lagen.nu

Rättegångsbalk (1942:740)

Departement
Justitiedepartementet DOM, L5 och Å
Utfärdad
1942-07-18
Ändring införd
t.o.m. SFS 2013:876
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2014-03-01

Kommentar

Var kommer de här kommentarerna från? Läs mer...

Rättegångsbalken (RB) reglerar de allmänna domstolarnas dömande verksamhet, framförallt hur rättegångar ska gå till.

An unofficial translation is available from the Government Offices

Hittar du något fel i lagkommentaren? Du får gärna skriva en felrapport.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Om domstolsväsendet

1 Kap. Om allmän underrätt

Kommentar

Rättegångsbalken innehåller alla grundläggande bestämmelser för rättegångar i tvistemål och brottmål i tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen.

Rättegångsbalken är indelad i sju avdelningar, vilka är uppdelade på 59 kapitel.

1 § Tingsrätt är allmän underrätt och, om ej annat är föreskrivet, första domstol.

Domsaga är tingsrättens domkrets. Om indelningen i domsagor förordnar regeringen. Lag (1974:573).

Kommentar

Tingsrätt är allmän underrätt till skillnad från förvaltningsrätt som är administrativ underrätt.

Med första domstol avses att tingsrätt är första instans och om inte annat är bestämt ska talan i alla mål såväl i brottmål som i tvistemål väckas i tingsrätt.

Även domstolsärenden ska handläggas i tingsrätt som första instans.

Dess territoriella område betecknas domkrets. Det är Sveriges regering som bestämmer indelningen genom förordningen (1982:996) om rikets indelning i domsagor.

Allmänna domstolar handlägger brottmål och tvistemål, som inte handläggs av förvaltningsrätt eller specialdomstolarna.

Historik

Ännu långt in på 1960-talet fanns i Sverige tidigare två olika slag av allmän underrätt.

På landsbygden dömde sedan 1300-talet häradshövdingen enligt urgammal sed med nämnd. Domstolen kallades häradsrätt.

I städerna dömde borgmästare och råd, senare rådstuvurätten, vars namn med tiden kom att moderniserades till rådhusrätt. I dessa rådhusrätter, som bildats med tyska förhållanden som förebild, fanns ingen nämnd utan i allmänhet dömde tre domare av vilka inte alla behövde vara utbildade jurister.

De skilda domstolsslagen berodde på att olika lagar gällde för land och för stad, lagar som hade sin grund i olika ekonomiska behov. Landsbygdens näringsliv var helt präglat av jordbruksnäringarna medan stadsbefolkningen efter tysk modell hade ensamrätt på handel och hantverk.

År 1971 infördes en enhetlig, statlig underrättsorganisation i riket. Häradsrätterna och rådhusrätterna ersattes av tingsrätter.

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1974:573

2 § I en tingsrätt ska det finnas en lagman.

Om regeringen inte bestämmer något annat ska det i en tingsrätt även finnas en eller flera rådmän. I de tingsrätter som regeringen bestämmer ska det också finnas en eller flera chefsrådmän.

Lagmän, chefsrådmän och rådmän ska vara lagfarna.

En tingsrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är lagmannen eller en chefsrådman.

Vid en tingsrätt ska det finnas ett kansli, som hålls öppet för allmänheten på bestämda tider. Lag (2013:81).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (4)

3 § Tingsrätten skall, om annat inte är föreskrivet, bestå av en lagfaren domare. Lag (1989:656).

Kommentar

Med lagfaren avses en person som har avlagt antingen juris kandidatexamen (jur. kand.) eller juristexamen samt avlagt domared enligt 4 kap. 11 §.

Ändringar/Förarbeten (6)

3 a § Vid huvudförhandling i tvistemål skall tingsrätten bestå av tre lagfarna domare, om annat inte är föreskrivet.

Rätten skall bestå av en lagfaren domare när huvudförhandlingen hålls i förenklad form.

Rätten är vid huvudförhandlingen domför med en lagfaren domare om i annat fall än som avses i andra stycket rätten anser det tillräckligt att en domare sitter i rätten och parterna samtycker till det eller målet är av enkel beskaffenhet.

Består rätten av tre lagfarna domare och inträffar förfall för någon av dessa sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med två lagfarna domare. Lag (1989:656).

Kommentar

Med förenklad form avses handläggning enligt 1 kap 3 d §.

Rättsfall (2)

RH 1999:54: Tingsrätt har vid huvudförhandling i tvistemål bestått av en lagfaren domare....
RH 2009:50: Tingsrätten har avgjort ett dispositivt tvistemål vid huvudförhandling med en...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1989:656, 1987:747

3 b § Tingsrätten skall vid huvudförhandling i brottmål bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Om en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän.

Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är föreskrivet svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot.

Om det finns skäl för det, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av första stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats gäller första stycket andra meningen i fråga om domförhet. Lag (1997:391).

Rättsfall (3)

NJA 2009 s. 832: Om en brottmålsdom överklagas endast i fråga om enskilt anspråk ska målet i...
RH 1995:141: Vid huvudförhandling i ett mål om grovt narkotikabrott har tingsrätten bestått...
RH 2011:66: Fråga i brottmål om tingsrätten varit domför med endast två nämndemän och om...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1997:391, 1989:656

3 c § Vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången får tingsrätten ha den sammansättning som är föreskriven för huvudförhandling, om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet. Lag (1989:656).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1989:656

3 d § I tvistemål där förlikning om saken är tillåten ska tingsrätten alltid bestå av en lagfaren domare, om värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.

Första stycket gäller inte, om en part första gången han ska föra talan i målet yrkar att allmänna regler ska tillämpas och därvid gör sannolikt at den bakomliggande tvisten rör ett högre värde eller att utgången annars är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. Har talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande, ska den part som begär att målet överlämnas till tingsrätt senast i samband därmed framställa yrkande som nyss sagts.

Med värde enligt första stycket avses det värde som kan antas gälla vid tiden för talans väckande. Har talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande eller handräckning eller som enskilt anspråk i brottmål, avses värdet vid rättens beslut att tvisten ska handläggas som tvistemål. Vid bedömningen ska hänsyn inte tas till rättegångskostnaderna. Lag (2010:1202).

Kommentar

Första stycket: Basbeloppet är egentligen prisbasbeloppet beräknat enligt lagen om allmän försäkring.

Dessa mål kallas ofta "småmål" eller FT-mål eftersom de när målet upptas av tingsrätten får ett F före T i målnumret som helt enkelt betecknar förenklat tvistemål; till exempel FT 123-09.

Tanken bakom denna bestämmelse är att mål om mindre värden ska kunna avgöras av en ensam domare i ett enklare förfarande än vanliga tvistemål. På så sätt kan kostnaderna begränsas. Detta är till fördel för båda parter eftersom skyldigheten för den som förlorar målet att ersätta motparten hans rättegångskostnader kan beräknas innan målet startas.

I 18 kap. 8 a § regleras vilka kostnader som kan ersättas i FT-mål.

Andra stycket: Svaranden, ett resebolag, har i ett sk "pilotmål" hävdat att den bakomliggande tvisten rörde ett avsevärt högre belopp än ett halvt basbelopp. Tingsrätten beslöt att handlägga det som ordinärt tvistemål. Prövningstillstånd har ej meddelats av hovrätten, vilket fastställts av Högsta domstolen i NJA 1990 s. 152.

Rättsfall (14)

NJA 1990 s. 152: Fråga om dispositivt tvistemål, i vilket värdet av vad som yrkades uppenbart...
NJA 1995 s. 558: Avgörande för huruvida prövningstillstånd krävs i HovR:n beträffande enskilt...
NJA 1996 s. 393: Då en målsägandes enskilda anspråk gentemot samma person i anledning av flera...
NJA 1999 s. 709: Prövningstillstånd i hovrätt krävs om det vid tingsrätten ursprungligen yrkade...
NJA 2006 s. 22: Fråga om prövningstillstånd krävts i hovrätt vid överklagande av flera...
NJA 2007 s. 579: Rättegångskostnader. I ett dispositivt tvistemål om mindre värden (småmål) har...
NJA 2009 s. 832: Om en brottmålsdom överklagas endast i fråga om enskilt anspråk ska målet i...
NJA 2010 s. 336: Småmålslagen. En tillämpning av undantagsbestämmelsen i 1 kap. 3 d § andra...
NJA 2012 s. 30: Prövningstillstånd i hovrätt. Det har ansetts vara av vikt för ledning av...
RH 1995:122: Utgången av ett dispositivt tvistemål har ansetts ha synnerlig betydelse för...
RH 1995:95: I bötesmål avgjorde tingsrätten även en fråga om bättre rätt till viss egendom,...
RH 1996:1: Tingsrätt har av förbiseende tagit upp tvistemål till handläggning enligt...
RH 1999:15: Fråga om kvittningsinvändning skall beaktas vid beräkningen av det värde som...
RH 2009:8: Sedan tingsrätten lagt upp ett tvistemål till handläggning enligt allmänna...

Lagrumshänvisningar hit (8)

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1991:847, 2010:1202, 1989:656

3 e § Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid tingsrätten eller vid en förvaltningsrätt eller en hyresnämnd på samma ort som tingsrätten. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta.

Bestämmelserna i 4 kap. 13 § gäller även för andra tjänstemän än domare när de utför åtgärder enligt första stycket. Lag (2009:774).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (4)

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa hur många nämndemän som skall finnas i varje domsaga.

Tingsrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem. Lag (1983:370).

Ändringar/Förarbeten (5)

5 § En tingsrätt skall ha kansli på den eller de orter som regeringen bestämmer. Tingsrätten skall ha tingsställe på den eller de orterna om regeringen inte bestämmer annat. Tingsrätten får också ha tingsställe på annan ort som regeringen bestämmer. Lag (2000:1455).

Kommentar

En omfattande sammanslagning av tingsrätter har pågått i många år, vilket kritiserats från många håll bland annat för att det medfört långa resor för allmänheten. För att i någon mån minska kritiken kan tingsrätt ha tingsställe på annan ort än kansliorten. Till exempel har Kalmar tingsrätt tingsställen i Oskarshamn och Västervik, som före sammanslagningen hade egna tingsrätter.

Ändringar/Förarbeten (5)

6 § Tingsrätt skall hålla sammanträde så ofta det kräves för arbetet. Sammanträde för huvudförhandling (ting) skall hållas på tingsställe, om ej särskilda skäl tala för att sammanträdet hålles på annan ort. Lag (1975:502).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1975:502
7 § har upphävts genom Lag (1990:443).

8 § Utöver vad som följer av 3 b § får, vid prövning av vidlyftiga eller annars särskilt krävande mål om allmänt åtal i vilka bedömningen av ekonomiska eller skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse, såsom särskilda ledamöter ingå, var för sig eller tillsammans,

  • 1. en person som förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a §, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om ekonomiska förhållanden,
  • 2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om skatterättsliga förhållanden.

Om någon eller några av rättens ledamöter får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, gäller 3 b § första stycket andra meningen i fråga om domförhet. Rätten får dock inte bestå av fler lagfarna domare än nämndemän. Lag (1997:391).

Kommentar

Ibland kan det i brottmål finnas behov av ekonomisk eller skatterättslig expertis.

Lagrumshänvisningar hit (3)

Ändringar/Förarbeten (4)

9 § har upphävts genom lag (2000:172).
10 § har upphävts genom lag (1975:502).
11 § har upphävts genom lag (1969:244).
12 § har upphävts genom lag (1969:244).
13 § har upphävts genom lag (1969:244).
14 § har upphävts genom lag (1969:244).
15 § har upphävts genom lag (1969:244).
16 § har upphävts genom lag (1969:244).
17 § har upphävts genom lag (1969:244).

2 Kap. Om hovrätt

1 § Hovrätt är överrätt i mål, som fullföljas från allmän underrätt. Den äger tillsyn över de domstolar, som höra under hovrätten.

2 § Hovrätt ska som första domstol ta upp mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget har begåtts av domare i allmän underrätt.

Hovrätt är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka detta föreskrivs i lag. Lag (2008:156).

Kommentar

Att väcka en sådan talan vid tingsrätt är ett rättegångshinder. Tingsrätten saknar behörighet och talan ska avvisas.

Bestämmelsen ska tolkas restriktivt och enbart avse sådana brott som skett i tjänsten.

Nämndeman som åtalats för brott mot tystnadsplikt ansågs inte ha gjort detta i tjänsten och åtal har därför väckts vid den tingsrätt där han tjänstgjorde enligt NJA 2001 s. 813.

Rättsfall (4)

NJA 1986 s. 257: Tillämpning av 3 kap 7 § andra meningen skadeståndslagen i fall då HD ej...
NJA 2001 s. 813: Fråga om en nämndeman, som åtalats för brott mot tystnadsplikt, har begått...
NJA 2003 s. 531: I samband med en i HovR väckt talan om enskilt anspråk mot domare i TR på grund...
RH 2000:27: Tingsrätt har dömt en nämndeman för tjänstefel. Tingsrätten har ansetts inte ha...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (7)

3 § I varje hovrätt skall det finnas en hovrättspresident, en eller flera hovrättslagmän samt hovrättsråd av vilka en eller flera skall vara vice ordförande. De skall vara lagfarna.

En hovrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är presidenten eller en lagman.

Vid varje hovrätt skall det finnas ett kansli som hålls öppet för allmänheten på bestämda tider. Lag (1998:1800).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (4)

4 § Hovrätten är domför med tre lagfarna domare. I mål som överklagats från tingsrätt skall dock minst fyra lagfarna domare delta när hovrätten avgör målet, om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare. Om en av de lagfarna domarna får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför. Flera än fem lagfarna domare får inte delta i hovrätten.

I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att hovrätten är domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Om en av de lagfarna domarna eller en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför. Flera än fyra lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta. Finns det inte anledning att döma till svårare straff än böter och är det i målet inte fråga om företagsbot, är hovrätten domför även med den sammansättning som anges i första stycket. Detsamma gäller vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling.

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå av tre lagfarna domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket får dock meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse eller efter det att ett överklagande har förfallit vid sammanträde som avses i 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 § är hovrätten domför med en lagfaren domare. Detsamma gäller vid beslut om undanröjande av tingsrättens avgörande sedan käromålet återkallats.

Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål får utföras av en lagfaren domare i hovrätten eller, om de inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare, av en annan tjänsteman i hovrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta.

Bestämmelserna i 4 kap. 13 § gäller även för andra tjänstemän än domare när de utför åtgärder enligt femte stycket. Lag (2005:683).

Rättsfall (3)

NJA 1988 s. 268: Vid beslut om avvisning av för sent inkomna besvär över beslut att vägra...
NJA 1994 s. 545: Sådant rättegångsfel som avses i 51 kap 28 § RB har ansetts ha förekommit i...
NJA 2008 s. 1184: En lagfaren domare har avträtt från huvudförhandling i brottmål med hänvisning...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (12)

4 a § Utöver vad som följer av 4 § får i hovrätten som särskilda ledamöter ingå, var för sig eller tillsammans,

  • 1. en person som förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a §, om det finns behov av särskild fackkunskap inom hovrätten i fråga om ekonomiska förhållanden,
  • 2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom hovrätten i fråga om skatterättsliga förhållanden. Lag (1985:415).

4 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa hur många nämndemän som skall finnas i hovrättens domkrets för tjänstgöring i hovrätten.

Hovrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem. Lag (1985:415).

5 § Hovrätt skall sammanträda på den ort där den har sitt säte.

Sammanträde får också hållas på någon annan ort om det finns skäl till det.

Sammanträde skall hållas så ofta det krävs för arbetet. Lag (1993:514).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1993:514

6 § Rikets hovrätter äro: Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland och hovrätten för Övre Norrland.

Om hovrätternas domkretsar förordnar regeringen. Lag (1974:573).

Kommentar

Hovrätt är domstol i andra instans och omprövar efter klagan av part domar och beslut som meddelats av tingsrätt.

Svea hovrätt prövar även mål från hyresnämnd enligt lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt.

Hovrätt är första instans i brottmål om domare misstänks för att ha begått brott i tjänsten. Jämför kommentaren till 2 kap. 2 §.

7 § har upphört att gälla genom lag (1975:502).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1974:573, 1975:502

3 Kap. Om Högsta domstolen

Kommentar

Ny rubrik har införts av vilken framgår att domstolen numera officiellt ska betecknas Högsta domstolen.

För Högsta domtolen gäller förordning (1996:377) med instruktion för Högsta domstolen.

1 § Högsta domstolen är överrätt i mål, som fullföljas från hovrätt. Lag (1974:573).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1974:573

2 § Att i Högsta domstolen talan i visst fall må föras mot beslut av advokatsamfundets styrelse eller annat samfundets organ, stadgas i 8 kap. 8 §. Lag (2009:344).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1963:149

3 § Högsta domstolen ska som första domstol ta upp mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av anställningen eller uppdraget begåtts av statsråd, justitieråd, någon av riksdagens ombudsmän, justitiekanslern, riksåklagaren, domare eller generaladvokat i Europeiska unionens domstol eller den som utövar något av dessa ämbeten eller av hovrättsdomare eller justitiesekreterare i Högsta domstolen.

Högsta domstolen ska vidare som första domstol pröva om justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen ska skiljas eller avstängas från sin anställning eller vara skyldig att genomgå läkarundersökning. Högsta domstolen är i övrigt första domstol i mål beträffande vilka detta föreskrivs i lag. Lag (2010:1391).

Rättsfall (1)

NJA 2003 s. 263: Fråga om hinder enligt 3 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207) mot prövning av...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (5)

4 § I Högsta domstolen ska det finnas fjorton justitieråd eller det högre antal som behövs. Justitieråden ska vara lagfarna. De får inte inneha eller utöva något annat ämbete.

Ett av justitieråden ska vara domstolens ordförande.

Högsta domstolen får vara indelad i avdelningar. Om Högsta domstolen är indelad i avdelningar, är Högsta domstolens ordförande även ordförande på en avdelning. Ett av de övriga justitieråden är ordförande på annan avdelning.

När ett justitieråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig omständighet inte kan tjänstgöra i Högsta domstolen, får den som har avgått med ålderspension från sin anställning som justitieråd förordnas att tillfälligt tjänstgöra som ersättare. Det som i lag eller annan författning föreskrivs om justitieråd ska även tillämpas på ersättare. Lag (2010:1391).

Kommentar

Förbudet att inneha eller utöva annat ämbete har tillkommit för att justitieråden ska vara domare på heltid. Inget hindrar dock justitieråd att motta uppdrag som skiljeman.

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (7)

5 § Rätten ska, om inte annat följer av andra stycket eller 5 a § andra stycket, bestå av minst fem ledamöter vid prövning av själva saken i

  • 1. mål där prövningstillstånd har beviljats av Högsta domstolen,
  • 2. mål där Högsta domstolen är första domstolsinstans,
  • 3. mål där talan har väckts i hovrätt och överklagande har skett till Högsta domstolen,
  • 4. mål som har överklagats av Justitiekanslern eller av en justitieombudsman,
  • 5. ärenden om resning, återställande av försutten tid eller klagan över domvilla, om prövningen inte är enkel, och
  • 6. ärenden enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott.

Om en framställning i ett mål där Högsta domstolen är första domstolsinstans inte innefattar laga skäl för talan eller det annars är uppenbart att talan är ogrundad, får rätten bestå av tre eller fyra ledamöter när dom i målet meddelas utan att stämning har utfärdats.

När Högsta domstolen avger ett sådant yttrande som avses i 2 § lagen (1974:579) om handläggningen av nådeärenden ska rätten bestå av minst tre ledamöter. Lag (2009:344).

Kommentar

Om rätten att överklaga en hovrätts domar och beslut och om prövningstillstånd gäller 54-56 kap.

Högsta domstolen prövar sedan drygt 30 år i princip endast mål som kan ge ledning för rättstillämpningen. Frågan om prejudikats bindande verkan har behandlats av Torkel Gregow i Festskrift för Gösta Walin s. 105 ff.

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1996:157, 1989:352

5 a § I andra fall än sådana som avses i 5 § beslutar Högsta domstolen för varje mål eller ärende hur många ledamöter som ska ingå i rätten.

Det som sägs i första stycket gäller även vid prövning av

  • 1. frågor om beviljande av prövningstillstånd i hovrätt,
  • 2. frågor om återförvisning av mål till hovrätt, och
  • 3. överklagande av hovrätts avvisningsbeslut som avses i 54 kap. 17 §. Lag (2009:344).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2009:344

5 b § Fler än sju ledamöter får inte ingå i rätten, om inte annat följer av 6 §. Lag (2009:344).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2009:344

6 § Om det vid överläggning till dom eller beslut framkommer att den mening som råder i rätten avviker från en rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av Högsta domstolen, får rätten besluta att målet eller, om det är lämpligt, en viss fråga i målet ska avgöras av Högsta domstolen i dess helhet. Ett sådant beslut får också meddelas om det i annat fall är av särskild betydelse för rättstillämpningen att målet eller en viss fråga avgörs av Högsta domstolen i dess helhet.

Om det i olika domar eller beslut av Högsta domstolen har gjort sig gällande mot varandra stridande åsikter i fråga om en viss rättsgrundsats eller lagtolkning, gäller första stycket första meningen endast om rätten finner att den rådande meningen avviker från den dom eller det beslut som meddelades senast.

Första stycket gäller inte mål som angår den som är häktad eller mål som annars enligt särskild föreskrift kräver ett skyndsamt avgörande, om målet inte utan menlig tidsutdräkt kan avgöras av Högsta domstolen i dess helhet.

När ett mål eller en fråga avgörs av Högsta domstolen i dess helhet ska alla justitieråd som inte har förhinder delta i avgörandet. Lag (2009:344).

Kommentar

Högsta domstolen arbetar på två avdelningar.

När mål avgörs av Högsta domstolen i sin helhet betecknas detta som att målet avgörs i plenum. Plenum hålls utomordentligt sällan. Sedan 1987 har plenum hållits endast tre gånger. Två exempel på detta kan man hitta i mål NJA 2005 s. 738 och i mål NJA 2005 s. 205.

Plenum får inte hållas i mål som angår den som är häktad eller i mål som annars skall handläggas med förtur, om det skulle innebära att målet onödigt fördröjs vilket kan vara till men för den som är häktad.

Högsta domstolen har aldrig avgjort ett huvudförhandlingsmål i plenum och det framstår inte som lämpligt att hålla huvudförhandling med 14 ledamöter i rätten.

Däremot kan man tänka sig att en viss fråga i ett huvudförhandlingsmål hänskjuts till plenum. Då skall en avdelning bestående av fem ledamöter först genomföra huvudförhandlingen och därefter utforma och hänskjuta prejudikat­frågan till plenum. När svaret på frågan lämnats av plenum avgör avdelningen målet med hänsyn till vad som har förekommit vid huvudförhandlingen och med beaktande av plenisvaret. Det innebär att domen kan meddelas först lång tid efter huvudförhandlingen, något som inger betänkligheter. Se justitierådet Bo Svenssons artikel Högsta domstolen år 2003 i Domareförbundets tidskrift nr 1/2003.

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (9)

6 a § Om rätten består av fler än två ledamöter och en av dessa får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. Lag (2009:344).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2009:344

7 § När Högsta domstolen behandlar en ansökan om resning eller en klagan över domvilla i ett mål som har avgjorts av Högsta domstolen, får inte någon ledamot som deltagit i det tidigare avgörandet ingå i rätten, om ett tillräckligt antal ledamöter ändå finns tillgängligt inom domstolen. Lag (2009:344).

Kommentar

Det tycks självklart att justitieråd som deltagit i ett mål sedan inte får vara med och pröva ansökan om resning eller domvilla, som rör samma mål.

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1994:1034, 1972:147, 1971:218

8 § För beredning och föredragning av mål i Högsta domstolen finns hos domstolen särskilda tjänstemän. Lag (2009:344).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1985:934, 1972:147

4 Kap. Om domare

1 § Lagfaren domare skall vara svensk medborgare och hava avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov.

Ej må den utöva domarämbete, som är i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Om kunskapsprov och villkor i övrigt för utövande av domarämbete förordnar regeringen. Lag (1988:1260).

Ändringar/Förarbeten (4)

2 § I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns bestämmelser om utnämning av sådana domare som avses i 1 kap. 2 §, 2 kap. 3 § och 3 kap. 4 §. Lag (2010:1391).

Ändringar/Förarbeten (7)

3 § Har upphävts genom lag (1964:646).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1952:775, 1964:646

4 § Om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för lagfaren domare i hovrätt eller underrätt meddelas bestämmelser av regeringen. Lag (1974:573).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1974:573

5 § Nämndemän utses genom val.

Om det i en domsaga ingår mer än en kommun eller, utöver en eller flera kommuner, en del av en annan kommun, fördelar tingsrätten antalet nämndemän mellan kommunerna i förhållande till kommunernas respektive kommundelens folkmängd.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall för varje län inom hovrätts domkrets eller, om del av län ingår i hovrätts domkrets, för sådan del fastställa det antal nämndemän i hovrätt som skall utses. Lag (2007:74).

Ändringar/Förarbeten (7)

6 § Valbar till nämndeman är varje svensk medborgare, som inte är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. För att vara valbar till nämndeman krävs vidare, i tingsrätt att han eller hon är folkbokförd i kommunen eller den del därav som hör till tingsrätten och i hovrätt att han eller hon är folkbokförd i länet eller den del därav som hör till hovrätten. Den som är lagfaren domare, anställd vid domstol, åklagare, polisman eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får inte vara nämndeman.

Ingen får samtidigt vara nämndeman i hovrätt och tingsrätt.

Till nämndeman bör endast den utses som med hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget.

Den som fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder är inte skyldig att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är inte skyldig att ta emot nytt uppdrag förrän efter fyra år.

Domstolen prövar självmant den valdes behörighet. Lag (2007:74).

7 § Val av nämndeman i tingsrätt förrättas av kommunfullmäktige.

Val av nämndeman i hovrätt förrättas av landstingsfullmäktige. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal man får om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.

Vid val av nämndemän skall eftersträvas att nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön, etnisk bakgrund och yrke. Om det finns flera alternativa sätt att uppnå en allsidig sammansättning, bör de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som tjänstgjort kortast tid. Lag (2006:850).

Kommentar

Det innebär att nämndemännen i tingsrätt väljs kommunvis, i regel av kommunfullmäktige, medan nämndemännen i förvaltningsrätt väljs länsvis av landstingsfullmäktige.

Vissa yrkesgrupper får inte vara nämndemän, beroende på att det anses att de kan hamna i en intressekonflikt. Mandattiden för en nämndeman är fyra år.

2009 finns det cirka 8 400 aktiva nämndemän, kopplade till de svenska domstolarna. Sammansättningen ska spegla befolkningen. Den 30 juni 2007 var könsfördelningen jämn med cirka 50 procent kvinnor och 50 procent män. Medelåldern var cirka 57 år.

Rättsfall (1)

NJA 1999 s. 725: En person har i samband med ett omhändertagande spottat en polisman rakt i...

Ändringar/Förarbeten (4)

7 a § En nämndeman har rätt till ledighet från anställning i den utsträckning som behövs för att han eller hon skall kunna utföra sitt uppdrag. Lag (2006:850).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2006:850

8 § En nämndeman väljs för fyra år. Den som har fyllt sextio år får avgå som nämndeman. Domstolen får entlediga en nämndeman som visar giltigt hinder.

Domstolen skall entlediga en nämndeman som genom att begå brott eller på annat sätt har visat sig uppenbart olämplig för uppdraget.

Om en nämndeman inte längre är valbar eller behörig, upphör nämndemannens uppdrag. Fullmäktige får dock besluta att en nämndeman, som till följd av ändrad folkbokföring inte längre är valbar, får ha kvar sitt uppdrag under resten av mandatperioden.

Om en nämndemans uppdrag upphör under tjänstgöringstiden utses en ny nämndeman för den tid som återstår. Ändras antalet nämndemän inom domsagan eller länet får en nytillträdande nämndeman utses för kortare tid än som följer av första stycket. Lag (2006:850).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (6)

8 a § Domstolen får stänga av en nämndeman från tjänstgöringen om han eller hon

  • 1. är föremål för ett ärende om entledigande,
  • 2. är föremål för förundersökning eller står under åtal för ett brott som vid fällande dom kan antas leda till entledigande, eller
  • 3. i övrigt uppvisar ett beteende eller ett tillstånd som bedöms skada allmänhetens förtroende för rättskipningen.

Ett beslut om avstängning enligt första stycket 3 skall gälla för viss tid, dock högst sex månader. Lag (2006:850).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2006:850

8 b § Beslut om entledigande och avstängning av nämndemän får överklagas till en särskild statlig nämnd. Nämndens beslut får inte överklagas.

Regeringen meddelar föreskrifter om nämnden. Lag (2006:850).

9 § En nämndeman som entledigats eller avgått är, om han eller hon alltjämt är valbar, skyldig att fullgöra uppdraget till dess domstolen fått besked om att annan blivit vald samt att även därefter tjänstgöra vid fortsatt behandling av mål i vars handläggning han eller hon tidigare har deltagit. Detta gäller dock inte den som entledigats enligt 8 § andra stycket eller som avgått sedan ett ärende om sådant entledigande eller om avstängning har inletts. Lag (2006:850).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2006:850

10 § Är nämndeman av jäv hindrad att tjänstgöra eller uteblir han från rättens sammanträde och kan annan nämndeman ej utan tidsutdräkt infinna sig, äge rättens ordförande till tjänstgöring i nämnden kalla någon, som är valbar till nämndeman för domkretsen.

10 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som ekonomiska experter enligt 1 kap. 8 § och 2 kap. 4 a §.

Om det medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål inträffar en omständighet som medför att förordnandet upphör att gälla, ska förordnandet ändå gälla i det pågående målet.

Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Lag (2013:81).

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1988:1260, 2013:81, 1985:415

11 § Domare skall, innan han må tjänstgöra, avlägga denna ed:

"Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sveriges lag och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla."

Ed skall avläggas inför domstol eller inför rättens ordförande. Lag (1975:1288).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1975:1288, 1959:257

12 § De som med varandra äro eller varit gifta eller äro i rätt upp- och nedstigande släktskap eller svågerlag eller äro syskon eller äro i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller de som på liknande sätt äro varandra närstående må ej samtidigt sitta som domare i rätten. Lag (1973:240).

13 § Domare är jävig att handlägga mål:

  • 1. Om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada;
  • 2. om han med part är eller varit gift eller är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller om han på liknande sätt är part närstående;
  • 3. om han till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 2;
  • 4. om han eller någon honom närstående, som avses i 2, är förmyndare, god man eller förvaltare för part eller eljest parts ställföreträdare eller är ledamot av styrelsen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part, eller, då kommun eller annan sådan menighet är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet rör;
  • 5. om han eller någon honom närstående, som sägs i 2, till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 4;
  • 6. om han är parts vederdeloman, dock ej om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig;
  • 7. om han i annan rätt såsom domare eller befattningshavare fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol eller såsom skiljeman tagit befattning därmed;
  • 8. vid huvudförhandling i brottmål om han före denna huvudförhandling har prövat frågan om den tilltalade har begått gärningen;
  • 9. om han i saken såsom rättegångsombud fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig; eller
  • 10. om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet. Lag (1993:348).

Kommentar

Om domare varit jävig och dom meddelats i målet ska domen undanröjas enligt MÖD 2003:107.

I NJA 1993 s. 571 bedöms

  • dels frågan om domare - mot vilken jäv anförts - fick delta i prövningen av jävsfrågan, vilket besvarats nekande eftersom ojävig domare lätt hade kunnat tillkallas
  • dels frågan om domaren varit jävig därför att han i sju år tidigare i ett mål röstat för att en av parterna skulle dömas för brott, vilken fråga också besvarats nekande.

I vissa fall kan en domare anse sig jävig trots att formellt jäv inte föreligger. Det kan till exempel vara fallet om en domare ska pröva om en Rotarybroder begått skattebrott. Detta brukar kallas för "delikatessjäv".

Jäv kan ibland också tänkas om en domare engagerat sig speciellt i en fråga eller är medlem i någon viss organisation.

Domaren i Pirate Bay-målet påstods till exempel vara jävig. En granskning visade att det fanns kopplingar mellan domaren och film- och skivbolagens representanter i rätten. Domaren var till exempel medlem i Svenska föreningen för upphovsrätt. Svea hovrätt har dock senare bedömt att jäv inte förelåg.

Rättsfall (25)

HFD 2011 ref. 14: En domare har inte ansetts jävig att handlägga ett mål rörande inkomsttaxering...
HFD 2011 ref. 15: Den omständigheten att en ledamot av kammarrätten objektivt sett varit jävig...
MÖD 2003:107: Ansökan om förlängning av arbetstid nu fråga om jäv -----Två sakkunniga...
MÖD 2003:90: Rättegångsfel på grund av jäv-----I anslutning till huvudförhandling i...
MÖD 2007:44: Jäv ----- Vid handläggning av en ansökan om tillstånd till ett minikraftverk...
MÖD 2013:19: Domarjäv----- Tekniskt råd deltog i två avgöranden från mark- och miljödomstol...
MÖD 2013:19: Domarjäv ------ Tekniskt råd deltog i två avgöranden från mark- och...
NJA 1993 s. 571: Fråga om domare mot vilken jäv anförts ägt deltaga i prövningen av jävsfrågan....
NJA 1994 s. 678: Fråga om domare varit jävig enligt 4 kap 13 § 10 RB.
NJA 1997 s. 235: Fråga om jäv för intresseledamöter i arbetsdomstolen.
NJA 1998 s. 228: Fråga om jäv enligt 4 kap 13 § 10 RB.
NJA 1998 s. 82: Domare som i beslut om rättspsykiatrisk undersökning funnit övertygande...
NJA 2008 s. 1184: En lagfaren domare har avträtt från huvudförhandling i brottmål med hänvisning...
NJA 2008 s. 893: Domare i Miljööverdomstolen som avvisat en ansökan om tillstånd till...
NJA 2010 s. 274: Medlemskap i en juridisk yrkesförening och anställning som rättssakkunnig i...
RÅ 1993 ref. 31: Part har gjort gällande att en domare varit jävig bl.a. därför att han deltagit...
RÅ 2005 ref. 1: I ett mål, vari huvudfrågan är om lotterilagen står i överensstämmelse med...
RH 1995:28: Sedan tingsrätten i dom förordnat om upphörande av part beviljad rättshjälp,...
RH 1996:58: En domare, som tidigare har deltagit i avgörandet av ett tvistemål, har ansetts...
RH 1996:68: Sedan tilltalad har uteblivit från huvudförhandling i hovrätten utan att laga...
RH 1997:74: Tingsrätten fann att det förelåg övertygande bevisning om att de tilltalade...
RH 2001:23: Domare som i beslut om rättspsykiatrisk undersökning funnit övertygande...
RH 2009:39: En domares engagemang på immaterialrättens område, bl.a. genom medlemskap i två...
RH 2010:16: Målsäganden och den tilltalade i ett brottmål hade tidigare varit parter i ett...
RH 2011:30: Fråga om en domares agerande och uttalande i samband med enskilda...

Lagrumshänvisningar hit (4)

Ändringar/Förarbeten (6)

14 § Vet domare omständighet föreligga, som kan antagas utgöra jäv mot honom, vare han skyldig att självmant giva det till känna.

Vill part göra jäv mot domare, skall han framställa invändning därom, då han första gången för talan i målet, sedan han erhöll kännedom om att domaren sitter i rätten eller eljest tager befattning med målet eller, om den omständighet, varå jävet grundas, då ej var känd för parten, sedan han erhöll sådan kännedom. Underlåter parten det, vare hans rätt att framställa invändningen förfallen.

Fråga om jäv mot domare i lägre rätt får inte upptagas i högre rätt, med mindre jävet i den högre rätten görs av part, som enligt vad i andra stycket stadgats är berättigad därtill, eller överklagande sker av beslut, varigenom jävet ogillats. Lag (1983:370).

