Effektivt, tydligt och träffsäkert – det statliga åtagandet för framtidens arbetsmarknad SOU 2019:3

Det breda utredningsuppdraget har sorterats in i en omfattande analys som utgör grunden när utredningen nu lägger fram sitt slutbetänkande ”Effektivt, tydligt och träffsäkert – det statliga åtagandet för framtidens
arbetsmarknad”.

Flera samhällsförändringar har medfört nya utmaningar för arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen de senaste åren. En större andel av de inskrivna står långt ifrån arbetsmarknaden jämfört med tidigare, samtidigt som arbetskraftsbrist råder. Att förutse vilka
ytterligare utmaningar arbetsmarknadspolitiken kommer att möta i
framtiden är vanskligt. Men genom att analysera pågående trender är
det möjligt att göra kvalificerade antaganden kring hur arbetsmarknaden kan komma att förändras och hur det statliga åtagandet behöver utvecklas för att möta dessa förändringar.

Förändringstakten på arbetsmarknaden är hög och ställer krav på arbetskraftens omställningsförmåga. Nya arbetstillfällen och förändringar i befintliga arbetsuppgifter kommer att medföra förändrade kompetenskrav. För många individer leder det snabbt till nya möjligheter, medan andra behöver stöd för att finna vägar framåt. För att arbetsmarknadspolitiken ska vara fortsatt relevant för framtidens arbetsmarknad behöver dess verktyg vara anpassade efter de behov som aktualiseras, både av arbetslöshetens sammansättning och arbetsmarknadens krav.

Samtidigt som teknikutvecklingen i alla dess former leder till utmaningar på arbetsmarknaden möjliggör samma utveckling också en
högre effektivitet och träffsäkerhet i arbetsmarknadspolitiken, något som återspeglas i flera av de förslag som nu lämnas.

Utredningens förslag och bedömningar innebär sammanfattningsvis:

• Arbetsförmedlingen får en ny förordning med instruktion och
  den befintliga instruktionen upphävs.
• Arbetsförmedlingen ges ett uttryckligt uppdrag att bedöma
  enskildas ställning på arbetsmarknaden, i syfte att uppnå en mer
  träffsäker och behovsbaserad arbetsmarknadspolitik.
• Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag sänks kontinuerligt för att
  öka drivkraften mot effektivisering genom automatisering och digitalisering.
• Arbetsförmedlingen får i uppdrag att erbjuda ett enhetligt och
  utförarneutralt utbud av arbetsmarknadstjänster, som ska tillhandahållas på det samhällsekonomiskt mest effektiva sättet och
  där interna och externa utförare behandlas likvärdigt.
• Arbetsförmedlingens användning av utbildningsinsatser tydliggörs.
  Reguljär utbildning ska användas i större utsträckning.
• En översyn av det arbetsmarknadspolitiska regelverket föreslås.
• En regelöversyn av arbetslöshetsersättningar föreslås med syftet
  att uppnå en effektiv och rättssäker kontroll, där antingen Arbetsförmedlingen eller a-kassorna ges kontrollansvaret.
• En ny nationell myndighet med ett samlat ansvar för kompetensförsörjningspolitiken inrättas. Förslaget innebär att verksamheter överförs från befintliga berörda myndigheter.
• De regionalt utvecklingsansvariga aktörerna får ett tydligare mandat
  för det regionala kompetensförsörjningsarbetet.
• Ansvarsfördelningen och gränsdragningen mellan stat och kommun
  inom de arbetsmarknads-, och socialpolitiska områdena tydliggörs
  i författning.
• En mer kostnadseffektiv verksamhet bedöms möjliggöra årliga
  besparingar om minst 1,5 miljarder kronor från och med det år
  förslagen genomförs.

Utredningens samlade förslag motiverar ett nytt namn som bättre avspeglar myndighetens uppgifter än vad namnet Arbetsförmedlingen gör. Utredningen bedömer att namnet Arbetsmarknadsmyndigheten på ett tydligare och mer övergripande sätt sammanfattar myndighetens ansvarsområden i jämförelse med det nuvarande. Det nya namnet kopplar till Riksdagens mål för arbetsmarknadspolitiken som innebär att arbetsmarknadspolitikens insatser ska bidra till en väl fungerande arbetsmarknad. Vidare görs bedömningen att det föreslagna namnet på myndigheten tydligare återspeglar myndighetens ansvar för att erbjuda arbetsmarknadsstöd till den som är anmäld som arbetssökande i syfte att förbättra dennes möjligheter att nå sysselsättning. Eftersom platsförmedling bara är en av många former av stöd som erbjuds inom ramen för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, är det nuvarande namnet Arbetsförmedlingen missvisande och riskerar att ge felaktiga förväntningar. Ett namn som bättre motsvarar myndighetens uppdrag är därför att föredra.