Brottsbalk (1962:700)

(BrB)

Departement
Justitiedepartementet L5
Utfärdad
1962-12-21
Ändring införd
SFS 1962:700 i lydelse enligt SFS 2024:340
Ikraft
1965-01-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2024-08-01
Övrigt
Rättelsesida 2019:310 har iakttagits.

Huvudförfattare Alexander Ankerstedt

Brottsbalken är den centrala straffrättsliga lagen i Sverige och behandlar den allmänna straffrätten. Den är uppdelad på tre avdelningar, den första innehåller allmänna bestämmelser, den andra innehåller en uppräkning av de olika brotten och den tredje innehåller regler om de påföljder som kan dömas ut.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Allmänna bestämmelser

1 kap. Om brott och brottspåföljder

[K1]1 §  Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller i annan lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet. Lag (1994:458).

Här beskrivs legalitetsprincipen (även kallad legalitetsgrundsatsen) som genomsyrar all svensk straffrätt. All tillämpning skall ske i skenet av denna. Kort kan legalitetsprincipen beskrivas som att den som har gjort något som kan bedömas som moraliskt felaktigt eller av annan anledning förkastligt, men som inte har kriminaliserats av lagstiftaren, ska inte dömas för brott. Ytterligare betydelser är förbudet för analog lagtillämpning som är till gärningsmannens nackdel, analoga omständigheter till dess fördel är således ok. Den innehåller även ett förbud mot retroaktiv strafflagstiftning och det är bara den lagstiftning som gällde vid gärningstidpunkten som får tillämpas för att en handling ska kunna leda till en straffrättslig påföljd. Den innehåller även ett obestämdhetsförbud som är ett krav på viss precision hos straffbud, se NJA 2008 s. 376. Med gärning avses både ett handlande samt underlåtenhet att handla.

  • NJA 2019 s. 1041:Straffrättens legalitetsprincip. Innehav av vapen för dödsbos räkning har ansetts inte kunna föranleda straffansvar för vapenbrott, när inte Polismyndigheten beslutat att vapnet ska lämnas in för inlösen eller förvaring.
  • NJA 1994 s. 624:I mål om medhjälp till grovt rattfylleri som begåtts före lagändringarna d 1 juli 1994 i 1 kap 1 § och 23 kap 4 § 1 st BrB angående medverkansansvaret inom specialstraffrätten (SFS 1994:458) har hinder ansetts inte föreligga att ådöma ansvar för brottet.
  • NJA 1994 s. 732:Grovt rån?
  • NJA 2016 s. 3:Straffet för mord. Fråga om den lagändring som år 2014 gjordes i 3 kap. 1 § brottsbalken har medfört att rättsläget förändrats (jfr NJA 2013 s. 376).
  • RH 2011:11:På grund av ändringar som hade gjorts i yrkestrafikförordningen har det ansetts strida mot legalitetsprincipen att döma till ansvar för en körning som angavs ha skett i strid med vissa tidigare, av Vägverket utfärdade, föreskrifter.
  • NJA 2008 s. 848:Resningsärende. I ärendet uppkommer frågor a) om resningsansökningen kan tas upp till prövning utan hinder av att en tidigare resningsansökan avseende samma dom har avslagits; i det nya ärendet påstår sökanden att den rättstillämpning som ligger till grund för domen uppenbart strider mot lag i ett hänseende som han åberopat även i det första ärendet, b) om riskfyllda affärstransaktioner kan utgöra avhändande av egendom enligt straffbestämmelsen om oredlighet mot borgenärer, och c) om förutsättningarna för att Högsta domstolen skall kunna omedelbart ändra en brottmålsdom, när resning beviljas till den tilltalades förmån därför att den rättstillämpning som ligger till grund för domen uppenbart strider mot lag.
  • RH 2015:9:Överträdelse mot ett av enskild fiskerättsinnehavare bestämt förbud mot användningen av vissa fiskeredskap har inte ansetts utgöra brott enligt fiskelagen.
  • NJA 2006 s. 708:Uttrycket "egenmäktigt bortför barnet" i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken omfattar inte att en vårdnadshavare mot den andra vårdnadshavarens vilja håller kvar barnet på en plats dit barnet ursprungligen förts i samförstånd mellan vårdnadshavarna.
  • NJA 2008 s. 376:Jaktbrott? Tillämpning av straffrättens legalitetsprincip.
  • RH 2001:25:Åtal för rattfylleri och olovlig körning, grovt brott, mot en person som fört personbil såsom övningsledare under övningskörning har ogillats, då personen varken varit godkänd handledare eller innehaft körkort.
  • NJA 1999 s. 215:En rättslig kvalificering varigenom en gärning bedöms vara straffri har ansetts falla utanför tillämpningsområdet för 51 kap 23 a § RB. Även frågor om analogisk tillämpning av strafflag och om strafflags tillämplighet i tiden.
  • NJA 2000 s. 490:Tillämpning av den straffrättsliga legalitetsprincipen. (Jfr NJA 1994 s 480).
  • NJA 2007 s. 400:En person har trots ett enligt 1989 års utlänningslag i brottmålsdom meddelat förbud att återvända till riket återvänt hit vid två tillfällen. Vid det första tillfället gällde fortfarande 1989 års lag (I = B 2740-06). Vid det andra tillfället hade en ny utlänningslag (2005:716) trätt i kraft (II = B 5037-06). Åtal för brott mot utlänningslagen har ogillats i båda fallen.
  • NJA 2014 s. 63:Resningsärende. Den straffrättsliga legalitetsprincipen har inte hindrat att en straffbestämmelse i trafikförordningen tolkats så att den omfattat en viss hastighetsöverträdelse. Föreläggande av ordningsbot för hastighetsöverträdelsen har inte innefattat rättstillämpning uppenbart i strid mot lag. Förutsättningar för resning har därmed inte förelegat.
  • NJA 2001 s. 623:Resningsärende. Fråga om en dom innebär en analogisk tillämpning av ett straffbud (7 § skattebrottslagen 1971:69 i dess lydelse före den 1 juli 1996) och därmed uppenbart strider mot lag.
  • NJA 1995 s. 84:Bestämmelsen om olaga intrång har ansetts inte vara tillämplig då en person, som av affärsinnehavare förbjudits att besöka hans affärslokal, trots förbudet gått in i lokalen.
  • NJA 2012 s. 105:Fråga om tillämpning av straffrättens legalitetsprincip. Åklagaren yrkade företagsbot på grund av överträdelse av en bestämmelse i föreskrifter av Arbetarskyddsstyrelsen. Vid tidpunkten för brottet hänvisade straffbestämmelsen till en paragraf enligt vilken föreskrifter fick meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket. Kan företagsbot dömas ut?
  • RH 2016:46:Fråga om bestämmelsen om straff för egenmäktighet med barn är tillämplig när ett barn som har omhändertagits för vård enligt LVU bortförs innan det har överlämnats till de utsedda vårdgivarna och vården således inte har kunnat påbörjas. Tillika fråga om skadestånd för kränkning till barnet.
  • NJA 2019 s. 577:I en författning hänvisades till en viss teknisk standard. Eftersom denna standard endast fanns tillgänglig på engelska har det ansetts stå i strid med den straffrättsliga legalitetsprincipen att döma för överträdelse av författningen (jfr "Laserpekaren II" NJA 2017 s. 157).
  • NJA 2018 s. 704:När innebörden av ett straffbud framgår av annan lagstiftning måste tolkning av den lagstiftningen ske på ett sätt som uppfyller den straffrättsliga legalitetsprincipens krav. Fråga om ett yrkande om avdrag för ingående mervärdesskatt har utgjort en oriktig uppgift i skattebrottslagens mening i ett fall där avdragsrätt inte har funnits.
  • NJA 2018 s. 1103:Rekvisitet att genomföra en sexuell handling med ett barn har, med hänsyn till legalitetsprincipen, ansetts inte omfatta att förmå ett barn att senare i ensamhet utföra en sexuell handling på sig själv, filma detta och sedan överföra videosekvensen till den tilltalade.
  • NJA 2016 s. 680:Artskyddsbrott. En person har åtalats för att han salufört skinn av prärievarg (canis latrans) under förespegling att det var exemplar av varg (canis lupus). Varg är, i motsats till prärievarg, en skyddad art. Utformningen av den i målet tillämpliga delen av straffbestämmelsen om artskyddsbrott i 29 kap. 2 b § miljöbalken, som i aktuellt avseende hänvisar till den s.k. CITES-förordningen, har ansetts strida mot det i legalitetsprincipen ingående kravet på att straffbestämmelser måste vara i tillräcklig grad tydliga. Personen har därför frikänts.
Ändrad: SFS 1994:458 (Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.))

[K1]2 §  En gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen.

[S2]Har gärningen begåtts under självförvållat rus eller var gärningsmannen på annat vis genom eget vållande tillfälligt från sina sinnens bruk, skall detta inte föranleda att gärningen inte anses som brott. Lag (1994:458).

1 st.:Brott i brottsbalken skall underförstått anses vara straffbara endast om de begås med uppsåt därför skrivs detta inte ut. För de fall då en paragraf specifikt anger att det räcker med oaktsamhet eller endast omfattar oaktsamhet skrivs det däremot ut. Oaktsamhet kallas även vårdslöshet. Uppsåt är ett snävare begrepp än oaktsamhet och faller inom begreppet oaktsamhet, se NJA 2004 s. 176. Det finns olika slags uppsåt, direkt uppsåt=avsiktsuppsåt, insiktsuppsåt och likgiltighetsuppsåt. Det finns även olika slags oaktsamhet, medveten och omedveten.

2 st.: Behandlar hur en gärning som någon gör då den är berusad eller påverkad skall bedömas, se rusläran.

  • RH 2014:32:Fråga om uppsåtsbedömning i åtal för våldtäkt när den tilltalade invänt att han befunnit sig i ett sovande tillstånd när han genomförde samlaget. Invändningen har inte ansetts så orimlig att den kunnat lämnas utan avseende och inte heller har motbevisats av åklagaren.
  • RH 1994:78:I mål om ansvar för grov vårdslöshet i trafik och obehörigt avvikande från trafikolycksplats har hovrätten ogillat åtalet på den grunden att den tilltalades handlande stått utanför hans kontroll eftersom han vid tidpunkten led av en manodepressiv psykos.
  • NJA 2005 s. 732:En person har knuffat en annan så att denne fallit omkull och brutit armen. Åtal för misshandel grundat på likgiltighetsuppsåt har ogillats redan därför att det inte visats att gärningsmannen varit medvetet oaktsam i förhållande till skadan (jfr NJA 2004 s. 176).
  • NJA 1996 s. 782:Fråga i mål om ansvar för misshandel om gärningsmannens uppsåt. - Tillika fråga huruvida misshandeln kunde bedömas som ringa brott. 1 kap 2 § och 3 kap 5 § BrB.
  • RH 1993:80:Åtal mot diabetiker för olovlig körning har ogillats på grund av att han ej visats ha varit medveten om sina handlingar på sådant sätt som krävs för ett uppsåt enligt 1 kap. 2 § brottsbalken skall anses föreligga.
  • NJA 1994 s. 614:En HIV-smittad man hade fullbordat samlag med en kvinna som inte kände till hans sjukdom. Kvinnan blev inte smittad. Fråga om brottsrubricering och påföljd.
  • NJA 2004 s. 479:Fråga om uppsåt att döda förelegat hos en femtonåring.
  • NJA 1989 s. 398:I mål om ansvar för egenmäktigt förfarande - olovlig besittningsrubbning beträffande en av två sambor gemensamt ägd bil - har den tilltalade frikänts, då han misstagit sig angående ägarförhållandena.
  • NJA 2011 s. 563:Bestämmelsen i 1 kap. 2 § andra stycket brottsbalken om självförvållat rus och liknande tillstånd har ansetts inte innebära att de krav på uppsåt som annars gäller för ansvar ska efterges. (Jfr NJA 1973 s. 590)
  • RH 1999:139:I mål om misshandel m.m. har inte ansetts visat att den tilltalade varit i sådan grad medveten om sitt handlande att uppsåt förelegat.
  • NJA 2012 s. 45:Bedömningen av frågan om uppsåt när en gärning som har innefattat allvarligt våld har begåtts under självförvållat rus och under påverkan av en psykisk störning. Även fråga om inbillat nödvärn och nödvärnsexcess.
  • RH 2001:2:Åtal för misshandel - bestående i att A kastat en ölburk som träffat B i huvudet - har ogillats på grund av att A, som avsett att träffa en annan person, befunnits ha saknat uppsåt att misshandla B.
  • NJA 2004 s. 176:Åtal för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan mot HIV-infekterad man som har haft oskyddade samlag med tio olika personer. Fråga bl.a. om grunderna för uppsåtsbedömningen. (Jfr NJA 2002 s. 449.)
  • NJA 2018 s. 1051:Ett frihetsberövande på ett kommunalt vård- och omsorgsboende har inte ansetts tillåtet med stöd av oskrivna regler om social adekvans. Den tilltalade har emellertid trott att åtgärden legat inom ramen för vad en person i hans roll får göra. Han har på grund av detta ansetts inte ha sådant uppsåt som krävs för olaga frihetsberövande.
  • NJA 2016 s. 763:Likgiltighetsuppsåt.
  • NJA 2020 s. 169:Ansvar för grov misshandel. 1. Tillfällig sinnesförvirring utgör inte en särskild grund för ansvarsfrihet utan får vägas in i uppsåtsbedömningen. 2. En tilltalad som begått en gärning i ett akut psykotiskt tillstånd har frikänts från åtal för uppsåtligt brott, eftersom han ansetts inte vara i tillräcklig grad medveten om sitt handlande.
  • RH 2022:8:Ansvar för uppsåtligt vapenbrott kräver att gärningsmannens uppsåt omfattar att vapnet är tillståndspliktigt. Okunskap om tillståndsplikten är inte straffrättsvillfarelse som avses i 24 kap. 9 § brottsbalken utan s.k. oegentlig rättsvillfarelse.
  • NJA 2022 s. 675:En person som har gett annan i uppdrag att begå ett mord har dömts för anstiftan av mord, trots att gär-ningsmannen på grund av förväxling dödat en annan person än det tilltänkta offret. Även fråga om den som har lämnat uppdraget kan dömas för, utöver anstiftan av mord på det faktiska offret, anstiftan av försök till mord på det tilltänkta offret.
  • RH 2003:65:En kvinna med en insulinberoende diabetes, åtalad för misshandel, har ansetts utan eget vållande omedveten om sitt handlande vid gärningstillfället och därför frikänts från ansvar.
  • RH 2000:52:Vid tillgrepp i förening med våld, begånget under rus, har tillägnelseuppsåt inte ansetts föreligga, och gärningen har bedömts som egenmäktigt förfarande, grovt brott. Påföljden har, utan hinder av bestämmelsen i 51 kap. 25 § rättegångsbalken, ansetts kunna ändras från skyddstillsyn med föreskrift om nykterhetsvårdande behandling till villkorlig dom jämte ett med hänsyn till ådömd skadeståndsskyldighet anpassat bötesstraff.
Ändrad: SFS 1994:458 (Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.))

[K1]3 §  Med påföljd för brott förstås i denna balk straffen böter och fängelse samt villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård. Lag (1988:942).

Fängelsestraff består av två delar, först kriminalvård i anstalt och sedan kriminalvård i frihet. Fängelsestraffet är till fullo verkställt när villkorligt medgiven frihet inte längre kan förklaras förverkad, se NJA 1991 s. 436. Till kategorin överlämnande till särskild vård räknas någon som döms till till ungdomsvård, ungdomstjänst, enligt lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall eller enligt lag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Se även straffteori

Ändrad: SFS 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.)), 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 1986:645 (om lag om disciplinförseelser av krigsmakt m.m.), 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.)

[K1]4 §  Om användningen av straffen gäller vad i bestämmelserna om de särskilda brotten är stadgat samt vad därutöver är särskilt föreskrivet. Övriga påföljder får, enligt vad därom är föreskrivet, tillämpas trots att de inte är nämnda i bestämmelserna om de särskilda brotten. Lag (1988:942).

[K1]5 §  Fängelse är att anse som ett svårare straff än böter.

[S2]Om förhållandet mellan fängelse samt villkorlig dom och skyddstillsyn föreskrivs i 30 kap. 1 §. Lag (1988:942).

I kombination med 30 kap. 1 § får man att fängelse är ett svårare straff än böter och svårare påföljd än villkorlig dom och skyddstillsyn. I NJA 2000 s. 314 och NJA 2008 s. 359 har HD konstaterat att skyddstillsyn är en svårare påföljd än villkorlig dom.

Ändrad: SFS 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.)

[K1]6 §  För brott som någon begått innan han fyllt femton år får inte dömas till påföljd. Lag (1988:942).

Barn under 15 år kan inte dömas till fängelse men omhändertas på andra sätt som återfinns i Socialtjänstlag (2001:453), Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt i 31-38 §§ Lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

  • NJA 2016 s. 719:Påföljdsbestämning i ett fall där den tilltalades ålder inte varit klarlagd.
  • RH 2016:11:Tre unga män utan fastställd identitet har åtalats för grov våldtäkt. Fråga om vilket beviskrav som ska tillämpas vid bedömningen av deras ålder, dels för bedömning av straffmyndighet, dels vid påföljdsval och straffmätning.
  • NJA 2016 s. 1165:Bestämmelserna i 28 kap. 11 och 12 §§ rättegångsbalken, om kroppsbesiktning för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om ett brott, utgör inte lagstöd för kroppsbesiktning som syftar till att ta reda på om den misstänkte är straffmyndig.
Ändrad: SFS 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.))
7 § har upphävts genom lag (1988:942).

[K1]8 §  Förutom påföljd kan brott, enligt vad därom är stadgat, föranleda förverkande av egendom, företagsbot eller annan särskild rättsverkan, så ock medföra skyldighet att gälda skadestånd. Lag (1986:118).

Exempelvis kan ett brott leda till böter/fängelsestraff, men också skadestånd till offret och förverkan (beslagtagande) av rånredskapen kan bli aktuella. Skadeståndsersättning genom brott avser den skada som handlingen inneburit, se 2 kap. 3 § Skadeståndslag (1972:207). Utgångspunkten för värderingen av ersättningen skall enligt NJA 2007 s. 540 vara en på förhärskande etiska och sociala värderingar baserad bedömning av den ansvarsutlösande gärningen, dess art och dess varaktighet. Kränkningsersättning avser inte de efterföljande reaktionerna på gärningen i motsats till ersättning för personskada utan tar sikte på att ersätta den kränkning av den personliga integriteten som uppkommer just i samband med angreppet oavsett om den angripne upfattar angreppet eller inte på grund av medvetslöshet, sömn, oförstånd eller handikapp, se NJA 2007 s. 54.

  • NJA 2016 s. 202:Vid bestämning av det belopp som ska förklaras förverkat som utbyte vid överlåtelse av narkotika ska avdrag för inköpskostnader normalt ske från vederlaget.
  • RH 2015:36:Vid förverkande enligt 36 kap. 1 § brottsbalken av utbyte av stöldbrott ska värdet bedömas utifrån det tillgripnas värde vid brottstillfället, i aktuellt mål de tillgripna varornas pris. Det förhållande att det tillgripna senare kan komma att säljas vidare till ett lägre pris på den svarta marknaden saknar betydelse vid bedömningen av brottsutbytets storlek. I aktuellt mål har det förhållandet heller inte beaktats inom ramen för bedömningen av om förverkandet av brottsutbytet är uppenbart oskäligt.
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
Ändrad: SFS 1986:118 (om ändring i brottsbalken m.m. (företagsbot))

2 kap. Om svensk domstols behörighet

Införd: SFS 2021:1014 (Aggressionsbrottet i svensk rätt och svensk straffrättslig domsrätt)
Ändrad: SFS 1999:1154 (Budgetpropositionen för år 2000), 2010:636 (Modern personalförsörjning för ett användbart försvar), 2017:497 (Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater), 1993:83 (om sann utsaga inför EFTA-domstolen m.m.), 1993:350 (om sann utsaga inför EFTA-domstolen m.m.), 1974:565 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1986:645 (om lag om disciplinförseelser av krigsmakt m.m.), 1992:1154 (om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands), 1972:812 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, m.m.), 2000:345 (Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till Schengen), 2022:667 (En samlad straffrättslig terrorismlagstiftning)
Upphävd: SFS 2021:1014 (Aggressionsbrottet i svensk rätt och svensk straffrättslig domsrätt)

Brott som har begåtts i Sverige

Behörighetens omfattning

[K2]1 §  Svensk domstol är behörig att döma över brott som har begåtts i Sverige.

[S2]Ett brott anses ha begåtts i Sverige om gärningsmannen handlade här. I fråga om straffbar underlåtenhet anses brottet ha begåtts i Sverige om gärningsmannen borde ha handlat här eller befann sig här när han eller hon borde ha handlat. Om det för straffansvar krävs att gärningen medfört en viss effekt anses brottet ha begåtts i Sverige även i de fall effekten inträdde i Sverige eller, vid försök, enligt brottsplanen sannolikt skulle ha inträtt här.

[S3]Ett brott som utgör medverkan till någon annans brott anses ha begåtts i Sverige om den medverkande handlade här. I fråga om straffbar underlåtenhet anses brottet ha begåtts i Sverige om den medverkande borde ha handlat här eller befann sig här när han eller hon borde ha handlat. Om gärningsmannens brott anses ha begåtts i Sverige, anses den medverkandes brott också ha begåtts här.

[S4]Om det är ovisst var ett brott har begåtts, ska brottet anses ha begåtts i Sverige om det finns skälig anledning att anta att så är fallet. Lag (2021:1014).

Territorialitetsprincipen vilken beskrivs här innebär att en domstol i det land där brott begåtts även har en har rätt att handlägga det, se även 7 §.

  • RH 2000:84:Då gärningsbeskrivningen innefattat påstående om att gärningen planerats här i riket, har svensk domstol ansetts behörig att pröva åtalet trots att frågan om ansvar för gärningen prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i främmande stat där gärningen fullbordats.
Ändrad: SFS 1972:812 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, m.m.)

Krav på åtalsförordnande

[K2]2 §  Åtal för brott som avses i 1 § får i följande fall väckas endast om åtalsförordnande har meddelats, nämligen om brottet

  1. har begåtts av en utlänning på ett utländskt fartyg eller luftfartyg och riktat sig mot en sådan utlänning eller mot utländskt intresse,
  2. har begåtts av en utlänning i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattar allmän ställning hos en annan stat eller en mellanfolklig organisation, om inte gärningsmannen genom vilseledande uppgifter, förklädnad eller på annat sätt har försökt dölja i vilken egenskap han eller hon har handlat,
  3. har begåtts av en utlänning som saknar hemvist i Sverige men som befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige,
  4. har begåtts av en svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige som tjänstgör i en annan stats militära styrka och som befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige,
  5. är aggressionsbrott enligt 11 a § lagen (2014:406) om straff för vissa internationella brott eller försök, förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott, eller
  6. har riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning.

[S2]Beslut om åtalsförordnande enligt första stycket 1-5 fattas av regeringen. För beslut om åtalsförordnande enligt första stycket 6 tillämpas 8 §. Lag (2021:1014).

Dessa kompetensnormer anger i vilka fall svensk domstol har rätt (kompetens) att döma handlingar som begåtts utomlands.

1 st.: Personalitetsprincipen eller som den även kallas aktiva nationalitetsprincipen ger ett land rätt att åtala sina egna medborgare för brott som begåtts utomlands.

2-3 st.: Inskränkningar i personalitetsprincipen genom kravet på dubbel straffbarhet med vilket menas att gärningen är straffbelagd både på platsen där den begicks och i svensk rätt samt att straffet i en svensk domstol inte är strängare än vad lagen på den utländksa platsen medger. I RH 2010:38 gick en person som brukat narkotika i Danmark fri då enbart bruk av narkotika inte var straffbelagt enligt dansk lag även om det var straffbelagt i svensk rätt genom 2 § Narkotikastrafflag (1968:64).

4 st.: Undantag från kravet på dubbel straffbarhet avseende vissa uppräknade sexualbrott mot barn under 18 år. Dessa handlingar är alltså straffbara även om de inte skulle vara straffbelagda på plats utomlands.

Prop. 2019/20:69: Paragrafen innehåller vissa bestämmelser om svensk domstols behörighet att döma över brott som har begåtts utomlands. I fjärde stycket punkt 1, som undantar vissa brott från de inskränkningar av svensk domsrätt som följer av kravet på dubbel straffbarhet i andra stycket och föreskriften om påföljdsval och straffmätning i tredje stycket, ändras hänvisningen avseende grovt barnpornografibrott. Detta är en följd av ändringarna i 16 kap. 10 a § och innebär ingen förändring i sak.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen innehåller huvudregler om svenska domstolars behörighet i fråga om brott som begåtts utom riket. Ändringarna i första–tredje styckena är endast av språklig karaktär. Bestämmelsen har tillförts ett nytt fjärde stycke. Enligt detta nya stycke skall de inskränkningar av svensk domsrätt som föreskrivs i andra och tredje styckena inte gälla för brott som avses i 6 kap. 1–6 §§, 8 § tredje stycket och 12 § brottsbalken eller ...

Prop. 2013/14:208: 2. av utlänning utan hemvist i Sverige, som efter brottet blivit svensk medborgare eller tagit hemvist här i riket eller som är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare och finns här, eller

3. av annan utlänning som finns här i riket och på brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader.

Första stycket gäller inte, om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten eller om den begåtts inom område som inte tillhör någon ...

Prop. 2012/13:111: 2. av utlänning utan hemvist i Sverige, som efter brottet blivit svensk medborgare eller tagit hemvist här i riket eller som är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare och finns här, eller

3. av annan utlänning som finns här i riket och på brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader.

Första stycket gäller inte, om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten eller om den begåtts inom område som inte tillhör någon ...

Prop. 2017/18:177: Paragrafen innehåller bestämmelser om svensk domstols behörighet att döma över brott som har begåtts utomlands. I fjärde stycket, som undantar vissa brott från de inskränkningar av svensk domsrätt som följer av kravet på dubbel straffbarhet i andra stycket och föreskriften om påföljdsval och straffmätning i tredje stycket, ändras hänvisningarna avseende försök till brott. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Prop. 2020/21:204: I första stycket finns en uppräkning av när det krävs åtalsförordnande för att åtal ska få väckas för brott som har begåtts i Sverige. De fall som anges utgör undantag från huvudregeln att åtalsförordnande inte krävs för brott som begåtts på svenskt territorium. I första punkten, som i sak motsvarar hittillsvarande 5 § första stycket, krävs åtalsförordnande för brott som har begåtts av en utlänning på ett utländskt fartyg eller luftfartyg. En ytterligare förutsättning är att brottet ...

  • NJA 1993 s. 292:En svensk medborgare har med ett utländskt fartyg transporterat narkotika från internationellt vatten utanför Marocko dels direkt till Nederländerna dels via Danmark och Storbritannien till Nederländerna. Påföljden har bestämts med hänsyn till nederländsk lag, som har lägst straffmaximum.
  • RH 2012:86:Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års fängelse. Brottet har innefattat innehav och spridning av en utomordentligt stor mängd barnpornografiskt material samt egen framställning av sådant material. Materialet har innehållit skildringar av verkliga sexuella övergrepp, i några fall mot spädbarn, i form av vaginala, anala och orala samlag. Övergreppen har i många fall varit förenade med tvång och grovt våld. Den tilltalade har också själv begått sexualbrott mot barn för att framställa barnpornografi. Samtidigt har det inte visats att den tilltalade har utfört brottsligheten i vinstsyfte eller yrkesmässigt och alltså haft en sådan roll som andra kan ha i sådana här sammanhang. - En lagändring som inneburit att kravet på dubbel straffbarhet har slopats och att svensk jurisdiktion därmed har utvidgats har - när annat inte föreskrivits - ansetts ha retroaktiv verkan. - Även fråga om gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn samt fråga om brottet utnyttjande av barn för sexuell posering har varit grovt.
  • NJA 2002 s. 449:Fråga om en person som kört en personbil rakt mot en polisman i syfte att forcera en polisspärr uppsåtligen försökt skada polismannen.
  • RH 2001:16:En person, som brukat cannabis i Danmark, har dömts i Sverige till böter för narkotikabrott, eftersom även bruk av narkotika anses som straffbart innehav av narkotika enligt dansk lagstiftning.
  • RH 2003:29:Fråga om svensk domstol är behörig att pröva åtal för brott begångna i Finland av finsk medborgare med hemvist i Finland och som inte heller fanns i Sverige när åtal väcktes. Hovrätten fann att svensk domsrätt över gärningar begångna i Finland under dessa omständigheter endast förelåg i de fall brottet har ett straffminimum som inte understiger fyra års fängelse.
  • NJA 2008 s. 930:Fråga hur bestämmelsen om krav på s.k. dubbel straffbarhet i 2 kap. 2 § brottsbalken skall tillämpas när preskriptionstiden för brotten löpt ut på gärningsorten.
  • RH 2010:38:Åtal för bruk av narkotika i Danmark har ogillats, eftersom gärningen inte är straffbelagd enligt dansk lag.
  • NJA 1987 s. 771:Iransk medborgare utlämnades från Danmark till Sverige för bl a grova narkotikabrott som begåtts i Danmark. Fråga om svensk domsrätt beträffande narkotikabrotten kan grundas på att han efter utlämningen finns i Sverige. 2 kap 2 § 1 st 3 BrB.
  • NJA 1983 s. 425:Två balkar under flaket till en lastbil har iordningställts för smuggling av narkotika genom att hål tagits upp i dem och försetts med lock. Lastbilen har ansetts som sådant hjälpmedel för brott som åsyftas i bestämmelsen i 23 kap 2 § 1 st BrB om förberedelse till brott. Narkotikabrott bestående i innehav av narkotika har begåtts utomlands av svensk medborgare. Brottet har, oaktat narkotikan var avsedd att försäljas i Sverige, ansetts inte vara "förövat mot Sverige" i den mening som avses i 2 kap 3 § 3 BrB. Bestämmelsen i 2 kap 2 § 3 st BrB om beaktande av straffmaximum för brottet enligt lagen på gärningsorten har ansetts inte innebära att hänsyn skall tas också till straffmätningspraxis i den stat där brottet begåtts. Tillika fråga om bestämmelsens innebörd för visst fall när gemensamt straff skall bestämmas för två brott. Sedan lägre rätt förklarat del av viss egendoms värde förverkad har enligt grunderna för 51 kap 25 § och 55 kap 15 § RB hinder ansetts möta för högre rätt att i anledning av talan av den tilltalade meddela förklaring om svårare förverkande i fråga om egendomen (reformatio in pejus).
Ändrad: SFS 2005:90 (En ny sexualbrottslagstiftning), 2020:173 (Barnpornografibrottet och preskription av brott mot barn), 2019:829 (Skärpta straffrättsliga sanktioner mot företag), 2014:381 (Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap samt tillträde till Europarådets konvention om våld mot kvinnor), 2013:365 (En skärpt sexualbrottslagstiftning), 2010:399 (Avskaffande av preskription för vissa allvarliga brott), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet)

Brott som har begåtts utanför Sverige

Allmänna grunder för behörighet

[K2]3 §  Svensk domstol är i följande fall behörig att döma över brott som har begåtts utanför Sverige:

AnknytningsfaktumBehörighetens omfattning
1. Svenskt fartyg m.m.Brott som har begåtts a) ombord på ett svenskt fartyg, b) ombord på ett svenskt luftfartyg, c) i tjänsten av befälhavaren eller någon annan som tillhörde besättningen på ett svenskt fartyg eller luftfartyg, eller d) på en inrättning som med stöd av lag har tillkommit i Sveriges ekonomiska zon eller på Sveriges kontinentalsockel.
2. Svensk gärningsman m.m.Brott som har begåtts a) av någon som vid gärningstillfället var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige, b) av någon som när åtal väcks för brottet är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige, c) av någon som finns i Sverige och det på brottet enligt svensk rätt kan följa fängelse i mer än sex månader, eller d) i utövningen av ett svenskt företags näringsverksamhet och det är fråga om givande av muta, grovt givande av muta eller handel med inflytande enligt 10 kap. 5 d § 2.
3. Svenskt enskilt intresseBrott som har riktat sig mot a) en svensk medborgare eller någon som har hemvist i Sverige, eller b) en svensk juridisk person.
4. Svenskt allmänt intresseBrott som har a) riktat sig mot rikets säkerhet, allmän verksamhet eller annat av rättsordningen särskilt skyddat svenskt intresse, eller b) begåtts i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattar svensk allmän ställning.
5. Härledd jurisdiktionBrott som har begåtts av någon som befinner sig i Sverige, om a) en annan stat har begärt att lagföringen för brottet ska överföras till Sverige, b) en begäran från en annan stat om utlämning eller överlämnande för brottet har lämnats utan bifall, eller c) brottet omfattas av en internationell överenskommelse eller annan förpliktelse som är bindande för Sverige och enligt vilken det finns skyldighet att utan undantag pröva frågan om åtal om den misstänkte inte utlämnas eller överlämnas.
6. Vissa internationella brottBrott som a) avses i lagen (2014:406) om straff för vissa internationella brott, dock inte aggressionsbrott enligt 11 a § eller försök, förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott, b) avses i 13 kap. 5 a § (kapning och sjö- eller luftfartssabotage) eller försök till sådana brott, c) avses i 13 kap. 5 b § (flygplatssabotage) eller försök till sådant brott, d) avses i 15 kap. 4 b § (osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol), e) avses i 16 kap. 5 § (uppvigling) och som bestått i en omedelbar och offentlig uppmaning till att begå folkmord, f) avses i terroristbrottslagen (2022:666) eller som avses i annan lag och begås med sådant uppsåt som avses i 12 § terroristbrottslagen, g) riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning, eller h) omfattas av tortyrbegreppet enligt artikel 1 i Förenta nationernas konvention den 10 december 1984 mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller försök till sådant brott.
Lag (2022:667).

Prop. 2008/09:226: Ändringen har behandlats i avsnitt 6.6. Paragrafen kompletterar reglerna i 2 kap. 2 § angående svensk straffrättslig domsrätt beträffande brott som begåtts utom riket med bestämmelser som utsträcker kompetensen i vissa specialfall.

I paragrafen har förts in ett nytt led i punkten 6 om brott som begåtts utom riket och som riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning (artikel 70 ...

Prop. 1997/98:174: Ändringen innebär att brott kan lagföras i Sverige oavsett platsen för brottet eller gärningsmannens nationalitet. Inte heller dubbel straffbarhet krävs för lagföring i Sverige, dvs. gärningen behöver inte vara straffbar på orten där den begicks.

Prop. 2020/21:204: Paragrafen innehåller sex punkter, som i huvudsak baseras på de olika folkrättsliga anknytningsprinciperna. Enligt första punkten, som reglerar domsrätt med stöd av den s.k. flaggstatsprincipen, är svensk domstol behörig att döma över brott som har begåtts ombord på ett svenskt fartyg eller luftfartyg. Vad som avses med ett svenskt fartyg eller luftfartyg framgår av sjölagen (1994:1009) respektive <a href="https://lagen.nu/2010:500" ...

  • RH 2003:29:Fråga om svensk domstol är behörig att pröva åtal för brott begångna i Finland av finsk medborgare med hemvist i Finland och som inte heller fanns i Sverige när åtal väcktes. Hovrätten fann att svensk domsrätt över gärningar begångna i Finland under dessa omständigheter endast förelåg i de fall brottet har ett straffminimum som inte understiger fyra års fängelse.
  • NJA 2022 s. 796:En schweizisk medborgare åtalades för medhjälp till folkrättsbrott, grovt brott. Åtalet avsåg gärningar som han och en medtilltalad, som är svensk medborgare, påstods ha begått i Sudan i egenskap av företrädare för bolag inom en svensk koncern. Några hinder i svensk rätt eller allmän folkrätt mot svensk domsrätt har inte ansetts föreligga.
  • NJA 1983 s. 425:Två balkar under flaket till en lastbil har iordningställts för smuggling av narkotika genom att hål tagits upp i dem och försetts med lock. Lastbilen har ansetts som sådant hjälpmedel för brott som åsyftas i bestämmelsen i 23 kap 2 § 1 st BrB om förberedelse till brott. Narkotikabrott bestående i innehav av narkotika har begåtts utomlands av svensk medborgare. Brottet har, oaktat narkotikan var avsedd att försäljas i Sverige, ansetts inte vara "förövat mot Sverige" i den mening som avses i 2 kap 3 § 3 BrB. Bestämmelsen i 2 kap 2 § 3 st BrB om beaktande av straffmaximum för brottet enligt lagen på gärningsorten har ansetts inte innebära att hänsyn skall tas också till straffmätningspraxis i den stat där brottet begåtts. Tillika fråga om bestämmelsens innebörd för visst fall när gemensamt straff skall bestämmas för två brott. Sedan lägre rätt förklarat del av viss egendoms värde förverkad har enligt grunderna för 51 kap 25 § och 55 kap 15 § RB hinder ansetts möta för högre rätt att i anledning av talan av den tilltalade meddela förklaring om svårare förverkande i fråga om egendomen (reformatio in pejus).
  • NJA 1981 s. 864:Omfattningen av begreppet "område där avdelning av krigsmakten befann sig". 2 kap 3 § 2 BrB.
Ändrad: SFS 1999:1154 (Budgetpropositionen för år 2000), 2010:636 (Modern personalförsörjning för ett användbart försvar), 2017:497 (Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater), 1971:188 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lagstiftning om kapning av luftfartyg, m.m.), 2018:1310 (En mer heltäckande terrorismlagstiftning), 1993:83 (om sann utsaga inför EFTA-domstolen m.m.), 1993:350 (om sann utsaga inför EFTA-domstolen m.m.), 1990:416 (om bekämpning av vissa våldsdåd med internationell anknytning), 2014:407 (Straffansvar för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser), 1986:645 (om lag om disciplinförseelser av krigsmakt m.m.), 1998:1703 (Sveriges tillträde till Förenta Nationernas fördrag om fullständigt förbud mot kärnsprängning), 1992:1154 (om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands), 2009:1281 (Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning), 1972:812 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, m.m.), 1994:119 (Lagstiftning med anledning av Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot kemiska vapen), 1973:342 (Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lagstiftning om straff för luftfartssabotage, m.m.), 2000:345 (Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till Schengen), 2003:149 (Straffansvar för terroristbrott), 2001:31 (Penningförfalskning m.m.), 2022:667 (En samlad straffrättslig terrorismlagstiftning)

Särskilda bestämmelser om behörighet

[K2]4 §  Särskilda bestämmelser om svensk domstols behörighet att döma över vissa brott som har begåtts utanför Sverige finns i

  1. 29 kap. 13 § miljöbalken,
  2. 14 § lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,
  3. 10 kap. 10 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg,
  4. 5 § lagen (1982:963) om rymdverksamhet,
  5. 51 a § jaktlagen (1987:259),
  6. 17 § lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,
  7. 49 § fiskelagen (1993:787),
  8. 5 § lagen (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia,
  9. 13 kap. 11 § luftfartslagen (2010:500),
  10. 17 kap. 2 § radio-_och_tv-lagen (2010:696),
  11. 2 § lagen (2012:179) om straff för olovlig befattning med klusterammunition, och
  12. 17 § lagen (2014:406) om straff för vissa internationella brott. Lag (2022:667).

