Rättegångsbalk (1942:740)

(RB)

Departement
Justitiedepartementet DOM, L5 och Å
Utfärdad
1942-07-18
Ändring införd
SFS 1942:740 i lydelse enligt SFS 2018:1951
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-12-05

Texten har ändrats jämfört med ursprungsmaterialet: Korrigerat formattering av 54:8

Rättegångsbalken (RB) reglerar de allmänna domstolarnas dömande verksamhet, framförallt hur rättegångar ska gå till.

An unofficial translation is available from the Government Offices

FÖRSTA AVDELNINGEN

Om domstolsväsendet

[K1]1 §  Tingsrätten är allmän underrätt och, om något annat inte är föreskrivet, första domstol.

[S2]Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om tingsrätternas domkretsar. Lag (2018:411).

Tingsrätt är allmän underrätt till skillnad från förvaltningsrätt som är administrativ underrätt.

Med första domstol avses att tingsrätt är första instans och om inte annat är bestämt ska talan i alla mål såväl i brottmål som i tvistemål väckas i tingsrätt.

Även domstolsärenden ska handläggas i tingsrätt som första instans.

Dess territoriella område betecknas domkrets. Det är Sveriges regering som bestämmer indelningen genom förordningen (1982:996) om rikets indelning i domsagor.

Allmänna domstolar handlägger brottmål och tvistemål, som inte handläggs av förvaltningsrätt eller specialdomstolarna.

Historik

Ännu långt in på 1960-talet fanns i Sverige tidigare två olika slag av allmän underrätt.

På landsbygden dömde sedan 1300-talet häradshövdingen enligt urgammal sed med nämnd. Domstolen kallades häradsrätt.

I städerna dömde borgmästare och råd, senare rådstuvurätten, vars namn med tiden kom att moderniserades till rådhusrätt. I dessa rådhusrätter, som bildats med tyska förhållanden som förebild, fanns ingen nämnd utan i allmänhet dömde tre domare av vilka inte alla behövde vara utbildade jurister.

De skilda domstolsslagen berodde på att olika lagar gällde för land och för stad, lagar som hade sin grund i olika ekonomiska behov. Landsbygdens näringsliv var helt präglat av jordbruksnäringarna medan stadsbefolkningen efter tysk modell hade ensamrätt på handel och hantverk.

År 1971 infördes en enhetlig, statlig underrättsorganisation i riket. Häradsrätterna och rådhusrätterna ersattes av tingsrätter.

[K1]2 §  I en tingsrätt ska det finnas en lagman.

[S2]Om regeringen inte bestämmer något annat ska det i en tingsrätt även finnas en eller flera rådmän. I de tingsrätter som regeringen bestämmer ska det också finnas en eller flera chefsrådmän.

[S3]Lagmän, chefsrådmän och rådmän ska vara lagfarna.

[S4]En tingsrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är lagmannen eller en chefsrådman.

[S5]Vid en tingsrätt ska det finnas ett kansli, som hålls öppet för allmänheten på bestämda tider. Lag (2013:81).

Prop. 2012/13:45: I en tingsrätt ska det finnas en lagman.

Om regeringen inte bestämmer något annat ska det i en tingsrätt även finnas en eller flera rådmän. I de tingsrätter som regeringen bestämmer ska det också finnas en eller flera chefsrådmän.

Lagmän, chefsrådmän och rådmän ska vara lagfarna. En tingsrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är lagmannen eller en chefsrådman. ...

Prop. 2002/03:4: Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om tingsrätten som administrativ enhet. Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2.

I paragrafens första stycke införs en ny mening av vilken framgår att en tingsrätt och en länsrätt på samma ort, som en del i en administrativ samverkan, får ha gemensam lagman. Bestämmelsen om rådmän och chefsrådmän förs till ett nytt andra stycke och bestämmelsen ...

[K1]3 a §  Vid huvudförhandling i tvistemål ska tingsrätten bestå av tre lagfarna domare, om något annat inte är föreskrivet.

[S2]Rätten ska bestå av en lagfaren domare när huvudförhandlingen hålls i förenklad form.

[S3]I annat fall än som avses i andra stycket är rätten vid huvudförhandlingen domför med en lagfaren domare om det med hänsyn till målets omfattning och svårighetsgrad är tillräckligt att en domare sitter i rätten.

[S4]Om rätten består av tre lagfarna domare och någon av dessa får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med två lagfarna domare. Lag (2016:244).

[K1]3 b §  Tingsrätten skall vid huvudförhandling i brottmål bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Om en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän.

[S2]Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är föreskrivet svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot.

[S3]Om det finns skäl för det, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av första stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats gäller första stycket andra meningen i fråga om domförhet. Lag (1997:391).

[K1]3 c §  Vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången får tingsrätten ha den sammansättning som är föreskriven för huvudförhandling, om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet. Lag (1989:656).

[K1]3 d §  I tvistemål där förlikning om saken är tillåten ska tingsrätten alltid bestå av en lagfaren domare, om värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken.

[S2]Första stycket gäller inte, om en part första gången han ska föra talan i målet yrkar att allmänna regler ska tillämpas och därvid gör sannolikt att den bakomliggande tvisten rör ett högre värde eller att utgången annars är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. Har talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande, ska den part som begär att målet överlämnas till tingsrätt senast i samband därmed framställa yrkande som nyss sagts.

[S3]Med värde enligt första stycket avses det värde som kan antas gälla vid tiden för talans väckande. Har talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande eller handräckning eller som enskilt anspråk i brottmål, avses värdet vid rättens beslut att tvisten ska handläggas som tvistemål. Vid bedömningen ska hänsyn inte tas till rättegångskostnaderna. Lag (2010:1202).

Första stycket: Basbeloppet är egentligen prisbasbeloppet beräknat enligt lagen om allmän försäkring.

Dessa mål kallas ofta "småmål" eller FT-mål eftersom de när målet upptas av tingsrätten får ett F före T i målnumret som helt enkelt betecknar förenklat tvistemål; till exempel FT 123-09.

Tanken bakom denna bestämmelse är att mål om mindre värden ska kunna avgöras av en ensam domare i ett enklare förfarande än vanliga tvistemål. På så sätt kan kostnaderna begränsas. Detta är till fördel för båda parter eftersom skyldigheten för den som förlorar målet att ersätta motparten hans rättegångskostnader kan beräknas innan målet startas.

I 18 kap. 8 a § regleras vilka kostnader som kan ersättas i FT-mål.

Andra stycket: Svaranden, ett resebolag, har i ett sk "pilotmål" hävdat att den bakomliggande tvisten rörde ett avsevärt högre belopp än ett halvt basbelopp. Tingsrätten beslöt att handlägga det som ordinärt tvistemål. Prövningstillstånd har ej meddelats av hovrätten, vilket fastställts av Högsta domstolen i NJA 1990 s. 152.

[K1]3 e §  Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän domstol, en allmän förvaltningsdomstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om detta.

[S2]Bestämmelserna i 4 kap. 13 § gäller även för andra än domare när de utför åtgärder enligt första stycket. Lag (2017:542).

Prop. 2005/06:10: I första stycket görs en ändring som innebär att möjligheten att utföra åtgärder som avser beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare utsträcks till att omfatta även tjänstemän vid en hyresnämnd på samma ort som tingsrätten. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. Ett förordnande kan, i förekommande fall, avse tjänstgöring vid en eller flera av tingsrättens kansliorter. Ett förordnande ...

Prop. 2016/17:174: Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän domstol, en allmän förvaltningsdomstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om detta.

Bestämmelserna ...

Prop. 2002/03:4: Bestämmelsen reglerar de grundläggande förutsättningarna för delegering av arbetsuppgifter till domstolssekreterare m.fl. De föreslagna ändringarna behandlas i avsnitt 5.3.1.

I första stycket görs en ändring som innebär att möjligheten att utföra åtgärder som endast avser beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare utsträcks till att omfatta även ...

[K1]3 f §  Om tingsrätten består av fler än en lagfaren domare gäller följande i fråga om rättens ordförande.

[S2]Behörig att vara ordförande är den som

  1. är eller har varit ordinarie domare i tingsrätt eller hovrätt, eller
  2. regeringen för en viss tid har anställt som lagman eller chefsrådman i tingsrätt.

[S3]Den av de behöriga domarna som har högst befattning ska vara ordförande. Bland behöriga domare med samma befattning ska den som har längst tjänstgöringstid vara ordförande. Om det finns särskilda skäl får någon annan av de behöriga domarna än den som har högst befattning eller längst tjänstgöringstid vara ordförande. Lag (2018:411).

Prop. 2017/18:88: I första stycket anges paragrafens tillämpningsområde, dvs. att den gäller när tingsrätten består av fler än en lagfaren domare. Den är tillämplig i både tvistemål och brottmål.

Andra stycket behandlar behörigheten att vara rättens ordförande.

[K1]4 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fastställa hur många nämndemän som ska finnas i varje domkrets.

[S2]Tingsrätten ska fördela tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem. Lag (2018:411).

Prop. 2017/18:88: Paragrafen innehåller bestämmelser om behörigheten att bestämma hur många nämndemän som ska finnas i en tingsrätts domkrets och om samråd mellan tingsrätten och nämndemännen vid fördelningen av deras tjänstgöring. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

[K1]5 §  En tingsrätt skall ha kansli på den eller de orter som regeringen bestämmer. Tingsrätten skall ha tingsställe på den eller de orterna om regeringen inte bestämmer annat. Tingsrätten får också ha tingsställe på annan ort som regeringen bestämmer. Lag (2000:1455).

En omfattande sammanslagning av tingsrätter har pågått i många år, vilket kritiserats från många håll bland annat för att det medfört långa resor för allmänheten. För att i någon mån minska kritiken kan tingsrätt ha tingsställe på annan ort än kansliorten. Till exempel har Kalmar tingsrätt tingsställen i Oskarshamn och Västervik, som före sammanslagningen hade egna tingsrätter.

[K1]6 §  Tingsrätt skall hålla sammanträde så ofta det kräves för arbetet. Sammanträde för huvudförhandling (ting) skall hållas på tingsställe, om ej särskilda skäl tala för att sammanträdet hålles på annan ort. Lag (1975:502).

7 § har upphävts genom Lag (1990:443).

[K1]8 §  Utöver vad som följer av 3 b § får, vid prövning av vidlyftiga eller annars särskilt krävande mål om allmänt åtal i vilka bedömningen av ekonomiska eller skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse, såsom särskilda ledamöter ingå, var för sig eller tillsammans,

  1. en person som förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a §, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om ekonomiska förhållanden,
  2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om skatterättsliga förhållanden.

[S2]Om någon eller några av rättens ledamöter får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, gäller 3 b § första stycket andra meningen i fråga om domförhet. Rätten får dock inte bestå av fler lagfarna domare än nämndemän. Lag (1997:391).

9 § har upphävts genom lag (2000:172).
10 § har upphävts genom lag (1975:502).
11 § har upphävts genom lag (1969:244).
12 § har upphävts genom lag (1969:244).
13 § har upphävts genom lag (1969:244).
14 § har upphävts genom lag (1969:244).
15 § har upphävts genom lag (1969:244).
16 § har upphävts genom lag (1969:244).
17 § har upphävts genom lag (1969:244).

2 Kap. Om hovrätt

[K2]1 §  Hovrätten är överrätt i mål och ärenden som överklagas från tingsrätten. Lag (2018:411).

Prop. 2017/18:88: Hovrätten är överrätt i mål och ärenden som överklagas från tingsrätten.

[K2]2 §  Hovrätt ska som första domstol ta upp mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget har begåtts av domare i allmän underrätt.

[S2]Hovrätt är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka detta föreskrivs i lag. Lag (2008:156).

Att väcka en sådan talan vid tingsrätt är ett rättegångshinder. Tingsrätten saknar behörighet och talan ska avvisas.

Bestämmelsen ska tolkas restriktivt och enbart avse sådana brott som skett i tjänsten.

Nämndeman som åtalats för brott mot tystnadsplikt ansågs inte ha gjort detta i tjänsten och åtal har därför väckts vid den tingsrätt där han tjänstgjorde enligt NJA 2001 s. 813.

Prop. 2007/08:54: (Jfr 2 kap. 2 § i utredningens förslag.)

Enligt paragrafens hittillsvarande lydelse ska hovrätt som första instans pröva mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som har begåtts i tjänsten av bl.a. inskrivningsdomare eller annan inskrivningshandläggare. Skälen för denna ordning är att det inte är lämpligt att ett sådant mål ska avgöras av den tingsrätt som vederbörande är anställd i. Mot bakgrund av att handläggningen av inskrivningsärenden nu flyttas från allmän ...

[K2]3 §  I varje hovrätt skall det finnas en hovrättspresident, en eller flera hovrättslagmän samt hovrättsråd av vilka en eller flera skall vara vice ordförande. De skall vara lagfarna.

[S2]En hovrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är presidenten eller en lagman.

[S3]Vid varje hovrätt skall det finnas ett kansli som hålls öppet för allmänheten på bestämda tider. Lag (1998:1800).

[K2]4 §  Hovrätten är domför med tre lagfarna domare. I mål som överklagats från tingsrätt ska dock minst fyra lagfarna domare delta när hovrätten avgör målet, om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare. Om en av de lagfarna domarna får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför. Fler än fem lagfarna domare får inte delta i hovrätten.

[S2]I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att hovrätten är domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Om en av de lagfarna domarna eller en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför. Fler än fyra lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta. Om det inte finns anledning att döma till svårare straff än böter och om det i målet inte är fråga om företagsbot, är hovrätten domför även med den sammansättning som anges i första stycket. Detsamma gäller vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling.

[S3]Vid behandling av frågor om prövningstillstånd ska hovrätten bestå av tre lagfarna domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket får dock meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel.

[S4]Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse eller efter det att ett överklagande har förfallit vid sammanträde som avses i 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 § är hovrätten domför med en lagfaren domare. Detsamma gäller vid beslut om undanröjande av tingsrättens avgörande sedan käromålet återkallats.

[S5]Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål får utföras av en lagfaren domare i hovrätten eller, om de inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare, av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän domstol, en allmän förvaltningsdomstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om detta.

[S6]Bestämmelserna i 4 kap. 13 § gäller även för andra än domare när de utför åtgärder enligt femte stycket. Lag (2017:542).

Prop. 1998/99:37: I fjärde stycket har införts en ny regel om domförhet i hovrätten. Lagtexten har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Den tar sikte på den situationen att en klagande uteblir från ett sammanträde för muntlig förberedelse enligt 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 §. Då skall överklagandet

förfalla och målet skrivas av, se ...

Prop. 2016/17:174: Hovrätten är domför med tre lagfarna domare. I mål som överklagats från tingsrätt ska dock minst fyra lagfarna domare delta när hovrätten avgör målet, om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare. Om en av de lagfarna domarna får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför. Fler än fem lagfarna domare får inte delta i hovrätten.

I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att hovrätten är domför med tre lagfarna ...

[K2]4 a §  Utöver vad som följer av 4 § får i hovrätten som särskilda ledamöter ingå, var för sig eller tillsammans,

  1. en person som förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a §, om det finns behov av särskild fackkunskap inom hovrätten i fråga om ekonomiska förhållanden,
  2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom hovrätten i fråga om skatterättsliga förhållanden. Lag (1985:415).

[K2]4 b §  Om hovrätten består av fler än en lagfaren domare gäller följande i fråga om rättens ordförande.

[S2]Behörig att vara ordförande är den som

  1. är eller har varit ordinarie domare i hovrätt, eller
  2. regeringen för en viss tid har anställt som hovrättspresident, hovrättslagman eller hovrättsråd tillika vice ordförande på avdelning.

[S3]Den av de behöriga domarna som har högst befattning ska vara ordförande. Bland behöriga domare med samma befattning ska den som har längst tjänstgöringstid vara ordförande. Om det finns särskilda skäl får någon annan av de behöriga domarna än den som har högst befattning eller längst tjänstgöringstid vara ordförande. Lag (2018:411).

[K2]4 c §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa hur många nämndemän som skall finnas i hovrättens domkrets för tjänstgöring i hovrätten.

[S2]Hovrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem. Lag (2018:411).

[K2]5 §  Hovrätt skall sammanträda på den ort där den har sitt säte.

[S2]Sammanträde får också hållas på någon annan ort om det finns skäl till det.

[S3]Sammanträde skall hållas så ofta det krävs för arbetet. Lag (1993:514).

[K2]6 §  Rikets hovrätter äro: Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland och hovrätten för Övre Norrland.

[S2]Om hovrätternas domkretsar förordnar regeringen. Lag (1974:573).

Hovrätt är domstol i andra instans och omprövar efter klagan av partdomar och beslut som meddelats av tingsrätt.

Svea hovrätt prövar även mål från hyresnämnd enligt lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt.

Hovrätt är första instans i brottmål om domare misstänks för att ha begått brott i tjänsten. Jämför kommentaren till 2 kap. 2 §.

[K3]3 §  Högsta domstolen är överrätt i mål och ärenden som överklagas från hovrätten. Lag (2018:411).

[S2]2 § Att i Högsta domstolen talan i visst fall må föras mot beslut av advokatsamfundets styrelse eller annat samfundets organ, stadgas i 8 kap. 8 §. Lag (2009:344).

Prop. 2009/10:182: Paragrafen behandlar Högsta domstolens behörighet som första domstol. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Paragrafens första stycke ändras genom att hänvisningen till Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätten ersätts av en samlad referens till Europeiska unionens domstol.

Övriga ändringar i paragrafen är av endast språklig karaktär.

3 §  Högsta domstolen ska som första domstol ta upp mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av anställningen eller uppdraget begåtts av statsråd, justitieråd, någon av riksdagens ombudsmän, justitiekanslern, riksåklagaren, domare eller generaladvokat i Europeiska unionens domstol eller den som utövar något av dessa ämbeten eller av hovrättsdomare eller justitiesekreterare i Högsta domstolen.

Högsta domstolen ska vidare som första domstol pröva om justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen ska skiljas eller avstängas från sin anställning eller vara skyldig att genomgå läkarundersökning. Högsta domstolen är i övrigt första domstol i mål beträffande vilka detta föreskrivs i lag. Lag (2010:1391).

[K3]4 §  I Högsta domstolen ska det finnas fjorton justitieråd eller det högre antal som behövs. Justitieråden ska vara lagfarna. De får inte inneha eller utöva något annat ämbete.

[S2]Ett av justitieråden ska vara domstolens ordförande.

[S3]Högsta domstolen får vara indelad i avdelningar. Om Högsta domstolen är indelad i avdelningar, är Högsta domstolens ordförande även ordförande på en avdelning. Ett av de övriga justitieråden är ordförande på annan avdelning.

[S4]När ett justitieråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig omständighet inte kan tjänstgöra i Högsta domstolen, får den som har avgått med ålderspension från sin anställning som justitieråd förordnas att tillfälligt tjänstgöra som ersättare. Det som i lag eller annan författning föreskrivs om justitieråd ska även tillämpas på ersättare.

[S5]Högsta domstolen får förordna den som är justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen att tjänstgöra i Högsta domstolen. Lag (2017:542).

Förbudet att inneha eller utöva annat ämbete har tillkommit för att justitieråden ska vara domare på heltid. Inget hindrar dock justitieråd att motta uppdrag som skiljeman.

Prop. 2008/09:117: Paragrafen innehåller bestämmelser om Högsta domstolens dimensionering och organisation. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Ändringarna i första och andra styckena är språkliga eller redaktionella.

Den ändring som görs i tredje stycket innebär att det inte längre är obligatoriskt för Högsta domstolen att vara indelad i avdelningar. I bestämmelsen anges att Högsta ...

Prop. 2016/17:174: I Högsta domstolen ska det finnas fjorton justitieråd eller det högre antal som behövs. Justitieråden ska vara lagfarna. De får inte inneha eller utöva något annat ämbete.

Ett av justitieråden ska vara domstolens ordförande. Högsta domstolen får vara indelad i avdelningar. Om Högsta domstolen är indelad i avdelningar, är Högsta domstolens ordförande även ordförande på en avdelning. Ett av de övriga justitieråden är ordförande på annan avdelning.

När ett justitieråd ...

[K3]5 §  Rätten ska, om inte annat följer av andra stycket eller 5 a § andra stycket, bestå av minst fem ledamöter vid prövning av själva saken i

  1. mål där prövningstillstånd har beviljats av Högsta domstolen,
  2. mål där Högsta domstolen är första domstolsinstans,
  3. mål där talan har väckts i hovrätt och överklagande har skett till Högsta domstolen,
  4. mål som har överklagats av Justitiekanslern eller av en justitieombudsman,
  5. ärenden om resning, återställande av försutten tid eller klagan över domvilla, om prövningen inte är enkel, och
  6. ärenden enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott.

[S2]Om en framställning i ett mål där Högsta domstolen är första domstolsinstans inte innefattar laga skäl för talan eller det annars är uppenbart att talan är ogrundad, får rätten bestå av tre eller fyra ledamöter när dom i målet meddelas utan att stämning har utfärdats.

[S3]När Högsta domstolen avger ett sådant yttrande som avses i 2 § lagen (1974:579) om handläggningen av nådeärenden ska rätten bestå av minst tre ledamöter. Lag (2009:344).

Om rätten att överklaga en hovrätts domar och beslut och om prövningstillstånd gäller 54-56 kap.

Högsta domstolen prövar sedan drygt 30 år i princip endast mål som kan ge ledning för rättstillämpningen. Frågan om prejudikats bindande verkan har behandlats av Torkel Gregow i Festskrift för Gösta Walin s. 105 ff.

[K3]5 a §  I andra fall än sådana som avses i 5 § beslutar Högsta domstolen för varje mål eller ärende hur många ledamöter som ska ingå i rätten.

[S2]Det som sägs i första stycket gäller även vid prövning av

  1. frågor om beviljande av prövningstillstånd i hovrätt,
  2. frågor om återförvisning av mål till hovrätt, och
  3. överklagande av hovrätts avvisningsbeslut som avses i 54 kap. 17 §. Lag (2009:344).

[K3]5 b §  Fler än sju ledamöter får inte ingå i rätten, om inte annat följer av 6 §. Lag (2009:344).

[K3]5 c §  Om rätten består av fler än en ledamot ska den ordinarie ledamot som har högst befattning vara rättens ordförande. Bland ordinarie ledamöter med samma befattning ska den som har längst anställningstid vara ordförande. Lag (2018:411).

[K3]6 §  Om det vid överläggning till dom eller beslut framkommer att den mening som råder i rätten avviker från en rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av Högsta domstolen, får rätten besluta att målet eller, om det är lämpligt, en viss fråga i målet ska avgöras av Högsta domstolen i dess helhet. Ett sådant beslut får också meddelas om det i annat fall är av särskild betydelse för rättstillämpningen att målet eller en viss fråga avgörs av Högsta domstolen i dess helhet.

[S2]Om det i olika domar eller beslut av Högsta domstolen har gjort sig gällande mot varandra stridande åsikter i fråga om en viss rättsgrundsats eller lagtolkning, gäller första stycket första meningen endast om rätten finner att den rådande meningen avviker från den dom eller det beslut som meddelades senast.

[S3]Första stycket gäller inte mål som angår den som är häktad eller mål som annars enligt särskild föreskrift kräver ett skyndsamt avgörande, om målet inte utan menlig tidsutdräkt kan avgöras av Högsta domstolen i dess helhet.

[S4]När ett mål eller en fråga avgörs av Högsta domstolen i dess helhet ska alla justitieråd som inte har förhinder delta i avgörandet. Lag (2009:344).

Högsta domstolen arbetar på två avdelningar.

När mål avgörs av Högsta domstolen i sin helhet betecknas detta som att målet avgörs i plenum. Plenum hålls utomordentligt sällan. Sedan 1987 har plenum hållits endast tre gånger. Två exempel på detta kan man hitta i mål NJA 2005 s. 738 och i mål NJA 2005 s. 205.

Plenum får inte hållas i mål som angår den som är häktad eller i mål som annars skall handläggas med förtur, om det skulle innebära att målet onödigt fördröjs vilket kan vara till men för den som är häktad.

Högsta domstolen har aldrig avgjort ett huvudförhandlingsmål i plenum och det framstår inte som lämpligt att hålla huvudförhandling med 14 ledamöter i rätten.

Däremot kan man tänka sig att en viss fråga i ett huvudförhandlingsmål hänskjuts till plenum. Då skall en avdelning bestående av fem ledamöter först genomföra huvudförhandlingen och därefter utforma och hänskjuta prejudikat­frågan till plenum. När svaret på frågan lämnats av plenum avgör avdelningen målet med hänsyn till vad som har förekommit vid huvudförhandlingen och med beaktande av plenisvaret. Det innebär att domen kan meddelas först lång tid efter huvudförhandlingen, något som inger betänkligheter. Se justitierådet Bo Svenssons artikel Högsta domstolen år 2003 i Domareförbundets tidskrift nr 1/2003.

