållas, att en bety- dande publikationsverksamhet inom de vetenskapsområden, som behandlas i tabellen, bedrives av institutioner utanför universiteten och av enskilda forskare. En annan svårighet vid uppgörande av en tabell som denna är, att det ofta är omöjligt att avgränsa vetenskapliga originalpublikationer från artiklar av mera refererande eller populärvetenskaplig art. Tabellens slutsumma är sålunda endast approximaliv och trots att de båda nämnda felkällorna verka i motsatta riktningar —— helt säkert avsevärt för låg. Där- emot torde tabellens siffror relativt, d. v. s. ställda i förhållande till var- andra, ge en riktig bild av den naturvetenskapliga publiceringsverksam- hetens olika former under det sista decenniet före kriget. Sedan dess ha många och stora förändringar skett, speciellt genom bortfallet av de tyska tidskrifterna, men kommittén har dock ansett uppgifter från den nämnda perioden vara av större värde än siffror, påverkade av de än mera abnorma förhållandena under och efter kriget.

Då doktorsavhandlingarna ju intaga en särställning i förhållande till öv- riga publikationer, har i en första del av tabellen (grupperna A—B) en un- dersökning av materialet gjorts, vid vilken doktorsavhandlingarna icke med- tagits. Vid denna undersökning har en uppdelning gjorts i tvenne huvud- grupper: arbeten, publicerade i tidskrifter och seriepublikationer (A-grup- pen), samt fristående arbeten (IS-gruppen). I en grupp C har därefter den del av materialet, som rör doktorsavhandlingarna, sammanförts. Då det emellertid även är av stort intresse att se, hur den samlade produktionen fördelar sig på olika publikationsformer, har i tabell D en sammanfattning gjorts, vid vilken doktorsavhandlingarna medtagits. —— Det i periodiska publikationer offentliggjorda materialet har vidare uppdelats i tre under- grupper: svenska, nordiska och övriga utländska. Med nordiska avses här tidskrifter av samnordisk karaktär; rent danska, norska o. s. v. publikatio- ner redovisas som övriga utländska.

Tabell 1. Översikt över formerna för publicering av den svenska naturveten- 5,

skapens arbetsresultat.

(Uppgifter från 37 universitetsinstitutioner)

Antal sidor under tioårsperioden 1. 7. 1929—30. 6. 1939 på Åmne

Sv. Ty. Eng. Fr. Lat. Da. Ita]. Sp. Sei-b. No. Holl. Tjeck. Summa

A. 1. Bidrag till periodiska publikationer utgivna i Sverige (utom doktorsavhandl.) , Astronomi ......... 983 281 1 240 238 _ — _ _ — — — _ 2 74 Botanik ........... 5 895 9 183 3 243 40 444 1 _ _ _ _ — _ 18 80 Fysik ............. 735 235 168 5 _ _ _ _ _ _ _ 1 14 Genetik ........... 125 987 1 679 _ _ _ _ — _ _ — 2 791 Geografi ........... 3 944 301 713 70 _ _ _ _ _ _ _ _ 5 021 Geologi, mineralogi '; och paleontologi . 1 863 1 737 1 518 22 — _ _ — _ _ _ 5 140 Kemi ............. 1 373 2 904 _424 _ _ _ — — _ _ _ _ 4 701 Limnologi ......... 202 1 076 — _ — _ _ _ _ 1 278 Matematik ........ _ 337 9 127 _ _ _ _ — _ _ _ 47ä Mekanik och mate-

matisk fysik ..... 53 90 13 28 _ _ _ _ _ _ — 184 Meteorologi ........ 381 _ _ — _ _ _ _ _ _ _ 381 Oceanografi ........ 672 139 290 28 _ _ _ _ _ -— —— — 1 129 Zoologi ............ 1 685 3 839 1 704 4 _ _ _ _ _ _ _ _ 7 232 Riksmuseet ........ 3 497 7 969 4 526 188 973 56 11 _ _ — — — 17 220 Summa A 1. 21 408 29 078 15 527 750 1 417 57 11 _ _ _ _ 68 248

A 2. Bidrag till nordiska tidskrifter och serier (utom doktorsavhandlingar).

Astronomi ......... 76 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 76 Botanik ........... 41 — 6 _ _ — _ _ _ _ _ _ 47 Genetik ........... 56 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 56 Geografi .......... 135 994 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 1 129 Kemi ............. 24 181 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ 206 Matematik ........ 90 220 153 70 _ _ _ _ _ _ _ — 533 Zoologi ............ _ 18 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 18

Summa A 2. 422 1 413 160 70 _ _ _ _ _ _ _ _ 2 065

A 3. Bidrag till övriga utländska tidskrifter (utom doktorsavhandlingar).

Astronomi ......... — 65 195 40 _ _ — _ — _ _ _ 30 Botanik ........... 70 1 483 344 3 6 _ _ 19 _ _ 20 1 94 Fysik ............. 1 955 454 33 _ _ _ _ _ _ _ _ 2 44 Genetik ........... _ 54 46 3 _ _ _ _ _ _ _ _ 103” Geografi .......... _ 37 100 50 _ _ _ _ _ — _ _ 187 Geologi, mineralogi

och paleontologi . _ 1 122 419 7 — _ _ 24 _ — _ —- 1 572 Kemi ............. 12 7 660 1 540 99 — 26 _ 33 _ _ _ _ 9 370 Limnologi ......... — 674 _ 15 — 4 20 _ 15 _ _ — 728 Matematik ......... _ 391 71 115 _ _ 47 _ _ 14 — —- 638 Mekanik och mate-

matisk fysik ..... _ 230 38 _ — _ _ _ _ _ _ _ 268 Meteorologi ........ _ 79 10 7 _ _ _ _ _ _ _ — . 96 Zoologi ............ 27 2 405 852 4 _ — 20 _ _ _ — 3 308 Riksmuseet ........ 37 2 042 2 941 178 39 _ _ _ _ _ _ 5 237

Summa A 3. 146 18 197 7 010 554 45 30 87 76 15 14 20 _ 26 194

Antal sidor under tioårsperioden 1. 7. 1929—30. 6. 1939

Åmne'

Sv. Ty. Eng. Fr. Lat. Da. Ital. Sp. Serb. No. Hol).

Tjeck.

Summa

[ 1. Monograiier och övriga enstaka verk av icke periodisk karaktär utgivna i Sverige (utom doktorsavhandlingar).

; Astronomi ......... 158 39 136 _ _ _ _ _ _ _ _ _ 333 ; Botanik ........... 2 524 21 685 _ _ _ _ _ _ 3 230 ! Fysik ............. _ _ 2 _ _ _ _ _ _ _ _ _ 2 Geografi .......... 1 033 _ — _ _ _ _ _ _ _ _ 1 033 _" Geologi, mineralogi ; och paleontologi. . . 177 — _ _ _ _ _ _ — _ _ _ 177 ' Kemi ............. 140 _ 307 _ _ — _ _ _ _ _ _ 447 ; Limnologi ......... 23 6 _ _ _ _ _ _ _ _ _ 29 Matematik ........ 124 44 117 21 — — _ _ _ — _ _ 306 ; Meteorologi ........ _ 169 — — _ _ _ _ _ _ _ 169 Zoologi ............ 1 975 156 293 _ _ _ _ — _ _ _ 2 424 ; Riksmuseet ........ 769 386 140 _ _ _ _ _ _ _ — _ 1 295 ! Summa B 1. 6 923 821 1 680 21 _ _ _ _ _ _ _ _ 9 445 ? | 2. Monograiier och övriga enstaka verk av icke periodisk karaktär utgivna pa utländskt iöriag (utom doktors- avhandlingar) . Astronomi ......... — 163 27 _ _ — — — — _ — 190 Botanik ........... 29 1 424 34 10 — _ _ _ — _ _ _ 1 497 Genetik ........... 2 _ _ _ _ _ _ _ _ _ 2 Geografi .......... _ _ 27 _ _ _ _ _ _ _ _ _. 27 Geologi, mineralogi och paleontologi . — 72 16 _ — _ — _ _ _ _ _ 88 Kemi ............. 31 1 350 33 _ — 3 — _ _ 22 — — 1 439 Limnologi ......... _ 920 — _ _ _ _ _ _ _ _ _ 920 Matematik ........ _ 71 145 114 _ _ — — — _ — 14 344 Mekanik och mate. matisk fysik ..... — — 83 _ — _ _ _ _ _ 83 Zoologi ........... _ 751 286 — — _ _ _ _ _ _ 1 037 Riksmuseet ........ _ 663 116 _ _ _ _ _ _ _ _ _ 779 Summa B 2. 62 5 414 684 207 _ 3 _ _ — 22 _ 14 6 406 . Doktorsavhandlingar. Astronomi A 1. . . . _ 444 _ _ _ _ _ _ _ _ _ 444 Botanik A 1 . . . . 913 4 247 1 034 _ _ _ _ _ _ — _ _ 6 194 B 1 - . .. — _ 745 — 40 _ _ — _ _ — 785 Summa (913) (4 247) (1 779) (40) _ _ _ _ _ — (6 979) Fysik A 1 . . .. _ 969 409 _ _ _ _ _ _ — _ — 1 378 B 1 95 1543 386 — _ _ _ _ _ _ 2024 B 2 _ 88 _ _ _ _ _ _ _ _ — _ 88 Summa (95) (2 600) (795) — _ _ — — — — _ _ (3 490) Genetik A 1 ..... _ 128 431 — _ — — _ _ _ _ 559 Geografi A 1 ..... 1 339 118 307 14 — _ — — _ _ _ _ 1 778 Geologi. A 1 . . .. 839 195 437 — _ _ — 150 _ — _ _ 1 621 mineralogi, ;paleontologi Bi . . .. _ 785 395 _ _ _ _ _ _ _ _ _ 1 130 i Summa (839) (980) (832) _ — _ _ (150) _ _ _ (2 801) Kemi A 1 ..... — 388 222 _ _ — — _ _ — _ _ 610 Bi...-. _ 1981 377 _ _ _ _ _ _ _ _ 2358 Summa _ (2 369) (599) _ _ — _ _ _ _ (2 968)

26 # Antal sidor under tioårsperioden 1. 7. 1929—30. 6 1939 på & Ämne ; Sv. T_x. Eng. Fr. Lat. Da. Ita]. Sp. Serb. No. Holt. Tjeck. Summa Limnologi A 1 . . . . —— 173 _ _ _ _ _ _ _ _ _ __ 173 MatematikA ] —— 221 —— 58 —— —- — — —— — 279 B 1 —— 97 342 228 —— —— »— — —— —- 667 Summa — (318) (342) (286) — — — — — — — (946 Zoologi A 1 . . . . _— 3 994 460 — _ —— — — —— 4 454 A 3 . . . . 249 — _ _ _ _ _ _ _ _ _ 24 B 1 — 566 248 — -— — —— —- —— — 811 Summa —— (4 809) (708) —— — _ — — — (5 51 i 5 Summa A 1 ......... 3 091 10 433 3 744 72 — — -— 150 — —- _— 17 491 Summa A 3 ......... -— 249 — _ _ _ _ _ _ _ _ _ 241 Summa B 1 ......... 95 4 972 2 493 228 40 — — —— — — —-— 7 82! Summa B 2 ......... — 88 — _ _ _ _ _ _ _ _ _ 8! Summa C 3 186 15 742 G 237 300 40 — — 150 —— -— — —- 25 655

D. Summa av doktorsavhandllngar och övriga publikationer.

A 1 .............. 24 499 39 511 19 271 822 1417 57 11 150 — — — — 85 735 A 2 .............. 422 1 413 160 70 - —— —— —— —— — -— —— 2 062 A 3 .............. 146 18 446 7 010 554 45 30 87 76 15 14 20 — 26 445 B 1 .............. 7 018 5 793 4173 249 40 -— — —- —— — —— 17 272 B 2 .............. 62 5 502 684 207 — 3 — -— 22 —— 14 6 494

Slutsumma 32 11.7 70 665 31 298 1 902 1 502 90 86 226 15 36 20 14 138 05

Det framgår av tabellen, att publiceringsförhållandena gestalta sig högst olika i olika ämnen eller grupper av ämnen. Inom sådana helt internatio— nella ämnen som fysik och kemi publiceras den övervägande delen av ma— terialet i internationella, oftast utländska tidskrifter med stor spridning. Detta förhållande torde i själva verket vara betydligt mera aCCen- tuerat än vad tabellens siffror angiva. Sålunda utgör troligen det under A 1 angivna på svenska språket publicerade materialet i stor utsträckning icke vetenskapliga originalarbeten utan artiklar av mera refererande eller pOpu— lärvetcnskaplig art. Såsom motpolen härtill torde man kunna betrakta geo- grafien med dess nationellt eller lokalt betonade karaktär. Mot 5 028 sidor i svenska tidskrifter (till stor del på svenska språket) svarar här endast 187 sidor i utländska periodica. Förhållandet understrykes ytterligare ge- nom den höga siffran för geografi under gruppen A 2 (nordiska tidskrifter och serier) och siffran för doktorsavhandlingar på svenska språket jämfört med avhandlingar på främmande språk. Till samma grupp som fysik och kemi höra även matematik och mekanik; och dit torde även fastän det på grund av tabellens konstruktion icke kan framgå av denna -— böra räknas delar av zoologi och botanik, särskilt sådana med en mera fysio- logisk inriktning. Till samma grupp som geografi höra botanik och zoologi (främst dessa ämnens systematiska delar). limnologi, meteorologi och geo-

a::—

logi, ämnen som visserligen icke äro så starkt lokalbundna som geograv fien, men som dock ha en viss nationell förankring i det egna landets flora, fauna, geologi o. s. v. och därför ha större behov av goda svenska eller nordiska publikationsmöjligheter än den förra gruppens ämnen.

Ämnena tillhörande de två nämnda grupperna skilja sig även däri, att antalet sidor, publicerade inom fysik, mekanik, matematik och även i kemi, är mycket ringa jämfört med det Sidantal, som publicerats i botanik, zoo- logi, geografi, geologi o. s. v. Dessa omständigheter — det ringa utrymmes- behovet och de bättre publiceringsmöjligheterna i utländska tidskrifter för den förra gruppen och det stora kravet på Sidantal och den i viss utsträck— ning nationella förankringen för den andra gruppen _— göra det klart, att publiceringsfrågan är utomordentligt mycket mera brännande för den senare gruppen än för den förra. Den fortsatta behandlingen tar därför i främsta rummet sikte på den senare gruppens förhållanden och behov.

Det framgår vidare av tabellen, att den helt övervägande delen av de naturvetenskapliga arbetsresultaten numera publiceras i periodiska publika- tioner (mot 114 246 sidor inom A-gruppen svara 23 767 sidor inom B-grup- pen). Såsom fristående arbeten publiceras huvudsakligen verk av läroboks- eller handboksnatur, större monografier, festskrifter o. (1. Ej sällan väljes samma publikationssätt för framläggan-det av resultaten från större forsk- ningsexpeditioner. I äldre tider var detta publiceringssätt det för disputa— tionsavhandlingar (dissertationer) allenarådande. Åtminstone inom de na- turvetenskapliga ämnena äro doktorsavhandlingar numera de enda i prak- tiken förekommande dissertationerna, även om disputationsrätt för sökande till akademisk lärarbefattning och till lektorsbefattning vid allmänt läro- verk ävensom för den, som vill vinna anställning såsom docent, alltjämt kvarståri universitetsstatuterna. I vissa ämnen, speciellt sådana med mera deskriptiv inriktning, ha dissertationerna kommit att i allt större utsträck- ning ingå i seriepublikationer. Även smärre vetenskapliga publikationer tryckas någon gång som fristående arbeten; orsaken härtill är då mestadels, att sericpublikationernas ekonomi ej tillåtit dem att trycka arbetena i fråga. Kommittén har i kap. 1 framhållit såsom en allvarlig olägenhet med fri stående doktorsavhandlingar, att dessa —— trots den omfattande bytesverk- samhet, som biblioteken bedriva med akademiskt tryck -—— ej nå önskvärd spridning. Denna olägenhet blir naturligtvis än mer påtaglig i fråga om den nämnda kategorien av smärre arbeten. Om de synpunkter vinna beak- tande, som i kap. 1 anläggas på doktorsarbeten, böra i en framtid fristå- ende doktorsavhandlingar i naturvetenskapliga ämnen bli undantag och endast förekomma i sådana fall, där speciella omständigheter göra detta publiceringssätt motiverat. Frågan om sättet för finansiering av doktors- avhandlingarnas publicering blir ej längre ett isolerat problem utan blott en del av det frågekomplex, som rör vetenskaplig publicering i allmänhet. Finansieringen av de vetenskapliga publikationerna sker på en mångfald

olika sätt, och för närvarande är, som framgår av det följande, ett svenskt vetenskapligt arbete ofta för sin publicering beroende av ekonomiska till— skott från flera håll.

Först mä det fall anföras, att arbetet förlägges av ett bokförlag, som ikläder sig alla ekonomiska risker och som skall erhålla täckning för sina kostnader genom försäljning i bokhandeln. Det utgående författararvodet plågar vara högst blygsamt. På detta sätt kan av naturliga skäl förutom populärvetenskaplig litteratur egentligen blott läro- och handböcker samt vissa monografier finansieras. Då för rent vetenskapliga arbeten av sådan karaktär en internationell spridning i allmänhet är nödvändig redan för att få tillräckligt antal köpare, men de svenska bokförlagen i regel saknat utländska förbindelser i erforderlig utsträckning, ha svenska vetenskaps- män nästan undantagslöst varit hänvisade till utländska förläggare, främst tyska men även anglosaxiska o. a.

I ett så närbeläget och med vårt eget i så många avseenden jämförbart land som Danmark gestalta sig förhållandena ganska olika. Läro- och hand- bokslitteratur förlägges nämligen inom landet i betydligt större utsträck- ning än hos oss. Orsakerna härtill torde vara dels att vissa bokförlag ha omfattande utländska förbindelser, dels och framför allt att förläggarens kostnader för litteratur av denna art kunnat i stor omfattning minskas genom anslag ur fonder (t. ex. Carlsbergsfonden). Av samma skäl har också bokhandelspriset ofta kunnat sättas förvånande lågt.

Även tidskrifter och seriepublikationer av olika slag förläggas ej säl- lan och främst i de stora kulturländerna på detta sätt. Särskilt i tyska sådana ha också svenska vetenskapsidkare publicerat betydande delar av sina resultat. Såsom redan nämnts har betydelsen av sådana publikationer varit högst olika i olika discipliner. Inom vissa av de ämnen, där tyska publikationer tidigare spelat en mera framträdande roll, är situationen f. n. särskilt bekymmersam.

Naturvetenskapliga publikationer av denna typ äro emellertid ej alldeles främmande för den inhemska bokmarknaden. Som exempel må nämnas »Acta zoologica», som åtnjutit statsbidrag (jfr nedan 5. 48), varjämte under krigsåren med dess starkt minskade avsättningsmöjligheter bidrag från andra håll blivit nödvändiga.

Ur finansieringssynpunkt närbesläktade med nyss behandlade periodica äro sådana, som utges av föreningar eller sällskap, där medlemsavgiften väsentligen är att betrakta som prenumerationsavgift. Svenska periodica av dylik art förekomma särskilt inom de biologiska disciplinerna. Om deras spridning utomlands väsentligen sker genom prenumeration, blir i prak- tiken skillnaden gentemot av bokförlag utgivna periodica relativt obetydlig. Publiceringsrätt i dylika periodica är dock vanligen förbehållen förenings- medlemmar; åtminstone plåga dessa ha företrädesrätt eller andra förmåner. I allmänhet spridas de dock utomlands väsentligen ej genom försäljning

utan genom byte, antingen i föreningens egen regi, då föreningens bytes— vågen förvärvade bibliotek oftast är uppställt på någon vetenskaplig insti- tution, eller ock ombesörjes bytet av något bibliotek, till vilket en del av upplagan överlämnas. De vetenskapligt mera betydande av dessa förenings- publikationer åtnjuta i regel statsunderstöd (ur det 5. k. lårdaverksanslaget). Storleken av dessa understöd är emellertid genomgående otillräcklig, och bidragen ha under de senaste åren kommit att täcka en allt mindre del av publiceringskostnaderna. Då med statsunderstödet regelbundet förknippas villkoret att till staten kostnadsfritt överlämna ett större eller mindre antal exemplar av den utgivna serien, blir i vissa fall föreningens vinst av stats- understödet högst minimal. Fall ha t. o. m. inträffat, då mottagandet av ett erhållet statsunderstöd måst avböjas, enär »understödet» på grund av där— med förknippad leveransplikt skulle blivit direkt förlustbringande.

De av föreningar utgivna periodica ha i allmänhet karaktären av tid- skrifter, huvudsakligen avsedda för uppsatser av mindre omfång, även om mera undantagsvis vidlyftigare arbeten, såsom doktorsavhandlingar, kunna tryckas i desamma, varvid dock författaren själv plågar få svara för en del av kostnaderna. [ undantagsfall äro föreningspublikationer av monografi- serietyp och således avsedda för mera omfångsrika arbeten, såsom den av Svenska växtgeografiska sällskapet utgivna serien »Acta phytogeographica suecica».

En annan för svensk naturvetenskaplig forskning mycket betydelsefull typ av publikationer äro de av akademier och lärda samfund utgivna. Dessa finansieras i allmänhet av ränteavkastningen av donationsfonder e. (1. Ett unikt fall erbjuda vetenskapsakademiens publikationer, vilka betalas ur in- komsterna från ahnanacksprivilegiet och i vissa särskilda fall genom bi— drag från författarna. Även till utgivande av publikationer av denna typ kunna statsbidrag utgå, och även här åläggas författarna i regel att för dyrbarare arbeten bidraga med viss del av kostnaderna. Till publicering i detta slags publikationer ha i allmänhet ledamöterna företrädesrätt, och under senare år, då akademiernas ekonomiska resurser blivit alltmer otill- räckliga, ha vissa akademier måst begränsa publiceringsråtten till sina egna ledamöter. Spridningen sker väsentligen genom byte.

Akademiernas publikationer, vilka i regel innehålla arbeten från vitt skilda discipliner, äro till stor del av monografiseriekaraktär. Ofta tryckas också smärre uppsatser; detta gäller speciellt fysiografiska sällskapets förhand- lingar och vetenskapsakademiens olika »Arkiv», vilka senare dessutom äro ägnade blott ett eller ett fåtal varandra närstående ämnesområden och följ- aktligen i viss mån till sin karaktär närma sig tidskrifter.

i detta sammanhang böra också de bägge universitetens med särskilda anslag under resp. universitet utgivna »Årsskrifter» omnämnas. Dessa års- skrifter innehålla arbeten från alla vetenskapsgrenar. I Lund utgör års—

30 skriftens naturvetenskapliga avdelning samtidigt »Kungl. fysiografiska såll- skapets handlingar».

Ett slags seriepublikationer, som under de senaste årtiondena för vissa ämnen fått en allt större betydelse, äro de, som utgivas av vetenskapliga institutioner, och som innehålla arbeten, utarbetade vid den utgivande insti- tutionen. Dessa serier äro i allmänhet huvudsakligen eller uteslutande av- sedda för omfångsrikare arbeten. I några fall, då publicering av observa— tionsmateriat eller forskningsresultat har ansetts utgöra en integrerande del av institutionens arbete, utgivas skriftserierna helt med statsmedel. Såsom exempel på denna typ av publikationer må anföras »Bulletin mensuel de l'observatoire météorologique de l'université diUppsala» och »Observations séismographiques faites å l'observatoire météorologique d”Uppsala», även- som sådana mera praktiskt betonade publikationer, som de vilka utgivas av Statens hydrografisk-biologiska kommission, Sveriges geologiska under- sökning, Lantbrukshögskolan m. fl., i vilka dock även många arbeten inom ren grundforskning publicerats. På senaste tid ha vissa industrier eller andra affärsföretag börjat utgiva skriftserier för att redovisa resultaten av på de- ras bekostnad bedriven forskning. Även i dylika serier kunna arbeten be— handlande grundforskningsproblem publiceras. Som exempel på en dylik serie kan anföras den av W. Weibull AB utgivna »Agri hortique genetica».

] allmänhet finansieras institutionsserierna genom anslag ur fonder eller av mecenater, oftast jämväl med statsunderstöd ur lärdaverksanslaget. För tryckning av särskilt omfångsrika eller av annan anledning (rikt illustra- tionsmaterial, talrika tabeller e. d.) dyrbarare arbeten samt flertalet dok- torsavhandlingar fordras i regel ytterligare ekonomiskt tillskott från för— fattaren.

Institutionernas publikationsserier spridas .nästan uteslutande genom byte och spela en mycket viktig roll såväl för de utgivande institutionernas bib- liotek som för universitetsbiblioteken.

Betydelsen av skriftbyte i avsikt att göra den egna institutionens arbets— resultat kända och få bekväm tillgång till publikationer från andra insti- tutioner av samma eller likartad forskningsriktning tar sig även uttryck däri, att flertalet av våra vetenskapliga institutioner utan egna publika— tionsserier idka ett ofta ganska omfattande byte med särtryck av från in- stitutionen utgångna arbeten. I åtskilliga fall förses dessa särtryck med speciellt omslagstryck (»Meddelande nr 00 från N. N. institution» el. likn.), varigenom de i viss mån komma att utgöra en från institutionen utgående serie. Kostnaderna för dylika särtryck eller särtrycksserier äro dock inga publiceringskostnader i egentlig mening utan närmast att betrakta som ut— gifter för institutionsbibliotekets förkovran. Om uppsatserna publicerats i mindre spridda tidskrifter, kan distributionen i denna form bidraga att göra dem kända.

Som framgår av det föregående bygger den svenska vetenskapliga publi-

ceringsverksamheten i stor utsträckning på anslag från fonder och stiftel- ser. De anslag, som kunna erhållas från dessa, äro dock numera på intet sätt tillräckliga. Fonderna ha ej ökat i samma takt, som penningvärdet fallit och räntefoten sjunkit, varför det antal sidor, som årligen kunna tryckas för dylika medel, är vida mindre nu än för 10 eller 20 år sedan. På grund av den vetenskapliga publikationsverksamhetens ständiga stegring har fondernas procentuella andel i finansieringen avtagit i än snabbare tempo. Fonderna ha också tvingats att behandla inkommande ansökningar allt mer restriktivt, vilket särskilt gått ut över ansökningar avseende bidrag till doktorsavhandlingar. Många synnerligen välmotiverade ansökningar ha måst upprepas flera år i följd, och de sökta beloppen måste numera i regel vidkännas betydande nedprutningar. Viktiga vetenskapliga arbeten ha här— igenom hindrats att utkomma, eller ock ha de publicerats med stor tids- utdräkt och i starkt beskuret skick, därest författaren ej velat och kunnat göra stora egna ekonomiska uppoffringar.

Statens understöd av den vetenskapliga publiceringsverksamheten genom lärdaverksanslaget uppgår innevarande budgetår till 200 000 kronor. Stor— leksförändringarna av detta anslag under den senaste 20-årsperioden fram— gå av nedanstående tablå:

1924/30 . .................... 165 000 kronor 1930/37 . .................... 170 000 » 1937/40 . .................... 190 000 ;, 1940/41 . .................... 155 000 :> 1941/42 . .................... 125 000 1942/45 . .................... 150 000 » 1945/46 . .................... 190 000 »

Anmärkas må, att år 1932 vissa tidigare från särskilda anslag under åttonde huvudtiteln utgående understöd om tillhopa 30350 kronor sam— manfördes med detta anslag, vilket medförde, att de för ändamålet tidigare utgående anslagsmedlen minskades från omkring 200 000 kronor till 170 000 kronor. Från detta anslag har från och med budgetåret 1944/45 det för ut- givande av Svenskt biografiskt lexikon utgående understödet utbrutits till ett särskilt reservationsanslag, vilket uppförts med samma belopp som det för budgetåret 1943/44 utgående understödet eller 15 000 kronor.

Lärdaverksanslaget avser emellertid alla vetenskapsgrenar, och naturve— tenskapens andel däri uppgår innevarande budgetår till blott 36 300 kronor. Som redan ovan påpekats, utgör ej ens hela detta belopp det verkliga under- stödet på grund av den leveransplikt, som är förknippad med understöd ur anslaget. Utom de direkta kostnaderna för de levererade exemplaren medför leveransplikten i allmänhet en direkt inkomstminskning för utgi— varen, i det att de sålunda levererade exemplaren till stor del överlämnas

' 32 till bibliotek, vilka annars skulle varit köpare, prenumeranter ellerrför- eningsmedlemmar. De rena institutionspublikationerna erhålla visserligen en viss kompensation genom de pliktexemplar av andra statsunderstödda publikationer, som de kunna få mottaga, men för pliktexemplar som över— lämnas till skolbibliotek och liknande kan aldrig någon kompensation er— hållas. Lärdaverksanslaget är sålunda blott till en del ett verkligt publice- ringsanslag; i övrigt är det ett biblioteksanslag.

* =): #

Om man utgår från de synpunkter, som varit vägledande för kommittén i frågan om doktorsavhandlingarnas utformning, förlorar i väsentlig grad den gamla problemställningen om särskilt stöd för tryckning av doktors- avhandlingar sin aktualitet. Lika väl som doktorsarbeten enligt kommit- téns mening böra författas och tryckas under samma former, som inom vederbörande vetenskap äro gängse för andra arbeten av motsvarande art, lika väl bör deras tryckning också finansieras på samma sätt som andra vetenskapliga arbeten.

Det har sedan länge ansetts vara en statens plikt att bidraga till doktors- avhandlingars publicering. Före 1940 utgick under åttonde huvudtiteln ett obetecknat anslag å 42 000 kronor under rubriken »Gemensamma universi- tetsändamål: Bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar». Enligt de för budgetåret 1940/41 gällande bestämmelserna utgick bidrag i första hand i form av ersättning för den merkostnad, som uppstår genom tryckning av sådana exemplar av doktorsavhandlingen, vilka författningsenligt skola utdelas eller avlämnas, dock högst 300 kronor. Återstoden av anslagsmed- len utdelades i form av understöd till de sökande, som med hänsyn till svårigheten att själva bestrida kostnaden för avhandlingens tryckning an— setts böra erhålla bidrag härtill. Förslogo ej anslagsmedlen till understöd i den omfattning, bestämmelserna i ämnet medgåvo, skulle skälig jämk- ning av understöden ske med hänsyn till de sökandes behov av understöd. För budgetåret 1941/42 sänktes anslaget till 18 000 kronor, varav tillhopa 3 400 kronor avsågos för Stockholms och Göteborgs högskolor, och bestäm- des, att det fick användas endast för bidrag i form av ersättning för de pliktexemplar, som författningsenligt skola avlämnas. Från och med bud— getåret 1945/46 höjdes anslaget till 30 000 kronor och gavs samtidigt karak— tären av förslagsanslag. Det får alltjämt användas endast till ersättning för pliktexemplaren, men den tidigare maximeringen av ersättningens be- lopp är borttagen.

För budgetåret 1945/46 begärde universitetskanslern ett förslagsanslag av 180 000 kronor för bidrag till kostnaderna för tryckning av doktorsavhand- lingar. Denna framställning föranledde ej någon proposition till riksdagen, under åberopande av dels det statsfinansiella läget, dels det utredningsupp-

drag, som givits åt naturvetenskapliga forskningskommittén. I en vid 1945 års riksdag väckt motion hemställdes om beviljande av nämnda anslag. Statsutskottet förklarade, att enligt utskottets mening goda skäl utan tvivel förelåge för att bidrag av statsmedel, liksom tidigare ägt rum, även fram- deles borde utgå till tryckningskostnaderna i allmänhet för doktorsavhand- lingar, men ansåg sig icke för närvarande kunna biträda det motionsvis gjorda yrkandet. Universitetskanslern upprepade framställningen bland sina petita till 1946 års riksdag. Ej heller nu föranledde den proposition till riks- dagen; det erinrades om att frågan även torde bliva föremål för behand- ling av 1945 års universitetsberedning. Ur kanslerns motivering för sitt äskande må följande återges:

Vad angår understödet eller det egentliga tryckningsbidraget vore det i och för sig rimligt, om tryckning av doktorsavhandlingar finge helt ske på allmän bekost— nad, under förutsättning att avhandlingen godkändes. En sådan reform kunde tänkas genomförd på det sätt, att vederbörande universitet eller högskola omhändertoge publiceringen av samtliga doktorsavhandlingar och upplade särskilda avhandlings- serier efter fakulteter eller ämnesområden. Ett tryckningsanslag av förslagsanslags natur borde i sådant fall ställas till läroanstalternas förfogande. Mot tanken på full ersättning för tryckningskostnaderna talar emellertid, att en sådan regel sannolikt skulle stimulera tendensen att göra doktorsavhandlingarna onödigt omfångsrika. Från universitetens och högskolornas sida har med hänsyn härtill icke ifrågasatts, att tryckningen skulle ske helt på allmän bekostnad. Ej heller har föreslagits, att tryckningen skulle äga rum genom universitetens eller högskolornas försorg.

Jag vill för egen del framhåller kanslern vidare — icke för närvarande upp- taga sistnämnda tanke utan inskränker mig till förordande av förhöjt trycknings- bidrag på grundvalen av tidigare regler.

Beträffande tryckningsbidragets storlek anser jag övervägande skäl tala för att bidrag bör erhållas för fulla tryckningskostnaderna intill 12 ark av varje godkänd avhandling — ett arkantal, som föreslagits av Uppsala och Lunds universitet —— dock att bidraget synes böra maximeras till 2 400 kronor, vilket belopp beräknats med utgångspunkt från den i uppsalayttrandet angivna tryckningskostnaden av i medeltal 200 kronor per ark. Om en del av kostnaderna för avliandlingens tryckning täckes genom bidrag från annat håll, bör statsbidraget i motsvarande omfattning reduceras. Bidraget torde böra omfatta även skäliga kostnader för illustrationer mom den nämnda ramen av 12 tryckark. För översättningskostnader bör däremot anslaget ej avses.

På grundval av att det totala antalet doktorsavhandlingar under tioårs- perioden 1933134—1942/43 uppgick till i medeltal 86 per år, skulle anslags- behovet, därest samtliga erhölle maximibeloppet av 2 400 kronor, stiga till 206 400 kronor. Enär dels en del avhandlingar äro av mindre omfång, dels åtskilliga doktorander befinna sig i sådan ekonomisk ställning att de icke kunna väntas söka tryckningsbidrag, ansåg sig kanslern kunna sänka sitt äskande till ovan angivna 180 000 kronor.