Rättsfall (6)

MÖD 2013:19: Domarjäv----- Tekniskt råd deltog i två avgöranden från mark- och miljödomstol...
MÖD 2013:19: Domarjäv ------ Tekniskt råd deltog i två avgöranden från mark- och...
NJA 1997 s. 235: Fråga om jäv för intresseledamöter i arbetsdomstolen.
NJA 2007 s. 860: Hovrätt har funnit att rätten att framställa jävsinvändning mot domare i...
NJA 2008 s. 1184: En lagfaren domare har avträtt från huvudförhandling i brottmål med hänvisning...
RH 2009:39: En domares engagemang på immaterialrättens område, bl.a. genom medlemskap i två...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1983:370

15 § Sedan fråga om jäv mot domare uppkommit, må han vidtaga allenast sådan åtgärd i målet, som icke utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas och ej innefattar avgörande av målet. Åtgärd, som nu sagts, må av domare vidtagas, ehuru han förklarats jävig.

Har part i rätt tid gjort jäv mot domare, give rätten, så snart ske kan, särskilt beslut däröver.

I prövning av jävsfråga må domaren ej deltaga, med mindre rätten utan honom ej är domför och annan domare ej kan utan tidsutdräkt taga säte i rätten.

Rättsfall (3)

NJA 1993 s. 571: Fråga om domare mot vilken jäv anförts ägt deltaga i prövningen av jävsfrågan....
NJA 1997 s. 235: Fråga om jäv för intresseledamöter i arbetsdomstolen.
NJA 2008 s. 1184: En lagfaren domare har avträtt från huvudförhandling i brottmål med hänvisning...

5 Kap. Om offentlighet och ordning m.m. vid domstol

1 § En förhandling vid domstol ska vara offentlig.

Kan det antas att det vid en förhandling kommer att läggas fram uppgift, för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), får rätten, om det bedöms vara av synnerlig vikt att uppgiften inte röjs, besluta att förhandlingen i den del som rör uppgiften ska hållas inom stängda dörrar. Även i annat fall får en förhandling hållas inom stängda dörrar, om sekretessen gäller enligt 35 kap. 12, 13 eller 17 § eller 36 kap. 1 eller 2 § offentlighets- och sekretesslagen eller, när det gäller domstolsförhandling under förundersökning i brottmål eller därmed likställt mål eller ärende, enligt 18 kap. 1, 2, 3 eller 17 § eller 35 kap. 1 eller 2 § samma lag. En förhandling ska alltid hållas inom stängda dörrar, om sekretessen gäller enligt 27 kap. 5 § andra och tredje styckena eller 34 kap. 4 § samma lag och det skulle strida mot avtal som avses där att uppgiften röjs vid förhandlingen.

Förhör med den som är under femton år eller lider av en psykisk störning får hållas inom stängda dörrar.

Är det annars för särskilt fall föreskrivet att förhandling får hållas inom stängda dörrar, ska det gälla. Lag (2009:401).

Kommentar

Från huvudregeln att rättegång är offentlig kan avsteg göras av hänsyn till olika intressen som till exempel.

  1. ansvar för barnpornografibrott,
  2. ersättning för skada med anledning av sådant brott, och
  3. förverkande av skildring med sådant innehåll
  • för uppgift om en ung person som skildras i pornografisk bild, om det kan antas att denne eller någon denne närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte för uppgift om vem som är tilltalad eller svarande.

Lagrumshänvisningar hit (5)

Ändringar/Förarbeten (8)

2 § Tillträde till offentlig förhandling må, när rättens ordförande finner skäl därtill, vägras den som enligt vad är känt eller må antagas ej fyllt aderton år. Lag (1974:239).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1969:168, 1974:239

3 § Vid förhandling inom stängda dörrar må efter medgivande av rättens ordförande tjänsteman vid domstolen så ock den som för sin utbildning tjänstgör vid denna vara närvarande. När särskilda skäl äro därtill, må rätten medgiva även annan att närvara vid sådan förhandling.

4 § Har en förhandling hållits inom stängda dörrar och har det då lagts fram uppgift, för vilken det hos domstolen gäller sekretess som avses i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), får rätten besluta att uppgiften inte får uppenbaras. Lag (2009:401).

Kommentar

Förordnandet brukar betecknas yppandeförbud.

Sveriges advokatsamfund har vid flera tillfällen kritiserat hur yppandeförbudet tillämpas av åklagarna vilket framgår av bland annat denna artikel.

Brott mot yppandeförbudet kan medföra dagsböter enligt 9 kap. 6 §.

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2009:401, 1980:101

5 § Överläggning till dom eller beslut ska hållas inom stängda dörrar, om rätten inte finner att det kan ske offentligt. Hålls överläggning inom stängda dörrar, får, förutom rättens ledamöter, närvara endast sådan rättens tjänsteman som har att ta befattning med målet. När det finns särskilda skäl får rät-ten tillåta även annan att närvara vid sådan överläggning.

Avkunnande av dom eller beslut ska ske offentligt. I den utsträckning domen eller beslutet innehåller uppgift som omfattas av beslut om sekretess enligt 43 kap. 8 § andra och tredje styckena offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), ska dock avkunnandet ske inom stängda dörrar. Lag (2009:401).

6 § Om en part, ett vittne eller någon annan som ska höras inför rätten inte behärskar svenska, får en tolk anlitas att biträda rätten. Om en misstänkt i ett brottmål inte behärskar svenska, ska en tolk anlitas vid sammanträden inför rätten.

Rätten ska, om det är möjligt, förordna en tolk som är auktoriserad att biträda som tolk i målet. I annat fall ska en annan lämplig person förordnas. Om det vid domstolen finns en allmän tolk i det språk som det är fråga om, ska han eller hon anlitas.

Det som föreskrivs i första stycket om den som inte behärskar svenska gäller också den som till följd av en hörselnedsättning eller talsvårigheter behöver en tolk. Om det är lämpligt, får ett tekniskt hjälpmedel användas i stället för att en tolk anlitas.

Den som står i ett sådant förhållande till saken eller till en part att det kan anses minska hans eller hennes tillförlitlighet, får inte anlitas som tolk.

Bestämmelser om anställande av allmän tolk och om anlitande av tolk för den som har en hörselnedsättning eller talsvårigheter meddelas av regeringen. Lag (2013:663).

7 § Den som anställes som allmän tolk eller eljest förordnas att biträda som tolk skall inför rätten avlägga ed, att han efter bästa förstånd skall fullgöra det uppdrag, som lämnats honom. Finnes anledning antaga att den som förordnas att biträda som tolk skall erhålla ytterligare uppdrag som tolk vid domstolen, må han avlägga ed som avser även framtida uppdrag. Lag (1975:1288).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1975:1288, 1973:240

8 § En tolk har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning. Ersättningen betalas av allmänna medel. Lag (1984:131).

Rättsfall (7)

NJA 2000 s. 659: I mål angående ansvar för ofredande har den tilltalade frikänts av tingsrätten,...
NJA 2000 s. 659: Tolkning vid två efter varandra följande häktningsförhandlingar i samma mål har...
NJA 2008 s. 373: Tolktaxan - fråga om beräkning av tillägg för obekväm arbetstid.
NJA 2012 s. 905: Tolkersättning. Ersättning för ett kortare tolkuppdrag när uppdraget återkallas...
RH 1994:106: Ersättning till tolk har fastställts med avvikelse från gällande tolktaxa...
RH 2008:75: Fråga om hur ersättning åt tolk skall bestämmas avseende dels arvode och...
RH 2011:37: Ersättning till tolk för utlägg (reskostnad) har inte ansetts kunna räknas upp...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (4)

9 § Det ankommer på rättens ordförande att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och att meddela de ordningsregler som behövs. Ordföranden får utvisa den som stör förhandlingen eller på annat sätt uppträder otillbörligt. Ordföranden får också begränsa antalet åhörare i rättssalen för att undvika trängsel.

En bildupptagning i eller en bildöverföring från rättssalen får ske endast om det följer av lag. Rätten får förbjuda annans ljudupptagning eller ljudöverföring under ett förhör, om det kan antas att upptagningen eller överföringen besvärar den som hörs i sådan grad att det blir till men för utredningen.

Om någon som har utvisats tränger sig in i rättssalen eller om någon i övrigt inte lyder en tillsägelse som har meddelats för att upprätthålla ordningen, får rätten besluta att han eller hon omedelbart skall häktas och kvarbli i häkte så länge sammanträdet pågår, dock inte längre än tre dagar.

Om säkerhetskontroll i domstol finns särskilda föreskrifter. Lag (2005:683).

Rättsfall (3)

NJA 1990 s. 576: Sveriges riksradio har ansetts behörig att ansöka om resning beträffande ett...
NJA 1993 s. 591: Beslut enligt 5 kap 9 § 1 st RB om förbud mot ljudupptagning av förhör vid...
RH 2007:55: En tingsrättsordförande har ansetts inte ha någon laglig möjlighet att meddela...

Lagrumshänvisningar hit (6)

Ändringar/Förarbeten (4)

10 § Parter och andra som skall delta i ett sammanträde inför rätten skall infinna sig i rättssalen eller där sammanträdet annars hålls.

Om det finns skäl för det, får rätten besluta att en part eller annan som avses i första stycket i stället skall delta genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Vid bedömningen av om det finns skäl för ett sådant deltagande skall rätten särskilt beakta

  • 1. de kostnader eller olägenheter som skulle uppkomma om den som skall delta i sammanträdet måste infinna sig i rättssalen, och
  • 2. om någon som skall delta i sammanträdet känner påtaglig rädsla för att vara närvarande i rättssalen.

Ett deltagande enligt andra stycket får inte ske, om det är olämpligt med hänsyn till ändamålet med personens inställelse och övriga omständigheter.

Den som deltar i ett sammanträde genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring skall anses ha inställt sig inför rätten. Lag (2005:683).

Rättsfall (2)

RH 2009:61: Målsägandeförhör per telefon har ansetts olämpligt i mål om ansvar för försök...
RH 2011:36: Den för åklagaren avgörande bevisningen i ett mål utgjordes av ett...

Lagrumshänvisningar hit (4)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2005:683

11 § Om det finns skäl för det, får rätten besluta att syn skall hållas genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Ett sådant beslut får dock inte fattas, om det är olämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter. Lag (2005:683).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2005:683

12 § Rätten skall se till att de, som skall delta i ett sammanträde och som inte kan beredas plats i rättssalen, kan följa sammanträdet genom en ljud- och bildöverföring i en lokal som ställts i ordning för detta ändamål (sidosal).

Rätten får även låta åhörare som inte kan beredas plats i rättssalen följa sammanträdet genom en ljudöverföring eller en ljud- och bildöverföring i en sidosal.

Bestämmelserna i 9 § skall tillämpas också i fråga om en sidosal. Lag (2005:683).

6 kap. Om registrering av uppgifter och handlingar

1 § Vid domstolen skall det föras register över alla mål. Registret skall utvisa tiden då varje mål kommit in, de åtgärder som vidtagits med målet, tiden för målets avgörande och, om missnöje anmälts eller överklagande kommit in, dagen då det skett och de åtgärder som vidtagits. Lag (2000:172).

Handlingarna i målet skall föras samman till en akt.

Kommentar

Varje mål får en beteckning på så sätt att brottmål betecknas med B, tvistemål med T, tvistemål som handläggs enligt 1 kap 3 d § med FT och ärenden med Ä. Det efterföljande numret åsätts i kronologisk ordning allt efter det målet upptas. Ett typiskt nummer kan se ut så här FT 123-09.

Ändringar/Förarbeten (6)

2 § Av målregistret eller av akten skall det framgå

  • 1. domstolens avgöranden i målet, när de har beslutats och vem eller vilka som svarar för beslutet, samt
  • 2. vem eller vilka som svarar för gjorda anteckningar.

När omröstning har förekommit skall skiljaktiga meningar framgå av målregistret eller av akten. Lag (2000:172).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1960:161, 1975:1288

3 § Vid ett sammanträde skall följande antecknas:

  • 1. tid och ställe för sammanträdet,
  • 2. vilka som deltar i sammanträdet,
  • 3. rättegångsfullmakter som ges muntligen inför domstolen,
  • 4. när sammanträdet hålls inom stängda dörrar, anledningen till det,
  • 5. parternas yrkanden och invändningar samt medgivanden eller bestridanden av motpartens yrkanden,
  • 6. yrkanden av andra än parter samt parternas medgivanden eller bestridanden av sådana yrkanden,
  • 7. den utredning som läggs fram,
  • 8. vad som iakttas vid en syn på stället, samt
  • 9. det som i övrigt förekommer vid ett sammanträde, i den mån det kan ha betydelse för parterna eller för högre rätt att det antecknas.

Anteckningarna skall göras i anslutning till sammanträdet.

Bestämmelserna i 4 kap. 13 § om jäv gäller för den som gör anteckningarna. Lag (2000:172).

Lagrumshänvisningar hit (3)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1969:244, 1969:511

4 § Vid ett sammanträde som hålls under förberedelsen av ett mål och som inte endast avser bevisupptagning skall utöver vad som anges i 3 § följande antecknas:

  • 1. i korthet de omständigheter som parterna åberopar samt motpartens yttrande över dessa omständigheter,
  • 2. de bevis som parterna vill åberopa och vad de vill styrka med varje bevis, samt
  • 3. det som i övrigt behövs inför målets avgörande. Lag (2005:683).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2005:683

5 § När ett bevis tas upp av en domstol som inte har att fatta något slutligt avgörande i målet eller ärendet, skall det upprättas ett protokoll över vad som förekommer. Lag (2000:172).

6 § I tingsrätt skall en berättelse som lämnas i bevissyfte dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning, om det inte finns särskilda skäl mot det. En berättelse som lämnas i högre rätt får dokumenteras på samma sätt.

Om en berättelse som lämnas i bevissyfte inför domstol inte dokumenteras enligt första stycket, skall den dokumenteras genom en ljudupptagning eller, i den omfattning berättelsen kan antas vara av betydelse i målet, skrivas ned. Detta gäller dock inte vid huvudförhandling i Högsta domstolen.

Om berättelsen skrivs ned, skall parterna och den som hörts genast få tillfälle att kontrollera det som skrivits. Den som lämnat berättelsen skall tillfrågas om han eller hon har något att invända mot innehållet. En invändning som inte leder till någon ändring skall antecknas. Därefter får det som skrivits inte ändras. Lag (2005:683).

6 a § Det som iakttas vid syn får dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning. Lag (2005:683).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2005:683

7 § Det som i detta kapitel sägs om mål gäller även ärenden som handläggs enligt denna balk. Lag (2000:172).

7 Kap. Om åklagare och om jäv mot anställda inom polisväsendet m.fl.

1 § Allmänna åklagare är:

  • - riksåklagaren och vice riksåklagaren,
  • - överåklagare och vice överåklagare, samt
  • - chefsåklagare, vice chefsåklagare och kammaråklagare.

Närmare bestämmelser om åklagarväsendet meddelas av regeringen. Lag (2001:280).

Kommentar

Åklagarmyndigheten omfattar samtliga åklagare i Sverige med undantag för de cirka 80 som är anställda på Ekobrottsmyndigheten. Riksåklagaren är dock högsta åklagare även för Ekobrottsmyndighetens åklagare.

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1974:573, 1947:616, 2001:280

2 § Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och har ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet.

Vice riksåklagaren är riksåklagarens ställföreträdare. I övrigt får vice riksåklagaren i den omfattning som riksåklagaren bestämmer utföra de åklagaruppgifter som riksåklagaren får utföra.

Om det finns särskilda skäl får regeringen, efter anmälan av riksåklagaren, förordna en överåklagare att för viss tid fullgöra åklagaruppgifter som får utföras av vice riksåklagaren.

Under riksåklagaren har överåklagare ansvaret för åklagarverksamheten inom särskilda områden. Lag (2004:1264).

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 2003:338, 2004:1264, 2001:280

3 § Riksåklagaren och vice riksåklagaren anställs med fullmakt genom beslut av regeringen. Lag (2001:280).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2001:280

4 § Allmänna åklagare utför åklagaruppgifter i tingsrätt och hovrätt. Endast riksåklagaren är emellertid allmän åklagare i hovrätt i mål som avses i 2 kap. 2 § första stycket.

Riksåklagaren är allmän åklagare i Högsta domstolen.

Riksåklagaren får förordna en annan allmän åklagare att utföra talan i Högsta domstolen. Lag (2004:402).

Ändringar/Förarbeten (7)

5 § Riksåklagaren, överåklagare och vice överåklagare får överta uppgifter som skall utföras av lägre åklagare. Lag (2004:1264).

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 2004:1264, 2001:280, 1983:999

6 § Om det för åklagare beträffande visst brott finns omständighet som skulle utgöra jäv mot domare, får han eller hon inte ta befattning med förundersökning, åtal för brottet eller annan åtgärd enligt denna balk. Detsamma gäller vid fullgörandet av andra åklagaruppgifter.

Jäv får inte grundas på åtgärd som en åklagare har vidtagit på tjänstens vägnar, eller gärning som förövats mot honom eller henne i eller för hans eller hennes tjänst.

Även om en åklagare är jävig, får han eller hon vidta åtgärder som inte utan fara kan uppskjutas.

En fråga om jäv mot åklagare prövas av en överåklagare. Jäv mot vice riksåklagaren och biträdande åklagare till riksåklagaren, överåklagare och vice överåklagare prövas dock av riksåklagaren. Jäv mot riksåklagaren prövas av honom eller henne. Lag (2004:1264).

7 § Inom åklagarväsendet får det finnas biträdande åklagare. Dessa åklagare får i den omfattning som regeringen bestämmer utföra uppgifter som skall utföras av allmän åklagare. Väckande eller fullföljande av åtal i Högsta domstolen får dock inte beslutas av någon annan än riksåklagaren.

Det får även finnas extra åklagare inom åklagarväsendet. Regeringen bestämmer i vilken omfattning extra åklagare får förordnas att utföra uppgifter som skall utföras av annan allmän åklagare än riksåklagaren eller vice riksåklagaren. Riksåklagaren får förordna extra åklagare att utföra talan i Högsta domstolen. Lag (2004:1264).

Ändringar/Förarbeten (6)

8 § För särskilda åklagare gäller vad som är föreskrivet för dem.

Ingen annan särskild åklagare än justitiekanslern eller en justitieombudsman får besluta att åtal skall väckas eller fullföljas i Högsta domstolen. Lag (2001:280).

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1947:616, 1968:79, 2001:280

9 § Det som anges i 6 § om åklagare tillämpas även på anställda inom polisväsendet eller vid Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen som har att vidta åtgärd eller meddela beslut enligt denna balk. En fråga om jäv prövas av respektive myndighet. Lag (2006:83).

Ändringar/Förarbeten (5)

8 Kap. Om advokater

1 § För riket skall finnas ett allmänt advokatsamfund. Stadgar för samfundet fastställas av regeringen.

Advokat är den som är ledamot av samfundet. Lag (1974:573).

2 § Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som

  • 1. har hemvist i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz,
  • 2. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domarämbete,
  • 3. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teoretisk utbildning,
  • 4. har gjort sig känd för redbarhet, och
  • 5. även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhet.

Advokatsamfundets styrelse får i enskilda fall medge undantag från antagningskraven såvitt gäller första stycket 1. Detsamma gäller antagningskraven enligt första stycket 2 och 3 beträffande den som är auktoriserad som advokat i en annan stat i enlighet med där gällande bestämmelser.

Den som har genomgått en utbildning som krävs för att bli advokat i en stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz och som i Sverige genomgått ett prov som visar att han eller hon har tillräckliga kunskaper om den svenska rättsordningen, ska anses uppfylla kraven enligt första stycket 2 och 3. Detsamma gäller den som registrerats enligt 2 a § och som därefter under minst tre år bedrivit faktisk och regelbunden advokatverksamhet i Sverige, under förutsättning antingen att verksamheten huvudsakligen omfattat svensk rätt eller att, om verksamheten inte huvudsakligen omfattat svensk rätt, den registrerade på annat sätt har förvärvat tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att antas till ledamot i samfundet.

Den som har blivit auktoriserad som advokat i Danmark, Finland, Island eller Norge i enlighet med där gällande bestämmelser och som därefter under minst tre år på ett tillfredsställande sätt har tjänstgjort som biträdande jurist på advokatbyrå i Sverige ska anses uppfylla kraven enligt första stycket 2-5.

Den som är försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte antas till ledamot. Inte heller får den antas till ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall är förbjuden att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde.

Ordinarie domare, allmän åklagare eller kronofogde får inte antas till ledamot. Detsamma gäller den som annars är anställd hos någon annan än advokat, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag. Lag (2008:420).

Rättsfall (10)

NJA 1991 s. 232: Vid prövning av besvär över beslut av advokatsamfundet att vägra en sökande...
NJA 1996 s. 221: Fråga om innebörden av kravet i 8 kap 2 § 1 st 4 RB på genomgången praktisk...
NJA 1997 s. 851: Fråga om den som på egen begäran utträtt ur Sveriges advokatsamfund kunde anses...
NJA 1998 s. 22: Det ankommer inte på HD att pröva en fråga om dispens från kunskapskravet i 8...
NJA 2000 s. 135: Det ankommer inte på Högsta domstolen att pröva fråga om dispens från kravet i...
NJA 2000 s. 214: Om någon på grund av utbildning i annan stat inom EU eller EES skall anses...
NJA 2002 s. 129: Fråga om brottslighets betydelse vid ansökan om inträde i Advokatsamfundet.
NJA 2002 s. 130: En norsk advokat har, med tillämpning av den EES-reglering som ligger till...
NJA 2004 s. 730: Vid prövning av ansökan om inträde i Sveriges advokatsamfund har samfundets...
NJA 2010 s. 204: Fråga om dispens från kravet att den som antas som ledamot av Sveriges...

Ändringar/Förarbeten (14)

2 a § Den som är auktoriserad som advokat i en annan stat inom Europeiska unionen och utövar stadigvarande advokatverksamhet i Sverige under sitt hemlands titel, skall vara registrerad hos advokatsamfundet.

En sådan advokat skall uppfylla de villkor som anges i 2 § sjätte stycket. Lag (1999:791).

Lagrumshänvisningar hit (7)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1999:791

3 § Ansökan om inträde i advokatsamfundet eller registrering enligt 2 a § prövas av dess styrelse. Lag (1999:791).

Rättsfall (1)

NJA 1991 s. 232: Vid prövning av besvär över beslut av advokatsamfundet att vägra en sökande...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1999:791

4 § En advokat skall i sin verksamhet redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtrotts honom och iaktta god advokatsed. En advokat är skyldig att förtiga vad han får kännedom om i sin yrkesutövning när god advokatsed kräver detta.

I advokatverksamhet som bedrivs i bolagsform får endast advokat vara delägare eller bolagsman, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag.

En advokat är skyldig att hålla sina huvudmäns pengar och andra tillgångar avskilda från det som tillhör honom själv. Lag (2000:172).

Kommentar

Sveriges Advokatsamfund har vägledande regler om god advokatsed.

Ändringar/Förarbeten (5)

5 § Har upphävts genom lag (1972:430).

6 § Tillsyn över advokatväsendet utövas av advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnd, vilka har att tillse att en advokat vid utförande av talan inför domstol och i sin övriga verksamhet fyller de plikter som åvilar honom. Frågor om disciplinära ingripanden mot advokater enligt 7 § första-fjärde stycket prövas av disciplinnämnden och, i enlighet med vad som bestäms i stadgarna, av styrelsen.

En advokat är skyldig att lämna samfundet de uppgifter som behövs för tillsynen.

Justitiekanslern får begära åtgärd hos disciplinnämnden mot en advokat som åsidosätter sin plikt och hos styrelsen mot den som inte längre är behörig att vara advokat.

Den som har deltagit i handläggningen av ett tillsynsärende hos advokatsamfundet får inte obehörigen röja vad han därvid har erfarit om någons personliga eller ekonomiska förhållanden. Lag (1997:273).

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1983:91, 1963:149, 1997:273

7 § En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas. Är omständigheterna mildrande, får advokaten i stället tilldelas en varning.

En advokat som annars åsidosätter sina plikter som advokat får meddelas en varning eller erinran. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får advokaten uteslutas ur samfundet eller, i fråga om en sådan advokat som avses i 2 a §, registreringen upphävas.

En advokat som tilldelas en varning får, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtiotusen kronor.

Om det bedöms tillräckligt får disciplinnämnden, i stället för att tilldela en advokat erinran, göra ett uttalande om att advokatens åtgärd är felaktig eller olämplig.

En advokat är skyldig att genast träda ur samfundet om det inträffar en sådan omständighet som gör att han eller hon enligt 2 § femte eller sjätte stycket inte får antas till ledamot av samfundet, om inte styrelsen i fall som avses i 2 § sjätte stycket andra meningen medger undantag. Om advokaten inte träder ur samfundet, trots att han eller hon är skyldig att utträda, ska styrelsen förordna om hans eller hennes uteslutning. Detsamma gäller, om en advokat inte längre uppfyller hemvistkravet enligt 2 § första stycket 1 och styrelsen inte medger att han eller hon får stå kvar som ledamot av samfundet. Om en sådan advokat som är registrerad enligt 2 a § fråntas rätten att uppträda som advokat i den stat där han eller hon är auktoriserad, ska styrelsen upphäva registreringen.

I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet genast ska verkställas. Detsamma gäller ett beslut att upphäva en registrering.

Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket andra meningen får inte åtalas av någon annan än Justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat från allmän synpunkt. Lag (2008:420).

Rättsfall (11)

NJA 1985 s. 856: Fråga om skyldighet för advokat att övervaka hos honom anställd biträdande...
NJA 1991 s. 293: Frågor, i mål om uteslutning av advokat ur Sveriges advokatsamfund, om...
NJA 1992 s. 139: En advokat har - sedan TR i ett tvistemål avvisat en begäran från hans huvudmän...
NJA 1993 s. 405: Beslut av Sveriges Advokatsamfunds disciplinnämnd kan bli föremål för resning....
NJA 1994 s. 688: En advokat, som låtit upprätta fakturor med felaktigt innehåll, har ansetts ha...
NJA 1995 s. 11: Fråga om jäv vid handläggningen hos Sveriges advokatsamfund disciplinnämnd....
NJA 1998 s. 888: Sedan Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd beslutat att utesluta en advokat...
NJA 2001 s. 535: Fråga om uteslutning av advokat ur Sveriges advokatsamfund när advokaten, som...
NJA 2003 s. 403: Fråga vid prövning av ansökan om resning i disciplinärende hos Sveriges...
NJA 2007 s. 82: Vid prövning enligt 11 kap. 11 § regeringsformen av resningsärende som gäller...
NJA 2011 s. 732: En advokat har uteslutits ur Sveriges Advokatsamfund. När den huvudsakliga...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (10)

8 § Den som vägrats inträde i eller uteslutits ur advokatsamfundet får överklaga beslutet hos Högsta domstolen. Detsamma gäller den som vägrats registrering enligt 2 a § eller vars registrering upphävts enligt 7 §. Justitiekanslern får hos Högsta domstolen överklaga ett beslut enligt 7 § av samfundets styrelse eller disciplinnämnd. Lag (1999:791).

Rättsfall (2)

NJA 1989 s. 398: I mål om ansvar för egenmäktigt förfarande - olovlig besittningsrubbning...
NJA 1998 s. 22: Det ankommer inte på HD att pröva en fråga om dispens från kunskapskravet i 8...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (4)

9 § Vad i rättegångsbalken eller i någon annan lag föreskrivs om advokater skall i tillämpliga delar gälla även den som är auktoriserad som advokat i någon annan stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz när denne är verksam i Sverige. Därvid skall han använda den yrkesbeteckning som används i den stat där han är auktoriserad, uttryckt på denna stats språk och med hänvisning till den yrkesorganisation som han tillhör eller till den domstol vid vilken han enligt den statens lag får tjänstgöra. Om rätten kräver det, skall den som uppger sig uppfylla kraven i första meningen förete bevis härför.

Första stycket första meningen omfattar bestämmelsen i 4 § andra stycket om advokatverksamhet i bolag endast i fråga om den som är skyldig att vara registrerad enligt 2 a §.

Advokatsamfundets styrelse skall underrätta behörig myndighet eller organisation i den stat där advokaten är auktoriserad om beslut i vilket det har konstaterats att han åsidosatt sina plikter som advokat. Lag (2001:57).

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1999:791, 2001:57, 1992:1511

10 § Den som utan att vara behörig till det utger sig för att vara auktoriserad som advokat i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, döms till böter. Lag (2001:57).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2001:57, 1999:791

11 § Regeringen får föreskriva att bestämmelserna i detta kapitel om registrering av den som är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeiska unionen också skall omfatta den som är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz. Lag (2001:57).

9 Kap. Om straff, vite och hämtning

1 § En part, som mot bättre vetande inleder eller föranleder rättegång i tvistemål, döms till böter. Lag (1991:241).

Kommentar

Rättegångsförseelse är den gemensama termen för de straffbara handlingar som part, ställföreträdare eller rättegångsombud kan begå under rättegång.

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1991:241

2 § Om en part mot bättre vetande för talan mot dom eller beslut, döms han till böter. Lag (1991:241).

Rättsfall (1)

NJA 1985 s. 622: Fråga huruvida ombud gjort sig skyldig till rättegångsförseelse. 9 kap 2 och 4...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1991:241

3 § Försöker en part i tvistemål eller en målsägande i brottmål förhala rättegången genom påståenden eller invändningar, som är uppenbart ogrundade, eller genom innehållande av bevis eller någon annan otillbörlig åtgärd, döms han till böter. Vad nu sagts om part gäller också intervenient, även om han inte har ställning som part. Lag (1991:241).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1991:241

4 § Vad i 1 - 3 §§ är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande ställföreträdare så ock ombud eller biträde.

Rättsfall (1)

NJA 1985 s. 622: Fråga huruvida ombud gjort sig skyldig till rättegångsförseelse. 9 kap 2 och 4...

5 § Den som vid ett sammanträde inför rätten stör förhandlingen, bryter mot en ordningsregel eller ett förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 §, eller tar upp eller överför bild i strid mot 5 kap. 9 § andra stycket döms till penningböter. Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.

Första stycket skall tillämpas också i fråga om en sådan sidosal som avses i 5 kap. 12 §. Lag (2005:683).

Kommentar

Ett exempel på att "uttala sig otillbörligt" är att förolämpa rättens ledamöter.

Rättsfall (1)

RH 2007:55: En tingsrättsordförande har ansetts inte ha någon laglig möjlighet att meddela...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (5)

6 § Röjer någon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersökningsledarens förordnande inte får uppenbaras, döms han till böter. Lag (1991:241).

Kommentar

Justitiekanslern (JK) beslöt inleda förundersökning mot advokat som misstänktes ha brutit förordnande om yppandeförbud (Dnr 1708-04-71).


Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1991:241

7 § Rätten får, om en part eller någon annan bör komma tillstädes eller infinna sig personligen vid en förhandling, förelägga vite. Om någon särskild föreskrift om föreläggande har meddelats, skall den gälla.

Skall ett föreläggande, som enligt särskild föreskrift skall förenas med vite, delges någon som vistas utom riket, får rätten underlåta att förelägga vite, om delgivning annars inte kan ske i den främmande staten. Om något vite inte har satts ut, får den förelagde inte åläggas något ansvar för de kostnader som kan ha uppstått till följd av att föreläggandet inte följts. Föreläggandet skall i övrigt vid den fortsatta handläggningen av målet anses jämställt med ett vitesföreläggande. Lag (2000:564).

Rättsfall (1)

NJA 1995 s. 176: Den som är bosatt i annat nordiskt land och uppehåller sig där vid tiden för...

Lagrumshänvisningar hit (4)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1984:131, 2000:564

8 § Vite får inte föreläggas när straff är utsatt.

Staten får inte föreläggas vite. Lag (1987:747).

Rättsfall (2)

MÖD 2005:12: Vitesföreläggande enligt miljöbalken avseende bullerbegränsande åtgärder...
RH 1994:138: Talan enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken om förbud vid vite att avverka skog...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1964:166, 1987:747, 1981:828

9 § Bestämmelser i denna balk om att den som skall kallas till ett sammanträde skall föreläggas vite i vissa fall gäller inte den som är under femton år. Vite skall inte heller föreläggas om den som skall kallas fyllt femton men inte arton år och det finns anledning att anta att han eller hon inte kan infinna sig utan medverkan av vårdnadshavare eller annan som svarar för hans eller hennes vård och fostran.

Den omständigheten att något vite inte har förelagts hindrar inte att den unge kallas på nytt eller att i övrigt sådana åtgärder vidtas vid den fortsatta handläggningen av målet som skulle ha kunnat komma i fråga om vite hade förelagts.

Har den som skall kallas till ett sammanträde inte fyllt arton år, skall vårdnadshavare eller annan som svarar för den unges vård och fostran underrättas om kallelsen, om det inte finns särskilda skäl mot det. Om den som skall kallas är tilltalad gäller i stället bestämmelserna om underrättelse i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Lag (2002:381).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (5)

10 § Skall någon hämtas till ett sammanträde inför rätten, får han, om ej annat följer av vad som sägs nedan, inte omhändertas tidigare än vad som är nödvändigt för att han skall kunna inställas omedelbart till sammanträdet.

Har ett hämtningsförsök tidigare misslyckats eller finns det annars på grund av vad som är känt om den som skall hämtas särskild anledning till det, får rätten eller polismyndighet besluta att han får omhändertas tidigare än vad som följer av första stycket. Omhändertagande får i sådant fall ske högst sex timmar eller, om rätten beslutat, högst arton timmar tidigare än vad som följer av första stycket. Vid rättens prövning skall särskilt beaktas vilka olägenheter det kan antas medföra att den som skall hämtas inte är närvarande vid sammanträdet inför rätten.

Den som har omhändertagits enligt andra stycket är skyldig att i avvaktan på inställelsen stanna kvar på polisstation eller annan plats som bestäms av polismyndigheten. Om den omhändertagne skall inställas i brottmål som tilltalad får han tas i förvar.

Den som har omhändertagits enligt denna paragraf får inte underkastas annan inskränkning i sin frihet än som påkallas av ändamålet med omhändertagandet, ordningen eller allmän säkerhet. Lag (1998:24).

Rättsfall (1)

NJA 1992 s. 555: Fråga om tjänstefel vid beslut om förtida omhändertagande enligt 9 kap 10 § 2...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1998:24, 1984:131

ANDRA AVDELNINGEN

Om rättegången i allmänhet

I. Om rättegången i tvistemål

10 Kap. Om laga domstol

Kommentar

Detta kapitel reglerar vid vilken domstol talan ska väckas.

Vissa regler är tvingande och innebär att mål inte kan handläggas av annan domstol. En sådan regel finns i 10 kap. 9 § rättegångsbalken. Detta innebär att mål om testamente alltid ska handläggas vid domstol där den avlidne skulle ha svarat i tvistemål enligt kap 17 § 1 st 4.

Att talan väckts vid fel domstol utgör ett rättegångshinder.

Alla forumregler utom de som angivits i 10 kap. 17 § är dispositiva.

Har, sedan stämning delgivits svaranden, ändring inträtt i förhållande, som betingat domstolens behörighet, så är den utan verkan enligt 15 §.

I mål med internationell anknytning gäller den så kallade Bryssel I förordningen dvs Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Huvudregeln enligt Bryssel I är att talan ska väckas vid svarandens forum.

1 § Laga domstol i tvistemål i allmänhet är rätten i den ort, där svaranden har sitt hemvist.

Är svaranden folkbokförd i Sverige anses som hans hemvist den ort där han var folkbokförd den 1 november föregående år.

För bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning gälle som hemvist den ort, där styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen ej är bestämt eller styrelse ej finnes, där förvaltningen föres. Lag samma vare i fråga om kommun eller annan sådan menighet.

Dödsbo sökes vid den rätt, där den döde skolat svara.

Den som icke äger känt hemvist vare sig inom eller utom riket sökes där han uppehåller sig. Är han svensk medborgare och uppehåller han sig utom riket eller är hans uppehållsort okänd, sökes han där han inom riket senast haft hemvist eller uppehållit sig. Lag (1991:485).

Kommentar

Forumregeln är inte exklusiv. Om parterna är överens kan rättegången alltså ofta föras vid "fel" domstol.

Om så kallat prorogationsavtal finns föreskrifter i 16 §.

Om talan skulle har väckts vid fel forum gäller det för svaranden att göra invändning i rätt tid det vill säga första gången han ska yttra sig i målet enligt 18 §. Om svaranden invändning vinner bifall i tingsrätt ska talan avvisas, vilket medför att käranden har att välja annat forum för sin talan. Käranden kan också välja att överklaga beslutet och begära att hovrätten enligt 20 § hänvisar målet till rätt domstol. I NJA 1983 s. 508 har Högsta domstolen istället för att återförvisa målet till ny handläggning i hovrätt hänvisat målet till rätt domstol.

