SOU 1975:83

Stålindustrins arbetsmiljö

Till statsrådet och chefen för industridepartementet

Kungl. Maj: t bemyndigade den 31 augusti 1972 chefen för industridepar- tementet att tillkalla sakkunniga för att utreda vissa frågor inom järn- och stålområdet. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departements- chefen, statsrådet Johansson, den 1 september 1972 som sakkunniga ekon.lic. John Ekström, tillika ordförande, kommunalrådet Börje An- dersson, dåvarande utredningschefen, nuvarande statssekreteraren Allan Larsson, direktör Nils Lundqvist, direktör Ragnar Sundén, direktör Johan Söderberg samt chefingenjör Gunnar Åberg. Sundén entledigades på egen begäran den 16 januari 1973. Samma dag förordnades direktör Lars Nabseth att vara ledamot av utredningen.

Som sekreterare åt utredningen förordnades departementssekreterare Olof Rydh.

Till utredningen har som experter knutits kommerserådet Rutger Croneborg, för de frågor som rör Sveriges avtal med Kol- och stålgemenskapen (CECA), samt direktör Sten Forslund, ingenjör Egon Magnusson, ombudsman Ove Thörnberg och direktör Vulf Wohrne, för den del av uppdraget som avser stålindustrins arbetsmiljö.

Utredningen har tidigare avlämnat rapporterna Övergången till ett med den europeiska kol- och stålgemenskapen (CECA) gemensamt prissätt- ningssystem och Stålindustrins framtida utveckling behovet av särskil- da undersökningar och information.

Enligt sina direktiv skall utredningen också låta genomföra en inventering av stålindustrins arbetsmiljö samt låta belysa behovet av miljöförbättrande åtgärder. Detta arbete har på utredningens uppdrag utförts av en särskild arbetsgrupp bestående av ledamoten Åberg, ordförande, samt experterna Forslund, Magnusson, Thörnberg och Wohrne. I arbetet har också deltagit utredningens sekreterare. Utredning- en får härmed överlämna den av arbetsgruppen utarbetade rapporten. Utredningen har inte funnit anledning att ta ställning till de i rapporten framförda bedömningarna och förslagen. Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm den 25 september 1975 John Ekström

Börje Andersson Lars Nabseth Allan Larsson

Johan Söderberg Nils Lundqvist Gunnar Åberg /Olof Rydh

1. Sammanfattning av utredningsresultaten

1.1. Stålindustriarbetarnas upplevelse av arbetsmiljön

För kartläggningen av de anställdas uppfattning om arbetsplatsens miljösituation genomfördes våren 1973 en enkät per post. Till enkätun- dersökningens urval utplockades var 10:e kollektivanställd inom de aktuella avdelningarna. Svarsfrekvensen uppgick till 83,8 %.

I enkätformuläret specificerades en rad frågor om arbetshygieniska och ergonomiska miljöfaktorer, om arbetet ansågs vara psykiskt påfrestande, om arbetet medförde stora Olycksfallsrisker och slutligen några faktafrå- gor rörande de sanitära förhållandena. Frågorna skulle besvaras med utgångspunkt i resp. deltagares egna erfarenheter från arbetsplatsen.

Utredningsresultaten visade att de arbetshygieniska problemen upplev- des vara de dominerande. Inom detta område var det främst tre miljöfaktorer, nämligen buller, luftföroreningar och klimat som gav upphov till de största besvären. Buller upplevdes främst vid martinverk och elektrostålverk samt vid plåt-, ämnes-, rör- och bandvalsverk. Bland luftföroreningama upplevdes damm och rök som klart mest besvärande och framför allt då inom stålverk, masugnar samt sinter— och jämsvamp- verk. Gaser upplevdes också vara ett problem, men med betydligt lägre besvärsfrekvens. Denna faktor var mest framträdande vid masugnar, jämsvampverk och sinterverk. Inom klimatområdet dominerade problem med drag och temperaturväxlingar, medan värme, kyla och strålningsvär— me erhöll lägre besvärsfrekvenser. Klimatfaktom upplevdes totalt sett som mest besvärande inom stålverk och masugnar.

Det i storleksordning näst största problemområdet var Olycksfallsris- kerna. Olycksfallsriskerna upplevdes främst inom stålverk, därefter kom plåt-, band-, medium- och ämnesvalsverk. De vanligaste typerna av risker var bränn- och klämskaderisker samt traversproblem. Brännskaderisken upplevdes främst vid stålverk och masugnar, medan klämskaderisken företrädesvis förekom inom valsverken. Problem med travers förekom i båda verksamheterna.

Den ergonomiska belastningen genom felaktiga arbetsställningar, tunga lyft etc. upplevs som ett tredjehandsproblem. Problemen upplevs som svårast vid vissa valsningsoperationer inom bl. a. rör-, medium- och plåtvalsverk. I andra hand kommer stålverken och en tredje besvärsnivå finns inom bl. a. jämsvampverk och skrothantering.

Enkäten omfattade också frågor om huruvida arbetet upplevdes som hetsigt och psykiskt påfrestande samt orsakerna till denna typ av belastning. Av svaren framgick att miljön upplevs som mest hetsig och psykiskt påfrestande vid olika valsningsoperationer (medium-, band-, ämnes-, plåt- och götvalsverk). Arbete i stålverk kommer därefter, medan arbete vid masugnar, jämsvampverk och skrothantering synes vara minst psykiskt påfrestande. Orsaken till den psykiska belastningen anges i första hand vara de fysiska hälsoriskerna såsom rök, drag, luftförore- ningar och buller. En i storleksordning andra grupp av orsaker till psykisk belastning anges vara skiftarbete, medan hårt uppskruvad arbetstakt och enformigt, ointressant arbete är det i storleksordning tredje orsaksområ- det.

Arbetet upplevs som mest stimulerande och intressant inom stålverk. Orsakerna anges i första hand vara omväxlande arbetsuppgifter och självständigt arbete. Mest negativ i sin uppfattning var personalen inom rör-, medium- och götvalsverk och de främsta orsakerna därtill anges vara enformiga och monotona arbeten samt olika fysiska miljöfaktorer.

Inom stålindustrin är totalt ca 50% Sysselsatta i skift. I de varma avdelningarna är däremot huvuddelen Skiftgående. Enkätundersökningen omfattar därför även frågor angående inställningen till skiftarbete. Majoriteten av deltagarna var positivt inställda till skiftgång. Tvåskiftsar- bete upplevdes vara den mest positiva skiftsformen medan någon skillnad mellan tre- och fyrskiftsformerna inte kunde konstateras.

För att ytterligare konkretisera den aktuella miljöbelastningen efterfrå- gades ivilken utsträckning man ansåg att rådande förhållanden medfört någon form av hälsostöming samt vilken miljöfaktor man trodde var orsaken till uppkommen ohälsa.

Av samtliga tillfrågade angav ungefär hälften att de erhållit skada eller ohälsa av någon miljöfaktor i arbetet. Den form av ohälsa som anges vara vanligast är hörselskador. Besvär med leder—muskler—rygg är den därnäst främsta typen av angiven ohälsa. Den miljöfaktor man i första hand anger som orsak till rygg- och ledsjukdomar är stor ergonomisk belastning. I svaren anges ofta också drag som orsak till sådana belastningssjukdomar. Orsaken till sjukdomar i eller besvär från magen, som är det i storleksordning tredje området, är svår att klargöra med hjälp av enkätmetoden. Den psykiska belastningen anges dock vara den domine- rande orsaken. En annan faktor anges vara damm och rök. Ett klart samband mellan den fjärde sjukdomsgmppen luftvägssjukdomar — och luftföroreningama framgår klart.

1.2. Miljöproblem inom stålindustrins olika avdelningar

För att ytterligare belysa de olika miljöproblemen har också inhämtats resultat från genomförda mätningar inom stålindustrins olika avdelningar. Materialet har erhållits dels via företag, dels via svenska institutioner verksamma inom arbetsmiljöområdet.

Materialet visar att miljöproblemen domineras av två faktorer, nämli-

gen luftföroreningar och buller. Mätresultaten antyder att buller utgör ett generellt större miljöproblem från risksynpunkt — än luftföroreningar. Detta kan konstateras vid en jämförelse mellan de uppmätta buller— och föroreningsnivåerna och de hygieniska gränsvärdena. Bullernivån översti- ger sålunda inom stora delar av stålindustrin de av arbetarskyddsstyrelsen fastställda normerna.

Bland aktuella partikulära luftföroreningar kan nämnas olika metaller och kristallin kiselsyra. Av metallerna är i första hand järn, mangan, bly, krom, vanadin, zink och nickel aktuella. Genomförda mätningar visar att framför allt järnoxidhalten i luften kan överskrida det hygieniska gränsvärdet. Föroreningsnivån för de andra nämnda metallerna kan i vissa sammanhang överskrida resp. gränsvärde, men var och en ligger de oftast under detta. För en adekvat bedömning av miljösituationen måste emellertid hänsyn tas till den s. k. hygieniska summationseffekten, vilken är aktuell för flera av de förekommande metallföroreningarna. Om hänsyn tas till detta erhålls föroreningsnivåer som relativt ofta överskri— der gällande normer.

Under senare år har omfattande mätningar genomförts inom bl. a. stålverken för att klargöra eventuella risker för yrkessjukdomen silikos. Dessa mätningar, som genomförts inom ramen för arbetarskyddsstyrel- sens silikosprojekt, visar att silikosrisk föreligger vid rivning och ommurning av ugnar och Skänkar, tegelsågning, brukberedning och gjutning. Ca 70% av de i arbetarskyddsstyrelsens studie undersökta personerna (195) utsattes för en dammexposition som överskred gällande hygieniska normer.

Det dominerande gasproblemet inom stålindustrin utgörs av koksgas, hyttgas etc. och rökgaser från bl. a. ugnar. Problem med gaser förekom- mer därför framför allt vid masugnar och inom järnsvamp— och sinterverk. I dessa verksamheter bildas resp. används hyttgas eller koksgas. Inom flera avdelningar visar genomförda mätningar koloxidhalter överstigande det hygieniska gränsvärdet. Även svaveldioxid har varit föremål för mätningar. Oftast har låga halter konstaterats.

Vid upphettning av tjära och tjärprodukter frigörs 3,4 benspyren. Mätningar som genomförts inom flera avdelningar uppvisar förekomster av detta ämne, och förhållandevis höga halter har också kunnat konstateras. Något hygieniskt gränsvärde finns ej. Eftersom ämnet anses vara cancerframkallande måste ett så lågt värde som möjligt eftersträvas.

Några utredningar angående förekomst och effekt av hudirriterande ämnen inom stålindustrin har inte kunnat erhållas. Emellertid kan de höga dammhalter, som är vanliga inom många av stålindustrins lokaler, väntas bidra till olika former av hudbesvär dels genom mekanisk retning av huden, dels p. g. a. att flera av de metaller som finns i dammet orsakar hudsjukdomar i form av retande eller allergiska eksem. Hudbesvären försvåras ytterligare av den starka värmestrålning som ofta förekommer inom stålverken. Denna medför att huden torkar och spricker varvid uppkomsten av olika hudskador och -sjukdomar underlättas.

Ett klart avgränsat tredje miljöområde från belastningssynpunkt utgör klimatet. Här är det framför allt värme, kyla, strålningsvärme,

temperaturväxlingar samt drag som orsakar problem. Temperatur- och dragproblem förekommer inom alla verksamheter inom järn- och stålindustrin. Smältningsprocesserna i masugnar och stålverk bidrar till mycket påtagliga och ibland extrema värmebelastningar. Exempelvis kan nämnas att man invid tapprännorna vid masugnar, där personal tidvis arbetar, med globtermometer uppmätt ca 180 grader och ca 10 meter därifrån 34 grader. Den allmänna värmebelastning, som är betydande inom stora delar av stålindustrin, medför också en lägre fysisk presta- tionsförmåga. Under svåra betingelser kan ibland inträffa rubbningar av kroppsfunktionerna.

Drag förorsakas till en del av de stora temperaturskillnaderna i lokalerna och försvåras ytterligare av öppna dörrar och portar samt allmänventilerande fläktar.

Den ergonomiska belastningen i form av felaktig arbetsställning, tunga lyft, etc. utgör det i storleksordning fjärde miljöproblemet. De relativt få genomförda undersökningarna tyder på att arbetet ivissa sammanhang framför allt i kombination med en samtidig värmebelastning är att beteckna som tungt. Genom inventeringen kunde också konstateras att fasta arbetsplatser såsom manöverhytter och travershytter etc. ivissa fall är behäftade med ergonomiska felaktigheter.

Belysningssituationen har varit föremål för en omfattande kartlägg- ning. Förhållandena måste allmänt sett betecknas som otillfredsställande. Den dåliga belysningen beror i hög grad på de stora mängderna damm och rök i lokalerna, som absorberar ljus och nedsmutsar armaturen. Dessutom blir väggar och tak mörka, vilket medför att ljusutbytet ytterligare försämras.

1.3. Jämförelser mellan upplevd och faktisk miljösituation. Gradering av miljöproblemen från åtgärdssynpunkt

För det miljöförbättrade arbetet är det nödvändigt att genomföra en gradering av de miljöbelastningar som personalen upplever och utsätts för. En sådan gradering av stålindustrins miljöproblem har genomförts utifrån det objektiva utredningsmaterial som inhämtats. I enkätundersök- ningen förekom också en direkt fråga om vilket miljöproblem man i första hand ville att företaget skulle åtgärda.

Totalt sett föreligger en god överensstämmelse mellan den faktiska och den upplevda miljösituationen. Buller och luftföroreningar är de två miljöfaktorer som de anställda angivit orsaka de största miljöproblemen, medan buller i större utsträckning anges som orsak till ohälsa än luftföroreningar. Luftföroreningar är dock det problem, som de anställda i första hand vill att man åtgärdar. Betydligt lägre prioriteras åtgärder mot buller. Detta förhållande är inte förvånande, eftersom bullrets effekt på människan sedan flera årtionden är välkänd, medan många luftförore- ningars verkan fortfarande inte är klarlagd. Luftföroreningar anges också vara en större bidragande orsak till psykiska belastningar än buller. Ett tredje miljöområde utgör klimatet. Där dominerar olika former av

_ mvg-J..” ..,

temperaturbelastningar före problem med drag. Trots detta vill persona- len i första hand se åtgärder mot drag före åtgärder mot andra typer av klimatproblem. Detta beror sannolikt på dragets nära anknytning till ventilations— och luftföroreningsproblemet. Någon skillnad mellan olika klimatfaktorer som angiven orsak till ohälsa har inte kunnat konstateras.

För att ytterligare belysa behovet av miljöförbättrande insatser har utredningen också försökt klargöra vilka avdelningar inom stålindustrin som från miljösynpunkt är mest belastade. Miljöförhållandena är sanno- likt mest otillfredsställande inom stålverk (elektrostålverk, konverterverk och martinverk) och vid masugnar medan valsverken totalt sett har en gynnsammare miljösituation. Av de olika valsverken synes miljösituatio- nen vara 'minst tillfredsställande inom band-, medium- och plåtvalsverk, medan rör- och trådvalsverk har bättre miljöförhållanden. Även inom resp. avdelning var överensstämmelsen god mellan upplevda problem, prioriterade åtgärder och de faktiska miljöförhållandena.

1.4. Möjligheter till bättre arbetsmiljö

Arbetsmiljön inom järn- och stålindustrin orsakar besvär och inger oro hos stora delar av personalen och kan ivissa fall också förorsaka olika former av yrkessjukdomar. En otillfredsställande arbetsmiljö bidrar sannolikt också till ökad frånvaro, ökad personalomsättning och en försvårad rekrytering av personal. Det är därför naturligt att dagens företagsledning är ense med arbetstagarna om det stora behovet av att skapa en god arbetsmiljö.

Ett miljöförbättrande arbete måste i ett första steg leda till att personalen inte löper risk för fysisk eller psykisk ohälsa. På sikt måste dock målsättningen vara att reducera alla förekommande miljöproblem till en sådan nivå, att dessa över huvud taget inte förorsakar personalen några besvär. Arbetet skall dessutom upplevas som stimulerande och intressant.

Arbetsmiljöproblemen kan åtgärdas på i huvudsak tre olika sätt. Den första metoden är att förhindra miljöproblemets uppkomst genom val av lämpliga produktionsprocesser eller genom utveckling av befintliga processer. En annan metod är att förhindra spridning av miljöproblemet, t. ex. genom inkapsling eller avskärmning av källan, när det gäller luftföroreningar kompletterat med punktventilation. Att förhindra ver- kan av miljöproblemet, som utgör det tredje sättet, innebär att man med hjälp av efterhandsåtgärder försöker hindra farlig påverkan. Detta kan ske bl. a. genom utspädning av luftföroreningar medelst allmänventilation, ljudabsorberande material på tak och väggar för att reducera bullrets efterklangtid, övervakning av processer via tät och ventilerad hytt och — i sista hand personlig skyddsutrustning.

För att utreda de tekniska möjligheterna till en bättre arbetsmiljö engagerades specialister inom skilda ämnesområden. Experternas arbete skulle ge svar på följande frågor:

a)I vilken utsträckning kan man utifrån idag känd teknik utveckla metoder för att reducera eller eliminera befintliga miljöproblem?

b) Vilken produktionsteknik kommer vi att ha inom 1990-talets stålin-

dustri? Vilka förändringar är att förvänta från miljösynpunkt? Vilket utvecklingsarbete fordras för att uppnå bra arbetsmiljö inom 90—talets stålindustri?

1.4.1. Möjligheter att förbättra dagens miljösituation

Denna första del av utredningen begränsades till de tre mest framträdan- de miljöproblemen, nämligen luftföroreningar, buller och klimat. Ett totalangrepp på dessa problem kommer dock sannolikt att medföra att även en stor del av de övriga miljöproblemen samtidigt minskas.

För att minska mängden luftföroreningar i stålverkens lokalluft används i mycket stor utsträckning allmänventilation utspädningsventi- lation. Utredningen visar att det fordras mycket stora mängder tillförd luft för att ge ett tillfredsställande resultat, varför denna metod ej kan betraktas som framkomlig. Allmänventilation med hjälp av öppna portar o. d. medför dessutom alltid en okontrollerad tillförsel av luft med drag- och kylproblem som följd.

En förbättrad kåpning av ugnar och annan utrustning går att utföra. För att kåporna skall kunna anpassas till befintlig utrustning fordras dock i vissa fall omfattande förändringar och ombyggnader. Genom en ökad användning av lämpligt utformade kåpor och huvor kan också en förbättrad verkningsgrad på avsuget luftflöde erhållas. Detta minskar storleken på erforderliga avskiljare. Lämpligt utformade inkåpningar kan också ge en förbättrad ljuddämpning vid t. ex. ljusbågsugnar och vissa maskiner. Dessa typer av inkåpningar finns idag endast i begränsad omfattning på befintlig produktionsutrustning.

Vad gäller bullersituatianen är utredningens slutsats att ett realistiskt mål för arbetsplatser i produktionshallar är att man når den s. k. ekvivalenta ljudnivån, 85 dB (A), genom att dämpa varaktigt buller till lägre värden, medan kortvariga ljud tillåts överskrida gränsvärdet. Möjligheterna att hindra bullrets uppkomst är begränsade eftersom detta ofta skulle fordra omfattande förändringar av arbetsprocessen. Man är därför i första hand hänvisad till sekundära åtgärder såsom avskärmning av redan alstrat buller. Lämpliga lösningar för dämpning av ljudkällan finns dessutom sällan utarbetade. Det är därför av väsentlig betydelse dels att införa kända lösningar på bullerproblem, dels att genom utvecklings- arbete få fram användbara metoder för bullerdämpning av för stålverken speciella maskiner och utrustning. I det första fallet kan lösningar hämtas från andra branscher; detta gäller exempelvis bullerdämpning av fläktar, motorer och hydraulik. I det senare fallet innebär arbetet att man tillämpar känd akustisk teknik för dämpning av bulleralstring och bullerstrålning på utvalda bullerkällor.

Arbetsklimatet kan förbättras med många sinsemellan olikartade åtgärder. Inom många industrier är möjligheterna stora att med lokala åtgärder förbättra arbetsplatsens klimat. Dessa åtgärder innebär dock

oftast att man endast kapar de värsta topparna. Den stora komplexiteten i metallurgiska processer och maskinutrustning binder mycket starkt arbetsförhållandena och medför att radikala förändringar endast kan åstadkommas i samband med nybyggnad eller stora ombyggnader. Å andra sidan kan anföras att stålindustrins arbetsmoment kännetecknas av en stor frihet och rörlighet inom arbetsuppgifternas ram, vilket ger stort spelrum för lösningar av skilda slag på många arbetsmiljöproblem.

1.4.2. Möjligheter till bättre arbetsmiljö i morgondagens stålindustri

Produktionspraxis i 1990-talets järn- och stålindustri är naturligtvis svår att skissera. Om man utgår från målsättningen att miljön ej skall orsaka några hälsorisker och samtidigt upplevas som stimulerande har de till utredningen knutna specialisterna föreslagit två alternativ av metallurgisk processkedja. Det första alternativet omfattar masugn och satsvisa processer och har många drag gemensamma med dagens moderna stålverk. Det andra alternativet omfattar smältreduktion som det första steget i en kontinuerlig processkedja från slig till ämne. Förutsättningarna för detta senare alternativ förbättras av att man bedömer det vara realistiskt att en framtida framställning av ämnen kommer att ske medelst stränggjutning med en direkt eller indirekt koppling till valsverk. Ett steg på denna väg har provats och befunnits lovande. Denna princip innebär att den platta stången klipps i ämneslängder, vilka efter temperaturutjämning direkt valsas i ett specialvalsverk till ämnen. Detta verk kan leverera såväl platta ämnen i olika bredder för plåt- och bandvalsning som kvadratiska ämnen för t. ex. stång- och trådvalsning. Ett första prototypverk kommer snart att tas i drift i Sverige.

En radikal möjlighet att eliminera de i dagens stålverk förekommande fysiska miljöfaktorerna är att innesluta hela processkedjan i en sluten och ”tät” lokal. Detta innebär att processkedjan måste vara så utformad att man i största möjliga utsträckning eliminerar manuellt arbete. Behovet av manuella ingripanden bör begränsas till avhjälpande av uppkomna fel samt underhåll och översyn.

Genom sådana processanordningar bör mycket höga anspråk på arbetsmiljön kunna uppfyllas". Risker finns för att arbetet skall uppfattas som alltför styrt, vilket motarbetas genom hög utbildningsnivå och arbete i lag samt ett ökat inflytande för de anställda. Troligen kommer arbetet i det kontinuerliga verket att upplevas väl så stimuleran- de som arbetet i det repetitiva, satsvisa verket.

En radikal förbättring av arbetsmiljön inom stålindustrin kräver ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete. Frågan om inriktningen, utformningen och organisationen av ett sådant arbete har relativt utförligt behandlats i expertbilagorna. Enligt utredningens mening bör de där framförda förslagen kunna utgöra en god grund för diskussioner mellan berörda parter rörande det framtida FoU-arbetet inom arbetsmil- jöområdet.

2. Svensk stålindustri — en kort översikt

I detta kapitel redovisas vissa data för den svenska stålindustrin. Avsikten är inte att ge en totalbild av branschens nuläge och utveckling. En sådan redovisning ligger helt utanför utredningens uppdrag. Det har emellertid ansetts angeläget att ge de läsare som normalt inte sysslar med frågor rörande stålindustrin visst bakgrundsmaterial rörande branschstrukturen och produktionsprocessen. Vad avser framtidsperspektiven på branschens utveckling hänvisas till utredningens tidigare publicerade betänkande Stålindustrins framtida utveckling (SOU l974:78). Produktionsproces- sen beskrivs endast fram t. o. m. varmbearbetningen. Beskrivningen har koncentrerats till de delar av processen som har särskild betydelse från arbetsmiljösynpunkt.

Till svensk stålindustri — såsom den definieras i den officiella statistiken — räknas 18 företag med totalt något över 30 produktionsen- heter. Det totala antalet anställda uppgår till omkring 50000, vilket motsvarar ca 5 % av industrisysselsättningen i landet.

Jämfört med den svenska industrin i genomsnitt karaktäriseras stålindustrin av stora företag och produktionsenheter. Inom branschen hade sålunda år 1970 endast 5 företag mindre än 500 anställda. Storföretagen, dvs. företag med fler än 500 anställda, svarade samma år för 98 % av såväl sysselsättningen som produktionen i branschen. Inom hela den svenska industrin var motsvarande andelar för storföretagen omkring 55 %.

Av produktionsenheterna inom stålindustrin hade år 1970 hälften flera än 1 000 anställda. Dessa enheters andelar av branschens sysselsättning och produktion var 85 %. För hela industrin var motsvarande andelar 27 %.

Stålverken uppvisar vad gäller lokaliseringen en stark koncentration till Mellansverige. Sålunda svarar fem län — Gävleborgs, Kopparbergs, Värmlands, Västmanlands och Örebro län — för tillsammans drygt tre fjärdedelar av sysselsättningen i branschen. Lokaliseringen är i stor utsträckning betingad av historiska faktorer, främst den tidigare bind- ningen till malm- och skogstillgångar. Denna bindning har numera upphört vad gäller skogen och försvagats beträffande malmen, och kustlokalisering framstår numera i de flesta fall som fördelaktig med tanke på såväl in- som uttransporter. De tre stålverk som har etablerats under de senaste femtio åren är också alla lokaliserade till kusten.

Stålverken har i flertalet fall mycket stor betydelse för sysselsättningen inom de regioner där de är belägna. Som exempel kan nämnas att stålindustrin år 1970 svarade för mer än 10 % av industrisysselsättningen i sex län (Södermanlands, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län). I 16 kommunblock var samma är över hälften av de industrisysselsatta verksamma inom stålindustrin. I fem kommunblock Storfors, Hagfors, Munkfors, Fagersta och Hofors var motsvarande andel ca 90 % eller däröver.

2.1. Sysselsättning

Som nämnts sysselsätter stålindustrin ca 50 000 personer. Sysselsätt- ningen i branschen ökade fram till omkring mitten av 1960-talet men har därefter minskat något. Enligt Järnbruksförbundets statistik minskade sålunda antalet arbetstimmar med 16 % mellan år 1965 och år 1973. Detta motsvarar med hänsyn tagen till de arbetstidsförkortningar som genomförts under perioden — en nedgång i antalet anställda med ca 7 %. Det kan vidare noteras att antalet arbetare inom branschen samvarierar med konjunktursvängningarna. Som exempel kan nämnas att antalet arbetare mellan åren 1968 och 1969 steg med 5 % för att år 1971 och 1972 åter minska med 4% resp. 3 %. År 1973 och 1974 steg antalet arbetare ånyo (+ 1 resp. + 4 %).

Jämfört med industrin i övrigt är andelen kvinnlig arbetskraft låg inom stålindustrin, ca 10 % mot drygt 20 % inom hela industrin. Särskilt bland de kollektivanställda är den manliga dominansen stark. Under senare år har dock andelen kvinnlig arbetskraft ökat kraftigt även inom detta område. Enligt J ärnbruksförbundets statistik var år 1973 närmare 9 % av arbetarna kvinnor jämfört med drygt 5 % fem år tidigare. Dessa siffror avser årsarbetare. Vad gäller anställda personer torde andelen kvinnor vara något högre.

Av stålverkens anställda var år 1973 närmare en tredjedel tjänstemän. Sett över den senaste tjugoårsperioden har andelen ökat med ca 10 procentenheter.

Inom stålverken har sedan länge skett en kontinuerlig ökning av förädlingsgraden. Detta har bidragit till att den del av stålverksarbetarna som är verksamma inom de 5. k. egentliga jämverksavdelningarna, främst metallurgiska avdelningar och varmbearbetningsavdelningar, minskat nå- got. De metallurgiska avdelningarna sysselsatte år 1973 13 % av de vuxna manliga arbetarna. Motsvarande andel vid varmbearbetningsavdelningarna var 21 %.

Personalomsättningen inom stålindustrin är starkt konjunkturberoen— de. Medan rörligheten lågkonjunkturåren 1968, 1971 och 1972 var 13—14 % av antalet anställda, var den hela 24 % åren 1969 och 1970. Personalomsättningen inom stålverken ligger dock klart under genomsnit— tet för den svenska industrin.

2.2. Konsumtion, produktion och utrikeshandel

Tillförseln av handelsfärdigt stål till den svenska marknaden uppgick år 1974 till 4,6 milj. ton. I råstålsvikt motsvarar detta ca 6,3 milj. ton. Detta innebär en genomsnittlig stålförbrukning per person och år på över 700 kg, vilket är den högsta per capita—förbrukningen i världen. Totalt utgör dock den svenska stålförbrukningen mindre än 1% av världsförbruk— ningen.

Under perioden fr.o.m. år 1950 har den svenska stålförbrukningen ökat med i genomsnitt något över 5 % per år, vilket är en något lägre ökningstakt än för världskonsumtionen i dess helhet. Denna relativt sett låga tillväxttakt delar dock Sverige med flera andra högt industrialiserade länder. Det kan noteras att den s.k. stålintensiteten, dvs. stålåtgången i produktionen, nådde sin topp i Sverige redan i början av 1960-talet. Minskningen i stålintensiteten sammanhänger med förskjutningar såväl inom industriproduktionen som mellan industrin och övriga sektorer i samhällsekonomin. Den svenska tillförseln, produktionen och utrikeshan- deln med handelsfärdigt stål framgår av tabell 2.1.

Tabell 2.1 Försörjningsbalanser för handelsfärdigt stål åren 1950, 1960, 1970 och 1974. Tusen ton

År

1950 1960 1970 1974 Produktion 957 2 163 3 919 4 313 Export 117 530 1 354 1 818 Import 583 1 153 1696 2 136 Tillförsel 1423 2 786 4 269 4 631

Den svenska råstålsproduktionen ökade under perioden 1950 till 1965 med ca 8 % per år, vilket var betydligt snabbare än världsproduktioneni dess helhet. Under andra hälften av 1960-talet sjönk dock tillväxttakten till endast ca 3 %. De första två åren av 1970-talet skedde t. o. ni. en viss tillbakagång. Under åren 1973 och 1974 skedde dock en kraftig expansion (+ 7 resp. + 6 %).

Av den svenska råstålsproduktionen utgjordes år 1974 30 % av specialstål — legerat stål och olegerat kolstål. Detta är en internationellt sett mycket hög andel. Motsvarande andel torde inte i något annat land överstiga 15 %.

Vad gäller produktionens sammansättning har det skett betydande förskjutningar under de senaste årtiondena. Det mest markanta är här de platta produkternas starka frammarsch. År 1974 utgjordes sålunda 47 % av den svenska stålproduktionen av platta produkter jämfört med 29 % år 1960. Ökningen hänför sig helt till tillväxten av grov- och tunnplåtspro- duktionen och har skett på bekostnad av framför allt stångstål — utom armeringsstål och profilstång, där produktionen ökat i stort sett i samma takt som totalproduktionen — samt banbyggnadsmaterial, söm- lösa rör och smide.

Den stigande produktionen avsätts såväl på den svenska som på den utländska marknaden. Framför allt exporten har ökat mycket starkt, med i genomsnitt resp. 16 % och 10 % per år under 1950- och 1960-talen. Av den totala svenska produktionen exporterades år 1974 42 % jämfört med 25 % år 1960 och 12 % år 1950. Räknat i andel av produktionens saluvärde utgjorde exporten redan år 1970 45 %. Denna differens förklaras av att exporten i högre grad än den totala produktio- nen utgörs av specialstål. Av den totala svenska varuexporten år 1973 svarade stålprodukterna för inemot 10 %.

De dominerande marknaderna för svensk stålexport är Förbundsre- publiken Tyskland, Storbritannien och de nordiska länderna. Av expor- ten går omkring hälften till dessa länder.

De svenska verkens leveranser till den inhemska marknaden 60—65 % av tillförseln — växte i genomsnitt under 1950- och 1960-talen i samma takt som den totala tillförseln. I detta avseende uppvisar Sverige en utveckling som avviker från den som skett i många andra industrilän- der där importens andel av tillförseln ökat markant under de senaste årtiondena.

Stålefterfrågan kännetecknas av en betydande konjunkturkänslighet. Variationer i den svenska efterfrågan har emellertid endast i begränsad omfattning slagit igenom i den inhemska produktionen. Anledningen härtill är att de svenska verken i sämre konjunkturlägen dels kunnat hålla exporten väl uppe, dels kunnat öka sin andel av tillförseln till den svenska marknaden. Detta mönster bröts emellertid under år 1971, då såväl importens andel av tillförseln som exportens andel av produktionen vari det närmaste oförändrade jämfört med år 1970. För första gången sedan år 1958 sjönk den svenska stålproduktionen mellan två på varandra följande år. Under år 1972 ökade importen kraftigt trots att tillförseln till den svenska marknaden var i stort sett oförändrad jämfört med år 1971. Produktionen kunde dock hållas oförändrad genom en betydande exportökning.

Inom järn- och stålverken investerades under perioden 1962—1972 i genomsnitt 570 milj. kr. per år (i 1968 års priser), vilket motsvarar nästan 10 % av den totala investeringsvolymen i svensk industri. Investeringsan- delen har dock varierat kraftigt över tiden; den högsta andelen - ca 13 %, som torde innefatta senare delen av den stora satsningen i Oxelösund noteras för år 1963 och den lägsta — ca 8 % för lågkonjunkturåret 1968. Sedan år 1964 har investeringsvolymen stagnerat och kom inte ens för högkonjunkturåren 1969—1970 upp till 1962—1963 års nivå (för industrin som helhet låg nivån 25 å 30 % högre). Såväl den svaga investeringsutvecldingen som det förhållandet att investeringarna främst inriktats på rationalisering och ökad manufakturering får ses mot bakgrund av den under 1960-talet försämrade lönsamheten vid många företag i branschen. Detta var dock inte enbart en svensk utan en internationell företeelse.

Vinst- och lönsamhetsutvecklingen under senare år kan med undantag för de senaste två åren närmast karakteriseras som svag. De jämförelsevis goda vinståren 1969 och 1970 har inte förmått kompensera

__ ___—mm

de svaga åren 1971 och 1972. I genomsnitt har sålunda bruttovinster och bruttosparande sjunkit med ca 3 % per år under 1968—1972 enligt SCB: s finans- och industristatistik. Under år 1973 steg lönsamheten inom branschen mycket markant. Även år 1974 blev ett vad gäller lönsamheten mycket gott är.

2.3. Produktionsprocessen

Produktionen av handelsfärdigt stål kan mycket förenklat uppdelas i tre steg — råjärnsproduktion, råstålsproduktion samt formgivning genom valsning, smidning och gjutning. I figur 2: 1 ges en schematisk bild av stålframställningen.

Råjäm framställs i masugnar genom reduktion av järnmalm, företrädes- vis i form av sinter. Som reduktionsmedel och bränsle används främst koks, men även olja. Dessutom tillsätts betydande mängder kalk som slaggbildare.

Det ingående materialet matas in från masugnens topp — ugnshöjden kan uppgå till inemot 100 m. Den förvärmda luften, den s. k. blästerluften, sprutas in en bit upp på ugnen. Under reduktionsprocessen sjunker järnet ner genom ugnen. Avtappningen av färdigt råjärn sker genom särskilda s. k. utslagshål vid ugnsbotten. Tappningen tillgår normalt så att man manuellt eller maskinellt slår upp det igenmurade utslagshålet, varefter det flytande råjärnet rinner ut i en skänk via en ränna. Slaggen tappas kontinuerligt genom särskilda slagghål.

Till masugnen hör en omfattande kringutrustning, bl. a. varmapparater och blåsmaskiner för blästerluft, olika gasrenings'anläggningar samt utrustning för lagring och transport av material.

I anslutning till masugnarna finns också i allmänhet sinterverk ochi vissa fall koksverk.

I Sverige finns f.n. 14 masugnar vid 8 anläggningar. I de flesta fall finns också sinterverk i anslutning till ugnarna. Endast ett järnverk har idag eget koksverk, de övriga köper färdig koks. Under år 1975 kommer dock ytterligare ett koksverk att tas i drift.

De svenska masugnarna är små vid en internationell jämförelse den f. n. största ugnen har en nominell produktion på 3 000 ton per dygn eller ca 1 milj. ton per år. De största masugnarna i världen har en produktionskapacitet på omkring 4 milj. ton per år. De två masugnar som planeras för NJA: s Stålverk 80 har vardera en kapacitet på 2 milj. ton. Det kan nämnas att Stålverk 80-projektet också innebär en kraftig utbyggnad av koks— och sinterverken vid NJA.

Den alternativa metoden för framställning av järn ur järnmalm, s.k. direktreduktion, har ännu synnerligen begränsad omfattning. Den svens- ka produktionen av direktreducerat järn, s.k. jämsvamp, uppgick år 1974 till ca 200 000 ton. Produktionen sker vid några få anläggningar.

Råjärnet kan antingen transporteras till stålugnarna i flytande tillstånd eller gjutas till tackor. Vid gutning av tackor hälls råjärnet i gjutformar som sedan vattenkyls.

1 de flesta fall kan det flytande råjärnet inte föras direkt från masugnen till stålugnen. Råjärnet samlas därför i särskilda behållare, s. k. blandare. I dessa hålls järnet vid lämplig temperatur med hjälp av olje— eller gasbrännare. Under transporten till stålugnarna sker också ofta svavelrening. Det flytande råjärnet färskas, dvs. kolhalten sänks, i s. k. konvertrar. För närvarande används härvid i Sverige främst två processer, LD- resp. Kaldoprocessen. Vid dessa processer erfordras inget tillfört bränsle. Färskningen sker genom att syrgas med hög hastighet blåses mot järnbadets yta. (Vid två svenska verk finns även s.k. OBM-ugnar där syrgasen blåses in underifrån genom ugnsbotten.) Genom det värmeener- giöverskott som därvid uppkommer kan även vissa mängder skrot smältas i ugnen. Vid LD-processen kan 25—30 % av utgångsmaterialet chargen — utgöras av skrot, vid Kaldo-processen 40—50 %. Ugnarna tippas vid påfyllning och tappning. Medan LD-ugnarna är statiska under färsknings- processen, roterar Kaldougnarna med ca 30 varv per minut.

I övriga råstålsprocesser — martin- och elektrostålprocesserna — är utgångsmaterialet huvudsakligen skrot. Vid dessa processer måste energi tillföras utifrån. Martinugnarna är oljeeldade. Vid elektrostålprocessen används, som framgår av namnet, elenergi. Tappningen från martinugnar- na, som är fasta, sker genom en tappränna vid ugnsbotten. Elektrostål- ugnarna tippas vid tappningen.

Tidsåtgången per charge varierar kraftigt mellan de olika processerna. Kortast är den för LD-proc'esserna, omkring 1 tim. Kaldoprocessen tar ca 2 tim., elektrostålprocessen ca 3 tim. och martinprocessen 8—12 tim.

Genom den korta chargetiden har konvertrarna i regel mycket hög kapacitet. Som exempel kan nämnas att den f. 11. största svenska LD-ugnen, som har en chargevikt på 100 ton, har en årlig produktions- kapacitet på 900 000 ton. Den största Kaldougnen i landet har en chargevikt på ca 130 ton. Genom den längre processtiden blir dock kapaciteten lägre än för den något mindre LD-ugnen. För närvarande finns i Sverige drygt ett tiotal syrgaskonvertrar vid åtta anläggningar.

Antalet martinugnar uppgår till närmare 30 stycken vid 12 anlägg- ningar. Största chargevikten uppgår till omkring 150 ton.

Av elektrostålugnarna finns främst två olika typer, ljusbågs- resp. induktionsugnar. De senare används huvudsakligen för framställning av höglegerade stål. I ljusbågsugnarna tillförs energin via tre elektroder som går ned i ugnen genom ugnstaket. I induktionsugnarna passerar strömmen en spole som omger ugnen varvid det uppstår elektriska strömmar innei skrotet. De största i Sverige förekommande chargestorlekarna är ca 15 ton. Totalt finns i landet ett fyrtiotal induktionsugnar vid drygt tiotalet anläggningar. Antalet ljusbågsugnar är drygt 60. Denna typ av ugn finns, med något enstaka undantag, vid alla svenska råstålsproducerande verk.

Av den totala svenska råstålsproduktionen år 1974 på 6 milj. ton svarade syrgasprocesserna för 39 % (2,3 milj. ton). Elektrostålprocesserna svarade för en något högre andel, 42 % (2,5 milj. ton). Martinprocessens andel var 19 % (1,2 milj. ton). Motsvarande andelar år 1960 var 4 % (0,1 milj. ton), 49 % (1,6 milj. ton) resp 34 % (1,1 milj. ton). Detta år svarade den numera inte använda thomasprocessen för 13 % (0,4 milj. ton) av

råstålsproduktionen. Syrgasprocessernas snabba frammarsch, främst på bekostnad av martin- och thomasprocesserna, framgår sålunda klart.

Såväl mas- som stålugnarna är infodrade med eldfasta material. Detta material förslits varför ugnarna måste muras om med vissa intervall. Som exempel kan nämnas att infodringen i en nyligen installerad LD-ugn vid ett svenskt verk beräknas ha en medellivslängd på 450 Charger. Reparatio- ner kan ske genom sprutning av ledfast massa utan att ugnen först måste tas ur drift och kallna.

Innan det flytande råstålet går vidare för bearbetning sker ofta legering med rena metaller eller ferrolegeringar. Bland de ämnen som används kan nämnas mangan, kisel, krom, nickel, volfram, molybden och vanadin. I vissa fall sker också efterbehandling t. ex. i form av vakuumbehandling för att sänka halten av gaser i stålet.

Från stålugnarna tappas stålet i en skänk för transport till gjuthallen. Gjutningen kan ske antingen genom kokillgjutning eller genom sträng- gjutning. Vid kokillgjutning tappas stålet genom skänkens botten neri formar av gjutjärn — kokiller. När stålet stelnat tas det ur kokillen, den s. k. strippningen.

Om götet skall ytbehandlas före den vidare bearbetningen får det svalna. thelen avlägsnas genom syrgashyvling, slipning eller mejsling. Kalla göt värms före valsningen i särskilda ugnar. Om någon förbehand- ling inte erfordras ställs götet i en s. k. varmgrop i väntan på valsningen. Götet valsas därefter i götvalsverk till ämnen. Ämnenas storlek och form bestäms av den fortsatta bearbetningen.

Vid den alternativa gjuttekniken stränggjutningen —— bortfaller gjutning i kokill, värmning i grop och götvalsning. Råstålet tappas från skänken i en gjutlåda och rinner sedan ner ien vattenkyld kopparkokill. Denna kokill är försedd med rörlig botten, som sänks i samma takt som nytt stål tillförs uppifrån. Resultatet blir att stålet stelnar i en sträng, som sedan kapas i lämpliga längder. Processen ger sålunda ämnen direkt utan valsning.

Stränggjutningen har expanderat kraftigt i Sverige sedan den infördesi mitten av 1960-talet och f. n. stränggjuts närmare. en femtedel av råstålsproduktionen. Stränggjutningsanläggningar finns vid sex svenska stålverk. En mycket liten del av stålet (1,5 %) får sin slutliga form direkt genom gjutning till stålgjutgods.

Före den vidare bearbetningen avsynas och ytbehandlas samt värms ämnena ånyo till 1 000—1 2000C. Vidarebearbetningen sker huvudsakli- gen genom valsning. Endast knappt 3% av det handelsfärdiga stålet utgörs idag av smidda produkter.

I valsverken får det handelsfärdiga stålet sin slutliga form. Vad gäller platta produkter skiljer man på grovplåtverk (för plåt som är tjockare än 4,76 mm), mediumplåtverk (mellan 4,76 och 3 mm) och tunnplåtverk/ bandvalsverk (tunnare än 3 mm). Efter valsningen riktas plåten i en riktmaskin och får därefter svalna på svalbädd. Tunnare plåt klipps till önskade format medan grövre plåt måste gasskäras. I vissa fall sker en normaliserande glödgning varigenom materialet får en ökad seghet.

Valsning av plåt och band sker vid ett tiotal stålverk i landet.

Stång och profiler valsas beroende på dimensionen hos den färdiga produkten i grov-, medium- eller finvalsverk. Någon exakt gränsdragning mellan de olika verkstyperna finns inte, men man kan säga att , mediumverkets produktion vad avser rund- och fyrkantstål normalt ligger 1 inom dimensionsområdet 30—100 mm. Sömlösa rör valsas i särskilda rörvalsverk. Även för stång, profiler och rör sker efter valsningen riktning, kapning och i vissa fall efterbehandling. Den manuella insatsen på valsverksgolvet, som bl. a. bestod i att styra det heta stålet mellan de olika valsparen, har minskat kraftigt genom en ökad automatisering av processen. Stång och profiler valsas vid ett femtontal svenska verk. Sömlösa rör produceras vid endast ett fåtal anläggningar.

___—____———_——__—__—.—_m——— _rf. -

3. Stålindustriarbetarnas upplevelse av arbetsmiljön

Delutredningen angående de anställdas upplevelse av arbetsplatsens miljö omfattade huvuddelen av de miljöproblem som personalen kan tänkas uppleva i arbetet. Sålunda ingick frågor angående de sanitära förhållan- dena, den arbetshygieniska situationen, dvs. damm, buller, klimat m. m., den ergonomiska problematiken, dvs. felaktiga arbetsställningar, tunga lyft etc. samt Olycksfallsriskerna. Slutligen har försök gjorts att belysa huruvida de anställda upplever sitt arbete som psykiskt påfrestande.

3.1. Enkätundersökningens uppläggning och genomförande

De anställdas uppfattning har inhämtats genom en postenkät. Urvalet till enkätundersökningen skedde genom att berörda företag ombads plocka ut var 10: e anställd ur registret över kollektivanställda. Om det visade sig att den på detta sätt utvalda personen inte var sysselsatt inom någon av de aktuella avdelningarna koksverk, sinterverk, hyttor, jämsvampverk, stålverk, varmvalsverk eller smedjor överhoppades denne. 1 de fall nå— gon i urvalet ej var svensktalande användes ett till vederbörandes eget språk översatt formulär.

De 27 företag med verksamheter som var intressanta från utrednings- synpunkt kontaktades per brev. Svar erhölls ej från 8 företag med ca 9 400 av de totalt omkring 41 500 anställda. Enligt utredningens bedöm- ning avviker dessa 8 företag inte i något i detta sammanhang väsentligt avseende, t. ex. vad gäller produktionsinriktning eller produktionsproces- ser, från de övriga företagen. Resultaten kan därför anses ge en represen- tativ bild av förhållandena inom den svenska stålindustrin i dess helhet.

Genom detta urvalssystem erhölls totalt 1 242 deltagare till enkätun- dersökningen. Av dessa bortföll senare 23 p. g. a. avflyttning, sjukpensio- nering o. d. Deltagarna tillställdes ett frågeformulär och svarskuvert. (Frågeformuläret redovisas i bilaga 1 .) Av formulären erhölls 1 021 stycken i retur. Svarsfrekvensen blev sålunda 83,8 %, vilket måste betraktas som ett mycket tillfredsställande resultat.

Resultaten har bearbetats och redovisas i det följande dels för hela branschen sammantagen (kapitel 3), dels för de olika produktions- avdelningarna (kapitel 4).

Deltagarnas fördelning på olika avdelningar framgår av nedanstående tabell.

Tabell 3.1 De i enkätundersökningen deltagande fördelade efter avdelning

Avdelning Antal medverkande

Plåtvalsverk 15 6 Elektrostålverk 112 Götvalsverk 94 Martinverk 76 Ämnesvalsverk 70 Mediumvalsverk 6 7 Trådvalsverk 5 8 Rörvalsverk 56 Konverterverk 5 5 Masugnar 54 Bandvalsverk 48 Stränggj utningsanläggningar 26 Sinterverk 16 Skrothantering 10 J ärnsvampverk 8 Diverse 1 15 varav Murare 20 Smedjor l 8 Koksverk 14 Summa 1 021

Vid undersökning av detta slag finns flera tänkbara felkällor. Man måste räkna med att metoden till en del kan färga resultaten. lviss män kan det vara fråga om individuellt språkbruk huruvida man anser sig uppleva besvär eller hälsorisker. Någon kontrollundersökning av enkät- svarens kvalitet har inte genomförts. I detta sammanhang kan dock hän- visas till en metodmässigt sett likartad undersökning som genomfördes av LO år 1965 (16). Vid detta tillfälle skedde en sådan kontroll, varvid konstateras en mindre tendens till sådana variationer.

En annan risk vid denna typ av undersökningar är att det kan föreligga en tendens att man är mer negativ i sin bedömning av hälsoriskerna om man är mycket negativ gentemot andra förhållanden på arbetsplatsen. Vid LO-utredningen år 1969 konstaterades för några miljöfaktorer företrädesvis de fysikaliska — att det förelåg ett svagt sådan samband (9). Inte heller vid denna kontroll kunde man konstatera att sambandet nämnvärt påverkade undersökningsresultaten.

I enkätformuläret ingick som antytts frågor om arbetshygieniska och ergonomiska problem, om arbetet ansågs psykiskt påfrestande, om. det medförde stora Olycksfallsrisker och slutligen några frågor rörande de sanitära förhållandena. Frågorna skulle besvaras med utgångspunkt i resp. deltagares egna erfarenheter av sin arbetsplats.

Av enkätsvaren framgår att de arbetshygieniska faktorerna är helt do— minerande i den totala miljöbelastningen. Därefter kommer olycksfalls- risker och ergonomiska belastningar. Sålunda upplever 98 % av tillfrågade besvär av arbetshygieniska faktorer. 72 % anser att arbetet medför stora Olycksfallsrisker, medan 60 % anger att de i sitt arbete utsätts för ergono- miska belastningar. Arbetet upplevs som psykiskt påfrestande av 53 % av de tillfrågade.

Buller

Damm o. rök

Drag

Temp. växlingar

Kyla

Strålmvärrne

Värme

Belysning

Gaser

Vibrationer

Hudretämmn &- Syror E'

Lösningsmedel El

Diagram 3.1 Andel av de 10 0 ' ' ' ' ' ' 7' i" ' ' 10096 tillfrågade som besväras av olika arbetshygieniska miljöfaktorer. Antal

|:] Besvär upplevs i någon mån svarande 1021.

Besvär upplevs i hög grad

3.2. Arbetshygieniska miljöproblem

Den arbetshygieniska miljön påverkas av kemiska och fysikaliska faktorer såsom damm, gaser m. m. resp. buller, vibrationer, belysning, klimat etc. Den skadeverkan som kan bli resultatet av en från arbetshygienisk syn- punkt dålig miljö ger sig som regel tillkänna först efter en relativt lång tidsperiod. När skadan en gång uppkommit finns i vissa fall små möjlighe- ter att kunna avhjälpa densamma.

Av de tillfrågade ansåg 98 % att de besvärades av någon eller några arbetshygieniska miljöfaktorer. 94 % ansåg sig uppleva besvären ”i hög grad”. Besvärsfrekvensen för de skilda faktorerna framgår av diagram 3.1 . diagram.

De dominerande arbetshygieniska miljöproblemen — enligt de anställ- das uppfattning utgörs således av buller, luftföroreningar, drag och temperaturväxlingar.

3.2.1. Buller

Inom stålindustrin anger 91 % av personalen sig vara besvärade av buller. Ungefär två tredjedelar anger att de upplever dessa besvär i hög grad. Hur

Mamma _ Elektronålverk _ Madiumvalwerk _ Bandvalsverk _ m.m _ Ämnesvalsverk _ Rörvalsverk _ Konverterverk _ Götvalsverk _ Diverse Stränggjutning Masuan

Trådvalsverk

Diagram3.2Andelavde "" 20 30 40 50 60 70 80 90 10096 tillfrågade inom resp. av- delning som upplever be- svär av buller. [: Besvär upplevs i någon mån

Besvär upplevs i hög grad

bullerproblemet upplevs inom de olika avdelningarna framgår av diagram 3.2.1

Att buller är en dominerande miljöfaktor inom stålindustrin visas av att inom drygt hälften av alla avdelningar är minst 90 % av personalen besvärad härav. Inom samtliga avdelningar anger minst varannan person sig vara i hög grad besvärad av buller. De avdelningar där bullerproblemet upplevs särskilt starkt är martin-, elektrostål- och konverterverk samt * medium-, band-, plåt-, ämnes— och rörvalsverk. ?

3.2.2. Luftföroreningar

Av de tillfrågade upplever 90 % luftföroreningama på arbetsplatsen som reom framgått av tabell besvärande. Något över hälften (53 %) upplever besvären i hög grad. Av 3_1 var antalet tillfrågade luftföroreningama har i denna undersökning damm, rök, gaser, hudretan- personer mycket _litet de ämnen, syror och lösningsmedel varit föremål för närmare studier. mom ”mer" OChJam' Den dominerande orsaken till besvär är damm och rök. 85 % av delta- svampverken och skrot- _ __ _ _. . __ _ " hanteringen. Dessa avdel- garna r undersoknrngen besvaras av denna m1ljofaktor. Hoggradrga besvar "ingar SänedOViSas därför upplevs av 49 %. I diagram 3.3 redovisas i vilken grad besvären upplevs inte ide följande avsnit- » - - o .. ten. Vad avser antalet mom de ol1ka avdelnrngama. Som framgar upplevs problemen som storst . tillfrågade inom resp. av- inom stalverk (martin-, elektro- och konverterverk). Aven vrd masugnarna l

Martinverk

Elektrostålverk

Konverterverk

Masugn

Bandvalsverk

Rörvalsverk

Ämnesvalsverk

Mediumvalsverk

Götvalsverk

Stränggjutning

Diverse

Trådvalsverk

Plåtvalsverk

Masugn

Rörvalsverk

Elektrostålverk

Martinverk

Diverse

Götvalsverk

Mediumvalsverk

Ämnesvalsverk

Stränggjutninq

Bandvalsverk

Plåtvalsverk

Trådvelsverk

Konverterverk

10 20 30 40 50 60 70

8090

Diagram 3.3 Andel av de tillfrågade inom resp. av- delning som upplever be- svår av rök och damm.

|:] Besvär upplevs i någon mån

10096

Diagram 3.4 Andel av de tillfrågade inom resp. av- delning som upplever be- svär ur gaser.

Besvär upplevsi hög grad

[:l Besvär upplevsi någon mån

Konverterverk Elektrostålverk Diverse Martinverk Masugn Rörvalsverk Bandvalmrk Mediumlvalsverk Trådvalsverk Plåtvalsverk Åmnewalsverk Stränggjutning

Götvalsverk

Diagram 3.5 Andel av de tillfrågade inom resp. av— delning som upplever be- svär av hudretande åm- nen. |: Besvär upplevs i någon mån

20 30 40 50 60 70 80 90 10096

Besvär upplevs i hög grad

Det näst största luftföroreningsproblemet utgörs av gaser, som så gott som varannan anställd (47 %) besväras av. 12 % upplever gaserna som i hög grad besvärande. Hur detta miljöproblem upplevs inom stålindustrins olika avdelningar visas i diagram 3.4. Gasproblemet är särskilt framträ- l dande vid masugnarna, medan övriga avdelningar har en i stort sett lika j hög besvärsfrekvens. Höggradiga besvär upplevs, förutom vid masugnarna, i främst inom elektrostålverken och vissa valsverk.

22 % av de tillfrågade upplever besvär av hudretande ämnen. Höggradi- ga besvär upplevs dock av endast 2 %. Som framgår av diagram 3.5 besväras de anställda inom samtliga avdel- ningar av hudretande ämnen. Mest framträdande är problemen vid stål- verk (konverter—, elektro- och martinverk). Inom gruppen ”Diverse” är det framför allt murare och koksverkspersonal som upplever detta pro- blem.

Andra luftföroreningsfaktorer utgörs av syror och lösningsmedel, av vilka 7 % resp. 4 % upplever besvär. Problem med syror upplevs särskilt inom de olika valsningsoperationerna (band-, tråd-, ämnes-, plåt- och rör- valsverk).

3.2.3. Klimat

Till klimatområdet hör följande faktorer: hög lufttemperatur, strålnings- värme, kyla, temperaturväxlingar, luftrörelser (drag) och luftfuktighet. Samtliga dessa faktorer utom luftfuktigheten har behandlats i utredning- en.

Av utredningsresultaten framgår att 80 % resp. 77 % upplever besvär av drag och temperaturväxlingar. Kyla, värmestrålning och hög lufttempe- ratur är andrahandsproblem med besvärsfrekvenser på 54 %, 53 % och 50 %.

[ diagram 3.6 redovisas hur besvärsfrekvensen för resp. avdelning för- håller sig till motsvarande, ovan redovisade genomsnitt för hela stål- industrin.

Av diagrammet framgår att dragproblemet upplevs särskilt besvärande inom martinverk och — i något mindre utsträckning — elektroverk, stränggjutning, konverterverk och masugnar. Ungefär motsvarande bild erhålls vad gäller värmeproblemet. Inom rörvalsverk och plåtvalsverk upp- levs betydligt mindre värmeproblem (mellan 20 till 30 % under medelvär- det för hela stålindustrin). Problem med värmestrålning upplevs relativt sett starkast inom stålverk samt vid stränggjutning och masugnar. Besvär av kyla och temperaturväxlingar är företrädesvis förekommande inom stålverk, masugnar och bandvalsverk. Sammanfattningsvis kan konstate- ras dels att klimatproblemen är särskilt framträdande inom smältnings- och gjutningsavdelningarna, dels att det framträder ett klart samband mellan de olika klirnatfaktorerna i besvärshänseende.

3.2.4. Belysning

Enkäten omfattade också en fråga om personalens bedömning av belys- ningen på arbetsplatsen. Utredningen år väl medveten om svårigheterna att med en frågemetod av här använt slag klarlägga belysningsproblemens omfattning. Som bekant har ögat mycket stor förmåga att anpassa sig till även relativt dåliga belysningsförhållanden. Liknande undersökningar inom arbetsområden visar att belysningen ofta upplevs som tillfredsstäl- lande trots att mätningen visar på motsatsen.

Av svaren framgår att drygt varannan anställd anser att belysningen är otillfredsställande. Närmare en femtedel upplever förhållandena som i hög grad otillfredsställande (se diagram 3.1). Stålverk, samt göt-, band-,

Tabell 3.2 Andel av de tillfrågade inom olika verksamheter som anser att arbets- platsens belysning är otillfredsställande

Verksamhet Andel (%) Stålindustri 5 1 Hotell & restaurang 48 Tryckerier 20 Frisörer 19 Transportarbetare 1 8 Gruvor 17

faktorer. hela branschen.) ter över (+) resp. under ( —) genomsnitten för

Diagram 3. 6 Variatio- nen mellan olika avdel- ningar vad avser upple- velsen av skilda klimat- (Procentenhe—

DRAG VÄRMESTRÅLNING TEMP.VÄXL|NGAR +40 +20 0 -—20 —40+40 +20 0 _20 —4o+40 +20 '0 —20 —40+40 +20 0 —-20 —40 +40 +20 0 —20 —40

Martinverk Elektrostålverk Stränggjutning

Konverterverk

Masugn Bandvalsverk Ämnesvalsverk Trådvalsverk Mediumvalsverk Diverse Götvalsverk Plåtvalsverk

Rörvalsverk

+40 +20 0 —20 —40 +40 +20 0 —20 —40+40 +20 0 —20 —40 +40 +20 0 —20 —40 +40 +20

ämnes- och plåtvalsverk är de avdelningar där belysningen upplevs vara mest otillfredsställande.

Som jämförelse redovisas i nedanstående tabell hur bedömningen av belysningen varierar inom olika verksamheter. Samma undersöknings- metod har använts i samtliga fall ( 1 l , 15, 36 och 38).

3.2.5. Vibrationer

De typer av vibrationer som hittills främst varit föremål för undersök- ningar är de som orsakas av motorsågar, pneumatiska verktyg o. d. Dylika vibrationer ger upphov till vissa rubbningar av kärlsystemet, främst i händerna. Effekten av en långvarig påverkan kan orsaka s. k. vita fingrar, framför allt i samband med kall och fuktig väderlek.

En annan typ av påverkan är den som uppkommer om man utsätter hela kroppen för vibrationer. Hur människan påverkas härav är förhållan- devis litet känt. Inom stålindustrin torde denna senare typ av vibrations- påverkan dominera. Vid enstaka arbetsmoment kan det emellertid även vara aktuellt med vibrationspåverkan av endast fingrar och händer.

Av de tillfrågade besväras 38 % av vibrationer på arbetsplatsen. 15 % upplever besvären i hög grad. Som framgår av diagram 3.7 upplevs vibra- tionsproblemen i ungefär samma omfattning inom flertalet avdelningar.

Diagram 3. 7 Andel av de tillfrågade inom resp. av- delning som upplever be— svär-av vibrationer.

Stränggjutning

Ämnesvalsverk

Mediumvalsverk

Bandvalsverk

Konverterverk

Diverse

Rörvalsverk

Plåtvalsverk

Elektrostålverk

Götvalsverk

Martinverk

Masugn Besvär upplevs i hög grad [: Besvär upplevs i någon mån Trådvalsverk

70 en 90 1 00%

3.3. Olycksfallsrisker

I enkätundersökningen ansåg .72 % av de tillfrågade att det fanns stora Olycksfallsrisker på deras arbetsplatser. Som framgår av diagram 3.8 upp— levs Olycksfallsrisker främst inom stålverken och vid stränggjutningen. Därefter kommer plåt-, band-, medium-, åmnes— m. fl. valsverk.

Av enkätundersökningen framgår vidare att bland olika typer av Olycksfallsrisker upplevs risken för bränn- och klämskador som mest framträdande (se tabell 3.3). Brännskaderisken upplevs främst inom stål- verken och vid masugnama och klämskaderisken inom de olika valsver- ken.

i i

Elektrostålverk Strinmlutning

Konverterverk

Plåtvallverk Meninvork Bandvalsverk Mediumlsverk Ämnesvalsverk Römlsverk Trådvalwerk Götvalsverk Diverse

Masuon

Diagram 3.8 Andel av de tillfrågade inom resp. av- delning som upplever sto- ra Olycksfallsrisker i ar- betet. [IIOchksfallsrisk upplevsi någon mån

10 20 30 40 50 60 70 80 90

Olycksfallsrisk upplevs i hög grad

Tabell 3.3 Andel av de tillfrågade som upplever resp. olycksfallsrisk. Antal svaran-

, de 1 021 i

F Olycksfallsrisk Andel (%)

*' Brännskaderisk 35 Klämskaderisk 25

4

Gasförgiftningsrisk 2 Risk för skada av ergonomisk belastning 1 Ögonskaderisk l Explosionsrisk 1

3.4. Ergonomiska belastningar

Någon uppdelning på olika faktor inom det ergonomiska området har ej genomförts. Tunga lyft, hög resp. låg arbetshöjd och krokig eller vriden arbetsställning etc. har sammanförts i en fråga.

60 % anger sig vara besvärade av denna totala ergonomiska belastning. 26 % anger höggradiga besvär. Besvärsfrekvensen inom de olika avdelning- arna redovisasi följande diagram.

Diagram 3. 9 Andel av de tillfrågade inom resp. av- delning som upplever be- svär av ergonomiska be- lastningar.

Rörvaisverk Mediumvalsverk Plåtvalsverk Konverterverk Elektrostälverk Bandvalsverk Martinverk Stränggjutning Götvalsverk Diverse

i Risk att skadas av föremål från traverser 11 Halkskaderisk

Masugn

Besvär upplevs i hög grad Ämnesvalsverk

Trådvelsverk

Den ergonomiska belastningen anses sålunda vara mest framträdande inom vissa valsningsoperationer som t. ex. rör-, medium- och plåtvalsverk, men även inom stålverken upplevs betydande problem.

3.5. Psykiskt påfrestande arbete

För att försöka fånga in delar av denna problematik frågades i enkäten huruvida arbetet upplevs vara hetsigt och psykiskt påfrestande samt vilka faktorer i arbetet som i så fall anses bidra till detta. Att med den här använda frågetekniken belysa den psykiska belastning som de anställda upplever och orsakerna härtill är självfallet mycket vanskligt. Trots detta har det dock ansetts angeläget att i någon mån komplettera de anställdas åsikter om den fysiska miljön med uppgifter om hur man upplever den psykiska arbetsmiljön.

På frågan om arbetet upplevs vara hetsigt och psykiskt påfrestande angav 53 % att så var fallet. 18 % upplevde detta i hög grad. Som framgår av diagram 3.10 anses arbetet inom valsningen (medium-, band-, ämnes-, plåt- och götvalsverk) och stålverken (elektro—, martin- och konverterstål- verk) vara mest påfrestande.

Mediumvelsverk Bandvalsverk Ämnesvalsverk Plåtvalsverk Elektrostålverk Götvalsverk Martinverk Konveterverk Trädvelsverk Rörvalsverk Stränggjutning Masugn

Diverse

Diagram 3.10 Andel av de tillfrågade inom resp. av- delning som anser arbetet vara hetsigt och sykiskt påfrestande. P I:] Påfrestning upplevs i någon man

10096

Rök, drag, luftföroreningar Buller

Skiftarbete

Hårt uppskrivad arbetstakt Enformigt ointressant arbete Fys. påfrestande arbete Förtjänstproblem Olycksfallsrisker

Produ ktionsstörningar Språksvårigheter

För små kontaktmöjligheter med arbetskamrater

Dåliga relationer till arb.|edning

Mycket övertidsarbete . ' Diagram 3.11 Av de till—

frågade angivna orsaker till upplevd stress och olust inför arbetsdagen. Antal svarande I 021.

Dåliga relationer till arb.kamrater

I en särskild fråga efterhördes i vilken utsträckning olika miljöfaktorer orsakade stress och olust inför arbetsdagen. Resultatet har sammanfattats i diagram 3.11. Ett medeltal för varje faktor har beräknats på så sätt att svaret ”till mycket stor del” getts värdet 4, ”till ganska stor del” 3, ”till någon del” 2 och ”till ingen del” 1. Staplamas längd anger således medel- tal för resp. faktor för hela materialet. Redovisningssättet har valts för att möjliggöra en jämförelse med en tidigare LO-undersökning (se nedan). (Det bör observeras att denna fråga besvarats oberoende av om vederbö- rande angivit arbetet vara psykiskt påfrestande eller ej.)

Fysiska hälsorisker som rök, drag, luftföroreningar och buller är de faktorer, som främst utpekas som orsaker till psykiska påfrestningar. Även skiftarbete anges vara en viktig orsak till psykisk belastning.

Hårt uppskruvad arbetstakt, enformigt och ointressant arbete är eni storleksordning tredje orsak till psykiska påfrestningar. En motsvarande undersökning har, som redan antytts, genomförts

4" __m

Diagram 3.12 Av de till- frågade angivna orsaker till upplevd stress och olust inför arbetsdagen. Hela LO-området, antal svarande 4 561. 40 S tålindustriarbetarnas upplevelse av arbetsmiljön SOU 1975: 83

1,0 1,5 2,0 2,5 3,0

Hårt uppskruvad arbetstakt Rök, drag, luftföroreningar Buller

Fys. påfrestande arbete Förtjänstproblem Enformigt ointressant arbete Olycksfallsrisker

Skiftarbete

Mycket övertidsarbete

Dåliga relationer till aeredning

För små kontaktmöjligheter med arbetskamrater

Dåliga relationer till arb.kamrater

Språksvårigheter

inom hela LO-området (12). Resultaten från denna utredning redovisasi diagram 3.12.

Vid LO-undersökningen anges den hårt uppskruvade arbetstakten ut- » göra den dominerande orsaken till psykisk påfrestning. Vid en jämförelse * mellan utredningsresultaten framgår att de kemiska och fysikaliska miljö- i faktorerna samt skiftarbete upplevs som betydligt mer framträdande pro- l blem inom stålindustrin än inom LO—området i sin helhet. Däremot ver- * kar effekten av hög arbetstakt, fysiskt påfrestande arbete, förtjänstpro- blem och relationsförhållanden till arbetsledning och arbetskamrater vara av ungefär samma storleksordning. Mycket övertidsarbete som orsak till psykisk påfrestning synes vara mer framträdande inom hela LO-området än inom stålindustrin. (I LO-utredningen ingick inte produktionsstörning- ar som en ev. orsaksfaktor.)

3.5.1. Stimulerande och intressant arbete

Genom en särskild fråga gjordes ett försök att kartlägga huruvida de anställda upplever arbetet som stimulerande.

38 % av de anställda anser att arbetet är stimulerande och intressant, medan 58 % är av motsatt uppfattning. (4 % hade ej svarat på frågan.) Det skall observeras att frågorna ställdes utan angivna svarsalternativ, varför svaren fått grupperas vid sammanställningen. De främsta orsakerna till att man anser att arbetet är stimulerande och intressant uppges vara omväxlande arbetsuppgifter och självständigt arbete. En närmare redovis- ning ges i tabell 3.4.

Tabell 3.4 Av de tillfrågade angivna orsaker till att arbetet upplevs som stimule- rande och intressant. Antal svarande 392

Angiven Andel av de tillfrågade som orsak angivit orsaken ifråga (%) Omväxlande arbetsuppgifter 31 Självständigt arbete 18 Lär sig något nytt hela tiden 11 Ansvarsfyllt arbete 8 Bra arbetskamrater 5 Bra arbetsledning 3 Bra ekonomiskt 2 Övriga orsaker 9 Ej angiven orsak 13

De främsta orsakerna till att arbetet inte upplevs som stimulerande och intressant är enformigt och monotont arbete samt olika fysiska miljöfak- torer. Betydelsen av angivna negativa orsaker framgår av tabell 3.5.

Tabell 3.5 Av de tillfrågade angivna orsaker till att arbetet inte upplevs som stimu- lerande och intressant. Antal svarande 597

Angiven orsak Andel av de tillfrågade som angivit orsaken ifråga (%) Enformigt, monotont arbete 52 Olika miljöfaktorer 22 Skiftarbete 5 Ekonomiska problem 2 Problem med arbetsledning 2 Små utvecklingsmöjligheter 1 Övriga orsaker 4 Ej angiven orsak 12

I vilken utsträckning arbetet upplevs som intressant eller ej inom de olika avdelningarna framgår av diagram 3.13.

Av resultaten framgår bl. a. att de inom stålverken sysselsatta upplever sitt arbete som betydligt mera stimulerande och intressant än de som arbetar inom valsningsavdelningarna.

Positiv

Diverse

Ko nverterver k [: Ma rti nverk ___—| Masugn [ ]

Elektrostålverk

Skrot

Stränggjutning

Si nterverk

[ r i: [ Trådva Isverk |_— |__ [

Svampvalsver k

Plåtvalsverk

Ämnesvalsverk L [_ J Bandvalsverk [ _] Götvalsverk ]: 1 '] Diagram 3.13 Uppfatt- _ ningen hos de tillfråga- Mad'umvalsve'k E de inom resp. avdelning ., om huruvida arbetet är Rorvalsver k ? ? stimulerande OCh intres- 1— | 1-1- I _r— | _|— | 1 -| | sant eller ej. Andel av i de tillfrågade med resp. ! åsikt (%). Stimulerande resp. inte stimulerande arbete *

3.6. Skiftarbete

l l Undersökningen omfattade också ett antal frågor angående förekomsten i av och uppfattningen om skiftarbete. |

Tabell 3.6 Arbetstidens förläggning. Andel (%) av de tillfrågade med resp. arbets- tidsförläggning. Antal svarande 1 021

Dagtidsarbete 12 Tvåskiftsarbete 9 Treskiftsarbete 19 Fyrskift med helguppehåll 16 Fyrskift utan helguppehåll 38 Annan förläggning av skifttiden 6

Närmare 90 % av de tillfrågade arbetar i någon form av skift. Motsva— rande siffra för hela LO-området är ca 20 %. Drygt hälften arbetar i fyrskift och här är fyrskift utan helguppehåll dominerande. Detta förhål-

Tabell 3.7 Inställningen hos de tillfrågade med olika skifttyp till skifttypen i fråga

Skifttyp Trivsel Mycket Ganska Varken Ganska Mycket Antal bra bra bra eller dålig dålig medver- dålig kande (%) (%) (%) (%) (%) Dagtid 65 3 2 3 O 0 1 20 Tvåskift 23 36 18 14 10 95 Treskift 11 32 26 20 10 196 Fyrskif t med helg- uppehåll 14 31 22 19 14 164 Fyrskift utan helg- uppehåll 12 34 26 14 13 383 Annan förläggning 39 38 16 5 2 63

lande gäller generellt för de här aktuella avdelningarna med undantag för vissa valsningsoperationer såsom medium—, band- och rörvalsverk samt manufaktur- och serviceenheter. Inom medium- och bandvalsverk är tre- skift dominerande. Inom rörvalsverk dominerar tvåskift, men ungefär en fjärdedel av de anställda var här verksamma i dagtidsarbete.