Prop. 1998/99:37: I sista stycket punkt 1 har införts en ny regel om domförhet i Högsta domstolen. Ändringen motsvarar den som gjorts för hovrättens del i 2 kap. 4 §, se kommentaren till den paragrafen, men får också ett något vidare tillämpningsområde genom att ingen inskränkning gjorts till sammanträde enligt 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 §. Lagrådet har sålunda påpekat att paragrafen kommer att bli tillämplig också när ett överklagande har förfallit på grund av den i detta ärende föreslagna bestämmelsen ...

Prop. 2004/05:63: Paragrafen innehåller regler om Högsta domstolens sammansättning.

Första stycket är oförändrat. I andra stycket finns regler om tredomarsammansättning. I inledningen av stycket har ”av enkel beskaffenhet” ersatts med ”enkel”. Någon saklig ändring är inte avsedd. Av de därefter följande punkterna är de första, andra och tredje punkterna oförändrade. Den fjärde punkten, som är ny, avser frågor om återförvisning av mål till hovrätt. Om prövningen av en sådan fråga är enkel, får ...

[K3]6 a §  Om rätten består av fler än två ledamöter och en av dessa får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. Lag (2009:344).

[K3]7 §  När Högsta domstolen behandlar en ansökan om resning eller en klagan över domvilla i ett mål som har avgjorts av Högsta domstolen, får inte någon ledamot som deltagit i det tidigare avgörandet ingå i rätten, om ett tillräckligt antal ledamöter ändå finns tillgängligt inom domstolen. Lag (2009:344).

4 Kap. Om domare

[K4]1 §  Lagfaren domare skall vara svensk medborgare och hava avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov.

[S2]Ej må den utöva domarämbete, som är i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

[S3]Om kunskapsprov och villkor i övrigt för utövande av domarämbete förordnar regeringen. Lag (1988:1260).

Prop. 2018/19:16: enskilt fall ingripa, även om brottet inte ingår i den direkta brottsbekämpningen.

Ett sådant ingripande får göras av en kustbevakningstjänsteman efter en förfrågan om biträde i ett enskilt fall från

[K4]2 §  I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns bestämmelser om utnämning av sådana domare som avses i 1 kap. 2 §, 2 kap. 3 § och 3 kap. 4 §. Lag (2010:1391).

Prop. 2018/19:16: I paragrafen regleras en kustbevakningstjänstemans rättsliga befogenheter vid biträde åt annan myndighet innan förundersökning har inletts. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.2.

Av 3 kap. 4 § följer en rätt för en kustbevakningstjänsteman att hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder. Vidare följer av 3 kap. 5 § en rätt att i vissa situationer ta med någon till förhör. I 3 kap. 6 § ges en rätt ...

[K4]3 §  Har upphävts genom lag (1964:646).

Prop. 2018/19:16: tillämpas om inte ett godkännande enligt 1 § utan väsentlig olägenhet kan avvaktas.

Paragrafen reglerar gripanden och beslag som inte kan vänta. Övervägandena finns i avsnitt 9.6 och 9.7.1.

Bestämmelsen är ett undantag från huvudregeln att gripanden och beslag som ligger ...

[K4]4 §  Om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för lagfaren domare i hovrätt eller underrätt meddelas bestämmelser av regeringen. Lag (1974:573).

Prop. 2018/19:16: undersökningsledaren med utredningen av brottet, även om brottet inte ingår i den direkta brottsbekämpningen.

En förundersökningsledare får anlita biträde av Kustbevakningen för att genomföra förundersökningen. Förundersökningsledaren får också ge i uppdrag åt en kustbevakningstjänsteman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet och omständigheterna i ...

[K4]5 §  Nämndemän utses genom val.

[S2]Om det i en domkrets ingår mer än en kommun eller, utöver en eller flera kommuner, en del av en annan kommun, ska tingsrätten fördela antalet nämndemän mellan kommunerna i förhållande till kommunernas respektive kommundelens folkmängd.

[S3]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska för varje län eller del av län inom en hovrätts domkrets fastställa det antal nämndemän i hovrätten som ska utses. Lag (2018:411).

Prop. 2017/18:88: Paragrafen innehåller bestämmelser om hur de som ska tjänstgöra som nämndemän i tingsrätt eller hovrätt utses. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

Prop. 2018/19:16: I paragrafen regleras en kustbevakningstjänstemans möjlighet att använda vissa medel för att genomföra en tjänsteåtgärd vid biträde åt en annan myndighet. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

Av 3 kap. 16 § följer en rätt för en kustbevakningstjänsteman att i vissa situationer stoppa ett fartyg, fordon eller annat transportmedel när befogenheterna utövas. Genom hänvisningen gäller denna bestämmelse även ...

[K4]6 §  Valbar till nämndeman är varje svensk medborgare som inte är underårig, är i konkurstillstånd eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. För att vara valbar till nämndeman i en tingsrätt krävs vidare att han eller hon är folkbokförd i kommunen eller den del av kommunen som hör till tingsrätten och i en hovrätt att han eller hon är folkbokförd i länet eller den del av länet som hör till hovrätten. Den som är lagfaren domare, anställd vid domstol, åklagare, polisman eller advokat eller någon annan som har till yrke att föra andras talan inför domstol får inte vara nämndeman.

[S2]Ingen får samtidigt vara nämndeman i en hovrätt och i en tingsrätt.

[S3]Till nämndeman får endast den utses som med hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget.

[S4]Den som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder är inte skyldig att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är inte skyldig att ta emot nytt uppdrag förrän efter fyra år.

[S5]Domstolen ska kontrollera behörigheten och, i fråga om laglydnad, lämpligheten hos den som har utsetts till nämndeman. Lag (2014:904).

Prop. 2013/14:169: kommunen eller den del av kommunen som hör till tingsrätten och i en hovrätt att han eller hon är folkbokförd i länet eller den del av länet som hör till hovrätten. Den som är lagfaren domare, anställd vid domstol, åklagare, polisman eller advokat eller någon annan som har till yrke att föra andras talan inför domstol får inte vara nämndeman.

Ingen får samtidigt vara nämndeman i en hovrätt och i en tingsrätt. Till nämndeman ...

Prop. 2005/06:180: Paragrafen behandlar de allmänna valbarhets- och behörighetsvillkoren för uppdrag som nämndeman.

I första stycket görs endast språkliga ändringar. I ett nytt tredje stycke föreskrivs att endast den bör utses till nämndeman som med hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget. Förslaget behandlas i avsnitt 7.1. Bestämmelsen innebär att en ...

Prop. 2018/19:16: kapitel biträder en annan myndighet ska till den myndigheten genast rapportera de åtgärder och ingripanden som gjorts.

Paragrafen reglerar rapporteringsskyldighet till den huvudansvariga myndigheten, och gäller utöver det som anges i 3 kap. Övervägandena finns i avsnitt 9.9.

Paragrafen är tillämplig på biträde som lämnas såväl innan förundersökning ...

[K4]7 §  Val av nämndeman i tingsrätt förrättas av kommunfullmäktige.

[S2]Val av nämndeman i hovrätt förrättas av landstingsfullmäktige. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

[S3]Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal man får om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.

[S4]Vid val av nämndemän skall eftersträvas att nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön, etnisk bakgrund och yrke. Om det finns flera alternativa sätt att uppnå en allsidig sammansättning, bör de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som tjänstgjort kortast tid. Lag (2006:850).

Det innebär att nämndemännen i tingsrätt väljs kommunvis, i regel av kommunfullmäktige, medan nämndemännen i förvaltningsrätt väljs länsvis av landstingsfullmäktige.

Vissa yrkesgrupper får inte vara nämndemän, beroende på att det anses att de kan hamna i en intressekonflikt. Mandattiden för en nämndeman är fyra år.

2009 finns det cirka 8 400 aktiva nämndemän, kopplade till de svenska domstolarna. Sammansättningen ska spegla befolkningen. Den 30 juni 2007 var könsfördelningen jämn med cirka 50 procent kvinnor och 50 procent män. Medelåldern var cirka 57 år.

Prop. 2005/06:180: I paragrafen anges vilka organ som väljer nämndemän och hur valet av nämndemän skall gå till.

I tredje stycket görs vissa redaktionella ändringar. I fjärde stycket första meningen görs en ändring som innebär att valförsamlingen skall eftersträva en allsidig sammansättning av nämndemannakåren inte enbart vad gäller ålder, kön och yrke utan även med hänsyn till etnisk bakgrund. Förslaget behandlas i avsnitt ...

[K4]7 a §  En nämndeman har rätt till ledighet från anställning i den utsträckning som behövs för att han eller hon skall kunna utföra sitt uppdrag. Lag (2006:850).

Prop. 2005/06:180: Paragrafen, som är ny, innehåller en regel om rätt till ledighet för nämndemän. Förslaget behandlas i avsnitt 8.1.

Regeln ger en lagfäst rätt till den ledighet från anställning som behövs för att en nämndeman skall kunna utföra sitt uppdrag. Rätten till ledighet

avser ...

[K4]8 §  En nämndeman utses för fyra år. Den som har fyllt sextio år får avgå som nämndeman. Domstolen får entlediga en nämndeman som visar giltigt hinder.

[S2]Domstolen ska entlediga en nämndeman som genom att begå brott eller på annat sätt har visat sig olämplig för uppdraget.

[S3]Om en nämndeman inte längre är valbar eller behörig upphör nämndemannens uppdrag. Fullmäktige får dock besluta att en nämndeman som till följd av ändrad folkbokföring inte längre är valbar får ha kvar sitt uppdrag under resten av tjänstgöringstiden.

[S4]Om en nämndemans uppdrag upphör under tjänstgöringstiden utses en ny nämndeman för den tid som återstår. Om antalet nämndemän inom domkretsen ändras får en nytillträdande nämndeman utses för kortare tid än som följer av första stycket. Lag (2018:411).

Prop. 2013/14:169: Domstolen ska entlediga en nämndeman som genom att begå brott eller på annat sätt har visat sig olämplig för uppdraget.

Om en nämndeman inte längre är valbar eller behörig upphör nämndemannens uppdrag. Fullmäktige får dock besluta att en nämndeman som till följd av ändrad folkbokföring inte längre är valbar får ha kvar sitt uppdrag under resten av tjänstgöringstiden.

Om en nämndemans uppdrag upphör under tjänstgöringstiden utses en ny nämndeman ...

Prop. 2017/18:88: Paragrafen innehåller bestämmelser om bl.a. tjänstgöringstid för och entledigande av nämndemän. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

Prop. 2005/06:180: Paragrafen behandlar bl.a. mandatperiodens längd och en nämndemans rätt respektive skyldighet att avgå före mandatperiodens slut.

I första stycket ersätts uttrycket rätten med domstolen för att tydliggöra att prövningen sker i administrativ ordning. Den sista meningen i stycket förs över till det nya tredje stycket. I övrigt görs vissa redaktionella ändringar.

I andra stycket, som är nytt, föreskrivs att domstolen skall entlediga en nämndeman som genom att ...

[K4]8 a §  Domstolen får stänga av en nämndeman från tjänstgöringen om han eller hon

  1. är föremål för ett ärende om entledigande,
  2. är föremål för förundersökning eller står under åtal för ett brott som vid fällande dom kan antas leda till entledigande, eller
  3. i övrigt uppvisar ett beteende eller ett tillstånd som bedöms skada allmänhetens förtroende för rättskipningen.

[S2]Ett beslut om avstängning enligt första stycket 3 skall gälla för viss tid, dock högst sex månader. Lag (2006:850).

Prop. 2005/06:180: Paragrafen, som är ny, innehåller regler om avstängning av nämndemän. Förslaget behandlas i avsnitt 7.2.4.

I första stycket första punkten behandlas den situationen att en nämndeman blir föremål för ett ärende om entledigande. Innan ett sådant ärende kan avgöras kan olika handläggningsåtgärder behöva vidtas, bl.a. bör nämndemannen få tillfälle att yttra sig över de omständigheter som legat till grund ...

[K4]8 b §  Beslut om entledigande och avstängning av nämndemän får överklagas till en särskild statlig nämnd. Nämndens beslut får inte överklagas.

[S2]Regeringen meddelar föreskrifter om nämnden. Lag (2006:850).

Prop. 2005/06:180: Paragrafen, som är ny, behandlar möjligheten till överklagande av beslut om entledigande och avstängning av nämndemän. Förslaget behandlas i avsnitt 7.2.5.

Av första stycket framgår att domstols beslut om entledigande och avstängning av nämndemän överklagas till en särskild statlig nämnd samt att nämndens beslut inte får överklagas. Förvaltningslagens ...

[K4]9 §  En nämndeman som entledigats eller avgått är, om han eller hon alltjämt är valbar, skyldig att fullgöra uppdraget till dess domstolen fått besked om att annan blivit vald samt att även därefter tjänstgöra vid fortsatt behandling av mål i vars handläggning han eller hon tidigare har deltagit. Detta gäller dock inte den som entledigats enligt 8 § andra stycket eller som avgått sedan ett ärende om sådant entledigande eller om avstängning har inletts. Lag (2006:850).

Prop. 2005/06:180: I paragrafen behandlas i vilka fall en nämndeman är skyldig att tjänstgöra efter entledigande eller avgång. Förslaget till ändring behandlas i avsnitt 8.3.

I den första meningen görs vissa språkliga ändringar. I den andra meningen införs ett undantag från regeln om att en nämndeman i vissa fall är skyldig att tjänstgöra efter entledigande eller avgång. Undantaget gäller den som entledigats från sitt ...

[K4]10 §  Är nämndeman av jäv hindrad att tjänstgöra eller uteblir han från rättens sammanträde och kan annan nämndeman ej utan tidsutdräkt infinna sig, äge rättens ordförande till tjänstgöring i nämnden kalla någon, som är valbar till nämndeman för domkretsen.

[K4]10 a §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som ekonomiska experter enligt 1 kap. 8 § och 2 kap. 4 a §.

[S2]Om det medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål inträffar en omständighet som medför att förordnandet upphör att gälla, ska förordnandet ändå gälla i det pågående målet.

[S3]Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Lag (2013:81).

Prop. 2012/13:45: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som ekonomiska experter enligt 1 kap. 8 § och 2 kap. 4 a §.

Om det medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål inträffar en omständighet som medför att förordnandet upphöra att gälla, ska förordnandet ändå gälla i det pågående målet.

Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska ...

[K4]11 §  Domare skall, innan han må tjänstgöra, avlägga denna ed:

[S2]"Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sveriges lag och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla."

[S3]Ed skall avläggas inför domstol eller inför rättens ordförande. Lag (1975:1288).

[K4]11 a §  En fördelning av mål och ärenden mellan enskilda domare ska vara baserad på objektiva kriterier som domstolen fastställt i förväg. Fördelningen får inte vara ägnad att påverka målens eller ärendenas utgång. Lag (2018:411).

[K4]12 §  De som med varandra äro eller varit gifta eller äro i rätt upp- och nedstigande släktskap eller svågerlag eller äro syskon eller äro i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller de som på liknande sätt äro varandra närstående må ej samtidigt sitta som domare i rätten. Lag (1973:240).

[K4]13 §  Domare är jävig att handlägga mål:

  1. Om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada;
  2. om han med part är eller varit gift eller är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller om han på liknande sätt är part närstående;
  3. om han till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 2;
  4. om han eller någon honom närstående, som avses i 2, är förmyndare, god man eller förvaltare för part eller eljest parts ställföreträdare eller är ledamot av styrelsen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part, eller, då kommun eller annan sådan menighet är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet rör;
  5. om han eller någon honom närstående, som sägs i 2, till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 4;
  6. om han är parts vederdeloman, dock ej om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig;
  7. om han i annan rätt såsom domare eller befattningshavare fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol eller såsom skiljeman tagit befattning därmed;
  8. vid huvudförhandling i brottmål om han före denna huvudförhandling har prövat frågan om den tilltalade har begått gärningen;
  9. om han i saken såsom rättegångsombud fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig; eller
  10. om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet. Lag (1993:348).

Om domare varit jävig och dom meddelats i målet ska domen undanröjas enligt MÖD 2003:107.

I NJA 1993 s. 571 bedöms

  • dels frågan om domare - mot vilken jäv anförts - fick delta i prövningen av jävsfrågan, vilket besvarats nekande eftersom ojävig domare lätt hade kunnat tillkallas
  • dels frågan om domaren varit jävig därför att han i sju år tidigare i ett mål röstat för att en av parterna skulle dömas för brott, vilken fråga också besvarats nekande.

I vissa fall kan en domare anse sig jävig trots att formellt jäv inte föreligger. Det kan till exempel vara fallet om en domare ska pröva om en Rotarybroder begått skattebrott. Detta brukar kallas för "delikatessjäv".

Jäv kan ibland också tänkas om en domare engagerat sig speciellt i en fråga eller är medlem i någon viss organisation.

Domaren i Pirate Bay-målet påstods till exempel vara jävig. En granskning visade att det fanns kopplingar mellan domaren och film- och skivbolagens representanter i rätten. Domaren var till exempel medlem i Svenska föreningen för upphovsrätt. Svea hovrätt har dock senare bedömt att jäv inte förelåg.

[K4]14 §  Vet domare omständighet föreligga, som kan antagas utgöra jäv mot honom, vare han skyldig att självmant giva det till känna.

[S2]Vill part göra jäv mot domare, skall han framställa invändning därom, då han första gången för talan i målet, sedan han erhöll kännedom om att domaren sitter i rätten eller eljest tager befattning med målet eller, om den omständighet, varå jävet grundas, då ej var känd för parten, sedan han erhöll sådan kännedom. Underlåter parten det, vare hans rätt att framställa invändningen förfallen.

[S3]Fråga om jäv mot domare i lägre rätt får inte upptagas i högre rätt, med mindre jävet i den högre rätten görs av part, som enligt vad i andra stycket stadgats är berättigad därtill, eller överklagande sker av beslut, varigenom jävet ogillats. Lag (1983:370).

[K4]15 §  Sedan fråga om jäv mot domare uppkommit, må han vidtaga allenast sådan åtgärd i målet, som icke utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas och ej innefattar avgörande av målet. Åtgärd, som nu sagts, må av domare vidtagas, ehuru han förklarats jävig.

[S2]Har part i rätt tid gjort jäv mot domare, give rätten, så snart ske kan, särskilt beslut däröver.

[S3]I prövning av jävsfråga må domaren ej deltaga, med mindre rätten utan honom ej är domför och annan domare ej kan utan tidsutdräkt taga säte i rätten.

5 Kap. Om offentlighet och ordning m.m. vid domstol

[K5]1 §  En förhandling vid domstol ska vara offentlig.

[S2]Kan det antas att det vid en förhandling kommer att läggas fram uppgift, för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), får rätten, om det bedöms vara av synnerlig vikt att uppgiften inte röjs, besluta att förhandlingen i den del som rör uppgiften ska hållas inom stängda dörrar. Även i annat fall får en förhandling hållas inom stängda dörrar, om sekretessen gäller enligt 35 kap. 12, 13 eller 17 § eller 36 kap.1 eller 2 §offentlighets- och sekretesslagen eller, när det gäller domstolsförhandling under förundersökning i brottmål eller därmed likställt mål eller ärende, enligt 18 kap. 1, 2, 3 eller 17 § eller 35 kap.1 eller 2 § samma lag. En förhandling ska alltid hållas inom stängda dörrar, om sekretessen gäller enligt 27 kap.5 § andra och tredje styckena eller 34 kap. 4 § samma lag och det skulle strida mot avtal som avses där att uppgiften röjs vid förhandlingen.

[S3]Förhör med den som är under femton år eller lider av en psykisk störning får hållas inom stängda dörrar.

[S4]Är det annars för särskilt fall föreskrivet att förhandling får hållas inom stängda dörrar, ska det gälla. Lag (2009:401).

Från huvudregeln att rättegång är offentlig kan avsteg göras av hänsyn till olika intressen som till exempel.

  1. ansvar för barnpornografibrott,
  2. ersättning för skada med anledning av sådant brott, och
  3. förverkande av skildring med sådant innehåll
  • för uppgift om en ung person som skildras i pornografisk bild, om det kan antas att denne eller någon denne närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte för uppgift om vem som är tilltalad eller svarande.

Prop. 2018/19:16: Paragrafen reglerar vilka uppgifter som ingår i Kustbevakningens direkta ordningshållning. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

Ingripandena avser främst sådana ordningsstörningar som har samband med myndighetens huvudsakliga verksamhet och som vanligen sker i områden som annars har begränsad myndighetsnärvaro. Av 2 § framgår vilka ordningsstörningar som ingår i den direkta ordningshållningen. ...

[K5]2 §  Tillträde till offentlig förhandling må, när rättens ordförande finner skäl därtill, vägras den som enligt vad är känt eller må antagas ej fyllt aderton år. Lag (1974:239).

Prop. 2018/19:16: 3. störningar enligt 4 kap. 7 § andra stycket lagen (2006:1209) om hamnskydd.

Paragrafen reglerar vilka ordningsstörningar som ingår i den direkta ordningshållningen. Övervägandena finns i ...

[K5]3 §  Vid förhandling inom stängda dörrar må efter medgivande av rättens ordförande tjänsteman vid domstolen så ock den som för sin utbildning tjänstgör vid denna vara närvarande. När särskilda skäl äro därtill, må rätten medgiva även annan att närvara vid sådan förhandling.

Prop. 2018/19:16: Ett sådant ingripande får göras av en kustbevakningstjänsteman efter en förfrågan om biträde med en viss åtgärd från

[K5]4 §  Har en förhandling hållits inom stängda dörrar och har det då lagts fram uppgift, för vilken det hos domstolen gäller sekretess som avses i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), får rätten besluta att uppgiften inte får uppenbaras. Lag (2009:401).

Förordnandet brukar betecknas yppandeförbud.

Sveriges advokatsamfund har vid flera tillfällen kritiserat hur yppandeförbudet tillämpas av åklagarna vilket framgår av bland annat denna artikel.

Brott mot yppandeförbudet kan medföra dagsböter enligt 9 kap. 6 §.

Prop. 2018/19:16: lig fara för liv eller hälsa och faran inte lämpligen kan hindras på något annat sätt, får ett ingripande göras även utan ett godkännande enligt 3 §.

Paragrafen reglerar en kustbevakningstjänstemans rätt att ingripa i en akut situation vid fara för liv eller hälsa. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.2.

Bestämmelsen tar sikte på närmast nödliknande ...

[K5]5 §  Överläggning till dom eller beslut ska hållas inom stängda dörrar, om rätten inte finner att det kan ske offentligt. Hålls överläggning inom stängda dörrar, får, förutom rättens ledamöter, närvara endast sådan rättens tjänsteman som har att ta befattning med målet. När det finns särskilda skäl får rät-ten tillåta även annan att närvara vid sådan överläggning.

[S2]Avkunnande av dom eller beslut ska ske offentligt. I den utsträckning domen eller beslutet innehåller uppgift som omfattas av beslut om sekretess enligt 43 kap. 8 § andra och tredje styckena offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), ska dock avkunnandet ske inom stängda dörrar. Lag (2009:401).

Prop. 2015/16:144: I paragrafen finns bestämmelser om offentlighet vid överläggning till respektive avkunnande av dom och beslut.

Prop. 2018/19:16: omedelbar fara för den, får en kustbevakningstjänsteman avvisa eller avlägsna honom eller henne från ett visst område eller utrymme, när det

är nödvändigt för att ordningen inom den direkta eller indirekta ordningshållningen ska kunna upprätthållas. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att ...

[K5]6 §  Om en part, ett vittne eller någon annan som ska höras inför rätten inte behärskar svenska, får rätten anlita en tolk. Om en misstänkt eller en målsägande i ett brottmål inte behärskar svenska, ska en tolk anlitas vid sammanträden inför rätten.

[S2]Rätten ska, om det är möjligt, förordna en tolk som är auktoriserad att vara tolk i målet. I annat fall ska en annan lämplig person förordnas. Om det vid domstolen finns en allmän tolk i det språk som det är fråga om, ska han eller hon anlitas.

[S3]Det som föreskrivs i första stycket om den som inte behärskar svenska gäller också den som behöver en tolk till följd av en hörselnedsättning eller talsvårigheter. Om det är lämpligt, får ett tekniskt hjälpmedel användas i stället för att en tolk anlitas.

[S4]Den som står i ett sådant förhållande till saken eller till en part att det kan anses minska hans eller hennes tillförlitlighet får inte anlitas som tolk.

[S5]Bestämmelser om anställande av allmän tolk och om anlitande av tolk för den som har en hörselnedsättning eller talsvårigheter meddelas av regeringen. Lag (2015:429).

Prop. 2014/15:77: Om en part, ett vittne eller någon annan som ska höras inför rätten inte behärskar svenska, får rätten anlita en tolk. Om en misstänkt eller en målsägande i ett brottmål inte behärskar svenska, ska en tolk anlitas vid sammanträden inför rätten.

Rätten ska, om det är möjligt, förordna en tolk som är auktoriserad att vara tolk i målet. I annat fall ska en annan lämplig person förordnas. Om det vid domstolen finns en allmän tolk i det språk som det är fråga ...