Frågor om vårdnad, boende eller umgänge med barn tas upp av rätten i den ort där barnet har sitt hemvist. Sådana frågor kan tas upp även i samband med äktenskapsmål. Om det inte finns någon behörig domstol, tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt enligt 6 kap. 17 § Föräldrabalken.

Har parterna avtalat om skiljeförfarande så är domstol fel forum och motparten måste göra invändning första gången han får tillfälle att yttra sig. Underlåter han det handläggs tvisten vid domstol och han kan inte senare åberopa skiljeklausulen.

En arbetstagare som vill väcka talan mot en arbetsgivare har valmöjlighet. Han kan väcka talan enligt denna bestämmelse och välja den domstol där svaranden har sitt säte eller, enligt 2 kap. 2 § tredje st arbetstvistlagen, välja sitt hemvistforum, vilket belyses av AD 2000 nr 49.

Rättsfall (2)

AD 2000 nr 49: Begreppet hemvist i 2 kap. 2 § tredje stycket arbetstvistlagen har ansetts ha...
RH 2000:95: Talan om skadestånd enligt 7 kap. 6 § lagen (1992:1528) om offentlig...

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1947:616, 1991:485

2 § Kronan sökes i tvistemål i allmänhet där den myndighet, som har att bevaka talan i målet, har sitt säte.

3 § Den som icke äger känt hemvist inom riket må i tvist rörande betalningsskyldighet sökas där honom tillhörig egendom finnes. Rör tvisten lös egendom, må han sökas där egendomen finnes.

Fordran, som grundas å löpande skuldebrev eller annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning, anses finnas där handlingen är. Annan fordran anses finnas där gäldenären har sitt hemvist. Är pant ställd för fordringen, må denna anses finnas där panten är.

Rättsfall (9)

NJA 1981 s. 386: Att utlänning i Sverige har sådan honom tillhörig egendom som är avsedd för...
NJA 1987 s. 790: Fråga om vilket mått av bevisning som bör krävas för ett påstående att någon...
NJA 1988 s. 440: Konossement har ansetts sakna förmögenhetsvärde, sedan godset utlämnats utan...
NJA 1998 s. 361: Fråga i mål om återvinning i konkurs om svensk domstols behörighet grundad på...
NJA 1999 s. 16: Internationella rättsförhållanden. Fråga huruvida utländsk svarande i tvist...
NJA 2004 s. 891: Internationella rättsförhållanden. I tvist rörande betalningsskyldighet har...
NJA 2010 s. 734: Ett konkursbo, som för en återvinningstalan avseende gäldenärens avtal, har...
NJA 2013 s. 31: Återvinningstalan avseende ett avtal om överlåtelse av svenska och utländska...
RH 1995:18: Tillämpning i visst fall av regeln om egendomsforum i 10 kap. 3 §...

4 § Har den som icke äger känt hemvist inom riket här ingått förbindelse eller eljest ådragit sig gäld, må han i tvist därom sökas där förbindelsen ingicks eller gälden uppkom.

Rättsfall (3)

NJA 2001 s. 800: Behörig företrädare för ett utländskt bolag lämnade vid besök i Stockholm ett...
NJA 2013 s. 22: Ett svenskt konkursbo har väckt återvinningstalan mot ett norskt bolag. Svensk...
RH 1993:132: I mål mellan två bolag, ett finskt och ett norskt, om förpliktelser enligt ett...

5 § Den som idkar jordbruk, gruv- eller fabriksdrift, hantverk, handel eller annan dylik rörelse med fast driftställe må i tvist, som uppkommit omedelbart på grund av den rörelsen, sökas där driftstället är.

Rättsfall (2)

NJA 1992 s. 3: Fråga om tillämpning av 10 kap 5 § RB.
RH 2009:51: Forum enligt 10 kap. 5 § rättegångsbalken (s.k. forum negotii). När ett lokalt...

6 § Har någon ingått förbindelse eller eljest ådragit sig gäld å ort, där han mera varaktigt uppehåller sig, må han, medan han befinner sig å orten, för sådan förbindelse eller gäld sökas där. Lag samma vare i fråga om gäld, som någon vid tillfällig vistelse å annan ort ådragit sig för kost, bostad eller dylikt.

7 § Tvist på grund av förmyndares, god mans eller förvaltares förvaltning får väckas vid rätten i den ort där den omyndige eller den för vilken god man eller förvaltare är eller varit förordnad har sitt hemvist, eller också vid rätten i den ort där förvaltningen förts.

Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, får tvist på grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort, där förvaltningen förts. Lag (1994:1435).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1988:1260, 1994:1435

8 § Talan i anledning av skadegörande handling må väckas vid rätten i den ort, där handlingen företogs eller skadan uppkom. Företogs handlingen eller uppkom skadan å orter under skilda domstolar, må talan väckas vid envar av dem.

Rättsfall (5)

NJA 2001 s. 336: En talan om betalningsskyldighet enligt 12 kap. 6 § skattebetalningslagen...
NJA 2013 s. 22: Ett svenskt konkursbo har väckt återvinningstalan mot ett norskt bolag. Svensk...
RH 2000:95: Talan om skadestånd enligt 7 kap. 6 § lagen (1992:1528) om offentlig...
RH 2007:54: En person väckte vid en tingsrätt talan mot ett bolag p.g.a. intrång i hans...
RH 2010:21: Fråga om bestämmelsen i 10 kap. 8 § rättegångsbalken är tillämplig på...

8 a § I tvist mellan konsument och näringsidkare rörande vara, tjänst eller annan nyttighet som tillhandahållits för huvudsakligen enskilt bruk får talan mot näringsidkaren väckas vid rätten i den ort där konsumenten har sitt hemvist. Detta gäller dock endast om målet i tingsrätten kan antas bli prövat av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d §. Lag (1989:656).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1989:656, 1987:747

9 § Tvist om arv eller testamente skall tas upp av den rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan makar eller sambor skall tas upp av den rätt där någon av dem skall svara i tvistemål i allmänhet. Har någon av dem avlidit, skall en bodelningstvist tas upp av den rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet.

Finns det inte någon domstol som är behörig enligt första eller andra stycket, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt.

I fråga om klander av bodelning eller arvskifte som har förrättats av bodelningsförrättare eller skiftesman finns särskilda bestämmelser. Lag (1987:792).

Rättsfall (1)

NJA 1991 s. 340: Fråga vid tillämpning av 14 kap 7 a § RB om betydelsen av fastighetsforum (I),...

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1987:792, 1973:649, 1969:244

10 § Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt till fast egendom, om rätt till servitut eller annan särskild rätt till egendomen eller om besittning av egendomen ska tas upp av rätten i den ort, där fastigheten ligger. Detsamma gäller om tvisten rör skyldighet för ägare eller innehavare av egendomen att fullgöra något som åligger honom eller henne i denna egenskap eller, då nyttjanderätt eller annan särskild rätt till egendomen upplåtits, det är fråga om vederlag för upplåtelsen, byggnads underhåll eller annat dylikt.

Ligger fastigheten under flera domstolar eller gäller tvisten flera fastigheter under skilda domstolar, ska tvisten tas upp av den rätt under vilken huvuddelen av fastigheterna ligger. Lag (2010:980).

Rättsfall (3)

NJA 1991 s. 340: Fråga vid tillämpning av 14 kap 7 a § RB om betydelsen av fastighetsforum (I),...
NJA 1993 s. 211: Fråga om tillämpning av 14 kap 7 a § RB på två mål om återvinning till...
NJA 2009 s. 905: En främmande stat har ansetts inte kunna åberopa immunitet som rättegångshinder...

Lagrumshänvisningar hit (4)

Ändringar/Förarbeten (6)

11 § Vid domstol, som sägs i 10 §, må ock väckas:

  • 1. tvist om köpeskilling för fast egendom eller annat dylikt anspråk på grund av överlåtelse av äganderätt till egendomen;
  • 2. talan mot ägare av fast egendom om skyldighet att personligen svara för gäld, för vilken egendomen utgör pant, om betalning samtidigt sökes ur egendomen;
  • 3. tvist om skada eller annat intrång å fast egendom;
  • 4. talan om ersättning för arbete, som utförts å fast egendom; eller
  • 5. talan om ersättning för det någon brustit åt hemul angående fast egendom.

12 § Som fast egendom anses vid tillämpning av detta kapitel även byggnad å annans grund samt gruva och för gruvdrift avsedd byggnad eller anläggning.

Rättsfall (1)

NJA 1985 s. 832: Vid finsk domstol väcktes talan mellan parter med hemvist i Sverige om att...

Lagrumshänvisningar hit (1)

13 § Tvist angående ombudsarvode, fördelning av rättegångskostnad mellan flera ersättningsskyldiga eller annat dylikt anspråk på grund av rättegång må väckas vid den rätt, som först dömt i målet.

Lagrumshänvisningar hit (1)

14 § Käromål mot flera svarande må väckas vid den rätt, där någon av dem enligt vad förut i detta kapitel är stadgat har att svara, om det sker samtidigt och käromålen stödja sig på väsentligen samma grund. Är saken sådan, att endast en dom kan givas mot alla, som hava del i saken, må talan ock väckas vid den rätt, där någon av dem har att svara.

Genkäromål upptages av den rätt, som upptagit huvudkäromålet.

Talan, som avses i 14 kap. 4 eller 5 §, upptages av den rätt, som upptagit huvudmålet.

Rättsfall (5)

NJA 1986 s. 729: Internationella rättsförhållanden. En svensk medborgare med hemvist utomlands...
NJA 1989 s. 36: Fråga om svensk domstols behörighet beträffande genkäromål när huvudkäromålet...
NJA 2003 s. 263: Fråga om hinder enligt 3 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207) mot prövning av...
NJA 2003 s. 531: I samband med en i HovR väckt talan om enskilt anspråk mot domare i TR på grund...
RH 1999:53: Även om Luganokonventionen ger svensk domstol behörighet att i en rättegång...

15 § Har, sedan stämning delgivits svaranden, ändring inträtt i förhållande, som betingat domstolens behörighet, vare den utan verkan.

Rättsfall (3)

NJA 1989 s. 36: Fråga om svensk domstols behörighet beträffande genkäromål när huvudkäromålet...
NJA 2011 s. 507: Svensk exekutionsbehörighet vid verkställighet av svensk dom om umgänge.
RH 2001:81: En ändring i de förhållanden som ursprungligen har konstituerat svensk domstols...

16 § Har skriftligt avtal slutits därom, att uppkommen tvist eller framtida tvist, härflytande ur angivet rättsförhållande, må väckas vid viss domstol eller att för tvisten viss domstol ensam skall vara behörig, lände det till efterrättelse, om ej annat är stadgat.

Rättsfall (3)

NJA 2010 s. 734: Ett konkursbo, som för en återvinningstalan avseende gäldenärens avtal, har...
NJA 2013 s. 477: Rättegångshinder. Om en domstol är behörig att pröva en kvittningsinvändning...
RH 1997:100: Avtal om utländskt forum (s.k. prorogationsavtal) har ansetts träffat. Sedan...

Lagrumshänvisningar hit (1)

17 § Ej vare på grund av vad i detta kapitel stadgas rätten behörig att upptaga:

  • 1. tvist, som skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol eller enligt lag eller författning skall omedelbart prövas av skiljemän;
  • 2. tvist, som skall väckas vid viss domstol, om denna enligt lag eller författning är ensam behörig att upptaga sådan tvist;
  • 3. tvist, som enligt lag må upptagas allenast av vissa särskilda tingsrätter, om tvisten väckes vid annan domstol;
  • 4. tvist, som avses i 9 eller 10 § eller eljest enligt lag skall upptagas av domstol, som där sägs, om tvisten väckes vid annan domstol;
  • 5. äktenskapsmål;
  • 6. tvist, som angår utmätt egendom eller giltigheten av lösöreköpsavhandling och för vilken behörig domstol är särskilt stadgad; eller
  • 7. tvist, som är av beskaffenhet att kunna utan stämning upptagas av domstol.

Ej heller må på grund av vad i detta kapitel stadgas talan väckas vid domstol av annan ordning än den som för tvistens upptagande är i lag föreskriven; vad nu sagts gälle dock ej tvist, som avses i 13 §.

Yrkande om kvittning för fordran må icke upptagas av domstol, som enligt första stycket ej ägt upptaga tvist angående samma fordran. Lag (1981:828).

Kommentar

Dessa forumregler är, till skillnad från övriga i detta kapitel, tvingande. Reglerna ska också tillämpas ex officio oavsett invändning från part.

Detta betyder att tvister som ska handläggas av administrativa domstolar såsom förvaltningsrätt och kammarrätt liksom vid nedan angivna specialdomstol inte kan upptas av annan domstol under förutsättning att talan grundar sig på lagbestämmelse som grundar kompetensen för specialdomstolen. Se nästa stycke om tingsrätts kompetens att uppta tvist som enbart grundar sig jordabalkens bestämmelser.

Miljödomstol är en sådan särskild domstol och talan som grundar sig på miljöbalken kan därför inte upptas av tingsrätt. Om part åberopar omständighet som skulle kunnat ligga till grund för talan enligt miljöbalken men endast åberopar bestämmelse i jordabalken som grund, är tingsrätt behörig att uppta tvisten till prövning eftersom det är parten som själv bestämmer grunden för sin talan enligt NJA 2004 s. 743.

En skiljeklausul utgör hinder för domstol att pröva tvist mellan två parter även i det fall då skiljeförfarande ännu inte påkallats enligt Svea hovrätts avgörande i Ö 2885-95.

Ett skiljeavtal kan enligt 5 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande mista sin verkan om part, sedan yrkande framställts om skiljeavtals tillämpning, bestrider yrkandet eller inte fullgör sin skyldighet att välja skiljeman. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att en tredskande part fördröjer en rättsprocess. Förarbetena betonar att det skall vara fråga om ett uttryckligt bestridande av skiljeavtalets giltighet eller tillämplighet.

Rättsfall (18)

MÖD 2007:31: Brukningsavgift; nu fråga om kvarstad ----- Statens va-nämnd har inte ansetts...
NJA 1982 s. 502: Arbetsmarknadsstyrelsen beviljade ett aktiebolag, som var försatt i konkurs,...
NJA 1984 s. 757: Delägare i en samfällighet enligt anläggningslagen för talan vid allmän domstol...
NJA 1990 s. 602: Det förhållandet att frågor om prisreglering enligt 2 § 7 mom lagen (1902:71 s...
NJA 1992 s. 424: Fastighetsdomstol har ansetts inte behörig att till prövning uppta invändning...
NJA 1994 s. 657: Tvist om rätt till ekonomiskt stöd enligt förordningen (1990:941) om inkomst-,...
NJA 1998 s. 656: Fråga om allmän domstols behörighet att pröva tvist om återbetalning av...
NJA 2001 s. 22: Sedan Jordbruksverket beslutat att en jordbrukare skulle återbetala uppburet...
NJA 2002 s. 288: Presstödsnämnden har i visst fall beslutat att presstöd skulle utgå. Sedan åtal...
NJA 2003 s. 531: I samband med en i HovR väckt talan om enskilt anspråk mot domare i TR på grund...
NJA 2004 s. 743: Talan om förbud mot störande verksamhet från en grannfastighet skall tas upp av...
NJA 2006 s. 410: Statens energimyndighet har inte ansetts exklusivt behörig att pröva frågor om...
NJA 2009 s. 230: Vid tillämpning av 14 kap. 7 a § rättegångsbalken har ett mål vid en tingsrätt...
NJA 2009 s. 625: Det har ansetts ankomma på allmän domstol att pröva talan om förbud vid vite...
RH 1996:122: Leverantör, som med en agent träffat avtal med skiljedomsklausul, har mot...
RH 2006:69: Hovrätten har funnit en tingsrätt behörig att pröva en talan om skadestånd i en...
RH 2007:23: Allmän domstol (tingsrätt) avvisade talan om skadestånd då den fann att talan...
RH 2012:75: Enligt 9 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) ska talan mot bidragstagaren om...

Ändringar/Förarbeten (4)

17 a § I lagen (1999:116) om skiljeförfarande finns särskilda bestämmelser om hinder mot rättegång. Dessa skall beaktas endast efter invändning av en part. Lag (1999:117).

Rättsfall (3)

NJA 2007 s. 475: Käranden har som en tredje grund påstått att hans skadeståndstalan inte stöds...
NJA 2012 s. 183: När en svarande invänder att kärandens talan omfattas av ett skiljeavtal ska i...
NJA 2013 s. 477: Rättegångshinder. Om en domstol är behörig att pröva en kvittningsinvändning...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1999:117

18 § Är rätten av annan grund än i 17 eller 17 a § sägs obehörig att upptaga tvist, som där väckes, skall tvisten dock anses väckt vid rätt domstol, om ej svaranden i rätt tid gjort invändning om domstolens behörighet eller uteblivit från första inställelsen eller, då förberedelsen är skriftlig, underlåtit att inkomma med svaromål. Har svaranden uteblivit eller underlåtit att inkomma med svaromål, skall kärandens uppgift om de omständigheter, som betinga domstolens behörighet, tagas för god, om svaranden erhållit del därav och anledning ej förekommer, att den är oriktig. Lag (1999:117).

Rättsfall (9)

AD 1994 nr 36: I mål om skadestånd på grund av uppsägning framställer arbetsgivaren...
NJA 1992 s. 424: Fastighetsdomstol har ansetts inte behörig att till prövning uppta invändning...
NJA 2009 s. 230: Vid tillämpning av 14 kap. 7 a § rättegångsbalken har ett mål vid en tingsrätt...
RH 1993:14: I mål om betalningsföreläggande har svaranden hos kronofogdemyndigheten avgivit...
RH 1994:63: Ena parten i ett agentavtal har ansökt om stämning på motparten vid allmän...
RH 1995:123: För tillämpning av reglerna om rättegånghinder erfordras inte att någon...
RH 1997:118: Fråga om vad som gäller när två mål har till viss del identiska grunder, men...
RH 1997:119: Fråga om en skiljeklausul mist sin verkan av rättegångshinder i enlighet med 3...
RH 1999:6: När en tingsrätt skall avgöra om en tvist angående vårdnad om barn är väckt vid...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1999:117

19 § Har lägre rätt upptagit tvist, må fråga om rättens behörighet ej upptagas av högre rätt, med mindre frågan dit fullföljes eller där väckes av part, som är berättigad därtill, eller ock tvisten är sådan, att den skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol eller omedelbart av högre rätt eller enligt lag eller författning skall omedelbart prövas av skiljemän.

Rättsfall (3)

HFD 2013 ref. 41: Sedan ett mål avgjorts i en förvaltningsrätt ska kammarrätten inte på eget...
NJA 1992 s. 424: Fastighetsdomstol har ansetts inte behörig att till prövning uppta invändning...
RH 2010:67: Stockholms tingsrätt har ansetts vara en sådan särskild domstol som avses i 10...

20 § Förklarar högre rätt att lägre rätt inte är behörig att ta upp ett mål som väckts där, får den högre rätten på yrkande av part hänvisa målet till lägre rätt som är behörig.

Har flera domstolar genom lagakraftvunna beslut förklarats obehöriga, får Högsta domstolen, om någon av domstolarna ändå är behörig, på ansökan av part hänvisa målet till den domstolen.

I fråga om behörighet att ta upp mål, som på grund av Högsta domstolens förordnande enligt 14 kap. 7 a § skall förenas i en rättegång, gäller vad högsta domstolen bestämmer. Lag (2009:344).

Rättsfall (10)

NJA 1982 s. 410: Tvist om ersättning för gatukostnader enligt byggnadslagen har ansetts skola...
NJA 1983 s. 508: Sedan TR i mål, som handlagts enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre...
NJA 1986 s. 247: Fråga, om tvist är att bedöma som hyrestvist enligt 12 kap 71 § JB och därför...
NJA 1993 s. 119: Tillämpning av 10 kap 20 § 1 st RB.
NJA 1993 s. 231: Om föreskriven ansökningsavgift inte erlagts, skall domstol avvisa...
NJA 1999 s. 258: Frågor om rättegångskostnader i samband med att HovR hänvisat mål till behörig...
NJA 2003 s. 458: Fråga om behörig domstol vid prövning av enbart anspråk på ersättning för...
NJA 2012 s. 179: När en tingsrätt har avvisat en talan därför att tingsrätten inte är rätt forum...
RH 1997:94: Mål om betalningsföreläggande överlämnades till tingsrätt. Handlingarna...
RH 2009:80: Skadeståndstalan enligt 2 kap. 18 § regeringsformen väcktes mot staten genom...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1987:747, 2009:344

20 a § Finner rätten i samband med att en ansökan ges in att rätten saknar behörighet att ta upp målet eller att i annan ordning pröva ansökan men att en annan domstol skulle vara behörig, skall ansökan lämnas över till den domstolen, om sökanden inte har något att invända mot detta och det inte heller finns något annat skäl mot att ansökan överlämnas. Ansökan skall anses ha kommit in till den senare domstolen samma dag som den kom in till den domstol som först tog emot ansökan. Lag (1996:247).

Kommentar

Skyldigheten att lämna handlingarna vidare gäller även om rätt domstol skulle vara en förvaltnings- eller specialdomstol.

Rättsfall (2)

AD 1997 nr 70: Arbetsdomstolen finner sig inte vara behörig att till prövning ta upp en talan...
NJA 2012 s. 139: En domstol kan vid tillämpning av 10 kap. 20 a § rättegångsbalken underlåta att...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1996:247

21 § Hava i lag eller författning givits avvikande bestämmelser om laga domstol, vare de gällande.

11 Kap. Om part och ställföreträdare

1 § Envar kan vara part i rättegång.

Råder ej parten över det, varom tvistas, eller rör tvisten rättshandling, som han ej själv äger ingå, föres talan av den som är partens ställföreträdare. Om talan på grund av skadegörande handling äge vad i 20 kap. 14 § och 21 kap. 1 § första stycket stadgas motsvarande tillämpning.

Kommentar

För underåriga, dvs. för dem som är under 18 år, är det ställföreträdaren eller företrädarna, oftast föräldrarna, som för den underåriges talan. Förvaltare som förordnats för tilltalad har inte ansetts ha behörighet att föra talan utan fullmakt från den tilltalade enligt RH 1994:87.

Rättsfall (4)

MD 2009:7: Vid marknadsföring genom telefonförsäljning har ett bolag dels underlåtit att...
RH 1994:87: Genom lagakraftvunnen dom har den tilltalade, för vilken förordnats förvaltare...
RH 1995:9: I mål där målsägandens vårdnadshavare var gift med den tilltalade har det...
RH 1998:6: Processbehörighet i utsökningsförfarandet när part visats vara psykiskt sjuk.

2 § Bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter, kan vara part i rättegång. Lag samma vare i fråga om kronan samt kommun eller annan sådan menighet.

För part, som nu sagts, föres talan av den som är partens ställföreträdare. Lag (1947:616).

Kommentar

Partrederi kan också vara part i rättegång enligt NJA 1992 s. 110.

Rättsfall (7)

MD 2009:7: Vid marknadsföring genom telefonförsäljning har ett bolag dels underlåtit att...
NJA 1992 s. 110: Ett partrederi har ansetts kunna uppträda som part i rättegång.
NJA 1993 s. 31: En aktieägarminoritets rätt enligt 15 kap 5 § aktiebolagslagen (1975:1385) att...
NJA 1997 s. 207: Konkursansökan avseende aktiebolag som saknar registrerad behörig företrädare...
NJA 2008 s. 796: Svaranden har invänt att kärandebolagets talan skall avvisas under påstående...
NJA 2009 s. 646: En stiftelse under bildande har ansetts inte kunna föra talan om utfående av...
RH 2000:50: Det förhållandet att registrerad behörig företrädare saknas i ett bolag utgör...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1947:616

3 § Utlänning, som enligt lagen i sitt hemland är oförmögen att föra sin talan, äge dock föra talan här i riket, om han enligt svensk lag är behörig därtill.

4 § Bevis, att den som i rättegång uppgives vara part eller vill föra talan som part eller ställföreträdare för part är behörig, erfordras ej, med mindre rätten finner bevis böra företes.

Kommentar

Rätten är skyldig att utreda partsförhållande. Utredningen kan normalt begränsas till vad svaranden och den uppgivne ställföreträdaren har åberopat i målet.

När så inte skett har målet återförvisats till tingsrätten för utredning enligt NJA 2008 s. 796.

Rättsfall (1)

NJA 2008 s. 796: Svaranden har invänt att kärandebolagets talan skall avvisas under påstående...

5 § En part skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i tingsrätt och hovrätt, om inte hans närvaro kan antas vara utan betydelse för utredningen.

Vid huvudförhandling i Högsta domstolen är en part skyldig att infinna sig personligen, om domstolen finner att hans närvaro är nödvändig för utredningen.

Vid ett sammanträde för förberedelse och vid annan förhandling är en part skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro kan antas främja syftet med sammanträdet.

Vad nu sagts om en parts skyldighet att infinna sig personligen gäller också en parts ställföreträdare. Finns det flera ställföreträdare för en part, får rätten bestämma vilken eller vilka av dem som skall infinna sig. Får en part inte själv föra sin talan, är han ändå skyldig att infinna sig personligen, om rätten finner att hans närvaro är nödvändig för utredningen.

Är en part eller hans ställföreträdare skyldig att infinna sig personligen, skall rätten förordna om detta. Lag (20099:344).

Rättsfall (1)

NJA 1995 s. 176: Den som är bosatt i annat nordiskt land och uppehåller sig där vid tiden för...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1987:747, 2009:344

6 § En part som har kallats att inställa sig till ett sammanträde får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om parten är en fysisk person och det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes ekonomiska förhållanden, de kostnader som kan uppstå i samband med inställelsen och omständigheterna i övrigt. Rätten får bevilja förskott på ersättningen.

Ersättning betalas enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Lag (1996:1624).

Rättsfall (1)

NJA 2008 s. 1080: Rättshjälpsbiträde har ansetts ha rätt till ersättning för arbete med att...

Lagrumshänvisningar hit (3)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1996:1624

12 Kap. Om rättegångsombud

Kommentar

Reglerna kompletterar reglerna om fullmakt i 2 kap avtalslagen.

1 § Parts talan må föras genom ombud.

Om skyldighet för part att infinna sig personligen stadgas i 11 kap. 5 §.

Kommentar

Juridisk person företräds av ställföreträdare, i allmänhet av styrelse.

Ställföreträdaren är alltså inte ombud utan är den fysiske företrädaren för en juridisk person.

Se 2 §

Utlänning, som enligt lagen i sitt hemland är oförmögen att föra sin talan, får föra sin talan i Sverige om han enligt svensk lag är behörig enligt 11 kap. 3 §.

2 § Såsom ombud får inte brukas annan än den som rätten med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i målet. Ombudet skall behärska svenska språket.

Ombud skall ha hemvist i Sverige, i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz; dock får även annan brukas såsom ombud, om rätten med hänsyn till omständigheterna finner det lämpligen kunna ske.

Ej må den vara ombud, som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Lag (2001:57).

Kommentar

Till skillnad från andra länder där vissa formella krav uppställs för rättegångsombud kan envar som inte är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken anlitas.

Ombudet ska behärska svenska språket något som är svårt att avgöra innan ombudet fått tillfälle att uppträda.

Även om det för behörighet att vara ombud inte uppställs fordran på juridisk examen, krävs att ombudet har tillräckliga insikter för att utföra sitt uppdrag. Han måste därför ha förmåga att sätta sig in i målet och bedöma de rättsliga spörsmål som är av betydelse samt att på ett redigt och fullständigt sätt utveckla partens talan. Ombudet bör äga en viss genom praktisk verksamhet förvärvad erfarenhet i skötandet av rättegångar.

Vid bedömandet av om ombudet har tillräckliga kvalifikationer måste hänsyn tas till målets beskaffenhet. Är målet enkelt och mindre omfattande, kan det sålunda inte ställas så stora krav på insikter och erfarenhet som då fråga är om ett mera invecklat eller vidlyftigt mål.När det av ombudets inlagor framgått att ombudet inte hade de insikter och den erfarenhet som fordras för att på ett tillfredsställande sätt företräda klientens intressen och föra hans talan i Högsta domstolen har domstolen i NJA 1985 s. 921 avvisat ombudet.

Att ombud i vissa fall kan avvisas framgår av RH 2008:55.

Att ett ombud har förklarats obehörig att tills vidare brukas som ombud vid hovrätten har inte medfört att han ska anses olämplig som ombud vid tingsrätten enligt RH 1996:20.

Rättsfall (8)

NJA 1985 s. 921: I ett resningsärende har med tillämpning av RB:s regler angående ombud...
NJA 2007 s. 650: Fråga om tidigare brottslighet utgjort skäl att avvisa en person som...
NJA 2008 s. 1047: En person som av hovrätt avvisats som rättegångsombud i målet har tillåtits att...
NJA 2013 s. 904: En f.d. advokat har dömts två gånger för brott, varav det första begicks för ca...
RH 1996:20: Ett ombud har förklarats obehörig att tillsvidare brukas som ombud vid...
RH 1999:67: Genom hovrätts beslut förklarades en jurist obehörig att tills vidare brukas...
RH 2011:10: Ett ombud som vid tingsrätten skrivit svaromål på engelska språket...
RH 2011:49: En person som har dömts till fängelse i tio år för grovt narkotikabrott och som...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (5)

3 § Lagfaren domare i eller rättsbildad befattningshavare vid domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får ej vara ombud, med mindre regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer giver lov därtill. Vad nu sagts skall dock ej avse den som, under tjänstledighet, i utbildningssyfte tjänstgör såsom biträde åt advokat.

Ej må nämndeman vid den domstol han tillhör föra annans talan. Lag (1992:1511).

4 § Står någon till domare, som vid målets behandling är ledamot av rätten, i sådant förhållande, som avses i 4 kap. 12 §, må han ej brukas som ombud i målet. Ej heller må någon brukas som ombud, om han tagit befattning med saken som domare eller befattningshavare vid domstol eller som ombud för motparten.

Kommentar

Denna bestämmelse om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck för en allmän princip, som innebär att den som ombeds uppträda som ombud i rättegång, inte bör åta sig uppdraget, om hans plikter mot den nya huvudmannen kan komma i konflikt med hans plikt till lojalitet mot den tidigare huvudmannen. En jurist, som i ett brottmål tidigare varit ombud för en misstänkt person, har därför ansetts olämplig att som ombud försvara annan misstänkt i samma mål och har avvisats enligt RH 2008:13.

Rättsfall (2)

RH 2008:13: Bestämmelsen i 12 kap. 4 § RB om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck...
RH 2009:39: En domares engagemang på immaterialrättens område, bl.a. genom medlemskap i två...

5 § Visar ombud oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller finnes han eljest olämplig, skall rätten avvisa honom som ombud i målet; rätten äge ock, om skäl äro därtill, förklara honom obehörig antingen för viss tid eller tills vidare att brukas som ombud vid den rätten.

Kommentar

Om ombudet visar oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller är olämplig, ska detta i första hand lösas genom materiell processledning. Som sista utväg kan ombudet avvisas (om denne exempelvis vägrar att rätta sig efter domstolens direktiv) enligt 11 kap 5 §.

Rättsfall (8)

NJA 1987 s. 879: Fråga huruvida bestämmelsen i 12 kap 5 § RB om befogenhet för rätten att avvisa...
NJA 2008 s. 1047: En person som av hovrätt avvisats som rättegångsombud i målet har tillåtits att...
RH 1993:92: En tingsrätt har i flera gemensamt handlagda tvistemål, i vilka kärandeparterna...
RH 1996:20: Ett ombud har förklarats obehörig att tillsvidare brukas som ombud vid...
RH 1996:9: En part i ett indispositivt tvistemål har ansetts sakna rätt att överklaga ett...
RH 1999:67: Genom hovrätts beslut förklarades en jurist obehörig att tills vidare brukas...
RH 2008:13: Bestämmelsen i 12 kap. 4 § RB om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck...
RH 2008:55: En advokat som vidtalats som ombud till en huvudförhandling i ett tvistemål vid...

Lagrumshänvisningar hit (3)

6 § Avvisas ombud, skall rätten, om ej parten är tillstädes och själv vill föra sin talan, förelägga parten att för sig ställa ombud, som kan godkännas. Underlåter parten det och infinner han sig ej personligen, skall han anses som utebliven.

Om den som avvisas eller förklaras obehörig enligt 5 § är advokat, skall anmälan om åtgärden göras hos advokatsamfundets styrelse. Lag (1987:747).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1987:747

7 § Gör någon, som ej må vara ombud, i rättegång gällande å honom överlåtet anspråk och finnes sannolikt, att överlåtelsen skett, för att han skall kunna föra talan i målet, skall rätten förelägga honom att för sig ställa ombud. Underlåter han det, skall han anses som utebliven.

8 § Vill part föra talan genom ombud, skall han giva ombudet fullmakt muntligen inför rätten eller ock skriftligen. Skriftlig fullmakt skall vara egenhändigt undertecknad av parten.

Lagrumshänvisningar hit (1)

9 § Skriftlig fullmakt skall visas upp i original när ombudet första gången för talan i målet. Fullmakt behöver emellertid inte visas upp för anmälan av missnöje med ett beslut.

Om en fullmakt inte finns tillgänglig när den skall visas upp, skall rätten ge ombudet tid att visa upp den. Är ett uppskov olägligt, får rätten fortsätta med handläggningen av målet, dock utan att meddela dom eller slutligt beslut. Utfärdas fullmakt, skall behörigheten anses innefatta ombudets tidigare åtgärder i rättegången.

Anser rätten att det är ovisst om en parts underskrift på fullmakten är riktig, får rätten ge anstånd för att undanröja ovissheten.

Skriftlig fullmakt skall tas in i akten i original eller bestyrkt kopia. Lag (2000:172).

Kommentar

Att det är viktigt att ombud företer fullmakt första gången han företräder part i domstol framgår av NJA 1998 s. 814.

Fullmakt utfärdad av verkställande direktör för aktiebolag som inte hade firmateckningsrätt har inte godtagits i ett enkelt kravmål utan talan har avvisats då fullmakt undertecknad av behörig firmatecknare inte ingivits enligt RH 2003:40.

Rättsfall (4)

NJA 1996 s. 16: En offentlig försvarare överklagade TR:ns dom utan att förete...
NJA 1998 s. 814: Sedan mål om försättande i konkurs återförvisats till TR:n, har TR:n låtit...
NJA 2006 s. 118: En offentlig försvarare, som till hovrätten överklagat en dom i brottmål,...
RH 2003:40: Fråga om en verkställande direktör i ett aktiebolag är behörig att utan...

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1989:656, 2000:172

10 § Har innehållet i skriftlig fullmakt överbringats genom telegraf eller telefon enligt vad därom är föreskrivet, vare uppteckning därav gällande som fullmakt; fullmakten skall dock, om rätten finner det erforderligt, företes i huvudskrift för rätten vid påföljd att uppteckningen eljest anses ogill som fullmakt.

Närmare föreskrifter om överbringande av fullmakt genom telegraf eller telefon givas av regeringen. Lag (1974:573).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1974:573

11 § Såsom fullmakt för kronan eller kommun eller annan sådan menighet eller allmän inrättning gälle i behörig ordning utfärdat förordnande eller utdrag av protokoll över beslut, varigenom ombud förordnats. För bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning må styrkt utdrag av protokoll över sådant beslut gälla som fullmakt. Lag (1947:616).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1947:616

12 § Fullmakt skall innehålla ombudets namn. Ej må fullmakt ställas till innehavaren.

Fullmakt skall avse visst mål eller rättegång i allmänhet. Vill part meddela fullmakt allenast för viss domstol eller särskilt rättegångstillfälle, skall det angivas i fullmakten. Muntlig fullmakt gälle allenast i det mål, vari den givits.

Lagrumshänvisningar hit (1)

13 § Ombud må ej sätta annan i sitt ställe, med mindre parten givit lov därtill.

Äger ombud sätta annan i sitt ställe, må även den, som av ombudet bemyndigats, överlåta åt annan att föra partens talan, om ombudet givit lov därtill.

