Rättegångsbalk (1942:740)
(RB)
- Departement
- Justitiedepartementet DÅ
- Utfärdad
- 1942-07-18
- Ändring införd
- SFS 1942:740 i lydelse enligt SFS 2024:647
- Källa
- Regeringskansliets rättsdatabaser
- Senast hämtad
- 2024-09-03
Rättegångsbalken (RB) reglerar de allmänna domstolarnas dömande verksamhet, framförallt hur rättegångar ska gå till.
An unofficial translation is available from the Government Offices
FÖRSTA AVDELNINGEN
Om domstolsväsendet
1 kap. Om allmän underrätt
Rättegångsbalken innehåller alla grundläggande bestämmelser för rättegångar i tvistemål och brottmål i tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen.
Rättegångsbalken är indelad i sju avdelningar, vilka är uppdelade på 59 kapitel.
Ändrad: SFS 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 2009:774 (En långsiktigt hållbar organisation för de allmänna förvaltningsdomstolarna i första instans), 1975:1288 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1983:370 (om underrätternas sammansättning m.m.), 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.), 2018:411 (Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning), 1997:391 (None), 2002:996 (Administrativ samverkan mellan tingsrätt och länsrätt)
Upphävd: SFS 1975:502 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till organisation av den nya centralmyndigheten för domstolsväsendet m.m.)
1 § Tingsrätten är allmän underrätt och, om något annat inte är föreskrivet, första domstol.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om tingsrätternas domkretsar. Lag (2018:411).
Tingsrätt är allmän underrätt till skillnad från förvaltningsrätt som är administrativ underrätt.
Med första domstol avses att tingsrätt är första instans och om inte annat är bestämt ska talan i alla mål såväl i brottmål som i tvistemål väckas i tingsrätt.
Även domstolsärenden ska handläggas i tingsrätt som första instans.
Dess territoriella område betecknas domkrets. Det är Sveriges regering som bestämmer indelningen genom förordningen (1982:996) om rikets indelning i domsagor.
Allmänna domstolar handlägger brottmål och tvistemål, som inte handläggs av förvaltningsrätt eller specialdomstolarna.
Historik
Ännu långt in på 1960-talet fanns i Sverige tidigare två olika slag av allmän underrätt.
På landsbygden dömde sedan 1300-talet häradshövdingen enligt urgammal sed med nämnd. Domstolen kallades häradsrätt.
I städerna dömde borgmästare och råd, senare rådstuvurätten, vars namn med tiden kom att moderniserades till rådhusrätt. I dessa rådhusrätter, som bildats med tyska förhållanden som förebild, fanns ingen nämnd utan i allmänhet dömde tre domare av vilka inte alla behövde vara utbildade jurister.
De skilda domstolsslagen berodde på att olika lagar gällde för land och för stad, lagar som hade sin grund i olika ekonomiska behov. Landsbygdens näringsliv var helt präglat av jordbruksnäringarna medan stadsbefolkningen efter tysk modell hade ensamrätt på handel och hantverk.
År 1971 infördes en enhetlig, statlig underrättsorganisation i riket. Häradsrätterna och rådhusrätterna ersattes av tingsrätter.
2 § I en tingsrätt ska det finnas en lagman.
Om regeringen inte bestämmer något annat ska det i en tingsrätt även finnas en eller flera rådmän. I de tingsrätter som regeringen bestämmer ska det också finnas en eller flera chefsrådmän.
Lagmän, chefsrådmän och rådmän ska vara lagfarna.
En tingsrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är lagmannen eller en chefsrådman.
Vid en tingsrätt ska det finnas ett kansli, som hålls öppet för allmänheten på bestämda tider. Lag (2013:81).
Prop. 2012/13:45: I en tingsrätt ska det finnas en lagman.
Om regeringen inte bestämmer något annat ska det i en tingsrätt även finnas en eller flera rådmän. I de tingsrätter som regeringen bestämmer ska det också finnas en eller flera chefsrådmän.
Lagmän, chefsrådmän och rådmän ska vara lagfarna. En tingsrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är lagmannen eller en chefsrådman. ...
Prop. 2002/03:4: Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om tingsrätten som administrativ enhet. Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2.
I paragrafens första stycke införs en ny mening av vilken framgår att en tingsrätt och en länsrätt på samma ort, som en del i en administrativ samverkan, får ha gemensam lagman. Bestämmelsen om rådmän och chefsrådmän förs till ett nytt andra stycke och bestämmelsen ...
3 § Tingsrätten skall, om annat inte är föreskrivet, bestå av en lagfaren domare. Lag (1989:656).
Med lagfaren avses en person som har avlagt antingen juris kandidatexamen (jur. kand.) eller juristexamen samt avlagt domared enligt 4 kap. 11 §.
3 a § Vid huvudförhandling i tvistemål ska tingsrätten bestå av tre lagfarna domare, om något annat inte är föreskrivet.
Rätten ska bestå av en lagfaren domare när huvudförhandlingen hålls i förenklad form.
I annat fall än som avses i andra stycket är rätten vid huvudförhandlingen domför med en lagfaren domare om det med hänsyn till målets omfattning och svårighetsgrad är tillräckligt att en domare sitter i rätten.
Om rätten består av tre lagfarna domare och någon av dessa får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med två lagfarna domare. Lag (2016:244).
Med förenklad form avses handläggning enligt 1 kap 3 d §.
- RH 2009:50:Tingsrätten har avgjort ett dispositivt tvistemål vid huvudförhandling med en ensam domare, trots att en av parterna motsatt sig det. Hovrätten har funnit att målet inte var av enkel beskaffenhet och att tingsrätten därför inte varit domför. Även fråga om rättegångsfel bestående av att lägga inte åberopad bevisning till grund för dom.
- RH 1999:54:Tingsrätt har vid huvudförhandling i tvistemål bestått av en lagfaren domare. Då parterna inte samtyckt till detta och målet inte kunde anses vara av enkel beskaffenhet, har tingsrätten inte ansetts vara domför. Tingsrättens dom har därför undanröjts och målet visats åter till tingsrätten för fortsatt handläggning.
3 b § Tingsrätten ska vid huvudförhandling i brottmål bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Om en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän.
Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot.
Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i högst två år är tingsrätten domför utan nämndemän, om huvudförhandlingen hålls gemensamt med förhandlingen i häktningsfrågan enligt 24 kap. 13 a §.
Om det finns skäl för det, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av första stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats gäller första stycket andra meningen i fråga om domförhet. Lag (2021:285).
- RH 2011:66:Fråga i brottmål om tingsrätten varit domför med endast två nämndemän och om förutsättningar förelegat för fortsatt huvudförhandling.
- NJA 2009 s. 832:Om en brottmålsdom överklagas endast i fråga om enskilt anspråk ska målet i hovrätten, oavsett anspråkets storlek, handläggas som ett ordinärt tvistemål och inte som ett s.k. småmål.
3 c § Vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången får tingsrätten ha den sammansättning som är föreskriven för huvudförhandling, om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet. Lag (1989:656).
3 d § I tvistemål där förlikning om saken är tillåten ska tingsrätten alltid bestå av en lagfaren domare, om värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken.
Första stycket gäller inte, om en part första gången han ska föra talan i målet yrkar att allmänna regler ska tillämpas och därvid gör sannolikt att den bakomliggande tvisten rör ett högre värde eller att utgången annars är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. Har talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande, ska den part som begär att målet överlämnas till tingsrätt senast i samband därmed framställa yrkande som nyss sagts.
Med värde enligt första stycket avses det värde som kan antas gälla vid tiden för talans väckande. Har talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande eller handräckning eller som enskilt anspråk i brottmål, avses värdet vid rättens beslut att tvisten ska handläggas som tvistemål. Vid bedömningen ska hänsyn inte tas till rättegångskostnaderna. Lag (2010:1202).
Första stycket: Basbeloppet är egentligen prisbasbeloppet beräknat enligt lagen om allmän försäkring.
Dessa mål kallas ofta "småmål" eller FT-mål eftersom de när målet upptas av tingsrätten får ett F före T i målnumret som helt enkelt betecknar förenklat tvistemål; till exempel FT 123-09.
Tanken bakom denna bestämmelse är att mål om mindre värden ska kunna avgöras av en ensam domare i ett enklare förfarande än vanliga tvistemål. På så sätt kan kostnaderna begränsas. Detta är till fördel för båda parter eftersom skyldigheten för den som förlorar målet att ersätta motparten hans rättegångskostnader kan beräknas innan målet startas.
I 18 kap. 8 a § regleras vilka kostnader som kan ersättas i FT-mål.
Andra stycket: Svaranden, ett resebolag, har i ett sk "pilotmål" hävdat att den bakomliggande tvisten rörde ett avsevärt högre belopp än ett halvt basbelopp. Tingsrätten beslöt att handlägga det som ordinärt tvistemål. Prövningstillstånd har ej meddelats av hovrätten, vilket fastställts av Högsta domstolen i NJA 1990 s. 152.
- RH 1996:1:Tingsrätt har av förbiseende tagit upp tvistemål till handläggning enligt allmänna regler, trots att värdet av vad som yrkats uppenbart inte överstigit halva basbeloppet. Tingsrätten har ansetts böra i fortsättningen handlägga målet enligt 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken.
- RH 2009:8:Sedan tingsrätten lagt upp ett tvistemål till handläggning enligt allmänna regler (T-mål) bestämde tingsrätten - mer än ett år senare - att målet skulle handläggas enligt reglerna i 1 kap. 3 d § rättegångsbalken om förenklade tvistemål (FT-mål). Hovrätten ansåg att för lång tid hade gått och upphävde tingsrättens beslut.
- NJA 2012 s. 30:Prövningstillstånd i hovrätt. Det har ansetts vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att högre rätt prövar frågan om när ett mål som inledningsvis har handlagts enligt ordinära regler kan överföras till handläggning i förenklad form.
- NJA 2006 s. 22:Fråga om prövningstillstånd krävts i hovrätt vid överklagande av flera målsägandes enskilda anspråk som handlagts i brottmål.
- NJA 2010 s. 336:Småmålslagen. En tillämpning av undantagsbestämmelsen i 1 kap. 3 d § andra stycket rättegångsbalken kommer inte i fråga om de gemensamma momenten i det anhängiggjorda målet och de andra rättsförhållandena är begränsade liksom om det är ovisst om de andra rättsförhållandena kommer att aktualiseras. En part ska endast undantagsvis hindras att föra talan i förenklad form därför att någondera parten har andra liknande rättsförhållanden. - När det avgjorts att handläggningen ska ske i förenklad form, har den i handläggningsfrågan vinnande parten rätt till ersättning för rättegångskostnader bara enligt 18 kap. 8 a § rättegångsbalken.
- NJA 2007 s. 579:Rättegångskostnader. I ett dispositivt tvistemål om mindre värden (småmål) har kostnad för rättslig rådgivning inte ansetts skäligen påkallad för tillvaratagande av partens rätt, eftersom tvistefrågorna varit okomplicerade och legat inom kärnområdet för partens näringsverksamhet. 18 kap. 8 a § rättegångsbalken.
- RH 2016:67:För att ersättning ska utgå för rättslig rådgivning i ett förenklat tvistemål ska den rättsliga rådgivningen inhämtats externt. En part har därför inte rätt till ersättning när rådgivning lämnats av någon som är anställd av parten. Detsamma gäller för en kommun när rådgivning lämnats av kommunens gemensamma juristavdelning.
- RH 1995:95:I bötesmål avgjorde tingsrätten även en fråga om bättre rätt till viss egendom, vars värde uppenbart inte översteg basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Hovrätten har ansett att även det enskilda anspråket omfattades av kravet på prövningstillstånd, trots att det var fråga om en fastställelsetalan.
- NJA 2017 s. 281:Fråga om byte av handläggningsform från ordinärt till förenklat tvistemål.
- NJA 2009 s. 832:Om en brottmålsdom överklagas endast i fråga om enskilt anspråk ska målet i hovrätten, oavsett anspråkets storlek, handläggas som ett ordinärt tvistemål och inte som ett s.k. småmål.
- NJA 1995 s. 558:Avgörande för huruvida prövningstillstånd krävs i HovR:n beträffande enskilt anspråk, som TR:n har prövat i en dom i brottmål, är värdet - i förhållande till basbeloppet - av vad som yrkats i TR:n och inte av tvisteföremålet i HovR:n. 49 kap 12 § 1 st och 13 § 2 st samt 1 kap 3 d § 3 st RB.
- RH 1995:122:Utgången av ett dispositivt tvistemål har ansetts ha synnerlig betydelse för andra föreliggande rättsförhållanden varför allmänna regler tillämpades trots att värdet av vad som yrkades inte översteg ett halvt basbelopp.
- NJA 1990 s. 152:Fråga om dispositivt tvistemål, i vilket värdet av vad som yrkades uppenbart inte översteg hälften av basbeloppet, borde handläggas enligt allmänna regler med hänsyn till utgångens betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. I kap 3 d § 2 st RB.
- NJA 1999 s. 709:Prövningstillstånd i hovrätt krävs om det vid tingsrätten ursprungligen yrkade beloppet översteg ett basbelopp men talan där inskränkts till ett belopp understigande denna gräns. 49 kap 12 § första stycket rättegångsbalken.
- NJA 1996 s. 393:Då en målsägandes enskilda anspråk gentemot samma person i anledning av flera brott prövats i en rättegäng tillsammans med åtalet, har värdet av vad som sammanlagt yrkats i TR:n ansetts avgörande för huruvida prövningstillstånd krävs i HovR:n i skadeståndsdelen. 49 kap 12 § 1 st och 13 § 2 st samt 1 kap 3 d § 3 st RB.
- RH 1999:15:Fråga om kvittningsinvändning skall beaktas vid beräkningen av det värde som anges i 1 kap. 3 d § tredje stycket rättegångsbalken.
- 10 kap. 8a §, 49 kap. 4 §, övg. best. SFS 2000:172 2 p
- 11 § 1 st 4 p Rättshjälpslag (1996:1619)
- 3 § Lag (1988:609) om målsägandebiträde
- 20 § 2 st Rättshjälpslag (1972:429)
- 19 § 2 st Förordning (1979:572) med tingsrättsinstruktion
- 47 § Marknadsföringslag (1995:450)
- 4 § Lag (1997:379) om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister
- 24 § 2 st Lag (2002:599) om grupprättegång
- 4 § Lag (2011:1211) om Konsumentombudsmannens medverkan i vissa tvister
3 e § Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän domstol, en allmän förvaltningsdomstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om detta.
Bestämmelserna i 4 kap. 13 § gäller även för andra än domare när de utför åtgärder enligt första stycket. Lag (2017:542).
Prop. 2005/06:10: I första stycket görs en ändring som innebär att möjligheten att utföra åtgärder som avser beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare utsträcks till att omfatta även tjänstemän vid en hyresnämnd på samma ort som tingsrätten. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. Ett förordnande kan, i förekommande fall, avse tjänstgöring vid en eller flera av tingsrättens kansliorter. Ett förordnande ...
Prop. 2016/17:174: Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän domstol, en allmän förvaltningsdomstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om detta.
Bestämmelserna ...
Prop. 2002/03:4: Bestämmelsen reglerar de grundläggande förutsättningarna för delegering av arbetsuppgifter till domstolssekreterare m.fl. De föreslagna ändringarna behandlas i avsnitt 5.3.1.
I första stycket görs en ändring som innebär att möjligheten att utföra åtgärder som endast avser beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare utsträcks till att omfatta även ...
Ändrad: SFS 2005:1059 (En effektivare prövning av hyres- och arrendeärenden), 2009:774 (En långsiktigt hållbar organisation för de allmänna förvaltningsdomstolarna i första instans), 2002:996 (Administrativ samverkan mellan tingsrätt och länsrätt), 2017:542 (Utökad samverkan mellan domstolar)
3 f § Om tingsrätten består av fler än en lagfaren domare gäller följande i fråga om rättens ordförande.
Behörig att vara ordförande är den som
- är eller har varit ordinarie domare i tingsrätt eller hovrätt, eller
- regeringen för en viss tid har anställt som lagman eller chefsrådman i tingsrätt.
Den av de behöriga domarna som har högst befattning ska vara ordförande. Bland behöriga domare med samma befattning ska den som har längst tjänstgöringstid vara ordförande. Om det finns särskilda skäl får någon annan av de behöriga domarna än den som har högst befattning eller längst tjänstgöringstid vara ordförande. Lag (2018:411).
Prop. 2017/18:88: I första stycket anges paragrafens tillämpningsområde, dvs. att den gäller när tingsrätten består av fler än en lagfaren domare. Den är tillämplig i både tvistemål och brottmål.
Andra stycket behandlar behörigheten att vara rättens ordförande.
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fastställa hur många nämndemän som ska finnas i varje domkrets.
Tingsrätten ska fördela tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem. Lag (2018:411).
Prop. 2017/18:88: Paragrafen innehåller bestämmelser om behörigheten att bestämma hur många nämndemän som ska finnas i en tingsrätts domkrets och om samråd mellan tingsrätten och nämndemännen vid fördelningen av deras tjänstgöring. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.
5 § En tingsrätt skall ha kansli på den eller de orter som regeringen bestämmer. Tingsrätten skall ha tingsställe på den eller de orterna om regeringen inte bestämmer annat. Tingsrätten får också ha tingsställe på annan ort som regeringen bestämmer. Lag (2000:1455).
En omfattande sammanslagning av tingsrätter har pågått i många år, vilket kritiserats från många håll bland annat för att det medfört långa resor för allmänheten. För att i någon mån minska kritiken kan tingsrätt ha tingsställe på annan ort än kansliorten. Till exempel har Kalmar tingsrätt tingsställen i Oskarshamn och Västervik, som före sammanslagningen hade egna tingsrätter.
6 § Tingsrätt skall hålla sammanträde så ofta det kräves för arbetet. Sammanträde för huvudförhandling (ting) skall hållas på tingsställe, om ej särskilda skäl tala för att sammanträdet hålles på annan ort. Lag (1975:502).
- RH 2022:34:Vid en huvudförhandling i brottmål vid tingsrätt deltog rättens två juristdomare via videolänk vid två olika tillfällen under en respektive tre huvudförhandlingsdagar. Förfarandet har utgjort ett rättegångsfel enligt 51 kap. 28 § rättegångsbalken. Tingsrättens dom har undanröjts och målet visats åter till tingsrätten för fortsatt behandling.
8 § Utöver vad som följer av 3 b § får, vid prövning av vidlyftiga eller annars särskilt krävande mål om allmänt åtal i vilka bedömningen av ekonomiska eller skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse, såsom särskilda ledamöter ingå, var för sig eller tillsammans,
- en person som förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a §, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om ekonomiska förhållanden,
- en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om skatterättsliga förhållanden.
Om någon eller några av rättens ledamöter får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, gäller 3 b § första stycket andra meningen i fråga om domförhet. Rätten får dock inte bestå av fler lagfarna domare än nämndemän. Lag (1997:391).
Ibland kan det i brottmål finnas behov av ekonomisk eller skatterättslig expertis.
2 kap. Om hovrätt
1 § Hovrätten är överrätt i mål och ärenden som överklagas från tingsrätten. Lag (2018:411).
Prop. 2017/18:88: Hovrätten är överrätt i mål och ärenden som överklagas från tingsrätten.
2 § Hovrätt ska som första domstol ta upp mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget har begåtts av domare i allmän underrätt.
Hovrätt är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka detta föreskrivs i lag. Lag (2008:156).
Att väcka en sådan talan vid tingsrätt är ett rättegångshinder. Tingsrätten saknar behörighet och talan ska avvisas.
Bestämmelsen ska tolkas restriktivt och enbart avse sådana brott som skett i tjänsten.
Nämndeman som åtalats för brott mot tystnadsplikt ansågs inte ha gjort detta i tjänsten och åtal har därför väckts vid den tingsrätt där han tjänstgjorde enligt NJA 2001 s. 813.
Prop. 2007/08:54: (Jfr 2 kap. 2 § i utredningens förslag.)
Enligt paragrafens hittillsvarande lydelse ska hovrätt som första instans pröva mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som har begåtts i tjänsten av bl.a. inskrivningsdomare eller annan inskrivningshandläggare. Skälen för denna ordning är att det inte är lämpligt att ett sådant mål ska avgöras av den tingsrätt som vederbörande är anställd i. Mot bakgrund av att handläggningen av inskrivningsärenden nu flyttas från allmän ...
- NJA 2001 s. 813:Fråga om en nämndeman, som åtalats för brott mot tystnadsplikt, har begått brottet i utövningen av uppdraget och om åtalet därför skall väckas omedelbart i HovR. 2 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken.
- NJA 2003 s. 531:I samband med en i HovR väckt talan om enskilt anspråk mot domare i TR på grund av fel och försummelse i utövningen av tjänsten har käranden ansökt om stämning även mot åklagare och polistjänstemän. Ansökan har i den delen avvisats. (Jfr 2003 s. 263)
- RH 2000:27:Tingsrätt har dömt en nämndeman för tjänstefel. Tingsrätten har ansetts inte ha varit behörig att som första domstol ta upp målet till prövning.
- NJA 1986 s. 257:Tillämpning av 3 kap 7 § andra meningen skadeståndslagen i fall då HD ej beviljat prövningstillstånd.
3 § I varje hovrätt skall det finnas en hovrättspresident, en eller flera hovrättslagmän samt hovrättsråd av vilka en eller flera skall vara vice ordförande. De skall vara lagfarna.
En hovrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är presidenten eller en lagman.
Vid varje hovrätt skall det finnas ett kansli som hålls öppet för allmänheten på bestämda tider. Lag (1998:1800).
4 § Hovrätten är domför med tre lagfarna domare. I mål som överklagats från tingsrätt ska dock minst fyra lagfarna domare delta när hovrätten avgör målet, om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare. Om en av de lagfarna domarna får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför. Fler än fem lagfarna domare får inte delta i hovrätten.
I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att hovrätten är domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Om en av de lagfarna domarna eller en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför. Fler än fyra lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta. Om det inte finns anledning att döma till svårare straff än böter och om det i målet inte är fråga om företagsbot, är hovrätten domför även med den sammansättning som anges i första stycket. Detsamma gäller vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling.
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd ska hovrätten bestå av tre lagfarna domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket får dock meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel.
Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse eller efter det att ett överklagande har förfallit vid sammanträde som avses i 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 § är hovrätten domför med en lagfaren domare. Detsamma gäller vid beslut om undanröjande av tingsrättens avgörande sedan käromålet återkallats.
Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål får utföras av en lagfaren domare i hovrätten eller, om de inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare, av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän domstol, en allmän förvaltningsdomstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om detta.
Bestämmelserna i 4 kap. 13 § gäller även för andra än domare när de utför åtgärder enligt femte stycket. Lag (2017:542).
Prop. 2016/17:174: Hovrätten är domför med tre lagfarna domare. I mål som överklagats från tingsrätt ska dock minst fyra lagfarna domare delta när hovrätten avgör målet, om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare. Om en av de lagfarna domarna får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför. Fler än fem lagfarna domare får inte delta i hovrätten.
I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att hovrätten är domför med tre lagfarna ...
Prop. 1998/99:37: I fjärde stycket har införts en ny regel om domförhet i hovrätten. Lagtexten har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Den tar sikte på den situationen att en klagande uteblir från ett sammanträde för muntlig förberedelse enligt 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 §. Då skall överklagandet
förfalla och målet skrivas av, se <a href="https://lagen.nu/prop/1998/99:37#S4-6" ...
- NJA 2008 s. 1184:En lagfaren domare har avträtt från huvudförhandling i brottmål med hänvisning till jäv. Även om domaren varit jävig har detta inte ansetts innebära att rätten inte var domför när förhandlingen inleddes. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § rättegångsbalken om fortsatt domförhet vid förhinder för en ledamot har ansetts tillämplig oavsett orsaken till förhindret.
- NJA 1994 s. 545:Sådant rättegångsfel som avses i 51 kap 28 § RB har ansetts ha förekommit i HovR:n, när en nämndeman deltagit i fortsatt huvudförhandling endast per telefon. Felet har emellertid med hänsyn till omständigheterna inte kunnat antas ha inverkat på målets utgång, varför HovR:ns dom inte har undanröjts.
- NJA 1988 s. 268:Vid beslut om avvisning av för sent inkomna besvär över beslut att vägra prövningstillstånd skall HovR bestå av minst tre lagfarna ledamöter.
4 a § Utöver vad som följer av 4 § får i hovrätten som särskilda ledamöter ingå, var för sig eller tillsammans,
- en person som förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a §, om det finns behov av särskild fackkunskap inom hovrätten i fråga om ekonomiska förhållanden,
- en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom hovrätten i fråga om skatterättsliga förhållanden. Lag (1985:415).
4 b § Om hovrätten består av fler än en lagfaren domare gäller följande i fråga om rättens ordförande.
Behörig att vara ordförande är den som
- är eller har varit ordinarie domare i hovrätt, eller
- regeringen för en viss tid har anställt som hovrättspresident, hovrättslagman eller hovrättsråd tillika vice ordförande på avdelning.
Den av de behöriga domarna som har högst befattning ska vara ordförande. Bland behöriga domare med samma befattning ska den som har längst tjänstgöringstid vara ordförande. Om det finns särskilda skäl får någon annan av de behöriga domarna än den som har högst befattning eller längst tjänstgöringstid vara ordförande. Lag (2018:411).
4 c § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa hur många nämndemän som skall finnas i hovrättens domkrets för tjänstgöring i hovrätten.
Hovrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem. Lag (2018:411).
5 § Hovrätt skall sammanträda på den ort där den har sitt säte.
Sammanträde får också hållas på någon annan ort om det finns skäl till det.
Sammanträde skall hållas så ofta det krävs för arbetet. Lag (1993:514).
6 § Rikets hovrätter äro: Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland och hovrätten för Övre Norrland.
Om hovrätternas domkretsar förordnar regeringen. Lag (1974:573).
Hovrätt är domstol i andra instans och omprövar efter klagan av partdomar och beslut som meddelats av tingsrätt.
Svea hovrätt prövar även mål från hyresnämnd enligt lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt.
Hovrätt är första instans i brottmål om domare misstänks för att ha begått brott i tjänsten. Jämför kommentaren till 2 kap. 2 §.
7 § har upphört att gälla genom lag (1975:502).
3 kap. Om Högsta domstolen
Ny rubrik har införts av vilken framgår att domstolen numera officiellt ska betecknas Högsta domstolen.
För Högsta domtolen gäller förordning (1996:377) med instruktion för Högsta domstolen.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 2010:1391 (Utnämning av ordinarie domare), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 2009:344 (Sammansättningsreglerna för Högsta domstolen och Regeringsrätten), 1996:157 (None), 1972:147 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.), 2019:243 (Högsta domstolens sammansättning i utlämningsärenden), 1989:352 (om högsta domstolen och rättsbildningen)
1 § Högsta domstolen är överrätt i mål och ärenden som överklagas från hovrätten. Lag (2018:411).
Prop. 2017/18:88: Högsta domstolen är överrätt i mål och ärenden som överklagas från hovrätten.
2 § Att i Högsta domstolen talan i visst fall må föras mot beslut av advokatsamfundets styrelse eller annat samfundets organ, stadgas i 8 kap. 8 §. Lag (2009:344).
3 § Högsta domstolen ska som första domstol ta upp mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av anställningen eller uppdraget begåtts av statsråd, justitieråd, någon av riksdagens ombudsmän, justitiekanslern, riksåklagaren, domare eller generaladvokat i Europeiska unionens domstol eller den som utövar något av dessa ämbeten eller av hovrättsdomare eller justitiesekreterare i Högsta domstolen.
Högsta domstolen ska vidare som första domstol pröva om justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen ska skiljas eller avstängas från sin anställning eller vara skyldig att genomgå läkarundersökning. Högsta domstolen är i övrigt första domstol i mål beträffande vilka detta föreskrivs i lag. Lag (2010:1391).
Prop. 2009/10:182: Paragrafen behandlar Högsta domstolens behörighet som första domstol. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Paragrafens första stycke ändras genom att hänvisningen till Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätten ersätts av en samlad referens till Europeiska unionens domstol.
Övriga ändringar i paragrafen är av endast språklig karaktär.
- NJA 2003 s. 263:Fråga om hinder enligt 3 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207) mot prövning av skadeståndstalan mot staten. HD har ansetts vara behörig att pröva skadeståndstalan mot staten, när på grund av käromålets utformning skadeståndsgrundande fel eller försummelse av regeringsråd kan komma att prövas i målet.
4 § I Högsta domstolen ska det finnas fjorton justitieråd eller det högre antal som behövs. Justitieråden ska vara lagfarna. De får inte inneha eller utöva något annat ämbete.
Ett av justitieråden ska vara domstolens ordförande.
Högsta domstolen får vara indelad i avdelningar. Om Högsta domstolen är indelad i avdelningar, är Högsta domstolens ordförande även ordförande på en avdelning. Ett av de övriga justitieråden är ordförande på annan avdelning.
Den som har avgått med ålderspension från sin anställning som justitieråd får förordnas att tillfälligt tjänstgöra i Högsta domstolen när det finns behov av det på grund av att
- ett justitieråd med anledning av sjukdom eller därmed jämförlig omständighet inte kan tjänstgöra i domstolen,
- ett justitieråds tjänstgöring har upphört och ett nytt justitieråd inte har tillträtt, eller
- handläggningen av ett eller flera mål vid domstolen under en begränsad tid tar stora resurser i anspråk.
Ett förordnande enligt fjärde stycket får gälla i högst sex månader. Om det finns särskilda skäl får förordnandet förlängas med högst sex månader i taget.
Det som i lag eller annan författning föreskrivs om justitieråd ska tillämpas även på den som enligt fjärde stycket tillfälligt tjänstgör i Högsta domstolen.
Högsta domstolen får förordna den som är justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen att tjänstgöra i Högsta domstolen. Lag (2023:770).
Förbudet att inneha eller utöva annat ämbete har tillkommit för att justitieråden ska vara domare på heltid. Inget hindrar dock justitieråd att motta uppdrag som skiljeman.
Prop. 2016/17:174: I Högsta domstolen ska det finnas fjorton justitieråd eller det högre antal som behövs. Justitieråden ska vara lagfarna. De får inte inneha eller utöva något annat ämbete.
Ett av justitieråden ska vara domstolens ordförande. Högsta domstolen får vara indelad i avdelningar. Om Högsta domstolen är indelad i avdelningar, är Högsta domstolens ordförande även ordförande på en avdelning. Ett av de övriga justitieråden är ordförande på annan avdelning.
När ett justitieråd ...
Prop. 2008/09:117: Paragrafen innehåller bestämmelser om Högsta domstolens dimensionering och organisation. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
Ändringarna i första och andra styckena är språkliga eller redaktionella.
Den ändring som görs i tredje stycket innebär att det inte längre är obligatoriskt för Högsta domstolen att vara indelad i avdelningar. I bestämmelsen anges att Högsta ...
Prop. 2022/23:135: Ett av justitieråden ska vara domstolens ordförande. Högsta domstolen får vara indelad i avdelningar. Om Högsta domstolen är indelad i avdelningar, är Högsta domstolens ordförande även ordförande på en avdelning. Ett av de övriga justitieråden är ordförande på annan avdelning.
Den som har avgått med ålderspension från sin anställning som justitieråd får förordnas att tillfälligt tjänstgöra i Högsta domstolen när det finns behov av det på grund av att ...
5 § Rätten ska, om inte något annat följer av andra eller fjärde stycket eller 5 a § andra stycket 1-3, bestå av minst fem ledamöter vid prövning av själva saken i
- mål där prövningstillstånd har beviljats av Högsta domstolen,
- mål där Högsta domstolen är första domstolsinstans,
- mål där talan har väckts i hovrätt och överklagande har skett till Högsta domstolen,
- mål som har överklagats av Justitiekanslern eller av en justitieombudsman, och
- ärenden om resning, återställande av försutten tid eller klagan över domvilla, om prövningen inte är enkel.
Om en framställning i ett mål där Högsta domstolen är första domstolsinstans inte innefattar laga skäl för talan eller det annars är uppenbart att talan är ogrundad, får rätten bestå av tre eller fyra ledamöter när dom i målet meddelas utan att stämning har utfärdats.
När Högsta domstolen avger ett sådant yttrande som avses i 2 § lagen (1974:579) om handläggningen av nådeärenden ska rätten bestå av minst tre ledamöter.
Det som sägs i tredje stycket gäller också vid prövning av själva saken i ärenden enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott, om inte något annat följer av 5 a § andra stycket 4, och i ärenden enligt 34 § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Lag (2019:243).
Om rätten att överklaga en hovrätts domar och beslut och om prövningstillstånd gäller 54-56 kap.
Högsta domstolen prövar sedan drygt 30 år i princip endast mål som kan ge ledning för rättstillämpningen. Frågan om prejudikats bindande verkan har behandlats av Torkel Gregow i Festskrift för Gösta Walin s. 105 ff.
Prop. 2018/19:60: Rätten ska, om inte något annat följer av andra eller fjärde stycket eller 5 a § andra stycket 1–3, bestå av minst fem ledamöter vid prövning av själva saken i
5 a § I andra fall än sådana som avses i 5 § beslutar Högsta domstolen för varje mål eller ärende hur många ledamöter som ska ingå i rätten.
Det som sägs i första stycket gäller även vid prövning av
- frågor om beviljande av prövningstillstånd i hovrätt,
- frågor om återförvisning av mål till hovrätt,
- överklagande av hovrätts avvisningsbeslut som avses i 54 kap. 17 §, och
- frågor om tvångsmedel enligt 16 § femte stycket lagen (1957:668) om utlämning för brott. Lag (2019:243).
5 b § Fler än sju ledamöter får inte ingå i rätten, om inte annat följer av 6 §. Lag (2009:344).
5 c § Om rätten består av fler än en ledamot ska den ordinarie ledamot som har högst befattning vara rättens ordförande. Bland ordinarie ledamöter med samma befattning ska den som har längst anställningstid vara ordförande. Lag (2018:411).
6 § Om det vid överläggning till dom eller beslut framkommer att den mening som råder i rätten avviker från en rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av Högsta domstolen, får rätten besluta att målet eller, om det är lämpligt, en viss fråga i målet ska avgöras av Högsta domstolen i dess helhet. Ett sådant beslut får också meddelas om det i annat fall är av särskild betydelse för rättstillämpningen att målet eller en viss fråga avgörs av Högsta domstolen i dess helhet.
Om det i olika domar eller beslut av Högsta domstolen har gjort sig gällande mot varandra stridande åsikter i fråga om en viss rättsgrundsats eller lagtolkning, gäller första stycket första meningen endast om rätten finner att den rådande meningen avviker från den dom eller det beslut som meddelades senast.
Första stycket gäller inte mål som angår den som är häktad eller mål som annars enligt särskild föreskrift kräver ett skyndsamt avgörande, om målet inte utan menlig tidsutdräkt kan avgöras av Högsta domstolen i dess helhet.
När ett mål eller en fråga avgörs av Högsta domstolen i dess helhet ska alla justitieråd som inte har förhinder delta i avgörandet. Lag (2009:344).
Högsta domstolen arbetar på två avdelningar.
När mål avgörs av Högsta domstolen i sin helhet betecknas detta som att målet avgörs i plenum. Plenum hålls utomordentligt sällan. Sedan 1987 har plenum hållits endast tre gånger. Två exempel på detta kan man hitta i mål NJA 2005 s. 738 och i mål NJA 2005 s. 205.
Plenum får inte hållas i mål som angår den som är häktad eller i mål som annars skall handläggas med förtur, om det skulle innebära att målet onödigt fördröjs vilket kan vara till men för den som är häktad.
Högsta domstolen har aldrig avgjort ett huvudförhandlingsmål i plenum och det framstår inte som lämpligt att hålla huvudförhandling med 14 ledamöter i rätten.
Däremot kan man tänka sig att en viss fråga i ett huvudförhandlingsmål hänskjuts till plenum. Då skall en avdelning bestående av fem ledamöter först genomföra huvudförhandlingen och därefter utforma och hänskjuta prejudikatfrågan till plenum. När svaret på frågan lämnats av plenum avgör avdelningen målet med hänsyn till vad som har förekommit vid huvudförhandlingen och med beaktande av plenisvaret. Det innebär att domen kan meddelas först lång tid efter huvudförhandlingen, något som inger betänkligheter. Se justitierådet Bo Svenssons artikel Högsta domstolen år 2003 i Domareförbundets tidskrift nr 1/2003.
Prop. 2004/05:63: Paragrafen innehåller regler om Högsta domstolens sammansättning.
Första stycket är oförändrat. I andra stycket finns regler om tredomarsammansättning. I inledningen av stycket har ”av enkel beskaffenhet” ersatts med ”enkel”. Någon saklig ändring är inte avsedd. Av de därefter följande punkterna är de första, andra och tredje punkterna oförändrade. Den fjärde punkten, som är ny, avser frågor om återförvisning av mål till hovrätt. Om prövningen av en sådan fråga är enkel, får ...
Prop. 1998/99:37: I sista stycket punkt 1 har införts en ny regel om domförhet i Högsta domstolen. Ändringen motsvarar den som gjorts för hovrättens del i 2 kap. 4 §, se kommentaren till den paragrafen, men får också ett något vidare tillämpningsområde genom att ingen inskränkning gjorts till sammanträde enligt 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 §. Lagrådet har sålunda påpekat att paragrafen kommer att bli tillämplig också när ett överklagande har förfallit på grund av den i detta ärende föreslagna bestämmelsen ...
6 a § Om rätten består av fler än två ledamöter och en av dessa får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. Lag (2009:344).
7 § När Högsta domstolen behandlar en ansökan om resning eller en klagan över domvilla i ett mål som har avgjorts av Högsta domstolen, får inte någon ledamot som deltagit i det tidigare avgörandet ingå i rätten, om ett tillräckligt antal ledamöter ändå finns tillgängligt inom domstolen. Lag (2009:344).
Det tycks självklart att justitieråd som deltagit i ett mål sedan inte får vara med och pröva ansökan om resning eller domvilla, som rör samma mål.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.)