Kommittén delar universitetskanslerns principiella inställning, att det i och för sig vore rimligt, om tryckning av doktorsavhandlingar finge helt ske på allmän bekostnad, under förutsättning att avhandlingen godkändes. . 3—617907

Med utgångspunkt från kommitténs åsikt om de lämpligaste formerna för doktorsarbetenas publicering kommer den däremot för naturvetenskapliga avhandlingars vidkommande till en annan lösning av formerna för tryck. ningsunderstöd. Det är dock av stort intresse att beräkna, huru stora kost- naderna f. n. äro för tryckning av naturvetenskapliga doktorsavhandlingar. Av de 86 doktorsavhandlingar pr år, som i medeltal ventilerats under tiden 1933/34—1942/43 falla 19 inom det matematisk-naturvetenskapliga områ- det. Dessas totala Sidantal utgör i medeltal ca 3 200 per år. Ur tabellen s. 26 erhålles en siffra 2 600 sidor per år, men denna siffra är av på s. 23 nämnda skäl för låg. Vid beräknandet av det begärda statsanslaget för doktorsav- handlingar räknade universitetskanslern med en tryckningskostnad av 200 kronor pr IG-sidigt ark eller 1250 kronor per sida. Ett dylikt pris ,är för när- varande och i varje fall för naturvetenskapligt tryck, som ställer sig avse- värt dyrare än humanistiskt och liknande tryck, alldeles för lågt. Som fram- går av det följande, ger en utredning om en planerad ny kemisk tidskrift en tryckningskostnad av 37'50 kronor per sida, och utredningar angående natur- historiska riksmuseets publikationer och en ny paleontologisk tidskrift ge för biologiskt-taxonomiskt tryck ungefär samma kostnad eller 36'50 resp. 34 kronor per sida. Härvid har liksom i övriga fall, där Opagnerade plan- scher och tabeller förekomma, kostnaderna för dessa slagits ut på sidkost- naden. En detaljerad redogörelse för växtbiologiska institutionens i Upp- sala tryckningsbehov ger en tryckningskostnad av 32 kronor pr sida. I ett fall har kommittén funnit en så låg kostnad som ca 23 kronor pr sida. Kommittén anser sig i det följande kunna räkna med en medelkostnad av 30 kronor pr sida men vill framhålla, att denna siffra torde få anses låg. Efter detta pris skulle ett års naturvetenskapiiga doktorsavhandlingar i tryckning kosta ca 100 000 kronor. Hur stor del därav, som redan direkt eller indirekt finansieras av allmänna medel, statsbidrag i ena eller andra formen, anslag ur fonder el. dyl., kan ej med säkerhet uppskattas, då här- för fordras en detaljerad kännedom om varje enskild avhandlings finan- siering.

En betydande utgift tynger den svenska vetenskapliga produktionen vid sidan av de rena pub]iceringskostnaderna nämligen utgifterna för översätt- ning till något av världsspråken (resp. för språkgranskning). Det måste dock betraktas som ett vitalt intresse, att alla svenska vetenskapliga skrif- ter i den mån de kunna bjuda något av intresse även för icke-skandinaver, publiceras på ett världsspråk eller åtminstone förses med utförliga resu- méer på ett sådant. Som synnerligen olämpligt måste det betraktas, när doktorsavhandlingar i t. ex. fysik eller kemi publiceras på svenska, något som faktiskt inträffat även under senare år. Även mera exkluSivt lokalbeto- nade arbeten, sådana som förekomma framförallt inom de deskriptiva disciplinerna, höra i regel vara försedda med ej alltför knapphändiga resu- méer på något av de stora'kulturspråken. Det är välbekant för varje for- skare på detta område, att det ofta ur mycket lokalbetonade publikationer

kan hämtas detaljuppgifter, som äro högst betydelsefulla i ett större sam— manhang.

De med översättningen (eller språkgranskningen) förknippade kostna- derna måstc i den mån de ej kunna bestridas av institutionernas mate- rielanslag eller med anslag ur fonder c. d. — i regel betalas av författarna själva; inom vissa vetenskapsgrenar har det kunnat räknas som undantag, att författarna erhållit något som helst ekonomiskt bidrag för dessa kost- nader. Detta jämte kanske i vissa fall bristande förståelse för behovet av översättning torde mest ha bidragit till att den svenska naturvetenskapliga produktionen ej i tillräcklig utsträckning översatts till något världsspråk. Besvär och tidsspillan ha vållats därigenom, att det rätt och alltjämt råder brist på översättare och särskilt på sådana med någon naturvetenskaplig skolning. Detta gäller speciellt översättning till engelska. Det är visserligen ur alla synpunkter önskvärt, att de svenska vetenskapsmännen i större ut- sträckning än hittills skett själva skriva sina arbeten på det. främmande språket, men behovet av översättare försvinner ej därigenom, ty åtminstone i de allra flesta fall torde dylika arbeten behöva underkastas spräkgransk— ning av sakkunnig person. Det är ett ofrånkomligt faktum, att en bristfäl— lig språkdräkt inverkar oförmånligt på värdesättningen även av det veten- skapliga innehållet.

En ytterligare utgiftspost, som inom vissa naturvetenskapliga discipliner kan bli mycket betungande, är kostnaderna för renritning av kartor, diagram eller annat illustrationsmaterial. På vissa institutioner med stort och perma- nent behov av teckningshjälp förekomma numera särskilda tjänster för dylikt ändamål. Sålunda har 1946 års riksdag, på grundval av förslag, fram— förda i första delen av kommitténs betänkande, beslutat inrätta en tjänst som kartbiträde vid vartdera universitetets geografiska institutioner och en tjänst som institutionsvaktmästare i Eo (.), avsedd för en tecknare och foto- graf, vid Uppsala universitets paleontologiska institution. En sådan väg till lösning av denna fråga är givetvis icke framkomlig vid det stora fter- talet institutioner, och även där speciell arbetskraft finnes för ändamålet torde det åtminstone vid vissa tillfällen visa sig nödvändigt att låta utföra renritningsarbeten utom institutionen. Hittills ha dylika kostnader, då materialanslag och anslag ur fonder och liknande bidrag varit otillräckliga och så har alltför ofta varit fallet _- måst bestridas av författaren själv.

Kommitténs förslag. Allmänna synpunkter.

Vid bedömningen av publiceringsfrågorna har kommittén utgått från de inkomna svaren å ovan refererade rundskrivelse, från den speciella känne— dom kommitténs medlemmar ha av vissa ämnen och från muntliga över-

läggningar och korrespondens med representanter för åtskilliga discipliner och publikationsserier. Att de statliga bidragen till den naturvetenskapliga publiceringsverksamheten behöva mångdubblas framgår som ett omedel- bart och oomtvistligt resultat av dessa undersökningar. Kommittén kan emellertid icke ingå på en detaljgranskning av de olika ämnenas behov. Om en sådan granskning skall kunna leda till framläggande av värdefulla och bestående reformförslag, tarvas mera ingående överläggningar med resp. ämnesrepresentanter och utredningar av de nuvarande publikations- seriernas kapacitet och förmåga att fylla behovet än vad som varit möjligt för kommittén att genomföra, särskilt med tanke på att i många fall hän- syn måste tagas till förhållandena i våra grannländer och ofta även i värl- den i övrigt. Kommittén kommer nedan att föreslå, att anslaget för publi- cering av naturvetenskapliga verk utbrytes ur det allmänna s. k. lärdaverks- anslaget och att fördelningen av detta nya anslag anförtros åt en central instans, besittande naturvetenskaplig sakkunskap. Denna fördelande myn- dighet bör komma att erhålla en god överblick över de naturvetenskapliga publiceringsproblemen, och det synes böra ankomma på denna att, där den så finner påkallat, taga initiativ till detaljutredningar av dylika frågor och att framlägga de förslag, vartill dessa kunna ge anledning.

Av svaren å ovan omtalade rundskrivelse framgår, att därav berörda svenska naturvetenskapliga publikationsserier i allmänhet anses ha en vik- tig uppgift att fylla. Den ytterligare granskning, som kommittén verkställt, ävensom de överläggningar, som olika kommittéledamöter under hand haft med representanter för skilda områden, ha övertygat kommittén om att i vissa fall en rationalisering av de nuvarande formerna för publicering bör övervägas.

Det synes därvid i allmänhet eftersträvansvärt att söka koncentrera ar- betena inom ett visst ämne eller ett ämnesområde till huvudsakligen en central tidskrift, vilken tidskrift bör ha utsikt —- därest den är väl redi- gerad — att ernå en betydande spridning genom prenumeration och att ge svensk (resp. skandinavisk) vetenskap bättre möjligheter än hittills att hävda sin internationella ställning.

I fråga om publikationsserier, som väsentligen bygga på spridning genom byte, kunna sammanslagningar medföra olägenheter genom att försvåra bibliotekens och institutionernas bytesförvärv av främmande publikationer. Vidare kan en sammanslagning till större tidskrifter ibland medföra ökade redigeringskostnader, då mindre tidskrifters redaktörer ofta ha intet eller ett mycket anspråkslöst arvode, under det att en större tidskrift däremot gi- vetvis måste lämna redaktören en verklig ersättning för hans arbete. De ökade redigeringskostnaderna kunna emellertid motverkas genom att en större tidskrift kan ernå större spridning och därigenom få ökade inkomster. I vad mån fördelar och nackdelar överväga torde behöva noggrant prövas i varje enskilt fall.

Publikationsserier från enstaka institutioner synas endast böra före- komma, då särskilda skäl därtill föreligga. Om det i framtiden blir bättre sörjt för den vetenskapliga publiceringen, torde behovet av sådana serier bli i hög grad minskat. Det synes självklart, att dylika institutionsserier böra vara av monografiseriekaraktär och sålunda endast upptaga arbeten, som på grund av ämnets natur måste bli omfångsrika. Övriga arbeten böra sålunda ingå i tidskrifter.

Ehuru kommittén ej kan i detalj ingå på de olika änmenas behov, kan den dock ej underlåta att närmare redogöra för vissa önskemål om nya tid— skrifter, dels för ämnen, där antingen tidskrifter tidigare saknats hos oss eller där tryckning tidigare liuvudsakligast skett i tyska serier, dels ock för ämnesgrenar, som ansetts behöva speciella publikationsserier. I fråga om cellfysiologi, ekologi, kemi, paleontologi och växtfysiologi ha så detaljerade utredningar kunnat presteras, att kommittén är beredd att livligt tillstyrka upprättandet av de föreslagna tidskrifterna. Ett förslag om reorganisation av »Acta zoologica» efter sådana riktlinjer, att denna serie skulle bli jäm- förlig med nyssnämnda nya tidskrifter, har kommittén likaledes funnit sig böra upptaga. I princip tillstyrker kommittén även upprättandet av en ull- mänt naturvetenskaplig, medicinsk och teknisk tidskrift. Planerna på denna ha emellertid ännu ej tagit så fast form, att kommittén definitivt kan taga ställning till det framlagda förslaget.

I samtliga ovan nämnda fack ha önskemål framlagts om grundande av skandinaviska tidskrifter, d. v. s. tidskrifter, utgivna och redigerade av en redaktionskommitté, bestående av medlemmar från de olika skandinaviska länderna och med företräde till publicering för skandinaviska eller i Skan- dinavien verksamma forskare men i övrigt av fullt internationell läggning. Tidskrifter av denna typ ha tidigare blott i mycket ringa utsträckning före- kommit inom naturvetenskaperna men äro inom medicinen välbekanta och ha där visat sig på ett utomordentligt sätt fylla viktiga uppgifter. Kommit- tén är också förvissad om att de skola visa sig lämpliga för de äm- nen, där sådana tidskrifter nu föreslagits. Tidskrifterna äro tänkta att i främsta rummet finansieras genom prenumerationsavgifter, men äro dock, särskilt vid starten, i behov av statsbidrag. I flera fall torde sådant ej heller senare kunna helt undvaras. Principiellt är kommittén av den uppfattningen, att bidrag böra utgå från samtliga i tidskriftens redaktion företrädda län- der och att bidragen till storleken böra vara någorlunda proportionella mot resp. länders andel i tidskriftens totala Sidantal. När det gäller vissa tid- skrifter, såsom i cellfysiologi och zoologi, är det ännu svårt att överblicka hur stor del av dessa, som komma att tagas i anspråk av grannländerna. Det förefaller därför lämpligt, att i avvaktan på vidare erfarenheter och fortsatta förhandlingar tidskrifterna startas med uteslutande svenskt bidrag.

Det förhållandet, att för kemiens del planerna ha varit under utarbetande under flera år och sålunda långt innan kommittén utsände sin rundfråga.

har i hög grad underlättat kommitténs arbete. Hithörande planer äro så- lunda i detalj utarbetade och färdiga att sättas i verket, varför de för den kemiska tidskriften gjorda kalkylerna av kommittén i viss utsträckning ha kunnat begagnas för beräkningen av medelsbehovet till övriga föreslagna skandinaviska tidskrifter.

Skandinavisk tidskrift för cellfysiologi.

Gellfysiologi är en gren av biologicn, som är i starkt framåtgående. Ett flertal skandinaviska skolor arbeta på detta område, både från naturveten- skapliga och medicinska utgångspunkter. Bland representanter för cellfy- siologien har länge rått ett starkt intresse för startandet av en tidskrift med skandinavisk karaktär för detta ämnesområde. Ett förslag härom har fram- lagts av professor J. Runnström, och intresse i denna riktning har betygats av ett antal framstående representanter för denna vetenskap (professor T. Caspersson, docent P. E. Lindahl, docent H. Hydén och prosektor Hj. Holmgren, Stockholm, samt dr A. Fischer, dr F. Buchtal och dr H. Holter, Köpenhamn). Tidskriftens titel skulle vara »Physiologia cellularis». Den skulle stå öppen för avhandlingar rörande cellens kemi och fysik, spe- ciellt i samband med ämnes- och energiomsättning, tillväxt, differentie- ring, genverkningar, cellulära hormonverkningar och retningsföreteel- ser ävensom för morfologiska arbeten, vilka bidraga till att analysera cell- strukturernas fysikaliska och kemiska karaktär. I denna tidskrift skulle såväl biologer och medicinare som biokemister medverka. Tidskriften skulle i första hand stå öppen för skandinaviska forskare men även för andra, särskilt om de arbetat vid eller haft nära förbindelser med skandinaviska laboratorier. Cellfysiologerna inom Skandinavien ha hittills publicerat sina arbeten på de mest skilda ställen. Ett förenande av de cellfysiologiska ar— betena till en tidskrift av skandinavisk typ komme säkerligen att stimulera forskningen inom Skandinavien på detta viktiga område och att göra re- sultaten bättre kända inom den övriga världen. Tidskriften skulle möjligen tänkas bringa även kritiska översiktsreferat och vidare ha en avdelning för korta meddelanden. Ett svenskt förlag har förklarat sig villigt att förlägga denna tidskrift under förutsättning att vid ett årligt omfång av omkring 25 tryckark ett statsanslag på ca 8 000 kronor erhölles. Tidskriften kan be.- räknas få så stor spridning, att statsbidraget senare bör kunna nedgå. Likaså kan senare bidrag från andra skandinaviska länder komma att erhållas.

Kommittén tillstyrker startandet av en tidskrift med nämnda syfte. Kom- mittén uttrycker "förhoppningen att medel till denna tidskrift även kommer att kunna erhållas från anslag, avsedda för medicinsk forskning. Dä emel- lertid för dennas vidkommande publiceringsfrågorna ännu ej hunnit utre- das, förutsätter kommittén vid beräknandet av anslaget till publicering av naturvetenskapliga arbeten (s. 57), att det behövliga beloppet, 8000 kronor, helt kommer att utgå från nämnda anslag.

Skandinavisk tidskrift för ekologi.

Ur en skrivelse, undertecknad av professorerna T. Gislén, B. Hanström, S. Hörstadius, T. Lagerberg, C. .llalmström, docenterna I. Agrell, H. Back- lund, E. Björkman, fil. doktor K. H. Forsslund, docenterna Å. Holm, B. Kullenberg, O. Langlet, lektor C. Lindroth, fil. doktor L. G. Romell, docen- terna S. Thunmark och H. Weimarck, m. fl., må följande återges:

Allmänt bekanta äro de stora svårigheter, som för närvarande finnas för de natur- vetenskapliga forskarna att få sina arbeten publicerade. En utökning antingen av de nu existerande tidskrifternas volym eller antal är en tvingande nödvändighet. Den tidskriftsform. som representeras av de vetenskapliga sällskapens Acta är i viss mån föråldrad. Ett sammanbangslöst hopställande av arbeten från alla natur- vetenskapens discipliner är oförmånligt i första hand för läsaren, men indirekt även för författaren, därigenom, att hans arbeten i detta slag av tidskrifter lätt bli förbi- sedda. Rena facktidskriftcrna åter motsvara en disciplinsindelning, som icke helt hållit jämna steg med naturvetenskapernas fortskridande utveckling. Den ekologiska vetenskapen kräve1 sålunda en tidskrift, som å ena sidan icke bélastas med rent systematiska, anatomiska etc. arbeten, å andra sidan omfattar alla ekologins olika grenar, en tidskrift, som kan upptaga de viktigaste ekologiska forskningsrcsultaten från de nordiska länderna i originaluppsatser och dessutom i form av referat och anmälningar ge en översikt av de forskningsresultat, som publiceras annorstädes. En dylik tidskrift har stor betydelse som samlande enhet ej endast för de förutsätt- ningslöst arbetande vetenskapsmännen, utan även för lantbruksforskare, forstmän och fiskeribiologer. Ekologin utgör ju grundforskning för dessas praktiska verk- samhet.

Sedan flera är ha planer på en internordisk tidskrift i ekologi varit under debatt bland ekologer först i Danmark, men senare äv en i Sverige, Norge, Finland. Vi be att efter koriespondens och diskussioner med ekolog 7er i de olika nordiska länderna få framlägga följande förslag till en dylik tidskrifts organisation för Naturveten- skapliga Forskningskommittén.

Tidskriftens namn föreslås till »Oikos, Scandinavian Journal of Ecology». Tidskriften skall till publikation upptag a tent vetenskapliga arbeten över organis- mens förhållande till miljön: fysiologisk, sociologisk och geografisk ekologi samt metodik. Även arbeten behandlande klimatologi, pedologi, hydrografi, genetik etc. böra beredas plats i den mån de ha direkt ekologisk syftning. Tidskriften skall omfatta såväl terrester, limnisk som marin ekologi, skall vända sig till internationell publik och skall ge en samlande översikt av den nordiska ekologiska forskningen. Undersökningar från de nordiska länderna och av nordiska forskare äga företräde för publikation.

Varje enskild uppsats bör helst ej Överskrida två ark, i vilket annat-fall förf. riskerar att själv få bekosta Överskjutande del av hela upplagan. Förutom original- uppsatser skall tidskriften innehålla korta referat och anmälningar av aktuell eko- logisk litteratur från hela världen.

Tidskriften handhaves av en redaktionskommitté bestående av framstående eko- loger från Sverige, Danmark, Norge och Finland och skötcs av redaktören, som lämp igen utses av kommittén.

Tidskriften skall utkomma med i genomsnitt tjugu ark årligen. Kostnaderna för tidskriftens utgivande torde fördela sig sålunda:

tryckning av tidskriften i Sverige .................. 8800 kronor arvode till redaktören ............................ 600 » övriga redaktionsomkostnader . .................... 500 » arvode till referenter (100 referat a 15 kronor) ...... 1500 »

Summa 11400 kronor

Upplagans storlek beräknas till 1000 ex. Tryckningskostnaderna gälla enligt offert: format (stor oktav), text (huvudsakligast engelska, franska, tyska), 25 sid. petit och 30 sid. tabeller, planschtryck (2 extra 8-sidiga ark) samt klichéer, omslag och särtryck. Beträffande redaktörsarvodet bör påpekas, att redaktörens arbete förutom sedvanlig redigering bl. a. omfattar tidsödande val och fördelning av lämpliga publikationer för referat. Dessa beräknas till ca 100 per årgång. Ett be- räknat genomsnittligt arvode av 15 kronor per referat kan förefalla alltför lågt, men man kan räkna med att resp. publikationer i varje fall ändå läsas av veder- börande såsom ingående i den ordinarie forskningslitteraturen. Distributionskost— naderna äro beroende av distributionssättet, direkt eller genom bibliotek och äro därför för ögonblicket icke möjliga att exakt beräkna.

Kommittén delar förslagsställarnas uppfattning, att den mycket livaktiga ekologiska forskningen i Skandinavien behöver gynnsammare publicerings- möjligheter och att en gemensam skandinavisk tidskrift skulle fylla ett stort behov. Den tilltänkta tidskriften skulle behandla såväl djur som växter och omfatta ej blott terrestrisk utan även limnisk och marin ekologi. De önskemål, som framförts från olika grenar av ekologien beträffande for- merna för tidskriften, synas ännu ej helt låta sig förenas, varför fortsatta överläggningar mellan ekologerna i detaljfrågor torde bli av nöden. Kom- mittén anser sig dock kunna i princip tillstyrka startandet av en ekologisk tidskrift. Det ställer sig mycket svårt att på grundval av den föreliggande utredningen uppskatta behovet av understöd och att precisera huru stor del därav, som bör täckas från svensk sida. Efter jämförelse med övriga här behandlade serier beräknar kommittén emellertid behovet av svenskt statsunderstöd till ca 6000 kronor.

Skandinavisk tidskrift för kemi.

Från en av kemistsamfundet tillsatt tidskriftskommitté (ordförande pro- fessor K. Myrbäck) har kommittén mottagit en framställning om anslag för en skandinavisk kemisk tidskrift. Ur skrivelsen må följande återgivas.

Sedan ett par år tillbaka ha underhandlingar pågått rörande startande av en ny skandinavisk kemisk tidskrift. Det har därvid framgått, att intresset för en dylik tidskrift i alla de fyra nordiska länderna är synnerligen stort. Icke minst sedan möjligheten för i Skandinavien arbetande kemister att publicera sina arbeten i ut- ländska tidskrifter till stor del bortfallit, framstår skapandet av en skandinavisk kemisk tidskrift av internationellt anseende som ett önskemål, vilket omfattas av de allra flesta av Skandinaviens kemister. De nu existerande kemiska tidskrifterna äro i regel icke av den storlek och art, att de kunna göra sig internationellt gäl- lande i önskvärd grad.

Inom Kemistsamfundet har för frågans bearbetning tillsatts "en kommitté, bestå- ende av hrr Brohult, Theorell, Tiselius, Winberg och Myrbäck med hr Schjånberg som ersättare. Kommittén har efter överläggning beslutat tillstyrka de svenska kemisternas deltagande i utgivandet av den nya tidskriften och föreslår, att Kemist- samfundet inträder som deras representant i företaget. Av den utredning, som här nedan följer, framgår, att man i ett företag som det planerade måste räkna med ekonomiskt stöd från de deltagande länderna. Det förefaller oss, som vore det ett svenskt intresse, att en kemisk tidskrift skapas, vari de svenska, vetenskapligt arbetande kemisternas produktion kunde framläggas i samlad form för internatio- nell publik. Som här nedan närmare skall utvecklas, synes också tillkomsten av en dylik tidskrift vara nödvändig för realiserandet av de planer, som finnas för rationalisering av systemet för publicerande av gradualavhandlingar. Vi finna det därför rimligt, att det understöd, som den planerade tidskriften, i varje fall för några år framåt, kommer att kräva från svensk sida, gives i form av ett statligt bidrag. Kommittén får därför med nedanstående framställning av den planerade tidskriftens organisation och preliminär kostnadsberäkning anhålla, att Natur- vetenskapliga Forskningskommittén ville i sitt förslag till statsmakterna upptaga ett bidrag till den planerade skandinaviska kemiska tidskriften.

Vid de överläggningar, som förekommit, särskilt mellan representanter för svenska och danska kemister, ha vissa riktlinjer för den nya tidskriften dragits:

I varje land bör den eller de föreningar, som närmast representera de veten- skapligt arbetande kemisterna (i Sverige väl närmast Kemistsamfundet), stå som ägare och utgivare av tidskriften. Tidskriften bör, om allt går efter beräkning, kunna börja utkomma den 1 januari 1947.

Tidskriften skall endast upptaga arbeten av vetenskaplig karaktär inom kemien och dess gränsområden. Tidskriftens namn bör vara »Acta chimica scandinavica». Arbetena tryckas på engelska, tyska eller franska efter författarens val. Tidskriftens innehåll skall vara helt avsett för internationell publik. I regel skola endast arbeten av skandinaviska forskare eller arbeten utförda på skandinaviska institutioner upp- tagas. I undantagsfalt skola även andra arbeten kunna ifrågakomma, för såvitt de ha nära samband med skandinaviska forskares arbeten.

Tidskriften skall ha en huvudredaktion på den plats, där tryckning och utgiv- ning skall ske. I vart och ett av de deltagande länderna skall finnas en redaktion, vilken bl. &. har att avgöra huruvida från resp. land insända arbeten skola upp- tagas eller icke. Redaktörerna skola vara oavlönade, men till huvudredaktionen skall knytas en avlönad redaktionssekreterare. Tidskriftens trycknings- och utgivningsort skall bestämmas efter affärsmässiga principer; anbud på tryckning etc. skola därför inforch as från företag i de olika länderna, vilka med hänsyn till tidskriftens karaktär kunna ifrågakomma. Det är därvid givetvis att beakta, icke blott att framställnings- kostnaderna bli så låga som möjligt utan också att det företag, som skall framställa tidskriften, har erforderliga resurser, icke minst med hänsyn till tidskriftens inter- nationella spridning.

Det beräknas, att den planerade tidskriften bör få ett omfång av ca 1 200 sidor/år. Format B 5 anses lämpligt. Tidskriften antages utgiven med 12 häften pr år. Den bör tryckas på gott papper och ges ett tilltalande yttre.

Angående upplagans storlek se nedan. Kostnaderna för framställningen av en dylik tidskrift kunna icke på förhand exakt beräknas. Särskilt måste framhävas, att en sådan beräkning icke ens är möjlig, när offerter föreligga, då nämligen vid sättning av den typ av text, som kan beräknas förekomma, synnerligen stora tillägg göras för försvårad sättning (formler och dylikt). I anbud från större företag, som ha erfarenhet av dylik sätt- ning, angivas sådana tillägg med olika belopp »alltefter svårighetsgrad». Den 'enda

riktiga vägen för beräkning av de verkliga kostnaderna för den planerade tidskrif- tens framställning torde därför vara att utgå från de verkliga tryckningskostna- derna för en existerande tidskrift av samma typ som den planerade jämförda med priserna i den offert, som gäller för den existerande tidskriftens framställning. Därvid erhålles en uppfattning om det tillägg till offertpriserna, som bör göras för försvårad sättning etc. Jämföras sedan priserna i nämnda offert med priserna i offerter på tryckning etc. av den nya tidskriften, erhålles en faktor med vilken de verkliga tryckningskostnaderna för den existerande tidskriften skola multipliceras för att ge de sannolika verkliga tryckningskostnaderna för den planerade tidskriften.

Här följer en detaljerad utredning, baserad på offerter och jämförelse med existerande tidskrifter.

Enligt ovanstående skulle totalkostnaden för den planerade tidskriftens fram- ställning och distribution vid en upplaga om 2000 ex. och ett Sidoantal av 1200 pr år bli:

'Ilextavdelningen ...................... 50 000 kronor Omslag .............................. 3 000 » Särtryck . ............................ 6 000 » Redaktion . .......................... 9 000 >> Expedition .......................... 2 000 » Renritning m. m. .................... 5 000 » Översättning m. m. .................. 5 000 »

Summa 80 000 kronor

Det kan här anföras, att den ovan omtalade schweiziska tidskriften Helvetica chimica acta, vilken torde få anses vara jämförbar, för 1945 haft en framställnings- kostnad av ca 72 000 schweizerfranken, varvid är att märka, att alla översättnings- kostnader bortfalla samt att kostnaderna för redaktionen (endast en sådan finnes) måste vara lägre. Formatet är också något mindre.

Inkomster. Abonnemangspriset har, som redan nämnts, varit föremål för in- gående diskussioner. Med hänsyn till nuvarande priser på utländska kemiska tid- skrifter av liknande typ, men särskilt med hänsyn till önskvärdheten av den plane- rade tidskriftens spridning icke blott titl institutioner utan också till enskilda ke- mister, är ofrånkomligt, att abonnemangspriset sättes lågt, exempelvis till 20 it 25 kronor pr årgång. Vi räkna i det följande med ett abonnemangspris av 25 kronor, vilket vi anse vara maximum. Antalet abonnenter är givetvis svårt att. uppskatta; Svensk kemisk tidskrift, som f. n. tryckes i en upplaga av 1250 ex., har ca 800 betalande abonnenter, varav de flesta äro medlemmar i Kemistsamfundet och betala 12 kronor/år. Räkna vi för den nya tidskriften med 300 svenska abonnenter, så torde detta åtminstone för de första åren vara högt räknat. Uppskatta vi antalet abonnenter i de tre andra nordiska länderna till sammanlagt 500 och antalet ut- ländska abonnenter till 400, så komma vi till summa 1200 abonnenter. Större abonnentantal än detta torde man åtminstone till en början icke kunna räkna med. (Det kan då kanske synas onödigt att som ovan antagits trycka 2 000 ex., men under de första åren måste givetvis, för att tidskriften överhuvud skall bli känd, ett stort antal exemplar utdelas gratis. Upplagans storlek, när den går över 1000 ex., spelar f. ö., som framgår av ovanstående kostnadsberäkning, endast en underordnad roll för totalkostnaden). Räkna vi alltså med 1 200 abonnenter och ett pris av 25 kronor, så finna vi, att tidskriften bör få en inkomst av ca 30 000 kronor. Det är därvid av intresse att konstatera, att Helvetica chimica acta under 1945 haft en inkomst på abonnemang av ca 23000 schw.fr.

Om den nya tidskriften skall innehålla annonser, så kan sannolikt en viss inkomst därav erhållas. Erfarenheter från andra liknande tidskrifter giva dock vid handen, att denna inkomst blir relativt liten, under det att redaktörernas resp. redaktions- sekretcrarens arbete blir högst betydligt ökat. Många jämförbara tidskrifter ha därför också helt avstått från annonser. Vi utgå därför här ifrån att den nya tid- skriften icke skall innehålla annonser.

Nödvändigt ekonomiskt understöd. Av ovanstående utredning framgår, att man för den nya tidskriften får räkna med en totalkostnad av ca 80 000 kronor under det att inkomsterna stanna vid högst 30 000 kronor. Skillnaden (ca 50000 kronor) måste tydligen erhållas som understöd från de fyra deltagande länderna. Vid de förda underhandlingarna har det ansetts rimligt, att tillskottet från varje land någor— lunda motsvarar det sidoantal, som författare från resp. land disponera. Det är givetvis icke möjligt att förutsäga fördelningen med någon noggrannhet på förhand. Det torde emellertid av flera skäl kunna förväntas, att den största delen av utrymmet kommer att disponeras av svenska och danska kemister med någon övervikt för de svenska. Vid de underhandlingar, som förts i Köpenhamn mellan undertecknad Myr— bäck och den danska tidskriftskommittén, antogs fördelningen bli:

Sverige ..... ' ................................. 40 ”4; Danmark .................................... 30 % Norge och Finland .......................... 30 %

För Sveriges del torde alltså för den nya kemiska tidskriften behövas ett tillskott på i runt tal 20 000 kronor.

Frågan om möjligheten för skandinaviska kemister att publicera sina arbeten, så att de i värdig form nå den internationella vetenskapliga världen, har särskilt genom de i samband med det senaste kriget inträdda förhållandena blivit i hög grad aktuell. Det torde icke vara att räkna med, att de skandinaviska kemisterna i nämnvärd utsträckning hädanefter skola ha möjlighet att publicera i utländska tidskrifter. Det är naturligtvis också ett viktigt önskemål, att dessa arbeten publi- ceras på ett sådant sätt, att de såvitt möjligt ge en samlad bild av det vetenskapliga arbete, som på kemiens område presteras i våra länder. Vi finna det vara icke blott för de publicerande kemisternas del utan för hela vårt land en hederssak att så sker. En skandinavisk tidskrift bör därvid rimligtvis kunna framträda med större pondus än nationella tidskrifter kunna. Det är naturligtvis också, särskilt för icke skandinaviska abonnenter, en stor fördel, att tidskrifternas antal är så litet som möjligt.

För Sveriges, möjligen också för andra skandinaviska länders del tillkommer ytterligare ett moment, som starkt talar för skapandet av den nya tidskriften och för ett understöd till densamma av allmänna medel. Natur—vetenskapliga Forsknings- kommittén har bl. a. att beakta frågan om rationalisering av det nuvarande syste— met för gradualavhandlingars publicering, så att dels de nu ofta orimliga kostna— derna för författarna nedbringas, dels att de vetenskapliga resultat, avhandlingarna innehålla, verkligen bli kända inom den vetenskapliga världen och icke som nu ofta är fallet begravas i några få bibliotek, där ingen anar deras existens.

Undertecknad Myrbäck hade vid sammanträde den 3 maj (l. ä. i Lund inom den subkommitté av Natur-vetenskapliga Forskningskommittén, som har att särskilt syssla med publiceringsfrågor, tillfälle att framlägga de resultat angående den pla- nerade skandinaviska kemiska tidskriften, till vilka överläggningar inom och mellan de nordiska länderna fört. Det framgick av den följande diskussionen, att man ansåg tillkomsten av den nya tidskriften betydelsefull icke blott för publiceringsfrågan i

allmänhet utan också för det av Forskningskommittén tänkta inordnandet av dok- torsavhandlingarna i det normala publiceringssystemet. Då enligt Forskningskom— mitténs mening naturvetenskapliga doktorsarbeten hädanefter i regel skola publi- ceras successivt som normala tidskriftsuppsatser, är tydligen, om de eftersträvade fördelarna skola nås, nödvändigt, att tidskrifter av tillräcklig storlek, stabilitet och internationell spridning finnas. Då kemien är ett mycket stort ämne och produk- tionen av gradualavhandlingar inom detsamma är förhållandevis stor, ställas tyd- ligen stora krav på de kemiska tidskrifterna. Det synes oss alltså, även med hänsyn till den sannolika utvecklingen av frågan om gradualavhandlingarnas publikation, synnerligen önskvärt, att den planerade skandinaviska kemiska tidskriften kommer till stånd, och det förefaller oss rimligt, att det understöd, som statsmakterna kunna vilja giva för underlättande av publicering av doktorsarbeten i rationell form, i vad gäller kemien särskilt kommer den planerade tidskriften till godo, varigenom för- fattarnas svårigheter i fråga om publiceringen i huvudsak komma att bortfalla,

Med tanke på den vetenskapliga forskningens betydelse för den kemiska industrien kan det synas rimligt att denna skulle vilja understöda även en rent vetenskaplig kemisk tidskrift. Möjligheterna att från den svenska kemiska industrien erhålla eko- nomiskt understöd för den planerade tidskriften synas, att döma av de underhand- lingar i frågan, som hittills förekommit, icke vara stora, bl. &. därför att planer finnas att grunda en svensk kemisk-teknisk tidskrift (ungefär av typen Angewandte Chemie), vilken givetvis främst skulle kunna påräkna understöd från industrien. Å andra sidan har från vissa industrier, vilkas arbete stå särskilt nära det veten- skapliga forskningsarbetet, intresse visats även för den tänkta rent vetenskapliga tidskriften. Utan att definitiva utfästelser erhållits torde man vara berättigad att antaga att åtminstone för de första åren visst bidrag kan väntas från den kemiska industrien. Vi anse det f. n. vara möjligt att därvid räkna med ett bidrag av ca 5000 kronor/år. För Sveriges del skulle alltså för den nya tidskriften ytterligare behövas ett understöd å ca 15000 kronor.