Inställningen till arbetstidens förläggning har angivits genom markering på en femgradig skala.

Resultaten har sammanställtsi tabell 3.7. Det är intressant att konstatera den jämförelsevis positiva inställningen till skiftarbete. Andra undersökningar har visat att skiftpersonal generellt sett är ganska negativt inställda till arbetsformen. Utredningen har inte sökt klarlägga orsakerna till denna skillnad i inställning.

Vidare framgår att tvåskiftsarbete upplevs vara den mest positiva skift- typen, medan någon större skillnad mellan tre- och fyrskiftsformerna ej kan konstateras. Inställningen till arbetstiden är särskilt positiv i den grupp som anger sig ha ”annan förläggning av arbetstiden”. Här ingår bl. a. de deltidsarbetande.

I en följdfråga efterhördes vilken arbetstidsförläggning eller skiftform man skulle vilja ha om man hade möjlighet att ändra på den nuvarande.

Dagtidsarbetande

Ingen av de dagtidsarbetande ville ha något annat än dagtidsarbete. Där- emot vill var sjunde dagtidsarbetare ändra arbetstiden genom ändrad tid- punkt för arbetets start, kortare resp. längre lunchtid, flexibel arbetstid etc.

Tvåskiftsarbetande

Varannan tvåskiftsarbetare vill ha annan skiftform eller annan ändring. Var tredje vill ha dagtid, var tionde vill ha tre- eller fyrskift. Resterande vill på något vis ändra arbetstiden, t. ex. genom ändrad tidpunkt för skiftstart.

T reskiftsarbetande

Närmare 2/3 av treskiftspersonalen vill i något avseende ändra den nu- varande skiftformen. Omkring 40 % vill helst ha dagtidsarbete. Av dem som i dag har treskift vill ca 10 % ha tvåskiftsarbete och ca 5 % fyrskifts— arbete. Resterande vill på olika sätt ändra den aktuella treskiftsformen exempelvis genom längre tid mellan de olika skiftbytena, ändrad skiftcy- kel från fm,, em., natt till natt, em., fin., kortare arbetstid samt lediga sön- och helgdagar.

F yrskiftsarbetande

Tre fyrskiftsarbetare av fem vill ändra den nuvarande skiftformen eller ha annan ändring av skiftet. En klar majoritet önskar dagtidsarbete. Om- kring 10 % vill istället för fyrskift antingen ha två- eller treskift, medan ca 20 % vill på något vis ändra den nuvarande formen av fyrskiftsarbetet. I stort sett är det fråga om samma önskningar om förändringar som för tidigare nämnda skiftstyper.

3.7. Sanitära förhållanden

I enkätundersökningen ingick även frågor om de anställdas uppfattning om de sanitära förhållandena (omklädningsrum, tvättrum, toaletter etc.). Närmare 70 % angav att förhållandena var tillfredsställande, medan ca 25 % angav att de sanitära förhållandena var mindre bra. I tabellen nedan har de anställdas uppfattning inom de olika avdelningarna särredovisats.

Tabell 3.8 Andel (%) av de tillfrågade som anser att de sanitära förhållandena på arbetsplatsen är otillfredsställande. Antal svarande 1 021

Mart inverk 3 7 Rörvalsverk 34 Bandvalsverk 3 1 Elektro stålverk 3 0 Mediumvalsverk 30 Ämnesvalsverk 30 Trådvalsverk 26 Konverterverk 22 Diverse 21 Götvalsverk 21 Plåtvalsverk 21 Stränggj utning 1 9 Masugn 1 7

De dominerande orsakerna till att de sanitära förhållandena upplevdes som otillfredsställande uppges vara för små och ostädade lokaler, för lång väg till personalutrymmen samt bristande ventilation i omklädningsrum, toaletter etc. Förvånansvärt många saknar skilda utrymmen för gång— och arbetskläder. I många fall anges att klädskåpen ej går att låsa.

3.8. Ohälsa som resultat av miljöpåverkan

Av de resultat, som tidigare redovisats i detta kapitel framgår att 98 % av personalen inom stålindustrin besväras av de arbetshygieniska förhållan- dena, medan 60 % upplever de ergonomiska faktorerna som besvärande. Något mer än varannan anser arbetet som hetsigt och psykiskt påfrestan- de. De anställda har tillfrågats huruvida de ansåg sig ha ådragit sig skada eller ohälsa på grund av någon av dessa nämnda miljöfaktorer. Om detta var fallet ombads de att ange dels orsaken till skadan, dels vilken sjukdom som blivit följden.

Av samtliga tillfrågade angav 51 % (525 personer) att de erhållit skada eller ohälsa av någon av de miljöfaktorer som de utsätts för i arbetet. Motsvarande andelar inom resp. avdelning visas i tabell 3.8.

Tabell 3.9 Andel (%) av de tillfrågade inom resp. avdelning som anser s'g ha erhål- lit skada eller ohälsa i arbetet

Konverterverk 66 Martinverk 6 3 Mediumvalsverk 6 1 Elektrostålverk 6 1 Masugn 58 Ämnesvalsverk 5 6 Plåtvalsverk 52 Bandvalsverk 5 O Rörvalsverk 50 Stränggj ut ning 46 Diverse 45 Trådvalsverk 36 Götvalsverk 36

De som ansett sig ha erhållit skada eller ohälsa i arbetet har också angivit typen av skada/ohälsa. Resultaten har sammanställts i tabell 3.10. (Det skall observeras att många personer uppgivit att de erhållit flera olika slag av skada/ohälsa varför andelarna inte summerar till 100 %. Detta gäller även för tabellerna 3.1 1 —3. 13.)

Tabell 3.10 Andel (%) av dem som uppgivit sig ha erhållit skada/ohälsa som angivit resp. typ av skada/ohälsa. Antal svarande 525

Hörselskador 63 Rygg- och ledsjukdomar 43 Sjukdomar i matsmältningsorganen 23 Luftvägssjukdomar 19 Synskador 15 Hudsjukdomar 11 Olycksfallsskador 1 1 Vibrationsskador 8 Lungsjukdomar 6 Hjärt- och kärlsjukdomar 5 Övrigt 2

Även orsakerna till de angivna skadorna/ohälsan har efterfrågats.

Tabell 3.11 Andel (%) av dem som uppgivit sig ha erhållit skada/ohälsa som angivit resp. orsaksfaktor. Antal svarande 525

Buller 65 Drag 45 Damm och rök 45 Ergonomiska problem 43 Temperaturväxlingar 29 Psykiskt påfrestande arb. 23 Kyla 23 Strålningsvärme 15 Gaser 14 Vibrationer 13 Belysning 10 Värme 9 Hudretande ämnen 7 Lösningsmedel 2 Syror 1

Den vanligaste formen av ohälsa uppges vara hörselskador. 63 % av dem som uppgivit att de erhållit skada eller ohälsa i arbetet anger att de erhållit hörselskador. Av de angivna orsakerna till skada eller ohälsa do- minerar mot denna bakgrund helt naturligt bullret; två tredjedelar av dem som anser sig ha erhållit någon av de angivna skadorna anger buller som en orsak härtill.

Belastningssjukdomar med besvär från leder—muskler—rygg angavs av 43 % av de tillfrågade vara en orsak till ohälsa. De miljöfaktorer man främst sätter i samband med rygg- och ledsjukdomar är ergonomiska problem (felaktiga arbetsställningar, tunga lyft etc.), vilka en tredjedel anger som orsak till ohälsa. Även luftrörelser och drag anges som orsak till led-, muskel— och ryggbesvär.

De dominerande orsakerna till magbesvär, som 23 % av de tillfrågade anser sig ha fått genom arbetet, angavs vara den psykiska belastningen. En annan orsak till magbesvär anges vara damm och rök.

Det kan också noteras att luftföroreningama intar en framträdande plats som orsak till ohälsa. Sålunda anger 45 % att de erhållit skada/ ohälsa p. g. a. rök och damm. Motsvarande andel för gaser är 14 %. Även klirnatfaktorerna är ofta förekommande.

Avslutningsvis redovisas i tabellerna 3.12 och 3.13 dels angiven ohälsa efter sjukdomsgrupp, dels angivna orsaker till ohälsa fördelat på stål- industrins olika avdelningar.

Tabell 3.12 Andel (%) av dem inom de olika avdelningarna som uppgivit att de erhållit skada/ohälsa som angivit resp. typ av skada/ohälsa. Typ av skada/ ohälsa Avdelning

Masugn Konver- Martin- Elektro- Sträng- Götvals- Ämnes- Trådvals— Medium- Bandvals— Rörvals— Plåtvals- terverk verk stålverk gjutning verk valsverk verk valsverk verk verk verk

Rygg- och ledsjukdomar 42 39 67 41 Hjärt- och kärlsjukdomar 6 3 2 9 Hudsjukdomar 10 8 6 2 9 10 5 2 4 18 10 Luftvägssjukdomar 19 22 10 31 24 10 24 15 25 18 14

8 43 39 29 54 33 57 36 0

8 8 Lungsjukdomar 3 8 8 6 0 3 3 O 5 4 7 4

5 5 0

3 5 0 0 4 11 6

Synskador 10 14 21 22 2 24 13 10 17 8 18 7 Hörselskador 58 58 61 62 7 68 59 76 46 42 72 68 Vrbrationsskador 1 0 3 4 6 9 8 10 4 13 1 l 1 1

Sjukdomar i matsmältningsorganen 13 39 21 29 8 38 13 19 20 25 32 22 Olycksfallsskador 16 14 10 10 25 6 8 14 17 13 14 11

Tabell 3.13 Andel (%) av dem inom de olika avdelningarna som angivit att de erhållit skada/ohälsa som angivit resp. orsaksfaktor.

Orsak till skada/ohälsa Avdelning

Masugn Konver- Martin— Elektro- Sträng- Götvals- Ämnes- Trådvals- Medium- Bandvals- Rörvals- Plåtvals- terverk verk stålverk gjutning verk valsverk verk valsverk verk verk verk

Damm och rök 58 35 38 69 33 38 36 38 39 29 39 22 Gaser 36 14 41 10 17 15 21 10 20 17 14 10 Lösningsmedel 0 0 0 0 0 0 0 10 0 4 0 5 Syror 0 0 0 0 0 0 0 3 5 0 4 2 Hudretande ämnen 10 3 8 13 17 6 8 5 5 0 11 6 Buller 58 69 56 63 75 74 67 82 46 71 75 69 Vibrationer 16 11 13 13 0 12 15 5 10 17 18 12 Belysning 6 3 8 16 8 15 15 10 17 8 11 7 Drag 42 47 61 65 25 47 41 38 46 25 43 32 Kyla 39 25 31 35 25 15 13 19 27 21 14 14 Värmestrålning 23 8 19 24 50 24 51 14 12 8 7 9 Värme 10 6 10 15 17 24 13 5 12 0 0 5 Temperaturväxlingar 32 31 37 56 33 38 15 24 24 29 21 16 Ergonomiska problem 26 25 33 29 17 44 26 5 44 33 50 33 Psykiska påfrestningar 3 25 8 24 17 41 26 19 44 17 18 25

4. Avdelningarnas miljöproblem

Enkätundersökningen syftade till att belysa hur de anställda inom stålin- dustrin själva upplever sin arbetsmiljö. Detta material ger en första anvis- ning om prioriteringar inom det miljöförbättrande arbetet. Den andra delen av det nödvändiga underlaget härför är de kartläggningar av olika miljöproblem som sker genom främst mätningar av skilda slag ute vid arbetsplatserna. Utredningen har studerat ett omfattande material av den- na typ, som inhämtats från såväl stålverken som olika svenska institutio- ner. I det följande redovisas detta material avdelningsvis. Vidare redovisas de anställdas besvär av olika miljöfaktorer inom resp. avdelning. För att erhålla enhetlighet i redovisningen har de olika miljöfaktorerna behand- lats i samma ordning för alla avdelningar oberoende av eventuella skillna- der i problemens omfattning.

Som framgår är de hittills genomförda kartläggningarna i flera fall mycket begränsade vad avser såväl antalet produktionsställen som antalet undersökta arbetsmiljöfaktorer. (Där en viss miljöfaktor inte redovisas för en avdelning nedan har mätvärden ej kunnat erhållas.) Det visar sig också att mätresultaten ofta varierar kraftigt inom en och samma avdel- ning vid ett järnverk. Detta beror inte endast på skillnader i använd mätteknik och när under produktionscykeln mätningarna gjorts. Även förhållanden utanför resp. avdelning har ofta stor betydelse. Detta gäller inte minst uteklimatets inverkan på bl. a. temperatur och drag i lokaler- na. De redovisade mätresultaten kan därför inte utan vidare generaliseras till stålindustrin i dess helhet. Mot bakgrund av de stora likheter som finns mellan de olika verken vad avser produktionsutrustning, lokalplane- ring, arbetsorganisation etc. torde resultaten ändå kunna tjäna som ett värdefullt underlag för planläggningen av det miljöförbättrade arbetet. I detta arbete måste självfallet ingå en utökad och intensifierad kartlägg- ning av förekomsten och effekten av olika miljöfaktorer.

Det skall observeras att de jämförelser med olika gränsvärden för luft- föroreningar som görs i detta kapitel gjordes innan arbetarskyddsstyrel- sen presenterade den nya gränsvärdelistan. De nu gällande värdena som i många fall innebär en skärpning jämfört med tidigare värden finns i bilaga 2.

4.1. Sinterverk

1 enkätundersökningen var antalet deltagare från sinterverk litet. I de svar som erhållits anges det miljöproblem som orsakar det största obehaget i sinterverk vara luftföroreningama. Övriga problem uppges vara buller och klimat.

Buller

Bul'lret inom sinterverk härrör från kvarnar, siktar, transportörer, fläktar och liknande. Vid kvarnarna har man uppmätt en ljudstyrka av 113 dB(A) och vid siktarna omkring 98 dB(A). (41) En frekvensanalys av bullret vid kvarnarna visar en mycket hög ljudnivå (diagram 4.1). Detta innebär att det kan föreligga risk för hörselskador. Den allmänna ljudnivån i ett blandarrum framgår av diagram 4.2 (41). Personalen i ett sinterverk är i regel mycket rörlig men befinner sig också i stor utsträckning i manöverhytter. Bullermätningar i en sådan hytt (diagram 4.3) visar att det inte föreligger någon risk för hörselska- dor. Personal som befinner sig i manöverhytterna har dock påtagliga problem att samtala i normal samtalston (NR 55—60 anges vara en högsta acceptabel ljudnivå härför). (41)

Diagram 4.1 .— 4.3.Ljudnivån inom sinterverk

1 20 mugg-ll]- .s...--===l- 1 00 IIEIIIIII-

63 250 1000 4000 ABC

63 250 1000 4000 ABC 125 500 2000 8000 125 500 2000 8000

1 00 . ll!!!llll- sol!-lui...- i.e.-lll.-

IIES'IIII- II I >

63 250 1000 4000 ABC 125 500 2000 8000 4.3.Manöverhytt

Luftföroreningar

Damm-mätningar inom sinterverk har givit värden med stor spridning. Halten av kristallin kiselsyra, främst i form av kvarts, är låg i det luftburna dammet. Genomsnittligt har mindre än 5 % kvarts uppmätts i detta damm. Antalet partiklar mindre än 0,005 mm är också mycket litet. Silikosrisken kan mot denna bakgrund betraktas som liten. Dammhalter på upp till 105 mg/m3 har dock uppmätts i enskilda fall. (41)

Det luftburna dammet innehåller framför allt järnoxid och kol. Vid ett tillfälle uppmättes järnoxidhalten till 60 %. De höga dammhalter som förekommer i vissa arbetsmoment torde ge påtagliga besvär och obehag; även en viss hälsorisk kan föreligga. (3,41)

I ett sinterverk har man gjort en kartläggning av koloxidhalten i inand- ningsluften. (3) Den högsta genomsnittliga halten koloxid som man upp- mätt under ett skift var 25 ppm. Detta skall jämföras med gränsvärdet som anges till 50 ppm. Den högsta genomsnittliga entimmesexpositionen uppmättes till 48 ppm, vilket skall jämföras med riktvärdet för en timmes exponering på 200 ppm. Det högsta momentanvärde man uppmätte var 335 ppm.

Klimat

Inom ett företag har man utfört klimatmätningar under totalt 6 dygn. (3) Dessa visade att dygnsmedelvärdet av temperaturen varierade från 21,40C till 29,20C med ytterlighetsvärdena 140C resp. 38OC. Luftens relativa fuktighet var under motsvarande tid mellan 23 % och 27 %. Temperatu- ren varierar sålunda inom vida gränser och kan stundtals vara mycket hög.

Belysning

För några år sedan utfördes en kartläggning av belysningsförhållandena inorn sinterverk. (41) Resultaten visade att man i närmare nio tiondelar av lokalen hade ljusstyrkor under 80 lux. Inom övriga delar av lokalerna var ljusstyrkan 80—120 lux. Visserligen är denna undersökning några år gammal, men man kan förmoda att dagens belysningsnivå ligger nära dessa värden.

4.2. Masugnsavdelningar

Resultaten av enkätundersökningen visade att nästan varje tillfrågad i masugnsavdelningarna besvärades av damm och rök i lokalerna. Inte mindre än 95 % av personalen ansåg att detta problem förekommer och 70 % ansåg att röken och dammet var i hög grad besvärande. Även gaser, buller och vissa klimatfaktorer gav besvärsfrekvenser på över 80 %.

Diagram 4.4 . Andel av de tillfrågade inom masugns- avdelningarna som upple- ver besvär av resp. miljö- faktor. Antal svarande 54.

Domm & rök

Gaser

Drag

Bullar

Temoväxlinmr

Värmestrålning

Värme

Kyla

Olycksfallsrisker

Ergonomisk belastning

Belysning

Psyk. påfrestande arbete

Vibrationer

Hudretende ämnen

Syror Lösningsmedel 10 20 30 40 50 60 70 80 90 10096 esvär upplevs i hög grad [:] Besvär upplevs i någon mån Buller

83 % av den personal som arbetar invid masugnarna anger att de besväras av buller. Drygt varannan anser att bullret är i hög grad besvärande. Av resultaten från en bullerkartläggning inom en masugnsanläggning framgår emellertid (diagram 4.5) att man vid normal drift har en ljudnivå på omkring 80 dB(A). (5) Ljudnivån är således sådan att någon hörselskade- risk inte kan anses föreligga. I samband med håltagning använde man dock i detta verk en tryckluftsdriven borr, och vid denna operation upp- mättes ljudnivåer vilka klart överskred hörselskadenivån (diagram 4.6). Varaktigheten är emellertid så kort att den höga ljudnivån inte bör ha någon hörselskadlig effekt.

120

40 40 63 ISIIIIIIII- Diagram 4.5 och 4.6. 250 1000 4000 ABC 250 1000 4000 ABC Ljudnivån vid mas- 125 500 2000 8000 3125 500 2000 8000 ugnar_ 4.5 Normaldrift. 4.6 Håltagning. Luftföroreningar

Som tidigare nämnts anges damm och rök vara de miljöfaktorer som medför de största besvären. De luftföroreningar som förekommer inom masugnsavdelningarna kommer från chargering, tappning, håltagning och igensättning av tapphål, massaberedning, rengöring av rännor rn. in. För- utom järndamm förekommer ett flertal andra ämnen som fosfor, man- gan, kisel, kol, svavel och vissa tungmetaller. En analys av stoft från stationära dammprovningsplatser invid en masugn har genomsnittligt visat följande sammansättning. (5)

Magnesium- Järnoxid Mangan Kiselsyra Bly Krom- Vanadin- Zink- oxid oxid oxid oxid (%) (%) (%) (%) (%) (%) (%) (%) ___—___________— 1 48 1 10 0,01 0,002 0,04 0,01

I samma undersökning mättes också personalens dammexposition med personlig provtagningsutrustning. Mätningarna utfördes under tre dagar vid samtliga förekommande arbetsmoment. Resultaten visade att total- dammhalten uppgick till i genomsnitt ca 30 g/m3 med en spridning mel- lan 15 och 106 mg/ma. Genom att kombinera resultaten av stoftanalysen och de uppmätta dammhalterna kan man erhålla en tillfredsställande bild av den mängd av olika ämnen som skilda personalkategorier inom mas- ugnsavdelningen utsätts för. Denna beräkning redovisas nedan.

______________________-———

Provplats Totaldamm, Magnesium- J ämoxid, Mangan, Bly, Krom- Vanadin- Zinkoxid, oxid, oxid , oxid,

mg/ma mg/m3 mg/m3 mg/m3 mg/m3 mg/m3 mg/m3 mg/m3 ___—______________ Hyttpersonal 38,6 0,39 18,52 0,39 0,003 0,0007 0,015 0,003 Slaggpersonal 28,9 0,29 13,57 0,29 0,003 0,0006 0,112 0,003 Hjälpsmed 31,7 0,32 9,51 0,32 0,003 0,0006 0,012 0,003 Hjälpsmed 24,9 0,25 11,95 0,25 0,002 0,0005 0,009 0,002 Reglerare 30,2 0,30 14,49 0,30 0,003 0,0006 0,012 0,003

f...—___—

Den på detta sätt beräknade järnoxidhalten är av samma storlek som de hygieniska gränsvärdena för järnoxid. Den samtidiga förekomsten av också andra luftföroreningar gör emellertid att miljösituationen ytterliga- re förvärras. Vid en bedömning av den s.k. additiva effekten kan man använda sig av följande formel för att beräkna miljöriskerna:

&+9 +C_3+ =S

Cl Ca Ga

där C anger koncentrationen av resp. ämne och G anger det hygieniska gränsvärdet uttryckt i samma mått. Den summa som man beräknar på detta sätt (S) beskriver den hygieniska additiva effekten. Om denna överskrider 1,0 bör tekniska åtgärder vidtagas för att minska halten av luftföroreningar.

För närvarande saknas tillfredsställande kunskap om för vilka ämnen en sådan additiv effekt föreligger. För flera av de stoftföroreningar som förekommer inom stålindustrin finns det dock skäl att misstänka att det föreligger en sådan effekt.

Enligt utredningens mening bör så länge som det råder oklarhet om vilka ämnen som har en additiv effekt bedömningen av redovisade mät- resultat ske med hänsyn till att det finns risk för att vissa av luftförore- ningama har denna effekt.

Dammsituationen förvärras också av den höga halten av kristallin kisel- syra; inte mindre än 10 %. Detta innebär att dammindex ligger vid ca 5. Med hänsyn till silikosrisken anses den acceptabla nivån ligga vid damm- index 1. Om dammindex överstiger 2 anses att man bör genomföra tek- niska åtgärder för att sänka dammnivån. (10, 21 och 22)

En annan undersökning av stofthalterna invid masugnarna visade att den personal som arbetar med den direkta skötseln av ugnarna utsattes för en expositio'n av storleksordningen 3—12 mg/m3 . (3) Massabered- ningen var ett mycket dammande arbete och här uppmättes en genom- snittlig stofthalt av 30 mg/m3 med en spridning från 12 till 65 mg/ms. Invid masugnen utfördes ca 150 niominutersprov. Medelvärdet för dessa mätningar var 23 mg/ms. Värdena varierade i detta fall från 1 till 235 mg/ma.

Den enda metallförorening i luften som analyserades var bly. Man konstaterade att blyhalten genomsnittligt var 0,012 mg/m3 med toppvär- den på 0,08 mg/ma. I en annan undersökning uppmättes blyhalter från 0,04 till 0,08 mg/ma, dvs. högre värden äni den förstnämnda utredning- en. (41)

En annan förorening som studerats vid några masugnar är 3,4-bens- pyren. Detta ämne bildas om tjära eller tjärprodukter utsättes för höga temperaturer. Vid en masugn konstaterades benspyrenhalter från 85 till 1 569 ,ug/l 000 rn3 luft. (18) Vid en annan masugn uppmättes mellan 22 och 37 000 ug/l 000 ma. Genomsnittligt för ca 150 niominutersprov uppmättes 3 900 [dg/l 000 m3. (3)

Något hygieniskt gränsvärde finns inte för benspyren. Ämnet anses emellertid vara cancerogent varför man måste söka nedbringa denna för— orening till ett minimum.

Masugnspersonalen anser att det näst största miljöproblemet är de ga- ser som finns i lokalerna. Den gas som är av största intresse i detta sammanhang är koloxid, men även andra skadliga gaser kan förekomma. En veckolång undersökning av halterna av koloxid, koldioxid, kväve- dioxider, formaldehyd, ammoniak, svaveldioxid, svavelväte samt fluori- der visade att koncentrationerna av dessa gaser i flera fall var mycket låga och ofta låg under mätapparaternas känslighetsområde. Varken kväve- dioxider, formaldehyd, svavelväte eller fluorider kunde påvisas vid analys- tillfällena. Ammoniak och svaveldioxid kunde detekteras men halterna låg långt under de hygieniska gränsvärdena. För koloxid och koldioxid uppmättes genomsnittliga halter som med några undantag låg under de hygieniska gränsvärdena. Det högsta värde som uppmättes under ett skift var 131 ppm koloxid och 564 ppm koldioxid. Under mätperioden över- skred koldioxidhalten dock vid flera tillfällen apparaternas mätområde varför den verkliga halten är större än den angivna. (2,3)

Vid en annan undersökning har man .ort stickprovsundersökningar av luften med en Drägers gasspårningsapparat. Varken svaveldioxid eller sva- velväte detekterades. Endast låga halter av koloxid kunde registreras. (41)

PPM koloxid

200

Utslag. Medelvärde 166 PPM Västlig vind.

180

160

140

120

Utslag. Medelvärde 16 PPM. Sydlig vind.

10 20 30 40 50 60 70 80 min

Diagram .4. 7. Variationen av koloxidhalten inom en masugnsavdelning.

Många noggranna studier av koloxidhalterna i masugnsavdelningarna har gjorts. Det har emellertid visat sig att det är svårt att utföra några reproducerbara mätningar. Även för samma arbetsmoment kan man få resultat vilka kraftigt awiker från varandra. Detta exemplifieras i diagram 4.7. Skälet till den stora avvikelsen mellan de här visade två mätresultaten kan vara vindförhållandena. Sannolikt finns också ett läckage från ugns- kroppen.

På grund av de mycket varierande koloxidhalterna är det svårt att erhålla en bild av personalens expositionsförhållanden. Vid inventeringen av befintliga svenska utredningar av miljöproblemen vid masugnarna har inte påträffats någon mera omfattande COHb-(koloxidhämoglobin)kart- läggning av personalen. En sådan undersökning skulle kunna ge ett bättre svar på frågan om personalens exposition för koloxid.

Vid bedömningen av expositionen för olika luftföroreningar måste hänsyn även tas till arbetsbelastningen. Uppskattningsvis fordras ungefär dubbelt så mycket luft vid ett tungt arbete som vid ett lätt arbete. Mängden luftföroreningar som inandas blir då även den dubbelt så stor.

Klimat

Klimatet bedöms av personalen som den från besvärssynpunkt tredje miljöfaktom. 85 % av personalen upplever besvär av drag i lokalerna. Temperaturväxlingarna besvärar 82 % medan 67 % besväras av värmestrål- ning. För värme resp. kyla är andelen som upplever besvär 63 %.

Flytande tackjärn, som har en temperatur av ca 1 3000C, medför av- sevärd klimatbelastning för de personer som arbetar i närheten. Situatio- nen förvärras av att lokalerna ofta är jämförelsevis öppna.

Eftersom personalen befinner sig i närheten av smältan endast under relativt kort tid kan man arbeta i lokalerna under de 45—60 min. som tappningen tar. Under de moment då personalen uppehåller sig vid järn- rännorna har man kunnat uppmäta en globtemperatur på 18OOC. Endast tio meter därifrån uppmättes bara 340C. (5) När utslaget var slut och de bildade slaggprodukterna bröts sönder uppmättes 1300C. Vid rensnings- arbetet i slaggrännan en halv timme efter utslagets slut hade temperatu- ren sjunkit till 44OC. Temperaturen under skosulan hos den personal som arbetade med rensningen var emellertid 60—650C.

Samma undersökning visade att lufthastigheten var mellan 0,2 och' 2,0 m/s. Lufthastigheten i arbetslokalerna är emellertid starkt beroende av den yttre vindhastigheten och vindriktningen. Även termikförhållandena påverkar lufthastigheten.

En hög värmebelastning medför också att personalen upplever påtagli- ga besvär av temperaturväxlingar. Detta problem förekommer inte endast i samband med förflyttningar mellan kalla och varma platser inom loka- lerna utan också genom att arbetet medför att kroppens framsida upphet- tas kraftigt medan baksidan förblir sval. Det drag som finns i lokalerna kommer att ytterligare förstärka detta problem.

Utslag

Förbered. arbete

Utslag

Förbered. arbete

Tidpunkt

11 12 13

10

.E E x vi 2 V)

160 140 120 100

80

Diagram 4.8 Pulsva- n'ation för hyttskötare.

Ergonomisk belastning

Mätningar av arbets- och värmebelastningen, som utförts vid gynnsamma arbetsförhållanden (vintertid, utan produktionsstörningar) så att maximal tid till vila mellan insatserna kunnat erhållas, visar att man vid vissa moment arbetar under en otillräcklig syretillförsel. Detta framgår av dia- gram 4.8 som visar hur antalet pulsslag per minut varierar under ett arbetsskift. (5)

En ökad värmebelastning innebär att man upplever arbetet som alltmer betungande. Detta illustreras av följande diagram. Med stigande tempera- tur följer högre puls och en minskning av kroppsvikten (genom svett- ning). Att själva arbetet är detsamma visas av att syreupptagningen är konstant.

Viktminskning kg/tim 2.0

1.5 1.0 0.5

0

Pulsfrekvens 180

120

Syreupptagning l/min

tion mellan lokaltem-

10 15 20 25 30 35 40 peratur och viktminsk- Korrigerad effektiv temp QC ning resp. pulsfrekvens.

Belysning

Belysning besvärar hälften av de tillfrågade inom masugnsavdelningarna. Lamporna i dessa avdelningar beläggs snabbt med stora mängder damm och sot, vilket leder till försämrade ljusförhållanden. En annan bidragan- de orsak till den dåliga belysningen är att sot och damm även avsätts på tak och väggar och därigenom försämrar ljusreflexion från dessa. I en undersökning (34) uppmättes ljusstyrkor från 15 till 110 lux under dag- tid. Motsvarande värden under natten varierade mellan 2 och 30 lux.

4.3. J ärnsvampverk

Liksom i sinterverken var antalet tillfrågade litet i järnsvampsverken. De resultat som erhållits kan därför endast användas som indikationer på vilka miljöproblem som upplevs som mest besvärande i arbetet. De besvär som främst upplevs härrör från buller, damm, rök, gaser, drag, dålig belysning och hög ergonomisk belastning.

Vid ett järnsvampverk har man låtit utföra mätningar av de arbets- hygieniska miljöfaktorerna. Mätningar gjordes av buller, damm, klimat, belysningen samt gaser. (41)

Buller

Mätningarna i den nämnda undersökningen visade att bullret främst här- rörde från krossar, vibratorer, tryckluftsutsläpp och uttagning av järn- svamp. Resultaten av mätningarna, som redovisas i diagram 4.10—4.12, visar att man vid flera platser och vid flera arbetsmoment har ljudnivåer över den nivå där risk för hörselskador anses föreligga.

Diagram 4. 10—4. 12 Ljudnivån inom järnsvampverk.

120 120 IIIIIIIII- IIIIIIII- dB dB mlste-_lllll- mom.-lll..- 80I IE- E_EZ—I- 80IIII: F.;-I-

III===SII

60

40

25250 1000 4000 ABC 63125250 1000 4000 ABC 500 2000 8000 500 2000 8000 4.10 Presshus. 4.11 Fyllning, putsning etc. 120

63125250 1000 4000 ABC

500 2000 8000 4.12 Packmaskin.

Luftföroreningar

Damm-mätningar inom samma järnsvampverk visade att totaldammhalten varierade från 4 till 70 mg/ma. De högsta värdena uppmättes vid tömning och efterputsning medan förberedning, packning och övervakning i press- hus uppvisade dammhalter mellan 10 och 15 mg/ms. Stora halter av kol och kalciumoxid kunde påvisasi detta damm medan man endast kunde finna mycket små halter av fri kristallin kiselsyra (2 ä 3 %). Den partikel- fraktion som var mindre än 0,005 mm var emellertid så hög som 63 %. Det hygieniska gränsvärdet för damm angesi detta fall till 15 mg/ma. Det kan således konstateras att luftförhållandena är otillfredsställande vid flera arbetsmoment inom detta järnsvampverk. Vid ett annat järnsvamp- verk har man också studerat förekomsten av oljedimma i luften. (41) Genomsnittligt uppmättes 0,7 mg/m3 vid provtagning med såväl stationär som personlig provtagningsutrustning. Detta värde underskrider med god marginal det hygieniska gränsvärdet som anges till 5 mg'lm3.

Gasformiga luftföroreningar, främst koloxid, har studerats vid några verk. I ett järnsvampverk där uppvärmningen sker med hyttgas har man mätt koloxidhalten på 26 provtagningsställen. Halten av koloxid variera- de från 20 till 150 ppm. Genomsnittet för samtliga provplatser var 75 ppm. (Motsvarande undersökning 8 år tidigare på samma provplatser gav ett genomsnittsvärde av 81 ppm. Detta värde ansågs då ge en representa- tiv bild av koloxidsituationen i ett järnsvampverk.) (41)

Små bensindrivna truckar användes vid ett järnsvampverk för att för- flytta spårbundna vagnar. Stickprovsmätningar med en Drägers gasspår- ningsapparat visade att personalen under körning med dessa truckar ut- sattes för en maximal koloxidkoncentration av 50 ppm. (41)

Klimat

Med ett kontinuerligt registrerande instrument har man under en vecka studerat luftfuktigheten samt inne- resp. utetemperaturen. Luftens rela- tiva fuktighet uppmättes till 26—50 %, vilket är fullt acceptabelt. Luft- temperaturen inomhus var 22—310C. Detta anses vara en alltför hög inomhustemperatur. Under mätperioden varierade utomhustemperaturen mellan 4 och 130c. (41)

Belysning

Belysningen har på ett järnsvampverk uppmätts till 15—170 lux om da- gen, medan man under natten uppmätte 1—80 lux. (41)

4.4. Martinverk

Samtliga inom martinverken verksamma deltagare i enkätundersökningen har angivit att de är besvärade av drag samt damm och rök. 68 resp. 62 % anger att dessa problem förekommer i hög grad. Även klimatproblemen,

Drag

Damm och rök Buller Temp.växlinpr Värmenrälning Olycksfallsrisker Kyla Ergonomisk belastning

Psyk. påfrestande arbete

Värme Belysning Gaser

Vibrationer

Hudretande ämnen Syror |

10 20 " 40 50 60 70 H 90 10096

Besvär upplevs i hög grad l:]aesvär upplevsi någon mån

främst temperaturväxlingar, värmestrålning och kyla, upplevs mycket starkt. Bullret, de ergonomiska problemen och den psykiska belastningen utgör andra ofta angivna miljöproblem.

Buller

Den bullemivå som man kan uppmäta i ett martinverk är ofta så hög att den kan vara hörselskadlig. I manöverhytterna är visserligen bullernivån inte så hög att det föreligger någon risk för hörselskador, men nivån är dock så hög att man har svårigheter att samtala i normal ton (diagram 4.14 och 4.15).

Diagram 4. 13» Andel av de tillfrågade inom martinver- ken som upplever besvär av resp. miljöfaktor. An- tal svarande 76.

Diagram 4.14 -. 4.15 Ljudnivån inom martin- verk.

IIIIIIIII- IMåIIIIII- III-IIIII- INEIIEIII- 'EEEEEEHEE II ILSEI-

dB 100

===!IIII- I::S: SE.-I- IIIIiEIII- IIIIIIII-

250 1000 4000 ABC

500 2000 8000

63 250 1000 4000 ABC

500 2000 8000

125

4.14 Normaldrift. 4.15 Manöverhytt.

Luftföroreningar

Vid ett martinverk har utförts en analys av det luftburna dammet. (41) Därvid erhölls följande resultat.

Magnesium- Järn- oxid (%)

Krom- Vanadin- oxid (%) oxid (%)

Mangan Kvarts oxid (%) (%) (%)

5 52 4 5

Zink- Bly oxid (%) (%)

0,01 0,03 0,03 0,04

Vid en mera omfattande analys av det damm som avsatt sig på balkar och väggar erhölls följande resultat.

Ämne % Ämne % Ärn ne % Kalciumoxid 0 Mangan 4 Vanadin 0,02 Kiselsyra 18 Svavel 0 Molybden (0,01 Kvarts 4 Arsenik (0,01 Zink 0,01 Aluminiumoxid 7 Bly 0,03 Koppar 0,02 Magnesiumoxid 6 Krom 0,02 ] ärnoxid 42 Kadmium (0,01

Stoftmängden i luften studerades i ett fall med stationär dammprov- tagningsutrustning vid fyra provplatser runt ugnen. (41) Man uppmätte därvid värden från 0,3 till 10,9 mg/m3 med ett genomsnitt på 2,7 mg/ma. Resultaten talar för att dammhalterna vid det aktuella tillfället understeg de hygieniska gränsvärdena. Undersökningen är dock inte så omfattande att någon tillfredsställande bedömning kan göras.

Arbetarskyddsstyrelsen har utfört ett stort projekt där man har stude- rat riskerna för silikos och därför mätt kvartsdammhalterna i bl. a. mar- tinverk (17, 18, 21, 27, 28, 32 och 33). Provtagning skedde vid följande arbetsoperationer: rivning/murning, kokillrensning, stigplansarbete, gjut- ning/smältning, traverskörning samt transporter intill stålverket. För de

två sistnämnda arbetena genomfördes dock endast mindre undersök- ningar. Dammindex för dessa två arbeten var 1,0. Dammsituationen var således acceptabel. De högsta dammindexen konstaterades för rivnings- och murningsarbeten där man uppmätte ett värde på närmare 6. Stig- plansarbetet visar sig också vara ett dammande arbete. Där är emellertid främst fråga om enstaka toppvärden. För de övriga arbetsmomenten upp- mättes dammindex mellan 1,1 och 1,5, vilket innebär att man bör försö- ka minska damning vid dessa arbeten.

Mätningar av koloxid och svaveloxid i luften i ett martinverk har visat att man endast har mycket små halter av koloxid och endast spår av svaveloxid. (41)

Klimat

Luftväxlingen i stålverkslokaler sker oftast genom 5. k. naturlig ventila- tion. Detta innebär att den varma luften över ugnen strömmar upp ge— nom en lanternin och ersättningsluften får komma in genom de öpp- ningar som finns i huskroppen. Detta medför att klimatet i lokalerna blir beroende av utomhusklimatet. Inomhustemperaturen kan därigenom bli mycket låg. Vid en veckolång undersökning av temperaturen i ett martinverk (41) kunde man konstatera att genomsnittstemperaturen var så låg som + 60C. Maximalt uppmättes + 120C. Klimatbelastningen för- stärks ytterligare av det drag som förekommer i lokalerna samt av den strålningsvärme som personalen utsätts för. Med en globtermometer upp- mätte man vid martinugnen en strålningstemperatur mellan 35 och 500C. Under tappning uppmättes 35 till 450C. Den tid under vilken personalen utsättes för strålningsvärme är visserligen kort men denna typ av värme- belastning är troligen ändå en starkt bidragande orsak till de besvär som personalen har av temperaturväxlingar. Den form av ventilation som har beskrivits leder ofrånkomligen till drag. Det visade sig också att varje tillfrågad person i enkätundersökningen upplevde draget som besvärande. Drag upplevs förmodligen också som särskilt besvärande genom att den kroppshalva som ej uppvärms av strålningsvärme också utsätts för det mesta av draget.

Belysning

Belysningsmätningar i ett martinverk visar att belysningen i många fall är alltför dålig. Även i kontrollhytterna är belysningen dålig varigenom skrivarbete och avläsning av instrument försvåras. (Den låga ljusstyrkan i kontrollhytten säges vara motiverad av att personalen måste kunna kon- trollera vad som händer utanför kontrollhytten.) Även bländning och reflexer torde vara relativt vanligt förekommande.

4.5. Konverterverk

Damm och rök, buller samt klimatet är enligt deltagarnas i enkätunder- sökningen uppfattning de dominerande miljöproblemen inom konverter- verken. Över 90 % är besvärade av dessa faktorer. Risken för olycksfall oroar också en stor del av personalen (82 %).

Damm och rök

Buller

Temp. växlingar

Drag Olycksfallsrisker Värmeetrålning Belysning Ergonomisk belastning Kyle

Värme

Psyk. påfrestande arbete

mamma...... %— Vibrationer . . _ s.... %—

Lösningsmedel gl

Syror il

Diagram 4.16 Andel av de tillfrågade inom konver— 10 20 30 40 50 60 70 80 90 10096 terverken som upplever besva'r av resp. miljöfak— " tor. Antal 55. |__—] Besvär upplevs i någon mån

Besvär upplevs i hög gad

63 250 1000 4000 ABC

500 2000 8000 125 125 500 2000 8000

4.17 Normaldrift. 4.18 Manöverhytt.

Buller

Bullermätningarna i ett kaldoverk (41) visar att man vid normal drift ofta har mycket höga ljudnivåer (diagram 4.17). Även i manöverhytten (dia- gram 4.l8) var ljudnivån hög.

Bullerproblemet är sålunda betydande i ett kaldoverk. Man kan dock förmoda att andra typer av konverterverk (t. ex. LD) har en lägre ljudnivå då man i dessa verk ej har någon rotation av konvertrarna.

Man har också studerat hur ljudnivån varierar med avståndet från kal- dougnen. Ännu på 50 meters avstånd från ugnen uppmättes ljudnivåer vilka överskrider det hygieniska gränsvärdet.

dB Diagram 4.19 Ljudnivåns variation med avståndet 1 1 8 till ugnen.

114

110

Uppmätt ljudnivå vid 125 Hz 106 '

102

98 Hygieniskt gränsvärde vid 125 Hz

Avstånd i meter från ugnen

63 250 1000 4000 ABC Diagram 4.1 7och 4.18 Ljudnivån i kaldoverk.

Luftföroreningar

En omfattande dammkartläggning har genomförts vid en kaldoanlägg- ning. (41) Provtagning har utförts med en stationär provtagningsutrust- ning. Den genomsnittliga dammhalten i luften varierade från 1,6 till 23 mg/ms. Medelvärdet var omkring 6 mg/ms. Det högsta värdet erhölls vid provtagning intill ugnarna. En analys av dammet redovisas nedan.

&_

Ämne % Ämne % Ämne % ___—___— Kvarts 5 Mangan 4 Vanadinoxid 0,04 Magnesiumoxid 5 Bly 0,03 Zinkoxid 0,01 Järnoxid 52 Kromoxid 0,03

R_—

Dammhalterna ligger i denna undersökning med några enstaka undan- tag under de hygieniska gränsvärdena. Endast för de prover som togs intill kaldougnen överskreds det hygieniska gränsvärdet för järnoxid.

Även vid ett annat verk har man tagit prover i närheten av ugnarna med stationär utrustning. (41) Denna provserie uppvisade stofthalter på mellan 4 och 9 mg/m3. Personlig provtagning gav stofthalter i luften mellan 4 och 6 mg/ma. I dammet kunde man finna upp till 0,07 mg bly och 0,3 mg zink per m3 luft. Dessa värden är maximala värden och ligger under de hygieniska gränsvärdena. På några nivåer ovanför ugnen upp- mättes med stationär provtagning ca 25 mg stoft/m3 luft. Detta innebär en blyhalt på 0,5 mg/m3 och en zinkhalt på 4,8—5,6 mg/ma. Dessa värden ligger över de hygieniska gränsvärdena.

I en manöverhytt i samma verk mätte man en genomsnittlig stofthalt i luften av 1,7 mg/m3. Kemisk analys av dammet visade att det innehöll 2,2 % mangan, 0,6 % bly, 1,1 % zink och 0,1 % krom. Alla dessa halter ligger under resp. hygieniska gränsvärde.

En noggrann stoftmätning har utförts i ett verk, där man intill kaldo- verket hade en legeringskross. (41) Vid kaldougnen uppmätte man stoft- halter från 8 till 10 mg/m3 medan man vid legeringskrossen uppmätte mellan 9 och 24 mg/ms. En analys av dammet visade att kvartshalterna på båda ställena var 0,5 %. För alla platser utom legeringskrosskötarens arbetsplats uppgick dammindex till 0,5. Detta är acceptabla värden. För krosskötaren uppmättes dammindex till 1,6, vilket är högt. Det luftburna dammet analyserades också med avseende på mangan. Vid kaldougnarna uppmättes manganhalterna till 3—6 % medan inte mindre än 26 % mangan konstaterades i damm från legeringskrossen. Manganhalten i det luftburna dammet ligger dock klart under det hygieniska gränsvärdet för dem som arbetar vid kaldougnarna medan gränsvärdet (5 mg mangan/m3 luft) överskreds för krosskötaren, där man mätte 6,1 mg/ma. Gränsvärdet för mangan är dessutom ett s. k. takvärde, vilket innebär att expositionen inte vid något tillfälle får överskrida detta värde.

I silikosprojekt (21) utfördes mätningar av dammhalten hos personal invid kaldougnar, främst sådan som sysselsattes med kokillresning samt ugns- och maskinarbete. Inte i något fall överskred dammindex 1,0 för

dessa personalkategorier. Totaldammhalten låg genomsnittligt på 5 till 6 mg/m3. Kvartshalten var ca 5 %.

Inom några verk har genomförts mätningar av svaveldioxid- och kolox- idhalten. (41) Svaveldioxidhalten visade sig genomsnittligt understiga det hygieniska gränsvärdet. Vad gäller halten koloxid uppmättes inom ett verk låga värden. Inom ett annat verk uppmättes dock en koloxidhalt runt kaldougnar och vid gasvärmning av skänkar i nivå med det hygienis- ka gränsvärdet.

Klimat

Det är svårt att bedöma personalens klimatbelastning då klimatet i stor utsträckning är beroende av utomhusförhållandena. Som exempel kan nämnas att en klimatstudie utförd vintertid i ett kaldoverk visade att genomsnittstemperaturen inne i verket var + 6OC. Den lägsta temperatu- ren som man mätte var — loC. Detta är självfallet helt oacceptabla förhållanden. Situationen försvåras liksom i martinverken också av det drag som uppstår i dessa ”öppna” lokaler. Eftersom strålningsvärmen är relativt betydande kan man förvänta sig att personalen stundtals utsätts för mycket höga temperaturer medan man i nästa arbetsmoment kommer att arbeta i en från strålningsvärme skyddad plats och därmed i en lägre temperatur. Med globtermometer har man uppmätt höga strålningstem- peraturer, 55—600C, invid kaldougnar. (41)

Klimatet har också studerats i manöver- och travershytter. (41) Man kunde här konstatera att man i tre av nio hytter hade normala tempera- turer medan de resterande sex hade för höga temperaturer. Luftfuktig- heten var i samtliga fall låg. Kartläggningen skedde under vintern. Tem- peraturen under sommaren är än högre.

Belysning

Inom ett verk har man genomfört belysningsmätningar. (41) Denna un- dersökning visar att man på 60 % av anläggningsytan hade ljusstyrkor vilka varierar från 0 till 30 lux. 15 % av lokalerna hade en ljusstyrka mellan 30 och 60 lux medan resterande 25 % hade ljusstyrkor från 60 till 90 lux. I hela lokalen var således ljusstyrkorna låga. Skälen till den dåliga belysningen är dels den stora takhöjden, dels stoftpartiklar i luften. Även dålig renhållning av armaturen är en starkt bidragande faktor. Även i manöverhytterna var belysningen otillfredsställande.

4.6. Elektrostålverk

Buller, damm och rök, temperaturväxlingar samt drag upplevs som de dominerande miljöproblemen inom elektrostålverken. Mer än två tredje- delar av de tillfrågade inom dessa verk är i hög grad besvärade av dessa miljöfaktorer. Även Olycksfallsriskerna anges vara stora.

Buller Damm och rök Temp.växlinmr Drag Olycksfallsrisker Värmesträlning Värem

Kyle

Ergonomisk belastning

Psyk. påfrestande arbete

Belysning

Gaser

Vibrationer

Hudretande ämnen %— Syror EI

Lösningsmedel |

Diagram 4.20 Andel av de tillfrågade inom elektro- 10 20 | 40 50 60 70 80 90 10096 stålverken som upplever besvär av resp. miljöfaktor. Antal svarande 112. |: Besvär upplevs i någon mån

Besvär upplevs i hög grad

Buller ;

Bullret orsakas huvudsakligen av ugnarna. Ljudnivån varierar högst avse- värt mellan olika moment av driften. Det kraftigaste bullret uppstår un- der nedsmältning i en nychargerad ugn då ljusbågarna slår mot kallt skrot (diagram 4.21). Även vid normal drift ligger ljudnivån dock över hörsel- skadenivån (diagram 4.22). I diagram 4.23 redovisas resultaten av en mätning utförd i ett manöverrum. Ljudnivån orsakar här inte några hör- selskador men den överskrider de normer som finns för ljudnivån i ut- rymmen av detta slag. Riktvärdet brukar i dessa lokaler anges till NR 55—60 dB. Vid chargering av skrot till ljusbågsugnen har man momentant uppmätt en ljudstyrka på 113 dB (A). (14, 41) l

63 250 1000 4000 ABC

500 2000 8000

63 250 1000 4000 ABC

125 125 500 2000 8000

4.21 Nychargerad ugn. 4,22 Normaldrift.

63 250 1000 4000 ABC

125 500 2000 8000 4.23 Manö verhytt.

Luftföroreningar

Endast i ett par fall har man studerat luftföroreningama i ett elektro- stålverk. I andra verk har man endast kartlagt enskilda dammande arbets- moment.

Dammet består till största delen av järnoxid, kalk och silikater, möj- ligen också sot. Tungmetaller som bly, krom och nickel förekommer förmodligen, om än i liten omfattning. Vissa arbetsmoment där persona- len hanterar material med fri kristallin kiselsyra förekommer. Vid dessa arbetsmoment är det av stor vikt att man har god luftventilation då man i annat fall kan få risk för silikos.

Vid ett elektrostålverk har utförts noggranna mätningar av damm- halterna. (41) Dammhalterna varierade från 2,8 till 7,7 mg/m3 på ugns- planet. För gjuthallen var värdena 1,2—4,2 mg/ma.

Med bärbar utrustning har personalens exposition undersökts. (41) Ugnspersonalen utsätts för en exposition på 1,3—6,3 mg/ma. För ugns- personalen understiger dammindex 0,6. Personalen i giuthallen exponeras för 1,6—4,3 mg/ms. Vid rivning av ugn har uppmätts dammhalter på mellan 10 och 20 mg/m3 med dammindex ”mellan 1 och 2. Detta arbete förefaller vara det enda vid denna arbetsplats, vid vilket silikosrisk

föreligger.

Inom ett elektrostålverk (4) har man under en veckas tid mätt dammhalterna med en stationär provtagningsutrustning på tre platser runt ugnen. Totalt 225 prov togs, vilka gav ett genomsnitt av 10,4 mg stoft/m3 luft. Värdena varierade från 0,1 till 75 mg/_m3. Personlig provtagningsutrustning på sex personer i verket visade att de utsattes för en dammhalt som var lägre än detta värde (från 4,3 till 11 mg/ms), med undantag för traversföraren som genomsnittligt exponerades för en damm-mängd av 12 mg/m3 luft. De högsta dammhalterna som man uppmätte hos traversföraren uppstod vid slaggdragning och vid tappning.

I samma undersökning har man också uppmätt mängderna av 3,4-bens- pyren. Vid totalt 222 prov uppmättes i medeltal 1 257 ,ug/l 000 m3 luft. De uppmätta värdena varierar från 8 till 30 000 ug/l 000 ms. Under vissa moment är alltså benspyrenhalterna relativt höga.

Blyhalterna i dammet har analyserats. Man fann därvid att halterna maximalt uppgick till 0,04 mg/ms. Genomsnittsvärdet uppmättes till 0,01 mg/ma. Dessa värden ligger under det hygieniska gränsvärdet (0,2 mg/m3 ). Vid ett annat elektrostålverk kartlade man inte bara blyhalten utan också halterna av zink och krom. (41) Dessa resultat redovisas ne- dan. Värdet av denna undersökning är dock begränsat då uppgift om totaldammhalten och analys av andra stoftföroreningar saknas. Eftersom man vet att det föreligger en additiv effekt mellan vissa luftburna för- oreningar måste man i vissa fall ligga avsevärt under det hygieniska gräns- värdet för att helt kunna bortse från de effekter som dessa ämnen sam- mantagna kan ha på människan.

Provplats Bly, Krom, Zink, mg/m3 Ing/m3 mg/m3 Hjälpsmältare 0,14 0,09 0,46 Hjälpsmältare 0,10 0,05 0,35 Skänkskötare 0,02 0,20 0,12

Eftersom asbest kan ge upphov till sjukdomen asbestos har man i ett fall studerat asbestmängden i luften. (41) Asbest används ofta som isole- ringsmaterial. Vid rivning av infodringen smulas asbesten sönder och man kan då erhålla höga asbesthalter i luften. Resultaten av undersökningen, som man utfört i samband med rivning, redovisas i nedanstående tablå. Det hygieniska gränsvärdet för asbest är fastställt till 2 fibrer/ml. Endast i ett prov har man kunnat konstatera värden högre än detta gränsvärde. Detta arbete förekommer dessutom mycket sparsamt. Eftersom man river tegel torde förhållandevis höga halter kristallin kiselsyra förekomma i dammet.

I arbetarskyddsstyrelsens silikosprojekt (13, 17, 21, 27—32) har man studerat kvartshalten i stoftet. Man har härvid speciellt inriktat sig på att mäta dammhalterna vid kokillresning, stigplansläggning, stigplans- gjutning, tappning, smältning, skänkskötsel, skänkreparationer, ugns- rivning och murning. Vid samtliga arbetsmoment utom stigplansgjutning uppmätte man ett dammindex mellan 1,0 och 1,7. Vid stigplansgjut-

Provplats Totaldamm Antal asbestfibrer mg/m3 per ml

1 110 136 61

2 234 52 152

27

ou—nv—u—n Non—- as:—wo KOxION

ningen uppmättes ett genomsnittligt dammindex på omkr. 4 med en variation mellan 0,5 och 12. De högsta värdena anges vara hänförliga till bl. a. renblåsning av stigplattor.

Inom ett elektrostålverk genomförde silikosprojektet även analys av mängden asbest i luften i samband med stigplansgjutning. (29) Antalet asbestfibrer varierade mellan 0,4 och 1,7/ml. Genomsnittligt låg halten på ungefär hälften av det hygieniska gränsvärdet.

Klimat

STU:s arbetsmiljölaboraton'um har genomfört relativt omfattande kli- matmätningar vid några elektrostålverk. (14) På grund av att man ofta har öppna fönster och dörrar blir inomhustemperaturen här liksom i andra typer av stålverk starkt beroende av utomhustemperaturen. Man konstaterade också att temperaturen varierade starkt mellan olika arbets- moment i stålverket. Vid t. ex. tappning sker en kraftig värmeavgivning till omgivningen. I sammanställningen nedan redovisas resultaten från lufttemperatur- och vindhastighetsmätningarna. Dessa resultat visar att inomhustemperaturen under förmiddagen är 1—6 grader och under efter- middagen 7—8 grader över den aktuella utomhustemperaturen. Man har också visat att det inte råder någon större skillnad mellan ugns— och kokillplan om man jämför temperatur och lufthastighet. Den största luft— hastigheten har uppmätts vid portarna, men relativt stora luftrörelser (0,5 m/s) kunde registreras i hela lokalerna. Draget kan alltså betecknas som kraftigt.

Företag Lufttemperatur, OC Luftha/stig- het, m 5 Utomhus Fm. Em. skift skift

A 19 20 27 0,2—3,0 B 11 13 18 0,3—3,0 C 19 24 27 0,2—3,0 D 16 22 23 0,5—2,5

Vid tungt arbete bör lufttemperaturen inte överstiga 23—250C. Efter- som man under eftermiddagen uppmätte 270C måste värmen utgöra en kraftig belastning för personalen. Man måste också ta hänsyn till den

värmestrålning som förekommer. Vid ugnarna har man uppmätt strål- ningstemperaturen från 25 till 580C och vid gjutningen mellan 29 och 610C.

I manöverrummen har man i många fall otillfredsställande hög tempe- ratur under eftermiddagarna. Temperaturen kan ofta uppgå till 28 å SOOC samtidigt som luftfuktigheten är låg (20—30 %).

Vid en annan värmemätning, där man studerade en smältares termiska belastning vid elektrostålugnar, kunde man konstatera påtagliga värme- problem. (39) Någon skillnad härvidlag mellan smältare och hjälpsmältare kunde ej iakttagas. För personalen vid tre ugnar (från 12 till 45 tons chargevikt) kunde man uppmäta ett 8-timmars tidsvägt medelvärde varie- rande från 19,0 till 24,80C under vintertid medan man under sommaren uppmätte temperaturer från 19,6 till 33,00C. Strålningstemperaturen mätt med en globtermometer — varierade från 21,3 till 43,00C under vintern och från 21,6 till 60,00C under sommaren. Lufthastigheten var mellan 0,3 och 0,5 m/s.

Belysning

Ljusmätningar i fyra elektrostålverk visar att belysningen i många fall är otillräcklig. (14) I en gjuthall har man uppmätt ljusstyrkor mellan 50 och 100 lux, i en annan mellan 30 och 200 lux. I manöverrum uppmättes 100—300 lux, vilket är för litet för instrumentavläsning. Belysningen var här dessutom bländande.

4.7. Stränggjutningsanläggningar

Det dominerande arbetsmiljöproblemet inom Stränggjutningsanlägg- ningarna är enligt personalens bedömning klimatet. Över 90 % besväras av drag och temperaturväxlingar, medan ca 80% anger besvär av värme- strålning. Jämfört med flertalet andra avdelningar anses vidare olycks— fallsriskerna mycket stora. Ett annat framträdande problemområde är bullret.

Drag Temp.växlinar Olycksfallsrisker Buller Värmenrälning Damm o rök Kyla

Värme Ergonomisk belastning Vibrationer Gaser

Psyk påfrestande arbete

Belysning .. Diagram 4.24 Andel av HUdmand' "men &. de tillfrågade inom Stränggjutningsanlägg-

10 20 30 40 50 60 7 80 90 10096 ningarnasomupplever besvär av resp. miljö- faktor. Antal sva-

[ZlBesvär upplevs i någon mån rande 26.

esvär upplevs i hög grad

Buller

Relativt omfattande bullermätningar har genomförts vid denna typ av anläggningar. Några resultat från dessa mätningar är sammanfattade i diagram 4.25—4.28. (41) Man kan konstatera att personalen i viss ut- sträckning utsätts för buller som medför risk för hörselskador. Av bullret utgörs, som framgår av diagram 4.28, en stor del av bakgrundsbuller. Mätningen har här utförts då gjutning inte skedde. Ljudnivån i manöver- hytten ligger klart under riskgränsen, men över den nivå vid vilken man obehindrat kan föra ett samtal.

Diagram 4. 25 4. 28 Ljudni vån i stränggju tningsanläggn ingar.

.H.-lll.- Ill-==!Il- lli-III..- FSSSIIII- .- RE:!l- I ...å--

250 1000 4000 ABC 125 500 2000 8000

63 250 1000 4000 ABC 125 500 2000 8000

63 250 1000 4000 ABC

500 2 000 8 000

63 250 1000 4000 ABC 125 500 2000 8000

125

4.27 K ylzon under drift. 4. 28 Kylzon, bakgrundbuller.

Luftföroreningar

Luftföroreningama invid stränggjutningen har studerats med dels statio- när, dels bärbar provtagningsutrustning. (41) Den bärbara utrustningen uppmätte en dammhalt i luften av i genomsnitt 6,8 mg damm/m3 luft. Huvuddelen av stoftet utgjordes av järnoxid. Det luftburna dammet ana- lyserades också med avseende på krom, mangan och kvarts i de partiklar som var mindre än 0,005 mm. Kromhalten uppmättes därvid till 0,14 mg/ma. Mangan- resp. kvartshalten uppgick till 0,1 mg/m3 och 0,08 mg/ma. Eftersom en viss additiv effekt kan förmodas föreligga kan någon definitiv riskbedömning dock inte göras.

Provtagningen med stationära instrument visar lägre värden än den med portabla instrument. Resultaten redovisas i nedanstående tablå.

Totaldamm, Mangan, Krom, Kvarts, mg/m3 mg/m3 mg/m3 mg/m3 1,6—2,5 0,04 —0,06 0,03—0,04 0,03—0,04

Vid ett annat verk har man studerat dammexpositionen för stränggju- tare och tapplådemurare. (41) Därvid uppmättes 5,2 resp. 6,3 mg damm/ m3 luft. Kvartshalten var mellan 4 och 7 % och andelen partiklar mindre än 0,005 mm var 34—39 %. Dessa resultat innebär att dammindex ej överskred gränsvärdet.

Vid ett företag har undersökts halter av svaveldioxid, koloxid, kväve- oxid och saltsyra i luften. (41) Vid mättillfället kunde man upptäcka spår av kvävedioxid. De övriga ämnena registrerades inte av mätapparaturen.

4.8. Götvalsverk

De miljöfaktorer som upplevs som mest besvärande i götvalsverken är bullret och luftföroreningama. Även klimatet är en källa till besvär. Per- sonalen i götvalsverken anger också i relativt hög grad att de upplever arbetet som psykiskt påfrestande.

Buller

Damm och rök

Drag

Temp.växlingar

Olycksfallsrisker Psyk. påfrestande arbeta

Värmmrålning Ergonomisk belastning Belysning

Värme

Gaser

Kyle

Vibrationer Hudretande ämnen %- Syror il Lösningsmedel |

10 20 30 *0 50 60 70 80 90 lm

Besvär upplevs i hög grad

|:] Besvär upplevs i någon man

Diagram 4.29 Andelen av de tillfrågade inom göt- valsverken som upplever besvär av resp. miljöfak- tor. Antal svarande 94.

Buller

Av resultaten från bullermätningar, som genomförts inom ett götvalsverk, framgår att ljudnivån i närheten av en valsstol ligger mycket över hörsel- skadenivån. Även vid gropugnarnas fläktar etc. kan man ha buller över denna nivå. Värden under risknivån har däremot uppmätts dels i götlag- ret, dels i manöverhytten. Bullernivån är dock sådan att samtal svårligen kan föras i normal samtalston. (41)

Diagram 4. 30—4. 33 Ljudnivån i götvalsverk.

5E==EIII- |: =----- Eli-:sn-

250 1000 4000 ABC 63 250 1000 4 500 2000 8000 000 ABC 125 500 2000 8000

63 250 1000 4000 ABC 125 500 2000 8000

63 250 1000 4000 ABC 500 2000 8000

4.32 Manö verhytt. 4.33 Valsstol.

Luftföroreningar ;

Dammsituationen har studerats i ett götvalsverk. (41) Provtagningen, som skett under tre skift, har utförts med såväl stationär som bärbar provtag- ningsutrustning. Provtagning skedde dels vid valsning av rostfria göt, dels vid valsning av kolstålsgöt.

Den totala dammhalten uppmättes till i genomsnitt 10,2 mg/m3 vid en maskinskötare och 6,0 mg/m3 vid en värmare. Den stationära provtag- ningen utfördes vid en valsstol, där i genomsnitt endast 2,4 mg/m3 upp-

mättes. Även här kunde man sålunda konstatera en lägre stofthalt vid mätning med den fasta utrustningen. Analysen av dammet från götvals— verket redovisas i följande tablå.

Arbets- Ämne (%) operation Magne- Järn- Fosfor- Mangan- Krom Nickel Vanadin sium- oxid pent- oxid oxid oxid Valsning av rostfria göt 0,7 18,0 (0,1 0,9 12,0 5,0 0,005 Valsning av kolstålgöt 0,7 17,0 (0,1 0,9 0,18 0,9 0,005

Med utgångspunkt i de ovan redovisade halterna har mängden per kubikmeter luft beräknats för resp. ämne.

Provplats Total— Järn- Mangan- Krom- Nickel, damm, oxid, oxid, oxid, mg/m3 mg/ma mg/m3 mg/m3 mg/m3

Maskinskö tare:

Rostfria göt 10,2 1,8 0,09 1,22 0,51 Kolstålsgöt 10,2 1,7 0,09 0,02 0,09 Värmare: Rostfria göt 6,0 1,1 0,05 0,72 0,30 Kolstålsgöt 6,0 1,0 0,05 0,01 0,05 Götvalsstol: Rostfria göt 13,3 2,4 0,12 1,59 0,66 Kolstålsgöt 13,3 2,3 0,12 0,02 0,11 Ugnar: Rostfria göt 2,4 0,4 0,02 0,28 0,12 Kolstålsgöt 2 ,4 0,4 0,02 0,01 0,02

Beräkningarna visar att kromoxidhalterna klart överskrider det hygie- niska gränsvärdet. (Genom att flera ämnen har en additiv effekt förvärras situationen ytterligare.) Detta gäller dock endast för valsning av rostfritt stål. De mätningar man gjort av luftföroreningama vid valsning av kolstål visar att man i inget fall överskrider de hygieniska gränsvärdena.

Parallellt med den tidigare redovisade undersökningen studerade man också mängden fri kiselsyra i det luftburna dammet. Den högsta uppmätta kvartshalten var 3 %, och dammindex ligger sålunda under 1,0.

I Samband med strippning av göt studerade man vid ett verk asbesthal- ten i luften. (33) Totalhalten vid denna operation var mycket hög, i genomsnitt 23 mg/ma. Den asbesthalt som en traversförare utsattes för varierade mellan 1,8 och 6,1 fibrer per ml. Genomsnittet var 3,9 fibrer/ ml. De uppmätta asbesthalterna ligger avsevärt över de hygieniska gräns- värden som man har i dag.

Orienterande undersökningar av gasmängdema i luften har utförts i ett

götvalsverk. (41) Mätresultaten visar endast spår eller i vissa fall små mängder av koloxid och svaveldioxid.

Klimat

Klimatmätningar har genomförts inom några företag. På arbetsplatser vid ugnar och götvalsstol uppmättes i genomsnitt 24OC (min. 22 och max. 270C) vid en utomhustemperatur på 160C. Luftfuktigheten var vid mättillfället 36 % inomhus och 55 % utomhus. (41)

I de hytter som finns inom götvalsverk uppmättes inom ett företag en lufttemperatur mellan 25 och 280C. Strålningsvärmen var mellan 26 och 300C. Luftfuktigheten låg mellan 30 och 40 %.

Belysning

Belysningen har inom ett götvalsverk ingående studerats i göthall samt vid gropugnar och götvalsverk. Resultaten redovisas i nedanstående ta- bell. Antal Dag Natt prov- ___—- platser Medelvärde (Spridning) , Medelvärde (Spridning), lux lux Göthall 14 78 (40—135) 41 (22— 60) Gropugn 24 58 (12—140) 33 ( 3— 85) Götvalsverk 104 82 ( 7—260) 57 ( 6—235)

Av resultaten framgår att belysningssituationen är dålig. Hög takhöjd, betydande luftföroreningar och brister i rengörings- och underhållsruti— nerna är faktorer som bidrar härtill.

4.9. Ämnes-, tråd-, medium-, band- och rörvalsverk

Inom många företag finns flera olika typer av valsverk samlade i samma lokal, vilket medför svårigheter att hänföra olika miljöproblem till resp. valsverk. Av detta skäl kommer ämnes-, tråd-, medium-, band- och rör- valsverk att behandlas parallellt. Resultaten från enkätundersökningen redovisas i nedanstående tabell. I samtliga valsverk är bullret den domine- rande orsaken till upplevda besvär. Liksom vid andra avdelningar anser man också här att luftföroreningar och klimatfaktorer är i hög grad be— ! svärande. Bland övriga negativa faktorer nämndes olycksfallsrisken, ergo- nomiska belastningar, dålig belysning och psykiskt påfrestande arbete. *

Tabell 4.1 Andel av de tillfrågade inom olika valsverksavdelningar som upplever besvär” av resp. miljöfaktor. (%) Andel svarande redovisas inom parentes.

Ämnesvalsverk (70) Trådvalsverk (58) Mediumvalsverk (67) Bandvalsverk (48) Rörvalsverk (56)

Buller 94 Buller 81 Buller 96 Buller 96 Buller 93 Damm och rök 86 Drag 79 Damm och rök 84 Damm och rök 92 Damm och rök 86 Temp.växlingar 79 Damm och rök 78 Temp.väx1ingar 73 Temp.väx1ingar 86 Drag 80 Drag 72 Temp.växlingar 73 Olycksfallsrisker 72 Drag 73 Ergonomiska problem 73 Olycksfallsrisker 70 Olycksfallsrisker 67 Ergonomiska problem 70 Olycksfallsrisker 73 Temp.växlingar 68 Psyk. påfrestande 62 Värme 57 Drag 70 Ergonomiska problem 63 Olycksfallsrisker 68 arbete

Värmestrålning 52 Kyla 47 Psyk. påfrestande 70 Kyla 63 Kyla 52

arbete Värme 52 Psyk. påfrestande 47 Värmestrålning 54 Psyk. påfrestande 63 Gaser 32 arbete arbete Belysning 50 Ergonomiska problem 45 Kyla 52 Belysning 52 Psyk. påfrestande 46 arbete Ergonomiska problem 50 Belysning 43 Belysning 48 Värme 46 Belysning 41 Vibrationer 47 Gaser 41 Värme 46 Värmesträlning 46 Vibrationer 39 Gaser 43 Värmestrålning 40 Gaser 43 Vibrationer 42 Värmestrålning 32 Kyla 42 Vibrationer 24 Vibrationer 43 Gaser 42 Värme 27 Hudretande ämnen 14 Hudretande ämnen 19 Hudretande ämnen 19 Hudretande ämnen 23 Hudretande ämnen 25 Syror 1 1 Syror 16 Lösningsmedel 6 Syror 15 Syror 9 Lösningsmedel 4 Lösningsmedel 12 Syror 6 Lösningsmedel 10 Lösningsmedel 5

I tabellen har upplevda besvär ”i hög grad” och ”i någon mån” summerats.

Buller

Bullermätningar som genomförts visar att man i vissa verk vid normal drift har ljudnivåer över risknivån. (41) Bullermätningarna är sammanfat- tade i diagram 4.34—4.40.

Diagram 4.34—4.40 Ljudnivån i olika valsverk.

120 dB

ml!!å:!l!ll- lil...-:I- ,, ===-u- lll-IEEIII ,, lll-Ilm-

63 250 1000 4000 ABC 125 500 2000 8000

4.34 Bandvalsverk:Nor- maldrift.

Ill-ll!!!- MERi-lli.- Ball-Ill- lll-==!"- Ill.-lll.-

1000 4000 ABC 500 2000 8000

63 250

125

4.36 Bandvalsverk: Topp- värden från skrotgrop.

___-_ ___-

Ill-IEI.- .. III..-

63 250 1000 4000 ABC 125 500 2000 8000

4.38 Ämnesvalsverk: Normaldrift.

63 250 1000 4000 ABC

125 500 2000 8000

4.35 Bandvalsverk: Reg- Ierarhytt.

IMMEE=SII- IEESE=SHI- l==-=EDBI- Ill-lll..- lll-III..- .. lll-I- . III-l- IIIIIIIII-

63 250 1000 4000 ABC 125 500 2000 8000

4.37 Mediumvalsverk: Normaldrift.

häll-lll- li,-'.lll- A_=L __

1000 4000 ABC 500 2000 8000

63 250

125

4.39 Rörvalsverk: Nor- maldrift.

120 dB

100

4.40 Trådvalsverk: Nor— maldrift.

1000 4000 ABC 500 2000 8000

63 250

125

Luftföroreningar

Vid valsning av rostfritt stål i ett bredbandverk har man under en mät- period av totalt 22,5 tim. uppmätt i genomsnitt 1,4 mg damm/m3 luft med stationär provtagningsutrustning. (41) Analysen av dammet redovi- sas i nedanstående tablå. Enligt dessa mätningar skulle någon hälsorisk för personalen inte föreligga.