Upphävd: SFS 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.)
8 § För beredning och föredragning av mål i Högsta domstolen finns hos domstolen särskilda tjänstemän. Lag (2009:344).
Prop. 2022/23:135: En advokat som av disciplinnämnden har tilldelats en varning med straffavgift enligt 7 § tredje stycket får överklaga beslutet om straffavgift till advokatsamfundets straffavgiftsnämnd. Om även Justitiekanslern har överklagat beslutet om varning med straffavgift, får straffavgiftsnämnden förklara ärendet vilande till dess att Högsta domstolen har prövat Justitiekanslerns överklagande.
I paragrafen finns bestämmelser om överklagande av disciplinära ...
4 kap. Om domare
- 27 kap. 15 § Skollag (2010:800)
- 9 kap. 5 § Patientsäkerhetslag (2010:659)
- 22 § Förfogandelag (1978:262)
- 1 kap. 4 § Utsökningsbalk (1981:774)
- 21 § Lag (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket
- 17 § Lag (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område
- 3 § 2 st, 3 § Lag (1996:242) om domstolsärenden
- 22 § Lag (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.
- 7 kap. 5 § Lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
- 11 § Förordning (1988:1140) med instruktion för Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar
- 10 § Lag (1974:1082) om bostadsdomstol
- 29 § 3 st Lag (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall
- 7 § Lag (1969:246) om domstolar i fastighetsmål
- 5 § Lag (1976:839) om Statens va-nämnd
- 9 § Förordning (2007:908) med instruktion för Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar
- 11 § Oljekrislag (1975:197)
- 2 § 3 st Lag (1985:450) om buss- och taxivärderingsnämnden
- 28 § Lag (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder
- 41 § Förvaltningsprocesslag (1971:291)
- 8 § Lag (1970:417) om marknadsdomstol m.m.
- 12 § Miljöskyddslag (1969:387)
- 7 kap. 4 § Lag (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård
- 6 § Lag (1977:729) om Patentbesvärsrätten
- 16 § Förordning (2007:989) om avskiljande av studenter från högskoleutbildning
Ändrad: SFS 1988:1260 (om god man och förvaltare), 1971:875 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1975:1288 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1983:370 (om underrätternas sammansättning m.m.), 1994:1620 (Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden och riksmötet ), 2007:74 (En ny indelningsgrund för vissa domsagor), 2018:411 (Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1976:560 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1988:616 (om val av nämndemän, m.m.), 2014:904 (Nämndemannauppdraget - stärkt förtroende och högre krav), 2006:850 (Ett stärkt nämndemannainstitut)
1 § Lagfaren domare skall vara svensk medborgare och hava avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov.
Ej må den utöva domarämbete, som är i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Om kunskapsprov och villkor i övrigt för utövande av domarämbete förordnar regeringen. Lag (1988:1260).
Prop. 2018/19:16: enskilt fall ingripa, även om brottet inte ingår i den direkta brottsbekämpningen.
Ett sådant ingripande får göras av en kustbevakningstjänsteman efter en förfrågan om biträde i ett enskilt fall från
2 § I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns bestämmelser om utnämning av sådana domare som avses i 1 kap. 2 §, 2 kap. 3 § och 3 kap. 4 §. Lag (2010:1391).
Prop. 2018/19:16: I paragrafen regleras en kustbevakningstjänstemans rättsliga befogenheter vid biträde åt annan myndighet innan förundersökning har inletts. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.2.
Av 3 kap. 4 § följer en rätt för en kustbevakningstjänsteman att hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder. Vidare följer av 3 kap. 5 § en rätt att i vissa situationer ta med någon till förhör. I 3 kap. 6 § ges en rätt ...
3 § Har upphävts genom lag (1964:646).
Prop. 2018/19:16: tillämpas om inte ett godkännande enligt 1 § utan väsentlig olägenhet kan avvaktas.
Paragrafen reglerar gripanden och beslag som inte kan vänta. Övervägandena finns i avsnitt 9.6 och 9.7.1.
Bestämmelsen är ett undantag från huvudregeln att gripanden och beslag som ligger ...
4 § Om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för lagfaren domare i hovrätt eller underrätt meddelas bestämmelser av regeringen. Lag (1974:573).
Prop. 2018/19:16: undersökningsledaren med utredningen av brottet, även om brottet inte ingår i den direkta brottsbekämpningen.
En förundersökningsledare får anlita biträde av Kustbevakningen för att genomföra förundersökningen. Förundersökningsledaren får också ge i uppdrag åt en kustbevakningstjänsteman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet och omständigheterna i ...
5 § Nämndemän utses genom val.
Om det i en domkrets ingår mer än en kommun eller, utöver en eller flera kommuner, en del av en annan kommun, ska tingsrätten fördela antalet nämndemän mellan kommunerna i förhållande till kommunernas respektive kommundelens folkmängd.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska för varje län eller del av län inom en hovrätts domkrets fastställa det antal nämndemän i hovrätten som ska utses. Lag (2018:411).
Prop. 2018/19:16: I paragrafen regleras en kustbevakningstjänstemans möjlighet att använda vissa medel för att genomföra en tjänsteåtgärd vid biträde åt en annan myndighet. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.
Av 3 kap. 16 § följer en rätt för en kustbevakningstjänsteman att i vissa situationer stoppa ett fartyg, fordon eller annat transportmedel när befogenheterna utövas. Genom hänvisningen gäller denna bestämmelse även ...
Prop. 2017/18:88: Paragrafen innehåller bestämmelser om hur de som ska tjänstgöra som nämndemän i tingsrätt eller hovrätt utses. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.
6 § Valbar till nämndeman är varje svensk medborgare som inte är underårig, är i konkurstillstånd eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. För att vara valbar till nämndeman i en tingsrätt krävs vidare att han eller hon är folkbokförd i kommunen eller den del av kommunen som hör till tingsrätten och i en hovrätt att han eller hon är folkbokförd i länet eller den del av länet som hör till hovrätten. Den som är lagfaren domare, anställd vid domstol, åklagare, polisman eller advokat eller någon annan som har till yrke att föra andras talan inför domstol får inte vara nämndeman.
Ingen får samtidigt vara nämndeman i en hovrätt och i en tingsrätt.
Till nämndeman får endast den utses som med hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget.
Den som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder är inte skyldig att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är inte skyldig att ta emot nytt uppdrag förrän efter fyra år.
Domstolen ska kontrollera behörigheten och, i fråga om laglydnad, lämpligheten hos den som har utsetts till nämndeman. Lag (2014:904).
Prop. 2005/06:180: Paragrafen behandlar de allmänna valbarhets- och behörighetsvillkoren för uppdrag som nämndeman.
I första stycket görs endast språkliga ändringar. I ett nytt tredje stycke föreskrivs att endast den bör utses till nämndeman som med hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget. Förslaget behandlas i avsnitt 7.1. Bestämmelsen innebär att en ...
Prop. 2018/19:16: kapitel biträder en annan myndighet ska till den myndigheten genast rapportera de åtgärder och ingripanden som gjorts.
Paragrafen reglerar rapporteringsskyldighet till den huvudansvariga myndigheten, och gäller utöver det som anges i 3 kap. Övervägandena finns i avsnitt 9.9.
Paragrafen är tillämplig på biträde som lämnas såväl innan förundersökning ...
Prop. 2013/14:169: kommunen eller den del av kommunen som hör till tingsrätten och i en hovrätt att han eller hon är folkbokförd i länet eller den del av länet som hör till hovrätten. Den som är lagfaren domare, anställd vid domstol, åklagare, polisman eller advokat eller någon annan som har till yrke att föra andras talan inför domstol får inte vara nämndeman.
Ingen får samtidigt vara nämndeman i en hovrätt och i en tingsrätt. Till nämndeman ...
- övg. best. SFS 1991:485 1 st, övg. best. SFS 1994:1620 2 p
- 7 § Lag (1969:246) om domstolar i fastighetsmål
- 12 § 3 st Brev (1963:580) till Sveriges Advokatsamfund angående fastställelse å stadgar för advokatsamfundet
- 12 § 3 st Regeringens beslut (2023:800) om fastställelse av ändring i stadgarna för Sveriges advokatsamfund
7 § Val av nämndemän i tingsrätt förrättas av kommunfullmäktige.
Val av nämndemän i hovrätt förrättas av regionfullmäktige. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.
Valet ska vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal man får om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser ökat med 1. Bestämmelser om förfarandet vid sådant proportionellt val finns i lagen (2022:629) om proportionella val i kommuner och regioner.
Vid val av nämndemän ska det eftersträvas att nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön, etnisk bakgrund och yrke. Om det finns flera alternativa sätt att uppnå en allsidig sammansättning, bör de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som tjänstgjort kortast tid. Lag (2022:630).
Det innebär att nämndemännen i tingsrätt väljs kommunvis, i regel av kommunfullmäktige, medan nämndemännen i förvaltningsrätt väljs länsvis av landstingsfullmäktige.
Vissa yrkesgrupper får inte vara nämndemän, beroende på att det anses att de kan hamna i en intressekonflikt. Mandattiden för en nämndeman är fyra år.
2009 finns det cirka 8 400 aktiva nämndemän, kopplade till de svenska domstolarna. Sammansättningen ska spegla befolkningen. Den 30 juni 2007 var könsfördelningen jämn med cirka 50 procent kvinnor och 50 procent män. Medelåldern var cirka 57 år.
Prop. 2005/06:180: I paragrafen anges vilka organ som väljer nämndemän och hur valet av nämndemän skall gå till.
I tredje stycket görs vissa redaktionella ändringar. I fjärde stycket första meningen görs en ändring som innebär att valförsamlingen skall eftersträva en allsidig sammansättning av nämndemannakåren inte enbart vad gäller ålder, kön och yrke utan även med hänsyn till etnisk bakgrund. Förslaget behandlas i avsnitt ...
- NJA 1999 s. 725:En person har i samband med ett omhändertagande spottat en polisman rakt i ansiktet. För detta har han ålagts ansvar för ofredande enligt 4 kap 7 § brottsbalken. Fråga om polismannen är berättigad till ersättning enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen.
Ändrad: SFS 2019:837 (En ny beteckning för kommuner på regional nivå och vissa frågor om regionindelning), 1997:228 (None), 2006:850 (Ett stärkt nämndemannainstitut), 2022:630 (Val och beslut i kommuner och regioner)
Upphävd: SFS 1975:1288 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)
7 a § En nämndeman har rätt till ledighet från anställning i den utsträckning som behövs för att han eller hon skall kunna utföra sitt uppdrag. Lag (2006:850).
Prop. 2005/06:180: Paragrafen, som är ny, innehåller en regel om rätt till ledighet för nämndemän. Förslaget behandlas i avsnitt 8.1.
Regeln ger en lagfäst rätt till den ledighet från anställning som behövs för att en nämndeman skall kunna utföra sitt uppdrag. Rätten till ledighet
avser ...
8 § En nämndeman utses för fyra år. Den som har fyllt sextio år får avgå som nämndeman. Domstolen får entlediga en nämndeman som visar giltigt hinder.
Domstolen ska entlediga en nämndeman som genom att begå brott eller på annat sätt har visat sig olämplig för uppdraget.
Om en nämndeman inte längre är valbar eller behörig upphör nämndemannens uppdrag. Fullmäktige får dock besluta att en nämndeman som till följd av ändrad folkbokföring inte längre är valbar får ha kvar sitt uppdrag under resten av tjänstgöringstiden.
Om en nämndemans uppdrag upphör under tjänstgöringstiden utses en ny nämndeman för den tid som återstår. Om antalet nämndemän inom domkretsen ändras får en nytillträdande nämndeman utses för kortare tid än som följer av första stycket. Lag (2018:411).
Prop. 2005/06:180: Paragrafen behandlar bl.a. mandatperiodens längd och en nämndemans rätt respektive skyldighet att avgå före mandatperiodens slut.
I första stycket ersätts uttrycket rätten med domstolen för att tydliggöra att prövningen sker i administrativ ordning. Den sista meningen i stycket förs över till det nya tredje stycket. I övrigt görs vissa redaktionella ändringar.
I andra stycket, som är nytt, föreskrivs att domstolen skall entlediga en nämndeman som genom att ...
Prop. 2017/18:88: Paragrafen innehåller bestämmelser om bl.a. tjänstgöringstid för och entledigande av nämndemän. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.
Prop. 2013/14:169: Domstolen ska entlediga en nämndeman som genom att begå brott eller på annat sätt har visat sig olämplig för uppdraget.
Om en nämndeman inte längre är valbar eller behörig upphör nämndemannens uppdrag. Fullmäktige får dock besluta att en nämndeman som till följd av ändrad folkbokföring inte längre är valbar får ha kvar sitt uppdrag under resten av tjänstgöringstiden.
Om en nämndemans uppdrag upphör under tjänstgöringstiden utses en ny nämndeman ...
- NJA 2017 s. 1029:En nämndeman var på grund av ändrad folkbokföringsadress inte behörig att delta i tingsrättens avgörande. Fråga om tingsrättens och hovrättens domar ska undanröjas på grund av domvilla.
8 a § Domstolen får stänga av en nämndeman från tjänstgöringen om han eller hon
- är föremål för ett ärende om entledigande,
- är föremål för förundersökning eller står under åtal för ett brott som vid fällande dom kan antas leda till entledigande, eller
- i övrigt uppvisar ett beteende eller ett tillstånd som bedöms skada allmänhetens förtroende för rättskipningen.
Ett beslut om avstängning enligt första stycket 3 skall gälla för viss tid, dock högst sex månader. Lag (2006:850).
Prop. 2005/06:180: Paragrafen, som är ny, innehåller regler om avstängning av nämndemän. Förslaget behandlas i avsnitt 7.2.4.
I första stycket första punkten behandlas den situationen att en nämndeman blir föremål för ett ärende om entledigande. Innan ett sådant ärende kan avgöras kan olika handläggningsåtgärder behöva vidtas, bl.a. bör nämndemannen få tillfälle att yttra sig över de omständigheter som legat till grund ...
8 b § Beslut om entledigande och avstängning av nämndemän får överklagas till en särskild statlig nämnd. Nämndens beslut får inte överklagas.
Regeringen meddelar föreskrifter om nämnden. Lag (2006:850).
Prop. 2005/06:180: Paragrafen, som är ny, behandlar möjligheten till överklagande av beslut om entledigande och avstängning av nämndemän. Förslaget behandlas i avsnitt 7.2.5.
Av första stycket framgår att domstols beslut om entledigande och avstängning av nämndemän överklagas till en särskild statlig nämnd samt att nämndens beslut inte får överklagas. Förvaltningslagens ...
9 § En nämndeman som entledigats eller avgått är, om han eller hon alltjämt är valbar, skyldig att fullgöra uppdraget till dess domstolen fått besked om att annan blivit vald samt att även därefter tjänstgöra vid fortsatt behandling av mål i vars handläggning han eller hon tidigare har deltagit. Detta gäller dock inte den som entledigats enligt 8 § andra stycket eller som avgått sedan ett ärende om sådant entledigande eller om avstängning har inletts. Lag (2006:850).
Prop. 2005/06:180: I paragrafen behandlas i vilka fall en nämndeman är skyldig att tjänstgöra efter entledigande eller avgång. Förslaget till ändring behandlas i avsnitt 8.3.
I den första meningen görs vissa språkliga ändringar. I den andra meningen införs ett undantag från regeln om att en nämndeman i vissa fall är skyldig att tjänstgöra efter entledigande eller avgång. Undantaget gäller den som entledigats från sitt ...
10 § Är nämndeman av jäv hindrad att tjänstgöra eller uteblir han från rättens sammanträde och kan annan nämndeman ej utan tidsutdräkt infinna sig, äge rättens ordförande till tjänstgöring i nämnden kalla någon, som är valbar till nämndeman för domkretsen.
10 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som ekonomiska experter enligt 1 kap. 8 § och 2 kap. 4 a §.
Om det medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål inträffar en omständighet som medför att förordnandet upphör att gälla, ska förordnandet ändå gälla i det pågående målet.
Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Lag (2013:81).
Prop. 2012/13:45: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som ekonomiska experter enligt 1 kap. 8 § och 2 kap. 4 a §.
Om det medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål inträffar en omständighet som medför att förordnandet upphöra att gälla, ska förordnandet ändå gälla i det pågående målet.
Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska ...
11 § Domare skall, innan han må tjänstgöra, avlägga denna ed:
"Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sveriges lag och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla."
Ed skall avläggas inför domstol eller inför rättens ordförande. Lag (1975:1288).
11 a § En fördelning av mål och ärenden mellan enskilda domare ska vara baserad på objektiva kriterier som domstolen fastställt i förväg. Fördelningen får inte vara ägnad att påverka målens eller ärendenas utgång. Lag (2018:411).
12 § De som med varandra äro eller varit gifta eller äro i rätt upp- och nedstigande släktskap eller svågerlag eller äro syskon eller äro i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller de som på liknande sätt äro varandra närstående må ej samtidigt sitta som domare i rätten. Lag (1973:240).
Sambo anses vara "på liknande sätt närstående".
- 12 kap. 4 §
- 28 § 3 st Lag (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
- 12 kap. 5 § Vattenlag (1983:291)
- 4 kap. 13 § Gruvlag (1974:342)
- 4 kap. 13 §, 4 kap. 4 § Fastighetsbildningslag (1970:988)
- 13 § 3 st Lag (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen
- 9 kap. 7 § Minerallag (1991:45)
- 7 § 3 st Lag (1977:729) om Patentbesvärsrätten
13 § Domare är jävig att handlägga mål:
- Om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada;
- om han med part är eller varit gift eller är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller om han på liknande sätt är part närstående;
- om han till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 2;
- om han eller någon honom närstående, som avses i 2, är förmyndare, god man eller förvaltare för part eller eljest parts ställföreträdare eller är ledamot av styrelsen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part, eller, då kommun eller annan sådan menighet är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet rör;
- om han eller någon honom närstående, som sägs i 2, till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 4;
- om han är parts vederdeloman, dock ej om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig;
- om han i annan rätt såsom domare eller befattningshavare fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol eller såsom skiljeman tagit befattning därmed;
- vid huvudförhandling i brottmål om han före denna huvudförhandling har prövat frågan om den tilltalade har begått gärningen;
- om han i saken såsom rättegångsombud fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig; eller
- om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet. Lag (1993:348).
Om domare varit jävig och dom meddelats i målet ska domen undanröjas enligt MÖD 2003:107.
I NJA 1993 s. 571 bedöms
- dels frågan om domare - mot vilken jäv anförts - fick delta i prövningen av jävsfrågan, vilket besvarats nekande eftersom ojävig domare lätt hade kunnat tillkallas
- dels frågan om domaren varit jävig därför att han i sju år tidigare i ett mål röstat för att en av parterna skulle dömas för brott, vilken fråga också besvarats nekande.
I vissa fall kan en domare anse sig jävig trots att formellt jäv inte föreligger. Det kan till exempel vara fallet om en domare ska pröva om en Rotarybroder begått skattebrott. Detta brukar kallas för "delikatessjäv".
Jäv kan ibland också tänkas om en domare engagerat sig speciellt i en fråga eller är medlem i någon viss organisation.
Domaren i Pirate Bay-målet påstods till exempel vara jävig. En granskning visade att det fanns kopplingar mellan domaren och film- och skivbolagens representanter i rätten. Domaren var till exempel medlem i Svenska föreningen för upphovsrätt. Svea hovrätt har dock senare bedömt att jäv inte förelåg.
Prop. 2024/25:20: Paragrafen innehåller bestämmelser om domarjäv. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
- HFD 2020:16:En domare i kammarrätten som fått anställning som sektionschef vid Skatteverkets rättsavdelning har ansetts jävig att delta i det slutliga avgörandet av ett mål som Skatteverket var part i. Domen har undanröjts och målen visats åter till kammarrätten för ny handläggning.
- RH 1996:58:En domare, som tidigare har deltagit i avgörandet av ett tvistemål, har ansetts jävig att efter målets återförvisning från högre rätt på nytt delta i avgörandet av målet.
- MÖD 2007:44:Jäv ----- Vid handläggning av en ansökan om tillstånd till ett minikraftverk befanns ena partens ombud samtidigt inneha ett förordnande som sakkunnig ledamot vid samma miljödomstol. Motparterna anmälde jäv mot domstolens ledamöter vilket ogillades av domstolen. Enligt Miljööverdomstolen kan det förhållandet att en sakkunnig ledamot uppträder som ombud vid den domstol som han eller hon i första hand tillhör medföra tvivel om domstolens objektiva opartiskhet. Om den sakkunniga ledamoten tillåts vara ombud, bör ledamöterna vid den domstolen anses jäviga. Den lösning som rättegångsbalken föreskriver i motsvarande situation, när nämndemän uppträder som ombud, är att ombudet får avträda. Denna bestämmelse bör även tillämpas analogt när det gäller de sakkunniga ledamöterna i miljödomstolarna. Eftersom ombudet inte hade avvisats genom en analog tillämning av 12 kap. 3 § 2 st. rättegångsbalken så var rättens ledamöter förhindrade på grund av jäv att delta i handläggningen av målet. Invändningen om jäv bifölls.
- MÖD 2019:8:Jäv ----- Ett tekniskt råd i mark- och miljödomstolen hade i ett avgörande angående bestämmande av andelstal i väg (gemensamhetsanläggning) uttalat sig om den s.k. tonkilometermetodens tillförlitlighet och tillämpbarhet. Det tekniska rådet handlade senare ett annat mål med samma klaganden rörande en annan gemensamhetsanläggning, vilket också rörde tillförlitligheten och tillämpbarheten av tonkilometermetoden. Klagandena gjorde i det senare målet gällande att det tekniska rådet var jävig genom att i det tidigare målet ha gjort vissa uttalanden om tonkilometermetodens tillförlitlighet och tillämpbarhet. Mark- och miljööverdomstolen har uttalat att utfyllande metoder inte är ovanliga när det gäller att bestämma vad som är skäligt i fråga om kostnader eller ersättning för olika situationer inom fastighetsrätten. Uttalanden i ett avgörande om tillförlitligheten eller tillämpbarheten av sådana metoder får mot den bakgrunden i regel inte anses kunna leda till hinder för en domare att på grund av jäv handlägga ett senare mål där metoden ånyo ifrågasätts. De uttalanden som gjordes i den tidigare domen har heller inte ansetts så kategoriska i fråga om tonkilometermetodens tillförlitlighet eller tillämpbarhet att det kunde anses föreligga ett legitimt tvivel om det tekniska rådets opartiskhet i det aktuella målet. Mark- och miljööverdomstolen har instämt i mark- och miljödomstolens bedömning att det inte föreligger jäv.
- NJA 2008 s. 1184:En lagfaren domare har avträtt från huvudförhandling i brottmål med hänvisning till jäv. Även om domaren varit jävig har detta inte ansetts innebära att rätten inte var domför när förhandlingen inleddes. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § rättegångsbalken om fortsatt domförhet vid förhinder för en ledamot har ansetts tillämplig oavsett orsaken till förhindret.
- RH 2009:39:En domares engagemang på immaterialrättens område, bl.a. genom medlemskap i två föreningar, har inte ansetts medföra att han varit jävig att handlägga ett brottmål där åtal för medhjälp till upphovsrättsintrång skulle prövas. Fråga också om domaren i enlighet med vad som anges i 4 kap. 14 § rättegångsbalken inför huvudförhandling i målet borde ha upplyst parterna om sitt engagemang och om domaren kunde föreläggas att uppfylla förpliktelsen i nämnda bestämmelse.
- NJA 2010 s. 274:Medlemskap i en juridisk yrkesförening och anställning som rättssakkunnig i Regeringskansliet har inte i sig ansetts medföra jäv för domare, även om målet har anknytning till föreningen eller lagstiftning vid vilken den rättssakkunniga medverkat.
- NJA 1997 s. 235:Fråga om jäv för intresseledamöter i arbetsdomstolen.
- NJA 1994 s. 678:Fråga om domare varit jävig enligt 4 kap 13 § 10 RB.
- RH 2011:30:Fråga om en domares agerande och uttalande i samband med enskilda förlikningsdiskussioner har varit ägnade att rubba förtroendet för domarens opartiskhet i målet.
- RH 2016:45:Under pågående huvudförhandling i ett brottmål tog en i målet tjänstgörande nämndeman kontakt per e-post med en av polisens utredare och uttalade sig berömmande om dennes arbetsinsats i målet. Tingsrätten ansåg att nämndemannen var jävig och beslöt att hon inte längre skulle delta vid målets avgörande. Härefter begärde två av de tilltalade att huvudförhandlingen skulle tas om eftersom omständigheterna var sådana att de var ägnade att rubba förtroendet även för resterande ledamöter i den aktuella sammansätningen. Fråga om så var fallet; tillika om rättens sammansättning vid prövning av denna jävsfråga.
- NJA 2019 s. 327:Efter huvudförhandlingen i ett brottmål beslutade rätten att dom skulle meddelas senare och att den tilltalade skulle bli kvar i häkte. Enligt anteckningar som sändes till parterna hade rätten i anslutning till förhandlingen också beslutat dom. Innan domen meddelades kompletterade rätten utredningen och tog på begäran av den tilltalade upp ny bevisning vid en fortsatt huvudförhandling. De ledamöter som deltagit vid huvudförhandlingen har ansetts inte vara jäviga att handlägga målet vid beslutet om komplettering eller vid en fortsatt huvudförhandling.
- NJA 1993 s. 571:Fråga om domare mot vilken jäv anförts ägt deltaga i prövningen av jävsfrågan. - Tillika fråga om domaren varit jävig.
- MÖD 2013:19:Domarjäv ------ Tekniskt råd deltog i två avgöranden från mark- och miljödomstol som innebar att beslut från en länsstyrelse rörande föreläggande att vid vite återställa stenmurar överprövades. Vid överklagande till Mark- och miljööverdomstolen gjordes jäv gällande. Jävet uppgavs bestå bl.a. i att tekniska rådet är gift med en tjänsteman på länsstyrelsen som uttalat sig i media i frågan om stenmurars bevarande. Tjänstemannen deltog inte i beslutet hos länsstyrelsen men ansågs ha tagit befattning med sakfrågan och, som hög tjänsteman, uttalat sig på länsstyrelsens vägnar. Omständigheterna har sammantaget ansetts vara ägnade att rubba förtroendet för tekniska rådets opartiskhet i enlighet med 4 kap. 13 § 10 punkten rättegångsbalken. Domarna har undanröjts och målen återförvisats till mark- och miljödomstolen för ny prövning.
- RÅ 1993:31:Part har gjort gällande att en domare varit jävig bl.a. därför att han deltagit i arbetet med tillämplig lagstiftning. Jävsinvändningen har ogillats.
- RH 2017:47:Invändning om domarjäv har gjorts i överklagande av tingsrätts beslut om böter för otillbörligt yttrande i rättegångsskrift. Hovrätten har funnit att det i lagens mening inte förelegat jäv när samme domare som varit föremål för ett förment otillbörligt yttrande i rättegångsskrift också beslutat om böter för rättegångsförseelse. De aktuella yttrandena ansågs emellertid inte vara otillbörliga.
- NJA 2014 s. 482:En åklagare, som har varit tjänstledig från Åklagarmyndigheten och tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätten, har deltagit i avgörandet av ett brottmål. Den adjungerade ledmoten har ansetts jävig att handlägga brottmålet. Resning har inte beviljats då det var uppenbart att jävet inte hade påverkat utgången i målet. Även fråga om en nämndeman, som var ledamot i en polisnämnd, har varit jävig. - Offentlig försvarare har förordnats i resningsärendet med hänsyn till ärendets karaktär och till att frågan i ärendet varit av vikt för ledning av rättstillämpningen. Samma dag avgjordes målen Ö 4305-13, Ö 4631-13 och Ö 4809-13 på likartat sätt.
- HFD 2011:14:En domare har inte ansetts jävig att handlägga ett mål rörande inkomsttaxering och skattetillägg enbart på den grunden att han tidigare prövat frågan om anstånd med att betala den aktuella skatten.
- HFD 2015 not 9:Ledamöter i Högsta förvaltningsdomstolen ansågs inte ha varit jäviga vid avgörandet av mål om ledningsprövning i fondbolag (resningsärende) / Ledamöter i Högsta förvaltningsdomstolen ansågs inte ha varit jäviga vid avgörandet av mål om ledningsprövning i fondbolag (resningsärende, också fråga om oriktig rättstillämpning) /OK-Lm
- HFD 2011:15:Den omständigheten att en ledamot av kammarrätten objektivt sett varit jävig har inte ansetts utgöra grund för resning.
- RÅ 2005:1:I ett mål, vari huvudfrågan är om lotterilagen står i överensstämmelse med EG-rätten, har Regeringsrätten ogillat en invändning om jäv för en ledamot som var expeditions- och rättschef då en likartad fråga behandlades i en proposition om ändring av en bestämmelse i lotterilagen.
- NJA 2022 s. 905:Ett tekniskt råd har deltagit i ett beslut att inte bevilja prövningstillstånd. Hennes make var anställd inom ett bolag som ingick i samma koncern som ett partsbolag. Det tekniska rådet har med hänsyn till omständigheterna ansetts jävigt att delta i handläggningen av målet.
- RH 1995:28:Sedan tingsrätten i dom förordnat om upphörande av part beviljad rättshjälp, har hovrätten, sedan denna part överklagat domen i huvudsaken, i likhet med tingsrätten funnit att parten inte längre hade ett befogat intresse av att få sin sak behandlad och i särskilt beslut lämnat partens yrkande om att rättshjälpen skulle bestå utan bifall. Hovrättens ledamöter har ansetts jäviga att därefter delta i målets fortsatta handläggning.
- RH 2010:16:Målsäganden och den tilltalade i ett brottmål hade tidigare varit parter i ett vårdnadsmål. Två nämndemän som deltagit i avgörandet av det tidigare vårdnadsmålet har, med hänsyn till omständigheterna, ansetts jäviga att delta i avgörandet av brottmålet.
- RH 1997:74:Tingsrätten fann att det förelåg övertygande bevisning om att de tilltalade hade gjort sig skyldiga till brott med samma rubricering som enligt åtalet och beslutade om rättspsykiatrisk undersökning. Tingsrätten ansågs ha varit jävig när rätten - efter ett långt uppehåll i rättegången och sedan försvaret åberopat ny bevisning - avgjorde målet efter fortsatt huvudförhandling.
- MÖD 2003:107:Ansökan om förlängning av arbetstid nu fråga om jäv -----Två sakkunniga ledamöter i miljödomstolen hade tidigare haft funktioner – som miljövårdsdirektör vid länsstyrelsen resp. som ledamot i Bräcke kommunstyrelse – som gjort att de kommit i kontakt med det aktuella kraftverksprojektet. Miljööverdomstolen (MÖD) bedömde att deras tidigare positioner i förhållande till olika beslut om kraftverksprojektet var sådana att det fanns anledning till tvivel på deras opartiskhet i målet. På grund av jäv har de därmed varit förhindrade att delta i handläggningen av målet. Domen undanröjdes och återförvisades för fortsatt behandling.
- NJA 1998 s. 228:Fråga om jäv enligt 4 kap 13 § 10 RB.
- RH 2001:23:Domare som i beslut om rättspsykiatrisk undersökning funnit övertygande bevisning föreligga för att den tilltalade begått åtalade gärningar har ansetts jäviga då de vid fortsatt huvudförhandling prövat ny bevisning som åberopats av den tilltalade.
- NJA 1998 s. 82:Domare som i beslut om rättspsykiatrisk undersökning funnit övertygande bevisning att den tilltalade begått åtalade gärningar har ansetts jäviga då de inför fortsatt huvudförhandling avvisat ny bevisning som åberopats av den tilltalade.
- MÖD 2003:90:Rättegångsfel på grund av jäv-----I anslutning till huvudförhandling i miljödomstolen bjöd sökandebolaget samtliga närvarande, däribland rättens ledamöter, på lunch. En sakägare menade att detta utgjorde jäv och yrkade att domen skulle undanröjas. Miljööverdomstolen ansåg däremot att det som förevarit inte kunde anses ha rubbat förtroendet för opartiskheten hos miljödomstolens ledamöter och avslog därför yrkandet.
- RH 1996:68:Sedan tilltalad har uteblivit från huvudförhandling i hovrätten utan att laga förfall har ansetts föreligga, har hans överklagande förklarats förfallet. Fråga om samma domare, som fattat detta beslut, har varit jäviga när det gäller prövningen av den tilltalades ansökan om målets återupptagande.
- NJA 2008 s. 893:Domare i Miljööverdomstolen som avvisat en ansökan om tillstånd till vattenverksamhet avseende en del av den s.k. Citybanan har inte på grund av uttalanden som gjorts i det beslutet ansetts jäviga att handlägga ett annat mål angående tillstånd till sådan verksamhet avseende en annan del av banan.
14 § Vet domare omständighet föreligga, som kan antagas utgöra jäv mot honom, vare han skyldig att självmant giva det till känna.
Vill part göra jäv mot domare, skall han framställa invändning därom, då han första gången för talan i målet, sedan han erhöll kännedom om att domaren sitter i rätten eller eljest tager befattning med målet eller, om den omständighet, varå jävet grundas, då ej var känd för parten, sedan han erhöll sådan kännedom. Underlåter parten det, vare hans rätt att framställa invändningen förfallen.
Fråga om jäv mot domare i lägre rätt får inte upptagas i högre rätt, med mindre jävet i den högre rätten görs av part, som enligt vad i andra stycket stadgats är berättigad därtill, eller överklagande sker av beslut, varigenom jävet ogillats. Lag (1983:370).
- NJA 2008 s. 1184:En lagfaren domare har avträtt från huvudförhandling i brottmål med hänvisning till jäv. Även om domaren varit jävig har detta inte ansetts innebära att rätten inte var domför när förhandlingen inleddes. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § rättegångsbalken om fortsatt domförhet vid förhinder för en ledamot har ansetts tillämplig oavsett orsaken till förhindret.
- RH 2009:39:En domares engagemang på immaterialrättens område, bl.a. genom medlemskap i två föreningar, har inte ansetts medföra att han varit jävig att handlägga ett brottmål där åtal för medhjälp till upphovsrättsintrång skulle prövas. Fråga också om domaren i enlighet med vad som anges i 4 kap. 14 § rättegångsbalken inför huvudförhandling i målet borde ha upplyst parterna om sitt engagemang och om domaren kunde föreläggas att uppfylla förpliktelsen i nämnda bestämmelse.
- NJA 1997 s. 235:Fråga om jäv för intresseledamöter i arbetsdomstolen.
- NJA 2007 s. 860:Hovrätt har funnit att rätten att framställa jävsinvändning mot domare i tingsrätt förfallit (4 kap. 14 § rättegångsbalken) och på den grunden avslagit ett yrkande om undanröjande av tingsrättens dom. Bestämmelsen i 54 kap. 8 § rättegångsbalken om att beslut i vilket hovrätt prövat en fråga om jäv mot domare i tingsrätt inte får överklagas har inte ansetts utgöra hinder mot ett överklagande. Överklagande har dock ansetts kunna ske endast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut.
- MÖD 2013:19:Domarjäv ------ Tekniskt råd deltog i två avgöranden från mark- och miljödomstol som innebar att beslut från en länsstyrelse rörande föreläggande att vid vite återställa stenmurar överprövades. Vid överklagande till Mark- och miljööverdomstolen gjordes jäv gällande. Jävet uppgavs bestå bl.a. i att tekniska rådet är gift med en tjänsteman på länsstyrelsen som uttalat sig i media i frågan om stenmurars bevarande. Tjänstemannen deltog inte i beslutet hos länsstyrelsen men ansågs ha tagit befattning med sakfrågan och, som hög tjänsteman, uttalat sig på länsstyrelsens vägnar. Omständigheterna har sammantaget ansetts vara ägnade att rubba förtroendet för tekniska rådets opartiskhet i enlighet med 4 kap. 13 § 10 punkten rättegångsbalken. Domarna har undanröjts och målen återförvisats till mark- och miljödomstolen för ny prövning.
15 § Sedan fråga om jäv mot domare uppkommit, må han vidtaga allenast sådan åtgärd i målet, som icke utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas och ej innefattar avgörande av målet. Åtgärd, som nu sagts, må av domare vidtagas, ehuru han förklarats jävig.
Har part i rätt tid gjort jäv mot domare, give rätten, så snart ske kan, särskilt beslut däröver.
I prövning av jävsfråga må domaren ej deltaga, med mindre rätten utan honom ej är domför och annan domare ej kan utan tidsutdräkt taga säte i rätten.
- NJA 2008 s. 1184:En lagfaren domare har avträtt från huvudförhandling i brottmål med hänvisning till jäv. Även om domaren varit jävig har detta inte ansetts innebära att rätten inte var domför när förhandlingen inleddes. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § rättegångsbalken om fortsatt domförhet vid förhinder för en ledamot har ansetts tillämplig oavsett orsaken till förhindret.
- NJA 1997 s. 235:Fråga om jäv för intresseledamöter i arbetsdomstolen.
- NJA 1993 s. 571:Fråga om domare mot vilken jäv anförts ägt deltaga i prövningen av jävsfrågan. - Tillika fråga om domaren varit jävig.
5 kap. Om offentlighet och ordning m.m. vid domstol
- 9 kap. 5 § 2 st, 9 kap. 5a § 2 st, 9 kap. 5 §, 23 kap. 16 § 2 st
- 16 § Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk
- 21 § Lag (1996:242) om domstolsärenden
- 17 § 2 st Lag (1976:839) om Statens va-nämnd
- 10 § Lag (1985:450) om buss- och taxivärderingsnämnden
- 7 § Lag (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar
- 27 § Lag (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder
- 16 §, 38a § 2 st, 38 § 2 st, 38 § Förvaltningsprocesslag (1971:291)
- 7 § Lag (1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar
- 16 § Lag (1970:417) om marknadsdomstol m.m.