14 § Fullmakt medför behörighet för ombudet att å partens vägnar angående saken

  • 1. väcka talan samt påkalla åtgärd, även om åtgärden ankommer å annan myndighet än rätten;
  • 2. mottaga delgivning av inlagor och andra handlingar, dock ej föreläggande för parten att infinna sig personligen;
  • 3. företaga alla handlingar för utförande av partens talan samt avgiva svaromål å alla mot parten framställda yrkanden;
  • 4. avstå från yrkande, som framställts av parten, och medgiva motpartens yrkande;
  • 5. ingå förlikning;
  • 6. söka verkställighet av rättens dom; samt
  • 7. uppbära parten tillerkänd ersättning för rättegångskostnad.

Ett ombud får inte på grund av en fullmakt, som avser rättegång i allmänhet, väcka talan eller motta stämning angående en sak varom förlikning inte är tillåten.

Om en fullmakt avser endast en viss domstol, har ombudet vid den domstolen samma behörighet som sägs i första stycket. Ombudet får även anmäla missnöje mot ett beslut som meddelas av domstolen.

Om en fullmakt gäller endast för ett visst rättegångstillfälle, har ombudet vid det rättegångstillfället samma behörighet som sägs i första stycket 2--5. Ombudet får även anmäla missnöje mot ett beslut som då meddelas. Lag (1987:747).

Rättsfall (5)

NJA 1990 s. 460: En okänd person har i eget intresse med stöd av en förfalskad fullmakt på ett...
NJA 2012 s. 697: I ett utmätningsmål gör ett ombud gällande att han har rätt före...
RH 1995:14: Tingsrätten har kungörelsedelgett part en tredskodom trots att parten ställt...
RH 2005:50: Hyresnämndsmål. Fråga om en hyresgäst har gett en annan person i uppdrag att...
RH 2012:30: Ombud i ett tvistemål har ansetts behörigt att för sina huvudmäns räkning motta...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1987:747

15 § I ombuds behörighet enligt 14 § må inskränkning ske, allenast såvitt angår ombudets rätt att väcka talan, att mottaga delgivning av stämning, att ingå förlikning, att söka verkställighet av rättens dom eller att uppbära parten tillerkänd ersättning för rättegångskostnad; har annan inskränkning skett, vare den utan verkan.

Har inskränkning, som är tillåten, icke skett i fullmakten, vare den ej gällande mot rätten och motparten, innan den bragts till deras kännedom muntligen inför rätten eller ock skriftligen.

Kommentar

Om huvudmannen vill inskränka fullmakten måste det framgå av fullmakten eller på annat sätt meddelas till domstol enligt RH 2005:50.

Rättsfall (2)

RH 2005:50: Hyresnämndsmål. Fråga om en hyresgäst har gett en annan person i uppdrag att...
RH 2012:30: Ombud i ett tvistemål har ansetts behörigt att för sina huvudmäns räkning motta...

16 § Är rättegångsfullmakt ej så avfattad som sägs i 12 §, skall rätten förelägga parten att avhjälpa felet. Avhjälpes ej felet, må fullmakten icke gälla.

17 § Rättegångshandling, som ombud i partens närvaro företagit, vare utan verkan mot parten, om han genast gör gensaga däremot.

18 § Fullmakt kan av parten när som helst återkallas.

Vill ombud avsäga sig partens talan, åligge honom att på grund av fullmakten bevaka partens rätt, till dess denne hunnit vidtaga åtgärd för utförande av sin talan.

Mot rätten och motparten vare återkallelse eller avsägelse ej gällande, innan den bragts till deras kännedom muntligen inför rätten eller ock skriftligen.

Rättsfall (1)

NJA 1996 s. 168: Rättegångsombud som till domstol anmält att han tills vidare inte kunde fungera...

19 § Dör parten eller förlorar han rådighet över det, varom tvistas, upphör icke därmed fullmakten att gälla; rätten skall dock, när anledning förekommer därtill, om rättegången underrätta dödsboet eller partens ställföreträdare.

Har fullmakt givits av parts ställföreträdare och upphör sedan hans behörighet, vare fullmakten dock gällande.

Lagrumshänvisningar hit (1)

20 § Den som uppträder som ombud svarar för att han äger behöriget därtill och vare, om han ej förmår styrka, att han handlat efter fullmakt eller att rättegångshandling, som han företagit, blivit av parten godkänd eller ändock är gällande mot parten, skyldig att ersätta motparten eller annan den kostnad, som i rättegången uppstått genom att vad han företagit ej är bindande för parten. Om skyldighet att ersätta annan skada äge vad om fullmakt i allmänhet är stadgat motsvarande tillämpning.

21 § Vad i detta kapitel stadgas om ombud, som äger föra parts talan, gälle i tillämpliga delar beträffande ombud för vidtagande av särskild åtgärd.

22 § Part äge vid utförande av sin talan anlita biträde. Om rättegångsbiträde gälle vad i 2 - 5 §§ samt 6 § andra stycket stadgats. Rättegångshandling, som biträde i partens närvaro företagit, skall anses av parten godkänd, om han ej genast gör gensaga däremot.

23 § Har någon allmän fullmakt att förvalta annans egendom eller eljest handhava annans angelägenheter och är han på grund därav tillika behörig att föra huvudmannens talan inför rätta, gälle om sådant ombud vad om ställföreträdare är stadgat.

24 § Är i lag eller författning särskild föreskrift meddelad om behörighet att föra annans talan, vare den gällande.

13 Kap. Om föremål för talan och talans väckande

1 § Talan om åläggande för svaranden att fullgöra något må upptagas till prövning, ehuru tiden för fullgörelsen ej inträtt, då målet avgöres, om

  • 1. fråga är om tid efter annan återkommande fullgörelser, som ej bero av redan lämnat eller framtida vederlag eller vilka på grund av redan lämnat vederlag utgå som pension eller livränta, och någon av dem är förfallen;
  • 2. skyldigheten att fullgöra inträder, först då annan förpliktelse, varom talan väckts i målet, ej fullgöres;
  • 3. fråga är om ränta, till dess betalning sker, å förfallen fordran eller om annan tilläggsförpliktelse, som följer av huvudförpliktelsen;
  • 4. för käranden är av vikt, att fullgörelse sker å rätt tid, samt särskild anledning förekommer, att svaranden kommer att undandraga sig sådan fullgörelse; eller
  • 5. sådan talan i annat fall än nu sagts enligt lag må väckas.

Kommentar

I denna paragraf behandlas det som brukar betecknas fullgörelsetalan. Vad fullgörelsen går ut på beror på grunden för talan.

Grundar den sig på ett förfallet skuldebrev går fullgörelsen ut på att betalning ska erläggas enligt skuldebrevet.

Är grunden ett entreprenadavtal går förpliktelsen ut på att motparten ska förpliktas att fullfölja entreprenaden med ett alternativt yrkande om skadestånd om entreprenaden inte fullföljs.

Det har tydligen för lagstiftaren varit så uppenbart att talan om fullgörelse alltid kan väckas att det inte är behandlat i paragrafen.

Under p 1 behandlas det fall där flera fullgörelser ska ske i viss följd och att åtminstone någon av dem är förfallen. Ett exempel på detta kan man finna i 4 § lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Säljaren har rätt att kräva betalning i förtid under vissa betingelse men den pricipiella rätten att kräva betalning i förtid är klar.

Rättsfall (1)

NJA 1998 s. 189: Klander av skiljedom. En skiljenämnds avgörande har hävts på den grunden att...

2 § Talan om fastställelse, huruvida visst rättsförhållande består eller icke består, må upptagas till prövning, om ovisshet råder om rättsförhållandet och denna länder käranden till förfång.

Beror sakens prövning av frågan, huruvida visst rättsförhållande, som är stridigt mellan parterna, består eller icke består, må ock talan om fastställelse därav upptagas.

Är i lag eljest stadgat, att fastställelsetalan i visst fall må upptagas, vare det gällande.

Kommentar

Fastställelsetalan kan antingen vara positiv eller negativ. Om talan är positiv, vill käranden ha sin rätt fastställd. Om talan är negativ vill han ha fastställt att han inte är förpliktad att göra något.

Ett exempel på en positiv fastställelsetalan är att A stämmer B på skadestånd men inskränker yrkandet till att rätten ska fastställa att B är skadeståndsskyldig gentemot honom. Eftersom beräkningen av skadeståndets storlek lämnas utanför prövningen behöver ingendera parten drabbas av rättegångskostnader avseende skadeståndets beräkning. Om skadeståndsskyldighet bedöms föreligga är det inte säkert att frågan om skadeståndets storlek ens blir tvistig.

Fastställelsetalan avseende rätt till ersättning av staten för ideell skada har avvisats eftersom käranden ansetts kunna få talan om skadestånd prövad i mål om fullgörelsetalan enligt RH 2008:85.

En negativ fastställelsetalan kan till exempel gå ut på att käranden inte är betalningsskyldig enligt ett visst skuldebrev exempelvis därför att det är förfalskat. Den påstådde gäldenären kan inte föra en fullgörelsetalan för att fastslå detta. Ovissheten består i att han senare kan komma att krävas på beloppet och denna ovisshet kan vara honom till nackdel då han får svårt att planera sin ekonomi.

Det skall föreligga en rättsovisshet som inverkar menligt på kärandens rättssituation och som svaranden genom sitt förhållande föranlett.

En negativ fastställelsetalan om huruvida ett samboförhållande förelegat mellan två personer har ansetts kunna föras enligt RH 2006:55.

Tillräcklig precisering av rättsförhållandet krävs för att en fastställelsetalan skall kunna prövas av domstol vilket framgår av NJA 1985 s. 172.

Sedan två personer väckt fastställelsetalan, har under målets handläggning i hovrätten framkommit en omständighet som medförde att ovissheten beträffande det omstämda rättsförhållandet inte längre var till förfång för kärandena. På grund därav har deras i målet förda talan avvisats enligt NJA 1987 s. 317.

Högsta domstolen har också ställt upp kravet att en fastställelsetalan med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet ska framstå som lämplig enligt NJA 2005 s. 517.

Rättsfall (28)

AD 1998 nr 117: En arbetstagarorganisation har för en medlems räkning riktat ett lönekrav mot...
MÖD 2010:42: Fastställelsetalan; skadestånd med anledning av miljöskada samt inlösen av...
MÖD 2012:59: Regresstalan om ersättning för efterbehandlingskostnader m.m.-----Efter köp av...
NJA 1984 s. 217: Frågor om tredje mans befogenhet att väcka talan i tvistemål om bättre rätt...
NJA 1984 s. 807: Makar har i ett med avseende på förestående äktenskapsskillnad träffat avtal om...
NJA 1985 s. 172: I ett avtal mellan två samboende har intagits en bestämmelse om att vid...
NJA 1987 s. 317: Sedan två personer väckt fastställelsetalan, har under målets handläggning i...
NJA 1987 s. 787: Fråga om förutsättningar för fastställelsetalan enligt 13 kap 2 § 1 st RB...
NJA 1990 s. 621: Fråga om tillåtligheten av fastställelsetalan.
NJA 1992 s. 820: Efter det att en testamentstagare avstått från sin rätt enligt...
NJA 1993 s. 507: Talan om fastställelse inför kommande bodelning av om make vid tidpunkten för...
NJA 2005 s. 517: Fråga om förutsättningar för fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § 1 st....
NJA 2005 s. 764: I tvistemål har två utländska spelföretag mot staten framställt yrkanden som...
NJA 2007 s. 108: Fråga om förutsättningar för fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § första...
NJA 2007 s. 125: Enligt ett lagakraftvunnet utslag i mål om fastighetsbestämning har ett...
NJA 2007 s. 684: Negativ faderskaps- och moderskapstalan har tillåtits med stöd av 13 kap. 2 §...
NJA 2007 s. 718: Två utländska spelföretags mot staten framställda yrkanden, av innebörd att...
NJA 2008 s. 339: Sedan det i en dom fastställts att en kommun var skadeståndsskyldig på grund av...
NJA 2010 s.508 ( NJA 2010:57): Internationellt skiljeförfarande. Svenskt rättskipningsintresse och svensk...
RH 1994:73: Sedan parterna i mål där fastställelsetalan förs i hovrätten hemställt om...
RH 1995:85: Bestämmelsen i 3 kap. 5 § föräldrabalken har ansetts utgöra hinder för en man,...
RH 1996:91: Kvinna, som inrest till Sverige, har vid inresan sanningslöst uppgivit att två...
RH 1997:85: Sedan A avlidit har B väckt talan mot dödsboet och mot den enda dödsbodelägaren...
RH 1997:92: En talan, som går ut på att tingsrätten skall fastställa hur det maximala...
RH 1999:12: En kvinna uppgav vid inresa till Sverige att hon var änka, men hon...
RH 2004:64: I ett mål som avsett en negativ fastställelsetalan har ovissheten om ett...
RH 2006:55: En negativ fastställelsetalan om huruvida ett samboförhållande förelegat mellan...
RH 2008:85: Fastställelsetalan avseende rätt till ersättning av staten för ideell skada...

3 § Väckt talan får inte ändras. Käranden får dock

  • 1. på grund av omständighet, som inträffat under rättegången eller först då blivit för honom känd, kräva annan fullgörelse än den, om vilken talan väckts,
  • 2. yrka fastställelse enligt 2 § andra stycket samt
  • 3. kräva ränta eller annan tilläggsförpliktelse, som följer av huvudförpliktelsen, och även i övrigt framställa nytt yrkande, om det stöder sig på väsentligen samma grund.

Framställs yrkande enligt första stycket 2 eller 3 sedan huvudförhandling påbörjats eller målet på annat sätt företagits till avgörande, får det nya yrkandet avvisas, om det inte utan olägenhet kan prövas i målet. Ett yrkande enligt första stycket 2 eller 3 är inte tillåtet i högre rätt.

Såsom ändring av talan anses inte att käranden beträffande samma sak inskränker sin talan eller, utan att saken ändras, åberopar ny omständighet till stöd för sin talan. Lag (1987:747).

Kommentar

Huvudregeln är, som framgår av lagtexten, att talan inte får ändras.

En arbetstagare yrkade vid tingsrätt ogiltigförklaring av en uppsägning. Sedan arbetsgivaren invänt att uppsägningen följt en avtalsturlista, yrkade arbetstagaren alternativt ekonomiskt skadestånd för turordningsbrott. Taleändring har tillåtits eftersom arbetstagaren först efter det han instämt svaranden fått reda på att han uppsagts på grund av arbetsbrist enligt Arbetsdomstolens avgörande i AD 1993 nr 92.

Ett under rättegång framställt alternativt yrkande har inte ansetts vara ändring av talan enligt NJA 1982 s. 320.

Sedan återvinning sökts i mål om betalningsföreläggande, har borgenären ansetts inte vara berättigad att utan stämning framställa nytt yrkande enligt NJA 1982 s. 95.

Sedan ansökan om handräckning lämnats utan bifall har sökanden ansökt om återvinning och därefter vid tingsrätt framställt ett yrkande om fastställelse vilket upptagits till prövning enligt NJA 1991 s. 453.

Sedan konkursbo väckt talan om skadestånd har konkursboet i genmäle åberopat ny grund för sin talan, vilket tillåtits i NJA 1995 s. 644.

Den som klandrat en skiljedom får inte åberopa en ny grund för sin talan efter utgången av klanderfristen enligt NJA 1996 s. 751.

I ett mål om klander av testamente har käranden framställt ett andrahandsyrkande om att få ut laglott, vilket inte ansetts som otillåten ändring av talan enligt NJA 2005 s. 295.

I ett mål om umgängesrätt med barn har talan ändrats till att avse vårdnad istället. Hinder har inte ansetts föreligga enligt RH 1999:80.

Rättsfall (44)

AD 1993 nr 92: En arbetstagare yrkade vid tingsrätt ogiltigförklaring av en uppsägning. Sedan...
AD 1995 nr 67: Fråga om yrkande skall avvisas med anledning av att tvisten inte har varit...
AD 2003 nr 109: Part som överklagat tingsrättens dom har i Arbetsdomstolen utvidgat sitt...
AD 2003 nr 115: En arbetstagares provanställning har genom besked från arbetsgivaren avslutats...
AD 2003 nr 63: En muslimsk kvinna som bär huvudduk har per telefon sökt arbete som...
AD 2006 nr 126: En polismyndighet utannonserade tre lediga anställningar som polisinspektör med...
AD 2009 nr 53: Fråga om ett företag inom verkstadsindustrin har haft saklig grund för att säga...
AD 2010 nr 84: Ett flygbolag har träffat en lokal överenskommelse om s.k. lönefrysning med...
AD 2011 nr 13: Fråga huvudsakligen om en arbetsledare genom vissa uttalanden och en teckning...
AD 2011 nr 78: Fråga huvudsakligen om det har förelegat laga grund för avskedande, alternativt...
AD 2012 nr 30: En arbetstagare har efter ett meningsutbyte med en företrädare för...
AD 2014 nr 26: En arbetstagare som lider av sömnapné har sagts upp från sin anställning....
MÖD 2013:38: Fastighetsreglering och anläggningsåtgärd-----Mark- och miljööverdomstolen har...
NJA 1982 s. 320: Sedan mäklare väckt talan mot uppdragsgivare med yrkande om provision för att...
NJA 1982 s. 95: Sedan återvinning sökts i mål om betalningsföreläggande, har borgenären ansetts...
NJA 1983 s. 180: Två fastighetsägare väckte talan mot kommun med yrkande om ersättning för...
NJA 1985 s. 618: I mål om nedsättning av underhållsbidrag har den underhållsskyldige i...
NJA 1987 s. 707: Ägare till hälften av en fastighet förde i TR:n talan om bättre rätt till den...
NJA 1987 s. 766: Ett kontokortsföretag yrkade vid TR:n betalning av en borgensman på grund av...
NJA 1988 s. 161: Part som i TR:n fört talan om fastställelse av skadeståndsskyldighet på grund...
NJA 1988 s. 363: Prisavdrag på grund av dolt fel i fastighet har på parternas begäran bestämts...
NJA 1989 s. 47: Sedan återvinning sökts i lagsökningsmål, har borgenären ansetts inte vara...
NJA 1990 s. 366: Fråga huruvida ändring enligt 13 kap 3 § 1 st 3 RB av talan om återvinning i...
NJA 1990 s. 660: I mål om klander av arrendesyn uppkommer dels frågan om käranden under...
NJA 1991 s. 453: Sedan ansökan om handräckning lämnats utan bifall har sökanden ansökt om...
NJA 1992 s. 55: Sedan återvinning sökts efter tredskodom, har borgenären ansetts inte vara...
NJA 1992 s. 829: En hyresvärds uppsägning av ett hyresavtal uppfyllde inte formkravet i 12 kap...
NJA 1994 s. 23: När en köpare på grund av påstådda fel i egendomen kan väcka talan både om...
NJA 1994 s. 306: När åklagare enligt 22 kap 2 § RB utför målsägandens talan om enskilt anspråk,...
NJA 1995 s. 644: Tillåten ändring av talan? 13 kap 3 § 1 st 3 RB.
NJA 1996 s. 553: Sedan ansökan om betalningsföreläggande hänskjutits till rättegång, höjde...
NJA 1996 s. 751: Den som klandrat en skiljedom får inte åberopa en ny grund för sin talan efter...
NJA 1997 s. 62: Den som klandrat en bodelning äger rätt att efter klanderfristens utgång, med...
NJA 2003 s. 158: Sedan part väckt fastställelsetalan och därefter ändrat den till...
NJA 2003 s. 460: Då make väckt talan om klander av bodelning har den väsentliga grunden för...
NJA 2005 s. 295: Ett i mål om klander av testamente framställt andrahandsyrkande om jämkning för...
NJA 2006 s. 326: Frågor om tillämpning av preklusionsreglerna i 42 kap. 15 § och 43 kap. 10 §...
NJA 2008 s. 339: Sedan det i en dom fastställts att en kommun var skadeståndsskyldig på grund av...
NJA 2011 s. 718: Fråga om käranden har ändrat sin talan enligt 13 kap. 3 § tredje stycket...
RH 1996:43: Part, som vid tingsrätten fört fastställelsetalan rörande ett hyresförhållandes...
RH 1998:39: Sedan hyresvärden sagt upp ett hyresavtal avseende lokal har hyresgästen i...
RH 1999:80: En part som inledningsvis vid tingsrätten har yrkat rätt till umgänge med barn,...
RK 2012:1: Fråga om betydelsen av Post- och telestyrelsens tillvägagångssätt vid...
RK 2012:2: Fråga om betydelsen av Post- och telestyrelsens tillvägagångssätt vid...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1987:747

4 § Talan skall väckas genom stämning, om ej annat är stadgat.

Vill käranden enligt 3 § ändra sin talan, må det ske muntligen inför rätten eller ock skriftligen. Svaranden skall erhålla del därav.

Talan skall anses väckt, då ansökan om stämning inkom till rätten, eller, om stämning ej erfordras, då talan framställdes inför rätten.

Kommentar

Om ansökningsavgift, fn 450 kr, inte erlagts, skall domstolen avvisa stämningsansökan utan att dessförinnan pröva sin behörighet enligt NJA 1993 s. 231.

Om en kärande som återkallar sin talan har yrkat ersättning för rättegångskostnad skall rätten pröva yrkandet. Detta gäller även om talan återkallas innan stämning har utfärdats enligt NJA 2002 s. 241.

Försäkringsbolag som stämt in fel bolag har förpliktats att utge rättegångskostnader sedan talan återkallats enligt NJA 2003 s. 239.

En typisk enkel stämningsansökan kan se ut så här.


Till Göteborgs tingsrätt


Stämningsansökan

Kärande: Karl Pettersson 430319-3650, Södra Lyckovägen, 563 32 Gränna, tel 0390 111 33.

Ombud: advokaten Peter Xson, Jönköping, tel 036 23 23 23

Svarande: lantbrukaren Jöns Svensson, 350812-4552, Jerkholmsvägen, 436 56 Hovås, tel 031 21 21 21

Saken: Fordran på grund av skuldebrev.


Med stöd av bilagda fullmakt får jag härmed anmäla mig som ombud för Karl Pettersson och ansöka om stämning å Jöns Svensson.

Jöns Svensson lånade år 2005 en summa på 100 000 kr av min huvudman. Skuldebrev upprättades och bifogas i original och två kopior. Se bil A

Skuldebrevet är förfallet till betalning och Jöns Svensson har trots anmaning att betala vägrat att fullgöra sin betalningsskyldighet.

Jönköping 2009-07-17


........................

Peter Xson

Bilagt

Kvitto å 450 kr insatt på tingsrättens plusgirokonto 2009-07-16.

Rättsfall (10)

AD 2002 nr 65: Vid tingsrätt anhängiggjordes ett anställningsskyddsmål genom stämningsansökan,...
NJA 1990 s. 307: Svaranden i ett mål om underhållsbidrag har framställt ett yrkande gentemot...
NJA 1990 s. 366: Fråga huruvida ändring enligt 13 kap 3 § 1 st 3 RB av talan om återvinning i...
NJA 1993 s. 231: Om föreskriven ansökningsavgift inte erlagts, skall domstol avvisa...
NJA 1993 s. 666: Fråga om överflyttning av vårdnad av ett fjortonårigt barn, som sedan späd...
NJA 1994 s. 306: När åklagare enligt 22 kap 2 § RB utför målsägandens talan om enskilt anspråk,...
NJA 1995 s. 714: Sedan kommun som fastighetsägare genom ansökan om stämning inom den i 13 kap 11...
NJA 2002 s. 241: I tvistemål har käranden, innan stämning har utfärdats, återkallat sin talan...
NJA 2003 s. 239: En kärande väcker talan mot ett bolag med namnet A. Innan stämning utfärdas...
RH 2004:69: Svaranden i ett mål om bl.a. barns boende har framställt ett yrkande gentemot...

5 § Återkallar käranden sin talan, sedan svaranden ingått i svaromål, och är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, skall, om svaranden yrkar det, målet dock prövas.

Är saken ej sådan, som i första stycket sägs, och återkallar käranden, sedan dom fallit, utan svarandens samtycke sin talan, vare återkallelsen utan verkan.

Rättsfall (9)

AD 2007 nr 49: Sedan en fastställelsetalan väckts återkallade käranden sin talan. Motparten...
NJA 1985 s. 338: Fråga om tillämpning av 13 kap 5 § 1 st RB på dispositiv talan som handlagts i...
NJA 1994 s. 23: När en köpare på grund av påstådda fel i egendomen kan väcka talan både om...
NJA 2000 s. 435: I mål om vitesförbud enligt (I) lagen om skydd för företagshemligheter, (II)...
NJA 2003 s. 239: En kärande väcker talan mot ett bolag med namnet A. Innan stämning utfärdas...
NJA 2008 s. 304: Sedan ena föräldern efter ansökan om stämning på den andra föräldern yrkat...
RH 2004:79: Fråga vid tillämpning av 13 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken om den som...
RH 2009:3: Genom dom beslutade tingsrätten bl.a. att vårdnaden om barn skulle anförtros...
RH 2011:2: Efter förlikning har svaranden förlorat sin rätt att ensidigt begäradom. Målet...

6 § Ej må ny talan angående fråga, varom redan är rättegång mellan samma parter, upptagas till prövning.

Kommentar

Om det redan pågår en rättegång om samma fråga (litispendens) kan man alltså inte inleda en ny rättegång om samma sak vid en annan (eller samma) domstol. För att avgöra om en talan gäller samma fråga eller en ny, separat, fråga används samma regler som för att avgöra om res judicata (17 kap. 11 §) föreligger.

Tomträttshavare och fastighetsägare väcker var för sig talan om omprövning av tomträttsavgälden med yrkanden, den ene om lägre avgäld och den andre om högre. Litispendens har inte ansetts föreligga enligt RH 1993:119.

Om i en allmän domstol mål pågår om rätt till umgänge med ett barn kan talan om vårdnad om samma barn inte prövas i särskild rättegång vid annan allmän domstol enligt RH 1996:110 och RH 1997:86.

En försäkrad har till länsrätten överklagat ett av försäkringskassan fattat beslut om återbetalning av sjukpenning. Tingsrätten har - sedan kassans ansökan om betalningsföreläggande avseende återbetalning av sjukpenningen överlämnats dit - enligt reglerna om litispendens inte ansetts böra pröva kravet enligt Göta hovrätts avgörande i RH 1999:28.

Rättsfall (13)

MD 2009:20: Tillräckliga skäl att vilandeförklara mål om skadestånd p.g.a. överträdelse av...
MÖD 2012:59: Regresstalan om ersättning för efterbehandlingskostnader m.m.-----Efter köp av...
NJA 1999 s. 520: Frågor om rättegångshinder på grund av litispendens. 13 kap 6 § RB.
NJA 2001 s. 22: Sedan Jordbruksverket beslutat att en jordbrukare skulle återbetala uppburet...
NJA 2010 s. 54: Så länge en domstol i ett tvistemål inte har tagit ställning till sin...
RÅ 2009 ref. 92: Fråga om litispendens i ett mål om förhandsbesked angående mervärdesskatt.
RH 1993:119: Tomträttshavare och fastighetsägare väcker var för sig talan om omprövning av...
RH 1996:110: Om i en allmän domstol pågår mellan parter mål om rätt till umgänge med ett...
RH 1997:86: Den omständigheten att mellan parterna i en domstol pågår mål om umgängesrätt...
RH 1999:28: En försäkrad har till länsrätten överklagat ett av försäkringskassan fattat...
RH 2004:52: På ansökan av en bostadsrättsförening har kronofogdemyndigheten genom utslag...
RH 2006:50: En borgenär har ansökt om att en gäldenär skall försättas i konkurs och har som...
RH 2009:73: Vid tingsrätten väckt talan, som föranlett dom och överklagande av densamma,...

7 § Överlåter käranden det, varom tvistas, å annan, må denne utan ny stämning övertaga kärandens talan i målet sådan denna vid hans inträde rättegången är; om överlåtarens skyldighet att svara för rättegångskostnad gälle vad i 18 kap. 10 § stadgas.

Sker överlåtelse å svarandens sida, må den, å vilken överlåtelsen skett, i svarandens ställe inträda i målet, om käranden samtycker därtill.

Har överlåtelse, som nu sagts, å någondera sidan ägt rum, vare den, å vilken överlåtelsen skett, på motpartens yrkande skyldig att efter kallelse inträda som part i rättegången.

Rättsfall (8)

MD 2009:7: Vid marknadsföring genom telefonförsäljning har ett bolag dels underlåtit att...
NJA 1991 s. 488: Ägarna av en fastighet som berördes av en anläggningsförrättning överklagade...
NJA 1997 s. 797: Ägare av en fastighet har överlåtit fastigheten efter det att de överklagat ett...
NJA 2000 s. 202: Den som under ett pågående förfarande om inlösen av minoritetsaktier förvärvar...
NJA 2005 s. 792: Fråga om ett påstått aktieägartillskott, som skulle ha avhjälpt bristen i...
NJA 2008 s. 733: En svarande som av hovrätten förpliktats att till käranden utge avtalad...
NJA 2012 s. 483: Svensk domsrätt har ansetts föreligga när en svensk som är bosatt i Stockholm...
RH 2004:31: Vid begäran om övertagande av käromål enligt 13 kap. 7 § rättegångsbalken har...

Lagrumshänvisningar hit (3)

14 Kap. Om förening av mål och tredje mans deltagande i rättegång

1 § Väcker någon samtidigt flera käromål mot samme svarande, skola de handläggas i en rättegång, om de stödja sig på väsentligen samma grund.

2 § Har samtidigt en kärande väckt käromål mot flera svarande eller flera kärande mot en eller flera svarande, skola målen handläggas i en rättegång, om de stödja sig på väsentligen samma grund.

Rättsfall (3)

NJA 1996 s. 14: Vid kumulation av flera käromål enligt 14 kap 2 § RB krävs inte...
NJA 1997 s. 793: Flera målsägandes enskilda anspråk gentemot samma person i anledning av olika...
NJA 2006 s. 22: Fråga om prövningstillstånd krävts i hovrätt vid överklagande av flera...

3 § Vill svaranden till gemensam handläggning väcka talan mot käranden angående samma sak eller en sak, som har gemenskap med denna, eller rörande fordran, som kan gå i avräkning mot kärandens, skall målen handläggas i en rättegång. Käromål, som sålunda förenats med huvudkäromålet, är genkäromål. Lag (1987:747).

Rättsfall (4)

AD 1998 nr 42: En arbetsgivarorganisation väcker talan enligt 35 § medbestämmandelagen mot en...
MÖD 2012:59: Regresstalan om ersättning för efterbehandlingskostnader m.m.-----Efter köp av...
NJA 2013 s. 477: Rättegångshinder. Om en domstol är behörig att pröva en kvittningsinvändning...
RH 1994:63: Ena parten i ett agentavtal har ansökt om stämning på motparten vid allmän...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1987:747

4 § Vill någon, som inte är part i rättegången, till gemensam handläggning väcka talan mot båda parterna eller en av dem om det, som tvisten gäller, skall målen handläggas i en rättegång. Lag (1987:747).

Lagrumshänvisningar hit (1)

5 § Vill part, om han förlorar målet, framställa återgångskrav eller anspråk på skadestånd eller annat dylikt mot tredje man, får han väcka sin talan mot tredje man till gemensam handläggning med huvudkäromålet.

Om tredje man i anledning av den utgång målet mellan parterna kan få vill väcka talan mot någon av dem eller båda angående sådant anspråk som sägs i första stycket, får han väcka denna talan till gemensam handläggning med huvudkäromålet. Lag (1987:747).

Rättsfall (2)

NJA 1984 s. 215: Talan som väckts av part om förpliktande för motparten att fullgöra betalning...
NJA 2007 s. 105: Ett försäkringsbolag väckte regresstalan om ersättning för utgiven...

Lagrumshänvisningar hit (3)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1970:1002, 1987:747

6 § Mål mellan samma eller olika parter må även i annat fall än nu sagts handläggas i en rättegång, om det är till gagn för utredningen. När skäl äro därtill, må de åter särskiljas.

Rättsfall (3)

NJA 1998 s. 757: Fråga om värdet av de olika tvisteföremålen skall sammanräknas vid tillämpning...
RH 1999:53: Även om Luganokonventionen ger svensk domstol behörighet att i en rättegång...
RH 2000:89: Artikel 6.1 i Brysselkonventionen om gemensamt forum för flera svarande har...

Lagrumshänvisningar hit (2)

7 § I fall som avses i 1-6 §§ får mål förenas endast om målen väckts vid samma domstol och denna är behörig samt samma rättegångsform är tilllämplig för målen.

Väcks talan som avses i 3-5 §§ sedan huvudförhandling påbörjats eller huvudkäromålet på annat sätt företagits till avgörande, får rätten handlägga målen särskilt, om de inte utan olägenhet kan handläggas i samma rättegång. Detsamma gäller, om part väcker talan som avses i 3 eller 5 § efter det att tiden för yttrande enligt 42 kap. 15 § har gått ut eller efter den tidpunkt som angetts i ett sådant meddelande som avses i 42 kap. 15 a §. Lag (2000:172).

Rättsfall (4)

NJA 1991 s. 340: Fråga vid tillämpning av 14 kap 7 a § RB om betydelsen av fastighetsforum (I),...
NJA 1994 s. 81: Frågor om svensk domstols behörighet och om tillämpliga forum- och...
RH 1999:53: Även om Luganokonventionen ger svensk domstol behörighet att i en rättegång...
RH 2000:89: Artikel 6.1 i Brysselkonventionen om gemensamt forum för flera svarande har...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2000:172, 1987:747

7 a § Handläggs vid två eller flera tingsrätter eller vid två eller flera hovrätter mål mellan vilka råder sådant samband som avses i 1-6 §§, får Högsta domstolen efter ansökan av part eller anmälan av tingsrätt eller hovrätt förordna att målen skall förenas i en rättegång vid en av domstolarna, om detta har väsentliga fördelar för handläggningen av målen och det inte innebär betydande olägenhet för någon part. Om det visar sig vara lämpligt, får den domstol som skall handlägga målen särskilja dem.

Beslut som rätten fattat i ett mål, som på grund av Högsta domstolens förordnande överlämnas från en domstol till en annan, skall gälla, om inte den domstol dit målet överlämnats bestämmer annat. Lag (2009:344).

Rättsfall (17)

NJA 1989 s. 643: Bestämmelserna i 14 kap 7 a § RB har ansetts tillämpliga i fråga om dels...
NJA 1991 s. 340: Fråga vid tillämpning av 14 kap 7 a § RB om betydelsen av fastighetsforum (I),...
NJA 1992 s. 612: Bestämmelserna i 14 kap 7 a § RB har inte ansetts tillämpliga i fråga om...
NJA 1992 s. 630: Fråga om förening av mål enligt 14 kap 7 a § RB.
NJA 1993 s. 211: Fråga om tillämpning av 14 kap 7 a § RB på två mål om återvinning till...
NJA 1994 s. 33: Part kan få ersättning för rättegångskostnader i ärende hos HD om förening av...
NJA 1994 s. 749: Part som gjort ansökan om förening av mål enligt 14 kap 7 a § RB är normalt...
NJA 1994 s. 81: Frågor om svensk domstols behörighet och om tillämpliga forum- och...
NJA 1995 s. 118: Fråga om tillämpning av 10 kap 10 § 3 st RB vid prövning av ansökan om förening...
NJA 1996 s. 493: I ärende om förening av mål har HD vid tillämpningen av 14 kap 7 a § RB ansett...
NJA 1996 s. 721: Vid tillämpning av 14 kap 7 a § RB har arbetstvist inte ansetts kunna förenas...
NJA 1998 s. 691: Fråga om mål rörande klander av skiljedom och mål angående skiljemäns arvoden...
NJA 1999 s. 791: Fråga om förening i visst fall av FT-mål med ordinärt tvistemål
NJA 2001 s. 308: HD har vid tillämpningen av 14 kap. 7 a § rättegångsbalken ansett mål avseende...
NJA 2002 s. 643: Vid tillämpning av 14 kap. 7 a § RB har ordinärt tvistemål vid en TR ansetts...
NJA 2009 s. 230: Vid tillämpning av 14 kap. 7 a § rättegångsbalken har ett mål vid en tingsrätt...
NJA 2011 s. 10: Förening av mål enligt 14 kap. 7 a § rättegångsbalken. Frågor om handläggning...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2009:344, 1987:747

8 § Äro å någondera sidan flera parter, vare envar av dem i förhållande till motparten att anse som självständig part.