Ett brott anses begånget både vid handlingsorten som är den plats där gärningsmannen befinner sig samt vid effektorten vilken är den plats där effekten av gärningsmannens agerande visar sig. Exempel kan vara datorbrott eller brevbomber. Vid medverkansgärningar anses brottet begånget vid medverkansplatsen och effektorten.

Prop. 2020/21:204: Paragrafen innehåller en upplysning om att det finns särskilda bestämmelser om svensk domstols behörighet att döma för vissa brott som har begåtts utanför Sverige i annan lagstiftning. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Prop. 2021/22:133: Paragrafen innehåller en upplysning om att det i annan lagstiftning finns särskilda bestämmelser om svensk domstols behörighet att döma över vissa brott som har begåtts utanför Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 15.

  • NJA 2008 s. 1135:Svensk domstol har ansetts behörig att utan åtalsförordnande döma över i Sverige bedriven internetbaserad läkemedelshandel och medhjälp därtill även i de delar som i brottet ingående gärningar företagits utom riket. Läkemedelshandeln har ansetts utgöra brott enligt svensk lag trots att den har riktats mot enbart konsumenter utom Sverige.
  • NJA 1993 s. 292:En svensk medborgare har med ett utländskt fartyg transporterat narkotika från internationellt vatten utanför Marocko dels direkt till Nederländerna dels via Danmark och Storbritannien till Nederländerna. Påföljden har bestämts med hänsyn till nederländsk lag, som har lägst straffmaximum.
  • RH 2000:84:Då gärningsbeskrivningen innefattat påstående om att gärningen planerats här i riket, har svensk domstol ansetts behörig att pröva åtalet trots att frågan om ansvar för gärningen prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i främmande stat där gärningen fullbordats.
  • RH 2003:29:Fråga om svensk domstol är behörig att pröva åtal för brott begångna i Finland av finsk medborgare med hemvist i Finland och som inte heller fanns i Sverige när åtal väcktes. Hovrätten fann att svensk domsrätt över gärningar begångna i Finland under dessa omständigheter endast förelåg i de fall brottet har ett straffminimum som inte understiger fyra års fängelse.
  • NJA 1991 s. 332:En person med hemvist i Sverige, som har tagit befattning med ett narkotikaparti i Holland och gripits av holländsk polis vid gränsen mot Tyskland, har fällts till ansvar för grovt narkotikabrott. Fråga har uppstått om personen dessutom skall dömas för försök till varusmugglingsbrott, bestående i att han försökt föra in narkotikapartiet från Holland till Sverige. Den s k försökspunkten har emellertid inte ansetts uppnådd.
Ändrad: SFS 2022:667 (En samlad straffrättslig terrorismlagstiftning)

Krav på dubbel straffbarhet

[K2]5 §  I de fall som avses i 3 § 2, 3 och 5 är svensk domstol behörig endast om gärningen är straffbar även enligt lagen på gärningsorten (dubbel straffbarhet). Om brottet har begåtts på flera staters område är kravet på dubbel straffbarhet uppfyllt om gärningen är straffbar enligt lagen på någon av gärningsorterna. Det får inte dömas till påföljd som är strängare än det svåraste straff som är föreskrivet för brottet enligt lagen på gärningsorten.

[S2]Första stycket gäller inte

  1. om brottet har begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig,
  2. om brottet har begåtts vid tjänstgöringen av någon som är anställd av en svensk myndighet för att delta i en internationell militär insats eller i internationell civil krishantering,
  3. brott för vilket det lindrigaste straff som är föreskrivet enligt svensk lag är fängelse i fyra år eller mer, och
  4. brott som avses i
    1. 4 kap.1 a, 4 c och 4 e §§ och 16 kap.10 a § första stycket 1 och sjätte stycket eller försök till sådana brott,
    2. 4 kap. 4 § andra stycket varigenom någon förmåtts att ingå ett sådant äktenskap eller en sådan äktenskapsliknande förbindelse som avses i 4 c § eller försök till sådant brott,
    3. 6 kap.1-6, 8, 9 och 12 §§ eller försök till brott enligt 6 kap.1, 2, 4-6, 8, 9 och 12 §§, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år,
    4. 14 kap. 6 § eller försök till sådant brott,
    5. 22 kap.6 a och 6 b §§,
    6. 2 § lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor,
    7. 8 § lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner, eller
    8. 19 § lagen (2023:677) om frysning av tillgångar. Lag (2023:882).

Prop. 2020/21:204: I första stycket anges när det för svensk domsrätt krävs att gärningen är straffbar även enligt lagen på gärningsorten. Kravet på dubbel straffbarhet gäller endast då svensk domsrätt grundas på den aktiva eller passiva personalitetsprincipen eller på principen om härledd jurisdiktion, dvs. 3 § 2, 3 eller 5. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak hittillsvarande 2 § andra och tredje styckena. I de fall då en gärning har begåtts på flera staters område, är kravet på dubbel straffbarhet uppfyllt ...

Prop. 2021/22:138: 1. om brottet har begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig,

2. om brottet har begåtts vid tjänstgöringen av någon som är anställd av en svensk myndighet för att delta i en internationell militär insats eller i internationell civil krishantering,

3. brott för vilket det lindrigaste straff som är föreskrivet enligt svensk lag är fängelse i fyra år eller mer, och

4. brott som ...

  • RH 2009:93:Luftfartssabotage. Fråga om innebörden av rekvisitet ”åtgärd som är ägnad att framkalla fara för ett luftfartygs säkerhet under flygning”. Även fråga om tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken och 2 kap. 5 § andra stycket brottsbalken.
  • NJA 1987 s. 473:En styrman på ett utländskt fartyg, som befann sig utanför svenskt sjöterritorium, har under vapenhot tagit fartyget i besittning och fört det till svensk hamn. Under färden har de övriga besättningsmännen hållits inlåsta i olika utrymmen på fartyget. Styrmannen har dömts för olaga frihetsberövande, till grepp av fortskaffningsmedel, grovt brott, och, såvitt gäller befattningen med vapnet (en gaspistol) under färden på svenskt vatten, olaga vapeninnehav. I fråga om vapeninnehavet har särskilt åtalsförordnande enligt 2 kap 5 § 1 st BrB inte ansetts behövligt.
Ändrad: SFS 1999:1154 (Budgetpropositionen för år 2000), 2010:636 (Modern personalförsörjning för ett användbart försvar), 2017:497 (Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater), 1993:83 (om sann utsaga inför EFTA-domstolen m.m.), 1993:350 (om sann utsaga inför EFTA-domstolen m.m.), 1974:565 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1986:645 (om lag om disciplinförseelser av krigsmakt m.m.), 1992:1154 (om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands), 1971:964 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om straff för trafikbrott som begåtts utomlands, m.m.), 2000:345 (Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till Schengen), 2022:310 (Ett särskilt brott för hedersförtryck), 2023:678 (Ekonomiska sanktioner mot terrorism)

Krav på visst straff

[K2]6 §  Om brottet har begåtts på ett område som inte tillhör någon stat, är svensk domstol behörig endast om fängelse kan följa på brottet enligt svensk lag. Detta gäller inte i de fall som avses i 3 § 1.Lag (2021:1014).

Krav på åtalsförordnande

[K2]7 §  Åtal för brott som avses i 3 och 4 §§ får väckas endast om åtalsförordnande har meddelats i enlighet med 8 §.

[S2]Ett sådant åtalsförordnande krävs dock inte om brottet

  1. har begåtts ombord på ett svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på ett sådant fartyg,
  2. har begåtts i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattar svensk allmän ställning,
  3. har begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig,
  4. har begåtts vid tjänstgöringen av någon som är anställd av en svensk myndighet för att delta i en internationell militär insats eller i internationell civil krishantering,
  5. har begåtts i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på fartyg eller luftfartyg i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av dessa stater,
  6. har begåtts mot svenskt intresse av en svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare eller av en utlänning med hemvist i Sverige, eller
  7. är osann utsaga eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol.

[S3]Andra stycket gäller dock inte i fråga om brott som riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning. Lag (2021:1014).

Undantag från 1-3 §§ gäller för utländska statsöverhuvuden och diplomater enligt Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser (WKN) och Lag (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Om ett annat land sänder personal till Sverige åtnjuter diplomatiska företrädare straff och civilrättslig immunitet i tjänsten, straffrättslig immunitet utanför tjänsten och civilrättslig immunitet avseende skatt, okränkbarhet, bostad samt egendom. Teknisk- och administrativ personal åtnjuter straffrättslig immunitet i och utanför tjänst men bara civilrättslig immunitet i tjänsten. Tjänstepersonal har endast straff- och civilrättslig immunitet i tjänsten.

När det gäller personal som har sin permanenta hemvist i Sverige men som företräder annat land i Sverige åtnjuter endast de diplomatiska företrädarna straff- och civilrättslig immunitet när de är i tjänst men ingen annan personal åtnjuter något diplomatiskt skydd.

  • NJA 2019 s. 909:Offentlig uppmaning att ge pengar eller annan egendom för vapeninköp till två terroristklassade organisationer via en öppen Facebooksida har bedömts vara straffbar, oavsett att organisationerna har varit parter i en väpnad konflikt. Brottet har ansetts vara av sådan art att fängelse normalt ska ådömas. Även fråga om kraven på en gärningsbeskrivning.
  • NJA 2022 s. 796:En schweizisk medborgare åtalades för medhjälp till folkrättsbrott, grovt brott. Åtalet avsåg gärningar som han och en medtilltalad, som är svensk medborgare, påstods ha begått i Sudan i egenskap av företrädare för bolag inom en svensk koncern. Några hinder i svensk rätt eller allmän folkrätt mot svensk domsrätt har inte ansetts föreligga.

[K2]8 §  Riksåklagaren beslutar om åtalsförordnande om inte annat är särskilt föreskrivet.

[S2]Vid denna prövning ska det särskilt beaktas

  1. om ett åtal här i landet är förenligt med Sveriges folkrättsliga förpliktelser,
  2. i vilken utsträckning brottsligheten eller den misstänkte har anknytning till Sverige,
  3. om åtgärder för lagföring har inletts eller kommer att inledas i en annan stat eller vid en internationell domstol, och
  4. vilka faktiska möjligheter det finns att utreda brottet och lagföra den misstänkte här.

[S3]När det gäller brott som har begåtts utomlands av någon som vid gärningstillfället var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige eller, när åtal väcks för brottet, är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige, får riksåklagaren överlämna prövningen till en annan allmän åklagare.

[S4]Om det finns anledning att anta att prövningen har särskild betydelse för Sveriges utrikes- eller säkerhetspolitik och riksåklagaren bedömer att det inte finns hinder mot att väcka åtal, ska riksåklagaren med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för beslut. Lag (2021:1014).

Prop. 2003/04:7: I första stycket finns enligt nuvarande lydelse en upplysning om att det finns särskilda bestämmelser om utlämning. Ändringen i detta stycke innebär endast att upplysningen också omfattar bestämmelser om överlämnande.

Prop. 2020/21:204: Paragrafen är ny och anger dels vem som ska besluta om åtalsförordnande, dels vilka omständigheter som särskilt ska beaktas vid prövningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.10.

  • NJA 2003 s. 133:Den tid om 45 dagar, som enligt art. 14 i den europeiska utlämningskonventionen skall ha förflutit innan den som utlämnats får, utan samtycke från den främmande staten, åtalas för annat, före hans utlämnande begånget brott än det för vilket han utlämnats, skall räknas från det att straffet har till fullo verkställts och inte från tidpunkten för villkorlig frigivning.
  • NJA 2007 s. 80:Resningsärende. Åsidosättande av den s.k. specialitetsprincipen vid utlämning för brott har ansetts utgöra grund för resning. Underlåtenhet att till anmodad stat lämna information i utlämningsärendet angående svenska föreskrifter om påföljdsbestämning har däremot inte ansetts utgöra sådan grund.
  • NJA 2022 s. 796:En schweizisk medborgare åtalades för medhjälp till folkrättsbrott, grovt brott. Åtalet avsåg gärningar som han och en medtilltalad, som är svensk medborgare, påstods ha begått i Sudan i egenskap av företrädare för bolag inom en svensk koncern. Några hinder i svensk rätt eller allmän folkrätt mot svensk domsrätt har inte ansetts föreligga.

Betydelsen av en tidigare utländsk dom

Utländsk dom som hinder för svensk domstols behörighet

[K2]9 §  Har frågan om ansvar för brott prövats genom en dom som har meddelats av någon annan domstol än svensk domstol och som fått laga kraft, får den tilltalade inte lagföras i Sverige för en gärning som omfattats av prövningen.

[S2]Om inte annat följer av en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige, får dock lagföring ske om

  1. den tilltalade har frikänts från ansvar på den grunden att gärningen inte utgjorde brott enligt den lag som domstolen tillämpade,
  2. verkställighet av den utdömda påföljden inte pågår av någon annan anledning än att påföljden redan har verkställts i sin helhet eller bortfallit enligt den lag som är tillämplig för verkställigheten,
  3. lagföringen gäller brott som avses i 1 § eller 3 § 4, såvida inte den tidigare lagföringen har skett på begäran av svensk myndighet eller sedan personen har utlämnats eller överlämnats från Sverige för lagföring,
  4. den tidigare lagföringen eller domen uppenbart står i strid med svenska allmänna rättsprinciper, eller
  5. sådana förhållanden föreligger som enligt 58 kap. 3 § rättegångsbalken kan föranleda resning till men för den tilltalade. Lag (2021:1014).

Prop. 2020/21:204: I första stycket anges huvudregeln, som innebär att en person inte får lagföras i Sverige för en viss gärning om ansvar för gärningen redan har prövats genom dom som har meddelats av annan domstol än svensk domstol och denna dom har fått laga kraft. För att en utländsk dom ska tillerkännas rättskraft krävs att frågan om ansvar för brott prövats genom domen. Med brott avses i det sammanhanget gärning som utgör brott enligt för domstolen tillämplig lag. Har talan endast avsett exempelvis skadestånd ...

Krav på åtalsförordnande

[K2]10 §  Åtal för brott som avses i 9 § får väckas endast om åtalsförordnande har meddelats i enlighet med 8 §. Lag (2021:1014).

Prop. 2020/21:204: Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på åtalsförordnande i fråga om gärningar som tidigare har prövats av utländsk domstol. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.9 och 5.2.10.

Beaktande av utländsk påföljd

[K2]11 §  Om någon döms i Sverige för en gärning som avses i 9 § ska det vid bestämmande av påföljd tas skälig hänsyn till verkställighet av tidigare utdömd påföljd som den tilltalade undergått till följd av den tidigare lagföringen. Frihetsberövande till följd av den tidigare lagföringen ska om möjligt i sin helhet räknas av från böter eller fängelse.

[S2]I de fall som avses i första stycket får det dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet eller påföljden helt efterges. Lag (2021:1014).

Övriga bestämmelser

Folkrättsliga begränsningar

[K2]12 §  De begränsningar av svensk domstols behörighet och tillämpligheten av svensk lag som följer av allmän folkrätt eller av en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige ska iakttas. Lag (2021:1014).

  • NJA 2022 s. 796:En schweizisk medborgare åtalades för medhjälp till folkrättsbrott, grovt brott. Åtalet avsåg gärningar som han och en medtilltalad, som är svensk medborgare, påstods ha begått i Sudan i egenskap av företrädare för bolag inom en svensk koncern. Några hinder i svensk rätt eller allmän folkrätt mot svensk domsrätt har inte ansetts föreligga.

Utlämning och överlämnande

[K2]13 §  I fråga om utlämning och överlämnande finns särskilda föreskrifter.

[S2]Villkor som ställs upp vid utlämning eller överlämnande från en annan stat till Sverige ska iakttas. Lag (2021:1014).

Prop. 2020/21:204: Paragrafen innehåller bestämmelser om utlämning och överlämnande till och från en annan stat. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.11. Bestämmelsen motsvarar hittillsvarande 8 §.

ANDRA AVDELNINGEN

Om brotten

3 kap. Om brott mot liv och hälsa

3 kap.1-6 §§ beskriver de uppsåtliga brotten, 7-10 §§ beskriver de oaktsamma brotten och 11 § beskriver de osjälvständiga brottsformerna. Slutligen finner man åtalsreglerna i 12 §. Brott mot liv och hälsa brukar oftast innebära att våld utövas. Brottsobjektet utgörs av en levande människa vilken innebär att ett ännu inte fött foster eller en död människa inte kan utsättas för ett brott mot liv och hälsa.

  • RH 2001:55:Misshandel, som fortsatt när offret har varit helt utslaget och ur stånd att försvara sig, har bedömts som grov trots att den inte varit oprovocerad.
  • RH 2000:36:En bageriarbetare skadades vid rengöring av en igångsatt kavlingsmaskin. Tillräckligt orsakssamband mellan åsidosättande av föreläggande av Yrkesinspektionen och olyckan ansågs inte föreligga. Med hänsyn till åtalets utformning ansågs vållande till kroppsskada och arbetsmiljöbrott likväl föreligga. Eftersom det förstnämnda brottet inte ansågs vara grovt, var brotten preskriberade.
  • RH 1999:84:Talan mot kommun om företagsbot har ogillats på grund av att det brott som eventuellt begåtts inte hade sådan anknytning till den verksamhet som bedrevs att det kunde anses begånget i näringsverksamhet.
  • RH 1999:86:Frågor om nödvärn, brottsrubricering och straffmätning vid uppsåtligt dödande. Även fråga om underlåtenhet att avslöja brott och om skyddande av brottsling.
  • NJA 2021 s. 73:Rubricering och straffmätning av försök till misshandelsbrott.
Ändrad: SFS 1993:1462 (Grovt rattfylleri m.m.), 1974:596 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till abortlag, m. m.), 2001:348 (Förberedelse till brott), 2010:370 (Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.), 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott)

[K3]1 §  Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Som skäl för livstids fängelse ska det särskilt beaktas om gärningen föregåtts av noggrann planering, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret eller annars varit särskilt hänsynslös. Lag (2019:805).

Ett mord sker om någon med uppsåt dödar en annan människa. Både mord och dråp 2 § beskriver ett uppsåtligt dödande där mord är normalfallet och dråp brottet som med hänsyn till förmildrande omständigheter är att beteckna som mindre grovt NJA 1985 s. 510 Faktorer som inte utgör förmildrande omständigheter är ifall brottet begåtts mot en närstående NJA 2002 s. 116, offret varit skyddslöst NJA 1989 s. 97, om det varit flera gärningsmän inblandade, om brottet utförts så att det skall vara svårt att upptäcka, onödigt lidande har tillfogats offret, gärningen visar på synnerlig grymhet NJA 1994 s. 310 eller om mordet skett för att främja ett annat brott. Att någon däremot agerar på grund av svartsjuka påverkar inte bedömningen NJA 1994 s. 310. I regel bör inte straffet vara livstid utan en friare bedömning bör göras där valet mellan tidsbestämt- och livstidsstraff görs i varje fall NJA 1985 s. 510 och NJA 1999 s. 531. För att livstidsstraff skall komma ifråga krävs avsevärd hänsynslöshet och är förbehållen de allvarligaste brotten NJA 2007 s. 194. Även ifall mer än en person uppsåtligt dödas eller om dödandet skett för att gärningsmannen skulle kunna begå ett annat brott är försvårande omständigheter som väger för ett livstidsstraff.

Prop. 2013/14:194: Paragrafen ändras genom att det i straffskalan läggs till att straffet är fängelse på livstid ”om omständigheterna är försvårande”. Syftet är att mord i betydligt större utsträckning än tidigare ska leda till livstidsstraff. Ändringen behandlas i avsnitt 6.1 och 6.2 där också Lagrådets synpunkter behandlas.

Enligt ...

Prop. 2008/09:118: Paragrafen har ändrats på så sätt att straffskalan för det tidsbestämda straffet har utvidgats från att ha omfattat enbart tio år till att omfatta även fängelse i mer än tio och högst 18 år. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.1.

Enligt paragrafen döms den som uppsåtligen berövar annan livet för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst 18 år, eller på livstid. Om brottet med hänsyn till ...

Prop. 2018/19:138: Paragrafen reglerar straffansvar för mord. Den ändras genom att orden ”om omständigheterna är försvårande” utgår och att en ny andra mening läggs till. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Enligt paragrafen döms den som berövar annan livet för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Vidare framgår av paragrafen att det som skäl för livstids fängelse särskilt ska beaktas ...

  • RH 2010:64:Fråga om straffmätning för mord.
  • NJA 1994 s. 310:Mord eller dråp?
  • RH 2011:69:Hovrätten har bestämt påföljden för mord och olaga tvång till fängelse på livstid.
  • NJA 2013 s. 376:Straffmätning för mord.
  • RH 1998:8:Gärningsmän, 16 och 17 år gamla, har dömts för mord och olaga hot, grovt brott, till fängelse tre år och sex månader respektive fyra år.
  • RH 2011:88:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:71:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:77:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:85:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2000:37:Vådaskott eller uppsåtligt dödande?
  • RH 2011:82:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1997:1:Det s.k. Kodemordet: Gärningsman som var drygt 18 år gammal, har dömts för mord och försök till misshandel till fängelse 8 år medan gärningsman, som var knappt 18 år gammal har dömts för grov misshandel, försök till grov misshandel, olaga tvång och grovt våld till fängelse tio månader. Regeln i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken har inte ansetts direkt tillämplig. - Ansvar har utdömts för underlåtenhet att avslöja grov misshandel. - Även fråga om avvisning av anslutningsöverklagande efter nöjdförklaring och om skadestånd för psykiskt lidande.
  • NJA 2016 s. 3:Straffet för mord. Fråga om den lagändring som år 2014 gjordes i 3 kap. 1 § brottsbalken har medfört att rättsläget förändrats (jfr NJA 2013 s. 376).
  • RH 2004:63:Fråga i mål där en kvinna i anslutning till födseln dödat sitt nyfödda barn om gärningen skall bedömas som mord eller barnadråp.
  • RH 1998:55:Mord eller dråp? Även fråga om straffmätning för mord.
  • NJA 2016 s. 809:Gränsdragningen mellan mord och dråp. Straffmätningen vid mord.
  • RH 2011:87:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:84:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:93:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:86:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2010:2:Fråga om straffmätning för mord.
  • RH 2008:17:Fråga om val mellan tidsbestämt och livstidsstraff för mord. Omständigheterna vid brottet har ansetts vara så försvårande som krävs för att döma till livstids fängelse.
  • NJA 2015 s. 702:Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
  • RH 2011:74:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2018:14:Synnerliga skäl har bedömts föreligga för att bestämma påföljden till livstids fängelse för en person som begått dubbelmord under påverkan av en allvarlig psykisk störning (30 kap. 6 § brottsbalken).
  • RH 2011:89:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2011 s. 627:Förberedelse till brott. En samling föremål, avsedd att användas vid tillverkning av bomber med vilka brott skulle begås, har ansetts utgöra ett sådant hjälpmedel som avses i 23 kap. 2 § första stycket 2 brottsbalken. Även fråga om gärningsmannens uppsåt.
  • NJA 2007 s. 194:Fråga om påföljden för mord.
  • RH 2011:91:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:81:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1996 s. 509:Fråga om påföljd för 16-åring som dömts för mord. Tillika fråga om skadestånd till den mördades anhöriga, som var bosatta utomlands.
  • RH 2011:73:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2018 s. 975:Påföljdsval vid mord. Eftersom brottet inte har begåtts under påverkan av allvarlig psykisk störning och förutsättningar för rättspsykiatrisk vård inte ansetts föreligga, har påföljden bestämts till fängelse. Även fråga om fängelsestraffets längd.
  • RH 2015:40:Tilltalad har dömts för anstiftan av mord till livstids fängelse. I målet har bl.a. uppkommit frågor om medverkansansvar, om gärningsbeskrivningen varit tillräckligt konkretiserad samt om vilken inverkan på prövningen ett tidigare mot annan person ogillat mordåtal för samma gärning skulle få.
  • RH 2002:30:Bevisvärdering i mordmål. Förutsättningarna för överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Ersättning åt offentlig försvarare.
  • RH 2011:92:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:83:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1987 s. 33:Mord eller dråp?
  • RH 2011:90:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:72:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2004 s. 479:Fråga om uppsåt att döda förelegat hos en femtonåring.
  • NJA 1985 s. 510:Mord eller dråp? Tillika fråga om straffmätningen för mord.
  • NJA 2003 s. 670:I anledning av åtal för försök till mord m.m. uppkommer frågan om faran för brottets fullbordan varit utesluten på grund av tillfälliga omständigheter. 23 kap. 1 § BrB.
  • NJA 1989 s. 97:Mord eller dråp?
  • RH 2006:28:Påföljden för mord. Tidsbestämt straff eller livstidsstraff.
  • RH 2011:78:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1996 s. 27:Fråga om personer som främjat gärningar, bestående i att annan med ett automatvapen skjutit ihjäl fyra människor och försökt skjuta ihjäl och därvid skadat många andra, handlat med uppsåt.
  • RH 1999:86:Frågor om nödvärn, brottsrubricering och straffmätning vid uppsåtligt dödande. Även fråga om underlåtenhet att avslöja brott och om skyddande av brottsling.
  • NJA 1999 s. 531:Fråga om påföljden för mord.
  • RH 2003:64:Påföljden för en 81-årig man som gjort sig skyldig till mord har av hovrätten bestämts till fängelse sju år.
  • RH 1998:69:Förberedelse, respektive stämpling till mord. Frågan om fara för brottets fullbordan varit endast ringa har besvarats nekande. Åtalen har följaktligen bifallits.
  • RH 2010:41:Påföljden för mord och grovt vapenbrott har bestämts till fängelse 18 år.
  • RH 2011:79:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2002 s. 116:Mord eller dråp.
  • RH 1993:10:En 15-årig pojke, som gjort sig skyldig till mord, har överlämnats till vård inom socialtjänsten.
  • RH 2004:71:Mord. Två män på flykt undan polisen tog sig fram till ett hus som beboddes av två makar och hotade mannen i huset med vapen i avsikt att tillskansa sig makarnas bil. Därpå uppstod en kamp mellan den hotade och en av gärningsmännen, som höll i ett gevär. Under kampen gick ett skott av som orsakade den hotade mannens död. Gärningsmannen har befunnits ha haft uppsåt att döda. Även fråga om den andre gärningsmannens ansvar för dödsfallet och om påföljd för mord.
  • RH 2011:80:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:75:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1995 s. 464:Mord eller dråp?
  • RH 2011:76:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2004 s. 702:Fråga om det föreligger tillräcklig utredning för att en tilltalad skall anses lida av allvarlig psykisk störning. 30 kap. 6 § och 31 kap. 3 § BrB.
  • NJA 2021 s. 32:Straffet för mord. Frågor om förutsättningarna för fängelse på livstid och om straffmätning vid tidsbestämda straff.
  • NJA 2020 s. 703:Straffvärdebedömningen vid förberedelse till mord. Även fråga om ersättning till den offentlige försvararen.
  • NJA 2021 s. 377:Straffvärdebedömning och straffmätning vid tidsbestämt straff för mord. Även fråga om billighetshänsyn enligt 29 kap. 5 § BrB.
  • NJA 2021 s. 583:Straffet har bestämts till livstids fängelse vid mord på närstående.
  • NJA 2022 s. 675:En person som har gett annan i uppdrag att begå ett mord har dömts för anstiftan av mord, trots att gär-ningsmannen på grund av förväxling dödat en annan person än det tilltänkta offret. Även fråga om den som har lämnat uppdraget kan dömas för, utöver anstiftan av mord på det faktiska offret, anstiftan av försök till mord på det tilltänkta offret.
Ändrad: SFS 2014:274 (Skärpt straff för mord), 2009:396 (Straffet för mord m.m.), 2019:805 (Straffet för mord)

[K3]2 §  Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller eljest att anse som mindre grovt, dömes för dråp till fängelse, lägst sex och högst tio år.

Dråp innebär att någon med uppsåt dödar en annan människa. Man utgår från att den gärning som skett är ett mord enligt 1 § och bedömer om det finns förmildrande omständigheter som gör att gärningsmannen istället skall dömas för dråp NJA 1985 s. 510 och NJA 2007 s. 194. En huvudregel vid dråp är att gemene man skulle ha förståelse för vad gärningsmannen gjort, rätten däremot kan inte acceptera beteendet. Mord enligt 1 § är aldrig varken förståeligt eller försvarligt, dråp 2 § kan vara förståeligt men aldrig försvarligt och uppsåtligt dödande vid en nödvärnssituation 24 kap. 1 § BrB kan vara både förståeligt och försvarligt. Även att gärningsmannen har blivit provocerad kan utgöra en förmildrande omständighet. Att någon efter att den har begått ett brott för att dölja det andra brottet dödar en människa gör att gärningen kan bli att betraktas som dråp istället för mord. Även då en person befinner sig under inflytande av själslig abnormitet som inte är så djup att den är att jämföra med sinnessjukdom kan ses som förmildrande NJA 1985 s. 510.

  • RH 2001:38:En person dömdes för försök till dråp. Gärningarna riktades mot två polismän som hade ingripit för att hindra denne från att begå självmord genom att kasta sig ut från en byggnadsställning. Den tilltalade ansågs ha begått brotten under påverkan av en allvarlig psykisk störning - ett kortvarigt psykotiskt tillstånd utlöst av rus, s.k. patologiskt rus - men inte lida av någon sådan störning vid domstillfället. Han förklarades vara fri från påföljd. - Även fråga om skadestånd vid brott som har begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning.
  • NJA 1992 s. 474:Två män har dömts som gärningsmän för dråp genom knivhugg - mot invändningar om nödvärn och bristande uppsåt att döda - fastän det inte kunnat fastställas vem av dem som utdelat det dödande knivhugget och inte heller att den ene alls använt kniv.
  • NJA 1994 s. 310:Mord eller dråp?
  • NJA 2013 s. 376:Straffmätning för mord.
  • RH 2011:88:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:71:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:77:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:85:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:82:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2016 s. 809:Gränsdragningen mellan mord och dråp. Straffmätningen vid mord.
  • RH 2011:87:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:84:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2000:88:Fråga om adekvat kausalitet i mål angående dråp.
  • RH 2011:93:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:86:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:74:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:89:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:91:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:81:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:73:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1993:120:Frågor om nödvärnsrätt och nödvärnsexcess samt straffmätning i mål angående dråp m.m.
  • RH 2011:92:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:83:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1987 s. 33:Mord eller dråp?
  • RH 2011:90:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:72:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2004 s. 479:Fråga om uppsåt att döda förelegat hos en femtonåring.
  • NJA 1985 s. 510:Mord eller dråp? Tillika fråga om straffmätningen för mord.
  • NJA 1989 s. 97:Mord eller dråp?
  • RH 2011:78:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1999:86:Frågor om nödvärn, brottsrubricering och straffmätning vid uppsåtligt dödande. Även fråga om underlåtenhet att avslöja brott och om skyddande av brottsling.
  • RH 2011:79:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1996:69:Fråga om ansvar för s.k. dödshjälp. Ett åtal för dråp har ogillats eftersom den åtalades handlande inte inneburit annat än att hon möjliggjort för annan person att vidta de åtgärder som ledde till den personens död.
  • NJA 2002 s. 116:Mord eller dråp.
  • RH 2011:80:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:75:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1995 s. 464:Mord eller dråp?
  • RH 2011:76:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.

[K3]3 §  Dödar kvinna sitt barn vid födelsen eller eljest å tid då hon på grund av nedkomsten befinner sig i upprivet sinnestillstånd eller i svårt trångmål, dömes för barnadråp till fängelse i högst sex år.

I praxis har högsta domstolen sagt att om en mor dödar sitt barn under de första sju månaderna efter förlossningen kan hon dömas för barnadråp. Om barnets far dödar sitt barn döms han för mord (alternativt dråp) och om modern är medverkande till att döda barnet kan hon dömas för medverkan till barnadråp. Fadern kan aldrig dömas för medverkan till barnadråp utan i hans fall blir det även där tal om att döma honom för medverkan till mord 1 § alternativt medverkan till dråp 2 §.

  • RH 2004:63:Fråga i mål där en kvinna i anslutning till födseln dödat sitt nyfödda barn om gärningen skall bedömas som mord eller barnadråp.

[K3]4 §  Har upphört att gälla genom lag (1974:596).

[K3]5 §  Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393).

Man skiljer mellan fysisk skada respektive sjukdom till vilken även psykisk skada och könssjukdomar räknas in. En tumregel är att misshandeln är ringa om offret inte behöver uppsöka sjukhus. Men även hur man utövar misshandeln brukar vara ett hjälpmedel i bedömningen, att slå någon med öppen handflata brukar oftast leda till att misshandeln är att bedöma som ringa till skillnad mot att med knuten näve utdela ett slag mot en annan människa vilken är att bedöma som misshandel av normalgraden.

Att lägga märke till är att aga av barn är förbjudet, detta står dock att finna i 6 kap. 1 § föräldrabalken.