På ovan anförda skäl få vi härmed anhålla, att Naturvetenskapliga Forsknings- kommittén ville i sitt förslag till statsmakterna upptaga ett årligt anslag till en skandinavisk kemisk tidskrift å 15 000 kronor.

Kommittén. Förhandlingarna med de övriga nordiska länderna om den skandinaviska kemiska tidskriften ha tyvärr ännu ej hunnit avslutas i tid för att forskningskommittén skulle kunna framlägga ett definitivt förslag. Det synes emellertid uppenbart, att om av något skäl en dylik skandinavisk tidskrift ej kan komma till stånd, det torde bliva nödvändigt att med det snaraste starta en svensk sådan, eventuellt genom utvidgning av den redan existerande, men lokalt betonade Svensk kemisk tidskrift. Ovan angivna kostnadsberäkning, som ungefär motsvarar vad som erfordras för de från svenska institutioner stammande arbetena, skulle rimligtvis approximativt gälla även i detta fall. Kommittén anser det därför be/ogat att under alla omständigheter räkna med ett anslagsbehov från staten av ca 15 000 kronor per år för en kemisk tidskrift, skandinavisk eller svensk.

Skandinavisk tidskrift för paleontologi.

Beträffande behovet av en skandinavisk paleontologisk skriftserie ha före- ståndaren för paleontologiska institutionen vid Uppsala universitet, profes-

? i

45 sor G. Säve—Söderbergh, samt föreståndaren för Naturhistoriska riksmuseets paleozoologiska avdelning, professor E. Stensiö, i en gemensam skrivelse till kommittén anfört i huvudsak följande:

ltforskningen av de fossila djur- och växtgrupperna, deras byggnad och släktskaps— sammanhang har under de senaste decennierna bedrivits med särskilt stor intensitet i de tre skandinaviska länderna. Speciellt inom vertebratpaleozoologien har ett mycket starkt uppsving varit märkbart och de skandinaviska forskningsresultaten väckt stor internationell uppmärksamhet.

Emellertid har hittills ett lämpligt allmänt forum för publicering av dessa resultat saknats. Den paleozoologiska forskningen arbetar, som namnet anger, i främsta rum- met med rent zoologiska problemställningar, och dess publikationer äro i första hand avsedda för en zoologisk publik. Härav följer, att en publicering i geologiska tidskrif- ter icke är lämplig, då zoologiska institutioner i regel icke kunna förutsättas hålla tid- skrifter med övervägande geologiskt innehåll och zoologiska forskare ofta icke regel- bundet läsa eller ens ha bekväm tillgång till sådana tidskrifter. Å andra sidan bildar det paleozoologiska arbetet en nödvändig grundval för många geologiska undersök- ningar av stratigrafisk natur, och de geologer, som syssla härmed, behöva också till- gång till fossilbeskrivningarna, ävenvom dessa ursprungligen äro gjorda i rent zoolo- giskt syfte. En publicering i vanliga zoologiska publikationsserier är därför heller icke den lämpligaste ur spridningssynpunkt, då geologerna ju icke kunna beräknas hålla serier, som övervägande behandla nutida djur.

Den mest praktiska lösningen av dessa svårigheter synes vara en särskild paleozoo- logisk publikationsserie. Med hänsyn till ämnets speciella karaktär torde spridningen väsentligt underlättas, om en gemensam serie utgives från de tre skandinaviska län— derna. Detta kan desto lättare ske, då de skandinaviska paleozoologerna sedan länge bedrivit ett intensivt, friktionsfritt och rikt givande samarbete. Vid det besök i Sverige, som chefen för Paleontologisk Museum i Oslo, professor A. Heintz, nyligen gjorde, höllos konferenser i denna fråga med undertecknade och professor Halle vid Riks- museets Paleobotaniska avdelning, och överenskommelse träffades att söka grunda en skandinavisk paleontologisk tidskrift, till en början avsedd för paleozoologiska publi— kationer, men med möjligheten öppen att sedermera utvidga den till att innefatta både en paleozoologisk och en paleobotanisk serie, utgivna både separat och tillsammans, så att zoologiska institutioner kunna hålla den paleozoologiska, botaniska institutioner den paleobotaniska serien. Det förutsattes, att varje land bidrager ekonomiskt i pro- portion till vad det låter trycka i tidskriften, och att denna utges icke på bestämda tider utan i den takt tillgång på goda manuskript och tryckningsanslag medgiva.

Kommittén anser det framlagda förslaget väl motiverat och tillstyrker startandet av en dylik tidskrift. I fråga om dess omfång, kostnaderna där- för och sättet för dess finansiering kan följande nämnas. Professor Säve- Söderbergh beräknar omfånget till omkring 600 sidor (jämte 30 planscher) per år, varav ungefär hälften från Sverige. Enligt av honom verkställd kost- nadsberäkning (tryckningskostnader 450 kronor per 16-sidigt textark och 120 kronor per plansch) skulle tryckningskostnaderna per årgång uppgå till drygt 20000 kronor.1 Övriga kostnader anser kommittén kunna upp— skattas bli proportionsvis mycket lägre än för den kemiska tidskriften, bl. a.

1 Med kostnaden för planscherna fördelade på textarken såsom gjorts vid beräkningen av kostnaderna för riksmuseets tryck framkommer här en kostnad av ca 34 kr per sida.

enär den paleontologiska, som väsentligen kommer att innehålla större ar- beten, bör bli väsentligt lättare att redigera. För dylika kostnader räknar kommittén med 6 000 kronor. En paleontologisk tidskrift kan ej räkna med något stort antal abonnenter. Inkomsterna torde ej kunna sättas högre än till 6 000 kronor. Av återstående belopp skulle alltså hälften eller omkring 10 000 kronor behöva täckas genom statsbidrag från svensk sida.

Skandinavisk tidskrift för växtfysiologi.

De botaniska disciplinerna i vårt land äro ovanligt rikt utrustade med publikationer. Ett av vetenskapsakademiens »Arkiv» är ägnat botanik; två föreningstidskrifter utgivas, nämligen »Botaniska notiser» av Lunds hota- niska förening och »Svensk botanisk tidskrift» av Svenska botaniska för- eningen; tre institutionsserier finnas, nämligen Bergianska stiftelsens »Acta Horti Bergiani», Göteborgs botaniska trädgårds »Acta Horti Gothoburgensis» och den för de båda botaniska universitetsinstitutionerna i Uppsala (institu- tionen för fysiologisk botanik och institutionen för systematisk botanik) ge- mensamma serien »Symbolae Botanicae Upsalienses». För växtgeografien i vidsträckt bemärkelse finnes »Acta Phytogeographica Suecica», utgiven av Svenska växtgeografiska sällskapet och samtidigt i viss mån institutions- organ för växtbiologiska institutionen i Uppsala. Även den genetiska tid- skriften »Hereditas», utgiven av Mendelska sällskapet och samtidigt i bety- dande utsträckning institutionsorgan för-genetiska institutionen i Lund, må omnämnas i detta sammanhang, då.,den övervägande behandlar botanisk genetik.

Trots denna mångfald av publikationer äro tryckningssvärigheterna inom botaniken icke mindre utan snarare större än inom flertalet andra natur- vetenskapliga ämnen, och de botaniska publikationsserierna äro i behov av starkt ökade anslag. På något undantag när ha samtliga tillfrågade repre- sentanter för ämnets fysiologiska del framhållit som en synnerligen kännbar brist, att ett särskilt organ saknas för växtfysiologiska uppsatser. De tre institutionsserierna publicera endast arbeten, utförda vid resp. institution, och av dessa är »Symbolae» en utpräglad monografiserie, i vilken endast undantagsvis arbeten på mindre än 2 a 3 ark tryckas. De båda andra insti- tutionsserierna utgivas av botaniska trädgårdar och kunna redan av denna anledning ej tänkas publicera fysiologiska uppsatser i nämnvärd utsträck- ning. De återstående tre serierna äro av blandat botaniskt innehåll. De två föreningstidskrifterna finansieras väsentligen genom medlemsavgifter, och då de botaniskt intresserade amatörerna utgöra en betydande del av med- lemmama, bli dessa tidskrifter de naturliga organen för floristiska och taxo- nomiska uppsatser, ehuru arbeten från botanikens alla övriga grenar influtit i dem i den mån tidskrifternas ekonomi tillåtit detta. »Arkiv för botanik»

har i viss mån kommit att bli naturhistoriska riksmuseets publikationsorgan och bör enligt kommitténs mening alltjämt förbli så. Kommittén motiverar nedan, varför den ej anser sig kunna förorda startandet av en riksmuseets egen serie. »Arkiv för botanik» innehåller taxonomiska arbeten, utförda vid riksmuseet eller grundade på mnseimaterial därifrån. Taxonomiska och flo- ristiska arbeten av så speciell natur eller avseende så fjärran länder, att för- eningstidskrif terna ej lämpa sig för dem, ha också kommit att få sitt organ i »Arkivet». Svenska växtfysiologiska arbeten ha tidigare i stor utsträckning publicerats i tyska tidskrifter.

Växtfysiologien är en mycket livaktig vetenskapsgren med egna arbets- metoder och egen problemställning. Den har i regel, åtminstone vid alla större universitet, egna institutioner. De växtfysiologiska uppsatserna äro ofta till omfånget relativt små, varför de löpa risk att »drunkna» i tidskrif— ter av blandat innehåll. Man kan icke heller förutsätta, att växtfysiologiska institutioner i utlandet skola kunna hålla alla botaniska serier från Skandi- navien, i vilka växtfysiologiska uppsatser mer eller mindre sporadiskt ingå. För våra övriga botaniska publikationsserier synes det varken ekonomiskt eller med hänsyn till deras spridning innebära något avbräck, om växt- fysiologien finge en egen tidskrift. Kommittén är därför beredd tillstyrka startandet av en sådan. .

Professor H. Burström har på kommitténs uppdrag företagit vissa när- mare utredningar och funnit livligt intresse även i övriga nordiska länder för en skandinavisk tidskrift för växtfysiologi, organiserad i huvudsak på samma sätt som den ovan omtalade kemiska. Omfånget beräknar han till ca 550 sidor per år, varav omkring 250 från Sverige.

På grundval av kostnadsberäkningarna för den kemiska tidskriften kunna tryckningskostnaderna uppskattas till ca 20000 kronor. På grund av tid- skriftens väsentligt mindre omfång torde redigeringsarbete o. d. kunna hål- las mycket billigare. Kostnaderna härför uppskattas till 10 000 kronor. En växtfysiologisk tidskrift kan aldrig beräkna få lika stor prenumerantkrets som en kemisk. Prenumerationsavgifterna synas dock böra kunna inbringa 10000 kronor. Av den återstående kostnaden, 20 000 kronor, skulle bort— emot hälften falla på Sveriges lott.

Kommittén tillstyrker med hänvisning till det ovan anförda startandet av en skandinavisk tidskrift för växtfysiologi och beräknar dess årliga behov av svenskt statsunderstöd till 10000 kronor.

Acta zoologica.

Inom zoologien föreligger ett betydande behov av en central tidskrift. Enligt denna utredning, som verkställts av professor J. Runnström, skulle detta mål kunna nås genom en reorganisering av den redan existerande tid-

skriften Acta zoologica. Professor Runnströms utredning har givit följande resultat. '

Denna tidskrift grundades år 1920 i syfte dels att bereda svenska zoologer utvidgade publiceringsmöjligheter, dels att i någon mån bidraga till att sammanföra den efter förra världskriget splittrade internationella zoologiska forskningen. Hittills ha 26 är- gångar utkommit. Av det totala sidantalet 10 486 ha 4 593 disponerats för 74 svenska avhandlingar (varav 14 gradualavhandlingar), medan ej mindre än 5893 innehållit 121 avhandlingar av utländska vetenskapsmän. Nedanstående tabell ger en samman- ställning av storleken av bidragen från olika länder.

Tabell 2. Acta zoologlca årgång 1—26. (Bldragens fördelning och omfång).

Sverige .................. 74 4 593 Ryssland ................ 43 1 801 Schweiz ................. 18 1 927 U S A .................. 1 5 544 Tyskland ................ 1 1 589 Holland ................. 7 1 72 Österrike ................ 6 182 Danmark ................ 3 1 1 7 England ................. 3 121 Syrien ................... 3 110 Palestina ................ 2 4 1 Italien .................. .2 57 Tjeckoslovakien .......... 2 70 Sydafrika ................ 2 42 Belgien .................. 1 32 Irland ................... 1 18 Norge ................... 1 1 4 Ungern .................. 1 56

Kostnaderna för framställning och distribution ha uppgått till sammanlagt 263 945 kronor, medan inkomsterna inklusive statsbidrag, som åtnjntits sedan 1922, stannat vid 137 277 kronor. Bristen har sålunda blivit sammanlagt 126 668 kronor, vilket hGIOpp välvilligt täckts av Albert Bonniers förlag. Från och med 1940 (21:21 årgången) har tidskriften emellertid ej åtnjutit förmånen av ekonomiskt stöd från förlaget. Den brist, som under de senaste sex åren uppstått, har täckts huvudsakligast genom anslag från olika stiftelser och fonder samt genom bidrag från enskilda personer, varibland förfat- tarna. En bidragande orsak till den försämrade ekonomien har givetvis även varit den minskning av abonnentantalet, som kriget medfört. En oundviklig följd av den försämrade ekonomien har varit en stark inskränkning av årgångarnas volym.

Underhandlingar ha förts med Albert Bonniers förlag, som förklarat sig villigt att åter inträda som utgivare under förutsättning av att ett tillräckligt statsanslag beviljas. Den nuvarande redaktionen räknar med att ett omfång av ca 45 tryckark per årgång snart skall visa sig behövligt. Framställning och redaktionskostnader härför har be- räknats uppgå till ca 27 000 kronor. Man räknar med att inom de närmaste åren få 200—250 prenumeranter. Nettoinkomsten per band skulle bli ca 50 kr.

Ett årligt statsanslag på ca 17 000 kronor skulle vara nödvändigt under dessa för- hällanden. Möjligen kommer omfånget ej omedelbart att stiga till det nämnda, var- igenom kostnaderna reduceras. Å andra sidan bör under första åren provhäften o. d. utsändes för att befordra spridningen.

Acta Zoologica avses bibehålla sin internationella karaktär, dvs. mottaga bidrag på engelska, franska eller tyska från forskare i alla länder, men samtidigt få en företrä—

dcsvis skandinavisk inriktning med en redaktionskommitté, bestående av representanter för Sverige, Norge, Danmark och Finland. En av medlemmarna i redaktionskommit— tén skulle vara huvudredaktör och ha en redaktionssekreterarc vid sin sida. Till att börja med borde tidskriftens grundare, professor Nils Holmgren, vara huvudredaktör.

Förberedande överläggningar ha förts om ekonomiska bidrag till Acta Zoologica från grannländerna och sannolikt kommer härigenom det svenska statsbidraget att kunna minskas något.

Acta Zoologica har hittills stått öppen för alla grenar av zoologi utom ren systematik. I fortsättningen skulle så också bli fallet. Tidskriften skulle alltså bli ett organ för jämförande anatomi och utvecklingshistoria, experimentell morfologi, jämförande fy- siologi, ekologi och djurgeografi samt systematik i den mån den kastar ljus över frå- gor rörande artbildning och anpassning.

Taxonomisksystematiska arbeten synas böra hänvisas till vetenskapsakademiens Ar- kiv för zoologi. Önskvärt vore därvid någon förstoring av formatet pä Arkiv för zoo- logi, varigenom fördelar skulle vinnas för avbildningar i texten och planscher. För- månligt vore om alla zoologiska tidskrifter hade samma format, detta med hänsyn till att de under sådana förhållanden lättare skulle låta sig bindas samman till meddelan- den från institutionerna.

Kommittén finner, att Acta zoologica genom en reorganisation efter de huvudlinjer, som ovan angivits, bör kunna fylla en viktig uppgift för skan— dinavisk naturforskning. I anslutning till den ovan refererade utredningen anser kommittén, att behovet av svenskt statsunderstöd bör beräknas till ca 17 000 kronor per år.

Sammanfattning av behövet av statsbidrag till skandinaviska tidskrifter.

Kommittén har sålunda beräknat behovet av statsbidrag till de ovan- till- styrkta skandinaviska tidskrifterna på följande sätt:

Tabell 3. Statsbidrag till skandinaviska tidskrifter.

Tidskrift i cellfysioiogi .............. 8 000 kr » » ekologi .................. (i 000 » » » kemi .................... 15 000 » » » paleontologi ............ 10 000 » » » växtfysiologi ............. 10 000 » Acta Zoologica ..................... 17 000 » Summa 66 000 »

Även om de ovan förordade nya tidskrifterna ej omedelbart komma till stånd, föreligger samma behov av ekonomiskt understöd för publicering av ifrågavarande produktion inom landet. Av de lämnade redogörelserna fram- går för kemiens del, att en svensk tidskrift kommer att startas, därest pla- nerna på en skandinavisk av ett eller annat skäl ej skulle kunna förverk— ligas. För övriga ämnens del måste publikationerna ingå i redan existe— rande svenska publikationsserier och komma sålunda att ställa motsvarande krav på dessas puhliceringskapacitet.

4—617107

En allmänt naturvetenskaplig, medicinsk och teknisk tidskrift.

Som ovan antytts, ha vissa andra nya tidskrifter varit under diskussion och utredning, ehuru ej så detaljerade planer föreligga eller så allmän en-igv het bland intresserade parter kunnat åvägabringas, som i fråga om de ovan tillstyrkta tidskrifterna. På grund av det allmänna intresse, som är för- knippat med en allmänt naturvetenskaplig, medicinsk och teknisk tidskrift, anser sig kommittén dock böra lämna en utförligare redogörelse för pla- nerna å en sådan.

Förslag har framkommit om utgivandet av en tidskrift, exempelvis med titeln »Science in Scandinavia», avfattad huvudsakligast på engelska och med uppgift att meddela översikter av vetenskapliga resultat, ge inblick i de skandinaviska institutionernas organisationsförhållanden, meddela per— sonalia (utnämningar, förflyttningar, dödsfall o. d.), referera viktigare skandinaviska arbeten och lämna bidrag till diskussioner av allmänna vetenskapliga frågor samt till vetenskapens historia. Slutligen skulle den innehålla korta sakliga originalmeddelanden. Även om tidskriften avfat— tas på engelska, skulle den säkerligen bli en viktig förmedlare av infor— mationer för skandinaviska läsare. I sin män skulle denna tidskrift utgöra ett led i skandinavisk kulturpropaganda, men den skulle också vara ett organ för artiklar av mer allmän art, som ofta ej lämpa sig för specialtid- skrifter. Det kan exempelvis gälla framläggandet av vissa synpunkter, som inställt sig under genomförandet av ett vetenskapligt arbete eller vid genom— gång av litteraturen på ett visst område, synpunkter som kanske ännu ej kunna stödja sig på ett omfattande bevismaterial men som icke desto mindre kunna verka synnerligen stimulerande. Man kan även tänka sig att här ventilera frågor rörande de olika vetenskapernas begreppsbildning och 10- giska metodik och att belysa vetenskapens ställning till samhället ävensom den vetenskapliga verksamhetens psykologi. Det blir naturligtvis redaktio- nens sak att utöva nödig kritik vid publicering av allmänna artiklar av an- tydd art, men att sådana ha- en stor uppgift att fylla vid sidan av de artik- lar, som behandla mer speciella ämnen, är uppenbart.

Den föreslagna tidskriften måste ha en rätt omfattande redaktionsstab, då den skall representera så många olika vetenskapsgrenar. En naturveten- skaplig, en teknisk och en medicinsk redaktör bör utses i vartdera Sverige, Danmark, Norge och Finland. Dessutom bör en huvudredaktör finnas i det land från vilket tidskriften utges. Redaktörerna å sin sida höra i varje land ha sina kontaktmän, representerande olika vetenskaper.

För utgivande av ifrågavarande tidskrift måste kontakt sökas med ett större förlag. Det är otvivelaktigt, att en tidskrift som den föreslagna bör kunna drivas upp så, att den här alla tryckningskostnader eller en större del av dessa. Å andra sidan torde de redaktionella omkostnaderna bli bety- dande. Redaktionsstaben måste uppbära ersättning för sitt arbete och artik-

larna, med undantag för de korta vetenskapliga originalmeddelandena, hono— rer-as. Å andra sidan bör utstyrseln hållas enkel och plats även beredas för annonsering. Härför skulle säkerligen firmor med internationell kundkrets intressera sig.

Med 10 häften om året, varje häfte omfattande två 16-sidiga ark jämte omslag och en upplaga på 5 000 exemplar, skulle framställningskostnaderna. enligt anbud från ett förlag bli 36 400 kronor per år. Härtill komma emel- lertid arvoden till redaktion och författare. Vid ett försäljningspris av 25 kronor per årgång, vilket —— efter avdrag av återförsäljarrabatter och distri- bution endast skulle ge 12'50 kronor netto blir inkomsten 12 500 kronor för varje försålt tusental,

Kommittén finner det framställda förslaget beaktansvärt, men att ännu återstår ett betydande arbete, innan planläggningen av denna tidskrift är av— slutad. Om en dylik tidskrift redigeras väl, bör den kunna få en betydande både interskandinavisk och internationell spridning, varigenom en större del av framstiillningskostnaderna borde täckas. Det skulle här vara fråga om en mycket effektiv form av kulturpropaganda, som vore värd statlig t understöd.

Frågan om en egen publikationsserie för naturhistoriska riksmuseet.

Föreståndarckollegiet vid naturhistoriska riksmuseet har i en PM av de— cember 1944 ifrågasatt startandet av en riksmuseets egen publikationsserie eller lämpligen två (en i 8:0 och en i 4:o) på samma sätt som jämförliga ut- ländska museers tryck ofta äro sammanförda i en eller flera särskilda pub- likationsserier. I fråga om behovet och omfånget av en dylik serie anföres följande:

Svårigheten att få vetenskapliga avhandlingar offentliggjorda drabbar i särskilt hög grad riksmuseet. Systematiskt-biologiska och paleontologiska arbeten kräva med nöd- vändighet betydligt större genomsnittligt utrymme än de flesta andra, och kanske fram- förallt ett rikhaltigt illustrationsmaterial. De forskningsriktningar, som äro represente- rade vid riksmuseet, äro därför mycket ogynnsammare ställda i konkurrensen om tryckningsmöjligheterna än de matematiskt- exakta och experimentella forskningsgre— namn, som i regel kunna meddela resultaten av stora och viktiga undersökningar inom ett jämförelsevis ringa omfång. För riksmuseet är det av yttersta vikt, att denna fråga löses. Endast genom att vetenskapligt undersökas kunna riksmuseets samlingar bliva till avsedd nytta; utarbetande av vetenskapliga avhandlingar är därför en museets hu- vuduppgift. Instruktionen ålägger uttryckligen föreståndarna att »driva vetenskaplig forskning och offentliggöra dess resultat», och samma skyldighet bör även tillkomma museiassistenterna. Under sådana förhållanden torde statsmakterna även böra sörja för medel att publicera resultaten av arbetet, vilket eljest blir meningslöst.

Det har visserligen hittills varit möjligt att i stort sett publicera alla avhandlingar, som utarbetats vid riksmuseet eller behandlat dess samlingar. Men svårigheterna ha blivit allt större, och under senare år ha tjänstemännen ofta varit anvisade att på ett eller annat sätt själva söka skaffa medel för att trycka större avhandlingar. Många särskilt stora arbeten ha av olika anledningar kunnat offentliggöras i utländska publi— kationsserier, särskilt i Danmark, Norge, Tyskland och Kina, men denna utväg torde

för län;; tid framåt vara stängd och kan över. huvud taget sällan komma i fråga annat än när det gäller utländskt material. . "

, Under ären 1936—1939 publicerades i genomsnitt per år 2000 trycksidor avhandv lingar. som utarbetats vid riksmuseet eller äro grundade på dess samlingar.1 De voro till rätt stor del i 420 (även stor d:o) och åtföljdes av i medeltal 135 planscher och talrika textfigurer; flera av de största arbetena” trycktes i utlandet. För motsvarande normala ärliga tryck (2 000 trycksidor med 135 planscher, i Szo och 4:0) skulle enligt en mycket approximativ och preliminär uppskattning av Almqvist & XViksell erfordras omkring 73 000 kronor.

Konnuittén. Det måste givetvis förutsättas, att vid riksmuseet—"utförda ar— beten, även om en egen publikationsserie funnes, till ej ringa del komme att tryckas i andra publikationsserier, vilka i de speciella fallen vore mera läm- pade som organ därför. lin riksmuseets egen serie skulle ändock —— förutom mineralogi —- omfatta botanik och zoologi, visserligen huvudsakligen taxo- nomi, men sådan avseende alla grupper av såväl recenta som fossila former från alla delar av världen. Visserligen finnas vetenskapliga skriftserier (Ve- tenskapsakademiens » Handlingar», Vetenskapssocietetens »Nova Acta» in. fl.) av lika eller än mer blandat innehåll, men dessa serier äro i all— mänhet av stort format (4zo). Även om vetenskapernas fortskridande dif- ferentiering och strävandena mot en berättigad rationalisering i allmänhet gjort dylika serier otidsenliga, kunna de försvara sin ställning som publika- tionsorgan för sådana arbeten, där det stora formatet är till väsentlig fördel. Dylika fall äro dock så pass sällsynta, att det knappast vore tänkbart att i Sverige eller ens i Skandinavien ha en serie av stort format för varje gren av naturvetenskapen. Att starta en ny serie eller två nya serier (varav en i stort format) synes kommittén föga tillrådligt. Däremot delar kommittén helt föreståndarekollegiets mening, att »det vore rimligt att staten i stort sett "själv svarar för offentliggörande av resultaten av det arbete som å tjänstens vägnar utföres vid riksmuseet». Detta har tidigare i viss utsträckning an- vänt vetenskapsakademiens skriftserier som publikationsställe för sina arbe— ten. Så synes lämpligen och till större omfattning kunna ske även i fortsätt- ningen. Om man antager att omkring ”(3 av museets vetenskapliga produk- tion (dvs. årligen ca 1 750 sidor) bör publiceras i akademiens serier, skulle sålunda ett årligt statsbidrag härför av uppskattningsvis 65 000 kronor vara erforderligt. Sedan gammalt har å riksmuseets stat ingått ett mindre anslag som »Bidrag till kostnaderna för framställning av planscher och tryckning av publikationer», vilket anslag under budgetåren 1938/39—1939I40 utgick med 4 000 kronor, och, sedan det under krigsåren varit helt indraget, inne- varande budgetår ånyo upptagits till 4 000 kronor. Om kommitténs förslag om ett naturvetenskapligt »lärdaverksanslag» genomföres, synas skäl knap- past föreligga att bibehålla det särskilda anslaget till riksmuseet. Att riks—

1 Enl. den senare verkställda utredningen av publiceringsverksamheten under åren 1930— 1939 utgjorde riksmuseets medelprodnktion per år 2 600 s.

museets" ptlbliceringsbehov hittills trots brist på särskilda medel kunnat fyls las så pass väl som skett, beror på en rad speciella omständigheter, bland vilka särskilt må framhållas, att de största och dyrbaraste publikationerna kunnat tryckas i utländska serier, en utväg som nu torde vara spärrad för en oviss följd av år.

Kommittén finner sålunda ett statsbidrag till naturhistoriska riksmuseet för publicering av dess vetenskapliga produktion på 65000 kronor per år behövligt.

Översikt över det totaltbehövliga ekonomiska stödet åt naturvetenskaplig * publiceringsverksamhet.

I fråga om de hittills nämnda publikationsserierna ha förhållandena låtit sig relativt *äl överblickas, men även för dessa äro de av kommittén anförda kostnaderna ej att betrakta som preciserade förslag till tryckningsbidmg utan blott som material för. beräkning av ett anslag till stöd åt den natur— vetenskapliga publika'tionsverksamheten (se 5. 57). Kommittén förutsätter sålunda, att medel skola utdelas ur ett sådant anslag efter motiverade an- sökningar. Med den metod- för utdelningen, som nedan (5. 59) föreslås, bör den utdelande myndigheten få-större möjlighet att avväga fördelningen av de tillgängliga medlen, än som hittills varit fallet vid utdelning av medel ur lärdaverksanslaget. '

De behov av medel, som skola tillgodoses genom det ovannämnda ansla- get, utgöras alltså av kostnaderna för de föreslagna skandinaviska tidskrif— terna, för riksmuseets publiceringsverksamhet samt för stöd åt övrig natur— vetenskaplig publiceringsverksamhet. De statliga medel, som hittills stått till buds för detta senare ändamål, utgöras egentligen endast av naturveten- skapernas del i lärdaverksanslaget, då ju anslaget till doktorsavhandlingarna endast innebär, att pliktexemplaren betalas av staten. Den summa, som hit— tills utgått från lårdaverksanslaget, 36 300 kronor (se 5. 31), har emellertid varit helt otillräcklig och har intet intresse som utgångspunkt för en, upp— skattning av storleken av de behov, .den är avsedd att täcka. Kostnaden för ett års naturvetenskapliga doktorsavhandlingar har på .s. 34 beräknats till ca 100 000 kronor. Icke heller denna siffra kan användas vid ett försök att summera de föreliggande behoven, då frågan om doktorsavhandlingarna ge- nom kommitténs förslag i kapitel 1 kommer i ett helt nytt läge.

Det är sålunda mycket svårtatt beräkna storleken av det behövliga an.- slaget genom sum-mation av ett antal olika delposter (jfr dock 5. 57). En annan möjlighet är att söka komma fram till en siffra för den totala kost- naden för publiceringen av vår naturvetenskapliga produktion samt att därur söka uppskatta storleken av det behövliga statsbidraget. Då den ne- dan föreslagna naturvetenskapliga publiceringsnämn'den varit i funktion ett eller ett par år, komma helt andra» möjligheter till bedömning av anslags—

behovets storlek att föreligga och då bör frågan upptagas till förnyad och "mera definitiv behandling.

Som utgångspunkt för beräkningen av det totala anslagsbehovet skulle en säker siffra å hela den svenska naturvetenskapliga produktionen- vara av grundläggande betydelse. Såsom i inledningen till detta kapitel framhållits, står emellertid ej en sådan att få med önskvärd grad av noggrannhet. Enligt svaren å kommitténs rundskrivelse till de naturvetenskapliga institutionerna ha under tioårsperioden 1 juli 1929—30 juni 1939 dessa institutioner vid uni— versiteten och Stockholms och Göteborgs högskolor producerat i runt tal 14 000 sidor årligen.1 Produktionen från Naturhistoriska riksmuseet uppgick vid samma tid till omkring 2 600 s. årligen. Produktionen från Stockholms observatorium, Bergianska trädgården, nobelinstituten och andra veten- skapsakademien närstående institutioner ävensom den till naturvetenskaplig grundforskning hörande delen av produktionen från teoretiska institutioner vid våra fackhögskolor (t. ex. de tekniska högskolorna, Skogshögskolan, Lantbrukshögskolan) är av ganska betydande omfång. Särskilt i de biolo— giska ämnena och deras floristiska resp. faunistiska, taxonomiska och eko- logiska grenar, men även i grenar sådana som "embryologi m. fl. kommer en både vetenskapligt mycket betydelsefull och kvantitativt ganska ansenlig produktion från våra läroverk genom deras vetenskapligt ofta mycket ak— tiva lärare. Allt som allt torde den naturvetenskapliga produktionen i vårt land kunna uppskattas till omkring 25000 sidor per är, motsvarande en tryckningskostnad av ca 750 000 kronor.

Det är givet, att ej hela denna produktion kan, eller ens bör, tryckas inom landet. Det är ett uppenbart svenskt intresse, att våra prestationer på det vetenskapliga området bli publicerade i det organ, som är bäst ägnat att ge dem möjligast vida spridning bland den krets av fackmän, som resp. arbete- vänder sig till. Men det är ett lika uppenbart nationellt intresse, att våra vetenskapliga insatser framträda i samlad form i högklassiga inhemska '(eller skandinaviska) publikationsserier med internationell spridning.

Tidigare ha otvivelaktigt en större del av den svenska naturvetenskapliga produktionen än vad som varit lämpligt tryckts utom landet (och utom Skandinavien). Orsaken härtill har främst varit otillräckliga publicerings- möjligheter inom landet. I vissa fall ha lämpliga serier helt saknats, i andra fall ha de existerande serierna av brist på medel ej haft tillräcklig kapacitet. Som redan antytts äro förhållandena synnerligen bekymmersamma i vissa av de ämnen, där en mera betydande del av produktionen tidigare tryckts i utlandet. De tyska serierna ha ”upphört för en oviss framtid, de engelska och amerikanska serierna äro överhopade med inländska bidrag och dessa länder lida liksom nästan alla länder av svår pappersbrist. Detta bidrager

1 Från 5 institutioner ha inga svar ingått, från några institutioner äro svaren intetsägande och några ha reserverat sig för ev. uteglömda uppsatser. Principerna för medtagandc av upp— satser synas också vara något växlande-Siffran är därför blott approximativ.

till att de anglosaxiska serierna f. n. äro mindre hågade än eljest att mottaga bidrag från Sverige.

I Schweiz och Nederländerna ha under det senaste året vissa internatio- nella tidskrifter startats med uppgift att fylla luckorna efter de tyska tid- skrifterna. Det är önskvärt, att även vårt land gör insatser i detta avse- ende och därigenom hävdar vår kulturella standard.

Vissa ledande internationella tidskrifter äro rena förlagsartiklar, för vilka alla kostnader täckas av prenumerationsavgifter. Att emellertid rena förlags- publikationer ej alltid äro de ur vetenskapens synpunkt förmån-ligaste fram— går tydligt av utvecklingen i Tyskland under de senaste decennierna. Till följd av att en rad vetenskapliga serier måste bära sig rent affärsmässigt, måste ett så högt pris åsättas dem, att de flesta privatpersoner och många bibliotek tvungos upphöra abonnera ä dem. Det sjunkande abon-nentantalet medförde ytterligare stegring, och till slut hade priserna nått en sådan böjd. att många bibliotek tvingades avstå från abonnemang. En sådan utveck- ling är givetvis ur vetenskapernas synpunkt mycket beklaglig, ty även om arbetet sålunda teoretiskt finnes tillgängligt för varje forskare, vållar alltid rekvisition från bibliotek å annan ort tidsspillan. Risken ökas också, att publikationen kan vara utlånad till ann—an forskare. Det är sålunda av stor vikt att de vetenskapliga publikationernas pris kan sättas så lågt, att intres- serade institutioner och bibliotek kunna hålla dem. Ett understöd till en vetenskaplig publikationsserie innebär alltså samtidigt ett indirekt stöd åt landets institutioner och bibliotek. Det är å andra sidan att eftersträva, att tidskrifterna småningom i möjligaste mån komma att bära sina egna kost— nader. Även från spridningens synpunkt är ett stort abonnentantal att efter- sträva. Statsbidraget bör sålunda i fråga om prenumerationstidskrifterna SllCCeSSin kunna nedbringas. Man kan dock knappast hoppas, att rent ve- tenskapliga tidskrifter annat än undantagsvis kunna bli helt självförsör- jande. Under de första åren måste en nystartad tidskrift alltid vidkännas betydande utgifter för provtryck, provhäften och liknande, varigenom tid- skriften skall göras känd i den vetenskapliga världen.

