1 §  För sparbankerna i riket skall finnas en gemensam fond /k/ (sparbankernas säkerhetskassa) /-k/ med uppgift att i enlighet med de i denna lag givna bestämmelser trygga sparbankernas verksamhet och insättarnas rätt.

2 §  Såsom bidrag till kassan skall sparbank varje år, därest kassans behållning ej uppgår till tio miljoner kronor, erlägga ett belopp motsvarande två hundradels procent av de medel, som sparbanken vid utgången av nästföregående kalenderår förvaltade.

Vad nu sagts skall ej gälla sparbank, vars fondmedel, sedan i förekommande fall därifrån avdragits garantifond och i fondmedlen ingående förlagskapital samt under de tio första åren efter sparbankens bildande även grundfond, antingen är eller genom bidragets erläggande skulle bli otillräckliga för uppfyllande av kravet på egna fonder enligt 2 kap. 10 § bankrörelselagen (1987:617). Lag (1987:630).

3 §  Sparbank äger, så länge kassan består, ej göra gällande någon rätt till kassans tillgångar.

Sparbanks rätt till kassans tillgångar vid dess upplösning må ej uppföras som tillgång i sparbankens räkenskaper eller överlåtas annorledes än i samband med överlåtelse av sparbankens rörelse å annan sparbank. Lag (1968:404).

4 §  1 mom. Kassan förvaltas av en styrelse av fem ledamöter med säte i Stockholm. Av ledamöterna utses en, tillika ordförande, av Konungen samt de övriga av sparbankerna i den ordning Konungen bestämmer. Finnes sammanslutning, omfattande mer än halva antalet sparbanker i riket, äger Konungen bestämma, att denna sammanslutning skall utse visst antal, minst två, ledamöter i styrelsen; och äger Konungen för sådant fall i stället för de sparbanker, som ej tillhöra sammanslutningen, utse återstående antal ledamöter i styrelsen. Suppleanter till lika antal som de ordinarie ledamöterna utses i samma ordning som dessa. Arvoden åt styrelsens ledamöter bestämmas av Konungen.

2 mom. Chefen för bankinspektionen eller, vid förfall för honom, ledamot av inspektionen äger vid styrelsens sammanträden deltaga i överläggningarna och få till protokollet antecknad den mening han uttalat i ärende som förekommit till behandling. Lag (1962:237).

5 §  Kassans medel skola, där ej bankinspektionen efter framställning från kassans styrelse annat medgiver, insättas hos riksgäldskontoret eller i riksbanken eller placeras i fullgoda inhemska obligationer; dock må ett belopp ej överstigande en tiondel av kassans medel innestå hos inländskt bankaktiebolag eller sparbank. Lag (1962:237).

6 §  Kassans styrelse får, efter prövning i varje särskilt fall och på villkor, som styrelsen får bestämma, med anlitande av kassans medel lämna dels bistånd åt sparbank, vars fondmedel till följd av inträffade förluster blivit otillräckliga för uppfyllande av kravet på egna fonder enligt 2 kap. 10 § bankrörelselagen (1987:617), och åt sparbank, som annars på grund av inträffade eller väntade förluster råkat i eller kan befaras råka i svårigheter, dels ock, i den utsträckning det bedöms vara skäligt, gottgörelse åt insättare i sparbank, som trätt i likvidation eller försatts i konkurs. Lag (1987:630).

7 §  För granskning av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper utses årligen, på sätt Konungen bestämmer, två revisorer jämte suppleanter för dem. Revisorerna skola vara med det ekonomiska livet väl förtrogna personer, och en av dem skall hava vunnit beprövad erfarenhet beträffande revisionsverksamhet. Arvoden åt revisorerna bestämmas av Konungen.

Revisorerna hava att efter verkställd granskning avgiva berättelse däröver till bankinspektionen. Inspektionen, som även själv må företaga erforderlig granskning, har att till Konungen avgiva utlåtande över revisorernas berättelse. Om ansvarsfrihet för styrelsen beslutar Konungen.

Hava revisorerna vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat kassan skada, äro de pliktiga att en för båda och båda för en utgiva ersättning för skadan. Lag (1962:237).

8 §  De närmare bestämmelser, som erfordras för tillämpning av denna lag, meddelas av Konungen.