Är saken sådan, att endast en dom kan givas för alla, som hava del i saken, skall rättegångshandling, som en medpart företager, gälla till förmån för de övriga, även om den strider mot deras handlingar.

Rättsfall (6)

NJA 1981 s. 903: Mot fastighetsbildningsmyndighets beslut om inrättande av...
NJA 1988 s. 78: Kärandepart i tvistemål, vilken förelagts att på grund av nödvändig...
NJA 2000 s. 10: Arrende har efter fastighetsreglering kommit att gälla i två fastigheter....
NJA 2005 s. 342: Fråga om en konkursborgenärs rätt till intervention i en rättegång om...
NJA 2007 s. 145: Klagan över domvilla. Partrederier har i lagakraftvunnen dom förpliktats att...
RH 2010:72: En utländsk juridisk person, som enligt lagen om skyldighet för utländska...

9 § Påstår någon, som ej är part i rättegången, att saken rör hans rätt, och visar han sannolika skäl för sitt påstående, äge han som intervenient å endera sidan deltaga i rättegången.

Rättsfall (7)

NJA 1991 s. 496: Sedan en bil förklarats förverkad i mål om åtal mot A för narkotikabrott,...
NJA 1993 s. 350: Den som innehar en bostadsrättslägenhet i andra hand har ansetts kunna...
NJA 1995 s. 6: Fråga om prövningstillstånd i HovR. Italiensk domstol har förordnat om...
NJA 1997 s. 190: Försäkringsgivare till ett upplöst handelsbolag förklarade att ersättning ur...
NJA 2005 s. 342: Fråga om en konkursborgenärs rätt till intervention i en rättegång om...
NJA 2010 s. 105: En förening överlät fastigheter till en närstående stiftelse. Till följd av...
RH 2009:69: Det har inte ansetts motiverat att i ett ärende om utmätning av lös egendom...

10 § Vill någon deltaga i rättegång som intervenient, skall han hos rätten göra ansökan därom. Över ansökan skola parterna höras. Om skäl äro därtill, må förhandling äga rum med parterna och sökanden. Rätten meddele, så snart ske kan, beslut över ansökan.

Rättsfall (1)

NJA 1991 s. 496: Sedan en bil förklarats förverkad i mål om åtal mot A för narkotikabrott,...

11 § Intervenient äge företaga rättegångshandling, som står öppen för parten; han må dock ej ändra partens talan eller eljest företaga handling, som strider mot partens, eller annorledes än jämte parten fullfölja talan mot dom eller beslut.

Är på grund av rättsförhållandets natur eller eljest dom gällande för och mot intervenienten, som om den meddelats i rättegång, däri han varit part, äge han dock ställning av part i rättegången.

Rättsfall (5)

NJA 1985 s. 466: Ansökan av en komplementär i kommanditbolag att få inträda som intervenient på...
NJA 1991 s. 496: Sedan en bil förklarats förverkad i mål om åtal mot A för narkotikabrott,...
NJA 1993 s. 350: Den som innehar en bostadsrättslägenhet i andra hand har ansetts kunna...
NJA 1994 s. 287: Sedan ordinär intervention tillåtits i dispositivt tvistemål i HovR har...
NJA 2005 s. 342: Fråga om en konkursborgenärs rätt till intervention i en rättegång om...

12 § Menar part, att någon kan som intervenient deltaga i rättegången, äge han kungöra honom rättegången med anmaning att inträda däri.

Den, för vilken rättegång kungjorts äge i sin ordning kungöra den för annan, som han menar kunna inträda i rättegången.

Om skyldighet för part att i vissa fall kungöra rättegång är särskilt stadgat.

13 § Kungörande av rättegång sker genom delgivning av skriftlig inlaga. Inlagan skall även delgivas motparten. I inlagan skola saken och grunden för åtgärden angivas.

15 kap. Om kvarstad m.m.

1 § Om någon visar sannolika skäl för att han har en fordran, som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, och det skäligen kan befaras att motparten genom att avvika, skaffa undan egendom eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala skulden, får domstol förordna om kvarstad på så mycket av motpartens egendom att fordringen kan antas bli täckt vid utmätning. Lag (1981:828).

Kommentar

Kvarstad är ett beslut av domstol under målets handläggning som innebär att kronofogdemyndigheten kan säkerställa egendom så att inte motparten säljer den eller på annat sätt äventyrar kärandens rätt.

Har kvarstadssökanden visat sannolika skäl för sin talan kan domstolen meddela interimistiskt beslut om kvarstad, vilket innebär att beslutet meddelas omedelbart utan att motparten fått tillfälle att yttra sig. Sökanden har bevisbördan för att motparten undandragit sig att erlägga betalning enligt NJA 1988 s. 305 och om denna inte uppfylls ska det interimistiska beslutet upphävas.

Ett bolag som bestulits på egendom till ett värde av i allt fall 4 355 400 kr har yrkat kvarstad hos tjuven och dennes medbrottsling vilken beviljats eftersom säkerhet ställts och det förelåg en påtaglig risk att gäldenären på ena eller andra sättet skulle försöka undkomma att betala skulden enligt NJA 1992 s. 154.

Kvarstad kan inte beviljas för en fordran som ännu inte har uppkommit enligt RH 1993:34.

Om käromål vid tingsrätt avvisas på grund av skiljeklausul kan tingsrätten inte heller pröva yrkande om kvarstad. Till följd av detta ska bolaget anhängiggöra tvisten genom att påkalla skiljedom och i skiljeförfarandet begära att tingsrätt prövar yrkande om kvarstad enligt RH 1999:56.

Rättsfall (13)

NJA 1986 s. 450: Fråga om kvarstad till säkerställande av fordran förenad med sjöpanträtt, när...
NJA 1988 s. 305: Fråga, då kvarstadssökanden visar sannolika skäl för sin fordran, huruvida det...
NJA 1988 s. 541: Talan om fastställelse till betalning ur egendom som omfattas av...
NJA 1992 s. 154: Fråga om kvarstad för fordran grundad på omfattande stölder från gäldenärens...
NJA 1993 s. 108: Resning har ansetts inte kunna meddelas beträffande beslut under rättegången om...
NJA 1994 s. 654: Fråga om skadeståndsansvar för staten i anledning av domstols bedömning av...
NJA 2001 s. 533: Kvarstad till säkerhet för viss fordran har gjorts beroende av om utmätning för...
NJA 2007 s. 690: Fråga i mål om kvarstad huruvida det skäligen kan befaras att svaranden...
RH 1993:34: Kvarstad ansågs inte kunna beviljas för en fordran som ännu inte hade uppkommit...
RH 1994:69: En konkursförvaltare beviljade fyra löneborgenärer betalning enligt...
RH 1995:119: Fråga, då kvarstadssökande visar sannolika skäl för sin fordran, om det...
RH 1999:56: Sedan ett bolags ansökningar om betalningsföreläggande mot två personer hade...
RH 2001:10: Hovrätten har efter en proportionalitetsbedömning avslagit ett yrkande om...

Lagrumshänvisningar hit (4)

2 § Om någon visar sannolika skäl för att han har bättre rätt till viss egendom, som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, och det skäligen kan befaras att motparten skaffar undan, väsentligt försämrar eller på annat sätt förfogar över egendomen till skada för sökanden, får domstol förordna om kvarstad på egendomen. Lag (1981:828).

Kommentar

Talan om samäganderätt får anses vara en sådan talan om bättre rätt som avses i denna paragraf. Då det inte var möjligt att föra en fullgörelsetalan om att viss egendom ägdes med samäganderätt biföll Högsta domstolen kärandens yrkande om kvarstad enligt NJA 1988 s. 13.

I mål om bättre rätt till personbil har käranden sannolikt att han till följd av ett återtagandeförbehåll ägde bättre rätt till bilen och kvarstad har därför beviljats enligt NJA 1989 s. 304.

Sedan dold äganderätt till två fastigheter utmätts och borgenären förelagts enligt 4 kap 23 § utsökningsbalken att väcka talan mot den öppne ägaren, har fastigheterna belagts med kvarstad på ansökan av utmätningsborgenären enligt NJA 2001 s. 509.

Staten har beviljats kvarstad i brittisk medborgares rätt till ersättning till ersättning enligt lönegarantilagen enligt Hovrättens över Skåne och Blekinge avgörande i RH 1994:62.

Sabotagerisk har dock inte ansetts föreligga när svenska medborgare beviljats lönegaranti och de avsåg att använda medlen för sitt uppehälle och kvarstad har därför inte beviljats enligt RH 1994:69.

Rättsfall (7)

NJA 1987 s. 829: Fråga om gränsdragningen mellan 2 och 3 §§ i 15 kap RB.
NJA 1988 s. 13: Talan om samäganderätt till viss egendom ansågs vara sådan talan om bättre rätt...
NJA 1989 s. 304: A sålde en personbil till B. Innan bilen hade betalts, sålde B den i sin tur...
NJA 1994 s. 654: Fråga om skadeståndsansvar för staten i anledning av domstols bedömning av...
NJA 2001 s. 509: Sedan dold äganderätt till två fastigheter utmätts och borgenären förelagts...
RH 1994:62: Bestämmelserna om kvarstad enligt 15 kap. 2 § rättegångsbalken har ansetts...
RH 1994:69: En konkursförvaltare beviljade fyra löneborgenärer betalning enligt...

Lagrumshänvisningar hit (4)

3 § Om någon visar sannolika skäl för att han mot någon annan har ett anspråk, som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, och det skäligen kan befaras att motparten genom att utöva viss verksamhet eller företa eller underlåta viss handling eller på annat sätt hindrar eller försvårar utövningen av sökandens rätt eller väsentligt förringar dess värde, får domstol förordna om lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens rätt.

En åtgärd enligt första stycket får innebära förbud vid vite att utöva viss verksamhet eller företa viss handling eller annat föreläggande vid vite att beakta sökandens anspråk eller förordnande av syssloman eller meddelande av en föreskrift som är ägnad att på annat sätt förebygga intrång i sökandens rätt. Lag (2000:172).

Kommentar

Lagrummet är inte tillämpligt vid talan om bättre rätt enligt NJA 1987 s. 829.

Kammarrätten i Jönköping fattade beslut om att på grund av medelsbrist säga upp samtliga assessorer. JUSEK väckte fastställelsetalan vid Arbetsdomstolen och yrkade samtidigt interimistiskt att uppsägningarna tills vidare inte skulle få verkställas. Arbetsdomstolen fann att det saknades rättsligt stöd för den interimistiska talan och att det inte kunde anses vara av avsevärd betydelse för JUSEK att få sin fastställelsetalan upptagen till prövning. JUSEKs talan avvisades därför i sin helhet enligt AD 1995 nr 127.

I mål om fastställelsetalan har svaranden vid vite förbjudits att utöva viss verksamhet enligt NJA 1991 s. 200.

I mål som rörde krav på hyresgäst att avflytta från förhyrd lokal har hyresvärden samtidigt yrkat förbud för hyresgästen att spela musik. Yrkandet har ogillats då den begärda åtgärden inte ansågs vara ägnad att säkerställa det anspråk hyresvärden förde talan om i målet enligt RH 1997:122.

2 st: Yrkande om förbud sanktionerat av vite har avslagits då förbud föreligger enligt 9 kap 8 § 3 st att förelägga vite då straff är utsatt enligt NJA 1982 s. 633.

Rättsfall (25)

AD 1994 nr 49: Vid SAS gäller det s.k. flygteknikeravtalet, dvs. avtalet mellan HAO...
AD 1995 nr 127: Kammarrätten i Jönköping fattade beslut om att på grund av medelsbrist säga upp...
AD 2002 nr 23: Interimistiskt yrkande om förklaring av att arbetsgivares beslut om att vissa...
AD 2002 nr 84: Fråga om förutsättningar förelegat för interimistiskt förordnande om...
AD 2004 nr 111: En svensk arbetstagarorganisation har vidtagit stridsåtgärder mot ett lettiskt...
AD 2005 nr 110: En arbetstagarorganisation har varslat om stridsåtgärder mot en arbetsgivare i...
AD 2006 nr 94: En arbetstagarorganisation har vidtagit stridsåtgärder mot en arbetsgivare i...
AD 2008 nr 26: Interimistiskt beslut om tillåtligheten av pågående stridsåtgärder. Fråga om...
AD 2010 nr 83: En verkställande direktör har sagts upp från sin anställning och bl.a. yrkat...
AD 2012 nr 35: Interimistisk prövning av fråga om stridsåtgärder vidtagits i...
NJA 1982 s. 633: Yrkande om vitesföreläggande jämlikt 15 kap 3 § 2 st RB att underlåta åtgärder,...
NJA 1987 s. 829: Fråga om gränsdragningen mellan 2 och 3 §§ i 15 kap RB.
NJA 1990 s. 338: Vitesförbud enligt 15 § 2 st firmalagen för juridisk person att använda visst...
NJA 1991 s. 200: Med åberopande av en konkurrensklausul i en träffad överenskommelse yrkade A...
NJA 1993 s. 182: Fråga om säkerhetsåtgärder enligt 15 kap 3 § RB i mål om fastställelse av...
NJA 1993 s. 188: Vitesförbud enligt 15 kap 3 § rättegångsbalken. Konkurrensbegränsningsklausul i...
NJA 1998 s. 179: Fråga om interimistiskt beslut om vitesförbud att använda viss firma kunde...
NJA 2003 s. 613: Fråga vad som avses med ”åtgärd för att säkerställa sökandens rätt” i 15 kap. 3...
NJA 2005 s. 764: I tvistemål har två utländska spelföretag mot staten framställt yrkanden som...
NJA 2007 s. 718: Två utländska spelföretags mot staten framställda yrkanden, av innebörd att...
RH 1994:138: Talan enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken om förbud vid vite att avverka skog...
RH 1994:69: En konkursförvaltare beviljade fyra löneborgenärer betalning enligt...
RH 1997:122: Säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken.
RH 2000:76: Den tidpunkt vid vilken en hyresvärd under löpande hyrestid kan få tillträde...
RH 2001:5: Ansökan om säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken - avseende...

Lagrumshänvisningar hit (5)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2000:172

4 § Framgår det i en rättegång om bättre rätt till viss egendom att den ena parten har olovligen rubbat motpartens besittning eller vidtagit någon annan olovlig åtgärd beträffande egendomen, får domstolen förordna att besittningen genast skall återställas eller annan rättelse genast ske. Lag (1981:828).

Kommentar

Ansökan om handräckning vid rubbad besittning till hyreslägenhet har bifallits med tillämpning av denna paragraf i NJA 1985 s. 608.

Rättsfall (1)

NJA 1985 s. 608: Sedan en ansökan om handräckning för återställande av rubbad besittning till en...

Lagrumshänvisningar hit (1)

5 § Beslut om åtgärd som avses i detta kapitel meddelas av den domstol där rättegången är anhängig. Är rättegång ej anhängig, gäller i fråga om behörig domstol vad som är föreskrivet om tvistemål. Vad som sägs om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som skall tas upp i annan ordning än inför domstol skall dock ej tillämpas.

Fråga om åtgärd enligt detta kapitel får tas upp endast på yrkande. Är rättegång ej anhängig, skall yrkandet framställas skriftligen.

Ett yrkande får ej bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig. Är det fara i dröjsmål, får dock rätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess annat förordnas.

Beträffande behandlingen i övrigt av fråga angående en åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 § då rättegång ej är anhängig tillämpas vad som gäller när en sådan fråga uppkommer i rättegång. Yrkande av sökandens motpart om ersättning för kostnad får dock prövas i samband med avgörandet av frågan om åtgärden. Lag (1981:828).

Kommentar

Statens va-nämnd har inte ansetts behörig att besluta om kvarstad enligt MÖD 2007:31.

Beviskraven för att egendom finns inom en viss tingsrätts domkrets kan sättas lägre i ett mål om kvarstad än i ett fordringsmål enligt NJA 1987 s. 790.

I avvaktan på att en konkursansökan prövades har interimistisk kvarstad beviljats i NJA 1999 s. 644.

Rättsfall (4)

MÖD 2007:31: Brukningsavgift; nu fråga om kvarstad ----- Statens va-nämnd har inte ansetts...
NJA 1987 s. 790: Fråga om vilket mått av bevisning som bör krävas för ett påstående att någon...
NJA 1999 s. 644: Fråga om interimistisk kvarstad på gäldenärs egendom i avvaktan på prövningen...
NJA 2001 s. 282: HovR har återförvisat mål till TR:n på den grunden att TR:n felaktigt utgått...

Lagrumshänvisningar hit (4)

6 § En åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 § får beviljas endast om sökanden hos rätten ställer säkerhet för skada som kan tillfogas motparten. Förmår sökanden ej ställa säkerhet och har han visat synnerliga skäl för sitt anspråk, får rätten befria honom därifrån. Staten, kommuner, landstingskommuner och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet.

I fråga om beskaffenheten av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av rätten, om den ej har godkänts av motparten. Lag (1981:828).

Kommentar

Säkerheten kan bestå av pant, borgen, företagshypotek, postväxel eller bankgaranti på lämpligt belopp.

Fråga om befrielse från skyldighet att ställa säkerhet skall prövas av den domstol där rättegången är anhängig eller, om rättegång ej är anhängig, av den domstols om först har prövat frågan om kvarstad enligt NJA 1991 s. 670.

Rättsfall (5)

NJA 1989 s. 52: I samband med yrkande om kvarstad har som säkerhet för skada som kunde...
NJA 1991 s. 670: Fråga om befrielse från skyldighet att ställa säkerhet skall, när säkerhet...
NJA 1994 s. 45: Frågan huruvida den som har yrkat en säkerhetsåtgärd enligt 15 kap 1, 2 eller 3...
RH 1993:103: Postväxel har ansetts vara godtagbar säkerhet i mål om säkerhetsåtgärd enligt...
RH 2009:72: En spansk konkursförvaltning ansökte hos Kronofogdemyndigheten om...

Lagrumshänvisningar hit (1)

7 § När en åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 § har beviljats, skall sökanden, om ej talan redan har väckts, inom en månad från beslutet väcka talan i saken vid domstol eller, om anspråket skall prövas i annan ordning, enligt vad som gäller därom. Talan som ej skall prövas av domstol eller annan myndighet anses väckt när prövning har påkallats hos motparten eller förfarandet har inletts i annan ordning.

Väcks ej talan enligt vad som sägs i första stycket, skall åtgärden omedelbart återgå. Lag (1981:828).

Rättsfall (2)

NJA 2005 s. 764: I tvistemål har två utländska spelföretag mot staten framställt yrkanden som...
RH 1999:131: Återgång av kvarstad.

Lagrumshänvisningar hit (2)

8 § En åtgärd som har beviljats enligt 1, 2 eller 3 § skall omedelbart hävas, om säkerhet, som tillgodoser ändamålet med åtgärden, ställs eller det annars ej längre finns skäl för åtgärden. Återkallas eller förfaller talan som har väckts i saken, skall åtgärden också omedelbart hävas.

Frågan om hävande prövas av den domstol där rättegången är anhängig eller, om rättegång ej är anhängig, av den domstol som först har prövat frågan om åtgärden.

Då saken är föremål för rättegång och målet avgörs, skall rätten pröva, om åtgärden fortfarande skall bestå. Rätten får även i samband med domen förordna om en åtgärd som nu har angetts. Lag (1981:828).

Rättsfall (5)

NJA 1991 s. 670: Fråga om befrielse från skyldighet att ställa säkerhet skall, när säkerhet...
NJA 1993 s. 356: Fråga, beträffande verkställighet av kvarstad för fordran, huruvida gäldenären...
NJA 2002 s. 673: När rätten förpliktar någon att utge kvarstadsbelagd lös egendom bör kvarstaden...
NJA 2006 s. 364: Bestämmelsen i 15 kap. 8 § första stycket andra meningen RB om att en beslutad...
NJA 2010 s. 454: Förmånsrätt för kvarstadsfordran enligt 16 kap. 15 § andra stycket...

Lagrumshänvisningar hit (4)

9 § Rätten får, när det finns skäl till det, på yrkande av någon av parterna förordna att en åtgärd enligt 4 § skall gå åter. Lag (1981:828).

10 § I fråga om verkställandet av en åtgärd som avses i detta kapitel finns bestämmelser i utsökningsbalken. Rätten får meddela närmare föreskrifter om verkställandet, om det behövs. Lag (1981:828).

16 Kap. Om omröstning

1 § Yppas vid överläggning till dom eller beslut skiljaktiga meningar, skall omröstning ske.

Vid omröstning skall den yngste i rätten först yttra sig och sedan var efter annan, såsom de hava säte i rätten. Har målet beretts av viss ledamot, säge han först sin mening.

Envar angive de skäl, varå han grundar sin mening. Lag (1969:244).

Kommentar

Referenten ska rösta först.

Vid omröstning i mål hos migrationsdomstol, rörande ansökan om uppehållstillstånd m.m., är omröstningsreglerna för tvistemål tillämpliga enligt MIG 2007:17.

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1969:244

2 § Över fråga, som hör till rättegången, skall röstas särskilt.

Äro i saken flera käromål, skall beträffande varje käromål särskild omröstning ske. Över fordran, som åberopats till kvittning, skall ock röstas särskilt. Är beträffande samma käromål fråga om flera omständigheter, som var för sig äro av omedelbar betydelse för utgången, skola de, såvitt sakens beskaffenhet påkallar det, uppställas till särskild omröstning. Om rättegångskostnad skall röstas särskilt.

Har någon vid tidigare omröstning varit emot det slut, vari de flesta stannat, vare han skyldig att deltaga i senare omröstning.

3 § Vid omröstning skall den mening gälla, som omfattats av mer än hälften av rättens ledamöter. Om någon mening har erhållit hälften av rösterna och ordförandens röst är bland dem, skall dock den meningen gälla. Lag (1993:514).

Rättsfall (3)

MIG 2007:17: Vid omröstning i mål hos migrationsdomstol, rörande ansökan om...
NJA 1989 s. 308: En folksamling på drygt 200 personer hade tagit sig in på en arbetsplats för...
RÅ 2005 ref. 59: I mål om återkallelse av tillstånd att inneha skjutvapen tillämpas reglerna i...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (4)

4 § Yppas vid omröstning flera än två meningar, utan att någon enligt 3 § skall gälla, och är fråga om penningar eller annat, som utgör viss myckenhet, skola rösterna för den större myckenheten sammanläggas med rösterna för närmast mindre och, om det erfordras, sammanläggningen fortsättas efter samma grund, till dess någon mening skall gälla; i annat fall gälle den mening, för vilken rösterna äro flera än för annan, eller, om för flera meningar rösterna äro lika många, den som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar. Lag (1969:244).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1969:244

5 § Är det stridigt, huru omröstning skall ske eller vilken mening skall gälla, skall röstas därom.

6 § Är i tvistemål fråga även om ansvar, utdömande av vite eller någons hållande i häkte, gäller om omröstning i frågan vad som föreskrivs i 29 kap. Lag (1981:828).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1981:828
7 § har upphävts genom lag (1969:244).

17 Kap. Om dom och beslut

1 § Rättens avgörande av saken sker genom dom. Annat rättens avgörande träffas genom beslut. Beslut, varigenom rätten annorledes än genom dom skiljer saken från sig, så ock högre rätts beslut i fråga, som dit fullföljts särskilt, är slutligt beslut.

Rättsfall (4)

MÖD 2004:18: Ansökan om tillstånd till fortsatt och utvidgad verksamhet vid Edstippens...
NJA 1999 s. 92: I ett som mellandom rubricerat avgörande har en TR avgjort ett mål i dess...
NJA 2000 s. 681: Sedan tilltalad i brottmål överklagat tingsrättens dom rörande ansvar inom...
NJA 2005 s. 226: Sedan ett yrkande om ersättning för kapitalbelopp frånfallits i ett mål om...

2 § Om huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på vad som förekommit vid förhandlingen. I domen får delta endast domare som varit med om hela huvudförhandlingen. Om ny huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på vad som förekommit vid den. I fall som avses i 43 kap. 14 § andra meningen får domen grundas även på vad som har inhämtats efter huvudförhandlingen.

När ett mål avgörs utan huvudförhandling, skall domen grundas på vad handlingarna innehåller och vad som i övrigt förekommit i målet. Lag (1987:747).

Kommentar

Denna bestämmelse, tillsammans med 30 kap. 2 §, är ett uttryck för omedelbarhetsprincipen.

Omedelbarhetsprincipen innebär bland annat att vad som förekommit under förberedelsen inte är processmaterial - och således inte får ligga till grund för domstolens avgörande - om det inte upprepas under huvudförhandlingen.

För fullständighetens skull bör det anmärkas att i de fall där huvudförhandling hålls i förenklad form i anslutning till sammanträde för förberedelse, material som förekommit under detta sammanträde inte behöver upprepas vid huvudförhandlingen.

Principen bekräftas vidare i 43 kap. där det i 7 § och 8 § anges att yrkanden, grunder och bevisning skall framställas och upptas under huvudförhandlingen.

Rättsfall (3)

RH 1998:28: Yrkande om jämkning av ränta enligt 8 § räntelagen (1975:635) har inte...
RH 1999:76: I mål om vårdnad har tingsrättens ordförande hållit förhör med barnet i...
RH 2009:50: Tingsrätten har avgjort ett dispositivt tvistemål vid huvudförhandling med en...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1987:747

3 § Dom må ej givas över annat eller mera, än vad part i behörig ordning yrkat. Är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, må dom ej grundas å omständighet,som icke av part åberopats till grund för hans talan.

Kommentar

Denna paragraf innehåller en av de mest centrala bestämmelserna i rättegångsbalken.

Domstolen svarar endast på det parten yrkat. Som man ropar får man svar.

Har en part av misstag framställt fel yrkande eller åberopat fel grund får han stå sitt kast. Domstolen har ingen skyldighet; inte ens någon rätt att korrigera hans misstag.

I dispositiva tvistemål gäller den så kallade dispositionsprincipen som innebär bland annat att domstolen inte får grunda sin dom på en omständighet, som part inte har åberopat till grund för sin talan.

Ett enkelt exempel kan åskådliggöra detta.

Käranden (A) åberopar ett elva år gammalt skuldebrev och kräver svaranden (B) på betalning. B invänder att han har erlagt betalning redan för många år sedan men förmår inte styrka det. Domstolen kan inte annat än meddela dom i enlighet med yrkandet. Hade B istället invänt att fordran var preskriberad hade domstolen sannolikt funnit att så var fallet och ogillat As talan.

Dom i dispositivt tvistemål, vilken har grundats på omständighet som inte åberopats av part, har undanröjts och målet har återförvisats enligt NJA 2003 s. 58.

Under förberedelsen i målet åligger det tingsrätten att klarlägga vilka dessa omständigheter är enligt 42 kap 6 § 2 st 1 och 8 § 2 st. För det fall att en part tämligen ostrukturerat anger en rad förhållanden av olika dignitet, är det ett oeftergivligt krav att tingsrätten ser till att parten preciserar de omständigheter - rättsfakta - på vilka han grundar sitt yrkande i målet; omständigheter vilka enligt gällande rätt leder till den av parten yrkade rättsföljden.

I mål av det komplicerade slag som det förevarande framstår det också som särskilt värdefullt att tingsrätten, innan förberedelsen avslutas, gör en sådan sammanfattning av parternas ståndpunkter som anges i 42 kap 16 §.

I viss mån har denna rättsregel modifierats i NJA 1997 s. 825 där Högsta domstolen återförvisat mål till Svea hovrätt för ny behandling när hovrätten gått utöver parts yrkande. Enligt Högsta domstolen borde hovrätten, för det fall att den ansåg att dessa omständigheter skulle beaktas ex officio, ha uppmärksammat parterna på frågan och berett dem tillfälle att framföra sina synpunkter.

Det finns däremot ingen regel som på motsvarande sätt binder domstolen till de lagregler eller andra rättsregler som part har åberopat i målet. Domstolen är därför oförhindrad att tillämpa den adekvata rättsregeln på de av parten som grund för talan åberopade omständigheterna, även om parten inte hänfört sig till rättsregeln i fråga.

I NJA 1993 s. 13 har svaranden utan stöd i något avtal nyttjat fastighetsägarens lokaler och därmed ådragit sig skyldighet att ersätta fastighetsägaren motsvarande skälig hyra. Högsta domstolen har därför förpliktat svaranden att utge skadestånd trots att kärandens grund i målet var påstått brott, vilket inte ansågs styrkt enligt NJA 1993 s. 13.

Rätten är i dispositiva mål bunden av parternas yrkanden och medgivanden och denna princip upprätthålls som huvudregel även i indispositiva frågor. Av särskilda regler kan dock följa att rätten skall pröva en fråga även utan yrkande av part. En sådan särskild regel är 6 kap. 15 a § föräldrabalken, enligt vilken sägs att rätten skall besluta om umgänge efter vad som är bäst för barnet enligt Hovrättens för Västra Sverige avgörande i RH 2005:38.

I indispositiva mål är domstolen oförhindrad att pröva yrkanden och grunder. I NJA 1993 s. 751 prövade hovrätten en moders yrkande att umgängesrätt skulle upphöra trots att endast fadern överklagat tingsrättens beslut i frågan. Grundsatsen om reformatio in pejus har ansetts ej hindra att hovrätten prövar moderns yrkande enligt NJA 1993 s. 751.

Jura novit curia (domstolen förutsätts kunna vad lagen innehåller) är en urgammal rättsregel. Se Tomas Törnqvists examensarbete Jura novit curia - Svenska domstolars officialtillämpning av rätten i tvistemål och brottmål.

Rättsfall (14)

NJA 1993 s. 13: Efter det att ett lokalhyresavtal hade upphört kvarstannade en underhyresgäst i...
NJA 1993 s. 751: Genom dom av TR har fadern till ett barn tillerkänts visst umgänge med barnet....
NJA 1997 s. 825: HovR har i ett dispositivt tvistemål grundat sin dom i vart fall till en del på...
NJA 1999 s. 629: Klagan över domvilla. Fråga, dels om dom - i mål om tolkning och tillämpning av...
NJA 2003 s. 58: Dom i dispositivt tvistemål, vilken har grundats på omständighet som inte...
NJA 2007 s. 571: Hovrätt har tillerkänt den vinnande parten ersättning för rättegångskostnader...
NJA 2010 s. 643: I mål om skadestånd uppkommer fråga om vilken betydelse det har att svaranden...
NJA 2010 s. 690: En tillståndsdom av miljödomstol har överklagats enbart av sökanden, som yrkar...
NJA 2013 s. 455: Mål om omprövning av tomträttsavgäld. Parterna har ansetts disponera över...
RH 1993:119: Tomträttshavare och fastighetsägare väcker var för sig talan om omprövning av...
RH 1995:38: Skyldighet för hyresgäst att flytta på den grund att hyresrätten är förverkad...
RH 2005:38: Riskbedömning i vårdnadsmål, där påstående om våld förekommit, och fråga...
RK 2012:1: Fråga om betydelsen av Post- och telestyrelsens tillvägagångssätt vid...
RK 2012:2: Fråga om betydelsen av Post- och telestyrelsens tillvägagångssätt vid...

4 § Äro i en rättegång flera käromål och kunna de särskiljas, må dom givas över något av dem, ehuru handläggningen angående de övriga icke avslutats. Över huvudfordran och fordran, som åberopas till kvittning, må dömas allenast i ett sammanhang. Medgives käromål till någon del, må särskild dom givas över det som medgivits.

Kommentar

I MÖD 2004:10 har Miljööverdomstolen funnit att miljödomstolen hade begått rättegångsfel och då felet inte kunde avhjälpas i Miljöverdomstolen återförvisades målet till miljödomstolen enligt MÖD 2004:10.

Om flera käromål finns och dom ges över något av käromålen kallas detta deldom. Denna deldom har inte någon principiell betydelse vilket däremot mellandom kan ha enligt 17 kap. 5 §.

Deldom är vanligt i familjerättsliga mål där käromål om både äktenskapsskillnad och vårdnadsfrågan har väckts.

Rättsfall (3)

MÖD 2004:10: Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken; nu fråga om återförvisning på grund av...
NJA 2011 s. 10: Förening av mål enligt 14 kap. 7 a § rättegångsbalken. Frågor om handläggning...
RH 1993:89: En tingsrätt har meddelat en deldom över en medgiven del av ett käromål utan...

5 § Beror prövningen av en viss talan av en annan talan som handläggs i samma rättegång, får särskild dom ges över den talan.

Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen, får särskild dom ges över en av flera omständigheter, som var för sig är av omedelbar betydelse för utgången, eller över hur en viss i målet uppkommen fråga, som främst angår rättstillämpningen, skall bedömas vid avgörande av saken.

När särskild dom ges enligt denna paragraf, får rätten bestämma att målet i övrigt skall vila till dess domen har vunnit laga kraft. Lag (1990:443).

Kommentar

En mellandom är ett processrättsligt medel som kan användas för att dela upp en rättegång i flera delar där en mellandom är en dom över en särskild fråga.

Avsikten med mellandom är att kunna avgöra en rättegång tidigt utan att en omfattande utredning ska behöva åberopas. Om käromålet kan ogillas efter att bara en begränsad del av rättegången hållits och innan en omfattande bevisning i någon annan fråga behöver framläggas är det till fördel för båda parter.

Det är rättens sak att avgöra, oberoende av parternas inställning, om det är lämpligt att avkunna en mellandom.

Mellandom kan avkunnas,

  • om det är lämpligt med hänsyn till utredningen eller
  • över en av flera omständigheter som var för sig har betydelse för utgången av målet.

Mellandom kan även avkunnas över en i målet uppkommen fråga som främst rör rättstillämpningen, under förutsättning att det är lämpligt med hänsyn till utredningen.

Det ska finnas en stark koppling mellan mellandomen och det fortsatta målet på så sätt, att en ogillande mellandom leder till att käromålet inte behöver prövas i sin helhet. Härav följer att det är av stor vikt hur temat för mellandomen utformas så att mellandomen inte blir betydelselös för målets utgång.

I RH 1995:55 undanröjde hovrätten mellandomen och återförvisade målet för fortsatt handläggning i tingsrätten. Anledningen var att hovrätten bedömde att det inte var lämpligt att avkunna en mellandom då det fanns uttryckliga lagregler att tillgå vid fel i fastighet samt då parterna var oense om mellandomens innebörd.

Mellandom kan också avkunnas i fråga som rör rättstillämpningen. Ett möjligt tema kan vara om svensk eller utländsk lag ska tillämpas.

Domstolen kan låta resten av målet vila i avvaktan på att mellandomen ska vinna laga kraft. Detta gäller till exempel om käromålet ogillas varigenom målet är avgjort genom mellandomen.

Ett färskt exempel på mellandom är Nacka tingsrätts mellandom i mål mål T3839-07 som faställt att amerikanska domstolsavgöranden - i vilka Håkan Lans och hans bolag dömts att betala ett amerikanskt dataföretags rättegångskostnader - ska läggas till grund för en svensk dom utan prövning av det bakomliggande rättsförhållandet.

Ett exempel på mellandom utgör Luleå tingsrätts mellandom i mål F 2851-06.

En annan typ av mellandom behandlas i "Obducentens och allmänläkarens skadeståndskrav är inte preskriberat" (Advokaten nr 5 2008).

Rättsfall (7)

AD 1995 nr 113: Sedan en arbetstagare avskedats inleds förhandlingar mellan denne och...
AD 1997 nr 69: Inför Sveriges inträde som medlem i den Europeiska unionen (EU) den 1 januari...
NJA 1999 s. 92: I ett som mellandom rubricerat avgörande har en TR avgjort ett mål i dess...
NJA 2007 s. 79: Ombud och rättshjälpsbiträde har i ansökan om prövningstillstånd varken begärt...
RÅ 2002 ref. 57: Fråga om förutsättningar för mellandom i mål om eftertaxering för inkomst.
RH 1995:55: En tingsrätt meddelade mellandom i frågan huruvida en köpare av fastighet vid...
RH 2013:33: Fråga om mellandoms rättskraft.

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1954:432, 1971:218, 1990:443

6 § Förlikas parterna om det, varom tvistas, och begära de, att rätten stadfäster förlikningen, skall det ske genom dom.

Kommentar

Domstolen kan stadfästa en av parterna träffad förlikning "varom det tvistas". Domstolen får härutöver även stadfästa förlikningar som omfattar andra rättsförhållanden än sådana som processen gäller, så kallade supplerande moment.