—'—______———

Ämne % Ämne % Ämne % Kromoxid 1,08 Molybden 0,59 Järnoxid N 32 Nickel 0,32 Kobolt 0,03

___—___——_——

I samband med kantslipning av band studerades operatörens damm- exposition under ca 22 timmar. (41) Genomsnittligt uppmättes en dammhalt av 2,9 mg/m3 luft. Med en stationär provtagning intill maski- nen kunde man under samma tid registrera en genomsnittlig dammhalt på 13,4 mg/ma. Operatörens dammexposition uppmättes med en bärbar utrustning och ger en mer rättvisande bild av den stoftmängd som veder— börande utsätts för i arbetet. Den låga dammhalten som man uppmätte för personalen som arbetade vid denna maskin förklaras av att man en- dast under korta stunder befinner sig intill maskinerna.

Damm-mätningar i trådvalsverk har utförts i några fall. I genomsnitt för ett skift uppmätte man på två provplatser 6 mg damm/m3 luft med en spridning mellan 4,3 och 7,6 mg damm/m3 luft. Mätningarna utfördes med stationär provtagning. Med en bärbar utrustning uppmätte man 21 mg/ms. Detta damm har ej analyserats. Vid samma företag har man också mätt dammhalten invid valsparen. Under ett skift erhöll man värden från 4,2 till 6,4 mg/ma. Vid en analys av mangan och krom erhöll man i detta fall försumbara värden. (41)

I ett annat företag registrerades hjälpställarens exponering för damm. I genomsnitt mätte man dammhalter på 2,8 mg/m3 med en variation från 2,4 till 3,1 mg/ms. (5)

Gasformiga föroreningar har ej varit föremål för några mer omfattande studier. De eventuella föroreningar som kan uppstå i dessa verk kommer huvudsakligen från gasol- och oljeeldade ugnar, vilket innebär att kolox— id, koldioxid och svaveldioxid är de mest frekventa föroreningarna. Sva-

Diagram 4.41 Andel av de tillfrågade inom plåt- valsverken som upple- ver besva'r av resp. mil- jöfaktor. Antal sva- rande I 56.

velhalten i oljan är av stor betydelse för svaveldioxidhalten i lokalerna och man har därför i ett mediumverk undersökt förekomsten av denna gas. (41) Under 4 timmar mätte man svaveldioxidhalten i luften på totalt 5 provplatser. De erhållna värdena visade halter från 0 till 4 ppm. Genom- snittet var 0,4 ppm. Dessa värden ligger under det hygieniska gränsvärdet.

4.10. Plåtvalsverk

I plåtvalsverken upplever de anställda bullret som den dominerande mil- jöfaktorn. Nästan varje individ anger sig vara besvärad av buller. Klimat- faktorer upplevs också som besvärande och då främst draget i lokalerna. Nästan 75 % av personalen anser att Olycksfallsrisker föreligger. Lika många anser sig vara besvärade av rök och damm. Många anser också att arbetet medför en ergonomisk belastning och är psykiskt påfrestande.

Buller

Drag Olycksfallsrisker Damm och rök Temp.växlinmr Ergonomisk belastning Psyk. påfrestande arbete

Belysning

Kyla

Gaser Värmestrålning Vibrationer

Värme Hudretande ämnen

Syror

Lösninumedel

10 20 30 40 50 60 70 80 90 10096

.. Besvär upplevs i hög grad ': Besvär upplevs i någon mån

Buller

I plåtvalsverk förekommer flera bullrande arbetsmoment. Bullret kani många fall komma intermittent, t. ex. när plåtar faller. Ljudkällor vilka orsakar ett kontinuerligt buller är bl.a. valsstolar, fläktar, ugnar och

Diagram 4. 42—4. 48 Ljudnivån inom pkitvalsverk.

120 dB

,,, IMSEIIIIII- I-EISIIII-

--—==SII

80 Ill-IEISI ,, ::.-luu-

1000 4000 ABC 500 2000 8000

4.42 Genomskjutnings- ugnar.

631 250

120 dB

100

IE.-!!!II-- I:s—una..- EES=E_-—I- II.—PI...- II.-IIII- II=III=I-

I III.--

63 250 1000 4000 ABC 125 500 2000 8000

4.44 Normaliserings- ugnar. 80

120 dB

m,m-Esqui-

hel,-ILS.- ,, !l-==--l- ' _==_--_- .- I ,, ==IIIIII-

250 1000 4000 ABC 500 2000 8000

4.46 Rikt- och klipp- sträcka.

63 1000 4000 ABC

125 500 2000 8000

4.43 Valsning, svalbädd, transporter.

250

___— IEER==—=I- III-iIIII

IIIIIIII-

63 250 1000 4000 ABC 125 500 2000 8000

4.47 Manöverhytt— normalnivå.

120 dB

100

IIIIIIIII- IMåIIIIII- I=EIIIIII- IIIIsZHII-

ESI-IIS.- IIII:!III- IIIII- IIIII- I3IIIIIIII-

250 1000 4000 ABC 3125 500 2000 8000

80|

60

40

4.48 Manöverhytt— toppbelastm'ng.

motorer. Mätningar av ljudnivån uppvisar därför stor spridning. Detta framgår också av de resultat som sammanställts i diagrammen 4.42 —4.48. (41) Självfallet är det också stor skillnad mellan bullret vid stillastående resp. full drift. Diagrammen visar att personalen i ett plåtvalsverk utsätts för ljudnivåer vilka överskrider risknivån. I manöverhytterna ligger man vid normal drift under risknivån, men toppvärden kan överskrida denna mva.

Luftföroreningar

Luftföroreningama upplevs av personalen som ett stort besvär i arbetet. Eftersom man vid plåtvalsning — med några få undantag — inte har några kraftigt dammande processteg är detta förhållande något förvånande.

Vid några verk har man studerat dammsituationen vid de dammande operationer som förekommer. Dessa arbetsmoment är främst gashyvling, gasskärning och slipning. Vid gashyvlingen har man med en stationär provtagningsutrustning uppmätt dammhalter mellan 1 och 5 mg/m3 luft. (41) Analys av dammet visar att järnoxid är den dominerande kompo- nenten. Vid ett annat verk har man emellertid uppmätt genomsnittsvär- den av 26 mg/m3 med personlig provtagning. (41) Som ett mått på personalens exposition torde de senare värdena vara mer rättvisande.

Med personlig provtagningsutrustning har man registrerat stoft- mängden vid gasskärning av rostfritt stål. Under 20,5 timmars provtag- ning uppmätte man i genomsnitt 18,2 mg/m3 luft. (41) Analysen av detta damm pekade på att man lågi nivå med de hygieniska gränsvärdena för såväl krom som nickel. Halterna av molybden och kobolt ligger under gränsvärdena. Hänsyn måste här dock tas till den additiva hygieniska effekten. Detta innebär att även om krom och nickel var för sig ligger under de hygieniska gränsvärdena kan miljön vara mindre god.

Vid slipning av plåt kan luftföroreningama ibland vara kraftigt besvä- rande. I ett fall har man uppmätt 35 mg/m3 luft vid slipning av rostfri plåt och 6 mg/m3 vid slipning av vanlig stålplåt.

Vid ett plåtverk har man studerat svaveldioxidhalten i luften i avsikt

att ta reda på vilket bränsle man kunde tillåta i ugnarna. (6) Dessa resul- tat redovisas i tablån nedan.

Typ av olja Antal prov Svaveldioxid (ppm)

Min. Max. Medelvärde

Högsvavlig olja + hyttgas 56 (0,05 5,8 1,9 Lågsvavlig olja + hyttgas 56 (0,05 3,3 0,7 Endast högsvavlig olja 32 0,4 8,9 2,8

De slutsatser som drogs var att om ugnarna eldades med endast hög- svavlig olja skulle det hygieniska gränsvärdet för SO; komma att över- skridas. Genom att använda en blandning av hyttgas och högsvavlig olja kom man relativt nära det hygieniska gränsvärdet medan eldning med lågsvavlig olja och hyttgas ledde till att man med god marginal under- skred detta värde.

Stickprovsmätningar med en Drägers gasspårningsapparat visade att man ovanför en ugn resp. 1 en travershytt genomsnittligt låg under halva det hygieniska gränsvärdet. Maximalt kunde man mäta 5 ppm 502 på båda provplatserna. (41)

Vid gashyvling har man mätt halten nitrösa gaser och funnit maximalt 5 ppm. Vid ett annat tillfälle kunde man mäta 50 ppm vid en tänd brännare. (41) Gränsvärdet, som ligger vid 5 ppm är ett s. k. toppvärde, vilket innebär att man aldrig får överskrida denna koncentration. Förhål- landena är alltså icke acceptabla i det senare fallet.

Vid målning av plåtarna använder man ofta färger vilka innehåller toluen eller xylen som lösningsmedel. Genom att man förbättrat ventila- tionen har man nu kommit till rätta med de problem som dessa ämnen ger upphov till. Mätningar inom några verk visar att man i dag ligger under de hygieniska gränsvärdena.

Klimat

Klimatförhållandena i plåtvalsverken varierar som vid andra avdelningar med de yttre förhållandena på grund av stora öppna dörrar och genom att man har 5. k. naturlig ventilation i lokalerna. Man uppskattade vid ett tillfälle att den luftmängd som passerade genom stora öppna portar (20—25 m2) uppgick till inte mindre än en halv miljon kubikmeter luft per timme. Så stora luftmängder ger självfallet upphov till drag och luft- hastigheter på omkring 1 m/s kan ofta uppmätas i lokalerna.

Någon större undersökning av temperaturvariationerna som funktion av utomhustemperaturen har inte påträffats. Däremot har man gjort spe- ciella mätningar i travers— och manöverhytter. (41) Mätningarna utfördes under augusti månad med en genomsnittlig utomhustemperatur av 22OC och en luftfuktighet av 54 %. I 21 hytter kunde man uppmäta en genom- snittstemperatur av 260 Ytterlighetsvärdena var 22,5 resp. 350C. Strål- ningstemperaturen uppmättes till i genomsnitt 280C med en spridning

mellan 22,5 och 380C. Luftfuktigheten varierade från 33 till 51 % och lufthastigheten (draget) var mellan 0,01 och 0,5 m/s.

Belysning

I tablån nedan redovisas en undersökning av belysningsförhållanden vid ett plåtverk. (41) Som framgår är spridningen i mätdata högst avsevärd.

_a

Arbets- Antal Dag Natt operationer prov- _— _— platser Medelvärde (Spridning), Medelvärde (Spridning), lux lux

Vid genomskjut-

ningsugnar 5 78 (44—110) 55 (30— 70) Vid valsning

svalbädd 68 98 (52—200) 75 (38—180) Vid blästring

målning 20 175 (68—370) 100 (45 —200) Vid normalise-

ringsugnar 51 133 (38—450) 51 (23—170)

De belysningskrav som man ställer varierar inom ett plåtvalsverk. För t. ex. målningsarbete rekommenderas 300 lux och för instrumentavläs- ning minst 500 lux. Det kan noteras att de ovan redovisade mätningarna har utförts i en relativt nybyggd lokal.

4.1 ] Koksverk

Antalet deltagare i enkätundersökningen vilka arbetar i koksverk var mycket litet. Resultatet kan därför endast ses som en indikator på de områden inom vilka man upplever besvär. Inte oväntat återkommer även i denna avdelning luftföroreningama som det vanligaste skälet till obehag. Klimatförhållandena, framför allt drag och temperaturväxlingar, liksom buller är andra besvär som personalen i fråga upplever. Arbetet medför också problem med hudretande ämnen. Detta är unikt för järn- och stålindustrin, men är fullt förklarligt då stenkolstjäror är kända för att framkalla allergier.

Buller

En mindre, orienterande undersökning av bullret i ett koksverk har ut- förts. (41) Mätningarna har utförts i närheten av krossar, blandare och siktar. Resultaten redovisas i diagram 4.49. Det framgår att vissa arbeten har bullernivåer över risknivån.

Diagram 4.49 Ljudnivån inom koksverk.

II

III.-IEI- IIIIIIII- II IIIII- I IIIII-

63 250 1000 4000 ABC 4.49 Krossar, siktar, 125 500 2000 8000 blandare,

Luftföroreningar

Resultatet av en analys av dammet i ett koksverk redovisas i följande tablå. (41)

% Ämne % Ämne %

83,7 Kiselsyra 0,9 Vanadin , 7 ,6 Manganoxid 0,04 Kadmium 0,0

Det framgår att dammet till största delen består av kol och järnoxid. För att kartlägga olika personalkategoriers dammexposition har mätning- ar gjorts med personlig provtagningsutrustning. Mätningarna skedde på rampskötare, kokssorterare, fyllvagnsförare och provtagare. I genomsnitt varierade dammhalterna från 5 till 19 mg/m3 luft. Itabell nedan redovi- sas dels de uppmätta genomsnittliga dammängdema, dels en beräkning av koncentrationen av de ämnen vilka ingår i dammet.

Vid en arbetshygienisk bedömning av dammsituationen utgör kol den helt dominerande faktorn. Resterande analyserade ämnen är av underord-

Provplats Total- Kol, Kisel- Jäm- Vanadin, Kadmi— Mangan- damm, syra, oxid, um oxid, mg/m3 mg/m3 mg/m3 mg/m3 mg/m” ' mg/m3 mg/m3

___—____.___—-_-—_—

Rampskötare 5,0 4,2 0,05 0,4 0,0003 0 0,002 Kokssorte-

rare 19,0 15,9 0,17 1,4 0,0010 0 0,008 Kokssorte-

rare—" 34,0 28,5 0,31 3,3 0,0020 0 0,017 Fyllvagns-

förare 7,0 5 ,9 0,06 0,5 0,0004 O 0,003 Provtagare 12,0 10,4 0,11 0,9 0,0006 0 0,005

___—___—_———'—_—

a Provtagning genomfördes under juli månad närmare ett år senare än de övriga proven, vilka genomfördes under oktober månad.

nad betydelse. Koldamm anses i sin rena form vara inert, varför ett hygieniskt gränsvärde på 15 mg/m3 bör gälla vid bedömning av vad som kan anses vara tolerabelt. Av resultaten framgår att för vissa arbetsmo- ment överstiger dammhalten detta värde.

Vid koksning av stenkol frigörs stora mängder gas. Av dessa har kolox- id tilldragit sig det största intresset på grund av gasens toxiska egenska- per. Koloxidhalten varierar inom mycket vida gränser mellan olika delar av lokalerna. Även utomhusklimatet har betydelse för halten av koloxid i luften. En kartläggning av koloxidhalten i ett koksverk, som genomfördes för flera år sedan, visade att man befann sig under det riktvärde som finns för koloxidhämoglobinhalten. De halter över gränsvärdet som man kunde konstatera förekom endast under mycket korta perioder. Maximalt upp- mättes 0,036 % koloxid. (40)

I tjäror ingår 3,4-benspyren. Vid en undersökning i ett verk tog man 134 prover vilka genomsnittligt visade 4 300 [lg/l 000 m3 luft. Halten varierade från 7,2 till 32 700 [lg/l 000 m3. (41)

Ur stenkolstjära från koksningen framställs bensen. Bensen har en blodskadande effekt på människan. Mätningar av bensenhalten i luften har visat på vården mellan 8 och 24 mg/m3. (41) Det hygieniska gränsvär- det, som är ett takvärde, ligger vid 80 mg/ms. Riskerna reduceras ytterli— gare av att personalen uppehåller sig i processlokalerna under endast relativt korta tidsperioder.

Klimat

Vid ett koksverk har utförts klimatmätningar vid en fyllnadsvagn. Ge- nomsnittligt uppmättes följande värden: lufttemperaturen 180C, strål- ningstemperaturen 230C, luftfuktigheten 45 % och lufthastigheten 0,5 m/s. (41) Endast lufthastigheten (draget) översteg acceptabla nivåer. Arbetsplatsen i fråga var emellertid uppvärmd på ett olämpligt sätt genom att värmeelementen var placerade så att det uppstod en temperaturskillnad mellan knä- och brösthöjd på ca SDC. En temperatur- skillnad på mera än 1,5 grader per meter rumshöjd (vid 20 graders lufttemperatur) medför obehag.

Hudretande ämnen

Den stenkolstjära som produceras i ett koksverk innehåller stora mängder hudretande ämnen. Vid en undersökning, som genomfördes för flera år sedan, studerades frekvensen av hudförändringar hos personalen. Under- sökningen visade att man hos 18 % av personalen hade förändringar i huden vilka kunde ha orsakats av arbetet. De hudförändringar som man iakttog var främst eksem, men också hudinfektioner av skilda slag. Enligt utredningen fanns det ett samband mellan dessa hudförändringar och koldammet och tjäran i luften. (40)

En orsak till de besvär man upplever av hudretande ämnen kan vara att man har kombinationen av tjära och rengöringsmedel, vilken kan ge upp- hov till s. k. icke-allergiska eksem.

4.12. Murarverkstäder

Många av dem som i enkätsvaren anger sig syssla med mureriarbeten har

! sina arbetsplatser förlagda till olika avdelningar ute i verken medan andra & arbetar i separata murarverkstäder. I detta avsnitt behandlas endast för- hållandena inom murarverkstäderna. Deltagarantalet i enkätundersök- ningen är emellertid så litet att man inte kan dra några säkra slutsatser. De dominerande problemen synes dock vara damm, buller och dåligt klimat. Den ergonomiska belastningen är också hög.

Buller

Den allmänna bullernivån i en murarverkstad redovisas i diagram 4.50. (41) Som framgår av diagrammet varierar bullret betydligt, vilket förkla- ras av att maskinerna som man använder utnyttjas endast intermittent. De redovisade resultaten kan därför betraktas som maxirnivärden. Genom den mycket varierande ljudnivån är det svårt att bedöma riskerna för bullerskador.

250 1000 4000 ABC 125 500 2000 8000 63 Diagram 4.50 Ljudnivån

inom murarverkstad.

Luftföroreningar

De luftföroreningar som förekommer medför risk för silikos varför dammsituationen relativt ingående studerats både av företagen själva och av statliga institutioner. Arbetarskyddsstyrelsens silikosprojekt utgör ett exempel på den senare typen av studier. (21)

De arbetsmoment som studerats är rivning, murning, stampning och hantlangning. Den uppmätta dammhalten varierar mellan 5 och 25 ? mg/m3 luft. Kvartshalten i stoftet låg mellan 9 och 39 %. Partiklar mind— re än 5 um utgör 10 till 70 % av dammet. Dessa data ger ett dammindex som varierar mellan 1,0 och 4,4. Medelvärdet av dammindex är omkring 2, vilket visar på en dålig dammsituation. Brukblandning brukar vanligen ske i eller i anslutning till murarverkstaden och vid dessa anläggningar har man mätt dammindex från 0,6 till 6,6. Genomsnittet var 2,5. Damm-

situationen var alltså genomsnittligt än värre vid blandaren än i resten av lokalerna. (2 1)

Genom att förflytta rivningen utomhus samt genom att kapsla in de mest dammande operationerna som stampmassatillverkning och brukbe- redning har man kunnat sänka dammhalten i lokalerna. Vid skänksprut- ning har man också utnyttjat en central dammsugningsanläggning för att minska damm-mängderna i luften. Detta har givit gynnsamma resultat. (22)

Klimat

Temperaturmätningar som utförts samtidigt med damm-mätningarna visar att inomhustemperaturen ofta är låg. Vid en utomhustemperatur av lOoC kunde man uppmäta inomhustemperaturer på mellan 14 och 200C. Vid ett annat tillfälle då utomhustemperaturen var 30C uppmättes inomhustemperaturen genomsnittligt till 120C, med variationer från 8 till 160C. (35,41)

Ergonomisk belastning

Den ergonomiska belastningen vid murningsarbete har studerats vid flera tillfällen. (23 och 24) Murningsarbete omfattar mycket ensidiga rörelser, framåtlutad och knästående arbetsställning, arbete i långvarigt krökta och vridna arbetsställningar. Arbetsställningen beror till stor del på teglets och brukbaljans placering i förhållande till murplatsen. Höjden på arbets- platsformen är också av stor betydelse. Vid lyft ien framåtböjd ställning är risken stor för en överbelastning av kotkroppar och broskdiskar.

4.13. Smedjor

Även från smedjorna var antalet deltagare i enkätundersökningen för litet för att några säkra slutsatser skall kunna dras. Av svaren framgår dock att personalen i hög grad besväras av buller. Andra negativa miljöfaktorer är luftföroreningar, klimat och gaser.

Buller

Institutet för Verkstadsteknisk Forskning (IVF) har genomfört en kart- läggning av bullret i smedjor. (26) Resultaten sammanfattas i diagram 4.51—4.56. Bullret är som framgår av diagrammen mycket kraftigt och överskrider risknivån för bullerskador med mycket stor marginal. Då de redovisade bullervärdena avser toppbelastningar är den genomsnittliga ljudnivån lägre men detta till trots torde smedjorna vara de mest bullran- de arbetsplatserna inom järn- och stålindustrin.

l:===!lll- mull-:s.- IEI-lll.- Ill-=E!ll lll-lll.- lll-lll..- ll lll-l-

1000 4000 ABC 500 2000 8000

63 250

125

4.51 Hejare—topp- belastning.

250 1000 4000 ABC 125 500 2000 8000 63

4.53 Stukmaskiner— toppbelastning.

63 250 125 500 2000 8000

1000 4000 ABC

4.55 Excenterpress— toppbelastning.

Diagram 4. 51 —4. 56 Ljudnivån i smedjor.

l===EIIII- IEEE====SI- I.!IIIIRI- III-EEIII- * IIIIIIIII-

250 1000 4000 ABC 125 500 2000 8000

4.52 Ämnessaxar— toppbelastning.

63 250 1000 4000 ABC

125 500 2000 8000

4.54 Skruv- och yxpress—toppbe- lastning.

120 dB

100

!!ES!---- sum-Shs-l- I-El-EQSI- '.'-==ås- l..-.....- II.-I'lll- .. l...-- l...-- Illllllll-

250 1000 4000 ABC 125 500 2000 8000

80

60

40

4.56 Olieeldade ugnar— toppbelastm'ng.

Luftföroreningar

Vid ett företag har man undersökt mängderna av oljedimma i lokalerna. I genomsnitt kunde man för en period på 10 min. hos sex operatörer uppmäta 4 mg/m3 luft med en spridning mellan 3,2 och 5,3 mg/ma. (41) Det hygieniska gränsvärdet anges till 5 mg/ma. Det mycket begränsade antalet mätningar ger dock inte möjligheter till definitiva slutsatser om expositionsförhållandena.

Gaser

Man har med en bärbar MSA-utrustning mätt koloxid— och svaveldioxid- haltema i luften i en smedja under fyra timmar. Halter betydligt under de hygieniska gränsvärdena uppmättes.

Klimat

Vid en utomhustemperatur av — loC kunde man i en smedja uppmäta en inomhustemperatur av 20 till 250C. (41) Strålningstemperaturen, som mättes med en globtermometer, uppmättes till mellan 27 och 4loC. Man kunde också konstatera att draget var betydande. Luftfuktigheten var 30—50 %.

l l

5. Gradering av arbetsmiljöproblemen

5.1. Branschen totalt

Som utgångspunkt för det miljöförbättrande arbetet måste ligga en be- dömning av hur olika faktorer påverkar personalen. En sådan bedömning bör utgöra den tyngst vägande faktorn iden angelägenhetsgradering som görs i planeringen av arbetet med att förbättra arbetsmiljön.

Bedömningen måste grundas på såväl personalens upplevda besvär och önskningar vad gäller åtgärder som ”objektiva” mätdata och hygieniska gränsvärden. I detta kapitel görsett försök till en sådan bedömning för de i utredningen behandlade avdelningarna inom stålindustrin.

I enkätundersökningen efterhördes dels vilka miljöfaktorer som perso- nalen besvärades av, dels vilka faktorer man avsåg ha orsakat eventuell ohälsa samt dels vilka miljöproblem man i första hand ville se åtgärdade. De lämnade uppgifterna har sammanställts i tabell 5.1.

Tabell 5.1 Av de tillfrågade angivna besvär, skada/ohälsa och åtgärdsprioritering av olika miljöproblem

Andel som upplever besvär Andel som uppgivit resp. Andel som angivit att man av resp. faktor" faktor som orsak till önskar resp. miljöpro lem

skada/ohälsa åtgärdat i första hand (%) (%) (%) Buller 91 (66) Buller 65 Luftförore- 44 ningar Luftförore- 90 (53) Luftförore- 50 Buller 34 ningar ningar Temperatur 88 (58) Drag 45 Drag 19 Drag 80 (46) Temperatur 44 Temperatur 14 Ergonomisk 60 (26) Ergonomisk 33 Ergonomisk 6 belastning belastning belastning Belysning 51 (18) Vibrationer 13 Belysning 6 Vibrationer 38 (15) Belysning 10 Vibrationer 1

Antal svarande 1 021 Antal svarande 525 Antal svarande 1 021

" ”I hög grad” eller ”i någon mån”. Inom parentes redovisas den andel som angivit ”i hög grad”. Detta gäller även för tabellerna 5.2—5.13. b I vissa fall har i enkätsvaren angivits två problem som man ”i första hand” anser bör åtgärdas. Detta gäller även för tabellerna 5.2—5.13.

I tabellen har inte medtagits resultatet av frågan huruvida arbetet upp- levs som hetsigt och psykiskt påfrestande. Som tidigare redovisats (av- snitt 3.5) är denna upplevelse av arbetet beroende av ett antal faktorer, inte minst olika arbetshygieniska miljöproblem av typen luftföroreningar och buller. Genom att lösa dessa senare problem torde man därför i hög grad kunna minska den psykiska belastning som de anställda upplever. Det kan nämnas att 53 % av de tillfrågade uppger att arbetet är hetsigt och psykiskt påfrestande. 23 % anger att de erhållit skada eller ohälsa p. g. a. denna faktor. Endast 3 % angav dock att detta är ett första- handsproblem i åtgärdshänseende. Buller, luftföroreningar och vissa klimatfaktorer är de genomgående mest framträdande negativa miljöfaktorerna. Det är också dessa problem som de anställda i första hand önskar åtgärdade.

En jämförelse mellan de mätresultat som redovisats i föregående kapi- tel och de hygieniska gränsvärden som finns uppställda pekar mot att bullret är det ur hälsosynvinkel allvarligaste problemet. Här finns således en mycket god överensstämmelse mellan de risker som mätningarna in- dikerar och personalens upplevelser och prioriteringar.

De höggradiga besvären av luftföroreningar är mindre än för buller. Bullret anges också i betydligt större utsträckning vara orsak till skada eller ohälsa. Generellt sett synes även mätresultaten vad avser luftförore- ningama i mindre utsträckning överskrida de hygieniska gränsvärdena än vad som gäller för buller. Det är mot denna bakgrund intressant att konstatera att de anställda i åtgärdshänseende sätter luftföroreningama före bullret. Att luftföroreningama är ett framträdande skäl till oro bland personalen visas också av att denna typ av miljöproblem anges vara den främsta orsaken till att man upplever stress och olust inför arbetet. En orsak till denna skillnad mellan besvärsfrekvens/skadeorsaksfrekvens och åtgärdsprioritering kan vara dels den osäkerhet rörande effekterna av många luftföroreningar som fortfarande finns, dels skillnader i den grad av ohälsa/skada som de olika miljöfaktorerna ger upphov till. Utredning- en har dock inte sökt ytterligare klarlägga dessa förhållanden.

Det tredje mest angelägna arbetsmiljöområdet från belastnings— och åtgärdssynpunkt är klimatet. Övriga faktorer ergonomiska belastningar, belysning och vibrationer — är genomgående betydligt mindre framträ- dande.

Belysningen är i detta sammanhang en intressant faktor. Å ena sidan har mycket ofta konstaterats bristande belysningsnivåer. Å andra sidan orsakar en dålig belysning ej några direkta skador på människan. Som bekant har också det mänskliga ögat mycket stor förmåga att anpassa sig till dåliga belysningsförhållanden. Detta torde förklara varför denna fak— tor placeras så lågt från prioriteringssynpunkt.

Som framhållits inledningsvis kan en undersökning av den typ som utredningen genomfört endast ge en mycket översiktlig bild av stålin- dustrins arbetsmiljösituation. Hur miljöproblemen angrips vid det en- skilda verket och avdelningen är helt avhängigt av de där rådande förhållandena och förutsättningarna. Den ovan redovisade prioriteringen av miljöproblemen i branschen i dess helhet kan sålunda endast utgöra en

första, mycket grov bedömning av inom vilka områden förbättringar är särskilt angelägna.

En bättre och för det miljöförbättrande arbetet mera användbar priori- tering kan erhållas genom en studie av besvär, åtgärdsönskemål etc. på avdelningsnivå. En sådan avdelningsvis genomgång görs i det följande. Det skall dock understrykas att prioriteringarna även här blir mycket grova och att de självfallet aldrig kan ersätta motsvarande kartläggning inom de enskilda verken.

Vid redovisningen av personalens upplevda miljöproblem har endast de åtta till tio mest framträdande miljöfaktorerna medtagits, nämligen de faktorer som besvärar minst varannan tillfrågad inom resp. avdelning. Det förekommer således miljöproblem inom avdelningarna vid sidan om de redovisade. Om något av dessa utelämnade miljöproblem mot bakgrund av de mätningar som gjorts synes vara större än vad som upplevs av personalen, har detta kommenterats.

Vidare skall observeras att bedömningen av den faktiska miljösitua- tionen — från hälso- och prioriteringssynpunkt — har skett uteslutande med utgångspunkt i gränsvärden av olika slag. Därav följer bl.a. att det i vissa fall kommer att föreligga en skillnad mellan upplevda miljö- problem och de faktiska förhållandena beroende på att de upplevda mil- jöproblemen i viss utsträckning kan vara baserade på obehags— och trivsel- faktorer, dvs. komfortkriterier. En annan faktor som kan vara orsak till skillnader av detta slag är bristen på information rörande t. ex. olika faktorers skadliga effekter.

5.2. Avdelningsvis gradering av miljöproblemen

5.2.1. Sinterverk

De mycket skiftande arbetsförhållandena vid sinterverk medför att perso- nalen utsätts för en kraftigt varierande miljöpåverkan. Detta beror bl. a. på att personalen vistas dels ute i lokalerna, dels i kontrollhytter. Allmänt kan man emellertid konstatera att luftföroreningama, bullret samt klima- tet anses utgörande de största källorna till obehag. Man upplever också dessa miljöfaktorer som de viktigaste att åtgärda. Som tidigare redovisats var antalet deltagare från sinterverken mycket litet i enkätundersökning- en varför resultaten är mycket osäkra.

Genomförda mätningar visar att man ute i verken kan finna dammhal- ter i luften vilka överskrider de hygieniska gränsvärdena. Bullret är också ofta över den nivå man kan tolerera från hälsosynpunkt. Även belys- ningen är mindre tillfredsställande. För personal i kontrollhytterna är situationen en annan. Varken luftföroreningar eller buller torde här med- föra några större besvär, utan i dessa utrymmen är klimat och belysning de största problemen. I vissa fall kan också arbetsplatsen vara mindre bra utformad från ergonomisk synpunkt.

5.2.2. Masugnsavdelningar

Tabell 5.2 Besvärsupplevelse och åtgärdsprioritering inom masugnsavdelningar. An- tal svarande 54

Andel som upplever besvär Andel som angivit att man önskar av resp. faktor (%) resp. miljöproblem åtgärdat

i första hand (%) Damm och röka 95 (70) Luftföroreningar 67 Gaser" 87 (32) Buller 20 Drag 85 (46) Temperatur 19 Buller 83 (52) Drag 13 Temperaturväxlingarb 82 (48) Ergonomisk belastning 6 Värmestrålningb 67 (33) Belysning 3 Värmeb 63 (35) Kylab 63 (28) Ergonomisk belastning 54 (22) Belysning 50 (15)

Motsvarar ”luftföroreningar” iprioriteringskolumnen. Detta gäller även tabellerna 5 .3 -—5 . 1 3. b Motsvarar ”temperatur” i prioriteringskolumnen. Detta gäller även tabellerna 5.3—5.13.

Personalen vid masugnsavdelningarna upplever luftföroreningama som det svåraste miljöproblemet i sitt arbete. Även från prioriteringssynpunkt kommer detta problem främst. Klimatet och bullret upplevs som mindre problem än luftföroreningsproblemet. En tredje grupp är ergonomiska problem och dålig belysning.

De genomförda mätningarna visar också att luftföroreningama ibland är så stora att viss hälsorisk kan föreligga. Ljudnivån är däremot under hörselskadenivån vid normal drift. Under korta stunder kan dock denna gräns överskridas. Klimatet är sådant att man torde uppleva stort obehag av att arbeta vid masugnen. De övriga miljöproblemen synes vara av mindre omfattning. Belysningen ligger dock klart under gällande normer. I kombination med den starka värmen torde också den ergonomiska belastningen bli stor vid vissa arbetsmoment. |

5.2.3. Järnsvampverk

Antalet deltagare inom jämsvampverken var litet. Av svaren framgår dock , att bullret och luftföroreningama orsakar påtagliga besvär. Av klimatfak- i torema har endast draget angivits som besvärande i någon större utsträck- ' ning. Trots att bullret anges som besvärande av samtliga tillfrågade har ingen angivit detta problem vid åtgärdsprioriteringen. Här är luftförore- ningama helt dominerande.

De mätningar som genomförts visar att såväl bullret som halten luftför- oreningar är av sådan omfattning att hälsorisk föreligger för oskyddad personal. Klimatmätningarna visar att förhållandena i stort sett kan anses tillfredsställande. Drag kan dock utgöra ett problem på vissa arbets- platser. Belysningen har visat sig vara av olämplig utformning och styrka, i medan den ergonomiska belastningen inte synes utgöra något större pro— i blem. |

5.2.4. Martinverk

Tabell 5.3 Besvärsupplevelser och åtgärdsprioritering inom martinverk. Antal sva- rande 76

Andel som upplever besvär Andel som angivit att man av resp. faktor (%) önskar resp. miljöproblem åtgärdat i första hand (%)

Drag 100 (68) Luftföroreningar 61 Damm och rök 100 (62) Buller 30 Buller 99 (57) Drag 29 Temperaturväxlingar 92 (65) Temperatur 20 Kyla 72 (36) Belysning 9 Ergonomisk belastning 63 (24) Ergonomisk belastning 7 Värme 57 (36) Belysning 57 (21)

De mest besvärande miljöproblemen i martinverken är drag samt damm och rök i arbetslokalerna. När personalen har prioriterat de aktuel- la miljöproblemen är också luftföroreningama det som man först önskar åtgärder mot. Buller och olika klimatfaktorer ligger också högt upp på besvärs- och prioriteringslistorna. Liksom i många andra avdelningar upp- lever man i stor utsträckning besvär av ergonomiska belastningar och dålig belysning utan att därför dessa områden kommer särskilt högt på prioriteringslistan.

Det är svårt att utifrån tillgängliga mätdata bedöma vilket som utgör det största miljöproblemet inom masugnsavdelningarna. Genom det sam- band som föreligger mellan dammproblem och klimat synes det dock vara viktigast att man i första hand söker lösa dessa problem.

5.2.5. Konverterverk

Personalen inom konverterverk anser att luftföroreningar utgör det dominerande miljöproblemet. Både som källa till besvär och som vikti- gaste miljöproblem att åtgärda kommer luftföroreningama högst upp på graderingslistan. Buller och klimat anses vara andrahandsproblem. Övriga

Tabell 5.4 Besvärsupplevelse och åtgärdsprioritering inom konverterverk. Antal svarande 55

Andel som upplever besvär Andel som angivit att man av resp. faktor (%) önskar resp. miljöproblem åtgärdat i första hand (%)

Damm och rök 96 (75) Luftföroreningar 71 Buller 93 (66) Drag 31 Temperaturväxlingar 93 (60) Buller 27 Drag 91 (60) Temperatur 20 Värmestrålning 77 (49) Ergonomisk belastning 2 Belysning 67 (25) Belysning 2 Ergonomisk belastning 67 (24) Kyla 66 (33) Värme 62 (38)

problem som förekommer är hög ergonomisk belastning och dålig belys- ning.

De mätningar som genomförts inom konverterverken pekar mot att bullret är det svåraste arbetsmiljöproblemet. Luftföroreningama är visser- ligen omfattande men synes inte ha samma utbredning som bullret. Luft- föroreningarnas omfattning gör dock att även detta miljöproblem bör bli föremål för snabba åtgärder.

I konverterverk intar o'ckså klimatproblemen en framträdande plats. Drag och temperaturproblemen har även här ett klart samband med luft— föroreningarna då samtliga dessa faktorer är beroende av ventilationen av lokalerna. Belysningen är ofta dålig och vissa ergonomiska problem kan förekomma.

5.2.6. Elektrostålverk

Det kan först konstateras att elektrostålverken jämfört med övriga avdelningar enligt personalens uppfattning har en särskilt dålig miljö. Över huvud taget synes stålverken vara de avdelningar som upplevs ha de sämsta arbetsmiljöerna. Inom elektrostålverken är problemen vad avser buller, luftföroreningar och klimat särskilt framträdande från besvärssyn- punkt. Dessa problem är också de som man anser bör åtgärdas i första hand. I detta avseende är luftföroreningama särskilt framträdande.

En jämförelse mellan personalens prioritering och tillgängliga mätdata från elektrostålverken visar en relativt god överensstämmelse. Buller och luftföroreningar ligger högst även vid mätningarna, och ljudnivåer över vad som kan accepteras från bullerskadesynpunkt har uppmätts. Luftför- oreningama är av en sådan omfattning att en viss hälsorisk kan förekom- ma. Påtagliga obehag kan också upplevas av värmen, draget och tempera- turväxlingarna.

Tabell 5.5 Besvärsupplevelse och åtgärdsprioritering inom elektrostålverk. Antal svarande 112

Andel som upplever besvär Andel som angivit att man av resp. faktor (%) önskar resp. miljöproblem åtgärdat i första hand (%)

Buller 97 (78) Luftföroreningar 57 Damm och rök 97 (75) Buller 38 Temperaturväxlingar 95 (65) Drag 27 Drag 92 (67) Temperatur 17 Värmestrålning 71 (46) Belysning 9 Värme 70 (42) Vibrationer 2 Kyla 69 (30) Ergonomisk belastning 1 Ergonomisk belastning 66 (25) Belysning 61 (21) Gaser 51 (17)

5.2.7. Stränggjutningsanlagningar

Tabell 5.6 Besvärsupplevelse och åtgärdsprioritering inom stränggjutningsanlägg- ningar. Antal svarande 26

Andel som upplever besvär Andel som angivit att man av resp. faktor (%) önskar resp. miljöproblem åtgärdat i första hand (%)

Drag 92 (58) Buller 38 Temperaturväxlingar 92 (50) Luftföroreningar 38 Buller 85 (69) Drag 27 Damm och rök 81 (38) Temperatur 15 Kyla 65 (38) Ergonomisk belastning 4 Värme 62 (31) Belysning 4 Ergonomisk belastning 62 (23) Vibrationer 50 ( 8)

Av tabellen över upplevda miljöproblem framgår att personalen känner sig mest besvärad av olika klimatfaktorer samt buller och luftförore- ningar. När det gäller att förbättra stålverkets inre miljö anser personalen luftföroreningama och bullret vara mest angelägna att få åtgärdade. Ergo- nomisk belastning och vibrationer utgör mindre problem.

Mätningar vid stränggjutningsanläggningar visar att luftföroreningama kan uppnå de hygieniska gränsvärdena. Även klirnatförhållandena är mindre bra genom att personalen utsätts för drag och strålningsvärme. Bullret torde inte främst komma direkt från stränggjutningsprocessen utan från kringutrustningen varför man endast i begränsad omfattning kan minska bullerproblemet genom förändringar vid själva stränggjut- ningen. Den ergonomiska belastningen samt vibrationerna synes vara mindre problem.

5.2.8. Götvalsverk

Tabell 5.7 Besvärsupplevelse och åtgärdsprioritering inom götvalsverk. Antal sva- rande 94

Andel som upplever besvär Andel som angivit att man av resp. faktor (%) önskar resp. miljöproblem åtgärdat i första hand (%)

Buller 89 (64) Luftföroreningar 34 Damm och rök 84 (47) Buller 32 Drag 74 (37) Drag 18 Temperaturväxlingar 72 (42) Temperatur 15 Värmestrålning 57 (33) Ergonomisk belastning 7 Ergonomisk belastning 57 (27) Belysning 5 Belysning 56 (17) Värme 54 (30)

Inom götvalsverk upplevs bullret och luftföroreningama som de främs- ta miljöproblemen. Från besvärssynpunkt utgör buller det dominerande problemet följt av luftföroreningama. Från åtgärdssynpunkt är ordningen

den omvända. Övriga problem är klimat, belysning och ergonomisk belastning.

Genomförda mätningar visar att såväl bullret som luftföroreningama kan vara hälsofarliga och det kan därför vara ointressant att gradera dessa problem inbördes. Mätningarna visar vidare att det tredje största pro- blemet är klimatet i lokalerna. Dålig belysning och ergonomiska besvär utgör andra miljöproblem, om än av mindre omfattning.

5.2.9. Ämnesvalsverk

Tabell 5.8 Besvärsupplevelse och åtgärdsprioritering inom ämnesvalsverk. Antal ' svarande 70

Andel som upplever besvär Andel som angivit att man av resp. faktor (%) önskar resp. miljöproblem åtgärdat i första hand (%)

Buller 94 (74) Luftföroreningar 54 Damm och rök 86 (34) Buller 50 Temperaturväxlingar 79 (46) Drag 21 Drag 72 (43) Temperatur 17 Värmestrålning 52 (20) Belysning 14 Värme 52 (20) Ergonomisk belastning 7 Belysning 50 (24) Ergonomisk belastning 50 (23)

Även inom ämnesvalsverken är bulleroch luftföroreningar de miljö- problem vilka personalen upplever som de största. Särskilt bullerpro- blemet upplevs starkt. Övriga framträdande problem är dåligt klimat, dålig belysning samt hög ergonomisk belastning.

Mätresultaten visar att buller torde utgöra den främsta orsaken till ohälsa. Klimat och luftföroreningar är generellt sett andrahandsproblem. Problemen kan dock variera kraftigt mellan olika personalkategorier inom verket eftersom en del av personalen under hela arbetstiden befinner sig i kontrollhytter medan andra arbetar i de öppna lokalerna. Den ergonomiska belastningen torde inte minst genom att olika fysiskt tunga arbetsmoment förekommer vara ett stort problem. Även belysning- en är i allmänhet dålig.

5.2.10. Bandvalsverk

Tabell 5.9 Besvärsupplevelse och åtgärdsprioritering inom bandvalsverk. Antal sva- rande 48

Andel som upplever besvär Andel som angivit att man av resp. faktor (%) önskar resp. miljöproblem åtgärdat i första hand (%)

Buller 96 (63) Buller 50 Damm och rök 92 (38) Luftföroreningar 31 Temperaturväxlingar 86 (42) Ergonomisk belastning 15 Drag 7 3 (42) Temperatur 10 Ergonomisk belastning 63 (31) Drag 6 Kyla 63 (29) Vibrationer 4 Belysning 52 (13) Belysning 2

Inom bandvalsverk upplevs buller som den dominerande orsaken till besvär, särskilt i fråga om höggradiga besvär. Bullret anges också som den faktor man främst önskar åtgärdad. Luftföroreningama upplevs som det näst största problemet ur såväl besvärs- som åtgärdssynvinkel. Även skilda klimatiska faktorer, ergonomisk belastning och, om än i betydligt mindre omfattning, dålig belysning upplevs som besvärande.

Såväl olika mätresultat som den ovan redovisade prioriteringen visar att bullret utgör det dominerande arbetsmiljöproblemet. Däremot visar de mätningar som utförts att luftföroreningama är sådana att några hälso- risker inte torde föreligga. Den ergonomiska belastningen och skilda kli- matfaktorer utgör i stället betydligt större problem enligt de mätdata som föreligger.

5.2.1 1 Mediumvalsverk

Tabell 5.10 Besvärsupplevelse och åtgärdsprioritering inom mediumvalsverk. Antal svarande 67

Andel som upplever besvär Antal som angivit att man av resp. faktor (%) önskar reSp. problem åtgärdat i första hand (%)

Buller 96 (75) Buller 43 Damm och rök 84 (48) Luftföroreningar 34 Temperaturväxlingar 74 (46) Drag 18 Ergonomisk belastning 70 (40) Ergonomisk belastning 10 Drag 72 (79) Temperatur 6 Värmestrålning 54 (34) Belysning 6 Kyla 52 (24)

Det mest besvärande miljöproblemet och det problem som personalen i första hand vill ha åtgärder mot är buller. Sålunda upplever tre av fyra bullret som i hög grad besvärande. Luftföroreningama och klimatet är andra svåra problem, som dock har en klart lägre prioritet än bullret. En tredje problemgrupp är ergonomisk belastning samt belysning. De mätningar som utförts inom mediumvalsverken är tyvärr inte så ; omfattande att man kan få en klar bild av vad som utgör de större miljöproblemen. Det torde dock vara riktigt att prioritera buller som det svåraste miljöproblemet då man har uppmätt hörselskadliga ljudnivåer. Om man löser ventilationsproblemen inom valsverken kommer man — liksom inom övriga avdelningar — på samma gång att förbättra såväl klimatet som luftföroreningssituationen varför de båda andrahands- problemen kan lösas samtidigt. Övriga miljöproblem synes vara av mindre omfattning.

5.2.12. Trådvalsverk

l Liksom inom övriga avdelningar är de främsta problemen inom tråd- l valsverken buller, luftföroreningar och dåligt klimat. Det kan dock kon- stateras att trådvalsverken har en relativt andra avdelningar låg besvärs- frekvens.

Tabell 5.11 Besvärsupplevelse och åtgärdsprioritering inom trådvalsverk. Antal sva- rande 58

Andel som upplever besvär Andel som angivit att man av resp. faktor (%) önskar resp. problem åtgärdat i första hand (%)

Buller 81 (57) Luftföroreningar 47 Drag 79 (38) Buller 29 Damm och rök 78 (36) Drag 16 Temperaturväxlingar 73 (38) Temperatur 12 Värme 57 (14) Belysning 7 Ergonomisk belastning 2

Arbetsmiljön inom trådvalsverken har studerats i endast mycket be- gränsad omfattning. De mätningar som genomförts verifierar dock perso- nalens uppfattning att särskilt bullret är besvärande. Ljudnivån ligger nämligen i nivå med gränsvärdena medan damm-mätningarna visar värden som ligger relativt långt under de hygieniska gränsvärdena.

5.2.13. Rörvalsverk

Tabell 5.12 Besvärsupplevelser och åtgärdsprioritering inom rörvalsverk. Antal sva- rande 56

Andel som upplever besvär Andel som angivit att man av resp. faktor (%) önskar resp. problem åtgärdat i första hand (%)

Buller 93 (72) Luftföroreningar 32 Damm och rök 86 (56) Buller 29 Drag 80 (45) Ergonomisk belastning 13 Ergonomisk belastning 73 (34) Drag 11 Temperaturväxlingar 68 (23) Temperatur 5 Kyla 52 (16) Belysning 5 Gaser 52 ( 7)

Buller utgör det dominerande problemet från besvärssynpunkt medan luftföroreningar är det miljöproblem som personalen i första hand vill ha åtgärdat. Skillnaden gentemot buller är dock obetydlig. Från besvärssyn— punkt är luftföroreningama ett andrahandsproblem.

Erhållna mätresultat pekar mot att buller är det största problemet. Ljudnivån över de hygieniska gränsvärdena har uppmätts. Troligen med- för såväl den ergonomiska belastningen som klimatet större hälsorisker än luftföroreningama. Belysningen synes utgöra ett litet problem.

5.2.14. Plåtvalsverk

För de båda sätten att prioritera miljöbelastningama är bullret det största problemet vid arbete inom plåtvalsverk. Klimat och luftför- oreningar utgör de därefter största miljöproblemen.

De bullermätningar som man utfört vid plåtvalsverk visar helt klart att bullret utgör det dominerande problemet. Sannolikt utgör den ergono-

Tabell 5.13 Besvärsupplevelse och åtgärdsprioritering inom plåtvalsverk. Antal sva- rande 156

Andel som upplever besvär Andel som angivit att man av resp. faktor (%) önskar resp. problem åtgärdat i första hand (%)

Buller 95 (76) Buller 45 Drag 79 (47) Luftföroreningar 38 Damm och rök 76 (31) Drag 22

Temperaturväxlingar 71 (31) Temperatur 15 Ergonomisk belastning 69 (30) Belysning 7 Belysning 50 (19) Ergonomisk belastning 6 Vibrationer 3

miska belastningen och skilda klimatfaktorer de efter buller största problemen. Luftföroreningama torde vara ett mindre miljöproblem vid plåtvalsverken.

6. Möjligheter till bättre arbetsmiljö

6.1. Inledning

Av vad som redovisats i föregående kapitel framgår att den totala miljö- påverkan inom järn- och stålindustrin orsakar påtagliga besvär för stora delar av personalen. Miljöpåverkan är i vissa fall av sådan storleksordning att den också kan ge upphov till olika former av yrkessjukdomar. En otillfredsställande arbetsmiljö bidrar sannolikt dessutom till bl.a. ökad personalomsättning och en försvårad rekrytering av personal till stålindu— strin.

Det har emot denna bakgrund ansetts angeläget att i utredningen söka belysa dagens och morgondagens möjligheter till en bättre arbetsmiljö.

De frågor som denna del av utredningsarbetet avsågs ge svar på var följande:

1. Kan man utifrån i dag känd teknik utveckla praktiskt användbara me- toder för att reducera eller eliminera befintliga miljöproblem?

2. Vilken produktionsteknik kommer vi att ha inom 1990-talets stålin— dustri? Vilka förändringar är att förvänta från miljösynpunkt? Vilket utvecklingsarbete fordras för att uppnå en god arbetsmiljö inom 90- talets stålindustri?

Av det tidigare redovisade materialet framgår att det framför allt är tre miljöproblem som är dominerande inom järn- och stålindustrin, nämligen luftföroreningar, buller och klimat. Belysningen av möjligheterna att för- bättra miljösituationen i dagens stålverk har därför koncentrerats till des- sa tre miljöområden. Ett totalangrepp på dessa miljöfaktorer kommer sannolikt också att samtidigt minska även flera andra miljöproblem.

För bedömningar av möjligheterna att förbättra arbetsmiljön inom de nämnda områdena har anlitats särskild expertis; för luftföroreningspro- blemet ingenjör Carl-Olov Elvingsson, Industritekniska Konstruktioner, Farsta, för bullerproblemet civilingenjör Hans Elvhammar, Ingemanssons Ingenjörsbyrå, Göteborg, och för klimatproblemet professor Ulf Åberg, STU: s arbetsmiljölaboratorium, Stockholm.

Bedömningen av 1990-talets stålindustri uppdrogs åt professor Sven Eketorp, KTH, vad avser förhållandena inom järn- och stålverken och professor Per Olov Strandell, KTH, vad avser valsverken.

Expertbedömningar, vilka i sin helhet redovisas i bilagorna 3 och 4, har

vad avser miljöförbättringen i befintliga verk sammanfattats i avsnitt 6.4. I avsnitt 6.2 diskuteras principerna för en förbättring av arbetsmiljön. I avsnitt 6.3 redovisas en genomgång av vissa krav som en arbetshygieniskt fullvärdig arbetsmiljö bör uppfylla.

6.2. Principer för förbättring av arbetsmiljön

I ett åtgärdsprogram för förbättring av arbetsmiljön är det nödvändigt att så långt möjligt anlägga en totalsyn på de nödvändiga insatserna. Miljö- situationen måste vara kartlagd så att storleksordningen av de före- kommande miljöproblemen är känd. Härvid måste också antalet individer som exponeras för respektive miljöfaktor vara klarlagt. På grundval av dessa uppgifter skall insatserna prioriteras och kostnadsberäknas. Priorite- ringslistan får sedan ligga till grund för en tidsplanering av åtgärderna. Hela detta planeringsarbete bör bedrivas i samarbete med de anställda. Härigenom kan också samtliga anställda erhålla löpande information om när och hur miljösituationen kommer att förbättras.

I det miljöförbättrande arbetet måste åtgärdemas effekter inom andra områden beaktas, så att förbättringar av ett miljöproblem ej medför att andra problem uppkommer.

Åtgärder mot befintliga miljöproblem brukar schematiskt indelas i föl- jande tre områden:

1. Åtgärder som förhindrar miljöproblemets uppkomst,

2. Åtgärder som minskar spridningen av miljöfaktorns negativa effekter samt

3. Åtgärder som minskar miljöfaktorns negativa verkan på människan.

Den första åtgärdstypen innebär att man genom lämpliga val av pro- duktionsprocess eller genom utveckling av befintliga processer förhindrar miljöproblemets uppkomst. Trots att denna typ av åtgärder som regel är de mest effektiva är de relativt sällsynta. Detta beror bl. a. på att sådana åtgärder ofta blir genomgripande och att forskning och utveckling som syftar till att ta fram miljövänliga produktionsprocesser eller bearbet- ningsmetoder förekommer i endast begränsad omfattning.

Den andra typen av åtgärder prövas i de fall där den första åtgärden ej ger önskat resultat. De vanligaste sätten att förhindra spridning är inkaps— ling och avskärmning av källan, när det gäller luftföroreningar komplette- rat med punktventilation och t. ex. fuktning eller granulering av dam- mande material.

Åtgärder för att förhindra spridning förekommer iviss utsträckning. Flera av de möjligheter som står till buds är dock dåligt utnyttjade. Detta gäller inte minst de vanligaste metoderna såsom inkapsling, avskärmning och punktutsugning. Arbetet med att ta fram bättre metoder inom detta område måste i hög grad ha karaktären av tekniskt utvecklingsarbete. Merparten av förekommande miljöproblem kan sannolikt lösas genom denna typ av åtgärder och resultaten kan då också uppnås relativt snabbt.

Den tredje åtgärden kommer till användning när det ej är möjligt att

lösa miljöproblemen på annat sätt. Exempel på sådana åtgärder är utspäd- ning av luftföroreningar genom allmänventilation, ljudabsorberande ma- terial på väggar och tak för att reducera bullrets efterklangstid, övervak- ning av processer o. d. från tät och ventilerad hytt samt användning av personlig skyddsutrustning.

Utspädning av luftföroreningar genom allmänventilation är en av de mest utnyttjade vägarna att förhindra exponering. Undersökningar har emellertid visat att man kraftigt överskattat allmänventilationens möjlig- heter att eliminera luftföroreningar. Redan enklare överslagsberäkningar visar att allmänventilation inte är särskilt effektiv och bör därför endast tillgripas där dammkällan är så stor att t. ex. inkapsling och punktventila- tion inte är möjlig. Bristande kännedom om detta förhållande har resulte- rat i ett stort antal felinvesteringar och det förekommer fortfarande att man installerar vägg- och takfläktar för att avlägsna luftföroreningar från en källa där istället en punktventilation är helt överlägsen.

Allmänventilation har däremot stort värde för tillförsel av tempererad uteluft som ersättning för den luft som sugs ut genom punktventilation.

Hytter för övervakning av bullrande, dammande och varma processer samt hytter på lastmaskiner, traverser rn. m. är också viktiga komplement för att förhindra verkan av olika miljöfaktorer. Inom detta ömråde finns dessutom ofta goda tekniska lösningar. Standardhytter av hög kvalitet för stationärt bruk finns numera tillgängliga liksom filter-, värme- och kyl- aggregat för såväl stationära som mobila hytter.

Åtgärder i form av mer omfattande fjärrövervakning och automatise- ring för att mildra verkan av miljöproblem vidtas normalt i samband med nyanläggningar eller större produktionsomläggningar. Problemet är här att tillse att man tillvaratar alla de möjligheter som tekniken erbjuder. Sannolikt kan sådana åtgärder utnyttjas i betydligt större utsträckning än vad som nu är fallet. Dessutom torde en ökad användning av robotar för de mest besvärliga arbetsuppgifterna vara möjlig.

6.3. Kvantitativa krav på arbetsmiljön

Arbetet på att förbättra arbetsmiljön måste i första hand inriktas på att förhindra att personalen löper risk för fysisk eller psykisk ohälsa. På sikt måste dock målsättningen vara att reducera alla förekommande miljö- problem till en sådan nivå att de över huvud taget inte förorsakar perso- nalen några besvär. En annan väsentlig faktor i den totala miljö- situationen är att arbetet skall upplevas som stimulerande och intressant. Mot denna bakgrund skall i det följande göras ett försök att formulera kvantitativa krav på de viktigaste arbetshygieniska miljöfaktorerna.

6.3 .] Klimatfaktorer

I bilaga 3.3 redovisas hur den klimatiska belastningen på människan är sammansatt av ett antal olika faktorer. Av dessa faktorer är strålnings- värme, lufttemperatur och drag de viktigaste.

Med smärre åtgärder kan man ofta förbättra arbetsförhållandena på en befintlig arbetsplats väsentligt i klimatiskt hänseende. Dessa åtgärder har dock som regel karaktären av att man kapar de värsta topparna snarare än att man uppnår en mer fundamental förändring.

Ett samlat mått på klimatet är den s. k. ”korrigerade effektiva tempe- raturen” (CET), som erhålles ur faktorerna lufttemperatur, lufthastighet och luftfuktighet. Vid ett bestämt CET-värde, vilket sjunker vid stigande arbetstyngd, kan inte kroppstemperaturen hållas konstant utan börjar stiga. Detta värde kan tas som en riskgräns som inte bör överskridas. FN: s världshälsoorganisation, WHO, anger ett CET-värde av 309 för lätt arbete, 280" CET för medeltungt arbete 26,50 CET för tungt arbete. Detta är emellertid gränsvärden och man bör sikta mot bättre förhållanden. Här finns dock inga rekommendationer. Inte heller har man någon hjälp av CET då det gäller kortvariga belastningstoppar.

Ett annat mått på klimatbelastning är det s. k. värrnestressindex (HSI), som anger förhållandet i procent mellan den svettningseffekt som krävs för att uppehålla värmebalansen och den maximalt möjliga avkylande svettningseffekten, som är möjlig under rådande klimatförhållanden. HSI graderas i procentenheter och på olika delar av HSI-skalan har man erfa- renhet av hur klimatbelastningen upplevs av människor. HSI-skalan har även den fördelen att man direkt kan uppmäta effekten av en förbättring, t. ex._ skärmning mot strålning.

HSI ger möjlighet till en mer kontinuerlig gradering, där även den fysiska arbetsbelastningen är inräknad. Man bör eftersträva ett HSI av högst 40 %. För kortvarig belastning över 100 % HSI kan maximalt tillå- ten exponeringstid bestämmas ur villkoret att kroppstemperaturen inte får höjas mer än IOC. I energi innebär detta ca 70 wattimmar och maximal tid kan bestämmas ur det vid tillfället rådande HSI. Det bör påpekas, att dessa värden främst skall användas som riktlinjer och utgångsvärden vid konstruktion och omändring av arbetsplatser. Det verkliga utfallet måste kontrolleras genom den arbetandes egen utsago och genom fysiologiska mätningar.

6.3.2. Kemiska miljöproblem

Som utgångspunkt för att bedöma de kemiska miljöproblemen skall de s.k. hygieniska gränsvärdena användas. I första hand skall de svenska gränsvärdena användas. Där sådana värden saknas bör de amerikanska TLV-värdena användas.

I bilaga 2 redovisas de gränsvärden som fastställts av arbetarskyddssty- relsen. I det miljöförbättrade arbetet bör riktpunkten vara att reducera nivån till högst hälften av gränsvärdet.

6.3 .3 Buller

Som enklaste norm för maximal långvarig bullemivå kan värdena i nedan- stående tabell användas.

Lokaltyp Max. ekviv. ljudnivå dB (A)

Kompressorrum, hydraulikrum etc. (normalt

obemannade utrymmen) 90 Produktionshall (allmännivå vid normal driftf') 85 Reparationsverkstad (allmännivå vid normal

verksamhet” 80 Travershytt, körning under belastning 70 Truckhytt, fullvarvskörning 75 Manöverhytt, kontrollrum 60 Matrum 50

" Acceptabla nivåer på utsatta arbetsplatser måste bedömas m. h. t. verksamhet och möjliga åtgärder.

För en mer detaljerad bedömning av riskerna är av Sveriges Standardi- seringskommission utgivna ”Bedömning av risk för hörselskada vid buller- exponering” (SEN 590111) lämplig.

6.3 .4 Belysning

För utformning av en god belysning kan användas Ljuskulturs Belysnings- rekommendationer (34). I bilaga 2 har redovisats för stålindustrin tillämpliga värden. Det skall observeras att endast värden för belysnings- styrkan medtagits. Vid en bedömning av ljusförhållandena måste hänsyn tas även till andra faktorer, bl. a. bländning och kontrast. För en närmare redogörelse härför hänvisas till de nämnda rekommendationema.

6.3 . 5 Ergonomisk belastning

Påfrestningen av koppararbete kan bedömas genom mätningar genom puls- och andningsfrekvenser. För friska, normaltränade individer i åldrar under och kring medelåldern kan arbetets tyngd klassificeras i enlighet med nedanstående schema. (Enligt Christensen.)

Arbetets Mycket Lätt Moderat Tungt Mycket Extremt art lätt tungt tungt tungt Puls- mindre än över frekvens 75 75—100 100—125 125—150 150—175 175

Betydande ergonomiska belastningar kan dock förekomma utan att det ger utslag i en förhöjd pulsfrekvens. Detta gäller bl. a. om man tvingas arbeta med för små muskelgrupper, t. ex. hantera ett tungt verktygi ena handen.

Även arbetsställningen har stor betydelse ur belastningssynvinkel. Om man arbetar i böjda och låsta arbetsställningar eller om arbetet medför att man tvingas sträcka kroppen långt från lodlinjen kan stora muskel- grupper tvingas stå sammandragna under lång tid. Detta leder till en försämring av blodförsörjningen med trötthetskänsla och avtagande mus-

kelkraft som följd. Det är mot denna bakgrund angeläget att arbetsplat- serna utformas så att arbetsställningen blir lämplig. Beskrivning av lämp- lig arbetsplatsutformning vid olika typer av arbete finns i litteraturen, bl. a. i (7).

6.4. Möjligheter till bättre arbetsmiljö inom dagens stålindustri

Utförliga diskussioner och förslag rörande möjligheterna att förbättra arbetsmiljön inom dagens stålindustri återfinns i bilaga 3. Utredningen vill därför i det följande endast peka på några områden som framstår som särskilt angelägna i det fortsatta arbetsmiljöförbättrande arbetet.

6.4.1. Luftmiljö

I begreppet luftmiljö inbegrips i det följande inte bara gas- och förore- ningssituationen, dvs. halten av svävande och fallande föroreningar, utan även temperaturförhållandena.

Det torde inte vara överord att påstå att luftmiljön i flera av stålver- kens 1okaliteter är sämre ibland betydligt sämre — än den borde kunna vara. Gjorda mätningar på halter av svävande föroreningar visar höga värden på åtskilliga platser inom verken. Mängden ansamlade förorening- ar på väggar, golv, uppslagsplatser m. m. är stor och kan lätt ge upphov till ytterligare svävande föroreningar. Höga lufthastigheter vid låga tempe- raturer är vanliga och upplevs som drag. Temperaturer under och över den s. k. behaglighetszonen förekommer på många arbetsplatser.

Maskinutrustningen inom stålverken är behäftad med i stort sett sam- ma olägenheter som huvudparten av maskinerna inom industrin i övrigt vad beträffar möjligheterna att anpassa utrustningen till strängare krav på luftmiljön. Maskinella processutrustningar har under årtionden konstru- erats enbart med inriktning på att ge ett så gott produktionsresultat som möjligt. Arbetsmiljöaspekterna har sällan beaktats i detta konstruktions- arbete. Utrustningen är dessutom sällan så konstruerad att den enkelt kan kompletteras med anordningar som begränsar dess luftförorenande ver- kan.

Även i dag är det ganska vanligt att man vid nyinvesteringar underlåter att anpassa maskiner till kåpor, huvor osv. för att i framtiden enkelt kunna förbättra luftmiljön. Detta kan bero på att kunskaper om sådana möjligheter saknas eller på bristande intresse för ett sådant nytänkande. Ibland kan det också vara svårt att finna leverantörer på marknaden, som vill ge anbud på maskiner försedda med eller anpassade till föroreningsbe- gränsande anordningar. Ofta beror denna brist naturligtvis också på den något högre investeringskostnaden för sådana maskiner.

Att införskaffa de föroreningsbegränsande anordningarna blir dock all- tid betydligt kostsammare när maskinerna redan står på plats. De teknis- ka svårigheterna och därmed också kostnaderna ökar genom att maskiner och lokaler oftast behöver byggas om vid installationer i efterhand. Inte minst mot bakgrund härav år det angeläget att arbetsmiljöaspekterna

beaktas redan vid nykonstruktionen av maskiner och annan utrustning.

Att minska halten föroreningar i lokalluft genom utspädningsventila- tion kräver mycket stora tillförda luftkvantiteter. Denna metod för att nedbringa föroreningshalter kan därför normalt ej betraktas som lämplig.

En förbättrad kåpning av ugnar av olika typer går att utföra. För att kåporna skall kunna anpassas till ugnarna, till deras kringutrustning och lokalernas utformning fordras i vissa fall relativt omfattande förändring- ar, bl. a. i form av ombyggnader. Med lämpliga och noggrant avvägda kåpor, skärmanordningar och huvar vid ugnarna kan dock en förbättrad verkningsgrad på avsuget luftflöde erhållas. Detta minskar storleken på erforderliga avskiljare. Lämpligt utformade inkåpningar kan samtidigt bidra till en förbättrad ljuddämpning vid t. ex. ljusbågsugnar och maski- ner.

För en sanering av luftmiljön krävs också åtgärder för att minska mängden upplagrade föroreningar. Dessa förekommer på olika ytor inom lokalerna, i skrymslen, fickor på balkar m. ni., som finns i stor mängd inom de aktuella lokalerna. Med upplagrade föroreningar avses t. ex. spill, avfall, sand och sedimenterat stoft, som har sådan finkornighet att det kan virvlas upp i luften.

Vissa byggnadstekniska åtgärder är här aktuella, t. ex. anläggande av stålplattgolv i lokaler där smältor förekommer, betong eller asfalt på andra inte heta ställen, inklädnad och isolering av väggar m. m. så att släta vertikala ytor erhålls. Även målning bör ske i större utsträckning än vad som nu är fallet.

I stålverkens lokaler är luftunderskottet ofta betydande. De under- tryck som därvid uppstår, inte minst genom termiska effekter, ger upp- hov till okontrollerad tillförsel av luft. Vid ökat undertryck ökar hastig- heten på den tillförda luften. Är luften kall ökar problemen med drag och underkylning.

För att eliminera drag från portar kan luftridåaggregat installeras. Behovet av ridåaggregat vid portar minskar om utgående luft kompense- ras med annan tillförsel av luft. Denna kan tillföras på olika sätt men bör oftast värmas under Vinterhalvåret. Uppvärmningen av luften kan ofta ske genom värmeväxling från olika termiska processer; t. ex. ugnsrökgaser och svalbäddar.

Återföring av luft från filter tillbaka in i lokalen är en ännu relativt oprövad väg inom stålindustrin. Försök med F95 filter och M-filter (VVS-Ama 1972) visar på goda möjligheter för sådan frånluftsåterföring även inom stålindustrin. Detta är en särskilt lämplig metod för lokaler där uppvärmning av friskluft genom värmeväxling inte är möjlig.

En annan möjlighet att minska besvären vid drag är att försöka und- vika att personalen arbetar i närheten av portar och andra dragkällor. Den mest ekonomiska lösningen kan visa sig vara att ta hand om luftström- men först då dess hastighet minskat och tvinga den uppåt där den inte gör någon skada. Lokalt kan man reducera draget på en arbetsplats med ganska enkla avskärmningar.

Vid kontorsarbeten kan' besvär och klagomål på arbetsmiljön uppstå vid lufttemperaturförändringar på 1—20C inom den s.k. behaglighets-

zonen. Inom stålverken är temperaturvariationerna på åtskilliga arbets- platser mer än 300C. dvs. långt utanför behaglighetsområdets såväl undre som övre gräns. Kroppsbelastningar från strålningsvärme, som inom stål- industrin ofta är mycket stark, är därvid oräknade. (Även en yta med en måttlig temperatur (lOOOC) kan ge en avsevärd värmestrålning.) Effekter- na av avskärmning av strålningskällor är ofta mycket stora varför skärmar bör användas där så är möjligt.

Genom den fortgående mekaniseringen och automatiseringen av pro- duktionsprocessen utförs en allt större del av arbetet inom stålindustrin från slutna hyttor av olika slag. I dessa hytter kan man ofta notera en alldeles för hög temperatur och olämplig luftfuktighet. Förutom obeha- get för dem som sitter i hytten får man också en sänkning av den psykis- ka prestationsförmågan redan vid en obetydlig övertemperatur. Denna typ av hytter bör därför vara luftkonditionerade. I övrigt gäller naturligt- vis att bullerdämpningen skall vara tillräcklig och att sikt och övriga arbetsförhållanden utformas på bästa sätt. Det bör framhållas, att dåligt klimat i hytten många gånger förvärrar buller och luftmiljö genom att dörren till hytten måste hållas öppen.

Miljön torde också kunna förbättras betydligt genom förändringar av arbetsmetoderna och arbetsorganisationen. Några exempel härpå redovi- sas i bilaga 3.3.

Som en sista utväg för att minska riskerna och obehaget för personalen kan olika former av personlig skyddsutrustning användas. Den utrustning av detta slag som i dag finns tillgänglig upplevs ofta som obekväm och därigenom svår att arbeta i. Det är därför angeläget att ökade utveck- lingsinsatser görs på detta område. Viktigt är också att man vid utveck- lingen av arbetsplatser och arbetsmetoder, där så är aktuellt, beaktar att

personalen i arbetet måste använda skyddsutrustning. [ bilaga 3.1 redovisas en beräkning av kostnaderna för en totalsanering av luftmiljön inom stålindustrin. Den sammanlagda kostnaden har upp- skattats till inemot 700 milj. kr. Utredningen har inte sökt närmare be- döma realismen i dessa beräkningar. Att investeringsbehoven är mycket betydande torde dock stå helt klart. Utredningen vill dock kraftigt understryka att detta faktum inte får hindra att kraftfulla åtgärder vidtas för att förbättra luftmiljön inom branschens företag.

6.4.2. Buller

Bullret på stålindustrins arbetsplatser ligger mycket ofta på höga nivåer. Genomsnittliga värden omkring 90—100 dB (A) är vanliga och dessutom uppträder i många fall kortvariga ljud från slag vid hantering av plåtar, profiler etc. De senare ljuden når upp till väsentligt högre nivåer, vilka dock inte är kartlagda i tillgängliga bullermätningar. Underlag saknas där- för i dag för att göra en någorlunda korrekt bedömning av bullrets hörsel- skadlighet på arbetsplatserna, men man kan konstatera att gränsvärdet 85 dB (A) för varaktigt buller i många fall överskrids. Bullret är därigenom också av sådan omfattning att det försvårar eller förhindrar att larmsigna-

ler, samtal etc. uppfattas. Det finns därför starka skäl för att vidtaga bullerdämpningsåtgårder.

Bullerkällorna inom stålindustrin är i många fall desamma som inom stora delar av industrin i övrigt, t. ex. elektriska motorer, fläktar, pumpar och hydraulanläggningar. De metoder som kan användas för att dämpa bullret är också i stort sett desamma. Dessa metoder är välkända. Som exempel kan nämnas ljudfällor vid elmotorer och vid till- och frånlufts- kanaler för fläktar samt isolering eller inbyggnad av pumpar och slip- maskiner.

Vissa kraftiga bullerkällor är dock specifika för stålindustrin. Särskilt framträdande är i detta sammanhang de olika ugnarna, främst elektro- och kaldougnar. Vad gäller ljusbågsugnarna kan vissa förbättringar åstad- kommas genom ljudfällor och bättre tätning. Även en helt inbyggd ugn har konstruerats av ugnstillverkarna. För kaldougnarna bör man bl. a. så långt möjligt söka minska ojämnheterna i anläggningen mellan stödrullar och rullbanor.