- 10 § Lag (1977:729) om Patentbesvärsrätten
Ändrad: SFS 2009:401 (Offentlighets- och sekretesslag), 2019:298 (Stärkt ordning och säkerhet i domstol), 1980:101 (med förslag till sekretesslag m.m.), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 2023:699 (Utökad rätt för elever i gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan att läsa nationella minoritetsspråk)
1 § En förhandling vid domstol ska vara offentlig.
Kan det antas att det vid en förhandling kommer att läggas fram uppgift, för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), får rätten, om det bedöms vara av synnerlig vikt att uppgiften inte röjs, besluta att förhandlingen i den del som rör uppgiften ska hållas inom stängda dörrar. Även i annat fall får en förhandling hållas inom stängda dörrar, om sekretessen gäller enligt 35 kap. 12, 13 eller 17 § eller 36 kap.1 eller 2 §offentlighets- och sekretesslagen eller, när det gäller domstolsförhandling under förundersökning i brottmål eller därmed likställt mål eller ärende, enligt 18 kap. 1, 2, 3 eller 17 § eller 35 kap.1 eller 2 § samma lag eller i ärende enligt lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder. En förhandling ska alltid hållas inom stängda dörrar, om sekretessen gäller enligt 27 kap.5 § andra och tredje styckena eller 34 kap. 4 § samma lag och det skulle strida mot avtal som avses där att uppgiften röjs vid förhandlingen.
Förhör med den som är under femton år eller lider av en psykisk störning får hållas inom stängda dörrar.
Är det annars för särskilt fall föreskrivet att förhandling får hållas inom stängda dörrar, ska det gälla. Lag (2024:327).
Från huvudregeln att rättegång är offentlig kan avsteg göras av hänsyn till olika intressen som till exempel.
- i ärende om nåd och i ärende enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid för uppgift om enskilds hälsotillstånd
- hos domstol i mål eller ärende i domstolens rättsskipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om myndighets eller enskilds affärs- eller driftsförhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs.
- i mål eller ärenden enligt 3 kap. 2 § samt 7 kap. 1 och 2 §§ konkurrenslagen (2008:579) gäller dock sekretess för uppgift om sådana förhållanden redan om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs.
- hos domstol i äktenskapsmål samt mål och ärenden enligt föräldrabalken, liksom i ärenden enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn och ärenden enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden
- hos domstol i mål om ansvar för sexualbrott, utpressning, brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar, olovlig avlyssning, dataintrång, brott mot tystnadsplikt eller brott genom vilket infektion av HIV har eller kan ha överförts samt i mål om ersättning för skada med anledning av sådant brott, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
- hos domstol även i mål om
- ansvar för barnpornografibrott,
- ersättning för skada med anledning av sådant brott, och
- förverkande av skildring med sådant innehåll
Prop. 2018/19:16: Paragrafen reglerar vilka uppgifter som ingår i Kustbevakningens direkta ordningshållning. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.
Ingripandena avser främst sådana ordningsstörningar som har samband med myndighetens huvudsakliga verksamhet och som vanligen sker i områden som annars har begränsad myndighetsnärvaro. Av 2 § framgår vilka ordningsstörningar som ingår i den direkta ordningshållningen. ...
Prop. 2024/25:20: Paragrafen innehåller bestämmelser om offentligheten vid förhandlingar i domstol. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.
- 66 § 3 st Patentlag (1967:837)
- 18 kap. 13 § 2 st Sjölag (1994:1009)
- 21 § Lag (1996:242) om domstolsärenden
- 8 § 2 st Lag (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlag)
- Sjölag (1891:35 s.1)
- 10 § Lag (1985:450) om buss- och taxivärderingsnämnden
- 60 § 2 st Utlänningslag (1980:376)
- 16 § Förvaltningsprocesslag (1971:291)
- 6 kap. 14 § 2 st Utlänningslag (1989:529)
- 20 § Lag (1971:1078) om försvarsuppfinningar
- 10 § Lag (1977:729) om Patentbesvärsrätten
2 § Tillträde till offentlig förhandling må, när rättens ordförande finner skäl därtill, vägras den som enligt vad är känt eller må antagas ej fyllt aderton år. Lag (1974:239).
Prop. 2018/19:16: 3. störningar enligt 4 kap. 7 § andra stycket lagen (2006:1209) om hamnskydd.
Paragrafen reglerar vilka ordningsstörningar som ingår i den direkta ordningshållningen. Övervägandena finns i <a href="https://lagen.nu/prop/2018/19:16#S10-2" ...
3 § Rättens ordförande får tillåta att en anställd vid domstolen, eller någon som tjänstgör där i utbildningssyfte, får närvara vid ett sammanträde som hålls inom stängda dörrar. Om det finns särskilda skäl, får ordföranden tillåta även andra att närvara vid ett sådant sammanträde. Lag (2019:298).
Prop. 2018/19:16: Ett sådant ingripande får göras av en kustbevakningstjänsteman efter en förfrågan om biträde med en viss åtgärd från
Prop. 2018/19:81: Paragrafen innehåller bestämmelser om närvaro vid sammanträde som hålls inom stängda dörrar. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.
Liksom hittills gäller att rättens ordförande får tillåta att en anställd vid domstolen, eller någon som tjänstgör där i utbildningssyfte, får närvara vid ett sammanträde som hålls inom stängda dörrar. Enligt paragrafens ...
4 § Har en förhandling hållits inom stängda dörrar och har det då lagts fram uppgift, för vilken det hos domstolen gäller sekretess som avses i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), får rätten besluta att uppgiften inte får uppenbaras. Lag (2009:401).
Förordnandet brukar betecknas yppandeförbud.
Sveriges advokatsamfund har vid flera tillfällen kritiserat hur yppandeförbudet tillämpas av åklagarna vilket framgår av bland annat denna artikel.
Brott mot yppandeförbudet kan medföra dagsböter enligt 9 kap. 6 §.
Prop. 2018/19:16: lig fara för liv eller hälsa och faran inte lämpligen kan hindras på något annat sätt, får ett ingripande göras även utan ett godkännande enligt 3 §.
Paragrafen reglerar en kustbevakningstjänstemans rätt att ingripa i en akut situation vid fara för liv eller hälsa. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.2.
Bestämmelsen tar sikte på närmast nödliknande ...
5 § Överläggning till dom eller beslut ska hållas inom stängda dörrar, om rätten inte finner att det kan ske offentligt. Hålls överläggning inom stängda dörrar, får, förutom rättens ledamöter, närvara endast sådan rättens tjänsteman som har att ta befattning med målet. När det finns särskilda skäl får rätten tillåta även annan att närvara vid sådan överläggning.
Avkunnande av dom eller beslut ska ske offentligt. I den utsträckning domen eller beslutet innehåller uppgift som omfattas av beslut om sekretess enligt 43 kap. 8 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), ska dock avkunnandet ske inom stängda dörrar. Lag (2016:502).
Prop. 2018/19:16: omedelbar fara för den, får en kustbevakningstjänsteman avvisa eller avlägsna honom eller henne från ett visst område eller utrymme, när det
är nödvändigt för att ordningen inom den direkta eller indirekta ordningshållningen ska kunna upprätthållas. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att ...
Prop. 2015/16:144: I paragrafen finns bestämmelser om offentlighet vid överläggning till respektive avkunnande av dom och beslut.
6 § Om en part, ett vittne eller någon annan som ska höras inför rätten inte behärskar svenska, får rätten anlita en tolk. Om en misstänkt eller en målsägande i ett brottmål inte behärskar svenska, ska en tolk anlitas vid sammanträden inför rätten.
Rätten ska, om det är möjligt, förordna en tolk som är auktoriserad att vara tolk i målet. I annat fall ska en annan lämplig person förordnas.
Det som föreskrivs i första stycket om den som inte behärskar svenska gäller också den som behöver en tolk till följd av en hörselnedsättning eller talsvårigheter. Om det är lämpligt, får ett tekniskt hjälpmedel användas i stället för att en tolk anlitas.
Den som står i ett sådant förhållande till saken eller till en part att det kan anses minska hans eller hennes tillförlitlighet får inte anlitas som tolk.
Bestämmelser om anlitande av tolk för den som har en hörselnedsättning eller talsvårigheter meddelas av regeringen. Lag (2023:699).
Prop. 2018/19:16: möjligt anmäla åtgärden till sin förman. Om omhändertagandet inte redan har upphört ska förmannen omedelbart pröva om det ska bestå.
Om förmannens beslut innebär att omhändertagandet ska bestå, ska förmannen skyndsamt underrätta Polismyndigheten om omhändertagandet och skälet till detta. Den omhändertagne ska så snabbt som möjligt överlämnas till Polismyndigheten som på nytt ska pröva om omhändertagandet ska bestå. ...
Prop. 2014/15:77: Om en part, ett vittne eller någon annan som ska höras inför rätten inte behärskar svenska, får rätten anlita en tolk. Om en misstänkt eller en målsägande i ett brottmål inte behärskar svenska, ska en tolk anlitas vid sammanträden inför rätten.
Rätten ska, om det är möjligt, förordna en tolk som är auktoriserad att vara tolk i målet. I annat fall ska en annan lämplig person förordnas. Om det vid domstolen finns en allmän tolk i det språk som det är fråga ...
Prop. 2022/23:132: Rätten ska, om det är möjligt, förordna en tolk som är auktoriserad att vara tolk i målet. I annat fall ska en annan lämplig person förordnas.
Det som föreskrivs i första stycket om den som inte behärskar svenska gäller också den som behöver en tolk till följd av en hörselnedsättning eller talsvårigheter. Om det är lämpligt, får ett tekniskt hjälpmedel användas i stället för att en tolk anlitas.
Den som står i ett sådant förhållande till saken eller till ...
7 § Den som förordnas att biträda som tolk ska inför rätten avlägga ed, att efter bästa förstånd fullgöra sitt uppdrag. Finns det anledning att anta att den som förordnas att biträda som tolk ska förordnas för ytterligare uppdrag som tolk vid domstolen, får han eller hon avlägga ed som avser även framtida uppdrag. Lag (2023:699).
Prop. 2018/19:16: Om den som har omhändertagits begär det eller om det annars finns skäl för det, ska någon av hans eller hennes närmaste anhöriga eller någon annan person som står honom eller henne särskilt nära underrättas om åtgärden. Vid pågående brottsutredning får underrättelsen dock inte lämnas förrän det kan ske utan men för utredningen.
Om den som har omhändertagits motsätter sig att någon underrättas får en underrättelse lämnas bara ...
Prop. 2022/23:132: Paragrafen innehåller bestämmelser om ed av tolk i allmän domstol.
Paragrafen ändras på så sätt att begreppet allmän tolk tas bort. Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.
Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
8 § En tolk har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning. Ersättningen betalas av allmänna medel. Lag (1984:131).
Prop. 2018/19:16: att åtgärden inte orsakar den omhändertagne större olägenhet än som är oundvikligt med hänsyn till åtgärdens syfte, och att den inte väcker onödig uppmärksamhet. Den som har omhändertagits får inte utsättas för någon annan inskränkning i sin frihet än som behövs med hänsyn till ordning, säkerhet eller ändamålet med åtgärden.
Den omhändertagne får tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till ordning eller säkerhet. Den ...
- NJA 2012 s. 905:Tolkersättning. Ersättning för ett kortare tolkuppdrag när uppdraget återkallas med kort varsel (I) och när uppdraget återkallas först sedan uppdraget skulle ha slutförts (II).
- RH 1994:106:Ersättning till tolk har fastställts med avvikelse från gällande tolktaxa eftersom det ansetts försvarligt och önskvärt att tolken lagt ned ett förberedelsearbete på målet som går utöver vad som är brukligt.
- RH 2011:37:Ersättning till tolk för utlägg (reskostnad) har inte ansetts kunna räknas upp med socialavgifter.
- RH 2008:75:Fråga om hur ersättning åt tolk skall bestämmas avseende dels arvode och tidsspillan, dels utlägg gällande traktamente vid endags- och flerdygnsförrättning.
- NJA 2000 s. 659:Tolkning vid två efter varandra följande häktningsförhandlingar i samma mål har ansetts vara två uppdrag och har gett tolken rätt till ersättning med ett grundbelopp för vardera förhandlingen. 5 kap 8 § RB.
- NJA 2019 s. 167:Ett tolkuppdrag har ansetts vara av särskilt svår beskaffenhet och därför berättigat tolken till ersättning för förberedelsearbete utöver tolktaxan.
- NJA 2008 s. 373:Tolktaxan - fråga om beräkning av tillägg för obekväm arbetstid.
- RH 2013:60:Tolkersättning tillerkändes tolkens arbetsgivare. Skäl att åsidosätta tolktaxan förelåg inte vid prövning enligt 11 kap. 14 § regeringsformen. Avtal mellan domstolen och tolken ansågs inte kunna ersätta tolktaxans reglering.
- RH 2014:21:En tolk har inte tillerkänts ersättning för sociala avgifter hänförliga till ersättning för resekostader med egen bil mellan hemmet och domstolen.
- NJA 1984 s. 334:Fråga om ersättning till domstolstolk för det fall att tolkuppdraget har återkallats (I) eller tagit kortare tid i anspråk än som ursprungligen avsetts (II).
9 § Rättens ordförande ska upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och besluta de ordningsregler som behövs. Ordföranden får också begränsa antalet åhörare i rättssalen för att undvika trängsel.
Det finns särskilda föreskrifter om säkerhetskontroll i domstol. Lag (2019:298).
Prop. 2018/19:16: omhändertas enligt 5 § andra stycket eller hållas kvar enligt 6 § andra stycket.
Paragrafen reglerar förhållandet mellan gripande och omhändertagande. En motsvarande bestämmelse finns i 18 § polislagen (1984:387). Övervägandena finns i avsnitt 10.4.1.
Bestämmelsen innebär att ...
Prop. 2018/19:81: Paragrafen innehåller bestämmelser om ordning i rättssalen. Övervägandena finns i avsnitt 8.1 och 8.2.
Ändringen i första stycket innebär att det förtydligas att ordföranden är skyldig att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och besluta de ordningsregler som behövs. Ordföranden ska således ingripa med adekvata ...
- NJA 1993 s. 591:Beslut enligt 5 kap 9 § 1 st RB om förbud mot ljudupptagning av förhör vid domstol har ansetts inte kunna överklagas genom ett ordinärt rättsmedel.
- RH 2007:55:En tingsrättsordförande har ansetts inte ha någon laglig möjlighet att meddela fotografer en föreskrift att fotografering in i rättssalen inte är tillåten. Tingsrättens beslut att döma till penningböter för rättegångsförseelse har därför upphävts.
- NJA 1990 s. 576:Sveriges riksradio har ansetts behörig att ansöka om resning beträffande ett beslut av HovR att förbjuda viss ljudupptagning i ett mål där riksradion inte var part. Sedan målet avgjorts har emellertid ett beslut om resning ansetts inte fylla någon praktisk funktion. Resningsansökningen har därför avvisats.
- 9 kap. 5 §, 5 kap. 14 §, 5 kap. 15 §
- 21 § Lag (1996:242) om domstolsärenden
- 8 § Lag (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång
- 3 § Lag (2007:772) om dokumentation av muntlig bevisning genom ljud- och bildupptagning
- 10 § Lag (1985:450) om buss- och taxivärderingsnämnden
- 16 §, 38 § Förvaltningsprocesslag (1971:291)
- 10 § Lag (1977:729) om Patentbesvärsrätten
9 a § Rättens ordförande får från rättssalen utvisa den som stör ett sammanträde eller på något annat sätt uppträder olämpligt.
En part som utvisas ska om möjligt få följa sammanträdet genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Om detta inte kan ske, ska det som inträffar vid sammanträdet återges i den omfattning som behövs när parten åter är närvarande. Parten ska få möjlighet att ställa frågor till en person som hörs i partens frånvaro.
Om en åhörare återvänder till rättssalen efter att ha utvisats eller i övrigt inte rättar sig efter en tillsägelse av ordföranden, får ordföranden besluta att åhöraren ska avvisas från domstolens lokaler eller de andra lokaler som används vid sammanträdet.
Om ordföranden inte bestämmer något annat, upphör ett beslut om utvisning att gälla när sammanträdet har avslutats och ett beslut om avvisning när sammanträdet har avslutats för dagen. Lag (2019:298).
Prop. 2018/19:81: En part som utvisas ska om möjligt få följa sammanträdet genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Om detta inte kan ske, ska det som inträffar vid sammanträdet återges i den omfattning som behövs när parten åter är närvarande. Parten ska få möjlighet att ställa frågor till en person som hörs i partens frånvaro.
9 b § Vid rättens sammanträden är det förbjudet att med tekniskt hjälpmedel ta upp bild i eller in i rättssalen, om inte något annat följer av lag.
Förbudet hindrar inte att domstolen tar upp bild i rättssalen när domstolens överfallslarm har utlösts.
Det är förbjudet att sprida bild som har tagits upp i strid med första stycket, om någon syns på bilden. Lag (2020:318).
Prop. 2018/19:81: Paragrafen, som är ny, innehåller regler om fotografering i rättssalen. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 6.2.
Första stycket motsvarar i huvudsak det hittillsvarande fotograferingsförbudet i 9 § andra stycket första meningen med den ändringen att förbudet utvidgas till att även omfatta situationer där bild tas in ...
9 c § Rättens ordförande får förbjuda ljudupptagning eller ljudöverföring som görs av någon annan än rätten under ett förhör, om det kan antas att upptagningen eller överföringen besvärar den som hörs i sådan grad att det påverkar utredningen negativt. Lag (2019:298).
Prop. 2018/19:81: Paragrafen, som är ny, reglerar möjligheten att förbjuda ljudupptagning och ljudöverföring under ett förhör. Paragrafen motsvarar hittillsvarande
9 § andra stycket andra meningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.
Bestämmelsen ändras på så sätt att det i stället för rätten är rättens ordförande som får förbjuda ljudupptagningar eller ljudöverföringar som görs av någon annan än rätten ...
9 d § Elektronisk utrustning som åhörare har med sig i rättssalen och som kan störa ordningen eller användas för att ta upp bild ska vara avstängd och undanstoppad. Om det finns skäl för det får rättens ordförande besluta om undantag. Lag (2019:298).
Prop. 2018/19:81: Paragrafen, som är ny, reglerar användningen av elektronisk utrustning i rättssalen. Övervägandena finns i avsnitt 7.
Huvudregeln är att elektronisk utrustning som åhörare har med sig i rättssalen och som kan störa ordningen eller användas för att ta upp bild ska vara avstängd och undanstoppad. All elektronisk utrustning omfattas om den kan störa ordningen vid ett sammanträde eller användas för att ta ...
10 § Den som ska delta i ett sammanträde inför rätten ska infinna sig i rättssalen eller där sammanträdet annars hålls.
Om det finns skäl för det, får rätten besluta att den som ska delta i ett sammanträde ska delta genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Rättens ordförande får besluta i frågan om den uppkommer under ett sammanträde.
Vid bedömningen av om det finns skäl för ett deltagande genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring ska rätten, eller rättens ordförande, särskilt beakta
- de kostnader eller olägenheter som skulle uppkomma om den som ska delta i sammanträdet måste infinna sig i rättssalen,
- om någon som ska delta i sammanträdet känner rädsla för att vara närvarande i rättssalen,
- om det kan antas att någon som ska delta i sammanträdet utsätts för påtryckningar, och
- om det är nödvändigt av säkerhetsskäl.
Ett deltagande enligt andra stycket får inte ske om det är olämpligt med hänsyn till ändamålet med personens inställelse och övriga omständigheter.
Den som deltar i ett sammanträde genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring ska anses ha inställt sig inför rätten. Lag (2019:298).
Prop. 2018/19:16: utrymme dit tillträde har förbjudits med stöd av denna lag eller annan författning, får en kustbevakningstjänsteman avvisa eller avlägsna honom eller henne från området eller utrymmet när det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Detsamma gäller den som vägrar att lämna ett sådant område eller utrymme, eller som inte följer en anvisning som är meddelad enligt polislagen ...
Prop. 2018/19:81: Paragrafen innehåller bestämmelser om deltagande vid sammanträden. Övervägandena finns i avsnitt 5.2 och 8.1.
Ändringen i andra stycket innebär att rättens ordförande får besluta om deltagande vid sammanträde genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring om frågan uppkommer under ett sammanträde.
Tredje ...
- RH 2009:61:Målsägandeförhör per telefon har ansetts olämpligt i mål om ansvar för försök till mord. Tingsrättens dom har undanröjts och målet återförvisats.
- RH 2011:36:Den för åklagaren avgörande bevisningen i ett mål utgjordes av ett vittnesförhör. Trots den tilltalades invändning tillät tingsrätten telefonförhör. Hovrätten har undanröjt tingsrättens dom på grund av rättegångsfel och återförvisat målet.
- RH 2016:20:Hyresnämndsmål. Sedan sökanden inte inställt sig till ett sammanträde avskrev hyresnämnden ärendet. Hyresnämnden hade dessförinnan tillåtit sökanden att delta i sammanträdet på telefon utan att upplysa sökanden om vad som kunde inträffa om han uteblev. Hovrätten undanröjde därför avskrivningsbeslutet.
- RH 2021:2:Hyresnämndsmål. Hyresnämnden avgjorde ett störningsmål efter att per telefon ha hört samtliga de vittnen som hyresvärden åberopade. Hovrätten har undanröjt hyresnämndens beslut och återförvisat målet till hyresnämnden för fortsatt behandling. Enligt hovrätten var det olämpligt att höra samtliga vittnen per telefon med hänsyn till att vittnenas uppgifter var av avgörande betydelse, att bedömningen av vittnesuppgifterna inte framstod som helt okomplicerad och vad ärendet rörde. Det hade inte heller framkommit något skäl till varför vittnesförhören togs upp per telefon. Mot den bakgrunden, och då hyresgästen inte hade fått skäligt rådrum att innan hyresnämndens sammanträde ta del av majoriteten av de störningstillfällen som låg till grund för hyresvärdens yrkande om att hyresavtalet skulle upphöra, ansåg hovrätten att det hade förekommit ett rättegångsfel vid hyresnämndens handläggning.
- NJA 2021 s. 970:Tingsrätten friade en person från ett åtal avseende grova bedrägerier. Huvudförhandlingen i hovrätten genomfördes i den tilltalades frånvaro trots att han hade laga förfall. Tilläggsförhör hölls med den tilltalade per telefon från ett sjukhus. Med hänsyn bl.a. till att det kunde antas inte vara möjligt för den tilltalade att inom en överskådlig framtid närvara vid en huvudförhandling har det inte ansetts finnas hinder mot att genomföra förhandlingen på detta sätt och att meddela en fällande dom.
- RH 2022:34:Vid en huvudförhandling i brottmål vid tingsrätt deltog rättens två juristdomare via videolänk vid två olika tillfällen under en respektive tre huvudförhandlingsdagar. Förfarandet har utgjort ett rättegångsfel enligt 51 kap. 28 § rättegångsbalken. Tingsrättens dom har undanröjts och målet visats åter till tingsrätten för fortsatt behandling.
- NJA 2022 s. 714:Ersättning till en offentlig försvarare vid resa från den ort där försvararen har sin verksamhet till hovrätten på en annan ort. Försvararen, som hade kallats till huvudförhandling i rättssalen i hovrätten, erbjöds av hovrätten att delta vid förhandlingen via videolänk men tackade nej och infann sig i rättssalen. Han har tillerkänts ersättning för tidsspillan och utlägg på grund av sin inställelse i hovrätten.
- 19 kap. 16 § 2 st, 20 kap. 11 § Jordabalk (1970:994)
- 4 kap. 14 § 4 st Fastighetsbildningslag (1970:988)
- 12 § Lag (2016:417) om statlig ersättning till personer som insjuknat i narkolepsi efter pandemivaccinering
- 25 § 2 st, 14 § 2 st Förvaltningsprocesslag (1971:291)
- 12 § Lag (2012:663) om ersättning på grund av övergrepp eller försummelser i samhällsvården av barn och unga i vissa fall
- 11 § 2 st Lag (1977:729) om Patentbesvärsrätten
- 18 § Lag (2021:1070) om statlig ersättning för personskada orsakad av vaccin mot sjukdomen covid-19
11 § Om det finns skäl för det, får rätten besluta att syn skall hållas genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Ett sådant beslut får dock inte fattas, om det är olämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter. Lag (2005:683).
Prop. 2018/19:16: ingripa för att upprätthålla ordning och säkerhet på fartyg, i hamnanläggningar och i hamnars områden finns i
12 § Rätten ska se till att de som ska delta i ett sammanträde och som inte får plats i rättssalen, kan följa sammanträdet genom ljud- och bildöverföring i en lokal som ställts i ordning för detta ändamål (sidosal).
Rätten får även låta åhörare som inte får plats i rättssalen följa sammanträdet genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring i en sidosal.
Rättens ordförande får besluta att sidosal ska användas om frågan uppkommer under ett sammanträde. Lag (2019:298).
Prop. 2018/19:16: En kustbevakningstjänsteman som biträder Polismyndigheten med ordningshållande åtgärder ska genast rapportera de åtgärder som vidtagits till Polismyndigheten.
Paragrafen reglerar kustbevakningstjänstemannens skyldighet att underrätta och rapportera till Polismyndigheten. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
Med utgångspunkt i den information som ...
Prop. 2018/19:81: Paragrafen reglerar situationen när antalet personer som ska delta eller på annat sätt vill följa ett sammanträde är så stort att inte alla kan beredas plats i rättssalen. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.
Enligt tredje stycket, som är nytt, får rättens ordförande besluta om sidosal om frågan uppkommer under ett sammanträde. Det hittillsvarande tredje stycket om att sidosalen i vissa hänseenden ...
13 § Om det finns skäl för det får rätten besluta att samtliga åhörare ska följa sammanträdet genom ljud- och bildöverföring i en sidosal. Rättens ordförande får besluta i frågan om den uppkommer under ett sammanträde.
Vid bedömningen av om det finns skäl för ett beslut om sidosal ska rätten, eller rättens ordförande, särskilt beakta
- om det kan antas att åhörarna kommer att störa sammanträdet eller på något annat sätt uppträda olämpligt i rättssalen,
- om någon som ska delta i sammanträdet känner rädsla på grund av åhörarnas närvaro,
- om det kan antas att någon som ska delta i sammanträdet utsätts för påtryckningar av åhörarna, och
- om det är nödvändigt av säkerhetsskäl.
Om det finns särskilda skäl får åhörare undantas från ett beslut om sidosal. Lag (2019:298).
Prop. 2018/19:81: Paragrafen, som är ny, reglerar när sidosal kan användas av ordnings- och säkerhetsskäl. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Av första stycket framgår att om det finns skäl för det får rätten besluta att åhörarna ska få följa ett sammanträde i en sidosal i stället för i ...
14 § Bestämmelserna i 9-9 d §§ ska tillämpas också i fråga om en sidosal. Lag (2019:298).
Prop. 2018/19:81: Bestämmelserna i 9–9 d §§ ska tillämpas också i fråga om en sidosal.
Paragrafen, som är ny, reglerar vilka bestämmelser som gäller i en sidosal. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Regleringen har hittills funnits i 12 § tredje stycket och varit begränsad till sidosalar som används vid platsbrist. En ändring görs nu så att alla sidosalar, även sådana ...
15 § Om rättens ordförande vid ett sammanträde är förhindrad att upprätthålla ordningen enligt 9 § på grund av rättssalens utformning eller för att en sidosal används, får en polisman eller ordningsvakt ges i uppdrag att utföra den uppgiften. Innan en polisman ges ett sådant uppdrag, ska samråd ske med Polismyndigheten.
- avvisning av en åhörare enligt 9 a § tredje stycket,
- förbud mot ljudupptagning eller ljudöverföring enligt 9 c §,
- beslut om undantag från skyldigheten att ha elektronisk utrustning avstängd och undanstoppad enligt 9 d §, eller
- andra uppgifter som bör utföras av en lagfaren domare.
Om en polisman eller ordningsvakt har beslutat om utvisning enligt 9 a § första stycket ska han eller hon skyndsamt anmäla det till ordföranden som snarast ska pröva frågan. Lag (2019:298).
Prop. 2018/19:81: 3. beslut om undantag från skyldigheten att ha elektronisk utrustning avstängd och undanstoppad enligt 9 d §, eller
6 kap. Om registrering av uppgifter och handlingar
Prop. 1999/2000:26: Den inledande paragrafen behandlar frågor om registrering och aktbildning. Därefter följer en regel om att det av målregistret eller av akten bl.a. skall framgå vilka avgöranden som domstolen har träffat. I 3 och 4 §§ finns grundläggande regler om vilka uppgifter som skall antecknas vid ett sammanträde. I 5 § finns en bestämmelse om krav på protokollföring i vissa fall vid särskild bevisupptagning och i 6 § vissa bestämmelser om förhörsutsagor. Kapitlet avslutas med en regel om att bestämmelserna ...
- 36 kap. 5 § 4 st 3 p
- 21 § 3 st Lag (1996:242) om domstolsärenden
- 10 kap. 2 § Lag (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
- 7 § Protokollskungörelse (1971:1066) för de allmänna domstolarna
- 4 § Kungörelse (1974:465) om tillämpning av lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden
- 14 §, 15 § Förordning (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1996:247 (None), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)
Upphävd: SFS 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol)
1 § Vid domstolen ska det föras register över alla mål. Registret ska utvisa tiden då varje mål kommit in, de åtgärder som vidtagits med målet, tiden för målets avgörande och, om missnöje anmälts eller överklagande kommit in, dagen då det skett och de åtgärder som vidtagits.
Handlingarna i målet ska föras samman till en akt.
När en part, en ställföreträdare, ett ombud, en försvarare eller ett biträde får ta del av en handling som innehåller sekretessbelagd uppgift, får ett förbehåll göras i enlighet med 10 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2017:176).
Varje mål får en beteckning på så sätt att brottmål betecknas med B, tvistemål med T, tvistemål som handläggs enligt 1 kap 3 d § med FT och ärenden med Ä. Det efterföljande numret åsätts i kronologisk ordning allt efter det målet upptas. Ett typiskt nummer kan se ut så här FT 123-09.
Prop. 1999/2000:26: register över alla mål och vilka uppgifter registret skall innehålla. Regleringen motsvarar nuvarande 11 §.
Prop. 2018/19:16: kustbevakningstjänsteman preja, borda och, om det uppenbart behövs för att genomföra åtgärden, föra ett fartyg till svensk hamn.
Paragrafen reglerar en kustbevakningstjänstemans rätt att i kontroll- och tillsynsverksamhet preja och borda ett fartyg samt att föra detta till hamn. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 3 §. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.1.
Bestämmelsen ...
- NJA 2021 s. 722:Ett beslut om förbehåll vid tillämpning av rätten till partsinsyn enligt rättegångsbalken får inte överklagas särskilt, utan endast i samband med dom eller slutligt beslut i målet.
2 § Av målregistret eller av akten skall det framgå
- domstolens avgöranden i målet, när de har beslutats och vem eller vilka som svarar för beslutet, samt
- vem eller vilka som svarar för gjorda anteckningar.
När omröstning har förekommit skall skiljaktiga meningar framgå av målregistret eller av akten. Lag (2000:172).
Prop. 1999/2000:26: I första stycket föreskrivs att det av målregistret eller av akten skall framgå vilka avgöranden – domar och beslut – som domstolen har träffat i målet, när de har träffats och vem eller vilka som bär ansvaret för dem samt vem eller vilka som bär ansvaret för gjorda anteckningar. Detta stycke ersätter delvis regleringen i nuvarande 1 § och 3 § 7. Kompletterande reglering ges i 25 § ärendeförordningen.
Enligt andra stycket skall skiljaktiga meningar framgå av målregistret ...
Prop. 2018/19:16: Paragrafen reglerar användning av våld vid kontroll och tillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.2.
Befogenheten att använda våld med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 3 kan bli aktuell vid avvärjande av fara för miljö och egendom i kontroll- eller tillsynsverksamhet, såsom vid upptäckt av något allvarligt läckage i ett låst utrymme som måste brytas upp. Som exempel på när 2 kap. 4 § första stycket ...
3 § Vid ett sammanträde skall följande antecknas:
- tid och ställe för sammanträdet,
- vilka som deltar i sammanträdet,
- rättegångsfullmakter som ges muntligen inför domstolen,
- när sammanträdet hålls inom stängda dörrar, anledningen till det,
- parternas yrkanden och invändningar samt medgivanden eller bestridanden av motpartens yrkanden,
- yrkanden av andra än parter samt parternas medgivanden eller bestridanden av sådana yrkanden,
- den utredning som läggs fram,
- vad som iakttas vid en syn på stället, samt
- det som i övrigt förekommer vid ett sammanträde, i den mån det kan ha betydelse för parterna eller för högre rätt att det antecknas.
Anteckningarna skall göras i anslutning till sammanträdet.
Bestämmelserna i 4 kap. 13 § om jäv gäller för den som gör anteckningarna. Lag (2000:172).
Prop. 1999/2000:26: ett sammanträde. Detta gäller samtliga sammanträden. I 4 § anges vilka ytterligare uppgifter som skall antecknas vid vissa sammanträden som hålls under förberedelsen av ett mål. Om anteckningarna vid ett sammanträde skall göras i protokoll eller i någon annan form har överlämnats till domstolen att avgöra. Paragrafen kompletteras av bestämmelser i ärendeförordningen. Det finns inte någon föreskrift om att hänvisning till...
Prop. 2018/19:16: kustbevakningstjänsteman rätt att vidta de åtgärder som följer av den författning som ligger till grund för kontrollen eller tillsynen.
Om det i lag finns avvikande bestämmelser om rätten att preja, borda och föra fartyg till hamn gäller dessa i stället för 1 §.
Paragrafen ...
4 § Vid ett sammanträde som hålls under förberedelsen av ett mål och som inte endast avser bevisupptagning skall utöver vad som anges i 3 § följande antecknas:
- i korthet de omständigheter som parterna åberopar samt motpartens yttrande över dessa omständigheter,
- de bevis som parterna vill åberopa och vad de vill styrka med varje bevis, samt
- det som i övrigt behövs inför målets avgörande. Lag (2005:683).
Prop. 1999/2000:26: Paragrafen behandlar i tre punkter vilka uppgifter som utöver de som angetts ovan skall antecknas från ett sammanträde som hålls under förberedelsen av ett mål och som inte endast avser bevisupptagning.
Enligt 1 skall i korthet antecknas de omständigheter som parterna åberopar samt motpartens yttrande över dessa omständigheter.
I 2 anges att uppgifter om vilka bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis skall antecknas.
5 § När ett bevis tas upp av en domstol som inte har att fatta något slutligt avgörande i målet eller ärendet, skall det upprättas ett protokoll över vad som förekommer. Lag (2000:172).
Prop. 1999/2000:26: Bestämmelsen tar sikte på de fall då domstolen inte skall fatta något slutligt avgörande i målet eller ärendet utan enbart har en utredande uppgift. I sådana fall skall ett protokoll upprättas (jfr 35 kap. 11 § RB,
10 § lagen [1946:816] om bevisupptagning åt utländsk domstol och 7 § lagen [1946:818] om bevisupptagning åt vissa internationella organ).
Bestämmelsen innefattar även sådana ...
6 § I tingsrätt skall en berättelse som lämnas i bevissyfte dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning, om det inte finns särskilda skäl mot det. En berättelse som lämnas i högre rätt får dokumenteras på samma sätt.
Om en berättelse som lämnas i bevissyfte inför domstol inte dokumenteras enligt första stycket, skall den dokumenteras genom en ljudupptagning eller, i den omfattning berättelsen kan antas vara av betydelse i målet, skrivas ned. Detta gäller dock inte vid huvudförhandling i Högsta domstolen.
Om berättelsen skrivs ned, skall parterna och den som hörts genast få tillfälle att kontrollera det som skrivits. Den som lämnat berättelsen skall tillfrågas om han eller hon har något att invända mot innehållet. En invändning som inte leder till någon ändring skall antecknas. Därefter får det som skrivits inte ändras. Lag (2005:683).
Prop. 1999/2000:26: Bestämmelsen behandlar det sätt på vilket berättelser som lämnas i bevissyfte skall antecknas. Den ersätter nuvarande 6 §, 8 § andra stycket och 9 §.
I första stycket anges att berättelserna skall tas upp genom ljudinspelning. Det kan ske genom bandinspelning eller på annat sätt, t.ex. genom att berättelserna spelas in på ett digitalt medium. Det finns dessutom en kompletterande möjlighet att skriva ned vad den hörde säger. Det hittills gällande undantaget för förhör vid ...
Prop. 1998/99:37: Paragrafen gäller vad som skall tas in i protokoll. I enlighet med vad som sagts i avsnitt 4.3 skall i fortsättningen även den tilltalades berättelse i brottmål protokolleras. Ändringen görs genom att det tidigare andra stycket i paragrafen upphävs. I sista stycket görs språkliga justeringar.
- 21 § 3 st Lag (1996:242) om domstolsärenden
- 7 § Protokollskungörelse (1971:1066) för de allmänna domstolarna
- 2 § 2 st Lag (2007:772) om dokumentation av muntlig bevisning genom ljud- och bildupptagning
- 29a § Lag (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder
- 14 § Förordning (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol
6 a § I tingsrätt ska det som iakttas vid syn dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning, om det inte finns särskilda skäl mot det. Det som iakttas vid syn i högre rätt får dokumenteras på samma sätt. Lag (2016:37).
7 § Det som i detta kapitel sägs om mål gäller även ärenden som handläggs enligt denna balk. Lag (2000:172).
Prop. 1999/2000:26: Paragrafen anger att reglerna i 6 kap. också gäller ärenden som handläggs enligt rättegångsbalken. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 12 §.
7 kap. Om åklagare och om jäv mot anställda vid brottsbekämpande myndigheter
Prop. 2005/06:33: Kapitlet innehåller bestämmelser dels om åklagare, dels om jäv mot anställda såväl inom polisväsendet som vid Tullverket, Skatteverket och Kustbevakningen. Rubriken har ändrats för omfatta samtliga dessa myndigheter.
Prop. 2000/01:92: Eftersom kapitlet huvudsakligen handlar om åklagare har det fått en ny rubrik. Bestämmelser om polismyndighet finns i polislagen (1984:387).