På ett publikationsområde har svensk naturvetenskap och svensk veten— skap överhuvud alltid intagit en mera tillbakaskjuten plats än vad som mot— svarar vår vetenskapliga standard, nämligen i fråga om Ii'iro- och hand- bokslitteraturen. Svenska vetenskapsmän ha sällan velat ägna sin tid och sina krafter åt sådant författarskap, och om de gjort det, har produkten oftast utgivits blott i kompendieform eller influtit som del i utländska (sär— skilt tyska) handböcker. Att pub]ikationssvårigheterna inom landet varit en av huvudorsakerna härtill torde ej kunna betvivlas. Att åstadkomma en för— ändring härutinnan är likaledes ej blott ett vetenskapligt utan också ett all- mänt nationellt intresse.

Då kommittén efter ingående överväganden stannar vid att förorda ett statsanslag (1 300000 kronor för naturvetenskaplig publiceringsverksamhet,

har den 'bl. a. vägletts av följande tankegång. Tryckningskostnaderna efter nuvarande prisläge för de senaste förkrigsårens svenska naturvetenskapliga produktion kan efter grov uppskattning beräknas till 750 000 kronor per år. Om 3/4 av produktionen antages böra publiceras inom landet eller ingå i skandinaviska serier —— och detta torde få anses lågt räknat —— skulle tryck- ningskostnaderna härför uppgå till bortemot 600 000 kronor. Hälften härav anses kunna finansieras genom försäljning (prenumeration, medlemsavgifter e. d.), under det att den andra hälften måste täckas genom understöd i ena eller andra formen. Hur mycket, som bör och kan. erhållas från donations- fonder 0. d., är omöjligt att med någon grad av säkerhet uppskatta. De sc- naste åren ha fonder, för vilka understöd av publicering är blott en bland flera uppgifter, i större omfång än som varit förenligt med fondernas övriga syften måst lämna tryckningshjälp. Även om den vetenskapliga produk- tiviteten under krigsåren av olika anledningar visat en nedgående tendens, torde den innevarande år ha ej endast uppnått utan även överstigit för- krigsnivån. En ökad produktivitet på läro— och handbokslitteraturens om— råde bör också eftersträvas.

De ovan anförda tryckningskostnaderna utgöra ej heller samtliga publi- ceringskostnader, som åvila ett svenskt naturvetenskapligt arbete, utan så- som ovan påpekats tillkommer i regel kostnader för översättning .(resp. språkgranskning) och ofta kostnader för illustrationsmaterialets färdigstäl— lande. Kommittén anser det självklart, att dessa kostnader ej skola behöva betunga författaren, och förutsätter, att dessa kostnader som regel skola kunna bestridas av den institution, där arbetet utförts. För omfångsrikare arbeten kunna dessa kostnader emellertid stiga till sådana belopp, att insti- tutionerna ej mäkta betala dem av sina ordinarie anslag. Som ovan fram- hållits, härstammar också en viss del av produktionen —— särskilt inom de biologiska ämnena —-— från vetenskapsmän, som ej äro knutna till någon institution, förfogande över medel för dylikt ändamål. I viss utsträckning komma naturligtvis i framtiden liksom hittills översättnings- och illustra— tionskostnader att täckas genom bidrag från donationsfonder och liknande, men det synes kommittén skäligt, att det föreslagna publiceringsauslaget i mån av behov skall få användas även för dylikt ändamål.

Det må vidare erinras om att man till en början måste räkna med an— sökningar till avsevärda belopp enbart för att bestrida kostnaderna för tryckning av de talrika och stora arbeten, som måst lagras i brist på medel för publicering. Som exempel härpå kan nämnas, att geografiska institutio— nen i Uppsala anmält behov av anslag för tryckning under åren 1946 och 1947 på sammanlagt ca 51000 kronor; motsvarande belopp för västbiolo- giska institutionen i Uppsala är 110 000 kronor. Det är dock knappast tro- ligt, att behovet senare kommer att minska, eftersom den ökade vetenskap» liga produktion, som blir följden av 1946 års riksdags beslut, varigenom de naturvetenskapliga institutionernas sammanlagda materielanslag fördubb- lades och antalet vetenskapliga befattningar nära nog fördubblades. inom

få år kommer att skapa ytterligare ökat behov av tryckningsunderstöd. Föl? kommittén står det därför klart, att även om ett anslag av här förordad storlek beviljas, donationsfonder och dylikt alltjämt komma att i största ut- sträckning beböva anlitas för understödjande av publiceringsverksamheten.

Summering av kostnaderna för täckande av de i det föregående redo- visade behoven jämte uppskattning av kostnaden för i övrigt erforderligt stöd åt publiceringsverksamheten leder lika-så till slutsatsen, att ett behov av statligt understöd för nämnda ändamål på ca 300 000 kronor föreligger.

Som ett viktigt önskemål att i framtiden beaktas vid utdelningen av publi— ceringsunderstöd måste framhållas en reglering av leveranspliktens omfång. F. 11. äro vissa utgivare förpliktigade att avgiftsfritt avlämna några få (ned till två) exemplar, i andra fall kan leveransplikten uppgå till 100 och ända till 250 exemplar. Som redan påpekats, kan det f. n., då leveransplikten är stor, lätteligen inträffa, att statsbidraget knappast täcker kostnaden för fram— ställning av merupplagan. Om man ytterligare tar i beräkning den inkomst- minskning, som uppstår därigenom att vissa mottagare av gratisexemplar annars skulle ha varit abonnenter, kan statsbidraget såsom redan tidigare- framhållits i realiteten förvandlas till en ekonomisk börda. Kommittén an— ser, att leveransplikten principiellt bör inskränkas till ett fåtal exemplar, avsedda för närmast berörda myndigheter och möjligen även för vissa in—_ hemska institutioners och biblioteks eget bruk, detta även därför att tillräck— lig garanti icke finnes för att de exemplar leveransplikten innefattar för— delas till institutioner, som ha största nyttan av dem. Det rör sig alltså här om en olämplig och opraktisk form för distribution av vetenskaplig litte— ratur. Under alla förhållanden bör den leveranspliktige vara berättigad att erhålla full ersättning för alla sådana kostnader, som han kan styrka sig ha haft. Kommittén anser, att dessa kostnader böra bestridas av det mot- tagande bibliotekets inköpsanslag. Då det emellertid för bibliotekens byte är av största vikt, att det ej sker något avbrott i leveransen av de serier, som f. n. ha en sådan leveransskyldighet, vill kommittén icke ställa sig helt avvisande mot möjligheten att t. v. låta ersättningen till dessas utgivare för levererade bytesexemplar utgå ur publiceringsanslaget. Kommittén förut- sätter, att den anslagsfördelande myndigheten kommer att ha sin uppmärk- samhet riktad på dessa förhållanden och att den, så snart de blivit tillräck— ligt utredda, till statsmakterna inkommer med preciserat förslag till en ra— tionell lösning, varigenom understöden till bibliotekens bytesverksamhet bli helt frikopplade från det egentliga publiceringsanslaget.

En annan synpunkt, som ävenledes måste noga beaktas, är, att anslaget hädanefter icke —— såsom hittills varit fallet _— får helt eller nästan helt disponeras för årligen med samma belopp» återkommande bidrag till vissa seriepublikationer. Hänsyn bör bl. a. tagas vid medlens fördelning till väx.— lingari seriepublikationernas omfång, vilka exempelvis kunna bero på väx— lande tillströmning av doktorsarbeten. 'Vidare måste tillses, latt anslaget i till—. lämpningen blir tillgängligt för bidrag även till läro- och handböcker.

Naturvetenskaplig publiceringsnämnd. Organisation och anslag till dess förfogande.

Fördelningen av det nuvarande s. k. lärdaverksanslaget (reservationsan- slaget »Understöd för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker») företages nu av Kungl. Maj:t. I fråga om naturvetenskapliga skrifter inhäm— tas yttranden från universitetens matematisk-naturvetenskapliga sektioner och från vetenskapsakademien. Någon avvägning mellan de olika kraven sker däremot ej av sakkunnig myndighet. Att rättvist avväga naturveten- skapernas krav gentemot de teologiska, juridiska, medicinska och huma- nistiska vetenskapernas är givetvis ogörligt, men ej ens inom de olika äm- nena och ämnesgrupperna sker en sakkunnig prövning. Det synes därför kommittén högeligen önskvärt, att det nuvarande allmänna lärdaverksan- slaget uppdelas i ett antal skilda anslag, varje anslag avsett för en grupp av någorlunda samhöriga vetenskaper. Ett fullständigt genomförande av denna princip fordrar givetvis en utredning av samtliga ämnens behov. Utan att avvakta resultaten av en sådan utredning synes det dock kommittén möjligt att utbryta anslaget till den naturvetenskapliga publiceringsverksamheten. Att frågan för naturvetenskapernas del löses oberoende av övriga vetenska- per synes kommittén nödvändigt på grund av de naturvetenskapliga publi- ceringsfrågornas särart och bortfallet av de tyska tidskrifterna. Eljest riske— ras också, att resultaten av den upprustning av de naturvetenskapliga in- stitutionerna, som möjliggjorts genom beslut av 1946 års riksdag, ej kom- mer att bära frukt i den utsträckning, som avsetts.

Genom tillkomsten av forskningsråd för vissa ämnesgruppen nu senast genom beslutet om inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd, har den principen börjat bryta igenom i svensk förvaltning, att grupper av sam- höriga ämnen fått gemensamma anslag att disponeras av en sakkunnig central instans. Så långt systemet hunnit prövas, synes det ha utfallit väl. Kommittén har därför funnit riktigt förorda statsmakterna att fortsätta på den inslagna vägen och beträffande fördelningen av publiceringsanslagen vidtaga motsvarande åtgärder.

Det synes kommittén som om följande väg försöksvis borde prövas. Be- slut om fördelningen av naturvetenskapernas publiceringsanslag fattas av forskningsrådet. Liksom i fråga om forskningsanslag kan en viss maximi- gräns fastställas, ovan vilken besluten skola underställas Kungl. Maj:ts pröv- ning. Med hänsyn till anslagets totala belopp och storleken av de normala anslagskraven synes gränsen för rådets egen beslutanderätt böra sättas vid 15 000 kronor. Någon åtskillnad på engångsanslag och periodiskt återkom— mande anslag synes däremot ej erforderlig i detta fall, då alla anslag få förutsättas beslutas för ett år åt gången. Då emellertid rådet icke förfogar över biblioteks- och tryckeriteknisk sakkunskap och då åtskilliga ämnen icke äro representerade i rådet synes anslagsfördelningen böra förberedas av en

nämnd, naturvetenskapliga publiccringsnåmnden, bestående av förutom rå— dets ordförande, 1—3 av dess ledamöter, en av rådet utsedd biblioteksman, statskontorets tryckerikonsulcnt och ytterligare så många av rådet utsedda naturvetenskapsmän, företrädande i nämnden eljest orepresenterade ämnes— grupper eller ämnen, att totala medlemsantalet blir 7. Som sekreterare bör rådets sekreterare fungera. Normalt torde denna nämnd behöva samman- träda blott en gång årligen vid uppgörande av förslaget till årsanslag för publikationsserierna. För tillstyrkande av speciella anslag vid andra tider på året, exempelvis till fristående publikationer, torde i regel beslut kunna fattas genom överläggningar i annan ordning mellan medlemmarna.

Vissa principer böra enligt kommitténs mening vara vägledande för nämn- dens verksamhet i följd av den utredning och de synpunkter, som ovan framlagts. Nämnden bör sålunda söka främja rationella publiceringsformer, uppställa krav på en koncentrerad framställning och motverka en onödigt dyrbar utstyrsel. Stor vikt bör läggas vid att främst stödja sådana publika- tioner, som söka hålla en internationell standard och som ha en internatio- nell spridning. Härvid fär givetvis icke förbises, att vissa områden av natur— vetenskapen ha ett mera utpräglat lokalt intresse, även om det beträffande dessa _— liksom beträffande övriga vetenskapsgrenar —— bör tillses, att skrif- ter, aVSedda för en relativt liten läsekrets, ej få taga en oproportionerligt stor del av publiceringsanslaget i anspråk. Lämpliga former för arkivering av särskilt omfattande primärmaterial böra noga övervägas som ett alternativ i vissa fall till tryckning. Lokala publikationer förbehållna vissa institutio- ner böra stödjas endast i den mån övertygande skäl kunna presteras för de- ras berättigande, varvid publikationernas effektiva spridning och ekonomi i jämförelse med gemensamma publikationsserier bör vara avgörande. Vad prenumerationstidskrifter beträffar bör möjligheten till samgående med öv- riga nordiska länder prövas såsom en väg att underlätta spridningen spe- ciellt utomlands.

Kommittén föreslår alltså, att ett anslag till » Understöd för utgivande av naturvetenskapliga tidskrifter, lärda verk och läroböcker» utbrytes ur det allmänna anslaget för motsvarande ändamål, att det utbrutna anslaget, som likaledes bör vara ett reservationsanslag, höjas till 300 000 kronor och att anslaget skall disponeras av statens naturvetenskapliga forskningsråd, som har att fördela anslaget på sätt som ovan föreslagits.

Anslagshöjningar till biblioteken böra snarast företagas för att sätta dem :i stånd att inlösa de hittillsvarande pliktexemplaren av diverse seriepublika- tioner.

Ett anslag bör slutligen beviljas för att bestrida kostnaderna för den ovan föreslagna publiceringsnämndens sammanträden. Traktamenten, reseersätt- ningar och arvoden för särskilda uppdrag böra utgå till nämndens ledamö- ter enligt samma grunder som gälla för naturvetenskapliga forskningsrådet. Hr'irför torde böra beräknas ett anslag på 3 000 kronor per år.

Tabell 4. Sammanfattning av kostnaderna för kommitténsförslag i kapitel 2.

Anslag för publicering av naturvetenskapliga arbeten kronor "300 000 Reseersättningar m. m. åt den naturvetenskapliga publice- = ringsnämnden ...................................... » 3 000

Summa kronor 303000»

Kap. 3. Den marinbiologiska forskningen.

Marinbiologiens omfattning, dess vetenskapliga och

praktiska betydelse.

Marinbiologi är ej ett enhetligt begrepp utan rymmer en hel rad olika forskningsområden med olika syftning och metoder. Den kan i största allmänhet definieras som en forskning, bedriven med marina organismer (växter eller djur) som material. Som marinbiologi i inskränkt eller egent- lig bemärkelse kan man beteckna den forskning, som behandlar de marina organismernas beroende av miljön, studerar deras relationer till kemiska och fysikaliska förhållanden samt till andra organismer och deras därav betingade utbredning och variation samt bildningen av djur- och växt- samhällen. En forskning av detta slag kan kanske bäst karakteriseras som marin ekologi. Denna vetenskapsgren liksom den därmed nära samman- hängande marina växt- resp. djurgeografien förutsätter emellertid såväl grundliga taxonomiska studier som studier över naturbetingelserna. Iaktta- gelserna i naturen måste även kompletteras genom experimentella labora- toriestudier. Detta är exempelvis fallet, när det gäller att klargöra hur ljus, tyngdkraft och kemiska faktorer inverka på djurens rörelser.

För grundläggande frågor rörande cellernas permeabilitet och deras be- roende av olika joner erbjuda marina organismer ett rikt studiematerial. Ävensä studeras hos dessa viktiga frågor rörande cellandning, assimilation m. 111. Det må även framhävas, att vissa för medicinen fundamentala feno- men som fagocytos och anafylaxi först upptäckts på marina organismer.

Marin biologi (speciellt avses här marin ekologi) har betydande prak- tiska tillämpningar, särskilt för fiskerinäringen. Marinbiologien kan be- tecknas som en grundforskning och fiskeribiologien som en tillämpning av denna grundforskning. Fiskeribiologien kan ej inskränka sig till ett enbart studium av fiskarna; den måste även studera den miljö, i vilken dessa leva, ej minst i avseende på näringsförhållanden. Sålunda äro direkt eller in- direkt havets samtliga organismer av betydelse för fiskeribiologien. Grund- valen för detta omfattande studium måste emellertid läggas av marinbio- logien. Ett praktiskt problem. som även må nämnas i detta sammanhang, är vattenföroreningar, som exempelvis i Öresund kunna spela en roll för fiskets avtagande. Endast genom ingående biologiska —— bl. a. bakterio—

62 logiska __ samt hydrografiska undersökningar kan man få klarhet rörande dessa problem (jfr nedan s. 71 skrivelse från professor B. Hanström och docent H. 0. Brattström).

En synnerligen mångsidig teknik har utvecklats inom marinbiologien. Hit hör exempelvis utformandet av bottenhuggare av olika typer för kvan- titativ bestämning av bottenorganismerna, konstruktionen av stängbara trawlar eller planktonhåvar, varigenom möjligheter beredas att studera fauna eller flora på bestämda djup. När det gäller plankton kan som exem— pel hänvisas till de sinnrika apparater, som konstruerats av engelsmannen A. C. Hardy (jfr t. ex. Hull Bulletins of Marine Ecology, vol. I nr 1, 1939) och som tillåta en kontinuerlig registrering av planktons sammansättning. Metoden ger betydligt ökade möjlig-heter för studiet av planktons ekologi såsom exempelvis positiv eller negativ korrelation mellan fördelningen av olika arter, populationsproblem, orsakerna till vissa arters lokala uppträ- dande o. s. v. Dessa problem äro å ena sidan av största direkta betydelse för fisket och för förståelse av dess växlingar. Å andra sidan föra de över till studiet av faktorer, som betinga växelverkningarna mellan organismer. Här föreligger bl. a. ett fält för sinnesfysiologiska studier.

Marinbiologi förutsätter slutligen även kännedom om hydrografiens mångskiftande metoder för att bestämma havsvattnets kemiska och fysi— kaliska egenskaper. Bottnarnas egenskaper böra noggrannare undersökas än hittills och även härför fordras en mångfald metoder.

Det framgår av de gjorda antydningarna, att marin ekologi är en tek- niskt krävande vetenskap, vars metodik är i stark utveckling. En enskild forskare kan i själva verket ej tänkas behärska hela områdets teknik utan här inställer sig som på så många andra områden av biologien nödvändig- heten av samarbete mellan forskare med olika utbildning och även med representanter för angränsande ämnen, hydrografer, kemister, fysiolo- ger etc.

Större möjligheter borde beredas genom avanceade kurser för en mera ingående utbildning av marinbiologer. Ej minst viktig vore en sådan utbild- ning för blivande fiskeritjänstemän. Dessa komma ofta över till sin verk- samhet från studier, som ej haft närmare beröringspunkter med deras bli- vande verksamhet.

Den stora praktiska betydelse, som marinbiologien, speciellt marin eko— logi, har vid sidan av den teoretiska, bör ytterligare motivera, att relativt betydande medel anslås till denna vetenskapsgren.

Marinbiologien kan möjligen indelas ur ännu en synpunkt, nämligen i kustforskning och högsjöforskning. Den förra omfattar studier inom om- råden, som ligga mer eller mindre nära kusterna, under det att den senare omfattar forskningar ute på oceanerna icke minst på större djup. I det förra fallet komma främst våra egna farvatten i betraktande. Högsjö- och djuphavsforskningen ger intressanta rön rörande organismernas utbredning

och anpassningsförhållanden m. ut. På detta område göra ett flertal olika nationer viktiga insatser och det är i hög grad önskvärt, att även Sverige lämnar sitt bidrag.

Nuvarande organisation.

Institutioner, som direkt stå i marinbiologiens tjänst, äro: Kristinebergs- :oologiska station och Klubbans biologiska station, båda vid Fiskebäckskil, samt Iiavsfiskelaboratoriet i Lysekil. Dessutom bör här även nämnas Bornö hydrografiska station, där, som namnet antyder, främst hydrografisk forsk- ning bedrives men där även biologiskt viktiga undersökningar utförts.. Hydrografien är ju dessutom av speciell betydelse genom den kännedom, den ger om organismernas miljöförhållanden. Av de nämnda institutionerna tillhör Kristinebergs zoologiska station vetenskapsakademien och Klub- bans biologiska station Uppsala universitet. Havsfiskelahoratoriet samt Bornö hydrografiska station äro underställda Svenska hydrografisk-biolo— giska kommissionen. Denna har till sitt förfogande ett nndersökningsfare tyg, Skagerak, som främst användes för hydrografiska och fiskeribiologiska undersökningar.

Samtliga ovan nämnda institutioner ha tillkommit genom enskilda initias tiv och med hjälp av enskilda medel. Detta förklarar i viss män, att dessa till syftet nära sammanhörande institutioner ej förlagts till en och samma plats. Härtill komma de i viss mån olikartade uppgifter, som de olika sta- tionerna avsetts att tillgodose. De båda förstnämnda stå i den rena forska ningens och undervisningens tjänst och erbjuda ett relativt stort antal arbetsplatser för forskare och studenter. De båda sistnämnda bedriva sin verksamhet huvudsakligen med hjälp av anställd personal, och forskningen har som direkt mål att bidraga till fiskerinäringens förkovran. Otvivelaktigt skulle en sammanslagning av de olika institutionerna kunna innebära stora fördelar framför allt genom att kontakten mellan forskare av olika rikta ning därigenom skulle befordras, genom att ett större gemensamt bibliotek skulle kunna inrättas etc. En sådan sammanslagning skulle dock draga be; tydande kostnader. Svårigheter skulle även erbjuda sig att inom något av de områden, som stå till förfogande, bereda plats för samtliga institutioner. Avstånden mellan dem är för övrigt ej större än att kontakten lätt borde kunna upprätthållas genom båtförbindelser. Särskilt är ju avståndet mellan Kristineberg och Klubban ej större än att en livlig kontakt dem emellan kan etableras.

Förutom de nu nämnda institutionerna spelar oceanografislca institutet i Göteborg en viktig roll för den marinbiologiska forskningen. Denna insti- tution bedriver sina undersökningar efter tvenne linjer, dels en mera kemisk-fysikalisk, dels en mera biologisk-ekologisk. Den senare avser hu— vudsakligen ett studium av havets produktion, havsväxternas assimilation

och den vegetabiliska näringens utnyttjande genom havets djurplankton, inberäknat fiskarnas larver (se NF:s betänkande del 1, SOU 1945:48, s 113 ), Det är att hoppas, att institutet inom en nära framtid skall se sig i stånd att med hjälp av sitt planktontorn i stor skala äterupptaga arbetena över planktonodling. .

()lika riktningar inom marinbiologien äro för närvarande rikt företrädda vid de zoologiska institutionerna i Uppsala, Lund och Stockholm, vid Riks— museet i Stockholm och vid Göteborgs naturhistoriska museum. Från Upp- sala zoologiska institution har utgått en lång rad monografier över marina djurgrupper. Dessa grunda sig ofta på primåriakttagelser eller insamlingar vid Kristinebergs eller Klubbans stationer. Men även andra områden av vår kust liksom olika expeditioner ha lämnat material till dessa monografier. Från Lunds zoologiska institution har ett stort antal undersökningar över Öresunds fauna och dess levnadsförhällanden utgått, varvid en primitiv station i Barsebäckshamn ofta tjänat som replipunkt. Från de botaniska institutionerna i Uppsala och Lund ha lämnats talrika bidrag till marin botanik, speciellt till algernas systematik, fortplantningsbiologi och fysio- logi. En betydande skola från Lund har särskilt begagnat algfloran i när- heten av Kristineberg som material för sina undersökningar. En grupp fors- kare från Stockholm och Uppsala ägna sig åt utvecklings- och cellfysiolo- giska studier på djurmaterial och ha ofta förlagt sina primärstudier till Kristinebergs zoologiska station.

Det är vidare att märka, att ett antal medicinska forskare även sökt sig | till Kristinebergs zoologiska station; tidigare var det huvudsakligast repre- sentanter för anatomi, histologi och nervfysiologi, men- för närvarande ha också framstående representanter för medicinsk cellforskning sökt sig till denna station och där funnit material för betydelsefulla studier över ägg— vitesyntes i cellen, muskelkontraktionens kemiska mekanism o. s. v.

Riksmuseets evertebratavdelning har övertagit en del olika expeditions- material och ordnat dess bearbetning. Men även material från vår västkust har där varit föremål för bearbetning. Från Göteborgs naturhistoriska museum ha omfattande faunistiskt—ekologiska och djurgeografiska studier bedrivits över västkustens marina fauna. Sistnämnda museum kommer främst att övertaga bearbetningen av det zoologiska material, som insamlas under den av professor Hans Pettersson planerade djuphavsexpedition, som är beräknad att starta år 1947.

Åtgärder, behövliga för att förbättra marinbiologiens arbetsvillkor.

Det framgår av ovanstående, att marinbiologien arbetar i ett antal olika etapper. Den första etappen är fältarbetet, som sker till sjöss, utmed kus- terna eller ute på haven. Den andra etappen utgöres av verksamheten vid

de marinbiologiska stationerna. Dessa äro samtidigt utgångspunkter för fältarbeten till sjöss. Det material, som samlas, blir därvid ofta föremål för ingående laboratoriestudier. Den sista etappen slutligen utgöres av univer— sitetsinstitutioner och museer, vid vilka ofta den slutliga bearbetningen av materialet äger rum. Särskilt är detta fallet, när det gäller taxonomisk- systemaliska och morfologiska studier, vid vilka i regel långvariga under- sökningar på fixerat material äro nödvändiga. Men även när det gäller andra slags studier, följer i regel en långvarig bearbetning av materialet vid institutioner av sist nämnd art.

äetydande förbättringar krävas på samtliga dessa stadier av verksam- heten, om marinbiologien skall kunna motsvara de krav, som ställas både från teoretisk och praktisk synpunkt. Kommittén har i möjligaste mån satt sig i kontakt med representanter för marinbiologicns skilda grenar. I det följande framläggas vissa önskemål och synpunkter. som uttalats. liksom också kommitténs egna utredningar och förslag.

Högsjöforskning.

Kommittén har från föreståndaren för oceanografiska institutet, profes- sor Hans Pettersson, emottagit följande skrivelse (av den 5.8.1946).

Undertecknad, som deltagit i ett sammanträde med Naturvetenskapliga forsk- ningskommittén den 12 juli å Kristineberg, får i anslutning till vad som vid detta sammanträde förekom till Kommittén rikta följande erinran.

Medan våra grannar danskar och norrmän som bekant ha gjort betydande in- satser i högsjöforskningen, både den marinbiologiska och den oceanografiska under expeditioner med »Ingolf», =>Tlior». »Dana», »Michael Sars», »Armauer Hansen». »Johan Hjort» m. fl. fartyg, ha svenska insatser under de senaste 70 åren varit ytterst obetydliga. Däremot ha framstående svenska marinbiologer ofta anlitats för be- arbetning av det material, som insamlats under andra nationers högsjöexpeditioner. Just nu förefinnes en stark aktivitet på detta område. En dansk marinzoologisk- expedition har redan arbetat inom Atlanten, andra expeditioner från engelsk och amerikansk sida Siro omedelbart förestående. Vid dessa komma de allra sista fram- stegen inom undersökningstekniken att utnyttjas.

Tack vare enskildas offervillighet kommer under loppet av nästa år för första gången en svensk djuphavsexpedition att utsändas från Göteborg för arbete inom de tre oceanernas ekvatoriella och subtropiska delar, varvid utom sedimentunder— sökningar och hydrografiska arbeten även marinzoologiska undersökningar i viss utsträckning skola utföras. Det är fara värt, att denna svenska framstöt inom ocean— forskningen skall komma att bli en isolerad företeelse, därest ej från statsmakternas sida anslag beviljas för framtida högsjöforskningar från ett välutrustat fartyg. De i och för sig höga kostnader, som äro förenade med ett sådant fartygs anskaffning. utrustning och drift, skulle i väsentlig grad kunna nedbringas, därest högsjöforsk— ningen baseras på interskandinaviskt samarbete med våra grannländer, Danmark och Norge, så att fartyget disponerades antingen för gemensamt ledda och bekostade eller också för alternerande nationella expeditioner. Efter vad undertecknad in— hämtat, förefinnes på ledande håll i Danmark stort intresse för en sådan interskan- dinavisk kooperation. Kunde den förverkligas och kostnaderna uppdelas mellan de

tre länderna, skulle den på Sverige fallande andelen i dessa knappast komma att väsentligt överstiga de som anskaffandet och driften av ett större motoriserat och med laboratorieresurser utrustat fiskefartyg komma att draga med ett till hemma— farvattnen, inberäknat Skagerak och Kattegatt samt södra Östersjön, begränsat arbetsområde. Å andra sidan komme det material av hydrografisk och biologisk art, som under ett års kryssningar inom Atlantens område kunde erhållas med ett högsjöfartyg att skaffa sysselsättning för vårt lands på området verksamma veten- skapliga institutioner för en treårsperiod framåt.

Undertecknad får med stöd av vad ovan anförts hemställa om att Naturveten— skapliga forskningskommittén ville låta verkställa en utredning aVSeende möjlig- heterna för det här framställda förslagets förverkligande, oavsett huruvida förslaget om ett motoriserat undersökningsfartyg av mera begränsad aktionsradie kommer att förverkligas eller icke.

Rörande kostnaderna [för anskaffning och drift av ett fartyg för högsjö- forskning har professor Pettersson vid ett tidigare tillfälle (3 juli 1946) anfört:

Det kan överslagsvis beräknas, att kostnaderna för ett sådant högsjöfartyg av lämplig storlek, t. ex. en speciellt för ändamålet inredd större lustjakt på 6.50 a 800 tons, icke behöva överstiga 750 000 kronor samt att driftskostnaderna för 8 måna- ders kryssningssåsong torde komma att stanna vid cirka 250 000 kronor, varav de på varje land kommande kostnaderna bleve av storleksordningen resp. 250000 kronor och 85 000 kronor. Ett sådant fartygs anskaffning och utrustning komme att ställa sig förmånligast omedelbart efter avslutandet av expeditionen med »Albatross-n. då en stor del av inredningen kunde överföras till det nya fartyget.

Enligt kommitténs uppfattning är professor Petterssons framställning värd all uppmärksamhet. Tanken på ett skandinaviskt samarbete på detta område är synnerligen tilltalande. Kommittén anser emellertid, att man bör avvakta avslutandet av Albatrossexpeditionen och tillgodogöra sig de därvid gjordaerfarenheterna, innan man tar definitiv ståndpunkt till pro— fessor Petterssons ganska vittutseende förslag. Nedan, s. 85, framställas några förSlag, som stå i nära. samband med professor Petterssons högsjö- forskning. ' * '

Anskaffande av ett undersökningsfartyg för mera närbelägna havsomådem Fartygets användning i Skagerak—och Kattegatt.

De båda båtar, som disponeras av Kristinebergs och Klubbans Stationer, äro, särskilt under sommaren, allt för upptagna med materialanskaffning i området kring stationerna Och för undervisningsändamål och allt för litet sjödugliga för längre färder. Ett behov har därför länge gjOrt sig gällande att erhålla ett fartyg med större aktionsradie, som skulle göra det möjligt att bedriva marinbiologisk forskning inom större områden än vad nu är fallet. Storleken av det fartyg, som åsyftas, skulle ligga något under 75 brutto reg.-ton och fartyget skulle vara så inrett, att även vissa laboratorie-

arbeten kunde utföras ombord. Fartyget i fråga betecknas nedan som » undersökningsfartyg ». '

Samtliga marinbiologer, vilkas mening i detta ärende inhämtats av kom- mittén, ha bestyrkt nödvändigheten av ett dylikt undersökningsfartyg. Pro- fessor emeritus Sven Ekman har på kommitténs uppmaning yttrat sig i denna fråga. Hans skrivelse har följande lydelse:

De nordiska ländernas marinbiologiska undersökningar ha i stort sett följande verksamhetsområden. Den finska stationen vid Tvärminne är ägnad åt utforskandet av Finska viken såsom typ för Östersjöområdet med dess bräckta vatten, ett verk- samhetsfält, som även faller inom de svenska fiskeriundersökningarnas intresse- område. Den svenska stationen vid Barsebäck ägnar sig åt Öresund, och för Dan- mark äro de med Öresund i mångt och mycket likställda Bälten ett nära liggande forskningsfält. Vid Skagerak saknar Danmark lämpliga hamnar. Norges station vid Dröbak har huvudsakligen Oslofjorden som sitt område, och de bekanta stationerna på Herdla utanför Bergen och vid Trondheim ha sitt verksamhetsfält ute på Nord- sjön och inne i dess fjordar. Från geografisk synpunkt synes alltså Sverige böra betrakta Skagerak som sitt område. Vid dess kust ligga ju också våra båda biolo- giska stationer Kristineberg och Klubban samt fiskerinndersökningsanstalten i Lysekil.

Bland svenska marinzoologer har det länge varit ett önskemål dels att få ökade möjligheter till arbeten ute på öppna Skagerak, dels att tillfällen skulle beredas att vid en kuststation kunna studera den rika faunan i fullt salt bottenvatten av mer än 34 ”lao salthalt, som endast undantagsvis intränger i Gullmaren.

Vid studiet av öppna Skageraks natur finnas många problem att angripa. De gälla t. ex. faunan på de fasta bottenslagen; många av deras koraller, svampdjur m. fl. leva icke inne i de bohusländska fjordarna. Andra problem äro t. ex. de lösa bottnarnas olika sammansättning (minerogena och koprogena bottnar och olika kombinationer av dessa) och den ganska olikartade faunan på och i de olika bot— tenslagen; vidare planktonfaunans kvalitativa och kvantitativa sammansättning i olika vattenslag (t. ex. den baltiska strömmen, det centrala Skageraks ytvatten och dess bottenvatten) och under olika årstider samt bottnens bakteriologi, en fråga som torde äga stor teoretisk och praktisk betydelse men dock hittills i Europa varit nästan obeaktad.

.Realiserandet av ett sådant undersökningsprogram kräver redan i sina huvuddrag många årtiondens studier, och den apparatur, som nu eventuellt ställes till under- sökningarnas förfogande, kommer alltså att under en lång framtid fylla en viktig uppgift. Framgången beror utom på forskarna själva i främsta rummet _på till- gången till ett lämpligt undersökningsfartyg och laboratorieutrustning. De båda motorbåtarna vid Kristineberg och Klubban äro hela sommaren upptagna för andra ändamål och fylla för övrigt icke de krav på sjöduglighet, som böra ställas på ett fartyg för nu ifrågavarande syfte. Man kunde tänka sig en lösning av fartygsfrågan i den form, att undersökningsfartyget »Skagerak» under viss del av året ställdes till en blivande Skagerak-undersöknings förfogande. En sådan anordning skulle givetvis, om nyssnämnda tid icke bleve för knappt tillmätt, hälsas med tillfredsställelse av havsbiologerna. Men det är kanske sannolikt, att »Skagerak» icke kan påräknas för detta ändamål, och även från andra synpunkter vore anskaffandet av ett särskilt undersökningsfartyg den mest rationella lösningen, bl. a. därför att »Skagerak» är större än behövligt för det nu ifrågavarande ändamålet och alltså både i drift och bemanning drar större kostnader än behövligt.