Även valsstolar, varmsågar och skrottuggor är starka bullerkällor. I dessa fall torde inbyggnader av olika slag ligga närmast till hands.

Hanteringsbuller förekommer i stor utsträckning. Konkreta förslag till hur man i vissa fall kan minska detta buller ges i bilaga 3.2.

I de fall bullret inte kan dämpas eller skärmas av vid källan får man söka dämpa dess spridning genom t. ex. ljudabsorberande material iväg- gar och tak eller uppsättning av mellanväggar eller skärmar. Personlig skyddsutrustning måste sannolikt också under överskådlig tid behövas inom verken. En målsättning måste dock vara att göra denna typ av utrustning obehövlig.

14.

15. 16.

17.

18.

19.

20. 21.

22.

Referenser

?)

--p 5090.”

13.

. Arbetarskyddsfonden. Arbetstidens förläggning. Kartläggning och analys av forskningsbehovet. Stockholm 1973. . Arbetsmedicinska Institutets rapport 13/1969. Rekommenderade hygieniska gränsvärden för luftföroreningar på arbetsplatsen. Stock- holm 1969. . Arbetsmedicinska Institutets rapport 123/71. Partikulära och gasfor- miga luftföroreningar i kokshyttor och sinterverk. Stencil 1971. . Arbetsmedicinska Institutets rapport 124/71. Partikulära och gasfor- miga luftföroreningar i elektrostålverk. Stencil 1971. . Bengtsson, T. Arbetshygienisk och arbetsfysiologisk arbetssituation inom masugnsgjuthall. Examensarbete vid AI: s högre kurs för skyddsingenjörer. Stencil 1972. Bergman, K., Widholm, B. Arbetsmedicinska Institutet 121 /70. Mätning av SOz-halt i valsverk. Stencil 1970. Bolinder, E. LO informerar: Ergonomi. Halmstad 1970. Bolinder, E. LO informerar: Skiftarbete. Stockholm 1971. Bolinder, E., Magnusson, E., Nyrén, L. Riskerijobbet: LO-enkäten. Lund 1970. Bolinder, E., Magnusson, E. LO informerar: Silikos. Halmstad 1968. . Bolinder, E., Magnusson, E. Miljöförhållanden inom Hotell & Restau- rang. Opubl. utredning, LO:s medicinska avdelning. Bolinder, E., Ohlström, B. Stress på svenska arbetsplatser. Lund 1971. Boman, N., Ericsson, J. Arbetsmedicinska Institutet 635/70. Damm- situationen inom Vikmanshyttan. Stencil 1970. Brännström, J. Stålverkens arbetsmiljö 1972. Ergonomigruppen, STU: s arbetsmiljölaboratorium. Stockholm 1972. Czehowski, N., Magnusson, E. Risker ijobbet: Tryckeri. Lund 1970. Dalhström, G., ”Lilla LO” en undersökning bland medlemmarna om omställning och anpassningsproblem på arbetsplatsen. LO:s utredningsavdelning. Stockholm 1966. Engman., L. Arbetsmedicinska Institutet 506/71. Dammsituationen vid Degerfors Jernverk. Stencil 1971. Eriksson, J. Arbetsmedicinska Institutet 631 /70. Dammsituationen vid Gränges-Oxelösunds J ämverk. Stencil 1971. Fregert, S. LO informerar: Yrkesbetingade hudsjukdomar. Stock- holm 1971. Gerhardsson, G. Buller. Stockholm 1970. Gerhardsson, G., Engman, L., Andersson, A., Isaksson, G., Magnus- son, E., Sundqvist, S. Silikosprojektets slutrapport del 2. Arbetar- skyddsstyrelsen. Stockholm 1973. Gerhardsson, G., Isaksson, G., Andersson, A., Engman, L. Magnus- son, E., Sundqvist, S. Silikosprojektets slutrapport del 3. Arbetar- skyddsstyrelsen. Stockholm 1974.

23. 24.

25. 26. 27. 28.

29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40.

41.

Hansson, JE. Metodfysiologisk undersökning vid murningsarbete. Tegel nr 59 (1969) nr 1 p 8—10. Hansson, JE., Hermansen, L., Rehn, M. Murning — en arbetsfysiolo- gisk och arbetsteknisk undersökning. Byggind. forskningsrapport nr 13, 1971. Hultgren, G., Ottosson, A. Arbete och belysning. Stockholm 1973. Institutet för verkstadsteknisk forskning. Kartläggning av buller i smedjor. IVF-resultat 72632. Isaksson, G. Arbetsmedicinska Institutet 632/70. Dammsituationen vid Halmstads Järnverks AB. Stencil 1970. Isaksson, G., Bergendahl, C., Fojersson, L. Arbetsmedicinska Institu- tet 584/71. Dammsituationen vid Smedjebackens Valsverks AB. Stencil 1971. Isaksson, G., Engman, 'L. Arbetsmedicinska Institutet 806/70. Dammsituationen vid Hofors Bruk. Stencil 1970. Isaksson, G., Engman, L. Arbetsmedicinska Institutet 501/71. Dammsituationen vid Specialstålverken, Söderfors. Stencil 1971. Isaksson, G., Engman, L. Arbetsmedicinska Institutet 504/71. Dammsituationen vid Uddeholms AB, Hagfors. Stencil 1971. Isaksson, G., Engman, L. Arbetsmedicinska Institutet 505/71. Dammsituationen vid Hellefors Jernverk. Stencil 1971. Isaksson; G., Engman, L. Arbetsmedicinska Institutet 509/71. Dammsituationen vid Hallstahammars AB. Stencil 1971.

Ljuskultur. Belysning inomhus — riktlinjer och rekommendationer. Stockholm 1975. Magnusson, E. LO informerar: Klimat. Halmstad 1970. Magnusson, E. Risker i jobbet: Transport. Lund 1970.

Magnusson, E. LO informerar: Buller. Stockholm 1972. Magnusson, E. Miljöförhållandena inom frisörbranschen. Sv. Frisör- arbetareförbundet. Stockholm 1972. Rehn, M. Utvärdering av värmeindex: Fältstudier inom stålindustrin. STU—rapport 71—420/U 321. Rigner, KG. Yrkeshygieniska problem vid ett större svenskt gasverk. Nord. hygienisk tidskrift Vol. XXXV nr 9—10, 1954. Utredningsmaterial som ställs till förfogande från olika företag inom järn- och stålindustrin.

Bilaga 1 Frågeformulär

Du har genom en slumpmetod blivit uttagen för att medverka i en undersökning av arbetsmiljön inom stålindustrin. Undersökningen ge- nomförs på uppdrag av Industridepartementet.

Vi vore synnerligen tacksamma om Du ville läsa igenom och omgående besvara frågorna och återsända formuläret i bifogat svarskuvert, som ej behöver frankeras. Det är så lätt hänt att formuläret annars blir liggande och kanske glöms bort.

Vi vill påminna om att det är mycket angeläget att alla de som utvalts svarar. Annars kan vi inte vara säkra på att resultaten ger en rättvisande bild av förhållandena inom stålindustrin.

Allt material kommer att behandlas helt konfidentiellt. Du skall inte skriva Ditt namn på formuläret. Du är identifierad enbart genom ett formulärnummer och endast undertecknad har tillgång till grundmateria- let. Som Du säkert förstår är vi inte ute efter att identifiera vare sig personer eller enskilda företag utan all bearbetning kommer att göras rent statistiskt.

De flesta frågorna besvarar Du genom att sätta en ring kring siffran vid ett svarsalternativ. På sista sidan har vi lämnat ett tomt utrymme där Du med egna ord kan ge Dina synpunkter som Du tycker inte kommit fram i de standardiserade frågorna. Vi ser mycket gärna att Du' utnyttjar denna möjlighet.

Vi hoppas och tror att Du vill medverka i denna undersökning. Den görs för att vi bättre skall kunna bedöma behovet av miljöförbättrande insatser inom stålindustrin. Du underlättar vårt arbete mycket om Du besvarar frågorna och återsänder formuläret omgående. Vi tackar Dig på förhand.

Egon Magnusson Yrkeshygieniker vid LO:s medicinska sektion

Miljöutredning inom stålindustrin

De flesta frågorna upptar flera svarsalternativ. Besvarandet sker genom att Du sätter en ring kring den siffra som står för det alternativ som överensstämmer med Din uppfattning. Tänk på att Du skall besvara varje delfråga. I en del fall skall Du skriva på angiven rad.

1. Är Du i arbetet besvärad av: I. Damm — rök

Gaser

. Lösningsmedel . Syror . Hudretande ämnen

Buller Vibrationer . Drag

Kyla 10. Strålningsvärme 11. Hög lufttemperatur

PWHPMåWN

2. Anser Du att belysningen är otillfredsställande på Din arbetsplats?

3. Är Du i arbetet utsatt för be- svärande temperaturväxlingar?

4. Anser Du att det finns be- svärande belastningar på Din arbetsplats, såsom tunga lyft, för hög eller för låg arbetshöjd, krokig eller vri- den arbetsställning eller liknande?

5. Anser Du att det föreligger stora olycksfallsrisker på arbetsplatsen?

6. Tycker Du att Ditt arbete är hetsigt och psykiskt påfres- tande?

Ja, i Ja, i Varken hög någon ja eller grad mån nej

t—t-n-lr—n—u-nt—n—v-u-u-A NNNNNNNNNNN WWWNWWWWWWN

Nej. knappast alls

håhhäåhhhåå

Nej, inte alls

UlUlCIIUIUIUIUIUIUIUrl/r

7. Tror Du att Du genom Ditt arbete erhållit någon form av skadeverkan beroende på tidigare nämnda orsaker?

]. Ja 2. Nej 3. Vet ej

8. Om Du svarat ja på fråga 7, vilka av nedanstående sjukdomar eller skador tror Du att Du erhållit genom arbetet?

1. Rygg- ledsjukdom 2. Hjärt- kärlsjukdom 3. Hudsjukdom

4. Luftvägssjukdom 5. Lungsjukdom

7. Hörselskador 8.1Vibrationsskador

9. Sjukdomar i matsmältningsorganen 10. Olycksfallsskador: Typ

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

Vilken eller vilka av följande faktorer anser Du vara orsaken till skadan eller ohälsan?

1. Damm — rök 9. Drag

2. Gaser 10. Kyla

3. Lösningsmedel 11. Strålningsvärme

4. Syror 12. Hög lufttemperatur

5. Hudretande ämnen 13. Stora temperaturväxlingar

6. Buller 14. Tunga lyft, hög - låg arbetshöjd,

7. Vibrationer krokig/vriden arbetsställning etc.

8. Belysning 15. Hetsigt och psykiskt påfrestande arbete

Vilket av de tidigare redovisade miljöproblemen anser Du vara viktigast att företaget i första hand åtgärdar?

Vid vilket arbetsmoment förekommer detta miljöproblem? På vilket sätt anser Du att detta miljöproblem kan åtgärdas?

Vilken anser Du vara den mest framträdande olycksfallsrisken inom Din avdelning?

Vid vilket arbetsmoment förekommer denna olycksfallsrisk?

Skall Du använda personlig skyddsutrustning eller skyddskläder i arbetet?

1. Ja 2. Nej

Om Du svarat ja på fråga 15, vilken utrustning använder Du?

]. Huvudskydd 5. Skyddsskor

2. Hörselskydd 6. Andningsskydd

3. Glasögon 7. Värmereflekterande kläder 4. Skyddshandskar 8. Övrig utrustning

Om det skulle vara så att Du ej, använder någon del av föreskriven skyddsutrustning, vilken utrustning använder Du ej och varför använder Du den ej?

Anser Du att de sanitära förhållandena (omklädningsrum, tvättrum, toalett) på Din arbetsplats är tillfredsställande?

1. Ja 2. Nej 3. Vet ej

Om Du svarat nej på fråga 18, ange skälet till att dessa förhållanden är otillfredsställande.

20. Om Du ibland känner Dig stressad eller upplever olust inför

.....- Nt—l

.— U)

u—u—n (J:-Ä

. Olycksfallsrisker i arbetet

. Buller

. Rök, drag, luftföroreningar . Skiftarbete . Mycket övertidsarbete

. Hårt uppskruvad arbetstakt . Enformigt, ointressant arbete . Fysiskt påfrestande arbete . För små möjligheter till kontakt )— oxoooquUu-e-wror—

. Språksvårigheter mellan kamrater . Dåliga relationer till arbets-

. Dåliga relationer mellan arbets-

. Störningar i produktionen . Ovriga orsaker 1 arbetsdagen, till hur stor del anser Du att detta beror på nedanståen- de faktorer? Var vänlig markera Ditt svar på Varje rad.

Till Till Till Till mycket ganska någon ingen stor del stor del del D- (» ...

Förtjänstproblem

n—u—nt—n—u—u—u—n—nr—n NNNNNNNNN wwwwwwwww

med arbetskamrater

n-u— ut.»

D)

ledning eller chefer I

kamrater 1

.— ååh & #48 A&hhhåhbå

NNN N NN www

21.

22.

23.

24.

Hur är Din nuvarande arbetstid förlagd?

Dagtid Tvåskift Treskift Fyrskift med helguppehåll Fyrskift utan helguppehåll Annan förläggning av skifttiden

999935”!—

Hur trivs Du med Din nuvarande arbetstidsförläggning?

Mycket bra Ganska bra Varken bra eller dåligt Ganska dåligt Mycket dåligt

EAP—Pii”!—

Om Du fick ändra på Din nuvarande arbetstidsförläggning eller skiftform, hur skulle Du då vilja ha det?

Anser Du att Ditt arbete är stimulerande och intressant?

1. J a, mycket stimulerande och intressant

2. Ja, ganska stimulerande och intressant

3. Nej, inte speciellt stimulerande och intressant 4. Nej, inte alls stimulerande och intressant

25. Om Du svarat ja på fråga 24, ange de viktigaste skälen till att Du anser att Ditt arbete är stimulerande och intressant.

26. Om Du svarat nej på fråga 24, ange de viktigaste skälen till att Du anser att Ditt arbete ej är stimulerande och intressant.

27. Hur länge har Du haft Din nuvarande anställning?

I. Mindre än ett halvt år 2. Mellan ett halvt till ett år 3. 1 till 2 år 4. 2 till 5 år 5. 5 till 10 år

6. 10 till 20 år

7. Mer än 20 år

28. Ange Din ålder genom att sätta en ring kring aktuell siffra.

Under 21 år 21 till 30 år 31 till 40 år 41 till 50 år 51 till 60 år Över 60 år

Säf-"FPP!—

29. Inom vilken avdelning arbetar Du?

l. Sinterverk 9. Götvalsverk

2. Masugnar 10. Ämnesvalsverk 3. Järnsvampverk 11. Trådvalsverk

4. Konverter (LD, Kaldo) 12. Mediumvalsverk 5. Martinverk 13. Bandvalsverk

6. Elektrostålverk 14. Rörvalsverk

7. Stränggjutning 15. Plåtvalsverk

8. Legeringsverk 16. Skrothantering

30. Vad har Du för yrke eller sysselsättning (befattning)?

31. Allmänna synpunkter på miljöförhållandena på Din arbetsplats.

Kontrollera att samtliga frågor blivit besvarade!

Tack för Din medverkan!

Bilaga 2 Hygieniska gränsvärden för luft- föroreningar samt rekommendationer vad avser belysning på arbetsplatsen

I det följande redovisas dels de av arbetarskyddsstyrelsen i oktober 1974 utfärdade anvisningarna om hygieniska gränsvärden för luftföroreningar på arbetsplatsen, dels de av Ljuskultur utarbetade riktlinjerna och rekommendationema angående belysning inomhus. Arbetarskyddsstyrel- sens anvisningar återges i sin helhet. Ur belysningsrekommendationema har däremot endast för stålindustrin relevanta delar medtagits. Vidare återges endast uppgifter rörande belysningsstyrkan. Som framhållits 1 kap. 6 ovan måste vid en ordentlig bedömning av arbetsplatsemas belysning hänsyn även tas till bl. a. bländning och kontrast. I detta avseende hänvisas till den av Ljuskultur utgivna skriften. (23)

Vad avser bedömningen av risk för hörselskador vid bullerexponering hänvisas till den av Sveriges Standardiseringskommission utgivna S E N 59 01 11.

1 Hygieniska gränsvärden

Anvisningar om hygieniska gränsvärden för luftföroreningar på arbets- platsen. Utfärdade av arbetarskyddsstyrelsen i oktober 1974.

Inledning

År 1969 publicerade arbetsmedicinska institutet efter samråd med arbetarskyddsStyrelsen m. fl. ”Rekommenderade hygieniska gränsvärden för luftföroreningar på arbetsplatsen”, Al-rapport nr 13. Institutet har numera uppgått i arbetarskyddsstyrelsen. I rapporten angavs gränsvärden för ett 70-tal ämnen baserade på ett urval av vården ur 1969 års upplaga av American Conference of Governmental Industrial Hygienists (AGGIH) gränsvärdeslista. De svenska värdena awek endast för ett fåtal ämnen från de amerikanska.

Som underlag för värdena i föreliggande anvisning har framför allt använts dokumentation som utgivits av National Institute of Occupa- tional Safety and Health (NIOSH), Occupational Safety and Health Administration (OSHA) och American National Standards Institute

124

(ANSI), av Arbeitsstoffkommission der Deutschen Forschungsgemein- schaft i Tyska Förbundsrepubliken (BRD) och av den tjeckiska gräns- värdeskommittén. Vidare har information i löpande facklitteratur och svenska erfarenheter samt tillgängliga publikationer från internationella arbetsbyrån i Geneve (ILO) utnyttjats.

Den här framlagda gränsvärdeslistan ersätter 1969 års lista från arbetsmedicinska institutet. Gränsvärden för ett antal för arbetslivet viktiga ämnen, vilka som luftföroreningar på arbetsplatsen utgör aktuella praktiska problem, har tillfogats. Vid fastställande av värdena har hänsyn tagits till väsentliga nya erfarenheter. Samtidigt har gränsvärdeslistan inarbetats i en anvisning från arbetarskyddsstyrelsen. En förteckning över för arbetslivet viktiga cancerframkallande ämnen har tillfogats. Styrelsens arbete med gränsvärden intensifieras f. n. och efter hand sker förnyad prövning av de enskilda värdena. Avsikten är också att ytterligare ämnen skall tillföras den här framlagda listan.

Anvisningar

Till ledning vid tillämpningen av arbetarskyddslagen meddelar arbetar- skyddsstyrelsen med stöd av 745 arbetarskyddslagen följande anvis- ningar om hygieniska gränsvärden för luftföroreningar på arbetsplatsen.

Gränsvärdenas innebörd och användning

Gränsvärdenas allmänna innebörd

Ett hygieniskt gränsvärde anges som en högsta koncentration av ett ämne i luften på arbetsplatsen (en luftförorening). Koncentrationen anges vanligen i endera av sorterna mg per rn3 luft eller liter gas (ånga) per miljon liter luft (ppm). Syftet med gränsvärdet är att förebygga att arbetstagarna på arbetsplatsen utsätts för luftföroreningen i skadlig eller besvärande mängd. Gränsvärdet skall alltså vara så lågt att arbetstagare som i arbetet utsätts för luftföroreningen i halter som ej överskrider gränsvärdet är skyddade mot skador eller besvär av luftföroreningen. Detta bör såvitt det kan överblickas gälla även för långvarigt arbete, dvs. även för ett helt arbetsliv, och varje arbetstagare. Den individuella variationen i känslighet är emellertid stor. Det kan därför inte uteslutas att ett fåtal personer i en stor grupp, som är utsatt för koncentrationer omkring eller t. o. m. under det hygieniska gränsvärdet, kan få lindriga och övergående besvär. Likaså kan det inte helt uteslutas att ett ännu mindre antal personer i en sådan grupp kan få sjukdomssymptom. Särskilt stor är skillnaden mellan individerna när det gäller risk för allergi. Även om allergi utvecklas snabbare och lättare vid hög exposition, kan man svårligen hävda att det finns en exposition som är så låg att allergi inte kan utvecklas hos enstaka personer. Sedan ett allergiskt tillstånd väl uppstått behövs i allmänhet en ytterst liten förnyad exposition för att framkalla den allergiska reaktionen. Av nämnda skäl är

det svårt att fastställa gränsvärden som förebygger allergier, även om särskilt låga värden anges för ämnen med stark allergiframkallande tendens. Personer med utvecklad allergi för ett ämne bör ej på nytt utsättas för ämnet. På grundval av läkarundersökning kan ivissa fall åtgärder vidtas så att särskilt känsliga individer inte sysselsätts i arbete som medför speciell risk för utveckling av allergi.

Som underlag för det anvisade gränsvärdet finns inte någon absolut eller skarp gräns från medicinsk synpunkt mellan skadlig och icke skadlig koncentration. Även om en luftkoncentration av ett enskilt ämne i nivå med det hygieniska gränsvärdet i regel ej medför hälsorisk eller medför endast obetydlig hälsorisk, skall man likväl eftersträva att hålla alla luftföroreningar vid så låga'halter som möjligt under det hygieniska gränsvärdet. Detta är särskilt angeläget, om en arbetstagare är utsatt för flera slag av luftföroreningar samtidigt eller om en arbetstagare är utsatt för luftföroreningar i samband med tungt arbete, då andningen ökar kraftigt.

Det måste understrykas att gränsvärdena inte får utnyttjas som ett slags godtagbara värden i den meningen att man underlåter att vidta de förebyggande åtgärder som är möjliga för att förhindra exposition för olika ämnen i koncentrationer under gränsvärdena. Den samlade exposi- tionen för ett flertal ämnen under en människas livstid kan ha betydelse för hennes hälsa. Varje möjlighet att minska arbetstagarens exposition för luftföroreningar eller för skadliga ämnen i annan form skall därför tas till vara.

Om en arbetstagare, som utsätts för ett ämne i halter under gränsvärdet, får besvär eller symptom på sjukdom, får det inte enbart av det skälet att gränsvärdet ej överskridits anses uteslutet att besvären eller symptomen har samband med expositionen. Omständigheterna i fallet måste undersökas. I sammanhanget erinras om skyldighet för läkare, som i sin verksamhet fått kännedom om sjukdom som kan ha samband med arbete, att göra anmälan hos tillsynsorgan (52 & arbetarskyddslagen).

Förhållandet mellan två ämnens hygieniska gränsvärden utgör allmänt sett inget mått på ämnenas relativa skadlighet. Detta beror bl. a. på att två ämnen ofta bedömts med hänsyn till olika egenskaper, när gränsvär- det bestämts.

Vissa gränsvärden har t. ex. anvisats för att hindra uppkomst av skador vid kronisk exposition, andra för att hindra akuta effekter, t. ex. berusningseffekter av lösningsmedel eller slemhinneirritation av retande gaser. Det har eftersträvats att uppnå en viss säkerhetsmarginal mellan gränsvärdet och riskabel koncentration, vilket alltid är önskvärt och mer eller mindre angeläget beroende av riskens art. För vissa ämnen har därvid ett förhållandevis lågt gränsvärde anvisats därför att denna koncentration bedöms möjlig att uppnå utan praktiska svårigheter. Den igränsvärdet inbyggda säkerheten är alltså olika för olika ämnen.

Att exakt fastställa hur stora mängder av en luftförorening som en arbetstagare är utsatt för erbjuder ofta stora problem. Det är svårt att ta luftprov på ett sätt som ger en noggrann uppfattning om den luft arbetstagaren inandas på arbetsplatsen och det kan också vara svårt att

utföra analysen av luftprovet med hög noggrannhet. För att få representativa luftprov måste man planera och utföra provtagningen på ett riktigt sätt. För analyserna utvecklas efter hand allt bättre specialme- toder för de små substansmängder det är fråga om.

Det är viktigt att personal som utför arbetshygieniska undersökningar har insikt i nyssnämnda förhållanden och förfogar över lämpliga hjälpmedel för undersökningarna. Personalen måste ha utbildats för sin uppgift, t. ex. genom att delta i de kurser som ordnas av arbetarskydds- styrelsen.

Med hänsyn till den begränsade noggrannhet och de möjligheter till fel som man alltid har att räkna med i fråga om mätningarna, måste man iaktta försiktighet när det gäller att värdera resultatet av dessa och avgöra om ett gränsvärde är överskridet eller ej, försåvitt inte ett klart utslag i den ena eller andra riktningen erhålls under inte alltför kortvarig mätning eller vid upprepade mätningar.

Det är att rekommendera att man tar även mätningsresultat som anger koncentrationen i höjd med gränsvärdet till utgångspunkt för miljöför— bättrande åtgärder. Om det i visst fall finns skäl att anta att ett mätresultat är otillförlitligt på grund av tillfälligheter, bör grundligare undersökningar av förhållandena utföras för att man skall få bättre bedömningsunderlag.

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen kan lämna rekommen- dationer beträffande provtagnings- och analysmetodik samt ge råd om bedömning av resultat. Avsikten är att denna verksamhet skall byggas ut. Information kan också lämnas av de yrkesmedicinska klinikerna.

I de fall där vid visst arbetsställe tvekan råder om gränsvärde överskrids, så att förebyggande åtgärder behövs, ankommer det på yrkesinspektionen att avgöra denna fråga.

Nivåvärden och takvärden

De angivna hygieniska gränsvärdena är av två slag, nivåvärden och takvärden (markerade med T i gränsvärdeslistan).

Nivåvärdet anger en högsta tillåtlig tidsvägd genomsnittskoncentration för en åttatimmars arbetsdag. Ett visst överskridande av nivåvärdets siffervärde kan sålunda accepteras under en kort stund om koncentratio- nen i övrigt ligger under siffervärdet, så att det tidvägda medeltalet blir lägre än gränsvärdet.

Hur mycket siffervärdet får överskridas och under hur lång stund detta får ske bör bedömas från fall till fall allt efter det aktuella ämnets egenskaper och verkningssätt. Sådan bedömning bör göras av person med god arbetshygienisk utbildning och praktisk erfarenhet. Som ungefärlig riktlinje för det förebyggande arbetet kan tillämpas att nivåvärdets siffervärde inte bör överskridas under längre tid än 15 minuter per timme och

inte mer än ca 25 % för ämne med ett gränsvärde över 100 ppm eller mg/m3

inte mer än ca 50 % för ämne med ett gränsvärde av 10—100 ppm eller mg/m3

inte mer än ca 100 % för ämne med ett gränsvärde av 1—10 ppm eller mg/m3

inte mer än ca 200 % för ämne med ett gränsvärde mindre än 1 ppm eller mg/m3

Ovanstående schablonregler tar främst sikte på sådana ämnen, t. ex. lösningsmedel och vissa gaser, som redan under en arbetsdag eller delar av en dag kan ha skadlig verkan om expositionen är förhöjd. För vissa ämnen, t. ex. kvartsdamm, med verkan efter lång tids exposition är reglerna inte av samma betydelse. Allmänt bör understrykas att genom- snittskoncentrationen under arbetsdagen är grundläggande vid jämförelse med ett nivåvärde. För vissa ämnen med nivåvärde har även ett takvärde angivits, vilket i så fall ersätter ovanstående ungefärliga riktlinjer.

Takvärdet anger en högsta tillåten tidsvägd medelkoncentration under en 15-minutersperiod. Det godtagbara tidsvägda medelvärdet för ett ämne med takvärde ligger normalt väsentligt under det i tabellen angivna takvärdet. Takvärde används för snabbverkande eller på annat sätt speciellt farliga ämnen. l takvärdet kan inrymmas kortvariga högre koncentrationer. Yrkesinspektionen rådfrågas vid behov om innebörden härav.

A nvändningsområden för gränsvärden

De hygieniska gränsvärdena används bl. a. som underlag för planering och dimensionering av ventilationsanläggningar. Därvid skall det sättas som mål att underskrida gränsvärdet. De luftflöden som beräknats med utgångspunkt i gränsvärdena och andra förutsättningar skall alltså multipliceras med en säkerhetsfaktor som är större än ]. Härigenom får man en viss säkerhet för en god luftkvalitet även om ventilationsanlägg- ningen inte till alla delar fungerar på planerat sätt. En marginal mellan halterna i luften på arbetsplatsen och gränsvärdet skall dessutom alltid eftersträvas. Säkerhetsfaktoms storlek bör väljas i samråd med ventila- tionsteknisk, arbetshygienisk och arbetsmedicinsk expertis.

De hygieniska gränsvärdena används vidare i samband med kontroll av luftens kvalitet på arbetsplatser. Luftens halt av föroreningar mäts och mätresultatet jämförs med gränsvärdena. Därvid skall, om ett gränsvärde överskrids annat än i samband med sådant tillfälligt förhållande, som bedöms inte komma att upprepas, sådana åtgärder vidtas, att arbetstagar- na inte fortsättningsvis utsätts för luftföroreningen i för hög grad.

Arten av de åtgärder som erfordras för att undanröja missförhållan- dena på arbetsplatsen kan variera. Åtgärderna kan t. ex. vara tekniska eller organisatoriska. Åtgärder av denna eller liknande typ skall om möjligt användas. För vissa arbetsprocesser måste emellertid på teknikens nuvarande ståndpunkt personlig skyddsutrustning användas. Den tid inom vilken viss åtgärd erfordras beror främst av luftföroreningens art och till vilken grad dess gränsvärde överskrids. Om andra åtgärder är tidskrävande, skall persoan skyddsutrustning tillhandahållas och använ-

das för att hindra skadlig eller besvärande exposition, innan åtgärderna hinner genomföras.

I vissa av arbetarskyddsstyrelsens anvisningar för olika slag av arbete finns särskilda krav med anknytning till gränsvärden.

Slutligen kan framhållas att de hygieniska gränsvärdena kan användas som en allmän upplysning om olika ämnens egenskaper från hygienisk synpunkt. Man får härvid främst besked om hur långtgående de förebyggande åtgärderna bör vara. I viss utsträckning får man också, om uppgift om gränsvärdet kombineras med andra uppgifter, t.ex. om ämnets verkningssätt och flyktighet, en orienterande upplysning om graden av den risk som är förenad med hantering av ämnet. Sådana allmänna upplysningar kan vara av värde t. ex. vid val av råvara för framställning av olika sammansatta produkter. Genom att till en sammansatt produkt eller för en arbetsprocess använda ämnen med från hygienisk synpunkt så gynnsamma egenskaper som möjligt bidrar man väsentligt till en förbättrad arbetsmiljö.

Arbetshygieniska undersökningar

För att arbetshygieniska undersökningar skall kunna belysa arbetsmiljön på ett inträngande och objektivt sätt bör de innefatta mätningar av luftens halt av föroreningar och en korrekt bedömning av mätresultaten. Andra moment i undersökningen kan t. ex. vara produktkartläggning och analys av arbetsmetoden.

Arbetshygieniska mätningar syftar bl. a. till att ge riktigaste möjliga uppfattning om föroreningshalten i den luft som arbetstagaren inandas i jämförelse med det hygieniska gränsvärdet.

Mätningarna skall i regel utföras så, att luftproven uttas direkt i arbetstagarens andningszon (expositionsmätning), antingen genom att en provtagare följer arbetstagaren och samlar luftproven eller genom att hela provtagningsutrustningen med luftpump e. (1. bärs av arbetstagaren.

På arbetsplats med mindre rörligt arbete kan prov ibland tas med stationär utrustning.

Analys av provet kan i vissa fall göras direkt i instrument som ingår i provtagningsutrustningen. I andra fall tas provet ut ur provtagningsutrust- ningen och analyseras på laboratorium. I vissa fall är detta den enda analysmöjligheten.

Vid mätning av luftföroreningar med nivåvärden måste den samman- lagda provtagningstiden vara så lång, att man får ett representativt genomsnittligt värde. Man måste också se till att kartlägga i vad mån halterna varierar under olika tider. Ofta erfordras en provtagningstid av två eller tre hela arbetsdagar under en vecka med normal drift. På arbetsplats med skiftgång bör samtliga slag av skift undersökas.

Förekomst av flera ämnen i blandning kan medföra, att samtidiga separata prov måste tas för varje ämne, om inte analysmetodiken tillåter att gemensamt prov tas som sedan analyseras på de olika ämnena.

För kontroll av ett takvärde samlas prov under 15 minuter för analys. Kontinuerligt registrerande instrument kan också användas.

Tidpunktema för provtagningen och provtagningstidernas längd måste bestämmas med beaktande av bl. a. drifts- och arbetsförhållandena och därav föranledda variationer i halten av skadliga ämnen i luften. Provtagning skall utföras då arbetet pågår på normalt sätt och då såväl den naturliga som den mekaniska ventilationen fungerar som den brukar. Särskild uppmärksamhet bör ägnas igångsättning och avslutning av arbetsprocesser, satsningar och tömningar samt rengörings- och repara- tionsarbeten eller andra särskilda förhållanden, vilka kan ge upphov till höga halter av luftföroreningar. 1 fall av säsongsmässiga variationer i produktion och vid årstidsbetingade variationer i ventilation (t. ex. öppna dörrar och fönster sommartid) måste mätningar göras vid olika tider under året. En metod är att lägga ut slumpvis valda mätperioder, varefter statistisk beräkning kan göras huruvida gränsvärdet med viss sannolikhet överskrides eller ej.

Sedan man erhållit resultat av de utförda luftundersökningarna, jämför man mätresultatet med ämnets gränsvärde i listan.

Vid bedömning av mätresultaten skall hänsyn tas till samtidig förekomst av flera ämnen i luften, eftersom vissa ämnen kan samverka. Sådana bedömningar är ofta komplicerade och bör ske i samråd med arbetsmedicinsk expertis. I de fall man inte har specifika uppgifter om ämnenas samverkan, bör man för ämnen med likartade verkningar räkna med en sammanlagd (additiv) effekt av ämnena. Formeln:

C1 C2 C3 + —— + —— ...... 1 kan då användas. Gl G2 G3

C anger koncentrationerna av respektive ämnen och G anger listans gränsvärden uttryckta i samma mått.

De angivna kvoterna kan ses som ett mått på de enskilda ämnenas bidrag till deras samlade verkan. Summan får alltså högst vara 1.

I fråga om arbetshygienisk undersökning skall samråd ske mellan mätpersonal, arbetsgivare och skyddsombud (huvudskyddsombud) på den del av arbetsstället som undersökningen gäller. Skyddsombud och — direkt eller genom honom _ arbetstagarna skall delges resultat av undersökningen. Skyddskommitté skall hållas informerad. Företagshälso— vården har en viktig funktion i sammanhanget.

Upptag genom huden m. m.

Vissa kemiska ämnen kan tränga igenom huden, även om den är oskadad, och på så sätt tas upp i kroppen. Detta gäller framför allt för ämnena som vätska eller i fast form men även för ämnena som luftförorening vid hög koncentration. Upptaget från vätska (även från koncentrerad gas) kan vara mycket betydande. Ämnen som lätt kan tränga genom huden har i listan markerats med H. För sådana ämnen ger det anvisade gränsvärdet tillräckligt skydd endast under förutsättning att upptag genom huden genom direkt kontakt med koncentrerat ämne inte kan ske. Särskilda åtgärder skall vidtas för att hindra upptag genom huden, om risk härför finns.

I detta sammanhang kan påpekas att många ämnen kan vara skadliga inte endast vid upptag i kroppen utan också genom sin verkan på huden. Lösningsmedel avfettar huden och gör den därmed mera mottaglig för påverkan av andra ämnen.

Cancerframkallande ämnen

Ämnen som visat sig vara cancerframkallande hos människa eller i djurexperiment har förtecknats på sid. ll. I den mån de inte upptagitsi gränsvärdeslistan, har de sammanförts i två klasser, betecknade A och B. Dessutom har gjorts en sammanställning, C, över hithörande ämnen, som ingåri denna lista.

Den första klassen (A) omfattar ämnen som inte får förekomma i arbetslivet.

Ämnena bedöms ha hög cancerframkallande effekt och kunna orsaka cancer också vid låg exposition. Inget upptag i kroppen av ämnen i denna klass är tillåtet, vare sig genom andningsvägarna, munnen eller huden. Några gränsvärden anvisas inte för dessa ämnen. Man kan säga att gränsvärdet är noll.

Den andra klassen (B) omfattar ämnen som får förekomma i arbetslivet endast sedan yrkesinspektionen i det enskilda fallet lämnat anvisningar rörande arbetssättet.

Ämnena misstänks vara cancerframkallande även vid låg koncentra- tion.

Exposition skall även i fråga om ämnen tillhörande klass (B) förhindras eller i vart fall nedbringas till ett absolut minimum. Inte heller för ämnen tillhörande klass (B) anvisas några gränsvärden, då underlag härför saknas.

Det måste understrykas att expositionen för alla cancerframkallande ämnen alltid skall vara så låg som möjligt.

Biologiska värden — medicinsk kontroll

Det kan ivissa fall vara lämpligt att genom analys av blod- och urinprov bedöma expositionen för farliga ämnen på en arbetsplats. Man kan genom sådana prov få en klar uppfattning om den mängd skadlig substans, som den exponerade tagit upp. Detta är viktigt t. ex. när man har upptag både via lungorna och via huden.

Medicinsk kontroll, som inkluderar analys av blod- eller urinprov, kan i vissa fall föreskrivas av arbetarskyddsstyrelsen, som då också lämnar uppgift om lämplig kontrollmetod och om godtagbara värden.

Gränsvärdeslista

I listan upptagna värden är nivågränsvården, utom i de fall då T angivits i anmärkningskolumnen. ] dessa fall är värdena takgränsvärden. H anger, att ämnet i avsevärd grad kan upptas även genom huden. Av sid. 7 framgår att särskilda åtgärder då kan behöva vidtas. K anger att ämnet har cancerframkallande egenskaper och S anger att ämnet har väsentligt sensibiliserande (allergiframkallande) egenskaper. Om ppm-värde anges, avser motsvarande mg/m3 -värde exposition för gas eller ånga.

sou 1975: 83 Bilaga 2 131 Ämne Gränsvärde Anm. ppm mg/m'

Acetaldehyd 50 90 Aceton 500 1 200 Akrolein 0,1 0,25 Allylalkohol 2 5 H Ammoniak 25 l 8 Amylacetat 100 525 Anilin 5 19 H Antimon o. oxider (som Sb) 0,5 Antimonväte (stibin) 0,05 0,25 Arsenik o. oorg. föreningar utom arsenikväte

(som As) - 0,05 K Arsenikväte (arsin) 0,01 0,05 Asbest" (utom krokidolit, se sid. 11) 2 fiber/ml K Bensen 10 30 HK Bensen 20 60 HKT Bensinb C 300 1 400 Beryllium 0,002 K Bly (oorg. föreningar, rök och damm) — 0,1 Bomullsdamm (råbomull) — 0,5 Brom 0,1 0,7 Butylacetat 150 710 Butanol (butylalkohol) 50 150 Cyanider (som CN) 5 H Cyanväte 10 1 1 H Damm, inert, mineraliskt, totalhalt - 10 Damm, inert, mineraliskt, finfraktiond — 5 Damm, inert, organiskt, totalhalt — 5 Difenyl 0,2 1 Diglycidyleter (DGE) 0,5 2,8 ST 1,2—dikloretan 20 80 Dimetylformamid 10 30 H Dioxan 25 90 HK Etanol (etylalkohol) 1 000 1 900 Etylacetat 300 1 100 Etylenoxid 20 36 H Etyleter 400 1 200 Fenol 5 19 H p-Fenylendiamin — 0,1 HKS Fluor 0,1 0,2 Fluorider (som F) 2,5 Fluorväte 3 2 T Formaldehyd 2 3 TS Fosfm (fosforväte) 0,3 0,4 Fosforsyra (dimma) — 1 Fosgen (karbonylklorid) 0,05 0,2 T Ftalsyraanhydrid 2 1 2 Glykolrnonobutyleter (butylglykol, butyl-

cellosolve) 50 240 H Glykolmonoetyleter (etylglykol, cello-

solve) 100 370 H Glykolrnonometyleter (metylcellosolve) 25 80 H Hydrazin 0,1 0,13 HKS Jod 0,1 1 T Järnoxid, rök — 5 Kadmium o. oorg. föreningar, totalhalt

(som Cd) 0,05 Kadmium o. oorg. föreningar, finfraktiond ,

t. ex. rök (som Cd) 0,02 Kalciumoxid 2 Klor 1 3

SOU 1975: 83 Ämne Gränsvärde Anm. PPm "187"!

Klordioxid 0,1 0,3 Kloroform 25 125 Kloropren (2-kloro-1,3-butadien) 25 90 H Klorväte 5 7 T Kobolt o. oorg. föreningar, damm o. rök

(som CO) — 0,1 K Koldioxid 5 000 9 000 Koldisulfid 10 30 H Koloxid (kolmonoxid) 35 40 Koltetraklorid 10 65 H Kristobalit 0,1d Kromsyra och kromater (som cm,) — 0,05 Kf 5 Kvarts 0,2d Kvicksilver, ånga 0,05 Kvicksilver, alkylföreningar (som Hg) 0,01 HT Kvicksilver, föreningar utom alkyl

(som Hg) 0,05 HT Kvävedioxid 5 9 T Lacknaftae 100 600 Maleinsyraanhydrid 0,3 1 Mangan och oorg. föreningar (som Mn) 2,5 Mangan och oorg. föreningar (som Mn) 5 T Metanol (metylalkohol) 200 260 Metylenbisfenylisocyanat (MDI) 0,01 0,1 TS Metylenklorid 100 350 Metyletylketon (MBK) 150 440 Metylisobutylketon (MIBK) 50 210 Metylkloroform, se 1.1.1-trikloretan Natriumhydroxid 2 T Nickel, metall och svårlösliga föreningar

(som Ni) —— 0,01 K Nickelkarbonyl 0,001 0,007 K Nitrobensen 1 5 H Nitroglycerin (gIYCeroltrinitrat) 0,2 2 H Nitroglykol (etylenglykoldinitrat,

glykoldinitrat) 0, l 1 H Oktans7 300 1 400 Oljedirnma 5 Ozon 0,1 0,2 PCB (polyklorerade bifenyler) — 0,5 H Pentaklorfenol 0,5 H Perkloretylen, se tetrakloretylen Pyridin 5 15 Salpetersyra 2 5 Selen o. oorg. föreningar utom selenväte

(som Se) — 0,1 Selenväte 0,01 0,05 Styren 50 210 Svaveldioxid 2 5 Svavelsyra (dimma) -— l Svavelväte 10 15 Terpentin 100 560 S Tetraetylbly (som Pb) — 0,075 H Tetrametylbly (som Pb) — 0,075 H Tetrakloretylen 30 ' 200 Toluen 100 375 Toluendiisocyanat (TDI) 0,01 0,07 TS 1,1,l-trikloretan 100 540 Trikloretylen 30 160 Trimetylbensen 25 120

Ämne Gränsvärde Anm. ppm mg/m'

Vanadinoxid, rök (som V) —— 0,05 T Vanadinoxid, damm (som V) — 0,5 Vinylacetat 10 30 Vinylklorid" l 3 HK Vinylklorid” 5 15 HKT Xylen 100 435 Zinkklorid, rök l Zinkoxid, rök — 5 Ättiksyra 10 25 Ättiksyraanhydrid 5 20 T

a Bestämningsmetod se Arbetarskyddsstyrelsens meddelande 1974: 30, bilaga i styrelsens asbestanvisningar. b lndustribensin (beräknad som oktan) med max. 0,2 % aromater, och vanligt förekommande kokpunktsintervall (65 ——1000C). Jämför oktan. C Verkan av bensin i allmänhet bedöms enligt formel på sidan 7 sedan sammansätt- ningen utretts. d Avser partiklar med Stoke's ekvivalenta diameter ( 0,005 mm. 3 Med högst 17 % aromater och kokpunktsintervall 150—2000C.

f Svårlösliga föreningar.

8 Jämför bensin. " Särskilda övergångsbestämmelser, se Arbetarskyddsstyrelsens meddelande 1974: 30.

Särskild förteckning över vissa cancerji'amkallande ämnen

A Ämnen som inte får användas i arbetslivet

4—aminodifenyl Benzidin och dess salter Bis-klormetyleter Metylklormetyleter B—naftylamin 4—nitrodifenyl

B Ämnen som får användas efter anvisningar av yrkesinspektionen

2-acetylaminofluoren Auramin (4,4'-imidokarbonyl-bis (N,N'-dimetyl anilin) Dianisidin (3,3'-dimetoxibenzidin)

Diazometan

4—dimetylaminoazobensen

3,3'-diklorbenzidin Dietylsulfat

Dimetylsulfat Etylenimin Etylentiourinämne

Krokidolit Metylen-o-kloranilin (3,3'-diklor-4,4'-diaminodifenylmetan, s. k. MOCA) Metylnitrosourinämne (MNU)

a—naftylamin

N-nitrosodimetylamin (N,N'-dimetylnitrosamin) l,3-propansulton B—propiolakton

Propylenimin a-tolidin (3,3'-dimetylbenzidin)

C Ämnen med gränsvärden enligt gränsvärdeslistan

Arsenik och oorganiska föreningar utom arsenikväte Asbest (utom krokidolit, se B ovan) Bensen

Beryllium

Dioxan

p-Fenylendiamin Hydrazin

Kobolt

Kromater (svårlösliga föreningar) Nickel (metall och svårlösliga föreningar) Nickelkarbonyl Vinylklorid

Ikraftträdande

Dessa anvisningar träder i kraft den 1 januari 1975. Dock skall förebyggande åtgärder som behövs för att uppfylla kraven enligt anvisningarna vidtagas eller påbörjas så snart som möjligt.

2 Utdrag ur Ljuskulturs ”Belysning inomhus, riktlinjer, rekommendationer”

De i tabellen nedan angivna rekommenderade belysningsstyrkorna är att betrakta som driftvärden och måste tolkas med en tolerans av ca tio procent. Där endast ett värde på belysningsstyrkan anges betraktas arbetsplatsbelysningen sammanfalla med allmänbelysningen. Värdena är baserade på internationellt erfarenhetsutbyte och gäller för normalseende personer i medelåldern ca 40 år.

Rekommendationema är utarbetade av en fristående arbetsgrupp bestående av civ.ing. Gustaf Hassel, ark. SAR Anders Liljefors, civ.ing. Hans Allan Löfberg, civ.ing. Allan Ottosson, Öing. Lars Starby och sekr. Magnus Frantzen. Dessutom har medverkat civ.ing. Ivar Falcker, rektor Robert Sander och prof. Ulf Åberg.

Lokal/arbetsfunktion

Allmänna utrymmen Entréer, trappor, korridorer, hissar o. d.

Toaletter, omklädningsrum Lagerlokaler, förrådsrum: Kontinuerligt arbete,

små varor

stora varor

Tillfälligt arbete

I driften Arbete vid masugnar, gjutningar av göt etc. Upplagsplatser för göt och skrot

Valsverk: grov— och mediumplåt

tunnplåt, galvanisering, förtenning kontrollplatser

kontroll av blanka ytor, bl. a. bleckplåt

Tråddragerier: medelfm tråd mycket fm tråd Smedjor: grovsmide klensmide

Svetsning: grovt material, punktsvetsning av plåt medelgrovt material

Plåtarbeten : klippning, stansning, bockning, pressning, lödning, tryckning, lackering, bänkarbete, sortering Ytkontroll, matt yta blank yta

Mekaniska verkstäder: grovt maskin- och bänkarbete: smide, borrning, svarvning, fräsning, slipning, pressning, stansning, nitning, lödning, montage

Medelfmt maskin— och bänkarbete, bl. a. vanliga automatmaskiner

Fint maskin- och bänkarbete

Mycket fint arbete, bl. a. inställning av svarv- stål och verktygstillverkning

Kontroll av blanka ytor

Rekommenderad belys- ningsstyrka i drift på arbetsplatsen, allmänhe- lysning inom parentes, lux

100 100

500 (200) 300 (200) 100

200 50

200 300 (200) 1 000 (300)

300

300 (200) 1 000 (300)

200 300 (200)

500 (200) 1 000 (300)

500 (200) I 000 (300) 300

5 00 (200)

1 000 (300) 2 000 (500)

3 000 (500) 300

Från motsvarande verksamheter inom andra delar av industrin kan hämtas följande rekommenderade belysningsstyrkor

Kontrollrum på arbetsbord och kontrollbord 500 (200) Instrum entavläsning : tavelinstrument 300 (200) vanliga instrument 500 (200) instrument med spegelskala 300

Bilaga 3 Möjligheter till en bättre arbetsmiljö inom dagens stålindustri

Rapporterna i denna bilaga är avgivna i november 1973

Bilaga 3 :1 Luftmilj ön

Av ing. Carl-Olov Elvingsson

Innehåll Inledning 1 Allmänna synpunkter på föroreningar i luftmiljön ...... 143 2 Luftströmningar i större lokaler med värmekällor ...... 149 3 Utspädning av föroreningar ............... 151 4 Beredningsanläggningar före smältning .......... 153 4.1 Materialupplag ....... ' .............. 153 4.2 Materialinlastning .................... 154 4.3 Materialberedning .................... 154 4.4 Inlastning och uttagning av material i buffertfickor i stålver-

ket .......................... 15 5 4. 5 Sinterverk ....................... 15 6 4.6 J ärnsvampverk ..................... 157 4.7 Legeringsverk för ferro, kisel m. m. ............ 158 5 Smältprocesser ..................... 158 5.1 Masugnar ........................ 15 8 5.2 Stålframställning i olika ugnar .............. 159 5.3 Gjutning ........................ 165 5.4 Skänkarbeten ...................... 172 5.5 Tegelsågar ....................... 173 5.6 Ugnsrivnings— och murningsarbeten ............ 173 6 Diverse saneringar inom ugnshallar ............ 174 6.1 Slipning och ytbearbetning ............... 174 6.2 Betning ........................ 174 6.3 Sanering av lokaler, ugnshallar .............. 174 6.4 Portar ......................... 175 6.5 Städning och renhållning medelst vakuumsystem ..... 177

6.6 Städning, allmänt .................... 179

Inledning

Följande utredning bygger på anläggnings- och åtgärdsberäkningar som gjorts under ett antal år för att förbättra arbetsmiljön inom järn- och stålindustrin.

Det fullständiga materialet är hämtat från 118 större och mindre verk och anläggningar inom landet som kan räknas in under stålframställ- ning. En del av dessa har dock ej smältugnar, en del är relativt små verk.

Av de undersökta är 6 sinterverk, 5 järnsvampverk och 4 fristående legeringsverk för ferro och kisel. Kostnaden för att sanera arbetsmiljöni dessa verk och anläggningar blev ca 1 500 miljoner kronor. De ljudsane- rande åtgärderna var därav beräknade till ca 200 miljoner kronor.

I det nu framlagda materialet har endast arbetsmiljöåtgärder med avseende på luftens föroreningsnivåer, rörelser och temperaturer beräk- nats. En del av de beräknade kostnaderna kan möjligen även komma omgivningsmiljön till del. Då t. ex. åtgärder för att fånga tappröken i en ugnshall utförs minskar den diffusa stoftspridningen genom lanterninen till det fria etc. Däremot har ej åtgärder för arbeten som utförs i det fria, även om dessa även inom stålverken kan ha en hög förorenings- eller temperaturbelastning, medtagits i utredningen.

Inom en del av verken förekommer tillverkningar och arbeten som är relativt specifika för det enskilda verket. Sådana lokaler eller arbets— moment är möjligen utelämnade. Endast de som beskrivs är behandlade och undersökta.

I materialet ingår undersökning och åtgärdsberäkning för 21 stålverk och 12 andra verk som arbetar med stålets och järnets behandling. Dessutom ingår 4 järnsvampverk samt 4 fristående legeringsverk. Totalt ingår 41 verk.

Materialet följer i stort sett de verk som kodnumrerats i statens naturvårdsverks publikation 196918 ”Luftvårdsproblem vid järn-, stål- och ferrolegeringsverk”.

Å tgärder

Härnedan kommer vissa åtgärdsförslag att beskrivas samtidigt med verksamheten.

Vissa förslag kanske måste betraktas som svårgenomförbara eller vid omedelbar granskning för kostsamma. En del av förslagen påfordrar ganska hämningslösa förändringar inom produktionen. En del fordrar ganska mycket av kompromissvilja och omtänkande med avseende på stålverkens processer och rutiner. En del har varit enkla att utföra och kanske är påtänkta men har ej blivit av, anslagen har ej räckt till.

Experter och yrkeskunniga inom stålhanteringen kan med fog andra kritik mot en hel del åtgärdsförslag. Denna kritik kan vara befogad genom att åtgärderna medför ingrepp som bara en processtekniker kan förstå vådan av genom sina speciella insikter i vad vissa åtgärder kan innebära för den rationella produktionen.

Kritikskäl som att kostnaderna är utopiska, ej ekonomiskt realistiska,

etc. år lämnade utanför enär i direktiven ingick att denna awägning ej skall göras i förslagsskissen till miljöåtgärder inom stålverken. Istället skall åtgärdsförslagen ges och kostnaderna för dessa redovisas.

Samtidigt måste det dock slås fast att inga åtgärder eller ingrepp någonsin, varken för miljö eller inom process, torde kunna genomföras utan att föregås och prövas av noggranna ekonomiska överväganden. I den ekonomiska åtgärdsekvationen bör dock människan inom produk- tionen (och samhället) alltid ges sitt fulla värde, där även de totala kostnaderna för hennes långtidsförslitning kommer in.

Åtgärder inom produktionen för att förbättra miljön, t. ex. omändring av smältprocesser, hantering på annat sätt, förändring av material eller materialanvändning o. d. ingår ej i åtgärdsprogrammet annat än möjligen i form av något förslag i slutet av åtgärdslistan. Vissa sådana förslag har redan ställts i t. ex. Järnbruksförbundets "Dammproblem vid speciella arbetsplatser” januari 1973, kommitté nr 2: 25.

Kostnadssammanställning

De olika avsnitten i åtgärdsbeskrivningen återfinnes här nedan. Efter varje rubrik har de olika åtgärdsförslagens beräknade och uppskattade kostna- der antecknats och summerats efter varje huvudstycke. En kommentar beträffande kostnaderna återkommer i slutet av resp. avsnitt.

Beredningsanläggningar före smältning Milj. kronor Materialupplag 1 ,5 Materialinlastning 10,0 Materialberedning 5.0 Inlastning och utlastning av material i buffertfickor i stålverk 10,0 Sinterverk 4, 5 Järnsvampverk 12,0 Legeringsverk för ferro och kisel m. m. 25,0 68,0 Smältprocesser Masugnar 1 2,0 Stålframställning i olika ugnar Kaldokonvertrar 4,0 LD-ugnar 5,5 Ljusbågsugnar 120,0 Övriga ugnar och smältor 10,0 Gjutningar 65,0 Skänkarbeten 70,0 Tegelsågar 1,0 Ugnsrivnings- och murningsarbeten 9,0 296 ,5 Diverse saneringtv inom stålverken Slipning och ytbearbetning 15,0 Betning 3,0 Sanering av lokaler, ugnshallar _ 30,0 Portar 36,0 Städning och renhållning medelst vakuumsystem 50,0 1 34,0

Tilluft i ugnshallar och övriga större lokaler med partiella

värmeöverskort 125,0 Valsverk 4, 5

Övriga anläggningar Smedjor 2,0 Biproduktverk 2,5 4,5

Särskilda utrymmen

Personalrum 13,5 Manöverhytter 24,0 37,5

Summa 67 0,0

Kostnaderna synes vara stora, i medeltal ca 15 miljoner kronor på ett 40—tal räknade verk.

Om investeringarna slås ut på en 10-årsperiod, vilket synes vara rimligt, innebär investeringsvolymen en storleksordning som borde kunna godtas.

Vissa av de beräknade kostnaderna är naturligtvis övervärderade, vissa andra undervärderade. Beräkningen ger dock en uppfattning om investe- ringsbehovets storleksordning för sanering av arbetsmiljön inom de berörda verken.

Sedan utredningen gjordes under 1973 har åtgärdskostnaderna stegrats betydligt, i första hand p. g. a. ökade material- och arbetskostnader. I andra hand består kostnadsökningen i ökade åtgärdsinsatser för att kraven på lägre föroreningshalter i arbetsmiljön skall kunna uppfyllas.

Från hösten 1973 till medio 1975 kan räknas med en kostnadsökning för åtgärdsinsatser av ca 20% med avseende på material och arbete (räknat på delsummor och slutsumma). Kostnadsökningen, med avseende på de skärpta kraven enligt arbetarskyddsstyrelsens anvisning nr 1974/100 Hygieniska gränsvärden, är beräknad under våren 1975 och kan fastställas till i storleksordningen ca 25 % av tidigare redovisade kostnader.

Den totala kostnadsökningen blir i storleksordningen 300 miljoner kronor, från 670 till ca 970 miljoner kronor. Totalt således ca 30 % högre än tidigare beräknade och redovisade miljösaneringskostnader för luft- miljön inom stålverken.

1 Allmänna synpunkter på föroreningar i luftmiljön

Luftmiljön inom stålindustrin innehåller föroreningar av olika typer och ämnen.

Om man vill ange föroreningarnas olika allmänna benämningar kan följande uppdelning göras

sou 16575: 83 — rök: kornstorlekar 0,3—0,1 um och mindre — damm: ” 0,1—0,3 um och större till 100—150 #m — stoft: 100—150 um och större till ca 1,0 mm

Samtliga dessa föroreningar svävande i luft kan även benämnas fasta aerosoler. Huvudparten av rökbildningen uppstår vid smältprocessernas olika faser, vid chargeringar, syrgasblåsning, omrörning, tappning av slagg och smälta m. m.

Kornfraktionerna som representerar damm bildas också vid smält- processerna eller vid hanteringen av den flytande metallen. Bildningen kan dessutom ske vid olika slag av materialbearbetningar och kall- eller varmomformningar samt vid förflyttning, omlastning, sortering, skärning och sönderdelning av material av de olika sorter som förekommer inom stålverken.

Damm uppträder ofta i så höga koncentrationer att de svävande partiklarna är fullt synliga trots att ett enskilt kom i storlekarna under 10 [Jm och normal belysning ej är uppfattbart för ögat.

Stoft av grövre fraktioner erhålls huvudsakligen genom spill, rivning- ar, omlagringar och transporter av olika slag inom stålverken. Finkornigt material kan också agglomerera och uppfattas som stoft. Golven i stålverkshallarna är vanligtvis av krossten och sandmaterial, i övriga lokaler av betong, asfalt e. d.

Man kan även beskriva föroreningarna inom olika lokaler såsom svävande resp. vilande. Sedimenterade föroreningar är vilande. De svävande föroreningarna kan i stort sett betraktas som aktuella kontami- nanter med avseende på luftmiljön, de vilande som potentiella kontami- nanter.

De vilande föroreningarna, potentiella kontaminanter, kan genom olika aktiviteter helt eller delvis bli aktuella kontaminanter om de förs ut ilokalluften och blir svävande, dvs. blir inandningsbara eller transporteras till ställen där de skadar eller kan förorsaka skada eller olägenhet för personal, material, drift eller omgivning.

Att försöka nedbringa halten svävande föroreningar inom lokalerna, medelst olika åtgärder, utan att samtidigt vidta åtgärder för att nedbringa kvantiteten potentiella kontaminanter, torde vara utsiktslöst med hänsyn till totalaktiviteten inom ett stålverk.

Flytande aerosoler, t. ex. oljedimma, kan förekomma vid olika processer där olja används i samband med högre temperaturer. Som exempel kan nämnas valsverk, särskilt kallvalsverk.

Föroreningar i form av gaser förekommer också. Avgaser från olika värmekällor, läck från gassystem, avgaser från förbränningsmotorer på transportfordon m. m.

De svävande föroreningarnas halter varierar inom stålverkens olika lokaler men också på olika platser inom en och samma lokal. Halterna bestäms av aktivitetstypen, t. ex. chargering, tappning, ugnsskötsel, skänkrivning,'gjutning, sligplansrengöring, valsning etc.

Medelhalten svävande föroreningar i lokalen avgörs av de olika källstyrkorna, dvs. kvantiteten luftburna föroreningar som alstras vid

varje aktivitetsplats.

% Mindre än partikeldiameter

Partikeldiameter, atmosfäriskt stoft

Kurva 1: Antal partiklar, mätt med elektron- mikroskop Kurva 2: Partikelarean, kalkylerad Kurva 3: Viktsprocent, mätt med sedimente- tion, streckad del kalkylerad

Luftburna föroreningar angivna som medelhalter per volymsenhet i en större lokal, t. ex. typ ugnshall, blir dock endast fiktiva. Genom luftrörelser i lokalen, oftast med termiska drivkällor, varierar medelhalten i både höjd- och sidled. Inom vissa delar av lokalen kan luftväxlingen vara låg med ökad föroreningshalt som följd, genom luftavkylning utefter väggar kan föroreningar från tak föras med mot golv etc.

Föroreningshalterna vid olika specifika arbetsställen inom stålverken har blivit relativt fylligt utrett och redovisat i ”Dammsituationen vid stålverken — en branschrapport” utgiven av Arbetsmedicinska institutet (AI)1972, reg T 501172.

Svävande partiklar är tredimensionella, även en mycket tunn sotflaga må betraktas som tredimensionell. Eftersom partiklarna har dessa dimensioner kan de karakteriseras endera genom mätning av volym, största längd, tvärsnitt eller för samtliga partiklar bestämd dimension i en viss riktning (t. ex. yta).

Halten partiklar i luften kan bestämmas genom analogmetoder (många partiklar betraktade som en grupp) eller genom digitalmetoder (varje partikel som en enhet).

Mängden eller halten av partikulära föroreningar mäts och anges oftast i mg eller [lg/m3 luft vid den aktuella temperaturen (analogmetoder eller gravimetriska metoder). Dessa metoder har använts vid AI: s mätningar

Figur ] Sambandet mel- lan partikelantal, yta och vikt för atmosfäriskt stoft (Camfil AB, Trosa).

enligt ovan och är inom landet vedertagna som mätmetod av partikulära föroreningshalter.

Utom halten eller mängden har den totala partikelytan liksom antalet partiklar betydelse från luftföroreningssynpunkt. Den aktiva ytan är större än den som beräknas från partikeldiametern. Vissa porösa partiklar med stor aktiv yta har stor benägenhet att adsorbera gaser och katalysera kemiska reaktioner. En stor partikelförekomst med stor aktiv yta påskyndar betydligt t. ex. oxidationen av gaser, t. ex. svaveldioxid. Detta förhållande kan också negativt påskynda påverkan av luftrör, andnings- system och lungor vid långvarig exposition.

Figur nr 1 visar att ca 70 % av totala vikten ligger hos partiklar större än 1 ,um, ca 20 % av ytan och endast 0,05 % av antalet partiklar

(atmosfäriskt stoft). Vid värdering av risker för inhalation till lungorna av luftburna

föroreningar borde även antalet partiklar komma med i bedömningarna. Antalet partiklar utvärderas f, n. ej vid bestämning av riskkriterier inom yrkeshygienen. Däremot är metoden vanlig vid värdering av risk med avseende på störning av process, produktion och produkt inom vissa tillverkningsområden, t. ex. instrumentteknik, elteknik och farmaceutisk tillverkning.

Tidigare användes vissa gränsvärden inom landet där partikelantal var angivna enligt amerikanska källor. Under 1940- och 50—talen rekommen- derade bl. a. Folkhälsan följande gränsvärden för tillåtligheter av förore- ningar vid t. ex. slipskivebearbetning.

Stoftslag Antal partiklar per cm3

Kvarts

Över 50 % kvarts i stoftet 175 5-50 % kvarts i stoftet 700 Mindre än 5 % kvarts i stoftet 1 750 Steatit, mindre än 5 % 1 750 Glimmer, mindre än 5 % 1 750 Asbest 17 5 Stoft som ej innehåller specifikt

farliga beståndsdelar 1 750 Aluminiumoxid, Al1 02 1 750 Kiselkarbid, SiC 1 750

Se även meddelande nr 25, 1944 från Riksförsäkringsanstalten, i egenskap av dåvarande chefsmyndighet för yrkesinspektionen, ”Anvis- ningar angående skydd mot yrkesfara vid bruk av vissa slipskivor för metallbearbetning”.

Genom speciella optiska mätningssystem (digitalmetod) kan antalet partiklar inom ett bestämt fraktionsområde räknas enskilt. Denna metod för bestämning av den partikulära föroreningshalten används oftast för mätningar i inomhusatmosfär, sjukhus, rena rum etc.

I stort sett kan alla partiklar under 10 mm betraktas som svävande eller luftburna. En sfärisk partikels fallhastighet varierar med dess specifika

Partikeldiameter (,um) 0.0001 0.001 0.01 0.1 1 10 100

2 Mål!!!-

Figur 2 Partikelstorlekar för några vanliga atmosfäriska föroreningar.

vikt samt obetydligt med temperaturen i luften. Följande fallvärden gäller vid en lufttemperatur av ca 20oC. Se även figur 2.

Sfärisk partikel Kornstorlek um med spec. vikten Fallhastighet i mm/sek

100 10 5 1 0,5 1,0 g/cm3 (kalk) 300 3 0,75 0,035 0,01 2,65 g/cm3 (kvarts) 800 8 2,0 0,09 0,03 5,25 g/cm3 (ferrooxid) — 4,0 0,17 0,06

För partiklar mellan 10 um gäller ca 1,0 um gäller Stokes lag för fall, mellan 0,1—1,0 um justerad med Cunninghams faktor. Partiklar under 0,1 tim, huvudsakligen rökpartiklar, rör sig som gasmolekyler och kan beräknas med hjälp av Browns formel för molekylarrörelse.

Förekommande luftrörelser inom stålverken dominerar helt partiklar under 1 tim och påverkar betydligt rörelsen hos svävande partiklar däröver. De större luftburna partiklarna kan således transporteras med luftrörelserna och falla ut som vilande på platser där luftturbulenser eller strömningskrafter är låga. Mindre partiklar kan naturligtvis också falla ut på lugna platser men även hålla sig svävande under lång tid.

(= 1 mm) 1000 10000

Som nämnts ovan bör inte bara halten föroreningar i luften ha betydelse för bedömningen av risk för t. ex. inhalation till lungorna. En viss halt av föroreningar är alltmer inhalerbar desto finare partiklar föroreningen består av.

Säg att den allmänna stofthalten i en stålverkslokal är 5 mg/m3 luft. Detta värde torde ej vara helt ovanligt enligt Alzs undersökningar. Om medeldiametern på partiklarna i hela den uppfångade kvantiteten skulle vara mellan 0,1—10 um erhålls följande antal om partiklarnas spec. vikt är 2,5 g/cm3 (2,5 mg/mma).

10 um ger ca 3,85

7 ” 11'2 miljoner partiklar/m3 luft 5 " 30,8 3 " 142,5

1 " 3,85

0,5 ” 30,8 . . . ,

0,3 ” 1425 miljarder partiklar/m luft 0,1 ” 3 850

Om enligt AI: s undersökningar ca 30 % av uppfångade partiklar vid mätningarna har fraktionsanalyserats till att vara under 5 mikrometer finner man att antalet svävande partiklar vid arbetsplatserna i ett stålverk kan vara 100—500 miljarder partiklar per m3 fri luft. Huvudparten av dessa ligger inom de storleksklasser som är inhalerbara till lungorna.

Om man följer normalfördelningskurvan för en fraktion av svävande partiklar av kristallin kiseldioxid som kan förekomma som ca 6 % av de totalt infångade föroreningarna per rn3 kan man säga att ca 1—5 miljarder partiklar per m3 fri luft ligger inom storleksområdet att de är direkt inhalerbara till lungorna.

Vid bedömningen av risknivåerna hos det svävande stoft som förekom- mer inom stålverken bör man således också i framtiden ta hänsyn till antalet partiklar som kan förekomma. Något sätt för risknivåbedömning, byggd på antalet troligen förekommande partiklar i inandningsluften, bör utarbetas i samband med utvecklingen av nya mätmetoder. Den gravimetriska metoden att ange viktsmängd per volymsenhet är för grov för att klarlägga risknivåer som uppkommer av svävande föroreningar. Viss hjälp i riskbedömningen erhålls för all del genom att procentfördel— ningen anges över och under 5 lim.

lmpingermetoden är en antalsmetod där partiklarna uppsamlas i vätska, utvärderingen sker i mikroskop och resultatet uttrycks i antal partiklar per volymsenhet luft. (Metodbeskrivning, mätmetoder enligt AI-rapport nr T 501/70 samt nr 3/1968.)

Medelst digitala optiskt elektroniska instrument kan antalsavläsningen inom sökta respirabla fraktionsområden erhållas direkt i räkneverk. Dessa instrument ger ej korrekta värden då antalet partiklar överstiger 1 miljard/m3 luft vilket för en normal industrimiljö motsvarar ca 0,5 mg/m3 luft. Genom en utspädningsanordning som fördelar och blandar den insugna uppmätta luftkvantiteten mot en känd kvantitet mikrofiltre- rad spädluft kan dock högre halter av svävande föroreningar mätas med

avseende på partikelfördelningen och antalet ivarje sökt fraktion.

Ytterligare metodisk forskning, utveckling och utvärdering av utspäd- ningsmetoden och de optisk-elektroniska mätinstrumenten är en angelä- gen uppgift inom arbetsmiljöområdet. Medel bör med det snaraste tillskjutas för denna typ av mätmetodutveckling t. ex. i Arbetarskydds- styrelsens arbetsmedicinska instituts regi.

2 Luftströmningar i större lokaler med värmekällor

De verkshallar inom stålverken som nu förekommer består i allmänhet av relativt stora fria volymer. Tappskeppet kan ha spännvidder på 8 till 18 m, höjd 10 till 20 m och längder från 20 till 100 m. Inom skeppet förekommer även andra verksamheter såsom gjutningar, Skänkarbeten, ämnesbehandlingar m. m.

Det sidoliggande ugnsskeppet kan i vertikalled vara uppdelat i ugnsplan, slaggkällare m.m. Vid t. ex. masugnar är vertikalplanen i ugnsskeppet ännu fler.

Vid fri genomluftning, dvs. naturligt termiskt drag genom hallen är luftutbytet större och mer obegränsat i hallen än mellan byggnadsplanen, i källare etc.

Strömningsbilder för luft i större hallar med naturlig luftväxling är sedan många år tillbaka redovisade i facklitteraturen. Bl. a. har W. W. Baturin1 och Hemeon2 m. fl. beskrivit sådana strömningsförlopp vilkas drivkraft är värmekällor, se figur 3.

Betecknande för luftströmningens drivkraft är byggnadens värmeakti— viteter med ibland mycket stora vertikala stigkrafter över metallsmältor och varmt material. Den uppåtströmmande luft som leds ut genom taköppningarna, lanterninen, ersätts till motsvarande volym med uteluft som tas in genom väggöppningar nedtill i byggnaden.

Öppningar i tak (lanternin)

_/ lntagsöppningar nedtill i "'— väggar

1 W. W. Baturin, Liiftungs— anlagen fiir lndustriebau- ten, VEB Verlag Technik, Berlin 1959. " W. C. L. Hemcon, Plant and Process Ventilation, The Industrial Press, New York 13 N. Y. 1955.

Figur 3 Strömningsbild.

Drivkraften är således termisk dvs. skillnader iluftmassornas specifika vikt ovanför ett varmt föremål i",, eller inne i byggnaden, och omgivande luft fu t. ex. uteluften. Höjdskillnaden, H, mellan öppningarna nedtill och upptill ger drivkraftens eller undertryckets, pi, storlek i byggnaden, således Pi = HG" (i).

Till de krafter som kan störa eller påverka luftströmningen i hallen hör vindkrafter, t.ex. skillnader mellan tryck på vind- och läsida. Dessa tryckskillnader påverkar lufthastigheten genom öppningarna antingen nedtill eller i lanterninen om denna är av enkel typ utan vindskydd. Byggnadens luftväxling strävar som bekant efter en viss balans så att lika mycket luft vill strömma in som leds ut.

Sluts öppningarna nedtill alltmer stiger luftundertrycket i byggnaden varvid lufthastigheten i fria öppningarna ökar. Om tillslutningen blir för stor och taköppningens yta är oförändrad kan luft strömma in genom denna varvid stoft- och värmefördelningen i höjdled förändras med högre värden mot golv.