- 1 § Förordning (2015:743) med instruktion för Åklagarmyndigheten
- 8 § 2 st Lag (1988:688) om kontaktförbud
- 15 § Förordning (2007:972) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten
- 14 § Förordning (2007:971) med instruktion för Åklagarmyndigheten
- 7 § 2 st Lag (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang
- 1 § Förordning (2015:744) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten
- 7 § 2 st Lag (2021:34) om tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek
- 13 § 2 st Lag (2024:7) om preventiva vistelseförbud
1 § Allmänna åklagare är:
- riksåklagaren och vice riksåklagaren,
- överåklagare och vice överåklagare, samt
- chefsåklagare, vice chefsåklagare och kammaråklagare.
Närmare bestämmelser om åklagarväsendet meddelas av regeringen. Lag (2001:280).
Åklagarmyndigheten omfattar samtliga åklagare i Sverige med undantag för de cirka 80 som är anställda på Ekobrottsmyndigheten. Riksåklagaren är dock högsta åklagare även för Ekobrottsmyndighetens åklagare.
Prop. 2000/01:92: Bestämmelserna i paragrafen har anpassats till de nuvarande förhållandena inom åklagarväsendet. I paragrafen anges uttryckligen vilka åklagare som är allmänna åklagare. Även vice riksåklagaren skall vara allmän åklagare. Samlingsbegreppen statsåklagare och distriktsåklagare utmönstras ur rättegångsbalken. Till skillnad från tidigare bestämmelse anges även de allmänna åklagarnas anställningsbenämningar. Andra stycket ...
2 § Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och har ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet.
Vice riksåklagaren är riksåklagarens ställföreträdare. I övrigt får vice riksåklagaren i den omfattning som riksåklagaren bestämmer utföra de åklagaruppgifter som riksåklagaren får utföra.
Om det finns särskilda skäl får regeringen, efter anmälan av riksåklagaren, förordna en överåklagare att för viss tid fullgöra åklagaruppgifter som får utföras av vice riksåklagaren.
Under riksåklagaren har överåklagare ansvaret för åklagarverksamheten inom särskilda områden. Lag (2004:1264).
Prop. 2004/05:26: Ändringen i fjärde stycket, som närmast har behandlats i avsnitt 6.1.1, innebär att överåklagarna fortsättningsvis, i stället för ledningsansvar som myndighetschefer, har ansvar för åklagarverksamheten inom vissa funktionellt bestämda ansvarsområden. Dessa områden kommer i de flesta fall kunna indelas efter brottsområden i större huvudgrupper, såsom brottsbalksbrott, specialstraffrätt etc. Ansvarsområdena för överåklagarna ...
Prop. 2000/01:92: Paragrafens första stycke har ändrats endast i redaktionellt hänseende. I ett nytt andra stycke regleras vice riksåklagarens ställning vid Riksåklagaren. Någon ändring i sak avses inte utan detta har hittills framgått av förordningen (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren. Den vice riksåklagaren är riksåklagarens ställföreträdare. I övrigt får vice riksåklagaren i den omfattning som riksåklagaren bestämmer utföra ...
3 § Riksåklagaren och vice riksåklagaren anställs med fullmakt genom beslut av regeringen. Lag (2001:280).
Prop. 2000/01:92: I paragrafen anges att riksåklagaren och vice riksåklagaren anställs med fullmakt genom beslut av regeringen. Anställningsfrågor i övrigt regleras i åklagarförordningen och i instruktionerna för de allmänna åklagarna.
4 § Allmänna åklagare utför åklagaruppgifter i tingsrätt och hovrätt. Endast riksåklagaren är emellertid allmän åklagare i hovrätt i mål som avses i 2 kap. 2 § första stycket.
Riksåklagaren är allmän åklagare i Högsta domstolen.
Riksåklagaren får förordna en annan allmän åklagare att utföra talan i Högsta domstolen. Lag (2004:402).
Prop. 2003/04:78: Paragrafen innehåller bestämmelser om de allmänna åklagarnas behörighet att utföra åklagaruppgifter i de allmänna domstolarna.
Ändringen i tredje stycket, som har behandlats i avsnitt 5.2, innebär att riksåklagaren får möjlighet att förordna en annan allmän åklagare att utföra talan i Högsta domstolen även i mål där riksåklagaren själv överklagat domen eller ett beslut till Högsta domstolen. Det är ...
Prop. 2000/01:92: Det nuvarande femte stycket har utgått. I övrigt har paragrafen ändrats endast i språkligt och redaktionellt hänseende.
5 § Riksåklagaren, överåklagare och vice överåklagare får överta uppgifter som skall utföras av lägre åklagare. Lag (2004:1264).
Prop. 2004/05:26: Paragrafen innehåller bestämmelser om möjlighet för högre åklagare att överta uppgifter som skall utföras av lägre åklagare och utgör grunden för den överprövningsrätt som tillkommer högre åklagare.
Ändringen, som behandlats i avsnitt 6.1.2, innebär endast att överåklagare och vice överåklagare på samma sätt som idag skall kunna överta åklagaruppgifter som normalt utförs av lägre åklagare, oberoende ...
Prop. 2000/01:92: Bestämmelsen anger att riksåklagaren, överåklagare som är myndighetschefer inom åklagarväsendet och vice överåklagare till dessa överåklagare får överta uppgifter som åligger lägre åklagare. Överåklagares och vice överåklagares rätt att överta uppgifter gäller i förhållande till de lägre åklagare som tjänstgör inom deras verksamhetsområde. Paragrafen utgör tillsammans med 7 kap. 2 § rättegångsbalken grunden för överprövningsförfarandet ...
6 § Om det för åklagare beträffande visst brott finns omständighet som skulle utgöra jäv mot domare, får han eller hon inte ta befattning med förundersökning, åtal för brottet eller annan åtgärd enligt denna balk. Detsamma gäller vid fullgörandet av andra åklagaruppgifter.
Jäv får inte grundas på åtgärd som en åklagare har vidtagit på tjänstens vägnar, eller gärning som förövats mot honom eller henne i eller för hans eller hennes tjänst.
Även om en åklagare är jävig, får han eller hon vidta åtgärder som inte utan fara kan uppskjutas.
En fråga om jäv mot åklagare prövas av en överåklagare. Jäv mot vice riksåklagaren och biträdande åklagare till riksåklagaren, överåklagare och vice överåklagare prövas dock av riksåklagaren. Jäv mot riksåklagaren prövas av honom eller henne. Lag (2004:1264).
Prop. 2004/05:26: Paragrafen reglerar frågor om åklagarjäv och innehåller bl.a. bestämmelser om jävsprövande befattningshavare.
Ändringen i fjärde stycket är endast en följd av att de regionala åklagarmyndigheterna upphör. Således kommer jäv mot åklagare att prövas av överåklagare som inte har någon chefsuppgift i förhållande till åklagaren. Liksom tidigare prövas jäv mot överåklagare av riksåklagaren.
Prop. 2000/01:92: Jävsbestämmelsen utvidgas till att även omfatta fullgörandet av andra åklagaruppgifter än åtgärder eller beslut enligt rättegångsbalken. Ändringen innebär vidare att jäv mot åklagare skall prövas av överåklagare som är chef där åklagaruppgiften utförs. Dessutom har ett tillägg gjorts om att endast riksåklagaren prövar jäv mot vice riksåklagaren och andra åklagare vid Riksåklagaren, överåklagare och vice överåklagare. Paragrafens andra ...
7 § Inom åklagarväsendet får det finnas biträdande åklagare. Dessa åklagare får i den omfattning som regeringen bestämmer utföra uppgifter som skall utföras av allmän åklagare. Väckande eller fullföljande av åtal i Högsta domstolen får dock inte beslutas av någon annan än riksåklagaren.
Det får även finnas extra åklagare inom åklagarväsendet. Regeringen bestämmer i vilken omfattning extra åklagare får förordnas att utföra uppgifter som skall utföras av annan allmän åklagare än riksåklagaren eller vice riksåklagaren. Riksåklagaren får förordna extra åklagare att utföra talan i Högsta domstolen. Lag (2004:1264).
Prop. 2003/04:78: Paragrafen reglerar frågor om biträdande åklagare och extra åklagare.
Ändringen i andra stycket, som har behandlats i avsnitt 5.2, innebär att riksåklagaren får möjlighet att förordna en extra åklagare att utföra talan i Högsta domstolen även i mål där riksåklagaren själv överklagat domen eller ett beslut i målet till Högsta domstolen. Det är alltjämt förbehållet riksåklagaren att överklaga domar och ...
Prop. 2004/05:26: Paragrafen reglerar frågor om biträdande och extra åklagare.
Ändringen i andra stycket innebär endast att det öppnas en möjlighet för regeringen att överlämna åt den nya myndigheten och Ekobrottsmyndigheten att förordna extra åklagare vid respektive myndighet.
Prop. 2000/01:92: Paragrafen motsvarar i sak nuvarande 1 § andra stycket och 5 § första stycket andra och tredje meningen samt andra stycket. Bestämmelsen i andra stycket, första meningen, har emellertid formulerats på så sätt att det tydligt framgår att den gäller för alla slags åklagaruppgifter.
/Upphör att gälla U: 2024-10-01/
8 § För särskilda åklagare gäller vad som är föreskrivet för dem.
Ingen annan särskild åklagare än justitiekanslern eller en justitieombudsman får besluta att åtal skall väckas eller fullföljas i Högsta domstolen. Lag (2001:280).
Prop. 2000/01:92: Paragrafen motsvarar nuvarande 8 §. Endast språkliga ändringar har gjorts.
/Träder i kraft I: 2024-10-01/
8 § För särskilda åklagare gäller vad som är föreskrivet för dem.
Ingen annan särskild åklagare än justitiekanslern, en justitieombudsman eller en åklagare enligt 2 eller 3 § lagen (2024:461) om Sveriges deltagande i Europeiska åklagarmyndigheten får besluta att åtal ska väckas i Högsta domstolen eller överklaga dit.
Det som sägs om jäv i 6 § första-tredje styckena gäller för särskilda åklagare. Lag (2024:462).
9 § Det som anges i 6 § om åklagare tillämpas även på anställda vid Skatteverket eller Tullverket och andra anställda än åklagare vid Ekobrottsmyndigheten som har att vidta åtgärd eller meddela beslut i brottsbekämpande verksamhet. En fråga om jäv prövas av respektive myndighet.
Bestämmelser om jäv för anställda vid Polismyndigheten och Säkerhetspolisen finns i 7 § polislagen (1984:387). Bestämmelser om jäv för anställda vid Kustbevakningen finns i 2 kap. 2 § kustbevakningslagen (2019:32). Lag (2019:33).
Prop. 2014/15:94: Bestämmelser om jäv för anställda vid Polismyndigheten och Säkerhetspolisen finns i 7 § polislagen (1984:387).
Paragrafen reglerar jäv för anställda vid andra brottsbekämpande myndigheter än Polismyndigheten och ...
Prop. 2018/19:16: Skatteverket eller Tullverket och andra anställda än åklagare vid Ekobrottsmyndigheten som har att vidta åtgärd eller meddela beslut i brottsbekämpande verksamhet. En fråga om jäv prövas av respektive myndighet.
Bestämmelser om jäv för anställda vid Polismyndigheten och Säkerhetspolisen finns i 7 § polislagen (1984:387). Bestämmelser om jäv för anställda vid Kustbevakningen finns i <a href="https://lagen.nu/2019:000#K2P2" ...
Prop. 2005/06:33: Paragrafen innehåller bestämmelser om jäv. Frågan har behandlats i avsnitt 5.2.
Bestämmelsen har ändrats på så sätt att den även gäller anställda vid Skatteverket, Tullverket och Kustbevakningen som vidtar åtgärd eller meddelar beslut enligt rättegångsbalken. I fråga om sådana åtgärder och beslut skall alltså reglerna om åklagarjäv i 6 ...
Prop. 2000/01:92: Bestämmelsen ändras på så sätt att den gäller alla anställda inom polisväsendet som har att vidta åtgärd eller fatta beslut enligt rättegångsbalken. En ytterligare ändring är att bestämmelsen inte längre skall omfatta polismyndighet. Det är inte en ändring i sak. I övrigt har endast språkliga ändringar gjorts.
8 kap. Om advokater
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1999:791 (Advokaters etableringsrätt), 1980:101 (med förslag till sekretesslag m.m.), 1991:364 (om en gemensam nordisk arbetsmarknad för personer med högre utbildning), 2008:420 (Rekrytering av domare), 1997:273 (Advokatsamfundets disciplinverksamhet), 1992:1511 (om EES-avtalet och advokaterna, m.m.), 1988:167 (om ändring i rättegångsbalken (advokatfrågor)), 2017:1024 (En utvidgad möjlighet till uteslutning av advokater), 2002:334 (Avskaffande av medborgarskapskrav för advokater m.fl.), 2001:57 (Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan. Ett avtal inom sju sektorer), 2023:770 (Vissa frågor om justitieråd och om advokater)
1 § För riket skall finnas ett allmänt advokatsamfund. Stadgar för samfundet fastställas av regeringen.
Advokat är den som är ledamot av samfundet. Lag (1974:573).
2 § Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som
- har hemvist i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz,
- har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domarämbete,
- har genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teoretisk utbildning,
- har gjort sig känd för redbarhet, och
- även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhet.
Advokatsamfundets styrelse får i enskilda fall medge undantag från antagningskraven såvitt gäller första stycket 1. Detsamma gäller antagningskraven enligt första stycket 2 och 3 beträffande den som är auktoriserad som advokat i en annan stat i enlighet med där gällande bestämmelser.
Den som har genomgått en utbildning som krävs för att bli advokat i en stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz och som i Sverige genomgått ett prov som visar att han eller hon har tillräckliga kunskaper om den svenska rättsordningen, ska anses uppfylla kraven enligt första stycket 2 och 3. Detsamma gäller den som registrerats enligt 2 a § och som därefter under minst tre år bedrivit faktisk och regelbunden advokatverksamhet i Sverige, under förutsättning antingen att verksamheten huvudsakligen omfattat svensk rätt eller att, om verksamheten inte huvudsakligen omfattat svensk rätt, den registrerade på annat sätt har förvärvat tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att antas till ledamot i samfundet.
Den som har blivit auktoriserad som advokat i Danmark, Finland, Island eller Norge i enlighet med där gällande bestämmelser och som därefter under minst tre år på ett tillfredsställande sätt har tjänstgjort som biträdande jurist på advokatbyrå i Sverige ska anses uppfylla kraven enligt första stycket 2-5.
Den som är försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte antas till ledamot. Inte heller får den antas till ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall är förbjuden att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde.
Ordinarie domare, allmän åklagare eller kronofogde får inte antas till ledamot. Detsamma gäller den som annars är anställd hos någon annan än advokat, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag. Lag (2008:420).
Prop. 1999/2000:26: I sista stycket har sista meningen med dess hänvisning till allmänna advokatbyråer tagits bort.
Prop. 1998/99:108: I paragrafen anges de krav som ställs på den som vill bli ledamot av advokatsamfundet. I första stycket har den ändringen gjorts att Europeiska unionen anges jämte Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Ändringen har ingen saklig betydelse i dag, eftersom hela EU är en del av EES, men medför att inga särskilda ändringar behöver göras om EU utvidgas till att omfatta länder som inte tillhör EES. Motsvarande ändring har gjorts i andra stycket och också i andra paragrafer. Dessa ...
Prop. 2000/01:55: I första stycket första punkten anges att den sökande skall vara svensk medborgare eller medborgare i en annan stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet för att få antas till ledamot av Sveriges advokatsamfund. I andra punkten i samma stycke anges att den sökande skall ha hemvist i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I paragrafens tredje stycke anges att de i första stycket angivna ...
- NJA 2002 s. 130:En norsk advokat har, med tillämpning av den EES-reglering som ligger till grund för 8 kap. 2 § 3 st. rättegångsbalken, ansetts uppfylla kraven på teoretisk och praktisk utbildning för att vinna inträde i Sveriges Advokatsamfund trots att hon inte fullgjort samtliga moment som ingår i det av samfundet sammanställda kunskapsprovet för EES-jurister.
- NJA 1998 s. 22:Det ankommer inte på HD att pröva en fråga om dispens från kunskapskravet i 8 kap 2 § 1 st 3 RB för antagande som ledamot av Sveriges advokatsamfund.
- NJA 2002 s. 129:Fråga om brottslighets betydelse vid ansökan om inträde i Advokatsamfundet.
- NJA 1997 s. 851:Fråga om den som på egen begäran utträtt ur Sveriges advokatsamfund kunde anses berättigad att på nytt vinna inträde i samfundet.
- NJA 2004 s. 730:Vid prövning av ansökan om inträde i Sveriges advokatsamfund har samfundets styrelse, i enlighet med samfundets stadgar, inte tillgodoräknat sökanden tid för praktisk juridisk verksamhet efter affärsjuridisk magisterexamen men före juris kandidatexamen som praktisk utbildning enligt 8 kap. 2 § första stycket 3 RB. Det har ansetts saknas anledning att ifrågasätta stadgarnas krav på viss praktisk juridisk verksamhet.
- NJA 2000 s. 135:Det ankommer inte på Högsta domstolen att pröva fråga om dispens från kravet i 3 § första stycket 4 av Svenska Advokatsamfundets stadgar på viss tids praktisk juridisk verksamhet.
- NJA 2016 s. 841:Inträde i Sveriges advokatsamfund. Kravet på att en sökande ska ha gått igenom praktisk utbildning för advokatverksamhet har inte ansetts uppfyllt av en jurist som hade drivit verksamhet som franchisetagare.
- NJA 1991 s. 232:Vid prövning av besvär över beslut av advokatsamfundet att vägra en sökande inträde i samfundet på grund av bristande lämplighet har samfundets bedömning av lämplighetsfrågan ansetts böra frångås endast om något särskilt förhållande föranleder därtill.
- NJA 2010 s. 204:Fråga om dispens från kravet att den som antas som ledamot av Sveriges advokatsamfund inte får vara anställd hos annan än advokat. Högsta domstolen kan endast pröva om beslutet tillkommit i behörig ordning och om dispens överhuvudtaget krävs, men inte om dispens ska ges.
- NJA 2000 s. 214:Om någon på grund av utbildning i annan stat inom EU eller EES skall anses uppfylla kraven på praktisk utbildning för att vinna inträde i Sveriges advokatsamfund, kan inte krävas att hans lämplighet för yrket dessutom skall vara dokumenterad genom ytterligare praktisk tjänstgöring.
- NJA 1996 s. 221:Fråga om innebörden av kravet i 8 kap 2 § 1 st 4 RB på genomgången praktisk utbildning för advokatverksamhet.
2 a § Den som är auktoriserad som advokat i en annan stat inom Europeiska unionen och utövar stadigvarande advokatverksamhet i Sverige under sitt hemlands titel, skall vara registrerad hos advokatsamfundet.
En sådan advokat skall uppfylla de villkor som anges i 2 § sjätte stycket. Lag (1999:791).
Prop. 1998/99:108: I det första stycket föreskrivs att den som är auktoriserad som advokat i ett land inom EU och vill utöva stadigvarande advokatverksamhet i Sverige skall vara registrerad hos advokatsamfundet. Bestämmelsen, som är ny, har behandlats i avsnitt 6.2. Med att utöva stadigvarande advokatverksamhet avses att på ett mera stadigvarande sätt tillhandahålla sina juridiska tjänster i Sverige. Det är inte tillräckligt ...
3 § Ansökan om inträde i advokatsamfundet eller registrering enligt 2 a § prövas av dess styrelse. Lag (1999:791).
Prop. 1998/99:108: I paragrafen, som har behandlats i avsnitt 6.2, har gjorts ett tillägg av innebörd att advokatsamfundets styrelse skall pröva en ansökan om registrering enligt 2 a §. De närmare föreskrifterna om förfarandet och de krav som skall ställas på sökanden meddelas i advokatsamfundets stadgar. Ett beslut att vägra registrering kan överklagas enligt 8 §.
- NJA 1991 s. 232:Vid prövning av besvär över beslut av advokatsamfundet att vägra en sökande inträde i samfundet på grund av bristande lämplighet har samfundets bedömning av lämplighetsfrågan ansetts böra frångås endast om något särskilt förhållande föranleder därtill.
4 § En advokat skall i sin verksamhet redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtrotts honom och iaktta god advokatsed. En advokat är skyldig att förtiga vad han får kännedom om i sin yrkesutövning när god advokatsed kräver detta.
I advokatverksamhet som bedrivs i bolagsform får endast advokat vara delägare eller bolagsman, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag.
En advokat är skyldig att hålla sina huvudmäns pengar och andra tillgångar avskilda från det som tillhör honom själv. Lag (2000:172).
Sveriges Advokatsamfund har vägledande regler om god advokatsed.
Prop. 1999/2000:26: I första stycket har andra meningen med en hänvisning till sekretess vid allmänna advokatbyråer tagits bort.
- RH 2015:34:En intressekonflikt har bedömts föreligga mellan en offentlig försvarare och hans huvudman i ett mål om ekonomisk brottslighet. Den offentlige försvararen hade tidigare haft uppdrag kopplade till två medtilltalade i målet. Uppdragen hade visst samband med delar av åtalet. Försvararen bedömdes på grund av olika lojaliteter inte kunna tillvarata huvudmannens intressen. Hovrätten ansåg att det utgjorde ett rättegångsfel av tingsrätten att döma i målet trots intressekonflikten. Tingsrättens dom undanröjdes och målet återförvisades i sin helhet till tingsrätten. Hovrätten beslutade också att försvararen på grund av försummelse skulle ersätta staten och vissa tilltalade för rättegångskostnader i hovrätten och ansåg att det inte fanns utrymme för jämkning.
- NJA 2020 s. 465:En advokat var försvarare för den tilltalade i ett mål i hovrätten där en viss person var målsägande. Advokaten var samtidigt, i ett annat mål, förordnad som målsägandebiträde åt den personen. Den intressekonf likten har medfört att hovrättens dom har undanröjts och att målet har lämnats tillbaka till hovrätten.
6 § Advokatväsendet står under tillsyn av advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnd. Styrelsen och disciplinnämnden ska se till att en advokat uppfyller sina skyldigheter när han eller hon utför talan i domstol och utövar sin advokatverksamhet i övrigt. Frågor om disciplinära ingripanden mot advokater enligt 7 § första–fjärde styckena och 7 a § prövas av disciplinnämnden och, i enlighet med vad som bestäms i stadgarna, av styrelsen. En advokat är skyldig att lämna de uppgifter till samfundet som behövs för tillsynen.
Justitiekanslern får begära att disciplinnämnden vidtar åtgärder mot en advokat som inte uppfyller sina skyldigheter och att styrelsen vidtar åtgärder mot den som inte längre är behörig att vara advokat.
Den som har deltagit i handläggningen av ett tillsynsärende hos advokatsamfundet får inte obehörigen röja vad han eller hon då har fått veta om någons personliga eller ekonomiska förhållanden. Lag (2017:1024).
Prop. 2016/17:209: Advokatväsendet står under tillsyn av advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnd. Styrelsen och disciplinnämnden ska se till att en advokat uppfyller sina skyldigheter när han eller hon utför talan i domstol och utövar sin advokatverksamhet i övrigt. Frågor om disciplinära ingripanden mot advokater enligt 7 § första–fjärde styckena och 7 a § prövas av disciplinnämnden och, i enlighet med vad som bestäms i stadgarna, av styrelsen. En advokat ...
7 § En advokat som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas. Är omständigheterna mildrande, får advokaten i stället tilldelas en varning.
En advokat som annars åsidosätter sina plikter som advokat får meddelas en varning eller erinran. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får advokaten uteslutas ur samfundet eller, i fråga om en sådan advokat som avses i 2 a §, registreringen upphävas.
En advokat som tilldelas en varning får, om det finns särskilda skäl, även åläggas att betala en straffavgift till samfundet med lägst tiotusen och högst tvåhundrafemtiotusen kronor. Till den del en varning avser en överträdelse av en bestämmelse i 2-6 kap. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism gäller i stället för straffavgift det som föreskrivs om sanktionsavgift i 7 a kap.5-11 §§ den lagen.
Om det bedöms tillräckligt får disciplinnämnden, i stället för att tilldela en advokat erinran, göra ett uttalande om att advokatens åtgärd är felaktig eller olämplig.
En advokat är skyldig att genast träda ur samfundet om det inträffar en sådan omständighet som gör att han eller hon enligt 2 § femte eller sjätte stycket inte får antas till ledamot av samfundet, om inte styrelsen i fall som avses i 2 § sjätte stycket andra meningen medger undantag. Om advokaten inte träder ur samfundet, trots att han eller hon är skyldig att utträda, ska styrelsen besluta om hans eller hennes uteslutning. Detsamma gäller om en advokat inte längre uppfyller hemvistkravet enligt 2 § första stycket 1 och styrelsen inte medger att han eller hon får stå kvar som ledamot av samfundet. Om en sådan advokat som är registrerad enligt 2 a § fråntas rätten att uppträda som advokat i den stat där han eller hon är auktoriserad, ska styrelsen upphäva registreringen.
I beslutet om uteslutning ur samfundet får det föreskrivas att beslutet genast ska verkställas. Detsamma gäller ett beslut att upphäva en registrering.
Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket andra meningen får inte åtalas av någon annan än Justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat från allmän synpunkt. Lag (2023:770).
Prop. 1999/2000:26: I sista stycket har gjorts en redaktionell ändring med anledning av ändringen i 4 §.
Prop. 1998/99:108: Paragrafen innehåller de centrala bestämmelserna om disciplinpåföljder och om uteslutning från samfundet av andra skäl än disciplinära. Ändringarna i paragrafen har behandlats i avsnitt 6.2.
Ändringarna i första och andra styckena jämställer en EU-advokat med en inhemsk advokat på det sättet att samma beteenden som medför uteslutning ur samfundet av en inhemsk advokat kommer att medföra ...
- NJA 2016 s. 1031:En advokat som uppmanat en klient att begå brott har ansetts uppsåtligen ha gjort orätt i advokatverksamheten. Han har därför uteslutits ur Sveriges advokatsamfund.
- NJA 2007 s. 82:Vid prövning enligt 11 kap. 11 § regeringsformen av resningsärende som gäller advokats disciplinansvar är rättegångsbalkens regler om resning i brottmål en utgångspunkt för prövningen men därutöver bör denna ske med analog tillämpning av 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291).
- NJA 2016 s. 140:Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd har beslutat att utesluta en advokat ur samfundet. Nämnden har förordnat att beslutet genast ska verkställas. Ett sådant beslut kan inhiberas av Högsta domstolen. Skäl för inhibition saknades.
- NJA 2011 s. 732:En advokat har uteslutits ur Sveriges Advokatsamfund. När den huvudsakliga uteslutningsanledningen vid prövning av hans överklagande inte mot hans förnekande befunnits visad, har beslutet om uteslutning upphävts.
- NJA 1995 s. 11:Fråga om jäv vid handläggningen hos Sveriges advokatsamfund disciplinnämnd. Beslut i protokoll.
- NJA 2001 s. 535:Fråga om uteslutning av advokat ur Sveriges advokatsamfund när advokaten, som var förordnad till offentlig försvarare för häktad med restriktioner, till utomstående befordrat information från den misstänkte.
- NJA 1993 s. 405:Beslut av Sveriges Advokatsamfunds disciplinnämnd kan bli föremål för resning. Eftersom nämnden ej är förvaltningsmyndighet prövas ansökan av HD.
- NJA 1994 s. 688:En advokat, som låtit upprätta fakturor med felaktigt innehåll, har ansetts ha förfarit oredligt och har på grund därav uteslutits ur Sveriges advokatsamfund.
- NJA 1998 s. 888:Sedan Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd beslutat att utesluta en advokat ur samfundet samt beslutet överklagats, har disciplinnämnden i HD åberopat omständigheter som inte haft något samband med de förhållanden som legat till grund för det överklagade beslutet. Dessa omständigheter har inte beaktats vid HD:s prövning.
- NJA 1991 s. 293:Frågor, i mål om uteslutning av advokat ur Sveriges advokatsamfund, om förutsättningarna för en offentlig försvarare att åta sig uppdrag för den misstänktes räkning vid sidan av försvararuppdraget och att, när den misstänkte är häktad, till utomstående befordra brev och instruktioner från denne. 21 kap 3 § 3 st RB och 9 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m fl.
- NJA 2021 s. 576:En advokat har vid två tillfällen brutit mot god advokatsed genom att handla i strid med restriktioner som hade meddelats hans klienter enligt 24 kap. 5 a § RB. Han har därför uteslutits ur Sveriges advokatsamfund.
- NJA 2021 s. 791:Vid en samlad bedömning har det inte ansetts finnas skäl att frångå Advokatsamfundets disciplinnämnds ställningstagande att en advokat uppsåtligen har gjort orätt och därmed ska uteslutas ur samfundet.
- NJA 2021 s. 914:En advokat har brutit mot god advokatsed genom att vid flera tillfällen förmedla meddelanden till och från en klient som suttit häktad med restriktioner. Advokaten har därför uteslutits ur Sveriges advokatsamfund.
- NJA 2022 s. 791:En advokat har vid arvodesdebitering och i kontakter med klienten om debiteringen åsidosatt god advokatsed i flera avseenden. Han har därför uteslutits ur Sveriges advokatsamfund. Även fråga om HD kan pröva andra beslut som har fattats av disciplinnämnden i samband med en uteslutning.
- NJA 1992 s. 139:En advokat har - sedan TR i ett tvistemål avvisat en begäran från hans huvudmän att få åberopa ny bevisning - under pågående mål lämnat huvudförhandlingen tillsammans med huvudmännen i syfte att åstadkomma en tredskodom för att i återvinningsmålet åberopa den avvisade bevisningen. Härigenom har advokaten ansetts ha åsido satt sina plikter som advokat på sådant sätt att erinran enligt 8 kap 7 § 2 st RB meddelats honom.
- NJA 1985 s. 856:Fråga om skyldighet för advokat att övervaka hos honom anställd biträdande jurist. 8 kap 7 § 2 st RB jämfört med 10 § 2 st i advokatsamfundets vägledande regler om god advokatsed.
- NJA 2003 s. 403:Fråga vid prövning av ansökan om resning i disciplinärende hos Sveriges advokatsamfund om nämndens regeltillämpning varit uppenbart rättsstridig.
7 a § En advokat som, i andra fall än som avses i 7 § första stycket, genom att begå brott har visat sig uppenbart olämplig att vara advokat ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas.
I samband med ett beslut om uteslutning eller upphävande av registrering enligt första stycket får det bestämmas att beslutet ska verkställas genast. Lag (2017:1024).
Prop. 2016/17:209: En advokat som, i andra fall än som avses i 7 § första stycket, genom att begå brott har visat sig uppenbart olämplig att vara advokat ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas.
I samband med ett beslut om uteslutning eller upphävande av registrering enligt första stycket får det bestämmas att beslutet ska verkställas genast.
Paragrafen ...
8 § Den som har fått avslag på en ansökan om inträde i advokatsamfundet eller som har uteslutits ur advokatsamfundet får överklaga beslutet till Högsta domstolen. Detsamma gäller den som har fått avslag på en ansökan om registrering enligt 2 a § eller som har fått sin registrering upphävd enligt 7 eller 7 a §. Justitiekanslern får överklaga ett beslut enligt 7 eller 7 a § till Högsta domstolen.
En advokat som av disciplinnämnden har tilldelats en varning med straffavgift enligt 7 § tredje stycket får överklaga beslutet om straffavgift till advokatsamfundets straffavgiftsnämnd. Om även Justitiekanslern har överklagat beslutet om varning med straffavgift, får straffavgiftsnämnden förklara ärendet vilande till dess att Högsta domstolen har prövat Justitiekanslerns överklagande. Lag (2023:770).
Prop. 1998/99:108: I denna paragraf regleras rätten till överklagande av beslut om registrering, upphävande av registrering, inträde i samfundet eller uteslutning ur samfundet. Den föreslagna ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär att frågor om registrering kommer att kunna överklagas på motsvarande sätt som frågor om inträde och uteslutning.
Prop. 2016/17:209: Den som har fått avslag på en ansökan om inträde i advokatsamfundet eller som har uteslutits ur advokatsamfundet får överklaga beslutet till Högsta domstolen. Detsamma gäller den som har fått avslag på en ansökan om registrering enligt 2 a § eller som har fått sin registrering upphävd enligt 7 eller 7 a §. Justitiekanslern får överklaga ett beslut enligt 7 eller 7 a § till Högsta domstolen.
Paragrafen innehåller ...
- NJA 1989 s. 398:I mål om ansvar för egenmäktigt förfarande - olovlig besittningsrubbning beträffande en av två sambor gemensamt ägd bil - har den tilltalade frikänts, då han misstagit sig angående ägarförhållandena.
- NJA 2016 s. 140:Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd har beslutat att utesluta en advokat ur samfundet. Nämnden har förordnat att beslutet genast ska verkställas. Ett sådant beslut kan inhiberas av Högsta domstolen. Skäl för inhibition saknades.
- NJA 1998 s. 22:Det ankommer inte på HD att pröva en fråga om dispens från kunskapskravet i 8 kap 2 § 1 st 3 RB för antagande som ledamot av Sveriges advokatsamfund.
- NJA 2021 s. 423:Fråga om ett beslut av styrelsen för Sveriges advokatsamfund kan överklagas till HD genom en analog tillämpning av 8 kap. 8 § RB.
- NJA 2021 s. 576:En advokat har vid två tillfällen brutit mot god advokatsed genom att handla i strid med restriktioner som hade meddelats hans klienter enligt 24 kap. 5 a § RB. Han har därför uteslutits ur Sveriges advokatsamfund.
- NJA 2022 s. 791:En advokat har vid arvodesdebitering och i kontakter med klienten om debiteringen åsidosatt god advokatsed i flera avseenden. Han har därför uteslutits ur Sveriges advokatsamfund. Även fråga om HD kan pröva andra beslut som har fattats av disciplinnämnden i samband med en uteslutning.
9 § Vad i rättegångsbalken eller i någon annan lag föreskrivs om advokater skall i tillämpliga delar gälla även den som är auktoriserad som advokat i någon annan stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz när denne är verksam i Sverige. Därvid skall han använda den yrkesbeteckning som används i den stat där han är auktoriserad, uttryckt på denna stats språk och med hänvisning till den yrkesorganisation som han tillhör eller till den domstol vid vilken han enligt den statens lag får tjänstgöra. Om rätten kräver det, skall den som uppger sig uppfylla kraven i första meningen förete bevis härför.
Första stycket första meningen omfattar bestämmelsen i 4 § andra stycket om advokatverksamhet i bolag endast i fråga om den som är skyldig att vara registrerad enligt 2 a §.
Advokatsamfundets styrelse skall underrätta behörig myndighet eller organisation i den stat där advokaten är auktoriserad om beslut i vilket det har konstaterats att han åsidosatt sina plikter som advokat. Lag (2001:57).
Prop. 1998/99:108: I andra stycket har hänvisningen till 17 kap. 15 § tredje stycket brottsbalken tagits bort. Se vidare vid kommentaren till 10 §. Undantaget från 4 § andra stycket om advokatverksamhet i bolag har ändrats till att avse enbart sådana EU-advokater som inte omfattas av registreringsskyldigheten i 2 a §. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4 ...
Prop. 2000/01:55: I första stycket anges att vad som förskrivs i rättegångsbalken eller i någon annan lag om advokater i tillämpliga delar även skall gälla den som är auktoriserad som advokat i någon annan stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet när denne är verksam i Sverige. Genom ändringen i första stycket jämställs den som är auktoriserad som advokat i Schweiz med dem som är auktoriserade i Europeiska unionen ...
10 § Den som utan att vara behörig till det utger sig för att vara auktoriserad som advokat i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, döms till böter. Lag (2001:57).
Prop. 1998/99:108: Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 6.2 och 6.6. Straffstadgandet i 17 kap. 15 § tredje stycket brottsbalken har förts över till paragrafen. Bestämmelsen har bearbetats redaktionellt och också utvidgats till att omfatta sådana advokater som enligt 9 § första ...
Prop. 2000/01:55: Enligt paragrafen skall den som utan att vara behörig utger sig att vara auktoriserad som advokat i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet dömas till böter.
Genom ändringen skall motsvarande även gälla den som utan att vara behörig utger sig att vara auktoriserad som advokat i Schweiz. Ändringen ...
11 § Regeringen får föreskriva att bestämmelserna i detta kapitel om registrering av den som är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeiska unionen också skall omfatta den som är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz. Lag (2001:57).
Prop. 1998/99:108: Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 6.6. I den bemyndigas regeringen att föreskriva att de bestämmelser om registrering i 8 kap. rättegångsbalken som avser den som är auktoriserad som advokat inom EU också skall omfatta den som är auktoriserad som advokat i något annat land inom EES. Ett sådant förordnande med stöd av bemyndigandet innebär ...
Prop. 2000/01:55: Genom bestämmelsen bemyndigas regeringen att föreskiva att bestämmelserna i detta kapitel rättegångsbalken om registrering av den som är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeiska unionen också skall gälla den som är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Genom ändringen skall bemyndigandet även omfatta den som är auktoriserad som advokat i Schweiz. Ändringen behandlas i <a href="https://lagen.nu/prop/2000/01:55#S9-2-4" ...
9 kap. Om straff, vite och hämtning
1 § En part, som mot bättre vetande inleder eller föranleder rättegång i tvistemål, döms till böter. Lag (1991:241).
Rättegångsförseelse är den gemensama termen för de straffbara handlingar som part, ställföreträdare eller rättegångsombud kan begå under rättegång.
- RH 2013:39:Fråga i ärende om klagan över domvilla om vad klaganden, på den grunden att denne inte blivit rätteligen stämd, ska ha känt till om ett avgörande för att tidsfristen i 59 kap. 2 § andra stycket rättegångsbalken ska börja löpa.
2 § Om en part mot bättre vetande för talan mot dom eller beslut, döms han till böter. Lag (1991:241).
- NJA 1985 s. 622:Fråga huruvida ombud gjort sig skyldig till rättegångsförseelse. 9 kap 2 och 4 §§ RB.