Prop. 2018/19:16: möjligt anmäla åtgärden till sin förman. Om omhändertagandet inte redan har upphört ska förmannen omedelbart pröva om det ska bestå.

Om förmannens beslut innebär att omhändertagandet ska bestå, ska förmannen skyndsamt underrätta Polismyndigheten om omhändertagandet och skälet till detta. Den omhändertagne ska så snabbt som möjligt överlämnas till Polismyndigheten som på nytt ska pröva om omhändertagandet ska bestå. ...

[K5]7 §  Den som anställes som allmän tolk eller eljest förordnas att biträda som tolk skall inför rätten avlägga ed, att han efter bästa förstånd skall fullgöra det uppdrag, som lämnats honom. Finnes anledning antaga att den som förordnas att biträda som tolk skall erhålla ytterligare uppdrag som tolk vid domstolen, må han avlägga ed som avser även framtida uppdrag. Lag (1975:1288).

Prop. 2018/19:16: Om den som har omhändertagits begär det eller om det annars finns skäl för det, ska någon av hans eller hennes närmaste anhöriga eller någon annan person som står honom eller henne särskilt nära underrättas om åtgärden. Vid pågående brottsutredning får underrättelsen dock inte lämnas förrän det kan ske utan men för utredningen.

Om den som har omhändertagits motsätter sig att någon underrättas får en underrättelse lämnas bara ...

[K5]8 §  En tolk har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning. Ersättningen betalas av allmänna medel. Lag (1984:131).

Prop. 2018/19:16: att åtgärden inte orsakar den omhändertagne större olägenhet än som är oundvikligt med hänsyn till åtgärdens syfte, och att den inte väcker onödig uppmärksamhet. Den som har omhändertagits får inte utsättas för någon annan inskränkning i sin frihet än som behövs med hänsyn till ordning, säkerhet eller ändamålet med åtgärden.

Den omhändertagne får tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till ordning eller säkerhet. Den ...

[K5]9 §  Det ankommer på rättens ordförande att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och att meddela de ordningsregler som behövs. Ordföranden får utvisa den som stör förhandlingen eller på annat sätt uppträder otillbörligt. Ordföranden får också begränsa antalet åhörare i rättssalen för att undvika trängsel.

[S2]En bildupptagning i eller en bildöverföring från rättssalen får ske endast om det följer av lag. Rätten får förbjuda annans ljudupptagning eller ljudöverföring under ett förhör, om det kan antas att upptagningen eller överföringen besvärar den som hörs i sådan grad att det blir till men för utredningen.

[S3]Om någon som har utvisats tränger sig in i rättssalen eller om någon i övrigt inte lyder en tillsägelse som har meddelats för att upprätthålla ordningen, får rätten besluta att han eller hon omedelbart skall häktas och kvarbli i häkte så länge sammanträdet pågår, dock inte längre än tre dagar.

[S4]Om säkerhetskontroll i domstol finns särskilda föreskrifter. Lag (2005:683).

Prop. 2018/19:16: omhändertas enligt 5 § andra stycket eller hållas kvar enligt 6 § andra stycket.

Paragrafen reglerar förhållandet mellan gripande och omhändertagande. En motsvarande bestämmelse finns i 18 § polislagen (1984:387). Övervägandena finns i avsnitt 10.4.1.

Bestämmelsen innebär att ...

[K5]10 §  Parter och andra som skall delta i ett sammanträde inför rätten skall infinna sig i rättssalen eller där sammanträdet annars hålls.

[S2]Om det finns skäl för det, får rätten besluta att en part eller annan som avses i första stycket i stället skall delta genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Vid bedömningen av om det finns skäl för ett sådant deltagande skall rätten särskilt beakta

  1. de kostnader eller olägenheter som skulle uppkomma om den som skall delta i sammanträdet måste infinna sig i rättssalen, och
  2. om någon som skall delta i sammanträdet känner påtaglig rädsla för att vara närvarande i rättssalen.

[S3]Ett deltagande enligt andra stycket får inte ske, om det är olämpligt med hänsyn till ändamålet med personens inställelse och övriga omständigheter.

[S4]Den som deltar i ett sammanträde genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring skall anses ha inställt sig inför rätten. Lag (2005:683).

Prop. 2018/19:16: utrymme dit tillträde har förbjudits med stöd av denna lag eller annan författning, får en kustbevakningstjänsteman avvisa eller avlägsna honom eller henne från området eller utrymmet när det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Detsamma gäller den som vägrar att lämna ett sådant område eller utrymme, eller som inte följer en anvisning som är meddelad enligt polislagen ...

[K5]11 §  Om det finns skäl för det, får rätten besluta att syn skall hållas genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Ett sådant beslut får dock inte fattas, om det är olämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter. Lag (2005:683).

Prop. 2018/19:16: ingripa för att upprätthålla ordning och säkerhet på fartyg, i hamnanläggningar och i hamnars områden finns i

[K5]12 §  Rätten skall se till att de, som skall delta i ett sammanträde och som inte kan beredas plats i rättssalen, kan följa sammanträdet genom en ljud- och bildöverföring i en lokal som ställts i ordning för detta ändamål (sidosal).

[S2]Rätten får även låta åhörare som inte kan beredas plats i rättssalen följa sammanträdet genom en ljudöverföring eller en ljud- och bildöverföring i en sidosal.

[S3]Bestämmelserna i 9 § skall tillämpas också i fråga om en sidosal. Lag (2005:683).

Prop. 2018/19:16: En kustbevakningstjänsteman som biträder Polismyndigheten med ordningshållande åtgärder ska genast rapportera de åtgärder som vidtagits till Polismyndigheten.

Paragrafen reglerar kustbevakningstjänstemannens skyldighet att underrätta och rapportera till Polismyndigheten. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.

Med utgångspunkt i den information som ...

6 kap. Om registrering av uppgifter och handlingar

Prop. 1999/2000:26: Den inledande paragrafen behandlar frågor om registrering och aktbildning. Därefter följer en regel om att det av målregistret eller av akten bl.a. skall framgå vilka avgöranden som domstolen har träffat. I 3 och 4 §§ finns grundläggande regler om vilka uppgifter som skall antecknas vid ett sammanträde. I 5 § finns en bestämmelse om krav på protokollföring i vissa fall vid särskild bevisupptagning och i 6 § vissa bestämmelser om förhörsutsagor. Kapitlet avslutas med en regel om att bestämmelserna ...

[K6]1 §  Vid domstolen ska det föras register över alla mål. Registret ska utvisa tiden då varje mål kommit in, de åtgärder som vidtagits med målet, tiden för målets avgörande och, om missnöje anmälts eller överklagande kommit in, dagen då det skett och de åtgärder som vidtagits.

[S2]Handlingarna i målet ska föras samman till en akt.

[S3]När en part, en ställföreträdare, ett ombud, en försvarare eller ett biträde får ta del av en handling som innehåller sekretessbelagd uppgift, får ett förbehåll göras i enlighet med 10 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2017:176).

Varje mål får en beteckning på så sätt att brottmål betecknas med B, tvistemål med T, tvistemål som handläggs enligt 1 kap 3 d § med FT och ärenden med Ä. Det efterföljande numret åsätts i kronologisk ordning allt efter det målet upptas. Ett typiskt nummer kan se ut så här FT 123-09.

Prop. 1999/2000:26: register över alla mål och vilka uppgifter registret skall innehålla. Regleringen motsvarar nuvarande 11 §.

Prop. 2018/19:16: kustbevakningstjänsteman preja, borda och, om det uppenbart behövs för att genomföra åtgärden, föra ett fartyg till svensk hamn.

Paragrafen reglerar en kustbevakningstjänstemans rätt att i kontroll- och tillsynsverksamhet preja och borda ett fartyg samt att föra detta till hamn. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 3 §. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.1.

Bestämmelsen ...

[K6]2 §  Av målregistret eller av akten skall det framgå

  1. domstolens avgöranden i målet, när de har beslutats och vem eller vilka som svarar för beslutet, samt
  2. vem eller vilka som svarar för gjorda anteckningar.

[S2]När omröstning har förekommit skall skiljaktiga meningar framgå av målregistret eller av akten. Lag (2000:172).

Prop. 1999/2000:26: I första stycket föreskrivs att det av målregistret eller av akten skall framgå vilka avgöranden – domar och beslut – som domstolen har träffat i målet, när de har träffats och vem eller vilka som bär ansvaret för dem samt vem eller vilka som bär ansvaret för gjorda anteckningar. Detta stycke ersätter delvis regleringen i nuvarande 1 § och 3 § 7. Kompletterande reglering ges i 25 § ärendeförordningen.

Enligt andra stycket skall skiljaktiga meningar framgå av målregistret ...

Prop. 2018/19:16: Paragrafen reglerar användning av våld vid kontroll och tillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.2.

Befogenheten att använda våld med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 3 kan bli aktuell vid avvärjande av fara för miljö och egendom i kontroll- eller tillsynsverksamhet, såsom vid upptäckt av något allvarligt läckage i ett låst utrymme som måste brytas upp. Som exempel på när 2 kap. 4 § första stycket ...

[K6]3 §  Vid ett sammanträde skall följande antecknas:

  1. tid och ställe för sammanträdet,
  2. vilka som deltar i sammanträdet,
  3. rättegångsfullmakter som ges muntligen inför domstolen,
  4. när sammanträdet hålls inom stängda dörrar, anledningen till det,
  5. parternas yrkanden och invändningar samt medgivanden eller bestridanden av motpartens yrkanden,
  6. yrkanden av andra än parter samt parternas medgivanden eller bestridanden av sådana yrkanden,
  7. den utredning som läggs fram,
  8. vad som iakttas vid en syn på stället, samt
  9. det som i övrigt förekommer vid ett sammanträde, i den mån det kan ha betydelse för parterna eller för högre rätt att det antecknas.

[S2]Anteckningarna skall göras i anslutning till sammanträdet.

[S3]Bestämmelserna i 4 kap. 13 § om jäv gäller för den som gör anteckningarna. Lag (2000:172).

Prop. 1999/2000:26: ett sammanträde. Detta gäller samtliga sammanträden. I 4 § anges vilka ytterligare uppgifter som skall antecknas vid vissa sammanträden som hålls under förberedelsen av ett mål. Om anteckningarna vid ett sammanträde skall göras i protokoll eller i någon annan form har överlämnats till domstolen att avgöra. Paragrafen kompletteras av bestämmelser i ärendeförordningen. Det finns inte någon föreskrift om att hänvisning till...

Prop. 2018/19:16: kustbevakningstjänsteman rätt att vidta de åtgärder som följer av den författning som ligger till grund för kontrollen eller tillsynen.

Om det i lag finns avvikande bestämmelser om rätten att preja, borda och föra fartyg till hamn gäller dessa i stället för 1 §.

Paragrafen ...

[K6]4 §  Vid ett sammanträde som hålls under förberedelsen av ett mål och som inte endast avser bevisupptagning skall utöver vad som anges i 3 § följande antecknas:

  1. i korthet de omständigheter som parterna åberopar samt motpartens yttrande över dessa omständigheter,
  2. de bevis som parterna vill åberopa och vad de vill styrka med varje bevis, samt
  3. det som i övrigt behövs inför målets avgörande. Lag (2005:683).

Prop. 1999/2000:26: Paragrafen behandlar i tre punkter vilka uppgifter som utöver de som angetts ovan skall antecknas från ett sammanträde som hålls under förberedelsen av ett mål och som inte endast avser bevisupptagning.

Enligt 1 skall i korthet antecknas de omständigheter som parterna åberopar samt motpartens yttrande över dessa omständigheter.

I 2 anges att uppgifter om vilka bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis skall antecknas.

[K6]5 §  När ett bevis tas upp av en domstol som inte har att fatta något slutligt avgörande i målet eller ärendet, skall det upprättas ett protokoll över vad som förekommer. Lag (2000:172).

Prop. 1999/2000:26: Bestämmelsen tar sikte på de fall då domstolen inte skall fatta något slutligt avgörande i målet eller ärendet utan enbart har en utredande uppgift. I sådana fall skall ett protokoll upprättas (jfr 35 kap. 11 § RB,

10 § lagen [1946:816] om bevisupptagning åt utländsk domstol och 7 § lagen [1946:818] om bevisupptagning åt vissa internationella organ).

Bestämmelsen innefattar även sådana ...

[K6]6 §  I tingsrätt skall en berättelse som lämnas i bevissyfte dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning, om det inte finns särskilda skäl mot det. En berättelse som lämnas i högre rätt får dokumenteras på samma sätt.

[S2]Om en berättelse som lämnas i bevissyfte inför domstol inte dokumenteras enligt första stycket, skall den dokumenteras genom en ljudupptagning eller, i den omfattning berättelsen kan antas vara av betydelse i målet, skrivas ned. Detta gäller dock inte vid huvudförhandling i Högsta domstolen.

[S3]Om berättelsen skrivs ned, skall parterna och den som hörts genast få tillfälle att kontrollera det som skrivits. Den som lämnat berättelsen skall tillfrågas om han eller hon har något att invända mot innehållet. En invändning som inte leder till någon ändring skall antecknas. Därefter får det som skrivits inte ändras. Lag (2005:683).

Prop. 1998/99:37: Paragrafen gäller vad som skall tas in i protokoll. I enlighet med vad som sagts i avsnitt 4.3 skall i fortsättningen även den tilltalades berättelse i brottmål protokolleras. Ändringen görs genom att det tidigare andra stycket i paragrafen upphävs. I sista stycket görs språkliga justeringar.

Prop. 1999/2000:26: Bestämmelsen behandlar det sätt på vilket berättelser som lämnas i bevissyfte skall antecknas. Den ersätter nuvarande 6 §, 8 § andra stycket och 9 §.

I första stycket anges att berättelserna skall tas upp genom ljudinspelning. Det kan ske genom bandinspelning eller på annat sätt, t.ex. genom att berättelserna spelas in på ett digitalt medium. Det finns dessutom en kompletterande möjlighet att skriva ned vad den hörde säger. Det hittills gällande undantaget för förhör vid ...

[K6]6 a §  I tingsrätt ska det som iakttas vid syn dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning, om det inte finns särskilda skäl mot det. Det som iakttas vid syn i högre rätt får dokumenteras på samma sätt. Lag (2016:37).

[K6]7 §  Det som i detta kapitel sägs om mål gäller även ärenden som handläggs enligt denna balk. Lag (2000:172).

Prop. 1999/2000:26: Paragrafen anger att reglerna i 6 kap. också gäller ärenden som handläggs enligt rättegångsbalken. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 12 §.

7 Kap. Om åklagare och om jäv mot anställda vid brottsbekämpande myndigheter

[K7]1 §  Allmänna åklagare är:

  • riksåklagaren och vice riksåklagaren,
  • överåklagare och vice överåklagare, samt
  • chefsåklagare, vice chefsåklagare och kammaråklagare.

[S2]Närmare bestämmelser om åklagarväsendet meddelas av regeringen. Lag (2001:280).

Åklagarmyndigheten omfattar samtliga åklagare i Sverige med undantag för de cirka 80 som är anställda på Ekobrottsmyndigheten. Riksåklagaren är dock högsta åklagare även för Ekobrottsmyndighetens åklagare.

Prop. 2000/01:92: Bestämmelserna i paragrafen har anpassats till de nuvarande förhållandena inom åklagarväsendet. I paragrafen anges uttryckligen vilka åklagare som är allmänna åklagare. Även vice riksåklagaren skall vara allmän åklagare. Samlingsbegreppen statsåklagare och distriktsåklagare utmönstras ur rättegångsbalken. Till skillnad från tidigare bestämmelse anges även de allmänna åklagarnas anställningsbenämningar. Andra stycket ...

[K7]2 §  Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och har ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet.

[S2]Vice riksåklagaren är riksåklagarens ställföreträdare. I övrigt får vice riksåklagaren i den omfattning som riksåklagaren bestämmer utföra de åklagaruppgifter som riksåklagaren får utföra.

[S3]Om det finns särskilda skäl får regeringen, efter anmälan av riksåklagaren, förordna en överåklagare att för viss tid fullgöra åklagaruppgifter som får utföras av vice riksåklagaren.

[S4]Under riksåklagaren har överåklagare ansvaret för åklagarverksamheten inom särskilda områden. Lag (2004:1264).

Prop. 2004/05:26: Ändringen i fjärde stycket, som närmast har behandlats i avsnitt 6.1.1, innebär att överåklagarna fortsättningsvis, i stället för ledningsansvar som myndighetschefer, har ansvar för åklagarverksamheten inom vissa funktionellt bestämda ansvarsområden. Dessa områden kommer i de flesta fall kunna indelas efter brottsområden i större huvudgrupper, såsom brottsbalksbrott, specialstraffrätt etc. Ansvarsområdena för överåklagarna ...

Prop. 2000/01:92: Paragrafens första stycke har ändrats endast i redaktionellt hänseende. I ett nytt andra stycke regleras vice riksåklagarens ställning vid Riksåklagaren. Någon ändring i sak avses inte utan detta har hittills framgått av förordningen (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren. Den vice riksåklagaren är riksåklagarens ställföreträdare. I övrigt får vice riksåklagaren i den omfattning som riksåklagaren bestämmer utföra ...

[K7]3 §  Riksåklagaren och vice riksåklagaren anställs med fullmakt genom beslut av regeringen. Lag (2001:280).

Prop. 2000/01:92: I paragrafen anges att riksåklagaren och vice riksåklagaren anställs med fullmakt genom beslut av regeringen. Anställningsfrågor i övrigt regleras i åklagarförordningen och i instruktionerna för de allmänna åklagarna.

[K7]4 §  Allmänna åklagare utför åklagaruppgifter i tingsrätt och hovrätt. Endast riksåklagaren är emellertid allmän åklagare i hovrätt i mål som avses i 2 kap. 2 § första stycket.

[S2]Riksåklagaren är allmän åklagare i Högsta domstolen.

[S3]Riksåklagaren får förordna en annan allmän åklagare att utföra talan i Högsta domstolen. Lag (2004:402).

Prop. 2000/01:92: Det nuvarande femte stycket har utgått. I övrigt har paragrafen ändrats endast i språkligt och redaktionellt hänseende.

Prop. 2003/04:78: Paragrafen innehåller bestämmelser om de allmänna åklagarnas behörighet att utföra åklagaruppgifter i de allmänna domstolarna.

Ändringen i tredje stycket, som har behandlats i avsnitt 5.2, innebär att riksåklagaren får möjlighet att förordna en annan allmän åklagare att utföra talan i Högsta domstolen även i mål där riksåklagaren själv överklagat domen eller ett beslut till Högsta domstolen. Det är ...

[K7]5 §  Riksåklagaren, överåklagare och vice överåklagare får överta uppgifter som skall utföras av lägre åklagare. Lag (2004:1264).

Prop. 2004/05:26: Paragrafen innehåller bestämmelser om möjlighet för högre åklagare att överta uppgifter som skall utföras av lägre åklagare och utgör grunden för den överprövningsrätt som tillkommer högre åklagare.

Ändringen, som behandlats i avsnitt 6.1.2, innebär endast att överåklagare och vice överåklagare på samma sätt som idag skall kunna överta åklagaruppgifter som normalt utförs av lägre åklagare, oberoende ...

Prop. 2000/01:92: Bestämmelsen anger att riksåklagaren, överåklagare som är myndighetschefer inom åklagarväsendet och vice överåklagare till dessa överåklagare får överta uppgifter som åligger lägre åklagare. Överåklagares och vice överåklagares rätt att överta uppgifter gäller i förhållande till de lägre åklagare som tjänstgör inom deras verksamhetsområde. Paragrafen utgör tillsammans med 7 kap. 2 § rättegångsbalken grunden för överprövningsförfarandet ...

[K7]6 §  Om det för åklagare beträffande visst brott finns omständighet som skulle utgöra jäv mot domare, får han eller hon inte ta befattning med förundersökning, åtal för brottet eller annan åtgärd enligt denna balk. Detsamma gäller vid fullgörandet av andra åklagaruppgifter.

[S2]Jäv får inte grundas på åtgärd som en åklagare har vidtagit på tjänstens vägnar, eller gärning som förövats mot honom eller henne i eller för hans eller hennes tjänst.

[S3]Även om en åklagare är jävig, får han eller hon vidta åtgärder som inte utan fara kan uppskjutas.

[S4]En fråga om jäv mot åklagare prövas av en överåklagare. Jäv mot vice riksåklagaren och biträdande åklagare till riksåklagaren, överåklagare och vice överåklagare prövas dock av riksåklagaren. Jäv mot riksåklagaren prövas av honom eller henne. Lag (2004:1264).

Prop. 2004/05:26: Paragrafen reglerar frågor om åklagarjäv och innehåller bl.a. bestämmelser om jävsprövande befattningshavare.

Ändringen i fjärde stycket är endast en följd av att de regionala åklagarmyndigheterna upphör. Således kommer jäv mot åklagare att prövas av överåklagare som inte har någon chefsuppgift i förhållande till åklagaren. Liksom tidigare prövas jäv mot överåklagare av riksåklagaren.

Prop. 2000/01:92: Jävsbestämmelsen utvidgas till att även omfatta fullgörandet av andra åklagaruppgifter än åtgärder eller beslut enligt rättegångsbalken. Ändringen innebär vidare att jäv mot åklagare skall prövas av överåklagare som är chef där åklagaruppgiften utförs. Dessutom har ett tillägg gjorts om att endast riksåklagaren prövar jäv mot vice riksåklagaren och andra åklagare vid Riksåklagaren, överåklagare och vice överåklagare. Paragrafens andra ...

[K7]7 §  Inom åklagarväsendet får det finnas biträdande åklagare. Dessa åklagare får i den omfattning som regeringen bestämmer utföra uppgifter som skall utföras av allmän åklagare. Väckande eller fullföljande av åtal i Högsta domstolen får dock inte beslutas av någon annan än riksåklagaren.

[S2]Det får även finnas extra åklagare inom åklagarväsendet. Regeringen bestämmer i vilken omfattning extra åklagare får förordnas att utföra uppgifter som skall utföras av annan allmän åklagare än riksåklagaren eller vice riksåklagaren. Riksåklagaren får förordna extra åklagare att utföra talan i Högsta domstolen. Lag (2004:1264).

Prop. 2004/05:26: Paragrafen reglerar frågor om biträdande och extra åklagare.

Ändringen i andra stycket innebär endast att det öppnas en möjlighet för regeringen att överlämna åt den nya myndigheten och Ekobrottsmyndigheten att förordna extra åklagare vid respektive myndighet.

Prop. 2000/01:92: Paragrafen motsvarar i sak nuvarande 1 § andra stycket och 5 § första stycket andra och tredje meningen samt andra stycket. Bestämmelsen i andra stycket, första meningen, har emellertid formulerats på så sätt att det tydligt framgår att den gäller för alla slags åklagaruppgifter.

Prop. 2003/04:78: Paragrafen reglerar frågor om biträdande åklagare och extra åklagare.

Ändringen i andra stycket, som har behandlats i avsnitt 5.2, innebär att riksåklagaren får möjlighet att förordna en extra åklagare att utföra talan i Högsta domstolen även i mål där riksåklagaren själv överklagat domen eller ett beslut i målet till Högsta domstolen. Det är alltjämt förbehållet riksåklagaren att överklaga domar och ...

[K7]8 §  För särskilda åklagare gäller vad som är föreskrivet för dem.

[S2]Ingen annan särskild åklagare än justitiekanslern eller en justitieombudsman får besluta att åtal skall väckas eller fullföljas i Högsta domstolen. Lag (2001:280).

Prop. 2000/01:92: Paragrafen motsvarar nuvarande 8 §. Endast språkliga ändringar har gjorts.

[K7]9 §  Det som anges i 6 § om åklagare tillämpas även på anställda vid Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen och andra anställda än åklagare vid Ekobrottsmyndigheten som har att vidta åtgärd eller meddela beslut i brottsbekämpande verksamhet. En fråga om jäv prövas av respektive myndighet.

[S2]Bestämmelser om jäv för anställda vid Polismyndigheten och Säkerhetspolisen finns i 7 § polislagen (1984:387). Lag (2015:445).

Prop. 2014/15:94: Bestämmelser om jäv för anställda vid Polismyndigheten och Säkerhetspolisen finns i 7 § polislagen (1984:387).

Paragrafen reglerar jäv för anställda vid andra brottsbekämpande myndigheter än Polismyndigheten och ...

Prop. 2005/06:33: Paragrafen innehåller bestämmelser om jäv. Frågan har behandlats i avsnitt 5.2.

Bestämmelsen har ändrats på så sätt att den även gäller anställda vid Skatteverket, Tullverket och Kustbevakningen som vidtar åtgärd eller meddelar beslut enligt rättegångsbalken. I fråga om sådana åtgärder och beslut skall alltså reglerna om åklagarjäv i 6 ...

Prop. 2000/01:92: Bestämmelsen ändras på så sätt att den gäller alla anställda inom polisväsendet som har att vidta åtgärd eller fatta beslut enligt rättegångsbalken. En ytterligare ändring är att bestämmelsen inte längre skall omfatta polismyndighet. Det är inte en ändring i sak. I övrigt har endast språkliga ändringar gjorts.

