1 §  Den nu antagna konkurslagen skall jämte vad här nedan stadgas lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1922.

Har gäldenär försatts i konkurs innan nya lagen trätt i kraft, skall i avseende å konkursen äldre lag tillämpas. Är konkursansökning vid nämnda tid på prövning beroende, skall ock i fråga om prövning och handläggning av den ansökning ävensom i avseende å konkurs, som därå följer, äldre lag tillämpas.

I fråga om konkursbos rätt att återvinna egendom, som frångått gälde nären innan nya lagen trätt i kraft, skola, ändå att konkursen följt på ansökning, som gjorts först därefter, motsvarande bestämmelser i äldre lag tillämpas, om på grund därav frihet från klander för den, som åtkommit egendomen, finnes i fall, då sådan frihet ej äger rum enligt 28-36 §§ av nya lagen.

2 §  Genom nya lagen upphävas:

konkurslagen den 18 september 1862, sådan den lyder efter de ändringar i eller tillägg till densamma, som innehållas i senare utfärdade för fattningar;

förordningen den 21 mars 1884 angående rätt till betalning i visst fall för borgade varor;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya lagens bestämmelser, där ej här nedan annorlunda stadgas.

3 §  Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.

4 §  Är enligt lag eller särskild författning något rättsförhållande beroende av tiden, då konkurs kommer till stånd, och har i enlighet med vad i 12 § av den nu upphävda konkurslagen stadgats därom att konkurs anses börjad den dag ansökningen om konkurs ingiven är, där konkurs på den ansökning följer, med nämnda tid avsetts dagen för konkursansökningens ingivande, skall även i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där gjorts efter det nya lagen trätt i kraft, med sagda tid förstås dagen för ingivandet av konkursansökning.

5 §  Där enligt lag eller särskild författning tid för anhängiggörande av talan eller vidtagande av annan åtgärd räknas från inställelse dagen i konkurs, skall i fall, då konkurs behandlas efter nya lagen, sagda tid i stället räknas från den dag, då enligt den om konkursen utfärdande kungörelse i borgenärerna senast böra hos konkursdomaren bevaka sina fordringar.

6 §  De i lag eller särskild författning meddelade stadganden, som hava avseende å offentlig stämning å borgenärer i konkurs, skola gälla i avseende å beslut om egendomsavträde, som enligt nya lagen meddelas.

Där enligt lag eller särskild författning skyldighet att göra anmälan i anledning av konkurs åligger rätten eller domare, skall sålunda stadgad skyldighet i stället åligga konkursdomaren.

Vad i lag eller särskild författning är stadgat om gode män eller sysslomän i konkurs, skall gälla i fråga om konkursförvaltare, som utses enligt nya lagen.

7 §  Är gäldenären gift och äger äldre giftermålsbalken tillämpning i fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden, skola följande avvikelser gälla från vad i nya lagen finnes stadgat:

1. Borgenär äge ej söka, att makarnas bo skall avträdas till konkurs, om hans fordran är sådan, att för densamma utmätning ej kan vinnas i annan egendom än den, varöver hustrun äger råda.

Där efter makes död konkursansökning göres av delägare i dödsboet, skall vid tillämpning av 11 § andra stycket nya lagen ansökningen vara förfallen allenast om efter framställning, som där sägs, all egendom i makarnas bo varder ställd under förvaltning av boutrednings man.

1. Vad i 33, 34, 36, 37 och 39 §§ av nya lagen är stadgat om återvinning från gäldenärens make samt om återgång av bodelning skall icke äga tillämpning.
2. I fråga om anstånd med försäljning av egendom, som gäldenärens hustru påstår vara dess enskilda, skall jämte bestämmelserna i nya lagen gälla vad därom finnes särskilt stadgat.
3. Har makarnas bo avträtts till konkurs, skall konkursdomaren å första borgenärssammanträdet förordna god man att biträda hustrun; dock må ej sådant förordnande meddelas mot hennes bestridande. Den, som förordnats till god man, har att i avseende å konkursen och vad därmed äger samband bevaka hustruns talan, där den ej av henne själv utföres. Har förordnande, som nu sagts, meddelats, åligge det konkurs domaren att göra anteckning därom, med angivande av den förordnades namn, uti den i 208 § av nya lagen omförmälda dagboken.
4. Har gäldenärens hustru sökt undanskiftande, åligge det dels konkursdomaren att om innehållet i kungörelse, som avses i 111 § av nya lagen, särskilt underrätta jämväl hustrun eller god man, som förordnats för henne, och dels rättens ombudsman att ofördröjligen efter utfärdandet av den i 129 § av nya lagen omförmälda kungörelsen till hustrun eller god man, som nyss sagts, med posten översända meddelande om innehållet i kungörelsen. Lag (1946:810).

8 §  Genom nya lagen och vad här ovan förordnats skola ej anses upphävda:

de i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete meddelade föreskrifter om utdelning för fordran å livränta i arbetsgivares konkurs, i den mån sagda föreskrifter på grund av bestämmelse i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete fortfarande äga giltighet; samt

vad lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse stadgar i fråga om särskild administration, då försäkringsbolag kommit i konkurs.

9 §  Om solidariskt bankbolags, bankaktiebolags, sparbanks och vissa centralkassors för jordbrukskredit konkurs, så ock om förvaltning av järnväg under konkurs är särskilt stadgat.