  • NJA 2017 s. 1129:Fråga om gränsdragningen mellan ringa misshandel och misshandel av normalgraden vid misshandel av barn.
  • NJA 1990 s. 521:Fråga om påföljd vid icke ringa misshandel.
  • RH 2001:55:Misshandel, som fortsatt när offret har varit helt utslaget och ur stånd att försvara sig, har bedömts som grov trots att den inte varit oprovocerad.
  • NJA 2008 s. 1010:En person som gjort sig skyldig till ett olaga hot samtidigt som han gjort sig skyldig till misshandel av den hotade har dömts för misshandel och olaga hot i brottskonkurrens. Även fråga om det olaga hotet skall bedömas som grovt brott.
  • NJA 1996 s. 244:Förberedelse till misshandel?
  • NJA 1984 s. 137:Fråga om påföljd för misshandel, som föreståndare för sjukhusavdelning för psykiskt sjuka förövat mot där intagna patienter.
  • NJA 1988 s. 156:Val av påföljd för misshandel mot hustru.
  • NJA 2018 s. 591:En viss våldshandling (cross-checking) begången under en ishockey-match har inte ansetts tillåten med stöd av reglerna om samtycke eller social adekvans.
  • RH 2007:1:Bevisvärdering i belysning av bl.a. innehållet i rättsintyg i mål om ansvar för misshandel; även fråga om betydelsen av att viss bevisning utgör s.k. tilltrosbevisning.
  • NJA 1982 s. 143:Försök till olaga tvång som är grovt? 4 kap 4 och 10 §§ BrB. - Tillika fråga om tillämpning av 33 kap 9 § BrB.
  • NJA 1995 s. 448:En HIV-smittad kvinna hade oskyddat vaginalt samlag och orala samlag. Fråga om ansvar för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan.
  • RH 1999:129:En man utövade våld mot sin f.d. sambo, som olovligen försökte tränga in i hans lägenhet för att ta med sig deras gemensamma barn som han hade umgänge med. Åtalet för misshandel ogillades på grund av nödvärn.
  • NJA 1996 s. 782:Fråga i mål om ansvar för misshandel om gärningsmannens uppsåt. - Tillika fråga huruvida misshandeln kunde bedömas som ringa brott. 1 kap 2 § och 3 kap 5 § BrB.
  • NJA 1990 s. 84:Fråga om påföljd vid icke ringa misshandel. (I och II).
  • RH 2003:11:En man har fällts till ansvar för att vid tre tillfällen ha misshandlat den kvinna, med vilken han sammanbodde. Ingen av gärningarna har ansetts som ringa. Det våld som utövats har varit av jämförelsevis begränsad omfattning. Av de skador som uppstått har en fingerskada bedömts som tämligen allvarlig medan övriga skador har framstått som mindre allvarliga. Gärningarna har inte ansetts som så allvarliga att de skall bedömas som grov kvinnofridskränkning. Mannen har i stället dömts för tre fall av misshandel av normalgraden.
  • RH 2012:59:Två väktare som gjort ett obefogat ingripande mot en nattklubbsgäst har dömts för misshandel och olaga frihetsberövande. Straffvärdet har bedömts uppgå till fängelse tre månader men påföljden bestämdes till villkorlig dom och böter då ingen av dem kunde räkna med att i framtiden få arbeta som ordningsvakter.
  • NJA 1997 s. 636:Pojkar har omskurits på begäran av sina vårdnadshavare. Befriar samtycket den som utfört omskärelserna från ansvar för misshandel?
  • NJA 1991 s. 438:Fråga om påföljd för yngling som gjort sig skyldig till icke ringa misshandel när han var 18 år gammal.
  • NJA 1984 s. 922:Tre ynglingar, som har färdats i bil, har gjort sig skyldiga till misshandel av fotgängare. Fråga huruvida bilens förare på grund av sin åtgärd att stanna bilen skall fällas till ansvar för medhjälp till misshandeln. Dessutom fråga huruvida en annan yngling, som följt med i bilen, har gjort sig skyldig till s k psykisk medhjälp.
  • NJA 1994 s. 468:Fråga om påföljd - skyddstillsyn jämte fängelse eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst - för upprepad hustrumisshandel samt olaga frihetsberövande.
  • NJA 2015 s. 702:Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
  • RH 2010:9:En man, som i syfte att kontrollera om hans dotter var oskuld, stoppat sina fingrar i dotterns slida, dömdes, inte för våldtäkt mot barn utan för misshandel.
  • RH 1997:49:En anställd på ett sjukhus har, i avsikt att beröva sig själv livet, vid fyra tillfällen skadat anordningar för smärtlindring som varit avsedda för fyra olika patienter. Till följd härav har de fyra patienterna tillfogats smärta. Fråga, i mål om misshandel, om den uppkomna smärtan omfattas av den sjukhusanställdes uppsåt.
  • RH 1993:120:Frågor om nödvärnsrätt och nödvärnsexcess samt straffmätning i mål angående dråp m.m.
  • RH 1994:118:En styvfar tilldelade sin 7-årige styvson ett slag med öppen hand över näsan med smärta och blodvite som följd. Brottet har bedömts som misshandel av normalgraden och påföljden bestämts till fängelse en månad.
  • RH 2011:62:Att en misshandel begåtts under en fotbollsmatch har, med hänsyn till omständigheterna, inte ansetts som en förmildrande omständighet.
  • RH 2004:90:En civilklädd väktare på ett varuhus blev i samband med att han skulle gripa en person som strax dessförinnan begått en stöld på varuhuset misshandlad av denne. Då väktarens ingripande skedde under en rast då han inte var i tjänst ansågs väktaren inte åtnjuta något skydd enligt 17 kap. 5 § brottsbalken varför gärningen inte bedömdes som våld mot tjänsteman utan som misshandel.
  • NJA 1991 s. 83:Frågor om beviskrav och bevisvärdering i mål om våldtäkt och misshandel.
  • NJA 1993 s. 553:Två skolpojkar har inlåtit sig i bråk. Så länge följderna begränsar sig till smärta och ringare övergående skador har det ansetts ligga i situationen som sådan att ansvar för ofredande eller misshandelsbrott inte kan komma i fråga. Detta följer av allmänna rättsgrundsatser om samtyckes ansvarsbefriande verkan.
  • NJA 1990 s. 776:Grov misshandel? - Tillika fråga huruvida hotelser som uttalats sedan misshandel avslutats skulle anses som ett särskilt brott (olaga hot) vid sidan av denna misshandel.
  • NJA 1982 s. 675:Fråga om påföljd för misshandel som begåtts av en 18-åring.
  • RH 1995:23:Under en fotbollsmatch har A uppsåtligen tilldelat B ett kraftigt knytnävsslag i ansiktet, vilket medfört att B tillfogats vissa skador m.m. och - i vart fall - viss tid legat omtöcknad på planen. Påföljden har bestämts till fängelse.
  • RH 2007:75:Elev har under lektion utdelat ett slag med öppen hand som träffat läraren över tinningen med övergående smärta som följd. Fråga om gärningen skall bedömas som ringa misshandel eller som misshandel av normalgraden.
  • RH 2006:26:Den tilltalade är åtalad för rån enligt det s.k. motvärnsfallet då han utövat våld mot en person som han tidigare hade bestulit. Vid detta våld hade den tilltalade inte längre det tillgripna godset i sin omedelbara besittning. Våldet har inte bedömts som rån utan som misshandel.
  • NJA 2018 s. 574:Rubricering i mål om misshandel. Även fråga om tillämpning av 34 kap. Brottsbalken.
  • RH 2000:100:A har vid två skilda tillfällen tillrättavisat sin 3-årige son, vid det första tillfället genom att ta ett grepp på nacken och vid det andra tillfället genom att utdela ett slag mot halsen, båda gångerna med smärta och rodnad som följd. Brottet har bedömts som ringa misshandel och påföljden har bestämts till böter.
  • RH 2012:56:Betydelsen av att misshandel har begåtts i samband med idrottsutövning.
  • NJA 2003 s. 537:Fråga om vårdnadshavare genom aga av barn gjort sig skyldig till misshandel av normalgraden eller ringa brott. Även fråga om påföljd.
  • NJA 2018 s. 512:Förberedelse till brott (I och II).
  • RH 2016:50:Straffvärdebedömning och påföljdsval vid misshandel begången mot en förtroendevald politiker.
  • RH 2001:2:Åtal för misshandel - bestående i att A kastat en ölburk som träffat B i huvudet - har ogillats på grund av att A, som avsett att träffa en annan person, befunnits ha saknat uppsåt att misshandla B.
  • NJA 2000 s. 17:Fråga om villkorlig dom med samhällstjänst för grovt rattfylleri (I och II) och för misshandel (III).
  • NJA 2009 s. 776:Fråga om en lärare och en elevassistent vid utövningen av sin tillsynsplikt gjort sig skyldiga till misshandel och olaga frihetsberövande
  • NJA 2004 s. 176:Åtal för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan mot HIV-infekterad man som har haft oskyddade samlag med tio olika personer. Fråga bl.a. om grunderna för uppsåtsbedömningen. (Jfr NJA 2002 s. 449.)
  • NJA 2013 s. 588:Ett misshandelsbrott kan begås genom underlåtenhet. Fråga om en garantställning har uppkommit i förhållande till ett barn för den som sammanbor med barnet och en av barnets föräldrar.
Ändrad: SFS 1998:393 (Kvinnofrid), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)

[K3]6 §  Är brott som avses i 5 § att anse som grovt, döms för grov misshandel till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

[S2]Är brottet att anse som synnerligen grovt, döms för synnerligen grov misshandel till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är synnerligen grovt ska det särskilt beaktas om kroppsskadan är bestående eller om gärningen har orsakat synnerligt lidande eller om gärningsmannen har visat synnerlig hänsynslöshet. Lag (2017:332).

Faktorer som gör att en misshandel kan räknas som grov beskrivs i andra stycket. En person som varit berusad och av misstag försökt att döda en annan människa men misslyckats kan komma att dömas för grov misshandel med stöd av rusläran, se 1 kap. 2 § 2 st, istället för försök till mord eller försök till dråp.

Prop. 2009/10:147: Paragrafen har ändrats genom att straffskalan för grov misshandel, som tidigare var fängelse i lägst ett och högst tio år, har delats upp i syfte att höja straffnivån för de allvarligaste fallen. Omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om en grov misshandel ska hänföras till den strängare straffskalan har angetts. Dessutom har språkliga och redaktionella ändringar gjorts. Ändringen har behandlats i avsnitt ...

Prop. 2016/17:108: fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Är brottet att anse som synnerligen grovt, döms för synnerligen grov misshandel till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet ...

  • NJA 2003 s. 229:Grov misshandel?
  • NJA 2016 s. 719:Påföljdsbestämning i ett fall där den tilltalades ålder inte varit klarlagd.
  • NJA 2013 s. 1155:Grov misshandel?
  • RH 2001:55:Misshandel, som fortsatt när offret har varit helt utslaget och ur stånd att försvara sig, har bedömts som grov trots att den inte varit oprovocerad.
  • NJA 2019 s. 553:Gränsdragningen mellan människorov och människorov som är mindre grovt. Även fråga om människorov konsumerar grov misshandel.
  • NJA 2000 s. 612:Straffmätning för grov misshandel av barn.
  • RH 2008:76:Fråga om uppsåtsbedömning vid åtal för försök till mord (knivstick i magen), särskilt med avseende på s.k. likgiltighetsuppsåt. Tingsrätten biföll åtalet för försök till mord, medan hovrätten dömde för grov misshandel.
  • RH 2004:19:Grov misshandel? (och försök därtill). Straffvärde, tillika fråga om kontraktsvård.
  • RH 2009:56:Åtal mot en person för stämpling till grov misshandel har ogillats på den grund att faran för brottets fullbordan var utesluten eller i vart fall ringa.
  • NJA 1992 s. 324:Grov misshandel.
  • NJA 1995 s. 661:Vid rånförsök mot butik har en medhjälpare till butiksägaren, B, skjutit två skott med en pistol och skadat en av deltagarna i rånet, K. 1. Hovrätten har ansett B ha befunnit sig i en nödvärnssituation men fällt honom till ansvar på grund av att hans handlande varit uppenbart oförsvarligt och att det saknats förutsättningar för ansvarsfrihet på grund av nödvärnsexcess. Riksåklagaren överklagade domen med yrkande om straffskärpning under påstående att någon nödvärnssituation inte förelegat. Reglerna i 51 kap 23 a § RB har ansetts sakna tillämpning i detta fall. 2. B har vid avlossandet av skotten ansetts ha uppfattat situationen så, att det förelåg ett överhängande brottsligt angrepp mot honom, men funnits ha förfarit uppenbart oförsvarligt genom att med livsfarligt vapen utsätta K för allvarliga risker för skada till liv och lem. 3. K har ansetts ha genom grov vårdslöshet medverkat till den skada som tillfogats honom genom skottlossningen, varför skadeståndet till honom jämkats på grund av 6 kap 1 § skadeståndslagen och ersättning inte utdömts enligt 1 kap 3 § samma lag.
  • NJA 1995 s. 119:Fråga om eventuellt uppsåt vid åtal för grov misshandel och försök till sådant brott när HIV-smittad person haft samlag med andra. Ansvar också för spridande av smitta?
  • RH 1993:120:Frågor om nödvärnsrätt och nödvärnsexcess samt straffmätning i mål angående dråp m.m.
  • RH 2011:64:Straffmätning i mål om grov misshandel. Straffvärdet har reducerats med hänsyn till att den tilltalade haft starkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande. Även fråga om angivelse kan anses vara frivillig när den tilltalade först lämnat sitt erkännande till en terapeut som haft anmälningsskyldighet och betydelsen av sådan angivelse för straffmätningen.
  • NJA 1986 s. 802:En man har dödats genom knivhugg. Två män har åtalats i anledning av det inträffade. Ansvar har yrkats å den ene för mord och å den andre för medhjälp till grov misshandel och medhjälp till vållande till annans död. Vem som utdelat de dödande knivhuggen har inte kunnat fastställas närmare än att det varit en av de tilltalade. Den för mord åtalade har därför frikänts. Den andre har däremot fällts till ansvar i huvudsaklig överens stämmelse med ansvarsyrkandet mot honom.
  • NJA 1994 s. 614:En HIV-smittad man hade fullbordat samlag med en kvinna som inte kände till hans sjukdom. Kvinnan blev inte smittad. Fråga om brottsrubricering och påföljd.
  • NJA 1990 s. 776:Grov misshandel? - Tillika fråga huruvida hotelser som uttalats sedan misshandel avslutats skulle anses som ett särskilt brott (olaga hot) vid sidan av denna misshandel.
  • NJA 2003 s. 174:En man har befunnits skyldig till grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott, avseende en treårig styvson. Fråga om straffmätning. - Även fråga om barnets moder gjort sig skyldig till vållande till annans död genom att underlåta att se till att det misshandlade barnet kom under vård.
  • NJA 2012 s. 45:Bedömningen av frågan om uppsåt när en gärning som har innefattat allvarligt våld har begåtts under självförvållat rus och under påverkan av en psykisk störning. Även fråga om inbillat nödvärn och nödvärnsexcess.
  • NJA 1996 s. 93:Fråga i mål angående ansvar för tillverkning av brandbomber i syfte att föröva grov misshandel om gärningen var fri från straff på grund av att bomberna var avsedda att användas endast i en nödvärnssituation. - Även spörsmål om faran för brottets fullbordan var ringa.
  • NJA 1992 s. 85:Misshandel av ett litet, skyddslöst barn, som tilldelats ett stort antal slag mot huvudet och kroppen, har bedömts som grov. Tillika fråga huruvida vållande till annans död varit att bedöma som grovt brott.
  • NJA 2011 s. 89:Synnerligen grov misshandel? Gradindelning och straffvärdebedömning vid misshandel.
  • NJA 2020 s. 564:Rubricering och straffvärde vid synnerligen grov misshandel. Även fråga om beaktande av återfall i brott vid straffmätningen.
  • NJA 2021 s. 73:Rubricering och straffmätning av försök till misshandelsbrott.
  • RH 2014:66:Synnerligen grov misshandel - summariska referat.
  • RH 2014:65:Synnerligen grov misshandel - summariska referat.
  • RH 2014:62:Synnerligen grov misshandel - summariska referat.
  • RH 2014:64:Synnerligen grov misshandel - summariska referat.
  • RH 2012:24:Pistolskott genom lår och underben i syfte att bestraffa en person som inte längre ville vara medlem i en MC-gruppering samt pistolhot mot huvudet i samband härmed har bedömts som synnerlig grov misshandel och övergrepp i rättssak, grovt brott.
  • RH 2014:67:Synnerligen grov misshandel - summariska referat.
  • RH 2014:68:Synnerligen grov misshandel - summariska referat.
  • RH 2014:63:Synnerligen grov misshandel - summariska referat.
Ändrad: SFS 2010:370 (Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.), 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott), 1988:2 (om ändring i brottsbalken (grov misshandel och grov stöld))

[K3]7 §  Den som av oaktsamhet orsakar annans död, döms för vållande till annans död till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

[S2]Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas

  1. om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag, eller
  2. om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol eller något annat medel eller annars gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag. Lag (2010:370).

Till skillnad från 1-6 §§ vilka kräver uppsåt, är vållande till annans död ett oaktsamhetsbrott. Man kan vara oaktsam på två sätt där medveten oaktsamhet anses vara en allvarligare form än omedveten oaktsamhet och kan medföra att gärningen är att bedöma som grovt vållande till annans död enligt andra stycket.

Prop. 2000/01:85: I paragrafen, som behandlas i avsnitt 7, har en ändring gjorts i andra stycket. Ändringen innebär att ytterligare kvalificerande omständigheter som särskilt bör beaktas vid bedömande av om ett brott är grovt har angetts. Bedömningen av om ett brott är grovt bör i och för sig ske utifrån en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet och de angivna omständigheterna utgör endast exempel.

Det ...

Prop. 2009/10:147: Paragrafens andra stycke har ändrats genom att straffminimum för vållande till annans död, grovt brott, har höjts. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.

Enligt andra stycket döms för vållande till annans död, grovt brott, till fängelse i lägst ett och högst sex år. Höjningen av straffminimum syftar till att höja straffnivån för brottet, oavsett om det har begåtts tillsammans med annat brott eller ...

  • RH 1998:51:Åtta personer omkom i samband forsfärd i Råneåälven. Fråga om rorsmännen varit att anse som befälhavare enligt sjölagen samt om de brustit i sjömansskap och därigenom vållat de omkomnas död.
  • RH 1995:46:Fråga om påföljd för vållande till annans död och grov vårdslöshet i trafik. Gärningarna innefattade "kappkörning" mellan bilar på motorväg.
  • RH 1993:3:Påföljden för en bilförare som gjort sig skyldig till grovt rattfylleri, vårdslöshet i trafik, smitning och vållande till annans död har bestämts till fängelse tio månader.
  • NJA 2004 s. 34:Vid en militär övning har en värnpliktig drunknat i ett vattenhinder på en stridshinderbana. Fråga om övningsledaren för stridshinderbanan haft ett arbetsmiljöansvar samt om han genom att underlåta att vidta erforderliga säkerhetsåtgärder och ytterst låta hindret utgå gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott alternativt vållande till annans död.
  • RH 1996:152:Bilförare, som i samband med vänstersväng under goda sikt- och trafikförhållanden påkört och skadat en cyklist så svårt att hon senare avled, har dömts för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död.
  • NJA 1986 s. 802:En man har dödats genom knivhugg. Två män har åtalats i anledning av det inträffade. Ansvar har yrkats å den ene för mord och å den andre för medhjälp till grov misshandel och medhjälp till vållande till annans död. Vem som utdelat de dödande knivhuggen har inte kunnat fastställas närmare än att det varit en av de tilltalade. Den för mord åtalade har därför frikänts. Den andre har däremot fällts till ansvar i huvudsaklig överens stämmelse med ansvarsyrkandet mot honom.
  • RH 1993:1:En bilförare har i alkoholpåverkat tillstånd kört på en annan bil med följd att tre personer dödades. Fråga om straffmätning för grovt rattfylleri och vållande till annans död. Även fråga om skadestånd för efterlevande vid vållande till annans död.
  • NJA 1987 s. 187:Till undvikande av sammanstötning med en mötande bil som fördes på fel sida av vägen svängde bilföraren A - utan att dessförinnan ha genom signalering eller inbromsning sökt undvika sammanstötning - till vänster in på den andra vägbanan. Samtidigt förde den mötande bilens förare S sin bil tillbaka till rätt vägbana med följd att bilarna kolliderade, varvid S avled. Fråga om ansvar för A för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död.
  • RH 1995:100:En äldre man påkördes av en bil och skadades allvarligt. Efter två månader avled han i en sjukdom, som uppkommit på grund av en mycket sällsynt biverkning av en medicin, vilken satts in för att bota en under sjukhusvistelsen inträdd infektion. Dödsfallet har inte ansetts vara en förutsebar effekt av påkörningen, och bilföraren har inte fällts till ansvar för vållande till annans död.
  • NJA 1993 s. 86:Fråga om ansvar för vållande till annans död och allmänfarlig vårdslöshet, när en lokförare under färd brustit i uppmärksamhet på ljussignaler utmed banan och underlåtit att nedbringa tågets hastighet i enlighet med gällande säkerhetsföreskrifter och därigenom orsakat tågolycka och annans död.
  • NJA 1990 s. 370:I mål om ansvar för mord alternativt grov misshandel och vållande till annans död uppkommer fråga om bl a nödvärn vid försök till våldtäkt.
  • NJA 1989 s. 552:Sedan en av A förd bil "prejats" av en annan, hoppade en man från den andra bilen upp på motorhuven till den av A förda bilen, A:s passagerare i framsätet ingrep då genom åtgärder med omväxlande gas- och bromspedal så att mannen föll i gatan, släpades under bilen och omkom. Fråga i mål mot A om åtal för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död om det kunnat krävas av A att hon skulle ha bromsat för att minska riskerna för att mannen skulle komma till skada.
  • NJA 1991 s. 163:Fråga om ansvar för bostadsrättsförenings ordförande för vållande till annans död för att han av oaktsamhet underlåtit att stänga av en skadad hiss.
  • NJA 2012 s. 79:Grovt vållande till annans död, m.m. Straffvärdebedömning och fråga om straffet borde skärpas på grund av tidigare brottslighet.
  • NJA 2005 s. 372:Ett isblock har fallit ned från ett tak och dödat en gångtrafikant. Fråga om den som åtagit sig att svara för snöskottning på taket har genom att underlåta att ta bort snö och is, eller åtminstone spärra av gångbanan, gjort sig skyldig till vållande till annans död.
  • RH 2002:13:En trött bilförare har somnat vid ratten och kört på två personer, varvid den ena avlidit och den andra fått mycket allvarliga skador. Brotten vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i trafik har inte bedömts som grova brott.
  • RH 2005:58:En tysk jägare har i samband med fågeljakt i Härjedalen orsakat en jaktkamrats död genom att avlossa ett hagelskott som träffade kamraten i ryggen. Frågan i målet om den tilltalade orsakat den dödliga utgången genom oaktsamhet har besvarats jakande.
  • NJA 2011 s. 349:En lastbil, som påbörjade en vänstersväng över den motsatta körbanan, blev påkörd av en mötande personbil i uppseendeväckande hög hastighet, varvid personbilens förare avled. Åtal mot lastbilens förare för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död har ogillats.
  • RH 2004:39:Ett bolag har underlåtit att organisera arbetsmiljöarbetet på sådant sätt att olycksfallsrisker för en arbetstagare bedömts och upplysningar därom lämnats till arbetstagaren. Underlåtenheten har ansetts ha förorsakat arbetstagarens död. Bolagets VD har befunnits ansvarig för bolagets underlåtenhet och har till följd därav dömts för arbetsmiljöbrott.
  • NJA 1991 s. 247:En betongarbetare klämdes till döds av en transportvagn på vilken säkerhetsanordningarna var ur funktion. Fråga om den avlidnes förman - till vilken någon uttrycklig delegering av arbetsgivarens miljöansvar inte skett - har genom att inte kontrollera säkerhetsanordningarna gjort sig skyldig till sådan försummelse som skall föranleda ansvar för vållande till annans död.
  • RH 1993:25:En alkoholpåverkad bilförare har på ett övergångsställe påkört två personer, av vilka en skadades och den andra avled. Fråga om val av påföljd och straffmätning för grovt rattfylleri och vållande till annans död.
  • RH 1995:78:Påföljden för grovt rattfylleri och vållande till annans död, grovt brott, bestående i att en kraftigt berusad bilförare kört ihjäl en likaledes kraftigt berusad kamrat som frivilligt följt med på färden, har bestämts till fängelse ett år.
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • NJA 2003 s. 174:En man har befunnits skyldig till grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott, avseende en treårig styvson. Fråga om straffmätning. - Även fråga om barnets moder gjort sig skyldig till vållande till annans död genom att underlåta att se till att det misshandlade barnet kom under vård.
  • NJA 1992 s. 85:Misshandel av ett litet, skyddslöst barn, som tilldelats ett stort antal slag mot huvudet och kroppen, har bedömts som grov. Tillika fråga huruvida vållande till annans död varit att bedöma som grovt brott.
  • NJA 2020 s. 397:En person som sålt särskilt farliga och svårdoserade preparat via en webbplats har ansetts göra sig skyldig till vållande till annans död när personer dött till följd av att de använt preparaten i missbrukssyfte.
  • NJA 2005 s. 674:Påföljd för vållande till annans död, grovt brott, och grovt rattfylleri.
  • RH 1995:70:Fråga om eventuellt uppsåt vid åtal för mord. Även fråga om straffmätning vid brott av unga.
  • RH 1999:106:Sedan tingsrätten ogillat ett åtal för grovt rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik och vållande till annans död mot en av de två personer som färdades i en bil, överklagade åklagaren målet till hovrätten, varvid han justerade åtalet till att alternativt avse medhjälp till de åtalade gärningarna. Trots att det inte gick att klarlägga vem som fört bilen, dömde hovrätten den tilltalade för medhjälp till de brott åtalet avsåg.
Ändrad: SFS 1993:1462 (Grovt rattfylleri m.m.), 2001:348 (Förberedelse till brott), 2010:370 (Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.)

[K3]8 §  Den som av oaktsamhet orsakar annan person sådan kroppsskada eller sjukdom som inte är ringa, döms för vållande till kroppsskada eller sjukdom till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas

  1. om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag, eller
  2. om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol eller något annat medel eller annars gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag. Lag (2001:348).

Vållande till kroppsskada eller sjukdom är oaktsamhetsvarianten av misshandel (jfr 5 §). Att av oaktsamhet orsaka någon smärta eller försätta någon i vanmakt är dock inte straffbart. I sin bedömning tar rätten ställning till om gärningsmannen har varit oaktsam till att kroppsskadan eller sjukdomen uppstått. Även här görs bedömningen om en gärning är att anses som ringa eller av normalgraden ifall offret har behövt uppsöka sjukhus för vård eller inte.

Prop. 2000/01:85: Paragrafen skall tillämpas på motsvarande sätt som 3 kap. 7 § när det gäller frågan om en gärning är att anse som grovt brott. Samma omständigheter som för vållande till annans död blir således bestämmande för rubriceringsfrågan. Ett särskilt exempel på ett medvetet risktagande av allvarligt slag av betydelse för detta brott kan t.ex. föreligga om inte uppsåt kan anses styrkt vid överförande av HIV-smitta.

  • RH 1995:74:Fråga om vållande till kroppsskada i samband med grov vårdslöshet i trafik är att bedöma som grovt brott på den grunden att framförandet av fordonet har inneburit påtaglig fara för trafiksäkerheten.
  • RH 1996:18:Fråga om ansvar för vållande till kroppsskada. Även fråga om arbetstagares ansvar.
  • RH 2009:46:Fosterföräldrars bristande ledning och tillsyn av underårigas arbete med vedklyvning, under vilken en av dessa skadats, har föranlett ansvar för vållande till kroppsskada enligt 3 kap. 8 § brottsbalken.
  • RH 2013:17:När en ordningsvakt ska omhänderta en person ber han en annan person om hjälp med omhändertagandet. Då medhjälparen ingriper skadas den omhändertagne. Medhjälparen åtalas för misshandel och åtalet justeras vid tingsrätten till vållande till kroppsskada. Föreligger förutsättningar för åtal enligt 3 kap. 12 § brottsbalken? Ska den som hjälpt till med gripandet bära straffrättsligt ansvar?
  • RH 2002:13:En trött bilförare har somnat vid ratten och kört på två personer, varvid den ena avlidit och den andra fått mycket allvarliga skador. Brotten vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i trafik har inte bedömts som grova brott.
  • RH 2000:36:En bageriarbetare skadades vid rengöring av en igångsatt kavlingsmaskin. Tillräckligt orsakssamband mellan åsidosättande av föreläggande av Yrkesinspektionen och olyckan ansågs inte föreligga. Med hänsyn till åtalets utformning ansågs vållande till kroppsskada och arbetsmiljöbrott likväl föreligga. Eftersom det förstnämnda brottet inte ansågs vara grovt, var brotten preskriberade.
  • NJA 1994 s. 500:Vållande till kroppsskada har ansetts grovt med hänsyn till bl a att skadan förorsakats av ett livsfarligt vapen.
  • NJA 1993 s. 245:En arbetstagare vid ett gatukontor tillfogades kroppsskada i samband med ombyggnadsarbeten. Fråga huruvida en avdelningschef på grund av sin ställning inom gatukontoret har ett straffrättsligt ansvar för olyckan enligt 3 kap 8 § BrB.
  • RH 1999:84:Talan mot kommun om företagsbot har ogillats på grund av att det brott som eventuellt begåtts inte hade sådan anknytning till den verksamhet som bedrevs att det kunde anses begånget i näringsverksamhet.
  • NJA 2000 s. 234:Fråga om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och vållande till kroppsskada.
  • NJA 2004 s. 80:En grundskoleelev skadade sin ena hand i en bockningsmaskin under en lärarledd lektion i en gymnasieskolas lokaler. Fråga om gymnasieskolans rektor haft ett arbetsmiljöansvar för eleven samt om hon genom att underlåta att göra en riskinventering och riskbedömning gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott.
  • RH 1995:94:I mål om ansvar för vållande till kroppsskada har hovrätten funnit att den tilltalade av oaktsamhet tillfogat målsäganden ett 1,5 cm långt ytligt hudsår på överläppen och ett ytligt slemhinnesår. Hudsåret hade sytts med två stygn. Skadorna har bedömts som ringa, varför åtalet lämnats utan bifall.
  • NJA 1996 s. 590:Bilist har kört på och skadat fotgängare på obevakat övergångsställe. Fråga om ansvar för vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada. 1 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och 3 kap 8 § BrB.
  • RH 2003:53:Bilist har framfört bil i fil avsedd för bussar, varvid han kört på och skadat en fotgängare som gått ut i vägbanan. Bilisten har fällts till ansvar för vållande till kroppsskada medan åtal för vårdslöshet i trafik har ogillats.
  • RH 2002:60:Vållande till kroppsskada i samband med snöbollskrig har i visst fall inte ansetts medföra rätt till kränkningsersättning.
  • NJA 1994 s. 527:Fråga om ansvar för vållande till kroppsskada. 3 kap 8 § BrB.
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • NJA 2012 s. 358:En alkoholpåverkad person framförde en bil så att den voltade, varvid en passagerare skadades allvarligt. Föraren dömdes för bl.a. vållande till kroppsskada, grovt brott. Omständigheterna har inte ansetts vara så försvårande att brottet grundar rätt till ersättning för kränkning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (jfr NJA 1997 s. 315 och 572).
  • RH 2004:88:Under arbete vid en spillblandare kom en hos aktiebolaget L. anställd arbetstagare i kontakt med blandarens rörliga delar. Han erhöll därvid svåra klämskador. Enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter skulle en i anslutning till de rörliga delarna befintlig öppning i blandaren ha varit försedd med skydd eller skyddsanordning. Åtal mot bolagets verkställande direktör för arbetsmiljöbrott har ogillats på grund av att det inte framkommit att denne uppsåtligen eller av oaktsamhet - på sätt åklagaren gjort gällande - åsidosatt vad som ålegat honom till förebyggande av olycksfall.
  • NJA 2020 s. 540:En bilist har oaktsamt kört omkull en cyklist och orsakat cyklisten kroppsskada i form av svullnad, skrubbsår och blåmärken. Skadan har bedömts som ringa och bilföraren har frikänts från åtal för vållande till kroppsskada.
  • NJA 2021 s. 1197:En person som lämnat en hund, en amerikansk bulldogg, i en lägenhet utan att låsa dörren har gjort sig skyldig till vållande till kroppsskada när hunden tog sig ut i trapphuset och skadade en person där.
  • RH 2005:68:Skidåkare, som befunnits ha agerat oaktsamt, har fällts till ansvar för vållande till kroppsskada.
  • RH 1996:97:Påföljd för grovt sjöfylleri och vållande till kroppsskada har på grund av brottets art bestämts till fängelse.
Ändrad: SFS 1993:1462 (Grovt rattfylleri m.m.), 2001:348 (Förberedelse till brott)

[K3]9 §  Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, dömes för framkallande av fara för annan till böter eller fängelse i högst två år.

För att någon skall kunna dömas för framkallande av fara för annan är en förutsättning att det skall föreligga en konkret fara. Om det bara föreligger abstrakt fara kan den som orsakat handlingen ej dömas till ansvar enligt denna paragraf. Att konkret fara föreligger kan beskrivas som att i just denna situation så brukar det normalt sett medföra att en effekt som beskrivs i paragrafen inträffar på grund av en viss handling som gärningsmannen utfört. Det brukar även beskrivas så att det är möjligt eller sannolikt att effekten inträffar på grund av gärningsmannens agerande.

  • RH 2015:33:Två föräldrar har dömts till ansvar för framkallande av fara för annan, bestående i att de av grov oaktsamhet utsatt sin tvåårige son för livsfara genom att lämna denne ensam i en bil parkerad i solen. Påföljden har bedömts inte kunna stanna vid böter. Även fråga om sonen varit berättigad till skadestånd enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207).
  • RH 2008:15:En man har dömts för framkallande av fara för annan bestående i att han hanterat en s.k. bengalisk eld vid en fotbollsmatch. Även fråga om straffvärdesbedömning.
  • NJA 2008 s. 1060:Framkallande av fara för annan?
  • NJA 1995 s. 448:En HIV-smittad kvinna hade oskyddat vaginalt samlag och orala samlag. Fråga om ansvar för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan.
  • NJA 2018 s. 369:Det har ansetts inte föreligga någon konkret fara för överföring av hivsmitta vid oskyddade samlag, när en person har haft en välinställd behandling. Ett åtal för framkallande av fara för annan har därför ogillats. (Jfr NJA 2004 s. 176.)
  • NJA 1987 s. 490:Som premedicinering inför undersökning av patient på sjukhus har på grund av en läkares felskrivning patienten getts en för stark dos av ett lugnande medel, något som kunnat föranleda död eller svår kroppsskada. Fråga om farerekvisitet i 3 kap 9 § BrB är uppfyllt med hänsyn till att patienten i enlighet med rådande rutiner övervakades av sjukvårdspersonal, som vidtog erforderliga motåtgärder.
  • RH 2015:2:En hivinfekterad man har haft oskyddade samlag med fyra olika kvinnor utan att informera dem om sin hivsmitta. Fråga om det funnits förutsättningar att döma mannen till ansvar för framkallande av fara för annan när han under den tid som åtalen avser haft en välinställd behandling mot hiv med antiviral medicinering.
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • NJA 1999 s. 334:Ersättning enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen (1972:207) för kränkning genom brott har ansetts inte kunna utgå i ett fall där en person gjort sig skyldig till brottet framkallande av fara för A.n (3 kap 9 § BrB) genom att hantera ett vapen grovt oaktsamt med påföljd att en kula avfyrats och trängt in i ett närbeläget hus där flera personer befann sig.
  • NJA 2004 s. 176:Åtal för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan mot HIV-infekterad man som har haft oskyddade samlag med tio olika personer. Fråga bl.a. om grunderna för uppsåtsbedömningen. (Jfr NJA 2002 s. 449.)

[K3]10 §  Om brott, som i 7--9 §§ sägs, har begåtts genom att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen (1977:1160) ålegat honom till förebyggande av ohälsa eller olycksfall, döms för arbetsmiljöbrott till straff som i nämnda lagrum sägs. Lag (1991:679).

Om en arbetsgivare inte följt arbetsmiljölagen och det på grund av detta det inträffar en effekt som faller in under 7-9 §§ kan en arbetsgivare dömas till ansvar enligt denna paragraf. Detta till skillnad mot vad som står i 8 kap.arbetsmiljölagen där förutom arbetsgivaren även en representant för arbetsgivaren samt en arbetstagare kan ställas till ansvar för en gärning.

  • NJA 2007 s. 369:I samband med lossning av last från ett fartyg inträffade en olycka som ledde till att en anställd hos ett aktiebolag avled. Verkställande direktören, som hade ansvar för arbetsmiljön i bolaget, hade underlåtit att vidta erforderliga åtgärder till förebyggande av olycksfall. Fråga, i mål om ansvar för arbetsmiljöbrott, bl.a. om orsakssambandet mellan hans underlåtenhet och den anställdes död.
  • RH 2000:36:En bageriarbetare skadades vid rengöring av en igångsatt kavlingsmaskin. Tillräckligt orsakssamband mellan åsidosättande av föreläggande av Yrkesinspektionen och olyckan ansågs inte föreligga. Med hänsyn till åtalets utformning ansågs vållande till kroppsskada och arbetsmiljöbrott likväl föreligga. Eftersom det förstnämnda brottet inte ansågs vara grovt, var brotten preskriberade.
  • RH 1999:84:Talan mot kommun om företagsbot har ogillats på grund av att det brott som eventuellt begåtts inte hade sådan anknytning till den verksamhet som bedrevs att det kunde anses begånget i näringsverksamhet.
  • NJA 2004 s. 80:En grundskoleelev skadade sin ena hand i en bockningsmaskin under en lärarledd lektion i en gymnasieskolas lokaler. Fråga om gymnasieskolans rektor haft ett arbetsmiljöansvar för eleven samt om hon genom att underlåta att göra en riskinventering och riskbedömning gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott.
  • RH 2004:39:Ett bolag har underlåtit att organisera arbetsmiljöarbetet på sådant sätt att olycksfallsrisker för en arbetstagare bedömts och upplysningar därom lämnats till arbetstagaren. Underlåtenheten har ansetts ha förorsakat arbetstagarens död. Bolagets VD har befunnits ansvarig för bolagets underlåtenhet och har till följd därav dömts för arbetsmiljöbrott.
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • RH 2004:88:Under arbete vid en spillblandare kom en hos aktiebolaget L. anställd arbetstagare i kontakt med blandarens rörliga delar. Han erhöll därvid svåra klämskador. Enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter skulle en i anslutning till de rörliga delarna befintlig öppning i blandaren ha varit försedd med skydd eller skyddsanordning. Åtal mot bolagets verkställande direktör för arbetsmiljöbrott har ogillats på grund av att det inte framkommit att denne uppsåtligen eller av oaktsamhet - på sätt åklagaren gjort gällande - åsidosatt vad som ålegat honom till förebyggande av olycksfall.
Införd: SFS 1991:679 (Arbetsmiljö och rehabilitering)
Ändrad: SFS 1974:596 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till abortlag, m. m.)

[K3]11 §  För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp eller sådan misshandel som inte är ringa, och för stämpling till mord, dråp, grov misshandel eller synnerligen grov misshandel eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott döms det till ansvar enligt 23 kap.Lag (2017:332).

Denna paragraf är ingångsparagrafen till 23 kap. BrB. Om ett brott ej finns uppräknat i denna paragraf och till det brott det inte går att para ihop motsvarande osjälvständigt brott i 23 kap. BrB kan en person inte dömas till ansvar för den osjälvständiga motsvarigheten av brottet.

Straffansvar döms för:

  • Försök eller förberedelse till: mord, dråp, barnadråp, misshandel av normalgraden, grov misshandel.
  • Stämpling till: mord, dråp, grov misshandel.
  • Underlåtenhet att avslöja: mord, dråp, grov misshandel

Prop. 2016/17:108: Paragrafen ger besked om i vilka fall försök, förberedelse och stämpling till brotten i 3 kap. är kriminaliserat. Att synnerligen grov misshandel läggs till bland de brott som kan föranleda ansvar på stämplingsstadiet är

uteslutande en följd av att denna brottstyp nu ges en egen brottsbeteckning (jfr kommentaren till 6 §). Någon saklig ändring följer ...