Prop. 2018/19:16: Skatteverket eller Tullverket och andra anställda än åklagare vid Ekobrottsmyndigheten som har att vidta åtgärd eller meddela beslut i brottsbekämpande verksamhet. En fråga om jäv prövas av respektive myndighet.

Bestämmelser om jäv för anställda vid Polismyndigheten och Säkerhetspolisen finns i 7 § polislagen (1984:387). Bestämmelser om jäv för anställda vid Kustbevakningen finns i ...

8 Kap. Om advokater

[K8]2 §  Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som

  1. har hemvist i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz,
  2. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domarämbete,
  3. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teoretisk utbildning,
  4. har gjort sig känd för redbarhet, och
  5. även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhet.

[S2]Advokatsamfundets styrelse får i enskilda fall medge undantag från antagningskraven såvitt gäller första stycket 1. Detsamma gäller antagningskraven enligt första stycket 2 och 3 beträffande den som är auktoriserad som advokat i en annan stat i enlighet med där gällande bestämmelser.

[S3]Den som har genomgått en utbildning som krävs för att bli advokat i en stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz och som i Sverige genomgått ett prov som visar att han eller hon har tillräckliga kunskaper om den svenska rättsordningen, ska anses uppfylla kraven enligt första stycket 2 och 3. Detsamma gäller den som registrerats enligt 2 a § och som därefter under minst tre år bedrivit faktisk och regelbunden advokatverksamhet i Sverige, under förutsättning antingen att verksamheten huvudsakligen omfattat svensk rätt eller att, om verksamheten inte huvudsakligen omfattat svensk rätt, den registrerade på annat sätt har förvärvat tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att antas till ledamot i samfundet.

[S4]Den som har blivit auktoriserad som advokat i Danmark, Finland, Island eller Norge i enlighet med där gällande bestämmelser och som därefter under minst tre år på ett tillfredsställande sätt har tjänstgjort som biträdande jurist på advokatbyrå i Sverige ska anses uppfylla kraven enligt första stycket 2-5.

[S5]Den som är försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte antas till ledamot. Inte heller får den antas till ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall är förbjuden att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde.

[S6]Ordinarie domare, allmän åklagare eller kronofogde får inte antas till ledamot. Detsamma gäller den som annars är anställd hos någon annan än advokat, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag. Lag (2008:420).

Prop. 1998/99:108: I paragrafen anges de krav som ställs på den som vill bli ledamot av advokatsamfundet. I första stycket har den ändringen gjorts att Europeiska unionen anges jämte Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Ändringen har ingen saklig betydelse i dag, eftersom hela EU är en del av EES, men medför att inga särskilda ändringar behöver göras om EU utvidgas till att omfatta länder som inte tillhör EES. Motsvarande ändring har gjorts i andra stycket och också i andra paragrafer. Dessa ...

Prop. 2000/01:55: I första stycket första punkten anges att den sökande skall vara svensk medborgare eller medborgare i en annan stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet för att få antas till ledamot av Sveriges advokatsamfund. I andra punkten i samma stycke anges att den sökande skall ha hemvist i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I paragrafens tredje stycke anges att de i första stycket angivna ...

Prop. 1999/2000:26: I sista stycket har sista meningen med dess hänvisning till allmänna advokatbyråer tagits bort.

[K8]2 a §  Den som är auktoriserad som advokat i en annan stat inom Europeiska unionen och utövar stadigvarande advokatverksamhet i Sverige under sitt hemlands titel, skall vara registrerad hos advokatsamfundet.

[S2]En sådan advokat skall uppfylla de villkor som anges i 2 § sjätte stycket. Lag (1999:791).

Prop. 1998/99:108: I det första stycket föreskrivs att den som är auktoriserad som advokat i ett land inom EU och vill utöva stadigvarande advokatverksamhet i Sverige skall vara registrerad hos advokatsamfundet. Bestämmelsen, som är ny, har behandlats i avsnitt 6.2. Med att utöva stadigvarande advokatverksamhet avses att på ett mera stadigvarande sätt tillhandahålla sina juridiska tjänster i Sverige. Det är inte tillräckligt ...

[K8]3 §  Ansökan om inträde i advokatsamfundet eller registrering enligt 2 a § prövas av dess styrelse. Lag (1999:791).

Prop. 1998/99:108: I paragrafen, som har behandlats i avsnitt 6.2, har gjorts ett tillägg av innebörd att advokatsamfundets styrelse skall pröva en ansökan om registrering enligt 2 a §. De närmare föreskrifterna om förfarandet och de krav som skall ställas på sökanden meddelas i advokatsamfundets stadgar. Ett beslut att vägra registrering kan överklagas enligt 8 §.

[K8]4 §  En advokat skall i sin verksamhet redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtrotts honom och iaktta god advokatsed. En advokat är skyldig att förtiga vad han får kännedom om i sin yrkesutövning när god advokatsed kräver detta.

[S2]I advokatverksamhet som bedrivs i bolagsform får endast advokat vara delägare eller bolagsman, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag.

[S3]En advokat är skyldig att hålla sina huvudmäns pengar och andra tillgångar avskilda från det som tillhör honom själv. Lag (2000:172).

5 § Har upphävts genom lag (1972:430).

[K8]6 §  Advokatväsendet står under tillsyn av advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnd. Styrelsen och disciplinnämnden ska se till att en advokat uppfyller sina skyldigheter när han eller hon utför talan i domstol och utövar sin advokatverksamhet i övrigt. Frågor om disciplinära ingripanden mot advokater enligt 7 § första–fjärde styckena och 7 a § prövas av disciplinnämnden och, i enlighet med vad som bestäms i stadgarna, av styrelsen. En advokat är skyldig att lämna de uppgifter till samfundet som behövs för tillsynen.

[S2]Justitiekanslern får begära att disciplinnämnden vidtar åtgärder mot en advokat som inte uppfyller sina skyldigheter och att styrelsen vidtar åtgärder mot den som inte längre är behörig att vara advokat.

[S3]Den som har deltagit i handläggningen av ett tillsynsärende hos advokatsamfundet får inte obehörigen röja vad han eller hon då har fått veta om någons personliga eller ekonomiska förhållanden. Lag (2017:1024).

Prop. 2016/17:209: Advokatväsendet står under tillsyn av advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnd. Styrelsen och disciplinnämnden ska se till att en advokat uppfyller sina skyldigheter när han eller hon utför talan i domstol och utövar sin advokatverksamhet i övrigt. Frågor om disciplinära ingripanden mot advokater enligt 7 § första–fjärde styckena och 7 a § prövas av disciplinnämnden och, i enlighet med vad som bestäms i stadgarna, av styrelsen. En advokat ...

[K8]7 §  En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas. Är omständigheterna mildrande, får advokaten i stället tilldelas en varning.

[S2]En advokat som annars åsidosätter sina plikter som advokat får meddelas en varning eller erinran. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får advokaten uteslutas ur samfundet eller, i fråga om en sådan advokat som avses i 2 a §, registreringen upphävas.

[S3]En advokat som tilldelas en varning får, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtiotusen kronor.

[S4]Om det bedöms tillräckligt får disciplinnämnden, i stället för att tilldela en advokat erinran, göra ett uttalande om att advokatens åtgärd är felaktig eller olämplig.

[S5]En advokat är skyldig att genast träda ur samfundet om det inträffar en sådan omständighet som gör att han eller hon enligt 2 § femte eller sjätte stycket inte får antas till ledamot av samfundet, om inte styrelsen i fall som avses i 2 § sjätte stycket andra meningen medger undantag. Om advokaten inte träder ur samfundet, trots att han eller hon är skyldig att utträda, ska styrelsen förordna om hans eller hennes uteslutning. Detsamma gäller, om en advokat inte längre uppfyller hemvistkravet enligt 2 § första stycket 1 och styrelsen inte medger att han eller hon får stå kvar som ledamot av samfundet. Om en sådan advokat som är registrerad enligt 2 a § fråntas rätten att uppträda som advokat i den stat där han eller hon är auktoriserad, ska styrelsen upphäva registreringen.

[S6]I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet genast ska verkställas. Detsamma gäller ett beslut att upphäva en registrering.

[S7]Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket andra meningen får inte åtalas av någon annan än Justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat från allmän synpunkt. Lag (2008:420).

Prop. 1998/99:108: Paragrafen innehåller de centrala bestämmelserna om disciplinpåföljder och om uteslutning från samfundet av andra skäl än disciplinära. Ändringarna i paragrafen har behandlats i avsnitt 6.2.

Ändringarna i första och andra styckena jämställer en EU-advokat med en inhemsk advokat på det sättet att samma beteenden som medför uteslutning ur samfundet av en inhemsk advokat kommer att medföra ...

Prop. 1999/2000:26: I sista stycket har gjorts en redaktionell ändring med anledning av ändringen i 4 §.

[K8]7 a §  En advokat som, i andra fall än som avses i 7 § första stycket, genom att begå brott har visat sig uppenbart olämplig att vara advokat ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas.

[S2]I samband med ett beslut om uteslutning eller upphävande av registrering enligt första stycket får det bestämmas att beslutet ska verkställas genast. Lag (2017:1024).

Prop. 2016/17:209: En advokat som, i andra fall än som avses i 7 § första stycket, genom att begå brott har visat sig uppenbart olämplig att vara advokat ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas.

I samband med ett beslut om uteslutning eller upphävande av registrering enligt första stycket får det bestämmas att beslutet ska verkställas genast.

Paragrafen ...

[K8]8 §  Den som har fått avslag på en ansökan om inträde i advokatsamfundet eller som har uteslutits ur advokatsamfundet får överklaga beslutet till Högsta domstolen. Detsamma gäller den som har fått avslag på en ansökan om registrering enligt 2 a § eller som har fått sin registrering upphävd enligt 7 eller 7 a §. Justitiekanslern får överklaga ett beslut enligt 7 eller 7 a § till Högsta domstolen. Lag (2017:1024).

Prop. 1998/99:108: I denna paragraf regleras rätten till överklagande av beslut om registrering, upphävande av registrering, inträde i samfundet eller uteslutning ur samfundet. Den föreslagna ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär att frågor om registrering kommer att kunna överklagas på motsvarande sätt som frågor om inträde och uteslutning.

Prop. 2016/17:209: Den som har fått avslag på en ansökan om inträde i advokatsamfundet eller som har uteslutits ur advokatsamfundet får överklaga beslutet till Högsta domstolen. Detsamma gäller den som har fått avslag på en ansökan om registrering enligt 2 a § eller som har fått sin registrering upphävd enligt 7 eller 7 a §. Justitiekanslern får överklaga ett beslut enligt 7 eller 7 a § till Högsta domstolen.

Paragrafen innehåller ...

[K8]9 §  Vad i rättegångsbalken eller i någon annan lag föreskrivs om advokater skall i tillämpliga delar gälla även den som är auktoriserad som advokat i någon annan stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz när denne är verksam i Sverige. Därvid skall han använda den yrkesbeteckning som används i den stat där han är auktoriserad, uttryckt på denna stats språk och med hänvisning till den yrkesorganisation som han tillhör eller till den domstol vid vilken han enligt den statens lag får tjänstgöra. Om rätten kräver det, skall den som uppger sig uppfylla kraven i första meningen förete bevis härför.

[S2]Första stycket första meningen omfattar bestämmelsen i 4 § andra stycket om advokatverksamhet i bolag endast i fråga om den som är skyldig att vara registrerad enligt 2 a §.

[S3]Advokatsamfundets styrelse skall underrätta behörig myndighet eller organisation i den stat där advokaten är auktoriserad om beslut i vilket det har konstaterats att han åsidosatt sina plikter som advokat. Lag (2001:57).

Prop. 1998/99:108: I andra stycket har hänvisningen till 17 kap. 15 § tredje stycket brottsbalken tagits bort. Se vidare vid kommentaren till 10 §. Undantaget från 4 § andra stycket om advokatverksamhet i bolag har ändrats till att avse enbart sådana EU-advokater som inte omfattas av registreringsskyldigheten i 2 a §. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4 ...

Prop. 2000/01:55: I första stycket anges att vad som förskrivs i rättegångsbalken eller i någon annan lag om advokater i tillämpliga delar även skall gälla den som är auktoriserad som advokat i någon annan stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet när denne är verksam i Sverige. Genom ändringen i första stycket jämställs den som är auktoriserad som advokat i Schweiz med dem som är auktoriserade i Europeiska unionen ...

[K8]10 §  Den som utan att vara behörig till det utger sig för att vara auktoriserad som advokat i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, döms till böter. Lag (2001:57).

Prop. 1998/99:108: Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 6.2 och 6.6. Straffstadgandet i 17 kap. 15 § tredje stycket brottsbalken har förts över till paragrafen. Bestämmelsen har bearbetats redaktionellt och också utvidgats till att omfatta sådana advokater som enligt 9 § första ...

Prop. 2000/01:55: Enligt paragrafen skall den som utan att vara behörig utger sig att vara auktoriserad som advokat i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet dömas till böter.

Genom ändringen skall motsvarande även gälla den som utan att vara behörig utger sig att vara auktoriserad som advokat i Schweiz. Ändringen ...

[K8]11 §  Regeringen får föreskriva att bestämmelserna i detta kapitel om registrering av den som är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeiska unionen också skall omfatta den som är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz. Lag (2001:57).

Prop. 1998/99:108: Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 6.6. I den bemyndigas regeringen att föreskriva att de bestämmelser om registrering i 8 kap. rättegångsbalken som avser den som är auktoriserad som advokat inom EU också skall omfatta den som är auktoriserad som advokat i något annat land inom EES. Ett sådant förordnande med stöd av bemyndigandet innebär ...

Prop. 2000/01:55: Genom bestämmelsen bemyndigas regeringen att föreskiva att bestämmelserna i detta kapitel rättegångsbalken om registrering av den som är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeiska unionen också skall gälla den som är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Genom ändringen skall bemyndigandet även omfatta den som är auktoriserad som advokat i Schweiz. Ändringen behandlas i ...

9 Kap. Om straff, vite och hämtning

[K9]1 §  En part, som mot bättre vetande inleder eller föranleder rättegång i tvistemål, döms till böter. Lag (1991:241).

Rättegångsförseelse är den gemensama termen för de straffbara handlingar som part, ställföreträdare eller rättegångsombud kan begå under rättegång.

[K9]2 §  Om en part mot bättre vetande för talan mot dom eller beslut, döms han till böter. Lag (1991:241).

[K9]3 §  Försöker en part i tvistemål eller en målsägande i brottmål förhala rättegången genom påståenden eller invändningar, som är uppenbart ogrundade, eller genom innehållande av bevis eller någon annan otillbörlig åtgärd, döms han till böter. Vad nu sagts om part gäller också intervenient, även om han inte har ställning som part. Lag (1991:241).

[K9]4 §  Vad i 1 - 3 §§ är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande ställföreträdare så ock ombud eller biträde.

[K9]5 §  Den som vid ett sammanträde inför rätten stör förhandlingen, bryter mot en ordningsregel eller ett förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 §, eller tar upp eller överför bild i strid mot 5 kap. 9 § andra stycket döms till penningböter. Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.

[S2]Första stycket skall tillämpas också i fråga om en sådan sidosal som avses i 5 kap. 12 §. Lag (2005:683).

[K9]6 §  Röjer någon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersökningsledarens förordnande inte får uppenbaras, döms han till böter. Lag (1991:241).

Justitiekanslern (JK) beslöt inleda förundersökning mot advokat som misstänktes ha brutit förordnande om yppandeförbud (Dnr 1708-04-71).


[K9]7 §  Rätten får, om en part eller någon annan bör komma tillstädes eller infinna sig personligen vid en förhandling, förelägga vite. Om någon särskild föreskrift om föreläggande har meddelats, skall den gälla.

[S2]Skall ett föreläggande, som enligt särskild föreskrift skall förenas med vite, delges någon som vistas utom riket, får rätten underlåta att förelägga vite, om delgivning annars inte kan ske i den främmande staten. Om något vite inte har satts ut, får den förelagde inte åläggas något ansvar för de kostnader som kan ha uppstått till följd av att föreläggandet inte följts. Föreläggandet skall i övrigt vid den fortsatta handläggningen av målet anses jämställt med ett vitesföreläggande. Lag (2000:564).

[K9]9 §  Bestämmelser i denna balk om att den som skall kallas till ett sammanträde skall föreläggas vite i vissa fall gäller inte den som är under femton år. Vite skall inte heller föreläggas om den som skall kallas fyllt femton men inte arton år och det finns anledning att anta att han eller hon inte kan infinna sig utan medverkan av vårdnadshavare eller annan som svarar för hans eller hennes vård och fostran.

[S2]Den omständigheten att något vite inte har förelagts hindrar inte att den unge kallas på nytt eller att i övrigt sådana åtgärder vidtas vid den fortsatta handläggningen av målet som skulle ha kunnat komma i fråga om vite hade förelagts.

[S3]Har den som skall kallas till ett sammanträde inte fyllt arton år, skall vårdnadshavare eller annan som svarar för den unges vård och fostran underrättas om kallelsen, om det inte finns särskilda skäl mot det. Om den som skall kallas är tilltalad gäller i stället bestämmelserna om underrättelse i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Lag (2002:381).

Prop. 1998/99:37: Paragrafen upphävs och ersätts av 32 kap. 7 §, se kommentaren till den paragrafen.

Prop. 2001/02:111: Paragrafen som är ny är generellt utformad och skall tillämpas oavsett i vilken egenskap den unge skall kallas till ett sammanträde.

Första stycket första meningen anger att rättegångsbalkens bestämmelser om att en kallelse till sammanträde i vissa fall skall förenas med ett vitesföreläggande inte gäller den som är under 15 år. Av första stycket andra meningen följer att rätten inte skall förelägga vite ...

[K9]10 §  Ska någon hämtas till ett sammanträde inför rätten, får han eller hon, om inte annat följer av det som sägs nedan, inte omhändertas tidigare än vad som är nödvändigt för att han eller hon ska kunna inställas omedelbart till sammanträdet.

[S2]Om ett hämtningsförsök tidigare har misslyckats, eller det annars på grund av vad som är känt om den som ska hämtas finns särskild anledning till det, får rätten eller Polismyndigheten besluta att han eller hon får omhändertas tidigare än vad som följer av första stycket. Omhändertagande får i sådant fall äga rum högst sex timmar eller, om rätten beslutat, högst arton timmar tidigare än vad som följer av första stycket. Vid rättens prövning ska det särskilt beaktas vilka olägenheter det kan antas medföra att den som ska hämtas inte är närvarande vid sammanträdet inför rätten.

[S3]Den som har omhändertagits enligt andra stycket är skyldig att i avvaktan på inställelsen stanna kvar på den plats som bestäms av Polismyndigheten. Om den omhändertagne ska inställas i brottmål som tilltalad får han eller hon tas i förvar.

[S4]Den som har omhändertagits enligt denna paragraf får inte underkastas annan inskränkning i sin frihet än vad som krävs med hänsyn till ändamålet med omhändertagandet, ordningen eller allmän säkerhet. Lag (2014:649).

ANDRA AVDELNINGEN

Om rättegången i allmänhet

I Om rättegången i tvistemål

10 Kap. Om laga domstol

Detta kapitel reglerar vid vilken domstoltalan ska väckas.

Vissa regler är tvingande och innebär att mål inte kan handläggas av annan domstol. En sådan regel finns i 10 kap. 9 § rättegångsbalken. Detta innebär att mål om testamente alltid ska handläggas vid domstol där den avlidne skulle ha svarat i tvistemål enligt kap 17 § 1 st 4.

Att talan väckts vid fel domstol utgör ett rättegångshinder.

Alla forumregler utom de som angivits i 10 kap. 17 § är dispositiva.

Har, sedan stämning delgivits svaranden, ändring inträtt i förhållande, som betingat domstolens behörighet, så är den utan verkan enligt 15 §.

I mål med internationell anknytning gäller den så kallade Bryssel I förordningen dvs Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Huvudregeln enligt Bryssel I är att talan ska väckas vid svarandens forum.

[K10]1 §  Laga domstol i tvistemål i allmänhet är rätten i den ort, där svaranden har sitt hemvist.

[S2]Är svaranden folkbokförd i Sverige anses som hans hemvist den ort där han var folkbokförd den 1 november föregående år.

[S3]För bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning gälle som hemvist den ort, där styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen ej är bestämt eller styrelse ej finnes, där förvaltningen föres. Lag samma vare i fråga om kommun eller annan sådan menighet.

[S4]Dödsbo sökes vid den rätt, där den döde skolat svara.

[S5]Den som icke äger känt hemvist vare sig inom eller utom riket sökes där han uppehåller sig. Är han svensk medborgare och uppehåller han sig utom riket eller är hans uppehållsort okänd, sökes han där han inom riket senast haft hemvist eller uppehållit sig. Lag (1991:485).

Forumregeln är inte exklusiv. Om parterna är överens kan rättegången alltså ofta föras vid "fel" domstol.

Om så kallat prorogationsavtal finns föreskrifter i 16 §.

Om talan skulle har väckts vid fel forum gäller det för svaranden att göra invändning i rätt tid det vill säga första gången han ska yttra sig i målet enligt 18 §. Om svaranden invändning vinner bifall i tingsrätt ska talan avvisas, vilket medför att käranden har att välja annat forum för sin talan. Käranden kan också välja att överklaga beslutet och begära att hovrätten enligt 20 § hänvisar målet till rätt domstol. I NJA 1983 s. 508 har Högsta domstolen istället för att återförvisa målet till ny handläggning i hovrätt hänvisat målet till rätt domstol.

Frågor om vårdnad, boende eller umgänge med barn tas upp av rätten i den ort där barnet har sitt hemvist. Sådana frågor kan tas upp även i samband med äktenskapsmål. Om det inte finns någon behörig domstol, tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt enligt 6 kap. 17 § Föräldrabalken.

Har parterna avtalat om skiljeförfarande så är domstol fel forum och motparten måste göra invändning första gången han får tillfälle att yttra sig. Underlåter han det handläggs tvisten vid domstol och han kan inte senare åberopa skiljeklausulen.

En arbetstagare som vill väcka talan mot en arbetsgivare har valmöjlighet. Han kan väcka talan enligt denna bestämmelse och välja den domstol där svaranden har sitt säte eller, enligt 2 kap. 2 § tredje st arbetstvistlagen, välja sitt hemvistforum, vilket belyses av AD 2000 nr 49.

[K10]2 §  Kronan sökes i tvistemål i allmänhet där den myndighet, som har att bevaka talan i målet, har sitt säte.

[K10]3 §  Den som icke äger känt hemvist inom riket må i tvist rörande betalningsskyldighet sökas där honom tillhörig egendom finnes. Rör tvisten lös egendom, må han sökas där egendomen finnes.

[S2]Fordran, som grundas å löpande skuldebrev eller annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning, anses finnas där handlingen är. Annan fordran anses finnas där gäldenären har sitt hemvist. Är pant ställd för fordringen, må denna anses finnas där panten är.

[K10]4 §  Har den som icke äger känt hemvist inom riket här ingått förbindelse eller eljest ådragit sig gäld, må han i tvist därom sökas där förbindelsen ingicks eller gälden uppkom.

[K10]5 §  Den som idkar jordbruk, gruv- eller fabriksdrift, hantverk, handel eller annan dylik rörelse med fast driftställe må i tvist, som uppkommit omedelbart på grund av den rörelsen, sökas där driftstället är.

[K10]6 §  Har någon ingått förbindelse eller eljest ådragit sig gäld å ort, där han mera varaktigt uppehåller sig, må han, medan han befinner sig å orten, för sådan förbindelse eller gäld sökas där. Lag samma vare i fråga om gäld, som någon vid tillfällig vistelse å annan ort ådragit sig för kost, bostad eller dylikt.

[K10]7 §  Tvist på grund av förmyndares, god mans eller förvaltares förvaltning får väckas vid rätten i den ort där den omyndige eller den för vilken god man eller förvaltare är eller varit förordnad har sitt hemvist, eller också vid rätten i den ort där förvaltningen förts.

[S2]Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, får tvist på grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort, där förvaltningen förts. Lag (1994:1435).

[K10]8 §  Talan i anledning av skadegörande handling må väckas vid rätten i den ort, där handlingen företogs eller skadan uppkom. Företogs handlingen eller uppkom skadan å orter under skilda domstolar, må talan väckas vid envar av dem.

[K10]8 a §  I tvist mellan konsument och näringsidkare rörande vara, tjänst eller annan nyttighet som tillhandahållits för huvudsakligen enskilt bruk får talan mot näringsidkaren väckas vid rätten i den ort där konsumenten har sitt hemvist. Detta gäller dock endast om målet i tingsrätten kan antas bli prövat av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d §. Lag (1989:656).

[K10]9 §  Tvist om arv eller testamente skall tas upp av den rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet.

[S2]Tvist om bodelning mellan makar eller sambor skall tas upp av den rätt där någon av dem skall svara i tvistemål i allmänhet. Har någon av dem avlidit, skall en bodelningstvist tas upp av den rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet.