Har förlikning träffats om att part senast visst angivet datum ska erlägga likvid så anses det att inget hinder förelegat att stadfästa förlikning enligt NJA 2008 s. 792.

Rättsfall (1)

NJA 2008 s. 792: Fråga om verkställighet av stadfäst förlikning i mål om klander av bodelning.

7 § En dom skall avfattas skriftligen och i skilda avdelningar ange

  • 1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,
  • 2. parterna samt deras ombud eller biträden,
  • 3. domslutet,
  • 4. parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som dessa grundats på och
  • 5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.

En högre rätts dom skall i den utsträckning det behövs innehålla en redogörelse för lägre rätts dom.

Om en part har rätt att överklaga eller att ansöka om återvinning, skall det i domen anges vad han i så fall skall iaktta. Lag (1994:1034).

Kommentar

Dom måste innehålla fullföljdshänvisning enligt NJA 1989 s. 35.

Rättsfall (2)

NJA 1989 s. 35: Hovrätts dom, som meddelades genom att hållas tillgänglig på rättens kansli,...
NJA 1996 s. 676: HovR undanröjde, med hänvisning till överrättens allmänna skyldighet att sörja...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1994:1034, 1976:567

8 § Tredskodom, dom, varigenom kärandens talan bifalles på grund av svarandens medgivande, samt dom, varigenom högre rätt fastställer lägre rätts dom, må utfärdas i förenklad form. Lag (1976:567).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1974:573, 1976:567

9 § Innan dom beslutas, skall överläggning hållas.

Då huvudförhandling ägt rum, skall samma eller sist nästa helgfria dag överläggning hållas och, om det kan ske, dom beslutas och avkunnas. Erfordras på grund av målets beskaffenhet rådrum för domens beslutande eller avfattande, må rätten besluta anstånd därmed; domen skall dock, om ej synnerligt hinder möter, skriftligen avfattas och meddelas inom två veckor efter förhandlingens avslutande. Avkunnas ej domen vid huvudförhandlingen, skall den avkunnas vid annat rättens sammanträde eller ock meddelas genom att den hålles tillgänglig å rättens kansli; vid huvudförhandlingen skall underrättelse givas om tiden och sättet för domens meddelande.

Vad nu sagts om måls avgörande efter huvudförhandling gälle ock, då mål avgöres vid sammanträde för muntlig förberedelse.

Avgörs i annat fall ett mål utan huvudförhandling, skall så snart som möjligt överläggning hållas samt domen beslutas, skriftligen avfattas och meddelas. Meddelandet skall ske genom att domen hålls tillgänglig på rättens kansli.

Avkunnande av dom må ske genom återgivande av domslutet och skälen jämte meddelande av fullföljdshänvisning.

Har skiljaktig mening förekommit, skall denna meddelas parterna på samma tid och sätt som domen.

När ett mål avgjorts, skall parterna snarast underättas skriftligen om utgången i målet. Lag (1987:1097).

Rättsfall (5)

NJA 1982 s. 119: Ansökan om återställande av försutten tid. HovR har försummat skyldigheten...
NJA 1983 s. 274: Ansökan om återställande av försutten tid. Sedan HovR vid huvudförhandling,...
NJA 1984 s. 257: Återställande av försutten tid. Underrättelse enligt 17 kap 9 § 4 st RB om...
NJA 1988 s. 571: Enligt 17 kap 9 § 7 st RB och 6 § förordningen (1987:1099) om skyldighet för...
NJA 1999 s. 775: Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där ett beslut av hovrätten...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (5)

10 § Dom skall uppsättas särskilt och underskrivas av de lagfarna domare, som deltagit i avgörandet. Lag (1996:247).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1996:247

11 § Dom äge, sedan tid för talan utgått, rättskraft, såvitt därigenom avgjorts den sak, varom talan väckts.

Domen äge ock rättskraft, i vad den innefattar prövning av fordran, som åberopats till kvittning.

Ej må fråga, som sålunda avgjorts, ånyo upptagas till prövning.

Om särskilda rättsmedel gälle vad därom är stadgat.

Kommentar

En avgjord fråga kan inte prövas på nytt. I så fall anses res judicata föreligga och om frågan kommer upp på nytt ska ny dom i samma fråga undanröjas som till exempel i AD 1995 nr 68 där disciplinstraff rättskraftigt avgjorts en gång.

Frågan om var gränsen går mellan en redan avgjord fråga (res judicata) och en annan (fristående) fråga är viktig, men komplicerad. I den bedömningen bör man undersöka om de två frågorna kan leda till samma rättsföljd. Om det är samma rättsföljd (eller två ekonomiskt likvärdiga rättsföljder, exempelvis ersättning för värdeminskning respektive ersättning för avhjälpandekostnader) är det också samma fråga.

Högsta domstolen har i NJA 1984 s. 733 gjort en grundlig genomgång av rättskraftens betydelse.

En dom genom vilken talan om hävning av fastighetsköp på grund av fel i fastighet ogillats därför att talan väckts för sent har ansetts ha rättskraft även beträffande ny talan med yrkande om nedsättning av köpeskillingen på grund av samma fel i fastigheten enligt NJA 1995 s. 610.

Om yrkanden avser olika rättsföljder som är fristående från varandra utgör en tidigare dom inte något hinder mot att pröva ny talan enligt NJA 1999 s. 656.

Underhållsskyldig, som genom lagakraft vunnen dom nekats jämkning av honom åvilande skyldighet att bidra till barns underhåll, väcker ny talan om jämkning under åberopande av dels omständigheter som prövats eller kunnat prövas i det tidigare målet, dels viss annan omständighet. Käranden har ansetts vara obetagen att med åberopande av sist nämnda omständighet föra en ny process om jämkning av den ursprungliga domen beträffande hans underhållsskyldighet enligt RH 1995:84.

Vid verkställighet av lagakraftvunnet avgörande mot proprieborgensman har denne invänt att fordringen i ett senare mål mellan borgenären och huvudgäldenären genom stadfäst förlikning fastställts till ett lägre belopp. Hinder mot verkställighet har ansetts föreligga enligt RH 2000:60.

Rättsfall (24)

AD 1995 nr 68: Fråga rörande disciplinansvar för präst enligt 35 kap. 17 och 18 §§ kyrkolagen...
AD 1996 nr 100: Enligt en stadfäst förlikning skulle bl.a. A till B utge ett kapitalbelopp...
AD 1997 nr 72: Fråga om avvisande av talan. - Tre arbetstagare döms i tingsrätten för olaga...
MD 2009:20: Tillräckliga skäl att vilandeförklara mål om skadestånd p.g.a. överträdelse av...
MD 2012:3: En dom på vitesförbud avseende viss marknadsföring har genom sin rättskraft...
NJA 1984 s. 733: Fråga huruvida lagakraftvunnen dom i mål rörande avdrag på köpeskilling på...
NJA 1993 s. 337: Sedan A fört talan mot B med yrkande att B:s förvärv från A av en...
NJA 1994 s. 23: När en köpare på grund av påstådda fel i egendomen kan väcka talan både om...
NJA 1994 s. 306: När åklagare enligt 22 kap 2 § RB utför målsägandens talan om enskilt anspråk,...
NJA 1995 s. 610: En dom genom vilken talan om hävning av fastighetsköp på grund av fel i...
NJA 1998 s. 189: Klander av skiljedom. En skiljenämnds avgörande har hävts på den grunden att...
NJA 1999 s. 520: Frågor om rättegångshinder på grund av litispendens. 13 kap 6 § RB.
NJA 1999 s. 656: Rättegångshinder på grund av res judicata?
NJA 2007 s. 125: Enligt ett lagakraftvunnet utslag i mål om fastighetsbestämning har ett...
NJA 2008 s. 339: Sedan det i en dom fastställts att en kommun var skadeståndsskyldig på grund av...
NJA 2011 s. 718: Fråga om käranden har ändrat sin talan enligt 13 kap. 3 § tredje stycket...
RH 1995:110: Enligt stadfäst förlikning skulle A till B utge ett kapitalbelopp senast viss...
RH 1995:84: Underhållsskyldig, som genom lagakraftvunnen dom nekats jämkning av honom...
RH 1999:124: I mål mellan en bank och en person, BU, yrkade banken att BU skulle förpliktas...
RH 2000:60: Vid verkställighet av lagakraftvunnet avgörande mot proprieborgensman har denne...
RH 2004:91: I ett ärende hos hyresnämnd om uppskov med avflyttning från en lokal påstod...
RH 2007:34: Fråga om en stämningsansökan skall avvisas på grund av res judicata då utslag...
RH 2008:8: Hinder p.g.a. res judicata har ansetts föreligga mot att ta upp yrkande om...
RH 2012:74: Kommuns talan mot bidragstagare enligt 9 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453)...

12 § Det som sägs i 2 och 9 §§ om dom skall tillämpas i fråga om slutligt beslut. Beträffande ett sådant beslut skall även 7 och 10 §§ tillämpas, om det behövs med hänsyn till frågans beskaffenhet. Meddelas slutligt beslut i samband med dom, skall det tas in i domen.

Om en part har rätt att överklaga eller att ansöka om återupptagande av målet, skall det i beslutet anges vad han i så fall skall iaktta. Lag (1994:1034).

Rättsfall (1)

NJA 1983 s. 274: Ansökan om återställande av försutten tid. Sedan HovR vid huvudförhandling,...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1994:1034

13 § Ett beslut som inte är slutligt skall i den utsträckning det behövs ange de skäl som det grundas på.

Om den som vill överklaga ett beslut under rättegången måste anmäla missnöje, skall det anges i beslutet. Får ett sådant beslut överklagas särskilt, skall också det anges. Rätten skall på begäran lämna den som vill överklaga upplysning om vad denne i övrigt skall iaktta.

Om ett beslut som inte är slutligt meddelas i samband med dom eller slutligt beslut, skall det tas in i domen eller det slutliga beslutet. Får beslutet överklagas särskilt, skall rätten ange vad den som vill överklaga skall iaktta. Lag (1994:1034).

Rättsfall (1)

NJA 1983 s. 378: Beslut om utdömande av vite som förelagts såsom led i fullgörandet av TR:s...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1994:1034

14 § Rätten får, när det finns skäl till det, i dom förordna att den får verkställas utan hinder av att den inte äger laga kraft. När det finns anledning, skall rätten därvid föreskriva att säkerhet skall ställas för skadestånd som parten kan bli skyldig att utge om domen ändras.

Beslut under rättegången som inte får överklagas särskilt, skall genast gå i verkställighet. Detsamma gäller beslut, enligt vilket rätten

  • 1. avvisat ombud eller biträde,
  • 2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegången,
  • 3. utlåtit sig angående ersättning eller förskott till biträde, vittne, sakkunnig eller annan, som inte är part eller intervenient,
  • 4. förordnat om någons hållande i häkte eller om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävande av sådan åtgärd,
  • 5. till biträde utsett någon annan än part föreslagit, eller
  • 6. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 eller 5 i fråga som gäller rättshjälp, dock inte beslut om ersättningsskyldighet enligt 30 § rättshjälpslagen (1996:1619).

I fråga om beslut, enligt vilket föreläggande har meddelats part eller annan att lägga fram skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, gäller vad som sägs i första stycket.

Är särskild föreskrift meddelad om att dom eller beslut, som inte har laga kraft, får verkställas, är den gällande. Lag (1996:1624).

Rättsfall (3)

NJA 1997 s. 577: Sedan en HovR i dom bestämt att vad HovR:n förordnat i vårdnadsfråga skulle...
NJA 2005 s. 832: Beslut om skyldighet att förete skriftlig handling vid viss tidpunkt är inte...
NJA 2008 s. 1113: Hovrätt till vilken beslut om tvångsförvaltning överklagats har i avsaknad av...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (4)

15 § Om rätten finner att en dom eller ett beslut innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får rätten besluta om rättelse.

Har rätten av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha meddelats i samband med en dom eller ett slutligt beslut, får rätten komplettera sitt avgörande inom sex månader från det att avgörandet vann laga kraft. En komplettering senare än två veckor efter det att avgörandet meddelades får dock ske endast om en part begär det och motparten inte motsätter sig kompletteringen.

Innan beslut om rättelse eller komplettering fattas, skall parterna även i annat fall än som avses i andra stycket andra meningen ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. Beslutet skall om möjligt antecknas på varje exemplar av det avgörande som rättats. Lag (1999:84).

Rättsfall (5)

MÖD 2004:18: Ansökan om tillstånd till fortsatt och utvidgad verksamhet vid Edstippens...
NJA 1984 s. 80: Underlåtenhet av domare att lämna underrättelse om begånget fel från domstolens...
NJA 1988 s. 140: I ärende om kallelse på okända borgenärer har TR:n antecknat att ingen borgenär...
NJA 1990 s. 208: Fråga om rättelse av dom. 17 kap 15 § RB.
RH 1997:62: Sedan tingsrätten hävt beslut om kvarstad uppkom fråga om rättelse av beslutet.

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1999:84, 1990:443

18 Kap. Om rättegångskostnad

1 § Part, som tappar målet, skall ersätta motparten hans rättegångskostnad, om ej annat är stadgat.

Rättsfall (22)

AD 2008 nr 66: Fråga om avvisning. Staten genom Statens pensionsverk har väckt talan vid...
MD 2010:15: Ett bolag har marknadsfört en matfettsblandning som smör trots att den inte...
MD 2010:21: Marknadsföring av vin i viss förpackning har varken ansetts utgöra vilseledande...
MD 2011:11: Marknadsföring av guldköptjänster på olika webbplatser har ansetts utgöra...
MD 2012:2: Ett bolag har påstått att dess tjänst är ledande i Sverige. Då det inte visats...
MD 2012:3: En dom på vitesförbud avseende viss marknadsföring har genom sin rättskraft...
MD 2012:5: Marknadsföring av glasögon m.m. Fråga bl.a. om tester till vilka hänvisning...
MÖD 2003:74: Omprövning enligt 24 kap. 5 § miljöbalken av vattenregimen i en...
MÖD 2005:72: Ansökan om lagligförklaring av kraftverk och regleringsdamm m.m.-----Vid...
NJA 1990 s. 583: I tryckfrihetsmål där endast målsäganden fört ansvars- och skadeståndstalan har...
NJA 1991 s. 316: Fråga huruvida förutsättning föreligger för tillämpning av de särskilda...
NJA 1997 s. 79: En målsägande som biträtt åtalet har tillerkänts ersättning för...
NJA 2006 s. 32: Försäkringstagare som förlorat ett dispaschärende har inte inom ramen för detta...
NJA 2007 s. 571: Hovrätt har tillerkänt den vinnande parten ersättning för rättegångskostnader...
NJA 2009 s. 723: Tingsrätten har avvisat ett käromål på grund av att svarandebolaget saknat...
NJA 2012 s. 289: Fråga om omfattningen av domstolens prövning av en ansökan om...
NJA 2012 s. 628: När yrkande om edition hos tredje man lämnats utan bifall, har 18 kap. 1 §...
RÅ 1995 ref. 99: Förutsättningar för överflyttning av barn enligt 11 och 12 §§ lagen (1989:14)...
RÅ 1996 ref. 52: Förutsättningar för överflyttning av barn enligt 11 och 12 §§ lagen (1989:14)...
RÅ 2002 ref. 69: Socialnämnd har ålagts att ersätta motparts rättegångskostnader i ett mål...
RH 1995:135: Fördelning av rättshjälpskostnader. Omfattar beviljad allmän rättshjälp fråga...
RH 2001:62: Fråga dels huruvida makes skyldighet att avlägga ed enligt 17 kap. 5 §...

Lagrumshänvisningar hit (3)

2 § Angår målet rättsförhållande, som enligt lag ej må bestämmas annorledes än genom dom, må förordnas, att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

Rättsfall (2)

NJA 1990 s. 42: Sedan HovR efter besvär över domvilla undanröjt ett av inskrivningsmyndighet...
RH 2001:62: Fråga dels huruvida makes skyldighet att avlägga ed enligt 17 kap. 5 §...

Lagrumshänvisningar hit (1)

3 § Finnes den vinnande parten hava inlett rättegång, utan att motparten givit anledning därtill, eller har den vinnande parten eljest uppsåtligen eller genom försummelse föranlett onödig rättegång, skall han ersätta motparten hans rättegångskostnad eller ock, om omständigheterna föranleda därtill, vardera parten bära sin kostnad.

Var den omständighet, varav utgången berodde, icke före rättegången känd för den tappande parten och hade han ej heller bort äga kännedom därom, må förordnas, att vardera parten skall bära sin kostnad.

Kommentar

Enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § ska förlorande part betala vinnande parts rättegångskostnader.

Undantag finns för det fall där vinnande part satt i gång rättegång utan att motparten fått tillfälle att ta ställning till kravet och kanske betala elller träffa förlikning.

Rättsfall (24)

AD 2008 nr 66: Fråga om avvisning. Staten genom Statens pensionsverk har väckt talan vid...
AD 2013 nr 44: Fem arbetstagare som sagts upp på grund av arbetsbrist underrättade...
MD 2007:34: Ett bemanningsföretag har vid marknadsföring av sina tjänster använt...
MD 2008:10: Ett bolag har vid marknadsföring av el använt sig av miljöargument, framförallt...
MD 2009:15: Bolags marknadsföring av lotter genom vissa påståenden i en annonstidning har...
MD 2009:9: Ett bolag har vid marknadsföring av sin produkt Swedish Film Licens - en licens...
MD 2010:15: Ett bolag har marknadsfört en matfettsblandning som smör trots att den inte...
MD 2011:11: Marknadsföring av guldköptjänster på olika webbplatser har ansetts utgöra...
MD 2012:2: Ett bolag har påstått att dess tjänst är ledande i Sverige. Då det inte visats...
MD 2012:3: En dom på vitesförbud avseende viss marknadsföring har genom sin rättskraft...
NJA 1983 s. 635: Enligt bodelning i anledning av äktenskapsskillnad mellan A och B skulle A...
NJA 1986 s. 268: Staten genom en kronofogdemyndighet väckte talan mot en person om...
NJA 1987 s. 317: Sedan två personer väckt fastställelsetalan, har under målets handläggning i...
NJA 1992 s. 143: Fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen på skiljeklausul i entreprenadavtal...
NJA 1993 s. 512: Med hänsyn till den stora förekomsten av mål om obetalda...
NJA 2004 s. 586: Konkursgäldenär, som försatts i konkurs med stöd av 2 kap. 8 § konkurslagen,...
NJA 2006 s. 652: Sedan hovrätt på begäran av part beslutat om verkställighet av en icke...
NJA 2007 s. 571: Hovrätt har tillerkänt den vinnande parten ersättning för rättegångskostnader...
NJA 2009 s. 723: Tingsrätten har avvisat ett käromål på grund av att svarandebolaget saknat...
NJA 2010 s. 725: Frågor rörande tillämpningen av 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken.
RH 1997:125: En hyresvärd har väckt talan mot en hyresgäst med yrkande om avhysning på grund...
RH 1998:99: Käranden i vårdnadsmål har återkallat sin talan. Fråga om särskilda skäl...
RH 2007:47: Fråga om rättegångskostnadernas fördelning efter återkallelse av talan.
RH 2007:80: Part som i ett vårdnadsmål har förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap....

Lagrumshänvisningar hit (5)

3 a § Har den vinnande parten inlett rättegången genom ansökan om stämning trots att saken lika gärna hade kunnat avgöras i mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, är hans rätt till ersättning för kostnader begränsad till vad han hade kunnat få i ett sådant mål. Lag (1990:747).

Rättsfall (2)

RH 1997:125: En hyresvärd har väckt talan mot en hyresgäst med yrkande om avhysning på grund...
RH 2004:66: Fråga om tillämpning av 18 kap. 3 a § rättegångsbalken, varvid part tillerkänts...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1990:747

4 § Äro i samma mål flera yrkanden och vinna parterna ömsom, skall vardera parten bära sin kostnad eller jämkad ersättning tilläggas endera eller ock, såvitt kostnaderna för olika delar av målet kunna särskiljas, ersättningsskyldigheten därefter bestämmas. Är vad parten tappat av allenast ringa betydelse, må han dock erhålla full ersättning för sin kostnad.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om parts yrkande bifalles allenast till en del.

Rättsfall (22)

AD 1999 nr 141: Fråga om en arbetstagare har blivit skild från provanställning genom...
AD 2010 nr 11: Fråga om det förelegat grund för avskedande eller uppsägning av en synpedagog....
AD 2010 nr 40: Mellan ett bolag och vissa arbetstagarorganisationer hade tidigare gällt...
AD 2010 nr 8: Fråga om en arbetsgivare haft grund för att avskeda eller säga upp en...
AD 2012 nr 66: En kommun och ett landsting har träffat avtal om den kommunala...
MD 2009:16: Ett bolag har låtit anordna en öppan temakväll på en restaurang för en...
MD 2009:9: Ett bolag har vid marknadsföring av sin produkt Swedish Film Licens - en licens...
MD 2010:21: Marknadsföring av vin i viss förpackning har varken ansetts utgöra vilseledande...
MD 2011:11: Marknadsföring av guldköptjänster på olika webbplatser har ansetts utgöra...
MD 2012:5: Marknadsföring av glasögon m.m. Fråga bl.a. om tester till vilka hänvisning...
NJA 1982 s. 559: När i mål om betalningsskyldighet svaranden ensam vädjat mot TR:ns dom, har...
NJA 1982 s. 804: Spörsmål om ersättning för rättegångskostnader i mål om skadestånd, vari...
NJA 1987 s. 719: När tredje man, som anfört besvär över kronofogdemyndighets beslut om...
NJA 1989 s. 700: Sedan TR i mål om underhållsbidrag till barn förpliktat mannen att mot hans...
NJA 1991 s. 316: Fråga huruvida förutsättning föreligger för tillämpning av de särskilda...
NJA 1997 s. 723: Ersättning för lidande på grund av bankrån. Även fråga om rättegångskostnad.
NJA 2000 s. 521: Psykiska besvär, ersättningsgilla som sveda och värk, har med hänsyn till...
NJA 2007 s. 79: Ombud och rättshjälpsbiträde har i ansökan om prövningstillstånd varken begärt...
RH 1993:149: Fråga om ersättningsskyldighet för motpartens rättshjälpskostnad vid...
RH 1995:135: Fördelning av rättshjälpskostnader. Omfattar beviljad allmän rättshjälp fråga...
RH 1995:79: I ett dispositivt tvistemål har endast ett av kärandens båda yrkanden...
RH 2012:84: Är avsaknad av förråd som påståtts tillhöra en bostadsrättslägenhet ett sådant...

5 § Avvisas parts talan, anses parten som tappande. Avskrives mål på grund av att part återkallat sin talan eller uteblivit, skall han ersätta motparten hans rättegångskostnad, om ej särskilda omständigheter föranleda, att ersättningsskyldigheten bestämmes annorledes.

Förlikas parterna, skall vardera parten bära sin kostnad, om ej annat avtalats.

Rättsfall (24)

AD 1995 nr 131: En arbetstagare yrkade i en ansökan om stämning vid tingsrätten...
AD 2002 nr 12: Fråga om fördelning av rättegångskostnaderna vid tingsrätten efter det att...
AD 2002 nr 21: En kärande - som återkallat sin talan sedan Arbetsdomstolen avslagit ett...
AD 2007 nr 49: Sedan en fastställelsetalan väckts återkallade käranden sin talan. Motparten...
AD 2008 nr 102: En arbetstagarorganisation återkallar sin talan sedan Arbetsdomstolen meddelat...
AD 2008 nr 66: Fråga om avvisning. Staten genom Statens pensionsverk har väckt talan vid...
AD 2013 nr 44: Fem arbetstagare som sagts upp på grund av arbetsbrist underrättade...
MD 2009:9: Ett bolag har vid marknadsföring av sin produkt Swedish Film Licens - en licens...
MD 2012:3: En dom på vitesförbud avseende viss marknadsföring har genom sin rättskraft...
NJA 1981 s. 437: Särskild omständighet som avses i 18 kap 5 § 2 st RB?
NJA 1983 s. 576: Fråga om tillämpning av 18 kap 5 § 2 st RB.
NJA 1990 s. 583: I tryckfrihetsmål där endast målsäganden fört ansvars- och skadeståndstalan har...
NJA 1991 s. 127: Fastän vadetalan återkallats innan vadekärandena utvecklat sin vadetalan och...
NJA 1996 s. 395: Sedan fråga om förordnande av syssloman enligt UB förfallit och yrkandet därom...
NJA 1998 s. 244: A, som ensam fört ansvars- och skadeståndstalan mot B i HovR:n, återkallade sin...
NJA 1998 s. 742: Särregleringen om rättegångskostnadernas fördelning i mål om underhåll till...
NJA 2006 s. 599: En arbetstagare har vid ansökan om att bolag skulle försättas i konkurs haft...
NJA 2007 s. 906: Rättegångskostnaderna i ett desert mål angående hinder mot verkställighet har...
NJA 2009 s. 723: Tingsrätten har avvisat ett käromål på grund av att svarandebolaget saknat...
RH 1997:125: En hyresvärd har väckt talan mot en hyresgäst med yrkande om avhysning på grund...
RH 1999:125: Mål angående återvinning i konkurs har avskrivits på grund av att käranden...
RH 2001:45: Käranden återkallade sin talan i skadeståndsmål sedan hon fått ersättning för...
RH 2002:18: Sedan hovrätten, efter ansökan av borgenären, med stöd av Luganokonventionen...
RH 2011:67: Sedan en gäldenärerlagtfull betalning för konkursfordringen och sökanden...

6 § Har part genom att utebliva från rätten eller ej iakttaga föreläggande, som rätten meddelat, eller genom påstående eller invändning, som han insett eller bort inse sakna fog, eller annorledes genom vårdslöshet eller försummelse föranlett uppskov i målet eller eljest vållat kostnad för motparten, vare han skyldig att ersätta sådan kostnad, huru rättegångskostnaden i övrigt än skall bäras.

Rättsfall (9)

AD 2005 nr 30: En arbetstagare har lämnat sin arbetsplats efter det att en ställföreträdare...
AD 2012 nr 27: Fråga om en svetsare av nigerianskt ursprung har utsatts för etnisk...
MÖD 2003:67: Ersättning för vattenkraft-----Ersättning för ianspråktagen vattenkraft kan...
MÖD 2004:66: Avgiftsskyldighet m.m. för avloppsanläggning-----Tre stycken fastighetsägare på...
NJA 1983 s. 167: Sedan i tvistemål tredskodom meddelats mot kärandeparten, sökte denne...
NJA 1993 s. 683: Frågan huruvida de i 18 kap 8 a § RB föreskrivna begränsningarna med avseende...
NJA 1998 s. 387: Reglerna i 18 kap 8 a § RB om vilka rättegångskostnader som är ersättningsgilla...
RH 1995:44: Fråga om den s.k. begränsningsregeln i 18 kap. 8 a § rättegångsbalken är...
RH 1998:99: Käranden i vårdnadsmål har återkallat sin talan. Fråga om särskilda skäl...

Lagrumshänvisningar hit (37)

7 § Skall part enligt detta kapitel helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad och finnes ställföreträdare för parten eller partens ombud eller biträde hava genom åtgärd, som avses i 3 § första stycket, eller genom vårdslöshet eller försummelse, som sägs i 6 §, vållat sådan kostnad, äge rätten, även om yrkande därom ej framställts, förplikta honom att jämte parten ersätta kostnaden.

Rättsfall (3)

NJA 1981 s. 869: N har såsom ställföreträdare för ett upplöst aktiebolag ansetts kunna föra...
NJA 1998 s. 387: Reglerna i 18 kap 8 a § RB om vilka rättegångskostnader som är ersättningsgilla...
NJA 2006 s. 420: En konkursförvaltare som väcker talan om s.k. bristtäckning enligt...

Lagrumshänvisningar hit (3)

8 § Ersättning för rättegångskostnad skall fullt motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Ersättning skall ock utgå för partens arbete och tidspillan i anledning av rättegången. Såsom åtgärd för rättegångens förberedande anses förhandling för biläggande av tvistefråga som har omedelbar betydelse för partens talan.

Ersättning för rättegångskostnad skall även innefatta ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen då målet avgörs till dess betalning sker. Lag (1987:328).

Kommentar

Fulla rättegångskostnader ska erläggas.

Ibland vitsordar parterna eller deras ombud motpartens rättegångskostnader och då behöver domstolen inte ta ställning till skäligheten. I andra fall måste domstolen pröva skäligheten.

I vissa mål, de så kallade FT-målen, som tidigare kallats "småmål", gäller dock begränsad ersättning för rättegångskostnader enligt 8 a §.

Rättsfall (20)

AD 1995 nr 86: Fråga om tolkning av överenskommelse mellan en arbetsgivare och en...
AD 2008 nr 66: Fråga om avvisning. Staten genom Statens pensionsverk har väckt talan vid...
MD 2009:10: En s.k. cardsplitter av visst angivet märke har ansetts vara en nödvändig del...
MÖD 2003:101: Förlängning av arbetstiden för tillstånd till grundvattenbortledning samt...
MÖD 2004:66: Avgiftsskyldighet m.m. för avloppsanläggning-----Tre stycken fastighetsägare på...
MÖD 2006:37: Tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för bortledning av grundvatten----- Två...
MÖD 2010:53: Tillstånd till anläggande och drift av hamn vid Norvikudden, i Nynäshamn -----...
NJA 1983 s. 542: Part i tvistemål har under rättegången bytt ombud, och detta har föranlett viss...
NJA 1989 s. 247: Fråga om skiljemän får utan särskilt yrkande förordna om ränta på part...
NJA 1990 s. 14: A instämde B vid allmän domstol för att svara i en tvist rörande ett avtal med...
NJA 1991 s. 127: Fastän vadetalan återkallats innan vadekärandena utvecklat sin vadetalan och...
NJA 1991 s. 28: Vattenmål. Sökanden i ett ansökningsmål enligt vattenlagen (1983:291) har...
NJA 1992 s. 260: Tillstånd till prövning i HovR av tvistemål om mindre värden har meddelats i...
NJA 1996 s. 171: Till allmän domstol instämd talan avseende fordran har avvisats p g a...
NJA 1997 s. 79: En målsägande som biträtt åtalet har tillerkänts ersättning för...
NJA 1997 s. 854: Fråga huruvida rättegångskostnad varit skäligen påkallad för tillvaratagande av...
NJA 2006 s. 367: Fråga om bevisbörda m.m. i ett mål avseende ersättning ur rättsskyddsförsäkring...
NJA 2009 s. 441: Fråga om ersättning för rättegångskostnad avseende arbete som utförts av parts...
RH 2002:18: Sedan hovrätten, efter ansökan av borgenären, med stöd av Luganokonventionen...
RH 2011:25: Tingsrätten har i ett ordinärt tvistemål försummat att döma ut ränta på...

Lagrumshänvisningar hit (19)

Ändringar/Förarbeten (5)

8 a § I mål där 1 kap. 3 d § första stycket tillämpas gäller följande i stället för bestämmelserna i 8 §.

Ersättning för rättegångskostnad får inte avse annat än kostnad för

  • 1. rättslig rådgivning under en timme vid ett tillfälle för varje instans och med belopp som motsvarar högst den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) under en timme,
  • 2. ansökningsavgift,
  • 3. resa och uppehälle för part eller ställföreträdare i samband med sammanträde eller, om personlig inställelse inte föreskrivits, resa och uppehälle för ombud,
  • 4. vittnesbevisning,
  • 5. översättning av handling.

Om en part har handlat så att 3 eller 6 § är tillämplig, får dock ersättning till motparten avse dennes samtliga kostnader enligt 8 §.

Ersättning utgår endast i den mån kostnaden varit skäligen påkallad för tillvaratagande av partens rätt.

Ersättning som anges i andra stycket 3 utgår enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Har målet till en början handlagts i annan ordning än som gäller för mål som avses i denna paragraf, utgår ersättning för kostnad som avser den tidigare handläggningen enligt de kostnadsregler som gäller för denna.

Har ett mål om betalningsföreläggande eller handräckning överlämnats till tingsrätt får, om målet därefter avgörs genom tredskodom mot svaranden, ersättning även avse skälig kostnad för högst en rättegångsskrift eller inställelse vid högst ett sammanträde inför rätten. Sådan ytterligare ersättning lämnas, om inte särskilda skäl föranleder annan bedömning, med belopp som motsvarar högst hälften av den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) under en timme. Lag (2000:172).

Kommentar

Som framgår av lagtexten har kostnaderna i FT-mål begränsats avsevärt. En timmes rådgivning är ofta i underkant men mer än kostnaden för en timme kommer inte att godkännas. Med ansökningsavgifter avses ansökningsavgiften för ett betalningsföreläggande, för närvarande 300 kr eller ansökningsavgiften för en stämningsansökan, 450 kr.

När det gäller punkten 3 har Högsta domstolen något oväntat (indirekt) godkänt ett ombuds fulla resekostnader med 3 200 kr enligt NJA 1992 s. 260.

Rättsfall (11)

NJA 1992 s. 260: Tillstånd till prövning i HovR av tvistemål om mindre värden har meddelats i...
NJA 1993 s. 683: Frågan huruvida de i 18 kap 8 a § RB föreskrivna begränsningarna med avseende...
NJA 1998 s. 387: Reglerna i 18 kap 8 a § RB om vilka rättegångskostnader som är ersättningsgilla...
NJA 2007 s. 579: Rättegångskostnader. I ett dispositivt tvistemål om mindre värden (småmål) har...
NJA 2010 s. 336: Småmålslagen. En tillämpning av undantagsbestämmelsen i 1 kap. 3 d § andra...
RH 1995:24: Rättegångskostnad i tingsrätt, avseende ersättning för resekostnader för ombud...
RH 1995:44: Fråga om den s.k. begränsningsregeln i 18 kap. 8 a § rättegångsbalken är...
RH 2005:75: Parkeringsbolags yrkande om ersättning för rådgivningskostnad i hovrätten har...
RH 2006:22: Sedan mål om betalningsförläggande vid kronofogdemyndighet överlämnats till...
RH 2006:38: Konkursbos yrkande om ersättning för rådgivningskostnad har ogillats då...
RH 2006:54: En juridisk person har ansetts berättigad till ersättning för sina...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (5)

9 § Skall rättegångskostnad ersättas av flera medparter, svare de en för alla och alla för en. I den mån kostnad hänför sig till del av målet, som angår allenast någon av parterna, eller ock part orsakat kostnad genom vårdslöshet eller försummelse, som avses i 6 §, skall dock denna kostnad gäldas av den parten ensam.

Är någon enligt 7 § skyldig att jämte part ersätta kostnad, svare de en för båda och båda för en.

Rättsfall (6)

AD 1998 nr 85: I ett kollektivavtal om pensionsfrågor anges att pensionsåldern för vissa...
MD 2010:16: Ett bolag har tillställt ett annat bolags kunder handlingar betecknade...
NJA 1989 s. 64: På ansökan av riksskatteverket utmättes en lastbil till betalning av A:s...
NJA 2004 s. 836: Konkursbo har i hovrätt med stöd av 3 kap. 9 § konkurslagen inträtt i rättegång...
RH 1996:38: I samband med överlåtelser av aktier i ett bolag hade två personer var för sig...
RH 2010:72: En utländsk juridisk person, som enligt lagen om skyldighet för utländska...

Lagrumshänvisningar hit (1)

10 § Har någon enligt 13 kap. 7 § övertagit kärandens talan, svare han och käranden, en för båda och båda för en, för den rättegångskostnad, som uppkommit före övertagandet; för kostnad, som uppkommit därefter, svare han ensam.

Den som inträtt i svarandens ställe svare ensam för rättegångskostnaden.

Lagrumshänvisningar hit (2)

11 § Skola två eller flera, en för alla och alla för en, svara förrättegångskostnad, äge rätten, på yrkande av någon av dem, med hänsyn till omständigheterna pröva, huru kostnaden mellan dem skall fördelas eller om någon av dem skall vidkännas hela kostnaden.

Rättsfall (1)

NJA 1989 s. 64: På ansökan av riksskatteverket utmättes en lastbil till betalning av A:s...