Byggnadens undertryck varierar således med lufttemperaturerna. Vid medeltemperaturen +300C inne och +200C ute sommartid och +150C medel inne samt —200C ute vintertid uppstår en tryckskillnad av nära 2,0 mm vp beroende på skillnader i luftmassomas specifika vikter enligt [(t.—r.)1—[(r,—ru)1- H=pi mm Vi)

vinter sommar

[(l,392—l,223)—(l,202—1,1622)] 15 = 1,94 mm vp

Skillnad i undertryck ger en skillnad i lufthastighet mellan vinter och sommar i intagsöppningarna av ca 3 m/s. För att ej få in för stora kalluftsmassor vintertid fordras att öppningarna kan tillslutas vid sjunkande utetemperatur och att portar etc. har effektiva luftridåspärrar mot inströmmande luft.

Cirkulationsströmningen i stora hallar förstärks av dålig tak- och väggisolering. Vanligtvis är tak och väggar oisolerade, endast stålkonstruk- tion med plåtbeklädnad används. Genom att den uppåtstigande varma luften avkyls mot tak- och väggytorna faller den utåt mot väggarna varvid avkylning och sjunkhastighet ytterligare ökar. Denna huvudluftströmning i byggnaden erhålls oberoende av om balans mellan utgående och inkommande luft föreligger eller ej.

De fallande luftströmmarna innehåller oftast föroreningar som med- transporteras till lägre nivåer i byggnaden. Detta förhållande kan vara till stor olägenhet för personalen då den medför en ökning av medelkon- centrationen av föroreningshalter inom arbetsområdena.

Ett vanligt omsättningstal för att hålla klar sikt i en smältbyggnad, dvs. uttransportera rök upptill genom taklanterninen, är 15—20 luftomsätt- ningar per timme.

I en byggnad med volymen ca 37000 m3, golvyta 35x70 m och höjden 15 rn, erhålles en luftväxling av 550 000—750 000 rn3 /h. Luftbelastning per m2 golvyta blir 225—300 m3 och timme.

Luftbelastningen per rn2 golvyta kan också vara högre, ända upp till

Lanternin- öppningar

Intagsöppningar nedtill i väggar

Figur 4 Strömningsbild i smälthall.

900 m3 och timme, detta dock något beroende på hur man räknar golvyta nedtill i byggnaden.

Vid ovannämnda luftflöden blir taköppningen ca 140 ml med lanterninbredden ca 2,0 m. Areabehovet för luftintagsöppningar nedtilli byggnaden ca 400 m2 om lufthastigheterna in vid OOC utetemperatur ej skall överstiga 0,6 m/s.

En vanlig ugnsuppsättning i en smälthall kan se ut som illustreras i ett byggnadstvärsnitt i figur 4 här nedan.

3 Utspädning av föroreningar

En utspädning av de föroreningar som förekommer inom en smälthall genom ökad luftväxling i byggnaden, istället för uppsamling av förore- ningar genom punktavsugning, ger dåligt utbyte. Detta beroende bl. a. på den termiska återcirkulation som nämnts ovan.

Erforderlig utspädning för ett tänkt fall kan beräknas om t. ex. källstyrkan av föroreningsalstring i lokalen är konstant samt att genere- ring av partiklar eller inblandning sker över hela lokalen.

_Q .. N R (l)dar

= antalet luftväxlingar använd tid i minuter

luftflöde i ma/min

rummets volym 1 m3

FOO-"Z |

' I verkligheten råder skiktningar av t. ex. termisk art som gör att halterna i plan- och höjd- led varierar.

Man kan också beskriva luftomsättningstalet N, räknat på partikelfri tilluft som ett förhållande mellan

a = antalet konstant genererade partiklar per volym och tid (part/cms, h) c = den önskade koncentrationen av partiklar per volymsenhet i lokalen (part/cm3 )

N = i ; c

Tillförs: c ' V part/h Bortförs: V ' q

Jämvikt: c ' V = V ' q . V _ cl _ Vilket ger V c — N (2)

där V = tillförd ren luft, cma/h V = lokalluft, cma

Det konstanta förhållandet kan vara att i lokalen genereras t. ex. 200 miljarder partiklar i varje m3 luft som byts ut 20 ggr/h (luftomsättnings- talet).

Partiklarna antas ha en storlek mellan 0,1—1,0 um dvs. helt svävande i luften och inblandade med jämn fördelning i hela lokalenl.

Det angivna antalet räknas motsvara en dammhalt av ca 5 mg/m3 lokalluft jämnt fördelad i hela lokalen (täthet partiklar 2,5 mg/mm3).

Förhållandet antas som nämnts råda vid ett luftväxlingstal av 20 oms/h. För att göra partikeltalet mer hanterligt kan genereringen istället uttryckas i en mindre volymsenhet, t. ex. 200 000 part/cm3 vid 20 oms/h = 4 ' 106 part/h eller ca 6,7 ' 104 part/min.

Utspädning önskas till ca 10 000 part/cm3 ilokalen, vilket kan tänkas motsvara en damhalt av ca 0,5 mg/m3 lokalluft av inhalerbara partiklari storleksområdet 0,1—l, um med tätheten som tidigare 2,5 mg/mm3 (se sid. 12—13).

Härav följer erforderligt omsättningstal enligt (2)

6,7- 104

N 10'

N = 6,7 ' 104/104 = 6,7 oms/rnin = ca 400 oms/h Enligt (1) erhålles: R = lokalvolym, 37 000 m3 (stålverkshall)

t = timme

Q = m3/h

Q = R N = 37 000 - 400 = 14,8 milj. m3/h.

dvs. 20 ggr ”flera omsättningar per timme för att erhålla ett från arbetsmiljösynpunkt tillräckligt lågt dammtal. Det sedimenterade stoftet har inverkan på partikeltalet eller damm-

halten i lokalen. I praktiken förekommer partiklar som sedimenterar. Sambandet mellan sedimenterande och svävande partiklar och partikel- koncentrationerna i lokalen är beskrivet i litteraturen".

Även om källstyrkan beträffande partikelalstringen ej är helt korrekt, erhålls ändå viss uppfattning om att utspädningsventilation för miljöför- bättringar i industrihallar ej kan vara den framkomliga vägen. Detsamma bör man kunna säga om övriga lokaler och byggnader inom ett stålverk där processer och hantering ger upphov till kontinuerliga eller diskonti- nuerliga partikulära föroreningsalstringar.

Under vissa förhållanden kan utspädning vara en framkomlig väg för att lösa miljöproblemen särskilt då föroreningsgenereringen är låg och endast marginella effekter erfordras för att nedbringa halterna under vissa värden.

4 Beredningsanläggningar före smältning

4.1 Materialupplag

Material till stålverken mottas per järnväg eller landsväg eller med båt. Åtgärder mot föroreningsspridning som uppstår vid utlastningar eller upplag i det fria ingår i princip i omgivningsmiljöns föroreningsproble- matik. Till viss del ingår föroreningsfrågan i arbetsmiljöproblematiken enär en hög halt av föroreningar från upplag även belastar dem som arbetar inom området.

För att förhindra damning från malm- och sligupplag kan olika medel sprutas på upplagen.

Följande uppgifter är framtagna av Göran Isaksson, tidigare vid arbetsmedicinska institutet, nu vid Svenska Arbetsgivareföreningen, i samband med arbeten för Silikosprojektets slutrapport, del 3, ”Före- byggande åtgärder med särskild inriktning på eliminationsteknik”.

Av bindemedlen har vatten, vattenglas, asfaltsemulsion och plastlös- ning undersökts. Endast de två sistnämnda ansågs dock kunna ifrågakom- ma. Kostnaderna för att begjuta upplagen med dessa lösningar räknades vara följande:

Vid begjutning av 1 miljon ton gods 4 gånger per år erhölls kostnaden ca 2,3 öre per ton gods (22 300 kr/år) för plastlösningen och ca 1,4 öre/ton gods för asfaltsemulsionen. På grund av större tekniska problem vid begjutning med asfaltslösningen, dysigensättningar m. m., beräknades dock kostnaderna bli ungefär lika stora i båda fallen.

LKAB använder sedan 1968 den nämnda 2 %-iga plastlösningen för sligupplagens dammbindning. Spridning sker genom ca 600 spridare som är applicerade på bandbroar och. sligutläggare. En förrådscistern finns på varje bandbro som rymmer 10 000 liter. Denna volym räcker för dammbindning av ca 10 000 m2. Kostnaden för dammbindemedlet är ca 10 öre/m2 eller ca 2,5 öre/ton malm. Investeringskostnad ca 200 000 kronor. Den totala miljöinvesteringen för de här aktuella verken kan beräknas till ca 1,5 milj. kronor.

3 Witheridge W N. Industrial Hygiene & Toxicology, 1958. * Allander C, Faxvall S. Teoretisk och praktisk undersökning av ventila- tion, VVS nr 9/1971 sid 61.

4.2 Materialinlastning

Vanligtvis sker inlastningen till fickor direkt från lastfordonen. Hela lasten töms under relativt kort tid. Om materialet har torrhalter under 4 % vatten sprids ofta finkorniga partiklar från materialet. Dessa förs med den undanträngda luften ut från fickan. Om sådan spridning från en tippficka skall undvikas fordras luftavsugning. Tippningen eller inlast- ningen i fickan sker oftast under en kort tidsintervall. Den undanträngda luftmassan kan uppgå till mellan 10 och 20 m3 /s. Vid stora lastvolymer från järnvägsvagnar kan den momentana luftvolymen vara ändå större.

För att innehålla kompensationsvolymen i fickan fordras en motriktad luftströmning samt inskärmningar och utformningar av tippfickan så att den dynamiska energin i kompensationsluftens hastiga rörelse dämpas. Det avsugna luftflödets storlek från en tippficka är mellan 50 000 och 100 000 m3 /h vid fullt öppen tippning.

Har fordonen, eller jämvägsvagnarna, bottenuttappning sker tömning- en under något längre tid och med mindre materialfallarea. För begränsningseffekten fordras för sådana fall max. 20 000 m3 /h per tippficka i avsuget luftflöde. Fickan bör naturligtvis formas så att luftströmningarna kan dämpas och försiggå på ett effektivt sätt.

Kostnaderna för en fickombyggnad, inklusive avsugningssystem med textilt spärrfilter som avskiljare, kan beräknas till ca 800 000 kronor. I kostnaden för det först nämnda alternativet ingår normalt byggnadsar- bete, elinstallation och övrigt för driftklar anläggning. Om inkåpningar av utlastningstransportörer, matar'e m. m. under fickan utförs, ökar kostna- den med ca 100 000 kronor. Är tippfickan så olämpligt utformad att rivningar och ombyggnader får ske i större omfattning, ökar naturligtvis

byggnadskostnaden för åtgärden. Total miljöinvestering kan beräknas till ca 10,0 miljoner kronor.

4.3 Materialberedning

Viss beredning av ingående material sker genom torkning, siktning, krossning m.m. Transporten mellan maskinenheterna sker medelst bandtransportörer eller elevatorer.

I dessa avdelningar förekommer ofta materialspill och förorenings- spridning från maskinerna. Även om inkåpningar och luftavsugningar förekommer är dessa ibland ofullständiga och ger begränsad effekt på föroreningsspridningen. En genomgripande sanering är vanligtvis erforder- lig.

Denna bör inriktas på helkapslade transportband vilka alltid med viss möda och relativt stora kostnader kan förses med effektiva kåpningar. Detta gäller även siktar och krossar. Elevatorer är i regel enklare att åtgärda men befintliga materialmatare, doserare o. d. kan fordra relativt omfattande åtgärdsarbete.

I vissa fall kan transportband utföras endast partiellt inkåpade vid på- och avlastningsställen samt överpart. I sådana fall bör dock underparten

förses med så effektiv rengöringsanordning att ej heller luftburna föroreningar kan spridas från denna.

Kostnaden för helinkåpning av en bandtransportör rör sig i regel om ca 2 000 kr/löpmeter. För partiell inkåpning uppgår motsvarande kostnad till ca 1 200 kr/lm. Inkåpning av sikt kostar ca 3 000 kr/m2 siktyta. Vid en sikt med 5 rn2 siktyta blir således kostnaden ca 15 000 kronor. Käftkrossar för 50—100 ton/timme kan åtgärdas för ca 8000 kr, konkrossar för ca 7 000 kr och vibrationsmatare för mellan 5 000—10 000 kronor beroende av typ av matare.

Tätning och beredning av elevator kostar mellan 500'och 2 000 kronor beroende på erforderliga kåpnings- och tätningsinsatser.

Arbeten med förbättringar av inkåpningar, stup etc. medelst plåt- och jämprofiler kostar i dag på platsen ca 15 kr/kg1 . Rörkanaler av plåt för avsugningssystem kostar ca 12 kr/kg inkl. montering.

För materialberedningar med en produktionskapacitet av 50—100 ton/timme kan saneringskostnaderna beräknas vara ca 38 öre/ton behandlat material vid 2 000 timmars drift per år och med 5 års avskrivningstid. Avskiljare för det avsugna luftflödet (ca 30 000 m3 /h) av typ textilt spärrfilter är beräknad-kosta ungefär samma belopp, dvs. 34 öre/ton material. Detta innebär att filtret ställs utomhus. Om filtret ställs inomhus, stiger självfallet kostnaden för installationen. Drifts— och underhållskostnad uppgår per år till ca 10 öre/ton material. Total årskostnad blir således ca 90 öre/ton material och totalt beräknad investeringskostnad 450 000—500 000 kronor.

Om verkskapaciteten ökas till ett behandlat materialflöde av ca 150 ton/timme ökar investeringskostnaden med ca 30 % till 600 000—650 000 kronor.

Skrothantering förorsakar också viss stoftavgivning. Åtgärder i sam- band med dessa hanteringar har ej medtagits här p. g. a. svårigheterna att finna lämpliga begränsningsåtgärder.

De kostnader som här redogjorts för är tagna från ett antal stenkrossverk som är sanerade under de senaste åren. Enär maskinutrust- ningarna för materialberedning, utom skrot, i stålverken är relativt likformiga med stenkrossverken bör också kostnaderna för sanering kunna stämma relativt väl överens.

För renhållning från spill och före reparationer fordras att inom materialberedningsanläggningarna central städanläggning installeras. Den- na bör kunna utsträckas så att den kan användas även för renhållning i andra närliggande byggnader. (Se separat beskrivning av central städan- läggning nedan.)

Total arbetsmiljösanering inom aktuella anläggningar kan beräknas kosta ca 5,0 miljoner kronor.

4.4 Inlastning och uttagning av material i buffertfickor i Stålverket

Inlastning av material från beredningen, från sinterverk eller direkt sker oftast till buffertfickor. Upplastning sker med band, hund, elevator m. m. Täckning av fickor o. d. liksom inkåpning av hund, band m. m. fordras

' Samtliga priser hösten 1973.

oftast för att begränsa och eliminera föroreningsspridning. Kostnaderna för dessa åtgärder överensstämmer relativt väl med dem som redogjorts för i föregående avsnitt.

Vid chargering hämtas oftast material medelst chargeskopa under fickorna. Denna tappning fordrar oftast avsugning vid materialfickorna.

Investeringskostnaden för saneringen bör i sämsta miljöfall kunna begränsas till ca 400 000 kronor per anläggning.

Total investeringskostnad i samtliga aktuella verk ca 10,0 miljoner kronor.

4.5 Sinterverk

I sinterverken sintras den finmalda anrikade jämmalmssligen tillsammans med kalksten och kolstybb till kulor eller stycken. Efter sintringen transporteras produkten till masugn. Kulsinter används även i stålproces- serna. För styckesinter används bandsinterverk och pannsinterverk och för kulsinter rullugnar, bandugnar och schaktugnar.

Materialbehandlingen är relativt likartad i samtliga verk dvs. försedd med utrustning för intransport, vägning, blandning, befuktning, charge- ring, uttransport, krossning, sortering och returkörning.

Inom de befintliga verken förekommer på vissa platser relativt höga stoftkoncentrationer. Detta gäller även inom verk som togs i drift bara för ett fåtal år sedan. Medianvärden på 9—12 mg/m3 har mätts upp inom sinterverken. På vissa platser har så höga värden som över 25 mg/m3 uppmätts. Stoftet är relativt grovt, endast 15 % synes vara under 5 tim, dammindex 1,1—2,5. Kvartshalten är låg, ej över 4 %. Platser med höga stoftinnehåll finns framför allt under ugnar och vid utfrakt t. ex. krossning, sortering, omlastning, transport ovanför fickor m. m.

Övriga arbetsmiljöbelastningar är att gasutslag av t. ex. svaveloxider kan förekomma genom otätheter. Höga värmebelastningar finns intill ugnar etc. inom vissa områden i byggnader.

Genom undertrycken, som p.g.a. processluftavsugningen kan vara relativt höga inom vissa delar av sinterverken, kan föroreningar och gas även transporteras från högre till lägre nivåer inom byggnaderna.

Föroreningsspridning uppstår framför allt från materialspill och läckor samt i samband med ofullständiga inkåpningar av krossnings-, sorterings- och transportutrustningar. Spill från transportbandens underparter är en vanlig källa för föroreningsspridning inom sinterverkens materialhante- ringsanläggningar.

Inom ett par verk finns centrala städanläggningar installerade för renhållning av spill m. rn.

Åtgärderna för maskinutrustningama blir i princip desamma som angivits ovan i avsnittet om materialberedning, dvs. modifiering och förbättring av inkåpningar och avsugningssystem samt installation av centrala städsystem för renhållningen.

För de större sinterverken, med en produktion mellan 100 och 250 ton/timme, kan miljösaneringen med avseende på förekommande förore- ningar fördelas på följande sätt

Kronor Inkåpning, dammutsugning—stoft-avskiljning 900 000 Städsystem 500 000 Förbättrad ventilation 700 000

Summa 2 100 000

Inom de mindre sinterverken med produktionen 10—100 ton/timme är kostnaderna för miljösaneringarna följande

Kronor Inkåpning, dammutsugning—stoft-avskiljning 500 000 Städsystem 300 000 Förbättrad ventilation 400 000

Summa 1 200 000

Vissa erforderliga åtgärder för tätningar vid och på ugnarna är då ej medräknade, ej heller t. ex. eventuell nyinstallation av ugnskåpor på kulsinterugnar av schakttyp etc. Erforderlig förbättring av stoftavskiljar- nas emission är ej heller inräknad.

Dessa erforderliga åtgärder kan variera men kan räknas kosta i omändringar och arbete mellan 0,5 och 1,0 milj. kronor på större verk och mellan 0,1 och 0,5 milj. kronor på de mindre verken.

Total investeringskostnad ca 4,5 miljoner kronor.

4.6 Järnsvampverk

Förenklat beskrivet intas material av slig, koks, kalk och returgods till beredningsverk för torkning, blandning, sortering och chargering till sinterrör.

Vid schaktugnsmetoden används kulsinter varför beredningsavdel- ningen vid denna metod i princip består av lager, transportanordningar och chargeställe på ugn.

Förhöjda stofthalter förekommer inom beredningsavdelningama, hu- vudsakligen beroende på materialspill och ej helt täta kåpningar och inkapslingar. Spill från transportörema är vanligt. Vid urlastningar och tömningar förekommer också stoftavgivningar. Detta gäller också vid reparationerna av behållare, sinterrör, vagnar etc. Ugnarna är täta och ger ej upphov till gasutslag eller stoftavgivning inomhus.

Inom pulververken är problemen likartade med spill från maskiner och otätheter även om inte föroreningshalterna kan betraktas som särskilt höga. Föroreningshalterna är ibland högre genom sekundär uppvirvling av svävande stoft från nedfallet spill m. rn.

I beredning—ugnshall och i pulververk förekommer betydande luftun- derskott vilket vintertid förorsakar arbetsmiljöbesvär med avseende på partiella temperatursänkningar i byggnaderna och drag.

För att sanera järnsvampverkens miljö fordras i stort sett följande investeringar:

Verk (tusental kr.)

större mindre

Inkåpningar, tätningar, komplettering av dammutsugnings—

system m. m. för beredningsavdelningar för slig, koks m. m. 400 100 Inkåpningar, tätningar, komplettering av dammutsugnings-

system för tömning, återställning m. m. 700 200 Centralstädning i beredning, ugnsavdelningar 400 200 Central städning i pulververk 5 00 200 Inkåpningar, tätningar, komplettering av dammutsugnings-

system för maskinell utrustning inom pulververk 300 200 Tilluftssystem med värmning för beredning, ugns-

hallar etc. 500 100 Tilluftssystem med värmning för pulververk etc. 600 200 Summa kronor 3 400 1 200

Relativt mycket fri värme förekommer inom processerna i form av höga avgastemperaturer (500—6000C) från pulverugnar och i utsugnings- system vid svampugnar (300—4000C). Denna värme kan för några verk växlas i avgaspanna eller tubkylare.

Om all ersättningsluft i ett större verk, 400 000—500 000 m3 /h, skall värmas för tilluftssystemen genom värmeväxling fordras ca 5,0 miljoner kcal/timme. Detta motsvarar en oljeförbrukning per år av ca 1 500 m3. Investeringskostnaden för värmeväxlingsanläggningama med gaskanaler torde kunna beräknas till ca 1,3 miljoner kronor.

Total investering för arbetsmiljösanering ca 12,0 miljoner kronor.

4.7 Legeringsverk för ferro, kisel m. m.

Inom de fyra verk som här berörs fordras saneringsåtgärder för arbetsmiljön motsvarande dem som anges nedan. Pulverberedningsverk, elektrodmassafabrik m. fl. fordrar sina åtgärder.

Vissa investeringar återstår att utföra på ugnarna för att minska stoftemissionerna till omgivningen. Dessa åtgärder kan även inriktas för effekter på den inre miljön.

Dessa verks totala miljöinsatser de närmaste åren kan beräknas kosta ca 60 miljoner kronor varav ca 25 miljoner kronor kan tillgodoräknas för den inre miljön. I denna summa är även partiella åtgärder som ventilation av manöverhytter, personalutrymmen, skänkrivningsstationer m.m. in- räknade.

5 Smältprocesser

5 .] Masugnar

Vid masugnarna uppstår stoftspridning huvudsakligen vid tömning av hund och påfyllning av beskickning i uppsättningsmålet samt genom viss utläckning av rök i höjd med masugnskransen.

Inkåpningar och huvar behöver vanligtvis förbättras om sådana över

huvud taget finns. Uppsättningsmålet ligger på en del ugnar i det fria. Det avsugna luftflödets storlek bör vara 20 000—30 000 m3/h.

Då personal ej har fast arbetsplats vid uppsättningsmålet är det dock tvivelaktigt om arbetsmiljösanering erfordras. Gasläckor kan förekomma. Vanligtvis är gasvärmare installerade. Är uppsättningsmålet inbyggt bör därför kåpa med mekanisk avsugning installeras för skydd vid inspektio- ner, tillsyn och eventuella detaljreparationer under drift.

Dessutom uppstår rök vid smältutslaget och slaggtappen. Uppfång- ningskåpa kan installeras även om utrymmet för kåpan är trångt. Viss flyttning och ombyggnad av rör och annan utrustning erfordras i de flesta fall. Kåpan bör utformas så att den även uppfångar röken vid tappningen i skänken. Detta fordrar att kåpan dras ut i hallen under traversbanan. Av dessa skäl bör skänkinställningen inte ske med traversen. Skänken bör istället placeras på rälsvagn med drivanordning som för vagn och skänk in mot utslaget under kåpan. Detsamma gäller slaggtappningen. Luftflödet genom kåpan bör ej vara lägre än 100 000 rn3 /h om all rök skall infångas vid tappningen.

Vid rivning och ommurning av masugnar uppstår höga luftburna föroreningsmängder. Genom förberedda kanaler från kåpfläkt kan detta system användas för genomdrag av luft genom ugnsschaktet (pipa m. m.) vid arbeten i detta. Anslutningar från de förberedda kanalerna till öppningar nedtill och upptill i ugnen får installeras innan infodringsarbe- tena påbörjas. Anslutningarna bör utföras så att luften dras nedåt i ugnsschaktet.

Vid ugnsplanen kring masugnen på de olika nivåerna kan ventilationen vara sämre. Dessa plan bör förses med tilluft.

» Följande åtgärdskostnader kan beräknas Tusental kr. Kåpa och mekanisk ventilation vid uppsättningsmål, ej avskiljare 60 Kåpa och mekanisk ventilation vid utslagen, ej av- skiljare, inkl. el, montering och övriga arbeten 200 Kåpa och mekanisk ventilation vid utslagen, avskiljare av

spärrfrltertyp inklusive el, montering och övriga arbeten 600 Komplettering av utsugningsanläggningen för användning

vid ugnsinfodringsarbeten 50 Skänkvagn och övriga justeringsarbeten på befintliga in-

stallationer för att få plats med avsugningssystemet 500 Komplettering av tilluftssystem 100

Summa kronor 750 760

Den totala arbetsmiljöinvesteringen kan beräknas till ca 12,0 miljoner kronor.

5.2 Stålframställning i olika ugnar

De i landet använda processerna för stålframställning är som bekant thomasprocessen, martinprocesserna samt syrgas- och elektrostålproces- serna.

Arbetsmiljöproblemen vid stålugnarna är relativt likformiga. Martin- processens ugnar ger mindre rök till smälthallen genom sin slutenhet men vid tappningen uppstår smältrök till hallen på samma sätt som vid andra ugnstappningar. Thomasprocessens rök- och stoftavgivningsmodell kan likställas med övriga syrgasblåsta konvertrars. (Thomasprocessen kan dock förväntas utgå).

Kaldokonverter

Kaldokonvertrarna är försedda med rökgashuvar varigenom röken avleds under huvuddelen av processtiden. Vissa läckningar förekommer, särskilt vid chargering. Även tappningskåpor behöver effektiveras för att fånga tappröken.

Fångkåpa för chargeringsrök placeras ovanför konvertern så nära öppningen som möjligt när denna står i infyllnadsläge. Huven kan också göras svängbar. Vissa ombyggnader och ingrepp i befintliga konstruk- tioner kan erfordras.

Följande investeringar för att förbättra rökinfångningen är erforderli—

ga.

Tusental kr. Fångkåpa kompletteras kring skänk och konvertems tappläge 250 Kåpa eller huv för chargerök samt rörkanaler till avskiljare 350 Summa kronor 600

Fångkåporna ansluts till befintligt system för rökgasavskiljning om sådant finns installerat.

Avsugningen inkopplas medelst motorstyrda spjäll till den öppning där avsugningen skall ske.

Den totala arbetsmiljöinvesteringen vid dessa ugnar torde röra sig om ca 4,0 miljoner kronor.

LD-ugnar

I princip gäller detsamma i fråga om chargerök och tapprök som nämnts ovan beträffande kaldokonvertrar. Den totala investeringen är ca 5,5 miljoner kronor.

Ljusba'gsugnar

Ljusbågsugnama förses p. g. a. saneringsbehoven av den yttre miljön kring stålverken alltmer med avsugningssystem för avskiljning av stoftpar- tiklar i röken.

Avsugningsmetoderna varierar men de vanligaste är

1. Utsugning genom det s. k. 4: e hålet.

2. Utsugning via huv i tak ovanför travers.

3. Utsugning kring elektrodgenomföringar och ovanför chargeringslucka. 4. Tappavsugning.

För att få den bästa innemiljön, genom att fånga den övervägande delen av röken, fordras egentligen att samtliga fyra metoder tillämpas. Vanligt är dock en kombination av 1 och 2.

Investeringskostnaderna för att få en effektiv kåpkombination, som ej tillåter att röken sprids inom ugnshallen, bör betraktas som marginell. Baskostnaden utgörs av avskiljarinvesteringen och kostnaden för t. ex. avsugning från 4: e hålet.

Investeringskostnaden för en avskiljningsanläggning vid en ljusbågsugn med 30 tons chargevikt och behandling endast av gaserna från 4: e hålet är totalt ca 400000 kronor. Det behandlade gasflödets storlek är ca 10 000 m3 norm/h.

Vid avsugning av även tapprök, chargerök och rök från elektrodgenom- föringar, dvs. total rökuppfångning, torde investeringskostnaden för kåpor, komplett avskiljare, byggnadskostnader, stofthantering, tillskotts- utrustningar bli ca 2,5 miljoner kronor för större ljusbågsugnar och ca 1,75 miljoner kronor för mindre.

Vid ej slutna ljusbågsugnar, t. ex. kiselsmältugnar, är investeringskost- naden betydligt högre, 7—10 miljoner kronor. Behandlat gastlöde för ljusbågsugnar varierar mellan 100 000 och 250 000 m3 /h. För en 25,tons kiselsmältugn är emellertid gasflödet ca 600 000 m3 /h.

Enligt en utredning ”Elektrostålugnar ljusbågsugnar” utförd hösten 1973 av ing. Bo Månsson, Stoft Tekniska Laboratoriet, Enköping, finns idag i drift 53 st. större ljusbågsugnar vid 21 svenska företag. Medelstorle- ken är ca 30 ton chargevikt. 18 st. av dessa ugnar saknar avskiljare, 14 av ugnarna är försedda med våtavskiljare, 20 med textila spärrfilter och 1 med elektrofilter. Statsbidrag har beviljats med totalt ca 53 % för avskiljarinstallationer vid 30 av ugnarna med en investeringskostnad av ca 50 miljoner kronor (hösten 1973). Sedan dess har ytterligare fyra ljusbågsugnar vid två företag försetts med textila spärrfilter.

Dessutom förekommer ca 15 ljusbågsugnar vid några företag för tillverkning av kiselmetall, ferrokisel, ferromangan och liknande. Om- kring hälften av dessa ugnar har försetts med avskiljare av typ textila spärrfilter, sandbäddsfilter, elektrofilter eller våtavskiljare. För två av ugnarna planeras f. n. installation av textila spärrfilter. De hittills gjorda investeringarna har kostat ca 25 miljoner kronor. Omkring 20% av kostnaderna har täckts av statliga bidrag.

Härutöver finns ett antal mindre ljusbågsugnar vid stålverken, som ännu ej försetts med avskiljare.

Vid samtliga hittills gjorda installationer av avskiljare för ljusbågsugnar har viss effekt erhållits med avseende på förbättring av den inre miljön. Ambitionen har dock varit att i första hand klara emissionskraven beträffande den yttre miljön. Trots en viss åtgärdseffekt för den inre miljön sker i samtliga fall tidvis anmärkningsvärda stoftutslag till smälthallama från dessa avskiljarförsedda ugnar, särskilt vid tappning, chargering etc. Ytterligare investeringar i uppfångningsanordningar ford- ras vid dessa ugnsanläggningar för att godtagbar innemiljö skall erhållas.

Marginaleffekten mellan tillräcklig investering för den yttre miljön kontra den inre miljön torde vara ca

Figur 5 Elektrostålugn med bandbeskickning och sughuvar.

30 % av investeringen för yttre miljön 70 % av investeringen för inre miljön.

Vid t. ex. en öppen kiselsmältugn är dock förhållandet ca 80 % för yttre miljön och ca 20 % för in_re miljön.

Anläggningar där hela ljusbågsugnens rökavgivning avsuges genom taklanternin, efter att först ha passerat lokalen, synes från inre miljösynpunkt vara mindre välbetänkta.

För att erhålla en tillräcklig åtgärdseffekt vid dels de ugnar som redan försetts med stoftavskiljare, dels dem som ännu ej försetts med sådana, fordras, inklusive stoftavskiljare, kåpor, byggnadsarbeten, eventuell mate- rialchargering medelst band där så kan vara lämpligt m. m., en ytterligare investering av ca 120 miljoner kronor.

Skisserade förslag på ugnskåpor

Figur 5 visar en ljusbågsugn försedd med kåpa och uppfångningsanord- ning i tak, kring elektroder samt över tappskänk. Ugnen är försedd med band för materialchargeringen. Tappningen förutsätter att skänken ställs på spårbunden tappvagn.

Figurerna 6a—6c visar en skisserad kåpinstallation, enligt B. Måns- son—C:O. Elvingsson, som är åkbar och till stor del kan omsluta ljusbågsugnen under smältfasen. Kåpan år inte enbart rök- och Värmeav- gränsande utan också ljuddämpande, vilket vid många installationer kan innebära påtagliga fördelar. Huven omsluter således ugnen på tre sidor och till 70 % på översidan.

"iii—i'll

X= '— ' Utsvängbara sidokåpor

Figur 6c Plan av ljusbågsugn försedd med omslutande kåpa.

Huven är ansluten till en vertikal kanal som dras upp utanför traversbanan. Anslutningen till 4:e hålet, som har dragavbrott, sker genom kåpan till ett teleskoprör. Detta liksom avsugningsröret kan vattenkylas.

I taket ovanför traversvagnen är en rökhuv installerad. De tre kanalerna från huv, teleskoprör och takhuv är vardera försedda med motormanövrerade spjäll samt sammandragna till en gemensam kanal som leds till avskiljare och fläktutrustning.

Huven som omsluter ugnen är åkbar i sidled på räls i golv och utrustad med drivmotor. Huven är försedd med två sidokåpor vilka var för sig och manuellt medelst motordrift är utsvängbara.

Kåpan kan således manövreras på olika sätt så att ugnen friläggs när så erfordras. Under smältfasen är spjället till takhuven stängt och hela luftflödet avsugs genom den åkbara huven och från 4:e hålet genom teleskopröret. Genom kåpomfattningen sugs läckrök från elektrodgenom- föringarna in genom kåpan.

Kåpan kring ugnen utförs så rymlig att vid ugnsstjälpning för tappning svängs sidokåporna undan något, teleskopröret dras ut från kåpan och dess spjäll stängs, samtidigt som spjället för takhuven öppnas till hälften.

Vid chargering dras den åkbara kåpan och teleskopröret för 4: e hålet undan helt samtidigt som spjällen för dessa kanaler stänges. Takhuvens spjäll öppnas helt varvid hela det disponibla avsugningsluftflödet passerar in genom takhuven.

Följande fördelar med en kåpkonstruktion av den föreslagna typen kan nämnas

kåpan verkar bulleravskärmande genom att den'är inklädd med

bullerdämpande material, — värmestrålningen från ugnen minskar och termiken kanaliseras till ett

mindre område ovanför ugnen, — genom kåputformningen minskar fria areor varvid det erforderliga

luftflödet för avsugning kan effektiveras och minskas och filteranlägg- ningens storlek kan nedbringas samt avsugningen från 4: e hålet via dragavbrott medger en förenklad automatik för tryckhållningen eller utesluter denna helt.

En del nackdelar med kåpinstallationer uppstår dock alltid

— kåpan kräver ett visst golvutrymme, spärrar av en del av området kring ugnen och minskar sikten och framkomligheten i ugnsområdet, åkrörelsen kan medföra vissa svårigheter då den fordrar noggrann övervakning så att uppställt material eller personal ej kommer i vägen, — den kan möjligen negativt påverka insyn till ugnen och dess övervak- ning. — kåpinstallation vid befintliga ugnar kan fordra relativt omfattande ombyggnader i ugnsområdet för att plats skall kunna beredas för kåpan samt — risk för sönderslagning genom ovarsam hantering vid lyft, transport och annan verksamhet i stålverket.

Vid alla installationer av uppfångningsanordningar för rök och andra föroreningar inom befintliga anläggningar uppstår konfliktsituationer. Man är obenägen att bygga om och vidta förändringar i redan invanda och intrimmade rutiner. En kåpinstallation av här skisserat slag utgör därvidlag ej något undantag. Erfarenhetsmässigt finns det vid installatio- ner av åtgärdsutrustningar för föroreningselimination lika många åsikter och synpunkter som det finns stålverkschefer, byggnadschefer och andra ingenjörer inom industrin. Kan samtliga berörda ompröva sina grundlagda uppfattningar, idémässigt delta i åtgärdsdialoger utifrån sina kunskaper, visa kompromisslust och vilja till genomförande kan dock i regel också de tekniska hindren undanröjas för verkställigheten av en åtgärdsinstallation som från början kan synas vara svår att acceptera.

Detta är en generell regel som erfarenhetsmässigt gäller de allra flesta utrustningar och anläggningar som installeras inom industrin för att åtgärda föroreningsspridning. Vid alla tekniska diskussioner skall natur- ligtvis det ekonomiska sammanhanget hållas klart. Detta avgörs dock oftast slutligen på ett annat plan.

Övriga ugnar och smältor

Det förekommer ett antal ugnar, högfrekvensugnar, olika typer av varmhållningsugnar, vakuumugnar, gropugnar etc., som avger obetydligt med föroreningar under smältprocessen eller värmehållningen. Vid tappningar och omlagringar uppstår dock rökutveckling. Tapphuvar och rökhuvar bör installeras även vid dessa ugnar eller Skänkar för värmehåll- ning.

Avsugningssystemen för de nämnda ugnarna i en hall bör kunna kombineras med de avsugningssystem som installeras för de större smältugnama. Investeringskostnaderna för sådana extra kåpor, inklusive del i avskiljare i annan anläggning, kan överslagsvis beräknas till i medeltal 200 000 kronor.

För de flyttbara värmehållningsugnarna bör fast plats alltid ordnas intill rökhuv eller kåpa.

Den totala kostnaden för sanering av arbetsmiljön med avseende på sådana ugnar inom stålverken kan beräknas vara ca 10 miljoner kronor.

5.3 Gjutning, svalning, strippning, kokill- och stigplansrensning

Gjutning

Vid gjutningar och uppslagningar inom stålverken uppstår stoft- och rökbildning. Enär samtliga gjutningar, stiggjutning, falllutning, bandgjut- ning etc., försiggår på fasta platser inom stålverksbyggnaden kan gjutplatserna inom samtliga stålverk förses med fasta avsugningskåpor. Vissa förändringar av gjutplatsernas nuvarande utseende torde dock bli nödvändiga om tillräckligt god avsugningskapacitet för rökgas från .utningen skall erhållas. Sidoavsugningskåpa utefter kokillraden kan anordnas. Denna bör vara sektoruppdelad så att maximalt luftflöde

erhålls bakom de kokiller där ingjutning sker.

Gjutpersonalen bör stå från luftströmmen. Erforderligt luftflöde för stig— och fallgjutplatser är ca 100 000 m3 /h. Det avsugna luftflödet bör kunna avledas ovanför tak till det fria p.g.a. det relativt låga stoftinnehållet.

Anläggningskostnaden för en avgjutningsplats med ca 50 kokiller (25+25) kan beräknas vara ca 300000 kronor inklusive kåpa, fläkt, rörkanaler, el, byggnadsarbeten, montage och övrigt. Kostnaden för ytterligare en uppslagsplats är av samma storlek.

Erforderliga omändringsarbeten för kokilluppställningar som skall tillpassas kåpan torde för vissa verk belöpa sig till i storleksordningen samma kostnad, dvs. ca 300 000 kronor per gjutplats.

Svalning

Uppställningsplatser för svalningen bör anordnas så att värme för uppvärmning av tilluft till andra delar av byggnaderna kan ske.

Strippning

Strippning av göt från kokiller är oftast en bullersam process. Detta gäller särskilt vid slagstrippning. Vid strippning medelst pressning reduceras ljudavgivningen till acceptabla värden.

Stoftavgifningen från strippningen är inte särskilt stor. Däremot kan sekundär stoftavgivning ske då kokiller, göt och slagstrippning sker i stålverkshallar där golvet är försett med större ansamlingar av sandmate- rial och lösa upplagringar. Strippning bör därför ske i separat lokal, framför allt när det gäller annan strippning än med press.

Kokillberedning

Kokillema bör efter strippningen ställas på svalbädd där också kokillrens- ning och beredning kan ske. Vid kokillrensningen kan stoft uppstå. Om beredningen sker från brygga, se figur 7, bör avsugning ske nedåt genom kokillen. Ett annat alternativ är att en sugramp placeras ovanpå kokillen så att föroreningarna ej slår upp i andningszonen hos den som utför arbetet. Rampen skall vara lätt manövrerbar från bryggan när det gäller höjd- och sidoförflyttning.

Rensningen av kokillerna kan även ske mekaniskt på särskild plats som anordnas vid sidan av uppställningsplatsen för svalning. Sker lackning av kokiller skall även ångor från denna behandling avsugas.

Lokalen för svalning och beredning av kokiller bör ventileras termiskt med reglerbara taklanterniner och med vägglitsar utefter hela lokalläng- den.

Tilluften, obehandlad uteluft, tas in genom slitsarna till lokalen med riktad strömning så att drag inte uppstår.

Beroende på tryckförhållanden m. ni. kan erfordras att portarna förses med luftridåer.

Travers för kokiller

___-__— Arbetsöppning

I

I

| , ———Förstyvad brygg- konstruktion för

I stor spännvidd

Avsugn ingsramp

Kokiller

Stigplansberedning

Stigplaneberedningen är från stoft—, ljud- och värmebelastningssynpunkt ett mycket tungt arbete.

Om ett acceptabelt arbetsklimat skall kunna erhållas är det därför nödvändigt att stigplansberedningen sker i särskild lokal eller på avskild plats i ugnshallen.

Det är också nödvändigt att särskilda beredningsplatser anordnas där stoftavgivningen kan begränsas, ljudet dämpas och värmebelastningen nedbringas.

Transporten av stigplan efter avtagning av kokiller, göt och övriga anordningar bör rationaliseras så att stigplansberedningen kommer i rätt ordning.

Rensningen av stigplanen, som lyfts med travers, eventuellt med mellantransport på vagn, bör ske i t. ex. uppslagare som är helt inkåpad.

Vid uppslagningen skall dämpningen av ljud ske, t. ex. på så sätt att kåpan kring uppslagaren är helt sluten och ljuddämpad.

Dessutom bör det uppslagna stoftet och materialet från stigplanet kunna uppsamlas på ett rationellt sätt. Antingen i ficka för vidare uttransport av avfallet eller direkt i container eller vagn.

Innan stigplanet rensas från material rn. rn. bör stelnat järn, spraggen, dras bort. Detta sker med gripklo och t. ex. travers eller annan draganordning.

Spraggningen bör ske i anslutning till stoftavsugningskåpan för rensningen.

Härnedan visas två skissade exempel på kåpor för stigplansrensning. Istället för 1800 vändplan som skisserats i figuren kan användningen ske med traversen över uppslagaren.

Figur 7. Förslag till svalnings— och berednings- plats för kokiller.

Figur 8. Förslag. Kåpa för stigplansrensning med vändplan och uppslagare.

. xfll"|||||"UllIllllllllllllllllllll""I'll: =

Fasthållare Stigplan /Vändplan

&nnmuumm trummannnmum Illlllllillllllillt.

"|||""|ullnull(ll"llllllllllllllllllllllll

”rä/ry

Skala '” 1 :100

//

guss %% &!

Innan vändning av stigplanet sker måste detta dock rensas från spraggen.

Hytten blir relativt hög om avfallet skall kunna uppsamlas i vagnar i golvplan. Ett annat alternativ kan vara att vagnarna eller t. ex. en bandtransportör placeras i källare under golvplanet.

Luftavsugningsbehovet för de två skisserade kåporna kan begränsas till ca 30 000 ma/h. Den avsugna luften behandlas i textilt spärrfilter för avskiljning av stoft.

Stigplanet tas med travers från vagn medelst en lyftanordning som griper i stigplanets långsidor. Magnetlyft har även använts. Traversen lägger stigplanet på renskåpans vändplan.

Hydrauliskt manövrerade spännklovar på vändplanet trycker stigplanet mot denna. Därefter rives spraggen från stigplanet med särskilt traversgrip- klo. Spraggen släpps i skrotbask vid sidan av och nedanför bryggan..

Vändplanet med det fastspända stigplanet tippas upp hydrauliskt till ca 95() vertikalt läge. Tegelskrot och murrester faller från stigplanet ned i en vibratorränna i hytten.

När vändplanet står i vertikalt läge skärmar den för den ljuddämpade kåpans frontöppning. Kåpan är försatt i undertryck genom luftavsugning.

Avfallet söm fallit till vibratorrännan fördelas och transporteras av denna till avfallsvagnar placerade under hytten. Flera vagnar kan stå i beredskap för att ta emot avfall.

N8300

slangar

Avsugning_

Skala N12100

Service el. hydraul. x Uppfällbart

Fastspänning, hydrau lmanövrerade

Stlgplan

Tippbord, hydrau lma növrerat

Ljuddämpade väggar

Figur 9. Förslag. Kåpa för manuell stigplans- rensning med 90" vänd- plan och äkbar hytt.

Skala N 1 :100 Tvärsektion.

Linspel för horisontell åkrörelse

Två h draulkol ar . . V V Vagnen kan tas ut för servuce

för vertikal åkrörelse

Bordkontur i uppfällt läge

----- Dörrstängare

Vibrations— ränna

Tegelvagnar Magnet som sidoförflyttas och

tämmer i skrotbehållare

Figur 10 Förslag. Kåpa för manuell stigplansrensning med 900 vändplan och åkbar hytt. Längdsektion.

T Traverstalja

Manöverledning för hydraul eller tryckluft

& . m . kit—lj.) Figur 11. Förslag.

Stigplanslyftare.

I vibratorrännans slutdel finns en magnet placerad strax ovanför godsflödet. Järnskrotrester fastnar på denna. Efter varje tömning och rensning av stigplanet förs magneten hydrauliskt 1 en uppåtgående rörelse samt ut åt sidan över en skrotbask. Magneten görs strömlös och avlämnar skrotet i basken. Magneten återgår till läget ovanför vibratorrännan innan nästa stigplan töms och rensas.

Rensningen av stigplanet kan ske på olika sätt. Här är visat ett förslag i skiss med en åkvagn som går att styra till önskat arbetsläge. Den dras i sidled av linspel och ställs i höjdled medelst två paralleut verkande kolvar. Personen i hytten har spett som kan fästas upp i hållare samt vridas något i höjd- och sidled. Hytten styrs utefter H-spåret i stigplanet till lämpliga arbetslägen.

Hytten tillförs ren mikrofiltrerad och tempererad luft samt en ridålufztstråle framför frontöppningen. Luftflödet genom öppningen ca 1,0 ni2 bör vara ca 0 ,5 m/s. Totalt luftflöde från åkvagn ca 1800 m3/h.

På detta sätt erhåller rensaren alltid ren luft i andningszonen. Som extra rensningsutrustning kan åkvagnen förses med ett munstycke med hög inströmningshastighet för rensugning av stigplanet. Tryckluft för renblåsning kan också användas enär det frigjorda dammet avlägsnas genom hyttens3 allmänventilation. Denna kan som nämnts begränsas till ca 30 000 m 3/h avsugningsluft fördelad upptill i kåpan samt vid vibratorrännans sidor och avlastning. Luftomsättning i renshytten är ca 250 ggr/timme. Portar för vagnförflyttning öppnas och vagnar växlas när rensning eller tömning av stigplan ej sker.

Fördelen med renshytten kan vara att traversrörelsema minskar. Spraggrivningen sker först sedan stigplanet lagts på tippbryggan. Rens— ningen av stigplanet kan ske innan detta har svalnat till rumstemperatur. En man bör kunna sköta rensningen.

. Sedan stigplanet tippats ned i vågläge igen hämtar traversföraren detta och lägger i stapel intill en draghuv. Flera stigplan staplas på varandra. Vid en svalningstid av ca 6 timmar torde stigplanen vid riktad luftströmning erhålla rumstemperatur. Stigplanen lyfts efterhand, från stapeln, i ordningsföljd efter upplägg- ningen, med traversen till murningsavdelningen. Denna anordnas med flera murningsplatser. För att säkerställa dammtalet vid murningen bör vid varje plats anordnas sidohuvsavsugning. Stigplanen läggs upp vid mumingsplatsema.

oh = 40 000 m3/h Avskiljare ej erforderlig

Yttervägg

Stigplan

Figur 12. Förslag. Principskiss, stigplans- uppläggning med forcerat

Stålplatta i golv för uppläggning drag.

Här sker även efterrensning om stigplanen tidigare endast rensats medelst uppslagare. Rensningen sker med handmejsel samt slang. och munstycke med högt vakuum dvs. stor luftinströmningshastighet.

Sidohuven vid varje mumingsplats är kopplad till ett avsugningssystem. Samlingskanalen förläggs i golv. Från denna förgrenas en anslutning till varje sidohus och mumingsplats. Förgreningama avställs med trycklufts- drivna spjäll. Endast en sidohuv per gång är inkopplad, den där arbete sker. Erforderligt avsuget luftflöde är 50 000 mi,/h, vilket ger en inström- ningshastighet mot Sidohuven av ca 1,1 m/s. Avskiljare erfordras ej. Fläkt av typ axialfläkt används. Murcementet kan pumpas fram till varje stigplan genom gummislang och mumingen ske genom fyllning från munstycke sedan stenen lagts på plats. I detta fall anordnas en central bruksblandningsplats.

Stigplan

;///////7/////////

Stålplatta

Figur 13. Förslag. Sektion, sidohuv vid mumingsplats.

Rensugningsmunstycke, se ovan, bör finnas vid varje mumingsplats för rensugning efter mumingen.

Ingjutsgubbe och gubbfot kan lämpligen rensas även i denna avdelning samt placeras på plats vid stigplanet vid mumingsplatsen.

Rensningen av ingjutsgubbe och gubbfot kan ske i rensningshytten om speciella hållare anordnas på tippbryggan.

Alternativa förslag till utformning av rensningshytt

' Hytten kan utformas så att den delas av en vägg i längsled. I denna vägg anordnas en öppning eller slits som följer H-spåret i stigplans- plattan. Rensaren kan arbeta med rensningen genom slitsen. I arbets- rummet tillförs ren och tempererad luft som får strömma genom slitsen in mot rensningsrummet. På detta sätt erhålls ren luft i arbetszonen. För att komma åt genom det övre längsspåret fordras att golvet i arbetsrummet är höj- och sänkbart. Pikmaskinen för spårrens- ningen kan vara upplagd på stöd i slitsen.

Den föreslagna renshytten är relativt hög räknat från golv. Anled- ningen är att rivningsmaterial skall kunna lastas direkt i vagnar. Ett alternativ för att få ned höjden på anordningen vore att vibratorrännan tippar i hundkorg som sedan lyfts och tömmer i container eller vagn. Ett tredje alternativ är, som tidigare nämnts, att en källare anordnas under hytten. I denna kan band eller lamelltransportör placeras, även en s. k. hundkorg. Upptransport sker till behållare. Om lutningar m. m. tillåter kan vagnar med behållare köras på spår ned i källaren varvid lastning även här sker direkt i dessa. Inkåpningar och avsugning skall avpassas så att inte källaren blir bemängd med stoftspill och höga dammtal.

Ovanstående skall ses som förslagsskisser. Andra åtgärdsalternativ är också möjliga.

Det framstår dock som helt nödvändigt att ganska väsentliga föränd— ringar måste ske om arbetet med gjutning i kokiller och beredningar av dessa med stigplan o. dyl. skall kunna saneras. Saneringsbehovet in- rymmer som nämnts inte endast svåra värmebelastningar utan också betydande stoft- och ljudbesvär.

Den totala saneringskostnaden för kokill- och bandgjutningen med beredningar o. dyl. inom stålverken kan beräknas bli ca 65 miljoner kronor.

5.4 Skänkarbeten

Rivningar och ommurningar av samtliga Skänkar och flyttbara varmhåll- ningsugnar inom stålverken bör ske i separata lokaler. Bruksberedning bör anordnas i anslutning till murningslokal även för bruk till ugnsmur- ningen. För detta talar de stofthaltsmätningar som utförts inom stålverken.

Separata lokaler för dessa arbeten, inklusive erforderlig från- och tilluft till arbetsplatsen i skänken och lokalen, kan eliminera olägenheter från förorenings- och klimatbelastningar liksom från buller.

Vid maskinell rivning bör lämplig manöverhytt finnas för personalen. Anskaffningskostnadema för skänkrivnings-, lagnings— och mumingslo- kaler inklusive ventilation, avskiljare, el- och maskinell utrustning samt vattenspolsystem med reningsanordning, kan beräknas kosta i genomsnitt ca 2,0 miljoner kronor per verk. Kostnaden varierar dock med verksstor- leken.

Total arbetsmiljökostnad ca 70 miljoner kronor. En inte oväsentlig rationaliseringseffekt torde kunna tillgodoräknas dessa investeringar.

5.5 Tegelsdgar

Inkåpning av tegelsågar bör utföras p. g. a. den kraftiga stoftavgivningen som sker vid dessa arbeten. Sågen förses med avsugningssystem och avskiljare. Den extra miljökostnaden för sanering av tegelsågar kan beräknas till ca 20 000 kronor, inklusive avskiljare.

Total investering ca 1,0 miljoner kronor.

5.6 Ugnsrivnings- och murningsarbeten

Lagning, rivning och ommurning av större fasta ugnar får ske på plats. Även vid dessa arbeten förekommer höga föroreningshalter. Genom luftavsugningar och ökad luftväxling inom ugnsrummet kan förorenings- halterna dock minskas till under kritiska halter och partikelantal. Luftavsugna verktyg som ger stoftavgivning bör vara försedda med separat avsugning genom höghastighetssystem via slang.

Om samtliga större ugnar efter hand erhåller stoftavskiljningssystem för avgaserna kan detta system även användas för avsugningsventilationen vid infodringsarbeten i ugnen. Lämpliga fasta suganslutningar bör därför anordnas i avgassystemet. Detta möjliggör att avsugningsrör och slangar kan anslutas på ett enkelt sätt.

Erforderligt luftflöde för ventilationen är i medeltal ca 20 000 m3 /h. Flödesbehovet varierar naturligtvis med ugnsrummets storlek (se även avsnitt masugnar ovan). Om avskiljningssystemets huvudfläkt anses för stor att driva vid dessa arbeten kan installeras en hjälpfläkt, som har ett för arbetet lagom anassat flöde.

Kostnaden utgörs av fasta anslutningspunkter, rör- och slangan- slutningar samt eventuell hjälpfläkt. Medelkostnaden per större ugn kan beräknas vara ca 30 000 kronor.

Totala miljöinvesteringen inom stålverken för ugnsarbeten torde vara ca 9,0 miljoner kronor.

&

6 Diverse saneringar inom ugnshallar

6.1 Slipning och ytbearbetning

Inom stålverken sker diverse arbeten med göt och ämnen i form av olika ytbearbetningar.

Slipningar sker i fasta slipstolar, centromaskiner, eller i pendelslipma- skiner o. d. En stor del av dessa arbetsmoment är försedda med utsugningssystem. Detsamma gäller gasskärningar, pulverskärningar, gas- hyvlingar, blästringar m. m.

Stofthalter på 6—7 mg/m3 är uppmätta vid ämnesslipningar som har fungerande utsugningssystem. Vid övriga sådana verksamheter är registre- rade stofthalter mellan 12 och 18 mg/m3.

Åtgärder i form av förbättrade och effektivare inkåpningar och huvar för stoft- och rökuppgångning är trots allt erforderliga inom många stålverk. En sådan justering av kåpor, huvar och luftflödesökning kan beräknas kosta mellan 50 000 och 100 000 kronor.

Totala investeringssumman för sådan upprustning av ämnesbehandling- arna kan lågt räknat uppgå till ca 15 miljoner kronor.

6.2 Betning

De flesta avdelningar för betningar av material är relativt väl rustade beträffande luftavsugning och ventilation. Ett antal verk behöver dock se över dessa anläggningar och modifiera äldre, ej effektiva system som ej ger tillräcklig säkerhet mot lösningsångor i lokalerna.

Den totala investeringssumman kan beräknas till ca 3 miljoner kronor.

6.3 Sanering av lokaler, ugnshallar

Golv

Genom uppvirvling av vilande finkornigt stoft erhålls en förhöjning av halten svävande föroreningar inom stålverkens lokaler.

För att renhållning av t. ex. golv i ugnshallarna skall kunna ske fordras hårdgöring av dessa. Det enda material som är möjligt att använda för golv intill ugnar och gjutplatser år järnplattor. Dessa bör ha en tjocklek av minst 10 cm samt ligga på ett stabilt, väl packat sten- och sandunderlag. Överytan bör vara svagt räfflad. På platser där smält järn ej kan förekomma kan golven utföras i betong.

Kostnaden för beredningen och anläggandet av ett golv av stålplattor är ca 1 000 kr/mz.

För samtliga stålverk i landet torde investeringskostnaden belöpa sig till ca 30 miljoner kronor.

Väggar

I en del av ugnshallarna är väggarna och taken av stålkonstruktion samt oisolerade. För att nedbringa återcirkulation p. g. a. nedkylning av varm

luft mot tak och väggar bör dessa isoleras och beklädas med slät plåt. Därvid minskas också upplagringen av stoft på balkar och väggstag.

En sanering av tak och väggar med isolering av mineralull torde kosta ca 200 kr/mz.

Målning, fiirgkonditionering

Varför behöver stålverk vara mörka invändigt? Dagens rökmängder i lokalerna bestämmer färgen. Genom avsugningsåtgärder, bättre renhåll- ning etc. bör verkshallarna kunna färgkonditioneras på ett mer menings- fullt sätt. Kostnadsberäkningar för sådana miljöåtgärder tas dock ej med här.

6.4 Portar

Genom de nu förekommande undertrycken i så gott som samtliga hallar inom stålverken uppstår drag. Lufthastigheter och luftflöden in genom portarna kan särskilt vintertid förorsaka betydande olägenheter för personal och verksamhet. Om luftunderskottet inom sådana lokaler balanseras med tilluft minskar olägenheterna.

Genom termiska skiktningar i lokal och även portarean kan dock, trots balansen, kall luft strömma in vintertid. Samtliga portar där regelbunden trafik sker bör därför förses med kalluftsridåer. Om dessa skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt bör de vara 5. k. vindavlänkade. Med detta menas att en del av luftridåstrålarnas längd utåt skall vara stabiliserade med skärmar (se figur 14).

Skärmarna fordrar en viss plats utanför byggnaden. Deras längd bör vara ungefär densamma som portbredden. Ovanför skärmarna läggs ett tak. Lufthastigheten i utloppsspringan bör vara mellan 40 och 50 m/s, avpassat efter rådande tryckskillnader mellan lokalluft och uteluft. Fläkten skall ljudisoleras så att ljudstörningen begränsas till ca 75 dB(A).

& s &

Figur 14 Portridå enligt förslag från ingen/"ör Filip Davidsson, Bofors.

Ridåportar av nu använd typ för kalluft är helt förkastliga. De ger oftast helt negativ spärreffekt vid större portar bredd över 3,0 rn — även om ridåerna är placerade på ömse sidor om portöppningen.

Kostnaden för en skärmad ridåsluss med måtten bredd 4,2 m och höjd 4,8 m är ca 60 000 kronor. I kostnaden ingår leverans, montering, bygg-, el- samt övriga arbeten och installationer. Effektförbrukning för fläkten är ca 30 kW.

Konstruktionsdata : Portbredd x porthöjd (m') 12 12—25 25 —42 Fläktar, 2 st. 900 1 000 1 400 Varvtal, r/min 1 430 I 450 970 Motorstorlek, kW 2x9 2x15 2x30 Luftflöde, m3 /s 2x9 2x15 2x30 Anläggningskostnad, totalt i I 000 kr.,

1973 års prisnivå 30—35 42—48 80—90

Dragskydd för verkstadsportar, modell: Davidson, Bofors

Ett annat alternativ av sluss som ger effektiv spärrverkan är att skärmarna vänds inåt lokalen. Luftspärren läggs i detta fall som en höghastighetsströmmande luftridå från portlinjens övre kant till galler- kanal i golv strax innanför portöppningen. Installationskostnaden för denna ridåport är av samma storleksordning som för den tidigare nämnda.

Behovet av luftridåslussar inom stålverken är relativt stort vid nuvarande undertrycksförhållanden inom byggnaderna. [genomsnitt kan bedömas att ca 15 portar per verk behöver installeras.

Investeringskostnad totalt för samtliga berörda verk blir ca 36 miljoner kronor.

Installation av tunnelslussar med dubbla dörrar torde ej uppgå till totalt sett lägre kostnader. Vid tunnelsluss sker dock ej någon nämnvärd kraftförbrukning. Nackdelen kan dock vara att de kräver ytterligare plats ut från byggnaden.

Det kan slutligen ifrågasättas om inte trafikportarna över huvud taget inom stålverken är onödigt stora. Frågan bör ses över.

Vidare förekommer ofta felaktiga dörrar och tillslutningsanordningar som öppnar och stänger för långsamt. Trafikerade portar bör således ej ha jalusier eller portblad. Istället bör vikportar installeras åtminstone vid all nyanläggning. Dessa öppnar och stänger på några sekunder medan de traditionella portarna fordrar betydligt längre tider.

Fordon som regelbundet trafikerar portar inom ett verk bör vara försett med anordning för radiomanöver av portarnas öppning och stängning. Genom sådana åtgärder kan öppningstiderna, och därmed driftstiderna, för ridåfläktama minskas betydligt. Kostnader för sådana åtgärder är dock ej beräknade i denna utredning.

Högvacuu mfi lter

Figur 15. Princip för

Vacuuma re t .. gg ga centralt stadsystem.

Stoftutlopp

6.5 Städning och renhållning medelst vakuumsystem

För samtliga ovan nämnda lokaler bör städning och renhållning ske med vakuumsystem. Manuell renhållning med kvast och skyffel bör undvikas då den ger upphov till en ofta kraftig uppvirvling av föroreningar i luften.

Med dagens skärpta krav på arbetsplatsens inre miljö uppstår ofta svåra städproblem — speciellt om man arbetar med dammande produkter. Här innebär installation av ett högvakuumsystem i industrilokalema en idealisk lösning av städproblemet.

Jämfört med varje annat städförfarande ger detta system många fördelar, bl. a.:

— Uppsuget material avlägsnas från den städade lokalen och utmatningen från centralaggregatet sker automatiskt under drift, — ingen återföring av luft från städaggregatet till lokalen. Detta sker ju vid mobila dammsugare och innebär att hälsofarligt damm återföres in i lokalen samt

— hög städkapacitet.

Vid större styckestorlekar, över 50—60 mm, är renhållningen dock nödvändig medelst skyffel och eventuell handplockning.

Vid städning av större hårdgjorda ytor sker lämpligen upptagning med mobil maskin'försedd med sugsystem och filter.

Ett vakuumsystem för städning bör vara stationärt på så sätt att aggregat med vakuumalstrare och avskiljare är placerat på en bestämd plats. Från aggregatet dras rörledningar ut över verket till fasta anslutningspunkter försedda med ventiler.

När städning skall ske ansluts slangen till närmaste ventil. Ventilerna bör vara relativt tätt placerade så att avsugningsslangarna ej blir för långa och därmed svårhanterliga. Slangdimension bör vara 45 50 mm, max. slanglängd 10 m, delad i två isärtagbara delar samt försedd med verktygsskaft. En annan använd Slangdimension är 05 75 mm. Denna slang blir dock tyngre och svårare att hantera. Dess längd bör begränsas till ca 5 m. Erforderligt fritt luftflöde vid dessa dimensioner är

— 43 50 mm 400 m3 fri luft/h — (p 75 mm 900 m3 fri luft/h

Verktygen kan vara två, ett planmunstycke för sugning av ytor och ett snett nära kvadratiskt munstycke för sugning av håligheter m.m. För sugning i skrymslen kan även spetsmunstycke användas och för uppsug- ning av större materialkvantiteter kan s. k. fluidiserat sugmunstycke vara lämpligt. Munstycksöppningen får ej vara större än slang- eller rördimen- sionen. Om så är fallet kan det insugna fastna.

Om vakuumsystemet skall vara användbart för städning erfordras en konstant maximal sugkraft eller undertryck i varje inkopplad anslutnings- punkt.

Är systemet för svagt dimensionerat så att sugkraften avtar när material sugs upp, eller från början är svag, blir användningen synnerligen meningslös för renhållningen. Systemet blir ej använt. Det finns i svensk industri i dag alltför många vakuumstädsystem som står oanvända beroende på att de är för svaga för den verksamhet som skall betjänas.

Systemets svaghet kan även bestå i att rör ej stoppar för det slitage som materialet förorsakar. Läckning uppstår då i slithål med försvagad sugeffekt i munstycket. Rörkrökar och avgreningar bör alltid vara förstärkta vid tyngre industrier. Svagheten kan också bero på att man valt en typ av vakuumalstrare där luftflödet sjunker för mycket när större materialmängder sugs in i munstycket. Rören lägger igen sig vid minskat luftflöde, sugeffekten försämras, den lätthanterligare metoden med kvast och skyffel kommer åter till användning.

Ett vakuumsystem bör vara så anordnat att det avskilda materialet samlas upp i behållare med relativt stor volym. Uppsamlingen kan ske direkt i en sådan behållare, som skiftas när den blir fylld. Anläggningen måste då stoppas. En annan metod är att utmatning av material sker automatiskt under anläggningens drift. Behållaren kan då skiftas utan att anläggningen stoppas.

Vakuumanläggningens aggregatstorlek bestäms av det min. luftflöde den konstant skall arbeta med i varje munstycke. Ett aggregat för 800 m3 /h (2 sugpunkter i samtidig inkoppling) blir dubbelt så stort som ett för 400 rn3 /h etc. Detta bör man ha klart för sig vid anskaffningen av städsystemet. Minsta vakuum i vakuumalstraren vid arbetande system med full effekt bör ej understiga 4 000 mm vp. Vid ett helt slutet system

bör det ej understiga 6 000 mm vp och helst uppgå till 8 000 mm Vp. Undertrycket vid stängt system är ett mått på den sugkraft som står till förfogande för att suga upp en ökande mängd föroreningar genom munstycket vid oförändrat luftflöde.

Filter och föravskiljare görs ofta för klena vid industriella städsystem. En plåttjocklek mindre än 6 mm vid fria plåtytor, i aggregatet, bör ej tillåtas vid nämnda undertryck.

När högvarvig vakuumalstrare av torr typ används skall denna ljudisoleras väl för att ej förorsaka ljudstörningar i omgivning eller lokaler. Vakuumalstrare av våt typ erfordrar ej sådan ljuddämpning men kräver vatteninstallation och uppställning på frostfri plats.

Rörsystem med en längsta utbredning av 200—250 meter kan användas vid en väl dimensionerad vakuumstädanläggning.

Vid stålverken fordras för renhållningen lämpligen 2—3 sådana städsystem med vardera ett fritt luftflöde på ca 900 m3 /h. Systemen installeras i beredningsavdelningar, sinterverk och ugnshallar, eventuellt också valsverk och övriga avdelningar.

Vakuumstädsystemen bör också utnyttjas för rensningar före repara- tioner av maskiner och utrustning som blivit försmutsad för att minska dammexponeringen för reparationspersonal. Rensugning i textila spärr- filter och andra avskiljare före underhåll och utbyten är också en lämplig användning.

Installation av ett system, inklusive normal utsträckning av rörnätet och inklusive alla tillbehör och arbeten betingar ett pris av ca 600 000 kronor.

För samtliga verk synes den totala investeringen i städsystem för verkslokalerna kunna uppgå till ca 50 miljoner kronor.

6.6 Städning, allmänt

Städning på arbetsplatser och inom ytterområdet bör utföras av specialutbildad personal och organiseras av underhållstjänsten inom verket. På detta sätt erhåller arbetet en annan status än det nu har. Dessutom kräver även detta arbete sin specialkunskap för att kunna bedrivas rationellt.

Städprogrammet kan också kopplas till rutinmässiga övervakningar av maskintillstånd och andra inspektioner och rapporteringar inom indu- strin.

Renhållningsarbetet har också en viktig funktion att fylla genom att undanröja risker för olycksfall som uppstår då föroreningar får ansamlas i alltför hög grad.

En centraliserad renhållningsaktivitet får naturligtvis ej gå ut på att driftspersonalens ansvar för iordninghållning inom verket eller avdel- ningen minskar eller helt upphör. Istället bör en intensifierad renhållning ge anledning till ökad intern ordning på en arbetsplats. Kostnaderna för dessa aktiviteter har ej beräknats.

7 Tilluft i ugnshallar och övriga större lokaler med partiella värrneöverskott

Luftunderskotten i alla större lokaler som ventileras konvektivt med taklanternin och obehandlad uteluft är som nämnts tidigare relativt stora. För att uppnå luftbalans i sådana lokaler, utan att de underkyls på vissa arbetsplatser, fordras tillsättning av behandlad ersättningsluft. Detta gäller naturligtvis endast under vintertid då inströmmande uteluft kan förorsaka olägenheter p. g. a. undertemperatur.

Inom verken finns betydliga värmekvantiteter från produktionen. En del av förlustvärmen kommer naturligtvis lokalerna till del i samband med tappningar, gjutningar, kylningar etc. Oftast är dock denna värme så lokaliserad att den till mycket liten del värmer lokalluften där dragbesvär och undertemperaturer är som störst. Den intensiva värmen ger en kraftig termik mot taket och transporteras ut.

Vid en upprustning av arbetsmiljön genom förbättrad luftkomfort kommer onekligen frågan om värmning av ersättningsluft in. Vidare måste beaktas att ersättningsluften tillförs i sådana flöden att de nuvarande obalanserna i stort sett elimineras.

Det partiella och punktvisa värmeöverskottet i lokalerna är i dag relativt litet tillvarataget och använt. Säg att ca 10 % av all tillgänglig värme för smältning och uppvärmning vore möjlig att ta tillvara genom värmeväxling. Detta skulle då kunna vara ca 2 milj. Gkal/år. Växling kan ske i rökgaser samt via kyltunnlar och svalbäddar för uppgjutet och värmt gods, möjligen också genom växling av värme från avgående ventilations- luft.

Ersättningsluftbehovet, som nu ej värms, kan i de aktuella verkens lokaler beräknas vara ca 50 miljoner m3 /h. Från arbetsmiljösynpunkt bör en värmning av ersättningsluften ske till i medeltal +150C. (Medeltempe- ratur —150C under 100 årsdygn.) Detta ger ett värmebehov av ca 900 000 Gkal/år, vilket motsvarar ca 90 000 ton olja/år. Vid ett oljepris av 200 kr/ton är således bränslekostnaden ca 18,0 miljoner kronor/år.

Ungefär hälften av det tillgängliga förlustvärmeinnehållet inom stål- verken skulle således räcka för värmning av all ersättningsluft som nu i stort sett är ouppvärmd när den tillförs lokalerna.

Investeringsbehovet för växling av denna luft kan i stort beräknas till 2,0—3,0 k.r/m3 luft, inklusive samtliga anläggnings- och installations— kostnader. Detta ger ett investeringsbehov av ca I 25 miljoner kronor. Vid 10 års avskrivningstid kan vid nuvarande bränslepriser årskostnaden räknas vara ca 15 miljoner kronor inklusive drifts- och underhållskostna- der.

Den beräknade ekonomiska vinsten av investeringen är således obetyd- lig även om den kommer att variera från fall till fall. Med eventuellt stigande bränslepriser borde tillvaratagandet av förlustvärme inom stål- industrin bli ytterligare mer intressant.

Den verkliga vinsten bör istället räknas i den förbättring av arbetsmiljö som erhålls. Genom att huvudparten av ersättningsluften blir tempererad så att dragolägenheterna från inströmmande okontrollerade kallufts-

massor elimineras torde också arbetsmiljön kunna bli märkbart bättre.

Innan växlingsanordningar installeras fordras dock först väl genomför- da undersökningar av lämplig metodik m. m. Vid sådana undersökningar kan det vara intressant att teknisk-ekonomiskt även låta pröva system där återluft filtreras i lämpliga filter. Det finns betydande utrymme för ett vidaretänkande beträffande t. ex. sådana filters rensnings- och utbytesmetodik.

8 Valsverk

Inom valsverken är föroreningsnivåerna förhållandevis låga och under relativt god kontroll. Stoftavgivning sker dock i många verk från valsstolar som ej är försedda med avsugning. Ferrostoft från varmvalsning och tråddragning förekommer liksom oljedimma från kalldragning eller valsning.

Från åmnesugnar kan gas avges till lokalen, men eventuella olägenheter från dessa relativt små läckage utgör ej något stort problem.

Vid valsstolsavsugning bör kåpor och infångningsmunstycken för rök och stoft inplaceras i eller vid valsstolarna. Större kåpningar tillåts i regel ej. Istället får lufthastigheterna i sugöppningarna ökas betydligt för att sugzonerna från öppningarna skall förlängas.

Anläggningsarbetena kan bli kostsamma om enda möjligheten för framdragning av avsugningskanalerna är att lägga dessa i golv fram till valsstolen. I vissa fall kan kanalerna förläggas i gånghöjd utan att detta hindrar travers- och materialföringen i lokalen.

Kostnaderna för förbättrad stoftavsugning kan beräknas vara i genom- snitt ca 400 000 kronor vid 18 valsverk.