Den ovan åsyftade kuststationen för studier av faunan i det fullt salta havs-

vattnet borde förläggas till lioster- eller Strömstads—trakten, där sådant vatten kon- stant förefinnes i de djupare fjordarna. Stationen kunde börja som en tämligen enkel byggnad med logi och arbetsmöjligheter för ett fåtal forskare och en tillfällig hamn för en motorbåt. De vid denna station bedrivna studierna skulle utgöra en välkommen komplettering till undersökningarna på öppna Skagerak.

Skageraks (och Kattegatts) utforskande skulle alltså bli det stora huvudmålet för den svenska marinbiologien framför allt av den orsak, att Skagerak rymmer större problem än våra övriga havsområden, hur viktigt dessas utforskande än är i och för sig. På öppna Skagerak ha endast undantagsvis andra arbeten än fiskeri— undersökningar blivit utförda. Arbetet behöver intensifieras under tillämpning av nya synpunkter. Vad som framför allt borde ingå i metodiken är en kombination av zoologiska undersökningar av botten- och planktonfaunan med fiskeribiologiska. bakteriologiska, hydrografiska och bottcnsediment—analytiska studier. Vi skulle med en sådan metodik eftersträva en mångsidigare kännedom om det svenska Väster— havets allmänna naturtillstånd, en kännedom som för fisket skulle _ med en viss inskränkning betingad av omöjligheten att i nämnvärd utsträckning lägga havet under kultur —— kunna bli vad markläran är för jordbruket. - För att en utbyggnad av de marinbiologiska forskningsmöjligheterna sådan som (len här skisserade skall komma till full effektivitet med fullt utnyttjande av den eventuellt med stor kostnad anskaffade apparatnren, fordras att planerandet och fullföljandet av undersökningarna icke överlämnas enbart åt det privata initiativet. Det behövs en central myndighet inom de flesta av de nyss nämnda vetenskaps— grenarna. Denna myndighet borde ha till uppgift att eventuellt i samråd med de forskare, som skola utföra undersökningarna, fastställa arbetsplan för dessa och fördela medlen därför. Det vore givetvis också lämpligt, om en av de arbetande forskarna finge anställning som mera direkt ledare av undersökningarna.

Professor emeritus Nils Holmgren har på kommitténs uppmaning in- kommit med en längre skrivelse, som i stort sett innehåller samma syn- punkter som de av professor Ekman framförda. Liksom denne omnämner professor Holmgren, att

marinzoologer även kunnat få följa med på fiskeriundersökningsfartyget »Skage— raks» expeditioner i Skagerak och Nordsjön. Men då dessa expeditioner i regel varit anordnade för fiskeriundersökningar eller hydrografiska studier, ha zoologerna i regel ej haft de bästa tillfällen för sina studier. Det har saknats ett eget sjödugligt fartyg, från vilket de även på det lägre djurlivet i havet inriktade undersöknin— garna kunde företagas. Det är för den marina zoologien ett första klassens intresse att ett eget sjödugligt fartyg erhålles.

Professor Holmgren fortsätter i ett senare avsnitt av sin skrivelse: Deras (marinzoologernas) forskningar ha i regel hämmats genom bristen på ett sjögående undersökningsfartyg. Det torde för närvarande icke finnas en enda marin- zoolog, som icke haft känning av denna brist. Många problem av stor räckvidd ha sålunda ej kunnat behandlas. Jag nämner här endast Myxine- och Chimaeraproble- men. Dessa djurs embryonalutveckling är i stort sett okänd, och likväl representera de djurtyper utan vars närmare embryologiska studium vi ej kunna hoppas komma till djupare förståelse av vissa sedan miljontals år tillbaka utdöda fisktyper. Båda dessa släkten äro allmänna i Skagerak, där de föröka sig. Chimaera finnes ej i Gullmaren och Myxine synes endast sparsamt fortplanta sig därstädes (intet befruk— tat ägg är dock funnet därstädes, ej heller någon könsmogen hane). Under minst 20 års tid har jag vid upprepade tillfällen deltagit i »Skageraks» fiskeexpeditioner

69 i Skagerak och Nordsjön i förhoppning att komma över utvecklingsstadier av dessa, djur, dock förgäves, beroende på att tid för mera systematiska undersökningar på detta fiskerifartyg ej kunnat disponeras.

Professor Jägersten har ägnat mångåriga studier åt de 1 Gullmaren förekommande archiannelidernas och myzostomidernas anatomi, embryologi och ekologi. Många problem ha därvid dykt upp, som förutsätta utsträckta forskningsfärder utefter= våra och grannländernas kuster. Några sådana ha dock ej kunnat företas av brist på lämpligt fartyg.

Lektor Westblad, som är en framgångsrik utforskare av bottensedimentets hydroi- der och turbellarier har många studieuppgifter i de djupa vattnen i Skagerak, upp- gifter, som likaledes förutsätta ett sjödugligt välutrustat fartyg. Docenten Nyholm är också intresserad av bottensedimentens smådjur (kinorhyncher). Docenten Silén har framhävt betydelsen av det nya fartyget för hans bryozoforskningar. Dr Gus— tafson, som torde vara vår främste kännare av borstmaskar, har många uppgifter och problem att ta upp utanför vår kust, och en skara av professor Ekmans lär- jungar. i”o1sn1a11 Fneqvist. lIult,Elofso11 111. fl. ha haft stora svårigheter i sina .irbek 11 genom bristen pa lämpligt undersökningsfart)g. '

På s:;nnmi .— itt ä1 fö1hällandet beträffande övriga marinzoologers forskningar. Dessa ha alltid i större eller mindre grad hämmats genom fartygsfrägan.

lnstännnanden i professor Holmgrens skrivelse ha gjorts av professor Gösta Jägersfen, docent Lars Silén, fil. dr Gunnar Gustafson och fil. dr Bror Forsman.

Professor Sven Hörstadius och docent K. G. Nyholm ha i en gemensam skrivelse ytterligare understrukit den utomordentliga betydelse, som an— skaffandet av ett undersökningsfartyg skulle ha för marinbiologisk forsk- ning. De belysa vidare vissa speciella problem och betona även vikten av undersökningar i bl. a. Öresund och Östersjön. Ur deras skrivelse må an- föras:

Norska rännan, som genom sina djupförhållanden utgör en viktig förbindelse mellan Skagerak och utanförliggande områden, borde bli föremål för kombinerade zoologiska och hydrografiska undersökningar, vilka icke skulle begränsas till botten-' faunan utan även borde beröra den pelagiska faunan. Så torde en jämförelse mellan Skageraks och Atlantens pelagial —- där även kvantitativa metoder komme till än- vändning -—— giva viktiga resultat

Det ifrågasatta fartyget bör även ställas till förfogande för undersökningar 1 Kattc- gatt, Öresund och Östersjön. Från Tvärminne biologiska station har Finska viken utforskals, men i övrigt stammar vår kunskap om Östersjöbäckenets marinzoologi huvudsakligen endast från fiskeribiologiska undersökningar. Innevarande sommar» ha från Uppsala igångsatts tvenne såväl kvalitativa som kvantitativa undersökningar över Bottniska vikens fauna. För Östersjöforskningen bör det påtänkta fartyget komma att spela en mycket betydelsefull roll.

Inom kommittén har framhävts, att ett fartyg med större aktionsra-dic även vore av betydelse för cellfysiologisk och biokemisk forskning. Vid exempelvis insamling av material för undersökning av fysiologiskt viktiga" substanser fordras ofta synnerligen stora materialmängder. Med hjälp av' ett fartyg av åsyftad storlek kunde man bättre än hittills anställa rekog- nosceringar av fyndorter. och 0111 lämplig laboratorieutrustning finnes, kan

man ombord anställa preparationer. Även för embryologiska och utveck- lingsfysiologiska studier skulle man kunna draga fördel av ett fartyg, som kan uppsöka i förhållande till de biologiska stationerna avlägsna fyndorter. Det är ej sällan av vikt att så snart som möjligt skrida till en undersökning av könsprodukterna, respektive söka erhålla utvecklingsstadier och detta kunde ske på ett laboratorieinrett fartyg.

Docent T. Levring har framhållit, att anskaffandet av ett forsknings- fartyg även vore en för den marina botaniken viktig angelägenhet. Bl. a. har han framhävt, att tillgången till ett undersökningsfartyg i hög grad skulle befordra forskningar rörande fytoplankton. Ett studium av såväl zoo— som fytoplankton bedrives särskilt av fil. lie. Hans Höglund sedan 1931 vid havsfiskelaboratoriet i Lysekil och här föreligger ett fält, där man . måste hoppas på en livlig samverkan mellan biologisk grundforskning och * fiskeribiologi. Ett omfattande fältarbete är nödvändigt, om man skall in- tränga i sädana problem som planktons vertikala fördelning, beroende av yttre faktorer, associationer mellan planktonorganismer etc. (jfr ovan 5. 62). Docent Levring intresserar sig vidare för havets bakterier och små- flagellater. I likhet med professor Ekman framhåller han i en skrivelse dessa mikroorganismers betydelse för omsättningen i havet. Ett undersök- ningsfartyg är emellertid nödvändigt för materialinsamlingen.

Undersökaingsfm'tygets användning inom Öresund och angränsnmie [mus- områden. ' '

Undersökaingsfartyget_ skulle säkert i främsta rummet komma att an— vändas för marinbiblögisk forskning inom vårt väsn'a havsområde, särskilt Skagerak. Även längre färder skulle kunna företagas utefter Norges kust eller ut på Nordsjön. Dess verksamhet bör emellertid även kunna förläggas, när så anses lämpligt, till öresundsområdet eller Östersjön (jfr ovan skri- velse från professor Hörstadius och docent Nyholm). '

Talrika och viktiga. bidrag ha lämnats av lundensiska forskare till Öresunds marinekologi. ] detta avseende kan hänvisas till en av docent Hans . Brattström år 1945 publicerad skrift: »100 års zoologisk öresundsforsk— ning.» Från professorn iizoologi vid Lunds universitet, B. Hanström, har I till kommittén framförts'förslag om inrättande av en biologisk station på Ven för en anläggningskostnad av 75 000 kronor. Dessutom skulle en båt ? anskaffas för 40 000 kronor. Till den årliga driften beräknades 8 000 *kro- ! nor. En till Lunds zoologiska institution knuten laborator i marin zoologi skulle enligt detta förslag vara stationens föreståndare. Emellertid har pro- fessor Hanströms projekt av flera skäl uppgivits. Sålunda planerar man i Danmark anläggandet av en ganska betydande station i Helsingör med egen båt och med huvudsakligaste uppgift att bedriva studier i Öresund och södra Kattegatt. Stationen, sorn på grund av bostadsbristen i Danmark ännu ej på några är kan. uppföras i full omfattning, beräknas få en års—

budget på omkring 50 000 kronor. Arbetet pågår redan i provisoriska loka- ler. Vid ett sammanträffande i Köpenhamn mellan ledamoten av kom- mittén, professor Runnström, och ett flertal ledande representanter för dansk marinbiologi såsom dr H. Blegvad, dr Th. Mortensen, dr G. Thorson m. fl. uttryckte man sitt livliga intresse för ett danskt-svenskt samarbete. Man är sålunda villig att bereda svenska forskare plats vid helsingörstatio- nen på samma sätt som danska forskare redan varje år arbetat vid Kristi- neberg. Även i undersökningar med ett svenskt undersökningsfartyg önska danska forskare deltaga. Då den danska marinbiologien är synnerligen liv- aktig och initiativrik, torde ett samarbete med denna komma att bli sär- skilt givande.

Lundazoologernas intresse för studier i Öresund skulle sålunda tillfreds- ställas dels genom samarbete med helsingörstationen, dels genom att det planerade undersökningsfartyget tid efter annan disponeras för dylika undersökningar. Den zoologiska institutionen i Lund skulle behålla sitt genom beslut av 1946 års riksdag från 3 500 kronor till 6 000 kronor höjda anslag till kurser i havsbiologi m. in. För vissa mindre krävande ändamål torde öresundsforskningar kunna bedrivas med för tillfället hyrd båt.

På kommitténs uppmaning ha professor I'Ianslröm och docent Brattström i en skrivelse sammanfattat sina synpunkter på den marinbiologiska forsk- ningen och dess uppgifter. Denna skrivelse ger ytterligare belysning åt åt- skilliga problem, som redan behandlats i det föregående, och ger samtidigt en god föreställning om lundazoologernas utgångspunkter vid bedrivande av marinbiologisk forskning.

Den marina forskningeni Sverige har långt in på detta århundrade i stor ut- sträckning ägnats anatomiska, systematiska, faunistiska och djurgeografiska pro- blem. Utforskandet efter moderna linjer av djurens biologi och ekologi har där- emot icke bedrivits i samma omfattning som t. ex. i Danmark. Under senare år ha dock biologiska och ekologiska problem även hos oss börjat träda i förgrunden.

Så länge den svenska marina forskningen följde de äldre linjerna, kunde .den nöja sig med enklare utrustning och mindre medel, än vad. fallet varit på andra håll. Kraven på moderna biologiska stationer och sjögående undersökningsfartyg voro ej så stora. Samtidigt ha emellertid den enklare utrustningen och de begränsade arbetsmöjligheterna, främst bristen på marinbiologiska befattningar, i sin. tur verkat hämmande på den marina forskningen och hindrat marinbiologerna att helt följa de moderna linjerna. . . Tack vare den i stort sett utmärkta kännedom om vår marina fauna, som de hittills bedrivna systematiska och faunistiska undersökningarna givit oss, har den svenska marina forskningen nu nått ett stadium, där våra kunskaper äro omfat- tande nog att utgöra en verkligt solid och bred bas för modernt biologiskt och eko— logiskt vetenskapligt arbete. Vi stå här icke i något avseende tillbaka för grann- länderna. men ett vidarebyggande på denna grund är ett livsvillkor för svensk marinbiologi, såvida Sverige i fortsättningen vill hålla sig i nivå med dessa.

I våra grannländer ha myndigheterna länge haft klar blick för marinbiologins stora betydelse ej blott i rent vetenskapligt avseende utan även för bl. a. den prak- tiska fiskerinäringen. Denna forskning har därför gynnats och främjas alltmer

72 liksom ekologisk forskning överhuvud taget. Modernabiologiska stationer med stor medarbetarstab ha i såväl Tyskland som England betytt mycket för marinbiologiu. ! Danmark lades grunden till den moderna marina ekologin bl. a. genom verksam— heten vid >Den danske biologiske Station». I detta land planeras nu ett nytt stort marinbiologiskt laboratorium utöver de många institutioner, som redan finnas. i Norge och på Island byggas eller planeras nya undersökningsfartyg. Köpenhamns universitet har nyligen fått universitetslektorer i såväl terrester som marin ekologi och har tidigare universitetsadjunkt i det förra ämnet, medan i Sverige ingen marinbiologisk befattning finnes vid något universitet. Det är tydligt, att ett krafttag måste göras, om Sverige skall kunna hävda sig. En stor del av den danska och norska marina forskningen har varit inriktad på Atlanten, medan den svenska varit bunden till kustvattnen. För att öka perspektiven bör även den svenska marin- hiologin få ett vidare verksamhetsfält än hittills.

De arbetsuppgifter den svenska marinbiologin redan upptagit till behandling eller bör upptaga, om den kan erhålla det härför erforderliga stödet, äro både många och stora och av största betydelse även ur rent praktisk synpunkt. Några huvud— linjer skola här skisseras i största korthet.

Av det ovan sagda får ej dragas den slutsatsen, att systematiska och faunistiska studier nu helt kunna läggas åt sidan. Sådan forskning utgör den oumbärliga grund. på vilken den lnoderna marinbiologin bygger. Ett fortsatt utforskande av faunan i havet utanför alla våra kuster måste därför ske, så småningom ledande fram till en samlad framställning av vår marina fauna till gagn för djurgeografisk och eko— logisk forskning i såväl vårt eget land som annorstädes. Men systematik och faunistik böra ej längre vara målet för forskningen utan medel för en modern, biologiskt och ekonomiskt inriktad marinbiologi efter de linjer, som redan börjat följas och särskilt i utlandet redan burit rik frukt.

Beträffande ett stort antal t. o. m. vanliga arter vet man ännu föga om deras liv och livsbetingelser. Undersökningar över dessa arters biologi äro därför nödvändiga, speciellt beträffande dem, som spela en större roll i havets hushållning, såsom fisk— föda eller konsumenter av sådan föda, som eljest studie komma fisken till godo.

Sålunda erfordras undersökningar över djurens fortplantningsförhållanden och utveckling, över deras näring och näringsupptagande, över deras ämnesomsättning och tillväxt, deras parasiter och framför allt deras roll i produktion och konsum- tion. Vid dessa undersökningar är det av vikt, att marinbiologen samverkar med den skolade fysiologen, såsom t. ex. sker i Danmark, där Zeuthens studier av lar- vernas ämnesomsättning göra det möjligt för marinbiologerna att lära känna lar— vcrnas näringskrav i plankton. Experimentell fysiologi och utvecklingsmekanik äro andra forskningsgrenar, vilkas värde för marinbiologien icke nog kan poängteras, då de äro av grundläggande betydelse för vår förståelse av organismernas livsbetingelser och variationsförhållandeu.

Vidare behöves utökad kännedom om djurens ekologi, deras förhållande till mil— jön, i första hand den döda omgivningen, såsom salthalt, temperatur, bottenslag o. s. v., såväl under larvstadiet som såsom vuxna. Viktiga rön kunna här göras genom studiet av förändringar i faunans sammansättning som följd av ändrade miljöbetingelser, såsom den nu pågående klimatförändringen, inverkan av ökade slaggförekomster och utförandet av avloppsprodukter från städer och industrier speciellt i trånga farvatten som Öresund. Sådana förändringar kunna lättast stude—' ras på larverna, som i genomsnitt äro tusentals gånger vanligare än de vuxna.

Ett ingående studium av andra ekologiska problem är också i högsta grad önsk- värt." Associationsforskningen är ännu i sin linda. Vi veta ytterst litet om livsbe= tingelserna i en biocönos och om balansen därstädes. Det är av vikt att ytterligare

lära känna havets biocönoscr och produktionen i dessa. Normalt ätas en stor del av djuren i en association. Vid moderna fiskemetoder förändras vidare ej blott fiskbeståndet, utan även beståndet av fiskföda reduceras. Det är av vikt att genom ständigt upprepade undersökningar på ett flertal väl kända platser studera, hur hastigt ett bestånd förnyas, så att ny avt'iskniug kan ske. Sådana undersökningar äro nödvändiga förutsättningar för in- och omplantcring av fisk i havet. Samarbete måste här ske med fiskeribiologer. Hittills känna vi huvudsakligen tillståndet i en biocönos vid ett visst givet tillfälle. Produktionen i densamma får man först en uppfattning om vid upprepade undersökningar av här nämnda art.

När det gäller studiet av djurens näringsförhållanden, är det nödvändigt att känna just produktionen i havet. För tillfället diskuteras, huruvida detritus eller f_vto- plankton utgöra den viktigaste näringen för många djur. Zosterapesten gav oss här ett uppslag, som allvarligt rubbade tidigare teorier. Det är nödvändigt att fortsätta dessa studier och att studera varje rubbning i produktionen av föda för att härur draga de erforderliga slutsatserna. Ingående studier över djurens näringsupptagandc och av näringsresterna i deras matsmältningskanal äro erforderliga.

Den speciella gren av marinbiologin, som främst varit föremål för dr Thorsons undersökningar i Öresund och som betecknas larvekologi, har visat sig få oanade resultat. Dessa studier ge oss en uppfattning om, varifrån faunan rekryteras, om produktions- och näringsförhållandena i havet och om var svinnet i larvmängden sker o. s. v. Dessa undersökningar komma att få stor praktisk betydelse och höra med alla medel fortsättas även från svensk sida.

Mikrofaunans roll i havets hushållning har hittills föga beaktats. I själva verket har hittills så gott som intet kvantitativt arbete utförts på detta område, trots att det visat sig, att mikrofaunans andel som näringsprodueent är mer betydande, än man tidigare anat. Härmed förknippade problem kunna giva en hel stab marin- biologer arbete för långa tider framåt.

Det är av vikt, att den svenska marinbiologin ej blott får tillfälle att arbeta i Bohuslän och havet därutanför. Alla våra hav böra indragas i undersökningarna. Genom de speciella förhållanden, som räda i Öresund, ha undersökningarna där ett särskilt intresse. Vad hittills gjorts i detta farvatten, och det är ej litet, måste ytter- ligare kompletteras, för att verkligt värdefulla resultat av större räckvidd skola nås. Pågående undersökningar över Sundets fauna, dess mikro- och makrobiocönoser m. m. måste fortgå. Det samarbete, som äger rum med danska marinbiologer och i år upptagits med fiskeribiologer, framför allt rörande öresundsfiskets kraftiga till— bakagårg under senare tid, måste på ena eller andra sättet få fortsättas, så att undersökningarna kunna fullbordas.

Vid flera tillfällen har här framhållits nödvändigheten av samarbete mellan ma- rinbiologer och specialister på olika områden. Vikten av ett sådant samarbete med t. ex. experimentalfysiologer och fiskeribiologer kan ej nog understrykas.

I ovanstående i korthet skisserade forskningsprogram, som endast anger några av huvudlinjerna i den marinbiologiska forskningen, har blott i ett par fall an- märkts, vilken betydelse denna vetenskap har för det praktiska livet. I själva verket ha samzliga grenar av marinbiologin utöver rent teoretiskt vetenskapligt intresse även en mycket stor praktisk betydelse för i främsta hand fiskerinäringen. Fisken är beroende av de lägre djuren och växterna i havet och följer dessa. En grundlig kännedom om havet själv och om de djur och växter, som leva däri, om deras livs— betingelser och den roll de spela som näringsleverantörer är därför en nödvändig förutsättning för att kunna driva ett så vinstgivande och samtidigt skonsamt fiske som möjligt. Den marinbiologiska vetenskapen har därför i högre grad än de flesta

andra vetenskaper en direkt praktisk betydelse. Särskilt i ett land som Sverige. där fisket spelar en stor nationalekonomisk roll, borde man därför kunna räkna med, att den marinbiologiska forskningen får det ekonomiska stöd och de resurser i övrigt, som erfordras. Hit måste räknas modernt utrustade biologiska stationer, sjögående undersökningsbätar och vetenskapliga befattningar samt medel att driva det hela. Många av problemen äro sådana, att de fordra en ingående kunskap om faunan i havet och dess förändringar. Sådana kan man ej skaffa sig på några år. Det är därför nödvändigt att inrätta fasta vetenskapliga befattningar, vilkas inne- havare kunna ägna hela sitt liv åt de problem, det gäller. Överallt i världen reali- seras nu detta program. Man har antagligen fått upp blicken för marinbiologins betydelse, och Sverige måste här följa med. Det rör sig under alla omständigheter om summor, som äro minimala i förhållande till den vinst fiskerinäringen kan ina hösta av resultaten. Här kan nämnas, att man i Danmark klart insett detta, och fonder för uteslutande praktisk verksamhet (Tuborgfonden, Lauritz Anderssons fond, D. D. F. A:s fond) ha under senare år givit betydande bidrag till produktions— undersökningar på rent vetenskaplig bas.

Kostnaden för anskaffande och drift av Lmdersökningsfurtgget.

På anmodan av kommittén har föreståndaren för Kristinebergs zoolo- giska station, fil. dr Gunnar Gustafson, gjort en utredning rörande lämplig båttyp etc. Han'föreslår användandet av en modern fiskebåt från J. W. Bergs varv, Hälsö. Enligt anbud från denna firma kostar en motorfiskebåt med kryssarakter, 7 3 fot lång och 20 fot bred 125 000 kronor. Båten bygges helt av ek, men med däck, brädgång och inrede av furu och masonit. Den förses med två master, värmeledning och elektriskt ljus. Båten utrustas även med 1 st. 2 cyl. 180—220 hk Bolinder råoljemotor samt fiskevinsch och nödiga bränn- och smörjoljetankar samt vattentank. '

Dr Gustafson föreslår vidare följande utrustning med ungefärlig kost- nadsberäkning: '

Riggning ................................ kr. 6 400 Trål ............ » 1000 Ekolod » 10000 Radiopejling ................... _ ......... » 2 000 Laboratorieinredning ...................... » 30 600

kronor 50 000

Den sammanlagda kostnaden skulle enligt dr Gustafsons förslag belöpa sig till 175 000 kr.

Kommittén har även genom professor Hans Pettersson erhållit ett kost— nadsanbud från AB Sverre, Göteborg, på en fiskebåt, något understigande 75 brutto registerton.

Kostnadsförslaget lyder på följande sätt: Skrov med tankar, motorinstallation, segel och rigg, elektrisk installation .......................................... kr. 150 000 Extra inredning .......................................... » 30 000 Trawlspel med galgar, block och linor .................... » 10000 Dieselmotor c:a 210 hk 55000 Hjälpaggregat för ljus .................................... » 8 000 Kamewa-propeller med reglage ............................ » 25 000 Ekolod 10000 Radio med radiopejl, radio-telefon, extra högtalare .......... » 6 000

kronor 294 000

I runt tal går detta anbud sålunda på 300 000 kronor.

Man bör sannolikt räkna med en högre kostnad än den av dr Gustafson angivna, om man i denna inbegriper all nödvändig utrustning, redskap, la_boratorieinredning med mikroskop, hydrografisk apparatur, glasvaror etc. Dessutom torde det vara att rekommendera, att en sådan båt i enlighet med AB Sverres förslag förses med kamewa-propeller och hjälpaggregat för ljus. Sannolikt har man att räkna med en kostnad, som allt inbegripet närmar sig 250 000 kr.

Driften av undersökningsfartyget under 8 månader med en förbrukning av 40 kg brännolja och 8 hg smörjolja per timme och 12 timmars gång per dag skulle ge en kostnad av ca 15 000 kr per år. Härtill kommer en under- hållskostnad av ca 2 500 kr. Det kan dock knappast beräknas, att fartyget är i gång så mycket som angivet. Drifts— och underhållskostnader kunna sannolikt hållas inom 15 000 kr.

Manskapet ombord bör utgöras av en skeppare, som är anställd året runt. samt maskinist, styrman och kockjungman. De senare kunna sannolikt an- ställas endast för arbetssäsongen, vilken omfattar en tid av ungefär 8 må— nader.

. Lönestaten för dessa skulle bli ungefär följande: Skeppare helanställd kr. 2 besättningsmän anställda för 8 månader . . . . » Kockjungman anställd för 8 månader ........ 1 800 >>

15 400 kr.

Driftskostnaderna skulle sålunda i runt tal belöpa sig till 30 000 kronor. Enligt uppgift drar lantbruksstyrelsens motorfartyg Eystrasalt en kostnad av ca 25000 kronor per år, varav 16 000 kronor går till driften och nära 9 000 kronor går till avlöningar.

76 Kommitténs ställningstagande till frågan om undersölmingsfartyg.

Kommittén har med hänsyn till den samstämmighet, som råder bland alla intresserade forskare kommit till slutsatsen, att anskaffandet av ett undersökningsfartyg på ca 75 brutto reg.—ton är ett synnerligen viktigt ön- skemål för svensk marinbiologisk forskning, och kommittén är därför be— redd att tillstyrka ett anslag för ändamålet. Det, som kan inge betänklig- heter, är de betydande kostnaderna för anskaffning och drift av fartyget.

Som representant för kommittén har professor John Runnström tillsam- mans med professorn i zoologi vid Lunds universitet Bertil Ilanström, vit» ken tillkallats såsom särskild sakkunnig, den (i maj 1946 haft en diskussion med hydrografisk-biologiska kommissionen angående möjligheten att för allmän marinbiologisk forskning få disponera kommissionens undersök— ningsfartyg »Skagerak». Trots att från kommissionens sida visad välvilja kommo nämnda representanter emellertid till samma uppfattning som ut- talats av professor Ekman och professor Holmgren, nämligen att »Skagc- rak» ej i tillfredsställande grad skulle kunna få disponeras, och att an- skaffandet av ett särskilt undersökningsfartyg med laboratorieutrustning vore den enda tillfredsställande lösningen. Undersölmingar ha även gjorts rörande möjligheten att hyra en fiskebåt för vissa tider. Emellertid ställa sig hyreskostnaderna orimligt höga, och dessutom måste ett fiske— fartyg förses med den utrustning, som är nödvändig för de vetenskapliga undersökningarna. Ett lämpligt inrett laboratorium, som för de flesta undersökningar är mycket viktigt, kommer att saknas på en sådan för- hyrd båt.

Man skulle kunna tänka sig, att undersökningsfarlyget under vinter- perioden ställes till förfogande för vissa praktiska uppgifter som exempel- vis lodning efter sill e. d.. varigenom drit'tskoslnaderna skulle nedbringas. Synnerligen önskvärt är ett sådant arrangement ej från forskningens syn-' punkt, då ju undersökningsfartyget och dess redskap noga böra efterses under den tid det ej användes för forskningsändamål. Däremot föreställer sig kommittén, att fartyget under vissa tider, då det eventuellt ej är anlitat för marinbiologi, kunde ställas till geografers och geologers disposition. Professorerna Lennart von Post och Hans XV:son Ahlmann ha uttryckt sitt intresse för de möjligheter, som här öppna sig. Särskilt skulle en detalje- rad undersökning av bottenkonfigurationen vara av stort intresse från geologisk och geografisk synpunkt. Sådana undersökningar vore dessutom av direkt nytta för marinbiologien.

Kommittén hoppas vidare, att ett samarbete kommer att etableras mellan den hydrografisk-biologiska kommissionen och den marinbiologiska kom— mission, som undersökningsfartyget enligt kommitténs nedan framlagda förslag skall vara underställt. Det förefaller kommittén möjligt, att under—

sökningsfartyget under vissa tider ställdes till liydrografisk-biologiska kom- missionens förfogande för sådana fiskeribiologiska undersökningar, som ej kräva ett fartyg av »Skageraks» kapacitet. Tillfälle kunde då beredas marinbiologien att i gengäld för viss period helt disponera detta fartyg och därmed bli i tillfälle att bedriva undersökningar på större havsdjup. Detta skulle i hög grad berika marinbiologiens möjligheter, varvid naturligtvis förutsättningen är att anordningen ej är till förfång för den hydrografisk- biologiska kommissionens egna arbeten.

Som redan påpekats bör marinbiologiens betydelse för den praktiskt in- riktade fiskeribiologicn även utgöra ett skäl för utgifter. som vid första påseende kunna synas stora. Det ligger nära till hands att anställa en jäm- förelse med grannländerna. Utan att gå in på några organisatoriska de- taljer må nämnas. att dansk fiskeribiologi förfogar över »Dana» på ca 600 ton, »Biologen» på ca 140 ton samt dessutom ett mindre motorfartyg. Dess— utom planerar man, att till det ovan (5. 70) nämnda laboratoriet i Helsingör inköpa en s. k. Esbjergkutter. Det tonnage, som i Danmark för närvarande disponeras för fiskeri- och marinbiologi, är av ungefär samma storleks- ordning som i Sverige. Detta avskräcker uppenbarligen ej från planer på nyanskaffning.

[ Norge fanns före kriget ett relativt betydande antal fartyg som stodo i marinzbiologiens och oceanografiens tjänst. Det må hänvisas till de ovan (5. 65) av profeSsor l—lans Pettersson nämnda fartygen »Michael Sars», >=Armauer Hansen». »Jolian Hjort». Dessutom funnos ett flertal något mindre men för sina uppgifter väl avpassade fartyg vid de biologiska sta— tionerna i 'I'rondhjem, på Herdla invid Bergen, Dröbak samt vidare ett, anknutet till museet i Tromsö. Enligt vad kommittén inhämtat, förberedes nu i Norge en betydande upprustning med avseende på fartyg. som skola stå i fiskeri- och den allmänna marinbiologiens tjänst.

Dessa jämförelser ge otvivelaktigt vid handen, att vi genom anskaffande av ett undersökningsfartyg knappast. skulle komma på en standard, som väsentligt övaxrstiger den som härskar i våra grannländer på motsvarande område. Säkert skulle den fortfarande vara lägre. än den som härskade i Norge före kriget.

Utgående från dessa Överläggningar föreslår kommittén. att för inköp av ett anders-ökningsfartyg ett fc'irsiaysanslag på 250 000 kronor ställas- till den nedan föreslagna marinbiologiska kommissionens förfogande. Det måste bli dennas uppgift att slutgiltigt bestämma rörande lämpligaste fartygstyp, specialutrustning o. (1. Det är för närvarande omöjligt att överblicka, huru- vida priset på fartyg skall förbli på nuva'ande ni ':'i eller ej. Den före- slagna summan skulle emellertid tydligen räcka till anskaffandet av ett fartyg enligt det lägre o'an återgivna anbudet samt möjliggöra att det förses med tillt'redsstiillande hjälpmedel och vetenskaplig utrustning.

Förslag om inrättande av en marinbiologisk kommission.

Som redan antytts, anser kommittén, att det ovan föreslagna undersök- ningsfartyget bör underställas en marinbiologisk kommission. Rörande denna vill kommittén föreslå följande. Kommissionen består av 5 medlemmar. En ledamot utses av vardera matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund, Stockholm och Uppsala och en ledamot av hydrografisk-biologiska kommissionen. Som femte medlem ingår föreståndaren för Kristinebergs zoo- logiska station. Kommissionen utser inom sig en ordförande. Kommissionen skulle kunna anlitas av statens naturvetenskapliga forskningsråd som en sakkunniginstans rörande marinbiologiska frågor. Genom den av hydrogra- fisk-biologiska kommissionen utsedda medlemmen skulle kontakt åväga- bringas med fiskeribiologien.

Kommissionen skulle bestämma rörande undersökningsfartygets använd- ning och vid sammanträde i början av året behandla härom inkomna fram- ställningar. En av kommissionens medlemmar är sekreterare och verkstäl- lande ledamot. Denne har att föra protokoll vid sammanträden samt tillse, att kommissionens beslut verkställas. Han har vidare att övervaka fartyget och dess utrustning samt att till kommissionen avge rapporter däröver. Som sekreterare och verkställande ledamot bör lämpligen föreståndaren vid Kris- tinebergs zoologiska station fungera, detta så mycket mer som undersök— ningsfartyget bör förläggas till Kristineberg, då det ej är upptaget för upp- gifter i andra farvatten. I bukten utanför Kristineberg .kan fartyget för— ankras utan att behöva vidkännas hamnavgifter, och stationen är även i öv- rigt lämplig som replipunkt (jfr nedan).