3 § Försöker en part i tvistemål eller en målsägande i brottmål förhala rättegången genom påståenden eller invändningar, som är uppenbart ogrundade, eller genom innehållande av bevis eller någon annan otillbörlig åtgärd, döms han till böter. Vad nu sagts om part gäller också intervenient, även om han inte har ställning som part. Lag (1991:241).
4 § Vad i 1 - 3 §§ är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande ställföreträdare så ock ombud eller biträde.
- NJA 1985 s. 622:Fråga huruvida ombud gjort sig skyldig till rättegångsförseelse. 9 kap 2 och 4 §§ RB.
5 § Den som vid ett sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller bryter mot en ordningsregel eller ett förbud som har meddelats med stöd av 5 kap.9 eller 9 c § döms till penningböter. Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i en rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.
Första stycket ska tillämpas också i fråga om en sådan sidosal som avses i 5 kap.12 eller 13 §.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. Lag (2019:298).
Ett exempel på att "uttala sig otillbörligt" är att förolämpa rättens ledamöter.
Prop. 2018/19:81: Paragrafen innehåller bestämmelser om straff för ordningsstörningar m.m. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
Första stycket anpassas till att möjligheten att förbjuda ljudupptagning och ljudöverföring flyttas från 5 kap. 9 § andra stycket andra meningen till 5 kap. 9 c §. Regleringen som straffbelägger överträdelser av fotograferingsförbudet flyttas till 5 a §.
Andra stycket ...
- RH 2007:55:En tingsrättsordförande har ansetts inte ha någon laglig möjlighet att meddela fotografer en föreskrift att fotografering in i rättssalen inte är tillåten. Tingsrättens beslut att döma till penningböter för rättegångsförseelse har därför upphävts.
- NJA 2018 s. 215:En överklagandeskrift från en försvarare har innehållit ett påstående om att tingsrättens ledamöter grundat sin fällande dom enbart på det förhållandet att den tilltalade hade en viss etnisk bakgrund och baserat bedömningen på medvetet eller omedvetet rasistiska värderingar. Påståendet har med hänsyn till omständigheterna ansetts otillbörligt och försvararen har dömts till böter för rättegångsförseelse.
- RH 2016:18:Tingsrätten har avvisat ett rättegångsombud och dömt honom för rättegångsförseelse till penningböter. Hovrätten har funnit att ombudets uttalanden i skrift med anklagelser om brott, som inte bara avsett motparten i målet och dennes ombud utan även tredje man, inte haft någon relevans för prövningen av målet och inte heller varit i proportion till syftet som de skulle tjäna. Hovrätten fastställde därför beslutet om rättegångsförseelse. Hovrätten fann dock att ombudet genom uttalandena inte visat prov på olämplighet i sådan utsträckning att han bör avvisas som ombud.
- RH 2017:47:Invändning om domarjäv har gjorts i överklagande av tingsrätts beslut om böter för otillbörligt yttrande i rättegångsskrift. Hovrätten har funnit att det i lagens mening inte förelegat jäv när samme domare som varit föremål för ett förment otillbörligt yttrande i rättegångsskrift också beslutat om böter för rättegångsförseelse. De aktuella yttrandena ansågs emellertid inte vara otillbörliga.
5 a § Den som tar upp eller sprider bild i strid med 5 kap. 9 b § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Första stycket ska tillämpas också i fråga om en sådan sidosal som avses i 5 kap.12 eller 13 §.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. Lag (2020:318).
Prop. 2018/19:81: Den som tar upp bild i strid med 5 kap. 9 b § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Första stycket ska tillämpas också i fråga om en sådan sidosal som avses i 5 kap. 12 eller 13 §.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om straff för brott mot fotograferingsförbudet. ...
6 § Röjer någon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersökningsledarens förordnande inte får uppenbaras, döms han till böter. Lag (1991:241).
Justitiekanslern (JK) beslöt inleda förundersökning mot advokat som misstänktes ha brutit förordnande om yppandeförbud (Dnr 1708-04-71).
7 § Rätten får, om en part eller någon annan bör komma tillstädes eller infinna sig personligen vid en förhandling, förelägga vite. Om någon särskild föreskrift om föreläggande har meddelats, skall den gälla.
Skall ett föreläggande, som enligt särskild föreskrift skall förenas med vite, delges någon som vistas utom riket, får rätten underlåta att förelägga vite, om delgivning annars inte kan ske i den främmande staten. Om något vite inte har satts ut, får den förelagde inte åläggas något ansvar för de kostnader som kan ha uppstått till följd av att föreläggandet inte följts. Föreläggandet skall i övrigt vid den fortsatta handläggningen av målet anses jämställt med ett vitesföreläggande. Lag (2000:564).
- NJA 1995 s. 176:Den som är bosatt i annat nordiskt land och uppehåller sig där vid tiden för kallelse att personligen inställa sig vid domstol kan föreläggas vite endast i de fall som anges i lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m m.
8 § Vite får inte föreläggas när straff är utsatt.
Staten får inte föreläggas vite. Lag (1987:747).
- MÖD 2005:12:Vitesföreläggande enligt miljöbalken avseende bullerbegränsande åtgärder -----Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens dom i vilken Banverket vid vite förelades att vidta bullerbegränsande åtgärder. MÖD uttalade i domen att det inte finns några rättsliga hinder mot att förelägga Banverket att vid vite vidta vissa bullerbegränsande åtgärder, att Banverket i förevarande sammanhang närmast får betraktas som affärsdrivande samt att det principiellt inte finns anledning att göra skillnad mellan Banverket och andra verksamhetsutövare och av det skälet låta bli att sätta ut vite mot Banverket. Även fråga om det var skäligt att ålägga Banverket att vidta bullerskyddsåtgärder.
- MD 2015:4:Åläggande vid vite på grund av missbruk av dominerande ställning har ansetts inte utgöra hinder för prövning av talan om konkurrensskadeavgift på grund av samma missbruk.
- RH 1994:138:Talan enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken om förbud vid vite att avverka skog på utmätt fastighet har lämnats utan bifall, eftersom avverkning på utmätt fastighet är belagd med straffansvar och vite inte utan särskilt lagstöd får föreläggas när straff är utsatt.
- NJA 1982 s. 633:Yrkande om vitesföreläggande jämlikt 15 kap 3 § 2 st RB att underlåta åtgärder, som skulle innebära upphovsrättsintrång enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, har ansetts inte kunna bifallas, eftersom sådant intrång är belagt med straff enligt upphovsrättslagen och denna saknar bestämmelser om förbudsvite.
9 § Bestämmelser i denna balk om att den som skall kallas till ett sammanträde skall föreläggas vite i vissa fall gäller inte den som är under femton år. Vite skall inte heller föreläggas om den som skall kallas fyllt femton men inte arton år och det finns anledning att anta att han eller hon inte kan infinna sig utan medverkan av vårdnadshavare eller annan som svarar för hans eller hennes vård och fostran.
Den omständigheten att något vite inte har förelagts hindrar inte att den unge kallas på nytt eller att i övrigt sådana åtgärder vidtas vid den fortsatta handläggningen av målet som skulle ha kunnat komma i fråga om vite hade förelagts.
Har den som skall kallas till ett sammanträde inte fyllt arton år, skall vårdnadshavare eller annan som svarar för den unges vård och fostran underrättas om kallelsen, om det inte finns särskilda skäl mot det. Om den som skall kallas är tilltalad gäller i stället bestämmelserna om underrättelse i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Lag (2002:381).
Prop. 2001/02:111: Paragrafen som är ny är generellt utformad och skall tillämpas oavsett i vilken egenskap den unge skall kallas till ett sammanträde.
Första stycket första meningen anger att rättegångsbalkens bestämmelser om att en kallelse till sammanträde i vissa fall skall förenas med ett vitesföreläggande inte gäller den som är under 15 år. Av första stycket andra meningen följer att rätten inte skall förelägga vite ...
Prop. 1998/99:37: Paragrafen upphävs och ersätts av 32 kap. 7 §, se kommentaren till den paragrafen.
10 § Ska någon hämtas till ett sammanträde inför rätten, får han eller hon, om inte annat följer av det som sägs nedan, inte omhändertas tidigare än vad som är nödvändigt för att han eller hon ska kunna inställas omedelbart till sammanträdet.
Om ett hämtningsförsök tidigare har misslyckats, eller det annars på grund av vad som är känt om den som ska hämtas finns särskild anledning till det, får rätten eller Polismyndigheten besluta att han eller hon får omhändertas tidigare än vad som följer av första stycket. Omhändertagande får i sådant fall äga rum högst sex timmar eller, om rätten beslutat, högst arton timmar tidigare än vad som följer av första stycket. Vid rättens prövning ska det särskilt beaktas vilka olägenheter det kan antas medföra att den som ska hämtas inte är närvarande vid sammanträdet inför rätten.
Den som har omhändertagits enligt andra stycket är skyldig att i avvaktan på inställelsen stanna kvar på den plats som bestäms av Polismyndigheten. Om den omhändertagne ska inställas i brottmål som tilltalad får han eller hon tas i förvar.
Den som har omhändertagits enligt denna paragraf får inte underkastas annan inskränkning i sin frihet än vad som krävs med hänsyn till ändamålet med omhändertagandet, ordningen eller allmän säkerhet. Lag (2014:649).
- NJA 1992 s. 555:Fråga om tjänstefel vid beslut om förtida omhändertagande enligt 9 kap 10 § 2 st RB.
ANDRA AVDELNINGEN
Om rättegången i allmänhet
I Om rättegången i tvistemål
10 kap. Om laga domstol
Detta kapitel reglerar vid vilken domstoltalan ska väckas.
Vissa regler är tvingande och innebär att mål inte kan handläggas av annan domstol. En sådan regel finns i 10 kap. 9 § rättegångsbalken. Detta innebär att mål om testamente alltid ska handläggas vid domstol där den avlidne skulle ha svarat i tvistemål enligt kap 17 § 1 st 4.
Att talan väckts vid fel domstol utgör ett rättegångshinder.
Alla forumregler utom de som angivits i 10 kap. 17 § är dispositiva.
Har, sedan stämning delgivits svaranden, ändring inträtt i förhållande, som betingat domstolens behörighet, så är den utan verkan enligt 15 §.
I mål med internationell anknytning gäller den så kallade Bryssel I förordningen dvs Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Huvudregeln enligt Bryssel I är att talan ska väckas vid svarandens forum.
- 36 kap. 5 § 4 st 2 p
- 6 kap. 14a § 2 st Kulturmiljölag (1988:950)
- 18 kap. 1 § 2 st, 2 kap. 24 § 2 st Utsökningsbalk (1981:774)
- 41 §, 40 § Marknadsföringslag (1995:450)
- 27 § Kungörelse (1970:665) om trafik på Trollhätte kanal
- 26 § Kungörelse (1970:664) om trafik på Södertälje kanal
- 75 § Sjömanslag (1973:282)
1 § Laga domstol i tvistemål i allmänhet är rätten i den ort, där svaranden har sitt hemvist.
Är svaranden folkbokförd i Sverige anses som hans hemvist den ort där han var folkbokförd den 1 november föregående år.
För bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning gälle som hemvist den ort, där styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen ej är bestämt eller styrelse ej finnes, där förvaltningen föres. Lag samma vare i fråga om kommun eller annan sådan menighet.
Dödsbo sökes vid den rätt, där den döde skolat svara.
Den som icke äger känt hemvist vare sig inom eller utom riket sökes där han uppehåller sig. Är han svensk medborgare och uppehåller han sig utom riket eller är hans uppehållsort okänd, sökes han där han inom riket senast haft hemvist eller uppehållit sig. Lag (1991:485).
Forumregeln är inte exklusiv. Om parterna är överens kan rättegången alltså ofta föras vid "fel" domstol.
Om så kallat prorogationsavtal finns föreskrifter i 16 §.
Om talan skulle har väckts vid fel forum gäller det för svaranden att göra invändning i rätt tid det vill säga första gången han ska yttra sig i målet enligt 18 §. Om svaranden invändning vinner bifall i tingsrätt ska talan avvisas, vilket medför att käranden har att välja annat forum för sin talan. Käranden kan också välja att överklaga beslutet och begära att hovrätten enligt 20 § hänvisar målet till rätt domstol. I NJA 1983 s. 508 har Högsta domstolen istället för att återförvisa målet till ny handläggning i hovrätt hänvisat målet till rätt domstol.
Frågor om vårdnad, boende eller umgänge med barn tas upp av rätten i den ort där barnet har sitt hemvist. Sådana frågor kan tas upp även i samband med äktenskapsmål. Om det inte finns någon behörig domstol, tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt enligt 6 kap. 17 § Föräldrabalken.
Har parterna avtalat om skiljeförfarande så är domstol fel forum och motparten måste göra invändning första gången han får tillfälle att yttra sig. Underlåter han det handläggs tvisten vid domstol och han kan inte senare åberopa skiljeklausulen.
En arbetstagare som vill väcka talan mot en arbetsgivare har valmöjlighet. Han kan väcka talan enligt denna bestämmelse och välja den domstol där svaranden har sitt säte eller, enligt 2 kap. 2 § tredje st arbetstvistlagen, välja sitt hemvistforum, vilket belyses av AD 2000 nr 49.
- AD 2000 nr 49:Begreppet hemvist i 2 kap. 2 § tredje stycket arbetstvistlagen har ansetts ha samma innebörd som i 10 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken (jfr beslutet 1999 nr 78).
- RH 2000:95:Talan om skadestånd enligt 7 kap. 6 § lagen (1992:1528) om offentlig upphandling ansågs skola väckas vid svarandens hemvistforum enligt 10 kap. 1 § rättegångsbalken, inte vid kärandebolagets sätesforum enligt regeln i 10 kap. 8 § rättegångsbalken om orten där skadan uppkommit.
- AD 2023 nr 8:Flera tvister om skadeståndsskyldighet på grund av brott mot bl.a. företagshemlighetslagen har handlagts gemensamt i Arbetsdomstolen efter att de överlämnats av en tingsrätt till Arbetsdomstolen. En av tvisterna – en arbetsgivarorganisations talan mot en facklig organisation och dess medlem – har, efter invändning, avvisats då Arbetsdomstolen funnit att förhandlingskravet enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen inte varit uppfyllt. Arbetsdomstolen har då funnit att den inte längre är behörig att pröva tvisterna mot de övriga svarandena. Fråga har därvid uppkommit om till vilken tingsrätt dessa tvister ska hänvisas.
2 § Kronan sökes i tvistemål i allmänhet där den myndighet, som har att bevaka talan i målet, har sitt säte.
3 § Den som icke äger känt hemvist inom riket må i tvist rörande betalningsskyldighet sökas där honom tillhörig egendom finnes. Rör tvisten lös egendom, må han sökas där egendomen finnes.
Fordran, som grundas å löpande skuldebrev eller annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning, anses finnas där handlingen är. Annan fordran anses finnas där gäldenären har sitt hemvist. Är pant ställd för fordringen, må denna anses finnas där panten är.
- NJA 1988 s. 440:Konossement har ansetts sakna förmögenhetsvärde, sedan godset utlämnats utan företeende av konossementet, och har därför inte grundat forum enligt 10 kap 3 § RB.
- NJA 2016 s. 779:Svensk domsrätt har i mål om betalning på grund av en borgensförbindelse inte förelegat på den grunden att svaranden hade en kontofordran på 888 kr mot en bank här i landet. Men svensk domstol har ansetts behörig på grund av tvistens anknytning till Sverige.
- NJA 2004 s. 891:Internationella rättsförhållanden. I tvist rörande betalningsskyldighet har allmänt förmögenhetsforum inte ansetts tillämpligt på utländsk svarande som äger aktier i svenskt aktiebolag, vari aktiebrev inte utfärdats. 10 kap. 3 § första stycket första meningen RB.
- NJA 2010 s. 734:Ett konkursbo, som för en återvinningstalan avseende gäldenärens avtal, har ansetts inte kunna grunda någon rätt på det prorogationsavtal som gällde för det avtalsförhållandet.
- RH 1995:18:Tillämpning i visst fall av regeln om egendomsforum i 10 kap. 3 § rättegångsbalken.
- NJA 1998 s. 361:Fråga i mål om återvinning i konkurs om svensk domstols behörighet grundad på svaranden tillkommande fordran som bevakats i konkursen. 10 kap 3 § RB.
- NJA 1987 s. 790:Fråga om vilket mått av bevisning som bör krävas för ett påstående att någon har egendom inom viss tingsrätts domkrets och att rätten därför är behörig att pröva ett mot denne riktat yrkande om kvarstad för en fordran. 10 kap 3 § och 15 kap 5 § RB.
- NJA 2013 s. 31:Återvinningstalan avseende ett avtal om överlåtelse av svenska och utländska patent och patentansökningar har av en borgenär i en svensk konkurs väckts mot ett bolag med säte i Saint Kitts och Nevis. Svensk domsrätt har ansetts föreligga.
- NJA 1981 s. 386:Att utlänning i Sverige har sådan honom tillhörig egendom som är avsedd för hans personliga bruk under en tillfällig vistelse här har inte ansetts grunda behörighet enligt 10 kap 3 § RB för svensk domstol att ta upp tvist om betalningsskyldighet för honom.
- NJA 1999 s. 16:Internationella rättsförhållanden. Fråga huruvida utländsk svarande i tvist rörande betalningsskyldighet har egendom i Sverige och tvisten därför kan tas upp vid svensk domstol.
- NJA 2006 s. 354:Ett bolag med säte i USA innehar ett europeiskt patent med giltighet i Sverige. Patentet har ansetts grunda svensk domsrätt i mål angående negativ fastställelsetalan om patentets skyddsomfång. Det förhållandet att svaranden väckt talan angående patentintrång med yrkande om vitesförbud och intrångsersättning har inte ansetts böra föranleda att fastställelsetalan avvisas på grund av bristande fastställelseintresse.
4 § Har den som icke äger känt hemvist inom riket här ingått förbindelse eller eljest ådragit sig gäld, må han i tvist därom sökas där förbindelsen ingicks eller gälden uppkom.
- NJA 2013 s. 22:Ett svenskt konkursbo har väckt återvinningstalan mot ett norskt bolag. Svensk domsrätt har ansetts föreligga trots att det saknats stöd i forumreglerna i 10 kap. rättegångsbalken.
- RH 1993:132:I mål mellan två bolag, ett finskt och ett norskt, om förpliktelser enligt ett ingånget avtal invändes att talan skall avvisas på grund av att svensk domstol saknar behörighet att avgöra tvisten. Denna påstods avse hävning av varumärkesregistrering i utlandet. Rättegångshinder har ansetts ej föreligga.
- RH 2017:1:Fråga om svensk domsrätt och om rätt forum i mål om återvinning i konkurs där svaranden är ett norskt Aktieselskab.
- NJA 2001 s. 800:Behörig företrädare för ett utländskt bolag lämnade vid besök i Stockholm ett skriftligt anbud till ett svenskt bolag. När anbudet accepterades av det svenska bolaget hade företrädaren för det utländska bolaget lämnat Sverige. Fråga vid tillämpning av 10 kap 4 § rättegångsbalken om avtalet ingåtts här i landet.
5 § Den som idkar jordbruk, gruv- eller fabriksdrift, hantverk, handel eller annan dylik rörelse med fast driftställe må i tvist, som uppkommit omedelbart på grund av den rörelsen, sökas där driftstället är.
- NJA 1992 s. 3:Fråga om tillämpning av 10 kap 5 § RB.
- RH 2009:51:Forum enligt 10 kap. 5 § rättegångsbalken (s.k. forum negotii). När ett lokalt bankkontor förmedlat en försäkring från ett försäkringsbolag inom samma koncern som banken, kan försäkringsbolaget stämmas vid den tingsrätt inom vars domkrets bankkontoret är beläget trots att alla beslut rörande försäkringen fattats på annan ort än där lokalkontoret finns.
6 § Har någon ingått förbindelse eller eljest ådragit sig gäld å ort, där han mera varaktigt uppehåller sig, må han, medan han befinner sig å orten, för sådan förbindelse eller gäld sökas där. Lag samma vare i fråga om gäld, som någon vid tillfällig vistelse å annan ort ådragit sig för kost, bostad eller dylikt.
7 § Tvist på grund av förmyndares, god mans eller förvaltares förvaltning får väckas vid rätten i den ort där den omyndige eller den för vilken god man eller förvaltare är eller varit förordnad har sitt hemvist, eller också vid rätten i den ort där förvaltningen förts.
Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, får tvist på grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort, där förvaltningen förts. Lag (1994:1435).
8 § Talan i anledning av skadegörande handling må väckas vid rätten i den ort, där handlingen företogs eller skadan uppkom. Företogs handlingen eller uppkom skadan å orter under skilda domstolar, må talan väckas vid envar av dem.
- NJA 2019 s. 622:Tingsrätten på den ort där den skadegörande handlingen företogs eller skadan uppkom är behörig att pröva ett mål om ersättning enligt trafikskadelagen, även om talan förs mot det egna trafikförsäkringsbolaget.
- NJA 2013 s. 22:Ett svenskt konkursbo har väckt återvinningstalan mot ett norskt bolag. Svensk domsrätt har ansetts föreligga trots att det saknats stöd i forumreglerna i 10 kap. rättegångsbalken.
- RH 2010:21:Fråga om bestämmelsen i 10 kap. 8 § rättegångsbalken är tillämplig på inomobligatoriskt skadestånd.
- NJA 2001 s. 336:En talan om betalningsskyldighet enligt 12 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) har vid tillämpning av 10 kap. 8 § rättegångsbalken ansetts inte utgöra talan i anledning av skadegörande handling.
- RH 2017:1:Fråga om svensk domsrätt och om rätt forum i mål om återvinning i konkurs där svaranden är ett norskt Aktieselskab.
- RH 2000:95:Talan om skadestånd enligt 7 kap. 6 § lagen (1992:1528) om offentlig upphandling ansågs skola väckas vid svarandens hemvistforum enligt 10 kap. 1 § rättegångsbalken, inte vid kärandebolagets sätesforum enligt regeln i 10 kap. 8 § rättegångsbalken om orten där skadan uppkommit.
- RH 2007:54:En person väckte vid en tingsrätt talan mot ett bolag p.g.a. intrång i hans upphovsrätt till en bild. Bolaget invände att tingsrätten inte var behörigt forum och yrkade att talan skulle avvisas. Fråga om tillämpning av 10 kap. 8 § rättegångsbalken då eventuellt upphovsrättsintrång skett genom publicering i resemagasin och på Internet.
8 a § I tvist mellan konsument och näringsidkare rörande vara, tjänst eller annan nyttighet som tillhandahållits för huvudsakligen enskilt bruk får talan mot näringsidkaren väckas vid rätten i den ort där konsumenten har sitt hemvist. Detta gäller dock endast om målet i tingsrätten kan antas bli prövat av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d §. Lag (1989:656).
9 § Tvist om arv eller testamente skall tas upp av den rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet.
Tvist om bodelning mellan makar eller sambor skall tas upp av den rätt där någon av dem skall svara i tvistemål i allmänhet. Har någon av dem avlidit, skall en bodelningstvist tas upp av den rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet.
Finns det inte någon domstol som är behörig enligt första eller andra stycket, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt.
I fråga om klander av bodelning eller arvskifte som har förrättats av bodelningsförrättare eller skiftesman finns särskilda bestämmelser. Lag (1987:792).
- NJA 1991 s. 340:Fråga vid tillämpning av 14 kap 7 a § RB om betydelsen av fastighetsforum (I), testamentsforum (II) och forum enligt samäganderättslagen (III).
10 § Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt till fast egendom, om rätt till servitut eller annan särskild rätt till egendomen eller om besittning av egendomen ska tas upp av rätten i den ort, där fastigheten ligger. Detsamma gäller om tvisten rör skyldighet för ägare eller innehavare av egendomen att fullgöra något som åligger honom eller henne i denna egenskap eller, då nyttjanderätt eller annan särskild rätt till egendomen upplåtits, det är fråga om vederlag för upplåtelsen, byggnads underhåll eller annat dylikt.
Ligger fastigheten under flera domstolar eller gäller tvisten flera fastigheter under skilda domstolar, ska tvisten tas upp av den rätt under vilken huvuddelen av fastigheterna ligger. Lag (2010:980).
- NJA 1991 s. 340:Fråga vid tillämpning av 14 kap 7 a § RB om betydelsen av fastighetsforum (I), testamentsforum (II) och forum enligt samäganderättslagen (III).
- NJA 2014 s. 838:Forum. Om en kärande åberopar flera grunder till stöd för ett och samma yrkande och domstolen är behörig att pröva någon av dessa, så är domstolen därmed behörig att pröva även övriga grunder om ingen av dessa omfattas av en regel om exklusivt forum.
- NJA 2009 s. 905:En främmande stat har ansetts inte kunna åberopa immunitet som rättegångshinder mot en talan grundad på avtal om hyra av lokal för statens ambassad i Sverige.
- NJA 1993 s. 211:Fråga om tillämpning av 14 kap 7 a § RB på två mål om återvinning till konkursbo. Tillika fråga om tillämpning av 10 kap 10 § 3 st RB.
- NJA 1995 s. 118:Fråga om tillämpning av 10 kap 10 § 3 st RB vid prövning av ansökan om förening av mål enligt 14 kap 7 a § RB.
11 § Vid domstol, som sägs i 10 §, må ock väckas:
- tvist om köpeskilling för fast egendom eller annat dylikt anspråk på grund av överlåtelse av äganderätt till egendomen;
- talan mot ägare av fast egendom om skyldighet att personligen svara för gäld, för vilken egendomen utgör pant, om betalning samtidigt sökes ur egendomen;
- tvist om skada eller annat intrång å fast egendom;
- talan om ersättning för arbete, som utförts å fast egendom; eller
- talan om ersättning för det någon brustit åt hemul angående fast egendom.
- NJA 2014 s. 838:Forum. Om en kärande åberopar flera grunder till stöd för ett och samma yrkande och domstolen är behörig att pröva någon av dessa, så är domstolen därmed behörig att pröva även övriga grunder om ingen av dessa omfattas av en regel om exklusivt forum.
12 § Som fast egendom anses vid tillämpning av detta kapitel även byggnad å annans grund samt gruva och för gruvdrift avsedd byggnad eller anläggning.
- NJA 1985 s. 832:Vid finsk domstol väcktes talan mellan parter med hemvist i Sverige om att vissa byggnader i Finland skulle anses tillhöra käranden. Denna talan avvisades. Därefter har talan väckts i saken vid svensk domstol. Fråga huruvida svensk domsrätt föreligger.
13 § Tvist angående ombudsarvode, fördelning av rättegångskostnad mellan flera ersättningsskyldiga eller annat dylikt anspråk på grund av rättegång må väckas vid den rätt, som först dömt i målet.
14 § Käromål mot flera svarande må väckas vid den rätt, där någon av dem enligt vad förut i detta kapitel är stadgat har att svara, om det sker samtidigt och käromålen stödja sig på väsentligen samma grund. Är saken sådan, att endast en dom kan givas mot alla, som hava del i saken, må talan ock väckas vid den rätt, där någon av dem har att svara.
Genkäromål upptages av den rätt, som upptagit huvudkäromålet.
Talan, som avses i 14 kap.4 eller 5 §, upptages av den rätt, som upptagit huvudmålet.
- RH 1999:53:Även om Luganokonventionen ger svensk domstol behörighet att i en rättegång handlägga mål mot flera svarande kan svensk rätt om förening av mål (kumulation) lägga hinder i vägen för en sådan handläggning när talan mot svarandena inte väckts samtidigt.
- NJA 2003 s. 263:Fråga om hinder enligt 3 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207) mot prövning av skadeståndstalan mot staten. HD har ansetts vara behörig att pröva skadeståndstalan mot staten, när på grund av käromålets utformning skadeståndsgrundande fel eller försummelse av regeringsråd kan komma att prövas i målet.
- NJA 1986 s. 729:Internationella rättsförhållanden. En svensk medborgare med hemvist utomlands har, med analog tillämpning av 10 kap 14 § RB, i visst fall ansetts skyldig på grund av sin anknytning till Sverige att jämte två svenska rättssubjekt svara vid svensk domstol.
- NJA 2003 s. 531:I samband med en i HovR väckt talan om enskilt anspråk mot domare i TR på grund av fel och försummelse i utövningen av tjänsten har käranden ansökt om stämning även mot åklagare och polistjänstemän. Ansökan har i den delen avvisats. (Jfr 2003 s. 263)
- NJA 1989 s. 36:Fråga om svensk domstols behörighet beträffande genkäromål när huvudkäromålet har avskrivits på grund av återkallelse och huvudkäranden inte har annat forum i Sverige än som följer av huvudkäromålet. 10 kap 14 § 2 st och 15 § RB.
- RH 2020:39:Vid tingsrätten pågick en rättegång mellan en entreprenör och beställare om fordran på grund av entreprenadavtal. Beställaren ansökte om genstämning mot entreprenören på grund av påstått kontraktsbrott. Samtidigt väckte beställaren talan vid samma tingsrätt mot en borgensman som tecknat proprieborgen till säkerhet för entreprenörens förpliktelser enligt entreprenadavtalet. Borgensmannen, som inte hade hemvist i domsagan, invände att tingsrätten i fråga var fel forum. Käromålen mot entreprenören och borgensmannen har ansetts stödja sig på väsentligen samma grund. Hovrätten har därför funnit att tingsrätten är behörig att ta upp även målet mot borgensmannen.
15 § Har, sedan stämning delgivits svaranden, ändring inträtt i förhållande, som betingat domstolens behörighet, vare den utan verkan.
- RH 2001:81:En ändring i de förhållanden som ursprungligen har konstituerat svensk domstols behörighet enligt Luganokonventionen innebär inte att behörigheten senare går förlorad. Även fråga om innebörden av begreppet sakligt samband i art. 6.1 Luganokonventionen.
- NJA 1989 s. 36:Fråga om svensk domstols behörighet beträffande genkäromål när huvudkäromålet har avskrivits på grund av återkallelse och huvudkäranden inte har annat forum i Sverige än som följer av huvudkäromålet. 10 kap 14 § 2 st och 15 § RB.
- NJA 2011 s. 507:Svensk exekutionsbehörighet vid verkställighet av svensk dom om umgänge.
16 § Har skriftligt avtal slutits därom, att uppkommen tvist eller framtida tvist, härflytande ur angivet rättsförhållande, må väckas vid viss domstol eller att för tvisten viss domstol ensam skall vara behörig, lände det till efterrättelse, om ej annat är stadgat.
- NJA 2010 s. 734:Ett konkursbo, som för en återvinningstalan avseende gäldenärens avtal, har ansetts inte kunna grunda någon rätt på det prorogationsavtal som gällde för det avtalsförhållandet.
- RH 2017:40:En borgensman kan som rättegångshinder åberopa en prorogationsklausul i det huvudavtal som hans borgensåtagande hänför sig till.
- NJA 2013 s. 477:Rättegångshinder. Om en domstol är behörig att pröva en kvittningsinvändning trots att motfordringen omfattas av ett tvistlösningsavtal, så hindrar inte avtalet svaranden från att i samma rättegång föra en fullgörelsetalan avseende motfordringen.
- RH 1997:100:Avtal om utländskt forum (s.k. prorogationsavtal) har ansetts träffat. Sedan talan väckts vid tingsrätt och käranden hävdat att den i avtalet utsedda domstolen inte kunde förväntas anse sig behörig, har det ansetts ankomma på käranden att visa detta. Då så ej skett har talan avvisats.
- RH 2021:12:Fråga om giltigheten av ett prorogationsavtal enligt 10 kap. 16 § rättegångsbalken. Av 10 kap. 16 § rättegångsbalken framgår att en talan får väckas vid en viss domstol eller att en viss domstol ensam ska vara behörig för en tvist, om parterna har slutit ett skriftligt avtal om det (s.k. prorogationsavtal). Hovrätten har ansett att en klausul i ett avtal som klaganden åberopade i ett fordringsmål inte pekade ut någon viss domstol och därför inte utgjorde ett giltigt prorogationsavtal. Målet har, med stöd av 10 kap. 20 § rättegångsbalken, hänvisats till motpartens hemvistforum.
17 § Ej vare på grund av vad i detta kapitel stadgas rätten behörig att upptaga:
- tvist, som skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol eller enligt lag eller författning skall omedelbart prövas av skiljemän;
- tvist, som skall väckas vid viss domstol, om denna enligt lag eller författning är ensam behörig att upptaga sådan tvist;
- tvist, som enligt lag må upptagas allenast av vissa särskilda tingsrätter, om tvisten väckes vid annan domstol;
- tvist, som avses i 9 eller 10 § eller eljest enligt lag skall upptagas av domstol, som där sägs, om tvisten väckes vid annan domstol;
- äktenskapsmål;
- tvist, som angår utmätt egendom eller giltigheten av lösöreköpsavhandling och för vilken behörig domstol är särskilt stadgad; eller
- tvist, som är av beskaffenhet att kunna utan stämning upptagas av domstol.
Ej heller må på grund av vad i detta kapitel stadgas talan väckas vid domstol av annan ordning än den som för tvistens upptagande är i lag föreskriven; vad nu sagts gälle dock ej tvist, som avses i 13 §.
Yrkande om kvittning för fordran må icke upptagas av domstol, som enligt första stycket ej ägt upptaga tvist angående samma fordran. Lag (1981:828).
Dessa forumregler är, till skillnad från övriga i detta kapitel, tvingande. Reglerna ska också tillämpas ex officio oavsett invändning från part.
Detta betyder att tvister som ska handläggas av administrativa domstolar såsom förvaltningsrätt och kammarrätt liksom vid nedan angivna specialdomstol inte kan upptas av annan domstol under förutsättning att talan grundar sig på lagbestämmelse som grundar kompetensen för specialdomstolen. Se nästa stycke om tingsrätts kompetens att uppta tvist som enbart grundar sig jordabalkens bestämmelser.
Miljödomstol är en sådan särskild domstol och talan som grundar sig på miljöbalken kan därför inte upptas av tingsrätt. Om part åberopar omständighet som skulle kunnat ligga till grund för talan enligt miljöbalken men endast åberopar bestämmelse i jordabalken som grund, är tingsrätt behörig att uppta tvisten till prövning eftersom det är parten som själv bestämmer grunden för sin talan enligt NJA 2004 s. 743.
En skiljeklausul utgör hinder för domstol att pröva tvist mellan två parter även i det fall då skiljeförfarande ännu inte påkallats enligt Svea hovrätts avgörande i Ö 2885-95.
Ett skiljeavtal kan enligt 5 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande mista sin verkan om part, sedan yrkande framställts om skiljeavtals tillämpning, bestrider yrkandet eller inte fullgör sin skyldighet att välja skiljeman. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att en tredskande part fördröjer en rättsprocess. Förarbetena betonar att det skall vara fråga om ett uttryckligt bestridande av skiljeavtalets giltighet eller tillämplighet.
- NJA 2009 s. 625:Det har ansetts ankomma på allmän domstol att pröva talan om förbud vid vite mot en kommun och ett kommunalt bolag att utbetala statsstöd i strid med bestämmelserna i artikel 88.3 i EG-fördraget.
- RH 1996:122:Leverantör, som med en agent träffat avtal med skiljedomsklausul, har mot reverser beviljat agenten lån. Genom att väcka talan vid allmän domstol mot agenten har leverantören gått miste om befogenheten att göra skiljeavtalet gällande i fråga om kvittningsfordran angående agenten tillkommande provision enligt avtalet.
- NJA 2016 s. 933:Behörighetsfördelning mellan förvaltningsdomstol och allmän domstol rörande prövning av frågor om preskription av skattefordringar.
- NJA 2001 s. 22:Sedan Jordbruksverket beslutat att en jordbrukare skulle återbetala uppburet omställningsstöd, överklagade jordbrukaren trots förbud häremot i förordningen (1990:941) om inkomst-, omställnings- och anläggningsstöd beslutet till förvaltningsdomstol. Jordbruksverket ansökte om betalningsföreläggande och för nu fullgörelsetalan vid allmän domstol. Hinder mot prövning av Jordbruksverkets fullgörelsetalan har ansetts föreligga så länge ett överklagande, som kan leda till en exekutionstitel, är anhängigt vid förvaltningsdomstol.
- NJA 2004 s. 743:Talan om förbud mot störande verksamhet från en grannfastighet skall tas upp av allmän domstol (tingsrätt), när kärandena i stämningsansökningen angett att den rättsliga grunden för talan finns i 3 kap. 1 § JB och inte i MB.
- RH 2007:23:Allmän domstol (tingsrätt) avvisade talan om skadestånd då den fann att talan skulle prövas av fastighetsdomstol. Hovrätten, som konstaterade att analog tillämpning av vissa bestämmelser i plan- och bygglagen hade åberopats till grund för talan men att något uttryckligt yrkande grundat på ersättningsreglerna i denna lag inte hade framställts, fann emellertid att allmän domstol (tingsrätt) var behörig att pröva saken, varför målet återförvisades till tingsrätten.
- NJA 2013 s. 1103:Allmän domstol är behörig att pröva frågor om skäligheten av villkor för anslutning av elektrisk anläggning till ledningsnät.
- NJA 2006 s. 410:Statens energimyndighet har inte ansetts exklusivt behörig att pröva frågor om nättariffers skälighet. 10 kap. 17 § första stycket rättegångsbalken.
- NJA 1994 s. 657:Tvist om rätt till ekonomiskt stöd enligt förordningen (1990:941) om inkomst-, omställnings- och anläggningsstöd till jordbrukare m m och förordningen (1989:896) om vissa bidrag till jordbruksföretag har ansetts gälla sådana civila rättigheter som avses i artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Med hänsyn till tvistefrågans art har emellertid allmän domstol inte ansetts behörig att pröva tvisten.
- NJA 2014 s. 838:Forum. Om en kärande åberopar flera grunder till stöd för ett och samma yrkande och domstolen är behörig att pröva någon av dessa, så är domstolen därmed behörig att pröva även övriga grunder om ingen av dessa omfattas av en regel om exklusivt forum.