Prop. 2023/24:144: Paragrafen innehåller bestämmelser om hinder mot erkännande och verkställighet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.1.

  • NJA 1996 s. 244:Förberedelse till misshandel?
  • RH 2011:88:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:71:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:77:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:85:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:82:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2004:19:Grov misshandel? (och försök därtill). Straffvärde, tillika fråga om kontraktsvård.
  • RH 2009:56:Åtal mot en person för stämpling till grov misshandel har ogillats på den grund att faran för brottets fullbordan var utesluten eller i vart fall ringa.
  • RH 2011:87:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:84:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:93:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:86:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2015 s. 702:Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
  • RH 2011:74:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:89:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2011 s. 627:Förberedelse till brott. En samling föremål, avsedd att användas vid tillverkning av bomber med vilka brott skulle begås, har ansetts utgöra ett sådant hjälpmedel som avses i 23 kap. 2 § första stycket 2 brottsbalken. Även fråga om gärningsmannens uppsåt.
  • NJA 1995 s. 119:Fråga om eventuellt uppsåt vid åtal för grov misshandel och försök till sådant brott när HIV-smittad person haft samlag med andra. Ansvar också för spridande av smitta?
  • RH 2011:91:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:81:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:73:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:92:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:83:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:90:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:72:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:78:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1998:69:Förberedelse, respektive stämpling till mord. Frågan om fara för brottets fullbordan varit endast ringa har besvarats nekande. Åtalen har följaktligen bifallits.
  • NJA 2018 s. 512:Förberedelse till brott (I och II).
  • RH 2011:79:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:80:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1996 s. 93:Fråga i mål angående ansvar för tillverkning av brandbomber i syfte att föröva grov misshandel om gärningen var fri från straff på grund av att bomberna var avsedda att användas endast i en nödvärnssituation. - Även spörsmål om faran för brottets fullbordan var ringa.
  • RH 2011:75:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:76:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2021 s. 73:Rubricering och straffmätning av försök till misshandelsbrott.
  • NJA 1981 s. 513:Till grund för åtal för brott som faller under allmänt åtal åberopade åklagaren en gärningsbeskrivning under vilken föll även brott vilket får åtalas av åklagare endast om det av målsäganden angivits till åtal. Den tilltalade befanns inte kunna fällas till ansvar för förstnämnda brott, och någon angivelse från målsäganden förelåg ej. Åtalet har ogillats och ej avvisats.
Ändrad: SFS 1974:596 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till abortlag, m. m.), 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 1980:107 (med förslag till lag om ändring i brottsbalken (häleri m.m.)), 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott), 1981:1313 (om ändring i brottsbalken (åtalsregler vid misshandel))

[K3]12 §  Vållande till kroppsskada eller sjukdom får, om brottet inte är grovt, åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

[S2]Angivelse från målsäganden krävs dock inte om brottet riktar sig mot någon som inte har fyllt arton år. Lag (2003:408).

Prop. 2002/03:53: Förslaget behandlas i avsnitt 5.6.3.

Paragrafen har kompletterats med en särskild bestämmelse om åtal vid brott som riktar sig mot personer som inte fyllt 18 år. Sådana brott skall få åtalas av åklagare utan krav på att målsäganden anger brottet till åtal.

Kravet ...

  • RH 2013:17:När en ordningsvakt ska omhänderta en person ber han en annan person om hjälp med omhändertagandet. Då medhjälparen ingriper skadas den omhändertagne. Medhjälparen åtalas för misshandel och åtalet justeras vid tingsrätten till vållande till kroppsskada. Föreligger förutsättningar för åtal enligt 3 kap. 12 § brottsbalken? Ska den som hjälpt till med gripandet bära straffrättsligt ansvar?
Ändrad: SFS 1991:679 (Arbetsmiljö och rehabilitering), 2003:408 (Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.)

4 kap. Om brott mot frihet och frid

Detta kapitel tar upp brotten mot frihet 1-4 §§ och brott mot frid 5-9 §§. De osjälvständiga brottsformerna finns beskrivna i 10 § och åtalsreglerna i 11 §. Flera av dessa brott utgör perdurerande brott med vilket menas att de fortsätter att vara brott allteftersom tiden går.

  • RH 2022:15:Klagan över domvilla. Sedan tingsrätten dömt en person för olaga intrång har fråga uppkommit om särskild åtalsprövning kan göras efter det att ordinarie preskriptionstid löpt ut och konsekvenserna av att prövningen inte gjorts inom den aktuella fristen. Även fråga om målsäganden angett brottet till åtal.
Införd: SFS 2017:1136 (Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten), 1975:239 (Regeringens proposition om lagstiftning om skydd mot avlyssning), 2014:381 (Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap samt tillträde till Europarådets konvention om våld mot kvinnor)
Ändrad: SFS 2017:1136 (Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten), 2018:601 (Det straffrättsliga skyddet mot människohandel och människoexploatering), 2014:302 (Skärpt straff för dataintrång), 2013:366 (Kränkande fotografering), 2016:485 (Straffrättsligt skydd mot olovlig identitetsanvändning), 1998:393 (Kvinnofrid), 2020:349 (Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet), 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.), 2004:406 (Ett utvidgat straffansvar för människohandel), 2002:436 (Straffansvaret för människohandel), 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott), 2021:1108 (Skärpta straff för våld och andra kränkningar i nära relationer), 2022:661 (Ett modernare straffrättsligt skydd mot hemfridsbrott och olaga intrång), 2022:1043 (Skärpt syn på våldtäkt och andra sexuella kränkningar), 2023:257 (Skärpta straff för brott i kriminella nätverk)

[K4]1 §  Den som bemäktigar sig och för bort eller spärrar in ett barn eller någon annan med uppsåt att skada honom eller henne till liv eller hälsa eller att tvinga honom eller henne till tjänst eller att öva utpressning, döms för människorov till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på livstid.

[S2]Är brottet mindre grovt, döms till fängelse i högst sex år. Lag (2009:396).

För att räknas som människorov ska gärningsmannen ha ett särskilt syfte med sitt agerande. Gärningsmannen tar herraväldet över offret med ett särskilt uppsåt att skada, tvinga, utpressa eller senare våldta offret.

Prop. 2008/09:118: I paragrafens första stycke har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2.

Enligt paragrafen döms för människorov till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst 18 år, eller på livstid. Är brottet mindre grovt döms även fortsättningsvis till fängelse i högst sex år. Höjningen av straffmaximum för det tidsbestämda ...

  • NJA 2019 s. 553:Gränsdragningen mellan människorov och människorov som är mindre grovt. Även fråga om människorov konsumerar grov misshandel.
  • RH 2013:49:En man med visst psykiatriskt funktionshinder berövade en nioårig flicka friheten under 18 timmar. Fråga dels om gärningen var att bedöma som människorov eller olaga frihetsberövande, dels om straffmätning. Även fråga om bedömningen av barnpornografibrott.
  • RH 2008:54:En man förs bort i en bil, misshandlas och krävs på pengar. I målet mot två av männen i bilen och två män som åtalats för anstiftan till utpressning uppstår bl.a. dels frågan om målsäganden utsatts för ett människorov och om det i så fall skall bedömas som mindre grovt samt dels frågan om gärningsmännen handlat gemensamt och i samförstånd. Vid bevisvärderingen har en tilltalads vägran att svara på frågor (”the right to silence”) inte tillagts bevisvärde samt ett antal s.k. kringomständigheter inte ansetts tillräckliga för att åtalet för anstiftansbrott skall anses styrkt. Även fråga om tillämpning av 29 kap. 4 § brottsbalken.
  • NJA 1996 s. 687:Ersättning för sveda och värk samt kränkning vid människorov och grov våldtäkt avseende nioårig flicka.
  • RH 2015:56:Straffmätning och påföljdsval i mål om människorov, mindre grovt brott.
Ändrad: SFS 1998:393 (Kvinnofrid), 2009:396 (Straffet för mord m.m.)

[K4]1 a §  Den som, i annat fall än som avses i 1 §, genom

  1. olaga tvång,
  2. vilseledande,
  3. utnyttjande av någons utsatta belägenhet som allvarligt begränsar personens alternativ, eller
  4. annat sådant otillbörligt medel om det allvarligt begränsar personens alternativ

[S2]rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år.

[S3]Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år döms för människohandel även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har använts. Detta gäller även om den som begår en sådan gärning inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte fyllt arton år.

[S4]Är ett brott som avses i första eller andra stycket mindre grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2018:601).

En skillnad görs mellan människosmuggling vilken utgör ett brott mot staten och beskrivs i 20 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) och för vilken en bedömningsgrund utgörs av att den sker i organiserade former och det i denna paragraf upptagna brottet människohandel som utgör ett brott mot en person i syfte att exploatera offret på något vis. Människosmuggling kan däremot utgöra ett led i människohandel och brottet anses vara fullbordat i och med att gärningsmannen tar kontroll över sitt offer i syfte att göra något som står beskrivet i paragrafens punkter.

Med sexuell exploatering avses att offret ska utsättas för sexualbrott eller utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser dvs. prostitution, jmf 6 kap. 11 § .

Prop. 2004/05:45: Ändringarna som har gjorts i första stycket första punkten är en följd av det nya 6 kap. brottsbalken. Innebörden i tidigare 6 kap.1–4 §§brottsbalken motsvaras ...

Prop. 2003/04:111: Den bestämmelse om människohandel för sexuella ändamål som trädde i kraft den 1 juli 2002 utvidgas till att omfatta straffansvar för människohandel också för andra ändamål. Till följd härav rubriceras brottet fortsättningsvis människohandel. Vidare utvidgas straffansvaret till att omfatta ytterligare människohandelsförfaranden. För straffansvar krävs inte något gränsöverskridande moment.

Skälen för ändringarna har behandlats i avsnitt ...

Prop. 2017/18:123: I första stycket anges de tre förutsättningar – otillbörligt medel, handelsåtgärd och syfte att exploatera offret i viss verksamhet – som måste föreligga för att ansvar för människohandel med vuxna personer ska kunna komma i fråga.

  • RH 2010:34:Två personer, 21 respektive 22 år, har tagit med sig två 16-åriga pojkar från Rumänien till Sverige där de tillsammans har stulit bl.a. varor från butiker. De förstnämnda har gjort sig skyldiga till människohandel genom att ta kontroll över de minderåriga i syfte att utnyttja deras svåra belägenhet och förmå dem att delta i tillgreppsbrott i en situation som inneburit ett nödläge för de sistnämnda. Människohandelsbrottet har bedömts som mindre grovt med hänsyn bl.a. till att de minderåriga inte utsatts för något direkt tvång eller varit berövade friheten.
Införd: SFS 2002:436 (Straffansvaret för människohandel)
Ändrad: SFS 2018:601 (Det straffrättsliga skyddet mot människohandel och människoexploatering), 2010:371 (Förstärkt straffrättsligt skydd mot människohandel), 2005:90 (En ny sexualbrottslagstiftning), 2004:406 (Ett utvidgat straffansvar för människohandel)

[K4]1 b §  Den som, i annat fall än som avses i 1 eller 1 a §, genom olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation exploaterar en person i tvångsarbete, arbete under uppenbart orimliga villkor eller tiggeri, döms för människoexploatering till fängelse i högst fyra år.

[S2]Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år döms till ansvar även om det inte förekommit något olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation. Detta gäller även om den som begår en sådan gärning inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte fyllt arton år.

[S3]Är ett brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov människoexploatering till fängelse i lägst två och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett särskilt hänsynslöst utnyttjande av annan. Lag (2018:601).

Prop. 2017/18:123: Paragrafen är ny. I paragrafens första stycke föreskrivs straffansvar för människoexploatering för den som på närmare angivet sätt exploaterar en person i arbete eller tiggeri. Andra stycket innehåller en särskild reglering avseende exploatering av personer som är under arton år. I tredje stycket straffbeläggs grova fall av människoexploatering. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.1–6.2.4 och 6.2.6.

  • NJA 2022 s. 23:Människoexploatering. Förutsättningarna för straffansvar samt val av påföljd.
Införd: SFS 2018:601 (Det straffrättsliga skyddet mot människohandel och människoexploatering)

[K4]2 §  Den som i annat fall än som sägs i 1 eller 1 a § för bort eller spärrar in någon eller på annat sätt berövar honom eller henne friheten, döms för olaga frihetsberövande till fängelse, lägst ett och högst tio år.

[S2]Är brottet mindre grovt, döms till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2002:436).

Oftast associerar man olaga frihetsberövande med att en person hålls inlåst i ett rum, får sina händer bundna eller liknande. Det avser dock mycket mer, nämligen alla former av inskränkningar i ett offers rörelsefrihet eller rörlighet. Att ta kläder från en nakenbadare i syfte att denna inte skall våga gå ur vattnet innebär en inskränkning i offrets rörelsefrihet. En viss skillnad görs mellan hur länge någon hindras i sin rörlighet, om det endast sker under en mycket kort tidsperiod där man tar tag i någon för att snarast därefter släppa personen kan det istället utgöra ett ofredande enligt 7 §.

  • NJA 1983 s. 339:Bestämmande av påföljd för olaga frihetsberövande och olaga tvång, som förövats mot en 15-årig pojke med anledning av att denne tillgripit en gärningsmannens son tillhörig motorcykel.
  • NJA 1987 s. 473:En styrman på ett utländskt fartyg, som befann sig utanför svenskt sjöterritorium, har under vapenhot tagit fartyget i besittning och fört det till svensk hamn. Under färden har de övriga besättningsmännen hållits inlåsta i olika utrymmen på fartyget. Styrmannen har dömts för olaga frihetsberövande, till grepp av fortskaffningsmedel, grovt brott, och, såvitt gäller befattningen med vapnet (en gaspistol) under färden på svenskt vatten, olaga vapeninnehav. I fråga om vapeninnehavet har särskilt åtalsförordnande enligt 2 kap 5 § 1 st BrB inte ansetts behövligt.
  • RH 2013:49:En man med visst psykiatriskt funktionshinder berövade en nioårig flicka friheten under 18 timmar. Fråga dels om gärningen var att bedöma som människorov eller olaga frihetsberövande, dels om straffmätning. Även fråga om bedömningen av barnpornografibrott.
  • NJA 2009 s. 776:Fråga om en lärare och en elevassistent vid utövningen av sin tillsynsplikt gjort sig skyldiga till misshandel och olaga frihetsberövande
  • NJA 2000 s. 314:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har i visst fall ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för en 20-åring som gjort sig skyldig till bl.a. olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken.
  • RH 1996:24:En polisman ingrep tillsammans med en kollega mot en person, som hade gjort sig skyldig till olaga intrång, genom att med bil föra bort denne en längre sträcka från platsen för brottet. Polismannen, som liksom kollegan hade dömts av tingsrätten för olaga frihetsberövande, dömdes av hovrätten för tjänstefel. Även fråga om tillämpningen av 51 kap. 23 a § beträffande kollegan.
  • NJA 2018 s. 1051:Ett frihetsberövande på ett kommunalt vård- och omsorgsboende har inte ansetts tillåtet med stöd av oskrivna regler om social adekvans. Den tilltalade har emellertid trott att åtgärden legat inom ramen för vad en person i hans roll får göra. Han har på grund av detta ansetts inte ha sådant uppsåt som krävs för olaga frihetsberövande.
  • RH 2012:59:Två väktare som gjort ett obefogat ingripande mot en nattklubbsgäst har dömts för misshandel och olaga frihetsberövande. Straffvärdet har bedömts uppgå till fängelse tre månader men påföljden bestämdes till villkorlig dom och böter då ingen av dem kunde räkna med att i framtiden få arbeta som ordningsvakter.
  • NJA 1994 s. 468:Fråga om påföljd - skyddstillsyn jämte fängelse eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst - för upprepad hustrumisshandel samt olaga frihetsberövande.
  • RH 2008:36:En barnskötare som stängt in ett femårigt barn i ett rum och under en kortare tidsperiod hindrat barnet från att lämna rummet, har bedömts överskrida sin tillsynsplikt och handlandet har ansetts inte vara försvarligt. Barnskötaren dömdes för olaga frihetsberövande.
  • RH 2003:31:En person har tillfälligt berövats sin rörelsefrihet i ett kontorsrum. Gärningen har inte bedömts som olaga frihetsberövande.
  • NJA 2002 s. 270:En tjugoåring har gjort sig skyldig till bl.a. grovt rån, olaga frihetsberövande och grov våldtäkt. Rånet har bedömts som grovt med hänsyn till att det har begåtts mot en taxiförare med hjälp av ett laddat vapen. Även fråga om påföljd för den samlade brottsligheten.
  • RH 2017:45:Olaga frihetsberövande av barn i hemmet; frågor om bl.a. straffvärde och kränkningsersättning
  • RH 2014:38:Att en person genom våld och hot har förmåtts att stjäla varor åt annan har inte ansetts innebära "att tvinga honom eller henne till tjänst" enligt 4 kap. 1 § brottbalken. Gärningen har i stället bedömts som olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken och olaga tvång enligt 4 kap. 4 § första stycket brottsbalken.
Ändrad: SFS 1998:393 (Kvinnofrid), 2002:436 (Straffansvaret för människohandel)

[K4]3 §  Den som begår en brottslig gärning som utgör

  1. mord, dråp, misshandel, grov misshandel eller synnerligen grov miss-handel enligt 3 kap. 1, 2, 5 eller 6 §,
  2. människorov, olaga frihetsberövande, olaga tvång, grovt olaga tvång, olaga hot, grovt olaga hot, hemfridsbrott, grovt hemfridsbrott eller ofredande enligt 4 kap. 1, 2, 4, 5, 6 eller 7 §,
  3. våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt övergrepp, grovt sexuellt övergrepp, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn, sexuellt ofredande mot barn, sexuellt ofredande, grovt sexuellt ofredande mot barn eller grovt sexuellt ofredande enligt 6 kap. 1, 2, 4, 5, 6 eller 10 §,
  4. skadegörelse eller grov skadegörelse enligt 12 kap.1 eller 3 §, eller
  5. straffbart försök till brott enligt någon av 1-4

[S2]döms, om gärningen har bevittnats av ett barn som är närstående eller tidigare närstående till både gärningsmannen och den som gärningen begås mot, för barnfridsbrott till fängelse i högst två år. Om brottet är ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S3]Om brottet är grovt, döms för grovt barnfridsbrott till fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om den gärning som har bevittnats har varit av mycket allvarlig art eller om gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet. Lag (2022:1043).

Prop. 2020/21:170: 1. mord, dråp, misshandel, grov misshandel eller synnerligen grov misshandel enligt 3 kap. 1, 2, 5 eller 6 §,

2. människorov, olaga frihetsberövande, olaga tvång, grovt olaga tvång, olaga hot, grovt olaga hot, hemfridsbrott eller ofredande enligt 4 kap. 1, 2, 4, 5, 6 eller 7 §,

3. våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt övergrepp, grovt sexuellt övergrepp, våldtäkt mot barn, ...

Prop. 2021/22:194: 1. mord, dråp, misshandel, grov misshandel eller synnerligen grov misshandel enligt 3 kap. 1, 2, 5 eller 6 §,

2. människorov, olaga frihetsberövande, olaga tvång, grovt olaga tvång, olaga hot, grovt olaga hot, hemfridsbrott, grovt hemfridsbrott eller ofredande enligt 4 kap. 1, 2, 4, 5, 6 eller 7 §,

3. våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt övergrepp, grovt sexuellt övergrepp, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt ...

  • RH 2013:49:En man med visst psykiatriskt funktionshinder berövade en nioårig flicka friheten under 18 timmar. Fråga dels om gärningen var att bedöma som människorov eller olaga frihetsberövande, dels om straffmätning. Även fråga om bedömningen av barnpornografibrott.
  • RH 2021:52:En person som gjort sig skyldig till grovt olaga hot samtidigt som han gjort sig skyldig till barnfridsbrott mot den hotade har dömts för grovt olaga hot och barnfridsbrott i brottskonkurrens Även fråga om påföljdsbestämning och skadestånd.
Införd: SFS 2021:397 (Barn som bevittnar brott)
Ändrad: SFS 1984:399 (om ändring i brottsbalken m.m. (sexualbrotten)), 1998:393 (Kvinnofrid), 2002:436 (Straffansvaret för människohandel), 2022:661 (Ett modernare straffrättsligt skydd mot hemfridsbrott och olaga intrång), 2022:1043 (Skärpt syn på våldtäkt och andra sexuella kränkningar)
Upphävd: SFS 2004:406 (Ett utvidgat straffansvar för människohandel)

[K4]4 §  Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar någon att göra, tåla eller underlåta något döms för olaga tvång till böter eller fängelse i högst två år. Om någon med sådan verkan utövar tvång genom hot att åtala eller ange någon annan för brott eller att lämna menligt meddelande om någon annan, döms också för olaga tvång, om tvånget är otillbörligt.

[S2]Om brottet är grovt döms för grovt olaga tvång till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen

  1. har innefattat våld av allvarligt slag,
  2. har innefattat hot som påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på ett våldskapital eller som annars har varit av allvarligt slag, eller
  3. annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art. Lag (2023:257).

En person som otillbörligen blir skrämd till att göra någonting utsätts för ett olaga tvång. Med otillbörligt menas att gärningsmannen kan utöva ett hot mot offrets anhöriga eller har uppsåt att skada offret till skillnad mot tillbörligt tvång som exempelvis kan innebära att en person hotar polisanmäla någon som inte betalar sin skuld. Tillbörligt tvång är straffritt. Skillnad görs mellan relativt tvång där den drabbade har olika valmöjligheter och absolut tvång där bara ett alternativ ges.

Prop. 2016/17:108: Om brottet är grovt döms för grovt olaga tvång till fängelse i lägst nio månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen

Prop. 2022/23:53: I paragrafen straffbeläggs olaga tvång och grovt olaga tvång. Genom en ändring i andra stycket höjs minimistraffet för grovt olaga tvång till fängelse i ett år. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.1.

Höjningen av minimistraffet för grovt olaga tvång är inte avsedd att påverka gränsdragningen mellan den brottstypen och olaga tvång av normalgraden, utan syftar till att generellt höja straffnivån ...

  • RH 1999:4:En person tvingade till sig en bil genom att hota föraren med att sparka honom, om denne inte lämnade bilen. Handlandet bedömdes som olaga tvång och tillgrepp av fortskaffningsmedel, vilka brott inte var grova.
  • NJA 1987 s. 655:En grupp polismän i en polisbuss har, utan att laga grund förelegat, med våld tvingat en person att åka med i polisbussen från Stockholms centrum till Skeppsholmen. Såväl bussföraren som en av de övriga polismännen har fällts till ansvar för olaga tvång, trots att ingen av dem hade ställning som förman.
  • NJA 1992 s. 26:Två män har trängt sig in i en villa och under vapenhot tvingat den som bodde där att lämna ifrån sig nycklarna till en bil, som männen därefter tagit och brukat. Fråga om den straffrättsliga bedömningen av förfarandet.
  • NJA 1982 s. 143:Försök till olaga tvång som är grovt? 4 kap 4 och 10 §§ BrB. - Tillika fråga om tillämpning av 33 kap 9 § BrB.
  • NJA 1983 s. 339:Bestämmande av påföljd för olaga frihetsberövande och olaga tvång, som förövats mot en 15-årig pojke med anledning av att denne tillgripit en gärningsmannens son tillhörig motorcykel.
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott), 2023:257 (Skärpta straff för brott i kriminella nätverk)

[K4]4 a §  Den som begår brottsliga gärningar enligt 3 eller 4 kap., 5 kap.1 eller 2 §, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse i lägst ett och högst sex år.

[S2]Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, ska han i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff. Lag (2021:1108).

Det ska vara minst två brottsliga gärningar inom 3, 4 eller 6 kap. BrB, de behöver däremot inte vara samma brottstyper. Ju allvarligare brott desto mindre antal krävs för att det ska anses vara upprepat. I NJA 2003 s. 144 hade den tilltalade begått ca 10 övergrepp mot målsäganden och endast ett av brotten bedömdes vara grovt, däremot var det så många att de översteg vad som krävdes för att kränkningen skulle bedömas som upprepad. I RH 2003:11 ansågs endast ett av tre misshandelsfall, nå upp till kravet på upprepad kränkning och det dömdes för tre separata misshandelsfall. Den tilltalades och målsägandens sociala situation har spelat viss roll för bedömning av kränkningen av självkänslan, se RH 2004:48 där den tilltalade haft ekonomiska bekymmer, en uppslitande skilsmässoprocess och flera tidigare konfrontationer med häftiga ordväxlingar inträffat. Se även NJA 2003 s. 144 där den omständigheten att den tilltalade inte gjort några särskilda ansträngningar för att underlätta för sin maka att komma in i det svenska samhället utgjorde en försvårande bedömningsgrund. Vid konkurrens mellan grov kvinnofridskränkning och annat brott med strängare straffskala ska dömas för det senare brottet.

Prop. 1997/98:55: Bestämmelsen, som är ny, har kommenterats i avsnitt 13.1. Bestämmelsen tar sikte på upprepade brottsliga gärningar mot närstående personer. Bestämmelsen har delvis utformats efter Lagrådets förslag. Det innebär bl.a. att i förhållande till lagrådsremissens lagförslag har orden ”under viss tid” och ”i stället för brott som förfarandet innefattar” strykits eftersom de ansetts överflödiga. Lagrådets övriga synpunkter ...

Prop. 2012/13:108: Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, ska han i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff.

Paragrafen, som föreskriver straffansvar för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, har ändrats på så sätt att brotten kan innefatta, förutom som tidigare brott mot liv och hälsa, brott ...

Prop. 2020/21:217: Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, ska han i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff.

Paragrafen reglerar straffansvar för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Paragrafen ändras på så sätt att tillämpningsområdet utvidgas till att även innefatta förtal och grovt förtal enligt ...

  • RH 2006:29:En man har dömts för grov kvinnofridskränkning till fängelse. Under prövotiden för den villkorliga frigivningen begår han två nya brott mot samma målsägande. Fråga om de två brotten är en upprepad kränkning som kan grunda ansvar för grov kvinnofridskränkning.
  • RH 2005:42:Tillämpning av artikel 6 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Vid bedömning av frågan om uppgifter från förundersökningen skulle få läggas till grund för utgången har beaktats bl.a. den omständigheten att den tilltalade för egen del avstått från att utnyttja de försvarsmöjligheter som stått honom till buds.
  • RH 2002:35:Straffmätning i mål om grov kvinnofridskränkning.
  • NJA 2005 s. 712:Fråga om ansvar för grov kvinnofridskränkning, våldtäkt, grov fridskränkning och misshandel. Därvid bl.a. fråga om den kränkta kvinnans make gjort sig skyldig till ofredande genom att låta makarnas barn bevittna våld och hot mot mamman.
  • RH 2003:11:En man har fällts till ansvar för att vid tre tillfällen ha misshandlat den kvinna, med vilken han sammanbodde. Ingen av gärningarna har ansetts som ringa. Det våld som utövats har varit av jämförelsevis begränsad omfattning. Av de skador som uppstått har en fingerskada bedömts som tämligen allvarlig medan övriga skador har framstått som mindre allvarliga. Gärningarna har inte ansetts som så allvarliga att de skall bedömas som grov kvinnofridskränkning. Mannen har i stället dömts för tre fall av misshandel av normalgraden.
  • NJA 2004 s. 437:Straffmätning i mål om grov fridskränkning.
  • RH 2004:76:Makar, som båda vid upprepade tillfällen i den gemensamma bostaden misshandlat fyra minderåriga barn, har inte ansetts ha handlat tillsammans och i samförstånd och sålunda inte dömts i medgärningsmannaskap för den aktuella brottsligheten. Makarna har dock var för sig dömts för grov fridskränkning gentemot vart och ett av barnen.
  • RH 2008:7:Övergrepp i form av olaga hot och misshandel har bedömts inte vara av sådan omfattning och karaktär att kränkningen av målsägandens integritet ansetts som upprepad. Det förhållandet att gärningsmannens motiv för handlandet varit sådant som avses i bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning har inte medfört att gärningarna ändå rubricerats som sådant brott.
  • NJA 1999 s. 102:Grov kvinnofridskränkning?
  • NJA 2004 s. 97:Närståendebegreppets tillämpning vid fråga om grov fridskränkning av man mot kvinna i ett parförhållande.
  • RH 2004:48:En man har befunnits under en fyramånadersperiod ha gjort sig skyldig till dels olaga hot vid fyra skilda tillfällen mot sin f.d. hustru, dels ofredande genom att under samma period vid upprepade tillfällen ha ringt henne ett stort antal telefonsamtal. Gärningarna har inte bedömts som grov kvinnofridskränkning utan mannen har dömts för vart och ett av de enskilda brotten. Vid bedömningen har bl.a. beaktats att det mellan mannen och kvinnan under en utdragen och i flera avseenden uppslitande skilsmässoprocess förekommit åtskilliga konfrontationer med häftiga ordväxlingar från båda sidor och att gärningarna sedda mot denna bakgrund typiskt sett inte syntes vara ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla.
  • RH 2016:29:Förutsättningar har bedömts inte föreligga att döma man som fällts till ansvar för flera misshandelsgärningar mot kvinna i ett parförhållande som varat knappt tre månader för något av fridskränkningsbrotten i 4 kap. 4 a § brottsbalken.
  • NJA 2003 s. 144:Grov kvinnofridskränkning. 4 kap. 4 a § BrB.
Införd: SFS 1998:393 (Kvinnofrid)
Ändrad: SFS 1999:845 (Ändring av fridskränkningsbrotten), 2013:367 (Förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning), 2021:1108 (Skärpta straff för våld och andra kränkningar i nära relationer)

[K4]4 b §  Den som förföljer en person genom brottsliga gärningar som utgör

  1. misshandel enligt 3 kap. 5 § eller försök till sådant brott som inte är ringa,
  2. olaga tvång enligt 4 kap. 4 § första stycket,
  3. olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket,
  4. hemfridsbrott enligt 4 kap. 6 § första stycket eller olaga intrång enligt 4 kap. 6 § andra stycket,
  5. kränkande fotografering enligt 4 kap. 6 a §,
  6. olovlig identitetsanvändning enligt 4 kap. 6 b §,
  7. olaga integritetsintrång enligt 4 kap. 6 c §,
  8. ofredande enligt 4 kap. 7 §,
  9. uppmaning till självmord eller oaktsam uppmaning till självmord enligt 4 kap. 7 a §,
  10. förtal eller grovt förtal enligt 5 kap.1 eller 2 §,
  11. sexuellt ofredande mot barn enligt 6 kap. 10 § första stycket eller sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 § andra stycket,
  12. skadegörelse enligt 12 kap. 1 § eller försök till sådant brott,
  13. ringa skadegörelse enligt 12 kap. 2 §, eller
  14. överträdelse av kontaktförbud med elektronisk övervakning eller överträdelse av kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud

[S2]döms, om var och en av gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet, för olaga förföljelse till fängelse i högst fyra år. Lag (2022:1043).

Olaga förföljelse är en lagstiftningskonstruktion i linje med fridskränkningsbrotten i 4 kap. 4 a § BrB men med syfte att avse en större personkrets än endast närstående och förstärka det straffrättsliga skyddet mot trakasserier och förföljelse. Gärningar som var för sig är mindre allvarliga men sedda i ett sammanhang är de påtagligt integritetskränkande.

Prop. 2016/17:131: 9. skadegörelse enligt 12 kap. 1 § eller försök till sådant brott, 10. ringa skadegörelse enligt 12 kap. 2 §, eller 11. överträdelse av kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud

döms, om var och en av gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet, för olaga förföljelse till fängelse ...

Prop. 2010/11:45: Paragrafen och brottsrubriceringen är nya. I paragrafen föreskrivs straffansvar för förföljelse som består i upprepade brottsliga gärningar mot en och samma person. Syftet är att förstärka det straffrättsliga skyddet mot trakasserier och förföljelse och att sålunda åstadkomma en straffmätning som återspeglar brottslighetens allvar när det upprepade brottsliga handlandet utgör en särskild kränkning av målsägandens integritet. Övervägandena finns i avsnitt ...

Prop. 2017/18:81: 9. sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 §, 10. skadegörelse enligt 12 kap. 1 § eller försök till sådant brott, 11. ringa skadegörelse enligt 12 kap. 2 §, eller 12. överträdelse av kontaktförbud med elektronisk övervakning eller överträdelse av kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud

döms, om var och en av gärningarna ...

Prop. 2012/13:69: 9. åverkan enligt 12 kap. 2 § första stycket, eller 10. överträdelse av kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud

döms, om var och en av gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet, för olaga förföljelse till fängelse i högst fyra år.

I paragrafen föreskrivs ...

Prop. 2020/21:74: I paragrafen regleras straffansvaret för olaga förföljelse. Paragrafen tillförs en ny punkt, punkt 9, som utvidgar tillämpningsområdet till att även omfatta gärningar enligt straffbestämmelsen i 7 a § om uppmaning till självmord och oaktsam uppmaning till självmord. Övervägandena finns i avsnitt 4.6.

Prop. 2020/21:217: 10. förtal eller grovt förtal enligt 5 kap. 1 eller 2 §, 11. sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 §, 12. skadegörelse enligt 12 kap. 1 § eller försök till sådant brott, 13. ringa skadegörelse enligt 12 kap. 2 §, eller 14. överträdelse av kontaktförbud med elektronisk övervakning eller överträdelse av kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) ...

Prop. 2021/22:194: 4. hemfridsbrott enligt 4 kap. 6 § första stycket eller olaga intrång enligt 4 kap. 6 § andra stycket,

  • NJA 2013 s. 1227:Olaga förföljelse?
  • RH 2013:51:En person har åtalats för olaga förföljelse huvudsakligen bestående av ett antal fall av överträdelse av kontaktförbud. Kontaktförbudet har inte varit ett utvidgat sådant. Flera fall då den åtalade har uppehållit sig bl.a. nära bostaden till den som förbudet avsåg att skydda och i vissa fall i samband med detta stirrat mot bostaden har inte bedömts innebära att han tagit kontakt med alternativt följt efter den andra personen i den mening som avses i lagen om kontaktförbud. Kvarvarande gärningar har dock bedömts utgöra olaga förföljelse.
Införd: SFS 2011:485 (Förbättrat skydd mot stalkning)
Ändrad: SFS 2017:1136 (Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten), 2013:366 (Kränkande fotografering), 2016:485 (Straffrättsligt skydd mot olovlig identitetsanvändning), 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 2018:409 (Elektronisk övervakning av kontaktförbud), 2021:225 (En särskild straffbestämmelse för uppmaning till självmord), 2021:1108 (Skärpta straff för våld och andra kränkningar i nära relationer), 2022:661 (Ett modernare straffrättsligt skydd mot hemfridsbrott och olaga intrång), 2022:1043 (Skärpt syn på våldtäkt och andra sexuella kränkningar)

[K4]4 c §  Den som, i annat fall än som avses i 1 a §, genom olaga tvång eller utnyttjande av utsatt belägenhet förmår en person att ingå ett äktenskap som är giltigt i den stat där det ingås, i den stat enligt vars lag det ingås eller i en stat i vilken minst en av makarna är medborgare eller har hemvist döms för äktenskapstvång till fängelse i högst fyra år.

[S2]Detsamma gäller den som på sätt som anges i första stycket förmår någon att ingå en äktenskapsliknande förbindelse, om den ingås enligt regler som gäller inom en grupp och som

  1. innebär att parterna betraktas som makar och anses ha rättigheter eller skyldigheter i förhållande till varandra, och
  2. innefattar frågan om upplösning av förbindelsen.

[S3]Den som begår en gärning som avses i första eller andra stycket mot en person som inte har fyllt arton år, döms för barnäktenskapsbrott till fängelse i högst fyra år. För barnäktenskapsbrott döms också den som i annat fall förmår eller tillåter en person som inte har fyllt arton år att ingå ett äktenskap som är giltigt på sätt som anges i första stycket eller en äktenskapsliknande förbindelse enligt vad som anges i andra stycket. Detta gäller även om den som begår en sådan gärning inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte fyllt arton år. Lag (2020:349).

Prop. 2013/14:208: förmår en person att ingå ett äktenskap som är giltigt i den stat där det ingås, i den stat enligt vars lag det ingås eller i en stat i vilken minst en av makarna är medborgare eller har hemvist döms för äktenskapstvång till fängelse i högst fyra år.

Detsamma gäller den som på sätt som anges i första stycket förmår någon att ingå en äktenskapsliknande förbindelse, om den ingås enligt regler som gäller inom en grupp och som ...

Införd: SFS 2014:381 (Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap samt tillträde till Europarådets konvention om våld mot kvinnor)
Ändrad: SFS 2020:349 (Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet)

[K4]4 d §  Den som, i annat fall än som avses i 1 a §, genom vilseledande förmår en person att resa till en annan stat än den där han eller hon bor, i syfte att personen ska utsättas för en sådan gärning som anges i 4 c §, döms för vilseledande till äktenskapsresa till fängelse i högst två år. Lag (2020:349).

Prop. 2013/14:208: den där han eller hon bor, i syfte att personen genom olaga tvång eller utnyttjande av hans eller hennes utsatta belägenhet ska förmås att ingå ett sådant äktenskap eller en sådan äktenskapsliknande förbindelse som avses i 4 c §, döms för vilseledande till tvångsäktenskapsresa till fängelse i högst två år.

Paragrafen och brottsrubriceringen, vilseledande till tvångsäktenskapsresa, är nya. I paragrafen föreskrivs straffansvar för vilseledande ...