Kommissionen har som första uppgift att inom ramen av ovan nämnda förslagsanslag på 250 000 kronor anskaffa undersökningsfartyg samt dettas utrustning. Därefter har den att svara för fartygets drift med hjälp av ovan- nämnda anslag på 30 000 kronor. Därutöver behöver kommissionen ett årligt anslag till ersättningar för resekostnader och till tlagtralctamcnten för leda- möterna i samband med dess sammanträden, ca 1 000 kronor. Denna summa är ju ytterst låg, men kommissionen torde knappast behöva sammanträda mera än en gång per år. I övrigt böra beslut kunna fattas genom korrespon- dens mellan ledamöterna. Vidare föreslås cn summa av 4 000 kronor till årlig nyanslcaffning respektive ersättning av vetenskaplig utrustning samt 2000 kronor för utdelande av anslag till forskare eller deras medhjälpare, som medfölja undersökningsfartyget. Dessa anslag äro tänkta av den storleken, att de förslå till kosten ombord. Sannolikt skall det ej bli svårt att under så— dana förhållanden även erhålla yngre studerande som tekniska medhjälpare vid det vetenskapliga arbetet ombord.

Med den ovan föreslagna sammansättningen torde kommissionen komma att väl representera den aktiva marinbiologien inom vårt land. Man skulle

kanske önska, att ännu flera institutioner vore företrädda inom densamma, exempelvis även Göteborgs marinbiologiskt inriktade institutioner. Å andra sidan bör kommissionen ej vara för .stor och var och en har ju rätt att till kommissionen göra framställningar rörande undersökningsfartygets dispo— sition.

Till den marinbiologiska kommissionens förfogande skulle allså följande medel ställas:

Engångsanslag (förslagsanslag) för anskaffande av undersök- ningsfartyg och dess utrustning ........................ kr. 250000

Årliga anslag: Till undersökningsfartygets personal och drift ............ kr. 30000

Nyanskaffning och ersättning av vetenskaplig utrustning etc. » 4 000 Anslag till forskare och medhjälpare under deras arbete om- bord på undersökningsfartyget .......................... » 2 000 Till kommissionens förfogande för sammanträden etc. >> 1 000 Summa årligt anslag .. kr. 37 000

Kristinebergs zoologiska station.

Kristinebergs zoologiska station bör enligt kommitténs uppfattning liksom hittills intaga en central ställning för marinbiologien. Denna station är äg— nad att vara en samlingspunkt för äldre och yngre forskare inom olika om— råden av biologien. Medeltalet besökande under tiden 1934—1945 har varit 47 per år, av vilka 32 självständiga forskare, de övriga deltagare i den ma— rinbiologiska kursen. Under 1945 steg antalet besökande till 60. Stationen har ofta emottagit besök av utländska forskare och så kommer säkerligen —— sannolikt i ökad utsträckning -—— att.in fallet även i framtiden. Stationen har i växande grad även utnyttjats under vintersäsongen. '

Av skäl som redan antytts är en betydande utvidgning av laboratorieloka— lerna nödvändig. För nuvarande laboratorielokaler har redogjorts i en skri- velse från stationens prefekt, professor Nils Holmgren (jfr SOU 1945: 48, s. 210). Av denna framgår, att antalet arbetsrum är 14, under det att, sär- skilt under sommarmånaderna, ofta ett dubbelt så stort antal personer sam— tidigt arbeta vid stationen. Härtill kommer att en betydande modernisering och ett tillgodoseende av fysiologiens och biokemiens krav. äro ofrånkom- liga. De krav, som ställas, kunna någorlunda tillmötesgås genom ombygg- nad respektive en tillbyggnad _av det 5. k. vinterlaboratoriet, varom förslag väckts i vetenskapsakademien av_professor Nils Holmgren. Förslaget har sedermera behandlats av en av akademien tillsatt kommitté, vars yttrande avgavs 3/ 12 1945. Som sakkunnig i byggnadsfrågor ingick i kommittén pro- fessor Henrik Kreiiger. Fullständiga ritningar ha uppgjorts av akademiens

arkitekt, ingenjör Herbert Olsson, och enligt av denne gjorda beräkningar skulle kostnaderna belöpa sig till 57 200 kronor till ombyggnads- och 157 800 kronor till tillbyggnadsarbetena, tillsammans alltså 215 000 kronor,Kristine- berg skulle efter ombyggnaden vara rustat att samtidigt emottaga högst 35 forskare. Framför allt skulle stationen kunna erbjuda goda arbetsbetingelser även för de experimentella grenarna av biologien. Bland annat skulle sta— tionen vara försedd med ett större kemiskt-fysiologiskt laboratorium med salt och sött vatten, tryckluft, gas, kemiska bänkar, dragskäp med fläkt Osv. Vissa enskilda laboratorier skulle också förses med dragskåp. i källaren skulle ett rymligt kylrum, speciallaboratorium för respirometri. förrådsrum m. m. inrättas.

I det s.k. sommarlaboratoriet finnes för närvarande ett större rum, som användes för demonstrationer och föreläsningar. Detta rum behöver försto— ras genom flyttning av en vägg, och även i övrigt äro vissa ändringar i som- marlaboratoriet nödvändiga. Enligt kostnadsberdkning fordras h” 00!) kronor för detta ändamål.

Det är emellertid ej blott nödvändigt att bereda laboratorieplats och ar— betsmöjligheter vid Kristineberg utan även bostadsfrägan måste ordnas. icke minst är det nödvändigt att i detta avseende tillgodose de anställda. Den nuvarande vaktmästarebostaden är bristfällig och måste utdömas som vin- terbostad. Det enda rationella är, att den rives. I stället föreslås uppförande av ett hus, som ligger inom stationens område och inrymmer vaktmästar- bostad ä 3 rum och kök samt 16 bostadsrum (2'8 )( 3'7 111) för forskare. Huset skulle uppföras i två tväningar och ha en volym av 1650 1113. Upp- förandet av detta (inklusive rivning av nuvarande vaktmc'istarebostml) skulle kosta 155 000 kr.

Nedan föreslås inrättandet av två assistentbefattningar vid Kristineberg. För dessa kräves en assistentbostad i två våningar (3 rum och kök i vardera våningen, volym 650 m”). Kostnaden beräknas bli 58 000 kronor.

Stationens apparatutrustning är otillräcklig. Detta gäller såväl för mikro— skop, binokulärlupper. centrifugcr som för mer speciell apparatur, såsom autoklav, termostater av olika slag, respirometrar osv. En framställning om ett engångsanslag för apparatur på 40 000 kronor har tidigare gjorts (SOU 1945: 48, s. 168) och är väl motiverat. Biblioteket behöver i hög grad förnyas. För detta ändamål föreslås 20 000 kronor. Anskaffandet av mo- dern-a handböcker och vissa tidskriftserier är ett trängande behov.

Bland engångsanslagen bör även upptagas en ny mindre fångstbåt. Den större fångstbåten Sven Lovén är särskilt under sommarsäsongen fullt upp— tagen med att anskaffa material för laboratorieundersökningarna. Emeller- tid behöva ett flertal av de forskare, som arbeta vid Kristineberg, även till- gång till en båt för mera långvariga observationer ute i naturen eller för materialanskaffning av mer tidsödande art. Likaså behöves en sådan båt för att lättare upprätthålla förbindelsen med övriga vetenskapliga stationer vid

...—)14...-* ___... .

Gullmaren, varigenom samarbetet med dessa skulle underlättas. För att till— fredsställa dessa behov föreslås anskaffandet av en ny motorbåt till en kost— nad, som av stationens föreståndare uppskattas till 10000 kronor.

I samband med det ovan föreslagna större undersökningsfartygets för- läggning till Kristineberg (jfr ovan 5. 78) är det nödvändigt att utbygga en av kajerna samt att uppföra en ny sjöbod för förvaring av redskap, repa— ration av dessa osv. Kostnaderna härför uppskattas till 10 000 kronor.

Hittillsvarande anslag till den årliga driften av den zoologiska stationen vid Kristineberg äro otillräckliga. Kommittén har tidigare på framställning av stationens prefekt föreslagit en ökning av statens anslag till undervis— ningen med 1 000 kronor och en ökning av statens anslag till driften med 1 000 kronor. Detta förslag avsåg emellertid nuvarande förhållanden. I och med stationens utbyggande måste anslaget till underhåll och drift ökas väsentligt. Kommittén föreslår, att vetenskapsakademien därvid ikläder sig kostnaderna för underhåll, bränsle, lyse etc., under det att staten beviljar ett anslag på 15 000 kronor för materiel, som är nödvändig vid forskning och undervisning. I denna summa skulle det nuvarande anslaget på 3000 kronor till undervisningen vara inkluderat. Denna höjning är högst nödvän- dig i betänkande av den intensifiering av forskningen, som kommer att bli följden av stationens utbyggande och ökningen av personalen. Verksamheten vid stationen kommer helt säkert att bli mer kontinuerlig och ej minst de biokemiska och fysiologiska grenarna av biologien ställa betydande krav på materielanslaget. Viktigare standardapparater för detta område böra finnas inom stationen, så att forskare ej som hittills varit fallet, måst medföra vid— lyftig apparatur. Även ekologiska undersökningar ställa stundom betydande krav på apparativ utrustning. Stationen bör vidare vara i stånd att kunna underhålla och utveckla sin optiska utrustning, anskaffa nya fångstredskap, inom vilket område ej sällan nya konstruktioner utföras (jfr ovan 5. 62). Likaså är det nödvändigt, att biblioteket underhålles och att prenumeratio- nen på vetenskapliga tidskrifter utvidgas.

Kommittén föreslår vidare, att föreståndaren vid stationen erhåller labora- tors löneställning samt dessutom fri bostad med värme, bränsle och lyse. Föreståndaren bör vidare ha rättighet att med bibehållna löneförmåner url—' der två månader av vinterhalvåret förlägga sin vetenskapliga verksamhet till annan institution än Kristinebergs zoologiska station. Dessutom bör han som hittills ha rätt till en månads ferie. De extra förmånerna äro nödvändiga som motvikt mot den isolering, som vistelsen vid Kristineberg annars innebär.

Kommittén föreslår vidare inrättandet av två förste assistentbe/attningar vid stationen. Båda assistenterna böra ha zoologisk utbildning, den ene med mer systematisk och morfologisk, den andre med mer fysiologisk och bio— kemisk inriktning. Den förstnämnde bör biträda vid faunans utforskande vid kristinebergsområdet samt föra anteckningar över könsperioder och

andra biologiska förhållanden, som äro av betydelse för andra forskare. Den sistnämnde skulle åligga att biträda vid laboratoriets skötsel, vid vård av apparatur, vid hydrografiska bestämningar etc.

Assistenterna böra ha samma möjlighet som föreståndaren att förlägga sina studier till annan institution än Kristineberg under två månader av vin- terhalvåret. Vidare böra de om möjligt åtnjuta fri bostad etc.

Vid Kristineberg har som ovan nämnts även den marina botaniken spelat en betydande roll och det vore otvivelaktigt av vikt att även i framtiden botaniken bleve representerad inom stationens stab. Behovet av en kompe— tent representant för marin botanik kan emellertid fyllas av laboratorn i marin botanik i Göteborg (SOU 1945: 48, s. 112 och nedan 5. 84) och den- nes medarbetare, som komma att förlägga en del av både sina fält- och laboratoriearbeten till Kristineberg. Möjligheten att konsultera dessa är en värdefull tillgång för många kategorier av forskare, som arbeta vid Kris- tineberg.

Tabell 5. Översikt över de ovan förordade engångsanslagen och förslag om deras fördelning mellan staten och vetenskapsakademien.

Bidrag från

staten KVA

Byggnader: a. utbyggnad av vinterlaboratoriet ........... 125 000 90 000 215 000 b. inredningsarbeten i sommarlaboratoriet ..... _— 6 000 6 000 c. byggnad för vaktmästarebostad och rum för

forskare ................................. 120 000 35 000 155 000 d. bostad för två assistenter ................. 58 000 — 58 000 e. ny kaj och sjöbod ........................ 10000 10000 Apparatanslag ............. 40 000 40 000 Biblioteksanslag ............................... 20 000 20 000 Motorbåt ..................................... 10 000 10 000

Summa kronor 383 000 514 000

Kommittén föreslår, att vetenskapsakademien avlönar föreståndaren, un- der det att de båda första assistenterna avlönas av staten.

Förutom ovan nämnda löneanslag föreslås även, att 2400 kronor utgår av statsmedel till extra personal, dels ett vaktmästarebiträde, dels en extra draggkarl, båda anställda för en tid av fyra månader under sommarhalvåret.

Det vore slutligen önskvärt, att en viss summa stode till förfogande för ledningen vid Kristineberg att utdelas som stipendier för studerande och yngre forskare för att underlätta deras uppehåll vid stationen. Kommittén föreslår ett statsanslag av 1 250 kronor för ändamålet samt vidare 750 kro- nor för resebidrag till föreståndaren och assistenterna.

Vetenskapsakademiens nuvarande kostnader för Kristineberg framgå ur följande sammanställning gjord efter akademiens stat för 1946.

Föreståndare .................................. Vaktmästare .................................. Förste draggmästare . ............... . ........... Andre » . ........................... Hushållerska ..................................

1 Därjämte fri bostad med värme och lyse.

Tabell 6. Översikt över de årliga statliga anslag, som ovan föreslagits.

Stationens underhåll, bränsle, lyse, försäkringar etc. 14 418:

: 501

:50

Det tillkommer akademien att höja föreståndarens lön (jfr ovan) till pari- tet med laboratorslön samt att i övrigt företaga de förändringar av ovan-. stående anslag, som kunna nödvändiggöras genom stationens utbyggnad.

Två första assistenter ........................... Extra personal ................................. Stipendier och reseanslag ........................ Ökning av materielanslag för forskning och under-

visning (jfr s. 81) ............................

Summa kronor

14 400 2 400 2 000

12 000

30 800

! i

i

i Som ovan påpekats bedrivas sedan länge vid Kristineberg omfattande och ? värdefulla marinbotaniska studier. Likaså utföras där fysiologiska och bio- ! kemiska studier, som väntas ytterligare utvidgas. Det är att märka, att fysio- » logien omnämnes i ett av Regnell utfärdat gåvobrev. Kommittén finner där- ? för, att vetenskapsakademien bör överväga, om ej beteckningen Kristine- , bergs zoologiska station lämpligen bör u'tbytas mot Kristinebergs marin— ! !

biologiska station.

Efter noggranna överväganden har kommittén ovan formulerat anslags- behoven för Kristinebergs zoologiska station, som efter'utbyggnad är tänkt , som hörnstenen i vårt lands marinbiologiska forskning. Kommittén har även i föreslagit en viss fördelning av kostnaderna mellan staten och vetenskaps- akademien. Denna fördelning måste naturligtvis närmare fixeras genom överläggningar mellan stat och akademi.

Övriga marinbiologiska stationer.

Havsfiskelaboratoriet och Bornö station äro, som redan omnämnts, under- L ställda hydrografisk-biologiska kommissionen. Ett samarbete mellan dessa &, stationer och Kristineberg är naturligt, men några speciella organisatoriska åtgärder, som skulle underlätta detta, behöva ej anbefallas. Däremot har frågan om en närmare samorganisation mellan Klubbans biologiska station och Kristineberg omfattats med intresse inom kommittén. Enligt ett fram— ställt förslag borde man i huvudsak koncentrera forskningen och den högre undervisningen till Kristineberg, under det att den elementära undervis-

98

ningen i marinbiologi skulle förläggas till Klubban. Därvid skulle emellertid alltjämt möjlighet föreligga för kursledaren vid Klubban att ha några veten- skapliga clevcr arbetande vid denna station. Antalet personer, som årligen önska genomgå den elementära kursen i marinbiologi, är ungefär 60. Det lämpliga antalet deltagare i en dylik kurs är 20, varför 3 kurser skulle vara nödvändiga per sommar. Var och en av de tre universitetsinstitutionerna i zoologi skulle sörja för sin del av undervisningen. Härigenom skulle före- ståndaren vid Kristineberg avbördas från kursundervisningen. Det är att be- tänka, att dennes administrativa arbetsbörda kommer att ökas betydligt. om de ovan framlagda förslagen om inrättande av marinbiologisk kommis— sion och om Kristinebergs utvidgning accepteras. En koncentrering av den elementära kursundervisningen till Klubban skulle nödvändiggöra en till- byggnad av denna station för ca 35 000 kronor samt medföra en viss ök- ning av driftskostnaderna. Kommittén har underställt de båda professo- rerna i zoologi i Uppsala, Nils v. Hofsten och Sven Hörstadius, ifrågava- rande förslag. Dessa avstyrka emellertid detsamma under hänvisning till de olägenheter detsamma skulle innebära för specialister från Uppsala, som önska arbeta vid Klubban, en station, som Uppsala universitet erhållit för att ge dess zoologer en fördel. Vidare hänvisas till de ej obetydliga kostna- der förslaget medför.

Kommittén vill förorda, att frågan om samorganisation mellan Kristine- bergs och Klubbans stationer göres till föremål för ytterligare överläggnin- gar, när man vunnit mera erfarenhet rörande den marinbiologiska forsk— ningens utveckling vid ett utvidgat Kristineberg.

Professor Sven Ekman har i sin ovan anförda skrivelse föreslagit anläg- gandet av en kuststation pä Koster eller i strömstadstrakten. Även från andra håll ha liknande önskemål uttalats. En sådan station skulle närmast tjänst- göra som replipunkt för fältarbeten. Kommittén filmer emellertid, att om ett undersökningsfartyg med laboratorieinredning kommer till stånd, detta skulle kunna tjänstgöra som en flyttbar station och anser sig därför ej kunna taga upp förslag om särskild kuststation.

Inrättande av en laboratorsbefattning i marin botanik.

Inrättande av en laboratorsbefattning (personlig för docent T. Levring) vid Göteborgs högskola har föreslagits av NF redan i första delen av kom- mitténs betänkande (SOU 1945: 48, s. 112). Sedan detta betänkande avläm- nades, har en donation tillkommit, som möjliggör uppförandet av ett särskilt laboratorium i marin botanik, som skall byggas samman med den hittills— varande institutionen i botanik vid Göteborgs botaniska trädgård. Därige- nom ha större möjligheter skapats att bereda plats för flera personer, som vilja arbeta med marinbotaniska problem. Den föreslagna laboratorstjänsten och det tilltänkta laboratoriet bli av stor betydelse med hänsyn till det sam-

arbete, som redan inletts mellan docent Levring och professor Hans Pet- tersson rörande produktionsfaktorer i havet. Ovan har redan framhållits, att den marina botaniken har rika traditioner vid Kristinebergs zoologiska sta— tion. l)et är att vänta, att det marinbotaniska institutet konnner att stå i liv— tigt utbyte med Kristineberg, dit den marinbotaniska laboratorn naturligen kommer att förlägga en del av sina fält- och laboratoriearbeten. Betydelsen härav för verksamheten vid Kristineberg har redan ovan betonats. Även i det ovan föreslagna forskningsfartygets verksamhet torde marinbotanikens representanter i Göteborg komma att ta del. Bl. a. planerar docent Levring (se ovan .s. 70) undersökningar över vissa planktonproblem samt över havets mikrobiologi.

Med hänsyn till den omfattande verksamhet, som med säkerhet kan vän- tas bedriven vid den nya marinbotaniska institutionen i Göteborg, vill kom- mittén föreslå någon ökning av det förut tilltänkta statsanslaget till denna institution. Förutom till den personliga laboratorstjänsten föreslås sålunda statsanslag till en förste assistent (enligt tidigare förslag en andre assistent, där endast halva lönen skulle utgå av statsmedel). Till förfogande för drif- ten skulle då stå hela Gustaf Werners fond, vars avkastning tidigare beräk- nades till 7 000 kronor, men som nu sjunkit till 6 500 kronor. I driften skulle inräknas utgifter för värme, ljus och vaktmästare med ca 1500 kronor, så att som material- inklusive exkursionsanslag skulle återstå 5000 kronor per år.

Kommittén har tidigare föreslagit 5 000 kronor i engångsanslag för den marinbotaniska verksamheten ( SOU 1945:48, s. 149 ).

De ärliga kostnaderna för statsverket skulle bli:

Lön för laborator (utom tilläggen) .......... 9 000 kr. Arvode åt förste assistent .................. 7 200 » 16 200 kr.

Anslag till marinbiologisk forskning vid Göteborgs naturhistoriska museum.

Kommittén har i sitt tidigare utlåtande (SOU 1945:48, s. 112) framhävt det naturliga i att Göteborg göres till ett marint forskningscentrum. Som kärna i detta ingår det oceanografiska institutet, till vilket fogas den ovan behandlade marinbotaniska institutionen. Emellertid har även en betydande insats inom marin forskning gjorts från Göteborgs naturhistoriska museum (j-fr ovan 5. 04), framför allt genom professor L. A. Jägerskiölds under elva somrar utförda expeditioner i Kattegatt och Skagerak, varvid ett viktigt djur- geografiskt material sammanbragts. Detta är föremål för bearbetning under den nuvarande intendentens, dr Orvar Nybelin, ledning. Denne har vidare deltagit i den förberedande högsjöexpedition, som professor Hans Pettersson företagit under våren 1946 med »Skagerak». Härvid har ett betydande ma- terial insamlats. Avsikten är, att dr Nybelin skall deltaga även i den till

nästa är planerade expeditionen med »Albatross». I en skrivelse till kommit— tén har dr Nybelin framställt önskemålet att erhålla statligt anslag till en förste assistent vid Göteborgs naturhistoriska museum. Denne assistent skulle biträda intendenten vid bearbetning av djuphavszoologiska problem. Vidare uttryckes önskemål om medel för materiel, bokanskaffning m. m.

Kommittén tillstyrker dr Nybelins framställning om en- förste assistent. särskilt med tanke på det inledda samarbetet med professor Pettersson. Det vid dennes expedition hopbragta biologiska materialet skulle sålunda i första hand omhändertagas och bearbetas av Göteborgs naturhistoriska museum.

Till materiel och bokinköp, som äro nödvändiga i detta sammanhang, före- slär kommittén ett årsanslag på 2 000 kronor. Med dessa åtgärder skulle den djuphavszoologiska forskningen ha erhållit ett visst stöd i avvaktan på den vidare utveckling, som kan ske på detta område inom Sverige.

Kostnaderna för kommitténs förslag äro:

förste assistent ............ 7 200 kr. årsanslag ................. 2000 »

Summa 9 200 kr.

Övriga förslag rörande befattningar i marin biologi.

Professor Hanström har i sin redan ovannämnda skrivelse bl. a. föreslagit inrättande av en laboratorsbefattning i marin zoologi vid Lunds universitet. Innehavaren av denna skulle även vara föreståndare för den biologiska sta- tionen på ön Ven, vars upprättande samtidigt föreslogs. Tanken på denna station har uppgivits (jfr ovan s. 70), men önskemålet om en laborators— befattning kvarstår. Denne laborator-skulle under terminerna leda en del av undervisningen i zoologi, främst sådan som har anknytning till den marina faunan, systematik och ekologi. Under sommaren skulle han leda den kurs i marin biologi, som fortfarande måste ordnas vid Öresund. Vidare skulle han leda de marinbiologiska undersökningar, som allt framgent med olika medel (jfr ovan .s. 71) skulle bedrivas i Öresund.

Kommittén finner förslaget om inrättande av en laboratorsbefattning i marin zoologi vid Lunds universitet synnerligen beaktansvärt men håller dock före, att man bör avvakta den ovan föreslagna upprustningen inom ma- rinbiologien, innan ytterligare befattningar inom detta ämnesområde före- slås. Det torde närmast vara universitetets sak att ta initiativ i denna fråga, i vilken även undervisningen spelar en betydande roll.

Terrestrisk ekologisk forskning.1

T ill kommittén har inkommit en skrivelse av docenterna I. Agrell och H. Weimarck i Lund. I denna framhäves det behov, som föreligger att bereda

1 Terrestrisk biologi hör ju icke till marinbiologien men omnämnes här i sammanhang med denna.

större möjligheter för den terrestra ekologien genom inrättande av en sär- skild station inom något lämpligt område.

Det påpekas, att under det att marinbiologien är tillgodosedd med statio— ner, nen central institution saknas för det ämne, som skulle bedriva den ge- mensamma grundforskningen till de nationalekonomiskt viktiga verksam— hetsgrenarna skogsvård, jaktvård, betesvård, Växtskydd och allmänt jord— bruk — den terrestra ekologien». Det framhäves, att den terrestra biologien behöver tillgång såväl till ett orört naturområde som också till laborato- rium med lämplig apparatur.

Frågan om inrättande av en terrestrisk ekologisk station är allt för out- redd för att på nuvarande stadium kunna upptagas till behandling av kom- mittén. Denna vill dock hänvisa till en av docent B. Kullenberg påpekad möjlighet att åtminstone för vissa problem utnyttja de marinbiologiska sta— tionerna för studiet av terrester ekologi. I själva verket har redan tidigare så skett. Dessa ligga intill landområden, som synas vara väl ägnade för stu- diet av många terrestriskt ekologiska problem. På kommitténs förfrågan har docent Agrell förklarat, att han med intresse omfattar tanken, att de marin- biologiska stationerna även skulle utnyttjas för terrestrisk ekologi. Han an- ser emellertid, att detta icke helt kan tillfredsställa den terrestriska ekolo- giens behov av station, då naturen kring Kristinebergs resp. Klubbans sta- tioner är alltför extrem för att väl motsvara kraven på ett försöksområde. Kommittén vill här påpeka möjligheten att för den terrestra ekologiens be— hov inrätta flyttbara laboratorier. Som modell kan man hänvisa till försva— rets forskningsanstalts i bussar inredda gasskyddslaboratorier. Enligt med- delande av docent K. Mänster-Ström har man i Norge planerat att på ett lik- nande sätt tillgodose vissa av limnologiens laboratoriebehov. Ett sådant la- boratorium skulle alltså ej vara begränsat till ett område utan skulle allt efter behov kunna flyttas till olika platser. Dessa intressanta möjligheter böra säkerligen beaktas vid kommande diskussioner.

Kostnadsberäkning. Tabell 7. Sammanfattning av kostnader för kommitténs förslag i kapitel 3. Engångsanslag: Kronor Undersökningsfartyg (s. 77) ............................................. 250 000: Kristinebergs zoologiska station (s. 82) ................................... 383 000: — Marinbotanik (s. 85) .................................................... 5 000:—

Summa engångsanslag 638 000: Årliga anslag:

Till marinbiologiska kommissionens förfogande (s. 79) ...................... 37 000: —- Personal- och materielanslag för Kristinebergs zoologiska station (s. 83) ..... 30 800: Befattningar för den marinbotaniska verksamheten (s. 85) ................. 16 200: _ Personal- och årsanslag för Göteborgs naturhistoriska museum (s. 86) ....... 9200: -—

Summa ärsanslag 93 200:

Kap. 4. Utbildning av laboratoriebiträden.

Inledning.

I direktiven för de sakkunniga har framhållits, att i vårt land de veten— skapliga institutionernas behov av biträden hittills icke blivit tillgodosett i tillfredsställande omfattning samt att skälen härtill icke enbart vore av eko- nomisk natur utan att de även bottnade i en brist på lämpliga utbildnings- möjligheter för ungdomar, som avse att ägna sig åt denna bana. Frågan om anordnande av särskilda utbildningskurser för dylika hjälpkrafter borde därför upptas till prövning av de sakkunniga, vilka härvid borde uppmärk- samma även motsvarande behov för industriernas och de statliga forsk- t ningslaboratoriernas vidkommande.

I första delen av sitt betänkande (SOU 1945: 48) ha de sakkunniga redo— gjort för de olika befattningstyperna av teknisk person-al vid de statliga vetenskapliga institutionerna. Ifrågavarande befattningar äro, respektive ha föreslagits placerade i lönegraderna A 14—A 4. Givetvis måste för dessa olika befattningstyper till följd av såväl de olika institutionernas varierande arbetsområden som även de olika krav, vilka måste ställas på de i skilda Iönegrader inplacerade befattningshavarna, avsevärt differentierad utbild- ning krävas. Förhållandena ställa sig likartade för den tekniska biträdes- personalen vid sjukhusens och industriernas olika laboratorier.

För den personal, på vilken högre krav på teoretisk utbildning måste stäl- las, bör man kunna räkna med rekrytering från sådana kategorier, som ge— nomgått högre tekniskt läroverk (tekniskt gymnasium respektive teknisk faekskola) eller i vissa fall statlig eller statsunderstödd lantbruksundervis— ningsanstalt (ex. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut). Några särskilda åtgärder för att öka möjligheterna till sådan högre utbildning torde knappast behöva vidtagas med hänsyn till det nu ifrågavarande re— kryteringsbehovet.

För vissa kategorier av den tekniska laboratoriepersonal, på vilken kra- ven på den teoretiska utbildningen icke behöva ställas så högt men som lik- väl behöver besitta ett visst mått av teoretiska kunskaper samt därjämte praktiska färdigheter inom sina respektive områden, synas däremot de nu— varande utbildningsmöjligheterna icke vara tillfyllest.

Instrumentmakare och mekaniker.

För denna personalgrupp finnas redan nu goda utbildningsmöjligheter, i varje fall beträffande den grundläggande utbildningen-, nämligen vid verk— stadsskolor (yrkesavdelningar) för metallarbetare (mekaniker), instrument- makare (finmekaniker) och urmakare vid kommunala, centrala och stats- understödda enskilda skolor för yrkesundervisning. Utbildningstiden vid dessa skolor är i allmänhet två år, i vissa fall dock upp till fyra år. I mars 1946 utgjorde elevantalet i verkstadsskolorna för metallarbetare 1305, i verkstadsskolorna för instrumentmakare 53 samt i verkstadsskolorna för urmakare 30.

Den mera omfattande praktiska erfarenhet, som kan vara erforderlig, sär- skilt för de vetenskapliga institutionernas mekaniker och instrumentmakare, synes lämpligen _— efter genomgång av verkstadsskola böra inhämtas å sådana institutioner eller är finmekaniska verkstäder. Därest en teoretisk utbildning utöver den, som meddelas i verkstadsskolan, skulle befinnas er- forderlig, torde den kunna erhållas vid redan befintliga kurser å yrkessko— lans stadium vid kommunala skolor för yrkesundervisning.

För kategorien mekaniker och instrumentmakare föreslår sålunda kom— mittén inga särskilda åtgärder i fråga om utbildningen.

Biträden vid biologiska institutioner och sjukhuslaboratorier.

Beträffande dessa biträden föreligger en viktig men svårlöst utbildnings— fråga. I skrivelse till kommittén den 12 juni 1945 har styrelsen för Svenska Iaboratrisföreningen framfört sina synpunkter på denna fråga och fram- hållit, att laboranterna vid naturvetenskapliga laboratorier ha till uppgift att deltaga i och delvis självständigt utföra kemiska, fysiologiska och bak— teriologiska arbeten av skilda slag. För dessa tjänster är en viss kunskap i matematik, kemi, fysik, biologi med bakteriologi rn. fl. ämnen en nödvändig förutsättning. Styrelsen anser, att den nödvändiga utbildningen bör kunna vinnas genom en tvåårig kurs med realexamen eller liknande som minimal inträdesfordran, dock med företräde för dem, som avlagt för denna utbild- ning lämpad studentexamen. Undervisningen bör ledas och delvis utövas av biolog, läkare, veterinär jämte kemist med god erfarenhet från arbetet på ett forsknings- eller liknande laboratorium. Dessutom behövas speciallärare samt yngre lärare eller amanuenser för att leda laboratoriearbetet. Under- visningen kunde enligt styrelsens mening uppdelas på ett allmänt eller för- beredande år och ett år för mera specialiserade studier. Elever med goda förutsättningar skulle eventuellt kunna börja direkt med andra årets kurs. Styrelsen ingår även på frågan om vilka ämnen som lämpligen böra ingå i undervisningen under de båda åren. Vidare anses önskvärt, att särskilda

kurser anordnas, avsedda till fortbildning för redan i tjänst varande labo- ratriser, vilka anse sig ha behov av ytterligare förkovran i yrket.

I en till de medicinska högskolornas organisationskommitté ställd skri— velse av den 14 december 1945 har laboratorn vid karolinska sjukhuset, B. Josephson, bland annat anfört, att utbildningen av laboratriser vid sjuk- huslaboratorierna (laboratoriesköterskor) borde omfatta:

1. teoretisk och praktisk undervisning i tillämpliga delar av kemi, fysik, bakteriologi, fysiologi, räkning etc.;

2. praktisk erfarenhet i såväl enklare som mera avancerade rutinlabora- tioner vid sjukhus och

3. en viss sjukvårdsvana och färdighet i provtagningsmetodik.

I skrivelsen framhålles även, att den bästa standarden på ifrågavarande yrkeskår sannolikt skulle erhållas, om studentexamen pä reallinjen uppsat- tes som villkor för tillträde till banan. Med de förkunskaper, som eleverna då skulle ha, vore kanske en utbildningstid på två in två och ett halvt är tillräcklig. På grund av rekryteringssvårigheter torde man dock få nöja sig med att fordra realexamen, normalskolekompetens, genomgången folkhög- skola eller liknande. En viss färdighet i maskinskrivning och engelska språ— ket borde under alla omständigheter fordras. För aspiranter med sådan lägre förutbildning anser laborator Josephson tre är tre och ett halvt år vara nödvändig utbildningstid, åtminstone för dem, som skola arbeta mer eller mindre på egen hand. Följande undervisningsschema förordas sålunda av laborator Josephson för laboratoriesköterskor.

1:a året.

2 månaders »läskurs», 3 månader kirurgisk poliklinik, 3 månader medicinsk avdelning, 3 månader sjukhuslaboratorium under ledning av erfaren laboratorie- sköterska,

1 månad semester.

i).—a året. 11 månader laborantskola, 1 månad semester.

3:e året.

6 månader på kliniskt centrallaboratorium under ledning av akademiskt utbildad laboratoriechef,

3 månader vid kliniskt-bakteriologiskt laboratorium under ledning av fackutbildad bakteriolog,

3 månader vid avdelning för invärtes medicin. ice året. 2 månaders »läskurs» avslutad med examen.

En annan ordningsföljd med avseende på praktisk tjänstgöring och ett utbyte av sista årets kurs mot viss sjukhustjänstgöring skulle även vara möjliga.

Vad andra årets laborantskola beträffar, skulle eleverna under utbild— ningen undervisas i oorganisk och organisk kemi. De böra lära sig bereda och standardisera normallösningar och alla förekommande reagens. De böra lära sig potentiometriska bestämningar, grunderna för fotometrisk och foto- .elektrisk apparatur samt tillräckligt mycket fysik för att kunna sätta sig in i de viktigaste laboratorieapparaternas funktion. Så mycket matematik bör ingå, att de förstå att hantera räknesticka och grafiska framställningar, även logaritmiska. I fysiologi böra eleverna läras innebörden av de viktigare .funktionsproven och i bakteriologi de enklaste substratberedningar, odlings— metoder, identifieringsmetoder etc. Undervisningen bör till betydande del bestå av praktiska laboratorieövningar under kompetent ledning.