Total investeringskostnad således ca 7,0 miljoner kronor. Ventilationen är oftast undertrycksventilation som uppstår genom termisk luftväxling via taklanterniner o. (1.

Följande balans kan råda iett götvalsverk:

Värmebalans Produktion 33 000 kg/h Oljeförbrukning 1 000 l/h Rökgastemperatur 700 (,C Rökgasvolym 15 Nm3 /1 olja Rökgasmängd vid 7000C 50 000 m3 /h Vid ovanstående produktion är oljeförbrukning per

ton valsade produkter 30,3 liter Tillförd värme i olja = 1 000 x 9,4 9 400 Meal/h m3 Avgiven värme i göt = 33,0 x 0,14 x 1 150 5 300 ” Avgiven värme i rökgaser = 1,0 x 15 x 1,3 x 0,24 x 700 3 270 Avgiven värme genom ugnstransmission 0,830 "

9 400 Mcal/h

Värmeavgivning till valsverkshall

Värme från göt under behandling i valsverk. Svalning från 1 lSOoC till 9000C (33,0 x 0,14 xl 150)— —(33,0 x 0,13 x 900) Värme genom ugnstransmission

Värme från motorer = 1 000 x 0.736 x 0,860

Värmeförluster

Utsugning vid valsstol Vattenkylning

Transmissionsförluster vid utetemp. av + 20 0

Värmeöverskott i lokal

vid utetemperatur av + 20 2 370

Tabell över värme och luftflöden i nockventilator

Värmeöver- Ute- Nock- Tryck Hastig- skott temp. temp. mm vp het C ”C m/sek

2 370 Meal/h +20 +35 0,99 2,6 1 830 10 +25 2,02 3,7 1 610 —20 +15 2,96 4,4

Lu ftbalans vid sommarventilation /+200 utetemperatur) Utsugning

Nockventilator fri area 62 m2 Punktutsugning vid valsstolar Punktutsugningar vid slipmaskiner Punktutsugningar vid gashyvling

Insläpp

Intagsspjäll samtliga öppna total area 3 st. jalusispjäll i slipavd. Öppningar till svalgård

Detta ger vid genomströmningshastighet 1,35 m/sek q =

Ventilation vid +00C utetemperatur Utsugning

Nockventilator fri area 19 m” Punktutsugningar totalt

Flöde m3 /h

575 000 61,5 245 000 18,4 156 000 10

575 000

40 000? öka,

36 000 696 000 m3 /h

120 mg 10 ,. 14

144 m2

696 000 m3 /h

245 000 121 000

366 000 mS/h

SOU 1975: 83 Insläpp Intagsspjäll nr 3, 4, 5, 17, 20 och 22 fri area 32 m2 Öppningar till svalgård 14

46 m2 Detta ger vid hastighet 2,20 m/sek q = 366 000 mS/h Ventilation vid —-20”C utetemperatur Utsugning Nockventilator fri area 10 m2 156 000 Punktutsugningar totalt 121 000

277 000 m3/h

Insläpp Intagsspjäll nr 3, 4 och 5 fri area 16 m2 Oppningar till svalgård 14

30 ut2 Detta ger vid hastighet 2,58 m/sek 279 000 m3 /h Förslag till åtgärder

]. Nockventilator regleras med motorstyrda spjäll enligt uppgjort schema, vilket innebär a) 5 spjäll alltid halvöppna i fast läge,

b) 9 dubbelspjäll anordnas med fjärreglering, c) övriga spjäll stänges helt.

2. Intagsspjäll regleras efter utetemperatur enligt uppgjort schema.

3. Vissa intagsspjäll som orsakar drag på personal bör omplaceras till högre höjd, för att därigenom minska dragkänslan. 4 st. ridåportar installeras.

4. Avsugningen från valsstolar, slipmaskiner och gashyvling ökas med 100 %.

Kostnadsöverslag Kronor Åtgärder för att minska drag enligt separat utredning 250 000 Okad utsugning av rök från arbetsoperationer enligt separat

kostnadsberäkning 35 0 000 Summa 600 000

För justeringar av valsverkens drag- och undertrycksproblem erfordras, enligt gjorda överslag för samtliga verk, ca 4,5 miljoner kronor.

9 Övriga anläggningar

9.1 Smedjor

Inom smidesavdelningarna är problemen i stort sett desamma som inom valsverken. Erforderligt investeringsbehov för arbetsmiljöåtgärder är ca 2,0 miljoner kronor.

9.2 Biproduktverk

Inom dessa verk sker hantering, krossning, sortering, separering, lagring, utlastning, transport m. m. Även om sedan länge dessa avdelningar varit försedda med luftavsugningssystem och avskiljare är dammhalterna relativt höga. Detta beror i huvudsak på spill från maskiner, otäta kåpningar o. d.

En sanering erfordras vid de biproduktverk som finns inom landet genom ökad inkåpning, förbättrad städning rn. m. Investeringskostnader- na för arbetsmiljösaneringen kan beräknas till ca 2,5 miljoner kronor.

10 Särskilda utrymmen

10.1 Personalutrymmen, allmänt

Inom vissa anläggningar är standarden, ändamålsenligheten och kom- forten i dessa utrymmen mycket undermålig. Luftstandard och tempera- tur bör här vara acceptabel för vila och avkoppling på raster och under överenskomna arbetspauser.

Inom vissa verk förekommer ett relativt stort behov av hörselvilrum och avkopplingsrum under pauser i produktionsarbetet.

Investeringsbehovet för utrymmen av detta slag medtas här p. g. a. att en viss del av komforten i dessa rum består ien bra ventilationsstandard med filtrerad luft.

Kostnaderna för upprustning av personalutrymmen, anskaffande av hörselvilrum, rasthytter rn. m. är förhållandevis stora i ett stålverk. Investeringskostnaden kan belöpa sig på mellan 20 000 och 100000 kronor per enhet eller upprustningsinsats. Antalet varierar mellan 5 till 30 st. enheter eller åtgärder. Medelkostnaden uppgår till säg 50000 kronor. Totala investeringsbehovet för personalutrymmen inom den berörda industrin kan då uppskattas till ca 13,5 miljoner kronor.

10.2 Manöverhytter

Manöverhytter förekommer på många ställen inom stålindustrin. På vissa manöverplatser är hytter ej uppsatta därför att önskemålen inte har väckts, man har accepterat miljön även om förorenings-, temperatur- och ljudbelastningen varit hög. På andra manöverplatser har däremot inte behovet av särskild hytt varit nödvändigt.

Vid ganska många arbetsplatser där manövrering sker och överblick skall finnas är befintliga hytter undermåliga. Framför allt gäller detta ljud- och luftkomforten. Travershytter har höga temporära belastningar av strålningsvärme och rök.

Medelinvesteringsbehovet per manöverhytt kan beräknas till ca 60 000 kronor. Detta inbegriper också att ett antal nya hytter måste anskaffasi framtiden eller bytas ut liksom att befintliga hytter måste utrustas med luftkonditionering. Totala behovet av nya och upprustade sådana hytter och skyddade manöverrum är ca 400 st.

Det totala investeringsbehovet för manöverhytter blir således ca 24,0 miljoner kronor.

11 Intransport av charge

Ljusbågsugnama chargeras vanligtvis manuellt, genom lucka för mindre beskickningar och med undansvängt lock för större satser. Även om ombyggnadsarbetena blir omfattande bör befintliga ugnar kunna byggas om i viss utsträckning till att chargeras med band för större satser, se tidigare figur 5. Denna är fritt avritad från en illustration till ett föredrag vid Staubmesse, Diisseldorf 1973, Kahnwald: ”Staub- und Gasanfall bei der Elektrostahlerzeugung und Möglichkeiten zur Emissionsverminderung durch geeignete Erfassungs— und Entstaubungssysteme.”

systeme.”

Förutsättningen är naturligtvis att vid t. ex. skrotchargering skrotet är klippt i så små stycken att detta tillåter transport på band. Övrigt styckeformat gods lämpar sig naturligtvis väl för denna typ av transport. Miljövinsten blir mindre rök ut i hallen vid chargering.

Kostnaderna för sådana ombyggnader vid befintliga ljusbågsugnar har ej beräknats. Metoden bör innebära en viss rationaliseringsvinst, åtminsto- ne efter vad en ej erfaren stålsmältare kan bedöma.

12 Sammanfattning

Saneringskostnadernas storlek inom befintliga verk och anläggningar ställer onekligen frågan på sin spets, beträffande det meningsfulla i sanering kontra nyanläggning. Detta gäller särskilt för de allra äldsta produktionsenheterna. Vid nybyggnation kan den totala miljöfrågan få en helt annan dimension än vad den hittills fått vid investeringar i produktionsenheter och lokaler.

Det bör kanske noteras att under de senaste åren har ett visst nytänkande kommit in vid verksplaneringen av nya projekt. Den största nyheten är därvid att arbetsmiljön även ekonomisk—investeringsmässigt fått komma i paritet med investeringen i den produktionstekniska utrustningen.

De frågor som bör studeras, både i befintliga och projekterade anläggningar, är dock många, bl. a. rationellare produktionsmetoder, även partiella sådana, tillvaratagande av förlustvärme till nyttigheter, bättre arbetsrutiner, renhållningsvänliga lokaler och funktionell infångning av föroreningar. Det finns således ett ganska omfångsrikt underlag för nytänkande, praktiska innovationer och meningsfulla forskningsinsatser.

Vid framtida projekteringar, byggande av lokaler, anskaffande av rationella produktionsenheter m. m. bör inte rökproblemet behöva vara kvar som belastning på arbetsmiljön. Inte heller höga partikelhalter från andra föroreningar, brist på tempererad ersättningsluft eller undermåliga personalutrymmen.

Bilaga 3 :2 Buller

Av ing. Hans Elvhammar

1 Förutsättningar för tekniska dämpningsinsatser

Vid dämpning av buller i arbetslokaler måste man ta hänsyn till att ljudet alstras både som luftljud och som stomljud.

Luftljud är ljud som strålar ut direkt från ljudkällan genom luften till omgivningen, t. ex. ljudet från ett tryckluftutsläpp.

Stomljud är ljud som primärt orsakas av vibrationer hos maskinytor eller byggnadsstomme, men av dessa utstrålas i form av luftljud till omgivningen. Vibrationerna kan orsakas av obalanskrafter i krossar, siktar etc. som föres över till maskinkåpor och byggnadsytor. Maskin- och byggnadsytornas rörelser försätter luftpartiklarna i svängningar, ger luftljud.

Byggnadsstomljudet från maskiner och anläggningar med begränsad omfattning kan ofta dämpas genom vibrationsisolering av maskinen, varvid överföringen av vibrationerna spärras. Inom stålindustrin har stomljudet stor betydelse för bullret på arbetsplatserna, men de anläggningar som orsakar vibrationerna har sådan storlek att vibrations- isolering ej är genomförbar. I sådana fall är separat fundamentering utan stum kontakt med byggnaden i övrigt en verksam metod att minska stomljudet.

Luftljudet utgör normalt det dominerande ljudproblemet och primärt insättes därför dämpningsåtgärderna för att eliminera detta. Som alltidi eliminationstekniska sammanhang kan man därvid gå fram på tre vägar:

— dämpa ljudkällan — avskärma ljudkällan eller exponerad person — minska ljudspridningen

Dämpning av ljudkällan

Då man talar om ljudkällor i industrisammanhang avses i allmänhet bullrande arbetsmaskiner. Detta är sällan överensstämmande med verklig- heten, enär man så gott som alltid har buller från

— produktionsmaskiner och -utrustning, — tillsats- och hjälputrustning för driften och materialhantering

Inom stålindustrin är materialhanteringen en ytterst besvärande ljudkälla inom vissa avdelningar, såsom valsverk, och fordrar därför särskild uppmärksamhet.

Dämpning av ljudkällan kan ge en radikal och genomgripande förbättring av bullerförhållandena i en lokal. Största förutsättningen för att åstadkomma detta råder givetvis vid nybyggande och nyinköp av utrustning. Det är viktigt att tillvarata de möjligheter som då erbjuds, bl.a. genom att vid upphandlingen ställa krav på högsta ljudnivåer. Emellertid kvarstår som en realitet att vi med dagens teknik inte kan uppfylla betingelserna för icke hörselskadligt buller (se nedan) på alla platser.

Avskärmning av ljudkällan

Genom fullständig eller delvis inkapsling av bullrande maskin eller utrustning kan bullerutstrålningen till arbetslokalen minskas. Även om man — för att tillåta t. ex. erforderligt materialflöde eller luftcirkulation för kylning måste acceptera tämligen ofullständig skärmning, kan god bullerdämpning ofta åstadkommas i vissa riktningar.

Inom vissa anläggningar t. ex. valsverk är det istället möjligt att placera personalen i hytter eller manöverrum, med mycket god ljudisolering hos väggar och fönster.

Minskning av ljudspridningen

Ljudet från en fritt uppställd bullerkälla utomhus utbreder sig i alla riktningar. Detta medför att ljudenergin sprids, varför ljudintensiteten avtar med ökande avstånd från ljudkällan. Inomhus däremot reflekteras ljudet mot hårda begränsningsytor, och väsentligt högre ljudnivåer erhålls.

Förses lokalytorna med ljudabsorberande beklädnader, dämpas ljudets utbredning och tystare förhållanden kan åstadkommas på något avstånd från bullerkällorna. Ljudabsorbenter, t. ex. i form av mineralullsbekläd- nader, är därigenom en förutsättning för goda ljudförhållanden i en industrihall. Ljudspridningen kan också hindras med fasta eller flyttbara skärmar placerade vid ljudkälla eller störd personal.

Sammanfattning

För att åstadkomma en avsevärd förbättring av bullerförhållandena inom en industrilokal erfordras att samtliga ovan nämnda dämpningsmetoder tillämpas. Icke minst viktigt att påpeka i sammanhanget är att bullret från olika bullerkällor adderas. Dämpas ljudet från en av flera någorlunda jämstarka källor ernås igen nämnvärd effekt på bullernivån i lokalen.

En totallösning kräver således insatser mot alla väsentliga bullerkällor och samtidigt spridningshindrande åtgärder.

2 Vidtagna bullerdämpningsåtgärder inom stålverken

En ytlig inventering av de bullerdämpningsåtgärder, som hittills genom- förts inom stålverken, ger vid handen att man praktiskt taget helt och hållet arbetat med uppsättning av ljudabsorberande beklädnader och med manöverhytter. Däremot synes det ha utförts ytterst få försök att dämpa bullrets alstring, i vissa fall har dock inbyggnadsåtgärder vidtagits.

Tillgänglig utländsk litteratur visar ej heller på att några mera ingående arbeten utförts på andra håll för att förbättra arbetsmiljön i bullerhän- seende inom stålverk.

Man torde således på goda grunder kunna fastslå att känd teknik för sekundära åtgärder är vad som hittills provats inom stålverken. Det är å andra sidan helt klart att man med konsekvent utnyttjande av erfarenhe- ter från andra branscher skulle kunna åstadkomma markanta förbättring- ar i många lokaler.

På det primära området, dvs. att eliminera ljudets alstring, är det också synnerligen angeläget att starta ett systematiskt arbete.

I det följande genomgås några av de vägar som synes kunna leda till att bullret vid källan reduceras.

3 Målsättning för bullerbekämpningsarbete inom stålindustrin

Den primära målsättningen för bullerbekämpningsinsatserna på stålin- dustrins arbetsplatser bör vara att bringa ned ljudnivån under hörselska- deriskgränsen, dvs. att ekvivalenta ljudnivån ej överskrider 85 dB(A). Denna målsättning kan icke uppfyllas överallt inom anläggningar uppbyggda med dagens teknik ens med mycket stora insatser av arbete och pengar. Å andra sidan är det möjligt att i vissa utrymmen nå en bättre standard med jämförelsevis enkla medel. En differentierad målsättning är således motiverad och önskvärd eftersom det är nödvän- digt att order och varningssignaler omedelbart uppfattas, liksom att' telefonsamtal kan genomföras på tillfredsställande sätt.

Följande riktvärden föreslås bli tillämpade vid dimensionering av efter- handsåtgärder i befintliga anläggningar:

Lokaltyp Max. ekviv.

ljudnivå

dB(A) Kompressorrum, hydraulikrum etc. (normalt obemannade utrymmen) 90 Produktionshall (allmännivå vid normal drift)3 85 Reparationsverkstad (allrnännivå vid normal verksamhet)” 80 Travershytt, körning under belastning 70 Truckhytt, fullvarvsköming 75 Manöverhytt, kontrollrum 60 Matrum 50

a Acceptabla nivåer på utsatta arbetsplatser måste bedömas m. h. t. verksamhet och möjliga åtgärder.

Angivna ljudnivåer avser ekvivalenta kontinuerliga ljudnivåerna inom resp. lokal, dvs. den adderade bullerbelastningen från maskiner, utrust- ning och materialhantering. För att uppfylla angivna värden är det i allmänhet nödvändigt att bullret från varaktiga bullerkällor, såsom ventilationsfläktar och kompressorer, dämpas ned under målsättningen.

Det är då möjligt att tillåta kortvariga bullertoppar att överskrida resp. målsättningsvärde utan att max. summaexponering av personalen över- skrides. Topparnas nivå bör dock begränsas till 120 dB(A).

Med dagens teknik torde det vara svårt att åstadkomma större förändring- ar i ljudnivån från maskiner och materialhantering än vad som krävs för att fylla den målsättning som angetts för befintliga anläggningar ovan. Det är därför sannolikt helt orealistiskt att ens som arbetshypotes tillämpa lägre nivå än 85 dB(A) för tunga avdelningar som elektrostål- och konverterverk eller valsverk.

Däremot finns det goda möjligheter att förbättra stom- och luftljuds- isoleringen till slutna lokaler med tyst verksamhet, vid om- eller

nybyggnad. Målsättningen i detta fall skulle därför kunna ha följande utformning:.

Lokaltyp Max. ekviv. ljudnivå dB(A)

Kompressorrum, hydraulikrum etc. (normalt obemannade utrymmen) 90 Produktionshallar, tung verksamhet (allmännivå vid normal drift)” 85 Manufakturverkstad (allmännivå vid normal drift)” 80 Reparationsverkstad 80 Travershytt, körning under belastning 60 Truckhytt, fullvarvsköming 70 Manöverhytt, kontrollrum 55 Matrum 40

Acceptabla ljudnivåer på utsatta arbetsplatser måste bedömas m. h. t. verksamhet och möjliga åtgärder.

4 Möjliga bullerdämpningsåtgärder

De synpunkter, som här lämnas på vilka vågar man bör gå in på för att uppnå en förbättrad bullerarbetsmiljö i stålverken, baseras på förutsätt- ningen att dagens teknik och utrustning inte kan förändras i väsentlig grad. Denna förutsättning begränsar givetvis i hög grad möjligheterna att utföra bullerdämpning vid källan, och medför att ovan skisserade inbyggnadsförfaranden och ljudspridningshindrande förändringar i bygg- naden också i fortsättningen kommer att vara av stor betydelse. Det är emellertid viktigt att ta till vara möjligheten att vid övergång från manuella till maskinella operationer både minska personalens vistelsetid i kraftigt buller och bygga in bullersamma maskindelar på sådant sätt att tillsyn och underhåll kan ske utan besvär, samtidigt som effektiv ljudminskning erhålles.

Med hänsyn till det ofullständiga mättekniska underlag som finns på bullersidan är det idag omöjligt att exakt fastställa i vilken omfattning dämpningsåtgärder måste vidtas, för att ovan nämnda målsättning skall kunna innehållas. De dominerande bullerkällorna ”maskerar” nämligen de något svagare, vilka då ej observeras i utgångsläget, även om de överskrider målsättningsvärdena. En "katalog” över nödvändiga insatser kan därför lämnas först efter ett närmare studium av aktuella anlägg- ningar och maskinkonstruktioner.

I det följande lämnas grova skisser till tänkbara åtgärder för att dämpa bullret på några avsnitt inom ståltillverkningen. Dessa lösningar är inte bearbetade m. h. t. andra krav, och omfattar sådana förslag som kan utvecklas dels vid nybyggande, dels vid efterhandsförbättringar.

E lektrougnar

De kraftigaste bullerkällorna inom stålverken torde vara elektrougnar (ljusbågsugnar). Dessa avger särskilt kraftigt buller vid inläggning av charge, då ljudnivåerna intill ugnen kan uppgå momentant till 105—] 10 dB(A) eller ca 120 dB vid låga frekvenser. Orsaken till bulleralstringen vid detta driftsfall torde delvis vara att växelspänningen i varje halvperiod passerar nollvärdet varvid ljusbågen slocknar och åter tänds. Därvid sker en explosionsartad jonisering av gaserna med åtföljande ljudalstring.

Försök har gjorts att blåsa in argongas genom kanaler i elektroderna varvid joniseringen underhålles även under spänningens nollvärde. Ljus- bågen slocknar således ej och inga språngartade förlopp uppträder. 3—5 dB sänkt ljudnivå har erhållits, vilket visar att metoden kan vara användbar.

Emellertid åstadkommes också ljud av de magnetostriktiva krafter1 som uppträder p. g. a. de mycket stora elektriska strömmarna i smältan. I de ”lugna” perioderna av smältningen innan ny charge inlägges uppgår ljudnivån till ca 100 dB(A). Det är därför nödvändigt att finna metoder att dämpa även detta.

Magnetiska växelkrafter som orsakar vibrationer (stomlj ud) i smälta och ugnskonstruktioner.

Mindre förbättringar torde kunna åstadkommas om öppningarna på ugnen kan förses med ljudfällor eller tätas bättre (ljudfällor vid avgaskanal och elektrodgenomföringar i lock, tätningar vid slagg- och inmatningsöppning). Det är måhända icke helt orealistiskt att tänka sig ett avstrålningshindrande skal utanpå ugnens mantelytor, dvs. ett relativt tunnväggigt skal fäst med stag till ugnshöljet. Om mellanrummet ventileras bör även strålningsvärmet från ugnen reduceras.

Ett problem kan vara att få dämpeffekten tillräckligt stor vid mycket låga frekvenser, som nu ger störningar som uppfattas direkt i bröstkorgen (pumpeffekt).

Kaldougnar

Vid kaldougnarna uppgår ljudnivåerna till ca 100 dB(A). Möjligheterna att påverka ljudalstringen i processen torde vara små. Dock förekommer fläktar som starkt bidrar till bullret. Dessa bör kunna dämpas på traditionellt sätt, se nedan.

En starkt bidragande orsak till ugnarnas ljudavgivning och vibrationer är den ojämna anliggningen mellan stödrullar och rullbana, bl. a. orsakade av stänk från smältan. Kontinuerlig ”svarvning” eller slipning av anliggningsytorna torde vara möjlig att anordna.

För att komma tillrätta med störningarna till kaldougnarnas omgiv- ning torde det emellertid vara nödvändigt att utföra avskärmningar, främst av avgasutloppet.

Varmgropsugnar, grovverksugnar etc.

Ljudalstringen från oljeeldade ugnar härrör från förbränningsljud som läcker ut genom öppningar, samt fläktar och oljepumpar. Ljudnivåer 90—95 dB(A).

Ljudläckaget kan minskas om öppningarnas storlek kan begränsas och om avskärmningar eller ljudfällor anordnas. Ytterligare förbättring erhålles med isolering med mineralull och plåt av kanaler och andra ljudstrålande ytor.

Sannolikt kan förbränningsljudet regleras inom vissa gränser genom justering av brännare och lufttillförsel.

Glödgningsugnar

Huvuddelen av bullerproblemen föreligger under kylningsfasen då krafti- ga fläktar blåser luft genom bandrullama (ljudnivå 90—95 dB(A)) i närheten av ugnarna. Under ugnsfasen ger skyddsgasfläkten något lägre buller. Principiellt finns två lösningsmetoder: att välja bättre utformade, långsamgående och därmed tystare fläktar eller att förse befintliga fläktar med ljudfällor. I praktiken kan det senare fordra mycket stora ombyggnader, och en kombinationslösning är sannolikt lämpligast.

Valss talar

Bullret från valsstolarna härrör främst från drivaggregat (se nedan) och stomljudsutstrålning. Det enda realistiska'sättet. att dämpa detta torde vara inbyggnader.

I kallvalsverk för tunnplåt förekommer mycket hanteringsbuller (fladdrande plåt, slag i plåtytor etc.). Här skulle ledvalsar (stöd), beläggning med slittåliga, elastiska material på slagytor osv. kunna användas för att minska bullret. Olika valsverksfabrikat kräver sina speciella lösningar.

Varmsa'gar

Ljudnivån vid kapning av profiler m. m. är mycket hög, ca 100 dB(A). Ljudalstringen sker både från Sågklingan, sågkonstruktionen och från profiler.

Sågklingan kan dämpas genom inspänning mellan klämrondeller med största möjliga diameter, och även sågmaskinens ytor bör kunna dämpas med uppstyvningar, påläggning av dämpmassa etc. Utstrålningen från sågstället minskas lämpligen med inbyggnad eller skärmar.

Dämpning av profilen kräver exempelvis effektiv fastspänning av denna i flera punkter vid sågningen.

Ämnesslipmaskiner

Ljudalstringen kommer såväl från sliphuvudet som från ämnet (stom- ljud). Inbyggnad av sliphuvudet med ljuddämpade öppningar för ämnet bör vara fullt genomförbart. Därjämte krävs en mycket stabil infästning av ämnet för att minska stomljudsutstrålningen.

Den till numerären helt dominerande och till styrkan ofta mest besvärande bullerkällan på arbetsplatserna är olika typer av fläktar. De används för en rad skilda ändamål: för lokalventilation, processventila- tion och kylning, förbränningsluft- och rökgastransport etc.

Det av fläktarna själva alstrade bullret kan dämpas med standard- metoder: ljudfällor inkopplas i till- och frånluftskanaler, flåkthuset isoleras eller inbygges. Ljudalstringen är emellertid beroende av de luftmängder och det tryck fläkten skall leverera och dessa skall således begränsas i möjligaste mån. Fläktar med god aerodynamisk utformning ger mindre buller.

Med hänsyn till de många användningsområdena för fläktar måste dämpningsmetoderna anpassas till behovet och förutsättningarna i varje enskilt fall.

Det bör också påpekas att det är ganska stora skillnader mellan ljudalstringen från olika fläkttyper och fläktfabrikat.

Elmo torer

Även elmotorer är vanliga bullerkällor i lokalerna. Luftkylda stora elmotorer avger ett avsevärt buller, ofta 90—100 dB(A), medan vatten- kylda normalt är väsentligt tystare. Ljuddämpning kräver i första hand att fläktljudet minskas. Ibland kan tystare fläkthjul erhållas från fabrikanten, annars måste motorn byggas in och förses med ljudfällor.

Kuggväxlar

Tystare kuggväxlar kräver större precision i tillverkningen, vilket det i sista hand är en ekonomisk fråga att åstadkomma.

På befintliga växlar — antingen de är bullersamma från tillverkningen eller de är slitna -— kan principiellt företas avstrålningsminskande åtgärder på höljet som minskar bullret till omgivningen; beläggning med dämp- massekonstruktion eller skalkonstruktion på stag. Kylproblemen måste giveth beaktas.

Luftbla'sning, pneumatik

Utsläpp från pneumatikventiler förekommer och ger upphov till ”buller- stötar”. Dessa kan normalt dämpas med hjälp av standardljuddämpare, som monteras på ventilerna.

Värre problem utgör luftblåsning för kylningsändamål, t. ex. skänkkyl- ning (då luftstrålen ibland används för att splittra en vattenstråle för att ge förhöjd kyleffekt).

Minskad ljudalstring kan nås med lägre lufthastighet, gynnsamt utformat munstycke (ev. med ljuddämpare) eller flera mindre mun- stycken. Oförändrad kylluftsmängd kräver större munstycksarea om lufthastigheten minskas.

Pumpar

Pumpar för oljebrännare och för vätskor, som t. ex. vid betningslinjer, ger lokalt höga ljudnivåer. Att minska bulleralstringen är ofta en fråga om att välja pumptyp eller att byta pumphjul, så att lämpliga driftsförhållanden åstadkommes.

Som efterhandsåtgärd kommer i första hand isolering eller inbyggnad av pumphuset ifråga, varvid ev. elmotorn också får beaktas.

Skro ttuggar

Vid de skrottuggar som användes för att skära upp de avskurna kantremsorna vid bandstålslinjer uppstår mycket störande buller i tuggen och då bitarna faller ned i uppsamlingslådan.

Bullerminskning kan erhållas genom inbyggnad avtuggen, vilket har genomförts i några stålverk.

Skärtrissa

Ka ntremsa

Skärhiul

Skären hos tuggarna är normalt raka och klipper av plåtremsan momentant. En avsevärd minskning av ljudalstringen kan nås om klippningen kan ske successivt, exempelvis med snedställda skär. Genom att välja en stor diameter hos hjulen, på vilka skären monteras, kan tiden för klipparbetet förlängas, se figur 1.

Hydraulik

Vid hydraulanläggningar uppstår buller från både pumpaggregaten, led- ningar och ventiler. Genom att förlägga pumpar och oljetankar i separat utrymme erhålles i allmänhet tillräcklig förbättring. Alternativt måste pump och tank byggas in, varvid ev. vatten- eller fläktkylning (med ljudfällor) av hydrauloljan måste anordnas.

Vattensprutning

Vattensprutning med högt tryck användes bl. a. för att avlägsna slagg vid valsning och för slaggranulering vid masugnar. Högfrekvent buller om ca 100 dB(A) åstadkommes.

Figur 1 . Exempel på utformning av skrot- tugg.

Figur 2. Exempel på utformning av rull- bana.

I första hand är det önskvärt att byta metod, iandra hand att minska vattnets hastighet. Med ljudabsorberande avskärmning kan bullrets spridning minskas.

Hanteringsbuller är mycket ofta förekommande, men skiljer sig kraftigt i karaktär beroende på anläggningarnas utformning. Här ges några exem— pel.

Rullbanor

På grund av att plåten eller profilen, som valsas eller transporteras, kommer att slå mot rullarna alstras kraftigt ljud. Ljudet utstrålas troligen främst från plåten eller profilen, men genom att förse rullarna med ett (värmebeständigt) gummiskikt och utanpå detta ett slitskikt av stål borde ”slaget” kunna dämpas — liksom därmed ljudalstringen.

Ett annat alternativ visas i figur 2. Här förutsättes byglarna pressa plåten mot rullarna så att slagen reduceras.

, Stabilt infästa, fjädrande byglar

Plåt

Transportrullar

Pla'tvändare

I plåtvändare faller ofta plåtarna en avsevärd sträcka från upprest läge innan de tas emot av ”uppfångargafflar” som lägger ned plåtarna. Ljudavgivningen blir vid fallet mycket kraftig, och plåten bör givetvis helst styras.

Andra vändningsprinciper kan tänkas, se figurerna 3a och b. Med magnet eller sugfötter som fasthållande element kan tyst vändning åstadkommas enligt figur 3b.

Plåt Vändgafflar

Acne e-e»eo-e—e-—e—e»eå ,..., e—e-e-e—e—e ene-e— x 9 o—

FigurSa

Plåt Elektromagnet

& e—e--e»e—e--e—e-e—e -GL e-e

Figur3b

Staplingsficka

Plåtarna från svalbädden matas via stödgafflar ut över en staplingsficka, varefter gafflarna drages undan och plåten faller ned i fickan. Mycket kraftiga ljudstörningar erhålles. Exempel på tänkbara tystare staplingsmetoder. a. Plåten från svalbädden sänkes till rätt läge i staplingsfickan, varefter den skjutes över till stapeln, se figur 4a. b. Plåtarna i fickan hålles i rätt nivå i förhållande till plåten på svalbädden, t. ex. med hydraullyftbord, se figur 4b.

Figur 3. Exempel på utformning av plåt- vändare.

Figur 4. Exempel på utformning av stap- lingsficka.

SOU 1975: 83 Plåt Höj- och sänkbar stödgaffel %- o—e 'ere 11 | =; I 9" '9 ' ***? m | & äl & - e -e—- e 0 |" :> ei 'I ===—..::: ' Figur 4 a Plåt Höj- och sänkbart nytbord & —9— —9' - 9 ”9 ':=:_—:_—_—_-_—_-. Figur 4 b

Fall i fack

Profiler som faller i uppsamlingsfack ger bullerproblem liknande de nyss genomgångna. Också här kan man tänka sig att lösa problemet med hydraullyftbord, men en enklare lösning som används på en del håll är att profilerna får falla ned på kedjor som från början hålles spända men som slackas efter hand som gods matas på. Fallhöjden hålles således låg och relativt konstant.

Slag och gnissel på svalbädden

I allmänhet förflyttas godset i sidled på svalbäddarna med hjälp av medbringarklackar som rör sig fram och åter, varvid de fälls ned och slår upp med kraftiga slag. Konstruktionen bör kunna ändras så att fällrörelsen inte sker så snabbt.

Då det varma godset glider på gejdrama i banan uppstår stundtals kraftiga skrik- eller gnisselljud. Dessa kan möjligen reduceras med något smörjmedel eller beklädnad av gejdrama med material som har låg friktion.

Av punkterna 4.1—4.3 ovan framgår att det finns många besvärande bullerkällor inom stålindustrin. I många fall är det dock möjligt att ange lösningar på problemen, lösningar som är relativt säkra och enkla att genomföra — var och en för sig. Gäller det exempelvis en hel ventilationsanläggning kan däremot införande av ljuddämpning innebära att en stor del av kanalsystemet måste rivas ned och ändras, då de ursprungliga kanaldragningarna ej tillåter detaljändringar.

I många andra fall verkar det uppenbart att känd teknik kan användas för att lösa problemen, men anpassningen till stålindustrins speciella krav saknas.

Slutligen, i vissa fall saknas de nödvändiga kunskaperna för att analysera och lösa problemen.

Då arbetet att förbättra bullerarbetsmiljön inom stålindustrin skall intensifieras, syns det alltså vara riktigt att man startar med att åtgärda problem för vilka lösningar finns.

Parallellt bör igångsättas en verksamhet som syftar till att framtaga genomarbetade lösningar på stålindustriproblem, som i huvudsak kan bearbetas med känd teknik. Detta arbete bör bedrivas såväl i anslutning till stålverk i drift som sådant under projektering.

5 Forskning och utveckling

Av vad som sagts ovan framgår att man måhända något förvånande — bör kunna komma långt i bullerbekämpningen genom att tillämpa dagens teknik.

Givetvis finns det dock många områden där behov av forskning och utveckling föreligger. Det gäller främst bullret från elektrougnar, som är ytterst besvärande.

För att effektivera bullerbekämpningsarbetet inom stålindustrin krävs emellertid främst en verksamhet som syftar till att föra ut kunskaperna om hur man med känd teknik direkt kan utföra meningsfull ljuddämpning. Vidare måste arbetet forceras att taga fram prototyplös- ningar för produktions-, betjänings- och tillsynsvänliga konstruktioner för bullerdämpning av rullbanor, plåtvändare, skrottuggar etc.

Den önskvärda FoU-verksamheten kan således skisseras som följer.

Direktdtgärder för förbättring av bullerarbetsmiljön

Denna verksamhet skulle omfatta en centralt distribuerad utbildning och rådgivning för personal inom stålverken (t. ex. anläggnings-, produktions- och skyddstekniker) som arbetar med miljöfrågor. Helst bör också visst praktiskt arbete förekomma, uppföljning av åtgärder inom ett eller flera företag e. d.

För arbetet engageras personal med ej alltför elementära kunskaper i bullerbekämpning och med praktisk erfarenhet.

Utveckling av pro totyplösningar

Utveckling av prototyper till praktiskt genomarbetade konstruktioner för att lösa speciella stålverksbullerproblem förläggs lämpligen till referens- industrier, där samrådsgrupper (allsidigt sammansatta sådana) inrättas för att hantera alla typer av frågor som uppkommer vid framtagningen av de nya konstruktionerna. Hänsyn måste bl. a. tas till synpunkter på miljö, betjäning, produktion, konstruktiv utformning, tillverkning och kostna- der.

Till grupperna knyts centralt engagerad, kvalificerad personal för akustisk rådgivning och bevakning. Det enskilda projektet tänkes bli styrt av personal på det lokala planet (på verket) i högre grad än i nuvarande ”arbetsgruppsprojekt” inom andra branscher. Motivet för detta är storleken och svårigheten i de problemkomplex som skall lösas. Det krävs därför också referensföretag som kan avsätta personaltid och ekonomiska medel i sådan omfattning att arbetet kan bedrivas effektivt.

Med fördel bör projekten kunna bedrivas med samma centralt engagerade personal.

Forskningsbetonade projekt

Exempel på projekt där metodbyte eller andra mera grundläggande förändringar måste utnyttjas för bullersänkning är elektrougnar, varmså- gar och syrgashyvling.

Arbete med sådana uppgifter har mera forskningskaraktär, och kan utlåggas på därför lämpade institutioner eller företag.

Bilaga 33 Klimat

Av professor Ulf Åberg

Innehåll Inledning ........................... 204 ] Klimatets påverkan på människan ............. 205 2 Principiella lösningsvägar ................. 203 2.1 Teknologi ........................ 209 2.2 Lokalplanläggning och lay-out ............... 210 2.3 Hjälpmedel och tillsatsaggregat .............. 210 2.4 Arbetsmetoder ...................... 21 1 2.5 Arbetsorganisation .................... 211 2.6 Personlig skyddsutrustning ................ 212 2.7 Övrigt .......................... 212 3 Organisation för forskning och utveckling ......... 212 3.1 Organisationsskiss .................... 212 3.2 Information ....................... 214 3.3 Organisationsansatser .................. 215 4 Några exempel på konkreta åtgärder för att förbättra arbets-

miljön i klimatiskt hänseende ............... 215 4.1 Strålningsvärme ..................... 216 4.2 Lufttemperatur ..................... 217 4.3 Fysisk arbetsbelastning .................. 217 4.4 Möjligheterna att åstadkomma förbättringar ........ 218 5 Litteratur ........................ 218

Inledning

I LO-enkäten av år 1968 angående LO-medlemmarnas subjektiva uppfatt- ning om arbetsplatsens hälsorisker erhölls följande bedömning av arbetsmiljön bland Svenska Metallarbetareförbundets medlemmar:

Miljöproblem Procent med besvär

Buller 62 Belastningar 53 Drag 42 Temperatur 32

Värmestrålning

En under år 1973 företagen enkätundersökning inom stålindustrin med totalt över tusen medverkande gav till resultat att de arbetshygienis- ka miljöfaktorema gav anledning till klagomål i 94 % av svaren, 27 % av de svarande hade klagomål på ”ergonomiska faktorer”, dvs. i huvudsak statisk och dynamisk arbetstyngd, arbetsställningar osv., medan 18 % påpekade det psykiskt påfrestande i arbetssituationen.

Av undersökningen framkom också, att buller ansågs som den vanligast förekommande miljöbelastning'en och att temperatur, luftföroreningar samt drag inte kommer långt därefter i minuspoäng. Besvär anförs också härrörande från dålig belysning och vibrationer. Dessa är dock betydligt mera sällan förekommande.

De olika avdelningarna inom stålindustrin drabbas något olika av de skilda miljöfaktorerna. Sålunda är klimatproblemen mest uttalade i stålverken, medan de ergonomiska problemen har en något större andeli valsverken. Luftföroreningar uppvisar ungefär samma bild som klimatet. Den psykiska belastningen är störst i valsverken.

I en undersökning vid fyra elektrostålverk, utförd av Arbetsmiljölabo- ratoriet, sattes värmebelastningen främst av de miljöbelastande faktorer- na. Andra negativa faktorer var buller, damm och rök, drag samt skiftgångenf

Enligt lönestatistiken 1969 var antalet vuxna manliga arbetare inom stålverken följande:

Metallurgiska avdelningar 5 710 Gjuterier ] 530 Varmvalsverk 2 560 Smidesavdelningar 5 900

Enligt specialstatistik från 1972 hade dessa siffror ändrats till:

Metallurgiska avdelningar 4 310 Gjuterier 1 450 Varmvalsverk ;

8 20 Smidesavdelningar 0

Detta motsvarar en minskning på drygt 10 %, varav den största delen faller på de metallurgiska avdelningarna.

Stålverken och valsverken sysselsätter således en stor del av de anställda inom stålindustrin. Miljöproblemen är också mest framträdande på dessa arbetsplatser.

Inom den metallurgiska sektorn är något mer än hälften av personalen sysselsatt vid martinverk och elektrostålverk.

En reflexion skall göras i fråga om olika sätt att konstatera brister i arbetsmiljön. Om man går ut med en rundfråga om hur olika miljöfakto- rer uppfattas subjektivt får man sannolikt den typ av resultat som angivits ovan. Med hjälp av personliga intervjuer detaljeras denna bild på ett påtagligt sätt. Man kan emellertid göra en rundfråga på så sätt att man begär ett omdöme om enskilda arbetsplatser eller t. o. m. enskilda arbetsmoment. På det sättet får man en indikation som i hög grad hänför sig till individen. Det visar sig då, att ”dåliga” arbetsplatser är en produkt av många miljöfaktorer i samverkan, oftast på ett mycket varierande sätt.

Detta innebär intet ställningstagande till om den ena eller andra undersökningsmetoden är bättre eller sämre än någon annan. Tvärtom kan man säga att de olika tillvägagångssätten, som har olika syften, kompletterar varandra. Men för det konstruktiva arbetet att förbättra arbetsplatserna ger det en klar indikation på att man inte får se arbetsmiljöarbetet som en sorts bruttoprodukt av en serie miljöfaktorer som buller, damm m. m., utan att man som en väsentlig utgångspunkt bör ha den individuella arbetsplatsen som helhetsupplevelse. Det före- faller t. o. m. troligt, att man med utgångspunkt i enskilda arbetsplatser eller möjligen typarbetsplatser kan komma fram till snabbare och billigare lösningar på arbetsmiljöproblemen i stort.

l Klimatets påverkan på människan

I kontorslokaler, lätt industri och i viss mån även i medeltung verkstadsindustri kan man jämförelsevis lätt föreskriva en god arbetsmiljö med avseende på lufttemperatur och övriga klimatfaktorer. Inom stålindustrin, sådan den tekniska processen är utformad idag, är detta inte möjligt. Huvudorsaken härtill är givetvis att stålframställnings- och stålbearbetningsprocessen medför starkt koncentrerade mängder av hett eller varmt järn med mycket stort värmeinnehåll. Som följd därav får man dels en direkt påverkan på omgivningen, framförallt genom strålning, dels en indirekt påverkan genom av värmen orsakade spontana luftrörelser samt av den tillförda ventilationsluften. En ytterligare påverkan får man genom kravet på stora passager ut till det fria, varvid ett besvärande drag uppstår.

En människa i arbete påverkas av klimatfaktorerna på ett mycket komplicerat sätt. För att man skall kunna genomföra en diskussion om vilka åtgärder som behövs och på vilka punkter dessa åtgärder bör sättas in är det nödvändigt att ganska utförligt uppehålla sig vid arten av denna påverkan.

Det första kravet på arbetsklimatet är att kroppens Värmebalans skall kunna uppehållas, dvs. i alla för stålindustrin gällande praktiska fall skall kroppstemperaturen inte stiga. (Kortvarigt kan en mindre stegring av kroppstemperaturen dock tillåtas.)

Den tillförda effekten i människokroppen, dvs. den som strävar att höja kroppstemperaturen, består i första hand av kroppens egen värmealstring på grund av arbete. Den betecknas vanligen med M (metabolism).

Följande exempel ger effektutvecklingen (värmeproduktionen) vid några typer av arbete:

R_—

Arbetstyp Värmeproduktion (watt)

Grundomsättning (liggande vila) 85 Stillasittande 1 10 Sittande rörligt 150 Stående, statiskt 200 Stående, rörligt 300 Rörligt 400 Rörligt, tungt 500 och över

Värdena avser en människa med en kroppsvikt på ca 70 kg och är givetvis ungefärliga.

Den direkta värmeöverföringen mellan luften och huden benämns värmekonvektion (betecknas vanligen C). Den kan antingen tillföra kroppen värme eller avkyla kroppen, beroende på om lufttemperaturen är högre eller lägre än hudtemperaturen. Konvektionen beror förutom av temperaturskillnaden även av lufthastigheten. Överslagsvis kan man räkna med följande värmeöverföring för olika lufthastigheter:

Luft/hastighet Värmeöverföring (cm/sek) (watt/”C temp.skillnad) 15 8 25 10 50 14

100 20 150 25 200 28

Strålningen beror även på skillnaden itemperatur mellan kroppen och den strålande ytan. Om omgivningens ytor är kallare än kroppen, går strålningsvärme från kroppen, oavsett lufttemperaturen, och detta kan uppfattas som drag. Om man befinner sig i ett rum där väggarna harjämn temperatur, blir strålningseffekten till eller från kroppen ungefär 9 watt/DC temperaturskillnad mellan kroppen och väggarna.

Vanligen har man koncentrerade strålningskällor, t. ex. strålnmgen från en ugnsöppning eller från varma kokiller eller göt. Såväl mätningar som teoretiska beräkningar av värmeöverföringen är mycket komplice-

rade. Tämligen omfattande beräkningar har gjorts av Jan Brännström av aktuella strålningsfall vid stålverk. Ur dessa beräkningar kan tas följande exempel:

,_________———

Situation Upptagen strålningseffekt (watt)

___—'# Framför stor varm yta, IOOOC 210

Framför stor varm yta, 2000C 740 D: 0 men med skärm mellan vägg och person 15 Slaggrensning i gjuteri 1 000 Vistelse i bastu, SODC väggtemp. 600

Svettning innebär alltid en avkylning av kroppen. Den maximalt möjliga avkylningen från en våt hudyta (dvs. det förhållandet att all svett avdunstar) beror på luftfuktighet, lufthastighet och lufttemperatur. För exempelvis 40 % relativ luftfuktighet och 2OOC lufttemperatur fås maximal avkylningseffekt vid olika lufthastigheter enligt följande:

___—____——_—_

Lufthastighet Avkylnings- (cm/sek) effekt (watt) ___—________— 15 200 25 25 0 50 400 100 600 200 900

Svettningen är den avkylningsreserv som människokroppen har för att hålla kroppstemperaturen konstant. Om värmetillförseln är så hög, att ovan angivna maxirnivärden för möjlig svettavgivning inte räcker till, kommer kroppstemperaturen att stiga. Därvid gäller, att en grads höjning av kroppstemperaturen motsvarar en värmetillförsel av 70 Wh. En liter avgiven svett motsvarar en kylenergi av 0,6—0,7 kWh, om allting avdunstar.

Människans reglering av värmebalansen åtföljes av en rad fysiologiska företeelser, av vilka en förhöjning av pulsen är den mest påtagliga. Värmebelastning kan åstadkomma flera tiotals procents höjning av pulsfrekvensen i förhållande till samma arbete utfört vid normala klimatförhållanden. Det utgör därmed en riskfaktor för cirkulations- organen, som man måste ta hänsyn till vid bedömning av arbetsmiljön.

Av det föregående framgår bl. a. att en ökad lufthastighet minskar värmebelastningen (om den är lägre än hudtemperaturen) genom att svettningen underlättas och konvektionen ökar. För att inte känsla av drag skall uppstå måste emellertid luften ha en viss övertemperatur. Särskilt med hänsyn till dragpåverkan kan det t. o. m. uppstå situationer, där det drar påtagligt och obehagligt, men där en minskning av luftströmmens hastighet skulle medföra termisk överbelastning.

Sammanfattningsvis kan man således säga, att klimatbelastningen är en funktion av lufttemperatur, luftfuktighet, värmestrålning (mått som s. k. globtemperatur) samt fysiologisk arbetstyngd. Därtill kommer, att man som regel även vistas i olika klimat under arbetsdagens lopp.

Man har givetvis försökt att fastställa olika komfortkriterier, vilka då på ett eller annat sätt summerar ovanstående faktorer. Ett samlat mått på klimatet, som vunnit en viss användning, är den s. k. ”korrigerade effektiva temperaturen” (CET), som erhålles ur faktorerna lufttempera- tur, globtemperatur, lufthastighet och luftfuktighet. Vid ett bestämt CET-värde, vilket sjunker vid stigande arbetstyngd, kan inte kroppstem- peraturen hållas konstant, utan börjar stiga. Detta värde kan tas som en riskgräns som inte bör överstigas. Emellertid är man framförallt intres- serad av kriterier, som ligger avsevärt under den direkta riskgränsen, och där är CET av mindre hjälp. Ett annat, likartat mått är den s. k. WBGT-indexen, som anger olika kombinationer av våt, torr och globtemperatur.

Ett annat mått på klimatbelastning är det s. k. värmestressindex (HSI), som anger förhållandet i procent mellan den svettningseffekt, som krävs för att uppehålla värmebalansen och den maximalt möjliga avkylande svettningseffekten, som är möjlig under rådande klimatförhållanden. Om den avkylande svettningseffekt som krävs är större än den möjliga, erhålles en ”tillåten exponeringstid”, vilket är den tid det tar för

kroppstemperaturen att stiga IOC. HSI graderas i procent, och på olika delar av HSI-skalan har man erfarenhet av hur belastningen uppfattas och upplevs av människor. HSI-skalan har även den fördelen att man direkt kan avläsa effekten av en förbättring, t. ex. skärmning mot strålning.

Åtgärdernas natur blir självfallet beroende på vart på behovs— eller komfortskalan man önskar komma. Detta gäller också kostnaderna för åtgärderna. Det ovan anförda vill bl. a. visa att klimatkomfort, även om den kan uttryckas i ett enda talvärde, alltid uppnås genom kombination av ett stort antal faktorer, som är inbördes beroende av varandra. Häri skiljer sig klimatfrågorna markant från t. ex. buller- och belysningsproble- matiken.

2 Principiella lösningsvägar

Arbetsmiljön kan förbättras med många sinsemellan helt olikartade åtgärder. Inom många industrier är möjligheterna stora att med lokala, till arbetsplatsen begränsade åtgärder åstadkomma goda effekter på arbetsmiljön. Åtgärderna blir därmed relativt snabbt genomförbara och håller sig också inom måttliga kostnadsramar. Processindustrier är i det fallet avsevärt sämre lottade, och för metallurgiska processer tillkommer den stora komplexiteten framförallt i smältningsförfarandet och den därvid använda maskinutrustningen. Denna binder mycket starkt arbets- förhållandena och medför att radikala förändringar i regel kan åstad-

kommas endast i samband med nybyggnad eller stora ombyggnader.

Å andra sidan kan anföras, att stålindustrins arbeten kännetecknas av en stor frihet och rörlighet inom arbetsuppgiftens ram, vilket ger stort spelrum för lösningar av skilda slag.

Åtgärder för förbättring av arbetsmiljön kan principiellt vara inriktade på förändringar inom följande områden:

Teknologi, häri inbegripet ökad mekanisering eller automatisering. Lokalplanläggning och layout. Hjälpmedel och tillsatsaggregat.

Arbetsmetoder.

— Arbetsorganisation, inbegripet pauser m. m. Personlig skyddsutrustning.

— övrigt (material, hygien m. m.).

Det torde vara omöjligt att annat än i undantagsfall kräva övergång till en annan teknologi enbart med hänsyn till dess positiva inverkan på arbetsmiljön. Vad man däremot kan kräva och även med bestämdhet bör kräva är att man vid beslut om nyanskaffningar eller större kapitalinvesteringar tar med arbetsmiljösituationen som likvärdig del. En förutsättning för att detta ska vara möjligt är att man sätter upp specificerade krav på arbetsmiljön. Från dessa krav kan man sedan arbeta sig fram till bedömningar om teknologin som sådan och också ange vilka förbättringar och kringomständigheter som krävs för att fylla kraven. Genomarbetade metoder för att genomföra en sådan procedur har tidigare inte funnits tillgängliga men har nu börjat komma fram.

I allmänhet kan man konstatera, att mekanisering innebär en förbätt- ring i arbetsmiljön mer eller mindre av sig själv, även om undantag finns. Det sista gäller kanske framförallt det förhållandet, att bundenhet och monotoni ökar och att arbetsinnehållet samtidigt minskar. Men om man håller till godo med denna gratisvinst, utnyttjar man bara till en liten del de möjligheter till god arbetsmiljö som mekaniseringen innebär. Det gäller såväl frågan om en arbetsorganisation som kan tillgodose krav på arbetsinnehåll och kommunikation som den fysiska arbetsmiljön.

Mekanisering och automatisering kan sägas innebära att man bryter den direkta fysiska kontakten mellan människa och arbetsredskap eller arbetsobjekt och ersätter den med ett system av signaler, direkt eller via instrument, till människans sinnesorgan. Styrningen sker via spakar eller reglage och själva arbetsoperationen försiggår i någon form av inbyggnad. Denna hytt med sitt tekniska innehåll kan sägas vara det verktyg som operatören använder för att fullgöra sin uppgift. Utformningen borde därför ägnas samma eftertanke som konstruktionen av ett komplicerat verktyg, vilket nu långt ifrån kan sägas vara fallet. Det gäller då både ergonomiska förhållanden, t. ex. läsbarhet av instrument och synförhål- landen i övrigt, och klimatet i hytten. Man kan ofta notera en alldeles för hög temperatur och olämplig luftfuktighet i dessa hytter. Förutom obehaget för dem som sitter i hytten har man också den sänkning av den

psykiska prestationsförmågan, som inträder redan efter obetydlig över- temperatur (t. ex. vid ett HSI av bara 10 %).

Denna typ av hytter bör således vara luftkonditionerade. I övrigt gäller naturligtvis att bullerdämpningen skall vara tillräcklig och att sikt- och övriga arbetsförhållanden utformas på bästa sätt. Men det bör framhållas, att dåligt klimat i hytten många gånger fördärvar t. ex. bullerdämpningen genom att dörren till hytten måste hållas öppen.

De störningskällor, som påverkar arbetsmiljön, sprider sin verkanb till omgivningen enligt kända fysikaliska lagar. Det är mycket påtagligt för buller, men minst lika betydelsefullt för strålning och drag.

Som framgår av värdena i Brännströms citerade rapport uppvisar strålningen mycket höga värden. Det är av betydelse att notera att även en yta med i stålsammanhang måttlig temperatur (lOOoC) kan ge en avsevärd värmestrålning.

Strålning avtar med minskande rymdvinkel till strålningskällan. Lay- outmässigt har man därför möjligheter att minska strålvärmen på personalen genom att se till att varma eller heta föremål inte uppställs för svalning i närheten av en arbetsplats. Det syndas mycket mot den principen och det finns mycket att vinna genom en genomtänkt flödesgång, som tar hänsyn till värmebelastningen på operatören.

I samband därmed kan nämnas gångtransportvägarna, som på de flesta stålverk är helt omarkerade i den mån de inte finns i form av helt slumpmässiga sträckor. Det är önskvärt, att det finns särskilda gångbanor, gärna markerade bara med målning, men som hålls rena och fria från gods. Det skulle öka säkerheten inom verken och förmodligen även minska gångtiderna. Klimatmässigt kan man då också lägga vägarna på lämpligt avstånd från alltför stark strålning eller där detta inte är möjligt, skärma av gångvägen.

Dragproblemet härrör sig framförallt från att man har så stora lokaler, att man inte kan behärska luftströmmarna. Ventilationsproblemet istort behandlas av Elfvingsson (bilaga 3: 1) och därför ska här bara tillfogas några anmärkningar.

Den stora dragkällan är portarna. Man kan för stora kostnader installera en dragfri port. Det är också möjligt att låta det dra bäst det vill men se till att det inte finns något folk där det drar som värst. Den mest ekonomiska lösningen kan visa sig vara, att ta hand om luftströmmen först då dess hastighet minskat och där tvinga den uppåt där den inte gör någon skada. Lokalt kan man skapa en läad arbetsplats med ganska enkla avskärmningar.

Av Brännströms tabell om strålningsvärme ser man vilken radikal effekt en skärm mellan källa och mottagare har. Följden är helt uppenbar, nämligen att skärmar bör användas så snart det kan göras. Den

intensivaste strålningen inom strålindustrin har man framför ugnsöpp- ningama, och slaggdragningen medför enorma strålningseffekter. Någon form av skärmning används väl som regel, men här finns plats för en förbättring. Ulf Fornhammar har i Klimatforskningsgruppen föreslagit en liten vagn med hydraulisk arm, som samtidigt skulle ge gott strålnings- skydd och genom mekaniseringen minska arbetstyngden. Försök har gjorts med induktiv fasthållning av smältan varvid slaggen skulle kunna hållas av, men man vet ännu ej om metoden kan användas. Det finns även möjligheter att färdigställa stålet i en särskild skänk, varvid slaggdrag- ningen underlättas. Här har man således exempel på tre olika sätt att komma från ett svårt arbetsmiljöproblem. Vilket man vill välja beror på den specifika företagssituationen.

2.4. Arbetsmetoder

Förmodligen skulle nästan varje arbetsmetod kunna förbättras miljömäs- sigt om den utsattes för en arbetsstudie med syftet att förbättra arbetsmiljösituationen. Här ska nämnas två exempel från klimatforsk- ningsprojektet. Det ena rör byte av tärning i skänk, där man kan klart påvisa att värmebelastningen minskar om bytet kan ske från utsidan av skänken i stället för inifrån. Om bytet sker inifrån kan man minska strålningsbelastningen genom en Skyddskåpa som sänks ned i skänken och i vilken man arbetar. Även i detta fall finns möjligheter till en ny teknik, s.k. tryckskänk, vilken helt skulle eliminera arbetsmomentet. Denna teknik är dock ännu inte utexperimenterad och klar. Man har således även här ett flertal alternativ att välja mellan.

Det andra exemplet gäller stigplansberedning, vilket är ett av de klimatmässigt besvärliga arbetsställena. Här genomförs inom klimat- projektets ram en hel nykonstruktion av arbetsplatsen.

2. 5 Arbetsorganisation

Ett flertal olika typer av åtgärder kan nämnas. Hög värmebelastning kan lindras genom arbetsrotation. Tillräcklig avsvalningstid för kokiller och stigplan kan minska värmebelastningen. lntressantast är frågan om pauser i värmearbete eller, om man så vill_ kalla det, avsvalningstiden för operatören. Somliga arbeten innebär en temporär termisk överbelastning och måste då kompenseras med en paus. Pausens längd och när den bör sättas in kan nödtorftigt beräknas på grundval av t. ex. HSI. På så sätt kan man åtminstone kontrollera hur nära en kritisk gräns man befinner sig. Frågan är här också på vilket sätt pausen bör utnyttjas, framförallt i vilket klimat den bör tillbringas. Här stöter man på frågor som endast forskningen kan besvara och innan dessa svar ingått får man hoppas, att tekniska lösningar undanröjt behovet.

2.6. Personlig skyddsutrustning

Sådan utrustning undviks ibland på grund av att den är för klumpig att bära och arbeta i. Receptet är som regel att försöka utveckla smidigare kläder. Den andra sidan försummas däremot ofta, nämligen att utveckla arbetsmetoder, speciellt lämpade för arbete med skyddskläder.

2.7. Övrigt

Här ska bara nämnas en sak som tillhör den personliga hygienens område. De flesta stålarbetare på de något så när varma ställena har under dagen varit svettiga och utsatta för damm. Efter arbetet finns möjligheter till dusch och man kan lämna arbetet ren och snygg. Men under arbetet bär man ofta sina underkläder ganska länge. Här bör det göras en insats, dels ifråga om lämpliga underkläder (t. ex. nättröjor), dels ifråga om täta byten. I det senare fallet bör man undersöka möjligheten och kostnader- na för ett byte varje dag.

Klimatbelastningen inom stålindustrin är i mycket hög grad samman- kopplad med arbetsoperationens karaktär. Några helt generella lösnings- mönster kan man därför knappast ge, utan de exempel som getts får betraktas som stickprov ur en stor flora möjliga åtgärder. En viktig fråga blir då också hur man organisatoriskt skall tackla arbetsmiljöproblemet, framförallt på utvecklingssidan.

3 Organisation för forskning och utveckling

De erforderliga kostnaderna för att förbättra arbetsmiljön är mycket stora och kommer att bli betungande för stålindustrins ekonomi. Det är därför naturligtvis av största vikt att arbetet med miljöförbättringar utföres på effektivaste sätt. Det arbete som nu görs på företagen kan uppskattas till något eller några tusental kronor per man och år.

Detta arbete går nästan alltid till på det sättet, att man på grundval av klagomål eller besvär av olika slag gör upp en åtgärdskatalog, vilken prioriteras och kostnadssättes. I mån av tillgång på teknisk kunskap, pengar och arbetskraft tillgodoses sedan de listade kraven.

Man kan inte finna några negativa faktorer i detta arbete, det vore att underskatta både vilja och förmåga hos företagen och de anställda. Däremot skulle man kunna anföra en del progressiva drag, som saknas i arbetet.

Föf det första godtar man i alltför hög utsträckning befintliga utrustningar och arbetsmetoder, med andra ord, man borde gå något djupare in i arbetsmiljöproblematiken och försöka möta kraven på en tidigare tidpunkt.

För det andra finns det en risk, dels att man inte är medveten i tillräcklig grad om vad som gjorts på andra håll i liknande sammanhang, dels att de egna resultaten inte sprids till andra företag.

För det tredje ger inte detta arbetssätt tillräckligt utrymme för teknisk utveckling av annat än relativt enkelt slag. Med tanke på att arbetsproces- sema är tämligen likartade över hela landet skulle en gemensam ansträngning i detta fall kunna ge billiga och goda resultat.

Som komplettering till de enskilda företagens arbete på området syns det därför synnerligen fördelaktigt med ett gemensamt aktivt forsknings- och utvecklingsarbete inom arbetsmiljöområdet. En av huvudfrågorna i detta arbete är vilken inriktning det skall ha. En nära till hands liggande tanke är att göra detta med utgångspunkt i etablerade vetenskaps- eller teknikgrenar, således en indelning i bullerfrågor, ventilationsfrågor inkluderande damm- och andra luftföroreningsproblem, klimatfrågor, belysningsfrågor osv. Emellertid är alla dessa problem i praktiken och för den enskilde individen invävda i varandra och det föreligger en risk att de skilda områdenas representanter arbetar alltför isolerade från varandra. Väljer man en sådan modell fordras under alla omständigheter ett samordnande organ, som kan göra prioriteringar och på grundval härav stimulera eller sätta igång verksamhet på behövliga områden.

En annan lösningsmodell, vilken jag starkt vill rekommendera, är att göra en uppdelning i ett antal områden och inom varje område få en lämplig tvärvetenskaplig representation av skilda teknikgrenar, medicin, organisationsfrågor, personaladministration m.m. samt inte minst pro- cess— och produktionsteknik.

Det sista är mycket väsentligt och det förefaller som om man i den första modellen skulle ha svårigheter att i tillräcklig utsträckning få en aktiv medverkan av denna kategori.

Denna senare modell har även den fördelen, att tidsaspekten på olika åtgärder samt svårighetsgraden av olika problem kommer klarare till uttryck. Den kan även förmodas underlätta utnyttjandet av de institu- tioner, som på olika håll i landet arbetar med stålindustrins problem i olika aspekter. Modellen ansluter sig till den uppdelning som gjorts tidigare i denna uppsats. I spetsen för en sådan organisation kunde stå en styrkommitté med representanter för Järnbruksförbundet, personalorga- nisationerna, främst då Metallindustriarbetareförbundet, möjligtvis Jern- kontoret, arbetarskyddsstyrelsen, någon företagsrepresentant och even- tuellt någon annan instans. En av styrkommitténs huvudsakliga uppgifter bör vara att sätta långsiktiga mål för arbetsmiljöutvecklingen inom stålindustrin.

Under denna kommitté fungerar arbetsgrupper för de olika arbetsom- rådena. Dessa arbetsgrupper vilkas sammansättning kan växla med hänsyn till uppgifterna, utför eller är ansvariga för det direkta konstruktions- och utvecklingsarbetet och de bör finansieras med sedvanliga forsk- ningsmedel.

Följande arbetsgrupper bör komma i fråga:

1. Teknologi och processteknik.

Denna grupp bör bl. a. ha till uppgift att bedöma vilken inverkan på . människorna som olika teknologier kan tänkas ha. Vidare bör den ; utreda vilka modifikationer av processen eller vilka ändringar i de'

kringliggande omständigheterna som vid en viss befintlig eller tänkt process behövs för att uppfylla de mänskliga kriterier som ställs. För detta fordras då också en bedömningsmetodik. Samarbete bör här ske med KTH, Stålforskningsstationen i Luleå, utvecklingsavdelningarna på stålverken etc. Gruppen bör ha tillgång till ekonomisk expertis.

. Lokaler och layout.

Denna grupp bör ha till uppgift att studera frågor avseende bl. a. lokalernas form och storlek (uppdelning i smärre enheter), fönster- och dörröppningar med avseende på ljus och drag, golvmaterial, lokalens akustiska utformning och belysning. Störningsspridningen i en lokal hänger intimt samman med de villkor som gäller för de tunga "transporterna, varför detta är en viktig del. Allmänventilation och det viktiga renhållningsproblemet faller inom denna grupp. Naturliga anknytningspunkter förutom akustisk och ventilationsteknisk expertis är KTH:s avdelning för arkitektur, som påbörjat ett program om industrilokalers utformning, samt transportteknik vid CTH.

. Arbetsmetoder och tekniska hjälpmedel. Denna grupp behandlar många av de problem, som traditionellt kallas ”ergonomiska”, dvs. de som har att göra med den direkta kontakten mellan människa och arbetsprocess. Tyngdpunkten bör i enlighet med föregående resonemang ligga vid en grundlig genomarbetning med utgångspunkt i ställda kriterier av de arbetsplatser som bedöms som svåra, varvid resultatet skall föreligga som en färdig konstruktion.

Verktyg, fjärrstymingsdon, arbetsplatsorganisation m.m. faller inom denna grupps verksamhetsområde. Tillsatser till maskiner i form av punktutsug, bullerskydd samt frågan om skyddskläder och övriga liknande "anordningar (hytter) hör till gruppens uppgifter. Anknyt- ningspunkter är vissa avdelningar vid tekniska högskölor, t.ex. maskinkonstruktion, teknisk akustik, värme och ventilation samt sådana grupper som STU: s arbetsmiljölaboratorium.

Spridning av resultat inom arbetsmiljöområdet bör påskyndas. Det gäller framförallt de resultat och åtgärder som finns inom landet, men även bevakning av utländska erfarenheter bör ske. Någon form av kartotek bör inrättas, som har den egenskapen att man kan gå in i det och ta reda på vad som gjorts för att lösa det aktuella problemet, om det finns någon lämplig person eller instans att fråga till råds osv. Man kan kalla det för en mindre dokumentationscentral för branschen. Alla erfarenheter av sådan form av dokumentationstjänst talar för att det lönar sig. Man kan t. o. m. fråga sig om det inte kunde vara värt att försöka åstadkomma en dokumentationstjänst för arbetsmiljöfrågorna, och här närmast de konstruktiva” sidorna, som inte är begränsad till stålbranschen utan gäller för industrin som helhet. Dokumentationstjänsten skulle även ha till uppgift att hålla sig å jour med marknaden, så att man kan lämna

upplysningar om material och konstruktioner, som befrämjar en god miljö. (En dokumentationsenhet för arbetsmiljöåtgärder inom verkstads- industrin har nyligen startats inom verkstadsföreningen.).

Vad jag kan förstå, finns det inom landet en hel del arbeten, som pågår inom området. Det pågår även en del försök att strukturera arbetsuppgif- ter inom området och att försöka få gemensamma program till stånd. Ett exempel på detta är det humanteknologiska centret vid KTH, där man försöker samla intressenter från olika avdelningar till gemensam diskus- sion om miljöproblem. Liknande tendenser finns såvitt jag kan förstå även vid CTH. Så småningom kommer väl även Luleå tekniska högskola med i en sådan bild. Det är förmodligen ett gynnsamt tillfälle att inrikta dessa intressen åtminstone delvis på ett antal praktiska problem av typen stålbranschproblem, innan intresset hinner rotas fast i frågor av annan typ.

4 Några exempel på konkreta åtgärder för att förbättra arbetsmiljön i klimatiskt hänseende

I den tidigare lämnade rapporten har redovisats hur den klimatiska belastningen på människan sammansätts av ett antal olika faktorer. Av dessa bör man främst ta hänsyn till strålningsvärme, lufttemperatur och presterat fysiskt arbete, mätt exempelvis som syreupptagning. Vidare har det påpekats, att radikala förändringar framförallt kan åstadkommas med en förändrad teknologi eller med en så djupgående förändring av arbetsmetoder, att en ganska omfattande utveckling måste till.

Vid nuvarande tillverkningsförhållanden kan man givetvis vidta en rad åtgärder, som väsentligt kan förbättra arbetsförhållandena i klimatiskt hänseende. Dessa har dock som regel karaktären av att man kapar de värsta topparna snarare än att man åstadkommer en mer fundamental förändring. Sådana åtgärder kan då lämpligen inriktas på följande grupper:

Mot strålningsvärme: Minskad expositionstid Avskärmning Skyddskläder Större avstånd till strålningskällan

Mot olämplig lufttem- Ventilationsåtgärder peratur : Lu ft konditionering Partiell inbyggnad Lämpliga kläder

Mot för hög arbets— Metodstudier belastning Pauser

Vid ugnarna har man den högsta strålningstemperaturen. Den kan i ogynnsamma fall orsaka ögonskador. En välkänd metod att minska strålningen genom en ugnslucka medan man samtidigt bibehåller möjlig- heten att arbeta genom ugnsluckan är att hänga kedjor framför öppningen. Skyddet är ofullständigt och reduktionen uppskattningsvis 20—50 %. Det försämrar dessutom sikten avsevärt, varför metoden inte kan användas överallt. Den är dock billig och enkel och bör prövas oftare än vad som nu är fallet. Ett enkelt och lätt visir på hjälmen, som kan fällas ned vid direkt ugnsarbete, skyddar så gott som hundraprocentigt. Med hänsyn till bl. a. nedsmutsning torde ett metallnät vara att föredra framför plexiglas eller dylikt. Anordningar, som fästs på hjälmen, är sällan populära, därför att de gör hjälmen klumpigare. Endast de som är nära ugnsluckan under en någotsånär lång tid, t. ex. slaggdragare, bör därför ha sådana anordningar.

Acklimatisering till värme spelar i fallet stark strålningsvärme en ful roll. Vid normal fysiologisk acklimatisering ökas t.ex. förmågan till svettning, och en verklig förbättring gentemot den oacklimatiserade kommer till stånd. Vid stark strålningsvärme mot ansiktet verkar inte någon sådan process, medan vad man kan kalla psykologisk acklimatise— ring äger rum. Det betyder att den tränade värmeoperatören utsätter sig för större påfrestningar än den otränade.

Vid slaggdragningen finns som regel ett strålningsskydd på rakan. Upphängningen av rakan är ofta dåligt genomtänkt och rakan är ofta onödigt tung, vilket gör hela arbetet tyngre än nödvändigt. Om arbetsoperationen genom sådana åtgärder underlättas, skulle man kunna arbeta med skyddskläder av aluminiumväv, vilka inte lämpar sig för tungt arbete, men som ger ett utmärkt strålningsskydd.

Vid kokillgjutning bör man försöka införa fjärrkontroll av stoppar— staken, varvid operatören kan stå på lämpligt avstånd.

Kokillernas temperatur är från början 70—1000C, men stiger sedan till rödvärme. Endast sällan skärmas denna värme av. Strålskärmar kan införas på ett stort antal ställen inom stålindustrin. I många fall kan man klara sig med en enkel plåt. Dess värmeledningsförmåga gör emellertid att man rätt snart får en sekundärstrålning. Masonit, på ena sidan belagd med folie, är en billig, lätthanterlig och ofta helt tillfredsställande lösning. I besvärliga fall måste man tillgripa kombinationen plåt, isolationsmaterial (t. ex. stenull) och plåt. Sådana konstruktioner, direkt avsedda för värmereflektion, finns i marknaden.

Att föra bort varmt material till särskilda svalningsutrymmen, där inga människor vistas, minskar givetvis värmebelastningen. Den avgivna värmen kan då också tillvaratas för uppvärmning på önskade platser.

I varmvalsverken styrs processen nästan uteslutande från manöverhyt- ter. Vid vissa passager kan personal temporärt bli utsatt för strålning. En skärmning med metallnät är här tillräcklig.