Införd: SFS 2014:381 (Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap samt tillträde till Europarådets konvention om våld mot kvinnor)
Ändrad: SFS 2020:349 (Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet)

[K4]4 e §  Den som mot en person begår brottsliga gärningar enligt 3 eller 4 kap., 5 kap.1 eller 2 §, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud och ett motiv varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för hedersförtryck till fängelse i lägst ett och högst sex år. Lag (2022:310).

Prop. 2021/22:138: 5 kap. 1 eller 2 §, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud och ett motiv varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning ...

Införd: SFS 2022:310 (Ett särskilt brott för hedersförtryck)

[K4]5 §  Den som hotar någon annan med brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid, döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Om brottet är grovt döms för grovt olaga hot till fängelse i lägst ett och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas

  1. om hotet påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på ett våldskapital eller annars har varit av allvarligt slag, eller
  2. om gärningen annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art. Lag (2023:257).

Ett olaga hot innefattar dels att hota någon med vapen, dels genom att hota att utföra ett brott mot någon så länge som hotet är allvarligt menat. Även om hotet inte uttalas direkt till den hotade utan till någon i dennes bekantskapskrets kan det vara straffbart om det var tänkt att offret skulle få ta del av denna information. Hotet kan även förmedlas som en indirekt åsiktsyttring genom bärande av emblem eller uppträdande i viss klädsel, se RH 2004:70 där en jacka med emblem som utvisade på medlemskap i en MC-organisation ansågs förmedla ett visst budskap.

Om den hotade inte bryr sig om hotet eller vet kan skydda sig själv genom att avstyra det utgör det inget olaga hot. Om däremot den hotade inte blir skrämd för att den hotade inte förstår allvaret kan det utgöra ett olaga hot. Att i allmänna ordalag säga "jag skall döda X när jag ser honom" utgör inget olaga hot om det inte var tänkt att X skulle få reda på vad som sagts. Inte heller utgör en varning om att något är nära förestående ett brott. Dock dömdes i Svea hovrätts dom B 8859-10 från den 2010-12-29 dömdes en person vilken vid flera tillfällen i uppretat tillstånd viftat med kniv framför sin far för olaga hot därför att den tilltalades agerande varit ägnat att hos fadern framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person trots att fadern inte kände någon omedelbar fruktan.

Prop. 2016/17:108: Om brottet är grovt döms för grovt olaga hot till fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas

1. om hotet påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på ett våldskapital eller annars har varit av allvarligt slag, eller

2. om gärningen annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art.

Paragrafen ...

Prop. 2022/23:53: I paragrafen straffbeläggs olaga hot och grovt olaga hot. Första stycket ändras så att maximistraffet för olaga hot av normalgraden höjs till fängelse i två år och andra stycket ändras så att minimistraffet för grovt olaga hot höjs till fängelse i ett år. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2.

Höjningen av minimistraffet för grovt olaga hot är inte avsedd att påverka gränsdragningen mellan ...

  • NJA 2008 s. 1010:En person som gjort sig skyldig till ett olaga hot samtidigt som han gjort sig skyldig till misshandel av den hotade har dömts för misshandel och olaga hot i brottskonkurrens. Även fråga om det olaga hotet skall bedömas som grovt brott.
  • NJA 2013 s. 1227:Olaga förföljelse?
  • RH 2002:6:Uttalanden som till ordalagen innefattat dödshot har med hänsyn till omständigheterna inte ansetts ägnade att framkalla allvarlig fruktan för "den hotades" egen säkerhet till person.
  • NJA 1981 s. 273:Rån? Fråga bl a om tillämpning av 8 kap 5 § 2 st BrB.
  • RH 2013:51:En person har åtalats för olaga förföljelse huvudsakligen bestående av ett antal fall av överträdelse av kontaktförbud. Kontaktförbudet har inte varit ett utvidgat sådant. Flera fall då den åtalade har uppehållit sig bl.a. nära bostaden till den som förbudet avsåg att skydda och i vissa fall i samband med detta stirrat mot bostaden har inte bedömts innebära att han tagit kontakt med alternativt följt efter den andra personen i den mening som avses i lagen om kontaktförbud. Kvarvarande gärningar har dock bedömts utgöra olaga förföljelse.
  • NJA 1990 s. 776:Grov misshandel? - Tillika fråga huruvida hotelser som uttalats sedan misshandel avslutats skulle anses som ett särskilt brott (olaga hot) vid sidan av denna misshandel.
  • RH 2015:46:Brott mot medborgerlig frihet?
  • NJA 2011 s. 556:Ett bollträ har ansetts vara ett sådant föremål som omfattas av 1 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.
  • RH 2004:48:En man har befunnits under en fyramånadersperiod ha gjort sig skyldig till dels olaga hot vid fyra skilda tillfällen mot sin f.d. hustru, dels ofredande genom att under samma period vid upprepade tillfällen ha ringt henne ett stort antal telefonsamtal. Gärningarna har inte bedömts som grov kvinnofridskränkning utan mannen har dömts för vart och ett av de enskilda brotten. Vid bedömningen har bl.a. beaktats att det mellan mannen och kvinnan under en utdragen och i flera avseenden uppslitande skilsmässoprocess förekommit åtskilliga konfrontationer med häftiga ordväxlingar från båda sidor och att gärningarna sedda mot denna bakgrund typiskt sett inte syntes vara ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla.
  • RH 2017:18:En person har åtalats för olaga hot och falskt larm. Åtalet för olaga hot, som enligt gärningsbeskrivningen riktats mot elever och personal på skolor i en stad, har ogillats eftersom det inte ansågs ha riktats mot någon eller några enskilda personer utan mot en obestämd krets människor.
  • NJA 2001 s. 627:Fråga om olaga hot och falskt larm skall anses som grova brott. Tillika fråga om skadestånd för myndighets merkostnad för åtgärder föranledda av falskt larm.
  • RH 1996:28:Olaga hot bedömt som grovt brott.
  • NJA 1999 s. 275:Överlämnande till journalist av fotografier med sikte på offentliggörande som illustrationer till en tidningsartikel har med hänsyn till meddelarfriheten enligt tryckfrihetsförordningen ansetts inte kunna föranleda straff för olaga hot eller hot mot tjänsteman.
  • NJA 2020 s. 510:Ett hotfullt uttalande via sociala medier som riktats mot alla på en gymnasieskola, cirka 2 500 personer, har bedömts som olaga hot.
  • RH 2021:52:En person som gjort sig skyldig till grovt olaga hot samtidigt som han gjort sig skyldig till barnfridsbrott mot den hotade har dömts för grovt olaga hot och barnfridsbrott i brottskonkurrens Även fråga om påföljdsbestämning och skadestånd.
Ändrad: SFS 2018:1745 (Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten), 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.), 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott), 2023:257 (Skärpta straff för brott i kriminella nätverk)

[K4]6 §  Den som olovligen tränger in eller stannar kvar i någon annans bostad eller annat liknande boende döms för hemfridsbrott till böter eller fängelse i högst ett år. För hemfridsbrott döms även den som olovligen tränger in eller stannar kvar i en trädgård, på en gårdsplan eller på en annan liknande plats som tillhör bostaden eller boendet.

[S2]Den som i annat fall än som avses i första stycket obehörigen tränger in eller stannar kvar i en byggnad eller ett fartyg, på en gårdsplan eller på en annan liknande plats döms för olaga intrång till böter eller fängelse i högst ett år.

[S3]Om ett brott som avses i första eller andra stycket är grovt, döms för grovt hemfridsbrott eller grovt olaga intrång till fängelse i lägst sex månader och högst tre år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen

  1. har skett genom inbrott,
  2. har innefattat våld, hot om brottslig gärning, ofredande eller skada på egendom, eller
  3. annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art. Lag (2022:661).

Hemfridsbrott avser både vanligt inbrott och en situationer då en gäst inte vill avlägsna sig. Som bostad räknas en plats som är bebodd och kan således avse både sommarstuga och tält. I fall då flera personer tillsammans bor i en bostad räcker det med att en av dessa ber en gäst som ej bor där att ge sig av och denne person vägrar, för att det skall anses som hemfridsbrott.

Olaga intrång avser i huvudsak en plats där någon arbetar. Det klassiska inbrottet täcker in alla platser dit man olovligen intränger. Men att olovligen kvarstanna fast en affärsinnehavare portförbjudit någon är inte straffbart om det avser en plats dit allmänheten har tillträde, till exempel en butik.

Vid en bedömning om brottet är grovt undersöks ifall det skett systematiskt, planerats, hur länge intrånget pågått, om visats hänsynslöshet, förekommit våld eller skadegörelse. Ofredande av anställda tillmäts stor betydelse.

Prop. 2021/22:194: Den som i annat fall än som avses i första stycket obehörigen tränger in eller stannar kvar i en byggnad eller ett fartyg, på en gårdsplan eller på en annan liknande plats döms för olaga intrång till böter eller fängelse i högst ett år.

Om ett brott som avses i första eller andra stycket är grovt, döms för grovt hemfridsbrott eller grovt olaga intrång till fängelse i lägst sex månader och ...

  • NJA 2009 s. 636:Olaga intrång i företagsbyggnader som har omfattat ofredanden i form av kränkningar av de anställdas personliga integritet har bedömts som grova brott.
  • NJA 1990 s. 315:Fråga om brottsrubricering och påföljd när någon genom inbrott trängt in i annans bostadslägenhet.
  • RH 2005:48:Fråga om ansvar för en s.k. plogbillsaktivist för förberedelse till sabotage och brott mot lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m., alternativt förberedelse till grov skadegörelse. Hovrätten har bedömt gärningen som olaga intrång, grovt brott.
  • RH 2022:15:Klagan över domvilla. Sedan tingsrätten dömt en person för olaga intrång har fråga uppkommit om särskild åtalsprövning kan göras efter det att ordinarie preskriptionstid löpt ut och konsekvenserna av att prövningen inte gjorts inom den aktuella fristen. Även fråga om målsäganden angett brottet till åtal.
  • RH 2009:33:Kvinnan i ett äktenskap har tillerkänts kvarsittanderätten till den villa som utgjort makarnas gemensamma bostad och mannen har ålagts besöksförbud. När mannen frigivits från ett fängelsestraff för allvarlig brottslighet mot kvinnan har hon lämnat bostaden varefter mannen tagit sig in och uppehållit sig där. Fråga om mannen uppsåtligen gjort sig skyldig till hemfridsbrott. Även fråga om gradering av och påföljd för sådant brott samt om kvinnans rätt till skadestånd.
  • RH 2009:60:Obehörigt kvarstannande i en skolas allmänna utrymmen har ansetts utgöra olaga intrång.
  • RH 2019:33:Åtal för bl.a. vårdslöshet i trafik har ogillats på den grunden att det inte var bevisat att den tilltalade vid gärningstillfället kunde kontrollera sitt handlande på ett sådant sätt som krävs för straffrättsligt ansvar.
  • NJA 1983 s. 662:Strejkande arbetstagare, som befann sig på sin arbetsplats (en inhägnad hamnterminal), utnyttjade sin vistelse där för att störa arbetsgivarföretagets verksamhet genom åtgärder som innefattade egenmäktigt förfarande. De anmanades därefter av en arbetsgivarrepresentant att avlägsna sig, men de kvarstannade likväl på arbetsplatsen. Genom kvarstannandet har de ansetts ha gjort sig skyldiga till olaga intrång. 4 kap 6 § 2 st BrB.
  • NJA 1987 s. 148:Olaga intrång?
  • RH 2013:4:Vid en Greenpeace-aktion mot Forsmarks kärnkraftverk har ett antal aktivister tagit sig in på det s.k. skyddsområdet medan andra har befunnit sig utanför avspärrningarna. Frågan om de senare har gjort sig skyldiga till brott - olaga intrång enligt reglerna om utvidgat gärningsmannaskap eller till medhjälpsbrott - har bedömts i ljuset av bl.a. den yttrande- och demonstrationsfrihet som slås fast i regeringsformen och Europakonventionen.
  • RH 2002:41:Olaga intrång på område vilket klassats som skyddsobjekt enligt lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. har inte bedömts som grovt.
  • NJA 1995 s. 84:Bestämmelsen om olaga intrång har ansetts inte vara tillämplig då en person, som av affärsinnehavare förbjudits att besöka hans affärslokal, trots förbudet gått in i lokalen.
  • RH 1995:29:Att ta sig in på en behandlingsinstitutions (Råby Yrkesskola i Lund) icke inhägnade område för att genom ett fönster tala med en på institutionen intagen person har inte bedömts medföra ansvar för olaga intrång.
Ändrad: SFS 2022:661 (Ett modernare straffrättsligt skydd mot hemfridsbrott och olaga intrång)

[K4]6 a §  Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme, döms för kränkande fotografering till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Till ansvar ska det inte dömas om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig.

[S3]Första stycket gäller inte den som med tekniskt hjälpmedel tar upp bild av någon som ett led i en myndighets verksamhet. Lag (2013:366).

Prop. 2012/13:69: Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme, döms för kränkande fotografering till böter eller fängelse i högst två år.

Till ansvar ska det inte dömas om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig.

Första ...

Införd: SFS 2013:366 (Kränkande fotografering)

[K4]6 b §  Den som genom att olovligen använda en annan persons identitetsuppgifter utger sig för att vara honom eller henne och därigenom ger upphov till skada eller olägenhet för honom eller henne, döms för olovlig identitetsanvändning till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2016:485).

[K4]6 c §  Den som gör intrång i någon annans privatliv genom att sprida

  1. bild på eller annan uppgift om någons sexualliv,
  2. bild på eller annan uppgift om någons hälsotillstånd,
  3. bild på eller annan uppgift om att någon utsatts för ett brott som innefattar ett angrepp mot person, frihet eller frid,
  4. bild på någon som befinner sig i en mycket utsatt situation, eller
  5. bild på någons helt eller delvis nakna kropp

[S2]döms, om spridningen är ägnad att medföra allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör, för olaga integritetsintrång till böter eller fängelse i högst två år.

[S3]Det ska inte dömas till ansvar om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter var försvarlig. Lag (2017:1136).

Prop. 2016/17:222: I första stycket görs en uttömmande uppräkning av vilka slags uppgifter som kan spridas på ett sätt som kan innebära ett straffbart

  • NJA 2020 s. 273:En person som har lagt ut en bild på Instagram av en påtagligt berusad person i en mycket privat situation har dömts för olaga integritetsintrång.
Införd: SFS 2017:1136 (Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten)

[K4]6 d §  Om brott som avses i 6 c § är grovt, döms för grovt olaga integritetsintrång till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen med hänsyn till bildens eller uppgiftens innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen var ägnad att medföra mycket allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör. Lag (2017:1136).

[K4]7 §  Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år. Lag (2017:1136).

Till ofredande räknas att knuffa någon, slita i annans kläder, utöva telefonterror, spotta på någon, fälla någon genom att sätta krokben, fönstertitta samt även mobba för att ta några exempel, någon måste bli störd. Dessa slags ofredande kallas även realinjurier. Den som ofredar måste veta om att det den gör är fel. En person som genom att spela hög musik stör sina grannar ofredar dem från och med den tidpunkt då grannarna talat om för denne att det är störande. Det finns inget generellt förbud mot att filma en enskild person utan dennes samtycke, dock kan sådan handling utgöra ofredande endast om den filmade verkligen blir störd, se NJA 2008. 946. Den utsatte måste vidare uppfatta och vara medveten om det hänsynslösa beteendet medan det äger rum. Två personer som i smyg, ovetandes blev inspelade när de hade samlag utgjorde inget ofredande, se NJA 2008.

  • NJA 2009 s. 636:Olaga intrång i företagsbyggnader som har omfattat ofredanden i form av kränkningar av de anställdas personliga integritet har bedömts som grova brott.
  • NJA 1988 s. 156:Val av påföljd för misshandel mot hustru.
  • RH 2006:57:En student vid Teaterhögskolan deltog i ett samarbetsprojekt mellan Dramatiska institutet och Teaterhögskolan angående bl.a. barns förhållningssätt och upplevelse av den egna kroppen, kärlek och sexualitet. Som ett led i detta projekt har han för barn i 6-årsåldern läst upp två berättelser med sexuellt innehåll. Handlandet har bedömts som ofredande och inte som sexuellt ofredande.
  • RH 2015:64:En person har dömts för ofredande genom att i en annan persons namn ansöka om och betala medlemskap i ett politiskt parti som den andre personen inte sympatiserade med. Fråga om agerandet har inneburit ett ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken (1962:700).
  • RH 2004:40:Intrång på annans Internethemsida och e-post har bedömts som sexuellt ofredande - fråga om gränsdragningen mot ofredande och vad som utgör fullbordat brott.
  • NJA 2005 s. 712:Fråga om ansvar för grov kvinnofridskränkning, våldtäkt, grov fridskränkning och misshandel. Därvid bl.a. fråga om den kränkta kvinnans make gjort sig skyldig till ofredande genom att låta makarnas barn bevittna våld och hot mot mamman.
  • RH 2009:45:Två 16-åriga flickor har på en s.k. chattsida med en annan persons inloggning uppmanat en skolkamrat att inför en webbkamera klä av sig och smeka sig själv på kroppen. Är flickornas agerande att bedöma som ofredande?
  • RH 1997:114:En skolchef erhöll ett antal anonyma försändelser, bl.a. vykort och andra skrivelser, med nedsättande och kränkande innehåll. - Åtalet har bifallits efter fördjupad DNA-analys av salivprov från några av försändelserna som jämförts med blodprov från den åtalade. Gärningarna bedömdes som ofredande och förolämpning, ej grov. Skadestånd utdömt för psykiskt lidande och kränkning, medan ett yrkande från mottagaren att gärningsmannen skulle bekosta tryckning av domen i ortstidningar lämnades utan bifall.
  • NJA 2000 s. 661:I mål angående ansvar för ofredande har den tilltalade frikänts av tingsrätten, varefter åklagaren överklagat domen till hovrätten. Trots att den tilltalade uteblivit och målet delvis gällde bevisfrågor, hölls huvudförhandling i hovrätten, som därefter dömde den tilltalade för ofredande till ett bötesstraff. Även om det kunde ifrågasättas om hovrätten bort genomföra huvudförhandlingen i den tilltalades frånvaro, ansågs hovrättens handläggning inte utgöra rättegångsfel. - Den som uppsökt hyresgäst i bostaden och vid samtal med hyresgästen utanför dennas lägenhet med hög röst gjort kränkande uttalanden om hyresgästen har med hänsyn till omständigheterna ansetts inte ha gjort sig skyldig till ofredande.
  • NJA 2018 s. 443:Kravet på tydlig sexuell inriktning eller prägel vid sexuellt ofredande.
  • RH 2004:48:En man har befunnits under en fyramånadersperiod ha gjort sig skyldig till dels olaga hot vid fyra skilda tillfällen mot sin f.d. hustru, dels ofredande genom att under samma period vid upprepade tillfällen ha ringt henne ett stort antal telefonsamtal. Gärningarna har inte bedömts som grov kvinnofridskränkning utan mannen har dömts för vart och ett av de enskilda brotten. Vid bedömningen har bl.a. beaktats att det mellan mannen och kvinnan under en utdragen och i flera avseenden uppslitande skilsmässoprocess förekommit åtskilliga konfrontationer med häftiga ordväxlingar från båda sidor och att gärningarna sedda mot denna bakgrund typiskt sett inte syntes vara ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla.
  • RH 1999:119:En man antastade en sovande kvinna. Handlandet, som hade ett sexuellt syfte, bedömdes som ofredande och inte som sexuellt ofredande.
  • NJA 2013 s. 397:Några gymnasieelever har i skolans lokaler bundit en annan elev med tejp till händer och fötter så att han inte har kunnat röra sig. De har därefter bl.a. duschat och flera gånger knuffat omkull honom och sedan släpat runt honom i skolans allmänna utrymmen. Detta har orsakat en lindrig kroppsskada och en övergående smärta. Hela händelseförloppet har bedömts som ofredande och inte som misshandel. Att eleven uttalade att han var med på att tejpas och duschas har inte lett till frikännande av de tilltalade som hade uppsåt till att samtycket inte var frivilligt eller allvarligt menat.
  • NJA 2008 s. 946:En person har installerat en dold kamerautrustning och med hjälp av utrustningen spelat in ljud- och bildupptagningar av bl.a. intimt umgänge mellan två andra personer. Fråga om ansvar för ofredande sedan de filmade personerna fått information om inspelningarna.
  • NJA 2005 s. 738:En person har, sedan han gripits av polis, på polisstationen spottat en polisman rakt i ansiktet. För detta har han ålagts ansvar för ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken. Fråga om polismannen är berättigad till ersättning för kränkning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen. (Jfr NJA 1999 s. 725.)
  • NJA 2022 s. 667:Avsändandet av ett mejl med ett självmordshot har i ett visst fall bedömts utgöra ett sådant hänsynslöst agerande som kan föranleda ansvar för ofredande.
Ändrad: SFS 2017:1136 (Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)

[K4]7 a §  Den som uppmanar eller på annat liknande sätt utövar psykisk påverkan mot någon att begå självmord döms, om gärningen är ägnad att medföra en inte obetydlig fara för en sådan handling, för uppmaning till självmord till fängelse i högst två år.

[S2]Den som begår en gärning som avses i första stycket och inte har uppsåt till men är oaktsam beträffande de omständigheter som innebär att gärningen är ägnad att medföra en inte obetydlig fara för självmord, döms för oaktsam uppmaning till självmord till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S3]Om en gärning enligt första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna är mindre allvarlig, ska det inte dömas till ansvar. Lag (2021:225).

Prop. 2020/21:74: I paragrafen, som är ny, regleras straffansvaret för uppmaning till självmord (första stycket) och oaktsam uppmaning till självmord (andra stycket). I paragrafens tredje stycke finns en ansvarsfrihetsregel. Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 4.

Enligt första stycket döms den som uppmanar eller på annat liknande sätt utövar psykisk påverkan mot ...

Införd: SFS 2021:225 (En särskild straffbestämmelse för uppmaning till självmord)

[K4]8 §  Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller i ett elektroniskt kommunikationsnät, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2012:280).

Skyddet ges en postförsändelse under tiden från att den har sänts iväg tills att den når mottagaren och omfattar även anonyma försändelser samt telefontrafik. Däremot skyddas inte tidningar eller böcker.

Prop. 2011/12:55: Paragrafen behandlar brottet brytande av post- eller telehemlighet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.3.

Begreppet telemeddelande har ersatts med meddelande som förmedlas i ett elektroniskt kommunikationsnät (se vidare kommentaren till 27 kap. 18 § rättegångsbalken). Med elektroniskt kommunikationsnät avses detsamma som i lagen (2003:389) ...

Ändrad: SFS 2012:280 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation), 1993:601 (om en telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m.)

[K4]9 §  Den som, utan att fall är för handen som i 8 § sägs, olovligen bryter brev eller telegram eller eljest bereder sig tillgång till något som förvaras förseglat eller under lås eller eljest tillslutet, dömes för intrång i förvar till böter eller fängelse i högst två år.

En försändelse som inte är av samma sort som den vilken omnämns i 8 § och som inte ännu har skickats, har avsänts och är på väg eller har tagits emot av mottagaren och förvaras försluten omfattas av skyddet. Ett villkor är att försändelsen på något vis förvaras i ett brev, låst rum, i ett skrivbord eller på annat sätt är förseglat.

  • RH 2016:14:Ansvar för intrång i förvar har ådömts en föreståndare på ungdomshem för att hon öppnat en försändelse från en svensk domstol till en intagen innan försändelsen gavs till denne. Även fråga om skadestånd för kränkning.
  • PMÖD 2019:26:En läkare skiljdes från sin tjänst som verkställande direktör i ett bolag som bedrev klinisk prövning av en medicin. I samband med detta laddade han vid två tillfällen ner en kopia av den databas som innehöll företagshemlig patientinformation från prövningen och som också åtnjöt s.k. katalogskydd. Han åtalades för företagsspionage alternativt dataintrång samt brott mot upphovs-rättslagen.

[K4]9 a §  Den som i annat fall än som sägs i 8 § olovligen medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller upptager tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst, vartill allmänheten icke äger tillträde och som han själv icke deltager i eller som han obehörigen berett sig tillträde till, dömes för olovlig avlyssning till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1975:239).

Att exv. sitta bakom någon på en buss och höra vad som sägs omfattas inte -- endast utrymmen dit allmänheten inte har tillgång och där avlyssningen utförs med hjälp av tekniska hjälpmedel. Det är ok att avlyssna grannens samtal genom att sätta örat till väggen, genom ett glas eller annat icke-tekniskt hjälpmedel.

Införd: SFS 1975:239 (Regeringens proposition om lagstiftning om skydd mot avlyssning)

[K4]9 b §  Den som anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt att bryta telehemlighet på sätt som anges i 8 § eller att utföra brott som anges i 6 a eller 9 a §, döms för förberedelse till sådant brott till böter eller fängelse i högst två år, om han eller hon inte gjort sig skyldig till fullbordat brott. Lag (2013:366).

Dessa är självständiga brott som anses fullbordade då paragrafens rekvisit är uppfyllda och utgör inte ett osjälvständigt brott likt förberedelsebrottet som beskrivs i 23 kap.

Prop. 2012/13:69: Den som anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt att bryta telehemlighet på sätt som anges i 8 § eller att utföra brott som anges i 6 a eller 9 a §, döms för förberedelse till sådant brott till böter eller fängelse i högst två år, om han eller hon inte gjort sig skyldig till fullbordat brott.

Paragrafen har ändrats genom att 6 a § har lagts till. Att anbringa tekniskt hjälpmedel med uppsåt att utföra kränkande fotografering är således ...

Införd: SFS 1975:239 (Regeringens proposition om lagstiftning om skydd mot avlyssning)
Ändrad: SFS 2013:366 (Kränkande fotografering)

[K4]9 c §  Den som olovligen bereder sig tillgång till en uppgift som är avsedd för automatiserad behandling eller olovligen ändrar, utplånar, blockerar eller i register för in en sådan uppgift döms för dataintrång till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som olovligen genom någon annan liknande åtgärd allvarligt stör eller hindrar användningen av en sådan uppgift.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt dataintrång till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har orsakat allvarlig skada eller avsett ett stort antal uppgifter eller annars varit av särskilt farlig art. Lag (2014:302).

Hacking, spridande av virus, DOS/DDOS-attacker är exempel på några handlingar som utgör brott enligt denna paragraf. Det krävs inte att man bryter sig in utan det kan vara ett öppet system utan autenticiering. Den som olovligen ger sig själv tillgång till uppgifter ("upptagningar för automatiserad databehandling") från ett sådant öppet system olovligen begår ett dataintrång enligt paragrafen.

Även en person som har tillgång till ett dataregister eller en databas och som i tjänsten men utan att det saknar samband med något ärende personen handlägger kontrollerar olika vänner, bekanta eller andra personer av intresse utan samband med personens myndighetsutövning begår dataintrång.

Även om man inte själv får tillgång till uppgifter kan sådant handlande som gör att andra hindras att lovligen använda ett system (exv DOS/DDOS-attacker) utgöra dataintrång.

Prop. 2006/07:66: Paragrafen har genomgått såväl sakliga som redaktionella förändringar. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 7.

Paragrafens första mening har ändrats i två avseenden. Dels har det s.k. upptagningsbegreppet i sin helhet (delar av nuvarande första meningen och andra meningen) i förtydligande syfte och för en språklig modernisering ersatts med begreppet ”uppgift som är avsedd för automatiserad behandling”, ...

Prop. 2013/14:92: Är brottet grovt, döms för grovt dataintrång till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har orsakat allvarlig skada eller avsett ett stort antal uppgifter eller annars varit av särskilt farlig art.

Ändringen av paragrafen, som föreskriver straffansvar för dataintrång, har behandlats i avsnitt ...

  • NJA 2014 s. 221:En polisman har gjort sökningar om sig själv i polisens IT-system utan att sökningarna har varit nödvändiga för någon arbetsuppgift. Polismannen har dömts för dataintrång.
  • RH 2013:56:Straffmätning och val av påföljd för tilltalad som döms för att under drygt två års tid gjort sig skyldig till omfattande dataintrång.
Införd: SFS 1998:206 (Personuppgiftslag)
Ändrad: SFS 2014:302 (Skärpt straff för dataintrång), 2007:213 (Angrepp mot informationssystem)

[K4]10 §  För försök, förberedelse eller stämpling till människorov, människohandel, grov människoexploatering eller olaga frihetsberövande och för underlåtenhet att avslöja eller förhindra ett sådant brott döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för försök, förberedelse eller stämpling till människoexploatering, grovt olaga tvång, äktenskapstvång, barnäktenskapsbrott, grovt olaga hot, grovt hemfridsbrott eller grovt olaga intrång och för försök eller förberedelse till dataintrång som om det fullbordats inte skulle ha varit att anse som ringa, eller grovt dataintrång. Lag (2022:661).

De osjälvständiga brottsformerna för detta kapitel beskrivs här med undantag för förberedelse till brytande av post- eller telehemlighet i 8 § samt förberedelse till olovlig avlyssning enligt 9 a § vilka båda tas upp i 9 b §.

Prop. 2013/14:92: eller olaga frihetsberövande och för underlåtenhet att avslöja ett sådant brott döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för försök eller förberedelse till olaga tvång som är grovt, dataintrång som om det fullbordats inte skulle ha varit att anse som ringa, eller grovt dataintrång.

Paragrafen har ändrats på så sätt att grovt dataintrång har lagts till i sista meningen. Ändringen innebär att det uttryckligen framgår att försök och förberedelse ...

Prop. 2013/14:208: Paragrafen ändras på så sätt att försök och förberedelse till äktenskapstvång straffbeläggs. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Ett äktenskapstvång fullbordas när ett sådant äktenskap eller en sådan äktenskapsliknande förbindelse som straffbestämmelsen avser har ingåtts. Det är därmed i fall när ett äktenskap eller en förbindelse inte har kommit till stånd som det kan bli aktuellt att döma för försök ...

Prop. 2021/22:194: Paragrafen reglerar straffansvar för osjälvständiga brott i 4 kap. och ändras på så sätt att försök, förberedelse och stämpling till grovt hemfridsbrott och grovt olaga intrång straffbeläggs. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Ändrad: SFS 2018:601 (Det straffrättsliga skyddet mot människohandel och människoexploatering), 2014:302 (Skärpt straff för dataintrång), 2020:349 (Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet), 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2014:382 (Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap samt tillträde till Europarådets konvention om våld mot kvinnor), 1998:206 (Personuppgiftslag), 2004:406 (Ett utvidgat straffansvar för människohandel), 2002:436 (Straffansvaret för människohandel), 2022:661 (Ett modernare straffrättsligt skydd mot hemfridsbrott och olaga intrång)

[K4]11 §  Hemfridsbrott, olaga intrång, kränkande fotografering eller förberedelse till sådant brott, olovlig identitetsanvändning, olaga integritetsintrång, ofredande som inte förövats på allmän plats, intrång i förvar, olovlig avlyssning som inte förövats på allmän plats eller förberedelse till sådant brott får åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Detsamma gäller olaga tvång genom hot att åtala eller ange annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande samt försök eller förberedelse till sådant brott. Lag (2022:661).

Åtalsregler där för alla brott utom olaga hot gäller att målsägande anger brottet till åtal eller att det är påkallat ur allmän synpunkt. För olaga hot finns det ingen åtalsbegränsning.

Prop. 2012/13:69: Hemfridsbrott eller olaga intrång som inte är grovt, kränkande fotografering eller förberedelse till sådant brott, olovlig avlyssning som inte förövats på allmän plats eller förberedelse till sådant brott, ofredande som inte förövats på allmän plats eller intrång i förvar får åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Detsamma gäller olaga ...

Prop. 2015/16:150: Hemfridsbrott eller olaga intrång som inte är grovt, kränkande fotografering eller förberedelse till sådant brott, olovlig identitetsanvändning, ofredande som inte förövats på allmän plats, intrång i förvar, olovlig avlyssning som inte förövats på allmän plats eller förberedelse till sådant brott får åtalas av åklagare endast om

målsäganden anger ...

Prop. 2021/22:194: Detsamma gäller olaga tvång genom hot att åtala eller ange annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande samt försök eller förberedelse till sådant brott.

I paragrafen anges vissa begränsningar i åklagarens åtalsrätt för ett antal brott i 4 kap. Mot bakgrund av att brottsbeteckningarna grovt hemfridsbrott och grovt olaga intrång införs i 6 §, ändras den inledande delen av den första meningen – ”Hemfridsbrott eller olaga intrång som inte är grovt”, till ”Hemfridsbrott, ...

  • NJA 1994 s. 555:Åklagare har utan angivelse av målsägande beslutat väcka åtal för ofredande i privat bostad. Beslutet har antagits ha grundats på att åklagaren funnit åtal påkallat ur allmän synpunkt, trots att detta inte angivits i åtalsbeslutet. 4 kap 11 § BrB.
  • RH 2022:15:Klagan över domvilla. Sedan tingsrätten dömt en person för olaga intrång har fråga uppkommit om särskild åtalsprövning kan göras efter det att ordinarie preskriptionstid löpt ut och konsekvenserna av att prövningen inte gjorts inom den aktuella fristen. Även fråga om målsäganden angett brottet till åtal.
Ändrad: SFS 2017:1136 (Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten), 2013:366 (Kränkande fotografering), 2016:485 (Straffrättsligt skydd mot olovlig identitetsanvändning), 1975:239 (Regeringens proposition om lagstiftning om skydd mot avlyssning), 2022:661 (Ett modernare straffrättsligt skydd mot hemfridsbrott och olaga intrång)

5 kap. Om ärekränkning

Skyddsobjektet i detta kapitlet är en människas ära och det finns två varianter. Den objektiva äran är hur en människas goda namn, rykte och anseende uppfattas hos andra och den subjektiva äran är ens egna känsla av vad anseendet utgör. Vidare skiljer man mellan formal-, verbal- och realinjurier där de två första täcks av denna paragraf och realinjurie av ofredande i 4 kap. 7 §. Formalinjurie är en skymflig åtgärd som vid en framställning i bild och verbalinjurie kan vara en verbal beskyllning eller skällsord.

  • RH 2002:39:Med hänsyn till allmänintresset - mordet på landets statsminister - har det ansetts försvarligt att i dagstidningar identifiera den utpekade mördaren med namn och bild samt ge offentlighet åt påståenden om att denne skulle ha gjort sig skyldig till en omfattande grov brottslighet trots att uppgifterna ansågs innefatta förtal.

[K5]1 §  Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

[S2]Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

För att räknas som förtal ska uttalandet vara avsett att skada en levande människas (om död se 4 §) anseende hos andra, med hänsyn tagen till den krets offret tillhör. Uppgiftslämnandet ska typiskt sett leda till skada men skada behöver ej ha uppstått. Att uttala sig för myndigheter är straffritt om man måste, exv vid en rättegång. Gamla glömda saker är ej OK att lyfta fram såvida de inte exv omtalas i tidningar. En tidigare dömd som avtjänat sitt straff får inte utpekas för samma sak igen om det inte är försvarligt. Försvarligt kan det vara då en person som tidigare dömts för en sak, beter sig på ett sådant sätt att det kan finns risk att den kan komma att göra samma sak igen. Det är hur uttalandet subjektivt sett kan uppfattas när det förmedlas som är det avgörande om ett brott föreligger. Jämför förolämpning 3 §.