- NJA 2009 s. 230:Vid tillämpning av 14 kap. 7 a § rättegångsbalken har ett mål vid en tingsrätt om arbetsgivares på kollektivavtal grundade krav mot arbetstagare på återbetalning av utbildningskostnader ansetts inte böra förenas med ett mål vid en annan tingsrätt mellan samma parter om arbetstagarens fordran på lön.
- NJA 2017 s. 589:Allmän domstol har ansetts vara behörig att pröva talan om kompensation för mervärdesskatt som påförts i strid med unionsrätten.
- NJA 2002 s. 288:Presstödsnämnden har i visst fall beslutat att presstöd skulle utgå. Sedan åtal väckts mot tidningens ställföreträdare för bedrägeribrott begångna vid ansökningar om utbetalning av stödet har nämndens ordförande hörts som företrädare för målsäganden i brottmålet. Nämnden har därefter på grund av domen i brottmålet beslutat att återkalla det tidigare beslutet om presstöd samt att avslå tidningens begäran om utbetalning av återstående stöd. Fråga bl.a. om Presstödsnämndens ställning som domstol enligt artikel 6 i Europakonventionen samt om allmän domstols behörighet.
- NJA 2003 s. 531:I samband med en i HovR väckt talan om enskilt anspråk mot domare i TR på grund av fel och försummelse i utövningen av tjänsten har käranden ansökt om stämning även mot åklagare och polistjänstemän. Ansökan har i den delen avvisats. (Jfr 2003 s. 263)
- NJA 1992 s. 424:Fastighetsdomstol har ansetts inte behörig att till prövning uppta invändning om kvittning för fordran rörande vilken tvist skall upptas av allmän domstol. - Det har ålegat domstolen liksom HovR:n och HD att självmant pröva fastighetsdomstolens behörighet.
- NJA 1982 s. 502:Arbetsmarknadsstyrelsen beviljade ett aktiebolag, som var försatt i konkurs, statligt sysselsättningsstöd med visst belopp. Från detta belopp avräknade arbetsmarknadsstyrelsen emellertid kvittningsvis bolagets skuld till staten avseende preliminär A-skatt på lön till anställda, mervärdeskatt och arbetsgivaravgift. Konkursboet väckte med anledning härav talan mot staten vid allmän domstol och yrkade att staten måtte förpliktas att betala ut hela det beviljade sysselsättningsstödet. Staten bestred yrkandet under åberopande av den gjorda kvittningen. Hinder har ansetts inte föreligga mot att konkursboets yrkande prövades av allmän domstol. Däremot har statens kvittningsinvändning befunnits enligt 10 kap 17 § 3 st RB inte kunna upptas till prövning i målet. Revisionskäranden yrkade i HD bifall till sin i målet förda talan. Häri har ansetts ligga inte endast yrkande om ersättning för rättegångskostnader i TR:n och HovR:n i enlighet med vad han fordrat där utan också yrkande om befrielse från ålagd skyldighet att ersätta motparten dennes kostnader i de båda instanserna.
- RH 2006:69:Hovrätten har funnit en tingsrätt behörig att pröva en talan om skadestånd i en del som grundade sig på att det förekommit brister i en allmän va-anläggning. Avgörande för hovrättens ställningstagande har varit en uppgift från käranden om att talan i denna del gällde skador orsakade av brister i va-anläggningen utanför va-förhållandet och därför skulle prövas enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler och inte enligt 29 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
- MÖD 2007:31:Brukningsavgift; nu fråga om kvarstad ----- Statens va-nämnd har inte ansetts behörig att besluta om kvarstad.
- NJA 1984 s. 757:Delägare i en samfällighet enligt anläggningslagen för talan vid allmän domstol mot samfällighetsföreningen med yrkande om fastställelse att viss ledning omfattas av anläggningsbeslutet. Fråga om bestämmelsen i 10 kap 17 § 1 st 1 RB utgör hinder att uppta denna talan till prövning.
- RH 2012:75:Enligt 9 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) ska talan mot bidragstagaren om återbetalning av oriktigt utbetalt ekonomiskt bistånd väckas av socialnämnden i förvaltningsrätten. Regeln i 10 kap. 17 § första stycket 1 rättegångsbalken har inte ansetts hindra att kommunen mot bidragstagaren i stället i allmän domstol för en på brott grundad skadeståndstalan som avser ersättning för det oriktigt utbetalade ekonomiska stödet.
- NJA 1990 s. 602:Det förhållandet att frågor om prisreglering enligt 2 § 7 mom lagen (1902:71 s 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skall prövas av administrativ myndighet har inte ansetts hindra att allmän domstol prövar fråga om återbetalning av avgifter som erlagts till leverantör av elektrisk ström.
17 a § I lagen (1999:116) om skiljeförfarande finns särskilda bestämmelser om hinder mot rättegång. Dessa skall beaktas endast efter invändning av en part. Lag (1999:117).
Prop. 1998/99:35: Paragrafen är ny. Den anger att det i lagen om skiljeförfarande finns regler om hinder mot rättegång. Paragrafen har behandlats i avsnitt 5.7.
Lagen om skiljeförfarande innehåller bestämmelser om ett skiljeavtals verkan som rättegångshinder (4, 5 och 49 §§). Parterna kan vidare genom ett s.k. undantagsavtal enligt 51 § ha uteslutit eller begränsat tillämpligheten av vissa grunder för upphävande av en ...
- NJA 2007 s. 475:Käranden har som en tredje grund påstått att hans skadeståndstalan inte stöds på det rättsförhållande som regleras i ett nyttjanderättsavtal med en skiljeklausul utan avser ett anspråk som grundas på vållande genom brott. De faktiska omständigheter som åberopats har bedömts ha direkt anknytning till nyttjanderättsavtalet. Med hänsyn härtill och då de två övriga grunderna enligt lagakraftvunnet beslut skall prövas av skiljemän har allmän domstol ansetts vara obehörig att pröva den tredje grunden.
- NJA 2012 s. 183:När en svarande invänder att kärandens talan omfattas av ett skiljeavtal ska i överensstämmelse med påståendedoktrinen domstolen vid prövningen av sin behörighet utgå från de rättsfakta som käranden åberopar till grund för sin talan.
- AD 2017 nr 2:Fråga om en talan ska avvisas på grund av rättegångshinder, då det mellan parterna finns ett skiljeavtal. Av skiljeavtalet följer bl.a. att skiljenämnden inte är behörig att avgöra tvisten om den avser tillämpning av arbetsrättslig lagstiftning. Fråga om tolkning av skiljeavtalet och huruvida tvisten rör tillämpning av arbetsrättslig lagstiftning.
- NJA 2013 s. 477:Rättegångshinder. Om en domstol är behörig att pröva en kvittningsinvändning trots att motfordringen omfattas av ett tvistlösningsavtal, så hindrar inte avtalet svaranden från att i samma rättegång föra en fullgörelsetalan avseende motfordringen.
- NJA 2017 s. 226:En talan om skadestånd på grund av brott har haft anknytning till ett avtal som innefattar en skiljeklausul. Varken talans anknytning till avtalet eller det förhållandet att syftet med talan får antas ha varit att åstadkomma ett fullgörande av avtalet har ansetts innebära att allmän domstol på grund av skiljeklausulen har varit förhindrad att pröva talan.
- RH 2021:13:Sedan varken käranden eller svaranden i ett skiljeförfarande ställt säkerhet för skiljemännens ersättning har skiljenämnden avslutat förfarandet utan att pröva tvisten i sak. Svarandens underlåtenhet att ställa säkerhet har ansetts innebära att denne förlorat rätten att åberopa skiljeavtalet som rättegångshinder i allmän domstol, trots att inte heller käranden ställt någon säkerhet i skiljeförfarandet.
18 § Är rätten av annan grund än i 17 eller 17 a § sägs obehörig att upptaga tvist, som där väckes, skall tvisten dock anses väckt vid rätt domstol, om ej svaranden i rätt tid gjort invändning om domstolens behörighet eller uteblivit från första inställelsen eller, då förberedelsen är skriftlig, underlåtit att inkomma med svaromål. Har svaranden uteblivit eller underlåtit att inkomma med svaromål, skall kärandens uppgift om de omständigheter, som betinga domstolens behörighet, tagas för god, om svaranden erhållit del därav och anledning ej förekommer, att den är oriktig. Lag (1999:117).
Prop. 1998/99:35: I paragrafen har den nya 17 a § lagts till eftersom någon prövning av forumfrågan inte skall ske i fall som omfattas av lagen om skiljeförfarande (se ovan).
- NJA 1992 s. 424:Fastighetsdomstol har ansetts inte behörig att till prövning uppta invändning om kvittning för fordran rörande vilken tvist skall upptas av allmän domstol. - Det har ålegat domstolen liksom HovR:n och HD att självmant pröva fastighetsdomstolens behörighet.
- AD 1994 nr 36:I mål om skadestånd på grund av uppsägning framställer arbetsgivaren rättegångsinvändning under hänvisning till en skiljeklausul i ett mellan parterna ingånget anställningskontrakt. Fråga huruvida den åberopade skiljeklausulen omfattar tvist rörande den aktuella uppsägningen. Så befinns vara fallet, men då arbetsgivaren i en s.k. besvärshänvisning som intagits i uppsägningsbeskedet anvisat arbetstagaren att väcka talan vid domstol, om han ville framställa anspråk mot arbetsgivaren på grund av uppsägningen, har arbetstagaren likväl ansetts berättigad att i tvisten väcka talan vid domstol (jfr AD 1977 nr 110 och 1989 nr 27).
- RH 1993:14:I mål om betalningsföreläggande har svaranden hos kronofogdemyndigheten avgivit motiverat bestridande. Sedan målet överlämnats till tingsrätt uppkommer fråga om - och i så fall i vad mån - tingsrätten enligt 10 kap. 18 § rättegångsbalken skall pröva sin behörighet.
- RH 1997:119:Fråga om en skiljeklausul mist sin verkan av rättegångshinder i enlighet med 3 § lagen (1929:145) om skiljemän.
- NJA 2014 s. 838:Forum. Om en kärande åberopar flera grunder till stöd för ett och samma yrkande och domstolen är behörig att pröva någon av dessa, så är domstolen därmed behörig att pröva även övriga grunder om ingen av dessa omfattas av en regel om exklusivt forum.
- RH 1999:6:När en tingsrätt skall avgöra om en tvist angående vårdnad om barn är väckt vid rätt domstol är 10 kap. 18 § rättegångsbalken tillämplig.
- RH 1994:63:Ena parten i ett agentavtal har ansökt om stämning på motparten vid allmän domstol med betalningsyrkande. Fråga om rättegångshinder i form av skiljeklausul vid genstämning från motparten.
- NJA 2009 s. 230:Vid tillämpning av 14 kap. 7 a § rättegångsbalken har ett mål vid en tingsrätt om arbetsgivares på kollektivavtal grundade krav mot arbetstagare på återbetalning av utbildningskostnader ansetts inte böra förenas med ett mål vid en annan tingsrätt mellan samma parter om arbetstagarens fordran på lön.
- RH 1995:123:För tillämpning av reglerna om rättegånghinder erfordras inte att någon påkallat skiljeförfarande innan målet instämts till allmän domstol. Det ankommer på domstolen att avgöra om avtalets skiljeklausul i sig utgör hinder för rättegång vid allmän domstol.
19 § Har lägre rätt upptagit tvist, må fråga om rättens behörighet ej upptagas av högre rätt, med mindre frågan dit fullföljes eller där väckes av part, som är berättigad därtill, eller ock tvisten är sådan, att den skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol eller omedelbart av högre rätt eller enligt lag eller författning skall omedelbart prövas av skiljemän.
- NJA 1992 s. 424:Fastighetsdomstol har ansetts inte behörig att till prövning uppta invändning om kvittning för fordran rörande vilken tvist skall upptas av allmän domstol. - Det har ålegat domstolen liksom HovR:n och HD att självmant pröva fastighetsdomstolens behörighet.
- HFD 2013:41:Sedan ett mål avgjorts i en förvaltningsrätt ska kammarrätten inte på eget initiativ pröva om saken bort tas upp av annan förvaltningsrätt.
- RH 2010:67:Stockholms tingsrätt har ansetts vara en sådan särskild domstol som avses i 10 kap. 19 § rättegångsbalken när talan avser intrång i gemenskapsformgivning.
20 § Förklarar högre rätt att lägre rätt inte är behörig att ta upp ett mål som väckts där, får den högre rätten på yrkande av part hänvisa målet till lägre rätt som är behörig.
Har flera domstolar genom lagakraftvunna beslut förklarats obehöriga, får Högsta domstolen, om någon av domstolarna ändå är behörig, på ansökan av part hänvisa målet till den domstolen.
I fråga om behörighet att ta upp mål, som på grund av Högsta domstolens förordnande enligt 14 kap. 7 a § skall förenas i en rättegång, gäller vad högsta domstolen bestämmer. Lag (2009:344).
- NJA 1983 s. 508:Sedan TR i mål, som handlagts enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden, förklarat sig ej vara behörig att uppta målet samt part fört talan mot beslutet och tillika i andra hand hemställt om hänvisning till behörig domstol (10 kap 20 § RB), har HovR:n vägrat prövningstillstånd men ej yttrat sig i hänvisningsfrågan. Det har ansetts att HovR:n haft att i samma sammansättning som vid tillståndsprövningen uppta hänvisningsfrågan till behandling. Enär det befunnits kunna ske utan olägenhet, har HD utan återförvisning meddelat hänvisning.
- RH 1997:94:Mål om betalningsföreläggande överlämnades till tingsrätt. Handlingarna utvisade att annan tingsrätt var behörig på grund av en tvingande forumregel. Skriftväxling påbörjades. Tingsrätten avvisade därefter käromålet med hänvisning till att det på grund av att skriftväxling påbörjats inte fanns laglig möjlighet att överlämna målet till behörig tingsrätt. Hovrätten har vid sin prövning ansett att sådant överlämnande hade kunnat ske så snart som misstaget upptäcktes. Mot den bakgrunden har hovrätten - med stöd av bestämmelsen i 10 kap. 20 § rättegångsbalken och efter yrkande av klaganden - hänvisat målet till behörig lägre rätt.
- NJA 2015 s. 218:Reservforum enligt 6 kap. 17 § föräldrabalken. När foruminvändning görs och barnet har skyddade personuppgifter är Stockholms tingsrätt behörig.
- NJA 2014 s. 128:Information som tillförs av en utomstående användare i anslutning till en grundlagsskyddad databas kan utgöra en egen databas i yttrandefrihetsgrundlagens mening.
- RH 2021:12:Fråga om giltigheten av ett prorogationsavtal enligt 10 kap. 16 § rättegångsbalken. Av 10 kap. 16 § rättegångsbalken framgår att en talan får väckas vid en viss domstol eller att en viss domstol ensam ska vara behörig för en tvist, om parterna har slutit ett skriftligt avtal om det (s.k. prorogationsavtal). Hovrätten har ansett att en klausul i ett avtal som klaganden åberopade i ett fordringsmål inte pekade ut någon viss domstol och därför inte utgjorde ett giltigt prorogationsavtal. Målet har, med stöd av 10 kap. 20 § rättegångsbalken, hänvisats till motpartens hemvistforum.
- AD 2023 nr 8:Flera tvister om skadeståndsskyldighet på grund av brott mot bl.a. företagshemlighetslagen har handlagts gemensamt i Arbetsdomstolen efter att de överlämnats av en tingsrätt till Arbetsdomstolen. En av tvisterna – en arbetsgivarorganisations talan mot en facklig organisation och dess medlem – har, efter invändning, avvisats då Arbetsdomstolen funnit att förhandlingskravet enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen inte varit uppfyllt. Arbetsdomstolen har då funnit att den inte längre är behörig att pröva tvisterna mot de övriga svarandena. Fråga har därvid uppkommit om till vilken tingsrätt dessa tvister ska hänvisas.
- NJA 2003 s. 458:Fråga om behörig domstol vid prövning av enbart anspråk på ersättning för rättegångskostnader i mål om betalningsföreläggande avseende kontrollavgift vid olovlig parkering.
- NJA 1982 s. 410:Tvist om ersättning för gatukostnader enligt byggnadslagen har ansetts skola prövas av fastighetsdomstol utan hinder av att talan i saken grundats på avtal.
- NJA 1986 s. 247:Fråga, om tvist är att bedöma som hyrestvist enligt 12 kap 71 § JB och därför skall upptagas av fastighetsdomstol. Hänvisning enligt 10 kap 20 § 2 st RB.
- RH 2009:80:Skadeståndstalan enligt 2 kap. 18 § regeringsformen väcktes mot staten genom Justitiekanslern för rådighetsinskränkning genom fiskeförordning. Stockholms tingsrätt överlämnade målet till miljödomstol som avvisade stämningsansökan med motiveringen att ingripandet av det allmänna inte grundade sig på miljöbalken och därför var miljödomstol inte behörig att pröva talan. Miljööverdomstolen fastställde avvisningsbeslutet och hänvisade målet till allmän domstol, Stockholms tingsrätt.
- NJA 2012 s. 179:När en tingsrätt har avvisat en talan därför att tingsrätten inte är rätt forum och en part har överklagat det beslutet med yrkande att hovrätten ska hänvisa målet till den tingsrätt som är behörig, ska tillstånd till målets prövning i hovrätten meddelas (ändringsdispens).
- NJA 1993 s. 231:Om föreskriven ansökningsavgift inte erlagts, skall domstol avvisa stämningsansökan utan att dessförinnan pröva sin behörighet.
- NJA 1999 s. 258:Frågor om rättegångskostnader i samband med att HovR hänvisat mål till behörig TR. 10 kap 20 § 1 st och 18 kap 15 § 3 st RB.
- NJA 1993 s. 119:Tillämpning av 10 kap 20 § 1 st RB.
20 a § Finner rätten i samband med att en ansökan ges in att rätten saknar behörighet att ta upp målet eller att i annan ordning pröva ansökan men att en annan domstol skulle vara behörig, skall ansökan lämnas över till den domstolen, om sökanden inte har något att invända mot detta och det inte heller finns något annat skäl mot att ansökan överlämnas. Ansökan skall anses ha kommit in till den senare domstolen samma dag som den kom in till den domstol som först tog emot ansökan. Lag (1996:247).
Skyldigheten att lämna handlingarna vidare gäller även om rätt domstol skulle vara en förvaltnings- eller specialdomstol.
- NJA 2012 s. 139:En domstol kan vid tillämpning av 10 kap. 20 a § rättegångsbalken underlåta att lämna över en ansökan endast om sökanden har något att invända mot detta eller om det finns något annat skäl mot att ansökan överlämnas. Bestämmelsen har ansetts analogiskt tillämplig vid ansökan om återställande av försutten tid.
- AD 1997 nr 70:Arbetsdomstolen finner sig inte vara behörig att till prövning ta upp en talan som väckts av en enskild person och som gäller rätt till dels pension enligt lagen om allmän försäkring, dels statlig tjänstepension på grund av kollektivavtal. Fråga om överlämnande av den ansökan som gjorts i målet till annan domstol eller förvaltningsmyndighet.
- NJA 2015 s. 653:När ett överklagande har getts in till fel domstol finns det inte utrymme för att analogiskt tillämpa bestämmelserna i 10 kap. 20 a § och 19 kap. 11 a § rättegångsbalken om överlämnande av ansökan till behörig domstol.
- NJA 2015 s. 82:En ansökan om återställande av försutten tid har avvisats av hovrätten i stället för att med tillämpning av 10 kap. 20 a § rättegångsbalken överlämnas till Högsta domstolen, som var behörig domstol. En ny ansökan gavs därefter in till Högsta domstolen inom den frist som gällde för överklagande av avvisningsbeslutet. Den nya ansökan har ansetts ha kommit in till Högsta domstolen samma dag som den kom in till hovrätten.
21 § Hava i lag eller författning givits avvikande bestämmelser om laga domstol, vare de gällande.
11 kap. Om part och ställföreträdare
Prop. 2012/13:45: . 7 § föräldrabalken.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ekonomiska experter. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
I första stycket införs en upplysning om att regeringen har möjlighet att delegera uppgiften att förordna ekonomiska experter i tingsrätten och hovrätten till en myndighet. Vidare tas bestämmelsen ...
1 § Envar kan vara part i rättegång.
Råder ej parten över det, varom tvistas, eller rör tvisten rättshandling, som han ej själv äger ingå, föres talan av den som är partens ställföreträdare. Om talan på grund av skadegörande handling äge vad i 20 kap. 14 § och 21 kap. 1 § första stycket stadgas motsvarande tillämpning.
För underåriga, dvs. för dem som är under 18 år, är det ställföreträdaren eller företrädarna, oftast föräldrarna, som för den underåriges talan. Förvaltare som förordnats för tilltalad har inte ansetts ha behörighet att föra talan utan fullmakt från den tilltalade enligt RH 1994:87.
- RH 2014:34:Fråga om ansvar för folkmord och grovt folkrättsbrott. Även fråga om lagval vid talan om skadestånd när den skadegörande handlingen har ägt rum utomlands.
- RH 1994:87:Genom lagakraftvunnen dom har den tilltalade, för vilken förordnats förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken, ådömts ansvar för bedrägligt beteende och förpliktats att utge skadestånd. Förvaltaren har ansetts sakna behörighet att ansöka om återställande av försutten tid att överklaga domen.
- MD 2009:7:Vid marknadsföring genom telefonförsäljning har ett bolag dels underlåtit att uppge vem som är avsändare av marknadsföringen, dels framfört felaktiga påståenden om bl.a. samröre med en konkurrent. Förfarandet har ansetts vara vilseledande och otillbörligt. Även fråga om betydelsen av att ett dotterbolag under processen upphört att existera som juridisk person sedan bolaget fusionerats med sitt moderbolag. Det har ansetts att dotterbolaget efter fusionen saknade partsbehörighet och att talan om det därför inte kunde vidhållas.
- NJA 2021 s. 801:Målnr Ö 752-21 och Ö 753-21. En socialnämnd är behörig att föra talan om fastställelse av moderskap som ställföreträdare för ett barn. Den behörigheten gäller också när en god man är förordnad för barnet enligt lagen om god man för ensamkommande barn.
- RH 1995:9:I mål där målsägandens vårdnadshavare var gift med den tilltalade har det ansetts erforderligt att förordna god man för att underteckna fullmakt för målsägandebiträdet.
- RH 1998:6:Processbehörighet i utsökningsförfarandet när part visats vara psykiskt sjuk.
2 § Bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter, kan vara part i rättegång. Lag samma vare i fråga om kronan samt kommun eller annan sådan menighet.
För part, som nu sagts, föres talan av den som är partens ställföreträdare. Lag (1947:616).
Partrederi kan också vara part i rättegång enligt NJA 1992 s. 110.
- NJA 1992 s. 110:Ett partrederi har ansetts kunna uppträda som part i rättegång.
- NJA 1993 s. 31:En aktieägarminoritets rätt enligt 15 kap 5 § aktiebolagslagen (1975:1385) att för bolagets räkning väcka och föra talan om skadestånd till bolaget har ansetts innefatta jämväl rätt att söka verkställighet av en dom i skadeståndsmålet.
- NJA 2009 s. 646:En stiftelse under bildande har ansetts inte kunna föra talan om utfående av stiftelsekapitalet. Sådan talan skulle däremot ha kunnat föras i eget namn för stiftelsens räkning av styrelsen eller förvaltaren för stiftelsen eller av en av stiftaren utpekad företrädare för stiftelsen.
- NJA 1997 s. 207:Konkursansökan avseende aktiebolag som saknar registrerad behörig företrädare har ansetts skola prövas efter kungörelsedelgivning.
- MD 2009:7:Vid marknadsföring genom telefonförsäljning har ett bolag dels underlåtit att uppge vem som är avsändare av marknadsföringen, dels framfört felaktiga påståenden om bl.a. samröre med en konkurrent. Förfarandet har ansetts vara vilseledande och otillbörligt. Även fråga om betydelsen av att ett dotterbolag under processen upphört att existera som juridisk person sedan bolaget fusionerats med sitt moderbolag. Det har ansetts att dotterbolaget efter fusionen saknade partsbehörighet och att talan om det därför inte kunde vidhållas.
- NJA 2008 s. 796:Svaranden har invänt att kärandebolagets talan skall avvisas under påstående att ställföreträdaren saknar behörighet att företräda bolaget. Fråga om legitimations- och bevisverkan av uppgift i bolagsregistret om kärandebolagets ställföreträdare samt om rättens utredningsskyldighet. Jämväl fråga om verkan av beslut av styrelse som valts vid en bolagsstämma vid vilken brister i förfarandet förekommit.
- RH 2000:50:Det förhållandet att registrerad behörig företrädare saknas i ett bolag utgör inte hinder för att pröva konkursansökan.
3 § Utlänning, som enligt lagen i sitt hemland är oförmögen att föra sin talan, äge dock föra talan här i riket, om han enligt svensk lag är behörig därtill.
4 § Bevis, att den som i rättegång uppgives vara part eller vill föra talan som part eller ställföreträdare för part är behörig, erfordras ej, med mindre rätten finner bevis böra företes.
Rätten är skyldig att utreda partsförhållande. Utredningen kan normalt begränsas till vad svaranden och den uppgivne ställföreträdaren har åberopat i målet.
När så inte skett har målet återförvisats till tingsrätten för utredning enligt NJA 2008 s. 796.
- NJA 2008 s. 796:Svaranden har invänt att kärandebolagets talan skall avvisas under påstående att ställföreträdaren saknar behörighet att företräda bolaget. Fråga om legitimations- och bevisverkan av uppgift i bolagsregistret om kärandebolagets ställföreträdare samt om rättens utredningsskyldighet. Jämväl fråga om verkan av beslut av styrelse som valts vid en bolagsstämma vid vilken brister i förfarandet förekommit.
5 § En part skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i tingsrätt och hovrätt, om inte hans närvaro kan antas vara utan betydelse för utredningen.
Vid huvudförhandling i Högsta domstolen är en part skyldig att infinna sig personligen, om domstolen finner att hans närvaro är nödvändig för utredningen.
Vid ett sammanträde för förberedelse och vid annan förhandling är en part skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro kan antas främja syftet med sammanträdet.
Vad nu sagts om en parts skyldighet att infinna sig personligen gäller också en parts ställföreträdare. Finns det flera ställföreträdare för en part, får rätten bestämma vilken eller vilka av dem som skall infinna sig. Får en part inte själv föra sin talan, är han ändå skyldig att infinna sig personligen, om rätten finner att hans närvaro är nödvändig för utredningen.
Är en part eller hans ställföreträdare skyldig att infinna sig personligen, skall rätten förordna om detta. Lag (20099:344).
- NJA 1995 s. 176:Den som är bosatt i annat nordiskt land och uppehåller sig där vid tiden för kallelse att personligen inställa sig vid domstol kan föreläggas vite endast i de fall som anges i lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m m.
6 § En part som har kallats att inställa sig till ett sammanträde får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om parten är en fysisk person och det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes ekonomiska förhållanden, de kostnader som kan uppstå i samband med inställelsen och omständigheterna i övrigt. Rätten får bevilja förskott på ersättningen.
Ersättning betalas enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Lag (1996:1624).
- NJA 2008 s. 1080:Rättshjälpsbiträde har ansetts ha rätt till ersättning för arbete med att överklaga avslagsbeslut avseende ersättning för huvudmannens inställelse vid domstolsförhandling.
12 kap. Om rättegångsombud
Reglerna kompletterar reglerna om fullmakt i 2 kap avtalslagen.
- MÖD 2000:4:Närboendes talerätt enligt miljöskyddslagen-----Miljööverdomstolen fann att sakägare kan överklaga beslut eller dom om tillstånd trots att denne inte fört talan i underinstans. I mål som avgörs i Miljööverdomstolen enligt förfarandereglerna i rättegångsbalken kan en juridisk person (ideell förening) inte vara ombud för sakägare.
- RH 1999:67:Genom hovrätts beslut förklarades en jurist obehörig att tills vidare brukas som ombud vid hovrätten. Hinder har inte ansetts möta mot att hovrätten senare i ett annat mål prövar hans lämplighet att uppträda som ombud i det målet. Han har dock avvisats som ombud också i det nya målet på grund av visat bristande omdöme vid utförande av talan i hovrätten.
- MÖD 2000:15:Återställande av försutten tid-----Ideell förening har bedömts kunna uppträda i miljödomstol som ombud för sakägare i mål som inletts vid en förvaltningsmyndighet. Miljööverdomstolen (MÖD) återställde försutten tid för sakägarna, vars talan hade avvisats på formella grunder. MÖD uttalade att vid tolkningen av de processuella bestämmelserna i miljömål ska stor vikt läggas vid att allmänhetens möjlighet att föra talan i domstol underlättas.
- RH 2022:19:En offentlig försvarare har förklarats obehörig av en tingsrätt utan att denne först avvisats som ombud/försvarare i målet.
- 48 kap. 10 §, 21 kap. 2 § 5 st, 21 kap. 3 § 3 st, 20 kap. 14 § 2 st
- 19 kap. 26 § Jordabalk (1970:994)
- 22 § 4 st Lag (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
- 2 kap. 6 § Utsökningsbalk (1981:774)
- 47 § 2 st Lag (1996:242) om domstolsärenden
- 4 kap. 13 § 2 st Fastighetsbildningslag (1970:988)
- 1 § 2 st Förordning (1987:1099) om skyldighet för domstol att underrätta parterna om utgången i mål och ärenden, m.m.
- 6 § 2 st Lag (1957:132) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.m.
1 § Parts talan må föras genom ombud.
Om skyldighet för part att infinna sig personligen stadgas i 11 kap. 5 §.
Juridisk person företräds av ställföreträdare, i allmänhet av styrelse.
Ställföreträdaren är alltså inte ombud utan är den fysiske företrädaren för en juridisk person.
Se 2 §
Utlänning, som enligt lagen i sitt hemland är oförmögen att föra sin talan, får föra sin talan i Sverige om han enligt svensk lag är behörig enligt 11 kap. 3 §.
2 § Såsom ombud får inte brukas annan än den som rätten med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i målet. Ombudet skall behärska svenska språket.
Ombud skall ha hemvist i Sverige, i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz; dock får även annan brukas såsom ombud, om rätten med hänsyn till omständigheterna finner det lämpligen kunna ske.
Ej må den vara ombud, som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Lag (2001:57).
Till skillnad från andra länder där vissa formella krav uppställs för rättegångsombud kan envar som inte är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken anlitas.
Ombudet ska behärska svenska språket något som är svårt att avgöra innan ombudet fått tillfälle att uppträda.
Även om det för behörighet att vara ombud inte uppställs fordran på juridisk examen, krävs att ombudet har tillräckliga insikter för att utföra sitt uppdrag. Han måste därför ha förmåga att sätta sig in i målet och bedöma de rättsliga spörsmål som är av betydelse samt att på ett redigt och fullständigt sätt utveckla partens talan. Ombudet bör äga en viss genom praktisk verksamhet förvärvad erfarenhet i skötandet av rättegångar.
Vid bedömandet av om ombudet har tillräckliga kvalifikationer måste hänsyn tas till målets beskaffenhet. Är målet enkelt och mindre omfattande, kan det sålunda inte ställas så stora krav på insikter och erfarenhet som då fråga är om ett mera invecklat eller vidlyftigt mål. När det av ombudets inlagor framgått att ombudet inte hade de insikter och den erfarenhet som fordras för att på ett tillfredsställande sätt företräda klientens intressen och föra hans talan i Högsta domstolen har domstolen i NJA 1985 s. 921 avvisat ombudet.
Att ombud i vissa fall kan avvisas framgår av RH 2008:55.
Att ett ombud har förklarats obehörig att tills vidare brukas som ombud vid hovrätten har inte medfört att han ska anses olämplig som ombud vid tingsrätten enligt RH 1996:20.
Prop. 2000/01:55: I paragrafens andra stycke anges att ombud som huvudregel skall ha sin hemvist i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Genom ändringen jämställs hemvist i Schweiz med hemvist i annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Ändringen behandlas i avsnitt 9.2.4.
- NJA 2008 s. 1047:En person som av hovrätt avvisats som rättegångsombud i målet har tillåtits att företräda parten vid överklagande av hovrättens dom när de omständigheter som hovrätten lagt till grund för avvisningen av honom inte längre varit aktuella.
- NJA 1985 s. 921:I ett resningsärende har med tillämpning av RB:s regler angående ombud sökandens ombud avvisats.
- NJA 2013 s. 904:En f.d. advokat har dömts två gånger för brott, varav det första begicks för ca tolv år sedan och de senare, som var mindre allvarliga, för ca tre år sedan. Brottsligheten har ansetts inte ge tillräckligt underlag för en bedömning att personen inte uppfyller det krav på redbarhet som ställs på rättegångsombud.
- RH 2011:10:Ett ombud som vid tingsrätten skrivit svaromål på engelska språket och därvid angett sig ha problem med bemästrandet av svenskt juridiskt språk samt gett in inlagor på norska språket har inte ansetts behärska svenska språket och därmed avvisats som ombud.
- NJA 2007 s. 650:Fråga om tidigare brottslighet utgjort skäl att avvisa en person som rättegångsombud på grund av bristande redbarhet.
- RH 1999:67:Genom hovrätts beslut förklarades en jurist obehörig att tills vidare brukas som ombud vid hovrätten. Hinder har inte ansetts möta mot att hovrätten senare i ett annat mål prövar hans lämplighet att uppträda som ombud i det målet. Han har dock avvisats som ombud också i det nya målet på grund av visat bristande omdöme vid utförande av talan i hovrätten.
- RH 1996:20:Ett ombud har förklarats obehörig att tillsvidare brukas som ombud vid hovrätten. Fråga om han på grund därav jämväl skall anses olämplig som ombud vid tingsrätten.
- NJA 2017 s. 256:En tingsrätt har avvisat ett rättegångsombud utan att parten eller ombudet fått tillfälle att yttra sig i frågan. Detta har ansetts utgöra ett rättegångsfel.
- RH 2022:19:En offentlig försvarare har förklarats obehörig av en tingsrätt utan att denne först avvisats som ombud/försvarare i målet.
- RH 2011:49:En person som har dömts till fängelse i tio år för grovt narkotikabrott och som saknar erfarenhet av juridiskt arbete har inte ansetts kunna vara ombud i ett tvistemål som inte är helt enkelt.
3 § Lagfaren domare i eller rättsbildad befattningshavare vid domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får ej vara ombud, med mindre regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer giver lov därtill. Vad nu sagts skall dock ej avse den som, under tjänstledighet, i utbildningssyfte tjänstgör såsom biträde åt advokat.
Ej må nämndeman vid den domstol han tillhör föra annans talan. Lag (1992:1511).
- MÖD 2007:44:Jäv ----- Vid handläggning av en ansökan om tillstånd till ett minikraftverk befanns ena partens ombud samtidigt inneha ett förordnande som sakkunnig ledamot vid samma miljödomstol. Motparterna anmälde jäv mot domstolens ledamöter vilket ogillades av domstolen. Enligt Miljööverdomstolen kan det förhållandet att en sakkunnig ledamot uppträder som ombud vid den domstol som han eller hon i första hand tillhör medföra tvivel om domstolens objektiva opartiskhet. Om den sakkunniga ledamoten tillåts vara ombud, bör ledamöterna vid den domstolen anses jäviga. Den lösning som rättegångsbalken föreskriver i motsvarande situation, när nämndemän uppträder som ombud, är att ombudet får avträda. Denna bestämmelse bör även tillämpas analogt när det gäller de sakkunniga ledamöterna i miljödomstolarna. Eftersom ombudet inte hade avvisats genom en analog tillämning av 12 kap. 3 § 2 st. rättegångsbalken så var rättens ledamöter förhindrade på grund av jäv att delta i handläggningen av målet. Invändningen om jäv bifölls.
- 20 § Förordning (2016:1333) med instruktion för Kronofogdemyndigheten
- 3 kap. 22 § Förordning (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet
- 2 § 2 st Förordning (1975:507) med instruktion för tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet
- 1 § 1 st 2 p Förordning (2008:427) med instruktion för Domarnämnden
- 3 kap. 4 §, 2 kap. 3 § 3 st Förordning (1986:1346) med instruktion för skatteförvaltningen
- 1 § 1 st 2 p Förordning (2007:1080) med instruktion för Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet
- 1 § 1 st 2 p Förordning (1988:318) med instruktion för Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet
- 14 § 5 st Förordning (1975:1345) med instruktion för Justitiekanslern
- 17 § Förordning (2007:781) med instruktion för Kronofogdemyndigheten
- 25 § Förordning (2006:883) med instruktion för Kronofogdemyndigheten
- 1 § 2 st 1 p Förordning (2010:1793) med instruktion för Domarnämnden
4 § Står någon till domare, som vid målets behandling är ledamot av rätten, i sådant förhållande, som avses i 4 kap. 12 §, må han ej brukas som ombud i målet. Ej heller må någon brukas som ombud, om han tagit befattning med saken som domare eller befattningshavare vid domstol eller som ombud för motparten.
Denna bestämmelse om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck för en allmän princip, som innebär att den som ombeds uppträda som ombud i rättegång, inte bör åta sig uppdraget, om hans plikter mot den nya huvudmannen kan komma i konflikt med hans plikt till lojalitet mot den tidigare huvudmannen. En jurist, som i ett brottmål tidigare varit ombud för en misstänkt person, har därför ansetts olämplig att som ombud försvara annan misstänkt i samma mål och har avvisats enligt RH 2008:13.
- RH 2009:39:En domares engagemang på immaterialrättens område, bl.a. genom medlemskap i två föreningar, har inte ansetts medföra att han varit jävig att handlägga ett brottmål där åtal för medhjälp till upphovsrättsintrång skulle prövas. Fråga också om domaren i enlighet med vad som anges i 4 kap. 14 § rättegångsbalken inför huvudförhandling i målet borde ha upplyst parterna om sitt engagemang och om domaren kunde föreläggas att uppfylla förpliktelsen i nämnda bestämmelse.