Den utbildning, som laboratriserna vid sjukhuslaboratorier enligt det framförda förslaget skulle behöva undergå, kan givetvis icke inordnas i en kurs vid någon nu befintlig läroanstalt. Beträffande den kirurgiska och me; dicinska utbildningen liksom praktiken vid sjukhuslaboratorium synes den— samma böra ordnas av respektive institutioner. Det torde få anses falla utanför ramen av de sakkunnigas uppdrag att närmare ingå på huru en så- dan utbildning lämpligen bör ordnas. Beträffande den föreslagna »Iaborant— skolan» torde emellertid en lösning vara möjlig genom samundervism'ng med någon av de kurser för kemisk-tekniska biträden, som de sakkunniga i det följande föreslå skola inrättas. Den utbildning, som skulle erhållas i laborantskolan, måste nämligen bliva så likartad med utbildningen för ke- misk-tekniska biträden för vetenskapliga institutioner och för industrilabo— ratorier, att de. blivande laboratriserna böra kunna inhämta denna del av utbildningen genom deltagande i en sådan kurs för kemiska laboratorie- biträden. Givetvis kan man härvid tänka sig, att det praktiska laboratorie- arbetet, som ju alltid måste bedrivas individuellt, för sjukhuslaboratriserna eller andra biträden vid biologiska institutioner gives en inriktning, som särskilt avpassas för deras blivande verksamhet. Därjämte bör viss ändring av den teoretiska utbildningen samtidigt genomföras.

Kommittén vill sålunda icke föreslå anordnande av några särskilda kur- ser vid yrkesskolorna för den ifrågavarande gruppen av laboratoriebiträden. Den specialundervisning, som kan vara erforderlig utöver den, som enligt vad ovan sagts, gives under den kemisk-tekniska kursen för blivande biträ— den vid biologiska och sjukhuslaboratorier, torde böra meddelas av respek- tive institutioner i samband med praktikanttjänstgöring.

Kommittén hänvisar i övrigt beträffande utbildningen av laboratorie- biträden av denna kategori till kap. 7 i betänkande från de medicinska hög— skolornas organisationskommitté, vilket betänkande utkommer under hös- tens lopp.

92 Biträdeu på kemiska laboratorier.

:)

För kemiska biträden a såväl vetenskapliga som induslricns laboratorier föreligger ett stort utbildningsbehov. Även om arbetets inriktning på skilda institutioner och laboratorier är mycket olikartad, så bör dock en allmänt lagd utbildningskurs inom kemien med starkt inslag av praktiskt labora- toriearbete kunna tjäna som grundläggande utbildning för personal med även starkt specialiserade arbetsuppgifter. Behovet av personal med all- männa laboratorietekniska kunskaper och praktisk erfarenhet samt med ett visst mått av teoretiska kunskaper i kemi och fysik är betydande. Såsom framgår av det föregående måste en allmänt lagd laboratoriekurs för ke- misk-tekniska biträden även få betydelse för utbildningen av biträden & biologiska och sjukhuslaboratorier. De sakkunniga komma även i det föl- jande att föreslå åtgärder till utvidgning av redan nu förefintliga utbild— ningsmöjligheter, men först skall redogöras för tidigare utredningar och förslag till utbildning inom området samt för den kursverksamhet, som re- dan nu bedrives för utbildning av kemisk-tekniska biträden, särskilt för in- dustriens behov.

Tidigare utredningar.

Industriens utredningsinstitut har 1943 framlagt resultatet av en under— sökning angående den lägre laboratoricpersonalens utbildningsförhållanden. Undersökningen riktade sig till samtliga industrier och andra institutioner, som kunde antagas sysselsätta laboratoriebiträden. Av de 374 utsända fråge- formulären lämnades 20 helt obesvarade, i 13 fall avböjdes deltagande i rundfrågan och i 64 fall meddelades, att ingen lägre laboratoriepersonal fanns vid ifrågavarande laboratorium. 277 laboratorier deltogo sålunda i rundfrågan.

Av de redovisade 1 911 biträdena voro 281 eller nära 15 % anställda vid statliga institutioner. De flesta biträdena inom industrien återfunnos inom metall-, pappersmasse-, livsmedels- och kemisk—tekniska industrierna.

Laboratoriebiträdenas utbildning visade sig vara mycket varierande. Föl- jande tabell visar den procentuella fördelningen på olika slag av utbildning.

Manliga Kvinnliga Samtliga

% % %

Endast folkskola ........................................ (32-0 _ii-S 56.5 Realskola .............................................. 112-!) 27.9 17-0 Praktisk realexamen .................................... 4-9 2—3 4-2 Allmänt läroverk eller realskola .......................... (t-t) 2-5 1—4 Studentexamen .......................................... 1-9 (i-G 3-1 Normalskolekompetens .................................. »— 8-5 2-3 Tekniska institut eller läroverk .......................... 5—6 2-9 4-9 Aftonskolor ...... . ..................................... 3-5 2-3 3-2 Korrespondenskurser .................................... 3-2 1-9 2-8 Lärlings-, yrkes- eller verkstadsskola ...................... 3-5 0-8 2-8 Annan utbildning ...................................... 1-6 2-5 1-8 Summa 100 U 100-0 100-0

Av tabellen framgår, att omkring 57 % av laboratoriebiträdena icke kunde uppvisa någon annan utbildning än genomgången folkskola.

En undersökning av rekryteringen visade att under femårsperioden 1938 —1942 nyanställts i genomsnitt 333 bit'äden årligen. Utredningen uppskat— tade det årliga nyrekryteringsbehovet åren närmast efter utredningens slut-' förande (1943) till cirka 350 biträden, vilket antal dock omfattade även så- dana biträden, som tidigare tjänstgjort vid annat laboratorium.

Medelanställningstiden- inom yrket beräknades uppgå till endast 57 är. Vad beträffar personalens specialutbildning för laboratoriearbetet fram- lade utredningsinstitutet följande summariska översikt.

( ? tbildningcn sker landing-ter Procent

:i) endast genom handledning i arbetet ........................ 208 704! b) genom av företaget anordnad särskild kursverksamhet ltt 7-3 e) på annat sätt ............................................ 35 134

Summa 262 100-0

Vid ungefär 80 % av samtliga laboratorier har specialutbildningen skett enbart genom handledning på arbetsplatsen, varvid dock korrespondens- studier i flera fall icke varit uteslutna.

Att detta förhållande icke kan anses tillt'rcdsställande framgår av att något mer än hälften (52 %) av de tillfrågade uttalat sig för en skolmässig förberedande utbildning, medan —— såsom framgår av ovanstående per- sonalen vid endast 20 % av laboratorierna uppvisat annan utbildning än den som äger rum på arbetsplatsen. I de fall då man icke uttalat sig för en skolmässig utbildning har detta ställningstagande i åtskilliga fall grundat sig på uppfattningen, att det endast varit fråga om rutinarbete eller att ut- bildningsbehovet varit av så speciell art, att man tydligen ansett det vara otänkbart att få detsamma tillgodosett skol *ägen. Det förefaller emellertid de sakkunniga som även i sistnämnda fall en viss skolmässig utbildning skulle vara av färde. En grundläggande laboratorieutbildning bör kunna vara gemensam för olika kategorier av laboratoriebiträden. En specialise- ring av utbildningen kan genomföras på ett senare utbildningsstadium men även i viss mån under den grundläggande kursen såsom ovan- framhållits med avseende på utbildningen av biträdespersonal för biologiska och" sjuk— huslaboratorier.

Beträffande biträdenas förkunskaper och färdigheter vid påbörjande av utbildningen ha mycket varierande uppfattningar kommit till synes vid ut- redningsinstilutets enquéte. 1 de flesta fall har man tydligen ansett, att ge— nomgången folkskola bör vara tillräcklig fordran för tillträde till labora— torieutbildningen. ] ett mindre antal fall har man framhållit, att utbildnin- gen bör ske med realexamen (respektive praktisk realexamen) som grund.

I sitt betänkande IV: 4 angående realskolans praktiska linjer (SOU 1946: 14) har 197-() års skolutredning framhållit, att verksamhet vid forsk-

ningsinstitut, laboratorier och liknande inrättningar är ett yrkesområde, som under senare år vidgats och fått ökad betydelse.

Arbetskraft för detta verksamhetsområde efterfrågas alltmer och dylik personal bil— der en växande yrkeskategori inom detta arbetsområde. För närvarande är platstill- gången ganska god såväl för personer med lägre som med högre utbildning.

Efter omnämnande av den ovan refererade undersökningen av industriens utredningsinstitut framhåller Skolutredningen, att

det har ifrågasatts, huruvida något större behov av laboratoriepersonal komme att i framtiden förefinnas i mellangraderna. Den kemiska industriens fortgående starka expansion torde emellertid alltid komma att garantera en icke obetydlig platstillgång för laboratorieutbildad arbetskraft såväl beträffande rutinarbetet som beträffande mera självständig assistentverksamhet hos produktionsledare och forskare.

Skolutredningen framhåller vidare, att ungdomar i rätt stor utsträckning söka sin utkomst på laboratorier men att, såsom framgår av den ovan be- rörda undersökningen, de utbildningsmöjligheter, som därvid för närva- rande erbjudas dem, äro synnerligen olikvärdiga och ofta otillfredsstäl- lande.

Skolutredningens förslag till timplan för teknisk realskola med kemisk-teknisk

undervisning.1 - Klass Klass Klass Klass A m n e n 1 2 3 4 Summa A. Läroåmnen: ]. Teoretiska låroåmnen: Kristendomskunskap .............. 2 1 1 4 Modersmålet .................... 6 4 3 3 16 Engelska ........................ 7 4 3 3 17 Tyska .......................... _ 5 4 3 12 Historia med samhällskunskap 3 3 2 8 Geografi ........................ 2 2 2 -— 6 Matematik ...................... 4 3 4 4 15 Biologi med hälsolära ............ 2 2 1 4 9 Fysik ............................ —— 2 2 2 6 Kemi med laboratorietckmk ...... —— —— 8 13 21 Summa 26 26 30 32 114 2. Praktiskt läroämne: Beskrivande maskinteknik ........ —— —— —- 3 3 Summa — _— _ 3 B. Övningsämnen. Teckning ........................ 2 2 —— —— 4 Musik .......................... 2 2 —— -—— 4 Gymnastik med lek och idrott 4 4 3 3 14 Slöjd ............................ 2 2 4-5 g —— 8-5 g. 4 fl. Hemkunskap med hushållsgöromål. . — — 0-5 g. 5 fl. —— 0-5 g. 5 fl. Summa 10 10 8 3 31 Totalsumma 36 36 38 38 148 1 Vid inbyggd kemisk-teknisk linje tillämpas samma tim— och kursplan som för de två högsta klasserna i fristående kemisk-teknisk realskola.

Laboratoriebiträden utbildas nu genom småkurser av olika slag, per korrespon— dens, i skolköksseminarier, vid de privata tekniska instituten, vid statliga och liknande större laboratorier, lårlingsvägen inom industrien, vid sjukhusen, vid yrkesskolan i Göteborg, vid tekniska läroverk, vid universitet, högskolor och folkhögskolor o. s. v.

Det förefaller Skolutredningen

önskvärt och lämpligt, att en grundläggande undervisning anordnas, som kan dels föra ungdomen fram till anställning på laboratorier, där sedan den speciella fackut- bildningen kan ernås inom rimlig tid, dels utgöra en säker grund för fortsatt högre utbildning. En speciell praktisk realskolelinje synes kunna väntas öppna de bästa möj- ligheterna för den slutliga specialiseringen. Då yrkesval i allmänhet icke bör erbjudas ungdomen, innan den någorlunda har möjlighet att själv bedöma sina förutsättningar och sin förmåga, synes det i fråga om en så pass specialiserad utbildning som den här ifrågavarande icke böra ifrågakomma något val förrän efter genomgång av klass 35 (24). Önskligt vore, att valet kunde uppskjutas till efter klass 45 (34), men en sådan anordning skulle medföra en förlängning av studietiden med ett år. Detta skulle så- kerligen avskräcka mången från den nya linjen, då övriga praktiska realskolor er— bjuda kortare utbildningsvågar fram till anställning i praktiskt arbete.

Med hänsyn till dessa förhållanden och då en ny realskolelinje alltid i viss mån har karaktären av försök, finner Skolutredningen det nödvändigt, att den nya lin-jen, som lämpligen benämnes kemisk-teknisk linje, anordnas såsom en differentierad linje i de två högsta realskoleklasserna.

Läroämnena på denna kemisk-tekniska linje föreslås av Skolutredningen vara följande:

teoretiska Iäroämnen: kristendomskunskap, modersmålet, engelska, tyska, historia med samhällskunskap, geografi, matematik, biologi med hälsolära, fysik, kemi med labo ratorieteknik ;

praktiskt läroämne: beskrivande maskinteknik (mätningsteknik, materiallära m. fl., vilka väl kunde upptagas som särskilda ämnen, ha med hänsyn till att ingen erfaren— het ännu finnes, förts under laboratorietekniken);

övningsåmnen: teckning, musik, gymnastik med lek och idrott, slöjd, hemkunskap med hushållsgöromål.

Den fullständiga timplanen för den kemisk-tekniska linjen återgives i ta— bellen å föregående sida.

Kemi med Iaboratorieteknik. Mål.

Undervisningen har till uppgift att bibringa lärjungarna en så vitt möjligt på iakt— tagelser byggd, åskådlig och säker kunskap om de viktigaste kemiska företeelserna och deras praktiska tillämpning samt praktisk färdighet i fråga om de på ett laboratorium förekommande göromålen.

Kursfördelning. Klass 3 (8 vtim., varav 4 vtim. laborationer och laboratorieteknik). Oorganisk kemi: blandning och kemisk förening, grundämnen; kemisk reaktion: förening av grund-

ämnen samt någon sönderdelning, värmets roll; viktens oföränderlighet; bestämda viktsförhållanden; atomer, molekyler, valens; luft, syre, kväve, oxidation, förbränning,

brinnande gas (låga), eldfara; väte, vatten; reduktion; kemiska tecken och formler; elektrolys, joner, jonreaktioner; syror och baser, pH; kort framställning av metalloider och metaller; mineralogi; kemisk vittring; glas, lergods, cement; katalys. Räkne- övningar. . ' ,

Laborationer och laboratorieteknik. Framställning av några oorganiska preparat, kvalitativ och kvantitativ analys. Vägning med olika vägar; filtrering; titrering. Glas- arbeten, lödning, smidning och om möjligt svarvning. Hopsättning och lagning av apparater.

Klass 4 (13 vtim., varav 7 vtim. laborationer). Oorganisk kemi: komplettering och repetition av viktigare delar ur föregående årskurs. Organisk kemi: kolets olika modi- fikationer; kolets oxider; kolets väteföreningar, bergolja; alkoholer; syror; aldehyder; ketoner; estrar; några cykliska kolvätederivat; kolhydrat; äggviteämnen: sönderdel— ningsprodukter; aminer, aminosyror, torrdestillation: konsthartser; tillämpad kemi, ma— teriallära. Räkneövningar.

Laborationer och laboratorieteknik. Organiska synteser, enzymreaktioner, äggvite— reaktion. Fortsatta övningar av samma slag som i föregående klass, normallösningarcf gasanalyser.

Beskrivande maskinteknik.

Mål.

. Undervisningen har till uppgift att giva lärjungarna någon kännedom om de van- ligaste arbets- och kraftmaskinernas konstruktion, verkningssätt och skötsel samt nä— gon övning i att utföra och läsa arbetsritningar.

Kursfördelning.

Klass 4 (3 vtim.). Maskinlära: kortfattad framställning av värmemotorer o'clh elek— triska motorer, deras verkningssätt och skötsel; kort framställning av de enklaste ma- skinelementen; utförande av enkla maskinritningar och någon övning i måttsättning.

Biologi med hälsolära och tillhörande laboratorie— t e 1: n i l:. Mål.

Undervisningen i biologi med hälsolära och tillhörande laboratorieteknik lhar till uppgift att, på grundval av vad som inhämtats i folkskolan, bibringa lärjungarna en såvitt möjligt på egna iakttagelser grundad kunskap om växt— och djurrikets viktigaste former med särskild hänsyn till vårt lands flora och fauna, om människokrvoppens byggnad och förrättningar, om övriga levande varelsers byggnad och livsyttringar, om organismernas samliv och beroende av varandra, att lämna vägledning för ett sunt levnadssätt och att bibringa lärjungarna någon praktisk färdighet i fråga om de på ett laboratorium förekommande göromålen.

!.

Ix'urs/ördclning.

Klass 1 (2 vtim.). Samma kurs som i klass 14 av teoretisk realskola. Klass 2 (2 vtim.). Samma kurs som i klass 24 av teoretisk realskola. Klass 3 (1 vtim.). Exkursion till insjö eller vattendrag. Vårt lands växt- och djur- värld (fortsatt och avslutad kurs, omfattande: insjöar, rinnande vatten, kärr och myr- marker, havsområden och havsstränder). Översikt av kulturväxterna. I samband här- med hälsolära, omfattande gifters skadliga verkningar (kaffe., te, tobak, alkohol m. m.).

Klass 4 (4 vtim., varav 1 vtim. laborationer). Den svenska växt- och djurvärldens invandringshistoria. Översikt av jordens växt— och djurgeografiska områden. Cellen,

vävnadslära; människokroppens byggnad och förrättningar. Hälsolära; födans rätta sammansättning, bristsjukdomar, infektionssjukdomar; betydelsen av att i tid söka vård för sjukdom, social hälsovård, sexualhygien och sexualetik, något om hemsjukvård och barnavård. Ärftlighetslärans grunder, rashygien. Växternas livsföreteelser. Bakteriolo- giens grunder.

Laborationerna böra omfatta mikroskopets användning, studiet av cell- och Vävnads- typer; påvisande av kolhydrat, fett och äggviteämnen i växtpreparat; enkla försök, som belysa kolhydratens, fetternas och äggviteämnenas löslighet, reaktioner och sp jälknings- processer; undersökning av födoämnen; blodets sammansättning och egenskaper; den sterila tekniken, enkla bakteriologiska försök, sinnesfysiologiska försök.

Beträffande omfattningen av ämnet kemi med laboratorieteknik har skol- utredningen anfört, att

kemien givetvis dominerar på den kemisk-tekniska linjen. Under rubriken kemi med laboratorieteknik ha här sammanförts såväl teoretiska som praktiska moment, som äro av betydelse för laboratoriearhetet. Vissa delar, såsom materiallära, glasblåsning, mätteknik, metallurgi, skulle väl försvara sin plats som självständiga ämnen. Men då det här gäller att lägga en bred allmän grund och icke redan i skolan börja speciali- seringen för de olika laboratoriernas arbete, har det icke ansetts lämpligt att binda de olika kursmomenten vid vissa timtal, helst som en skola på en viss ort med nöd- vändighet måste mera betona de delar, som äro av särskild betydelse för den verksam- het, som där kan bjudas de blivande laboranterna.

Beträffande ämnet beskrivande maskinteknik har anförts, att detta ämne införts på den kemisk-tekniska linjen, för att de blivande laboranterna skola ha någon allmän teknisk kunskap om beskaffenheten av de olika maskiner, som de kunna komma att mer eller mindre tillfälligt syssla med.

Skolutredningen finner även, att bland annat på kemisk linje kräves en grundligare biologisk kurs än på vissa av övriga linjer av realskolan. I bio- logikursen ingår även en del laboratorieteknik.

Nuvarande utbildningsmöjligheter.

Särskilda kurser för utbildning av kemiska (kemisk-tekniska) laboratorie- biträden ha redan kommit till stånd vid några kommunala anstalter för yr- kesundervisning. Sålunda fastställde skolöverstyrelsen den 24 mars 1942 en undervisningsplan för »Iärlingskurs för kemisk—tekniska biträden» vid Göte- borgs stads skolor för yrkesundervisning. Kursen omfattar ett arbetsår om 9 månader och med 39 veckotimmars undervisning.

Undervisningsämnena äro: Yrkeslc'ira, som omfattar ämnena yrkesarbete, kemi, kemisk teknologi med förbränningslära, fysik med laborationer, yrkesräkning, yrkesritning;

Yrkesekonomi, som omfattar ämnena uppsats- och affärsskrivning, kal- kylation, bokföring med ekonomilära;

Yrkes- och arbetarlagstiitning samt yrkeshygien;

Tyska språket. För denna kurs gäller följande undervisningsplan:

Inträdesfordringar: fullgjord fortsättningsskolplikt samt förutsättningar att tillgodo- göra sig undervisningen.

Underuisningstidens längd: ] arbetsår om 9 månader med däri inberäknad i regle- mentet medgiven allmän ledighet och med i timplanen angivet antal veckotimmar.

Prövotid: 6 veckor.

Timplan. Veckotimmar i medeltal L ä r o ä m n e n höstterminen vårterminen 1. Yrkeslära: a) Yrkcsarbete .................................. 25 22 b) Kemi ........................................ 4 2 c) Kemisk teknologi med förbränningslära .......... 1 4 d) Fysik med laborationer ........................ 2 3 e) Yrkesräkning .................................. 2 2 f) Yrkesritning .................................. 1 —— 2. Yrkesekonomi: .................................. a) Uppsats- och affärsskrivning .................... 2 1 b) Kalkylation .................................. — 1 c) Bokföring med ekonomilära .................... —— 1 3. Yrkes- och arbetarlagstiftning samt yrkeshygien . . . . — 1 4. Tyska språket .................................. 2 2 Summa veckotimmar 39 39

K ursiördelning. 1. Yrkeslåra.

&) Yrkesarbete (laboratoriearbete). Framställning av olika kemiska preparat och i samband därmed vikts- och utbytesbestämningar. Kristallisation. Destillation. Enklare kvalitativa och kvantitativa analyser inklusive titrering. Färgning av olika slags textil- material under användande av olika färgningsmetoder.

b) Kemi. De allmänna kemiska lagarna, enklare kemiska formler och beräkningar, systematisk framställning av de viktigaste grundämnena, deras föreningar och reak- tioner. Den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper och föreningar. Kortfattad framställning av kristallografien och den allmänna mineralogien, de viktigaste minera- lens och bergarternas förekomst och egenskaper.

c) Kemisk teknologi med förbränningslära. Kortare översikt av de olika bräns- len, som användas för industriella ändamål. Något om beräkning av förbrännings- luft, rökgaser och förbränningsvärme m. m. Något om torrdestillationsprodukter av trä och stenkol; tekniskt viktiga syror, baser och salter; fetternas kemiska tekno- logi, lacker och fernissor, konstsilke, färgämnen m. m. Något om olika kemisk-tek- niska apparater.

d) Fysik med laborationer. Definitioner, enheter, kroppars allmänna egenskaper, fy- sikens och mekanikens indelning, aggregationstillstånd, kohesion, adhesion, specifik och absolut vikt, bestämning av kroppars täthet, lösning, diffusion, osmos, atmosfären, instängda gasers tryck, barometrar, manometrar m. m. Kroppars utvidgning genom värme; specifikt värme, värmeenhet, smältning och stelning, värmets fortplantning. Något om hygrometri m. m. Laborationsövningar i lämplig utsträckning och huvud- sakligen omfattande bestämmande av smältpunkt, specifikt värme, smält- och ångbild-

ningsvärme, specifik värmeledningsförmaga, kalorimclriska och effektiva värmevär- den m. m.

e) Yrkesräkning. Repetition av de fyra räknesätten med hela tal, decimal- och all— männa bråk med tillämpning på inom yrket förekommande uppgifter. Metersystemet, sorter, enkel och sammansatt »regula de tri—>. Användning av tabeller och formler, kur— vor och diagram, allt med tillämpning på yrket. Yt- och volymberäkningar. Ekvatio- ner av första graden med en och två obekanta. livadratrötter; potenser.

f) Yrkesritning. Krokiteckning med uppmätning och måttsättning av enklare mo- deller, projektionslärans grunder, övningar i textning av stora och lilla alfabetet.

2. Yrkesekouomi.

a) U ppsats- och affärsskrivning. Enklare uppsatser över ämnen, hämtade från ele- vernas dagliga arbete rörande utförda arbeten, arbetsmetoder och dylikt, uppsättande av rapporter, utskrivande av rekvisitioner, kvittenser och räkningar, skuld- och bor- gensförbindelser, växlar och checker m. in. Andra skrivelser av praktisk innebörd så- som annonser, köpekontrakt, platsansökningar, enklare affärsbrev, telegram m. m. Självdeklaration. Anbud, kontrakt, avlönings- och ackordslistor, driftsrapporter m. m. genomgås och diskuteras.

b) Kalkylation. Förberedande övningar i tids- och kostnadsberäkningar med av- seende ?: utförandet av olika arbeten i ett fabrikslaboratorium. Beräkningar över drifts- och därmed jämförliga kostnader samt deras fördelning å utförda arbeten. Direkta och indirekta arbetslöner m. 111.

C) Bokföring med ekonomilära. Bokföringens uppgift och grunderna för densamma. Uppläggning av handelsböcker för ett företag av mindre omfattning. Enklare exempel på bildande av olika bokföringsposter och deras förande samt på bokslut. Bokföringens betydelse för den enskilda sparverksamheten.

En översiktlig framställning av det väsentligaste av den teoretiska nationalekono- mien såsom pris, prisbildning och prisreglering, arbetskraften och olika slag därav; lön och löneförmåner, kapital och kapitalränta, företagarverksamhet m. m.

3. Yrkes- och arbetarlagstiftning samt yrkeshygicn. Kort översikt över lagar och författningar om näringsfrihet, ekonomiska föreningar och dylikt. Lagar angående arbetstidens begränsning, arbetarskydd, medling i arbets- tvister, arbetsdomstolen. Sjuk-, olycksfalls- och pensionsförsäkring, egnahemslån m. m. Utbildningsmöjligheter m. m. dylikt. Den personliga hygienens betydelse för en god arbetsförmåga. Renlighet, kläder, hygien ä arbetsplatsen. Fordringar beträffande luft, ljus och belysning, värme, ut- rymme, ordning och snygghet. I samband med arbetet påkommande akuta sjukdomar; förgiftningar, skador, olyckshändelser samt skyddsanordningar därför. Behandling av sårskador, blodförgiftningar m. m. Allt med hänsyn till förhållandena inom yrket.

4. Tyska språket. Formläran och tillämpliga delar av syntaxen. Läsning av enklare text, företrädesvis över tekniska ämnen. Läs- och översättningsövningar med användande av kemisk- tekniska handböcker och tidskrifter.

Eleverna i kursen ha i allmänhet avlagt realexamen eller erhållit avgångs- betyg från kommunal flickskola. Endast i undantagsfall ha elever med en- dast folkskolkunskaper vunnit inträde. På grund härav har undervisningen kun-nat drivas längre än kursfördelningen anger. De avgångna eleverna ha i

7i

allmänhet placerats vid olika industriers laboratorier och enligt vittnesbörd från arbetsgivarhåll ha de varit väl skickade för sina uppgifter.

Lärlingskurser med kvällsundervisning ha anordnats på flera orter, där större kemiska industrier förefinnas och där sålunda lokala behov av labo- ratoriebiträden uppstått (Själevad, Njurunda, Köping, Timrå, Landskrona, Borås; för den sistnämnda har undervisningsplan fastställts, men kursen har icke kommit till stånd). Som exempel på omfattningen av en sådan kvällskurs kan anföras omfattningen av kursen vid Njurunda kommuns skolor för yrkesundervisning. Denna kurs omfattar 32 veckor med åtta un- dervisn—ingstimmar i veckan. Läroämnena i kursen äro följande:

Kemi med räkneövningar, kemiska laborationer, materiallära, räknestic- kans användning, diagram och statistik.

Man kan säga, att dessa kvällskursers huvuduppgift är att ge en viss teore- tisk och praktisk utbildning åt personer, som äro anställda inom kemisk- tekniska företag. I åtskilliga fall ha företagen ställt laboratorier till förfo- gande för den praktiska undervisningen i laboratoriearbete.

Kommitténs förslag.

Såsom i det föregående framhållits har kommittén funnit, att en utvidgad kursverksamhet för utbildning av kemiska laboratoriebiträden för veten- skapliga institutioners och industrilaboratoriers behov bör genomföras, un- der det att kommittén icke funnit anledning framlägga särskilt förslag till utbildning av instrumentmakare och mekaniker och icke heller för biträden vid biologiska institutioner och sjukhuslaboratorier, För industrilaborato- riernas behov av kemisk-tekniska biträden har den utbildning, som ges vid den omnämnda kursen vid Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning, visat sig i stort sett lämplig. Även för den biträdespersonal, som erfordras vid ve- tenskapliga institutioner, bör en motsvarande utbildning vara mycket värde- full. Härvid synes en viss omläggning av göteborgsplanen lämpligen böra genomföras, i det att vissa ämnen, som äro av mindre betydelse för labo- ratoriebiträdens kommande verksamhet, böra utgå och ersättas av andra mera betydelsefulla kursmoment.

Särskilt med hänsyn till att behovet av laboratoriebiträden är starkt fram- trädande å de orter, där ett flertal vetenskapliga institutioner äro placerade, vilja de sakkunniga föreslå, att vid kommunala anstalter för yrkesundervis- ning kurser för utbildning av laboratoriebiträden komma till stånd i första hand i Stockholm och Uppsala samt antingen i Lund eller Malmö. Valet mellan Lund och Malmö torde böra göras beroende av de olika möjligheter vederbörande kommunala anstalter för yrkesundervisning ha att anordna sådana kurser. Förutom för de vetenskapliga institutionerna böra de nämnda städerna vara lämpliga även ur industriens synpunkt. Av dylika hänsyn synes även Hälsingborg böra ifrågakomma.

De sakkunn-iga ha hos rektorerna för de kommunala skolorna för yrkes— undervisning i Stockholm, Uppsala, Lund, Malmö och Hälsingborg gjort sig underrättade om möjligheterna att i dessa skolors byggnader bereda plats för kurser av här avsett slag.

I Stockholm planeras att i samband med uppförande av en nybyggnad för yrkesskolorna intill den nuvarande yrkesskolbyggnaden inreda ett ke- miskt laboratorium för utbildning av laboratoriebiträden. Även vid Stock- holms stads tekniska aftonskola avser man att anordna en särskild kemisk linje, och ett laboratorium för denna linje inrymmes i den för tekniska läro- verket i Stockholm och Stockholms stads tekniska aftonskola nyuppförda byggnaden vid Drottningholmsvågen. I Stockholm kan man således räkna med möjligheter till utbildning av laboratoriebiträden vid såväl Stockholms stads skolor för yrkesundervisning som Stockholms stads tekniska afton- skola. Vid den förra skolan bör en dagkurs och eventuellt även en afton- kurs komma till stånd. Vid Stockholms stads tekniska aftonskola bör tills vidare räknas med en aftonkurs.

I den byggnad, som inrymmer Uppsala stads skolor för yrkesundervisning och Uppsala läns landstings centrala verkstadsskola, förefinnes möjlighet att inreda ett kemiskt laboratorium, och rektor för den kommunala yrkesskolan har uttalat sitt intresse för ett realiserande av denna plan. En kurs i Upp- sala skulle givetvis vara av speciell betydelse för den mångfald olika in- stitutioner, som finnas dels vid universitetet, dels vid lantbrukshögskolan. Härtill kommer att den kemisk-tekniska industrien intager en rätt betydande ställning i Uppsala.

Rektor vid Lunds stads skolor för yrkesundervisning meddelar, att ke- miskt laboratorium saknas i skolornas fastighet. Det finns ej heller möjlig- het att i densamma inreda ett sådant. Möjlighet torde emellertid föreligga att använda ett laboratorium vid någon av stadens övriga undervisnings- anstalter. Dessas kemiska laboratorier äro dock i allmänhet upptagna på dagtid med undantag av folkskoleseminariets, vilket användes för semina- riets egen räkning endast cirka 15 timmar per vecka.

Enligt upplysningar lämn-ade av rektor vid Malmö stads skolor för yrkes— undervisning utsågo stadsfullmäktige i januari 1945 en kommitté för anord- nande av allmän pristävling bland svenska arkitekter om uppgörande av förslag till nybyggnader för stadens skolor för yrkesundervisning. Den all- männa pristävlingen har sedermera ändrats till en begränsad tävlan mellan fyra arkitekter, som fått i uppdrag att inkomma med förslag. Förslagen skulle vara inlämnade till prisnämnden den 1 september 1946. I byggnads- projektet, vilket utan inventarier är approximativt kostnadsberäknat till cirka 2500 000 kronor, äro planerade laboratorier för fysik, kemi och elektroteknik. Det elektrotekniska laboratoriet har en golvyta av 130 m2 (20 )( 6'5), de övriga laboratorierna vartdera 98 m2 (15 )( 6'5). I anslutning till vart och ett av laboratorierna skola anordnas två lärosalar, vardera 52 m2

med en lärosal på vardera sidan av laboratoriet, ett malerialrunl 15 in2 och ett lärarrum &) in”). Till det elektrotekniska laboratoriet skall dessutom fin- nas ett omformarrum om cirka 10 mg.

Om ytterligare utrymmen, såsom vågrum m. m., bli erforderliga för det kemiska laboratoriet för anordnande av dagkurser för kemisk-tekniska la- boratoriebiträden, kunna dessa krav säkerligen beaktas vid uppgörandet av definitiva ritningar för byggnaderna i fråga. Byggnadsarbetet beräknas kunna påbörjas i början av år 1947 och lokalerna tagas i bruk hösttermi- nen 1948.

Rektor vid Hälsingborgs stads skolor för yrkesutbildning har beträffande planerade kurser för kemisk-tekniska biträden meddelat, att såväl behov som intresse för denna utbildning förefinnes i Hälsingborg. Frågan har tidi- gare dryftats men. tills vidare bordlagts i avvaktan på förverkligandet av yrkesskolornas planerade nybyggnad. Man har även kommit in på tanken att söka få till stånd något slags samarbete med praktiska mellanskolan, som står i begrepp att få en stor nybyggnad, och det nya tekniska gymnasiet i Hälsingborg.

Såsom framgår av ovanstående redogörelse för möjligheterna att inreda kemiska laboratorier i yrkesskolornas i de nämnda städerna regi synes hin- der icke föreligga att i Stockholm, Uppsala, Malmö eller Lund samt even- tuellt även i Hälsingborg inrätta kurser med dagundervisning för kemiska laboratoriebiträden. Om man sålunda räknar med att fyra sådana dagkur- ser nyinrättas och att i kursen i Stockholm årligen utbildas i medeltal 30 och i vardera av övriga kurser 15 elever, skulle om kursen vid Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning medräknas —— årligen omkring 90 labo- ratoriebiträden utgå från dessa kurser. Detta antal understiger visserligen högst avsevärt det av industriens utredningsinstitut beräknade rekryterings- behovet för industrien, men de sakkunniga anse, att man till att börja med bör iakttaga en viss försiktighet i fråga om volymen av denna utbildnings- form, särskilt med hänsyn till att den här föreslagna utbildningen ligger på ett plan, som för åtskilliga befattningar inom industrien torde få anses onö- digt högt. Utom vid dessa >>centrala>> kurser, till vilka man bör räkna med elever icke endast från vederbörande skolkommun utan även från övriga delar av landet, böra mera lokala utbildningsbehov tills vidare kun-na till- fredsställas genom aftonkurser av samma slag, som redan finnas inrättade eller avses att inrättas vid vissa skolor och för vilka redogjorts i det före- gående.