[S3]Finns det inte någon domstol som är behörig enligt första eller andra stycket, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt.

[S4]I fråga om klander av bodelning eller arvskifte som har förrättats av bodelningsförrättare eller skiftesman finns särskilda bestämmelser. Lag (1987:792).

[K10]10 §  Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt till fast egendom, om rätt till servitut eller annan särskild rätt till egendomen eller om besittning av egendomen ska tas upp av rätten i den ort, där fastigheten ligger. Detsamma gäller om tvisten rör skyldighet för ägare eller innehavare av egendomen att fullgöra något som åligger honom eller henne i denna egenskap eller, då nyttjanderätt eller annan särskild rätt till egendomen upplåtits, det är fråga om vederlag för upplåtelsen, byggnads underhåll eller annat dylikt.

[S2]Ligger fastigheten under flera domstolar eller gäller tvisten flera fastigheter under skilda domstolar, ska tvisten tas upp av den rätt under vilken huvuddelen av fastigheterna ligger. Lag (2010:980).

[K10]11 §  Vid domstol, som sägs i 10 §, må ock väckas:

  1. tvist om köpeskilling för fast egendom eller annat dylikt anspråk på grund av överlåtelse av äganderätt till egendomen;
  2. talan mot ägare av fast egendom om skyldighet att personligen svara för gäld, för vilken egendomen utgör pant, om betalning samtidigt sökes ur egendomen;
  3. tvist om skada eller annat intrång å fast egendom;
  4. talan om ersättning för arbete, som utförts å fast egendom; eller
  5. talan om ersättning för det någon brustit åt hemul angående fast egendom.

[K10]12 §  Som fast egendom anses vid tillämpning av detta kapitel även byggnad å annans grund samt gruva och för gruvdrift avsedd byggnad eller anläggning.

[K10]13 §  Tvist angående ombudsarvode, fördelning av rättegångskostnad mellan flera ersättningsskyldiga eller annat dylikt anspråk på grund av rättegång må väckas vid den rätt, som först dömt i målet.

[K10]14 §  Käromål mot flera svarande må väckas vid den rätt, där någon av dem enligt vad förut i detta kapitel är stadgat har att svara, om det sker samtidigt och käromålen stödja sig på väsentligen samma grund. Är saken sådan, att endast en dom kan givas mot alla, som hava del i saken, må talan ock väckas vid den rätt, där någon av dem har att svara.

[S2]Genkäromål upptages av den rätt, som upptagit huvudkäromålet.

[S3]Talan, som avses i 14 kap.4 eller 5 §, upptages av den rätt, som upptagit huvudmålet.

[K10]15 §  Har, sedan stämning delgivits svaranden, ändring inträtt i förhållande, som betingat domstolens behörighet, vare den utan verkan.

[K10]16 §  Har skriftligt avtal slutits därom, att uppkommen tvist eller framtida tvist, härflytande ur angivet rättsförhållande, må väckas vid viss domstol eller att för tvisten viss domstol ensam skall vara behörig, lände det till efterrättelse, om ej annat är stadgat.

[K10]17 §  Ej vare på grund av vad i detta kapitel stadgas rätten behörig att upptaga:

  1. tvist, som skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol eller enligt lag eller författning skall omedelbart prövas av skiljemän;
  2. tvist, som skall väckas vid viss domstol, om denna enligt lag eller författning är ensam behörig att upptaga sådan tvist;
  3. tvist, som enligt lag må upptagas allenast av vissa särskilda tingsrätter, om tvisten väckes vid annan domstol;
  4. tvist, som avses i 9 eller 10 § eller eljest enligt lag skall upptagas av domstol, som där sägs, om tvisten väckes vid annan domstol;
  5. äktenskapsmål;
  6. tvist, som angår utmätt egendom eller giltigheten av lösöreköpsavhandling och för vilken behörig domstol är särskilt stadgad; eller
  7. tvist, som är av beskaffenhet att kunna utan stämning upptagas av domstol.

[S2]Ej heller må på grund av vad i detta kapitel stadgas talan väckas vid domstol av annan ordning än den som för tvistens upptagande är i lag föreskriven; vad nu sagts gälle dock ej tvist, som avses i 13 §.

[S3]Yrkande om kvittning för fordran må icke upptagas av domstol, som enligt första stycket ej ägt upptaga tvist angående samma fordran. Lag (1981:828).

Dessa forumregler är, till skillnad från övriga i detta kapitel, tvingande. Reglerna ska också tillämpas ex officio oavsett invändning från part.

Detta betyder att tvister som ska handläggas av administrativa domstolar såsom förvaltningsrätt och kammarrätt liksom vid nedan angivna specialdomstol inte kan upptas av annan domstol under förutsättning att talan grundar sig på lagbestämmelse som grundar kompetensen för specialdomstolen. Se nästa stycke om tingsrätts kompetens att uppta tvist som enbart grundar sig jordabalkens bestämmelser.

Miljödomstol är en sådan särskild domstol och talan som grundar sig på miljöbalken kan därför inte upptas av tingsrätt. Om part åberopar omständighet som skulle kunnat ligga till grund för talan enligt miljöbalken men endast åberopar bestämmelse i jordabalken som grund, är tingsrätt behörig att uppta tvisten till prövning eftersom det är parten som själv bestämmer grunden för sin talan enligt NJA 2004 s. 743.

En skiljeklausul utgör hinder för domstol att pröva tvist mellan två parter även i det fall då skiljeförfarande ännu inte påkallats enligt Svea hovrätts avgörande i Ö 2885-95.

Ett skiljeavtal kan enligt 5 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande mista sin verkan om part, sedan yrkande framställts om skiljeavtals tillämpning, bestrider yrkandet eller inte fullgör sin skyldighet att välja skiljeman. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att en tredskande part fördröjer en rättsprocess. Förarbetena betonar att det skall vara fråga om ett uttryckligt bestridande av skiljeavtalets giltighet eller tillämplighet.

[K10]17 a §  I lagen (1999:116) om skiljeförfarande finns särskilda bestämmelser om hinder mot rättegång. Dessa skall beaktas endast efter invändning av en part. Lag (1999:117).

Prop. 1998/99:35: Paragrafen är ny. Den anger att det i lagen om skiljeförfarande finns regler om hinder mot rättegång. Paragrafen har behandlats i avsnitt 5.7.

Lagen om skiljeförfarande innehåller bestämmelser om ett skiljeavtals verkan som rättegångshinder (4, 5 och 49 §§). Parterna kan vidare genom ett s.k. undantagsavtal enligt 51 § ha uteslutit eller begränsat tillämpligheten av vissa grunder för upphävande av en ...

[K10]18 §  Är rätten av annan grund än i 17 eller 17 a § sägs obehörig att upptaga tvist, som där väckes, skall tvisten dock anses väckt vid rätt domstol, om ej svaranden i rätt tid gjort invändning om domstolens behörighet eller uteblivit från första inställelsen eller, då förberedelsen är skriftlig, underlåtit att inkomma med svaromål. Har svaranden uteblivit eller underlåtit att inkomma med svaromål, skall kärandens uppgift om de omständigheter, som betinga domstolens behörighet, tagas för god, om svaranden erhållit del därav och anledning ej förekommer, att den är oriktig. Lag (1999:117).

Prop. 1998/99:35: I paragrafen har den nya 17 a § lagts till eftersom någon prövning av forumfrågan inte skall ske i fall som omfattas av lagen om skiljeförfarande (se ovan).

[K10]19 §  Har lägre rätt upptagit tvist, må fråga om rättens behörighet ej upptagas av högre rätt, med mindre frågan dit fullföljes eller där väckes av part, som är berättigad därtill, eller ock tvisten är sådan, att den skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol eller omedelbart av högre rätt eller enligt lag eller författning skall omedelbart prövas av skiljemän.

[K10]20 §  Förklarar högre rätt att lägre rätt inte är behörig att ta upp ett mål som väckts där, får den högre rätten på yrkande av part hänvisa målet till lägre rätt som är behörig.

[S2]Har flera domstolar genom lagakraftvunna beslut förklarats obehöriga, får Högsta domstolen, om någon av domstolarna ändå är behörig, på ansökan av part hänvisa målet till den domstolen.

[S3]I fråga om behörighet att ta upp mål, som på grund av Högsta domstolens förordnande enligt 14 kap. 7 a § skall förenas i en rättegång, gäller vad högsta domstolen bestämmer. Lag (2009:344).

[K10]20 a §  Finner rätten i samband med att en ansökan ges in att rätten saknar behörighet att ta upp målet eller att i annan ordning pröva ansökan men att en annan domstol skulle vara behörig, skall ansökan lämnas över till den domstolen, om sökanden inte har något att invända mot detta och det inte heller finns något annat skäl mot att ansökan överlämnas. Ansökan skall anses ha kommit in till den senare domstolen samma dag som den kom in till den domstol som först tog emot ansökan. Lag (1996:247).

Skyldigheten att lämna handlingarna vidare gäller även om rätt domstol skulle vara en förvaltnings- eller specialdomstol.

[K10]21 §  Hava i lag eller författning givits avvikande bestämmelser om laga domstol, vare de gällande.

11 Kap. Om part och ställföreträdare

Prop. 2012/13:45: . 7 § föräldrabalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ekonomiska experter. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.

I första stycket införs en upplysning om att regeringen har möjlighet att delegera uppgiften att förordna ekonomiska experter i tingsrätten och hovrätten till en myndighet. Vidare tas bestämmelsen ...

[K11]1 §  Envar kan vara part i rättegång.

[S2]Råder ej parten över det, varom tvistas, eller rör tvisten rättshandling, som han ej själv äger ingå, föres talan av den som är partens ställföreträdare. Om talan på grund av skadegörande handling äge vad i 20 kap. 14 § och 21 kap. 1 § första stycket stadgas motsvarande tillämpning.

För underåriga, dvs. för dem som är under 18 år, är det ställföreträdaren eller företrädarna, oftast föräldrarna, som för den underåriges talan. Förvaltare som förordnats för tilltalad har inte ansetts ha behörighet att föra talan utan fullmakt från den tilltalade enligt RH 1994:87.

[K11]2 §  Bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter, kan vara part i rättegång. Lag samma vare i fråga om kronan samt kommun eller annan sådan menighet.

[S2]För part, som nu sagts, föres talan av den som är partens ställföreträdare. Lag (1947:616).

Partrederi kan också vara part i rättegång enligt NJA 1992 s. 110.

[K11]3 §  Utlänning, som enligt lagen i sitt hemland är oförmögen att föra sin talan, äge dock föra talan här i riket, om han enligt svensk lag är behörig därtill.

[K11]4 §  Bevis, att den som i rättegång uppgives vara part eller vill föra talan som part eller ställföreträdare för part är behörig, erfordras ej, med mindre rätten finner bevis böra företes.

Rätten är skyldig att utreda partsförhållande. Utredningen kan normalt begränsas till vad svaranden och den uppgivne ställföreträdaren har åberopat i målet.

När så inte skett har målet återförvisats till tingsrätten för utredning enligt NJA 2008 s. 796.

[K11]5 §  En part skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i tingsrätt och hovrätt, om inte hans närvaro kan antas vara utan betydelse för utredningen.

[S2]Vid huvudförhandling i Högsta domstolen är en part skyldig att infinna sig personligen, om domstolen finner att hans närvaro är nödvändig för utredningen.

[S3]Vid ett sammanträde för förberedelse och vid annan förhandling är en part skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro kan antas främja syftet med sammanträdet.

[S4]Vad nu sagts om en parts skyldighet att infinna sig personligen gäller också en parts ställföreträdare. Finns det flera ställföreträdare för en part, får rätten bestämma vilken eller vilka av dem som skall infinna sig. Får en part inte själv föra sin talan, är han ändå skyldig att infinna sig personligen, om rätten finner att hans närvaro är nödvändig för utredningen.

[S5]Är en part eller hans ställföreträdare skyldig att infinna sig personligen, skall rätten förordna om detta. Lag (20099:344).

[K11]6 §  En part som har kallats att inställa sig till ett sammanträde får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om parten är en fysisk person och det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes ekonomiska förhållanden, de kostnader som kan uppstå i samband med inställelsen och omständigheterna i övrigt. Rätten får bevilja förskott på ersättningen.

[S2]Ersättning betalas enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Lag (1996:1624).

[K12]1 §  Parts talan må föras genom ombud.

[S2]Om skyldighet för part att infinna sig personligen stadgas i 11 kap. 5 §.

Juridisk person företräds av ställföreträdare, i allmänhet av styrelse.

Ställföreträdaren är alltså inte ombud utan är den fysiske företrädaren för en juridisk person.

Se 2 §

Utlänning, som enligt lagen i sitt hemland är oförmögen att föra sin talan, får föra sin talan i Sverige om han enligt svensk lag är behörig enligt 11 kap. 3 §.

[K12]2 §  Såsom ombud får inte brukas annan än den som rätten med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i målet. Ombudet skall behärska svenska språket.

[S2]Ombud skall ha hemvist i Sverige, i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz; dock får även annan brukas såsom ombud, om rätten med hänsyn till omständigheterna finner det lämpligen kunna ske.

[S3]Ej må den vara ombud, som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Lag (2001:57).

Till skillnad från andra länder där vissa formella krav uppställs för rättegångsombud kan envar som inte är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken anlitas.

Ombudet ska behärska svenska språket något som är svårt att avgöra innan ombudet fått tillfälle att uppträda.

Även om det för behörighet att vara ombud inte uppställs fordran på juridisk examen, krävs att ombudet har tillräckliga insikter för att utföra sitt uppdrag. Han måste därför ha förmåga att sätta sig in i målet och bedöma de rättsliga spörsmål som är av betydelse samt att på ett redigt och fullständigt sätt utveckla partens talan. Ombudet bör äga en viss genom praktisk verksamhet förvärvad erfarenhet i skötandet av rättegångar.

Vid bedömandet av om ombudet har tillräckliga kvalifikationer måste hänsyn tas till målets beskaffenhet. Är målet enkelt och mindre omfattande, kan det sålunda inte ställas så stora krav på insikter och erfarenhet som då fråga är om ett mera invecklat eller vidlyftigt mål. När det av ombudets inlagor framgått att ombudet inte hade de insikter och den erfarenhet som fordras för att på ett tillfredsställande sätt företräda klientens intressen och föra hans talan i Högsta domstolen har domstolen i NJA 1985 s. 921 avvisat ombudet.

Att ombud i vissa fall kan avvisas framgår av RH 2008:55.

Att ett ombud har förklarats obehörig att tills vidare brukas som ombud vid hovrätten har inte medfört att han ska anses olämplig som ombud vid tingsrätten enligt RH 1996:20.

Prop. 2000/01:55: I paragrafens andra stycke anges att ombud som huvudregel skall ha sin hemvist i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Genom ändringen jämställs hemvist i Schweiz med hemvist i annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Ändringen behandlas i avsnitt 9.2.4.

[K12]3 §  Lagfaren domare i eller rättsbildad befattningshavare vid domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får ej vara ombud, med mindre regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer giver lov därtill. Vad nu sagts skall dock ej avse den som, under tjänstledighet, i utbildningssyfte tjänstgör såsom biträde åt advokat.

[S2]Ej må nämndeman vid den domstol han tillhör föra annans talan. Lag (1992:1511).

[K12]4 §  Står någon till domare, som vid målets behandling är ledamot av rätten, i sådant förhållande, som avses i 4 kap. 12 §, må han ej brukas som ombud i målet. Ej heller må någon brukas som ombud, om han tagit befattning med saken som domare eller befattningshavare vid domstol eller som ombud för motparten.

Denna bestämmelse om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck för en allmän princip, som innebär att den som ombeds uppträda som ombud i rättegång, inte bör åta sig uppdraget, om hans plikter mot den nya huvudmannen kan komma i konflikt med hans plikt till lojalitet mot den tidigare huvudmannen. En jurist, som i ett brottmål tidigare varit ombud för en misstänkt person, har därför ansetts olämplig att som ombud försvara annan misstänkt i samma mål och har avvisats enligt RH 2008:13.

[K12]5 §  Visar ombud oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller finnes han eljest olämplig, skall rätten avvisa honom som ombud i målet; rätten äge ock, om skäl äro därtill, förklara honom obehörig antingen för viss tid eller tills vidare att brukas som ombud vid den rätten.

Om ombudet visar oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller är olämplig, ska detta i första hand lösas genom materiell processledning. Som sista utväg kan ombudet avvisas (om denne exempelvis vägrar att rätta sig efter domstolens direktiv) enligt 11 kap 5 §.

[K12]6 §  Avvisas ombud, skall rätten, om ej parten är tillstädes och själv vill föra sin talan, förelägga parten att för sig ställa ombud, som kan godkännas. Underlåter parten det och infinner han sig ej personligen, skall han anses som utebliven.

[S2]Om den som avvisas eller förklaras obehörig enligt 5 § är advokat, skall anmälan om åtgärden göras hos advokatsamfundets styrelse. Lag (1987:747).

[K12]7 §  Gör någon, som ej må vara ombud, i rättegång gällande å honom överlåtet anspråk och finnes sannolikt, att överlåtelsen skett, för att han skall kunna föra talan i målet, skall rätten förelägga honom att för sig ställa ombud. Underlåter han det, skall han anses som utebliven.

[K12]8 §  Vill part föra talan genom ombud, skall han giva ombudet fullmakt muntligen inför rätten eller ock skriftligen. Skriftlig fullmakt skall vara egenhändigt undertecknad av parten.

[K12]9 §  Skriftlig fullmakt skall visas upp i original när ombudet första gången för talan i målet. Fullmakt behöver emellertid inte visas upp för anmälan av missnöje med ett beslut.

[S2]Om en fullmakt inte finns tillgänglig när den skall visas upp, skall rätten ge ombudet tid att visa upp den. Är ett uppskov olägligt, får rätten fortsätta med handläggningen av målet, dock utan att meddela dom eller slutligt beslut. Utfärdas fullmakt, skall behörigheten anses innefatta ombudets tidigare åtgärder i rättegången.

[S3]Anser rätten att det är ovisst om en parts underskrift på fullmakten är riktig, får rätten ge anstånd för att undanröja ovissheten.

[S4]Skriftlig fullmakt skall tas in i akten i original eller bestyrkt kopia. Lag (2000:172).

Att det är viktigt att ombud företer fullmakt första gången han företräder part i domstol framgår av NJA 1998 s. 814.

Fullmakt utfärdad av verkställande direktör för aktiebolag som inte hade firmateckningsrätt har inte godtagits i ett enkelt kravmål utan talan har avvisats då fullmakt undertecknad av behörig firmatecknare inte ingivits enligt RH 2003:40.

Prop. 1999/2000:26: Ändringen i första stycket första meningen innebär att en skriftlig fullmakt inte längre behöver visas upp i högre rätt efter ett överklagande. Andra meningen i första stycket är ny och innebär att någon fullmakt inte behöver visas upp när en missnöjesanmälan görs. Skälen till ändringarna har angetts i avsnitt 15.

Ändringen i andra stycket är en följd av att kravet på fullmakt ...

[K12]10 §  Har innehållet i skriftlig fullmakt överbringats genom telegraf eller telefon enligt vad därom är föreskrivet, vare uppteckning därav gällande som fullmakt; fullmakten skall dock, om rätten finner det erforderligt, företes i huvudskrift för rätten vid påföljd att uppteckningen eljest anses ogill som fullmakt.

[S2]Närmare föreskrifter om överbringande av fullmakt genom telegraf eller telefon givas av regeringen. Lag (1974:573).

[K12]11 §  Såsom fullmakt för kronan eller kommun eller annan sådan menighet eller allmän inrättning gälle i behörig ordning utfärdat förordnande eller utdrag av protokoll över beslut, varigenom ombud förordnats. För bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning må styrkt utdrag av protokoll över sådant beslut gälla som fullmakt. Lag (1947:616).

[K12]12 §  Fullmakt skall innehålla ombudets namn. Ej må fullmakt ställas till innehavaren.

[S2]Fullmakt skall avse visst mål eller rättegång i allmänhet. Vill part meddela fullmakt allenast för viss domstol eller särskilt rättegångstillfälle, skall det angivas i fullmakten. Muntlig fullmakt gälle allenast i det mål, vari den givits.

[K12]13 §  Ombud må ej sätta annan i sitt ställe, med mindre parten givit lov därtill.

[S2]Äger ombud sätta annan i sitt ställe, må även den, som av ombudet bemyndigats, överlåta åt annan att föra partens talan, om ombudet givit lov därtill.

[K12]14 §  Fullmakt medför behörighet för ombudet att å partens vägnar angående saken

  1. väcka talan samt påkalla åtgärd, även om åtgärden ankommer å annan myndighet än rätten;
  2. mottaga delgivning av inlagor och andra handlingar, dock ej föreläggande för parten att infinna sig personligen;
  3. företaga alla handlingar för utförande av partens talan samt avgiva svaromål å alla mot parten framställda yrkanden;
  4. avstå från yrkande, som framställts av parten, och medgiva motpartens yrkande;
  5. ingå förlikning;
  6. söka verkställighet av rättens dom; samt
  7. uppbära parten tillerkänd ersättning för rättegångskostnad.

[S2]Ett ombud får inte på grund av en fullmakt, som avser rättegång i allmänhet, väcka talan eller motta stämning angående en sak varom förlikning inte är tillåten.

[S3]Om en fullmakt avser endast en viss domstol, har ombudet vid den domstolen samma behörighet som sägs i första stycket. Ombudet får även anmäla missnöje mot ett beslut som meddelas av domstolen.

[S4]Om en fullmakt gäller endast för ett visst rättegångstillfälle, har ombudet vid det rättegångstillfället samma behörighet som sägs i första stycket 2--5. Ombudet får även anmäla missnöje mot ett beslut som då meddelas. Lag (1987:747).

[K12]15 §  I ombuds behörighet enligt 14 § må inskränkning ske, allenast såvitt angår ombudets rätt att väcka talan, att mottaga delgivning av stämning, att ingå förlikning, att söka verkställighet av rättens dom eller att uppbära parten tillerkänd ersättning för rättegångskostnad; har annan inskränkning skett, vare den utan verkan.

[S2]Har inskränkning, som är tillåten, icke skett i fullmakten, vare den ej gällande mot rätten och motparten, innan den bragts till deras kännedom muntligen inför rätten eller ock skriftligen.

Om huvudmannen vill inskränka fullmakten måste det framgå av fullmakten eller på annat sätt meddelas till domstol enligt RH 2005:50.

[K12]16 §  Är rättegångsfullmakt ej så avfattad som sägs i 12 §, skall rätten förelägga parten att avhjälpa felet. Avhjälpes ej felet, må fullmakten icke gälla.

[K12]17 §  Rättegångshandling, som ombud i partens närvaro företagit, vare utan verkan mot parten, om han genast gör gensaga däremot.

[K12]18 §  Fullmakt kan av parten när som helst återkallas.

[S2]Vill ombud avsäga sig partens talan, åligge honom att på grund av fullmakten bevaka partens rätt, till dess denne hunnit vidtaga åtgärd för utförande av sin talan.

[S3]Mot rätten och motparten vare återkallelse eller avsägelse ej gällande, innan den bragts till deras kännedom muntligen inför rätten eller ock skriftligen.

[K12]19 §  Dör parten eller förlorar han rådighet över det, varom tvistas, upphör icke därmed fullmakten att gälla; rätten skall dock, när anledning förekommer därtill, om rättegången underrätta dödsboet eller partens ställföreträdare.

[S2]Har fullmakt givits av parts ställföreträdare och upphör sedan hans behörighet, vare fullmakten dock gällande.

[K12]20 §  Den som uppträder som ombud svarar för att han äger behöriget därtill och vare, om han ej förmår styrka, att han handlat efter fullmakt eller att rättegångshandling, som han företagit, blivit av parten godkänd eller ändock är gällande mot parten, skyldig att ersätta motparten eller annan den kostnad, som i rättegången uppstått genom att vad han företagit ej är bindande för parten. Om skyldighet att ersätta annan skada äge vad om fullmakt i allmänhet är stadgat motsvarande tillämpning.

[K12]21 §  Vad i detta kapitel stadgas om ombud, som äger föra parts talan, gälle i tillämpliga delar beträffande ombud för vidtagande av särskild åtgärd.

[K12]22 §  Part äge vid utförande av sin talan anlita biträde. Om rättegångsbiträde gälle vad i 2 - 5 §§ samt 6 § andra stycket stadgats. Rättegångshandling, som biträde i partens närvaro företagit, skall anses av parten godkänd, om han ej genast gör gensaga däremot.

[K12]23 §  Har någon allmän fullmakt att förvalta annans egendom eller eljest handhava annans angelägenheter och är han på grund därav tillika behörig att föra huvudmannens talan inför rätta, gälle om sådant ombud vad om ställföreträdare är stadgat.

[K12]24 §  Är i lag eller författning särskild föreskrift meddelad om behörighet att föra annans talan, vare den gällande.