- RH 2008:13:Bestämmelsen i 12 kap. 4 § RB om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck för en allmän princip, som innebär att den som ombeds uppträda som ombud i rättegång, inte bör åta sig uppdraget, om hans plikter mot den nya huvudmannen kan komma i konflikt med hans plikt till lojalitet mot den tidigare huvudmannen. En jurist, som i ett brottmål tidigare varit ombud för en misstänkt person, har därför ansetts olämplig att som ombud försvara annan misstänkt i samma mål och har avvisats.
5 § Visar ombud oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller finnes han eljest olämplig, skall rätten avvisa honom som ombud i målet; rätten äge ock, om skäl äro därtill, förklara honom obehörig antingen för viss tid eller tills vidare att brukas som ombud vid den rätten.
Om ombudet visar oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller är olämplig, ska detta i första hand lösas genom materiell processledning. Som sista utväg kan ombudet avvisas (om denne exempelvis vägrar att rätta sig efter domstolens direktiv) enligt 11 kap 5 §.
- RH 1993:92:En tingsrätt har i flera gemensamt handlagda tvistemål, i vilka kärandeparterna företräddes av samma två advokater, efter nära sju års process avvisat båda advokaterna såsom ombud på grund av deras passivitet. Fråga bl.a. om tillräckliga skäl för avvisning förelegat mot bakgrund av tingsrättens ansvar för målens utveckling.
- NJA 2008 s. 1047:En person som av hovrätt avvisats som rättegångsombud i målet har tillåtits att företräda parten vid överklagande av hovrättens dom när de omständigheter som hovrätten lagt till grund för avvisningen av honom inte längre varit aktuella.
- NJA 2016 s. 64:Avvisning av rättegångsombud.
- RH 2008:13:Bestämmelsen i 12 kap. 4 § RB om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck för en allmän princip, som innebär att den som ombeds uppträda som ombud i rättegång, inte bör åta sig uppdraget, om hans plikter mot den nya huvudmannen kan komma i konflikt med hans plikt till lojalitet mot den tidigare huvudmannen. En jurist, som i ett brottmål tidigare varit ombud för en misstänkt person, har därför ansetts olämplig att som ombud försvara annan misstänkt i samma mål och har avvisats.
- NJA 1987 s. 879:Fråga huruvida bestämmelsen i 12 kap 5 § RB om befogenhet för rätten att avvisa ombud för viss tid eller tills vidare kan tillämpas i annat fall än när ombudet visat sig olämplig genom det sätt på vilket han utfört sitt uppdrag i det anhängiga målet.
- RH 2016:18:Tingsrätten har avvisat ett rättegångsombud och dömt honom för rättegångsförseelse till penningböter. Hovrätten har funnit att ombudets uttalanden i skrift med anklagelser om brott, som inte bara avsett motparten i målet och dennes ombud utan även tredje man, inte haft någon relevans för prövningen av målet och inte heller varit i proportion till syftet som de skulle tjäna. Hovrätten fastställde därför beslutet om rättegångsförseelse. Hovrätten fann dock att ombudet genom uttalandena inte visat prov på olämplighet i sådan utsträckning att han bör avvisas som ombud.
- RH 1999:67:Genom hovrätts beslut förklarades en jurist obehörig att tills vidare brukas som ombud vid hovrätten. Hinder har inte ansetts möta mot att hovrätten senare i ett annat mål prövar hans lämplighet att uppträda som ombud i det målet. Han har dock avvisats som ombud också i det nya målet på grund av visat bristande omdöme vid utförande av talan i hovrätten.
- RH 2008:55:En advokat som vidtalats som ombud till en huvudförhandling i ett tvistemål vid tingsrätten anmälde att han var förhindrad att närvara vid förhandlingen eftersom han blivit vidtalad till samma tid av en annan tingsrätt till en flerdagarsförhandling i ett brottmål med häktade. Tingsrätten beslutade dock att inte ställa in huvudförhandlingen i tvistemålet. Sedan advokaten uteblivit från förhandlingen avvisade tingsrätten honom som ombud i målet. Hovrätten fann att advokaten hade varit oaktsam men att försumligheten inte utgjorde tillräcklig grund för att avvisa honom som ombud.
- RH 1996:20:Ett ombud har förklarats obehörig att tillsvidare brukas som ombud vid hovrätten. Fråga om han på grund därav jämväl skall anses olämplig som ombud vid tingsrätten.
- RH 1996:9:En part i ett indispositivt tvistemål har ansetts sakna rätt att överklaga ett beslut varigenom tingsrätt ogillat en begäran om att motpartens ombud och biträde enligt rättshjälpslagen skulle avvisas.
- NJA 2017 s. 256:En tingsrätt har avvisat ett rättegångsombud utan att parten eller ombudet fått tillfälle att yttra sig i frågan. Detta har ansetts utgöra ett rättegångsfel.
- RH 2022:19:En offentlig försvarare har förklarats obehörig av en tingsrätt utan att denne först avvisats som ombud/försvarare i målet.
6 § Avvisas ombud, skall rätten, om ej parten är tillstädes och själv vill föra sin talan, förelägga parten att för sig ställa ombud, som kan godkännas. Underlåter parten det och infinner han sig ej personligen, skall han anses som utebliven.
Om den som avvisas eller förklaras obehörig enligt 5 § är advokat, skall anmälan om åtgärden göras hos advokatsamfundets styrelse. Lag (1987:747).
7 § Gör någon, som ej må vara ombud, i rättegång gällande å honom överlåtet anspråk och finnes sannolikt, att överlåtelsen skett, för att han skall kunna föra talan i målet, skall rätten förelägga honom att för sig ställa ombud. Underlåter han det, skall han anses som utebliven.
8 § Om en part vill föra talan genom ombud, ska parten ge ombudet fullmakt muntligen inför rätten eller skriftligen.
En skriftlig fullmakt ska vara egenhändigt undertecknad av parten. Om fullmakten skrivs under elektroniskt, ska det göras med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen. Lag (2020:918).
Prop. 2019/20:189: Om en part vill föra talan genom ombud, ska parten ge ombudet fullmakt muntligen inför rätten eller skriftligen.
En skriftlig fullmakt ska vara egenhändigt undertecknad av parten. Om fullmakten skrivs under elektroniskt, ska det göras med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska ...
9 § En skriftlig fullmakt ska ges in när ombudet första gången för talan i målet. En fullmakt behöver emellertid inte ges in för att anmäla missnöje med ett beslut.
En elektroniskt underskriven fullmakt ska ges in på ett sådant sätt att rätten kan kontrollera att fullmakten inte är återkallad av parten. Andra fullmakter ska ges in i original.
Om en fullmakt inte finns tillgänglig när den ska ges in, ska rätten ge ombudet tid att ge in den. Är ett uppskov olägligt, får rätten fortsätta med handläggningen av målet, dock utan att meddela dom eller slutligt beslut. Utfärdas fullmakt, ska behörigheten anses innefatta ombudets tidigare åtgärder i rättegången.
Anser rätten att det är ovisst om en parts underskrift på fullmakten är riktig, får rätten ge anstånd för att undanröja ovissheten.
En fullmakt i original ska på begäran återlämnas till ombudet. Lag (2020:918).
Att det är viktigt att ombud företer fullmakt första gången han företräder part i domstol framgår av NJA 1998 s. 814.
Fullmakt utfärdad av verkställande direktör för aktiebolag som inte hade firmateckningsrätt har inte godtagits i ett enkelt kravmål utan talan har avvisats då fullmakt undertecknad av behörig firmatecknare inte ingivits enligt RH 2003:40.
Prop. 1999/2000:26: Ändringen i första stycket första meningen innebär att en skriftlig fullmakt inte längre behöver visas upp i högre rätt efter ett överklagande. Andra meningen i första stycket är ny och innebär att någon fullmakt inte behöver visas upp när en missnöjesanmälan görs. Skälen till ändringarna har angetts i avsnitt 15.
Ändringen i andra stycket är en följd av att kravet på fullmakt ...
Prop. 2019/20:189: En skriftlig fullmakt ska ges in när ombudet första gången för talan i målet. En fullmakt behöver emellertid inte ges in för att anmäla missnöje med ett beslut.
En elektroniskt underskriven fullmakt ska ges in på ett sådant sätt att rätten kan kontrollera att fullmakten inte är återkallad av parten. Andra fullmakter ska ges in i original.
Om en fullmakt inte finns tillgänglig när den ska ...
- NJA 1998 s. 814:Sedan mål om försättande i konkurs återförvisats till TR:n, har TR:n låtit delge gäldenären genom s k spikning. Fråga om TR:n borde ha sökt delge det ombud för gäldenären som hade företett rättegångsfullmakt i HovR:n men inte i TR:n. 12 kap 9 § RB samt 11 och 15 §§ delgivningslagen (1970:428).
- NJA 1996 s. 16:En offentlig försvarare överklagade TR:ns dom utan att förete rättegångsfullmakt. Sedan försvararen inte iakttagit ett i faxmeddelande intaget föreläggande att inkomma med fullmakt, har HovR:n avvisat överklagandet. Att HovR:n avsänt faxmeddelande till försvararen, har inte innefattat tillräckligt belägg för att försvararen erhållit föreläggandet. Även fråga om HovR:n bort ge försvararen ytterligare möjlighet att förete fullmakt.
- NJA 2006 s. 118:En offentlig försvarare, som till hovrätten överklagat en dom i brottmål, beviljades anstånd med att utveckla grunderna för överklagandet och förelades samtidigt att komma in med rättegångsfullmakt. Sedan en komplettering av överklagandet givits in men däremot inte någon fullmakt, avvisade hovrätten överklagandet. Avvisningsbeslutet har undanröjts, eftersom det med hänsyn till omständigheterna och de följder det skulle få för den tilltalade om tingsrättens dom vann laga kraft fanns skäl för hovrätten att ge försvararen ytterligare en möjlighet att förete fullmakt.
- RH 2003:40:Fråga om en verkställande direktör i ett aktiebolag är behörig att utan bemyndigande av styrelsen utfärda rättegångsfullmakt.
11 § Såsom fullmakt för kronan eller kommun eller annan sådan menighet eller allmän inrättning gälle i behörig ordning utfärdat förordnande eller utdrag av protokoll över beslut, varigenom ombud förordnats. För bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning må styrkt utdrag av protokoll över sådant beslut gälla som fullmakt. Lag (1947:616).
12 § Fullmakt skall innehålla ombudets namn. Ej må fullmakt ställas till innehavaren.
Fullmakt skall avse visst mål eller rättegång i allmänhet. Vill part meddela fullmakt allenast för viss domstol eller särskilt rättegångstillfälle, skall det angivas i fullmakten. Muntlig fullmakt gälle allenast i det mål, vari den givits.
13 § Ombud må ej sätta annan i sitt ställe, med mindre parten givit lov därtill.
Äger ombud sätta annan i sitt ställe, må även den, som av ombudet bemyndigats, överlåta åt annan att föra partens talan, om ombudet givit lov därtill.
14 § Fullmakt medför behörighet för ombudet att å partens vägnar angående saken
- väcka talan samt påkalla åtgärd, även om åtgärden ankommer å annan myndighet än rätten;
- mottaga delgivning av inlagor och andra handlingar, dock ej föreläggande för parten att infinna sig personligen;
- företaga alla handlingar för utförande av partens talan samt avgiva svaromål å alla mot parten framställda yrkanden;
- avstå från yrkande, som framställts av parten, och medgiva motpartens yrkande;
- ingå förlikning;
- söka verkställighet av rättens dom; samt
- uppbära parten tillerkänd ersättning för rättegångskostnad.
Ett ombud får inte på grund av en fullmakt, som avser rättegång i allmänhet, väcka talan eller motta stämning angående en sak varom förlikning inte är tillåten.
Om en fullmakt avser endast en viss domstol, har ombudet vid den domstolen samma behörighet som sägs i första stycket. Ombudet får även anmäla missnöje mot ett beslut som meddelas av domstolen.
Om en fullmakt gäller endast för ett visst rättegångstillfälle, har ombudet vid det rättegångstillfället samma behörighet som sägs i första stycket 2--5. Ombudet får även anmäla missnöje mot ett beslut som då meddelas. Lag (1987:747).
- NJA 2013 s. 1203:En talan om ersättning till en god man i ett inlösenförfarande enligt 22 kap. aktiebolagslagen (2005:551) ska föras av den gode mannen som kärande i egen sak och inte som företrädare för de frånvarande minoritetsaktieägarna.
- RH 2012:30:Ombud i ett tvistemål har ansetts behörigt att för sina huvudmäns räkning motta delgivning av ett editionsföreläggande som förenats med vite.
- RH 2005:50:Hyresnämndsmål. Fråga om en hyresgäst har gett en annan person i uppdrag att företräda henne vid ett sammanträde i hyresnämnden.
- NJA 2012 s. 697:I ett utmätningsmål gör ett ombud gällande att han har rätt före utmätningsborgenärerna till influtna medel avseende rättegångskostnad som hade betalats in i utmätningsärendet av hans klients motparter. Rättegångsfullmakt för motpartsombudet har inte ansetts ge behörighet att ta emot underrättelse om förvärv av fordran på rättegångskostnaden. Ombudet har inte heller ansetts ha rätt till medlen på grund av direktkravsrätt.
- NJA 1990 s. 460:En okänd person har i eget intresse med stöd av en förfalskad fullmakt på ett aktiebolags vägnar ansökt om återvinning av stämpelskatt och, sedan ansökningen bifallits av inskrivningsmyndigheten, fått skattebeloppet utbetalat till sig. Efter inskrivningsmyndighetens beslut har bolaget förklarat sig godkänna ansökningen men ej utbetalningen till den okände. Fråga om verkan av godkännandet.
- RH 1995:14:Tingsrätten har kungörelsedelgett part en tredskodom trots att parten ställt ombud för sig i målet. Återvinningsfristen har inte börjat löpa i och med kungörelsedelgivningen.
15 § Ett ombuds behörighet enligt 14 § får inskränkas endast i fråga om rätten att väcka talan, att ta emot delgivning av stämning, att ingå förlikning, att söka verkställighet av rättens dom eller att ta emot ersättning för rättegångskostnad som tillerkänts parten. Om någon annan inskränkning har skett, är den utan verkan.
En inskränkning i ombudets behörighet gäller inte mot rätten eller motparten innan de har upplysts om den muntligen inför rätten eller skriftligen. Lag (2020:918).
Om huvudmannen vill inskränka fullmakten måste det framgå av fullmakten eller på annat sätt meddelas till domstol enligt RH 2005:50.
Prop. 2019/20:189: Ett ombuds behörighet enligt 14 § får inskränkas endast i fråga om rätten att väcka talan, att ta emot delgivning av stämning, att ingå förlikning, att söka verkställighet av rättens dom eller att ta emot ersättning för rättegångskostnad som tillerkänts parten. Om någon annan inskränkning har skett, är den utan verkan.
En inskränkning i ombudets behörighet gäller inte mot rätten eller motparten innan de ...
- RH 2012:30:Ombud i ett tvistemål har ansetts behörigt att för sina huvudmäns räkning motta delgivning av ett editionsföreläggande som förenats med vite.
- RH 2005:50:Hyresnämndsmål. Fråga om en hyresgäst har gett en annan person i uppdrag att företräda henne vid ett sammanträde i hyresnämnden.
- RH 2018:36:Återställande av försutten tid har inte medgetts när ett ombud inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att förvissa sig om att han under sin semester kunde få del av ett kommande beslut från tingsrätten.
16 § Är rättegångsfullmakt ej så avfattad som sägs i 12 §, skall rätten förelägga parten att avhjälpa felet. Avhjälpes ej felet, må fullmakten icke gälla.
17 § Rättegångshandling, som ombud i partens närvaro företagit, vare utan verkan mot parten, om han genast gör gensaga däremot.
18 § Fullmakt kan av parten när som helst återkallas.
Vill ombud avsäga sig partens talan, åligge honom att på grund av fullmakten bevaka partens rätt, till dess denne hunnit vidtaga åtgärd för utförande av sin talan.
Mot rätten och motparten vare återkallelse eller avsägelse ej gällande, innan den bragts till deras kännedom muntligen inför rätten eller ock skriftligen.
- NJA 1996 s. 168:Rättegångsombud som till domstol anmält att han tills vidare inte kunde fungera som ombud har, så länge parten inte återkallat ombudets fullmakt, ansetts behörig att när som helst återinträda som ombud.
19 § Dör parten eller förlorar han rådighet över det, varom tvistas, upphör icke därmed fullmakten att gälla; rätten skall dock, när anledning förekommer därtill, om rättegången underrätta dödsboet eller partens ställföreträdare.
Har fullmakt givits av parts ställföreträdare och upphör sedan hans behörighet, vare fullmakten dock gällande.
- NJA 2022 s. 414:Ett dödsbo efter en avliden svarande har ansetts skyldigt att på yrkande från käranden träda in i en på-gående rättegång om återbetalning till ett konkursbo.
20 § Den som uppträder som ombud svarar för att han äger behöriget därtill och vare, om han ej förmår styrka, att han handlat efter fullmakt eller att rättegångshandling, som han företagit, blivit av parten godkänd eller ändock är gällande mot parten, skyldig att ersätta motparten eller annan den kostnad, som i rättegången uppstått genom att vad han företagit ej är bindande för parten. Om skyldighet att ersätta annan skada äge vad om fullmakt i allmänhet är stadgat motsvarande tillämpning.
21 § Vad i detta kapitel stadgas om ombud, som äger föra parts talan, gälle i tillämpliga delar beträffande ombud för vidtagande av särskild åtgärd.
22 § Part äge vid utförande av sin talan anlita biträde. Om rättegångsbiträde gälle vad i 2 - 5 §§ samt 6 § andra stycket stadgats. Rättegångshandling, som biträde i partens närvaro företagit, skall anses av parten godkänd, om han ej genast gör gensaga däremot.
23 § Har någon allmän fullmakt att förvalta annans egendom eller eljest handhava annans angelägenheter och är han på grund därav tillika behörig att föra huvudmannens talan inför rätta, gälle om sådant ombud vad om ställföreträdare är stadgat.
24 § Är i lag eller författning särskild föreskrift meddelad om behörighet att föra annans talan, vare den gällande.
13 kap. Om föremål för talan och talans väckande
- NJA 1993 s. 569:Tilltalads rätt till ersättning för rättegångskostnad har inte ansetts kunna överlåtas så länge ersättningsfrågan inte är slutgiltigt avgjord med följd att grund inte funnits föreligga för den till vilken överlåtelse påstås ha skett att som part inträda i rättegången.
- NJA 2002 s. 241:I tvistemål har käranden, innan stämning har utfärdats, återkallat sin talan och i samband därmed yrkat ersättning för rättegångskostnader. Detta yrkande har ansetts böra prövas.
1 § Talan om åläggande för svaranden att fullgöra något må upptagas till prövning, ehuru tiden för fullgörelsen ej inträtt, då målet avgöres, om
- fråga är om tid efter annan återkommande fullgörelser, som ej bero av redan lämnat eller framtida vederlag eller vilka på grund av redan lämnat vederlag utgå som pension eller livränta, och någon av dem är förfallen;
- skyldigheten att fullgöra inträder, först då annan förpliktelse, varom talan väckts i målet, ej fullgöres;
- fråga är om ränta, till dess betalning sker, å förfallen fordran eller om annan tilläggsförpliktelse, som följer av huvudförpliktelsen;
- för käranden är av vikt, att fullgörelse sker å rätt tid, samt särskild anledning förekommer, att svaranden kommer att undandraga sig sådan fullgörelse; eller
- sådan talan i annat fall än nu sagts enligt lag må väckas.
I denna paragraf behandlas det som brukar betecknas fullgörelsetalan. Vad fullgörelsen går ut på beror på grunden för talan.
Grundar den sig på ett förfallet skuldebrev går fullgörelsen ut på att betalning ska erläggas enligt skuldebrevet.
Är grunden ett entreprenadavtal går förpliktelsen ut på att motparten ska förpliktas att fullfölja entreprenaden med ett alternativt yrkande om skadestånd om entreprenaden inte fullföljs.
Det har tydligen för lagstiftaren varit så uppenbart att talan om fullgörelse alltid kan väckas att det inte är behandlat i paragrafen.
Under p 1 behandlas det fall där flera fullgörelser ska ske i viss följd och att åtminstone någon av dem är förfallen. Ett exempel på detta kan man finna i 4 § lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Säljaren har rätt att kräva betalning i förtid under vissa betingelse men den pricipiella rätten att kräva betalning i förtid är klar.
- NJA 1998 s. 189:Klander av skiljedom. En skiljenämnds avgörande har hävts på den grunden att skiljenämnden prövat fordringsanspråk som i ett tidigare skiljeförfarande åberopats kvittningsvis och därvid ogillats. - Part i klanderprocessen har inte ansetts kunna få ett anspråk om återbetalning av ett belopp som erlagts i anledning av den andra skiljedomen prövat förrän frågan om klander slutligt avgjorts.
- NJA 2021 s. 1093:Ett påstående om att diskriminering har skett ska kunna prövas i ett mål där det begärs diskrimineringsersättning, även när svaranden medger att betala den begärda ersättningen men inte vitsordar att diskriminering har skett.
- PMÖD 2022:4:Tre läkemedelsbolag väckte talan om intrång i ett europeiskt patent vid Patent- och marknadsdomstolen med yrkande om bl.a. vitesförbud, slutligt och intermistiskt, samt fastställelse av skyldighet att betala ersättning. Domstolen avvisade käromålet med hänvisning till att något patent ännu inte hade meddelats.
2 § Talan om fastställelse, huruvida visst rättsförhållande består eller icke består, må upptagas till prövning, om ovisshet råder om rättsförhållandet och denna länder käranden till förfång.
Beror sakens prövning av frågan, huruvida visst rättsförhållande, som är stridigt mellan parterna, består eller icke består, må ock talan om fastställelse därav upptagas.
Är i lag eljest stadgat, att fastställelsetalan i visst fall må upptagas, vare det gällande.
Fastställelsetalan kan antingen vara positiv eller negativ. Om talan är positiv, vill käranden ha sin rätt fastställd. Om talan är negativ vill han ha fastställt att han inte är förpliktad att göra något.
Ett exempel på en positiv fastställelsetalan är att A stämmer B på skadestånd men inskränker yrkandet till att rätten ska fastställa att B är skadeståndsskyldig gentemot honom. Eftersom beräkningen av skadeståndets storlek lämnas utanför prövningen behöver ingendera parten drabbas av rättegångskostnader avseende skadeståndets beräkning. Om skadeståndsskyldighet bedöms föreligga är det inte säkert att frågan om skadeståndets storlek ens blir tvistig.
Fastställelsetalan avseende rätt till ersättning av staten för ideell skada har avvisats eftersom käranden ansetts kunna få talan om skadestånd prövad i mål om fullgörelsetalan enligt RH 2008:85.
En negativ fastställelsetalan kan till exempel gå ut på att käranden inte är betalningsskyldig enligt ett visst skuldebrev exempelvis därför att det är förfalskat. Den påstådde gäldenären kan inte föra en fullgörelsetalan för att fastslå detta. Ovissheten består i att han senare kan komma att krävas på beloppet och denna ovisshet kan vara honom till nackdel då han får svårt att planera sin ekonomi.
Det skall föreligga en rättsovisshet som inverkar menligt på kärandens rättssituation och som svaranden genom sitt förhållande föranlett.
En negativ fastställelsetalan om huruvida ett samboförhållande förelegat mellan två personer har ansetts kunna föras enligt RH 2006:55.
Tillräcklig precisering av rättsförhållandet krävs för att en fastställelsetalan skall kunna prövas av domstol vilket framgår av NJA 1985 s. 172.
Sedan två personer väckt fastställelsetalan, har under målets handläggning i hovrätten framkommit en omständighet som medförde att ovissheten beträffande det omstämda rättsförhållandet inte längre var till förfång för kärandena. På grund därav har deras i målet förda talan avvisats enligt NJA 1987 s. 317.
Högsta domstolen har också ställt upp kravet att en fastställelsetalan med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet ska framstå som lämplig enligt NJA 2005 s. 517.
- NJA 2008 s. 339:Sedan det i en dom fastställts att en kommun var skadeståndsskyldig på grund av försummelse av dess byggnadsnämnd har vid senare fullgörelsetalan uppkommit frågor om i vilken utsträckning kommunens invändningar om medvållande och bristande adekvat kausalitet blivit rättskraftigt avgjorda i fastställelseprocessen.
- NJA 2016 s. 264:Skiljeförfarande. Såväl en skiljenämnds som en domstols prövning enligt 2 § lagen om skiljeförfarande kan omfatta samtliga frågor som avser skiljenämndens behörighet. Också fråga om tillämpning av 13 kap. 2 § rättegångsbalken
- AD 2020 nr 31:I en uppsägningstvist har en arbetstagare yrkat fastställelse av att han har rätt till ett ekonomiskt skadestånd upp till ett visst belopp, vilket motsvarar 16 månadslöner i enlighet med 39 § anställningsskyddslagen. Fastställelseyrkandet har inte ansetts tillåtet enligt 13 kap. 2 § rättegångsbalken.
- NJA 1990 s. 621:Fråga om tillåtligheten av fastställelsetalan.
- NJA 2010 s. 508:Internationellt skiljeförfarande. Svenskt rättskipningsintresse och svensk domsrätt samt förutsättningar för en fastställelsetalan rörande skiljemäns behörighet har ansetts föreligga i en tvist mellan ett engelskt bolag och Ryska Federationen.
- NJA 1984 s. 217:Frågor om tredje mans befogenhet att väcka talan i tvistemål om bättre rätt till lös egendom som har blivit föremål för betalningssäkring (I) resp utmätning (II). Sådan talan har i fråga om betalningssäkrad egendom ansetts kunna föras mot borgenären (det allmänna). Beträffande utmätt egendom har tillåtits talan mot utmätningssökanden även utan stod av föreläggande enligt 4 kap UB.
- MÖD 2012:59:Regresstalan om ersättning för efterbehandlingskostnader m.m. ----- Efter köp av en fastighet på vilken bedrivits industriell verksamhet sedan början av 1900-talet har en större petroleumförekomst upptäckts i marken. En byggnad (f.d. textilfabrik) har rivits av köparen i syfte att exploatera marken för bostadsändamål. Efter sanering av fastigheten har köparen väckt talan och regressvis yrkat ersättning för dessa kostnader av säljaren. Säljaren har i genstämning yrkat fastställelse av att bolaget på grund av en friskrivningsklausul inte är skyldigt att betala ersättning för efterbehandlingskostnaderna. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att mark- och miljödomstol är behörig att pröva de köprättsliga invändningarna. I målet har bevisning åberopats om oljeförekomstens ålder och frågor om bevisbörda m.m. har aktualiserats. Båda parter har betraktats som verksamhetsutövare som bidragit till föroreningen. Vid fördelningen av det solidariska ansvaret har bolaget som utfört saneringen bedömts skyldig att stå för den andel av kostnaden som belöper på bolagets verksamhetstid (3 år jämfört med 15 år).
- RH 1997:92:En talan, som går ut på att tingsrätten skall fastställa hur det maximala ersättningsbeloppet enligt lönegarantilagen skall fördelas mellan olika fordringar, omfattas av 29 § lönegarantilagen.
- RH 1999:12:En kvinna uppgav vid inresa till Sverige att hon var änka, men hon folkbokfördes likväl som gift. Talan av kvinnan att rätten skulle fastställa att hon är änka har avvisats.
- NJA 2005 s. 764:I tvistemål har två utländska spelföretag mot staten framställt yrkanden som innebär att allmän domstol skall fastställa dels att vissa lotteribestämmelser, som påstås strida mot artikel 49 EG-fördraget, inte skall tillämpas i förhållande till företagen, dels att staten är skadeståndsskyldig på grund av att bestämmelserna hindrar utövandet av företagens verksamhet samt att domstolen interimistiskt skall förordna att vissa lotteribestämmelser skall sättas åt sidan i förhållande till företagen. Högsta domstolen har beslutat inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen angående vilka krav EG-rättens rättsskyddsprincip ställer i målet.
- RH 1994:73:Sedan parterna i mål där fastställelsetalan förs i hovrätten hemställt om uppskov med målets avgörande och gett in en förlikningshandling undertecknad av båda parterna av vilken framgår att talan skall återkallas först sedan förlikningen slutförts, har hovrätten avvisat talan på den grunden att ovisshet som länder käranden till förfång inte längre föreligger.
- MÖD 2015:49:Ansvar för efterbehandling enligt miljöbalken ----- En fastställelsetalan i mål om ansvar för efterbehandling enligt 10 kap. miljöbalken framstår enligt Mark- och miljööverdomstolen som mindre lämplig. Eftersom det inte på förhand går att bestämma fördelningen mellan verksamhetsutövarna utan att det lagts fram utredning om tekniken för och omfattningen av avhjälpandet samt andra ansvarsbegränsade faktorer borde mark- och miljödomstolen ha avvisat en sådan talan.
- RH 2004:64:I ett mål som avsett en negativ fastställelsetalan har ovissheten om ett rättsförhållande inte ansetts lända till förfång för käranden varför käromålet har avvisats. De rättsliga anknytningspunkterna till en annan stat har ansetts vara inte obetydligt starkare än anknytningen till Sverige. Härtill kom att ett avgörande av en svensk domstol inte kunde antas få sådan avgörande betydelse vid en kommande fullgörelsetalan i den andra staten som räckte för att förfångsrekvisitet skulle anses uppfyllt.
- NJA 1987 s. 317:Sedan två personer väckt fastställelsetalan, har under målets handläggning i HovR:n framkommit en omständighet som medförde att ovissheten beträffande det omstämda rättsförhållandet inte längre var till förfång för kärandena. På grund därav har deras i målet förda talan avvisats.
- NJA 2005 s. 517:Fråga om förutsättningar för fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § 1 st. rättegångsbalken avseende skadeståndsskyldighet.
- NJA 1992 s. 820:Efter det att en testamentstagare avstått från sin rätt enligt testamentsförordnandet, väckte likväl två arvingar talan enligt 14 kap 5 § ÄB mot testamentstagaren med yrkande att testamentet skulle för klaras ogiltigt. Talan har avvisats (13 kap 2 § RB).
- NJA 2016 s. 737:Taleändring. Ändring i högre rätt från en fullgörelsetalan till en fastställelsetalan har inte tillåtits.
- NJA 2007 s. 125:Enligt ett lagakraftvunnet utslag i mål om fastighetsbestämning har ett markområde förklarats ingå i en häradsallmänning. Utslaget har inte utgjort hinder för ägaren av en annan fastighet att vid allmän domstol föra talan om bättre rätt än häradsallmänningen till markområdet, men har ansetts ha prejudiciell betydelse i tvistemålet. Förutsättningar har därför funnits att utan att utfärda stämning ogilla talan som uppenbart ogrundad.
- RH 1996:91:Kvinna, som inrest till Sverige, har vid inresan sanningslöst uppgivit att två personer var hennes barn samt att hon var gift med en tredje person. Talan av kvinnan om fastställande att hon inte är moder till barnen och inte gift med mannen har avvisats.
- NJA 1993 s. 507:Talan om fastställelse inför kommande bodelning av om make vid tidpunkten för väckande av talan om äktenskapsskillnad varit innehavare av bostadsrätt har ansetts kunna enligt 13 kap 2 § RB upptas till prövning.
- NJA 2007 s. 684:Negativ faderskaps- och moderskapstalan har tillåtits med stöd av 13 kap. 2 § rättegångsbalken.
- NJA 2007 s. 718:Två utländska spelföretags mot staten framställda yrkanden, av innebörd att allmän domstol skall fastställa att vissa lotteribestämmelser, som påstås strida mot artikel 49 EG-fördraget, inte skall tillämpas i förhållande till företagen, har - sedan EG-domstolen avgett yttrande i målet - ansetts utgöra en otillåten talan som inte kan upptas till prövning enligt svensk rätt och som inte heller är tillåten enligt gemenskapsrätten. Interimistiska yrkanden i anslutning till dessa fastställelseyrkanden har därmed inte heller kunnat tas upp till prövning. Interimistiska yrkanden i anslutning till en vid tingsrätten samtidigt väckt fastställelsetalan avseende skadeståndsskyldighet har inte ansetts kunna bifallas vare sig enligt svensk rätt eller enligt gemenskapsrätten, eftersom denna talan inte syftar till något verkställbart avgörande.
- NJA 2018 s. 114:Bestämmelsen i 30 § lönegarantilagen (1992:497) har ansetts vara en sådan reglering av fastställelsetalan som avses i 13 kap. 2 § tredje stycket RB.
- NJA 2013 s. 209:En negativ fastställelsetalan ska, liksom en positiv, vara lämplig för att den ska få föras. En negativ fastställelsetalan har ansetts vara lämplig i ett fall där svaranden väckt en motsvarande positiv fastställelsetalan i en stat vars avgöranden inte erkänns i Sverige.
- NJA 1985 s. 172:I ett avtal mellan två samboende har intagits en bestämmelse om att vid eventuell separation parternas egendom skall "fördelas i två lika delar" mellan dem och att "därvid" GB:s regler om giftorättsgods skall gälla. I mål om fastställelse av att klausulen är giltig mellan parterna har giltighetsfrågan funnits bero av hur klausulen skall tolkas. Käranden har inte angett sin uppfattning om den närmare innebörden. De förutsättningar i fråga om precisering av rättsförhållandet som enligt 13 kap 2 § RB måste krävas för att en fastställelsetalan skall kunna prövas har inte funnits föreligga i målet.
- MÖD 2010:42:Fastställelsetalan; skadestånd med anledning av miljöskada samt inlösen av fastighet ----- 65 personer väckte talan och yrkade dels att miljödomstolen skulle fastställa att LKAB var skyldigt att ersätta var och en för de skador de lidigt till följd av LKAB:s gruvverksamhet, dels att miljödomstolen skulle fastställa att LKAB vid anfordran var skyldigt att lösa in deras respektive fastighet. Miljödomstolen fann att ovisshet rådde om LKAB:s ansökan och att ovissheten lände kärandena till förfång och tillät talan. Miljööverdomstolen delade bedömningen i fråga om ovisshet och förfång vad gällde skadeståndstalan, men fann att det inte fanns några processekonomiska fördelar med att tillåta fastställelsetalan, som därför avvisades. Vad gällde inlösenyrkandet fann Miljööverdomstolen att det inte var möjligt att i förväg föra talan om att inlösenskyldighet skulle föreligga vid en obestämd framtida tidpunkt. Talan avvisades därför även i denna del. LKAB:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader avseende handläggningen vid miljödomstolen kunde framställas och prövas i Miljööverdomstolen.
- RH 1997:85:Sedan A avlidit har B väckt talan mot dödsboet och mot den enda dödsbodelägaren C under påstående att B är son till A och därför delägare i dödsboet. Talan mot dödsboet har avvisats då den inte ansetts röra dödsboets rätt. Faderskapsfrågan har ansetts kunna prövas prejudiciellt i målet mot C om fastställande av delägarskap i dödsboet. Fråga även om bevisvärdet av anteckning i församlingsbok.
- AD 2017 nr 3:Huvudsakligen fråga om arbetsgivaren haft saklig grund att säga upp en distansarbetande säljare. Enligt arbetsgivaren har arbetstagaren inte följt arbetsgivarens policy om sjukanmälan, brustit i sin rapporteringsskyldighet, brustit i sina arbetsprestationer och arbetsvägrat. Vidare fråga om rätt till lön enligt 34 § anställningsskyddslagen och om ett på visst sätt formulerat yrkande om ogiltigförklaring av uppsägningen varit en tillåten talan, om det funnits något fastställelseintresse.
- NJA 2021 s. 437:Sedan en utländsk dom om att en kvinna vid ett surrogatarrangemang ska anses som barnets förälder har konstaterats gälla i Sverige, har kvinnan tillåtits föra en fastställelsetalan enligt rättegångsbalken mot socialnämnden om att hon har vårdnaden om barnet (jfr NJA 2019 s. 504).
- PMÖD 2016:13:Patent- och marknadsöverdomstolen har tillåtit fastställelsetalan i ett mål rörande ersättningsskyldighet på grund av upphovsrättsintrång. Till skillnad från tingsrätten bedömde Patent- och marknadsöverdomstolen att ovisshet rörande ett rättsförhållande var till förfång för käranden och att en fastställelsetalan med hänsyn till omständigheterna var lämplig. Tingsrättens beslut har undanröjts och målet återförvisats till Patent- och marknadsdomstolen.
- NJA 2021 s. 1093:Ett påstående om att diskriminering har skett ska kunna prövas i ett mål där det begärs diskrimineringsersättning, även när svaranden medger att betala den begärda ersättningen men inte vitsordar att diskriminering har skett.
- NJA 2021 s. 801:Målnr Ö 752-21 och Ö 753-21. En socialnämnd är behörig att föra talan om fastställelse av moderskap som ställföreträdare för ett barn. Den behörigheten gäller också när en god man är förordnad för barnet enligt lagen om god man för ensamkommande barn.
- NJA 2021 s. 1010:Svensk domstol har ansetts behörig enligt Bryssel II-förordningen att pröva ett vårdnadsmål, trots att varken föräldrarna eller barnet har hemvist i Sverige. Svensk domstols behörighet har godtagits av alla som är parter i det svenska förfarandet och behörigheten har ansetts vara till barnets bästa.
- PMÖD 2022:4:Tre läkemedelsbolag väckte talan om intrång i ett europeiskt patent vid Patent- och marknadsdomstolen med yrkande om bl.a. vitesförbud, slutligt och intermistiskt, samt fastställelse av skyldighet att betala ersättning. Domstolen avvisade käromålet med hänvisning till att något patent ännu inte hade meddelats.
- RH 2022:16:Fråga om det är möjligt att föra en talan om fastställande av syskonskap.
- RH 2017:49:Svensk domstol ansågs sakna internationell behörighet att pröva ett bolags talan om bättre rätt till vissa patentsökta uppfinningar enligt dels en internationell och dels en amerikansk patentansökan. Bolagets talan avseende uppfinningar enligt en avskriven svensk patentansökan ansågs vidare inte avse något rättsförhållande, eftersom en avskriven ansökan om patent inte är en ensamrätt eller någon annan förmögenhetstillgång som bolaget skulle kunna ha bättre rätt till. Talan om bättre rätt till uppfinningarna vid tidpunkten för att patentansökan gjordes, ansågs inte uppfylla förutsättningarna för en fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § rättegångsbalken.