  • NJA 1987 s. 285:Mål om yttrandefrihet. I ett TV-program av betydande allmänintresse gjordes i en direktsänd intervju med A vissa uttalanden om två polismän, som A i början av intervjun angav namnet på. Uttalandena innebar att polismännen beskylldes för att ha misshandlat A:s bror till döds eller visade i vart fall att TV-reportern och A hade starka misstankar om detta. Programutgivaren har på grund av uttalandena fällts till ansvar för yttrandefrihetsbrott, innefattande förtal, och har förpliktats att utge skadestånd till poliserna. Vid bedömningen av om det varit "försvarligt att lämna uppgift i saken" har tagits hänsyn till de konkreta uppgifterna och till det sätt på vilket utpekandet av polismännen skedde men har bortsetts från frågan om uppgifterna var sanna eller inte. Viss s k sanningsbevisning, som enligt beslut tidigare under handläggningen befunnits kunna tillåtas, har således inte beaktats. (I). 2, 4, 6 och 7 §§ radioansvarighetslagen (1966:756), 7 kap 4 § 9 tryckfrihetsförordningen och 5 kap 1 § 1 st BrB. (I) Tr
  • RH 1994:14:I ett TV-program har påståtts att en läkare av kollegor kallats för kvackare. För detta yttrande och andra uttalanden av delvis samma innebörd har programutgivaren fällts till ansvar för yttrandefrihetsbrott, innefattande förtal, och har förpliktats att utge skadestånd till läkaren.
  • AD 2002 nr 121:En rektor har på förfrågan gjort negativa uttalanden om en lärare vid ett samtal med rektorn på en annan skola, där läraren sökt anställning. Uttalandena har inte ansetts utgöra förtal. Inte heller har uttalandena ansetts utgöra fel eller försummelse av rektorn. En skadeståndstalan mot kommunen grundad på 3 kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen har därför avslagits.
  • NJA 1992 s. 594:Ett samlag mellan en man och en kvinna har filmats utan kvinnans vetskap. Genom visning av filmen har uppgifter lämnats om kvinnan som ansetts ägnade att utsätta henne för andras missaktning. Gärningen har bedömts som grovt förtal.
  • NJA 2003 s. 567:Tryckfrihetsbrott. En tidnings löpsedel har ansetts innefatta uppgift som varit ägnad att utsätta en person för andras missaktning. Ansvarige utgivaren har fällts för förtal. Tillika fråga om skadestånd.
  • RH 1997:61:Införande av vissa uppgifter om annan i en kontaktannons på Internet har föranlett ansvar för förtal och skyldighet att ersätta målsäganden skadestånd för kränkning. Tillika fråga om förtalsbrottet var grovt, påföljd för brottet samt skadeståndets storlek.
  • NJA 1990 s. 231:Fråga om uppsåt vid förtalsbrott. - Tillika fråga om synnerliga skäl föreligger beträffande arbetstagares skadeståndsansvar enligt 4 kap 1 § skadeståndslagen. Även fråga om tillämpning av 55 kap 13 § RB.
  • RH 2002:39:Med hänsyn till allmänintresset - mordet på landets statsminister - har det ansetts försvarligt att i dagstidningar identifiera den utpekade mördaren med namn och bild samt ge offentlighet åt påståenden om att denne skulle ha gjort sig skyldig till en omfattande grov brottslighet trots att uppgifterna ansågs innefatta förtal.
  • NJA 2006 s. 16:Tryckfrihetsmål. I en artikel om utredningen av mordet på Olof Palme lämnades uppgifter om en polisman som medverkat i utredningen vilka var ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Uppgiftslämnandet har ansetts försvarligt, och skälig grund har ansetts föreligga för uppgifterna, som hämtats från ett betänkande av en statlig utredning.
  • NJA 2014 s. 808:Universitetsstudenter har i en uppsats lämnat uppgifter om en viss persons brottslighet utan att det funnits skälig grund för uppgifterna. Uppgiftslämnandet har bedömts utgöra förtal. Undantagsregeln om social adekvans har inte medfört straffrihet.
  • NJA 1987 s. 336:Ett fackförbund har dels i förhandlingar med en arbetsgivareförbund lämnat uppgift om att det beslutat avråda sina medlemmar att ta anställning i ett företag och infört samma uppgift i en internt register dels till arbetsgivareförbundet motiverat beslutet med uppgiften att företagsledaren funnits klart olämplig som personalledare. Föreligger rekvisiten för förtal enligt 5 kap 1 § BrB?
  • RH 2009:40:Tingsrätten dömde den tilltalade för förolämpning med anledning av en text denne skrivit på Internet, MSN Messenger. Hovrätten har efter överklagande av åklagaren ogillat åtalet eftersom förfarandet varken ansetts utgöra förtal eller förolämpning.
  • NJA 2015 s. 86:Kränkningsersättning vid grovt förtal. En film som visade ett samlag har utan medgivande lagts ut på s.k. porrsajter på internet. Vid ersättningens bestämmande har beaktats att handlingen har inneburit en allvarlig kränkning inte bara av den skadelidandes anseende och självkänsla utan även av hennes privatliv.
  • AD 2004 nr 89:En anställd hos en ideell förening deltog vid bildandet av en facklig organisation på sin arbetsplats och var därefter aktiv i organisationens arbete. Fråga bl.a. om föreningen gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning. Arbetsdomstolen har vid denna prövning funnit bl.a. att negativa uttalanden från representanter för arbetsgivaren som riktats dels mot den anställda personligen och hennes arbete i den fackliga organisationen, dels mot organisationen inte utgör åtgärder i den mening som avses i 8 § medbestämmandelagen, oavsett om uttalandena gjorts muntligt eller skriftligt eller hur de distribuerats.
  • RH 1996:61:Ett antal anställda vid ett kommunalt daghem har i brev till förvaltningsledningen kritiserat sin närmaste chef. Uppgifterna i brevet har, med hänsyn till att de lämnats till högre chef, inte ansetts vara ägnade att utsätta den klandrade för andras missaktning och således inte utgjort förtal.
  • NJA 1991 s. 155:På en löpsedel har av misstag skrivits "knarkkung" i stället för "krogkung". Ansvarige utgivaren har fällts till ansvar för förtal.
  • NJA 1994 s. 637:Tryckfrihetsbrott. Fråga om ansvar för förtalsbrott och om bestämmande av skadestånd för lidande.
  • NJA 2022 s. 719:Att en skadelidande har fått, eller har rätt till, kränkningsersättning av andra skadevållare som har spridit samma förtalsgrundande uppgifter påverkar som utgångspunkt inte ersättningens storlek.
  • NJA 2022 s. 1136:Yttrandefrihetsbrott. Påståenden i en webbartikel om en journalist har utgjort grovt förtal.
  • RH 2008:60:Tryckfrihetsmål. En lokalt känd journalist och företagare har genom hemsidan fru.nu på Internet förmedlat kontakt mellan kvinnor i Uzbekistan och svenska män. Publicering av en insändare innehållande uppgift som varit ägnad att utsätta företagaren för andras missaktning har ansetts försvarlig med hänsyn till intresset av att fritt få framföra kritiska åsikter om förmedlingsverksamheten.

[K5]2 §  Om brott som avses i 1 § är grovt döms för grovt förtal till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen med hänsyn till uppgiftens innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen eller annars var ägnad att medföra allvarlig skada. Lag (2017:1136).

Om ett meddelande lämnats i en kränkande form, fått stor spridning genom till exempel publicering på Internet samt varit ägnat att medföra allvarlig skada, kan det tyda på att det är fråga om grovt förtal. Se NJA 1992 s. 594 där en film av ett i smyg inspelat samlag visats för andra människor

  • NJA 1992 s. 594:Ett samlag mellan en man och en kvinna har filmats utan kvinnans vetskap. Genom visning av filmen har uppgifter lämnats om kvinnan som ansetts ägnade att utsätta henne för andras missaktning. Gärningen har bedömts som grovt förtal.
  • RH 1997:61:Införande av vissa uppgifter om annan i en kontaktannons på Internet har föranlett ansvar för förtal och skyldighet att ersätta målsäganden skadestånd för kränkning. Tillika fråga om förtalsbrottet var grovt, påföljd för brottet samt skadeståndets storlek.
  • RH 2002:39:Med hänsyn till allmänintresset - mordet på landets statsminister - har det ansetts försvarligt att i dagstidningar identifiera den utpekade mördaren med namn och bild samt ge offentlighet åt påståenden om att denne skulle ha gjort sig skyldig till en omfattande grov brottslighet trots att uppgifterna ansågs innefatta förtal.
  • RH 2009:40:Tingsrätten dömde den tilltalade för förolämpning med anledning av en text denne skrivit på Internet, MSN Messenger. Hovrätten har efter överklagande av åklagaren ogillat åtalet eftersom förfarandet varken ansetts utgöra förtal eller förolämpning.
  • RH 2002:71:En person som på Internet registrerat flera sexannonser och därvid hänfört sig till sin f.d. sambo har dömts för grovt förtal och brott mot personuppgiftslagen till ett fängelsestraff. Även fråga om storleken av kränkningsersättning till målsäganden.
  • NJA 1994 s. 637:Tryckfrihetsbrott. Fråga om ansvar för förtalsbrott och om bestämmande av skadestånd för lidande.
  • NJA 2022 s. 1136:Yttrandefrihetsbrott. Påståenden i en webbartikel om en journalist har utgjort grovt förtal.
Ändrad: SFS 2017:1136 (Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten)

[K5]3 §  Den som, i annat fall än som avses i 1 eller 2 §, riktar beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot någon annan döms, om gärningen är ägnad att kränka den andres självkänsla eller värdighet, för förolämpning till böter.

[S2]Om brottet är grovt, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2018:1745).

En förolämpning skall vara ägnad att såra någon. Skillnaden mellan förtal och förolämpning är vem meddelandet riktas till, vid förolämpning lämnas meddelandet direkt till offret medan den som förtalar pratar skit om någon annan med syfte att såra den personen pratar om. Förolämpningen kan ske genom att kalla någon för kränkande saker, beskylla personen kränkande eller bete sig på ett skymfligt sätt.

Prop. 2016/17:222: I första stycket anges i en moderniserad uppräkning att det straffbara handlandet består i att rikta beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot någon annan. Någon ändring i sak är inte avsedd. En straffbar förolämpning kan därmed uttryckas både genom ord och genom andra handlingar (t.ex. tecken, gester eller imitationer).

  • NJA 1994 s. 557:En person har, i samband med att han blivit föremål för polisingripande, yttrat sig på ett sätt som medfört ansvar för förolämpning.
  • RH 2013:61:Att förolämpa en tjänsteman i dennes myndighetsutövning har inte ansetts vara ett sådant handlande som är kriminaliserat som förgripelse mot tjänsteman utan enbart som förolämpning.
  • NJA 2000 s. 661:I mål angående ansvar för ofredande har den tilltalade frikänts av tingsrätten, varefter åklagaren överklagat domen till hovrätten. Trots att den tilltalade uteblivit och målet delvis gällde bevisfrågor, hölls huvudförhandling i hovrätten, som därefter dömde den tilltalade för ofredande till ett bötesstraff. Även om det kunde ifrågasättas om hovrätten bort genomföra huvudförhandlingen i den tilltalades frånvaro, ansågs hovrättens handläggning inte utgöra rättegångsfel. - Den som uppsökt hyresgäst i bostaden och vid samtal med hyresgästen utanför dennas lägenhet med hög röst gjort kränkande uttalanden om hyresgästen har med hänsyn till omständigheterna ansetts inte ha gjort sig skyldig till ofredande.
  • RH 2011:5:Att kalla en jämnårig skolelev för ”jävla negerfitta” har bedömts utgöra förolämpning.
  • NJA 2004 s. 331:Skällsord som en person yttrat till polismän i en ingripandesituation har ansetts inte utgöra förolämpning.
  • NJA 2008 s. 470:Åklagare har ansetts behörig att åtala polisman för förolämpning när åklagaren påstått att polismannen genom gärningen åsidosatt vad som ålegat honom vid utövningen av tjänsten. 20 kap. 5 § första stycket brottsbalken.
  • RH 2021:4:Att kalla ett vittne ”hora” eller ”hund” har inte ansetts vara ett sådant handlande som är kriminaliserat som övergrepp i rättssak utan enbart som förolämpning.
  • NJA 1989 s. 374:Att kalla en person av främmande etniskt ursprung för "jävla svartskalle" har bedömts som förolämpning enligt 5 kap 3 § 1 st BrB. Den kränkte har ansetts berättigad till skadestånd för lidande jämlikt 1 kap 3 § skadeståndslagen. Vid bestämmande av skadeståndets storlek har beaktats bl a att yttrandet strider mot en grundläggande samhällsvärdering om alla människors lika värde oavsett ras, hudfärg och etniskt ursprung.
  • RH 1997:114:En skolchef erhöll ett antal anonyma försändelser, bl.a. vykort och andra skrivelser, med nedsättande och kränkande innehåll. - Åtalet har bifallits efter fördjupad DNA-analys av salivprov från några av försändelserna som jämförts med blodprov från den åtalade. Gärningarna bedömdes som ofredande och förolämpning, ej grov. Skadestånd utdömt för psykiskt lidande och kränkning, medan ett yrkande från mottagaren att gärningsmannen skulle bekosta tryckning av domen i ortstidningar lämnades utan bifall.
Ändrad: SFS 2018:1745 (Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten)

[K5]4 §  Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne.

Bedömningsgrunderna är samma som för förtal enligt 1 §, men uttalandet ska gälla en död person.

[K5]5 §  Brott som avses i 1–3 §§ får inte åtalas av någon annan än målsäganden. Om brottet riktar sig mot någon som är under arton år eller om i annat fall målsäganden anger brottet till åtal, får dock åklagaren väcka åtal om detta anses påkallat från allmän synpunkt och åtalet avser

  1. förtal och grovt förtal,
  2. förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning, eller
  3. förolämpning med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck.

[S2]Har förtal riktats mot en avliden, får åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller syskon och, om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt, av åklagare.

[S3]Innebär brott som avses i 1–3 §§ att någon genom att förgripa sig på en främmande makts statsöverhuvud som vistas i Sverige eller på en främmande makts representant i Sverige har kränkt den främmande makten, får brottet åtalas av åklagare utan hinder av första stycket. Åtal får dock inte ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat till detta. Lag (2018:540).

Förolämpning enligt 3 § är ett målsägandebrott vilket innebär att endast den kränkte kan väcka åtal. Övriga brott i detta kapitel är angivelsebrott med särskild åtalsprövning där det bland annat bedöms huruvida det finns risk för uppvigling eller om flera personer hör.

Prop. 1997/98:55: Ä ndringarna, som har kommenterats i avsnitt 13.4, innebär att maskulina ord och uttryck ersätts med uttryck som speglar att de inblandade personerna kan vara av både kvinnligt och manligt kön.

Prop. 2004/05:137: Andra stycket har ändrats till följd av ändringarna i föräldrabalken om föräldraskapet för barn som kommit till genom assisterad befruktning i registrerade partnerskap eller samboförhållanden mellan två kvinnor. Orden fader och moder har bytts ut mot förälder. Även en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken omfattas alltså.

Prop. 2013/14:47: I första stycket görs den ändringen att kravet på särskilda skäl för att allmänt åtal ska väckas tas bort. Ärekränkningsbrotten är enligt svensk rätt i princip målsägandebrott. Huvudregeln är alltså att målsäganden är hänvisad till att väcka enskilt åtal. Detta synsätt förändras inte. Om målsäganden inte är underårig krävs det alltså även i fortsättningen målsägandeangivelse utom i de fall som avses i bestämmelsens andra och tredje stycken. Ändringen innebär en viss utvidgning av den allmänna ...

Prop. 2002/03:53: Förslaget behandlas i avsnitt 5.6.3.

Ändringen innebär att, till skillnad från i dag, skall allmänt åtal kunna väckas för ärekränkningsbrotten i 5 kap.1-3 §§ <a href="https://lagen.nu/1962:700" ...

  • NJA 2004 s. 757:Fråga huruvida, sedan åtal väckts för sexuellt ofredande, domstolen - med hänsyn till bestämmelserna om åtalsprövning och angivelse av målsäganden - ägt pröva om den tilltalade gjort sig skyldig till förtalsbrott.
  • RH 2013:61:Att förolämpa en tjänsteman i dennes myndighetsutövning har inte ansetts vara ett sådant handlande som är kriminaliserat som förgripelse mot tjänsteman utan enbart som förolämpning.
  • NJA 1982 s. 98:Stadgandet i 20 kap 10 § RB i dess intill d 1 jan 1982 gällande lydelse har ansetts ej kunna vare sig direkt eller analogiskt tillämpas i fråga om förtalsbrott.
  • NJA 2008 s. 470:Åklagare har ansetts behörig att åtala polisman för förolämpning när åklagaren påstått att polismannen genom gärningen åsidosatt vad som ålegat honom vid utövningen av tjänsten. 20 kap. 5 § första stycket brottsbalken.
  • RH 2021:4:Att kalla ett vittne ”hora” eller ”hund” har inte ansetts vara ett sådant handlande som är kriminaliserat som övergrepp i rättssak utan enbart som förolämpning.
Ändrad: SFS 2005:437 (Assisterad befruktning och föräldraskap), 1971:874 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.), 2008:569 (Ett starkare skydd mot diskriminering), 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 2014:222 (Några ändringar på tryck- och yttrandefrihetens område), 1998:393 (Kvinnofrid), 1974:565 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1982:271 (om ändring i tryckfrihetsförordningen och brottsbalken (hets mot folkgrupp m.m.)), 2018:540 (Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner), 2003:408 (Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.), 1970:225 (('med förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen, m. m.',)), 1987:610 (om de homosexuellas situation i samhället)

6 kap. Om sexualbrott

Brotten som sker genom samlag eller annan sexuell handling tas upp i 1-7, 9, 11 §§ och de som är av annan sexuell innebörd i 8 och 10 §§. Koppleribrott i 12 § och ett subjektivt insiktskrav i 13 §, regel för ansvarsfrihet i 14 § och slutligen de osjälvständiga brotten i 15 §. Skyddsintresset är enskilda personers sexuella integritet. Handlingarna ska ha en sexuell inriktning på så sätt att de syftar till att reta eller tillfredsställa gärningsmannens sexualdrift (se propositionen 2004/05:45 s. 87 f och 149).

Prop. 2004/05:45: I förhållande till nuvarande lagstiftning har flertalet paragrafer fått nya beteckningar, ändrats och helt nya paragrafer har införts. Av författningstekniska skäl har därför införts ett nytt 6 kap. brottsbalken.

  • RH 1999:109:Synnerliga skäl för utvisning för all framtid har ansetts föreligga vid dom för grovt koppleri. Även fråga om straffmätning.
Införd: SFS 2005:90 (En ny sexualbrottslagstiftning), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet)
Ändrad: SFS 1984:399 (om ändring i brottsbalken m.m. (sexualbrotten)), 1998:393 (Kvinnofrid), 2019:806 (Straffrättsliga åtgärder mot utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling), 1978:103 (om ändring i 6 kap. brottsbalken), 2013:365 (En skärpt sexualbrottslagstiftning), 1992:147 (om sexuella övergrepp mot barn, m.m.), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet), 1994:1499 (Ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. ), 2022:1043 (Skärpt syn på våldtäkt och andra sexuella kränkningar)
Upphävd: SFS 2005:90 (En ny sexualbrottslagstiftning)

[K6]1 §  Den som, med en person som inte deltar frivilligt, genomför ett vaginalt, analt eller oralt samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst tre och högst sex år. Detsamma gäller den som förmår en person som inte deltar frivilligt att företa eller tåla en sådan handling. Vid bedömningen av om ett deltagande är frivilligt eller inte ska det särskilt beaktas om frivillighet har kommit till uttryck genom ord eller handling eller på annat sätt. En person kan aldrig anses delta frivilligt om

  1. deltagandet är en följd av misshandel, annat våld eller hot om brottslig gärning, hot om att åtala eller ange någon annan för brott eller hot om att lämna ett menligt meddelande om någon annan,
  2. gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada, psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation, eller
  3. gärningsmannen förmår personen att delta genom att allvarligt missbruka att personen står i beroendeställning till gärningsmannen.

[S2]Om brottet är mindre grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

[S3]Om ett brott som avses i första stycket är grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot som varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller offrets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2022:1043).

Genom prop. 2004/05:45 kom fler gärningar att bedömas som våldtäkt genom att kravet på tvång sätts lägre och genom att de allvarligaste fallen av sexuellt utnyttjande skulle komma att omfattas av våldtäktsbestämmelsen, se prop. 2004/05:45 s. 1. Samlag enligt detta kapitel föreligger då en man och en kvinnas könsorgan kommer i beröring med varandra. Sexuella handlingar mellan personer av samma kön kan alltså inte utgöra samlag, däremot likställs dessa med samlag i de flesta bestämmelser. Det krävs inte att något inträngande ägt rum, inte heller krävs sädesutgjutning. Impotens är med andra ord inte något hinder för att samlag i lagens mening ska äga rum.

Att någon sticker in ett par fingrar i en berusad och sovande kvinnas slida har ansetts utgöra en sexuell handling jämförlig med samlag, se RH 2010:37 (notera även att avgörandet skett efter reformen 2005).

Första stycket avser fall där gärningsmannen använder våld.

Andra stycket då offret är i ett hjälplöst tillstånd eller saknar förmåga att värja sig. Det ska alltså finnas ett samband mellan offrets tillstånd och offrets deltagande. Straffbestämmelsen är avsedd att skydda den som befinner sig i ett hjälplöst tillstånd och till följd av detta inte kan värna om sin sexuella integritet, var och en måste ges tillfälle att själv bestämma över sin kropp. Att tjata till sig sex kan däremot aldrig bedömas som våldtäkt.

Tredje stycket avser gärningar som är att se som mindre grova. Våldets och hotets art är inte styrande för bedömningen av om brottet ska anses vara mindre grovt. Som exempel har nämnts att en person genomför ett samlag med en person som sover, men samlaget inskränker sig till att könsorganen kommer i beröring med varandra utan penetrering. Några förödmjukande eller förnedrande inslag förekommer inte och gärningsmannen avbryter sin handling när offret vaknar och markerar sitt bristande intresse av den sexuella handlingen.

Om en gärningsman tar fel på offrets ålder kan det leda det till straff enligt 1 § om misstaget är ouppsåtligt. Om gärningsmannen däremot uppsåtligt tar fel på ålder kan det bedömas som våldtäkt mot eller sexuellt utnyttjande av barn enligt 4-5 §§.

Prop. 1997/98:55: Det gällande våldtäktsbrottet omfattar samlag och annat sexuellt umgänge som är jämförligt med samlag. De förfaranden som omfattas av våldtäkt utvidgas nu till att omfatta, förutom samlag, annat sexuellt umgänge om gärningen med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med påtvingat samlag. Det är alltså kränkningens art i stället för sexualhandlingen som sådan som lyfts fram. Vidare har vissa språkliga förändringar skett. Bestämmelsen har utformats efter förslag ...

Prop. 2004/05:45: Paragrafen motsvarar 1 § och delar av 3 § i gällande rätt. Förslaget innebär flera förändringar i förhållande till gällande rätt. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 7.1.2 och 7.1.3. Införandet av 4 och 5 §§ innebär att den nu aktuella bestämmelsen primärt är avsedd att tillämpas vid övergrepp på personer över 15 år. Det kan dock i undantagsfall ...

Prop. 2012/13:111: Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation. ...

Prop. 2021/22:231: Utvidgningen av straffansvaret får betydelse även för tillämpningsområdet för straffbestämmelsen i 1 a § om oaktsam våldtäkt.

  • NJA 2019 s. 668:Fråga om ansvar och påföljd för våldtäkt alternativt oaktsam våldtäkt.
  • NJA 1990 s. 370:I mål om ansvar för mord alternativt grov misshandel och vållande till annans död uppkommer fråga om bl a nödvärn vid försök till våldtäkt.
  • NJA 2008 s. 482:Våldtäkt eller sexuellt tvång? (I och II) Även fråga om en gärning bedömd som våldtäkt är att anse som mindre grov (I) och om en gärning bedömd som sexuellt tvång är att anse som grovt brott (II).
  • NJA 1996 s. 176:Beviskravet i mål om våldtäkt. Tillika fråga om skyddande av brottsling. 6 kap 1 § och 17 kap 11 § BrB.
  • NJA 1993 s. 310:Sexuellt övergrepp mot åttaårig flicka har bedömts som våldtäktsbrott.
  • NJA 2013 s. 548:Den tilltalade har fört in sina fingrar i målsägandens underliv för att kontrollera om hon hade varit otrogen. Gärningen har ansetts vara en sexuell handling i den mening som avses i 6 kap. brottsbalken, trots att den tilltalade inte hade något sexuellt syfte.
  • NJA 2005 s. 712:Fråga om ansvar för grov kvinnofridskränkning, våldtäkt, grov fridskränkning och misshandel. Därvid bl.a. fråga om den kränkta kvinnans make gjort sig skyldig till ofredande genom att låta makarnas barn bevittna våld och hot mot mamman.
  • NJA 1997 s. 538:En kvinna har på grund av alkoholpåverkan i förening med andra omständigheter ansetts befinna sig i ett sådant hjälplöst tillstånd som avses i 6 kap 3 § BrB.
  • NJA 1992 s. 446:Frågor om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott samt om anlitande av psykologisk expertis som hjälpmedel vid bedömningen av trovärdigheten hos målsägande- och vittnesutsagor. Dessutom frågor om gränsdragningen mellan våldtäkt och grov våldtäkt samt om skadestånd till den som har utsatts för omfattande sexuella övergrepp.
  • RH 2005:45:Fråga om ansvar för våldtäkt och medhjälp till våldtäkt enligt 6 kap. 1 § brottsbalken i dess lydelse före respektive efter den 1 april 2005. Även fråga om samtycke till brott och om påföljd.
  • NJA 1991 s. 83:Frågor om beviskrav och bevisvärdering i mål om våldtäkt och misshandel.
  • RH 2019:25:Den tilltalade kontaktade målsäganden, som var närstående till honom, under falskt namn via internet och stämde träff med henne vid två tillfällen. Vid dessa möten förekom sexuella handlingar jämförliga med samlag mellan parterna utan att målsäganden kände till den tilltalades verkliga identitet. Förfarandet har bedömts utgöra ett otillbörligt utnyttjande av att målsäganden befann sig i en särskilt utsatt situation. Den tilltalade har därför dömts för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § brottsbalken. Brotten har inte bedömts som grova. Även frågor om straffvärde och skadestånd.
  • RH 2008:41:En man har otillbörligt utnyttjat att en kvinna på grund av sömn befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd och därvid fört in sin penis i hennes slida. Trots penetrationen har gärningen bedömts som våldtäkt, mindre grovt brott, enligt 6 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken.
  • NJA 2016 s. 819:Två män har var för sig, men i en följd, genomfört samlag och jämförliga sexuella handlingar med en målsägande som har befunnit sig i en särskilt utsatt situation. Genom att fler än en person på detta sätt har förgripit sig på målsäganden och med hänsyn till omständigheterna i övrigt har våldtäkten bedömts som grov.
  • RH 2008:6:Våldtäkt innefattande vaginalt samlag har ansetts normalt innebära en så allvarlig kränkning att brottet endast i speciella undantagssituationer bör bedömas som mindre grovt.
  • NJA 1993 s. 616:Fråga om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott. Dessutom frågor om gränsdragning dels mellan våldtäkt och grov våldtäkt dels mellan sexuellt ofredande och sexuellt umgänge med barn.
  • NJA 1994 s. 268:I mål om ansvar för grov våldtäkt uppkommer fråga om bevisvärdet av uppgifter från en två år och åtta månader gammal flicka. - Även spörsmål om verkan av utformningen av gärningsbeskrivningen.
  • RH 2010:6:Hovrätten har funnit att en man som penetrerat en sovande kvinnas slida med sin penis gjort sig skyldig till våldtäkt som inte kan bedömas som mindre grovt brott.
  • NJA 2015 s. 1024:En 18-åring har dömts för bl.a. våldtäkt. Om påföljden hade bestämts till fängelse skulle straffet ha blivit ett år. Straffmätningsvärdet i förening med brottslighetens art har gjort det oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse i tre månader.
  • NJA 2017 s. 316:Bevisvärdering i mål om sexualbrott (I och II).
  • NJA 2022 s. 237:Oaktsam våldtäkt och s.k. omedveten oaktsamhet.
  • NJA 2022 s. 75:En våldtäkt som begåtts under knivhot har vid en samlad bedömning av omständigheterna ansetts som grovt brott.
  • RH 2004:58:Våldtäkt har inte betraktats som ett s.k. egenhändigt brott utan medgärningsmannaskap har ansetts föreligga avseende våldtäkt som annan handlande utsatt målsäganden för.
  • NJA 1986 s. 127:Våldtäkt enligt 6 kap 1 § 1 st eller 2 st BrB?
  • NJA 1988 s. 40:Våldtäkt enligt 6 kap 1 § 1 st eller 2 st BrB?
  • NJA 1981 s. 253:Våldtäkt eller våldförande? 6 kap 1 § BrB.
  • NJA 1986 s. 414:Våldtäkt enligt 6 kap 1 § 1 st eller 2 st BrB?
  • RH 2002:70:En man begick under flera års tid på 1980-talet ett stort antal våldtäkter gentemot en underårig flicka. Frågor i målet om preskription, straffmätning och skadestånd.
  • RH 2010:37:I mål där den tilltalade dömts för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken, dvs. för brott som anses mindre grovt, har hovrätten funnit straffvärdet vara fängelse ett år. Med hänvisning till brottets straffvärde och art har hovrätten ansett annan påföljd än fängelse inte kunna komma i fråga. - Skadestånd för kränkning har bestämts till 50 000 kr. Ersättning för sveda och värk har bestämts efter schablon till 5 000 kr.
  • NJA 1996 s. 687:Ersättning för sveda och värk samt kränkning vid människorov och grov våldtäkt avseende nioårig flicka.
  • RH 1995:26:Överfallsvåldtäkt på allmän plats har bedömts som grovt brott. Annan person har omedelbart fortsatt det redan inledda sexuella övergreppet. Även denna gärning har bedömts som grov våldtäkt.
  • RH 2014:32:Fråga om uppsåtsbedömning i åtal för våldtäkt när den tilltalade invänt att han befunnit sig i ett sovande tillstånd när han genomförde samlaget. Invändningen har inte ansetts så orimlig att den kunnat lämnas utan avseende och inte heller har motbevisats av åklagaren.
  • RH 2008:84:Fråga vid prövning av åtal för våldtäkt om målsäganden befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd.
  • RH 2006:53:Åklagaren har yrkat ansvar för våldtäkt av en utvecklingsstörd kvinna på den grunden att den tilltalade genom att genomföra ett samlag med henne otillbörligt utnyttjat hennes hjälplösa tillstånd på grund av störningen. Hovrätten har ogillat åtalet. Kvinnan kunde inte anses på grund av sin utvecklingsstörning permanent befinna sig i ett hjälplöst tillstånd. Inte heller visade utredningen att hon vid tillfället för det aktuella samlaget befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd.
Ändrad: SFS 1998:393 (Kvinnofrid), 2013:365 (En skärpt sexualbrottslagstiftning), 1992:147 (om sexuella övergrepp mot barn, m.m.), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet)

[K6]1 a §  Den som begår en gärning som avses i 1 § och är grovt oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte deltar frivilligt, döms för oaktsam våldtäkt till fängelse i högst fyra år.

[S2]Om gärningen med hänsyn till omständigheterna är mindre allvarlig, ska det inte dömas till ansvar. Lag (2018:618).

Prop. 2017/18:177: Paragrafen är ny och föreskriver straffansvar för oaktsam våldtäkt. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 8.2.

  • NJA 2019 s. 1064:Ersättning för kränkning samt ersättning för sveda och värk vid oaktsam våldtäkt.
  • NJA 2019 s. 668:Fråga om ansvar och påföljd för våldtäkt alternativt oaktsam våldtäkt.
  • NJA 2021 s. 536:Påföljd för oaktsam våldtäkt. Med hänsyn till brottets art i förening med dess straffmätningsvärde har påföljden bestämts till skyddstillsyn och fängelse. Fängelsestraffet har ansetts helt verkställt genom den tid som den tilltalade har varit frihetsberövad i målet.
  • NJA 2022 s. 237:Oaktsam våldtäkt och s.k. omedveten oaktsamhet.
Införd: SFS 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet)

[K6]2 §  Den som, med en person som inte deltar frivilligt, genomför en annan sexuell handling än som avses i 1 §, döms för sexuellt övergrepp till fängelse i lägst sex månader och högst två år. Detsamma gäller den som förmår en person som inte deltar frivilligt att företa eller tåla en sådan handling. Vid bedömningen av om ett deltagande är frivilligt eller inte tillämpas 1 § första stycket tredje och fjärde meningarna.

[S2]Om brottet är mindre grovt, döms till fängelse i högst ett år.

[S3]Om brottet är grovt, döms för grovt sexuellt övergrepp till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot som varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller offrets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2022:1043).

I denna paragraf hamnar de situationer där ett kön är i kontakt med annans kropp, till skillnad mot 1 § vilka avser fall då kön är i kontakt med annans kön.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen motsvarar 2 § och delar av 3 § i gällande rätt och är subsidiär till straffbestämmelsen om våldtäkt i 1 §. Bestämmelsen är primärt avsedd att tillämpas vid övergrepp på personer över 15 år. För barn under 15 år och i vissa fall mellan 15 och 18 år finns särskilda bestämmelser i 4–6 §§. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 7.2.

I paragrafens första stycke föreskrivs straffansvar för den ...

  • NJA 2008 s. 482:Våldtäkt eller sexuellt tvång? (I och II) Även fråga om en gärning bedömd som våldtäkt är att anse som mindre grov (I) och om en gärning bedömd som sexuellt tvång är att anse som grovt brott (II).
  • NJA 2013 s. 548:Den tilltalade har fört in sina fingrar i målsägandens underliv för att kontrollera om hon hade varit otrogen. Gärningen har ansetts vara en sexuell handling i den mening som avses i 6 kap. brottsbalken, trots att den tilltalade inte hade något sexuellt syfte.
  • NJA 1997 s. 538:En kvinna har på grund av alkoholpåverkan i förening med andra omständigheter ansetts befinna sig i ett sådant hjälplöst tillstånd som avses i 6 kap 3 § BrB.
Ändrad: SFS 1992:147 (om sexuella övergrepp mot barn, m.m.), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet)

[K6]3 §  Den som begår en gärning som avses i 2 § och är grovt oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte deltar frivilligt, döms för oaktsamt sexuellt övergrepp till fängelse i högst fyra år.

[S2]Om gärningen med hänsyn till omständigheterna är mindre allvarlig, ska det inte dömas till ansvar. Lag (2018:618).

Det skall vara fråga om en klar beroendeställning och det skall ske under visst tryck.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen motsvarar delar av 3 § i gällande rätt. Bestämmelsen är primärt avsedd att tillämpas vid utnyttjanden av personer över 15 år. För barn under 15 år och i vissa fall mellan 15 och 18 år finns särskilda bestämmelser i 4–6 §§. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 8.

I paragrafens första stycke stadgas straff för den som förmår en person att företa eller tåla en sexuell handling genom att allvarligt ...

Prop. 2017/18:177: Paragrafen är ny och föreskriver straffansvar för oaktsamt sexuellt övergrepp. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 8.2.

  • NJA 1988 s. 279:En man som haft samlag med en psykiskt sjuk kvinna åtalades för sexuellt utnyttjande. Åtalet har ogillats på den grunden att det inte kunde anses att mannen förmått kvinnan till det sexuella umgänget. 6 kap 3 § BrB.
  • NJA 1997 s. 538:En kvinna har på grund av alkoholpåverkan i förening med andra omständigheter ansetts befinna sig i ett sådant hjälplöst tillstånd som avses i 6 kap 3 § BrB.
  • NJA 2004 s. 231:Fråga om en kvinna befunnit sig i ett sådant hjälplöst tillstånd som avses i 6 kap. 3 § BrB.
  • NJA 2015 s. 536:En kurator vid en ungdomsmottagning har haft samtalskontakt med en ung kvinna som sökt hjälp för psykiska problem. Efter en tid har det förekommit sexuella handlingar mellan de båda. Det har ansetts att ett sådant beroendeförhållande som avses i bestämmelsen om sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning inte har förelegat.
  • RH 1993:85:Försök till sexuellt utnyttjande av en till följd av berusning djupt insomnad kvinna har ansetts vara ett brott av sådan art som normalt bör medföra fängelse.
  • NJA 1996 s. 418:Sexuellt utnyttjande eller sexuellt ofredande? 6 kap 3 § 1 st och 7 § 3 st BrB.
  • RH 2013:58:En manlig arbetsgivare missbrukade en kvinnlig anställds beroendeställning och förmådde henne att företa och tåla sexuella handlingar. Eftersom missbruket inte ansetts vara allvarligt, har han inte kunnat dömas för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning. I stället har gärningen rubricerats som sexuellt ofredande. Sistnämnda brott har inte ansetts vara av sådan art att annan påföljd än fängelse är utesluten. - Omrubriceringen av brottet har inte påverkat storleken av målsägandens rätt till ersättning för kränkning.
Införd: SFS 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet)
Ändrad: SFS 1998:393 (Kvinnofrid), 1992:147 (om sexuella övergrepp mot barn, m.m.), 1994:1499 (Ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. )
Upphävd: SFS 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet)

[K6]4 §  Den som, med ett barn under femton år, genomför ett vaginalt, analt eller oralt samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst tre och högst sex år. Detsamma gäller den som på ett otillbörligt sätt förmår barnet att företa eller tåla en sådan handling.

[S2]Första stycket gäller även den som begår en gärning som avses där mot ett barn som fyllt femton men inte arton år och som är avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen, eller för vars vård eller tillsyn gärningsmannen ska svara på grund av en myndighets beslut.

[S3]Om ett brott som avses i första eller andra stycket är grovt, döms för grov våldtäkt mot barn till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot om brottslig gärning eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2022:1043).

1 st.: Detta avser förhållanden jämförbara med 1 § där kön är i kontakt med kön. Det råder ett absolut förbud i denna paragraf till skillnad mot 1 § där ett samlag med samtycke leder till straffrihet, våldtäkt mot barn kan aldrig leda till straffrihet för att barnet ger sitt samtycke.

2 st.: Här tas förhållanden då gärningsmannen har sex med en avkomling upp, oavsett om det är inom äktenskapet, utanför äktenskapet, barn, barnbarn, adoptivbarn, styvbarn, etc. Om det är ett barn som är intagen till vård och det sker mot barnets vilja avser det brott enligt denna paragraf, till skillnad för om det däremot sker med barnets vilja då det avser brott mot 3 §.

3 st.: Bedömningsgrunder avser bland annat barnets ålder, ju lägre ålder desto grövre brott.

Gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn i denna 4 § och sexuellt övergrepp mot barn i 5 § är en fråga om indelning i svårhetsgrad, inte en fråga om att olika rekvisit ska vara uppfyllda, se NJA 2006 s. 79 I och II.

Huvudregeln är att bedömningen utgår från att handlingen utgör våldtäkt mot barn och om omständigheterna vid brottet är att anse som mindre allvarliga skall gärningen rubriceras som sexuellt utnyttjande av barn 5 §, se RH 2010:12. Förmildrande omständigheter utgör ifall relationen kan anses ha karaktären av en kärleksrelation, se NJA 2006 s. 79 I. Att manipulera ett barn genom att köpa barnet presenter, utnyttja en för barnet svår situation, manipulera barnet och ljuga om sin rätta ålder utgör inte lindrigare omständigheter, se RH 2010:12. I RH 2010:9 hade en man stoppat sina fingrar i sin 9-åriga dotter slida i syfte att kontrollera om hans dotter var oskuld bedömts sakna sexuellt syfte och dömdes inte för våldtäkt mot barn, utan för misshandel. Jämför dock RH 2010:37 sammanfattad under 1 §. Genom Högsta domstolens avgörande från 2013-06-13 i mål B 1195-13 har praxis ändrats på så vis att HD konstaterar att begreppet sexuell handling träffar dels sådana handlingar som har en påtaglig sexuell prägel, dels handlingar som varit ägnade att kränka offrets sexuella integritet HD domskäl p.9. (Jfr a. prop. s. 31 f. och s. 135.)