13 Kap. Om föremål för talan och talans väckande

[K13]1 §  Talan om åläggande för svaranden att fullgöra något må upptagas till prövning, ehuru tiden för fullgörelsen ej inträtt, då målet avgöres, om

  1. fråga är om tid efter annan återkommande fullgörelser, som ej bero av redan lämnat eller framtida vederlag eller vilka på grund av redan lämnat vederlag utgå som pension eller livränta, och någon av dem är förfallen;
  2. skyldigheten att fullgöra inträder, först då annan förpliktelse, varom talan väckts i målet, ej fullgöres;
  3. fråga är om ränta, till dess betalning sker, å förfallen fordran eller om annan tilläggsförpliktelse, som följer av huvudförpliktelsen;
  4. för käranden är av vikt, att fullgörelse sker å rätt tid, samt särskild anledning förekommer, att svaranden kommer att undandraga sig sådan fullgörelse; eller
  5. sådan talan i annat fall än nu sagts enligt lag må väckas.

I denna paragraf behandlas det som brukar betecknas fullgörelsetalan. Vad fullgörelsen går ut på beror på grunden för talan.

Grundar den sig på ett förfallet skuldebrev går fullgörelsen ut på att betalning ska erläggas enligt skuldebrevet.

Är grunden ett entreprenadavtal går förpliktelsen ut på att motparten ska förpliktas att fullfölja entreprenaden med ett alternativt yrkande om skadestånd om entreprenaden inte fullföljs.

Det har tydligen för lagstiftaren varit så uppenbart att talan om fullgörelse alltid kan väckas att det inte är behandlat i paragrafen.

Under p 1 behandlas det fall där flera fullgörelser ska ske i viss följd och att åtminstone någon av dem är förfallen. Ett exempel på detta kan man finna i 4 § lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Säljaren har rätt att kräva betalning i förtid under vissa betingelse men den pricipiella rätten att kräva betalning i förtid är klar.

[K13]2 §  Talan om fastställelse, huruvida visst rättsförhållande består eller icke består, må upptagas till prövning, om ovisshet råder om rättsförhållandet och denna länder käranden till förfång.

[S2]Beror sakens prövning av frågan, huruvida visst rättsförhållande, som är stridigt mellan parterna, består eller icke består, må ock talan om fastställelse därav upptagas.

[S3]Är i lag eljest stadgat, att fastställelsetalan i visst fall må upptagas, vare det gällande.

Fastställelsetalan kan antingen vara positiv eller negativ. Om talan är positiv, vill käranden ha sin rätt fastställd. Om talan är negativ vill han ha fastställt att han inte är förpliktad att göra något.

Ett exempel på en positiv fastställelsetalan är att A stämmer B på skadestånd men inskränker yrkandet till att rätten ska fastställa att B är skadeståndsskyldig gentemot honom. Eftersom beräkningen av skadeståndets storlek lämnas utanför prövningen behöver ingendera parten drabbas av rättegångskostnader avseende skadeståndets beräkning. Om skadeståndsskyldighet bedöms föreligga är det inte säkert att frågan om skadeståndets storlek ens blir tvistig.

Fastställelsetalan avseende rätt till ersättning av staten för ideell skada har avvisats eftersom käranden ansetts kunna få talan om skadestånd prövad i mål om fullgörelsetalan enligt RH 2008:85.

En negativ fastställelsetalan kan till exempel gå ut på att käranden inte är betalningsskyldig enligt ett visst skuldebrev exempelvis därför att det är förfalskat. Den påstådde gäldenären kan inte föra en fullgörelsetalan för att fastslå detta. Ovissheten består i att han senare kan komma att krävas på beloppet och denna ovisshet kan vara honom till nackdel då han får svårt att planera sin ekonomi.

Det skall föreligga en rättsovisshet som inverkar menligt på kärandens rättssituation och som svaranden genom sitt förhållande föranlett.

En negativ fastställelsetalan om huruvida ett samboförhållande förelegat mellan två personer har ansetts kunna föras enligt RH 2006:55.

Tillräcklig precisering av rättsförhållandet krävs för att en fastställelsetalan skall kunna prövas av domstol vilket framgår av NJA 1985 s. 172.

Sedan två personer väckt fastställelsetalan, har under målets handläggning i hovrätten framkommit en omständighet som medförde att ovissheten beträffande det omstämda rättsförhållandet inte längre var till förfång för kärandena. På grund därav har deras i målet förda talan avvisats enligt NJA 1987 s. 317.

Högsta domstolen har också ställt upp kravet att en fastställelsetalan med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet ska framstå som lämplig enligt NJA 2005 s. 517.

[K13]3 §  Väckt talan får inte ändras. Käranden får dock

  1. på grund av omständighet, som inträffat under rättegången eller först då blivit för honom känd, kräva annan fullgörelse än den, om vilken talan väckts,
  2. yrka fastställelse enligt 2 § andra stycket samt
  3. kräva ränta eller annan tilläggsförpliktelse, som följer av huvudförpliktelsen, och även i övrigt framställa nytt yrkande, om det stöder sig på väsentligen samma grund.

[S2]Framställs yrkande enligt första stycket 2 eller 3 sedan huvudförhandling påbörjats eller målet på annat sätt företagits till avgörande, får det nya yrkandet avvisas, om det inte utan olägenhet kan prövas i målet. Ett yrkande enligt första stycket 2 eller 3 är inte tillåtet i högre rätt.

[S3]Såsom ändring av talan anses inte att käranden beträffande samma sak inskränker sin talan eller, utan att saken ändras, åberopar ny omständighet till stöd för sin talan. Lag (1987:747).

Huvudregeln är, som framgår av lagtexten, att talan inte får ändras.

En arbetstagare yrkade vid tingsrätt ogiltigförklaring av en uppsägning. Sedan arbetsgivaren invänt att uppsägningen följt en avtalsturlista, yrkade arbetstagaren alternativt ekonomiskt skadestånd för turordningsbrott. Taleändring har tillåtits eftersom arbetstagaren först efter det han instämt svaranden fått reda på att han uppsagts på grund av arbetsbrist enligt Arbetsdomstolens avgörande i AD 1993 nr 92.

Ett under rättegång framställt alternativt yrkande har inte ansetts vara ändring av talan enligt NJA 1982 s. 320.

Sedan återvinning sökts i mål om betalningsföreläggande, har borgenären ansetts inte vara berättigad att utan stämning framställa nytt yrkande enligt NJA 1982 s. 95.

Sedan ansökan om handräckning lämnats utan bifall har sökanden ansökt om återvinning och därefter vid tingsrätt framställt ett yrkande om fastställelse vilket upptagits till prövning enligt NJA 1991 s. 453.

Sedan konkursbo väckt talan om skadestånd har konkursboet i genmäle åberopat ny grund för sin talan, vilket tillåtits i NJA 1995 s. 644.

Den som klandrat en skiljedom får inte åberopa en ny grund för sin talan efter utgången av klanderfristen enligt NJA 1996 s. 751.

I ett mål om klander av testamente har käranden framställt ett andrahandsyrkande om att få ut laglott, vilket inte ansetts som otillåten ändring av talan enligt NJA 2005 s. 295.

I ett mål om umgängesrätt med barn har talan ändrats till att avse vårdnad istället. Hinder har inte ansetts föreligga enligt RH 1999:80.

[K13]4 §  Talan skall väckas genom stämning, om ej annat är stadgat.

[S2]Vill käranden enligt 3 § ändra sin talan, må det ske muntligen inför rätten eller ock skriftligen. Svaranden skall erhålla del därav.

[S3]Talan skall anses väckt, då ansökan om stämning inkom till rätten, eller, om stämning ej erfordras, då talan framställdes inför rätten.

Om ansökningsavgift, fn 450 kr, inte erlagts, skall domstolen avvisa stämningsansökan utan att dessförinnan pröva sin behörighet enligt NJA 1993 s. 231.

Om en kärande som återkallar sin talan har yrkat ersättning för rättegångskostnad skall rätten pröva yrkandet. Detta gäller även om talan återkallas innan stämning har utfärdats enligt NJA 2002 s. 241.

Försäkringsbolag som stämt in fel bolag har förpliktats att utge rättegångskostnader sedan talan återkallats enligt NJA 2003 s. 239.

En typisk enkel stämningsansökan kan se ut så här.


Till Göteborgs tingsrätt


Stämningsansökan

Kärande: Karl Pettersson 430319-3650, Södra Lyckovägen, 563 32 Gränna, tel 0390 111 33.

Ombud: advokaten Peter Xson, Jönköping, tel 036 23 23 23

Svarande: lantbrukaren Jöns Svensson, 350812-4552, Jerkholmsvägen, 436 56 Hovås, tel 031 21 21 21

Saken: Fordran på grund av skuldebrev.


Med stöd av bilagda fullmakt får jag härmed anmäla mig som ombud för Karl Pettersson och ansöka om stämning å Jöns Svensson.

Jöns Svensson lånade år 2005 en summa på 100 000 kr av min huvudman. Skuldebrev upprättades och bifogas i original och två kopior. Se bil A

Skuldebrevet är förfallet till betalning och Jöns Svensson har trots anmaning att betala vägrat att fullgöra sin betalningsskyldighet.

Jönköping 2009-07-17


........................

Peter Xson

Bilagt

Kvitto å 450 kr insatt på tingsrättens plusgirokonto 2009-07-16.

[K13]5 §  Återkallar käranden sin talan, sedan svaranden ingått i svaromål, och är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, skall, om svaranden yrkar det, målet dock prövas.

[S2]Är saken ej sådan, som i första stycket sägs, och återkallar käranden, sedan dom fallit, utan svarandens samtycke sin talan, vare återkallelsen utan verkan.

[K13]6 §  Ej må ny talan angående fråga, varom redan är rättegång mellan samma parter, upptagas till prövning.

Om det redan pågår en rättegång om samma fråga (litispendens) kan man alltså inte inleda en ny rättegång om samma sak vid en annan (eller samma) domstol. För att avgöra om en talan gäller samma fråga eller en ny, separat, fråga används samma regler som för att avgöra om res judicata (17 kap. 11 §) föreligger.

Tomträttshavare och fastighetsägare väcker var för sig talan om omprövning av tomträttsavgälden med yrkanden, den ene om lägre avgäld och den andre om högre. Litispendens har inte ansetts föreligga enligt RH 1993:119.

Om i en allmän domstol mål pågår om rätt till umgänge med ett barn kan talan om vårdnad om samma barn inte prövas i särskild rättegång vid annan allmän domstol enligt RH 1996:110 och RH 1997:86.

En försäkrad har till länsrätten överklagat ett av försäkringskassan fattat beslut om återbetalning av sjukpenning. Tingsrätten har - sedan kassans ansökan om betalningsföreläggande avseende återbetalning av sjukpenningen överlämnats dit - enligt reglerna om litispendens inte ansetts böra pröva kravet enligt Göta hovrätts avgörande i RH 1999:28.

[K13]7 §  Överlåter käranden det, varom tvistas, å annan, må denne utan ny stämning övertaga kärandens talan i målet sådan denna vid hans inträde rättegången är; om överlåtarens skyldighet att svara för rättegångskostnad gälle vad i 18 kap. 10 § stadgas.

[S2]Sker överlåtelse å svarandens sida, må den, å vilken överlåtelsen skett, i svarandens ställe inträda i målet, om käranden samtycker därtill.

[S3]Har överlåtelse, som nu sagts, å någondera sidan ägt rum, vare den, å vilken överlåtelsen skett, på motpartens yrkande skyldig att efter kallelse inträda som part i rättegången.

[K14]1 §  Väcker någon samtidigt flera käromål mot samme svarande, skola de handläggas i en rättegång, om de stödja sig på väsentligen samma grund.

[K14]2 §  Har samtidigt en kärande väckt käromål mot flera svarande eller flera kärande mot en eller flera svarande, skola målen handläggas i en rättegång, om de stödja sig på väsentligen samma grund.

[K14]3 §  Vill svaranden till gemensam handläggning väcka talan mot käranden angående samma sak eller en sak, som har gemenskap med denna, eller rörande fordran, som kan gå i avräkning mot kärandens, skall målen handläggas i en rättegång. Käromål, som sålunda förenats med huvudkäromålet, är genkäromål. Lag (1987:747).

[K14]4 §  Vill någon, som inte är part i rättegången, till gemensam handläggning väcka talan mot båda parterna eller en av dem om det, som tvisten gäller, skall målen handläggas i en rättegång. Lag (1987:747).

[K14]5 §  Vill part, om han förlorar målet, framställa återgångskrav eller anspråk på skadestånd eller annat dylikt mot tredje man, får han väcka sin talan mot tredje man till gemensam handläggning med huvudkäromålet.

[S2]Om tredje man i anledning av den utgång målet mellan parterna kan få vill väcka talan mot någon av dem eller båda angående sådant anspråk som sägs i första stycket, får han väcka denna talan till gemensam handläggning med huvudkäromålet. Lag (1987:747).

[K14]6 §  Mål mellan samma eller olika parter må även i annat fall än nu sagts handläggas i en rättegång, om det är till gagn för utredningen. När skäl äro därtill, må de åter särskiljas.

[K14]7 §  I fall som avses i 1-6 §§ får mål förenas endast om målen väckts vid samma domstol och denna är behörig samt samma rättegångsform är tilllämplig för målen.

[S2]Väcks talan som avses i 3-5 §§ sedan huvudförhandling påbörjats eller huvudkäromålet på annat sätt företagits till avgörande, får rätten handlägga målen särskilt, om de inte utan olägenhet kan handläggas i samma rättegång. Detsamma gäller, om part väcker talan som avses i 3 eller 5 § efter det att tiden för yttrande enligt 42 kap. 15 § har gått ut eller efter den tidpunkt som angetts i ett sådant meddelande som avses i 42 kap. 15 a §. Lag (2000:172).

Prop. 1999/2000:26: Paragrafens andra stycke ger för vissa fall möjlighet till särskild handläggning av två mål som annars enligt 14 kap. 3–5 §§ skall handläggas gemensamt, om talan i det nya målet väcks på ett sent stadium och målen inte utan olägenhet kan handläggas i samma rättegång. Det gäller bl.a. genkäromål enligt 14 kap. 3 § samt återgångstalan och regresstalan enligt 14 kap. 5 §. Genom det tillägg till paragrafen som görs utsträcks möjligheten att handlägga målen särskilt till den situationen att talan väcks ...

[K14]7 a §  Handläggs vid två eller flera tingsrätter eller vid två eller flera hovrätter mål mellan vilka råder sådant samband som avses i 1-6 §§, får Högsta domstolen efter ansökan av part eller anmälan av tingsrätt eller hovrätt förordna att målen skall förenas i en rättegång vid en av domstolarna, om detta har väsentliga fördelar för handläggningen av målen och det inte innebär betydande olägenhet för någon part. Om det visar sig vara lämpligt, får den domstol som skall handlägga målen särskilja dem.

[S2]Beslut som rätten fattat i ett mål, som på grund av Högsta domstolens förordnande överlämnas från en domstol till en annan, skall gälla, om inte den domstol dit målet överlämnats bestämmer annat. Lag (2009:344).

[K14]8 §  Äro å någondera sidan flera parter, vare envar av dem i förhållande till motparten att anse som självständig part.

[S2]Är saken sådan, att endast en dom kan givas för alla, som hava del i saken, skall rättegångshandling, som en medpart företager, gälla till förmån för de övriga, även om den strider mot deras handlingar.

[K14]9 §  Påstår någon, som ej är part i rättegången, att saken rör hans rätt, och visar han sannolika skäl för sitt påstående, äge han som intervenient å endera sidan deltaga i rättegången.

[K14]10 §  Vill någon deltaga i rättegång som intervenient, skall han hos rätten göra ansökan därom. Över ansökan skola parterna höras. Om skäl äro därtill, må förhandling äga rum med parterna och sökanden. Rätten meddele, så snart ske kan, beslut över ansökan.

[K14]11 §  Intervenient äge företaga rättegångshandling, som står öppen för parten; han må dock ej ändra partens talan eller eljest företaga handling, som strider mot partens, eller annorledes än jämte parten fullfölja talan mot dom eller beslut.

[S2]Är på grund av rättsförhållandets natur eller eljest dom gällande för och mot intervenienten, som om den meddelats i rättegång, däri han varit part, äge han dock ställning av part i rättegången.

[K14]12 §  Menar part, att någon kan som intervenient deltaga i rättegången, äge han kungöra honom rättegången med anmaning att inträda däri.

[S2]Den, för vilken rättegång kungjorts äge i sin ordning kungöra den för annan, som han menar kunna inträda i rättegången.

[S3]Om skyldighet för part att i vissa fall kungöra rättegång är särskilt stadgat.

[K14]13 §  Kungörande av rättegång sker genom delgivning av skriftlig inlaga. Inlagan skall även delgivas motparten. I inlagan skola saken och grunden för åtgärden angivas.

15 kap. Om kvarstad m.m.

[K15]1 §  Om någon visar sannolika skäl för att han har en fordran, som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, och det skäligen kan befaras att motparten genom att avvika, skaffa undan egendom eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala skulden, får domstol förordna om kvarstad på så mycket av motpartens egendom att fordringen kan antas bli täckt vid utmätning. Lag (1981:828).

Kvarstad är ett beslut av domstol under målets handläggning som innebär att kronofogdemyndigheten kan säkerställa egendom så att inte motparten säljer den eller på annat sätt äventyrar kärandens rätt.

Har kvarstadssökanden visat sannolika skäl för sin talan kan domstolen meddela interimistiskt beslut om kvarstad, vilket innebär att beslutet meddelas omedelbart utan att motparten fått tillfälle att yttra sig. Sökanden har bevisbördan för att motparten undandragit sig att erlägga betalning enligt NJA 1988 s. 305 och om denna inte uppfylls ska det interimistiska beslutet upphävas.

Ett bolag som bestulits på egendom till ett värde av i allt fall 4 355 400 kr har yrkat kvarstad hos tjuven och dennes medbrottsling vilken beviljats eftersom säkerhet ställts och det förelåg en påtaglig risk att gäldenären på ena eller andra sättet skulle försöka undkomma att betala skulden enligt NJA 1992 s. 154.

Kvarstad kan inte beviljas för en fordran som ännu inte har uppkommit enligt RH 1993:34.

Om käromål vid tingsrätt avvisas på grund av skiljeklausul kan tingsrätten inte heller pröva yrkande om kvarstad. Till följd av detta ska bolaget anhängiggöra tvisten genom att påkalla skiljedom och i skiljeförfarandet begära att tingsrätt prövar yrkande om kvarstad enligt RH 1999:56.

[K15]2 §  Om någon visar sannolika skäl för att han har bättre rätt till viss egendom, som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, och det skäligen kan befaras att motparten skaffar undan, väsentligt försämrar eller på annat sätt förfogar över egendomen till skada för sökanden, får domstol förordna om kvarstad på egendomen. Lag (1981:828).

Talan om samäganderätt får anses vara en sådan talan om bättre rätt som avses i denna paragraf. Då det inte var möjligt att föra en fullgörelsetalan om att viss egendom ägdes med samäganderätt biföll Högsta domstolen kärandens yrkande om kvarstad enligt NJA 1988 s. 13.

I mål om bättre rätt till personbil har käranden sannolikt att han till följd av ett återtagandeförbehåll ägde bättre rätt till bilen och kvarstad har därför beviljats enligt NJA 1989 s. 304.

Sedan dold äganderätt till två fastigheter utmätts och borgenären förelagts enligt 4 kap 23 § utsökningsbalken att väcka talan mot den öppne ägaren, har fastigheterna belagts med kvarstad på ansökan av utmätningsborgenären enligt NJA 2001 s. 509.

Staten har beviljats kvarstad i brittisk medborgares rätt till ersättning till ersättning enligt lönegarantilagen enligt Hovrättens över Skåne och Blekinge avgörande i RH 1994:62.

Sabotagerisk har dock inte ansetts föreligga när svenska medborgare beviljats lönegaranti och de avsåg att använda medlen för sitt uppehälle och kvarstad har därför inte beviljats enligt RH 1994:69.

[K15]3 §  Om någon visar sannolika skäl för att han mot någon annan har ett anspråk, som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, och det skäligen kan befaras att motparten genom att utöva viss verksamhet eller företa eller underlåta viss handling eller på annat sätt hindrar eller försvårar utövningen av sökandens rätt eller väsentligt förringar dess värde, får domstol förordna om lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens rätt.

[S2]En åtgärd enligt första stycket får innebära förbud vid vite att utöva viss verksamhet eller företa viss handling eller annat föreläggande vid vite att beakta sökandens anspråk eller förordnande av syssloman eller meddelande av en föreskrift som är ägnad att på annat sätt förebygga intrång i sökandens rätt. Lag (2000:172).

Lagrummet är inte tillämpligt vid talan om bättre rätt enligt NJA 1987 s. 829.

Kammarrätten i Jönköping fattade beslut om att på grund av medelsbrist säga upp samtliga assessorer. JUSEK väckte fastställelsetalan vid Arbetsdomstolen och yrkade samtidigt interimistiskt att uppsägningarna tills vidare inte skulle få verkställas. Arbetsdomstolen fann att det saknades rättsligt stöd för den interimistiska talan och att det inte kunde anses vara av avsevärd betydelse för JUSEK att få sin fastställelsetalan upptagen till prövning. JUSEKs talan avvisades därför i sin helhet enligt AD 1995 nr 127.

I mål om fastställelsetalan har svaranden vid vite förbjudits att utöva viss verksamhet enligt NJA 1991 s. 200.

I mål som rörde krav på hyresgäst att avflytta från förhyrd lokal har hyresvärden samtidigt yrkat förbud för hyresgästen att spela musik. Yrkandet har ogillats då den begärda åtgärden inte ansågs vara ägnad att säkerställa det anspråk hyresvärden förde talan om i målet enligt RH 1997:122.

2 st: Yrkande om förbud sanktionerat av vite har avslagits då förbud föreligger enligt 9 kap 8 § 3 st att förelägga vite då straff är utsatt enligt NJA 1982 s. 633.

Prop. 1999/2000:26: Bestämmelsen reglerar domstolens möjligheter att meddela provisoriska beslut för att säkerställa sökandens rätt. En ändring har gjorts i första

[K15]4 §  Framgår det i en rättegång om bättre rätt till viss egendom att den ena parten har olovligen rubbat motpartens besittning eller vidtagit någon annan olovlig åtgärd beträffande egendomen, får domstolen förordna att besittningen genast skall återställas eller annan rättelse genast ske. Lag (1981:828).

Ansökan om handräckning vid rubbad besittning till hyreslägenhet har bifallits med tillämpning av denna paragraf i NJA 1985 s. 608.

[K15]5 §  Beslut om åtgärd som avses i detta kapitel meddelas av den domstol där rättegången är anhängig. Är rättegång ej anhängig, gäller i fråga om behörig domstol vad som är föreskrivet om tvistemål. Vad som sägs om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som skall tas upp i annan ordning än inför domstol skall dock ej tillämpas.

[S2]Fråga om åtgärd enligt detta kapitel får tas upp endast på yrkande. Är rättegång ej anhängig, skall yrkandet framställas skriftligen.

[S3]Ett yrkande får ej bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig. Är det fara i dröjsmål, får dock rätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess annat förordnas.

[S4]Beträffande behandlingen i övrigt av fråga angående en åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 § då rättegång ej är anhängig tillämpas vad som gäller när en sådan fråga uppkommer i rättegång. Yrkande av sökandens motpart om ersättning för kostnad får dock prövas i samband med avgörandet av frågan om åtgärden. Lag (1981:828).

Statens va-nämnd har inte ansetts behörig att besluta om kvarstad enligt MÖD 2007:31.

Beviskraven för att egendom finns inom en viss tingsrätts domkrets kan sättas lägre i ett mål om kvarstad än i ett fordringsmål enligt NJA 1987 s. 790.

I avvaktan på att en konkursansökan prövades har interimistisk kvarstad beviljats i NJA 1999 s. 644.

[K15]6 §  En åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 § får beviljas endast om sökanden hos rätten ställer säkerhet för skada som kan tillfogas motparten. Förmår sökanden ej ställa säkerhet och har han visat synnerliga skäl för sitt anspråk, får rätten befria honom därifrån. Staten, kommuner, landstingskommuner och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet.

[S2]I fråga om beskaffenheten av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av rätten, om den ej har godkänts av motparten. Lag (1981:828).

Säkerheten kan bestå av pant, borgen, företagshypotek, postväxel eller bankgaranti på lämpligt belopp.

Fråga om befrielse från skyldighet att ställa säkerhet skall prövas av den domstol där rättegången är anhängig eller, om rättegång ej är anhängig, av den domstols om först har prövat frågan om kvarstad enligt NJA 1991 s. 670.

[K15]7 §  När en åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 § har beviljats, skall sökanden, om ej talan redan har väckts, inom en månad från beslutet väcka talan i saken vid domstol eller, om anspråket skall prövas i annan ordning, enligt vad som gäller därom. Talan som ej skall prövas av domstol eller annan myndighet anses väckt när prövning har påkallats hos motparten eller förfarandet har inletts i annan ordning.

