Kungörelse om ersättning vid förundersökning i brottmål

Den som hörs under förundersökning i brottmål eller enligt 23 kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken kan erhålla ersättning av allmänna medel enligt förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. Förordning (1995:273).

Ersättning utgår ej, om den hörde sökt avvika eller annorledes undandraga sig förundersökning eller på annat sätt försvåra sakens utredning, eller om han genom att falskeligen anmäla sig själv eller i övrigt uppsåtligen föranlett, att han blivit underkastad förhör utan att skälig anledning förelegat därtill. Ej heller utgår ersättning, om skälig anledning till misstanke föreligger, att den hörde är skyldig till brottet eller medverkat därtill, eller om det i övrigt med hänsyn till den hördes förhållande till saken ej är skäligt, att ersättning utgår.

Utan hinder av första stycket får ersättning för kostnad för återresa utgå till den som hämtats till förhör, om han saknar medel därtill.

Beslut över begäran om ersättning meddelas av polismyndigheten. Om förundersökningen ledes av åklagaren, får även han meddela sådant beslut.

Talan mot beslut som avses i första stycket föres hos länsstyrelsen genom besvär inom två veckor från den dag då den hörde fick del av beslutet.

Mot länsstyrelsens beslut får talan ej föras.

Skriftligt besked om beslutet skall genast tillhandahållas den ersättningsberättigade. Denne har rätt att erhålla ersättningen omedelbart mot kvitto på beskedet. Förordning (1994:1431).

För bestridande av de utbetalningar, som enligt denna kungörelse ankommer på polismyndighet eller åklagare, skall efter rekvisition utanordnas lämpliga förskott, i det förra fallet av Rikspolisstyrelsen och i det senare av Åklagarmyndigheten. Förordning (2004:1272).