1 §  Föreligger rätt till nödvärn enligt 24 kap. 1 § brottsbalken, får polisman använda skjutvapen för att avvärja svårare våld mot polismannen själv eller annan eller hot som innebär trängande fara för sådant våld.

2 §  Föreligger ett fall som avses i 24 kap. 2 § brottsbalken eller i 10 § första stycket 2 polislagen (1984:387) och är ett omedelbart ingripande nödvändigt, får polismannen använda skjutvapen för att

1. gripa den som på sannolika skäl är misstänkt för

mord, dråp, grov misshandel eller människorov,

våldtäkt, grov våldtäkt, rån eller grovt rån,

mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage, kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage eller spridande av gift eller smitta,

uppror eller väpnat hot mot laglig ordning,

högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri eller landsförräderi,

grovt narkotikabrott eller

försök eller straffbar förberedelse till brott som nu har nämnts;

1. hindra någon från att rymma eller för att gripa någon som har rymt, om han är häktad, anhållen eller gripen för brott som anges under 1 eller om han är dömd för ett sådant brott till fängelse och intagen i anstalt;
2. omhänderta en person, som på grund av allvarlig psykisk störning eller innehav av vapen som kan befaras bli missbrukat eller av annan anledning uppenbarligen är farlig för annans liv eller hälsa. Förordning (1991:1478).

3 §  I andra fall som avses i 24 kap. 2 § brottsbalken eller 10 § polislagen (1984:387) än sådana som nämns i 2 § får polischefen medge en polisman att använda skjutvapen för genomförande av en viss tjänsteåtgärd, om det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till åtgärdens vikt. Polischefen bestämmer vem som får lämna ett sådant medgivande, när polischefen själv inte är tillgänglig. Förordning (1999:736).

4 §  Annat skjutvapen än pistol får användas endast efter medgivande av polischefen eller, när ett sådant medgivande inte kan avvaktas, av den som polischefen bestämmer.

Utan hinder av första stycket får jaktvapen användas för att avliva djur. Förordning (1999:736).

5 §  Har annan än polischef lämnat medgivande som avses i 3 eller 4 § skall han underrätta polischefen därom så snart det kan ske.

6 §  Polisman som uppträder i grupp eller avdelning under direkt ledning av polisbefäl får använda skjutvapen endast på order av den som har befälet, om ej gruppen, avdelningen eller annan utsättes för sådant angrepp eller hot om angrepp att vapen oundgängligen måste användas omedelbart.

7 §  Innan polisman använder skjutvapen, skall han särskilt beakta risken för att utomstående skadas. Skottlossning inom område, där många människor bor eller vistas, skall i det längsta undvikas.

Innan skott avlossas, skall polismannen ge tydlig varning genom tillrop, om sådan varning ej är otjänlig. Om skjutvapen måste användas, skall polismannen, när omständigheterna ej tvingar till annat, först avlossa varningsskott.

Vid skottlossning mot person skall eftersträvas att endast för tillfället oskadliggöra honom.

8 §  När en polisman använt skjutvapen, skall han eller hon lämna en rapport om händelsen till myndighetens chef. Förordning (1998:1561).

9 §  Med skjutvapen avses i denna kungörelse ej vapen för spridande av tårgas eller dylikt.

10 §  Om polismans bruk av skjutvapen vid deltagande i försvaret under krig gäller särskilda bestämmelser. Förordning (1980:591).

11 §  Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna kungörelse meddelas av rikspolisstyrelsen.