[S2]Väcks ej talan enligt vad som sägs i första stycket, skall åtgärden omedelbart återgå. Lag (1981:828).

[K15]8 §  En åtgärd som har beviljats enligt 1, 2 eller 3 § skall omedelbart hävas, om säkerhet, som tillgodoser ändamålet med åtgärden, ställs eller det annars ej längre finns skäl för åtgärden. Återkallas eller förfaller talan som har väckts i saken, skall åtgärden också omedelbart hävas.

[S2]Frågan om hävande prövas av den domstol där rättegången är anhängig eller, om rättegång ej är anhängig, av den domstol som först har prövat frågan om åtgärden.

[S3]Då saken är föremål för rättegång och målet avgörs, skall rätten pröva, om åtgärden fortfarande skall bestå. Rätten får även i samband med domen förordna om en åtgärd som nu har angetts. Lag (1981:828).

[K15]9 §  Rätten får, när det finns skäl till det, på yrkande av någon av parterna förordna att en åtgärd enligt 4 § skall gå åter. Lag (1981:828).

[K15]10 §  I fråga om verkställandet av en åtgärd som avses i detta kapitel finns bestämmelser i utsökningsbalken. Rätten får meddela närmare föreskrifter om verkställandet, om det behövs. Lag (1981:828).

16 Kap. Om omröstning

[K16]1 §  Om det vid en överläggning till dom eller beslut framförs skiljaktiga meningar ska omröstning ske.

[S2]Vid omröstningen ska den yngste i rätten yttra sig först. Därefter ska ledamöterna yttra sig allt eftersom de har säte i rätten. Ordföranden ska säga sin mening sist. Om någon av ledamöterna har berett målet ska dock han eller hon alltid säga sin mening först.

[S3]Var och en ska ange skälen för sin mening. Lag (2018:411).

Referenten ska rösta först.

Vid omröstning i mål hos migrationsdomstol, rörande ansökan om uppehållstillstånd m.m., är omröstningsreglerna för tvistemål tillämpliga enligt MIG 2007:17.

[K16]2 §  Över fråga, som hör till rättegången, skall röstas särskilt.

[S2]Äro i saken flera käromål, skall beträffande varje käromål särskild omröstning ske. Över fordran, som åberopats till kvittning, skall ock röstas särskilt. Är beträffande samma käromål fråga om flera omständigheter, som var för sig äro av omedelbar betydelse för utgången, skola de, såvitt sakens beskaffenhet påkallar det, uppställas till särskild omröstning. Om rättegångskostnad skall röstas särskilt.

[S3]Har någon vid tidigare omröstning varit emot det slut, vari de flesta stannat, vare han skyldig att deltaga i senare omröstning.

[K16]3 §  Vid omröstning skall den mening gälla, som omfattats av mer än hälften av rättens ledamöter. Om någon mening har erhållit hälften av rösterna och ordförandens röst är bland dem, skall dock den meningen gälla. Lag (1993:514).

[K16]4 §  Om det vid en omröstning framförs fler meningar än två utan att någon av dem ska gälla enligt 3 §, gäller följande.

[S2]Om omröstningen gäller pengar eller något annat som utgör en viss mängd, ska rösterna för den största mängden läggas samman med rösterna för den näst största. Om det behövs ska sammanläggningen fortsätta efter samma grund till dess någon mening ska gälla enligt 3 §.

[S3]I annat fall ska den mening som har fått flest röster gälla. Har flera meningar fått lika många röster gäller den mening som biträtts av ordföranden eller, om han eller hon inte biträtt någon av dessa meningar, den mening som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar. Lag (2018:411).

[K16]5 §  Är det stridigt, huru omröstning skall ske eller vilken mening skall gälla, skall röstas därom.

[K16]6 §  Är i tvistemål fråga även om ansvar, utdömande av vite eller någons hållande i häkte, gäller om omröstning i frågan vad som föreskrivs i 29 kap.Lag (1981:828).

7 § har upphävts genom lag (1969:244).

17 Kap. Om dom och beslut

[K17]1 §  Rättens avgörande av saken sker genom dom. Annat rättens avgörande träffas genom beslut. Beslut, varigenom rätten annorledes än genom dom skiljer saken från sig, så ock högre rätts beslut i fråga, som dit fullföljts särskilt, är slutligt beslut.

[K17]2 §  Om huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på vad som förekommit vid förhandlingen. I domen får delta endast domare som varit med om hela huvudförhandlingen. Om ny huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på vad som förekommit vid den. I fall som avses i 43 kap. 14 § andra meningen får domen grundas även på vad som har inhämtats efter huvudförhandlingen.

[S2]När ett mål avgörs utan huvudförhandling, skall domen grundas på vad handlingarna innehåller och vad som i övrigt förekommit i målet. Lag (1987:747).

Denna bestämmelse, tillsammans med 30 kap. 2 §, är ett uttryck för omedelbarhetsprincipen.

Omedelbarhetsprincipen innebär bland annat att vad som förekommit under förberedelsen inte är processmaterial - och således inte får ligga till grund för domstolens avgörande - om det inte upprepas under huvudförhandlingen.

För fullständighetens skull bör det anmärkas att i de fall där huvudförhandling hålls i förenklad form i anslutning till sammanträde för förberedelse, material som förekommit under detta sammanträde inte behöver upprepas vid huvudförhandlingen.

Principen bekräftas vidare i 43 kap. där det i 7 § och 8 § anges att yrkanden, grunder och bevisning skall framställas och upptas under huvudförhandlingen.

[K17]3 §  Dom må ej givas över annat eller mera, än vad part i behörig ordning yrkat. Är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, må dom ej grundas å omständighet,som icke av part åberopats till grund för hans talan.

Denna paragraf innehåller en av de mest centrala bestämmelserna i rättegångsbalken.

Domstolen svarar endast på det parten yrkat. Som man ropar får man svar.

Har en part av misstag framställt fel yrkande eller åberopat fel grund får han stå sitt kast. Domstolen har ingen skyldighet; inte ens någon rätt att korrigera hans misstag.

I dispositiva tvistemål gäller den så kallade dispositionsprincipen som innebär bland annat att domstolen inte får grunda sin dom på en omständighet, som part inte har åberopat till grund för sin talan.

Ett enkelt exempel kan åskådliggöra detta.

Käranden (A) åberopar ett elva år gammalt skuldebrev och kräver svaranden (B) på betalning. B invänder att han har erlagt betalning redan för många år sedan men förmår inte styrka det. Domstolen kan inte annat än meddela dom i enlighet med yrkandet. Hade B istället invänt att fordran var preskriberad hade domstolen sannolikt funnit att så var fallet och ogillat As talan.

Dom i dispositivt tvistemål, vilken har grundats på omständighet som inte åberopats av part, har undanröjts och målet har återförvisats enligt NJA 2003 s. 58.

Under förberedelsen i målet åligger det tingsrätten att klarlägga vilka dessa omständigheter är enligt 42 kap 6 § 2 st 1 och 8 § 2 st. För det fall att en part tämligen ostrukturerat anger en rad förhållanden av olika dignitet, är det ett oeftergivligt krav att tingsrätten ser till att parten preciserar de omständigheter - rättsfakta - på vilka han grundar sitt yrkande i målet; omständigheter vilka enligt gällande rätt leder till den av parten yrkade rättsföljden.

I mål av det komplicerade slag som det förevarande framstår det också som särskilt värdefullt att tingsrätten, innan förberedelsen avslutas, gör en sådan sammanfattning av parternas ståndpunkter som anges i 42 kap 16 §.

I viss mån har denna rättsregel modifierats i NJA 1997 s. 825 där Högsta domstolen återförvisat mål till Svea hovrätt för ny behandling när hovrätten gått utöver parts yrkande. Enligt Högsta domstolen borde hovrätten, för det fall att den ansåg att dessa omständigheter skulle beaktas ex officio, ha uppmärksammat parterna på frågan och berett dem tillfälle att framföra sina synpunkter.

Det finns däremot ingen regel som på motsvarande sätt binder domstolen till de lagregler eller andra rättsregler som part har åberopat i målet. Domstolen är därför oförhindrad att tillämpa den adekvata rättsregeln på de av parten som grund för talan åberopade omständigheterna, även om parten inte hänfört sig till rättsregeln i fråga.

I NJA 1993 s. 13 har svaranden utan stöd i något avtal nyttjat fastighetsägarens lokaler och därmed ådragit sig skyldighet att ersätta fastighetsägaren motsvarande skälig hyra. Högsta domstolen har därför förpliktat svaranden att utge skadestånd trots att kärandens grund i målet var påstått brott, vilket inte ansågs styrkt enligt NJA 1993 s. 13.

Rätten är i dispositiva mål bunden av parternas yrkanden och medgivanden och denna princip upprätthålls som huvudregel även i indispositiva frågor. Av särskilda regler kan dock följa att rätten skall pröva en fråga även utan yrkande av part. En sådan särskild regel är 6 kap. 15 a §föräldrabalken, enligt vilken sägs att rätten skall besluta om umgänge efter vad som är bäst för barnet enligt Hovrättens för Västra Sverige avgörande i RH 2005:38.

I indispositiva mål är domstolen oförhindrad att pröva yrkanden och grunder. I NJA 1993 s. 751 prövade hovrätten en moders yrkande att umgängesrätt skulle upphöra trots att endast fadern överklagat tingsrättens beslut i frågan. Grundsatsen om reformatio in pejus har ansetts ej hindra att hovrätten prövar moderns yrkande enligt NJA 1993 s. 751.

Jura novit curia (domstolen förutsätts kunna vad lagen innehåller) är en urgammal rättsregel. Se Tomas Törnqvists examensarbete Jura novit curia - Svenska domstolars officialtillämpning av rätten i tvistemål och brottmål.

[K17]4 §  Äro i en rättegång flera käromål och kunna de särskiljas, må dom givas över något av dem, ehuru handläggningen angående de övriga icke avslutats. Över huvudfordran och fordran, som åberopas till kvittning, må dömas allenast i ett sammanhang. Medgives käromål till någon del, må särskild dom givas över det som medgivits.

I MÖD 2004:10 har Miljööverdomstolen funnit att miljödomstolen hade begått rättegångsfel och då felet inte kunde avhjälpas i Miljöverdomstolen återförvisades målet till miljödomstolen enligt MÖD 2004:10.

Om flera käromål finns och dom ges över något av käromålen kallas detta deldom. Denna deldom har inte någon principiell betydelse vilket däremot mellandom kan ha enligt 17 kap. 5 §.

Deldom är vanligt i familjerättsliga mål där käromål om både äktenskapsskillnad och vårdnadsfrågan har väckts.

[K17]5 §  Beror prövningen av en viss talan av en annan talan som handläggs i samma rättegång, får särskild dom ges över den talan.

[S2]Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen, får särskild dom ges över en av flera omständigheter, som var för sig är av omedelbar betydelse för utgången, eller över hur en viss i målet uppkommen fråga, som främst angår rättstillämpningen, skall bedömas vid avgörande av saken.

[S3]När särskild dom ges enligt denna paragraf, får rätten bestämma att målet i övrigt skall vila till dess domen har vunnit laga kraft. Lag (1990:443).

En mellandom är ett processrättsligt medel som kan användas för att dela upp en rättegång i flera delar där en mellandom är en dom över en särskild fråga.

Avsikten med mellandom är att kunna avgöra en rättegång tidigt utan att en omfattande utredning ska behöva åberopas. Om käromålet kan ogillas efter att bara en begränsad del av rättegången hållits och innan en omfattande bevisning i någon annan fråga behöver framläggas är det till fördel för båda parter.

Det är rättens sak att avgöra, oberoende av parternas inställning, om det är lämpligt att avkunna en mellandom.

Mellandom kan avkunnas,

  • om det är lämpligt med hänsyn till utredningen eller
  • över en av flera omständigheter som var för sig har betydelse för utgången av målet.

Mellandom kan även avkunnas över en i målet uppkommen fråga som främst rör rättstillämpningen, under förutsättning att det är lämpligt med hänsyn till utredningen.

Det ska finnas en stark koppling mellan mellandomen och det fortsatta målet på så sätt, att en ogillande mellandom leder till att käromålet inte behöver prövas i sin helhet. Härav följer att det är av stor vikt hur temat för mellandomen utformas så att mellandomen inte blir betydelselös för målets utgång.

I RH 1995:55 undanröjde hovrätten mellandomen och återförvisade målet för fortsatt handläggning i tingsrätten. Anledningen var att hovrätten bedömde att det inte var lämpligt att avkunna en mellandom då det fanns uttryckliga lagregler att tillgå vid fel i fastighet samt då parterna var oense om mellandomens innebörd.

Mellandom kan också avkunnas i fråga som rör rättstillämpningen. Ett möjligt tema kan vara om svensk eller utländsk lag ska tillämpas.

Domstolen kan låta resten av målet vila i avvaktan på att mellandomen ska vinna laga kraft. Detta gäller till exempel om käromålet ogillas varigenom målet är avgjort genom mellandomen.

Ett färskt exempel på mellandom är Nacka tingsrätts mellandom i mål mål T3839-07 som faställt att amerikanska domstolsavgöranden - i vilka Håkan Lans och hans bolag dömts att betala ett amerikanskt dataföretags rättegångskostnader - ska läggas till grund för en svensk dom utan prövning av det bakomliggande rättsförhållandet.

Ett exempel på mellandom utgör Luleå tingsrätts mellandom i mål F 2851-06.

En annan typ av mellandom behandlas i "Obducentens och allmänläkarens skadeståndskrav är inte preskriberat" (Advokaten nr 5 2008).

[K17]6 §  Förlikas parterna om det, varom tvistas, och begära de, att rätten stadfäster förlikningen, skall det ske genom dom.

Domstolen kan stadfästa en av parterna träffad förlikning "varom det tvistas". Domstolen får härutöver även stadfästa förlikningar som omfattar andra rättsförhållanden än sådana som processen gäller, så kallade supplerande moment.

Har förlikning träffats om att part senast visst angivet datum ska erlägga likvid så anses det att inget hinder förelegat att stadfästa förlikning enligt NJA 2008 s. 792.

[K17]7 §  En dom skall avfattas skriftligen och i skilda avdelningar ange

  1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,
  2. parterna samt deras ombud eller biträden,
  3. domslutet,
  4. parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som dessa grundats på och
  5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.

[S2]En högre rätts dom skall i den utsträckning det behövs innehålla en redogörelse för lägre rätts dom.

[S3]Om en part har rätt att överklaga eller att ansöka om återvinning, skall det i domen anges vad han i så fall skall iaktta. Lag (1994:1034).

[K17]8 §  Tredskodom, dom, varigenom kärandens talan bifalles på grund av svarandens medgivande, samt dom, varigenom högre rätt fastställer lägre rätts dom, må utfärdas i förenklad form. Lag (1976:567).

[K17]9 §  Innan dom beslutas, skall överläggning hållas.

[S2]Då huvudförhandling ägt rum, skall samma eller sist nästa helgfria dag överläggning hållas och, om det kan ske, dom beslutas och avkunnas. Erfordras på grund av målets beskaffenhet rådrum för domens beslutande eller avfattande, må rätten besluta anstånd därmed; domen skall dock, om ej synnerligt hinder möter, skriftligen avfattas och meddelas inom två veckor efter förhandlingens avslutande. Avkunnas ej domen vid huvudförhandlingen, skall den avkunnas vid annat rättens sammanträde eller ock meddelas genom att den hålles tillgänglig å rättens kansli; vid huvudförhandlingen skall underrättelse givas om tiden och sättet för domens meddelande.

[S3]Vad nu sagts om måls avgörande efter huvudförhandling gälle ock, då mål avgöres vid sammanträde för muntlig förberedelse.

[S4]Avgörs i annat fall ett mål utan huvudförhandling, skall så snart som möjligt överläggning hållas samt domen beslutas, skriftligen avfattas och meddelas. Meddelandet skall ske genom att domen hålls tillgänglig på rättens kansli.

[S5]Avkunnande av dom må ske genom återgivande av domslutet och skälen jämte meddelande av fullföljdshänvisning.

[S6]Har skiljaktig mening förekommit, skall denna meddelas parterna på samma tid och sätt som domen.

[S7]När ett mål avgjorts, skall parterna snarast underättas skriftligen om utgången i målet. Lag (1987:1097).

[K17]10 §  En dom ska sättas upp särskilt och skrivas under av de lagfarna domare som har deltagit i avgörandet.

[S2]Om en dom skrivs under elektroniskt, ska det göras med en sådan elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen. Lag (2018:499).

[K17]11 §  Dom äge, sedan tid för talan utgått, rättskraft, såvitt därigenom avgjorts den sak, varom talan väckts.

[S2]Domen äge ock rättskraft, i vad den innefattar prövning av fordran, som åberopats till kvittning.

[S3]Ej må fråga, som sålunda avgjorts, ånyo upptagas till prövning.

[S4]Om särskilda rättsmedel gälle vad därom är stadgat.

En avgjord fråga kan inte prövas på nytt. I så fall anses res judicata föreligga och om frågan kommer upp på nytt ska ny dom i samma fråga undanröjas som till exempel i AD 1995 nr 68 där disciplinstraff rättskraftigt avgjorts en gång.

Frågan om var gränsen går mellan en redan avgjord fråga (res judicata) och en annan (fristående) fråga är viktig, men komplicerad. I den bedömningen bör man undersöka om de två frågorna kan leda till samma rättsföljd. Om det är samma rättsföljd (eller två ekonomiskt likvärdiga rättsföljder, exempelvis ersättning för värdeminskning respektive ersättning för avhjälpandekostnader) är det också samma fråga.

Högsta domstolen har i NJA 1984 s. 733 gjort en grundlig genomgång av rättskraftens betydelse.

En dom genom vilken talan om hävning av fastighetsköp på grund av fel i fastighet ogillats därför att talan väckts för sent har ansetts ha rättskraft även beträffande ny talan med yrkande om nedsättning av köpeskillingen på grund av samma fel i fastigheten enligt NJA 1995 s. 610.

Om yrkanden avser olika rättsföljder som är fristående från varandra utgör en tidigare dom inte något hinder mot att pröva ny talan enligt NJA 1999 s. 656.

Underhållsskyldig, som genom lagakraft vunnen dom nekats jämkning av honom åvilande skyldighet att bidra till barns underhåll, väcker ny talan om jämkning under åberopande av dels omständigheter som prövats eller kunnat prövas i det tidigare målet, dels viss annan omständighet. Käranden har ansetts vara obetagen att med åberopande av sist nämnda omständighet föra en ny process om jämkning av den ursprungliga domen beträffande hans underhållsskyldighet enligt RH 1995:84.

Vid verkställighet av lagakraftvunnet avgörande mot proprieborgensman har denne invänt att fordringen i ett senare mål mellan borgenären och huvudgäldenären genom stadfäst förlikning fastställts till ett lägre belopp. Hinder mot verkställighet har ansetts föreligga enligt RH 2000:60.

[K17]12 §  Det som sägs i 2 och 9 §§ om dom skall tillämpas i fråga om slutligt beslut. Beträffande ett sådant beslut skall även 7 och 10 §§ tillämpas, om det behövs med hänsyn till frågans beskaffenhet. Meddelas slutligt beslut i samband med dom, skall det tas in i domen.

[S2]Om en part har rätt att överklaga eller att ansöka om återupptagande av målet, skall det i beslutet anges vad han i så fall skall iaktta. Lag (1994:1034).

[K17]13 §  Ett beslut som inte är slutligt skall i den utsträckning det behövs ange de skäl som det grundas på.

[S2]Om den som vill överklaga ett beslut under rättegången måste anmäla missnöje, skall det anges i beslutet. Får ett sådant beslut överklagas särskilt, skall också det anges. Rätten skall på begäran lämna den som vill överklaga upplysning om vad denne i övrigt skall iaktta.

[S3]Om ett beslut som inte är slutligt meddelas i samband med dom eller slutligt beslut, skall det tas in i domen eller det slutliga beslutet. Får beslutet överklagas särskilt, skall rätten ange vad den som vill överklaga skall iaktta. Lag (1994:1034).

[K17]14 §  Rätten får, när det finns skäl till det, i dom förordna att den får verkställas utan hinder av att den inte äger laga kraft. När det finns anledning, skall rätten därvid föreskriva att säkerhet skall ställas för skadestånd som parten kan bli skyldig att utge om domen ändras.

[S2]Beslut under rättegången som inte får överklagas särskilt, skall genast gå i verkställighet. Detsamma gäller beslut, enligt vilket rätten

  1. avvisat ombud eller biträde,
  2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegången,
  3. utlåtit sig angående ersättning eller förskott till biträde, vittne, sakkunnig eller annan, som inte är part eller intervenient,
  4. förordnat om någons hållande i häkte eller om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävande av sådan åtgärd,
  5. till biträde utsett någon annan än part föreslagit, eller
  6. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 eller 5 i fråga som gäller rättshjälp, dock inte beslut om ersättningsskyldighet enligt 30 § rättshjälpslagen (1996:1619).

[S3]I fråga om beslut, enligt vilket föreläggande har meddelats part eller annan att lägga fram skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, gäller vad som sägs i första stycket.

[S4]Är särskild föreskrift meddelad om att dom eller beslut, som inte har laga kraft, får verkställas, är den gällande. Lag (1996:1624).

[K17]15 §  Om rätten finner att en dom eller ett beslut innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får rätten besluta om rättelse.

[S2]Har rätten av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha meddelats i samband med en dom eller ett slutligt beslut, får rätten komplettera sitt avgörande inom sex månader från det att avgörandet vann laga kraft. En komplettering senare än två veckor efter det att avgörandet meddelades får dock ske endast om en part begär det och motparten inte motsätter sig kompletteringen.

[S3]Innan beslut om rättelse eller komplettering fattas, skall parterna även i annat fall än som avses i andra stycket andra meningen ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. Beslutet skall om möjligt antecknas på varje exemplar av det avgörande som rättats. Lag (1999:84).

Prop. 1998/99:37: Paragrafen innehåller regler om rättelse och komplettering av dom och beslut i tvistemål.

Andra stycket har i enlighet med vad som anförs i avsnitt 5.1 ändrats så att den tid inom vilken komplettering kan ske utsträckts till sex månader från det att avgörandet vann laga kraft. För att rätten inte skall ha möjlighet att på eget initiativ komplettera ett avgörande, som båda parter har accepterat ...

18 Kap. Om rättegångskostnad

[K18]1 §  Part, som tappar målet, skall ersätta motparten hans rättegångskostnad, om ej annat är stadgat.

[K18]2 §  Angår målet rättsförhållande, som enligt lag ej må bestämmas annorledes än genom dom, må förordnas, att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

[K18]3 §  Finnes den vinnande parten hava inlett rättegång, utan att motparten givit anledning därtill, eller har den vinnande parten eljest uppsåtligen eller genom försummelse föranlett onödig rättegång, skall han ersätta motparten hans rättegångskostnad eller ock, om omständigheterna föranleda därtill, vardera parten bära sin kostnad.

[S2]Var den omständighet, varav utgången berodde, icke före rättegången känd för den tappande parten och hade han ej heller bort äga kännedom därom, må förordnas, att vardera parten skall bära sin kostnad.

Enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § ska förlorande part betala vinnande parts rättegångskostnader.

Undantag finns för det fall där vinnande part satt i gång rättegång utan att motparten fått tillfälle att ta ställning till kravet och kanske betala elller träffa förlikning.

[K18]3 a §  Har den vinnande parten inlett rättegången genom ansökan om stämning trots att saken lika gärna hade kunnat avgöras i mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, är hans rätt till ersättning för kostnader begränsad till vad han hade kunnat få i ett sådant mål. Lag (1990:747).

[K18]4 §  Äro i samma mål flera yrkanden och vinna parterna ömsom, skall vardera parten bära sin kostnad eller jämkad ersättning tilläggas endera eller ock, såvitt kostnaderna för olika delar av målet kunna särskiljas, ersättningsskyldigheten därefter bestämmas. Är vad parten tappat av allenast ringa betydelse, må han dock erhålla full ersättning för sin kostnad.

[S2]Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om parts yrkande bifalles allenast till en del.

[K18]5 §  Avvisas parts talan, anses parten som tappande. Avskrives mål på grund av att part återkallat sin talan eller uteblivit, skall han ersätta motparten hans rättegångskostnad, om ej särskilda omständigheter föranleda, att ersättningsskyldigheten bestämmes annorledes.

[S2]Förlikas parterna, skall vardera parten bära sin kostnad, om ej annat avtalats.

[K18]6 §  Har part genom att utebliva från rätten eller ej iakttaga föreläggande, som rätten meddelat, eller genom påstående eller invändning, som han insett eller bort inse sakna fog, eller annorledes genom vårdslöshet eller försummelse föranlett uppskov i målet eller eljest vållat kostnad för motparten, vare han skyldig att ersätta sådan kostnad, huru rättegångskostnaden i övrigt än skall bäras.