12 § I fråga om skyldighet för intervenient, som icke äger ställning av part i rättegången, att ersätta rättegångskostnad och hans rätt till ersättning för sådan kostnad skall vad i detta kapitel stadgas om part äga motsvarande tillämpning; dock svare intervenienten allenast för den särskilda kostnad, som orsakats av interventionen. Ej må den part, å vilkens sida intervenienten deltagit, förpliktas att ersätta kostnad, som nu nämnts.

Rättsfall (2)

NJA 1997 s. 79: En målsägande som biträtt åtalet har tillerkänts ersättning för...
NJA 2008 s. 282: Sedan en båt har tagits i beslag under en förundersökning angående stöld, har...

Lagrumshänvisningar hit (2)

13 § Skall kostnad för bevisning eller annan åtgärd betalas av parterna en för båda och båda för en, gäller i fråga om skyldighet att ersätta sådan kostnad vad som föreskrivs i detta kapitel om rättegångskostnad. Om parterna skall bära var sin rättegångskostnad, får rätten besluta, att kostnaden skall fördelas med hälften på var och en av dem. Har staten haft kostnader för att hämta en part till rätten, skall parten ersätta staten för kostnaden.

Om skyldighet att ersätta staten för kostnad i anledning av att part har beviljats rättshjälp är särskilt föreskrivet. Lag (1996:1624).

Rättsfall (5)

NJA 1990 s. 583: I tryckfrihetsmål där endast målsäganden fört ansvars- och skadeståndstalan har...
NJA 1998 s. 244: A, som ensam fört ansvars- och skadeståndstalan mot B i HovR:n, återkallade sin...
NJA 1998 s. 602: Vittnes begäran om ersättning för inställelse skall i princip framställas innan...
RH 1994:71: Mål om faderskap mellan barnet och två män avskrevs. Vid tillämpning av 18 kap....
RH 1998:62: Sedan 18 kap. 13 § rättegångsbalken ändrats den 1 december 1997 ansågs inte...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1972:430, 1996:1624

14 § En part, som vill ha ersättning för rättegångskostnad, skall framställa sitt yrkande innan handläggningen avslutas. Han skall därvid uppge vari kostnaden består. Om han inte har framställt sitt yrkande inom den angivna tiden, får han inte därefter föra talan om kostnad som har uppkommit vid samma rätt. En part får dock, även om han inte har framställt något yrkande, erhålla ränta som avses i 8 § andra stycket samt ersättning för ett exemplar av rättens dom eller slutliga beslut.

Rätten skall självmant pröva frågor om tillämpningen av bestämmelserna i 1--10 samt 12 och 13 §§, om inte sådan prövning är obehövlig på grund av särskilda omständigheter. Beslut i sådan kostnadsfråga som avses i detta kapitel meddelas när rätten avgör målet. Ingår i ersättning för rättegångskostnad arvode till ombud eller biträde, skall arvodets belopp anges. Lag (1987:747).

Rättsfall (13)

NJA 1981 s. 1032: Part, som åtnjöt allmän rättshjälp med biträdesförordnande, väckte vid TR talan...
NJA 1983 s. 167: Sedan i tvistemål tredskodom meddelats mot kärandeparten, sökte denne...
NJA 1984 s. 179: Fråga i visst fall huruvida ersättning kunde utgå till rättshjälpsbiträde,...
NJA 1989 s. 247: Fråga om skiljemän får utan särskilt yrkande förordna om ränta på part...
NJA 1991 s. 209: Fråga, i mål om firmarätt på grund av inarbetning, hur omsättnings kretsen...
NJA 1998 s. 602: Vittnes begäran om ersättning för inställelse skall i princip framställas innan...
NJA 2001 s. 18: Fråga om ersättning till målsägandebiträde, som nedlagt arbete å målet efter...
NJA 2002 s. 241: I tvistemål har käranden, innan stämning har utfärdats, återkallat sin talan...
NJA 2003 s. 445: Part gjorde i sitt svaromål i TR:n invändning om rättegångshinder och yrkade...
NJA 2007 s. 510: Sedan Högsta domstolen återförvisat ett mål till hovrätten har part ansetts...
NJA 2007 s. 839: Offentlig försvarare har i överklagandet till hovrätten inte gjort förbehåll om...
NJA 2011 s. 884: En sådan förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken har, oavsett att den...
RH 2009:22: Efter det att åklagaren lagt ned förundersökningen har målsäganden genom sitt...

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1973:240, 1982:1123, 1987:747

15 § Fullföljes mål från lägre rätt, skall skyldigheten att ersätta rättegångskostnad i högre rätt bestämmas med hänsyn till rättegången därstädes.

Om kostnad i högre rätt i mål angående fråga, som dit fullföljts särskilt, äge vad i detta kapitel stadgas om mål, som väckts vid lägre rätt, motsvarande tillämpning.

Återförvisas mål, skall frågan om kostnaden i den högre rätten prövas i samband med målet efter dess återupptagande.

Rättsfall (17)

AD 1999 nr 141: Fråga om en arbetstagare har blivit skild från provanställning genom...
MÖD 2000:3: Tillstånd till ändrad reglering och vattenbortledning för...
MÖD 2000:45: Vilandeförklaring av ansökan om förlängd arbetstid till grundvattenbortledning...
MÖD 2006:20: Omprövning av villkor enligt 24 kap. 8 § miljöbalken-----Vid omprövning av...
MÖD 2012:18: Återförvisning till Statens va-nämnd ----- Statens va-nämnd har avgjort mål...
NJA 1989 s. 700: Sedan TR i mål om underhållsbidrag till barn förpliktat mannen att mot hans...
NJA 1990 s. 42: Sedan HovR efter besvär över domvilla undanröjt ett av inskrivningsmyndighet...
NJA 1990 s. 463: Arbetsdomstolen har enligt 2 kap 6 § 1 st lagen (1974:371) om arbetstvister...
NJA 1990 s. 770: Sedan HovR avslagit ansökan om prövningstillstånd, har efter fullföljd HD...
NJA 1991 s. 209: Fråga, i mål om firmarätt på grund av inarbetning, hur omsättnings kretsen...
NJA 1994 s. 436: Särskild eller vanlig handräckning? - Tillika fråga om prövning av...
NJA 1997 s. 805: Principen att, efter återförvisning av ett mål, frågan om rättegångskostnader i...
NJA 1999 s. 258: Frågor om rättegångskostnader i samband med att HovR hänvisat mål till behörig...
NJA 2007 s. 510: Sedan Högsta domstolen återförvisat ett mål till hovrätten har part ansetts...
RÅ 2000 ref. 30: En tingsrätt har bestämt att en förälder har rätt till umgänge med sina barn...
RH 1994:110: Sakkunnig har inte tillerkänts ersättning för utlåtande som har inkommit till...
RH 2011:26: Efter återförvisning av mål till arrendenämnden i tvist om villkorsändring bör...

16 § I mål där en myndighet för talan på det allmännas vägnar utan att talan avser tillvaratagande av statens eller någon annans enskilda rätt tillämpas i fråga om rättegångskostnader bestämmelserna i 31 kap., om annat inte är föreskrivet. Lag (1990:443).

II. Om rättegången i brottmål

Rättsfall (4)

MD 2005:28: I ett mål om företagskoncentration där Konkurrensverket fört talan och målet...
NJA 2000 s. 564: Fråga om ersättning för kostnader i konkursärende. 16 kap. 2 § konkurslagen.
NJA 2001 s. 288: I ett tvistemål där staten fört talan mot ett bolags ställföreträdare enligt...
NJA 2011 s. 248: I ett ärende om överklagande av beslut om rättelse av fastighetsregistrets...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1990:443

19 Kap. Om laga domstol

1 § Laga domstol i brottmål är rätten i den ort, där brottet förövades. Brott anses förövat å den ort, där den brottsliga handlingen företogs, och, om brottet fullbordades eller, vid försök, det tillämnade brottet skulle hava fullbordats å annan ort, även å den orten. Förövades brottet å orter under skilda domstolar, äge de lika behörighet. Har det skett å svenskt fartyg eller luftfartyg under resa inom eller utom riket, vare även rätten i den ort, dit den misstänkte med fartyget eller luftfartyget först ankommer eller där han gripits eller eljest uppehåller sig, behörig.

Är, då åtal väckes, ovisst, var brottet förövades, må åtal upptagas av rätten i någon av de orter, där det kan antagas hava skett, eller i den ort, där den misstänkte gripits eller eljest uppehåller sig.

Åtal för brott må ock upptagas av den rätt, där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet, eller rätten i den ort, där den misstänkte mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt. Lag (1957:299).

Rättsfall (1)

NJA 1989 s. 804: Forum vid åtal för olaga trålfiske från utländskt fartyg på svenskt...

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1954:432, 1948:453, 1957:299

2 § Åtal för brott, som förövats å ort utom riket eller å utländskt fartyg eller luftfartyg under resa inom eller utom riket, upptages, om ej regeringen för visst fall förordnar annat, av den rätt, där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet, eller av rätten i den ort, där han gripits eller eljest uppehåller sig. Lag (1974:573).

Rättsfall (1)

NJA 1989 s. 804: Forum vid åtal för olaga trålfiske från utländskt fartyg på svenskt...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1974:573, 1957:299

3 § Åtal mot flera för medverkan till brott må, om det sker samtidigt, väckas vid den rätt, där någon av dem har att svara. Väckas åtalen å olika tider, må vid den rätt, som upptagit åtal mot någon av dem, åtal väckas även mot den eller de övriga.

Vad nu sagts skall ock gälla angående åtal i andra fall mot flera för brott, som äga samband med varandra, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner lämpligt, att åtalen upptagas av samma domstol. Lag (1948:453).

Rättsfall (1)

NJA 2003 s. 263: Fråga om hinder enligt 3 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207) mot prövning av...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1948:453

4 § Talan om ansvar för falskt eller obefogat åtal eller för falsk angivelse eller annan osann tillvitelse, varå åtal följt, må väckas vid den rätt, där brottet åtalats. Lag (1948:453).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1948:453

5 § Över förseelse i rättegången döme den rätt, där rättegången föres.

Förövar någon annat brott inför domstol vid dess sammanträde, äge samma rätt döma däröver, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet och andra omständigheter finnes lämpligt.

6 § Har någon förövat flera brott, må åtal för samtliga brotten upptagas av den rätt, som är behörig att upptaga åtal för något av dem, om denna med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.

7 § En domstol behåller sin behörighet att handlägga ett mål även om något förhållande som har grundat behörigheten ändras efter det att stämning delgetts den misstänkte.

Har allmänt åtal väckts vid en viss tingsrätt, får denna på åklagarens begäran överlämna målet till en annan tingsrätt, om den är behörig och särskilda skäl föreligger. Står den tilltalade redan under åtal vid den andra tingsrätten, skall sådant överlämnande ske, om det inte är olämpligt. De beslut som fattats före överlämnandet skall gälla, om inte den domstol dit målet överlämnats bestämmer annat.

Andra stycket gäller i tillämpliga delar också när flera mål om allmänt åtal mot den tilltalade samtidigt är anhängiga vid olika hovrätter. Lag (1987:747).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1954:432, 1987:747

8 § Avvisas mål på den grund, att rätten icke är behörig, äge den dock i avbidan på att åtal väckes vid rätt domstol meddela beslut, som icke utan fara kan uppskjutas.

9 § Är i lag föreskrivet, att åtal skall upptagas omedelbart av högre rätt eller skall åtal enligt lag eller författning upptagas av annan allmän underrätt än den, där den misstänkte enligt 1 eller 2 § har att svara, må ej på grund av vad i detta kapitel stadgas åtalet upptagas av annan domstol. Skall fråga om ansvar upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol, äger vad i detta kapitel stadgas ej tillämpning.

Avtal, varigenom någon utfäst sig att väcka åtal eller svara vid viss domstol, vare utan verkan. Lag (1965:585).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1965:585

10 § Har lägre rätt upptagit mål, må fråga om rättens behörighet ej upptagas av högre rätt, med mindre frågan dit fullföljes eller där väckes av part, som är berättigad därtill, eller ock målet skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol eller omedelbart av högre rätt eller av annan allmän underrätt än den, där den misstänkte enligt 1 eller 2 § har att svara.

Rättsfall (1)

HFD 2013 ref. 41: Sedan ett mål avgjorts i en förvaltningsrätt ska kammarrätten inte på eget...

11 § Meddelas i högre rätt beslut, varigenom lägre rätt förklaras icke vara behörig att upptaga mål, som där väckts, äge den högre rätten på yrkande av part hänvisa målet till lägre rätt, som finnes behörig.

Hava skilda domstolar genom beslut, som vunnit laga kraft, funnits obehöriga, äge Högsta domstolen, om någon av dem finnes behörig, på ansökan av part hänvisa målet till den domstol, av vilken målet bort upptagas. Lag (2009:344).

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2009:344

11 a § Finner rätten i samband med att en ansökan ges in att rätten saknar behörighet att ta upp målet eller att i annan ordning pröva ansökan men att en annan domstol skulle vara behörig, skall ansökan lämnas över till den domstolen, om sökanden inte har något att invända mot detta och det inte heller finns något annat skäl mot att ansökan överlämnas. Ansökan skall anses ha kommit in till den senare domstolen samma dag som den kom in till den domstol som först tog emot ansökan. Lag (1996:247).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1996:247

12 § Vad som sägs i detta kapitel skall tillämpas även i fråga om domstolarnas befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel. En sådan fråga får tas upp även av rätten i en annan ort än som följer av reglerna i detta kapitel, om beslut i frågan bör fattas utan dröjsmål. Lag (2000:172).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2000:172, 1987:1211

20 Kap. Om rätt till åtal och om målsägande

1 § Fråga om ansvar för brott må ej av rätten upptagas, med mindre åtal för brottet väckts. Rätten äge dock utan åtal upptaga fråga om ansvar för förseelse i rättegången.

Kommentar

Åtal väcks genom att stämningsansökan inges till domstol.

2 § Allmän åklagare äge tala å brott, som hör under allmänt åtal, om ej annat är stadgat.

Om befogenhet för särskild åklagare att tala å brott, som hör under allmänt åtal, gälle vad särskilt är föreskrivet.

Åklagare må i högre rätt fullfölja talan även till den misstänktes förmån.

Rättsfall (3)

NJA 2012 s. 521: En tilltalad har av hovrätten dömts för brott. Därefter har det framkommit att...
RH 2002:25: Målsägande har ej ansetts behörig att överklaga en brottmålsdom till den...
RH 2004:89: Tingsrätten dömde en tilltalad för snatteri till böter efter en...

3 § Under allmänt åtal höra alla brott, som ej uttryckligen äro undantagna därifrån.

Är för allmänt åtal stadgat särskilt villkor, såsom tillstånd av myndighet eller angivelse av målsägande, vare det gällande.

Kommentar

Se allra flesta brott hör under allmänt åtal. Domstolen måste ex officio beakta att brottet angivts till åtal vid angivelsebrott såsom vid förtalsbrotten enligt 5 kap.5 § BrB.

Åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § BrB uppställer vidare krav på att åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Denna prövning ankommer på åklagaren och inte på domstolen. Något hinder att åklagaren företar den särskilda åtalsprövningen först vid den tidpunkt i processen då frågan har blivit aktuell föreligger inte enligt NJA 2004 s. 757.

Rättsfall (1)

NJA 2004 s. 757: Fråga huruvida, sedan åtal väckts för sexuellt ofredande, domstolen - med...

4 § Innefattar en handling flera brott och hör något av dem under allmänt åtal, må sådant åtal äga rum även för de övriga.

Har någon angivits för brott, som allenast efter angivelse hör under allmänt åtal, och äro flera misstänkta för att hava tagit del i brottet, må allmänt åtal äga rum mot dem alla.

5 § Brott må av målsägande angivas till åtal hos åklagare eller polismyndighet. Har angivelse skett hos myndighet å annan ort än den, där åtal för brottet må väckas, skall angivelsen omedelbart tillställas myndigheten i den orten.

6 § Åklagare skall, om ej annat är stadgat, tala å brott, som hör under allmänt åtal. Lag (1964:166).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1960:685, 1964:166

7 § Åklagare får besluta att underlåta åtal för brott (åtalsunderlåtelse) under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsidosätts:

  • 1. om det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter,
  • 2. om det kan antas att påföljden skulle bli villkorlig dom och det finns särskilda skäl för åtalsunderlåtelse,
  • 3. om den misstänkte begått annat brott och det utöver påföljden för detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet, eller
  • 4. om psykiatrisk vård eller insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade kommer till stånd.

Åtal får underlåtas i andra fall än som nämns i första stycket, om det av särskilda skäl är uppenbart att det inte krävs någon påföljd för att avhålla den misstänkte från vidare brottslighet och att det med hänsyn till omständigheterna inte heller krävs av andra skäl att åtal väcks. Lag (1997:726).

7 a § Beslut om åtalsunderlåtelse får meddelas även sedan åtal har väckts, om det kommer fram sådana förhållanden som, om de förelegat eller varit kända vid tiden för åtalet, skulle ha föranlett åtalsunderlåtelse. Åtalsunderlåtelse får dock inte beslutas om den tilltalade motsätter sig det eller om dom redan har fallit. Lag (1981:1285).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1981:1285

7 b § Ett beslut om åtalsunderlåtelse får återkallas, om särskilda omständigheter föranleder det. Lag (1985:13).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1985:13

8 § Målsäganden må ej väcka åtal för brott, som hör under allmänt åtal, med mindre han angivit brottet och åklagaren beslutat, att åtal ej skall äga rum.

Har åklagare väckt talan, äge målsäganden biträda åtalet; han må ock i högre rätt fullfölja talan.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må målsägande väcka talan om ansvar för falskt eller obefogat åtal, falsk angivelse eller annan osann tillvitelse angående brott.

Målsägande är den, mot vilken brott är begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada. Lag (1964:166).

Rättsfall (6)

NJA 1982 s. 98: Stadgandet i 20 kap 10 § RB i dess intill d 1 jan 1982 gällande lydelse har...
NJA 1998 s. 319: En målsägande, som väckt enskilt åtal för brott under allmänt åtal, har ansetts...
NJA 2007 s. 633: A åtalades för misshandel av B och C. C biträdde åtalet och förde...
NJA 2008 s. 1165: En viltvårdsområdesförening har inte ansetts vara målsägande beträffande åtal...
NJA 2013 s. 75: Resning har beviljats till nackdel för en tidigare frikänd person som efter...
RH 2002:25: Målsägande har ej ansetts behörig att överklaga en brottmålsdom till den...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1948:453, 1964:166

9 § Sedan dom fallit, må ej allmänt åtal nedläggas.

Nedlägges allmänt åtal på den grund, att tillräckliga skäl, att den misstänkte är skyldig till brottet, ej föreligga, må målsäganden övertaga åtalet; han skall dock hos rätten göra anmälan därom inom den tid, högst en månad, som av rätten bestämmes, sedan han erhöll vetskap om nedläggandet. Övertager ej målsäganden åtalet, äge han icke därefter väcka åtal för brottet; om den tilltalade yrkar det, skall frikännande dom meddelas.

Rättsfall (4)

NJA 1984 s. 616: Åklagare ansågs oförhindrad att föra talan mot en frikännande dom, som...
NJA 2005 s. 940: Fråga om en målsägande, som inte övertagit ett av åklagaren nedlagt allmänt...
RH 1998:63: Sedan åklagaren lagt ned ett åtal på grund av att preskription inträtt och...
RH 2000:10: Åklagaren lade ned åtal på grund av bristande bevisning. Målsäganden...

Lagrumshänvisningar hit (2)

10 § Bestämmelserna i 8 och 9 §§ om rätt för målsäganden att väcka åtal eller överta väckt åtal gäller inte i fråga om brott som i utövningen av anställningen eller uppdraget har begåtts av

  • 1. statsråd,
  • 2. justitieråd,
  • 3. någon av riksdagens ombudsmän eller den som har tjänstgjort i hans eller hennes ställe,
  • 4. någon annan befattningshavare, mot vilken enligt riksdagsordningen eller annan författning endast något av riksdagens utskott eller annat riksdagsorgan är behörigt att besluta om åtal för sådant brott,
  • 5. justitiekanslern eller den som har tjänstgjort i hans eller hennes ställe, eller
  • 6. domare eller generaladvokat i Europeiska unionens domstol. Lag (2010:1391).

Rättsfall (1)

NJA 1987 s. 31: Fastighetsägaren A yrkade förpliktande för P att utge vissa pantbrev gällande i...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (6)

11 § Äro i fråga om samma brott flera målsägande, gälle angivelse eller åtal av en målsägande även för de övriga.

12 § Har målsäganden genom förlikning eller eljest utfäst sig att ej angiva brottet eller tala därå eller har han återkallat angivelse eller nedlagt åtal, må han ej därefter angiva brottet eller tala därå. Hör brottet allenast efter angivelse under allmänt åtal och har utfästelsen gjorts eller angivelsen återkallats, innan allmänt åtal väckts, må allmänt åtal för brottet ej därefter äga rum.

Rättsfall (1)

RH 2000:10: Åklagaren lade ned åtal på grund av bristande bevisning. Målsäganden...

13 § Har någon genom brott blivit dödad, har hans eller hennes efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller syskon samma rätt som målsägande att ange brottet eller föra talan om det.

Avlider eljest den, mot vilken brott är begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada, äge närstående, som nu sagts, samma rätt att angiva brottet eller tala därå, som tillkom den avlidne, om icke av omständigheterna framgår, att denne ej velat angiva eller åtala brottet. Lag (2005:438).

Rättsfall (1)

NJA 2013 s. 75: Resning har beviljats till nackdel för en tidigare frikänd person som efter...

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1971:875, 1958:641, 2005:438

14 § Är målsäganden omyndig och rör brottet egendom, varöver han ej råder, eller rättshandling, som han ej själv äger ingå, får hans ställföreträdare angiva brottet eller tala därå. Samma rätt har en förvaltare enligt föräldrabalken för en målsägandes räkning när brottet rör egendom eller rättshandling som omfattas av förvaltarens uppdrag. Rör brottet den omyndiges person, får den som har vårdnaden om honom angiva brottet eller tala därå. Vad i 11 kap. 2--5 §§ är stadgat om part och ställföreträdare i tvistemål tillämpas beträffande målsägande, även om han ej för talan.

Om rättegångsombud för målsägande gäller vad i 12 kap. är stadgat. Lag (1988:1260).

Rättsfall (1)

RH 1995:9: I mål där målsägandens vårdnadshavare var gift med den tilltalade har det...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1974:239, 1988:1260

15 § Målsägande, som hörs med anledning av åklagarens talan, får åtföljas av lämplig person som personligt stöd (stödperson) under rättegången. Sådan stödperson som rätten har kännedom om skall om möjligt underrättas om rättegången.

I vissa fall kan målsägandebiträde förordnas enligt lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

Målsägandebiträde skall kallas till huvudförhandling eller annat sammanträde i rätten där målsäganden eller målsägandens ställföreträdare skall höras. Lag (1994:420).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (4)

15 a § har upphävts genom lag (1987:747).

16 § Är i lag eller författning stadgat, att åtal för brott må väckas av annan enskild än målsägande, skall han i fråga om rätt att angiva brottet eller tala därå samt åtal, som väckes av honom, anses som målsägande.

21 Kap. Om den misstänkte och hans försvar

1 § Den misstänkte äge själv föra sin talan. Är han omyndig, skall rätten, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet eller eljest finnes erforderligt, höra den som har vårdnaden om honom; denne äge ock föra talan för den omyndige.

Har den misstänkte avlidit, äge hans efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon föra talan mot dom, såvitt genom denna fastställts, att den misstänkte förövat gärningen. Lag (1971:875).

Rättsfall (11)

NJA 1989 s. 862: Fråga vid åtal för sakhäleri avseende pengar om beviskravet beträffande...
NJA 1990 s. 21: En tilltalad, som av TR dömts för våldtäkt och fullföljt talan mot denna dom,...
NJA 1992 s. 226: Då en tilltalad som dömts i HovR:n avlidit och de anhöriga ej övertagit hans...
NJA 2001 s. 344: Domstolsverket har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut om förordnande av...
NJA 2012 s. 521: En tilltalad har av hovrätten dömts för brott. Därefter har det framkommit att...
NJA 2013 s. 333: En tilltalad har dömts för brott. I samband med att högre rätt avskriver målet...
RÅ 1994 ref. 100: I mål om disciplinpåföljd enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och...
RH 1994:87: Genom lagakraftvunnen dom har den tilltalade, för vilken förordnats förvaltare...
RH 1995:33: Föräldrar till tilltalad som avlidit har vid överklagande av tingsrättens dom...
RH 1999:98: När tilltalad som överklagat fängelsedom endast i fråga om påföljden avlidit,...
RH 2004:89: Tingsrätten dömde en tilltalad för snatteri till böter efter en...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1971:875, 1958:641

2 § Den misstänkte är skyldig att infinna sig personligen vid huvudförhandling i tingsrätt och hovrätt. Sådan skyldighet föreligger dock inte, om målet kan avgöras även om han inte infinner sig vid huvudförhandlingen och hans närvaro kan antas vara utan betydelse för utredningen.

Vid huvudförhandling i Högsta domstolen är den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, om domstolen finner att hans närvaro är nödvändig för utredningen.

Vid ett sammanträde för förberedelse och vid annan förhandling är den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro kan antas främja syftet med sammanträdet.

Är den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, skall rätten förordna om detta.

När den misstänkte inte är skyldig att infinna sig personligen, får hans talan föras genom ombud. I fråga om ombud gäller bestämmelserna i 12 kap. Lag (2009:344).

Rättsfall (3)

NJA 1999 s. 362: Tilltalad, som i HovR:n dömts till åtta månaders fängelse för bl a försök till...
NJA 2009 s. 836: En tilltalad som frikänts av tingsrätten har utan att vara personligen...
RH 2008:13: Bestämmelsen i 12 kap. 4 § RB om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck...

Ändringar/Förarbeten (4)

3 § Vid sin talans förberedande och utförande må den misstänkte biträdas av försvarare.

Försvarare utses av den misstänkte. Är den misstänkte under aderton år eller lider han av en allvarlig psykisk störning, utses försvarare av den som har vårdnaden om honom. Har den misstänkte för sig ställt rättegångsombud, anses ombudet som försvarare.

En person får inte vara försvarare, om han har eller har haft uppdrag åt den misstänkte eller ekonomiska förbindelser med denne och omständigheterna är ägnade att minska förtroendet för hans förmåga att iaktta vad som åligger en försvarare enligt 7 § första stycket. Utländsk medborgare eller den som har hemvist utom riket får inte vara försvara re om det med hänsyn till rikets säkerhet är olämpligt. Om försvarare gäller i övrigt 12 kap. 2--5 §§ samt 6 § andra stycket. Lag (1992:1511).

Kommentar

Den misstänkte har alltid rätt till försvarare som antingen är offentlig eller privat.

Advokat som var offentlig försvarare åtog sig uppdrag för den misstänktes räkning vid sidan av försvararuppdraget och när den misstänkte var häktad, till utomstående befordrade brev och instruktioner. Advokaten blev utesluten ur advokatsamfundet, vilket faställdes av Högsta domstolen i NJA 1991 s.293.

Rättsfall (8)

NJA 1981 s. 807: Sedan tilltalad fullföljt talan till HovR:n med yrkande om frikännande från...
NJA 1988 s. 696: En person, som åtalats för mutbrott på den grund att han tagit emot viss...
NJA 1991 s. 293: Frågor, i mål om uteslutning av advokat ur Sveriges advokatsamfund, om...
NJA 1999 s. 253: Offentlig försvarare har tillerkänts ersättning för arbete, tidsspillan och...
NJA 2001 s. 344: Domstolsverket har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut om förordnande av...
NJA 2007 s. 984: Offentlig försvarare har förordnats för underårig misstänkt utan att hans...
NJA 2008 s. 1047: En person som av hovrätt avvisats som rättegångsombud i målet har tillåtits att...
RH 2008:13: Bestämmelsen i 12 kap. 4 § RB om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck...

Ändringar/Förarbeten (4)

3 a § Är den misstänkte anhållen eller häktad skall offentlig försvarare förordnas för honom, om han begär det. Offentlig försvarare skall också på begäran förordnas för den som är misstänkt för ett brott, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i sex månader.

Offentlig försvarare skall därutöver förordnas

  • 1. om den misstänkte är i behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brottet,
  • 2. om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening, eller
  • 3. om det i övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.

Om den misstänkte biträds av försvarare som han själv har utsett, skall inte vid sidan av denne någon offentlig försvarare förordnas. Lag (1983:920).

Rättsfall (11)

NJA 1984 s. 435: Fråga, i mål om ansvar för misshandel, angående förordnande av offentlig...
NJA 1984 s. 787: Fråga, i mål om ansvar för rattfylleri, angående förordnande av offentlig...
NJA 1985 s. 694: Fråga, i mål om ansvar för stöld, angående förordnande av offentllig försvarare...
NJA 1986 s. 86: Fråga, i mål om ansvar för försök till stöld, angående förordnande av offentlig...
NJA 1987 s. 45: Fråga, i mål om ansvar för obehörigt avvikande från trafikolycksplats, om behov...
NJA 1988 s. 37: Fråga, i mål om ansvar för narkotikabrott, angående förordnande av offentlig...
NJA 1995 s. 625: Fråga om förordnande av offentlig försvarare i HovR:n, då TR:n dömt för stöld...
NJA 1999 s. 227: Fråga om behov av offentlig försvarare i HovR.
NJA 1999 s. 541: Fråga i mål om ansvar för våld mot tjänsteman huruvida offentlig försvarare...
NJA 2001 s. 344: Domstolsverket har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut om förordnande av...
NJA 2012 s. 43: Något hinder mot attförordnaen av den tilltalade utsedd försvarare till...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1983:920

3 b § En offentlig försvarare ska förordnas för en tidigare tilltalad om

  • 1. han eller hon är i behov av försvarare med hänsyn till att åklagaren enligt 58 kap. 6 a § beslutat eller har möjlighet att besluta att återuppta en förundersökning eller att låta en pågående förundersökning även avse frågan om den tidigare tilltalades delaktighet i brottet, eller
  • 2. det annars finns synnerliga skäl.

Vid bedömningen av om den tidigare tilltalade är i behov av försvarare ska rätten beakta brottets beskaffenhet, den tidigare tilltalades personliga förhållanden och vilka utredningsåtgärder som ska vidtas. Lag (2012:659).

4 § Offentlig försvarare förordnas av rätten; har rätten skilt saken från sig, äge den, till dess talan av den misstänkte fullföljts eller tiden för sådan talan utgått, förordna försvarare att biträda honom i högre rätt.

Fråga om förordnande av offentlig försvarare skall upptagas, då framställning därom göres eller rätten eljest finner anledning därtill.

Kommentar

Bestämmelsen i 12 kap. 4 § RB om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck för en allmän princip, som innebär att den som ombeds uppträda som ombud i rättegång, inte bör åta sig uppdraget, om hans plikter mot den nya huvudmannen kan komma i konflikt med hans plikt till lojalitet mot den tidigare huvudmannen. En jurist, som i ett brottmål tidigare varit ombud för en misstänkt person, har därför ansetts olämplig att som ombud försvara annan misstänkt i samma mål och har avvisats enligt RH 2008:13.

Rättsfall (1)

NJA 1993 s. 299: Domstolsverket har ansetts ha rätt att föra talan mot slutligt beslut av TR...

4 a § En framställan om förordnande av en offentlig försvarare enligt 3 b § ska göras hos den domstol som enligt 58 kap. 4 § första stycket är behörig att pröva ansökan om resning. Lag (2012:659).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2012:659

5 § Till offentlig försvarare ska förordnas en advokat som är lämplig för uppdraget. Om det finns särskilda skäl, får till sådan försvarare utses någon annan lämplig person som har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domaranställning. Företrädesvis bör det förordnas någon som brukar förekomma som rättegångsombud vid domstolen.

Har den misstänkte till offentlig försvarare föreslagit någon som är behörig för uppdraget, ska denne förordnas, om det inte finns särskilda skäl mot det. Lag (2009:1252).

Kommentar

För flera tilltalade i samma mål bör utses olika offentliga försvarare när det föreligger en inte obetydlig risk för att de kan få motstridiga intressen i målet. Om en sådan risk uppkommer under målets handläggning, kan detta utgöra tillräckligt skäl för byte av försvarare enligt NJA 1989 s. 540.

Begäran om att advokat med verksamhet på ort utanför den handläggande domstolens domkrets skulle förordnas till offentlig försvarare har avslagits på grund av de ökade kostnader detta skulle medföra enligt RH 2008:80.

Rättsfall (4)

NJA 1989 s. 540: För flera tilltalade i samma mål bör utses olika offentliga försvarare när det...
NJA 1995 s. 75: Fråga om byte av offentlig försvarare.
RH 1996:115: Den som godkänts som advokat i något annat EG-land är enligt 8 kap. 9 §...
RH 2008:80: Begäran om att advokat med verksamhet på ort utanför den handläggande...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1972:430, 2009:1252

6 § Ett förordnande av offentlig försvarare får återkallas av rätten, om behovet av offentlig försvarare upphör eller något annat giltigt skäl för återkallelse föreligger. Utser den misstänkte själv annan försvarare, skall förordnandet återkallas, om det inte skulle uppstå synnerlig olägenhet.

En offentlig försvarare får inte utan rättens medgivande sätta någon annan i sitt ställe. Lag (1983:920).

Rättsfall (14)

NJA 1983 s. 200: Åklagarens ställning vid prövning av fråga om återkallande av förordnande som...
NJA 1989 s. 540: För flera tilltalade i samma mål bör utses olika offentliga försvarare när det...
NJA 1990 s. 156: Två tilltalade hade vid TR:n gemensam offentlig försvarare. I HovR:n tilläts...
NJA 1991 s. 244: En tilltalad dömdes av tingsrätten till fängelse 1 år 6 månader för bl a otukt...
NJA 1994 s. 126: En målsägande i ett brottmål har ansetts sakna rätt att överklaga ett beslut...
NJA 1995 s. 75: Fråga om byte av offentlig försvarare.
NJA 2004 s. 639: Fråga om byte av offentlig försvarare.
NJA 2005 s. 137: En offentlig försvarare har vid huvudförhandling i hovrätten med tillämpning av...
NJA 2007 s. 984: Offentlig försvarare har förordnats för underårig misstänkt utan att hans...
RH 1995:64: Fråga om entledigande av offentlig försvarare som utsatts för hot.
RH 1996:9: En part i ett indispositivt tvistemål har ansetts sakna rätt att överklaga ett...
RH 1997:58: Offentlig försvarare har utan rättens tillstånd ställt platsombud för sig i...
RH 1999:36: En person åtalades för mened därför att han under ett vittnesmål ha förtigit...
RH 2009:84: En offentlig försvarare har inte tillerkänts ersättning för den extra...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1983:920

7 § Försvarare skall med nit och omsorg tillvarataga den misstänktes rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning.

Försvarare bör, så snart ske kan, genom överläggning med den misstänkte förbereda försvaret.

Rättsfall (4)

NJA 1999 s. 253: Offentlig försvarare har tillerkänts ersättning för arbete, tidsspillan och...
NJA 2009 s. 72: En offentlig försvarare har först efter avslutad huvudförhandling åberopat ny...
NJA 2010 s. 151: Hovrätt har satt ned ersättningen till en offentlig försvarare med angivande av...
RH 1999:36: En person åtalades för mened därför att han under ett vittnesmål ha förtigit...

8 § Försvarare äge under förundersökningen och målets behandling vid rätten göra framställning och vidtaga åtgärd, som erfordras för tillvaratagande av den misstänktes rätt, så ock, om målet fullföljes, biträda honom i högre rätt.

Rättsfall (3)

NJA 2009 s. 72: En offentlig försvarare har först efter avslutad huvudförhandling åberopat ny...
NJA 2010 s. 151: Hovrätt har satt ned ersättningen till en offentlig försvarare med angivande av...
RH 1994:2: I mål om ansvar för sexuellt umgänge med barn har som bevisning åberopats bl.a....

Lagrumshänvisningar hit (1)

9 § Försvarare för den som är anhållen eller häktad må ej förvägras att sammanträffa med honom. Försvararen äge i enrum meddela sig med den anhållne eller häktade; annan än offentlig försvarare dock endast om undersökningsledaren eller åklagaren medgiver det eller rätten finner det kunna ske utan men för utredningen eller för ordningen eller säkerheten å förvaringsplatsen.