Strålningens effekter på en människa minskar om man blåser in luft av lämplig temperatur mot personen ifråga. Lufttemperaturen är kritisk då

den lätt uppfattas som drag. Fläkten skall därför vara igång bara då strålningen är av en viss intensitet. Det betyder att knappen för att slå av och på fläkten måste sitta mycket bekvämt till.

De manöverhytter och motsvarande utrymmen, som finns inom stålin- dustrin, är ibland bristfälligt utformade med hänsyn till klimatet. Det gäller inte minst traversförarnas arbetsplatser. En översyn av dessa arbetsplatser och en förbättrad luftkonditionering kan ske. Klimatförhållandena inom stålbranschen är givetvis liksom i andra industrier beroende av utomhustemperaturen. Det innebär bl. a. att man under vissa delar av sommaren kan få en extra, mycket kännbar, tillskottsbelastning utöver den ”ordinarie” belastningen. Under den varma årstiden då dörrarna står öppna ligger lufttempera- turen i stålverken genomsnittligt ca 5 % högre än utomhustemperaturen. Att luftkonditionera ett stålverk torde ligga utom ramen även för de mest optimistiska tankegångar. Så mycket viktigare blir då dels åtgärder mot värmestrålning, dels punktvis inblåsning av svalare luft.

Med hänsyn till vårt normala utomhusklimat är draget ett större problem än lufttemperaturen. Detta kan minskas avsevärt genom att den för processerna nödvändiga luften införs direkt där den behövs genom inblåsning, genom att öppningar i väggen på någon höjd över golvet övertar dörrarnas funktion som luftintag och genom att bättre disciplin införs vid portarna. Dragfria portanordningar, t.ex. den s.k. Bofors- porten, finns i olika versioner.

En partiell inbyggnad av vissa arbetsplatser minskar besvären från drag, särskilt om ,man samtidigt kan tillföra varm luft, något som utan en dragskärmande vägg är svårt och dyrbart. En sådan inbyggnad kan vara så enkel som en kort vinkelvägg.

Riktiga kläder spelar en mycket stor roll för klimatpåverkan. Långa kalsonger har använts och används fortfarande fast i mindre utsträckning som skydd mot strålningsvärme. Moderna, ventilerande underkläder finns numera att tillgå. Förmodligen är goda arbetskläder, inkluderande underkläder, det billigaste sättet att minska värmebelastningen. Personer sysselsatta i värmearbete borde tillhandahållas rena underkläder av t. ex. nättröjetyp (Wedin) varje dag.

En rad av underhållsarbeten och liknande har stundtals en hög fysisk arbetsbelastning, samtidigt som både lufttemperatur och strålning har höga värden. Exempel på sådana arbeten är rivning och ommurning av ugnar, gashyvling, skänkberedning, vissa arbeten vid hyttor och sinterverk m.m. I många fall görs dessa arbeten under en avsvalningsperiod. Organisatoriskt skulle man kunna minska belastningen om arbetet kunde göras senare under denna period. Det kan innebära, att man måste utnyttja en buffert t. ex. av stigplan, skänkar e. (1. och även_ samtidigt

härmed se till att rutinen för arbetet tar hänsyn till lämplig avsvalnings- tid.

I andra fall, vilka antalsmässigt är i majoritet, kan förbättringar erhållas med regelrätta metodstudier, varvid hänsyn tages till värmebelastningen. Här kan inte, på grund av problemens mångfald och detaljering, någon direkt rekommendation göras om'hur metodarbetet skall bedrivas eller på vilken särskild punkt det skall sättas in, utan det viktiga är att det kommer till stånd.

I kombination mellan arbete och värmebelastning vill man gärna ha ett riktvärde att arbeta efter. Världshälsoorganisationen (WHO) anger ett CET-värde av 300 för lätt arbete, 280 CET för medeltungt arbete och 26,50 CET för tungt arbete. Detta är emellertid gränsvärden och man vill ju gärna sikta mot bättre förhållanden. För detta finns inga rekommen- dationer. Inte heller har man någon hjälp av CET, då det gäller kortvariga belastningar, där man vill veta hur länge man kan tillåtas vistas i ett klimat ivilket man inte skulle kunna arbeta under längre tid.

HSI ger möjlighet till en mer kontinuerlig gradering, där även den fysiska arbetsbelastningen är inräknad. Man bör eftersträva ett HSI av högst 40 %. För kortvarig belastning över 100 % HSI kan maximalt tillåten exponeringstid bestämmas ur villkoret att kroppstemperaturen inte får höjas mer än loC. I energi innebär detta ca 70 wattimmar, och maximal exponeringstid kan bestämmas ur det vid tillfället rådande HSI. Det bör påpekas, att dessa värden främst skall användas som riktlinjer och utgångsvärden vid konstruktion och omändring av arbetsplatsen. Det verkliga utfallet måste kontrolleras genom den värmearbetandes egen utsago jämte fysiologiska mätningar.

Om man 'försöker få en översikt över möjligheterna att inom nuvarande teknologi göra arbetsmiljöförbättringar, finner man att det till mycket stor del är en intern fråga inom företaget. Vad jag menar med detta är att det inte behövs utomstående konsult annat än undantagsvis, utan att det i hög grad är en fråga för arbets- och metodstudieavdelningen. Det medför, att denna avdelning bör få till uppgift att både ta hänsyn till arbetsmiljöfrågor i sitt ”normala” arbete, men även att en del av dess kapacitet bör avsättas för direkt miljöarbete. Det innebär givetvis också, att en viss ergonomisk utbildning behövs vilken kanske saknas än så länge. Speciell utbildning för stålbranschen bör övervägas.

5 Litteratur

Klimatprojektet. Ett för Järnbruksförbundet och Svenska Metallindustri- arbetareförbundet gemensamt arbetsmiljöprojekt. Tillhandahålles av Järnbruksförbundet. Jan Brännström: Värmestrålning iindustriella miljöer. Forskningsrapport från STU: s arbetsmiljölaboratorium, September 1972 Irma Åstrand (red.): Värmebelastning i yrkesarbete. Bedömningsgrunder och mätteknik. Arbete och hälsa 1974: 4. Arbetarskyddsverket.

Bilaga 4 1990-talets stålindustri

Rapporterna i denna bilaga är avgivna i november 1973.

Bilaga 4:1 J ärnverket 1990

Av professor Sven Eketorp

Inledning

Det håller på att hända något i planeringen av vårt—samhälle och vår industri. De direkt mänskliga behoven bereds möjlighet att styra besluten. Av de tre grundelementen i mänsng teknisk aktivitet (= industri)

människan teknik ekonomi

har det mänskliga momentet hittills varit lika med anställd arbetskraft. Starten av en industri har skett från kapitalsidan. I det framtida samhället lär drivkraften i stället bli de mänskliga behoven. De är ännu knappast erkända eller helt definierade.

Ett försök till en sådan definition har gjorts bl. a. av Per Holmberg (Pockettidningen R, nr 4, 1972). Översatt till människans situation i järnverket ser det ut så här, figur 1 :

ha full sysselsättning ha meningtfullt jobb ha ansvar

aktivitet

stålvaror materiella

lön ' mänsklig _ | kontakt - :octa a . . trygghet. i ;urser wow!/("m relationer _ e] isolermg

anställning uppskattning

säkerhet i imrmterlella ,av arbetet arbetet bre arbets- millö frlhet

att byta lobb

att vara kunnig att fritt få röra sig att själv styra arbetstempo

Figur 1 Människan i järnverket.

I produktionshvet talar man ofta om lönsamhet och måste göra det, Det nya är att vi redan börjat utVidga detta lönsamhetsbegrepp till att omfatta även människans välbefinnande. I framtiden bör lönsamheten enbart baseras på de mänskliga behoven Och vi måste grundligt förbättra vår kunskap om vilka villkor som måste uppfyllas därvidlag.

Vi har alltför länge byggt utvecklingen av vår teknik och vårt samhälle på antagandet att människan är en rationell varelse som låter sig rationaliseras på samma sätt som maskiner och processer. Människor värjer sig mot ett sådant betraktelsesätt; de djupaste behoven av ömhet,

uppskattning, spontanitet, frihet osv. kan inte tillgodoses genom ett strängt rationellt handlande.

Denna utredning syftar till att ge en vision av ett järnverk att byggas på 1990-talet. Dagens teknik skall alltså inte endast extrapoleras 20 år framåt. Målsättningen är tvärtom att tänka efter vilka processer och vilken miljö man vill ha, man måste ha, för att den skall vara människovärdig. I stället för direktivets: ”På vilket sätt beräknas ståltillverkningsprocesserna vara konstruerade. . .” vill jag redovisa hur jag anser att de bör vara konstruerade och fungera. I stället för att ta reda på hur processerna och miljön troligen kan komma att ändras kommer jag att tala om hur de enligt min mening skall vara. Även om slutmålet inte helt kan skönjas — det ligger i visionens natur — skall riktningen dit fastläggas.

Som en grundregel gäller att allt arbete som kan innebära risker för hörsel och syn, som innebär exponering för extremt drag och värme, för tungt arbete och damm, för gifter och olycksfall måste vara helt avskaffat. Arbetsmiljön måste vara så beskaffad att den upplevs som stimulerande och behaglig, inte som vid vissa järnverksarbeten idag nätt och jämnt uthärdlig. Ett monotont arbete helt styrt av maskinen skall aldrig komma ifråga, utan produktionsformen måste då ändras, eventuellt tillbaka till mer motiverat manuellt arbete.

I dagens järnverk är tendensen — till sin yttersta konsekvens — att inga människor arbetar i verket. I framtidens järnverk, enligt den vision som här skall beskrivas, är järnverket en trevlig och inspirerande arbetsplats för många lyckliga människor.

Huvudavdelningarna i denna utredning är:

1) Villkor som skall uppfyllas och deras konsekvenser. 2) Beskrivning av verket. 3) Några vägar att uppnå de uppsatta målen.

Enligt direktiven skall endast arbetsmiljön beskrivas och diskuteras. Med arbetsmiljö förstås ”de tekniska och psykologiska förhållanden som råder på en plats där arbete utförs för företagets räkning”. Eftersom alla beskrivningar och värderingar enligt grundförutsättningen, som jag ser den, är baserade på en totaloptimering av människans situation såväl i järnverket som i samhället, måste dock även andra tekniska, ekonomiska och sociala villkor belysas än de som strikt kan räknas till järnverkets inre miljö.

Beteckningar och definitioner:

Arbetare: aktiv i produktion, i service, på kontor och laboratorium. Medlemmar av arbetslag, exempelvis masugnslag, gjutarlag, datalag, försäljarlag. Tekniker: specialister på olika tekniska områden som metallurgi, elteknik, mekanik, ekonomi (f. d. ingenjörer, civil- och bergsingenjörer)

samordnande och beslutsansvariga, exempel: lagledare utsedd på längre eller kortare tid, industriledare (f. d. bruksdisponent, försäljningsdirektör, personalchef, över- ingenjör).

Anmärkningar:

Alla idéer och uppslag av teknisk eller annan art som ges i denna utredning är fria att användas av den som så önskar. Det bör observeras att utrustningsritningar måste betraktas endast som idéskisser för demonstration av vissa huvudtankar.

Såsom skall visas i ett avslutande kapitel fordrar så gott" som varje punkt av denna rapport en detaljutredning. De överväganden och förslag som presenteras baserar sig på allmänna insikter och värderingar. Totaloptimeringens exakta resultat framkommer först efter en mycket stor insats av och samordning mellan experter från olika områden.

Denna rapport omfattar endast de processmetallurgiska avdelningarna: malm stränggjutet ämne. Det säger sig självt att den begränsade insats som denna utredning omfattar inte kan uppfylla några krav på fullständighet i behandlingen av de olika momenten.

På många ställen i den här utredningen förekommer tvärsäkra påståenden och förslag. Jag har funnit det nödvändigt att yttra mig så bestämt för att det nya verkets konturer inte skall bli för suddiga. Man bör därav inte dra den slutsatsen att alla problem är lösta och att planerna utan svårighet kan genomföras. Vad som fordras för att nå de uppsatta målen diskuteras i avsnitt 3.

] Villkor som skall uppfyllas och deras konsekvenser

I varje avsnitt inom detta kapitel görs först en målsättning och därefter beskrives konsekvenserna som markeras med —.

1.1 Mänskliga synpunkter

Meningsfullt arbete

Var och en har rättighet till ett meningsfullt arbete. Att uppleva sitt arbete som meningsfullt betyder att man känner att man gör en personlig . insats, har ansvar, att man själv kan påverka resultatet och att man kan se att ens arbete har sammanhang med omvärlden. Monotont repetitivt arbete som kan ersättas med mekanisk anordning (robot) får inte förekomma. Ett bedömningsmoment (beslut grundat på mätresultat, förståelse av processen osv.) måste ingå i varje arbete. Arbetet får inte vara så ”smalt” att man inte kan uppleva hur det ingår som en del i en processkedja. Utförandet av eventuellt ofrånkomliga enkla handgrepp skall cirkulera bland medlemmar av laget.

Individuellt intresse för arbetet

Viktigt i detta avseende är att var och en känner att man har förtroende för honom (honom=henne) på den plats han arbetar och att man visar uppskattning för en god prestation. Han skall ha ett arbete som utvecklar egna anlag och intressen. Han skall uppleva att hans yrkesskicklighet är avgörande för resultatet. Han skall ej behöva sträva vidare utöver sin kompetens (ej lyda Peters lag).

— Noggranna studier och tester för att få rätt person på rätt plats. Återkommande checkning. Kontinuerlig utbildning för att utveckla sina personliga anlag. Särskilt viktigt att eventuell hantverksskicklighet kommer till användning. Varje arbete måste ha något skapande moment.

Möjligheter att förstå och ingripa i processförloppet Individen skall kunna påverka sitt arbete och förhållandena på arbetsplat- sen och ta egna initiativ.

— Utbildning dels i det enskilda arbetsmomentet, dels i hur hela processkedjan fungerar. Arbetaren skall ges och själv förvärva tillräck- lig kunskap för att självständigt kunna gripa in. Viktigt med kontroll av att detta beslutsområde för individen ej är vare sig för smalt (brist på intresse) eller för brett (stress). Beslutsområdet skall vara noga definierat. Viktigaste medlet att uppnå detta är utbildning, se nedan.

Omväxling av arbete

Enformighet och monotoni skapar liknöjdhet och passivitet, ev. revolt- känslor.

— Byte av arbete dels inom laget, dels mellan lagen.

Kontakt med arbetskamrater och ledare

Människan har stort behov av social kontakt och detta måste tillgodoses på arbetsplatsen. Även människor med mindre kapacitet måste få känna denna gemenskap. Man måste ha möjligheter att träffas och diskutera om arbetet och dess utförande.

Allt arbete sker i arbetslag som sammansätts efter diskussion mellan alla berörda. Människor av olika åldrar och arbetskapacitet ingår i laget. Inga skyddade verkstäder — de skall integreras i hela aktiviteten. Även handikappade skall delta i lag med skyldighet för var och en i laget att hjälpa. Bullernivån, se 5. 228, måste vara sådan, att man kan samtala i vanlig samtalston. Hörselskydd isolerar från omgivningen.

Medbestämmande och ansvar Medbestämmande ger ansvar.

Deltagare i produktionsgrupper och utvecklingsgrupper, figur 2, fattar delbeslut om produktion och målinriktning. Organisationen är i möjligaste mån horisontell. Producerande avdelningar är genom sina produktionsgrupper ansvariga för produktionens storlek, leveranser och kvalitet. Järnverkets målsättning i tekniskt, ekonomiskt och socialt avseende måste ständigt medvetandegöras för alla i verket arbetande.

Produktionsorganisationen

Utveckl ings— 9fu Pper

Produ ktions— QI'U DPel'

Produ ktions— avdelningar

Figur 2 Organisationsprincip,

Betaln ingsform

Arbetskapaciteten för en individ kan ej hållas konstant från dag till dag och år till år. Drivkraften för arbete är ej betalning, utan trivsel och engagemang.

— Månadslön för alla.

Arbetstider

Målet är att kunna föra ett lika harmoniskt och kreativt liv på arbetsplatsen som under fritiden. Arbetstiden måste därför begränsas. Balans mellan arbete, fritid, vila.

— Arbetstid i 3 skift: — 6—12 — 12— l 8 produktion — 18—24 samt 00—6 för översyn och reparation. Veckotid alltså 5 x 61= 30 h. Obligatorisk betald utbildning 2 h/vecka. Lördag-söndag driftsuppehåll. Småbarnsföräldrar äger företräde att välja arbetstid så, att de kan vara med barnen antingen ensamma eller tillsammans.

Balans mellan arbete, fritid och vila uppnås genom

arbete, inkl. omklädning och transport 8 h fritid 8 h vila 8 h Genom driftsuppehåll 6 h varje dygn (OO—6) kan utrustningen hållasi högsta trim samtidigt som minsta möjliga antal människor tvingas arbeta på den tid av dygnet, då arbetskapaciteten och precisionen är sämst.

Studier, fortbildning

Studierna skall hjälpa individen att utveckla hans personlighet och ge honom kunskap dels i sitt fack, dels om sina egna personliga anlag. Studierna gör att arbetet får ett större egenvärde.

Utanför arbetstid, 2 h/vccka, bedrivs planerade studier med betalning dels inom arbetslaget, dels i grupper av annan karaktär representerande viss tvärkunskap. Fortbildning i verkets tekniska, ekonomiska och sociala problem. De som av sina kamrater uttagits till produktions— och utvecklings— grupper måste obligatoriskt, men mot betalning, deltaga i dessa utom arbetstid.

Matraster

Huvudmålen ätes i hemmen eller på restauranger utanför järnverket. Kort matuppehåll i arbetet. Den korta arbetstiden onödiggör matsalar inom verket.

-— Klockan 9, 15 och 21 (03) kommer till varje arbetslag en matvagn med färsk men ej varm mat, t. ex. näringsberäknade, fräscha smörgåsar, frukt, dryck. Ingår i lönen. Gäller alla avdelningar.

Arbetskläder

Alla har samma sorts arbetskläder. Byte varje dag. Målet skall vara att skyddsutrustning ej skall behövas.

Skåp för egna kläder. Järnverket håller med arbetskläder, underkläder, strumpor, träskor. Lättåtkomliga travar med olika storlekar. Färgglada.

1.2 Miljö

Egendomligt nog finns det idag inga exakta bestämmelser om vilka fordringar man skall ställa på järnverkets arbetsmiljö. Grundregeln i det följande, se inledningen, är dock att alla riskmoment är totalt avlägsnade och miljön så kraftigt förbättrad, att den upplevs som stimulerande. Man får alltså tänka sig ett tillstånd, som är mycket olika det som nu råderi järn- och stålindustrin. De fascinerande momenten i dagens järnverk bör dock räddas över till framtiden.

Som allmän grundregel gäller att miljöproblemen inte skall lösas genom filter, skyddskläder, hörselskydd, kurar osv., utan genom att processer, maskiner och lokaler omformas så att de resulterar i angenämare miljö.

Buller

Buller upplevs idag som det mest negativa i miljön, vilket är förståeligt dels på grund av skadeeffekten, dels genom att det isolerar människor från varandra. Bullerkällor som man ej rår på med känd teknik måste radikalt avlägsnas. Fordran skall vara att man skall kunna tala med varandra i vanlig samtalston överallt i verket eller svara i telefon utan besvär. 70—75 dB(A) sätts som maxgräns för alla frekvenser.

— Ljusbågsugnar för skrotsmältning icke lämpliga. Ersätts med induk- tionsugnar. Fria gasstrålar med hög hastighet, typ LD, accepteras ej. Roterande grovt maskineri, typ kaldo, ej heller. Skrotbitar får inte falla fritt mot metalliskt underlag.

Värme

Arbetare får inte utsättas för direkt värmestrålning från flytande järn eller stål. Arbete får inte ske i högre konstant arbetstemperatur än ca 250c.

— Fullgoda avskärmningar av ugnsrum, tappstrålar och skänkar med flytande stål och järn. Bättre arrangemang för avslaggning. Inget arbete bland varma material som t. ex. göt.

Drag

Draget måste bort. Gränser och villkor för lufthastighet som upplevs som drag skall fastställas.

— Tillverkningen uppdelas i mindre avdelningar, där intensiv luftrörelse förhindras. Alla dörrar förses med varmluftslussar och automatiska öppnings- och stängningsanordningar.

Damm

Masugnens cowperapparater fordrar en stofthalt av max 10 mg/Nm3, medan naturvårdsverket har satt gränsen för avgaserna från LD—verk till 150 mg/Nm3. En stoftnivå för den inre miljön måste snarast fastställas. Kan 10 mg/Nm3 sättas som maxgräns i arbetslokaler utanför de metallurgiska apparaterna?

— Transport av torrt pulver måste ske i slutna systern. Fuktat pulver kan gå i öppna. Inga tillsatser till flytande järn och stål får göras uppifrån i form av stora stycken (förångning) eller fint pulver (förångning och damm). All tillsats måste ske genom injektion i badet.

Torrt damm från filter efter stålprocesser som skall återföras till processen skall transporteras i slutet system och injiceras. Chargering till stålugnar av flytande material (råjärn) och fasta (skrot, kalk) måste ske under samtidigt kraftigt avsug till filter. Öppen tappning från skänk eller ugn får ej förekomma. Förslag: sifonskänkar, trycktappning via slutna rännor. Gjutning av stål i luftatmosfär ej acceptabelt. Gjutstråle i argonatmo- sfär. Utöver dessa regler bör forskning insättas för att få fram metoder, där så minimal mängd stoft som möjligt genereras i själva stålprocessen.

Tungt arbete Inga tunga lyft eller obekväma arbetsställningar skall förekomma.

Arbetsinsatsen består aldrig av manuell insats, där ren muskelstyrka erfordras. Utöver passnings- och styrarbetet i processregleringen kan manuell insats tänkas endast vid monteringar och reparationer.

Farliga gaser

Farliga gaser som t. ex. CO får ej släppas ut. Personalen får ej heller utsättas för andra gaser (med stoft) som t. ex. förångad mangan, kisel och järm, SO2, SiO (oxideras till Si02) CaF2 osv.

— Tillsatser t. ex. av ferrolegeringar i skänk vid tappning måste ersättas av injektion av legeringar och desoxidationsmedel i stålbadet på särskild plats, där injektions- och utsugningsanordningar finns. Skydd mot andra gaser genom kraftig utsugning till filter. — Masugnens koloxid gör egentligen att den processen skall uteslutas av detta skäl. Eftersom olycksfallen med koloxid verkar att ha minskat kraftigt och ingen annan process ännu är tekniskt utvecklad, accepte- ras masugnen med tvekan i processalternativ 1. Man bör dock inte glömma bort att koloxid lokalt uppträder vid alla arbeten runt masugnspipan.

Olycksfallsrisk

Säkerhet från olycksfall är ett primärt krav.

— Jourtjänst som skyddsombud alternerar mellan alla arbetare i arbets- laget. Rätt till vägran att arbeta om säkerhetsbestämmelser inte uppfyllts. Kontinuerlig utbildning. Långt driven städning. Ingen direkt exponering för stänk av flytande metall, heta gaser, fallande material etc. etc. Bästa experterna på området torde vara de som arbetar i dagens järnverk.

Städning

Det mest negligerade och försummade i de flesta järnverk. Förutom stora olycksfallsrisker på grund av oordning och försämrad belysning (smutsiga fönster, beläggning på lampor) ger den allmänna skräpigheten stor otrivsel. Den inbjuder dessutom till slöseri med material.

— Det som idag går under namnet städning skall uppdelas i städning och

rengöring. Alla går obligatorisk kurs i städning som skall inkludera även estetiska värden. Till städning hör att hålla perfekt ordning på arbetsplatsen, i omklädningsrum och samvarorum. För detta ansvarar samtliga i tur och ordning. Rengöring sorterar under särskild avdelning, som ges hög prioritet. Ansvarar även för automatisk rengöring (fönstertvätt varje skift, dammsugning). Varje skift har rätt till perfekt rena och hälsosamma lokaler med ordning.

Underhåll

Underhåll av utrustning och anläggningar hör till miljöarbetet. Det skall ske utanför produktionstid och i därför lämpade lokaler.

— Reparationer och översyn sker på nattskift 00—6 av därför specialut- bildad personal, assisterad av arbetare från arbetslag. Reparation av ugnar, skänkar och dyl. sker såvitt möjligt i speciell avdelning. Ugnskroppar och skänkar skall lätt kunna ställas på vagnar för transport till ommurningsstation.

Estetiskt värdefull miljö

En viktig komponent i trivseln och därmed för effektiviteten och precision.

— Arbetare av alla kategorier skall känna att de inte är instängda ien smutsig fabrik, utan att arbetslokalen är en del av järnverkets och samhällets aktiviteter. Lokalerna skall även ha rejält tilltagen utsikt mot ett icke-industriellt landskap -— en sjö, berg, fält, hus osv. Lokalerna skall vara färgsatta så att de verkar stimulerande. Arbetarna skall ha möjlighet att påverka utsmyckning och materialval. Möjlighet till byte skall ges.

1.3 Råvaror och energi

Malmrävaror

Fysikalisk malmanrikning skall drivas så långt som möjligt, då den metallurgiska anrikningen oftast är den dyrare. Miljömässigt optimala metoder har företräde i den mån de är tekniskt utvecklade.

— Trots att sinter och bränd kulsinter idag är accepterade material skall i nya järnverket användas i masugnen — kallbundna pellets i smältreduktion — slig, Fe203 eller Fe304. Förmodligen kommer metoder för framställning av kallbundna pellets att ytterligare full- komnas. Såväl sinterverk som kulsinterverk genererar damm och 802 (från bränsle och bindemedel) och är därför ofördelaktiga. Verk med kallbundna pellets kan hela tiden arbeta med fuktad slig. Inga begränsningar i kornstorlek och därmed anrikningsgrad, som kan väljas optimalt. Lågt energibehov vid framställningen. ] alternativet smältreduktion, se 5. 14, kan slig användas direkt. Inga begränsningar i kornstorlek och Fe—halt. Fördel med magnetit till skillnad från andra processer, där Fez 03 eftersträvas.

Bränslen pa' C—basis

Vi har att välja mellan

naturgas olja koks, koksstybb kol, kolpulver Bränslen som beräknas ta slut före år 2000 måste uteslutas. Bränslen med höga halter av S och P, aska och flyktiga ämnen bör kunna användas. Lägsta möjliga energibehov.

— Naturgas och olja utesluts. Masugnen fordrar högvärdig koks, men kolstybb kan till viss mängd, ( 150 kg/ton råjärn, inblåsas i formnivån om syrgas och hög blästertemperatur användes. Ev. kan direkt injektion av gas producerad av kol injiceras ovanför formnivån. I smältreduktionen kan pulverformigt kol direkt injiceras i järnbadet. Inga fordringar på askhalt och gashalt. Smältreduktionen kan ta hand om såväl malm- som kolråvaror med hög P-halt utan att P inreduceras i järnet. Råjäm med hög C-halt och slagg med basicitet CaO/Sioz > 1 är goda svavelabsorptionsmedel. Den övervägande delen av råmaterialens — framför allt koksens S-halt, återfinnes därför i slaggen i masugnen och i järnet i smältreduktionen. Järnverket kan härigenom agera som miljövårdare och se till att ta emot bränslen med höga S-halter och därför givetvis få dem till lågt pris.

Övriga energiformer

Fissionsatomreaktorer beräknas icke bli aktuella på grund av problem med avfallshantering. Fusionsreaktorer förutsättes ej komma i drift före år 2000. Kvar står elenergi ur vatten och kol.

Det mest energikrävande steget, reduktion ur malm, skall ske med koks, ev. formkoks av icke koksande kol, i masugn eller med kol i smältreduktion. Elenergi användes endast till smältning av skrot samt

tillsatsvärmning (utan oxidation) i raffineringssteget. Masugnen (ev. smältreduktion) + syrgasprocess för stålframställning representerar lägre total energiåtgång än vägen järnsvamp + elektrougn, där dels kostnaderna för konvertering av kol till gas är höga, dels elenergiför- brukningen är hög.

Gaser

Minsta möjliga gasmängder skall användas och luft bör — där så är möjligt — ersättas av anrikad luft eller syrgas.

Optimal syrgasmängd i masugn. Smältreduktion med syrgas. Ståltillverkning med syrgas. Gjutning i Ar eller N2.

Skrot

För närvarande importeras ca 500 000 ton dyrt skrot/år. Antag att ingen import av skrot sker. Skrotmängden, inklusive verkets eget returstål, kommer då att vara 50 % av producerat stål. Om 30 % skrot insmältes vid råjärnets konvertering med syrgas blir kapaciteten för skrot, smält med elenergi, ca 20 %.

Köpskrot och returstål skall chargeras ugnarna i väl preparerat skick utan explosionsrisker.

— 30 % skrot av totalt stål smälts i syrgasprocessen, där det dels i form av fragmenterat skrot sätts in med band före råjärnet, dels kontinuerligt under chargen. 20 % skrot av totalt stål smälts i induktionsugn under samtidig uppkolning till 2 % (4 % i alternativ smältreduktion). Fragmenterat skrot lagras i fickor med bottenmatning och tillförs och bortförs med band. Bandet chargerar direkt induktionsugn och syrgaskonverter.

Grovt skrot kan icke på något miljöriktigt sätt chargeras i syrgaskon- verter utan smälts enbart i induktionsugn. Det skjuts där ned i ugnen från ränna på vagn i golvnivå.

1.4 Metallurgiska processteg

Masugnsprocessen är idag den enda som kommer ifråga för reduktion av järnmalm. Svampprocesser utesluts bl.a. för att olja och naturgas inte kommer att användas för Iågtemperaturreduktion på 1990-talet. Som enda tänkbara alternativ återstår smältreduktion.

Ett flertal dylika processer har provats i Sverige, men ännu finns ingen teknisk lösning på problemet. Principiellt sett tycks de dock vara idealiska av ett flertal skäl av vilka de viktigaste är:

l. Slig kan användas direkt

2. Kol av olika kvaliteter kan användas direkt, som pulver 3. Syrgas i processen ger låg gasmängd

4. Bildad koloxid förbränns i ugnsrummet till koldioxid 5. Intensiv process, låg kapitalkostnad

6. Processen kan göras kontinuerlig

7. Processen kan göras miljövänlig.

Det vore dock orealistiskt att med säkerhet förutsätta att man kan utarbeta en tekniskt möjlig smältreduktionsprocess inom 15 år, eftersom man inte vågar hoppas på att några mer omfattande forskningsresurser kommer att anvisas för detta område inom de närmaste åren. I det följande arbetar jag därför med två alternativ:

Alt. ]. Konventionell serie av steg, där några är kontinuerliga och några satsvisa: kallbundna pellets, masugn, blandare, svavelrening, oxida- tion, desoxidation och raffinering, gjutning. Alt. 2; Kontinuerlig kedja: smältreduktion, blandare, svavelrening, oxidation, desoxi- dation och raffinering, gjutning.

I båda fallen tillkommer kontinuerlig skrotsmältning i elugn (hög- frekvensugn).

Reduktion ur malm (slig)

Dagens och morgondagens bästa processer med hänsyn till energi, råvaror, miljö och ekonomi skall väljas.

— Alt. 1. Av skäl som förut nämnts beskickas masugnen med kallbundna pellets. Dessa är idag icke av den kvalitet att man kan använda dem till 100 %, men problemet förutsättes löst 1990. Dessa pellets görs företrädesvis vid gruva med anrikningsverk. Problem med masugnens arbetsmiljö uppstår framför allt vid charge- rings- och tappningsnivå. Med dammfria pellets och väl siktad koks samt väl slutna transportanordningar bör problemen på chargerings- nivån kunna bemästras.

Tappningssidan vid masugnen är idag från miljösynpunkt mycket otillfredsställande. Järnet tappas i öppen ränna jord av sandmaterial och passerar en järndamm och därefter ytterligare öppna rännor till skänken. Allt detta gör att mycket damm uppstår, och arbetsplatsen är dessutom mycket varm, då rännor och dammar omedelbart måste göras i ordning till nästa utslag. Allt detta måste ändras. Svårigheten ligger i att järnstrålen är mycket kraftig och okontrollerbar och är starkt erosiv, beroende på hög temperatur ovanför smältpunkten. Detta problem uppmärksammas av masugnsingenjörema, men någon bra lösning har inte presterats någonstans i världen. Enligt min mening borde det bästa tillvägagångssättet vara att direkt ta emot järnet i en skänk så utformad och placerad, att järnstrålen inte kan slå emot

skänkfodret. Slaggen får därvid rinna av över läpp som vid martin- ugnen. Det förefaller mig som hela tappningsanordningen är en kvarleva från den tid, då man gjorde utslag i galtsängar. Om man har tappning direkt i skänk och slaggsepareringen där, bortfaller hela rännsystemet och dess olägenheter. Då kan även fullgod utsugning ordnas ovanför tapphål och skänk. Alt. 2. Ett förslag till en smältreduktionsprocess visas i figur 3. Det bör observeras att denna idé icke prövats och man kan förmoda att — som hittills varit fallet i dessa processer — värmeöverföringen och dess hastighet bereder svårigheter. Från miljösynpunkt år processen fördelaktig av följande skäl:

. kolpulver och slig tillförs i slutet system och injiceras i badet . avgaserna, CO; , går direkt till värmekraftverk och filter

. syrgas används

. fullständigt slutet system . Si inreduceras inte i råjärnet, varför högbasiskt tegel kan användas i

processen och i de följande stegen . inga rörliga delar . direkt förbränning av CO inuti reaktorn.

Till värmekraftverk

Poröst tegel med stark luft- kylning. Kan ev. ersättas med vartenkylt, kompakt tegel.

Emulsion av slagg, råjärn, kol o. oxid. viss mgd järndrop— _ Dj" till av— _ _._ Kolpulver slig. wttnines- luft/ kväve behållare. __ _

Basiskt tegel

Termo— element.

1,5 ton/mz, h. 3 st 3 4 m diameter producerar 400 000 ton/år.

Figur 3 Smältreduktionsreaktor.

Ra'järnslagring

Lagring av den primära metallen behövs såväl för utjämning av produktion som för analys. Lagring skall ske på den punkt iprocessked- jan, där man har en produkt med låg smältpunkt. Foderangreppet på denna behållare skall vara minimalt. Kapaciteten skall vara sådan, att kontinuerlig skiftgång och arbete lördag—söndag undviks.

Lagring av råjärnet sker i omedelbar anslutning till masugnen eller smältreduktionsreaktorn såsom visas i figur 4. Helst bör man även i det diskontinuerliga fallet undvika skänk mellan reduktionssteget och lagringsbehållaren (blandaren) med allt vad detta för med sig av miljöolägenheter vid tappningen. Figur 4 visar endast en idéskiss, vars huvudprincip är att de båda kärlen förbinds med en sluten, väl isolerad ränna, som dels kan tillföras energi via en induktor, dels är utrustad med en MHD-spole, så att metallen kan tryckas i ena eller andra riktningen. Härigenom kan olika nivåer efter behov hållas i de två behållarna. När det gäller masugn bör rännan inte gå genom masugns- botten utan framför masugnen, så att reparationer kan göras.

Nivådetektorer

Behållare

Ränna med induktion'svärmning Induktorer för och MH D-transport varmhållning

Figur 4 Hopkoppling av reduktionsreaktor (smältreduktion eller masugn) med täjämslagring.

För att undvika foderangrepp i tackjämsbehållaren får ingen som helst slagg komma in däri. Även detta uppnår man genom det valda överföringssättet. En annan orsak till foderangrepp i nuvarande blandare är den sura och järnoxidrika slagg, som uppstår vid den oxiderande värmningen med oljebrännare. Den föreslagna behållaren är därför uppvärmd med induktorer, markerade i figur 4. De åstadkom- mer också viss omröring.

Lagringsbehållarens kapacitet skall vara tillräcklig för minimum 2 dygn = 3000 ton, säg 4000 ton.

Råjärnets analys:

___—___ Masugn Smältreduktio n

______________________________________________ c% 43 45

Si % 0,5 0,05 Mn % 0,5 0,1 S % 0,2 0,35 P % 0,1 0,02

___—___—

SbomnähnMg

Skrotsmältningskapaciteten i vårt järnverk antas vara i balans med landets genomsnitt. På grund av att stränggjutningen 1990 bör vara helt genomförd och att Sverige då inte importerar något köpskrot, beräknas skrotmängden representera 50 % av total råstålsproduktion. Därav smältes ca 30 % i konverteringsprocessen och 20 % i lämpligaste elsmältningsprocess. Det smälta råstålet från skrot förs in i processkedjan för stål på malmbasis.

Skrotet som består såväl av finklippt skrot (fragmenterat köpt utifrån och klipp från järnverkets eget returstål) som grovt returstål, smälts i högfrekvensugn under samtidig uppkolning till 2—4 %. Uppkolningen görs för att minska foderangreppet i HF-ugnen, för att förbilliga smältprocessen och dessutom för att direkt kunna föra den smälta metallen direkt till lagringsbehållaren och i fortsättningen endast ha ett enda material att behandla. Svavelrening tillsammans med råjärnet. En HF-ugn väljs därför att den har en acceptabel bullemivå och för att den kan utrustas med avsevärt högre effekt per volym än ljusbågsugn. Förbättringar kan dock göras beträffande ljudintensiteten på viss hög frekvens. Högfrekvensugnen är även lätt att göra närmast totalt miljövänlig genom att man kan bygga skydd omkring den. Chargering- en kan bli bullerfri genom att använda band för finstyckigt skrot och ränna med utskjutningsanordning för grovstyckigt skrot, figur 5. HF-ugnen arbetar kontinuerligt under de 3 skiften ä 6 h och varmhålls och avlagas däremellan. Tömning sker direkt i råjärnsblandare via MHD-ventil. Slaggen tappas över läpp under drift. Rengöring från slagg under nattskift. 100 000 t/år behöver smältas. Ugnen får en kapacitet av ca 130 000 ton/år om ugnskapaciteten är 30 ton eller rättare 22,5 ton/h, vilket är möjligt med en effekt av ca 20 MW (500 kWh/ton). Statistiska tyn'storomformare. En ugn 'i drift, en i reserv. Det bör observeras, att HF-ugnen tjänstgör enbart som småltmaskin. Inget som helst metallur- giskt arbete utförs i den.

Till filter

Grovtskrot

GOD 00 0006! 0000 4450 oc'oo 0 o . t

07 'ÖOÖOO doc

. 0 090 '

().—.coo 4". - 44 .

(ITMEQQ' O O O O

- o o o.: er

. v

Imi!

W

OOOOOOOO

| | X

Figur 5 Kontinuerlig högfrekvensugn för skrotsmältning.

Svavelrening

Stort behov av svavelrening finns på grund av att svavelrika bränslen valts. I smältreduktionsprocessen går större delen av svavlet in i råjärnet på grund av oxiderande förhållanden. Svavelrening av hela primärjärnmäng- den skall ske ned till extremt låg halt, (0,003 %, så senare svavelrening ej behöver insättas. Svavel kan däremot i mån av behov senare tillsättas.

roterande axel med omröraredon

. '.

i g ;

”III, A

!.

Figur 6 Svavelrening.

— Svavelreningen görs på råjärnet strax efter blandare. I alt. 1, satsvis process, utförs operationen i en skänkliknande behållare med kalk. Omröringen av det finkorniga pulvret och råjärnet sker med hjälp av roterande kropp av grafit eller keramik under samtidig inblåsning av kalkpulvret med reducerande gas, figur 6. I den satsvisa processkedjan överförs råjärnet till svavelreningsopera- tionen med tryckhävert, se figur 8. I den kontinuerliga processkedjan används MHD-ränna, se figur 4. Med en produktionstakt av 1 500 t/dag = 85 t/h och 30 min. total behandlingstid skall svavelreningskärlet behandla ca 50 ton per gång.

Oxidation

Oxidationsprocessen skall ställa in P- och C-halt på önskade värden. Därutöver sker den oundvikliga oxidationen av Si och Mn. Syrgasprocess.

— Bottenblåsande syrgaskonverter väljs av bl. a. följande skäl: ]. Högt utbyte av Fe genom mindre utkok och mindre järnförångning 2. God värmeekonomi 3. Måttlig kapitalkostnad 4. Går att göra miljövänlig. Ingen fri gasstråle. Relativt lätt att ordna perfekt utsugning.

Syrgastillförseln med koncentrisk dysa med gas eller olja. 4 dysor med liten diameter från sidan nära botten och med hög impuls i avsikt att förflytta reaktionen bort från dysa och vägg. Kapacitet 50 t/charge eller 100 ton/h. En ugn i drift, en ugn i reserv. Avgasen till centralfilter. Tillsats av skrot sker från fickor under samtidig avsugning till filter. Kalk injiceras tillsammans med syrgasen. Överföring av råstål till raffineringsreaktor sker i den satsvisa processen med tryckhävert, figur 8.

Raffinering

I detta steg skall den slutliga inställningen ske av temperatur analys slagginneslutningstyp.

Behandlingstid 1 h. Två st. behållare a 50 ton i drift, en i reserv. i Principskiss, figur 7.

Till filter

_ T

...—...X x

320233?

/ Termoelement.

'

/ Injektion av desox.- medel o. legeringar.

. A

— lnjektion av slagger, gaser o. reagens.

232323

Induktor för varmhållning

Indu kti-ons- omrörare

Figur 7 Raffineringsreaktor.

Omröring sker dels med 1 st. rak induktionsomrörare, dels med gas. Gasen (Ar, Ng, kolväten) används även för injektRm av legeringar, desoxidationsmedel och raffineringsmedel, t. ex. slagger. Varmhållning sker med induktorer (rännugn). Behandlingstiden väljs så lång som 1 h för att man skall vara säker på att uppnå stor precision. Svavelrening är redan utförd i särskilt processteg. Desoxidation sker med injicerade desoxidationsmedel och med lämpliga slagger och kärnbildningsmedel. Slagginjektion har även till uppgift att modifiera slagginneslutningsbilden.

Gjutning

Stålet från raffineringssteget får ej exponeras för luft och skall i slutet system direkt överföras till gjutningsoperation. Detta såväl från metal- lurgisk synpunkt som från arbetsmiljösynpunkt. Kontinuerlig stelnings- process. Långt drivna fordringar på stålämnets frihet från porer, segringar, inneslutningar, ytfel.

— Stålet förs över från raffineringsreaktorn med tryckhävert, figur 8, (argon) för att utesluta luftoxidation. Gjutmaskinens princip visas i figur 9. Den består av två delar:

Gastillförsel Utsug för upptryckning till filter

,,,."'.'..'.l....l..... _ o ”0

Figur 8 Tryckhiivert för transport av metall mellan reaktorer.

Figur 9 Kontinue SOU 1975: 83

S 14 9 m. ..U

00 e A d ml A 9 1 S 1 I 0" w m 9 mu

O.. ( n .a d S Pu m U.. U ao S 0. 9 U.. En m. I 9 m 9 D. A E vn. n n m B H E. R 1 U 1. U ao O 3 u. vn. 0 W I: 0" 1 5 u & O.. o..

.______ %

BEHREHEW—HEE

a) sluten gjutskänk med botten-tärning i vars cen för desintegrering av stålstrålen,

rlig snabbstelningsmaskin.

trum inblåses argon

1.5 Placering, storlek, byggnader, bostäder

När man skall skapa en vision av det framtida järnverket och särskilt beskriva den inre arbetsmiljön är det inte möjligt att begränsa sig till verket självt. De som arbetar i verket tar med sig sin egen miljö in i verket, sina problem och glädjeämnen. Verket bör leva i så intim kontakt med det omgivande samhället, att samspelet mellan den inre och yttre miljön inte kan negligeras.

Verkets placering

Vårt järnverk skall inte förvisas till någon avlägsen ort, där man kan smutsa ner luft och vatten och där arbetskraft inte finns.

Verket placeras i Bergslagen i någon trakt nära malmfyndighet, där människor behöver arbete och dit järnväg skall gå. Exakt plats kan bestämmas endast genom ett långt drivet totaloptimeringsarbete. Viktigt är att de mänskliga lokaliseringsfaktorerna åsätts exakta värden, så att de kan inarbetas i beräkningarna.

Verkets storlek

Ett av de utmärkande dragen för industribyggandet i Sverige och utlandet är att verken byggs för viss startproduktion och att man sedan genom till- och ombyggnader ökar verkets produktion ofta 100—300 % inom relativt få år.

Detta järnverk skall byggas för en fixerad produktion för att därigenom exakt avpassa utrustning och personalbehov till det som projekterats.

— Det icke-expansiva verket antas ha en produktion av 500 000 t/år. Det förutsätts att denna produktion är anpassad till det samhälle med vilket verket samarbetar. Storleken bestäms bl. a. av att viss service skall finnas i samhället. Arbetsstyrkan, 1 000 man, dimensionerar ett samhälle på ca 10 000 personer, vilket möjliggör skolor med gymna- sium, mindre sjukhus, teater osv. Det är givetvis inte nödvändigt att järnverket är den enda industrin på orten.

Järnverket och samhället

Järnverket representerar en del av samhällets liv, och samarbetet med dess medlemmar och representanter blir således mycket livligt.

Verket ligger mitt i samhället. Detta är inte bara "möjligt tack vare långt drivet hänsynstagande till inre och yttre arbetsmiljö utan även nödvändigt för att samhällets medlemmar skall känna medansvar och intresse för produktionen och dess resultat. Vem som vill skall ha möj- lighet att studera arbetet i verket, dels genom besök på arbetsplatser- na, dels genom ”insiktfönster" från de av samhällets allmänna lokaler som ligger i direkt anslutning till verket.

— Samhällets bostäder är planerade i samarbete mellan alla samhälls- medborgare. Bostadsplanen är ej bestämd av järnverksledningen;jfr de äldre brukens bruksgator. — Verket använder direkt samhällets tjänster när det gäller

läkare sjukvård, förebyggande och akut sociala tjänster bibliotek, kursverksamhet personalavdelning med kuratorer post osv. Denna samordning måste innebära stora besparingar.

Allmän planering, byggnader, transport

Verket arbetar öppet gentemot samhälle och omgivning och har byggnader dimensionerade så att de blir av så ”mänskligt” format som möjligt. Transporter ordnas så att människorna inte hindras att röra sig fritt eller att de riskerar att bli överkörda eller störda av buller.

— J ärnverket har inga fabriksportar eller gallergrindar med polisutrustad vaktpersonal. Ingångar för all personal (arbetare, tekniker, ledare) är gemensam. Järnverkets byggnader är medvetet utförda så att de inte upplevs som alltför överväldigande stora. I stället har man överallt möjlighet att känna samhörighet med sin arbetsplats och sitt arbetslag. Främsta sättet att undvika de stora fabrikshallarna är att ta bort traverserna som transportredskap och i stället sätta ugnar och tyngre utrustning på stabila vagnar i markplan, figur 10. Smärre vertikalförflyttningar sker med domkrafter eller liknande. Övrigt lyftarbete sker med elektriska truckar. Genom att produktionshallarna blir små, blir det möjligt att undvika drag samtidigt som ev. ofrånkomligt och tillfälligt buller och damm kan avskärmas. På liknande sätt som för järn- och stålprocesserna reserveras varje byggnad och del av byggnad för endast en operation. Detta gäller även -— och framför allt — serviceavdelningarna för

skrotberedning murning reparation gasframställning

osv. Allt fint skrot förbereds i särskilt skrotsorteringsverk, där inköpt skrot och returstål klipps ev. slås sönder till sådan form och storlek, att det kan lagras i fickor och transporteras på band. Grovt skrot lastas direkt i chargeringsrännor för vidare befordran till induktionsugn.

— Utifrån kommande ofrånkomliga biltransporter passerar vägnings- och kontrollstation skild från personalingångarna.

1.6 Verksekonomi

Det framtida järnverket lyder givetvis samma ekonomiska lagar som de nuvarande verken, dvs lönsamheten är viktig. Men definitionen av lönsamhet är baserad på ett vida större antal faktorer än f. n. Verket hör ihop med samhället på ett nytt sätt.

— Lämpliga tekniska produktivitetsvillkor är

ton/h, ton/m2 , ton/m3

ton/man,h, ton/kr.kapital kW/m3, kW/kr. kapital Alla dessa villkor strävar efter snabba, energiintensiva processer med låg kapitalkostnad. Som förut sagts får dock ton/man,h ej drivas upp så högt, att trivselmomentet försvinner eller försämras och därmed kostnader för sjukfrånvaro, bristande noggrannhet, kassation osv. går i höjden.

1.7 Drzftssäkerhet, kontroll och styrning

antssa'kerhet

En förutsättning för att uppehålla en löpande produktion är att utrustningen hålls i trim och reservutrustning omedelbart finns tillgänglig. Personalen skall kunna följa och styra produktionen.

Reaktor

Reaktorer Reaktorer i i reserv produktion

Räls

Figur 10 Växling av reaktorer.

Nattskiftet 00—6 är avsett att användas för alla mindre reparationer. Ugnar och behållare utformas så att de lätt kan lagas av vid detta driftsuppehåll exempelvis med påsprutning av avlagningsmaterial. Järnverkets buffert av material under arbete representeras av de metallurgiska avdelningarna, huvudsakligen av råjärnsbehållaren som rymmer 4 000 ton. Utbytesreaktorer skall stå färdiga att användas, figur 10. De förvärms elektriskt i god tid innan de sätts in i produktionen.

Kontroll

En förutsättning för en exakt uppföljning av produktionen är långt utvecklade mätmetoder för

— transportmängder på band och andra transporter för slig, fint skrot, koks, kolpulver, kalk, legeringar, desoxidationsmedel osv. — flöden av gaser (syrgas, luft, argon) — viktsmätning av lagringsbehållare men även reaktorer under drift — analyser av samtliga material helst kontinuerligt

— temperaturer.

Styrning

Samtliga data samlas på instrument och datorer i manöverrum som dock ej får ligga så långt från produktionsreaktorerna att arbetare och tekniker inte direkt kan gå ut till olika passnings- och regleringsarbeten invid reaktorerna. Datastyming genomförs endast så långt, att den blir ett hjälpmedel för arbetare och tekniker att fatta rätt beslut. I princip alltså styrning ”off line". Mekaniseringen drivs medvetet endast så långt att väsentliga mänskliga arbetsmoment som kan ge intresse för arbetet kvarstår. Även på detta område måste man alltså totaloptimera.

1.8 Foderangrepp

Angrepp på keramiskt foder är ett av de besvärligaste och mest svårlösta problemen inom järn— och stålindustrin. Problemet skall i första hand ej avhjälpas genom att välja nya och dyrare material utan genom process- ändringar. Si02 i tegel, eldfasta massor och slagger undvikes helt.

— Alla reaktorer (utom masugnen) utrustas med basiskt tegel och basiska stampmassor utan SiOz. I processalternativ 2, håller råjärnet mycket låg Si-halt, vilket hindrar införande av Si02 även i slagger. — Basiskt tegel är känsligt för temperaturchocker och därför måste samtliga reaktorer, så länge de ej tagits ur drift för ommurning, varmeldas i särskilda stationer, så att fodret ej underskrider l OOOOC. I den kontinuerliga processkedjan är processen uppbyggd på förutsätt- ningen att reaktorerna ständigt är i arbetstemperatur.

Slaggangrepp minimeras på följande pricipiella sätt:

a) PeO-halt i slagg vid bottenblåsning i oxidationsprocess hålls så låg som möjligt (funktion av C-halt i stål). b)injektionsdysor för gas och pulverformigt material utformas så att de har stort impulsmoment. vilket hindrar angrepp på närliggande keramiskt material. Horisontell inblåsning nära botten av reaktorer— na,

c) kylning av slagglinje i oxidations— och smältreduktionsreaktor med kyllådor, ev. genom genomblåsning (poröst tegel) av luft. Det senare används även i smältreduktionsreaktorns överdel.

1.9 Utbyte av material och energi

Särskilt för energi gäller att högt utbyte inte endast är positivt ioch för sig på grund av god process'ekonomi utan även på grund av krav på sparsamhet med naturråvaror. Återbruk skall ske i största möjliga utsträckning.

— Förlust av järn i slagg uppkommer endast i oxidationsprocessen. Storleken beror på stålets kolhalt. Bottenblåsande syrgasreaktor har bästa möjliga värden: ca 15 % Fe i slagg, motsvarande Fe-förlust av 2,2 %, l % primär Fe-förlust i stoft. Smältreduktion har ca 5 % Fe i slagg, men detta resulterar ändå i Fe-utbyte av 98,5 %. Masugnen har dock 99,85 %. Eftersom inget sekundärt skrot eller alkali ingår i oxidationsprocessen kan stoftet cirkuleras och injiceras i badet tillsammans med den brända kalken. Utbyte av legerings- och desoxidationsmedel hålles högt genom direkt injektion i badet och undvikande av luftexponering av det desoxide- rade badet. Masugnen är den reduktionsprocess som idag har den bästa energi- verkningsgraden med en total energiförbrukning av 2970 Mcal/ton stål vid 25 % skrotinsmältning i syrgasprocessen. Smältreduktionsprocessen kan teoretiskt uppnå ca 2400 Meal/ton stål, men detta är ännu icke bevisat vara tekniskt möjligt. Skillnaden ca 500 Mcal/ton motsvarar för hela järnverket en energibesparing av 230 milj. kWh/år. Detta är alltså en av drivkrafterna för utveckling av smältreduktionsprocesser. Avgaser från samtliga ugnar förs till ett för stålverket centralt filter. Avgasen från oxidationsreaktorn uppsamlas utan luftöverskott och förbränns under kontrollerade förhållanden i ångkraftverk, varefter den förs till centralfiltret. Ånga och varmvatten, producerade i järnverket, används i de för samhället gemensamma anläggningar som ligger intill verket. — Slagg från masugn eller smältreduktion går till slaggullstillverkning. Stålugnsslagg cirkuleras i reduktionsprocessen. Kalk med kalksulfid från svavelreningsprocessen befrias genom magnetseparering från metalliskt järn och genomgår kemisk behandling för återvinning av elementärt svavel, varefter kalken återförs till reduktionsprocessema.

2 Beskrivning av verket

I kap. 1 har jag gått igenom de villkor som bör styra alla beslut om järnverket när det gäller att förverkliga mänskliga, tekniska och ekono- miska målsättningar. Jag har även redogjort för konsekvenserna av de uppställda villkoren. På dessa grunder som vid en verklig planering naturligtvis måste vara oändligt mycket mer omfattande och djupgående — skall det vara möjligt att bygga upp järnverket.

I det följande kommer verket att beskrivas i ett sammanhang, dels från teknisk synpunkt och dels med tanke på arbetsmiljö. Eftersom samtliga delmoment förut beskrivits försöker jag här att undvika upprepning av det föregående.

2.1 Teknisk beskrivning av järnverket

Ra'materialen och deras förberedning

Leveranser av råmaterial till verket kommer i större tonnage ojämnt under året, medan verket förbrukar dem i jämn takt. Det är därför lämpligt att förlägga hela denna hantering till ett område skilt från järnverket. Det är vidare svårt att även med framtida teknik utföra denna hantering så att den uppfyller stränga krav på god arbetsmiljö.

Av dessa skäl byggs på ett avstånd av minst 3 km från verk och samhälle ett råmaterialhanteringsverk med särskild järnvägsstation på den linje därjämverket ligger. Verket innehåller följande avdelningar:

a) tömningsanordningar, band och fickor för slig och kolstybb (för alt. 2 smältreduktion)

b) kross- och sorteringsverk för masugnskoks

c) fickor för kallbunda pellets

d) fickor för kalksten och bränd kalk (verket har ej egen kalkbränning)

e) bearbetningsverk för inkommande skrot (klippning, hammarkvarnar osv.) samt fickor för skrot.

Samtliga material, a-d, transporteras på band i tunnel till verket. Banden skall kunna styras från verkets processmanöverplats. Banden tömmer i materialfickor i verket.

Alt. 1 Satsvis processkedja med masugn

Masugnen beskickas med skip. Masugnsanläggningen är av konventionell typ, men som förut beskrivits har stor omsorg ägnats åt anordningar på beskicknings- och tappningsplan. För överföring från masugn till lagrings- behållare har två förslag beskrivits. Om järnet töms i skänk måste fullgod utsugning ordnas ovanför itömningshålet.- Verket är inte utrustat med traverser och för att hantera skänken finns särskild portalkran manövre- rad från golvplan.

Råjärnsbehållaren, rymmande 4 000 ton, mottar dels råjärn från masugnen, dels i HF-ugn smält skrot uppkolat till 2 % C. Råjärnet töms med tryckhävert i svavelreningsreaktorn som vid tömningen kan föras på räls alldeles nära behållaren.

I svavelreningsreaktorn inblåses bränd kalk i omrörarens ihåliga axel med gas, figur 6, men reaktionstiden mellan kalk och råjärn hålls lång genom den mekaniska omröringen. Efter var tredje charge sugs det torra kalkpulvret (med CaS) upp ur reaktorn. Tömning till oxidationssteg med tryckhävert.

Oxidationssteget liknar dagens OEM-process men syrgas+olja införs nära botten från sidan med hög impuls. Kalk tillsammans med syrgasen. Avgaserna, 80 % CO, förbränns inte omedelbart med överskottsluft utan förs till ångkraftverk och filter.

Raffinerings- och gjutningssteg är beskrivna i avsnitt 1. Slutprodukten är ämnen av de dimensioner som passar den följande tillverkningen. Utan att specificera produktionens art är det omöjligt att göra några mer definierade uttalanden. Den satsvisa processkedjan har många drag som liknar dem som man kan finna i ett modernt stålverk: masugn, blandare, OEM-konverter, special- kärl för raffineringsprocesser samt en sorts kontinuerlig stränggjutnings- maskin. Det som framför allt skiljer den från nuvarande system är

a) En avsevärd mängd skrot smälts i högeffektsinduktionsugn (670 kW/ton gentemot ca 450 kW/ton för en modern UHP-ugn för samma smältkapacitet). Skrotet uppkolas till 2 % (4% i smältreduktions- fallet) för att möjliggöra sammanföring med råjärnet och få god foderhållbarhet i HF-ugnen.

b) Blandaren rymmer råjärn för full produktion under 2—3 dygn.

c) Svavelrening görs av allt råjärn -— och endast av råjärn — till extremt låg halt, ( 0,003 % S. Inga svavelhaltiga råvaror får komma in på ett senare stadium i processkedjan.

d) Inga skänkar, annat än eventuellt vid masugnen, används för överfö- ring av råjärn och stål mellan reaktorerna (ugnarna). Överföringen sker med tryckhävert, som dels möjliggör att överföringen kan ske fullkomligt dammfritt, utan oxidation och förångning, dels ger en metod att skilja slagg och metall. Det är inte nödvändigt att tömma reaktorerna helt mellan operationerna. Varje reaktor står på tryck- dosor, så att vikten kontinuerligt registreras. Stålet exponeras aldrig efter desoxidationen för oxiderande atmosfär. Överföringen från raffineringssteget sker med tryckhävert. Gjutlåda och atomiseringskammare ovanför stränggjutningskokillen hålls i argonatmosfär. Hela ugnshallen har helt andra dimensioner än normalt beroende på att traverserna slopats. Byggkostnadema är därigenom lägre. Reaktorerna står på stabila vagnar med översida av eldfast tegel och med hög kant för att råjärnet eller stålet skall rymmas ovanpå vagnen om genombrott sker. Reaktorerna kan med vagnarna förflyttas både i hallens längdriktning (vid överföringen av metall från en reaktor till en

annan) och i dess tvärriktning, då en reaktor skall utbytas mot en nymurad och förvärmd, figur 10. Tack vare frånvaro av traverser blir det möjligt att använda mellanväg- gar, ev. mobila, och på så sätt dela upp hallvolymen och därigenom minska luftrörelser som ger drag. Även tillfälligt buller och värme avskärmas på detta sätt.

Alt. 2 Kontinuerlig processkedja med smältreduktion, figur 1]

Endast smältreduktionsreaktorn i den kontinuerliga kedjan innebär ett helt annorlunda processteg i jämförelse med den satsvisa. Den verkliga "skillnaden är givetvis även den, att alla processerna är hopkopplade, så att ett stationärt flöde av metall kan uppehållas. Ett av de viktigaste momenten måste därför bli hur överföringen mellan de olika stegen sker och hur slagg och metall skils.

De tre smältreduktionsreaktorerna, figur 3, beskickas direkt med kolpulver, slig och ev. slaggbildare, som alla injiceras i reaktorns periferi. I nedre delen av reaktorn ansamlas råjärnet. I den övre delen har man en dispersion av råjärn, slagg, oxid, kol och koloxid. Slagg- och råjärns- avtappning sker kontinuerligt. Syrgas förbränner CO ovanför badet till CO, och värmet överförs till det turbulenta badet.

Överföringen mellan alla reaktorer sker med induktionsuppvärmda MHD-rännor, figur 4. Härigenom kan inte endast metallen fås att flyta mellan de olika reaktorerna utan även olika nivå inställs i dem, vilket är särskilt viktigt vid reaktorbyte. När reaktorn skall bytas eller tömmas helt, körs metallen till föregående eller efterföljande reaktor.

Råjärnslagringen sker 'i samma sorts blandare som i den satsvisa processkedjan, där skrotsmältningen i högfrekvensugn är kontinuerlig under 18 h/dygn. Även smältreduktionsreaktorn arbetar endast 18 h/dygn.

Svavelrening, oxidation, raffinering och gjutning liknar helt den satsvisa processkedjan med den skillnaden, att överföringen mellan stegen sker kontinuerligt i MHD-ränna enl. figur 4 i stället för i tryckhävert enl. figur 8. Principschemat visas i figur 11.

2.2 Järnverkets arbetsmiljö

Grundförutsättningen för detta arbete med att utforma en vision för ett framtida järnverk har varit att en helt annan arbetsmiljö skall uppnås än den man är van vid från dagens järnverk. Denna primärt styrande faktor har sedan påverkat processval, byggnader och även organisationsformer, men samtidigt" har ett försök gjorts att optimera varje processvillkor för sig. De ingrepp som gjorts har på vissa punkter varit radikala (inga ljusbågsugnar, inga traverser, inga skänkar) medan andra detaljer framför allt reaktorerna själva kunnat behållas tämligen lika som i dagens situation.

Om det föreslagna verket tekniskt kan realiseras och om man vid planeringen gör de ekonomiska övervägandena så, att mänskliga hänsyn

E 3 3 X ro >) ' NXXXXXXXXXX ')le 01 |. I ' |N % _ (* , ||.// 2 ............... . * ”å sti—> ———————————————— _? & (D |||:

; xxxxxxxxss' '.IIII

öuugiwo 19j101>|npU|

- ,.XX_XXXXXXXXXX X .? ä , ""| 'i”, .. = : | | | gu ; £ _; .— ||| | % = _*—_a ' |||] * ”5 l— ä __ _, || || _ exxxxxxxv & & ee ! UB / g -3J 'o ses 'Böe|s J'eöuuaöm uoo ; L- jepewsuouepjxosep Ae u0|1>|e_IU| : åå "HX ,.xxxxxxxxxxxs— : _ | |; ' RJ 2 3 . | ,A ä' 5 * N I |||. ' '| i .— = B x -— I / |__ 0 '; ||| '|' | ! . anxxxxxxxxw ut” å ! G= : sr ; xxxxxxxxxxx &" tis **»v—J _ 04 & tic : = ** .: nu (|, + = N g Cx ' [% & (U 5. ' || , axxxxxxxxxxxxxå ! 2 2 s å ;; , 7RXXX|X|X|X|X|X|XXV &” 14."? & "g » syxxyxxxx & |A :'(—u :» _ pH.-? '-'||'| . ' | ';va _,___,__ ||: Is _ " E E .— . 21.. || "||| || f?r. |||-(fy 5 3 ;. lä ”5 9 53 N ä å % | & % & dur/., : ore | | E... . _ :|: | N &

| ?., ||| ':'

]

Figur 1 I Kontinuerlig processkedja.

lmxxxxmxå .. 3 .. _. xä'fzi 3:

mmm XXXX

& Luuun

Reduktion

VII/IIIIIAIVI

prioriteras, kommer resultatet utan tvivel att bli ett järnverk som har en behaglig och intressant arbetsmiljö.

Det förefaller mig dock svårt att göra någon bra arbetsplats av förberedningsstationen för råmaterial, belägen 3 km från järnverket. Här har man inga spännande operationer att utföra och man kan inte undvika att starkt buller uppstår vid skrotfragmenteringen. Här är ett av de fall då man kan lösa problemet enbart genom inkapsling. Genom att använda metoden med nedkylning i flytande kväve före hammarkvarnarna kan i varje fall effektbehovet vid krossningen nedbringas. Tömningen av vagnar med kolpulver och slig måste göras dammfri, men detta torde vara lätt genom att hålla materialen fuktiga. Arbetet i stationen blir passnings- arbete. Goda bandvågar och nivåindikation i fickorna bör dock göra det möjligt för personalen att större delen av tiden vistas i manöver- och planeringsrummet.

Så länge masugnen bibehålles kvarstår ett antal arbeten som liknar dagens, men framför allt på tappningssidan bör man genom att ta bort rännorna i sandgolvet kunna göra det avsevärt trevligare och säkrare. Det vore dock en illusion att tro att framtidens masugn skulle vara fri från hängningar, formhaverier och genombrott. Detta, tillsammans med faran för koloxid, är i sigsjälvt ett vägande skäl till att man inte skall ge upp tanken på att kunna utveckla en reduktionsmetod som inte har dessa nackdelar, men som ändå ger en flytande slutprodukt.

Arbetet vid högfrekvensugn och blandare bör inte behöva ge orsak till några problem. Den kontinuerliga processen arbetar jämnt och störnings- fritt och smältans nivå, temperatur och analys kan avläsas direkt på instrument. Tillförseln av fint skrot och kol på band och grovt skrot i ränna åstadkommer inget buller eller damm och skrotet täcker badytan så att ingen värmestrålning från badet uppstår. Avslaggningen bereder vissa problem eftersom överytan är kall. Det bästa arbetssättet torde vara att låta en avsevärd slaggmängd bildas och sedan periodvis minska takten på skrotchargeringen så att slaggen kan tappas ut över läpp. Eventuellt kan smältan i ugnen ha förbindelse med råjärnet i blandaren så att järnet med MHD-ventilen kan sugas upp i ugnen och trycka ut slaggen underifrån.

Arbetet vid de fyra reaktorerna för svavelrening, oxidation, raffinering och gjutning är av tämligen likartad natur. Analyser, temperaturer och nivåer avläses på instrument. De mer handgripliga ingreppen i processen är få, men hela tiden måste arbetarna vara beredda att gå ut i reaktoravdelningen för att rätta till detaljer som av olika skäl inte fungerar klanderfritt. Manövreringen av reaktorvagnarna och tryckhä- vertvagnarna sker med manöverdon på varje vagn. Alla som uppehåller sig i manöverrum och ute i verket skall vara så kunniga att de kan gripa in var som helst om något oförutsett skulle inträffa.

Luftföroreningar, damm

Alla känner till det järnverksdamm, speciellt i de processmetallurgiska avdelningarna, som täcker dagens järnverk. I vårt järnverk är dammkäl-

lorna mycket begränsade och om det någon gång vid t. ex. ett genombrott av en reaktor skulle uppstå damm och rök, kommer det inte att ligga kvar många timmar, eftersom verket dammsugs varje skift och fönstren automatiskt tvättas flera gånger under dygnet.

Jag har svårt att tänka mig att något som helst damm i verkligheten kan uppstå om de olika reaktorerna fungerar som beskrivits i denna rapport och detta av följande skäl:

a) torrt pulver transporteras aldrig på öppet band eller hälls t. ex. i luften ner i skänk vid tappning,

b) all tappning i skänk eller från skänk är borttagen och metallen förs med hjälp av MHD-röret eller tryckhäverten försiktigt mellan de olika reaktorerna. Härigenom undvikes all oxidation och förångning av

metallen, c) malm, slig, kol, kalk, desoxidationsmedel och legeringsmedel injuceras

i badet på sådant sätt, att allt pulvret reagerar med badet,

d) det damm som bildas i reaktorerna under genomförandet av reaktio— nerna förs via ångkraftverk till filter,

e) slagg i reaktorerna sugs upp ur dem till sluten slaggbehållare på vagn. Rengöring från slagg under 6 h stillestånd,

f) desoxidation och gjutning —— i dagens verk besvärliga dammstationer — är helt inkapslade och processerna utförs i argon eller kväveatmosfär.

Värme, drag Dagens järnverksarbetare exponeras för kraftig värme bl. a. vid

— tappning från masugn — slaggdragning i råjärnsskänk — provtagning och chargering i ugnar — tappning av ugnar — gjutning i satsvisa och kontinuerliga kokiller — arbeten bland varma kokiller.

Dessa olägenheter råder inte i vårt järnverk, där

— tappningen från masugn sker i sluten ränna eller ev. direkt i skänk som befinner sig inom ett plåtskydd med avsugning — slaggen i masugnen tappas särskilt och ej tillsammans med järnet — chargering av HF -ugn sker kontinuerligt och ovanytan är täckt av grovt skrot

— tappning från samtliga reaktorer sker med MHD-rännor eller tryck- hävert utan exponering av flytande metall gjutning sker i helt slutet rum — inget arbete bland varma kokiller förekommer.

Den stora huvudorsaken till drag är borttagen genom att luftrörelser på grund av värme inte egentligen existerar. Vidare är lokalerna mycke: lägre och uppdelas i mindre avdelningar.

Buller

Valet av induktionsugn i stället för ljusbågsugn medför att den främsta orsaken till buller bortfallit. Inga oljebrännare eller fria syrgasstrålar förekommer heller. Uppvärmning och varmhållning av reaktorer sker elektriskt med motståndselement, som sänks ned i reaktorerna. Då kan man också lägga lock på dem under värmningen och få gott värmeutbyte.

Buller från skrot som tappas ner i ugnar från stor höjd är borta genom att det grova skrotet ”knuffas” ner i HF-ugnen. Fint skrot tappas ner i oxidationsreaktorn under blåsningen i sluten ränna.

Bullrande traverser finns det inga, ej heller dieseltruckar. Vagnarna med reaktorerna rör sig endast långsamt på sina spår, och mindre lyfttruckar för diverse arbeten är elektriskt drivna.

Risk för styrt och monotont arbete

Det framgår klart av de utredningar som gjorts om jämverkens arbetsmiljö att ett av de mer positiva dragen — i varje fall inom de processmetallurgiska avdelningarna är att man uppskattar frånvaron av de monotona arbetena. De som kan följa en hel charge eller en del av ett förlopp eller som med sin sakkunskap ansvarar för kvaliteten, uppskattar detta mycket.

Risken för ett monotont arbete är nog i järn- och ståltillverkningsav- delningarna i vårt järnverk mycket små. Däremot måste man vara uppmärksam påatt inte arbetet blir alltför styrt. I de gamla martinverken med 8—10 h chargetid fanns det gott om utrymme för variation. När chargerna kommer med intervall på 20—30 min., ligger faran för upprepning av samma arbetsmoment nära. Troligen blir den kontinuerliga processkedjan av denna orsak mer fascinerande, därför att det där gäller att hålla konstanta förhållanden genom att balansera en mängd olika data och impulser.

Alla arbetarna i laget har genom sin alltid pågående utbildning en god inblick i processmetallurgin och vet vilka ingrepp som behöver göras i olika situationer. De är alla kapabla att ta över styrningen med hjälp av de mätinstrument som finns. Denna variation av arbetsuppgifter är ett av sätten att bryta en eventuell känsla av upprepning av förhållandena från charge till charge.

Processregleringen måste även i det satsvisa arbetssättet fungera så bra, att varje charge inte är ett unikum. Det skall alltså i framtiden inte vara nödvändigt att sätta chargenummer på varje stålparti. Härigenom kommer det satsvisa arbetssättet att upplevas mycket liknande det kontinuerliga.

Järnverksorganisationen strävar inte efter ett helautomatiskt arbetssätt utan efter ett optimerat handlande, där arbetslaget på grund av informationer och mätvärden kan genomföra processerna med högsta produktion och precision.

Alla i laget bör med andra ord känna sig som musikern, spelande en Bachfuga på en orgel med flera manualer och pedal och med ett otal stämmor!

Arbetstids förläggning

I direktiven till detta arbete ställdes frågan om den nya tekniken ger möjligheter till bättre arbetstidsförläggning (minskning av nattskift och helgarbete). Jag har i denna vision utgått ifrån att nattskift och helgarbete icke skall förekomma och frågat mig hur tekniken (processer- na) då måste ändras.