En kurs med heldagsundervisning för utbildning av laboratoriebiträden synes böra omfatta ett läsår om nio år tio månader. Om man förutsätter en kunskapsnivå hos de inträdessökande i stort sett motsvarande realexamens- kunskaper i matematik, fysik och kemi, synes man under en ettårig utbild- ning kunna meddela eleverna ett sådant mått av insikter och praktisk fär- dighet i laboratoriearbete, som i regel bör vara målet för en allmänt lagd ut-

bildning av kemiska laboratoriebitäden. Givetvis kräves vid vissa special- laboratorier personal med större kunskaper än som kan inhämtas under en utbildningstid av föreslagen längd. En sådan specialutbildning —— exempel- vis för sjukhuslaboratoriernas biträdespersonal — synes emellertid de sak- kunniga lämpligen böra meddelas i samband med praktik å vederbörande speciallaboralorium och utan att särskilda kurser för sådant ändamål be- höva uppläggas.

Med hänsyn till att kurserna avses förlagda till kommunala skolor för yrkesundervisning synes det böra ankomma på överstyrelsen för yrkesut- bildning att fastställa undervisningsplaner. I nedanstående förslag ha de sakkunniga sökt skissera riktlinjerna för undervisningsplaner vid kurser för utbildning av laboratoriebiträden till vetenskapliga institutioner och industri— laboratorier. En kurs av denna omfattning torde även kunna meddela de allmänna kemiska och laboratorietekniska kunskaper och färdigheter, som sjukhuslaboratoriernas biträden böra besitta. De speciella kursmoment fram- för allt i fråga om biologi och biokemi, som sjukhuslaboratriserna dessutom böra ha inlärt, torde åtminstone till en del kunna inrymmas i schemat ge- nom en viss linjedifferentiering under läsårets senare hälft, varvid änmet kemisk teknologi utbytes mot biologi och de kemiska laborationerna i nå- gon mån specialiseras.

Kommitténs förslag till undervisningsplan för heldagskurs för kemiska labo- ratoriebiträden.

Intrc'idcsfordringar: fullgjord fortsättningsskolplikt samt därutöver kun- skaper i matematik, fysik och kemi motsvarande fordringarna för betyget godkänd i dessa ämnen i realexamen.

Undervisningstidens längd: 1 arbetsår om cirka 91/3 månader med däri inberäknad i reglementet medgiven allmän ledighet och med i timplanen angivet antal veckotimmar.

Prövotid: 6 veckor.

Timplan:

Vecko timmar i medeltal

IIt

. Matematik .......................................................... 3 . Fysik .............................................................. :t . Kemi 5 . Kemiska laborationer ................................................ 20 Kemisk teknologi (respektive biologi) .................................. —— '. Yrkesritning ........................................................ Uppsats- och affärsskrivning .......................................... . Yrkes- och arbetslagstiftning samt yrkeshygien ........................ Engelska ............................................................ 10. Gymnastik ..........................................................

Summa veckotimmar .it]

__m=__. . 4

Kursfördelning:

1. Matematik. Repetition av viktigare delar av realskolans kurs, såsom ekvationer av första graden med en och två obekanta, kvadratrötter. Ekvationer av andra gra- den. Potenser. Logaritmer. Räknestickan. Användning av tabeller och formler, kurvor och diagram, med tillämpningar på vrket.

2. Fysik. Kroppars allmänna egenskaper. Lösning, diffusion, osmos. Gasernas fysik med hygrometri. Specifikt värme, smältning och stelning. Kalorimetri. Elektricitetslära. Elektriska och optiska instrument.

3. Kemi. De allmänna kemiska lagarna. Kemiska formler och beräkningar. Syste- matisk framställning av de viktigaste grundämnena, deras föreningar och reaktioner. Den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper och föreningar. Biokemi. Kortfattad framställning av kristallografien och den allmänna mineralogien. De vik- tigaste mineralens och bergarternas förekomst och egenskaper.

4. Kemiska laborationer. Allmän laboratorieteknik: ordinära arbetsmetoder, något arbete i glas, uppbyggande av enkla apparaturer. Framställning av olika kemiska preparat och i samband därmed vikts- och ut- bytesbestämningar. Kvalitativ analys på våta vägen. Gravimetriska och titrimetriska kvantitativa analyser och i samband därmed be— redning och ställning av normallösningar. Kolorimetriska och elektrometriska pH-bestämningar. Några biokemiska försök.

5. Kemisk teknologi. Översikt av olika bränslen med industriell användning. Något om beräkning av förbränningsluft, rökgaser och förbränningsvärme m. m. Torrdestillation av trä och stenkol. Tekniskt viktiga syror, baser och salter. Fetter- nas kemiska teknologi, lacker och fernissor. Pappersmassa och papper, konstsilke. Färgämnen. Något om olika kemisk-tekniska apparater.

6. Yrkesritning. Krokiteckning med uppmätning och måttsättning av enklare mo- deller. Projektionslärans grunder. Textningsövningar. Övning i uppritning av enklare kemisk apparatur.

7. Uppsats- och affärsskrivning. Uppsatser över ämnen, ägnade att utveckla ele- vernas förmåga att för praktiskt bruk behandla svenska språket. Uppsättande av rap- porter, utskrivande av rekvisitioner, kvittenser och räkningar samt andra skrivelser av praktisk innebörd. Avlönings- och ackordslistor, driftsrapporter m. rn. genomgås och diskuteras.

8. Yrkes- och arbetslagstiftning samt yrkeshygien. Kort översikt över lagar och för- fattningar om näringsfrihet, ekonomiska föreningar och dylikt. Lagar angående ar- betstidens begränsning, arbetarskydd, medling i arbetstvister, arbetsdomstolen. Sjuk—, olycksfalls- och pensionsförsäkring m. m.

Den personliga hygienens betydelse för en god arbetsförmåga. Renlighet, kläder, hygien på arbetsplatsen. Fordringar beträffande luft, ljus och belysning, värme, ut- rymme, ordning och snygghet. I samband med arbetet påkommande akuta sjukdomar; förgiftningar, skador, olyckshändelser samt skyddsanordningar därför. Behandling av sårskador, blodförgiftningar m. m., allt med hänsyn till förhållandena inom yrket.

9. Engelska. Läsning av enklare text, företrädesvis över tekniska ämnen. Läs- och översättningsövningar med användande av kemisk-tekniska handböcker och tidskrif- ter. Grammatik. Anm. I läroämnet kemiska laborationer må vissa tekniska analyser kunna utbytas mot t. ex. övningar i mikroskopering och framställning av mikroskopiska preparat, studier av cell- och vävnadstyper, beredande av substratlösningar, enkla bakteriolo-

giska försök. Samtidigt må läroämnet kemisk teknologi utbytas mot biologi, som bör omfatta de enklaste grunderna för fysiologi och mikrobiologi.

Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.

De sakkunniga hava ansett det böra ankomma på de lokala intressen- terna att taga initiativ till och framställa förslag i fråga om inrättande av kurser för laboratoriebiträden med heldagsundervisning. De sakkunniga hava emellertid utgått från att sådana kurser skola komma till stånd i Stock- holm, Uppsala, Malmö (eller Lund) och Hälsingborg, varjämte den redan nu existerande kursen- i Göteborg bör inrangeras i systemet av centrala kur- ser, för vilka huvudmännen under vissa förutsättningar böra få åtnjuta statsunderstöd enligt särskilda grunder. Innan de sakkunniga ingå på dessa statsunderstödsgrunder, skall först redogöras för en beräkning av kostnaden för upprättande och drift av de föreslagna kurserna.

Byggnadskostnader. I det fall att nya lokaler måste anskaffas för en ke- misk institution av här avsett slag ha de sakkunniga beräknat byggnads- kostnaden till i runt tal 65 000 kronor. Härvid har ett laboratorium med därtill hörande utrymmen (förrådsrum, vågrum, stinkrum, lärarrum) an- setts fordra en golvyta av 140 mg, motsvarande en volym av omkring 500 m3, och ha kostnaderna per m3 uppskattats till 130 kronor eller till samma be- lopp, varmed i första delen av detta betänkande kalkylerats vid beräknin- gen av kostnaderna för nya kemiska institutioner. För laboratoriet i Stock- holm räknar man med möjligheten att inreda laboratoriet i den nu befint- liga yrkesskolbyggnaden. Detta laboratorium beräknas med tillhörande ut— rymme kräva en golvyta av cirka 240 mg. Kostnaderna för ombyggnad och inredningsarbeten låta sig knappast för närvarande beräknas.

Stadigvarande undervisningsmateriel. En beräkning av kostnaderna för anskaffning av erforderlig stadigvarande undervisningsmateriel måste un- der nuvarande förhållanden bliva mycket osäker. Med nuvarande prisläge torde man emellertid böra räkna med att en normal utrustning för ett ke- miskt laboratorium av här avsett slag drager en kostnad av cirka 35000 kronor.

För det i Stockholm planerade laboratoriet torde man med hänsyn till den differentiering av undervisningen, som kan förutsättas komma till stånd. samt till det större elevantalet böra räkna med ett belopp av i runt tal 55 000 kronor.

För laboratoriet i Göteborg bör räknas med en viss komplettering av re— dan befintlig utrustning.

Ärskostnader. För undervisningen å det stadium det här är fråga om ford- ras högtkvalificerade lärare. I den mån ordinarie lärare komma att anstäl- las, bör man räkna med lärarlöner motsvarande dem, som tillkomma ordi- narie läroverksadjunkter vid allmänt läroverk. De sakkunniga ha emeller-

tid vid sina kostnadsberåkningar stannat vid att för samtliga ämnen med undantag för gymnastik beräkna arvoden per veckotimme och läsår av samma storlek som de vid högre kommunala skolor utgående arvodena till de timlärare i teoretiska ämnen, som äga behörighet att vinna anställning som extra ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk eller att genomgå prov- årskurs. Dessa arvoden äro fastställda i kungl. kungörelsen den 28 juni 1946 med vissa bestämmelser angående avlöning under budgetåret 1946/47 åt biträ- dande lärare och timlärare vid de högre kommunala skolorna (SFS 1946: 404). För ämnet gymnastik har räknats med de enligt SFS 1946: 406 utgå- ende arvodena till timlärare i gymnastik med lek och idrott vid högre kom— munala skolor.

För kursen i Stockholm beräknas tills vidare bortses från den dubble- ring av undervisningen, som det större elevantalet och differentieringen av undervisningen måste medföra —— 37 veckotimmar a 319 kronor eller 11 803 kronor samt för undervisningen i gymnastik 3 veckotimmar a 234 kronor eller 702 kronor. Då undervisningen i kemiska laborationer bör äga rum i två undervisningsgrupper och vidare undervisning i biologi är avsedd att äga rum parallellt med undervisningen i kemisk teknologi, erfordras arvo- den för ytterligare 21'5 veckotimmar a 319 kronor eller 6 858 kronor 50 öre. Hela kostnaden för lärarlöner vid kursen i Stockholm beräknas sålunda till (11 803 + 702 + 6 858: 50 =) 19 363 kronor 50 öre eller avrundat 19 400 kronor.

För de övriga kursorterna kan med tillräcklig noggrannhet räknas med medelarvoden motsvarande de för F-ort gällande. Man erhåller då i medel- tal för de fyra föreslagna kurserna 37 veckotimmar a 294 kronor eller 10 878 kronor + 3 veckotimmar a 216 kronor eller 648 kronor. Sammanlagt beräk- nas således kostnaden för lärarlöner i medeltal för en kurs uppgå till (10 878 + 648 =) 11 526 kronor eller avrundat 11 525 kronor.

De årliga kostnaderna för driften i övrigt (underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel, vatten, gas och elektrisk energi) torde vid ett elev- antal av 15 böra beräknas till omkring 1 500 kronor. För kursen i Stockholm synes med hänsyn till dels det större beräknade elevantalet, dels den före- slagna differentieringen böra räknas med en årskostnad för driften av cirka 3 000 kronor.

Statsbidragsgnmder. De föreslagna utbildningskurserna äro visserligen föreslagna att inordnas i de kommunala skolornas utbildningsprogram, men det är av stor betydelse, att kurserna stå öppna för elever från hela lan- det, i varje fall till viss omfattning. Man kan givetvis räkna med, att ett större antal elever från skolorten komma att anmäla sig till genomgång av kurserna än från övriga kommuner i landet. De sakkunniga finna det emel- lertid önskvärt, att en- viss del av antalet elevplatser, förslagsvis en tredje- del, reserveras för inträdessökande från annan ort än skolorten. Endast i den mån kompetenta elever utifrån ej skulle anmäla sig till inträde borde

denna del av antalet elevplatser få besätlas med inträdessökande från skol- kommunen. Såväl på grund härav som även med hänsyn till det speciella statsintresset att ge de statliga naturvetenskapliga och medicinska institu- tionerna goda rekryteringsmöjligheter i vad avser väl utbildade laboratorie— biträden synes det de sakkunniga fullt rimligt, att statsbidraget till kurserna utmätes efter andra och för skolkommunerna gynnsammare grunder än de för kommunala anstalter för yrkesundervisning nu i allmänhet gällande.

För kommunala skolor för yrkesundervisning gäller i princip, att staten bidrager med hälften, eller i undantagsfall intill två tredjedelar, av kostna- derna för undervisningsmateriel (anskaffande av stadigvarande undervis- ningsmateriel samt underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel). Då de sakkunniga ovan föreslagit, att en tredjedel av antalet elevplatser skall hållas öppen för sökande från andra kommuner än skolkommunen, synes staten böra helt svara för den däremot svarande tredjedelen av kostnaderna för undervisningsmateriel. För återstående två tredjedelar av kostnaderna synes i vanlig ordning hälften av kostnaden böra bestridas av staten och den andra hälften av huvudmannen. Huvudmannen skulle sålunda stå för en tredjedel och staten för två tredjedelar av hela kostnaden för såväl sta- digvarande undervisningsmateriel som underhåll och förbrukning av under- visningsmateriel (häri inberäknat kostnader för gas, elektrisk energi och dy- likt). Den i enlighet med ovanstående resonemang gjorda beräkningen ger sålunda till resultat nu gällande maximala statsunderstöd till undervisnings- materiel.

De sakkunniga föreslå sålunda, att statsbidraget till undervisningsmateriel för heldagskurserna för laboratoriebiträden må utgå med två tredjedelar av kostnaderna.

Medan till de centrala verkstadsskolorna statsbidrag utgår även till täc- kande av kostnader för anskaffning av undervisnings- och administrations- lokaler, utgår för närvarande intet sådant bidrag till kommunala anstalter för yrkesundervisning. Ehuru de sakkunniga övervägt frågan om icke ett visst bidrag borde utgå till anskaffande av undervisningslokaler för här ifrågavarande kursverksamhet, ha de icke ansett sig böra föreslå, att ett av- steg göres från hittills tillämpade regler angående statsbidrag till byggnader för kommunala yrkesskolor och mellanskolor liksom för allmänna och tek- niska 'äroverk. De sakkunniga vilja dock hänvisa till vad överstyrelsen för yrkesutbildning anfört i underdånig skrivelse den 9 november 1945 angå- ende tillkallande av särskilda sakkunniga för en allmän översyn av yrkes- utbildningen, nämligen följande:

Vad speciellt angår utformningen och utbyggandet av yrkesskolväsendet synas också en del frågor böra upptagas till förnyat övervägande. Detta gäller bland annat grun— derna för kostnademas fördelning mellan stat och kommun, varvid även torde höra prövas, huruvida icke större enhetlighet kunde åstadkommas såväl i avseende å de oiika näringsomrädena som skilda skolformer. I detta sammanhang torde även frågan om statsbidrag till byggnader för kommunala yrkesundervisningsanstalter böra prövas.

Enligt de sakkunnigas mening bör i det åsyftade sammanhanget frågan om statsbidrag till byggnader för en kursverksamhet av här ifrågavarande slag särskilt beaktas.

I fråga om statsbidrag till lärarlöner gäller med avseende på kommunala anstalter för yrkesundervisning, att staten i princip bidrager med två tredje- delar av kostnaden för lärarlöner. På grund av en samtidigt gällande maxi- meringsprincip avseende visst högsta belopp per undervisningstimme har ge- nom en gradvis skedd höjning av lärarlönerna statsbidraget under senare år i allmänhet dock icke kommit att motsvara vad man ursprungligen avsett.

De sakkunniga finna det emellertid fullt rimligt, att staten står för kost- naden av två tredjedelar av den del av lärarlönen, som kan anses motsvara den rent kommunala skolan, medan staten i likhet med vad som gäller be- träffande de centrala verkstadsskolorna bör svara för hela lärarlönen för den del av undervisningen, som kan betecknas som »riksskola». Då de sak- kunniga tidigare föreslagit, att en tredjedel av antalet elevplatser skall hål- las öppen för sökande från andra kommuner än skolkommunen, bör således staten bestrida dels en tredjedel av hela lärarlönen (riksskolan), dels två tredjedelar av resten av lärarlönerna (den kommunala skolan), eller allt som allt en tredjedel + fyra niondelar eller sammanlagt sju niondelar eller 77'8 % av lärarlönen, vilket procenttal dock torde kunna avrundas till 75.

De sakkunniga föreslå sålunda, att statsbidraget må utgå med 75 % av de av överstyrelsen för yrkesutbildning godkända avlöningskostnaderna.

Sammanfattning av statens kostnader för heldagskurserna för laboratorie- biträden. Om för viss komplettering av utrustningen vid göteborgskursen räknas med ett belopp av 5 000 kronor, kan hela kostnaden för anskaffning av första uppsättningen undervisningsmaleriel för kurserna i Stockholm, Göteborg, Uppsala, Malmö (eller Lund) samt Hälsingborg beräknas till 55 000 + 5 000 + 3 X 35 000 = 165 000 kronor. Statens bidrag skulle då uppgå till två tredjedelar av detta belopp eller 110000 kronor.

Under förutsättning att lärarlönerna kunna beräknas på ovan angivet sätt (timlärare) skulle hela kostnaden- för lärarlöner uppgå till 19 400 + 4 X 11 525 = 65 500 kronor. Statsbidraget (75 %) skulle sålunda uppgå till 49 125 kronor eller i runt tal 49 000 kronor.

Övriga årskostnader för driften ha beräknats till 3 000 + 4 X 1500: 9 000 kronor. Statsbidraget ('"/3) uppgår då till 6 000 kronor.

Kap. 5. Göteborgs botaniska trädgård.

I första delen av sitt betänkande (SOU 1945: 48, s. 110—116 och 149—— 150) har kommittén behandlat vissa i Göteborg befintliga och till Göteborgs högskola knutna institutioners behov av statsanslag till personal och mate— riel genom framläggande av förslag i fråga om oceanografiska institutet och geografiska institutionen samt om botaniska institutionen i vad avser dennas utbyggnad till ett institut för marin botanik. Som framgår av kap. 3 har kommittén, sedan frågan om den svenska havsbiologiska forskningens fram- tid måst tagas under förnyad omprövning, ansett sig i fråga om det före— slagna institutet för marin botanik böra framlägga ett i vissa avseenden modifierat förslag.

Högskolans botaniska instituts verksamhet har helt möjliggjorts genom att botaniska trädgården ställt sina resurser till förfogande. Så skall —— en- ligt uttalande av trädgårdens styrelse och enligt det förslag, kommittén ne- dan framlägger — alltfort ske, blott under ändrade förhållanden, vilka avse att ge trädgården möjlighet att bättre motsvara det ändamål, för vilket den grundats. Enligt för kommittén gällande direktiv åligger det denna även att »undersöka, huruvida icke ett samarbete mellan den vid universiteten och högskolorna förekommande matematisk-naturvetenskapliga forskningen och den i enskilda företags regi bedrivna forskningen kan befinnas lämpligt och genomförbart, varvid frågan om kostnadernas fördelning bör särskilt uppmärksammas», Ehuru Göteborgs botaniska trädgård är en rent kommu- nal institution, anser sig kommittén därför berättigad och förpliktad att ingå även på frågan om trädgården, och detta så mycket mer som den vid botaniska trädgården hittills bedrivna vetenskapliga forskningen varit av stor betydelse för vårt land. Ett ytterligare motiv är, att trädgården har myc- ket gynnsamma yttre betingelser att komplettera våra övriga stora botaniska trädgårdar, Bergianska trädgården i Stockholm och universitetens i Uppsala och Lund trädgårdar.

I en den 18 mars 1946 dagtecknad inlaga angående »de botaniska anstal- terna i Göteborg och naturvetenskapernas ställning vid Göteborgs högskola» ger föreståndaren för Göteborgs botaniska trädgård, professor C. Skottsberg, följande redogörelse för uppkomsten av museum och trädgård:

Göteborgs museum. Museet ägde av ålder en liten botanisk avdelning, som tidi- gare hade sin egen intendent; den bestod av ett herbarium och ett antal torrpreparat. Sedermera har intendenten för Naturhistoriska museets övriga samlingar även före-

stått den botaniska. När Botaniska trädgården 1926 erhöll institutionsbyggnad, in— förlivades museets botaniska avdelning med trädgården.

Göteborgs botaniska trädgård. Sedan Göteborgs stadsfullmäktige beslutat inr-Sittan- det av en botanisk trädgård i staden och för detta ändamål tillsatt en beredning, gav denna, efter att en förberedande utredning verkstältts av framl. professorn R. Ser- nander, mig i uppdrag att upprätta en plan för anläggningen och att leda arbetena. Dessa påbörjades 1916. Den 1 juli 1919 tillträdde jag befattningen som prefekt för trädgården, som är landets största i sitt slag. Anläggningsarbetena äro ännu icke av- slutade, men beräknas bliva detta under de närmaste åren. Kostnaderna ha bc- stritts genom anslag av avkastningen på Charles Felix Lindbergs donationsfond. som äges av staden. De hittills av stadsfullmäktige beviljade anslagen ur fonden uppgå till ca 775 000 kr., vartill komma ca 115000 kr. för markförvärv i och för skapande av ett skyddsområde kring den naturpark, som tillhör trädgården.

Trädgården är ett av stadens verk och står under en särskild styrelse. Den utgör den botaniska motsvarigheten till Göteborgs musei naturhistoriska avdelning. Enligt bestämmelserna är dess uppgift »att verka för väckande och underhållande inom samhället av intresset för växtvärlden samt för botanisk forskning och hortikultur. För detta ändamål skall trädgården vara en anstalt, där vetenskaplig forskning be- drives, samt låta sig angeläget vara att i största möjliga utsträckning göra resultaten av den botaniska forskningen och den vid trädgården bedrivna verksamheten till— gängliga för allmänheten och den studerande ungdomen —— —— —.» Dessa principer, som syfta till en popularisering, ha varit ledande vid uppgörandet och utförandet av planen för hela anläggningen. Trädgården har sålunda en annan karaktär än de akademiska botaniska trädgårdarna, utan att därför erbjuda sämre möjligheter för forskning än dessa. Det åligger prefekten att årligen hålla för allmänheten avsedda demonstrationer i trädgården. Rådfrågning förekommer i ganska stor utsträckning. T ill intresserade amatörer ha, så ofta det varit möjligt, gratis lämnats frön och plan- tor. Sedan 1920 deltager trädgården i det internationella frö- och växtbyte, som sedan länge etablerats mellan botaniska trädgårdar jorden runt.

För medel, som ställts till förfogande av enskilda givare, uppfördes 1926 en institu- tionsbyggnad, innehållande arbetsrum, bibliotek och samlingar. Därtill komma eko- nomibyggnader, 4 bostadshus, ett mindre växthuskomplex samt mässbyggnad för ar— betarna (under uppförande). Den årliga driftskostnaden täckes av uttaxerade medel och utgör f. n. ca 170000 kr.

Såsom framgår redan av en skrivelse från professor Skottsberg, återgiven i första delen av de sakkunnigas betänkande (s. 111), består sambandet mel- lan Göteborgs botaniska trädgård och Göteborgs högskola enbart däri, att professor Skottsberg är innehavare av en personlig professur vid högskolan. Denna personalunion upphör med den nuvarande prefektens avgång. Huru— vida en efterträdare kan komma att på ett eller annat sätt knytas till hög- skolan undandrar sig f. 11. varje bedömande.

Beträffande den vetenskapliga verksamheten vid Göteborgs botaniska trädgård har professor Skottsberg i en inlaga till kommittén anfört följande:

Sedan numera medel beviljats för ordnandet av den sista, hittills outnyttjade delen av trädgårdens område, kan den egentliga anläggningsperioden, som utsträckts över 30 är, snart anses avslutad.

Riktlinjerna vid uppgörandet av planen för anläggningen framgå av de promemo— rior jag tid efter annan ingivit till styrelsen; deras huvudinnehåll avspeglas i de in-

slruktioner, som fastställts av stadsfullmäktige. Trädgårdens uppgift är att vara en botanisk trädgård, där möjligast rika växtmaterial skall användas och där särskild hänsyn skall tagas även till estetiska krav. Trädgården skall vara den stora allmän- heten till rekreation och vägledning, vara skolorna till nytta och utgöra en samlings— punkt för ortens botaniska och hortikulturella intressen. Den skall även bedriva ve- tenskaplig verksamhet. Några bestämda föreskrifter om arbetets begränsning finnas icke, men avsikten har från början varit att anstalten skulle gagna hortikulturen genom att kritiskt bearbeta det odlade materialet, införa nytt och oprövat sådant, ut- reda trädgårdsväxternas systematik och historia etc., men begränsa sig till parkträd, buskar och örtartade prydnadsväxter. Avsikten har ej varit att syssla med gagn- växterna i egentlig mening, köksväxter, sädesslag, oljeväxter o. s. v., vilka ju vid sär- skilda anstalter sedan länge äro föremål för ett intensivt arbete.

Den gångna tiden har varit en förberedelsernas tid. En institutionsbyggnad upp- fördes 1926 och utvidgades 1935. Den inrymmer arbetsrum, ett snabbt växande bibliotek samt ett herbarium av betydande omfång och alltjämt genom nyförvärv statt i tillväxt. Man kan utan tvekan fastslå, att förutsättningar för ett givande veten- skapligt arbete äro för handen, men man kan icke säga, att det under nuvarande för- hållanden är möjligt att fullt utnyttja resurserna. Arbetskrafterna äro nämligen i hög grad otillräckliga.

Under de första 10 åren var prefekten den ende vetenskapligt utbildade tjänste- mannen; han hade intet biträde, ej ens en vaktmästare, ingen institution och intet bibliotek. Den tid han kunde anslå till vetenskaplig forskning var ringa, då admi- nistration och anläggningsarheten i hög grad togo honom i anspråk, men han fort— satte på lediga stunder de systematiska och växtgeografiska undersökningar, han se- dan länge bedrivit. När sedermera personalen, sedd från kommunens synpunkt, var fulltalig, bestod den av prefekt, amanuens, skrivbiträde och vaktmästare. Alla kraf- ter måste nu inriktas på att av de omfattande, oordnade samlingarna skaffa ett an- vändbart herbarium samt att ordna och katalogisera biblioteket. Det dröjde icke länge, förrän prefekten knöts till högskolan som professor, och han har de senaste 11 åren haft en sådans fulla tjänstgöring, men samtidigt utan ytterligare hjälp be— stridit sin syssla som föreståndare för trädgården och dess institution. Att dessutom i nämnvärd grad ägna sig åt hortikulturell forskning har varit honom omöjligt. Amanuensen har helt tagits i anspråk som konservator och för kontrollbestämning av nyuppdraget material, där fortfarande ofantligt mycket återstår att göra. Även om den akademiska undervisningen upphör, kan prefekten icke ensam svara för den vetenskapligt hortikulturella forskning, för vilken trädgården erbjuder stora möjlig- heter. Han måste vid sin sida ha forskare som, obundna av administrativa plikter, ostört och självständigt kunna ägna sig åt vetenskapligt arbete.

Prefekten har för skötseln av odlingarna under sig en överträdgårdsmästare, 2 träd- gårdsmästare, 1 förman för klippträdgården, 7 årsanställda och under vegetations- perioden (mars—okt.) ytterligare 14 a 15 arbetare och arbeterskor samt 2 parkvak- ter. Vi förfoga alltsä i Göteborg över en stor botanisk trädgård. I denna odlas f. n. bortåt 10000 olika växter, icke få för första gången i Sverige; den odlade ytan är ca 11 ha; institutionen inrymmer ett mycket stort herbarium, ett aktningsvärt biblio- tek, som tar särskild hänsyn till systematik, växtgeografi och hortikultur och där ledande tidskrifter inom dessa områden stå till förfogande. Även goda, moderna kul- turhus finnas. Sedan den nya flygel, som endast väntar på byggnadstillstånd för att uppföras, blivit färdig, och högskolans institut upphört med sin undervisning och fått ny gestalt, kan trädgården erbjuda nya, goda arbetsplatser. De bästa möjligheter för vetenskaplig, hortikulturell verksamhet äro alltså för handen som, om tillräck— liga arbetskrafter finnas, måste komma att ge värdefulla resultat. Jag har förslagsvis

tänkt mig tvenne vetenskapligt utbildade assistenter, av vilka en bör vara fullt hemma- stadd i genetikens teori och praxis.

Att Göteborgs stad skulle nyinrätta dylika rent vetenskapliga tjänster får anses otänkbart. Av dem kan kommunen som sådan icke förväntas draga någon påtaglig nytta. Staden avlönar vid sina museer ett antal tjänstemän, vilka i första rummet äro allmänhetens tjänare och för att kunna fylla denna uppgift också måste äga veten- skaplig utbildning, men sitt vetenskapliga arbete förväntas de till huvudsaklig del utföra på fritid; det är en biprodukt, visserligen välkommen, men icke nödvändig för tjänstens behöriga skötsel.

Göteborgs stad har lagt ned över 1 milj. kronor på Botaniska trädgården och be- strider med uttaxerade medel den årliga driftskostnaden, f. n. omkr. 170 000 kronor. Det bör vara ett allmänt svenskt intresse, att de resurser, som härmed ställas till för- fogande, effektivt utnyttjas i den vetenskapliga forskningen. Till ett pris av ett par assistentlöner skall detta kunna ske på ett vida bättre sätt än hittills varit möjligt.

Kommittén. Som framgår av nyss citerade inlaga bör forskningsarbetet vid Göteborgs botaniska trädgård på grund av trädgårdens syfte och spe- ciella betingelser ha en utpräglat hortikulturell inriktning. Det finnes också i vårt land knappast någon annan botanisk institution mer ägnad för studiet av vetenskapligt hortikulturella frågor, såsom park- och trädgårdsväxternas systematik och historia, deras härdighet, odlingsbetingelser och odlingsvårde. Med hänsyn till det stora allmänna värdet av dylika undersökningar synes det kommittén, att staten bör åtaga sig vissa ekonomiska förpliktelser för att därigenom möjliggöra ett intensivare vetenskapligt utnyttjande i denna riktning av trädgårdens stora resurser. Efter samråd med representanter för styrelsen för trädgården finner kommittén prefektens förslag, att staten skulle åtaga sig avlönandet av två forskningsassistenter, innebära en lösning, varigenom staten för en ringa kostnad skulle kunna i högsta grad öka det vetenskapliga utbytet av den dyrbara och förnämliga kommunala institu- tion, som Göteborgs botaniska trädgård utgör. På så vis skulle också på för staten utomordentligt förmånliga villkor en forskningsgren effektivt stöd- jas, för vilken annars säkerligen i en snar framtid en helt ny och kostsam institution bleve ofrånkomlig.

Kommittén föreslår sålunda, att staten beviljar medel för avlönandet av två förste assistenter vid Göteborgs botaniska trädgård. Dessa skola biträda prefekten i hans vetenskapliga verksamhet och en av dem bör vara fullt hemmastadd i genetikens teori och praxis. Såsom villkor för erhållandet av ett dylikt statsbidrag synes från statens sida böra uppställas, att Göteborgs stad du innehavaren av prefekttjänsten fordrar full professorskompetens.

förslag. De sakkunigas hemställan.

Årligen återkommande kostnader.

Den naturvetenskapliga publiceringsnämnden (s. 60).

Anslag till den naturvetenskapliga publice-

Traktamenten, reseersättningar m. m. för den naturvetenskapliga publiceringsnämnden . . . . Härifrån avgår naturvetenskapernas del i under- stödet till utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker samt riksmuseets anslag till framställning av planscher och tryckning av publikationer, sammanlagt i runt tal ......

Den marinbiologiska forskningen (s. 87).

Anslag till den marinbiologiska kommissionens förfogande för att bestrida kostnader för un- dersökningsfartyget (personal, drift, nyan- skaffning och underhåll av vetenskaplig ut- rustning) ................................ Traktamenten, reseersättningar m. m. för den

Göteborgs botaniska trädgård (s. 112).

))

))

ringsnämndens förfogande ................ kronor 300 000

3 000

40 000

kronor 36 000

Arvoden till två förste assistenter ............ kronor

marinbiologiska kommissionen ............ » 1 000 Personal- och materielanslag för Kristinebergs

zoologiska station ........................ » 30800 Befattningar för den marinbotaniska verksam-

heten ................................... » 16 200 Personal- och årsanslag för Göteborgs natur-

historiska museum ....................... » 9 200

Utbildning av laboratoriebiträden (s. 108).

Statsbidrag till lärarlöner ................... kronor 49000 Statsbidrag till driftskostnader .............. » 6 000

Kap. 6. Sammanfattning av kostnaderna för kommitténs

263 000

93 200

55 000

14 400

.? Summa årligen återkommande kostnader, kronor 425 600

Den marinbiologiska forskningen (s. 87).

Undersökningsfartyg ....................... kronor 250 000

Kristinebergs zoologiska station . . . . . . . . . . . . . . >> 383 000

Marinbotanik.............................. » 5000 638000 Utbildning av laboratoriebiträden (s. 108).

Anskaffning av undervisningsmateriel ........ kronor 110 000

Summa engångskostnader, kronor 748 000

Naturvetenskapliga forskningskommittén hemställer härmed, att formerna för publicering av naturvetenskapliga doktorsavhandlingar reformeras i enlighet med kommitténs förslag i kapitel 1,

att en naturvetenskaplig publiceringsnämnd, anknuten till statens natur- vetenskapliga forskningsråd, inrättas samt att till dess förfogande ställes anslag i enlighet med kommitténs förslag i kapitel 2,

att den marinbiologiska forskningen stödjes i enlighet med kommitténs förslag i kapitel 3,

att åtgärder för förbättrad utbildning av laboratoriebiträden vidtagas i en- lighet med förslag i kapitel 4 samt

att verksamheten vid Göteborgs botaniska trädgård främjas genom inrät- tandet av två assistentbefattn-ingar (se kapitel 5).