[K18]7 §  Skall part enligt detta kapitel helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad och finnes ställföreträdare för parten eller partens ombud eller biträde hava genom åtgärd, som avses i 3 § första stycket, eller genom vårdslöshet eller försummelse, som sägs i 6 §, vållat sådan kostnad, äge rätten, även om yrkande därom ej framställts, förplikta honom att jämte parten ersätta kostnaden.

[K18]8 §  Ersättning för rättegångskostnad skall fullt motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Ersättning skall ock utgå för partens arbete och tidspillan i anledning av rättegången. Såsom åtgärd för rättegångens förberedande anses förhandling för biläggande av tvistefråga som har omedelbar betydelse för partens talan.

[S2]Ersättning för rättegångskostnad skall även innefatta ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen då målet avgörs till dess betalning sker. Lag (1987:328).

[K18]8 a §  I mål där 1 kap. 3 d § första stycket tillämpas gäller följande i stället för bestämmelserna i 8 §.

[S2]Ersättning för rättegångskostnad får inte avse annat än kostnad för

  1. rättslig rådgivning under en timme vid ett tillfälle för varje instans och med ett belopp som motsvarar högst den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) under en timme,
  2. ansökningsavgift eller tilläggsavgift,
  3. resa och uppehälle för en part eller ställföreträdare i samband med sammanträde eller, om personlig inställelse inte föreskrivits, resa och uppehälle för ombud,
  4. vittnesbevisning,
  5. översättning av handlingar.

[S3]Om en part har handlat så att 3 eller 6 § är tillämplig, får dock ersättning till motparten avse dennes samtliga kostnader enligt 8 §.

[S4]Ersättning lämnas endast i den utsträckning kostnaden skäligen behövts för att ta tillvara partens rätt.

[S5]Ersättning som anges i andra stycket 3 lämnas enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

[S6]Om målet till en början har handlagts i annan ordning än som gäller för mål som avses i denna paragraf, lämnas ersättning för kostnad som avser den tidigare handläggningen enligt de kostnadsregler som gäller för denna.

[S7]Om ett mål om betalningsföreläggande eller handräckning har överlämnats till en tingsrätt får, om målet därefter avgörs genom tredskodom mot svaranden, ersättning även avse skälig kostnad för högst en rättegångsskrift eller inställelse vid högst ett sammanträde inför rätten. Sådan ytterligare ersättning lämnas, om inte särskilda skäl leder till en annan bedömning, med ett belopp som motsvarar högst hälften av den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) under en timme. Lag (2014:249).

Som framgår av lagtexten har kostnaderna i FT-mål begränsats avsevärt. En timmes rådgivning är ofta i underkant men mer än kostnaden för en timme kommer inte att godkännas. Med ansökningsavgifter avses ansökningsavgiften för ett betalningsföreläggande, för närvarande 300 kr eller ansökningsavgiften för en stämningsansökan, 450 kr.

När det gäller punkten 3 har Högsta domstolen något oväntat (indirekt) godkänt ett ombuds fulla resekostnader med 3 200 kr enligt NJA 1992 s. 260.

Prop. 1999/2000:26: Tredje stycket är nytt och innebär att ersättning för rättegångskostnad i

småmål, utöver vad som gäller enligt andra stycket, får avse samtliga kostnader som är ersättningsgilla enligt 18 kap. 8 § om en part handlat så att 18 kap. 3 § eller 6 § är tillämplig. I sådana fall innefattar ersättningen alltså även t.ex. ombudsarvode och ränta enligt 18 kap. 8 §. Vid en tillämpning av 6 § måste givetvis de förutsättningar som anges i bestämmelsen vara uppfyllda för att kostnadsansvar ...

[K18]9 §  Skall rättegångskostnad ersättas av flera medparter, svare de en för alla och alla för en. I den mån kostnad hänför sig till del av målet, som angår allenast någon av parterna, eller ock part orsakat kostnad genom vårdslöshet eller försummelse, som avses i 6 §, skall dock denna kostnad gäldas av den parten ensam.

[S2]Är någon enligt 7 § skyldig att jämte part ersätta kostnad, svare de en för båda och båda för en.

[K18]10 §  Har någon enligt 13 kap. 7 § övertagit kärandens talan, svare han och käranden, en för båda och båda för en, för den rättegångskostnad, som uppkommit före övertagandet; för kostnad, som uppkommit därefter, svare han ensam.

[S2]Den som inträtt i svarandens ställe svare ensam för rättegångskostnaden.

[K18]11 §  Skola två eller flera, en för alla och alla för en, svara förrättegångskostnad, äge rätten, på yrkande av någon av dem, med hänsyn till omständigheterna pröva, huru kostnaden mellan dem skall fördelas eller om någon av dem skall vidkännas hela kostnaden.

[K18]12 §  I fråga om skyldighet för intervenient, som icke äger ställning av part i rättegången, att ersätta rättegångskostnad och hans rätt till ersättning för sådan kostnad skall vad i detta kapitel stadgas om part äga motsvarande tillämpning; dock svare intervenienten allenast för den särskilda kostnad, som orsakats av interventionen. Ej må den part, å vilkens sida intervenienten deltagit, förpliktas att ersätta kostnad, som nu nämnts.

[K18]13 §  Skall kostnad för bevisning eller annan åtgärd betalas av parterna en för båda och båda för en, gäller i fråga om skyldighet att ersätta sådan kostnad vad som föreskrivs i detta kapitel om rättegångskostnad. Om parterna skall bära var sin rättegångskostnad, får rätten besluta, att kostnaden skall fördelas med hälften på var och en av dem. Har staten haft kostnader för att hämta en part till rätten, skall parten ersätta staten för kostnaden.

[S2]Om skyldighet att ersätta staten för kostnad i anledning av att part har beviljats rättshjälp är särskilt föreskrivet. Lag (1996:1624).

[K18]14 §  En part, som vill ha ersättning för rättegångskostnad, skall framställa sitt yrkande innan handläggningen avslutas. Han skall därvid uppge vari kostnaden består. Om han inte har framställt sitt yrkande inom den angivna tiden, får han inte därefter föra talan om kostnad som har uppkommit vid samma rätt. En part får dock, även om han inte har framställt något yrkande, erhålla ränta som avses i 8 § andra stycket samt ersättning för ett exemplar av rättens dom eller slutliga beslut.

[S2]Rätten skall självmant pröva frågor om tillämpningen av bestämmelserna i 1--10 samt 12 och 13 §§, om inte sådan prövning är obehövlig på grund av särskilda omständigheter. Beslut i sådan kostnadsfråga som avses i detta kapitel meddelas när rätten avgör målet. Ingår i ersättning för rättegångskostnad arvode till ombud eller biträde, skall arvodets belopp anges. Lag (1987:747).

[K18]15 §  Fullföljes mål från lägre rätt, skall skyldigheten att ersätta rättegångskostnad i högre rätt bestämmas med hänsyn till rättegången därstädes.

[S2]Om kostnad i högre rätt i mål angående fråga, som dit fullföljts särskilt, äge vad i detta kapitel stadgas om mål, som väckts vid lägre rätt, motsvarande tillämpning.

[S3]Återförvisas mål, skall frågan om kostnaden i den högre rätten prövas i samband med målet efter dess återupptagande.

[K18]16 §  I mål där en myndighet för talan på det allmännas vägnar utan att talan avser tillvaratagande av statens eller någon annans enskilda rätt tillämpas i fråga om rättegångskostnader bestämmelserna i 31 kap., om annat inte är föreskrivet. Lag (1990:443).

II Om rättegången i brottmål

[K19]1 §  Laga domstol i brottmål är rätten i den ort, där brottet förövades. Brott anses förövat å den ort, där den brottsliga handlingen företogs, och, om brottet fullbordades eller, vid försök, det tillämnade brottet skulle hava fullbordats å annan ort, även å den orten. Förövades brottet å orter under skilda domstolar, äge de lika behörighet. Har det skett å svenskt fartyg eller luftfartyg under resa inom eller utom riket, vare även rätten i den ort, dit den misstänkte med fartyget eller luftfartyget först ankommer eller där han gripits eller eljest uppehåller sig, behörig.

[S2]Är, då åtal väckes, ovisst, var brottet förövades, må åtal upptagas av rätten i någon av de orter, där det kan antagas hava skett, eller i den ort, där den misstänkte gripits eller eljest uppehåller sig.

[S3]Åtal för brott må ock upptagas av den rätt, där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet, eller rätten i den ort, där den misstänkte mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt. Lag (1957:299).

[K19]2 §  Åtal för brott, som förövats å ort utom riket eller å utländskt fartyg eller luftfartyg under resa inom eller utom riket, upptages, om ej regeringen för visst fall förordnar annat, av den rätt, där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet, eller av rätten i den ort, där han gripits eller eljest uppehåller sig. Lag (1974:573).

[K19]3 §  Åtal mot flera för medverkan till brott må, om det sker samtidigt, väckas vid den rätt, där någon av dem har att svara. Väckas åtalen å olika tider, må vid den rätt, som upptagit åtal mot någon av dem, åtal väckas även mot den eller de övriga.

[S2]Vad nu sagts skall ock gälla angående åtal i andra fall mot flera för brott, som äga samband med varandra, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner lämpligt, att åtalen upptagas av samma domstol. Lag (1948:453).

[K19]4 §  Talan om ansvar för falskt eller obefogat åtal eller för falsk angivelse eller annan osann tillvitelse, varå åtal följt, må väckas vid den rätt, där brottet åtalats. Lag (1948:453).

[K19]5 §  Över förseelse i rättegången döme den rätt, där rättegången föres.

[S2]Förövar någon annat brott inför domstol vid dess sammanträde, äge samma rätt döma däröver, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet och andra omständigheter finnes lämpligt.

[K19]6 §  Har någon förövat flera brott, må åtal för samtliga brotten upptagas av den rätt, som är behörig att upptaga åtal för något av dem, om denna med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.

[K19]7 §  En domstol behåller sin behörighet att handlägga ett mål även om något förhållande som har grundat behörigheten ändras efter det att stämning delgetts den misstänkte.

[S2]Har allmänt åtal väckts vid en viss tingsrätt, får denna på åklagarens begäran överlämna målet till en annan tingsrätt, om den är behörig och särskilda skäl föreligger. Står den tilltalade redan under åtal vid den andra tingsrätten, skall sådant överlämnande ske, om det inte är olämpligt. De beslut som fattats före överlämnandet skall gälla, om inte den domstol dit målet överlämnats bestämmer annat.

[S3]Andra stycket gäller i tillämpliga delar också när flera mål om allmänt åtal mot den tilltalade samtidigt är anhängiga vid olika hovrätter. Lag (1987:747).

[K19]8 §  Avvisas mål på den grund, att rätten icke är behörig, äge den dock i avbidan på att åtal väckes vid rätt domstol meddela beslut, som icke utan fara kan uppskjutas.

[K19]9 §  Är i lag föreskrivet, att åtal skall upptagas omedelbart av högre rätt eller skall åtal enligt lag eller författning upptagas av annan allmän underrätt än den, där den misstänkte enligt 1 eller 2 § har att svara, må ej på grund av vad i detta kapitel stadgas åtalet upptagas av annan domstol. Skall fråga om ansvar upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol, äger vad i detta kapitel stadgas ej tillämpning.

[S2]Avtal, varigenom någon utfäst sig att väcka åtal eller svara vid viss domstol, vare utan verkan. Lag (1965:585).

[K19]10 §  Har lägre rätt upptagit mål, må fråga om rättens behörighet ej upptagas av högre rätt, med mindre frågan dit fullföljes eller där väckes av part, som är berättigad därtill, eller ock målet skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol eller omedelbart av högre rätt eller av annan allmän underrätt än den, där den misstänkte enligt 1 eller 2 § har att svara.

[K19]11 §  Meddelas i högre rätt beslut, varigenom lägre rätt förklaras icke vara behörig att upptaga mål, som där väckts, äge den högre rätten på yrkande av part hänvisa målet till lägre rätt, som finnes behörig.

[S2]Hava skilda domstolar genom beslut, som vunnit laga kraft, funnits obehöriga, äge Högsta domstolen, om någon av dem finnes behörig, på ansökan av part hänvisa målet till den domstol, av vilken målet bort upptagas. Lag (2009:344).

[K19]11 a §  Finner rätten i samband med att en ansökan ges in att rätten saknar behörighet att ta upp målet eller att i annan ordning pröva ansökan men att en annan domstol skulle vara behörig, skall ansökan lämnas över till den domstolen, om sökanden inte har något att invända mot detta och det inte heller finns något annat skäl mot att ansökan överlämnas. Ansökan skall anses ha kommit in till den senare domstolen samma dag som den kom in till den domstol som först tog emot ansökan. Lag (1996:247).

[K19]12 §  Vad som sägs i detta kapitel skall tillämpas även i fråga om domstolarnas befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel. En sådan fråga får tas upp även av rätten i en annan ort än som följer av reglerna i detta kapitel, om beslut i frågan bör fattas utan dröjsmål. Lag (2000:172).

Prop. 1999/2000:26: bestämmelserna i kapitlet i övrigt utvidgas till att omfatta all befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 13.

En sådan behörighet förutsätter enligt bestämmelsens nya lydelse att ett beslut av rätten bör fattas utan dröjsmål. Beslut om häktning kan beslutas av en s.k. jourdomstol på sätt som förekommer i dag. När det gäller frågor...

20 Kap. Om rätt till åtal och om målsägande

[K20]1 §  Fråga om ansvar för brott må ej av rätten upptagas, med mindre åtal för brottet väckts. Rätten äge dock utan åtal upptaga fråga om ansvar för förseelse i rättegången.

Åtal väcks genom att stämningsansökan inges till domstol.

[K20]2 §  Allmän åklagare äge tala å brott, som hör under allmänt åtal, om ej annat är stadgat.

[S2]Om befogenhet för särskild åklagare att tala å brott, som hör under allmänt åtal, gälle vad särskilt är föreskrivet.

[S3]Åklagare må i högre rätt fullfölja talan även till den misstänktes förmån.

[K20]3 §  Under allmänt åtal höra alla brott, som ej uttryckligen äro undantagna därifrån.

[S2]Är för allmänt åtal stadgat särskilt villkor, såsom tillstånd av myndighet eller angivelse av målsägande, vare det gällande.

Se allra flesta brott hör under allmänt åtal. Domstolen måste ex officio beakta att brottet angivts till åtal vid angivelsebrott såsom vid förtalsbrotten enligt 5 kap.5 § BrB.

Åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § BrB uppställer vidare krav på att åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Denna prövning ankommer på åklagaren och inte på domstolen. Något hinder att åklagaren företar den särskilda åtalsprövningen först vid den tidpunkt i processen då frågan har blivit aktuell föreligger inte enligt NJA 2004 s. 757.

[K20]4 §  Innefattar en handling flera brott och hör något av dem under allmänt åtal, må sådant åtal äga rum även för de övriga.

[S2]Har någon angivits för brott, som allenast efter angivelse hör under allmänt åtal, och äro flera misstänkta för att hava tagit del i brottet, må allmänt åtal äga rum mot dem alla.

[K20]5 §  En målsägande får ange ett brott till åtal hos åklagare eller Polismyndigheten. Lag (2014:649).

[K20]6 §  Åklagare skall, om ej annat är stadgat, tala å brott, som hör under allmänt åtal. Lag (1964:166).

[K20]7 §  Åklagare får besluta att underlåta åtal för brott (åtalsunderlåtelse) under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsidosätts:

  1. om det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter,
  2. om det kan antas att påföljden skulle bli villkorlig dom och det finns särskilda skäl för åtalsunderlåtelse,
  3. om den misstänkte begått annat brott och det utöver påföljden för detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet, eller
  4. om psykiatrisk vård eller insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade kommer till stånd.

[S2]Åtal får underlåtas i andra fall än som nämns i första stycket, om det av särskilda skäl är uppenbart att det inte krävs någon påföljd för att avhålla den misstänkte från vidare brottslighet och att det med hänsyn till omständigheterna inte heller krävs av andra skäl att åtal väcks. Lag (1997:726).

[K20]7 a §  Beslut om åtalsunderlåtelse får meddelas även sedan åtal har väckts, om det kommer fram sådana förhållanden som, om de förelegat eller varit kända vid tiden för åtalet, skulle ha föranlett åtalsunderlåtelse. Åtalsunderlåtelse får dock inte beslutas om den tilltalade motsätter sig det eller om dom redan har fallit. Lag (1981:1285).

[K20]7 b §  Ett beslut om åtalsunderlåtelse får återkallas, om särskilda omständigheter föranleder det. Lag (1985:13).

[K20]8 §  Målsäganden må ej väcka åtal för brott, som hör under allmänt åtal, med mindre han angivit brottet och åklagaren beslutat, att åtal ej skall äga rum.

[S2]Har åklagare väckt talan, äge målsäganden biträda åtalet; han må ock i högre rätt fullfölja talan.

[S3]Utan hinder av vad i första stycket sägs må målsägande väcka talan om ansvar för falskt eller obefogat åtal, falsk angivelse eller annan osann tillvitelse angående brott.

[S4]Målsägande är den, mot vilken brott är begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada. Lag (1964:166).

[K20]9 §  Sedan dom fallit, må ej allmänt åtal nedläggas.

[S2]Nedlägges allmänt åtal på den grund, att tillräckliga skäl, att den misstänkte är skyldig till brottet, ej föreligga, må målsäganden övertaga åtalet; han skall dock hos rätten göra anmälan därom inom den tid, högst en månad, som av rätten bestämmes, sedan han erhöll vetskap om nedläggandet. Övertager ej målsäganden åtalet, äge han icke därefter väcka åtal för brottet; om den tilltalade yrkar det, skall frikännande dom meddelas.

[K20]10 §  Bestämmelserna i 8 och 9 §§ om rätt för målsäganden att väcka åtal eller överta väckt åtal gäller inte i fråga om brott som i utövningen av anställningen eller uppdraget har begåtts av

  1. statsråd,
  2. justitieråd,
  3. någon av riksdagens ombudsmän eller den som har tjänstgjort i hans eller hennes ställe,
  4. någon annan befattningshavare, mot vilken enligt riksdagsordningen eller annan författning endast något av riksdagens utskott eller annat riksdagsorgan är behörigt att besluta om åtal för sådant brott,
  5. justitiekanslern eller den som har tjänstgjort i hans eller hennes ställe, eller
  6. domare eller generaladvokat i Europeiska unionens domstol. Lag (2010:1391).

Prop. 2009/10:182: Paragrafen behandlar undantag från målsägandens rätt att väcka åtal eller överta väckt åtal. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Paragrafens sjätte punkt ändras genom att hänvisningen till Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätten ersätts av en samlad referens till Europeiska unionens domstol.

Övriga ändringar i paragrafen är av endast språklig karaktär.

[K20]11 §  Äro i fråga om samma brott flera målsägande, gälle angivelse eller åtal av en målsägande även för de övriga.

[K20]12 §  Har målsäganden genom förlikning eller eljest utfäst sig att ej angiva brottet eller tala därå eller har han återkallat angivelse eller nedlagt åtal, må han ej därefter angiva brottet eller tala därå. Hör brottet allenast efter angivelse under allmänt åtal och har utfästelsen gjorts eller angivelsen återkallats, innan allmänt åtal väckts, må allmänt åtal för brottet ej därefter äga rum.

[K20]13 §  Har någon genom brott blivit dödad, har hans eller hennes efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller syskon samma rätt som målsägande att ange brottet eller föra talan om det.

[S2]Avlider eljest den, mot vilken brott är begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada, äge närstående, som nu sagts, samma rätt att angiva brottet eller tala därå, som tillkom den avlidne, om icke av omständigheterna framgår, att denne ej velat angiva eller åtala brottet. Lag (2005:438).

Prop. 2004/05:137: Första stycket har ändrats till följd av ändringarna i föräldrabalken om föräldraskapet för barn som kommit till genom assisterad befruktning i registrerade partnerskap eller samboförhållanden mellan två kvinnor. Orden fader och moder har bytts ut mot förälder. Även en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken omfattas alltså.

[K20]14 §  Är målsäganden omyndig och rör brottet egendom, varöver han ej råder, eller rättshandling, som han ej själv äger ingå, får hans ställföreträdare angiva brottet eller tala därå. Samma rätt har en förvaltare enligt föräldrabalken för en målsägandes räkning när brottet rör egendom eller rättshandling som omfattas av förvaltarens uppdrag. Rör brottet den omyndiges person, får den som har vårdnaden om honom angiva brottet eller tala därå. Vad i 11 kap.2--5 §§ är stadgat om part och ställföreträdare i tvistemål tillämpas beträffande målsägande, även om han ej för talan.

[S2]Om rättegångsombud för målsägande gäller vad i 12 kap. är stadgat. Lag (1988:1260).

[K20]15 §  Målsägande, som hörs med anledning av åklagarens talan, får åtföljas av lämplig person som personligt stöd (stödperson) under rättegången. Sådan stödperson som rätten har kännedom om skall om möjligt underrättas om rättegången.

[S2]I vissa fall kan målsägandebiträde förordnas enligt lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

[S3]Målsägandebiträde skall kallas till huvudförhandling eller annat sammanträde i rätten där målsäganden eller målsägandens ställföreträdare skall höras. Lag (1994:420).

[K20]15 a §  En målsägande som har begärt det ska av rätten underrättas om tidpunkt och plats för sammanträden inför rätten. Lag (2015:429).

Prop. 2014/15:77: En målsägande som har begärt det ska av rätten underrättas om tidpunkt och plats för sammanträden inför rätten.

Paragrafen är ny och reglerar målsägandens rätt till underrättelse om tidpunkt och plats för sammanträden inför rätten i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. Ändringen genomför delvis artikel 6 i brottsofferdirektivet.

Bestämmelsen ...

[K20]16 §  Är i lag eller författning stadgat, att åtal för brott må väckas av annan enskild än målsägande, skall han i fråga om rätt att angiva brottet eller tala därå samt åtal, som väckes av honom, anses som målsägande.

21 Kap. Om den misstänkte och hans försvar

[K21]1 §  Den misstänkte äge själv föra sin talan. Är han omyndig, skall rätten, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet eller eljest finnes erforderligt, höra den som har vårdnaden om honom; denne äge ock föra talan för den omyndige.

[S2]Har den misstänkte avlidit, äge hans efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon föra talan mot dom, såvitt genom denna fastställts, att den misstänkte förövat gärningen. Lag (1971:875).

[K21]2 §  Den misstänkte är skyldig att infinna sig personligen vid huvudförhandling i tingsrätt och hovrätt. Sådan skyldighet föreligger dock inte, om målet kan avgöras även om han inte infinner sig vid huvudförhandlingen och hans närvaro kan antas vara utan betydelse för utredningen.

[S2]Vid huvudförhandling i Högsta domstolen är den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, om domstolen finner att hans närvaro är nödvändig för utredningen.

[S3]Vid ett sammanträde för förberedelse och vid annan förhandling är den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro kan antas främja syftet med sammanträdet.

[S4]Är den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, skall rätten förordna om detta.

[S5]När den misstänkte inte är skyldig att infinna sig personligen, får hans talan föras genom ombud. I fråga om ombud gäller bestämmelserna i 12 kap.Lag (2009:344).

[K21]3 §  Vid sin talans förberedande och utförande må den misstänkte biträdas av försvarare.

[S2]Försvarare utses av den misstänkte. Är den misstänkte under aderton år eller lider han av en allvarlig psykisk störning, utses försvarare av den som har vårdnaden om honom. Har den misstänkte för sig ställt rättegångsombud, anses ombudet som försvarare.

[S3]En person får inte vara försvarare, om han har eller har haft uppdrag åt den misstänkte eller ekonomiska förbindelser med denne och omständigheterna är ägnade att minska förtroendet för hans förmåga att iaktta vad som åligger en försvarare enligt 7 § första stycket. Utländsk medborgare eller den som har hemvist utom riket får inte vara försvara re om det med hänsyn till rikets säkerhet är olämpligt. Om försvarare gäller i övrigt 12 kap.2--5 §§ samt 6 § andra stycket. Lag (1992:1511).

Den misstänkte har alltid rätt till försvarare som antingen är offentlig eller privat.

Advokat som var offentlig försvarare åtog sig uppdrag för den misstänktes räkning vid sidan av försvararuppdraget och när den misstänkte var häktad, till utomstående befordrade brev och instruktioner. Advokaten blev utesluten ur advokatsamfundet, vilket faställdes av Högsta domstolen i NJA 1991 s.293.

[K21]3 a §  Är den misstänkte anhållen eller häktad skall offentlig försvarare förordnas för honom, om han begär det. Offentlig försvarare skall också på begäran förordnas för den som är misstänkt för ett brott, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i sex månader.

[S2]Offentlig försvarare skall därutöver förordnas

  1. om den misstänkte är i behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brottet,
  2. om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening, eller
  3. om det i övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.

[S3]Om den misstänkte biträds av försvarare som han själv har utsett, skall inte vid sidan av denne någon offentlig försvarare förordnas. Lag (1983:920).