I de flesta fall finns en rimlig teknisk lösning. Reduktionssteget är dock fortfarande bundet till masugnen och enligt min åsikt finns enbart ett alternativ, nämligen smältreduktion. Det är inte uteslutet att drivningen i masugnen kan tas ner till låga värden varje dygn under tiden 00—6, men för störningsfri drift är det tyvärr förmånligare med helt kontinuerlig drift.

Rapporten bygger vad det gäller skiftarbete på arrangemanget att alla reaktorer utom masugnen är i kontinuerlig drift 6—24 och står för översyn och eventuell reparation 00—6. Alla reaktorer varmhålls även under denna tid. Uppehållet under lördag—söndag är fullt möjligt tack vare den väl tilltagna blandaren.

Även den kontinuerliga processkedjan tänkes vara ur produktion 00—6, eftersom den behöver helt likartad reparation som den satsvisa. Även i denna kedja måste givetvis reaktorer bytas ut, vilket sker på likartat sätt som i den satsvisa, enligt figur 10.

3 Vägar att uppnå de uppsatta målen

Om man idag med kort varsel bygger ett nytt järnverk kommer det att bli mycket konventionellt. Man kommer varken att ha råd eller tid att genomföra en planering, där man verkligen försöker tänka om. I ett sådant verk kommer därför arbetssituationen att bli snarlik den vi nu har.

Om nya grepp verkligen skall kunna slå igenom måste de vara grundligt utforskade och ur alla aspekter genomdiskuterade. Detta går inte att göra på kort tid, eftersom problemen är utomordentligt komplexa och det fordras att frågeställningarna får tid att mogna. En period av 10 år är troligen nödvändig. Arbetet måste bedrivas på många fronter, men hela tiden skall de olika arbetsgrupperna konfronteras med varandra.

3.1 Organisation av studie- och forskningsarbetet

Om man verkligen vill bygga ett järnverk som svarar mot det idealverkjag här försökt skissa, krävs att man planmässigt startar ett mycket Omfattande utredningsarbete, som inte bara skall syssla med den konkreta utformningen av alla detaljer utan även med de styrande målsättningarna och värderingarna.

Organisationen bör i stort sett likna den som föreslagits för verkets produktionsavdelningar, figur 2, och om kravet på horisontell organisa- tion är viktigt för det producerande verket, är det ett livsvillkor för planeringsarbetet.

De olika arbetsgrupperna torde få ungefär samma arbetsområden som underkapitlen i denna rapport. Sålunda bildar man en övergripande arbetsgrupp för mänskliga synpunkter på arbetsmiljö och motivation med underavdelningar för problemen

vad är meningsfullt arbete? vad ger intresse för arbetet? vad behövs för att ingripa i processförloppet? osv.

På motsvarande sätt behandlas miljöproblemet i arbetsgrupper för

buller värme

drag

tungt arbete osv.

och t. ex. metallurgiska processteg i arbetsgrupper för

möjligheten till genomgripande förändringar av masugnsprocessen . kan smältreduktionsproblemet lösas? transport av flytande järn och stål i MHD-rännor osv.

Arbetsgrupperna får inte enbart bestå av 'specialister på de olika områdena, utan representanter från andra fält måste ingå i varje arbetsgrupp, givetvis med den begränsningen att de måste ha en chans att förstå vad som diskuteras. För att demonstrera hur intimt samarbetet mellan de olika arbetsgrupperna måste vara, föreslås en organisation som ifigur 12.

Hurnantek-

Samordning, analys och syntes

Pricess— metallurgi

Samordningsgruppen gör upp en tidsplan som anger när olika synpunkter måste slutforrnuleras och den ser hela tiden till att resultaten från de olika grupperna på ett begripligt språk förs ut till andra grupper.

3.2 Forsknings- och utvecklingsuppgifter

Det är inte möjligt att inom ramen för detta arbete formulera alla de forskningsuppgifter som behöver utföras. Nedan följer dock ett förslag till några punktinsatser. I många fall framgår uppgifterna för detta arbete direkt av den föregående texten, t. ex. ”Vad förstås med termen meningsfullt arbete?” och därför tas här endast några mer konkreta uppgifter upp.

Skiftarbete

De olika skiftformerna ställs mot varandra och mot dagarbete, och ett allvarligt försök görs att värdera de olika möjligheterna, varvid det är viktigt att komma ihåg att människor i olika åldrar och med olika läggningar har olika önskemål. Kanske är felet idag att många människor tvingas till skiftgång på visst sätt. Detta behöver inte utesluta att många andra kan se positivt på skiftarbete, därför att de vinner andra fördelar.

Buller

En maximigräns måste fastläggas som ej någonsin får överskridas. Räcker det med 75 dB (A)?

Högfrekvensugnens pipande ljud på hög frekvensnivå måste tas bort (arbeta vid annan frekvens, alltid ha viss mängd smälta i ugi osv.).

Värme

Maxgränser för tillfällig värmestrålning (OC, avstånd, tid) måste fastställas liksom maximal kontinuerlig temperatur vid olika sorters arbeten.

Drag

Exakta data över lufthastigheter och temperaturskillnader som bereder obehag och känns som drag måste fastställas och mätvärdena sedan checkas upp på olika arbetsplatser.

Damm

Även på detta område saknas värden för vad som bör accepteras. Specifikation över stofthalt i mg/Nm3 samt givetvis klara besked om faran för olika koncentrationer i dammet av bl.a. olika metaller och oxider.

Kallbundna pellets

Fortsatt forskning rörande deras fysikaliska och metallurgiska egenskaper i avsikt att göra det möjligt att använda dem till 100% i masugrar. Gränges, Mineralberedning, KTH, Sala International, MF i Luleå.

Svavelhaltiga bränslen

Utredning om förekomsten av bränslen, framför allt kol, med olika svavelhalt och deras priser. Studier över tekniska och ekonomiska möjligheter för att järnverket går in med höga S-halter och binder svavlet med kalk via höga svavelhalt'er i slagg och råjärn. Totaloptimering av S-rening i stålverket.

Undersökning av möjligheterna att omvandla svavelhalten iframför allt kalciumsulfid från avsvavlingen av råjärn till elementärt (ofarligt) svavel. Jernkontoret och Kemisk teknologi, KTH.

Beredning av skrot

Studie av kostnader och tekniska möjligheter att sönderdela (fragmen- tera, klippa upp osv.) skrot, så att det blir hanterbart på band och i fickor. Studien skall även omfatta hur denna skrotberedning påverkar smältkostnadema och hur de olika skrotgruppema skall värderas bero- ende på deras metallurgiska värde. Järnbruksförnödenheter, skrothandlar- organisationer, AB Bilfragmentering.

Smältreduktion

Åtminstone fem olika processförslag för smältreduktion har prövats i Sverige, men ännu finns ingen teknisk process genomförd. Arbetet måste fortsättas och bör koncentreras bl. a. på

värmeöverföringen till bad eller bädd möjlighet till enkla förreduktionsprocesser betydelsen av ett råjärn utan kisel för den fortsatta oxidations- processen.

Järnets Metallurgi, KTH.

Transport av flytande råjärn, råstål, raffinerat stål och slagg

Magnetohydrodynamiska (MHD) transport- och ventilationssystem exi- sterar, men de har ännu inte slagit igenomi praktisk drift. Arbetet på detta område bör omfatta studier av olika möjligheter att konstruera rännor, där metallen kan både transporteras och, oberoende därav, värmas.

Utarbetande av konstruktioner inkl. materialfrågor för enkla och driftsäkra tryckhävertar som skall ersätta nuvarande skänkar som transportdon för flytande metall.

Konstruktion av anordning för avlägsnande av flytande slagg ur vertikal reaktor med sug eller på mekanisk väg. ASEA, MFi Luleå.

Kontinuerlig högfrekvensugn för skrotsmältning

Figur 5 visar ett principförslag till dylik ugn. Forskningsarbetet skall omfatta konstruktion av ugnen inkl. diskussion av lämpliga elektriska data i avsikt att få bort allt ljud samt nå hög effekt av ca 1 000 kW/t. ASEA.

En jämförelse mellan HF-ugn och ljusbågsugn kommer att utföras av institutionen för Järnets Metallurgi, KTH, våren 1974, med medel från Arbetsskyddsfonden.

Placering och dimensionering av injektionsdysor i "oxidationsprocessen

Studier i avsikt att minimera foderangreppet i reaktorn. NTH, prof. Engh, Trondheim, har god modellutrustning för dylika studier.

Gjutprocess utan lufttillträde

Den föreslagna processens princip framgår av fig. 9. Den kan säkert avsevärt förbättras. Metallemas gjutning och Järnets Metallurgi, KTH.

Verkets placering

Totaloptimeringsstudie omfattande alla tekniska, ekonomiska och sociala faktorer som kan tänkas påverka placeringen av verket. Statens planverk, Jernkontoret, Industriell ekonomi och organisation, KTH, industridepar- tementet, AMS, socialstyrelsen.

Verkets storlek och samhällskontakt

Hur fungerar ett verk, där produktionen icke tänkes växa och som arbetar i intim kontakt med sitt samhälle? Industriell ekonomi och organisation, KTH.

Stålverket utan traverser

Hur mycket minskas byggkostnaderna genom dessa grepp? Finns det någon operation för vilken traverser är absolut nödvändig eller kan man, som i det föreslagna verket, klara transporter och lyftning på annat sätt genom omändring av utrustningen?

Mätmetoder

Samtliga mätmetoder enligt avsnittet Kontroll behöver— överses och förbättras. MFi Luleå.

Minskning av foderangrepp genom processändringar och kylning

Olika principiella metoder att minska Slaggangrepp på foder. Kylning genom kyllådor, porösa tegel och vattenkylda ugnsrum, där slaggpåfrys- ning kan ske. KTH, NTH, MF i Luleå.

3.3 Prov- och demonstrationsverk

Trots allt forsknings- och utvecklingsarbete som ovan föreslagits och trots allt samarbete som skulle behöva komma till stånd mellan människor med olika kunskaper, omdömen och värderingar, är det dock omöjligt att konkret förutsäga hur det nya verket skall byggas och fungera, om man inte helt enkelt bygger ett verk enligt de resultat som framkommit under planeringsarbetet. Det är först vid uppritandet av verket i alla dess detaljer inkl. det omgivande samhället, som man tvingar sig att fatta beslut och även att ta ansvar för vad man har kommit fram till. Det är nog så som arkitekt Hans Nordenström säger (”Hur stor är individens stad?” Ett framtidsaltemativ. PAN/Nordstedt 1971): ”Grundforskare är fria att framföra idéer, göra antagande och lägga fram förslag. I detta ligger med nödvändighet en osäkerhet men däremot inte ett risktagande.”

Järnverket bör byggas så stort att man på ett rätt sätt kan bedöma processer och arbetsvillkor. Hur stort är ett av de viktigaste forsknings- objekten. Investeringen ligger snarare på 500 än på 50 milj. kronor. I summan inkluderas det lO-åriga förarbete som just beskrivits.

Detta projekt är av stor omfattning och innebär något nytt genom att samhället är så sammanvävt med verket. Det torde bli av största intresse i varje fall för hela Europa. Om svenska staten i samarbete med EG inte anser sig klara av denna satsning, är Japan troligen ett lämpligt land att kontakta.

Bilaga 4:2 Varmbearbetningen 1990

Av professor Per Olov Strandell

1 Råvaran

Den hittills dominerande metoden att överföra det smälta stålet till fast form för vidare bearbetning är gjutning av gör med normalt kvadratisk eller platt sektion med dimensioner avpassade för resp. produkt. Stränggjutningen har dock utvecklats mycket kraftigt under den senaste dekaden, som framgår av figur 1. År 1972 producerades nära 15 % av den totala stålkvantiteten i världen genom stränggjutning. Tidigare installerades stränggjutningsanläggningen som komplement till en konventionell gjutanläggning och nya anläggningar försågs med en gjuthall i reserv för att ta hand om smältor om gjutmaskinen fallerade. Detta är i dag inte nödvändigt. Vi har nu ett flertal exempel på såväl mycket stora verk som Oita, Japan (” 10 milj. ton per år) som små verk, miniverk, vilka förses med endast stränggjutning.

Man kan givetvis räkna med att driftsäkerheten för stränggutnings- maskiner kommer att ytterligare förbättras under åren fram till år 1990. Man kan därför med största sannolikhet räkna med en allt snabbare övergång från göt till stränggjutna ämnen. De allra flesta nya anläggningar som nu byggs kommer med säkerhet att utnyttja enbart stränggjutning, då detta bl. a. medför stora ekonomiska fördelar.

De flesta stålkvaliteter kan nu stränggjutas, men det finns ännu undantag. Sannolikt är dock att legeringar av typ snabbstål, som svårligen

kan stränggjutas, i stället med fördel kommer att tillverkas via ”pulver- teknik”, direkt från smälta eller efter nedfrysning.

Tidigt gjordes misslyckade försök att stränggjuta otätat stål. Den väg som synes fördelaktigast är att som U S Steel utveckla en ny stålkvalitet för djuppressningsändamål, vilken är lätt att stränggjuta och som ger en produkt som t. o. m. är överlägsen den som framställs på konventionell väg.

På dessa grunder anserjag att gjutning av göt i l990-talsverket kommer att begränsas till en mindre kvantitet som utgångsmaterial för grova sektioner samt för vissa udda legeringar som tillverkas i små kvantiteter. Det senare gäller dock under förutsättning att en tillverkning över ”pulver” ej är lämplig.

Stålproduktion milj. ton/år 1000 / z / / / 6 / /

100

10

Stränggj utet

0,1

1955 1960 1965 1970 1975 1980

Figur ] : Prognos för världsproduktionen av totalt gitter resp. stänggjutet stål

l990-talsverket kommer ej att anskaffa ett götverk. Det mindre antal göt som produceras bearbetas vidare i hydraulisk press till ämnen och halvfabrikat i form av grov stång, inklusive grova profiler. Grova tjockväggiga rör och ämnesrör för extrusion kan även smidas ned till lämpliga utgångsdimensioner.

Ett stränggjutet plattämne har dock en tillräcklig area för att klara en stor del av det grova stångprogrammet. Man kan också räkna med att den stränggjutna strukturen kräver en något lägre reduktionsgrad än götet för att nå erforderliga hållfasthetsegenskaper. Även detta medför en minsk- ning av erforderligt göttonnage. En götdimension med tvärsnittsarea 600 x 600 mm är exempelvis kongruent med en stränggjuten dimension 1 200 x 300 mm. Detta ämne ger, med 8 ggr sträckning, en nära (i) 300 mm grov rundstång.

Smidesanläggningen för grova sektioner kommer att förses med lämpliga ugnar för varmchargering. Lämpliga ugnstyper är

vagnugn kammarugn gropugn stegbalksugn

Då omvärmningar kan förekomma blir kammarugnen den smidigaste. Chargering av ugnen och transport till smidespressen sker med mekanise- rade golv- eller takbundna transportdon. Manuell körning är ersatt med semiautomatik med fjärrstyrning och TV-övervakning.

För nedsmidning kan plana sänken med lutande ingångsdel användas. Dessa ger god genombearbetning och eliminerar översmidningar.

Då arbetsytan är relativt stor krävs pressar med hög kapacitet. Då däremot slaglängden är låg kan med fördel en kompakt press — exempelvis Carbox användas.

För smidning från rektangel till runt används verktyg av exempelvis typ Metalforrn, vilka medger smidning i en genomgång och som med ett andra stick efter 90() vridning ger erforderliga dimensionstoleranser. Pressen programstyres med mindre processdator; systemet praktiseras redan vid Sandvik AB.

Med lämpliga verktyg kan även grova profiler med andra tvärsnitt smidas, liksom platta produkter och balk. För balkar kan smidespressen ersätta åtminstone förparet i ett konventionellt valsverk. Givetvis förutsättes att smidespressen är försedd med utrustning för snabba mekaniserade verktygsbyten.

Efter smidning följer svalning eller värmebehandling, kontroll och ytkonditionering samt eventuell riktning och svalning. Materialflödet blir beroende av produkttypen. Processer och materialflöde styrs av dator.

Då ämnen smids, kan de efter eventuell syning i varmt tillstånd och behövlig ytkonditionering direkt påvärmas för fortsatt bearbetning till halvfabrikat.

Som jag tidigare påpekat kommer stränggjutningen relativt snart att nästan helt ersätta göttillverkning. Vi har idag ett stort antal kontinuer- liga gjutmaskiner i drift. Man gjuter nu fyrkantämnen (billets, blooms) vilka har dels kvadratisk, dels rektangulär sektion (a: b N l—l,5). Dessa ämnen används för valsning av stång, tråd m. m. varvid maximal dimension som idag gjuts är 111 300 å 350 mm. Utvecklingen för uutning av plåtämnen (slabs) har på senare tiden gått väsentligt snabbare och ett stort antal maskiner för gjutning av breda ämnen är nu i drift. Dimensioner från omkring 1 200 x 250 mm upp till 2 000 x 300 mm är idag vanliga. Vid gjutning av plåtämnen erhålls väsentligt högre produk- tionskapacitet per sträng än vid gjutning av fyrkantämnen, se figur 2.

För sträng [D 300 mm är produktionskapaciteten idag ca 28 t/h. För en platt dimension med samma sektionsarea (t. ex. 140 x 650 mm) är kapaciteten ca 60 t/h. Man kan således arbeta med färre parallella "strängar och har därutöver såväl metallurgiska som tekniska fördelar. Tunnare sträng medför lägre byggnadshöjd och därmed lägre kostnader. Den platta sektionen ger också väsentligt mindre utpräglade segringar och en snabbare stelning. Jag vill påstå att dessa fördelar kommer att medföra att stränggjutningen av fyrkantämnen utgår och ersätts av gjutning av platta sektioner.

Stakar och stoppar ersätts nu med slidventiler, och olika typer har utvecklats av företag bl. a. i USA och Schweiz. Ett japanskt företag har 'utvecklat en roterande slidventil för stopp och reglering av stålflöde från skänk. Härigenom har man större möjligheter att snabbt byta gjutlådor

Giuthastighet ton/ h, sträng

70'

Billingen 200x1000 60 Steel Co. Wales 200x750 . 50 USSR

170x1020. USSR

_ USSR 150x796

A | b '150x620 30 Vancouver . Fåzfngbam . - USSR 115x420

- ' Huckingen 100x400 20 Roanoke - Huckingen Van Moos ' Atlas ' ' Terni

Del Besos Benteler Allevard Barrow 0 100 ' 200 300 400 500” 600

Ekvivalent ämnesdimension

10

Figur 2: Produktionskapacitet vid stränggjutningsanläggningar enligt data från år 1968.

och gjutrör vid gjutningen. Ett alternativ är att reglera och stoppa flödet med magnetfält. Detta har möjliggjort ett helkontinuerligt gjutfö rfarande (continuos—continous casting). Från amerikanska och japanska verk rapporteras nu långa gjutperioder varvid olika stålcharger gjutits utan avbrott. Detta kan illustreras med ett exempel från USA (Gary Works):

Kontinuerligt gjutna ton 22 400 Gjuttid, tim 83 Charger, antal 107 Gjuten dimension, mm 235 x 1 600 Utgående ämnesdim. mm, max. 200 x 1 600

min. 190 x 860

I detta fall är ett kontinuerligt valsverk av speciellt utförande kopplat till strängen. Jag återkommer till detta senare.

Gjuttiden för en skänk bestäms av risken att smältan mot slutet av .utperioden får för låg temperatur. För mindre charger räknar man därför med max. 60 min. gjuttid och för större upp till max. 90 min. Gjuttidernaär således avsevärt kortare än cykeltiden för elektrostålugnar. Däremot är nu cykeltiden för LD-konvertrar nere i 40 min. För en helkontinuerlig gjutning kan man därför låta 2 ä 3 elektrostålugnar mata en gjutmaskin. En annan väg att möjliggöra en helkontinuerlig gjutning och samtidigt få'en mer flexibel metodik är att kompensera skänkens värrneförlust via en induktiv värmare. Detta provades en gång i Motala av Erik Olsson, men tycks hittills ej ha utvecklats vidare. Det synes mig dock vara en angelägen uppgift att vidareutveckla metoden till ett driftsäkert system. Då nu flertalet av övriga problem lösts för helkontinuerlig gjutning har metoden fått ett starkt ökat värde. Vid bibehållen produktion betyder den helkontinuerliga gjutningen att man kan arbeta med ett mindre antal strängar, vilket bl. a. ger lägre investerings- och driftskostnader.

Vid gjutning av två på varandra följande charger i samma kvalitet har en sammanblandning av smältan längs en kortare sträcka knappast någon betydelse. Vid byte av gjutlåda sker en mindre störning som observeras på strängens yta och kan klippas bort — storleksordning är ca 2 dm.

Vid gjutning efter varandra av två olika kvaliteter krävs att dessa skils åt. Försök har utförts med ett .utet mellanstycke. Denna teknik bör utvecklas vidare ochjag räknar med att vi i ”Stålverk 1990” kan gjutahel- kontinuerligt med fritt val av kvalitetsprogram. Detta möjliggör sträng- gjutning av även små stålcharger med ekonomiskt utbyte. Hela vårt behov av ämnen för bearbetning till ämnesdimension för avsalu och för vidare bearbetning till halvfabrikat kan således framställas genom gjutning av platta sektioner. Som jag senare skall visa kan hela produktionsprogrammet framställas via en'eller ett par stränggjutna dimensioner vilket väsentligt underlättar gjutningen, förenklar gjut- maskinen samt ger bättre kapacitetsutnyttjande.

Försök att gjuta relativt tunna sektioner har länge pågått. Ett flertal gjutmaskiner för gjutning av band enligt Hazelettmetoden utnyttjas för aluminium. Försöksmaskiner vilka även gjuter stålkvaliteter finns. År

1990 kommer därför säkerligen metoder för gjutning av ämnesdimensio- ner för plåt och band att vara fullt utprovade.

Gjutmaskinen kräver idag relativt mycket manuell övervakning och manuella åtgärder. Dessa kan dock relativt enkelt mekaniseras och skötas medelst TV-övervakning.

1.2.1. Bearbetning av stränggjute

Den gjutna strängen kan omformas direkt i samma värme efter kort påvärrnning och utan avbrott av strängen.

För rektangulära strängar kan enligt Demag ett duopar och en reduktionsapparat insättas. Exempelvis gjuts en sträng 355 x 235 mm, vilken valsas till [i] 250 mm och vidare till [II 70 mm. Produktions- kapaciteten för denna sträng är 45 t/h. Alternativt kan i linen insättas en smidesmaskin av typ Kocks, Sachs eller GFM. Sträckningsgraden i de senare är ca 8 gånger. Dessa ämnen kan successivt klippas i ämneslängder, påvärmas och direkt valsas vidare till halvfabrikat.

En stor del av produkterna kan säkerligen med omsorgsfuu övervak- ning av processtegen valsas direkt till färdigprodukten. I vissa fall kan feldetektering och felavlägsnande ske utan avsvalning. I andra fall blir en flödesväg över en svalbädd lämpligare.

Vid gjutning av plattämnen ser vi idag ett exempel på direktreduktion i U S Steels Gary Works. I denna anläggning gjuts som nämnts tidigare en dimension 235 x 1 600 mm vilken i det ilinan insatta valsverket valsas till plåtämnen med ned till halva den gjutna bredden. Vi kan således med en gjuten dimension direkt erhålla för fortsatt bearbetning lämpliga ämnesdimensioner.

En helkontinuerlig gjutning ger en mycket hög produktionskapacitet. Teoretiskt kan Garys ensträngsmaskin producera 2 milj. ton/år strängens kapacitet är 240 t/h.

Direkt koppling av stränggjutmaskinen till en bearbetningsmaskin har sina nackdelar. En alternativ väg som visar ytterligare möjligheter är att klippa den gjutna strängen i ämneslängder på ett så tidigt stadium som möjligt. Detta för att bibehålla maximalt värrneinnehåll i ämnet. Direkt sker påvärmning samt valsning reversibelt till lämpliga ämnestvärsnitt. Vid metallernas bearbetning, KTH har med stöd av STU utvecklats en metodik som baserar sig på gjutning av platt sträng, vilken iett speciellt universalvalsverk valsas ned utan vändning till såväl platta dimensioner som till rektangulära och kvadratiska tvärsnitt.

Den stora fördelen med denna teknik är att alla för verket önskade ämnesdimensioner kan framställas från endast en gjuten dimension. Valsverkets kapacitet kan lätt anpassas till gjutmaskinens varvid givetvis en helkontinuerlig gjutning är att föredraga. Det är också helt möjligt att ordna stränggjutning och valsning enbart på dagtid med motsvarande kapacitetsminskning.

Vidare valsning kan från U-verket ske direkt i samma värme med påvärrnning i tunnelugn och eventuell mellanliggande feldetektering och felavlägsnande i varmt tillstånd.

2 Halvfabrikattillverkning

Med ovan beskrivna metoder kan ämnen framställas. Jag skall nu ge några synpunkter på halvfabrikattillverkningen år 1990.

Plåt

Ämnen för plåtvalsning erhålls genom stränggjutning. Då stränggjutnings- maskinen lämpligen byggs för max. 2 000 ä 2 500 mm sker tillverkning av bredare plåt med inlagda breddningsoperationer. I speciella fall kan det visa sig lönsamt att även gjuta bredare sträng, speciellt om man lyckas gjuta en relativt liten tjocklek. Som tidigare påpekats bör banduutnings- metoder vara driftsklara år 1990. Lämpligen sker den första bearbet- ningen direkt i gjutvärrne.

Eventuell feldetektering och ytkonditionering inläggs först efter en bearbetning och helst direkt utan svalning.

Plåttillverkningen kan ske enligt tre metoder:

— valsning i reversibelt kvartoverk — smidning i speciell hydraulisk press, eventuellt följt av ett slätsticki valsverk. En fördel med pressen är att verktygsgeometrinkan väljas efter bearbetad dimension

extrudering eller smidning av pulverämnen.

Band

Bandverkets ämnen levereras lämpligen från stränggjutanläggningen. Vid stor och ensartad tillverkning, t. ex. vid ett rent bandverk, kan U S Steels princip med kontiverk i stränggjutningslinan tillämpas. I allmänhet föredrages dock den ovan föreslagna tekniken att dela strängen i ämneslängder för direkt valsning i reversibelt universalverk till för bandvalsningen lämpliga bredder och tjocklekar. Denna teknik medger även att universalverket dimensioneras så att det ersätter förparet i ett semikontinuerligt bandverk. Bandverket förses lämpligen med en slut- sträcka bestående av kvartopar med för dimensionen avpassad vals- diameter. Idag använda arbetsvalsar har alltför stor diameter. Mindre diameter medger kraftigare reduktioner, dvs. färre valspar, samt en kompaktare uppställning och möjliggör därmed även lägre valsnings- hastighet. Detta kan vara aktuellt för att erhålla lämpliga kapacztetsdata för lågproducerande'verk. Alternativt kan en bandgjutmaskin direkt- kopplas till ett kontinuerligt färdigvalsverk. En effektivare bandvalsning erhålles även med nya mer nötningsbeständiga valsmaterial, exempelvis hårdmetall. »Detta förutsätter bl.a. utveckling av en lämplig lagrings- teknik.

Grov stäng

Grov stång och lämpade balkprofiler tillverkas som tidigare påvisats genom smidning i hydraulisk press från stränggjutna ämnen och vissa fall från göt. Det klenare dimensionsområdet kan valsas. Förvalsning från sträng sker i universalverk och färdigvalsning i ett reversibelt duoverk försett med lämpliga färdigspår. För vissa profiler krävs därvid även ett eller ett par utvecklingsspår. Alternativt till det konventionella valsverket kan ett valsverk utvecklas liknande det som föreslås nedan för klenare stång och som är konstruerat för användning av valsringar och för snabba valsbyten. Rundstång kan alternativt valsasi tvärvalsverk, t. ex. enligt Siemag.

Klen stång och träd

Ämnen från universalverket ytsynas och ytkonditioneras (eventuellt) samt påvärrns i tunnelugn för direkt nedvalsning i ett flexibelt nedvals- ningsverk. Detta nedvalsningsverk valsar med en spårserie som tillåter mycket stora omställningar. Vi provar nu en spårserie som tillåter en areavariation, dvs. ändring av in- och utgående hetarea, i området 1:4 och som tillåter variation i stickreduktion mellan 5 21 10 till max. 30 %. Ett antal i serie kopplade valsverksenheter kan från styrrummet automatiskt omställas för att ge önskade utgående areor. Figur 3 visar ett principförslag för att täcka ett produktionsprogram från 5 till 90 mm rundstång. Med nyutvecklad mätningsteknik, t. ex. Fagersta—AGA, kan processen kontrolleras och styras så att för färdigvalsningen passande areor kan innehållas. Det är även angeläget att utnyttja ämnenas värmeinnehåll för uppvärrnningsändamål.

Denna teknik innebär att stora mängder material passerar samma spår varför en valsverkskonstruktion måste utvecklas som baseras på använd- ning av förslagsvis valsringar i nötningsbeständiga material (t. ex. hård- metall). Även behovet av snabba valsringsbyten måste beaktas.

Den till lämplig förform nedvalsade hetan styres till avsedd färdigvals- ningsenhet bestående av 2 år 3 valsstolpar.

Nedvalsningsverket är semikontinuerligt med ett antal kontinuerliga grupper för uttagning av olika lämpliga sektioner.

Färdigvalsningsverket har ett mindre antal valsningsberedda enheter vilka tillåter momentan övergång från valsning av en dimension till nästa och även står som omedelbar reserv vid fel i den färdigvalsningssträcka i vilken valsning sker. I de flesta fall räcker två färdigenheter.

Utveckling av ensticksverket har visat att relativt komplexa former kan erhållas i ett stick från ett vanligen runt ämne. Stickreduktioner upp till 70% redovisas. Det bör därför vara möjligt att utveckla spår för att snabbt omforma en enkel ämnesform, rund eller oval, till färdigform, förslagsvis med ett omformningssticki en två pars kontisträcka.

Stång valsas ut på svalbädd med utrustning för klippning i längder m. m. Med styrd konvektion och viss användning av vatten kan svalningstiderna väsentligt avkortas och en jämnare kylning åstad-

mm2 " . . . . 104 ' ' Diameter mm . o . o 90 o 80 . .

é

- . .

020 . -

. 015

102 . . -10 05

F" r 3: Reduktions- dilfglram. 12345671234512

Ämne Förverk Stick nr Nedvalsningsverk Slutstick

kommas, vilket minskar tendensen till distorsion under svalningen. För att tillåta snabb utvalsning på svalbädd krävs en utveckling av lämplig bromsningsutrustning.

Även tråd valsas på detta sätt men för större poster kan alternativt färdigvalsning ske i block. Forcerad, styrd kylning för direktpatentering är installerad.

Balk

Klenare balkprofiler kan valsas enligt ovanstående. För ett mellanområde används stränggjuten platta eller förprofil vilken valsas ned i reversibelt duoverk och färdigvalsas i kontinuerlig trän. Grova profiler kan dels smidas och dels — när det gäller stora dimensioner med relativt klen väggtjocklek svetsas.

Rör

För rörtillverkning används några olika processvägar beroende framför allt på dimensionsområden. Tunnväggiga rör svetsas från kall- respektive varmvalsade band och vid stora dimensioner från plåt.

För att täcka ett dimensionsområde från en banddimension kan med fördel ett sträckreducerverk insättas i linan för varm- respektive kallvalsning beroende på material och på vilket dimensionsområde man önskar täcka.

Rör med större väggtjocklek tillverkas enligt endera av två process- vagar.

Alternativ 1 :

centrifugalgjutning av ämnen

# svalning l maskinbearbetning

l värmning l sprutning

Denna processväg tillämpas framför allt för rostfria kvaliteter, men kan också utvecklas till en ekonomisk metod för kolstålsrör.

Alternativ 2:

värmning l h ålning l valsning

I båda fallen sker för vissa rörsortiment en fortsatt kallbearbetning.

Genom finfördelning av smältan i en skyddande atmosfär såsom t. ex. görs i första steget i ASEA—STORA—processen får vi små droppar vilka under nära fritt fall i en behållare får svalna ned till lämplig varmbearbet- ningstemperatur varvid sker en hopsamling till en tätare stråle av lämplig form. Denna bearbetas direkt till platt ämne eller ges rektangulär—oval form för direkt fortsatt bearbetning. Vissa led är nu provade men processen kräver utveckling via modellskala till praktisk tillämpning.

Band kan tillverkas från pulver genom kallkompaktering, värmning och varmvalsning eller smidning etc. Detta kräver dock att priset för pulver kan konkurrera med priset för stränggjutet ämne. Idag är den konven- tionella vägen billigare för enkla material. För vissa legeringstyper kan dock pulvermetoden bli en ekonomisk väg.

3 Verkslayout

I det föregående har jag pekat på olika processvägar för ämnen och halvfabrikat. Jag vill påpeka att man i olika processteg kan välja annan utrustning än vad jag här medtagit. Detta är dock oväsentligt för den fortsatta diskussionen.

Verkets layout och utrustning är givetvis avhängiga av produktions-vo— lym. För en diskussion av arbetsmiljö och personalens upplevelse av arbetsförhållandena väljer jag en schematisk, tänkt verkslayout som bas. Som lämpligt objekt tarjag ett stång- och trådverk. Problemen bliri stort desamma för andra produkter. Den layout som används som diskussions- bas visas i figur 4.

Denna layout förutsätter en sammanbindning av stålverket (smältver— ket) med valsverket via stränggjutningsanläggningen. Jag ser detta som den för l990-talsverket dominerande lösningen.

Stränggjutningsanläggningen kräver idag en väsentlig manuell insats av ett flertal personer. Jag förutsätter att gjutningen kan ordnas så att normalt manuell insats elimineras genom fjärrstyrning.

Underhåll av skänkar och gjutlådor kräver nu manuellt mumings- arbete. Detta kan väsentligt underlättas med maskinella hjälpmedel och avlagning bör i stor omfattning ske med mekaniserad sprutning. Då dessa delar ligger utanför mitt egentliga område vill jag här dock inte gå närmare in i detaljer.

Strängen rätas ut horisontellt (2) och kapas i ämneslängderi flygande sax (3). För här lämpliga dimensioner, säg 270 x 90 mm uppemot 600 x 120 mm beroende på produktionskapacitet och dimensionsområde, är

mekanisk sax lämpligast. De kapade ämnena påvärmes i stegbalksugn (4). Lämpligen styres kylningen så att största möjliga värrneinnehåll bibehålles för att minska

Figur 4: Verkslayout för ett stång- och trådvalsverk.

5999>'97$":>P.N:*

NNNNN-ld-I—l—l-l—D—ld-h PPNFPPPFPPPPNT'P

Stränggjutningsanläggning Biktverk Åmneskap Påvärmningsugn Transportdon Reversibelt förverk Rullbana Kanalugn

Kanal med bock- och matawalsar Nedvalsningsverk

" u

"

Färdigverk (2 par) Reservpar

Färdigpar för nästa post Delningssax Svalbädd Kylsträcka, tråd Kyltorn med delningssax Bindningsmaskin Trådringstransportör Stuksvetsmaskin

värmningstid och erforderlig värmningskapacitet för ugnen. Denna kan då dimensioneras för utjämning och lätt påvärmning. Ugnen utföres i lätt konstruktion lämpligen plåthölje med infordring av lätt, högisolerande material. Film av keramisk ugnsfiber används idag som inklädnad i värmebehandlingsugnar för temperaturer upp till 12000C. Fibern tål högre temperaturer men svårigheten är att fixera den vid stommen.

Uppvärmningen kan ske elektriskt med motståndselement eller med infraröda lampor, varvid atmosfärproblem undvikes. Alternativt sker uppvärmning med brännare av typ lysande vägg. Detta utförande ger en mycket lätt ugnsöverbyggnad, vilken för reparationer kan lyftas av från underredet och eventuellt föras ut i reparationsverkstaden. Då värme- innehållet är mycket lågt svalnar den snabbt vilket minskar besvär vid manuellt underhållsarbete. Avlyftning av överbyggnaden underlättar även reparation och översyn av underdel och balkkonstruktion.

Om anläggningen körs helkontinuerligt eller nära kontinuerligt kan det vara lämpligt att ha en separat överdel för växling.

Kylsträcka och värmeugn styrs med hjälp av mindre processdator. Temperaturkontroll kan ske med yttemperaturrnätare med sfärisk spegel och termostapel eller liknande. Dessutom sker en kontroll via data från valsverkets processdator.

Färdigvärmda ämnen matas ut via överföringsdonet (5) till valsverkets ingångsrullbana (7a). Ämnet valsas på högkant i det reversibla universal- förverket (6) ned till lämplig dimension för fortsatt kontinuerlig valsning i nedvalsningsenhetema. Exempelvis kan ett ämne 360 x 120 mm i sju genomgångar valsas ned till dimension 80 x 30 mm. Ämnena matas från sista genomgång direkt in i kanalugnen (8). Denna kan t. ex. utföras som ett isolerat rör vilket hålles vid valsningstemperatur (omkring ] OOOOC) enbart genom kompensation av strålningsförlusterna. ”Kanalugnen” rymmer endast en heta, vilken omedelbart matas fram genom en värmeisolerad kanal medelst bock— och matarverket (9) för nedvalsningi valsverken (10—14). Antal verk som passeras beror av önskad dimension till färdigvalsningsenhetema (15—17). Förverket (6) och nedvalsnings- enheterna (IO—14) är försedda med valsringar. Valsbytet är mekaniserat och sker medelst byte av valsringar. Denna operation kan ske mycket snabbt. Valsbyte bör kunna ske på l ä 2 minuter, vilket inte stör flödet genom verket. Alternativt kan för de mindre enheterna växlingsenheter användas vilka bytes på tider under en minut.

Färdigvalsverksenheterna (15—17) är anordnade som tvåparsenheter i H-V-anordning. Lämpligen används tre enheter. Om valsning sker i verk 15 står verk 16 som växlingsenhet vid störning och verk 17 står berett för nästa dimension.

Såväl förverket som nedvalsningsenheterna kan leverera önskade tvärsnitt helt styrt från styrrummet. Inga manuella ingrepp erfordras för övergång från en dimension till nästa. Dimension kan således växlas från ett ämne till nästa genom ändring av valsspalter i nedvalsningsverken samt styrning av nästa heta till färdigverk 17 i stället för till verk 15. Beroende på dimensionsprogram och serielängder kan valsringar bytas så att verk 16 utrustas till att stå i

beredskap för verk 17 och verk 15 iordningställes för följande dimension. Valsverken har placerats förskjutna i längs- och tvärriktningarna varför valsringsbyten och verksbyten kan ske utan hinder. Alla byten är helt mekaniserade. Växlingsenheter är uppställda på lämpligt placerade ramper där transportdonet väljer valsring med rätt kalibrering. Denna del kan även ske med viss manuell insats.

Hetan går sedan via delningssax (18) ut på svalbädden (19) för vidare maskinell buntning och utfraktning. För haspling till ringform passerar hetan istället genom kylsträckan (20) och kyltomet (21) samt bindnings- anläggningen (22) ut på rullbanan (23) för transport till upplag eller utfraktning.

För stångstål och trådkvaliteter vilka kräver ytkonditionering av ämnen före nedvalsning inläggs en station mellan kanalugnen (8) och matarverket (9) bestående av följande enheter:

Feldetektorer, yttre fel

inre fel Ytkonditionering: fläckhyvling Skrotsax Skrottransportör + behållare

För valsning av träd kan färdigverksenheten ersättas av konventionellt trådvalsningsblock. Detta alternativ är dock lämpligt endast då större poster valsas i samma dimension.

Som framgår av denna beskrivning anser jag att valsverket i ”Stålverk 1990” helt och hållet kan skötas från ett ”styrrum”. Under normal drift behövs inte några manuella ingripanden.

Manuella ingripanden kan erfordras för översyn och underhåll samt för reparationer. Ett helmekaniserat system för slipning eller svarvning av valsringar, transport till ramp i valsverket, automatiskt urval av ny valsring för mekaniserat montage etc. kan vara väl kostnadskrävande och en lämpligare lösning vara ett semiautomatiskt system med viss manuell insats.

För styrning och kontroll av resultatet förutsätter jag att minst en automatisk dimensionsmätare (Fagersta—AGA) insätts före färdigverket samt en efter detta för kontroll av slutdimensionen. Övrig dimensions- kontroll kan ske med hjälp av processdator.

För snabba ingripanden vid exempelvis haveri av olika slag måste en kvalificerad och vältränad personalstyrka finnas mer eller mindre ständigt beredd. Anspråkens höjd måste ställas mot anläggningens utnyttjande- grad.

4 Verksbyggnaden

Valsverksbyggnaden innehåller ett maskinskepp, A, vilket innehåller bearbetningsutrustningen. Det avgränsas lämpligen mot smältverket med en vägg placerad mellan riktverk och kylsträcka eller mellan riktverk och ämnessax. Detta för att separera källor för buller och gasatmosfårer. Det

kan också vara lämpligt att skära av skeppet med en väg mellan färdigverk och svalbädd. Då personal befinner sig i skeppet endast vid underhållsarbeten bör byggnaden utformas som en helt sluten låda utan fönster och med välisolerade dörrar. Dörrar mot personal och kontors— avdelningar i skepp B bör utformas som ljud- och atmosfärslussar.

Belysning ordnas i skepp A som allmänbelysning och platsbelysning vid platser där manuella ingripanden sker.

Belysning erfordras endast då översyn sker eller arbeten pågår i valsverket. Lämpligen förses kontrollrummet med vamingsutrustning som indikerar när och var personer befinner sig i skepp A.

Fullständig rengöring bör ske av hela verket med bestämda tids- intervall.

Skepp B kan byggas i två våningar med en undre våning innehållande:

reparationsverkstad instrumentverkstad valssliperi valsmontage laboratorium personalrum

Den övre våningen innehåller:

kontor

styrrum datorcentral vissa laboratorieutrymmen lektionsrum

matsal

läsrum konferensrum

5 Personal

”Stålverk 1990” arbetar som här skisserats i mycket hög grad helautoma- tiskt utan personalingripanden.

Jag har förutsatt ett ”styrrum” från vilket impulser går ut för reglering och styrning av verket och varifrån signaler för byte av valsar och valspar utgår samt till vilket alla informationer från verk och ordercentral inkommer. Dessa operationer kan skötas manuellt men en hög grad av datorisering kan vara att föredraga för att säkerställa en snabb och säker

informationsbehandling. För snabba ingripanden vid haverier samt för underhåll, översyn och

rengöring behövs en viss personalstyrka. Denna bör vara kvalificerad och vältränad för att oväntade fel skall kunna avhjälpas snabbt så att produktionen i största möjliga utsträckning kan fortgå utan avbrott.

Från en del håll resoneras sålunda: ”Det är lämpligt att bibehålla några handgrepp så att personalen hålls vaken.” Detta måste ju snabbt

genomskådas och kännas förnedrande. Det är angeläget att finna välmotiverade uppgifter vilka stimulerar till en insats.

Verkets tekniska utrustning kan successivt förbättras genom föränd— ringar av olika detaljer. Nya material kräver andra reduktionsserier, värmningscykler etc. Ett kontinuerligt utvecklingsarbete krävs således. Personalen i det helmekaniserade verket ställs även inför andra uppgifter vilka kräver en god utbildning; bl. a. ingår utarbetande av styrprogram, räknerutiner, instrumentöversyn m. m. Personalen kan med fördel utnyttjas för dessa arbeten och samtidigt undergå en fortlöpande utbildning i olika former inom skepp B. Detta kan ske i form av självstudier med hjälpmedel tillgängliga i lektionsrum och läsesalar, med hjälp av kamrater med längre erfarenhet samt med hjälp utifrån för vissa kurser eller kursmoment. Givetvis sker även utbildning av maskinopera- törer, svetsare, instrumentmakare m. m., vilken delvis kan äga rum inom byggnaden och delvis inom för verket centrala lokaler.

Säkerligen blir det trots mekanisering kvar en del ”tråkiga” och från andra synpunkter besvärande arbeten. Det bör dock gå att ordna en avbytarrutin så att dessa arbeten inte alltid utförs av samma personer.

Även om verket arbetar i 3—skift synes det mig möjligt att låta personalen arbeta under dagtid, kanske dock med undantag för viss övervakningspersonal. Vid haveri kan man använda sig av ”brandkårs- utryckning” eventuellt så att man har vissa personer avdelade härför efter lämplig turlista. Ett dylikt system kan innebära vissa fördelar jämfört med dagens system även när det gäller tillgång till rätt personal vid rätt tidpunkt.

Slutsats

De i nuvarande anläggningar för personalen besvärande miljöproblemen av olika art anser jag att man bäst kommer tillrätta med genom mekanisering. Jag anser det härigenom möjligt att eliminera miljöproble- men för personalen. Jag anser det också möjligt att genom förändrade aktiviteter ge personalen ett stimulerande arbete som kan leda till successiva förändringar av arbetsinsatsen och även ge kreativt inriktade individer utvecklingsmöjligheter. Det är möjligt att eliminera mycket av det monotona arbetet samt att fördela det som blir kvar på ett sätt så att det inte blir betungande. Jag anser det också vara helt möjligt att minska nattskifts- och helgarbete. Givetvis krävs härför en riktig utformning av utrustning, processer och byggnader.

6 Forsknings— och utvecklingsarbete

Som jag tidigare påpekat förutser jag att ”Stålverk 1990” helt övergått till stränggjutning av lämplig(a) ämnesdimension(er). Göt kommer att tillverkas endast i mycket ringa omfattning för speciella ändamål. Man

måste dock räkna med att ett antal verk med äldre utrustning håller denna i drift. Även vid dessa verk förutser jag dock att man i stor utsträckning övergått från kokill- till stränggjutning.

Metoden att kompaktera atomiserat stålpulver direkt ivärme har en framtid men på grund av oundvikligen högre produktionskostnader än för en mer eller mindre konventionell stränggjutning kommer denna teknik att utnyttjas endast i mer begränsad omfattning.

Forskningsansträngningarna bör därför inriktas mot att lösa de problem beträffande stränggjutning som är akuta, varvid följande insatser föreslås:

]. Inventering av stålkvaliteter som idag inte kan stränggjutas. Orsaker? Möjligheter att modifiera processen? Arbetsinsats: 3 forskarmånader. Kostnader inkl. resor m. m.: 75 000 kr.

2. Gjutning av plattämne samt valsning till kvadratisk sektion ger som påpekats kvalitativa fördelar framför gjutning av ämne med kvadratisk sektion. Driftsundersökningar verifierande ”hypotesen” saknas dock. En stor del av de erforderliga undersökningarna kan förmodligen ske i den anläggning som skall tas i produktion i Lesjöfors hösten 1974. Prov kan även utföras i anläggningen i Fagersta. Arbetsinsats och kostnad är svåra att förutse då de är avhängiga av vilket antal kvaliteter som undersökningen bör omfatta.

3. Kontinuerlig gjutning av olika kvaliteter kan utföras utan avbrott med särskiljande mellanstycken. Utprovning sker lämpligen i driftsanlägg- ning, förslagsvis Lesjöfors eller Fagersta, då detta är ensträngsmaskiner. Lämpligen förlägges de första försöken till Lesjöfors. Kostnaderna här blir relativt låga då man gjuter en klen dimension, ca 300 x 90 mm.

4. lnduktiv värmning av skänk för att underlätta helkontinuerlig gjutning. Denna insats kan bygga på erfarenheter från Motala.

För att förverkliga ”Stålverk 1990” krävs givetvis, som tidigare visats, forskningsinsatser på bearbetningssidan. Produkterna platt, rör, stång och träd kräver olika typer av bearbetningsutrustning, varför insatser krävs på alla dessa olika områden.

Slutmålet är ett helmekaniserat verk eller i varje fall ett bearbetnings- verk i vilket manuella insatser i ”dålig” miljö har nedbringats till ett minimum.

Jag vill därför föreslå att man väljer att som typexempel analysera ett stång- och trådverk fram till en prototypanläggning samt att man jämsides—med detta gör ”punktinsatser” för produktionsteknik, som inte innefattas i trådverkslayouten, för att i ett något senare skede även kunna realisera 1990-verket beträffande annan halvfabrikattillverkning. För trådverket. vill jag föreslå forskningsinsatser för dels utformning av de olika processtegen, dels analys och projektering av byggnaden samt för en analys av personalens aktiviteter och deras krav på byggnadens utformning.

Bland de forskningsinsatser som därvid krävs vill jag framhålla följande.

]. Kapningsteknik

Första steget efter stränggjutningen är kapning i ämneslängder på ett så tidigt stadium som möjligt. Mekaniska saxar finns men dessa ger en olämplig utformning (krökning) av änden och fungerar därutöver i många anläggningar otillfredsställande.

En ny kapningsteknik (föreslagen och iviss form utvecklad i USSR) utprovas nu i modellskala vid institutionen för Metallemas Bearbetning, KTH, i Jernkontorets Tekniska Forsknings regi. En viktig fördel är att denna teknik ger en bättre form hos den klippta änden.

En prototyp för kapning av platt sträng bör konstrueras och tillverkas. Det är sedan angeläget att experimentellt fastställa hur tidigt isträngen avklippning kan ske med denna teknik. Antagligen kan denna kapning ske tidigare än med konventionell teknik, varigenom den efterföljande påvärmningens energibehov minskas.

Arbetsinsats: konstruktion och tillverkning av kapsax utprovning av optimalt läge i stränggjutningslinen

2. Påvärmning och temperaturutjämning

Som jag tidigare påpekat bör ugnen utformas så att underhåll och manuell översyn förenklas. Då den i stort sett skall tjänstgöra för temperaturutjämning och som magasin, kan den ges speciell form. Ugnen placeras direkt i linan intill saxen. Lämplig insats i detta skede är att taga fram en för ändamålet anpassad konstruktion.

Arbetsinsats: konstruktionsarbete

3. Första bearbetning

Första bearbetningssteget utföres i ett reversibelt universalvalsverk. En första prototyp av detta verk skall tas i bruk iLesjöfors hösten 1974. Alla hittills utförda modellstudier visar att den föreslagna tekniken är ekonomiskt och tekniskt fördelaktig. Då denna första installation kommer att arbeta i praktisk drift, kommer den att ge värdefulla informationer. Det är dock angeläget att i denna prototyp studera bearbetning av platt sträng i andra kvaliteter än de som normalt produceras i detta verk, studier som även berörts under punkten stränggjutning.

Ytterligare för ”Stålverk 1990” önskvärda studier är:

a) Valsringsbytesteknik, mekanisering av valsringsbyten.

b) Lämplig spårutformning i horisontalparet för valsning av olika önskade ämnesdimensioner och ämnesformer.

c) Reduktionsserier.

d) Inmatnings- och utmatningsanordningar. En fördel med detta verk är att valsning hela tiden sker i en linje. Det är därför möjligt att utforma matningsutrustningen så att riktningsverkan erhålles. Förutom den

utrustning som levereras med verket kan det därför visa sig angeläget att prova modifierade utföranden med sikte på att dels säkerställa ett helmekaniserat arbetssätt, dels innehålla snäva rakhetstoleranser utan efterföljande riktning.

e) Utveckling av styrsystem för helt automatiserad valsning. Denna valsverkstyp är mycket väl lämpad för helautomatisering. Det är angeläget att välja och prova ut enklaste möjliga system för automatise- ringen. Avgörande för systemet är inverkan av sträckning mellan paren på valsningen.

f) Deformationsbilden vid ändarna och dess inverkan på utbytet. Försök i modellskala ger riktlinjer för val av parametervärden. Prov pågår även att styra processen så att högt utbyte erhålles. Detta måste verifierasi fullskala.

g) Segringsbild hos valsade ämnen av olika kvaliteter. Vi förväntar oss att denna teknik skall ge dels mindre segring, dels mindre frekvens av valsningsfel än konventionell teknik och därför ge väsentliga kvålita- tiva fördelar. Det är angeläget att prova denna hypotes för olika kvaliteter. Vår teknik ger bl. a. mindre risk för invalsning av glödskal.

4. Kontroll och ytkonditionering

Med en god övervakning av gjutning och god kokillvård erhålles vid stränggjutning goda ämnesytor, vilka kräver mindre grad av ytkonditione- ring än konventionell teknik via göt. En del produkter bör därför kunna bearbetas direkt till färdigprodukt utan ytkonditionering på ämnes- stadium. I andra fall kräver slutprodukten en ytavverkning. Äveni dessa fall bör ämneskonditioneringen kunna undvikas. 1 andra fall är en ytkonditionering av ämnen försvarlig. Det är fördelaktigt om denna då kan utföras på varma ämnen, lämpligen mellan två stick i förparet eller mellan förpar och följande valsning. Ju längre man valsat, desto större yta .skall avverkas vid helawerkning, men desto tunnare skikt behöver

avverkas!

Lämpliga avverkningsparametrar får således bestämma var konditio- neringen skall läggas in. Vi kan välja mellan två olika förfaringssätt: helavverkning eller fläckvis avverkning. Den första tekniken är enkel så till vida att vi för olika produkter kan genom driftsuppföljning bestämma erforderliga avverkningsdjup för att nå önskad grad av felfrihet. Fläckvis avverkning innebär minskade materialförluster och mindre avverknings- kostnader men kräver att tillförlitlig teknik utvecklas för detektering av ytliga fel på varma ämnen.

Idag sker detektering och konditionering av ämnen i kallt tillstånd. Detta kräver således ett avbrott i materialflödet och bör därför om möjligt undvikas. Om inte problemen kan lösas som ovan skisserats kan dock detta för vissa material även fortsättningsvis vara ett lämpligt tillvägagångssätt.

Jag vill också framhålla att ytkonditionering av stränggjiftna ämnen bör ske först sedan en viss bearbetning skett. Ytavverkning direkt på gjutet ämne, som nu skeri många fall, är olämplig.

Angelägna forskningsinsatser är i detta sammanhang:

a) ”Inventering” av produktslag som direktvalsas utan ämneskonditionering utan resp. med avverkning på slutprodukten, som kräver eller lämpligen bör undgå helawerkningi ämnesstadium,. för vilka fläckavverkning är att föredra.

Förutsättningen är att ämnena framtagits från stränggjuten plattdimen- sion. Analysen måste således basera sig på driftsprov utförda i universal- valsverket.

b) Detektering av ytfel på varma ämnen. Metodik finns ej idag utan måste utvecklas om fläckavverkning varmt skall utnyttjas.

Maskiner för helawerkning av varma ämnen finns redan.

5. Varmhållning

Varmhållning av ämnen mellan förpar och nedvalsning kan som antytts ske exempelvis i en kanalugn med plats för ett å två ämnen. I layouten har inritats en rak ugn som då får stor längd. Annan form kan även tänkas. Om ytbehandling inlägges i detta stadium, måste värmeförlusten vid denna behandling täckas.

Forskningsinsats: konstruktion av lämplig ”ugn”.

6. Nedvalsning

Det ”flexibla” nedvalsningsverk som här skisserats är i princip konstruk- tionsmässigt detsamma som universalvalsverket för ämnesvalsningen.

Med stöd från STU sker vid Metallemas Bearbetning en analys av nedvalsningsverket, vilken skall resultera i utvecklingen av en prototyp. Denna bör sedan provas i drift. Förmodligen krävs ett par olika konstruktioner för skilda dimensionsområden.

Forskningsinsatser:

a) Spårforrner — reduktionsserier för att uppnå för färdigvalsning önskad area och form, vilken varierar för olika slutformer hos produkten.

b) Utveckling av ställbar ledarutrustning.

c) Utveckling av system för styrning och reglering av de samverkande nedvalsningsverken. Analys av erforderligt antal dimensionsmätare.

d) Utveckling av datorprogram för processtyrning av nedvalsningsenheter och färdigverk. System för dimensionsbyten utan avbrott i valsningen.

e) Apparatur för matning från hållugn till första nedvalsningsenhet med begränsad värmeförlust.

7. Färdigvalsning

För de former som valsas i större kvantiteter — runt, fyrkant, platt samt sexkant och åttkant kan en omformning från en ”stukoval” till färdig

form ske i två par på känt sätt. Färdigvalsningsenheten kan för dessa former utföras med ledning av de principer som ligger till grund för vårt universalvalsverk, nämligen med valsringar.

För andra former vinkeljärn, u-järn, T-järn m. m. bör den teknik som tillämpas i s.k. ”ensticksverk” användas. Valsning till rätt form och dimension kan då ske från ”stukoval” i två år tre stick. Härför krävs en utveckling av lämpliga valskonstruktioner.

Bland angelägna forskningsinsatser kan nämnas:

a) Konstruktion av färdigverksenhet för runt, platt m.m. baserad på valsringar. b). Konstruktion av valsar för färdigvalsning av T-järn m.m. enligt principen för ensticksverk. Om denna vals inte kan placeras i det utvecklade färdigvalsverket, måste även en speciell färdigvalsenhet konstrueras.

8. Vidare han tering

Den följande hanteringen kan utföras maskinellt med idag utvecklad teknik. Några tempon som rätteligen bör förbättras är bromsning av heta till svalbädd samt svalning med visst nyttiggörande av materialets värmeinnehåll. Därutöver behövs bättre teknik för att undvika krokighet under svalning.

Forskningsinsatser:

a) Bromsning av heta till svalbädd.

b) Svalningsutrustning med visst nyttiggörande av värme.

c) Utveckling av svalningsteknik för att bibehålla stängerna raka. Detta är ett besvärligt problem vid osymmetriska profiler.

Byggnaden blir för detta verk helt väsensskild från en konventionell valsverksbyggnad. Man kan lokalisolera en del miljöeffekter som buller och gas, men ett alternativ är att innesluta hela anläggningen i en ”låda”. Det är för det senare fallet nödvändigt att göra en analys av erforderliga manuella insatser i verket och planera hjälputrymmen så att onödigvistel- se av personal i valsningslokalen undviks.

För detta behövs bl. a. följande forskningsinsatser:

a) Analys av nödvändiga manuella insatser i ”valsningsprocessen”: Ingrepp vid normal drift Ingrepp vid haverier Ingrepp vid underhåll Ingrepp vid städning.

b) Detektor och varningssystem för indikering av personal i valsnings- lokalen.

c) Total layout omfattande även hjälplokaler för valsverket.

d) Utformning av ”valsverkslokal”. Konstruktion av lokaler med hänsyn till att störande buller inte skall nå omgivningen. Utförande av dörrar och portar som slussar.

e) Analys av personalbehov för verkets normala drift samt för haverier, utvecklingsarbeten m. m.

f) Analys av personalaktiviteter med hänsyn till stimulerande arbetsmiljö och aktiverande arbetsuppgifter.

g) Utformning och planering av lokaler för att fylla dessa behov.

h) Analys av utrustning för automatiserad övervakning och kontroll av valsverket med hjälpanläggningar. Erforderliga detektorutrustningar, mätdon, kontrolldon, TV—kameror m. m.

i) Lämplig datorisering av inkommande signaler och orderinformationer för mekaniserad processtyrning.

j) Konstruktion av komplett byggnadskomplex.

Proto typverk

Då de steg som ovan redovisats avklarats, kan det första prototypverket byggas. Samtliga ovan upptagna punkter behöver dock inte ha klarats av. Det är tvärtom så att en del lämpligen studeras och utvecklas i prototypverket. En fråga som är svår att klara är avvägningen mellan manuellt och mekaniserat ingrepp.

Min uppfattning är därför att man så snart de grundläggande punkterna klarats av bör uppföra ett prototypverk, gärna i etapper så att komplexet successivt byggs upp runt maskinlokalen. Jag är också övertygad om att byggandet av prototypverket under dessa premisser kan påbörjas redan 1977 och att vi 1980 har klart för oss hur verket med den motiverande och stimulerande arbetsmiljön skall utformas.

Kronologisk förteckning

1. 2. 3. 4. 5. 6.

7.

8.

9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17.

18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31 .

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

Demokrati på arbetsplatsen. A.

Psalmer och visor. Del 1: 1. U.

Psalmer och visor. Del 1:2. U.

Psalmer och visor. Del 1:3. U.

Bättre bosättning för flera. S. Huvudmannaskapet för specialskolan och sär- skolan. U.

Framtida studerandehälsovård. U. Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju.

Individen och skolan. U.

Rörlig pensionsålder. S.

Svensk press. Tidningar i samverkan. Fi. Totalfinansiering. B. Vägtrafikolyckor och sju kvårdskostnader. S. Konstnärerna i samhället. U.

Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. Kriminalvårdens nämnder. Ju. Markanvändning och byggande. Remissamman- ställning utgiven av bostadsdepartementet. B. Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. Kn. Konsumentskydd på låsområdet. H. (Utkom— mer hösten 1975)

Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. Ju. Pensionsförsäkring. Fi.

Lag om allmänna handlingar. Ju. JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. Fl.

Tre sociologiska rapporter. Ju. Ä jour. Om journalistutbildning. U. Forskningsråd. U. Politisk propaganda på arbetsplatser. A. Program för ljud och bild i utbildningen. U. Medborgarliga fri- och rättigheter i vissa länder. Ju.

Barnens livsmiljö. S. (Utkommer hösten 1975) Samhället och barns utveckling. Barnmiljöut— redningens rapport 1. S. (Utkommer hösten 1975)

Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. S. (Utkommer hösten 1975)

Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöut- redningans rapport 3. S. (Utkommer hösten 1975)

Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutred- ningens rapport 4. S. (Utkommer hösten 1975) Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutred- ningens rapport 5. S. (Utkommer hösten 1975) Barnen och den fysiska miljön. Barnmiljöutred- ningens rapport 6. S. (Utkommer hösten 1975) Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutred— ningens rapport 7. S. (Utkommer hösten 1975) Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. S. (Utkommer hösten 1975)

39. 40. 41 . 42. 43. 44. 45.

47. 48. 49. 50. 51 . 52.

53. 54. 55. 56. 57. 58. 59. 60. 61. 62. 63. 64. 65. 66. 67. 68. 69. 70.

71 . 72. 73. 74.

75

76.

7.7. 78.

79. 80. 81 . 82. 83.

Statsbidrag till kommunerna. Fi. Trafikolyckor och statistik. K.

Kommunal demokrati. Kn.

Kommunal demokrati. Sammanfattning. Kn. Kvinnor i statlig tjänst. Fi. Etablering av miljöstörande industri. B. Vidareutbildning i föring. H.

internationell marknads—

. Kommunal organisation och information. Kn.

Kollektivtrafik i tätort. K.

Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. K. Massmediegru ndlag. Ju.

Internationella koncerner i industriländer. |. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag B. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. Bilagor. B.

Beskattning av realisationsvinster. Fi. Fåmansbolag. Fi. Bötesverkställighet. Ju.

Trafikbuller. Del II. Flygbuller. K. Varuförsörjning i kristid. H. Målet är jämställdhet. Ju.

Utbildning för vuxna. U.

Energiberedskap för kristid. H. Energibaredskap för kristid. Bilagor. H. Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar. S. Konsumentkreditlag m. m. Ju. Språkresor. U. Förfogandelagstiftningen. Fö. Trafikpolitik behov och möjligheter. K. Utbildning i samspel. S. Handikappanpassad kollektivtrafik. K. Samhället och distributionen. H.

Samhället och distributionen. Bilagor om före- tag, anställda och hushåll. H.

Landstingens arkiv. Kn. Distansundervisning. U.

Frivilligförsvarets förmåner. Fö. Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomsrer m. m. S.

Medborgarliga fri— och rättigheter. Regerings— formen. Ju.

Handikappanpassad kollektivtrafik. Samman— drag ur SOU 1975: 68 (svensk, engelsk och tysk version). K. Allmän skatteflyktsklausul. Fi.

Svensk press. Pressens funktioner i samhället. Fi.

Svensk press. Statlig presspolitik. Fi. Postens roll i tidningsdistributionen. K. Farliga vrak. K.

Organisation för skyddat arbete. A. Stålindustrins arbetsmiljö. l.

Systematisk förteckning

______________—__———

Riksdagen JO—ämbetet. Uppgifter och organisation. [23]

Justitiedepartementet

Utlandssvenskarnas rösträtt. [8] Kriminalvårdens nämnder. [1.6] Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. [20] Lag om allmänna handlingar. [22] Tre sociologiska rapporter. [24] Medborgarliga fri- och rättigheter i vissa länder. [29] Massmediegru ndlag. [49] Bötesverkställighet. [55] Målet är jämställdhet. [58] Konsumentkreditlag m. m. [63]

Medborgerliga fri- och formen. [75]

rättigheter. Regerings-

Försvarsdepartementet Förfogandelagstiftningen. [65] Frivilligförsvarets förmåner. [73]

Socialdepartementet

Bättre bosättning för flera. [5]

1. Rörlig pensionsålder. [10] 2. Socialförsäkringsavgfiter på uppdragsinkomster m. rn. [74] Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. [13] Barnens livsmiljö. [30] (Utkommer hösten 1975) 2. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 1. [31] (Utkommer hösten 1975) 3. Barns hälsa. Barn- miljöutredningens rapport 2. [32] (Utkommer hös— ten 1975) 4. Barns uppfOstran och utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 3. [33] (Utkommer hösten 1975) 5. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutredningens rapport 4. [34] (Utkommer hösten 1975) 6. Barnfamiljernas ekonomi. Barn- Pensionskommitten. Barnmiljöutredningen. 1. miljöutredningens rapport 5. [35] (Utkommer hös- ten 1975) 7. Barnmiljöutredningens rapport 6. [36] (Utkommer hösten 1975) 8. Barn och föräldrars arbete. Barn—

Barnen och den fysiska miljön.

miljöutredningens rapport 7. [37] (Utkommer hös— ten 1975) 9. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. [38] (Utkommer hösten 1975) Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar. [62] Utbildning i samspel. [67]

Kommunikationsdepartementet

Trafikolyckor och statistik. [40] Utredningen om kollektivtrafik i tätorter. 1. Kol- lektivtrafik i tätort. [47] 2. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. [48]

Trafikbuller. Del II. Flygbuller. [56]

Trafikpolitik behov och möjligheter. [66] HAKO-utredningen. 1. Handikappanpassad kollek— tivtrafik. [68] 2. Handikappanpassad kollektivtra- fik. Sammandrag ur SOU 1975: 68 (svensk, engelsk och tysk version). [76]

Postens roll i tidningsdistributionen. [80] Farliga vrak. [81]

Finensdepartementet

1972 års pressutredning. 1. Svensk press. Tidningar i samverkan. [11] 2. Svensk press. Pressens funktio- ner i samhället. [78] 3. Svensk press. Statlig presspolitik. [79] Pensionsförsäkring. [21 ] Statsbidrag till kommunerna. [39] Kvinnor i statlig tjänst. [43] Beskattning av realisationsvinster. [53] Fåmansbolag. [54] Allmän skatteflyktsklausul. [77]

Utbildningsdepartamentet

1969 års psalmkommitté. Psalmer och visor. Del 1: 1. [2] 2. Psalmer och visor. Del 1:2. [3] 3. Psalmer och visor. Del 1:3. [4] Utredningen om skolan, staten och kommunerna. 1. Huvudmannaskapet för specialskolan och sär- skolan. [6]-2. Individen och skolan. [9] Framtida studerandehälsovård. [7]

Konstnärerna i samhället. [14] A jour. Om journalistutbildning. [25] Forskningsråd. [26] Program för ljud och bild i utbildningen. [28] Utbildning för vuxna. [59]

Språkresor. [64] Distansundervisning. [72]

Handelsdepartementet

Konsumentskydd på låsområdet. [19] (Utkommer hösten 1975) Vidareutbildning [45] Varuförsörjning i kristid. [57] Energiberedskapsutredningen. 1. Energiberedskap för kristid. [60] 2. Energiberedskap för kristid. Bilagor. [61] Distributionsutredningen. 1. Samhället och distri— butionen. [69] 2. Samhället och distributionen. Bilagor om företag, anställda och hushåll. [70]

i internationell marknadsföring.

Arbetsmarknadsdepartementet

Demokrati på arbetsplatsen. [1] Politisk propaganda på arbetsplatser. [27] Organisation för skyddat arbete. [82]

Systematisk förteckning

&

Bostadsdepartementet Totalfinansiering. [12]

Markanvändning och byggande. Remissammanställ- ning utgiven av bostadsdepartementet. [17] Etablering av miljöstörande industri. [44] Boende— och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. [51] 2. Bo- stadsförsörjning och bostadsbidrag. Bilagor. [52]

Industridepartem entet

Internationella koncerner i industriländer. [50] Stålindustrins arbetsmiljö. [83]

Kommundepartementet

Kommunal rösträtt för invandrare. [15] Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. [18] Utredningen om den kommunala demokratin. 1. Kommunal demokrati. [41] 2. Kommunal demo- krati. Sammanfattning. [42] 3. Kommunal organi- sation och information. [46] Landstingens arkiv. [71]

___—”___ Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Kronologisk förteckning

1. Nordisk överenskommelse om förmåner vid sjukdom, havandeskap och barnsbörd 2. Peruskoulu pohjoismaissa 3. Litteratur om nordiskt samarbete 4. Nordisk kommunal rösträtt och valbarhet 5. Bötesstraffet 6. Nordic Cooperation for Tourism. Preposals for Action 7. Voksenopplaering i de nordiske land. En kon- feranserapport 8. Oversikt over forsknings— og utviklingsarbeid som gjelder engelskundervisningen i de nor— diske land — 1974 9. Fort— och vidareutbildning för teaterarbetare 10. Nordisk samarbeid om billedkunst

Man är med i produktionen så det beror litet på en själv om det blir bra eller dåligt järn. (Ugnskarl, elektronstålverk)

jag trycker mest på knappar och vrider på spa- kar. Har man gjort detta ett par år är allt bara rutin och man kan göra allt i sömnen. (Klippare, plåtvalsverk)

Möjligheten att påverka produktionen och för- tjänsten genom samarbete med planerare och valsare. Omväxlande arbetsuppgifter. Den egna insatsen är mätbar på produktionsresultatet. ' (Värmare, götvalsverk)

Samma jobb jämt. Det är bara att flytta plåten från den ena högen till den andra eller att lasta på pall eller järnvägsvagn. (Traversförare, plåtvalsverk)

. . . sanitära förhållanden

jag tycker att det är för lång väg : gå på toa- letten. För är det full drift i verket är det ibland svårt att hinna med ett toalettbesök. Tycker att företaget borde upprätta toaletter på närmare håll. (Ugnsreglerare, plåtvalsverk)

Det finns många som har det smutsigt och ar- betsamt och vill tvätta händerna till frukost. Då finns bara kallt vatten. Är detta riktigt? (Ultraljudsprovare, ämnesvalsverk)

De ligger långt från arbetsplatsen. Måste gå ca 300 meter ute, ibland i — ZOOC kyla med tunna arbetskläder på. Kan inte vara hälsosamt att gå ut i kylan när man är genomblöt av svett. (Klippare, trådvalsverk)

. .. . skiftgången

jag skulle vilja ha semester samtidigt som bar- nen har sommarlov. (Lagerman, stränggjutning)

Vi har 7 dagar långledigt vintertid (okt.—maj) mot 3 dagar sommartid (maj —okt.). Skulle vara tvärtom.

(Utlastare, plåtvalsverk)

Den ena dagen är ej den andra lik: Det hän-

der alltid något nytt. (Småltare, martinverk)

Enformigt med små möjligheter till avance- mang och intressantare uppgifter. (l(ranf., plåtvalsverk)

Arbetet är självständigt och fordrar stort an- svar. Det ger stor tillfredsställelse när man lyckas riktigt bra.

(Blåsare, konverterverk.)

Enformigt arbete. Ständigt återkommande ar- betsmoment. För litet kontakt med den övriga delen av produktionen.

(Inläggare, plåtvalsverk)

Varmvatten i samtliga duschar och tvättfat tar slut efter ca 15 min. anv., sedan bara källvatten. (Materialbevakare, "götvalsverk)

Tvättrum finns centralt men det blir för långa avstånd så att man hellre ”tar skiten med sig

hem . (Lagerman, mediumvalsverk)

Det finns inga klädskåp och därför förekom- mer stöld av både kläder och pengar m.m. Ingen ersättning utgår för förlorade saker. (Reservpers., konverterverk)

Helst dagtid. I sämsta fall 3-skift så att man åtminstone skulle vara ledig helgerna som van— ligt folk.

(Inläggare, plåtvalsverk)

Förskjuta skiften ett par timmar framåt, så man slipper de omänskliga förmiddagarna då man börjar kl. 4.00.

,;f

| (rull.