HD konstaterar även att vissa handlingar alltid ska anses ha en påtaglig sexuell prägel. Som exempel på sådana handlingar anges vaginala, orala och anala samlag. Hit hör även handlingar som att föra in fingrar eller föremål i en kvinnas underliv. Avsikten med handlingen saknar betydelse. En handling av det aktuella slaget är alltid ägnad att kränka den sexuella integriteten, om den utförs utan ett giltigt samtycke.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen och brottsrubriceringen är ny. I bestämmelsen föreskrivs straffansvar för de allvarligaste sexualbrotten mot barn. Tillämpningsområdet motsvarar delar av 1–4 §§ i gällande rätt. Detta innebär bl.a. att den nuvarande straffbestämmelsen i 4 § om sexuellt utnyttjande av underårig när det gäller de allvarligaste sexuella kränkningarna ersätts av den nya bestämmelsen om våldtäkt mot barn. Övriga fall kommer att omfattas av de nya bestämmelserna om sexuellt utnyttjande av barn och sexuellt ...

Prop. 2012/13:111: Detsamma gäller den som begår en gärning som avses i första stycket mot ett barn som fyllt femton men inte arton år och som är avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen, eller för vars vård eller tillsyn gärningsmannen ska svara på grund av en myndighets beslut.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt mot barn till fängelse i lägst fyra och ...

  • RH 2012:86:Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års fängelse. Brottet har innefattat innehav och spridning av en utomordentligt stor mängd barnpornografiskt material samt egen framställning av sådant material. Materialet har innehållit skildringar av verkliga sexuella övergrepp, i några fall mot spädbarn, i form av vaginala, anala och orala samlag. Övergreppen har i många fall varit förenade med tvång och grovt våld. Den tilltalade har också själv begått sexualbrott mot barn för att framställa barnpornografi. Samtidigt har det inte visats att den tilltalade har utfört brottsligheten i vinstsyfte eller yrkesmässigt och alltså haft en sådan roll som andra kan ha i sådana här sammanhang. - En lagändring som inneburit att kravet på dubbel straffbarhet har slopats och att svensk jurisdiktion därmed har utvidgats har - när annat inte föreskrivits - ansetts ha retroaktiv verkan. - Även fråga om gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn samt fråga om brottet utnyttjande av barn för sexuell posering har varit grovt.
  • NJA 2008 s. 1096:Våldtäkt mot barn eller sexuellt övergrepp mot barn? Även fråga om en gärning bedömd som sexuellt övergrepp mot barn är att anse som grovt brott (I och II).
  • NJA 2012 s. 564:Fråga om straffrättsligt ansvar för en 17-åring med en allvarlig psykisk störning som har genomfört samlag och andra med samlag jämförliga handlingar med en tolvåring.
  • NJA 2006 s. 221:En praktikant på en förskola har genomfört en sexuell handling genom att föra in handen mellan skinkorna på en fyraårig pojke och vidröra dennes analöppning och genitalier. Gärningen har rubricerats som sexuellt övergrepp mot barn.
  • NJA 2015 s. 948:Brottsrubricering, straffmätning och påföljdsbestämning vid samlag med barn.
  • NJA 1992 s. 446:Frågor om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott samt om anlitande av psykologisk expertis som hjälpmedel vid bedömningen av trovärdigheten hos målsägande- och vittnesutsagor. Dessutom frågor om gränsdragningen mellan våldtäkt och grov våldtäkt samt om skadestånd till den som har utsatts för omfattande sexuella övergrepp.
  • NJA 2006 s. 510:Straffmätning vid upprepade fall av våldtäkt mot och sexuellt utnyttjande av barn.
  • RH 2010:9:En man, som i syfte att kontrollera om hans dotter var oskuld, stoppat sina fingrar i dotterns slida, dömdes, inte för våldtäkt mot barn utan för misshandel.
  • RH 2011:3:Sexuell handling har ansetts jämförlig med samlag.
  • NJA 2019 s. 347:I mål om sexualbrott mot barn ankommer det på åklagaren att på sedvanligt sätt styrka målsägandens ålder. Om folkbokföringsdatabasens uppgifter om målsägandens födelsetid kan ifrågasättas, måste åklagaren visa att uppgifterna grundas på ett tillfredsställande underlag eller lägga fram annan utredning som bekräftar uppgifterna.
  • NJA 2010 s. 671:Bevisvärdering i mål om sexualbrott.
  • RH 2010:24:Två 15-åringar som genomfört samlag och andra sexuella handlingar med 12-åring dömdes för våldtäkt mot barn.
  • NJA 1996 s. 461:Sexuellt umgänge?
  • NJA 2006 s. 79:Frågor om den straffrättsliga bedömningen av samlag med barn under femton år samt om ersättning för den kränkning som sådant brott inneburit. (I och II)
  • NJA 1992 s. 585:Sexuellt utnyttjande av underårig eller sexuellt ofredande?
  • RH 1993:118:I mål om ansvar för sexualbrott uppkom fråga om bevisvärdet av videoinspelade polisförhör med underårig målsägande. Förhörstekniken har bedömts så suggestiv att lämnade svar inte kunnat läggas till grund för en fällande dom.
  • NJA 2003 s. 313:Påföljden för en 18-åring som gjort sig skyldig till sexuellt utnyttjande av underårig har bestämts till fängelse. Tillika fråga om sekretess. TR:n har förordnat att vissa delar av domen skall omfattas av sekretess. Något sådant förordnande har dock inte meddelats beträffande motsvarande uppgifter som hade förebringats vid förhandling inom stängda dörrar, vilka uppgifter efter domen därför blev offentliga. Sekretessförordnandet har upphävts.
  • NJA 1987 s. 64:I fall då en man har haft sexuellt umgänge med en underårig flicka har fråga uppstått om flickan kan anses ha stått under hans fostran och mannen till följd därav skall straffas för sexuellt utnyttjande av underårig. 6 kap 4 och 6 §§ BrB.
  • NJA 2017 s. 316:Bevisvärdering i mål om sexualbrott (I och II).
  • NJA 2021 s. 827:B 4072-21 (I) och B 4645-21 (II). Våldtäkt mot barn eller sexuellt övergrepp mot barn? (I och II)
  • NJA 2022 s. 826:Våldtäkt mot barn. Omedveten oaktsamhet beträffande omständigheten att målsäganden inte hade uppnått 15 års ålder.
  • NJA 1993 s. 68:Fråga om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott mot underårig (14 år), som på grund av psykiska besvär inte har hörts i målet. Bevisningen har i huvudsak utgjorts av målsägandens videoinspelade berättelse vid polisförhör. Frågor dessutom om utvisning och skadestånd i anledning av brotten.
  • RH 1994:76:Straffmätning i mål om grovt sexuellt utnyttjande av underårig. Den tid som förflutit mellan brotten och lagföringen, omkring sju år, har inte ansetts vara en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid. Även fråga om skadestånd.
  • RH 1995:143:I mål om flerårigt grovt sexuellt utnyttjande av underårig utgjordes bevisningen i huvudsak av den underåriges egna berättelser samt av vittnesmål om den underåriges onormalt sexualfixerade beteenden och uttalanden om sexualhandlingar. Två förklaringar stod mot varandra. Båda förklaringarna stöddes av läkarexpertis, men det var med den ena förklaringen så svårt att finna övertygande sammanhang och mening att hovrätten inte kunde ta intryck därav.
  • RH 1999:142:Påföljden för sexuellt utnyttjande av underårig har med hänsyn till omständigheterna vid gärningen ansetts kunna bestämmas till en icke frihetsberövande påföljd. Yrkande om ersättning för kränkning vid angivna brott har ogillats.
  • RH 1998:68:Straffmätning vid sexuellt utnyttjande av underårig då gärningsmannen vid tidigare tillfällen har dömts för sådana brott mot samma målsägande.
  • RH 2018:6:En man som via internet haft kontakt med barn som han förmått att på sig själva utföra sexuella handlingar, vilka mannen tagit del av i realtid inom ramen för den pågående kontakten, har gjort sig skyldig till våldtäkt mot barn.
  • RH 2010:12:Hovrätten har funnit att en drygt 40 år gammal man som vid flera tillfällen haft samlag med en drygt 13 år gammal flicka ska dömas för våldtäkt mot barn.
  • RH 2006:32:En 49-årig man dömdes till fyra års fängelse för våldtäkt mot en 14-årig flicka omfattande upprepade vaginala och orala samlag med målsäganden och i tre olika bostäder under sammanlagt drygt ett dygn. Våldsinslag förekom endast vid ett oralt samlag. Vid ett annat oralt samlag sov mannen inledningsvis. I skadeståndsdelen höjde hovrätten kränkningsersättningen till 100 000 kr bl.a. med hänsyn till att målsäganden på grund av alkoholberusning och sitt psykiska tillstånd haft särskilda svårigheter att värja sin personliga integritet samt till att den vuxne alltid bär fullt ansvar för sitt agerande oavsett om barnet tagit eget initiativ.
  • NJA 2001 s. 742:Ersättning för kränkning enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen i lydelse före den 1 januari 2002 har tillerkänts målsägande vid brottet sexuellt utnyttjande av underårig.
Ändrad: SFS 1998:393 (Kvinnofrid), 1978:103 (om ändring i 6 kap. brottsbalken), 2013:365 (En skärpt sexualbrottslagstiftning), 1992:147 (om sexuella övergrepp mot barn, m.m.), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet), 1994:1499 (Ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. )

[K6]5 §  Är ett brott som avses i 4 § första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för sexuellt utnyttjande av barn till fängelse i högst fyra år. Lag (2018:618).

Försiktighet krävs vid denna tillämpning då det föreligger liten ålderskillnad mellan två personer. Om en är 16 år och den andra 14 år finns det skäl att anta att det inte föreligger brott men för att inte anses vara offer skall personen anses vara tillräckligt mogen. Med mogen avses att offret, med hänsyn till sin utveckling och omständigheterna i övrigt, haft förutsättningar att bedöma och ta ställning till situationen. Se också 14 §.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen och brottsrubriceringen är ny. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 9.3.

Av lagtexten framgår att bestämmelsen avser brott enligt 4 § första eller andra stycket som är att anse som mindre allvarliga. Vid bedömningen skall enligt bestämmelsen hänsyn tas till samtliga omständigheter vid brottet. Avsikten är att bestämmelsen skall tillämpas med restriktivitet. Bestämmelsen torde helt sakna ...

  • NJA 2012 s. 564:Fråga om straffrättsligt ansvar för en 17-åring med en allvarlig psykisk störning som har genomfört samlag och andra med samlag jämförliga handlingar med en tolvåring.
  • NJA 2015 s. 948:Brottsrubricering, straffmätning och påföljdsbestämning vid samlag med barn.
  • NJA 2007 s. 201:Tillämpning av ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 § brottsbalken.
  • NJA 2006 s. 510:Straffmätning vid upprepade fall av våldtäkt mot och sexuellt utnyttjande av barn.
  • RH 2011:3:Sexuell handling har ansetts jämförlig med samlag.
  • NJA 2014 s. 990:Sexuellt utnyttjande av barn. Straffvärde och brottslighetens art.
  • RH 2010:24:Två 15-åringar som genomfört samlag och andra sexuella handlingar med 12-åring dömdes för våldtäkt mot barn.
  • NJA 2006 s. 79:Frågor om den straffrättsliga bedömningen av samlag med barn under femton år samt om ersättning för den kränkning som sådant brott inneburit. (I och II)
  • RH 1994:43:Fråga om sexuella övergrepp mot barn var att bedöma som våldtäkt. Tillika fråga om straffmätningen.
  • NJA 1993 s. 616:Fråga om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott. Dessutom frågor om gränsdragning dels mellan våldtäkt och grov våldtäkt dels mellan sexuellt ofredande och sexuellt umgänge med barn.
  • NJA 2017 s. 316:Bevisvärdering i mål om sexualbrott (I och II).
  • NJA 2022 s. 826:Våldtäkt mot barn. Omedveten oaktsamhet beträffande omständigheten att målsäganden inte hade uppnått 15 års ålder.
Ändrad: SFS 1992:147 (om sexuella övergrepp mot barn, m.m.), 1973:648 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i giftermålsbalken, m.m.), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet)
Upphävd: SFS 1994:1499 (Ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. )

[K6]6 §  Den som, med ett barn under femton år eller med ett barn som fyllt femton men inte arton år och som gärningsmannen står i ett sådant förhållande till som avses i 4 § andra stycket, genomför en annan sexuell handling än som avses i 4 och 5 §§, döms för sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i lägst sex månader och högst två år. Detsamma gäller den som på ett otillbörligt sätt förmår barnet att företa eller tåla en sådan handling.

[S2]Om brottet är mindre grovt, döms till fängelse i högst ett år.

[S3]Om brottet är grovt, döms för grovt sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen är närstående till barnet eller i övrigt utnyttjat sin ställning eller missbrukat ett särskilt förtroende eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om brottet med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av barnet. Lag (2022:1043).

Prop. 2004/05:45: Paragrafen och brottsrubriceringen är ny. Av dess lydelse framgår att den är subsidiär till bestämmelserna om våldtäkt mot barn och sexuellt utnyttjande av barn i 4 och 5 §§. Paragrafens tillämpningsområde motsvarar delar av tillämpningsområdet för de nuvarande straffbestämmelserna i 2–4 §§. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 9.4. ...

Prop. 2012/13:111: Är brottet grovt, döms för grovt sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen är närstående till barnet eller i övrigt utnyttjat sin ställning eller missbrukat ett särskilt förtroende eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om brottet med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars ...

  • RH 2012:86:Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års fängelse. Brottet har innefattat innehav och spridning av en utomordentligt stor mängd barnpornografiskt material samt egen framställning av sådant material. Materialet har innehållit skildringar av verkliga sexuella övergrepp, i några fall mot spädbarn, i form av vaginala, anala och orala samlag. Övergreppen har i många fall varit förenade med tvång och grovt våld. Den tilltalade har också själv begått sexualbrott mot barn för att framställa barnpornografi. Samtidigt har det inte visats att den tilltalade har utfört brottsligheten i vinstsyfte eller yrkesmässigt och alltså haft en sådan roll som andra kan ha i sådana här sammanhang. - En lagändring som inneburit att kravet på dubbel straffbarhet har slopats och att svensk jurisdiktion därmed har utvidgats har - när annat inte föreskrivits - ansetts ha retroaktiv verkan. - Även fråga om gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn samt fråga om brottet utnyttjande av barn för sexuell posering har varit grovt.
  • NJA 2008 s. 1096:Våldtäkt mot barn eller sexuellt övergrepp mot barn? Även fråga om en gärning bedömd som sexuellt övergrepp mot barn är att anse som grovt brott (I och II).
  • NJA 1991 s. 228:Sexuellt umgänge med barn eller sexuellt ofredande?
  • NJA 2006 s. 221:En praktikant på en förskola har genomfört en sexuell handling genom att föra in handen mellan skinkorna på en fyraårig pojke och vidröra dennes analöppning och genitalier. Gärningen har rubricerats som sexuellt övergrepp mot barn.
  • NJA 2015 s. 501:Att få ett barn att utföra en sexuell handling på sig själv har ansetts vara att genomföra en sexuell handling med barnet på det sätt som är straffbart enligt bestämmelsen om sexuellt övergrepp mot barn i 6 kap. 6§.
  • RH 2011:3:Sexuell handling har ansetts jämförlig med samlag.
  • NJA 2019 s. 347:I mål om sexualbrott mot barn ankommer det på åklagaren att på sedvanligt sätt styrka målsägandens ålder. Om folkbokföringsdatabasens uppgifter om målsägandens födelsetid kan ifrågasättas, måste åklagaren visa att uppgifterna grundas på ett tillfredsställande underlag eller lägga fram annan utredning som bekräftar uppgifterna.
  • RH 1994:43:Fråga om sexuella övergrepp mot barn var att bedöma som våldtäkt. Tillika fråga om straffmätningen.
  • NJA 1987 s. 64:I fall då en man har haft sexuellt umgänge med en underårig flicka har fråga uppstått om flickan kan anses ha stått under hans fostran och mannen till följd därav skall straffas för sexuellt utnyttjande av underårig. 6 kap 4 och 6 §§ BrB.
  • NJA 2018 s. 1103:Rekvisitet att genomföra en sexuell handling med ett barn har, med hänsyn till legalitetsprincipen, ansetts inte omfatta att förmå ett barn att senare i ensamhet utföra en sexuell handling på sig själv, filma detta och sedan överföra videosekvensen till den tilltalade.
  • NJA 2021 s. 827:B 4072-21 (I) och B 4645-21 (II). Våldtäkt mot barn eller sexuellt övergrepp mot barn? (I och II)
  • RH 2020:11:Artvärdet för sexuellt övergrepp mot barn vid straffmätningsvärden över tre månaders fängelse har normalt bedömts vara så högt att fängelse kan frångås endast om det föreligger alldeles särskilda omständigheter.
Ändrad: SFS 2013:365 (En skärpt sexualbrottslagstiftning), 1992:147 (om sexuella övergrepp mot barn, m.m.), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet)

[K6]7 §  Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har vaginalt samlag med eget barn eller dess avkomling, döms för samlag med avkomling till fängelse i högst två år.

[S2]Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har vaginalt samlag med sitt helsyskon, döms för samlag med syskon till fängelse i högst ett år.

[S3]Vad som sägs i denna paragraf gäller inte den som förmåtts till gärningen genom olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt. Lag (2022:1043).

Här tas samlag med avkomling eller mellan biologiska helsyskon upp som inte faller under 4-5 §§. Både offer och gärningsman skall vara över 18 år och paragrafen är med andra ord ett förbud mot incest för vuxna förutsatt att det kan resultera i en överträdelse av genetiska aspekter. Det innebär att endast heterosexuella samlag träffas av förbudet. Förutom den genetiska aspekten krävs ytterligare en omständighet för att det ska avse brott, nämligen släktskapet i sig. Syftet med förbud mot släktskapet utgör ett uttryck för samhällets intresse av att upprätthålla en sund och naturlig sammanlevnad mellan medlemmarna i en familj, se Svea Hovrätts dom från den 28 februari 2012 i Mål nr B 6495-11.

Prop. 2004/05:45: Bestämmelsen reglerar samlag mellan vissa släktingar och motsvarar nuvarande 6 §. Bestämmelsen har endast ändrats språkligt. Någon saklig ändring har inte gjorts. Som en konsekvens av att begreppet sexuellt umgänge utmönstrats ur 6 kap. brottsbalken rubriceras brotten numera samlag med avkomling respektive samlag med syskon. Se även avsnitt 10.

  • NJA 2015 s. 826:Samlag med avkomling. Straffvärde och brottslighetens art. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och dagsböter. Också fråga rörande tillämpningen av 34 kap. 1 § första stycket brottsbalken när den tidigare påföljden är skyddstillsyn med samhällstjänst.
  • RH 1997:91:Påföljden för sexuellt ofredande - bestående i att en man vid sex tillfällen ringt till för honom okända kvinnor och under falska förespeglingar ställt frågor om kvinnornas sexualliv - har bestämts till fängelse.
  • NJA 1992 s. 585:Sexuellt utnyttjande av underårig eller sexuellt ofredande?
  • NJA 1993 s. 616:Fråga om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott. Dessutom frågor om gränsdragning dels mellan våldtäkt och grov våldtäkt dels mellan sexuellt ofredande och sexuellt umgänge med barn.
  • RH 2012:42:Frågor om påföljd och skadestånd i mål om ansvar för samlag med avkomling.
  • NJA 1991 s. 228:Sexuellt umgänge med barn eller sexuellt ofredande?
  • RH 1999:51:Ofredande eller sexuellt ofredande?
  • NJA 1997 s. 359:Fråga om en manlig officer genom att fälla vissa yttranden till en kvinnlig värnpliktig gjort sig skyldig till sexuellt ofredande enligt 6 kap 7 § 3 st BrB.
  • RH 2006:57:En student vid Teaterhögskolan deltog i ett samarbetsprojekt mellan Dramatiska institutet och Teaterhögskolan angående bl.a. barns förhållningssätt och upplevelse av den egna kroppen, kärlek och sexualitet. Som ett led i detta projekt har han för barn i 6-årsåldern läst upp två berättelser med sexuellt innehåll. Handlandet har bedömts som ofredande och inte som sexuellt ofredande.
  • RH 2004:40:Intrång på annans Internethemsida och e-post har bedömts som sexuellt ofredande - fråga om gränsdragningen mot ofredande och vad som utgör fullbordat brott.
  • NJA 1996 s. 418:Sexuellt utnyttjande eller sexuellt ofredande? 6 kap 3 § 1 st och 7 § 3 st BrB.
  • RH 1999:119:En man antastade en sovande kvinna. Handlandet, som hade ett sexuellt syfte, bedömdes som ofredande och inte som sexuellt ofredande.
Ändrad: SFS 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.), 1994:1499 (Ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. )

[K6]8 §  Den som främjar eller utnyttjar att ett barn under femton år utför eller medverkar i sexuell posering, döms för utnyttjande av barn för sexuell posering till fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som försätter barnet i eller utnyttjar att barnet av någon annan försätts i en situation som innebär sexuell posering.

[S2]Första stycket gäller även den som begår en gärning som avses där mot ett barn som fyllt femton men inte arton år, om poseringen är ägnad att skada barnets hälsa eller utveckling.

[S3]Om brottet är grovt, döms för grovt utnyttjande av barn för sexuell posering till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av barnet. Lag (2022:1043).

1 st.: straffbelägger som främjare även en person som ställer en plats eller lokal till förfogande för att kunna fullborda brottet. Även den som får ekonomiska fördelar straffas. Med exponering menas att det skall avse en klar och tydlig sexuell karaktär. Det krävs inte heller att ett barn just i det speciella fallet skadas utan det räcker att ett barn kan skadas för att det skall leda till ansvar.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen och brottsrubriceringen är ny, men motsvarar delar av nuvarande bestämmelserna om sexuellt ofredande i 7 § första och andra styckena. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 12.2.

I första stycket föreskrivs straffansvar för den som främjar eller utnyttjar att ett barn under femton år utför eller medverkar i sexuell posering. Bestämmelsen har i förhållande till gällande rätt utvidgats ...

Prop. 2021/22:231: Innehållet i första stycket andra meningen är nytt. Genom tillägget utvidgas straffansvaret till att omfatta den som försätter ett barn i en

  • RH 2012:86:Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års fängelse. Brottet har innefattat innehav och spridning av en utomordentligt stor mängd barnpornografiskt material samt egen framställning av sådant material. Materialet har innehållit skildringar av verkliga sexuella övergrepp, i några fall mot spädbarn, i form av vaginala, anala och orala samlag. Övergreppen har i många fall varit förenade med tvång och grovt våld. Den tilltalade har också själv begått sexualbrott mot barn för att framställa barnpornografi. Samtidigt har det inte visats att den tilltalade har utfört brottsligheten i vinstsyfte eller yrkesmässigt och alltså haft en sådan roll som andra kan ha i sådana här sammanhang. - En lagändring som inneburit att kravet på dubbel straffbarhet har slopats och att svensk jurisdiktion därmed har utvidgats har - när annat inte föreskrivits - ansetts ha retroaktiv verkan. - Även fråga om gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn samt fråga om brottet utnyttjande av barn för sexuell posering har varit grovt.
  • NJA 2011 s. 386:Fråga om presumtion för fängelse vid utnyttjande av barn för sexuell posering och barnpornografibrott.
  • RH 2016:58:En läkare har under läkarundersökningar smygfilmat ett stort antal skolpojkar när de bl.a. blottat sina könsorgan. På flera av filmerna har även sjuksköterskor, vårdnadshavare och andra medföljande synts. Fråga om agerandet att smygfilma barnen är att bedöma som utnyttjande av barn för sexuell posering. Även fråga om undersökningsrummen utgjort sådant annat liknande utrymme som omfattas av bestämmelsen om kränkande fotografering.
  • RH 1999:109:Synnerliga skäl för utvisning för all framtid har ansetts föreligga vid dom för grovt koppleri. Även fråga om straffmätning.
  • NJA 2019 s. 347:I mål om sexualbrott mot barn ankommer det på åklagaren att på sedvanligt sätt styrka målsägandens ålder. Om folkbokföringsdatabasens uppgifter om målsägandens födelsetid kan ifrågasättas, måste åklagaren visa att uppgifterna grundas på ett tillfredsställande underlag eller lägga fram annan utredning som bekräftar uppgifterna.
Ändrad: SFS 1998:393 (Kvinnofrid), 1978:103 (om ändring i 6 kap. brottsbalken)

[K6]9 §  Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, förmår ett barn som inte fyllt arton år att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling, döms för utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

[S2]Om brottet är mindre grovt, döms till fängelse i högst ett år.

[S3]Vad som sägs i första och andra styckena gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan. Lag (2022:1043).

Brottsrubriceringen var tidigare förförelse av ungdom och innebär att även om ett barn gett sitt samtycke och handlingen är frivillig så fritar det aldrig gärningsmannen från ansvar.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen, som motsvarar den nuvarande bestämmelsen om förförelse av ungdom i 10 §, har fått en ny brottsrubricering – köp av sexuell handling av barn. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Bestämmelsen, som är avsedd att skydda barn från att dras in i prostitution, föreskriver i första stycket ansvar för den som förmår ett barn som inte fyllt arton år att mot ersättning företa eller tåla ...

Prop. 2018/19:157: Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan.

I paragrafen föreskrivs straffansvar för den som förmår ett barn som inte fyllt arton år att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling. Paragrafen ändras genom att straffskalan skärps. Brottet ges samtidigt en ny beteckning. Övervägandena finns i avsnitt 5.2–5.4.

I första ...

  • RH 2008:79:En person har dömts för brottet köp av sexuell handling av barn. Fråga om påföljd för brottet och om barnet är berättigat till skadestånd för kränkning genom brott.
  • RH 1999:109:Synnerliga skäl för utvisning för all framtid har ansetts föreligga vid dom för grovt koppleri. Även fråga om straffmätning.
  • NJA 2016 s. 129:Tillämpningen av bestämmelsen i 6 kap.10 § brottsbalken om sexuellt ofredande.
  • NJA 2004 s. 646:Grovt koppleri? - Justering av åtal skall beaktas efter överklagande enbart i fråga om brottsrubricering och påföljd, när omständighet föreligger som föranleder att skuldfrågan skall prövas. (Jfr NJA 1999 s. 25.)
  • NJA 2022 s. 826:Våldtäkt mot barn. Omedveten oaktsamhet beträffande omständigheten att målsäganden inte hade uppnått 15 års ålder.
Ändrad: SFS 2019:806 (Straffrättsliga åtgärder mot utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling)

[K6]10 §  Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, sexuellt berör ett barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd, döms för sexuellt ofredande mot barn till fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som begår en gärning enligt andra stycket mot ett barn under femton år.

[S2]Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet döms för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst två år.

[S3]Om ett brott som avses i första stycket är grovt, döms för grovt sexuellt ofredande mot barn till fängelse i lägst sex månader och högst tre år. Om ett brott som avses i andra stycket är grovt, döms för grovt sexuellt ofredande till samma straff.

[S4]Vid bedömningen av om ett brott är grovt ska det särskilt beaktas om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till offrets låga ålder eller någon annan omständighet visat särskild hänsynslöshet. Lag (2022:1043).

Sexuellt ofredande straffbelägger allt som inte tagits upp i 1-9 §§, för en vuxen skall handlingen ha en klar och otvetydig sexuell innebörd. Ett barn skall ha påverkats att begå en handling som denne inte hade utför om barnet inte fått betalt på något sätt. Betalning måste inte nödvändigtvis utgöras av pengar, även godis, sprit eller annat räknas. Sexuellt förtal eller sexuell förolämpning utgör sexuellt ofredande om offret har kännedom om gärningen, om offret saknar kännedom utgör det förtal enligt 5 kap. 1 §.

2 st.: avser blottare och personer som kränker andras sexuella integritet, och gäller även när brottsoffret är vuxen. Att en man klappar en kvinna på rumpan utgör ett vanligt ofredande enligt 4 kap. 7 § till skillnad mot situationer då en man uppsåtligen berör en kvinna på brösten eller annan på könsorgan.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen motsvarar delar av nuvarande 7 § första stycket och 7 § tredje stycket och är tillämplig både när det gäller gärningar som riktar sig mot barn och gärningar som riktar sig mot vuxna. Kriminaliseringens räckvidd i dessa delar är avsedd att vara i princip densamma som tidigare. Bestämmelsen har utformats efter förslag av Lagrådet.

Bestämmelsens första stycke tar sikte på gärningar av sexuell karaktär som riktar sig mot barn under 15 år och som inte är straffbelagda ...

Prop. 2021/22:231: I första stycket införs en särskild straffbestämmelse för sexuellt ofredande mot barn under 15 år med brottsbeteckningen sexuellt ofredande mot barn. De straffbara gärningarna är desamma som de som anges i de hittillsvarande första och andra styckena. Tidigare praxis gällande det straffbara området är därmed alltjämt vägledande. Straffet för sexuellt ofredande mot barn är fängelse i högst två år.

  • RH 2013:47:Straffmätning och påföljdsval vid återfall i sexuellt ofredande (blottning).
  • NJA 2016 s. 129:Tillämpningen av bestämmelsen i 6 kap.10 § brottsbalken om sexuellt ofredande.
  • RH 2018:21:En person har dömts för att ha sexuellt ofredat en 16-årig flicka på ett s.k. korttidsboende vid tre tillfällen. Fråga om brottslighetens art utgjorde skäl för fängelse.
  • NJA 2018 s. 1091:En man har berört en kvinnas lår. Sexuellt ofredande?
  • RH 2019:22:Påföljden för sexuellt ofredande med ett straffvärde om två månaders fängelse har bestämts till villkorlig dom.
  • NJA 2015 s. 1024:En 18-åring har dömts för bl.a. våldtäkt. Om påföljden hade bestämts till fängelse skulle straffet ha blivit ett år. Straffmätningsvärdet i förening med brottslighetens art har gjort det oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse i tre månader.
  • RH 2008:40:En linjebussförare har i tjänsten sexuellt ofredat en sextonårig flicka genom att upprepade gånger kyssa henne och försöka att kyssa henne samt genom att röra vid hennes ena bröst. Med hänsyn till omständigheterna vid gärningen, flickans ålder samt det missbruk av allmänhetens förtroende för förare av busstrafik som handlandet inneburit befanns straffvärdet överstiga bötesnivån. Därtill fråga om brottet var av sådan art att det förelåg en presumtion för fängelse som påföljd.
  • RH 2010:79:En trettioårig man har under överfallsliknande omständigheter sexuellt ofredat en sjuttonårig flicka en tidig morgon utanför en tunnelbanestation genom att med handen utanpå flickans kläder ta på hennes bröst och mellan hennes ben. Fråga om gärningens straffvärde och val av påföljd.
  • NJA 2018 s. 443:Kravet på tydlig sexuell inriktning eller prägel vid sexuellt ofredande.
  • RH 2009:11:Uppsåt till sexuellt ofredande har inte ansetts föreligga hos en person som lider av kroniska och orubbliga vanföreställningar beträffande målsägandens inställning till det aktuella handlandet.
  • NJA 2017 s. 393:Fotografering under en kvinnas kjol i omedelbar närhet av hennes underliv har ansetts utgöra sexuellt ofredande fastän kvinnan inte uppfattade angreppet när det skedde.
  • RH 2019:7:En person har dömts för att ha sexuellt ofredat en nioårig pojke i en bastu. Fråga om brottslighetens art utgjorde skäl för fängelse. Frågan har på grund av att det saknas stöd i förarbeten och praxis från Högsta domstolen besvarats nekande (jfr RH 2018:21)

[K6]10 a §  Den som, i syfte att mot ett barn under femton år begå en gärning för vilken straff föreskrivs i 4, 5, 6, 8 eller 10 §, föreslår en träff eller stämmer träff med barnet, döms för kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2017:1068).

Detta avser s.k. grooming.

Prop. 2008/09:149: Paragrafen och brottsrubriceringen är nya. I bestämmelsen föreskrivs straffansvar för vuxnas och andra straffmyndiga personers kontakter med barn under 15 år som syftar till att möjliggöra sexuella övergrepp vid ett fysiskt sammanträffande med barnet. Bestämmelsen är teknikneutral. Det innebär att såväl sådana kontakter som sker t.ex. i samband med fritidsaktiviteter eller familjeumgänge som kontakter som sker genom Internet, telefon eller på annat sätt faller under bestämmelsen. De allmänna övervägandena ...

Införd: SFS 2009:343 (Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften)
Ändrad: SFS 2017:1068 (Effektivare lagstiftning mot vuxnas kontakter med barn i sexuellt syfte)

[K6]11 §  Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till fängelse i högst ett år.

[S2]Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan. Lag (2022:1043).

Sexuellt köp av vuxen straffas i denna paragraf, om det däremot avser sexuellt köp av barn skall 9 § tillämpas.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen reglerar köp av sexuella tjänster och motsvarar i huvudsak nuvarande lagen (1998:408) om köp av sexuella tjänster som upphävs. Paragrafen är subsidiär i förhållande till 1–10 §§. Det innebär bl.a. att bestämmelsen inte blir tillämplig vid köp av sexuella tjänster av personer under 18 år, där 9 § i stället skall tillämpas.

Andra stycket har förts in efter förslag av Lagrådet. Genom införandet av andra ...

  • RH 2008:59:Köp av sexuella tjänster som förmedlats genom organiserad prostitution har bedömts innefatta försvårande omständigheter varför påföljden bestämts till villkorlig dom jämte böter. Även utnyttjande i visst fall av den prostituerades underläge har bedömts på samma sätt.
Ändrad: SFS 2011:517 (Skärpt straff för köp av sexuell tjänst), 1998:393 (Kvinnofrid)

[K6]12 §  Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri till fängelse i högst fyra år.

[S2]Om en person som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet får veta att lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och inte gör vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra, ska han eller hon, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och dömas till ansvar enligt första stycket.

[S3]Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grovt koppleri till fängelse i lägst två och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av annan. Lag (2018:601).

Sexköp är straffbelagt enligt i 9 och 11 §§. Denna paragraf straffbelägger handlingar som möjliggör köp av sexuella förbindelser. Det kan avse en hallicks verksamhet, men det krävs att det ska vara fråga om förmedlande av sexuella förbindelser i mer än ett enstaka fall. Att tillåta kontaktannonser eller att vanemässigt hjälpa andra att komma i kontakt med prostituerade straffas enligt denna paragraf.

2 st.: förutsätter att uthyraren har vetskap om att uthyrningen sker för att det skall bedrivas bordellverksamhet. Uthyraren straffas för underlåtenhet att hindra brottet.

Prop. 1997/98:55: Ä ndringen innebär att det är straffbart att underlåta att anmäla eller på annat sätt avslöja våldtäkt, grov våldtäkt, grovt sexuellt utnyttjande av underårig och grovt koppleri som är å färde. Den allmänna bestämmelsen om underlåtenhet att avslöja brott återfinns i 23 kap. 6 § brottsbalken.

Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 14.2....

Prop. 2004/05:45: Paragrafen motsvarar bestämmelserna om koppleri och grovt koppleri i 8 och 9 §§ i gällande rätt. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 12.4.2.

Första och andra styckena motsvarar nuvarande 8 § första och andra styckena med endast en språklig ändring. Någon ändring i sak har alltså inte gjorts. Beträffande den närmare innebörden av bestämmelserna, se tidigare förarbetsuttalanden (NJA II 1962 s. ...

  • RH 2010:47:Koppleriverksamhet har med hänsyn till planering, organisation och yrkesmässighet samt då den pågått under lång tid ansetts ha bedrivits i större omfattning. Brottet har med hänsyn därtill bedömts som grovt koppleri.
  • RH 2013:18:Koppleri. Fråga om vissa åtgärder har varit tillräckliga för att betraktas som främjande samt om mottagande av ersättning från en tillfällig sexuell förbindelse varit ett otillbörligt utnyttjande enligt 6 kap. 12 § första stycket brottsbalken. Även fråga om brottets straffvärde och karaktär av artbrott samt om det är grund för kränkningsersättning.
Ändrad: SFS 2018:601 (Det straffrättsliga skyddet mot människohandel och människoexploatering), 1998:393 (Kvinnofrid), 1992:147 (om sexuella övergrepp mot barn, m.m.), 1994:1499 (Ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. )

[K6]13 §  Till ansvar som i detta kapitel är föreskrivet för en gärning som begås mot någon under en viss ålder ska dömas även den som inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte uppnått den åldern. Lag (2018:618).

Om gärningsmannen visar på en hög grad av oaktsamhet i förhållande till ett barns ålder är detta tillräckligt för straffbarhet.

Prop. 2004/05:45: Bestämmelsen motsvarar 11 § i gällande rätt. Vissa smärre språkliga förändringar har vidtagits. Någon ändring i sak har dock inte gjorts. Med hänsyn till att det i den nya regleringen görs en större åtskillnad än tidigare mellan målsägande i olika åldrar kan bestämmelsen få större betydelse än tidigare. Se även avsnitt 13.1.