Offentlig försvarare så ock av den misstänkte utsedd försvarare, som uppgivits för rätten, skola kallas till huvudförhandling eller annat rättens sammanträde för förhandling.

Rättsfall (1)

NJA 1999 s. 253: Offentlig försvarare har tillerkänts ersättning för arbete, tidsspillan och...

Lagrumshänvisningar hit (1)

10 § En offentlig försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen för arbete ska bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av en timkostnadsnorm. Regeringen meddelar föreskrifter om timkostnadsnormen.

Timersättningen får avvika från timkostnadsnormen, om den skicklighet och den omsorg som uppdraget utförts med eller andra omständigheter av betydelse ger anledning till det.

När ersättningen bestäms ska i vissa fall en taxa tillämpas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om taxan och om beräkning av ersättningen för tidsspillan.

Ersättningen till offentlig försvarare får endast om det finns särskilda skäl avse de merkostnader för tidsspillan och utlägg som har uppstått på grund av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen. På begäran av den misstänkte eller den föreslagna offentlige försvararen ska förhandsbesked lämnas i frågan om sådana merkostnader omfattas av rätten till ersättning.

En offentlig försvarare får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av den misstänkte. Har detta skett är förbehållet utan verkan och den offentlige försvararen ska till den misstänkte betala tillbaka vad han eller hon har tagit emot. Den offentlige försvararen får dock förbehålla sig och ta emot skälig ersättning för tidsspillan och utlägg som enligt fjärde stycket inte omfattas av försvararens rätt till ersättning av allmänna medel. Lag (2009:1252).

Rättsfall (53)

NJA 1981 s. 1035: Offentlig försvarare som i samråd med åklagare och polis vidtagit åtgärder för...
NJA 1982 s. 212: Offentlig försvarare har tillerkänts ersättning av allmänna medel för alla de...
NJA 1984 s. 877: Fråga om offentlig försvarares rätt till ersättning för arbete bestående i...
NJA 1986 s. 582: När, vid det enda rättegångstillfälle för huvudförhandling som förekom inför...
NJA 1986 s. 733: Fråga om offentlig försvarare, som i mål om misstanke om skattebrott anlitat...
NJA 1987 s. 332: Mot TR:s dom i brottmål har två tilltalade vädjat. En av dem återkallade sin...
NJA 1987 s. 365: Fråga, vid bestämmande av ersättning till offentlig försvarare i mål där...
NJA 1989 s. 14: Uppdrag som offentlig försvarare i mål, i vilket brottmålstaxan inte var...
NJA 1989 s. 266: Den s k helgtaxan har ansetts tillämplig på arbete som offentlig försvarare...
NJA 1991 s. 127: Fastän vadetalan återkallats innan vadekärandena utvecklat sin vadetalan och...
NJA 1991 s. 600: Bestämmande av ersättning till frikänd tilltalad för kostnad för privat...
NJA 1992 s. 186: Kostnaden för översättning av en brottmålsdom som skickats ut från rätten har...
NJA 1993 s. 114: Fråga om skälig timersättning till offentlig försvarare för utfört arbete. 21...
NJA 1993 s. 214: En tilltalad, som var häktad, begärde efter TR:ns dom att hans offentlige...
NJA 1993 s. 237: Ersättning till en offentlig försvarare i ett mycket omfattande mål angående...
NJA 1993 s. 260: Regeringen har fastställt timkostnadsnorm för år 1993 att läggas till grund för...
NJA 1994 s. 31: När vadetalan i HovR förfallit till följd av vadekärandens utevaro från...
NJA 1996 s. 575: Fråga om ersättning till offentlig försvarare. 21 kap 10 § RB.
NJA 1997 s. 586: Ersättning till offentlig försvarare. 21 kap 10 § RB.
NJA 1998 s. 507: Sedan en anhållen misstänkt vägrat att yttra sig vid polisförhör utan sin...
NJA 1998 s. 561: Offentlig försvarare, som själv orsakat merkostnad för tidsspillan och utlägg...
NJA 1999 s. 253: Offentlig försvarare har tillerkänts ersättning för arbete, tidsspillan och...
NJA 1999 s. 256: Fråga om ersättning till offentlig försvarare som avbrutit semester för att...
NJA 2001 s. 351: Sedan TR:n förordnat offentlig försvarare, har HovR:n efter överklagande av...
NJA 2004 s. 549: Sammanlagd tidsspillan för offentlig försvarare i ett mål utanför...
NJA 2005 s. 137: En offentlig försvarare har vid huvudförhandling i hovrätten med tillämpning av...
NJA 2005 s. 869: Verkan av medgivande från myndighet som har att bevaka statens intresse i fråga...
NJA 2005 s. 97: Principer för bestämmande av ersättning till offentliga försvarare och...
NJA 2008 s. 223: Kraven på offentlig försvarares kostnadsräkning i mål där brottmålstaxan inte...
NJA 2008 s. 650: Fråga om rätt för den misstänkte att få en avskrift av...
NJA 2009 s. 72: En offentlig försvarare har först efter avslutad huvudförhandling åberopat ny...
NJA 2009 s. 751: En person har till sin fars offentlige försvarare överlämnat en gåva. Fråga om...
NJA 2010 s. 151: Hovrätt har satt ned ersättningen till en offentlig försvarare med angivande av...
NJA 2010 s. 19: Fråga om offentlig försvarare kan tillerkännas ersättning av allmänna medel för...
NJA 2010 s. 206: Fråga sedan en huvudförhandling ställts in om den offentlige försvararen och...
NJA 2011 s. 291: Förhandsbesked till offentlig försvarare om ersättning för merkostnader...
NJA 2012 s. 262: Ersättning till en offentlig försvarare får, enligt 21 kap. 10 § RB, endast om...
NJA 2012 s. 914: En offentlig försvarare verksam långt från domstolsorten kan tillerkännas...
RH 1995:36: I brottmål, där fastställd taxa för bestämmande av ersättning till offentlig...
RH 1995:37: I brottmål, där fastställd taxa för bestämmande av ersättning till offentlig...
RH 1995:4: Fråga om offentlig försvarare skall tillerkännas förskott på...
RH 1996:120: Regelmässigt får det anses ingå i en försvarares rätta fullgörande av sitt...
RH 1996:74: Fråga om advokat är berättigad till ersättning enligt helgförhandlingstaxa för...
RH 2001:54: Ersättning till offentlig försvarare har bestämts med tillämpning av gällande...
RH 2001:70: I brottmål, där brottmålstaxan inte var tillämplig, har tidsspillan ansetts...
RH 2002:31: I brottmål i vilket brottmålstaxan inte var tillämplig, har ersättning för...
RH 2003:62: Fråga om offentlig försvarare, som i mål om misstanke om bl.a. grovt...
RH 2004:59: Offentlig försvarare för en sextonåring har tillerkänts ersättning för en och...
RH 2004:84: Gångtid för tre inställelser vid häktet som vid varje inställelse utgjort en...
RH 2004:85: I samband med att en person greps såsom misstänkt för grovt narkotikabrott och...
RH 2005:4: En försvarare har efter tingsrättens slutliga avgörande biträtt sin huvudman i...
RH 2007:60: Offentlig försvarare har begärt ersättning för bl.a. två timmars väntetid som...
RH 2011:21: Föreslagen offentlig försvarare har meddelats positivt förhandsbesked i frågan...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (9)

10 a § En offentlig försvarare som överklagat ett beslut om ersättning får i den högre instansen åberopa nya omständigheter till stöd för sitt anspråk endast om det finns särskilda skäl för det. Lag (1988:214).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1988:214

11 § Vårdnadshavare som höres enligt 1 § äger rätt till ersättning och förskott enligt vad om vittne är stadgat. Ersättningen skall gäldas av statsverket. Lag (1971:240)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1971:240

12 § En misstänkt som har kallats att inställa sig till ett sammanträde får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle om det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes ekonomiska förhållanden, de kostnader som kan uppstå i samband med inställelsen och omständigheterna i övrigt. Rätten får bevilja förskott på ersättningen.

Ersättning betalas enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Lag (1996:1624).

Kommentar

En i Danmark boende person har förklarat sig av ekonomiska skäl förhindrad att inställa sig till huvudförhandling i brottmål till vilken han kallats att inställa sig personligen. Laga förfall för hans utevaro har ansetts föreligga då domstolen inte informerat honom om möjligheterna att få ersättning av allmänna medel för sin inställelse enligt NJA 2007 s. 275.

Rättsfall (3)

NJA 2007 s. 275: En i Danmark boende person har förklarat sig av ekonomiska skäl förhindrad att...
RH 2011:16: En tilltalad har, med hänsyn till de speciella omständigheter som förelegat,...
RH 2011:33: Tilltalad, som inställt sig till huvudförhandling i hovrätten, har fått avslag...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1996:1624

22 Kap. Om enskilt anspråk i anledning av brott

1 § Talan mot den misstänkte eller annan om enskilt anspråk i anledning av brott må föras i samband med åtal för brottet. Upptages ej anspråket i samband med åtalet, skall talan föras i den för tvistemål stadgade ordningen.

Rättsfall (4)

NJA 1994 s. 306: När åklagare enligt 22 kap 2 § RB utför målsägandens talan om enskilt anspråk,...
NJA 1995 s. 41: Fråga om målsägande, som i brottmål fört talan om skadestånd, haft giltig...
NJA 2009 s. 832: Om en brottmålsdom överklagas endast i fråga om enskilt anspråk ska målet i...
RH 2012:67: Tingsrätten har i ett brottmål prövat enskilt anspråk hänförligt till brott,...

2 § Grundas enskilt anspråk på ett brott som hör under allmänt åtal, är åklagaren på målsägandens begäran skyldig att i samband med åtalet förbereda och utföra även målsägandens talan, om det kan ske utan väsentlig olägenhet och hans anspråk inte är uppenbart obefogat. Vill målsäganden att anspråket skall tas upp i samband med åtalet, skall han anmäla anspråket till undersökningsledaren eller åklagaren och lämna uppgift om de omständigheter på vilka det grundas.

Finner undersökningsledaren eller åklagaren vid utredning angående brott, att enskilt anspråk kan grundas på brottet, skall han, om det kan ske, i god tid före åtalet underrätta målsäganden om detta.

Första och andra styckena skall tillämpas också när anspråket övertagits av någon annan. Lag (1988:6).

Rättsfall (2)

NJA 1994 s. 306: När åklagare enligt 22 kap 2 § RB utför målsägandens talan om enskilt anspråk,...
NJA 1995 s. 41: Fråga om målsägande, som i brottmål fört talan om skadestånd, haft giltig...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1988:6, 1969:588

3 § Föres i särskilt mål vid rätten talan om enskilt anspråk i anledning av brott, äge rätten, om det finnes lämpligt, förordna, att talan skall upptagas till behandling i samband med åtalet.

Rättsfall (1)

NJA 1992 s. 612: Bestämmelserna i 14 kap 7 a § RB har inte ansetts tillämpliga i fråga om...

4 § Om rätt för den tilltalade eller annan, mot vilken målsäganden för talan, eller för tredje man att till gemensam handläggning med åtalet väcka talan, som avses i 14 kap. 5 §, äge vad i nämnda lagrum är stadgat motsvarande tillämpning.

5 § Har talan om enskilt anspråk tagits upp till behandling i samband med åtalet, får rätten förordna att talan skall handläggas som särskilt mål enligt reglerna för tvistemål, om en fortsatt gemensam handläggning skulle medföra väsentliga olägenheter. Lag (1988:6).

Rättsfall (2)

NJA 1995 s. 41: Fråga om målsägande, som i brottmål fört talan om skadestånd, haft giltig...
RH 2006:76: I samband med avskiljande av de enskilda anspråken från ett brottmål...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1988:6

6 § Nedlägges eller avvisas åtal eller förklaras målsäganden hava förlorat sin rätt att tala å brottet, förordne rätten, om part yrkar det, att talan om det enskilda anspråket skall som särskilt mål handläggas i den för tvistemål stadgade ordningen. Framställes ej sådant yrkande, skall talan i målet anses förfallen.

Återkallar part sin talan angående det enskilda anspråket, sedan motparten ingått i svaromål, skall, om denne yrkar det, talan dock prövas.

Framställes ej sådant yrkande, skall talan i målet anses förfallen.

Rättsfall (2)

NJA 1988 s. 51: Mål om ansvar och skadestånd skall avskrivas i brottmålsdelen, när den...
RH 2012:67: Tingsrätten har i ett brottmål prövat enskilt anspråk hänförligt till brott,...

7 § Föres talan om enskilt anspråk i anledning av brott i samband med åtalet och finnes, att den åtalade gärningen icke är straffbar, må talan dock prövas i målet. Lag (1969:588)

Rättsfall (1)

NJA 1994 s. 306: När åklagare enligt 22 kap 2 § RB utför målsägandens talan om enskilt anspråk,...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1969:588

8 § Talan om enskilt anspråk på grund av sådant brott under allmänt åtal som avses i 20 kap. 10 § får ej väckas av målsäganden, om inte åtal för brottet äger rum eller talan biträds av någon som är behörig att besluta sådant åtal. Lag (1981:1312).

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1965:585, 1974:573, 1981:1312

23 Kap. Om förundersökning

1 § Förundersökning skall inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats.

Förundersökning behöver dock inte inledas, om det är uppenbart att brottet inte går att utreda. Att förundersökning inte behöver inledas i vissa andra fall följer av 4 a § och 22 §.

Om det krävs angivelse för att brottet skall höra under allmänt åtal, får förundersökning trots det inledas utan angivelse, om det innebär fara att avvakta en angivelse. I så fall skall målsäganden underrättas snarast. Om denne då inte anger brottet till åtal, skall förundersökningen läggas ned. Lag (1994:1412).

Kommentar

Förundersökning ska inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. Enligt 4 a § får förundersökning läggas ned

  • om fortsatt utredning skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till sakens betydelse och det dessutom kan antas att brottet i händelse av lagföring inte skulle leda till någon svårare påföljd än böter, eller
  • om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelser om åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om särskild åtalsprövning samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsidosätts genom att förundersökningen läggs ned.

En polisman kan dömas till tjänstefel om han inleder en polisundersökning utan laga grund vilket framgår av RH 2007:51.

Rättsfall (3)

NJA 2001 s. 344: Domstolsverket har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut om förordnande av...
NJA 2011 s. 381: Tillstånd till prövning i hovrätt av mål om förordnande av särskild företrädare...
RH 2007:51: En polisman har under tjänstetid och iklädd polisuniform ställt frågor om sin...

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1994:1412, 1982:184

2 § Under förundersökningen skall utredas, vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om tillräckliga skäl föreligga för åtal mot honom, samt målet så beredas, att bevisningen kan vid huvudförhandlingen förebringas i ett sammanhang.

3 § Beslut att inleda en förundersökning skall fattas av polismyndighet eller åklagaren. Har förundersökningen inletts av polismyndighet och är saken inte av enkel beskaffenhet, skall ledningen av förundersökningen avseende brottet övertas av åklagaren, så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren skall också i annat fall överta ledningen när det är påkallat av särskilda skäl.

När förundersökningen leds av åklagaren, får han vid undersökningens verkställande anlita biträde av polismyndigheten. Han får också uppdra åt polisman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet.

Innan förundersökning hunnit inledas, får polisman hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utredningen. Lag (1994:1412).

Rättsfall (1)

RH 2007:51: En polisman har under tjänstetid och iklädd polisuniform ställt frågor om sin...

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1994:1412, 1969:588, 1957:38

4 § Vid förundersökningen skola ej blott de omständigheter, som tala emot den misstänkte, utan även de som äro gynnsamma för honom beaktas och bevis, som är till hans förmån, tillvaratagas. Undersökningen bör så bedrivas, att ej någon onödigt utsättes för misstanke eller får vidkännas kostnad eller olägenhet.

Förundersökningen skall bedrivas så skyndsamt omständigheterna medgiva. Finnes ej längre anledning till dess fullföljande, skall den nedläggas.

4 a § En förundersökning får vidare läggas ned

  • 1. om fortsatt utredning skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till sakens betydelse och det dessutom kan antas att brottets straffvärde inte överstiger fängelse i tre månader, eller
  • 2. om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelser om åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om särskild åtalsprövning samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsidosätts genom att förundersökningen läggs ned.

Om förutsättningar för att lägga ned en förundersökning enligt första stycket föreligger redan innan en sådan har inletts, får det beslutas att förundersökning inte ska inledas.

Beslut enligt denna paragraf att lägga ned en förundersökning meddelas av den polismyndighet eller åklagare som leder förundersökningen om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse i 20 kap. 7 § första stycket eller om särskild åtalsprövning. Detsamma gäller beslut att inte inleda förundersökning i motsvarande fall. Övriga beslut enligt denna paragraf meddelas av åklagare. Lag (2012:46).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (4)

5 § Ska enligt 21 kap. 3 a eller 3 b § en offentlig försvarare utses för den misstänkte eller den tidigare tilltalade, ska undersökningsledaren göra anmälan om det hos rätten. Undersökningsledaren ska också göra anmälan hos rätten, om målsäganden begär att få ett målsägandebiträde eller om det annars finns anledning att förordna ett sådant biträde.

Om det inte pågår någon förundersökning ska anmälan enligt första stycket göras av åklagaren. Lag (2012:659).

Rättsfall (1)

NJA 2001 s. 344: Domstolsverket har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut om förordnande av...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1988:610, 1983:920, 2012:659

6 § Under förundersökningen må förhör hållas med envar, som antages kunna lämna upplysning av betydelse för utredningen.

Rättsfall (1)

NJA 2001 s. 344: Domstolsverket har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut om förordnande av...

Lagrumshänvisningar hit (1)

6 a § Den som skall höras under förundersökningen får vid vite kallas att infinna sig vid förhöret, om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Vite får inte föreläggas, om förhöret avses ske per telefon eller om väglängden till den plats där förhöret skall hållas överstiger tio mil från den plats där den kallade har sin bostad eller stadigvarande uppehåller sig och det inte är av synnerlig vikt för utredningen att förhöret äger rum.

Beslut om vitesföreläggande enligt första stycket meddelas av undersökningsledaren eller av en polisman som får leda förhöret.

Uteblir den som har kallats vid vite, får nytt vite föreläggas i samband med kallelse till förhör en senare dag. Lag (2002:440).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2002:440

6 b § Frågor om utdömande av vite som har förelagts med stöd av 6 a § prövas av åklagaren.

Den som har förpliktats att betala ett vite får inom tre veckor från det att han eller hon fick del av beslutet begära rättens prövning av detta. Begäran om sådan prövning skall göras hos åklagaren, som med eget yttrande skall överlämna ärendet till rätten.

Om någon begäran om rättens prövning inte har gjorts inom den angivna tiden, får åklagarens beslut verkställas enligt utsökningsbalken. Lag (2002:440).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2002:440

7 § Den som utan giltig orsak underlåter att följa en kallelse att inställa sig till ett förhör får hämtas till förhöret, om det har satts ut att hållas på en plats inom en väglängd av tio mil från den plats där han eller hon har sin bostad eller vid kallelsens mottagande uppehöll sig.

Utan föregående kallelse får den som uppehåller sig inom en väglängd av tio mil från den plats där förhör skall hållas hämtas till förhöret, om undersökningen avser ett brott på vilket fängelse kan följa och det skäligen kan befaras att han eller hon inte skulle följa en kallelse eller att han eller hon med anledning av en kallelse skulle genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvåra utredningen.

När det är av synnerlig vikt för utredningen att förhöret äger rum, får hämtning enligt första eller andra stycket ske oavsett väglängden.

Hämtning till förhör av den som skall höras som vittne eller annars utan att vara misstänkt för brott, bör äga rum endast när det föreligger skäl av särskild vikt för en sådan åtgärd.

Är den som skall höras anhållen eller häktad, skall han eller hon inställas på den plats som bestämts för förhöret. Lag (2002:440).

8 § På tillsägelse av en polisman är den som befinner sig på den plats, där ett brott förövas, skyldig att medfölja till ett förhör som hålls omedelbart därefter. Vägrar han utan giltig orsak, får polismannen ta med honom till förhöret.

Vad som sägs i första stycket gäller också den som befinner sig inom ett område i anslutning till den plats där ett brott nyligen förövats, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fyra år. Detta gäller också vid försök till ett sådant brott.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även innan förundersökning hunnit inledas. Lag (1994:1412).

9 § Den som inte är anhållen eller häktad är inte skyldig att stanna kvar för förhör längre än sex timmar. Är det av synnerlig vikt, att den som kan misstänkas för brottet är tillgänglig för fortsatt förhör, är han skyldig att stanna kvar ytterligare sex timmar.

Den som är under femton år är inte skyldig att stanna kvar för förhör längre än tre timmar. Om det är av synnerlig vikt för utredningen, är den hörde skyldig att kvarstanna ytterligare tre timmar.

Sedan förhöret avslutats eller tiden, då den hörde är skyldig att stanna kvar, utgått, får han omedelbart avlägsna sig. Utan synnerliga skäl får det inte krävas att han infinner sig till nytt förhör tidigare än tolv timmar därefter.

Den som kan misstänkas för brottet får tas i förvar under den tid han är skyldig att stanna kvar, om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med ingripandet, ordning eller säkerhet. Lag (1998:24).

Rättsfall (1)

NJA 1993 s. 360: Frågor i mål angående ansvar för tjänstefel om det funnits lagligt stöd för...

Lagrumshänvisningar hit (4)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1998:24, 1984:955

10 § Undersökningsledaren bestämmer, med de begränsningar som följer av andra-sjätte styckena, vem som får närvara vid förhör.

Vid förhör ska såvitt möjligt ett av undersökningsledaren anmodat trovärdigt vittne närvara.

Ett biträde till en person som förhörs har rätt att närvara vid förhöret, om det kan ske utan men för utredningen och biträdet svarar mot de krav som ställs på försvarare i 21 kap. 3 § tredje stycket.

Den misstänkte och hans eller hennes försvarare har rätt att närvara vid förhör som hålls på den misstänktes begäran enligt 18 § andra stycket. Vid andra förhör får försvararen närvara, om det kan ske utan men för utredningen.

Målsägandebiträde har rätt att närvara vid förhör med målsäganden. Detsamma gäller en stödperson, om hans eller hennes närvaro inte är till men för utredningen.

Är den som hörs under 15 år, bör den som har vårdnaden om honom eller henne vara närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för utredningen.

Undersökningsledaren får besluta att det som har förekommit vid förhör inte får uppenbaras. Lag (2008:67).

11 § Är den misstänkte eller hans försvarare närvarande vid förhör, får han i den ordning undersökningsledaren bestämmer framställa frågor till den som hörs. Detsamma gäller målsägandebiträde vid förhör med målsäganden. Om någon annan är närvarande vid förhör, får denne inte utan undersökningsledarens tillstånd vid förhöret meddela sig med den hörde. Lag (1988:610).

12 § Under förhör må ej i syfte att framkalla bekännelse eller uttalande i viss riktning användas medvetet oriktiga uppgifter, löften eller förespeglingar om särskilda förmåner, hot, tvång, uttröttning eller andra otillbörliga åtgärder. Den som höres må icke förmenas att intaga sedvanliga måltider eller åtnjuta nödig vila.

Rättsfall (1)

RH 2010:62: En av polisen genomförd bevisprovokation har ansetts inte innebära att rätten...

Lagrumshänvisningar hit (1)

13 § Vägrar någon vid förhör att yttra sig angående omständighet, som är av vikt för utredningen, och är han, om åtal väcks, skyldig att

i målet vittna därom, eller är det annars av synnerlig vikt för utredningen att någon, som är skyldig att vittna i målet, redan under förundersökningen hörs som vittne, får på undersökningsledarens begäran vittnesförhör med honom äga rum inför rätten.

Förhör, som avses i första stycket, får inte äga rum, innan förundersökningen fortskridit så långt, att någon skäligen kan misstänkas för brottet. Om förhöret gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om bevisupptagning utom huvudförhandling. Den misstänkte skall ges tillfälle att närvara vid förhöret.

Ersättning för hans inställelse betalas av allmänna medel enligt föreskrifter som meddelas av regeringen. Lag (1996:1624).

Rättsfall (1)

RH 2008:16: Efter att domen i ett brottmål har överklagats till hovrätten har hovrätten...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1972:430, 1996:1624

14 § Undersökningsledaren får inhämta yttrande från en sakkunnig. Innan ett yttrande inhämtas från någon annan än en myndighet, skall den som misstänks för brottet eller hans försvarare ges tillfälle att yttra sig om valet av sakkunnig, om inte särskilda skäl talar mot detta.

Om en sakkunnig redan under förundersökningen bör utses av rätten, får undersökningsledaren framställa begäran om det. Han får också hos rätten begära föreläggande att skriftligt bevis skall företes eller föremål tillhandahållas för besiktning eller förordnande att allmän handling som kan antas ha betydelse som bevis skall tillhandahållas vid förundersökningen. Lag (1990:443).

Rättsfall (2)

NJA 1981 s. 982: Myndighet som förvarar en allmän handling har inte rätt att föra talan mot...
NJA 2003 s. 107: Editionsföreläggande under förundersökning. Fråga dels om det i 3 kap. 3 § 2...

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1980:101, 1990:443

15 § Är fara, att bevis, som skall åberopas vid huvudförhandlingen, därförinnan går förlorat eller då endast med svårighet kan föras, får på yrkande av undersökningsledaren eller den misstänkte rätten genast ta upp beviset. Om beviset gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om bevis, som tas upp utom huvudförhandling. Kostnaden för bevisupptagningen och för den misstänktes inställelse vid rätten skall utgå av allmänna medel. Ersättning för den misstänktes inställelse betalas enligt föreskrifter som meddelas av regeringen. Lag (1996:1624).

16 § I fråga om användande av tvångsmedel under förundersökningen gäller 24-28 kap.

I fråga om tolk och översättning av handlingar under förundersökningen tillämpas 5 kap. 6 och 8 §§ samt 33 kap. 9 §. Undersökningsledaren beslutar i dessa frågor. Lag (2013:663).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2013:663

17 § Erfordras under förundersökningen förhör eller annan åtgärd å ort utom undersökningsledarens tjänstgöringsområde, äge han anlita biträde av polismyndighet å den ort, där åtgärden skall vidtagas.

18 § Då förundersökningen kommit så långt att någon skäligen misstänks för brottet, skall han, då han hörs, underrättas om misstanken. Den misstänkte och hans försvarare har rätt att fortlöpande, i den mån det kan ske utan men för utredningen, ta del av vad som har förekommit vid undersökningen. De har vidare rätt att ange den utredning de anser önskvärd och i övrigt anföra vad de anser nödvändigt. Underrättelse härom skall lämnas eller sändas till den misstänkte och hans försvarare, varvid skäligt rådrum skall beredas dem. Åtal får inte beslutas, innan detta har skett.

På begäran av den misstänkte eller hans försvarare skall förhör eller annan utredning äga rum, om detta kan antas vara av betydelse för undersökningen. Om en sådan begäran avslås, skall skälen för detta anges.

Innan åklagaren beslutar i fråga om åtal, får han hålla ett särskilt sammanträde med den misstänkte eller hans försvarare, om detta kan antas vara till fördel för åtalsbeslutet eller för sakens fortsatta handläggning i övrigt. Lag (1987:747).

Kommentar

Den som är misstänkt för brott har rätt till försvarare.

Fråga om den som endast ska höras "upplysningsvis" har rätt till försvarare och om Domstolsverket har rätt att överklaga tingsrätts beslut om utseende av offentlig försvarare har prövats i NJA 2001 s. 344. I målet är också frågan om den som ska höras upplysningsvis i Europakonventionens mening blivit anklagad för brott, vilken fråga av Högsta domstolen besvarats nekande.

Rättsfall (2)

NJA 2001 s. 344: Domstolsverket har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut om förordnande av...
RH 2010:62: En av polisen genomförd bevisprovokation har ansetts inte innebära att rätten...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1981:1294, 1969:588, 1987:747

19 § Har undersökningsledaren slutfört den utredning han anser nödvändig utan att bifalla begäran, som avses i 18 § andra stycket, eller anser den misstänkte, att det finns annan brist i utredningen kan han anmäla detta till rätten.

Rätten skall så snart det kan ske pröva anmälan. Om det finns skäl för det får rätten hålla förhör med den misstänkte eller annan eller vidtaga den åtgärd i övrigt, som är påkallad. Ersättning för den misstänktes inställelse betalas av allmänna medel enligt föreskrifter som meddelas av regeringen. Lag (1996:1624).

Rättsfall (1)

RH 1994:2: I mål om ansvar för sexuellt umgänge med barn har som bevisning åberopats bl.a....

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1972:430, 1996:1624

20 § Då förundersökningen avslutas, skall beslut meddelas, huruvida åtal skall väckas. Lag (1957:38)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1957:38

21 § Vid förundersökningen skall protokoll föras över vad därvid förekommit av betydelse för utredningen.

Sedan en utsaga av en misstänkt eller någon annan har upptecknats skall utsagan läsas upp eller tillfälle på annat sätt ges den som har hörts att granska uppteckningen. Han skall också tillfrågas om han har något att invända mot innehållet. Uppteckning och granskning skall ske innan förhöret avslutas eller, om förhöret är särskilt omfattande eller behandlar komplicerade sakförhållanden, så snart som möjligt därefter. En invändning som inte medför någon ändring skall antecknas. Efter granskningen får uppteckningen inte ändras. Har utsagan först efter granskningen antecknats i protokollet, skall uppteckningen biläggas handlingarna.

I mindre mål får i stället för protokoll föras kortfattade anteckningar över det väsentliga, som förekommit vid förundersökningen.

Så snart åtal beslutats, har den misstänkte eller hans försvarare rätt att på begäran få en avskrift av protokoll eller anteckningar från förundersökningen. Har offentlig försvarare förordnats för den misstänkte, skall en avskrift utan särskild begäran lämnas eller sändas till försvararen. Lag (1999:72).

Rättsfall (1)

NJA 2008 s. 650: Fråga om rätt för den misstänkte att få en avskrift av...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1981:1294, 1999:72

22 § Förundersökning enligt detta kapitel behöver inte genomföras, om det ändå finns tillräckliga skäl för åtal och det gäller ett brott som inte kan antas föranleda någon annan påföljd än böter eller ett sådant brott som avses i 45 kap. 2 § första eller andra stycket. Beslag får i dessa fall användas enligt vad som föreskrivs i 27 kap.

Vill åklagaren utvidga väckt åtal, får det ske, utan att förundersökning enligt detta kapitel ägt rum. Lag (2004:504).

23 § Finnes, sedan åtal väckts, ytterligare utredning erforderlig, gälle därom i tillämpliga delar vad i detta kapitel stadgas.

24 § Närmare föreskrifter om undersökningsledares verksamhet, om underrättelse enligt 18 § första stycket fjärde meningen samt om protokoll och anteckningar vid förundersökning meddelas av regeringen. Lag (1987:747).

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1974:573, 1969:588, 1987:747

24 Kap. Om häktning och anhållande

1 § Den som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott, för vilket är föreskrivet fängelse ett år eller däröver, får häktas, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns risk för att han

  • 1. avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff,
  • 2. genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning eller
  • 3. fortsätter sin brottsliga verksamhet.

Är för brottet inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, skall häktning ske, om det inte är uppenbart, att skäl till häktning saknas.

Häktning får ske endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

Kan det antas att den misstänkte kommer att dömas endast till böter, får häktning inte ske. Lag (1989:650).

Kommentar

Ibland används sannolikt på grund av anglosaxisk eller fransk inverkan ordet arrestering, som synonymt med häktning, vilket inte är fallet trots att det numera ingår i lagen som upphämtats av EU.

Med kollusionsfara avses risk att den misstänkte kan försvåra förundersökningen. Synnerliga skäl har ansetts föreligga att - på grund av kollusionsfara - häkta en för mord misstänkt 16-åring enligt RH 2004:61.

Rättsfall (16)

NJA 1985 s. 868: Fråga om häktning för brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än...
NJA 1989 s. 461: Resning. Sedan A av HovR dömts för bl a grovt narkotikabrott till fängelse sex...
NJA 1989 s. 502: Besvär över häktningsbeslut har ansetts inte kunna prövas efter det att den...
NJA 1989 s. 747: En person som har häktats på grund av såväl kollusionsfara som fara för...
NJA 1991 s. 374: I mål om ansvar för olaga hot var den tilltalade häktad på grund av fara för...
NJA 1992 s. 499: Häktning i samband med fällande dom av person som inte är häktad får inte ske...
NJA 1993 s. 161: Fråga om häktning enligt 24 kap 17 § RB.
NJA 1998 s. 246: Fråga om häktning i HovR efter frikännande dom i TR.
NJA 1999 s. 223: Fråga om häktning i HovR efter frikännande dom i TR.
NJA 2007 s. 337: Fråga om det med hänsyn till proportionalitetsprincipen i 24 kap. 1 § tredje...
NJA 2011 s. 518: Proportionalitetsprincipens tillämpning vid häktning i utlämningsärende.
RH 1995:76: Enbart ett påstående från åklagaren om att ett icke namngivet vittne, som av...
RH 1996:149: Förutsättningar har ansetts saknas att besluta om s.k. utredningshäktning...
RH 1996:44: Bestämmelserna om häktning har ansetts inte vara tillämpliga vid talan jämlikt...
RH 1999:107: Domstol har inte ansetts kunna utredningshäkta utan påstående från åklagaren...
RH 1999:82: Sedan en person frikänts från ansvar för bl.a. anstiftan till mened yrkade...

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1989:650, 1964:166, 1975:670

2 § Den som på sannolika skäl är misstänkt för brott får häktas oberoende av brottets beskaffenhet,

  • 1. om han är okänd och vägrar att uppge namn och hemvist eller om hans uppgift om detta kan antas vara osann, eller 2. om han saknar hemvist inom riket och det finns risk för att han genom att bege sig från riket undandrar sig lagföring eller straff. Lag (1987:1211).

Rättsfall (2)

NJA 1998 s. 246: Fråga om häktning i HovR efter frikännande dom i TR.
RH 2000:4: Vid häktning enligt 24 kap. 2 § rättegångsbalken kan rätten inte meddela...

Lagrumshänvisningar hit (1)

3 § Även den som endast är skäligen misstänkt för brott får, med den begränsning som följer av 19 §, häktas, om

  • 1. förutsättningarna för häktning i övrigt är uppfyllda enligt vad som sägs i 1 § första, tredje och fjärde styckena eller 2 § och
  • 2. det är av synnerlig vikt att han tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning om brottet. Lag (1989:650).

Kommentar

Häktning enl p 2 kallas utredningshäktning.

Rättsfall (2)

RH 1996:149: Förutsättningar har ansetts saknas att besluta om s.k. utredningshäktning...
RH 1999:107: Domstol har inte ansetts kunna utredningshäkta utan påstående från åklagaren...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1989:650, 1981:1294, 1964:166

4 § Om det på grund av den misstänktes ålder, hälsotillstånd eller någon annan liknande omständighet kan befaras att häktning skulle komma att medföra allvarligt men för den misstänkte, får häktning ske endast om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas. Detsamma gäller kvinna som har fött så kort tid förut att häktning kan befaras medföra allvarligt men för barnet. Vill den misstänkte inte underkasta sig övervakning, skall häktning ske.

Om ytterligare inskränkningar i fråga om häktning av den som är under arton år finns särskilda bestämmelser.

Att reseförbud eller anmälningsskyldighet får träda i stället för häktning föreskrivs i 25 kap. Lag (1987:1211).

Kommentar

En person som har häktats på grund av såväl kollusionsfara som fara för fortsatt brottslig verksamhet har ansetts inte ha rätt att besvära sig över enbart grunden kollusionsfara enligt NJA 1989 s. 747.

Fråga om tillämpning av bestämmelsen om att häktning i vissa fall endast får ske om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas. Prövningen av om det föreligger hinder mot häktning på grund av denna bestämmelse, som framgår av bestämmelsens ordalydelse, inte endast om det ordnats med betryggande övervakning. För att häktning skall vara tillåten krävs att det skall vara uppenbart att sådan inte kan ordnas. Det innebär att domstolen, om det yrkas att den som är under arton år skall häktas, har skyldighet att pröva de skäl som åberopas för att det inte finns möjlighet att anordna betryggande övervakning enligt NJA 2008 s. 81.

Rättsfall (2)