- RH 2006:55:En negativ fastställelsetalan om huruvida ett samboförhållande förelegat mellan två personer har ansetts kunna föras trots att frågan prövats i ärendet om förordande av bodelningsförrättare och trots att det även ankommer på bodelningsförrättaren att, vid behov, pröva samma fråga.
- NJA 1987 s. 787:Fråga om förutsättningar för fastställelsetalan enligt 13 kap 2 § 1 st RB avseende skadeståndsskyldighet.
- RH 2008:85:Fastställelsetalan avseende rätt till ersättning av staten för ideell skada enligt den s.k. Francovich-principen har avvisats på den grunden att förfångsrekvisitet i 13 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken inte har ansetts uppfyllt. Eftersom käranden har möjlighet att få frågan om skadestånd prövad genom att istället väcka fullgörelsetalan har inte heller gemenskapsrätten ansetts kräva att den väckta fastställelsetalan ska tillåtas.
- RH 1995:85:Bestämmelsen i 3 kap. 5 § föräldrabalken har ansetts utgöra hinder för en man, som påstår sig vara far till ett barn, att väcka talan om fastställande av faderskap. Denna bestämmelse har inte ansetts uppenbart stå i strid med artikel 8 i Europakonventionen.
- AD 1998 nr 117:En arbetstagarorganisation har för en medlems räkning riktat ett lönekrav mot en arbetsgivare. Arbetsgivaren är genom medlemskap i en arbetsgivarorganisation bunden av ett kollektivavtal i förhållande till arbetstagarorganisationen. Arbetsgivarorganisationen vill inte föra talan för arbetsgivaren. I syfte att hindra att rättsverkan enligt 35 § medbestämmandelagen inträder har arbetsgivaren väckt en negativ fastställelsetalan mot arbetstagarorganisationen vid tingsrätt men inte velat föra talan mot arbetstagaren personligen. Föreligger hinder mot att ta upp den väckta talan till prövning med hänsyn till att ett rättskraftigt avgörande inte kan uppnås i lönetvisten?
- NJA 1984 s. 807:Makar har i ett med avseende på förestående äktenskapsskillnad träffat avtal om bodelning även överenskommit om fördelning av ena makens enskilda egendom. Fråga om giltigheten av avtalet i vad avser den enskilda egendomen. Part som för fastställelsetalan har i högre rätt på grund av omständighet som först under rättegången blivit känd för honom ändrat sitt yrkande att avse annan fastställelse än den varom talan väckts. Ändringen har ansetts kunna ske med stöd avgrunderna för 13 kap 3 § 1 st 1 RB.
- NJA 2007 s. 108:Fråga om förutsättningar för fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § första stycket RB avseende försäkringsersättning.
3 § Väckt talan får inte ändras. Käranden får dock
- på grund av omständighet, som inträffat under rättegången eller först då blivit för honom känd, kräva annan fullgörelse än den, om vilken talan väckts,
- yrka fastställelse enligt 2 § andra stycket samt
- kräva ränta eller annan tilläggsförpliktelse, som följer av huvudförpliktelsen, och även i övrigt framställa nytt yrkande, om det stöder sig på väsentligen samma grund.
Framställs yrkande enligt första stycket 2 eller 3 sedan huvudförhandling påbörjats eller målet på annat sätt företagits till avgörande, får det nya yrkandet avvisas, om det inte utan olägenhet kan prövas i målet. Ett yrkande enligt första stycket 2 eller 3 är inte tillåtet i högre rätt.
Såsom ändring av talan anses inte att käranden beträffande samma sak inskränker sin talan eller, utan att saken ändras, åberopar ny omständighet till stöd för sin talan. Lag (1987:747).
Huvudregeln är, som framgår av lagtexten, att talan inte får ändras.
En arbetstagare yrkade vid tingsrätt ogiltigförklaring av en uppsägning. Sedan arbetsgivaren invänt att uppsägningen följt en avtalsturlista, yrkade arbetstagaren alternativt ekonomiskt skadestånd för turordningsbrott. Taleändring har tillåtits eftersom arbetstagaren först efter det han instämt svaranden fått reda på att han uppsagts på grund av arbetsbrist enligt Arbetsdomstolens avgörande i AD 1993 nr 92.
Ett under rättegång framställt alternativt yrkande har inte ansetts vara ändring av talan enligt NJA 1982 s. 320.
Sedan återvinning sökts i mål om betalningsföreläggande, har borgenären ansetts inte vara berättigad att utan stämning framställa nytt yrkande enligt NJA 1982 s. 95.
Sedan ansökan om handräckning lämnats utan bifall har sökanden ansökt om återvinning och därefter vid tingsrätt framställt ett yrkande om fastställelse vilket upptagits till prövning enligt NJA 1991 s. 453.
Sedan konkursbo väckt talan om skadestånd har konkursboet i genmäle åberopat ny grund för sin talan, vilket tillåtits i NJA 1995 s. 644.
Den som klandrat en skiljedom får inte åberopa en ny grund för sin talan efter utgången av klanderfristen enligt NJA 1996 s. 751.
I ett mål om klander av testamente har käranden framställt ett andrahandsyrkande om att få ut laglott, vilket inte ansetts som otillåten ändring av talan enligt NJA 2005 s. 295.
I ett mål om umgängesrätt med barn har talan ändrats till att avse vårdnad istället. Hinder har inte ansetts föreligga enligt RH 1999:80.
- NJA 1990 s. 366:Fråga huruvida ändring enligt 13 kap 3 § 1 st 3 RB av talan om återvinning i konkurs får göras efter utgången av den frist som gäller för sådan talan.
- NJA 1983 s. 180:Två fastighetsägare väckte talan mot kommun med yrkande om ersättning för skador på byggnader till följd av tunnelbanebygge. De förbehöll sig också rätt att höja ersättningsanspråket på grund av ändrat kostnadsläge under processens gång. Sedan fastighetsägarna vid TR:n vunnit bifall till framställt yrkande om ersättning med ett enligt entreprenadprisindex uppräknat belopp, fullföljde kommunen talan i HovR:n. Under rättegången där yrkade fastighetsägarna, med åberopande av det gjorda förbehållet, ytterligare indexuppräkning av ersättningsanspråket. Det har ansetts inte stå i strid med förbudet mot reformatio in pejus att, oaktat att fastighetsägarna i hovrättsförfarandet intagit ställning endast av vadesvarande, tillåta den i enlighet med deras väckta talan yrkade ytterligare indexuppräkningen.
- NJA 2008 s. 339:Sedan det i en dom fastställts att en kommun var skadeståndsskyldig på grund av försummelse av dess byggnadsnämnd har vid senare fullgörelsetalan uppkommit frågor om i vilken utsträckning kommunens invändningar om medvållande och bristande adekvat kausalitet blivit rättskraftigt avgjorda i fastställelseprocessen.
- RK 2011:1:Bestämmelserna om preklusion i 8 kap. 24 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation hindrar inte att nya rättsliga argument som inte i sig tillför nya omständigheter eller nya bevis åberopas först i kammarrätten.
- NJA 2006 s. 326:Frågor om tillämpning av preklusionsreglerna i 42 kap. 15 § och 43 kap. 10 § rättegångsbalken.
- MÖD 2013:38:Fastighetsreglering och anläggningsåtgärd ----- Mark- och miljööverdomstolen har i likhet med underinstanserna funnit att förutsättningarna enligt anläggningslagen är uppfyllda för inrättande av gemensamhetsanläggning i form av brandmur med grundförstärkning. Även frågor om fastighetsreglering, ersättning och rättegångskostnader.
- AD 2011 nr 13:Fråga huvudsakligen om en arbetsledare genom vissa uttalanden och en teckning utsatt två arbetstagare för dels diskriminering i form av etniska trakasserier, trakasserier på grund av kön och sexuella trakasserier, dels repressalier.
- AD 2014 nr 48:Har ett skyddsombud hindrats i sitt uppdrag genom att arbetsgivaren inte följt gällande arbetsmiljöförfattningar och inte samverkat med skyddsombudet på så sätt att denne saknat en plattform att verka ifrån?
- AD 2003 nr 109:Part som överklagat tingsrättens dom har i Arbetsdomstolen utvidgat sitt yrkande om lön till att avse även lönebelopp som förfallit i tiden efter tingsrättens dom. Taleändringen har inte ansetts tillåten. - Fråga om arbetsgivaren vid ett telefonsamtal med en provanställd arbetstagare har avbrutit anställningen.
- AD 1993 nr 92:En arbetstagare yrkade vid tingsrätt ogiltigförklaring av en uppsägning. Sedan arbetsgivaren invänt att uppsägningen följt en avtalsturlista, yrkade arbetstagaren alternativt ekonomiskt skadestånd för turordningsbrott. Arbetsgivaren ansåg att fråga var om en otillåten taleändring och att det alternativa yrkandet därför skulle avvisas. - Fråga huruvida det alternativa yrkandet skulle få tas upp till prövning.
- NJA 1997 s. 62:Den som klandrat en bodelning äger rätt att efter klanderfristens utgång, med den begränsning som följer av 13 kap 3 § 1 st 3 RB, ändra sin väckta talan.
- NJA 2011 s. 718:Fråga om käranden har ändrat sin talan enligt 13 kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken och i så fall i strid med bestämmelsens första stycke 3.
- NJA 1989 s. 47:Sedan återvinning sökts i lagsökningsmål, har borgenären ansetts inte vara berättigad att med stöd av 13 kap 3 § 1 st 3 RB framställa nytt yrkande, trots att yrkandet stödde sig på väsentligen samma grund som det ursprungligen framställda. Tillika fråga huruvida ändring av talan kunde anses tillåten enligt 13 kap 3 § 1 st 1 RB.
- AD 2009 nr 53:Fråga om ett företag inom verkstadsindustrin har haft saklig grund för att säga upp en arbetstagare som utförde arbetsuppgifter vid ett smältverk. Arbetstagaren, som hade missbruksproblem, har bl.a. vid två drogtester vägrat att lämna urinprov. Sedan han med anledning därav mottagit underrättelse om uppsägning inställde han sig till arbete och befanns då vara alkoholpåverkad. Den därefter vidtagna uppsägningen har ansetts vara sakligt grundad. I målet uppkommer också en fråga om otillåten ändring av talan.
- AD 2015 nr 56:Vid en lokal förhandling som hölls med anledning av att en arbetstagare hade avskedats drog arbetsgivaren tillbaka avskedandet och parterna enades om en uppsägning av arbetstagaren av personliga skäl från det datum då förhandlingen hölls. Arbetstagarorganisationen ansåg dock att uppsägningen inte var sakligt grundad. Den inställningen vidhölls vid en efterföljande central förhandling. Arbetstagaren själv väckte sedan talan vid tingsrätt och yrkade skadestånd för att han hade avskedats i strid med 18 § anställningsskyddslagen. Efter att fristen enligt 41 § anställningsskyddslagen hade löpt ut anförde arbetstagaren i en skrift till tingsrätten att för det fall han skulle anses ha blivit uppsagd skulle arbetsgivaren betala skadestånd till honom för uppsägning utan saklig grund i strid med 7 § anställningsskyddslagen. Fråga om den nya omständigheten, att han blivit uppsagd utan saklig grund, kan anses ha omfattats av den väckta talan eller om kravet såvitt det grundas på uppsägningen är preskriberat.
- NJA 1988 s. 161:Part som i TR:n fört talan om fastställelse av skadeståndsskyldighet på grund av kontraktsbrott har som alternativa grunder åberopat dels i HovR:n att motparten genom sitt uppträdande under avtalsförhandlingarna blivit skadeståndsskyldig på grund av oaktsamhet (culpa in contrahendo), dels i HD att motparten därigenom ådragit sig skadeståndsskyldighet även oberoende av vållande. Fråga om de nya grunderna inneburit otillåten taleändring enligt 13 kap 3 § RB eller om de enligt 50 kap 25 § 3 st och 55 kap 13 § samma balk i vart fall inte fick åberopas i högre instans.
- AD 1995 nr 67:Fråga om yrkande skall avvisas med anledning av att tvisten inte har varit föremål för förhandling mellan parterna enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen. Ett fackförbund väckte talan mot en kommun med anledning av att en arbetstagare enligt förbundets mening hade sagts upp från sin anställning på grund av personliga skäl. I målet yrkades att uppsägningen skulle förklaras ogiltig och kommunen förpliktas utge allmänt skadestånd och lön. Vid muntlig förberedelse tillade förbundet ett andrahandsyrkande om skadestånd under åberopande av att kommunen under alla förhållanden brutit mot gällande turordningsregler. Arbetsdomstolen finner att frågan om turordningsbrott visserligen inte har behandlats vid förhandlingar i tvisten. Domstolen anser emellertid att andrahandsyrkandet stödjer sig på väsentligen samma grund som ogiltighetsyrkandet och därför utgör en tillåten ändring av talan enligt 13 kap. 3 § rättegångsbalken. Förhandlingskravet får därmed anses uppfyllt även såvitt gäller andrahandsyrkandet.
- RK 2012:1:Fråga om betydelsen av Post- och telestyrelsens tillvägagångssätt vid revidering av myndighetens s.k. hybridmodell för beräkning av kostnader som ska ligga till grund för kostnadsorienterade priser, när myndigheten senare utövar tillsyn över den förpliktade operatörens tillämpning av modellen. Tillika fråga om preklusion av omständigheter som först i kammarrätten åberopats av den myndighet som fattat det överprövade beslutet.
- NJA 1987 s. 707:Ägare till hälften av en fastighet förde i TR:n talan om bättre rätt till den andra hälften. Hans först i HovR:n i andra hand framställda yrkande om bättre rätt till en byggnad på fastigheten har ansetts innebära att hans talan ändras och ej att han beträffande samma sak inskränker sin talan. Yrkandet har därför avvisats. 13 kap 3 § RB.
- NJA 1990 s. 660:I mål om klander av arrendesyn uppkommer dels frågan om käranden under förberedelsen i underrätt har ändrat sin talan i strid mot bestämmelsen i 13 kap 3 § 1 st 3 RB, dels frågan om en taleändring som är tillåten enligt den bestämmelsen får göras efter utgången av den frist som gäller för sådan klandertalan.
- AD 2006 nr 126:En polismyndighet utannonserade tre lediga anställningar som polisinspektör med funktion som yttre befäl. En kvinnlig polis sökte en sådan anställning. Polismyndigheten beslöt att anställa tre män. Med anledning av anställningsförfarandet och senare händelser har uppkommit tvist beträffande i huvudsak följande frågor: - 1. Har polismyndigheten gjort sig skyldig till könsdiskriminering genom sitt sätt att dels inhämta referenser, dels sammanställa de inhämtade referenserna? - 2. Innebar polismyndighetens beslut om anställning av en av männen att den kvinnliga sökanden blev diskriminerad på grund av kön? - 3. Har polismyndigheten genom en senare vidtagen lönesänkning och ett retroaktivt löneavdrag utsatt kvinnan för repressalier i strid mot jämställdhetslagen? - 4. Har polismyndigheten brutit mot kollektivavtal genom lönesänkningen och löneavdraget? - 5. Har polismyndigheten genom det retroaktiva löneavdraget gjort sig skyldig till otillåten kvittning i lön?
- RH 1998:39:Sedan hyresvärden sagt upp ett hyresavtal avseende lokal har hyresgästen i stämningsansökningen yrkat ersättning enligt 12 kap. 57 § jordabalken. Hyresgästens därefter framställda yrkande om förpliktande för hyresvärden att till honom utge visst belopp motsvarande den del av hyran som erlagts i strid mot förbudet i 12 kap. 19 § jordabalken att indexreglera hyran vid ettåriga hyresavtal har inte ansetts stödja sig på väsentligen samma grund som den i stämningsansökningen väckta talan. Yrkandet har avvisats.
- NJA 2016 s. 737:Taleändring. Ändring i högre rätt från en fullgörelsetalan till en fastställelsetalan har inte tillåtits.
- NJA 2005 s. 295:Ett i mål om klander av testamente framställt andrahandsyrkande om jämkning för utfående av laglott har ansetts inte utgöra en ändring av talan i den mening som avses i 13 kap. 3 § rättegångsbalken.
- RH 1996:43:Part, som vid tingsrätten fört fastställelsetalan rörande ett hyresförhållandes bestånd jämte förpliktelse för hyresvärden att utge vissa förfallna hyresbelopp, har i hovrätten - sedan hyresförhållandet upphört - ändrat sin ursprungliga fastställelsetalan till att i första hand utgöra fullgörelsetalan avseende samtliga vid tiden för hovrättens huvudförhandling förfallna hyresbelopp. Yrkandet har avvisats såsom otillåten ändring av talan i högre instans.
- AD 2011 nr 78:Fråga huvudsakligen om det har förelegat laga grund för avskedande, alternativt saklig grund för uppsägning, av en stiftsjurist som påstås bland annat ha misskött sina arbetsuppgifter och uttalat sig kränkande om kollegor.
- NJA 1987 s. 766:Ett kontokortsföretag yrkade vid TR:n betalning av en borgensman på grund av inköp som enligt ingivna fakturor hade gjorts med användning av kontokort. Under handläggningen vid TR:n uppgav företaget av misstag fakturornas datum såsom tidpunkter för inköpen, och dessa felaktiga uppgifter kom att läggas till grund för såväl TR:ns som HovR:ns prövning av målet. Sedan företaget i HD rättat uppgifterna uppkommer fråga, huruvida otillåten ändring av talan enligt 13 kap 3 § RB har skett eller, om så inte är fallet, 55 kap 13 § samma balk skall tillämpas. Jfr även 42 kap 8 § 2 st och 43 kap 4 § RB.
- AD 2014 nr 26:En arbetstagare som lider av sömnapné har sagts upp från sin anställning. Arbetsgivaren har som grund för uppsägningen hänvisat till att arbetstagaren brister i sin arbetsprestation på ett sådant sätt att arbetstagaren inte längre kan utföra arbete av någon betydelse. Fråga om uppsägningen strider mot anställningsskyddslagen och/eller diskrimineringslagen.
- AD 2003 nr 63:En muslimsk kvinna som bär huvudduk har per telefon sökt arbete som demonstratris och fått besked om vissa lediga uppdrag. Vid personligt möte dagen därpå har bolagets representant fällt vissa uttalanden som gjort att sökanden lämnat platsen. Tvist har uppkommit om huruvida bolaget har diskriminerat sökanden genom att avbryta anställningsförfarandet på grund av hennes etniska tillhörighet och/eller kön samt genom att göra vissa uttalanden. Även fråga om talerätten för ombudsmannen mot etnisk diskriminering i tvist angående jämställdhetslagen.
- AD 2010 nr 84:Ett flygbolag har träffat en lokal överenskommelse om s.k. lönefrysning med pilotföreningen vid bolaget. Som villkor för lönefrysningen angavs i överenskommelsen att bolaget även skulle frysa lönen för viss övrig personal i bolaget. Fråga om bolaget har brutit mot detta villkor genom att höja lönen för bolagets flygtekniker och därför är skyldigt att också höja piloternas löner. Även fråga om otillåten taleändring.
- NJA 1988 s. 363:Prisavdrag på grund av dolt fel i fastighet har på parternas begäran bestämts med hänsyn till kostnaderna för att avhjälpa felet. På yrkande av säljaren har reparationskostnaderna omräknats till tiden för köparens tillträde av fastigheten. Ett av köparen först i HD framställt andrahandsyrkande om avkastningsränta från tillträdesdagen har upptagits till prövning och bifallits. (4 kap 19 § JB, 2 § 2 st och 5 § räntelagen samt 13 kap 3 § RB.)
- NJA 1994 s. 306:När åklagare enligt 22 kap 2 § RB utför målsägandens talan om enskilt anspråk, får som grund åberopas också annan omständighet än sådan som omfattas av gärningsbeskrivningen.
- NJA 2003 s. 460:Då make väckt talan om klander av bodelning har den väsentliga grunden för talan ansetts vara invändningen mot bodelningen som sådan. (Jfr 1997 s. 62)
- NJA 2003 s. 158:Sedan part väckt fastställelsetalan och därefter ändrat den till fullgörelsetalan har han återtagit fullgörelseyrkandet och återgått till att yrka enbart fastställelse. Fråga bl.a. om den sistnämnda åtgärden utgjort en tillåten taleändring och om målet avseende fullgörelsetalan skulle avskrivas på yrkande av motparten.
- NJA 2019 s. 600:En målsägande som för talan i samband med åtal för brott får ändra sitt ersättningsyrkande i högre rätt till följd av att åklagaren där justerat åtalet.
- RK 2012:2:Fråga om betydelsen av Post- och telestyrelsens tillvägagångssätt vid revidering av myndighetens s.k. hybridmodell för beräkning av kostnader som ska ligga till grund för kostnadsorienterade priser, när myndigheten senare löser en tvist om den förpliktade operatörens tillämpning av modellen. Tillika fråga om preklusion av omständigheter som först i kammarrätten åberopats av en enskild klagande eller den myndighet som fattat det överprövade beslutet.
- NJA 1996 s. 553:Sedan ansökan om betalningsföreläggande hänskjutits till rättegång, höjde sökanden det yrkade beloppet. Oaktat visst underlag för det högre beloppet funnits bilagt ansökningen har det nya yrkandet, som inte stödde sig på väsentligen samma grund som det ursprungliga, ansetts som en otillåten ändring av talan och avvisats. 13 kap 3 § RB.
- AD 2003 nr 115:En arbetstagares provanställning har genom besked från arbetsgivaren avslutats utan att övergå i en tillsvidareanställning. Arbetsgivaren har i målet inte lyckats visa att arbetstagaren underrättats i förväg om att provanställningen skulle komma att upphöra. Arbetstagaren yrkar allmänt och ekonomiskt skadestånd på grund av den uteblivna underrättelsen. I målet uppkommer bl.a. frågor om tolkning av det mellan parterna träffade anställningsavtalet, om arbetstagaren har lidit ekonomisk skada samt om taleändring och preskription av talan om allmänt skadestånd.
- NJA 1985 s. 618:I mål om nedsättning av underhållsbidrag har den underhållsskyldige i vadeinlaga till HovR:n yrkat att bidraget skall nedsättas till visst belopp. Den underhållsskyldige har därefter - efter fullföljdstidens utgång - yrkat ytterligare nedsättning av bidraget. Fråga huruvida det ändrade yrkandet kunde upptas till prövning. 13 kap 3 § och 50 kap 4 § RB.
- AD 2020 nr 65:Ett pastorat lämnade visst besked om en kyrkomusikers möjlighet att arbeta hemma och om hans ansvar för en barnkör. Fråga om detta har inneburit beslut om viktigare förändringar av musikerns arbetsförhållanden och om pastoratet, genom att inte förhandla, har brutit mot förhandlingsskyldigheten i 13 § medbestämmandelagen. Arbetsdomstolen fann att pastoratet inte brutit mot förhandlingsskyldigheten. Även fråga om ändring av talan.
- PMÖD 2022:5:Käranden framställde vid Patent- och marknadsdomstolen yrkanden om bl.a. vitesförbud och ersättning på grund av intrång i kärandens registrerade gemenskapsformgivningar. Därefter ändrade käranden sin talan så att den också omfattade påståenden om intrång på visst sätt i bolagets oregistrerade gemenskapsformgivningar. Patent- och marknadsöverdomstolen har i likhet med underinstansen bedömt att taleändringen var otillåten och att talan i denna del därför skulle avvisas.
- PMÖD 2019:22:En näringsidkare har förbjudits att vid telefonförsäljning gentemot konsument av telefonabonnemang kräva betalning för tjänst som konsumenten inte har beställt. Marknadsföringen gav intrycket av att konsumenterna erbjöds en rabatt på sitt befintliga telefon-abonnemang och det lämnades inte någon tydlig och adekvat information om att de i själva verket bytte operatör och tecknade ett nytt abonnemang. Marknadsföringen har ansetts stå i strid med punkten 29 i den s.k. svarta listan.
- PMÖD 2020:13:Användning av uttrycket ”rekommenderade priser”, vid marknadsföring av möbler m.m. under bl.a. egna varumärken i form av s.k. private labels, har ansetts vilseledande och därmed otillbörlig. Också marknadsföring med användning av uttrycken ”lagerrensning” och ”allt ska bort” liksom användning av ett på visst sätt tidsbegränsade erbjudanden har ansetts vilseledande och därmed otillbörlig.
- RH 2014:34:Fråga om ansvar för folkmord och grovt folkrättsbrott. Även fråga om lagval vid talan om skadestånd när den skadegörande handlingen har ägt rum utomlands.
- NJA 1996 s. 751:Den som klandrat en skiljedom får inte åberopa en ny grund för sin talan efter utgången av klanderfristen.
- NJA 1994 s. 23:När en köpare på grund av påstådda fel i egendomen kan väcka talan både om hävning av köpet och om avdrag på köpeskillingen, har en ogillande dom angående ett av yrkandena ansetts ha rättskraft beträffande båda yrkandena även om det andra yrkandet aldrig har framställts eller om käranden återtagit det. På grund härav har ett återtagande av ett av yrkandena bedömts som en inskränkning av talan och inte som en återkallelse. 13 kap 3 § 3 st och 17 kap 11 § RB.
- NJA 1982 s. 320:Sedan mäklare väckt talan mot uppdragsgivare med yrkande om provision för att han förmedlat en aktieförsäljning, invände svaranden bl a att den medverkan som mäklaren lämnat till försäljningen skett inte för hans egen del utan i egenskap av företrädare för ett aktiebolag. Mäklaren överlät därefter sin provisionsfordran till bolaget vilket inträdde i rättegången som kärande i stället för denne. Bolaget påstod därvid alternativt att mäklaren vid förmedlingen av aktieförsäljningen handlat för bolagets räkning. Detta påstående har ansetts inte innebära ändring av talan. 13 kap 3 § 3 st RB.
- NJA 1992 s. 829:En hyresvärds uppsägning av ett hyresavtal uppfyllde inte formkravet i 12 kap 58 § 1 st JB. Hyresgästen har ansetts kunna avstå från att göra ogiltigheten gällande och i stället avflytta när hyrestiden löpte ut. En fastställelsetalan har ansetts bryta preskription enligt 12 kap 61 § JB.
- AD 2012 nr 30:En arbetstagare har efter ett meningsutbyte med en företrädare för arbetsgivaren sagt upp sig från sin anställning. Arbetsdomstolen har funnit att uppsägningen inte har skett under sådana omständigheter att den ska jämställas med en uppsägning från arbetsgivarens sida. Arbetstagaren har under den närmast påföljande arbetsdagen förklarat att hon ville återta uppsägningen. Arbetsgivaren godtog inte detta, vilket har ansetts liktydigt med en uppsägning från arbetsgivarens sida. Uppsägningen har förklarats ogiltig. I målet uppkommer frågor även om dels rätten att ändra talan i högre rätt, dels om arbetsgivarens rätt att göra avräkning från arbetstagarens lön under tvistetiden.
- NJA 1991 s. 453:Sedan ansökan om handräckning lämnats utan bifall har sökanden ansökt om återvinning och därefter vid TR:n framställt ett fastställelseyrkande. Yrkandet har ansetts kunna upptagas till prövning. 13 kap 3 § 1 st 2 RB.
- NJA 1992 s. 55:Sedan återvinning sökts efter tredskodom, har borgenären ansetts inte vara berättigad att med stöd av 13 kap 3 § 1 st 3 RB framställa nytt yrkande, trots att yrkandet stödde sig på väsentligen samma grund som det ursprungligen framställda.
- RH 1999:80:En part som inledningsvis vid tingsrätten har yrkat rätt till umgänge med barn, har senare i målet ändrat sin talan till att avse vårdnaden om barnet. Hinder mot att uppta yrkandet om vårdnad till prövning har inte ansetts föreligga.
- NJA 1982 s. 95:Sedan återvinning sökts i mål om betalningsföreläggande, har borgenären ansetts inte vara berättigad att utan stämning framställa nytt yrkande, trots att yrkandet stödde sig på väsentligen samma grund som det ursprungligen framställda. Jfr 13 kap 3 § 1 st 3 RB.
- NJA 1995 s. 644:Tillåten ändring av talan? 13 kap 3 § 1 st 3 RB.
- RH 2021:28:Nya yrkanden som stöder sig på väsentligen samma grund har med hänsyn till principen om förbud mot reformatio in pejus inte fått framställas efter att tredskodom meddelats och sedan återvunnits.
4 § Talan skall väckas genom stämning, om ej annat är stadgat.
Vill käranden enligt 3 § ändra sin talan, må det ske muntligen inför rätten eller ock skriftligen. Svaranden skall erhålla del därav.
Talan skall anses väckt, då ansökan om stämning inkom till rätten, eller, om stämning ej erfordras, då talan framställdes inför rätten.
Om ansökningsavgift, fn 450 kr, inte erlagts, skall domstolen avvisa stämningsansökan utan att dessförinnan pröva sin behörighet enligt NJA 1993 s. 231.
Om en kärande som återkallar sin talan har yrkat ersättning för rättegångskostnad skall rätten pröva yrkandet. Detta gäller även om talan återkallas innan stämning har utfärdats enligt NJA 2002 s. 241.
Försäkringsbolag som stämt in fel bolag har förpliktats att utge rättegångskostnader sedan talan återkallats enligt NJA 2003 s. 239.
En typisk enkel stämningsansökan kan se ut så här.
Till Göteborgs tingsrätt
Stämningsansökan
Kärande: Karl Pettersson 430319-3650, Södra Lyckovägen, 563 32 Gränna, tel 0390 111 33.
Ombud: advokaten Peter Xson, Jönköping, tel 036 23 23 23
Svarande: lantbrukaren Jöns Svensson, 350812-4552, Jerkholmsvägen, 436 56 Hovås, tel 031 21 21 21
Saken: Fordran på grund av skuldebrev.
Med stöd av bilagda fullmakt får jag härmed anmäla mig som ombud för Karl Pettersson och ansöka om stämning å Jöns Svensson.
Jöns Svensson lånade år 2005 en summa på 100 000 kr av min huvudman. Skuldebrev upprättades och bifogas i original och två kopior. Se bil A
Skuldebrevet är förfallet till betalning och Jöns Svensson har trots anmaning att betala vägrat att fullgöra sin betalningsskyldighet.
Jönköping 2009-07-17
........................
Peter Xson
Bilagt
Kvitto å 450 kr insatt på tingsrättens plusgirokonto 2009-07-16.
- NJA 2002 s. 241:I tvistemål har käranden, innan stämning har utfärdats, återkallat sin talan och i samband därmed yrkat ersättning för rättegångskostnader. Detta yrkande har ansetts böra prövas.
- NJA 1995 s. 714:Sedan kommun som fastighetsägare genom ansökan om stämning inom den i 13 kap 11 § 2 st JB föreskrivna tiden väckt talan om höjning av tomträttsavgäld, har tomträttshavaren efter utgången av den angivna tiden i sitt svaromål vid TR:n yrkat att avgälden skall sänkas. Tomträttshavarens yrkande har avvisats.
- NJA 2014 s. 677:Även då ett dispositivt tvistemål avgörs genom avskrivning, avvisning eller omedelbar dom innan stämning har utfärdats, har svaranden rätt att få ett yrkande om ersättning för rättegångskostnad prövat. Tingsrätten behöver dock ge svaranden en särskild möjlighet att framställa ett sådant yrkande bara om det har förekommit någon kontakt direkt mellan tingsrätten och svaranden. Svarandens rätt till ersättning omfattar åtgärder som kan få betydelse för frågan om rättegångshinder föreligger eller för andra ställningstaganden innan stämning har utfärdats.
- AD 2002 nr 65:Vid tingsrätt anhängiggjordes ett anställningsskyddsmål genom stämningsansökan, av vilken inte klart kan utläsas om käranden yrkar ogiltigförklaring av en uppsägning eller inte. Sedan stämning utfärdats och svaranden uppmärksammat oklarheten har tingsrätten förelagt käranden att förtydliga stämningsansökan, varvid denne klargjort att ogiltigförklaring av uppsägningen yrkas. Fråga om ogiltighetstalan kan anses väckt inom den för sådan talan föreskrivna talefristen. Denna frist hade inte löpt ut när ansökan om stämning ingavs men hade gjort det då kärandens förtydligande inkom till tingsrätten.
- NJA 1993 s. 666:Fråga om överflyttning av vårdnad av ett fjortonårigt barn, som sedan späd ålder vistats i ett familjehem. 6 kap 8 § FB. Hinder har inte ansetts föreligga i målet att få förälders umgängesrätt prövad oaktat talan ej väckts genom stämning.
- NJA 1990 s. 307:Svaranden i ett mål om underhållsbidrag har framställt ett yrkande gentemot käranden som har prövats av TR:n, trots att stämning inte har utfärdats, Sedan svaranden fullföljt talan mot TR:ns dom och därvid vidhållit sitt yrkande, har HovR:n ansetts skyldig att pröva yrkandet.
- NJA 2003 s. 239:En kärande väcker talan mot ett bolag med namnet A. Innan stämning utfärdas uppger käranden att svarandebolaget rätteligen heter B. Bolaget B delges stämning, varefter käranden meddelar att det var bolaget A som skulle ha svarat i målet. Fråga om svarandepart i målet.
- NJA 1990 s. 366:Fråga huruvida ändring enligt 13 kap 3 § 1 st 3 RB av talan om återvinning i konkurs får göras efter utgången av den frist som gäller för sådan talan.
- NJA 1994 s. 306:När åklagare enligt 22 kap 2 § RB utför målsägandens talan om enskilt anspråk, får som grund åberopas också annan omständighet än sådan som omfattas av gärningsbeskrivningen.
- RH 2004:69:Svaranden i ett mål om bl.a. barns boende har framställt ett yrkande gentemot käranden om ensam vårdnad. Hinder har inte ansetts föreligga i målet att få förälders vårdnadsyrkande prövat vid tingsrätten trots att talan inte väckts genom stämning.
- NJA 1993 s. 231:Om föreskriven ansökningsavgift inte erlagts, skall domstol avvisa stämningsansökan utan att dessförinnan pröva sin behörighet.
5 § Återkallar käranden sin talan, sedan svaranden ingått i svaromål, och är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, skall, om svaranden yrkar det, målet dock prövas.
Är saken ej sådan, som i första stycket sägs, och återkallar käranden, sedan dom fallit, utan svarandens samtycke sin talan, vare återkallelsen utan verkan.
- RH 2004:79:Fråga vid tillämpning av 13 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken om den som bestritt en ansökan om betalningsföreläggande kan anses ha ingått i svaromål.
- NJA 2000 s. 435:I mål om vitesförbud enligt (I) lagen om skydd för företagshemligheter, (II) upphovsrättslagen har käranden återkallat sin talan. Svaranden har ansetts inte ha rätt att få målet prövat enligt 13 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken.
- NJA 1985 s. 338:Fråga om tillämpning av 13 kap 5 § 1 st RB på dispositiv talan som handlagts i samma rättegång som en grundläggande indispositiv talan, s k blandat mål.
- RH 2011:2:Efter förlikning har svaranden förlorat sin rätt att ensidigt begära dom. Målet har på kärandens begäran skrivits av.
- AD 2007 nr 49:Sedan en fastställelsetalan väckts återkallade käranden sin talan. Motparten yrkade då att målet skulle prövas i sak enligt 13 kap. 5 § rättegångsbalken. Fråga uppkom om det fortfarande var av avgörande betydelse att få fastställelsetalan prövad. Arbetsdomstolen finner att så inte är fallet och avvisar talan.
- NJA 2003 s. 239:En kärande väcker talan mot ett bolag med namnet A. Innan stämning utfärdas uppger käranden att svarandebolaget rätteligen heter B. Bolaget B delges stämning, varefter käranden meddelar att det var bolaget A som skulle ha svarat i målet. Fråga om svarandepart i målet.
- NJA 2016 s. 737:Taleändring. Ändring i högre rätt från en fullgörelsetalan till en fastställelsetalan har inte tillåtits.
- NJA 2008 s. 304:Sedan ena föräldern efter ansökan om stämning på den andra föräldern yrkat bl.a. att hon skulle tillerkännas ensam vårdnad om deras barn, yrkade andra föräldern - utan att ansöka om stämning - bl.a. att han skulle tillerkännas ensam vårdnad om barnet. Käranden återkallade därefter sin talan och yrkade att målet skulle avskrivas. Svaranden har ansetts ha rätt att trots återkallelsen få sina yrkanden prövade.
- NJA 1994 s. 23:När en köpare på grund av påstådda fel i egendomen kan väcka talan både om hävning av köpet och om avdrag på köpeskillingen, har en ogillande dom angående ett av yrkandena ansetts ha rättskraft beträffande båda yrkandena även om det andra yrkandet aldrig har framställts eller om käranden återtagit det. På grund härav har ett återtagande av ett av yrkandena bedömts som en inskränkning av talan och inte som en återkallelse. 13 kap 3 § 3 st och 17 kap 11 § RB.
- RH 2009:3:Genom dom beslutade tingsrätten bl.a. att vårdnaden om barn skulle anförtros föräldrarna gemensamt. Sedan fadern överklagat domen framställde modern i sin svarsskrivelse för egen del ett yrkande om boende. Trots att överklagandet därefter förfallit har hovrätten ansett att moderns yrkande ska prövas.
6 § Ej må ny talan angående fråga, varom redan är rättegång mellan samma parter, upptagas till prövning.
Om det redan pågår en rättegång om samma fråga (litispendens) kan man alltså inte inleda en ny rättegång om samma sak vid en annan (eller samma) domstol. För att avgöra om en talan gäller samma fråga eller en ny, separat, fråga används samma regler som för att avgöra om res judicata (17 kap. 11 §) föreligger.
Tomträttshavare och fastighetsägare väcker var för sig talan om omprövning av tomträttsavgälden med yrkanden, den ene om lägre avgäld och den andre om högre. Litispendens har inte ansetts föreligg