Prop. 2017/18:177: Paragrafen innebär att ett allmänt oaktsamhetskrav gäller. Någon kvalificerad form av oaktsamhet krävs alltså inte. Oaktsamheten kan vara antingen medveten eller omedveten. En allmän oaktsamhetsbedömning ska göras. Samtliga för gärningsmannen iakttagbara omständigheter som inträffat, eller förhållanden som förelegat, vid tidpunkten för gärningen ska beaktas.

  • NJA 2017 s. 316:Bevisvärdering i mål om sexualbrott (I och II).
  • NJA 2022 s. 826:Våldtäkt mot barn. Omedveten oaktsamhet beträffande omständigheten att målsäganden inte hade uppnått 15 års ålder.
Ändrad: SFS 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet), 1994:1499 (Ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. )

[K6]14 §  Den som har begått en gärning enligt 5 § eller 6 § andra stycket mot ett barn under femton år eller enligt 8 § första stycket eller 10 § första stycket första meningen, ska inte dömas till ansvar om det är uppenbart att gärningen inte inneburit något övergrepp mot barnet med hänsyn till den ringa skillnaden i ålder och utveckling mellan den som har begått gärningen och barnet samt omständigheterna i övrigt.

[S2]Detsamma gäller den som har begått en gärning enligt 10 a § om den har syftat till en sådan gärning som anges i första stycket och som, om den hade fullbordats, enligt vad som anges där uppenbarligen inte skulle ha inneburit något övergrepp mot barnet. Lag (2022:1043).

En gärning kan leda till ansvarsfrihet om utgången leder till orimliga resultat där ansvarsfriheten bedöms från fall till fall. Denna bestämmelse är avsedd att tillämpas med stor försiktighet och efter en noggrann bedömning av det enskilda fallet. I NJA 2007 s. 201 hade en 17-årig pojke haft sex med en flicka som var 14 år och sju månader gammal, dvs rent objektivt sexuellt utnyttjande av barn enligt 5 §. Detta bedömdes inte vara någon straffbar handling då det var uppenbart att inget övergrepp skett mot flickan. Flickan befann sig nära åldern för sexuell självbestämmanderätt och pojken var endast obetydligt äldre och hade kommit obetydligt längre i sin mognad. Även parternas relation till varandra och omständigheterna under vilka den sexuella handlingen företas bedöms där typexemplet är ett par med ringa ålderskillnad som har en nära och god relation till varandra och deltar i en ömsesidig och helt frivillig sexuell handling.

Prop. 2004/05:45: Bestämmelsen motsvarar delvis nuvarande 13 §. Skälen för bestämmelsen behandlas i avsnitt 13.2.

I stället för att vara utformad som en bestämmelse om särskild åtalsbegränsning är bestämmelsen numera utformad som en ansvarsfrihetsregel.

Bestämmelsen är tillämplig ...

Prop. 2008/09:149: Paragrafen föreskriver ansvarsfrihet i vissa situationer.

Första stycket har endast ändrats i språkligt hänseende.

Bestämmelsen har därutöver tillförts ett nytt andra stycke som utvidgar tillämpningsområdet till att omfatta även gärningar enligt den nya straffbestämmelsen i 10 a § om kontakt med barn i sexuellt syfte. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2. Bestämmelsen ...

Prop. 2021/22:231: Paragrafen innebär att vissa gärningar enligt kapitlet mot barn under 15 år inte utgör brott, om det är uppenbart att gärningen inte inneburit något övergrepp mot barnet. Som en följd av ändringarna i 6 och 10 §§ ändras hänvisningar i paragrafens första stycke. Övervägandena finns i avsnitt 8.5 och 8.9.3.

  • RH 2013:12:En 19-årig kvinna och en 13-årig pojke har frivilligt haft samlag med varandra. Ett åtal mot kvinnan för våldtäkt mot barn har ogillats av hovrätten med hänvisning till att skillnaden mellan ungdomarna i fråga om utveckling och mognad inte var anmärkningsvärt stor och övriga omständigheter i samband med samlaget (6 kap. 14 § brottsbalken).
  • NJA 2012 s. 564:Fråga om straffrättsligt ansvar för en 17-åring med en allvarlig psykisk störning som har genomfört samlag och andra med samlag jämförliga handlingar med en tolvåring.
  • NJA 2007 s. 201:Tillämpning av ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 § brottsbalken.
  • RH 2010:24:Två 15-åringar som genomfört samlag och andra sexuella handlingar med 12-åring dömdes för våldtäkt mot barn.
Ändrad: SFS 2009:343 (Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften)

[K6]15 §  För försök till våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt övergrepp, grovt sexuellt övergrepp, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, köp av sexuell tjänst, koppleri och grovt koppleri döms det till ansvar enligt 23 kap.

[S2]Detsamma gäller för förberedelse till koppleri samt för förberedelse och stämpling till och underlåtenhet att avslöja eller förhindra våldtäkt, grov våldtäkt, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt koppleri. Lag (2019:806).

Prop. 2010/11:76: Paragrafen ger besked om i vilka fall osjälvständiga brottsformer av brotten i 6 kap. är kriminaliserade. Andra stycket har ändrats på så sätt att även förberedelse till koppleri av normalgraden har straffbelagts. Exempel på förberedelsehandling i fråga om det brottet skulle kunna vara att några personer tar befattning med en sammanställning av information över presumtiva kunder eller över lokaler vari bordellverksamheten kan bedrivas. Även en redaktionell ändring har gjorts i andra stycket. Övervägandena ...

Prop. 2004/05:45: Bestämmelsen motsvarar i stort sett 12 § i gällande rätt och reglerar frågan om straffansvar vid försök, förberedelse och stämpling samt underlåtenhet att avslöja brott. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 13.3.

Bestämmelsens första stycke har ändrats så att utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt utnyttjande av barn för sexuell posering har gjorts straffbart även på försöksstadiet. De förfaranden ...

Prop. 2018/19:157: sexuellt övergrepp mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, köp av sexuell tjänst, koppleri och grovt koppleri döms det till ansvar enligt 23 kap.

Detsamma gäller för förberedelse till koppleri samt för förberedelse och stämpling till och underlåtenhet att avslöja eller förhindra våldtäkt, grov våldtäkt, våldtäkt mot barn, grov ...

  • RH 2012:86:Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års fängelse. Brottet har innefattat innehav och spridning av en utomordentligt stor mängd barnpornografiskt material samt egen framställning av sådant material. Materialet har innehållit skildringar av verkliga sexuella övergrepp, i några fall mot spädbarn, i form av vaginala, anala och orala samlag. Övergreppen har i många fall varit förenade med tvång och grovt våld. Den tilltalade har också själv begått sexualbrott mot barn för att framställa barnpornografi. Samtidigt har det inte visats att den tilltalade har utfört brottsligheten i vinstsyfte eller yrkesmässigt och alltså haft en sådan roll som andra kan ha i sådana här sammanhang. - En lagändring som inneburit att kravet på dubbel straffbarhet har slopats och att svensk jurisdiktion därmed har utvidgats har - när annat inte föreskrivits - ansetts ha retroaktiv verkan. - Även fråga om gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn samt fråga om brottet utnyttjande av barn för sexuell posering har varit grovt.
  • NJA 2017 s. 515:Underlåtenhet att avslöja grov våldtäkt. Ansvar för underlåtenhet att avslöja brott är uteslutet om det av utredningen framgår att den som underlåtit att avslöja brottet kan ha varit inblandad i brottet på ett sådant sätt att straffansvar kan aktualiseras.
  • NJA 2018 s. 1103:Rekvisitet att genomföra en sexuell handling med ett barn har, med hänsyn till legalitetsprincipen, ansetts inte omfatta att förmå ett barn att senare i ensamhet utföra en sexuell handling på sig själv, filma detta och sedan överföra videosekvensen till den tilltalade.
  • NJA 2018 s. 562:Ett yrkande om ansvar för underlåtenhet att avslöja brott ska ogillas om yrkandet är alternativt till ett yrkande om ansvar för delaktighet i brottet. - En sändning på internet som i allt väsentligt är obestämd till format, inriktning och tid är inte förenad med skydd enligt 1 kap. 6 § YGL (webbsändningsregeln).
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2019:806 (Straffrättsliga åtgärder mot utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling), 2011:511 (Genomförande av rådets rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet)

7 kap. Om brott mot familj

  • RH 2016:46:Fråga om bestämmelsen om straff för egenmäktighet med barn är tillämplig när ett barn som har omhändertagits för vård enligt LVU bortförs innan det har överlämnats till de utsedda vårdgivarna och vården således inte har kunnat påbörjas. Tillika fråga om skadestånd för kränkning till barnet.
Ändrad: SFS 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)

[K7]1 §  Ingår den som är gift nytt äktenskap eller ingår ogift äktenskap med den som är gift, dömes för tvegifte till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Om den som är partner i ett registrerat partnerskap ingår äktenskap, dömes för olovligt ingående av äktenskap till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1994:1119).

1 st.: Både den som redan är gift och som utan att skilja knyter ännu ett äktenskapsband så det föreligger flera samtidiga äktenskap, samt den ogifta personen som ingår äktenskap med den redan gifta döms för tvegifte. Däremot kan ingen av oaktsamhet dömas för tvegifte. En situation där parterna trodde att ett tidigare giftermål redan var upplöst och som senare visar sig inte var detta, är straffri.

2 st.: Den som redan ingått partnerskap och därefter gifter sig bryter denne mot lagen straffas, däremot straffas inte den ogifta parten. Jämför 1 st.

  • RH 1994:74:Tvegifte har inte ansetts vara ett perdurerande brott.
1 a § Har upphävts genom lag (2009:255).

[K7]2 §  Den som, vid annans adoption av en person under arton år, genom olaga tvång eller vilseledande eller genom att utlova eller ge otillbörlig ersättning utverkar samtycke eller tillstånd till en sådan adoption, döms för otillbörligt utverkande av samtycke eller tillstånd till adoption av barn till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2006:274).

Tidigare olaga giftermål.

Prop. 2005/06:68: Bestämmelsen är ny, liksom brottsrubriceringen. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 8. Bestämmelsen och brottsrubriceringen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Genom straffbestämmelsen föreskrivs straffansvar för den som, vid annans adoption av en person under arton år, genom olaga tvång eller vilseledande eller genom att utlova eller ge otillbörlig ersättning utverkar samtycke eller ...

Införd: SFS 2006:274 (Försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi - Fakultativt protokoll till konventionen om barnets rättigheter)
Upphävd: SFS 1973:648 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i giftermålsbalken, m.m.)

[K7]3 §  Den som understicker eller förbyter barn eller eljest genom att avgiva oriktig anmälan till myndighet eller underlåta anmälan tillvällar sig eller annan falsk familjeställning eller berövar annan hans rätta familjeställning, dömes för förvanskande av familjeställning till böter eller fängelse i högst två år.

Om någon till folkbokföringen uppger en annan person än den riktige som förälder eller byter ut barn och falskeligen anger annat barn än det riktiga, och handlingarna därigenom berövar personen sin familjeställning dömes för detta brott. Undantaget är i faderskapsmål om någon där ljuger rörande vem som är fadern, då kan brott i 15 kap. bli tillämpligt.

[K7]4 §  Den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som har vårdnaden om barnet döms för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte utgör brott mot frihet. Detsamma gäller, om den som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett barn under femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt skiljer barnet från den andra vårdnadshavaren eller om den som ska ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt.

[S2]Till ansvar enligt första stycket döms också den som

  1. obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som vårdar barnet med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, om gärningen inte utgör brott mot frihet eller främjande av flykt, eller
  2. för bort eller annars undanhåller ett barn under femton år, om gärningen är ägnad att hindra att vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga påbörjas och gärningen inte utgör brott mot frihet.

[S3]Om ett brott som avses i första eller andra stycket är grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2024:271).

Om någon som inte är vårdnadshavare vägrar att lämna tillbaka barnet till den som är vårdnadshavare döms för brottet. Även då två föräldrar har gemensam vårdnad och den ene utan samtycke av den andre flyttar på barnet från en plats till en annan döms för detta brott. Sista meningen i 1 st. omfattar situationer då en umgängesförälder som inte är vårdnadshavare vägrar att lämna tillbaka ett barn till vårdnadshavaren och då hindras vårdnadshavaren att med våld hämta barnet utan polisen skall tillkallas för återhämtandet.

Prop. 2013/14:120: Till ansvar enligt första stycket döms också den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som vårdar barnet med stöd av lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga, om gärningen inte utgör brott mot frihet eller främjande av flykt.

Är ...

Prop. 2023/24:72: 1. obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som vårdar barnet med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, om gärningen inte utgör brott mot frihet eller främjande av flykt, eller

2. för bort eller annars undanhåller ett barn under femton år, om gärningen är ägnad att hindra att vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga påbörjas och gärningen ...

  • NJA 1993 s. 277:Sedan ett barn bortförts av fadern och denne på grund härav dömts för egenmäktighet med barn har han åter dömts för sådant brott på den grunden att han vägrat uppge vem som hade hand om barnet. Fråga, när barnet alltjämt ej kommit till rätta, om fadern på nytt skall anses ha gjort sig skyldig till egenmäktighet med barn genom underlåtenhet att lämna uppgifter. Tillika fråga om bevisningen för att fadern skall ha kunnat lämna uppgifter av betydelse.
  • RH 2005:73:En kvinna har vägrat att efterkomma en domstols förordnande om att vårdnaden om hennes två barn skulle flyttas över till pappan. Kvinnan har hållit barnen gömda i Sverige under sex och ett halvt års tid och på så sätt berövat dem all kontakt med såväl pappan som släkt och vänner. Som skäl för sitt handlande har kvinnan anfört att barnen riskerade att utsättas för sexuella övergrepp av pappan och att hon handlat i nöd. Hovrätten har dömt kvinnan för egenmäktighet med barn, grovt brott, och bestämt påföljden till fängelse.
  • RH 2021:11:Bortförande av barn under närmare sex månader och som varit omhändertagna har bedömts som egenmäktighet med barn, grovt brott. Brottets art har inte ansetts vara sådant att påföljden av det skälet ska bestämmas till fängelse.
  • RH 2016:46:Fråga om bestämmelsen om straff för egenmäktighet med barn är tillämplig när ett barn som har omhändertagits för vård enligt LVU bortförs innan det har överlämnats till de utsedda vårdgivarna och vården således inte har kunnat påbörjas. Tillika fråga om skadestånd för kränkning till barnet.
  • RH 2018:26:Kontaktförbud. Att en förälder till ett barn olovligen skiljer barnet från dess vårdnadshavare har inte ansetts innebära en risk för att föräldern kommer att begå brott mot, förfölja eller allvarligt trakassera barnet på sätt som motiverar att kontaktförbud meddelas för att skydda barnet från föräldern.
  • RH 2006:75:En förälder har dömts för egenmäktighet med barn, grovt brott. Barnet har tillerkänts ersättning för kränkning. Den förälder som skilts från vårdnaden har tillerkänts ersättning för personskada i form av såväl psykiskt lidande som sjukvårdskostnader och andra kostnader men inte ersättning för kränkning.
  • NJA 2017 s. 557:Frågor rörande hur långt straffansvaret för egenmäktighet med barn sträcker sig och hur det förhåller sig till föräldrabalkens bestämmelser om vårdnad, umgänge och boende.
  • NJA 1992 s. 566:Fråga om den som tidigare dömts för egenmäktighet med barn jämlikt 7 kap 4 § BrB ånyo kan dömas för detta brott genom att fortsätta att undanhålla barnet från vårdnadshavaren.
  • NJA 2007 s. 326:Fråga om ansvar för egenmäktighet med barn enligt 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken (Jfr NJA 2006 s. 708).
  • NJA 1995 s. 269:Fadern till ett ännu ej ettårigt barn har fällts till ansvar enligt 7 kap 4 § BrB sedan han obehörigen skilt barnet från modern - vårdnadshavaren - och lämnat det i sitt hemland. Handlandet har med hänsyn till vissa angivna omständigheter ansetts i betydande grad ha varit riktat mot modern. Fadern har förpliktats utge skadestånd till modern för personskada, i form av psykiska problem, som handlandet förorsakat henne.
  • NJA 1991 s. 241:Sedan en man genom lagakraftvunnen dom fällts till ansvar för egenmäktighet med barn, bestående i att han Fört två barn till Iran och därigenom obehörigen skilt dem från vårdnadshavaren, väcks på nytt åtal mot mannen för egenmäktighet med barn under påstående att han efter domen återigen obehörigen skilt barnen från vårdnadshavaren genom att inte vidtaga någon åtgärd för att återföra barnen till vårdnadshavaren. Frågan huruvida mannen härigenom på nytt gjort sig skyldig till egenmäktighet med barn har ansetts ej utgöra ett spörsmål angående rättegångshinder utan vara att bedöma i samband med en prövning av åtalet i sak.
  • NJA 2006 s. 708:Uttrycket "egenmäktigt bortför barnet" i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken omfattar inte att en vårdnadshavare mot den andra vårdnadshavarens vilja håller kvar barnet på en plats dit barnet ursprungligen förts i samförstånd mellan vårdnadshavarna.
  • NJA 1983 s. 750:En sexårig flicka som står under båda föräldrarnas vårdnad bortförs av fadern från det gemensamma hemmet. I mål om ansvar på fadern för egenmäktighet med barn uppkommer frågan hur uttrycket "utan beaktansvärt skäl" i 7 kap 4 § BrB skall tolkas.
  • RH 1993:52:I mål angående ansvar för egenmäktighet med barn uppkommer fråga om iransk eller svensk rätt är tillämplig på vårdnadsförhållandet.
  • NJA 2008 s. 780:Att medverka i en vårdnadsprocess i utlandet och därvid underlåta att vidta vissa processhandlingar har ansetts inte vara straffbart som egenmäktighet med barn. Tillika fråga om betydelsen av åtalsjustering i det fall att en tilltalad inskränker sitt överklagande till påföljdsfrågan.
  • NJA 2022 s. 14:Skadestånd vid egenmäktighet med barn.
  • NJA 1993 s. 128:Modern till ett barn har vägrat efterkomma domstols avgörande om vårdnadens överflyttande från modern till fadern. Såsom skäl för sin vägran har hon åberopat att fadern tidigare förgripit sig mot barnet sexuellt och att risk förelåg för att detta skulle upprepas. I mål mot modern om ansvar för egenmäktighet med barn har modern gjort gällande straffrihet till följd av nöd. Fråga i målet om betydelsen av att invändningen om incest prövats i vårdnadsmålet och befunnits vara ogrundad.
  • RH 1999:68:Att vid gemensam vårdnad, mot den andra vårdnadshavarens vilja, hålla kvar ett barn på en plats dit barnet rest med båda vårdnadshavarnas samtycke, har inte ansetts vara att bedöma som ett sådant bortförande som är straffbelagt i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken. Åtal för egenmäktighet med barn har därför ogillats.
Ändrad: SFS 1976:614 (om ändring i föräldrarbalken, m.m.), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.), 1983:486 (om verkställighet av avgöranden om vårdnad eller umgänge m.m.), 1990:64 (None), 1983:48 (om vårdnad och umgänge m.m.), 2014:303 (Straffansvaret vid egenmäktighet med barn), 2024:271 (Ett utvidgat utreseförbud för barn)

[K7]5 §  För försök till otillbörligt utverkande av samtycke eller tillstånd till adoption av barn, förvanskande av familjeställning eller egenmäktighet med barn som är grovt döms till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Lag (2006:274).

Prop. 2005/06:68: Ändringen innebär att även försök till det nya brottet otillbörligt utverkande av samtycke eller tillstånd till adoption av barn straffbeläggs. I sådana fall där ett samtycke eller tillstånd inte har lämnats, kan således straffansvar för försök komma i fråga.

Ändrad: SFS 2006:274 (Försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi - Fakultativt protokoll till konventionen om barnets rättigheter), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)

[K7]6 §  Egenmäktighet med barn må ej åtalas av åklagare, med mindre åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt. Lag (1973:648).

8 kap. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott

Detta kapitel handlar om att någon tar en sak ur annans besittning med hjälp av fysiska medel. Endast fysiska saker kan besittas. Att en sak är i någons besittning brukar ibland beskrivas som att det för en utomstående framstår som om saken ägs av personen och saken är inom räckhåll för denne. Man skiljer vidare på ensambesittning där andra personer är uteslutna, sambesittning då två eller fler personer har tillgång till egendomen oberoende av varandra samt gemensam besittning då en person endast tillsammans med andra kan komma åt saken.

  • RH 1998:101:Sex på varandra följande tillgrepp respektive försök till tillgrepp i butiker har bedömts som stöld respektive försök till stöld trots att gärningarna i flertalet fall avsett varor för belopp understigande 800 kr.
  • RH 2012:17:Ett försök till tillgrepp av en butiksvara värd 149 kr har, trots att verktyg använts för att avlägsna ett varularm, inte bedömts som försök till stöld.
Ändrad: SFS 1987:791 (om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m.), 1971:874 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.), 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 1975:1395 (Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m.), 2021:35 (Tillträdesförbud till butik och förstärkt straff­rättsligt skydd mot tillgrepps­brottslighet)

[K8]1 §  Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse i högst två år.

Paragrafen skyddar äganderätten. Endast lösa saker samt del till fast egendom kan ägas, vidare kan inte heller döda människor äga saker. Tillgreppet ska ske i syfte att tillägna sig saken. Gränsen mellan stöld enligt 1 § och ringa stöld enligt 2 § går, om tillgreppet sker i butik vid 1000 kr, se NJA 2009 s. 586. Om tillgreppet sker utanför en butik sänks gränsen beroende på hur stort integritetsintrång gärningsmannen gör. I rättsfallet NJA 1995 s. 561 ansågs tillgrepp av sammanlagt 140 kr ur två handväskor utgöra stöld då det inneburit ett inte obetydligt integritetsintrång. Även att egendom måste lämnas obevakad har ansetts som försvårande omständighet (NJA 1985 s. 384). Vidare gäller att endast föremål som har ett värde på den legala marknaden kan bli stulna. Föremål med endast affektionsvärde, eller exv narkotika skyddas inte. Skuldebrev, körkort, pass, fullmakter eller en redan ifylld check m.m. har heller inget eget ekonomiskt värde och faller också utanför paragrafens skyddsområde.

  • NJA 2003 s. 495:Straffmätning vid upprepade fall av grovt rattfylleri. Även fråga om värdegränsen mellan stöld och snatteri vid butikstillgrepp. (Jfr 1990 s. 743 och 1994 s. 699)
  • RH 2019:49:En anställd har på arbetsplatsen tillgripit egendom till ett värde om 90 kr. Gärningen har, trots att agerandet har varit illojalt mot arbetsgivaren, bedömts som ringa stöld.
  • RH 1996:2:Påföljden för grov förskingring och stöld avseende nästan en halv miljon kr har bestämts till fängelse.
  • NJA 1984 s. 889:Genom att använda fotokopior av tiokronorssedlar har en bilförare kunnat tillägna sig bensin ur en bensinautomat. Gärningen har bedömts som stöld.
  • RH 1993:117:En person har på ett varuhus försökt tillgripa en kavaj, värd 598 kr, och därvid i ett provrum med sax försökt ta bort larmanordningen. Tillgreppsförsöket har med hänsyn till tillvägagångssättet bedömts som försök till stöld.
  • RH 2000:33:Tillgrepp av bensin vid två tillfällen för sammanlagt 300 kr har med hänsyn till omständigheterna vid brotten bedömts som stöld. Att bensinen har befunnits tillhöra en annan person än den som angetts i åklagarens gärningsbeskrivning har inte ansetts utgöra något hinder mot att fälla den tilltalade till ansvar för tillgreppen.
  • RH 1998:101:Sex på varandra följande tillgrepp respektive försök till tillgrepp i butiker har bedömts som stöld respektive försök till stöld trots att gärningarna i flertalet fall avsett varor för belopp understigande 800 kr.
  • NJA 1995 s. 392:Ägare till motorcykel, som överlämnat denna till annan för provkörning, har med hänsyn till omständigheterna inte ansetts ha frånhänt sig besittningen till motorcykeln.
  • NJA 1986 s. 663:Stöld eller snatteri? 8 kap 1 § eller 2 § BrB.
  • NJA 1995 s. 561:Tillgrepp på dansrestaurang ur obevakad handväska har bedömts som stöld.
  • RH 2000:92:Tillgrepp vid fyra tillfällen av pengar ur en gemensamhetskassa på en arbetsplats har, främst med hänsyn till att gärningsmannen svikit det förtroende som visats honom, bedömts som stöld trots att gärningarna i flertalet fall avsett småbelopp.
  • RH 1995:129:Uttag har gjorts med bankomatkort under tid då kortets ägare deltagit i en gymnastiklektion. Eliminationsbevisning mot för stöld åtalad klasskamrat, som inte deltagit i gymnastiklektionen, har bedömts otillräcklig.
  • RH 2005:67:En person har tagit ut pengar i en uttagsautomat men av förbiseende lämnat kvar sedlarna i automaten. En annan person har tagit sedlarna. Hur bör denna gärning bedömas?
  • NJA 1997 s. 256:En renägare som utan iakttagande av reglerna om renmärkning i 83 § 1 och 2 st rennäringslagen (1971:437) märkt en vuxen omärkt ren har dömts för stöld.
  • NJA 1982 s. 102:Inbrottsstöld i bostad har i visst fall med hänsyn till omständigheterna ej bedömts som grov stöld.
  • RH 2003:21:I mål om stöld har gärningsmannens uppsåt rörande stöldgodsets värde omfattat ett avsevärt lägre belopp än det åklagaren angett. Då detta haft betydelse vid bedömningen av gärningens svårhet, har gärningen rubricerats som snatteri.
  • RH 1995:117:Tillgrepp på apotek av narkotiskt preparat, värde ca 100 kr, har inte ansetts utgöra snatteri. - Även fråga om återbetalning av försvararkostnad i hovrätten för tilltalad som dömts till åtta månaders fängelse jämte förverkande av villkorligt medgiven frihet om drygt en månad och som uppbär pension.
  • NJA 2006 s. 524:Två ungdomar har under några timmar tillgripit varor i olika butiker i ett köpcentrum. Gärningarna har bedömts som snatteri i de fall där värdet på varor som tillgripits i en butik legat under den vid butikstillgrepp tillämpade värdegränsen mellan stöld och snatteri.
  • RH 2008:73:Tillgrepp har bedömts som snatteri trots att det avsett egendom som hade lämnats utan tillsyn.
  • NJA 1993 s. 480:Tillgrepp av pass har ansetts inte utgöra stöld utan egenmäktigt förfarande.
  • RH 1994:37:En väktare har hos en kund till det bevakningsföretag i vilket han var anställd tillgripit ett mindre penningbelopp och viss egendom. Hovrätten har bedömt gärningen som stöld och bestämt påföljden till villkorlig dom och böter.
  • NJA 2016 s. 1143:Grov stöld? Fråga om rubricering av ett stort antal stölder av handbagage på tåg. - Även fråga om tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken vid justering av gärningsbeskrivningen i högre rätt.
  • RH 2004:75:Åtal för stöld avseende tillgrepp på ett varuhus av en borrmaskin har inte bifallits då stöldbrottet inte befunnits fullbordat. Frågan om huruvida personen i stället gjort sig skyldig till försök till stöld har ansetts kunna komma under bedömande utan att åtalet justerades.
  • RH 1997:126:Inbrott i läkemedelsförråd, där bl.a. en mindre mängd narkotikaklassad medicin samt ett större antal sprutor stals, har bedömts som grov stöld.
  • RH 2013:36:Tillgrepp av egendom med mycket lågt värde har bedömts som stöld när en preparerad jacka använts.
  • NJA 1981 s. 273:Rån? Fråga bl a om tillämpning av 8 kap 5 § 2 st BrB.
  • RH 1998:30:Inbrottsstöld i bostad har i visst fall med hänsyn till omständigheterna ej bedömts som grov stöld.
  • NJA 2007 s. 345:Tillgrepp av registreringsskylt till bil har ansetts inte utgöra stöld.
  • RH 2013:62:Tillgrepp av skor värda knappt 700 kr har bedömts som stöld med hänsyn till att tillgreppet skett med en avbitartång med vilken varularm till skorna avlägsnats.
  • NJA 1991 s. 117:Fråga om rättsvillfarelse beträffande äganderätten vid stöld. Tillika fråga om gränsdragningen mellan egenmäktigt förfarande och självtäkt.
  • RH 1995:125:Tillgrepp av väska, som hängde på den stol på vilken målsäganden satt, har bedömts som stöld av normalgraden.
  • NJA 1982 s. 719:En fabriksarbetare har under flera år tillgripit varor på sin arbetsplats. Värdet av det tillgripna, sammanlagt drygt 25 000 kr, har ansetts ligga klart under gränsen för vad som ensamt bör föranleda att en stöld bedöms som grov.
  • RH 2014:17:En sjuksköterska som varit ansvarig för läkemedelsförrådet på sin arbetsplats har tillgripit två ampuller morfin ur förrådet. Hon har åtalats för grov stöld. Hovrätten har inte ansett att stölden ska bedömmas som grov trots att tillgreppet avsåg narkotika och att hon missbrukat en särskilt anförtrodd arbetsuppgift. Även fråga om risken för indragen legitimation ska påverka påföljdsbestämningen.
  • RH 1995:68:Tillgrepp i sjukhus av egendom av ringa värde har bedömts som snatteri.
  • RH 1993:13:Grov stöld?
  • NJA 2009 s. 586:Fråga om värdegränsen mellan stöld och snatteri vid butikstillgrepp (jfr NJA 1990 s. 743 och NJA 1994 s. 699).
  • NJA 2015 s. 405:Ett gärningspåstående om att den tilltalade har gjort sig skyldig till fullbordad stöld har ansetts innefatta ett påstående om även försök till stöld. Eftersom den tilltalade i förväg hade fått reda på att bestämmelserna om försök till stöld skulle kunna vara tillämpliga och beretts möjlighet att anpassa sitt försvar efter detta har det inte funnits något hinder för domstolen att döma för försök till stöld.
  • NJA 1994 s. 699:Fråga om värdegränsen mellan stöld och snatteri vid butikstillgrepp.
  • NJA 1986 s. 637:Olovligt tagande av vitlav har med hänsyn till värdet och övriga omständigheter ansetts utgöra stöld. 8 kap 1 § BrB; jfr 12 kap 2 § 2 st samma balk.
  • NJA 1990 s. 743:Stöld eller snatteri?
  • NJA 2021 s. 740:Grov stöld genom tillgrepp av sak som någon hade i sin omedelbara närhet har ansetts inte vara av sådan art att fängelse normalt ska väljas som påföljd.
  • NJA 1981 s. 327:Fråga om utvisning på grund av brott. Tillika spörsmål om tillämpning av 34 kap 6 § 1 st BrB.

[K8]2 §  Är brott som avses i 1 § med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, döms för ringa stöld till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2017:442).

Oftast associerar man ringa stöld till att ske i en butik men det beror på butikens utformning när brottet är fullbordat. Hela varan skall passerat gränsen där gränsen ytterst avgränsas av butikens utgång, kassaspärren vilken jämställs med där transportbandet vid kassan slutar eller slutligen om varan förs över till en annan klart avgränsad avdelning inom butiken. Hela varan skall ha passerat gränsen, för att brottet skall anses fullbordat. Vid brott i butik är värdegränsen mellan stöld och ringa stöld enligt praxis 1000 kr, HD:s dom B 5097-08 från den 30 sept 2009. Även flera olika tillgrepp som tillsammans överstiger värdegränsen är att betrakta som stöld. Däremot utgör flera impulsiva handlingar som var för sig understiger värdegränsen ringa stöld. Utanför butikslokaler har exv en person som tillgrep bensin värd drygt 100 kr dömts för ringa stöld(NJA 1985 s. 384). Ringa stöld benämndes tidigare snatteri.

Prop. 2016/17:131: Paragrafen, som straffbelägger lindrigare fall av stöld och anger tillämplig straffskala, ändras på det sättet att brottsbeteckningen snatteri ersätts med ringa stöld. I övrigt moderniseras paragrafen språkligt. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.1.

  • NJA 2003 s. 495:Straffmätning vid upprepade fall av grovt rattfylleri. Även fråga om värdegränsen mellan stöld och snatteri vid butikstillgrepp. (Jfr 1990 s. 743 och 1994 s. 699)
  • RH 2019:49:En anställd har på arbetsplatsen tillgripit egendom till ett värde om 90 kr. Gärningen har, trots att agerandet har varit illojalt mot arbetsgivaren, bedömts som ringa stöld.
  • NJA 2019 s. 951:Värdegränsen mellan stöld och ringa stöld vid butikstillgrepp går vid 1 250 kr.
  • RH 1996:127:Åtgärd efter det att brottet fullbordats har inte ansetts kunna kvalificera detta som stöld i stället för snatteri.
  • RH 1998:101:Sex på varandra följande tillgrepp respektive försök till tillgrepp i butiker har bedömts som stöld respektive försök till stöld trots att gärningarna i flertalet fall avsett varor för belopp understigande 800 kr.
  • NJA 1986 s. 663:Stöld eller snatteri? 8 kap 1 § eller 2 § BrB.
  • RH 2007:10:Tillgrepp i en självbetjäningsaffär med kassaspärr har inte ansetts som fullbordat snatteri när ingripande skett innan hela kassaområdet har passerats.
  • RH 2003:21:I mål om stöld har gärningsmannens uppsåt rörande stöldgodsets värde omfattat ett avsevärt lägre belopp än det åklagaren angett. Då detta haft betydelse vid bedömningen av gärningens svårhet, har gärningen rubricerats som snatteri.
  • RH 1996:90:Påföljden för snatteri i butik av en vara värd 86 kr har bestämts till dagsböter, ej penningböter.
  • RH 1995:117:Tillgrepp på apotek av narkotiskt preparat, värde ca 100 kr, har inte ansetts utgöra snatteri. - Även fråga om återbetalning av försvararkostnad i hovrätten för tilltalad som dömts till åtta månaders fängelse jämte förverkande av villkorligt medgiven frihet om drygt en månad och som uppbär pension.
  • NJA 2006 s. 524:Två ungdomar har under några timmar tillgripit varor i olika butiker i ett köpcentrum. Gärningarna har bedömts som snatteri i de fall där värdet på varor som tillgripits i en butik legat under den vid butikstillgrepp tillämpade värdegränsen mellan stöld och snatteri.
  • RH 2008:73:Tillgrepp har bedömts som snatteri trots att det avsett egendom som hade lämnats utan tillsyn.
  • RH 2013:36:Tillgrepp av egendom med mycket lågt värde har bedömts som stöld när en preparerad jacka använts.
  • RH 2013:62:Tillgrepp av skor värda knappt 700 kr har bedömts som stöld med hänsyn till att tillgreppet skett med en avbitartång med vilken varularm till skorna avlägsnats.
  • RH 2007:49:I en butik utan kassaspärr eller larmbåge har en gärningsman tillgripit en vara och hejdats av en anställd i dörröppningen. Fråga om snatteribrottet har fullbordats eller ej.
  • NJA 1982 s. 719:En fabriksarbetare har under flera år tillgripit varor på sin arbetsplats. Värdet av det tillgripna, sammanlagt drygt 25 000 kr, har ansetts ligga klart under gränsen för vad som ensamt bör föranleda att en stöld bedöms som grov.
  • RH 1995:68:Tillgrepp i sjukhus av egendom av ringa värde har bedömts som snatteri.
  • NJA 2009 s. 586:Fråga om värdegränsen mellan stöld och snatteri vid butikstillgrepp (jfr NJA 1990 s. 743 och NJA 1994 s. 699).
  • RH 1993:126:Påföljden för snatteri i butik avseende vara värd 53 kr har bestämts till penningböter.
  • NJA 1994 s. 699:Fråga om värdegränsen mellan stöld och snatteri vid butikstillgrepp.
  • RH 1993:125:Påföljden för snatteri i butik avseende vara värd 69 kr har bestämts till penningböter.
  • NJA 1985 s. 384:Förare av en personbil har tankat bensin på en bemannad bensinstation och avvikit utan att betala. Gärningen har bedömts som snatteri.
  • NJA 1990 s. 743:Stöld eller snatteri?
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)
3 § Har upphävts genom lag (1987:791).

[K8]4 §  Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grov stöld till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om det avsett sak som någon bar på sig eller hade i sin omedelbara närhet, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel, om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller om gärningen annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2021:35).

Bara det faktum att en stöld har förövats genom inbrott innebär inte att en stöld skall bedömas som grov. Avseende bör fästas vid det obehag och lidande som stölden innebär. Avgörande är hur stort angreppet på den personliga integriteten eller störningen av hemfriden var. Inbrott i någons permanentbostad är allvarligare än ett inbrott i ett vindskontor eller en lagerlokal samt om gärningsmannen räknat med att finna någon i hemmet eller inte, se NJA 1976 s. 414. Till försvårande omständigheter hör att särskilda olägenheter uppstår för den bestulne, som vid fickstölder av plånböcker (NJA 1979 s. 153).

Prop. 2020/21:52: Paragrafen reglerar straffansvar för grov stöld. I andra stycket görs ändringar beträffande de omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt. Övervägandena finns i avsnitt 5.2 och 6.4.

Kvalifikationsgrunden att tillgreppet har skett efter intrång i bostad eller annat liknande boende tas ...

Prop. 2016/17:131: Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om tillgreppet har skett efter intrång i bostad eller annat liknande boende, om det avsett sak som någon bar på sig eller hade i sin omedelbara närhet, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

I ...

  • NJA 2003 s. 121:Stöld som begåtts efter intrång i bostad har med hänsyn till omständigheterna inte bedömts som grov stöld.
  • NJA 2006 s. 577:Fråga om visst handlande utgjort medhjälp till grov stöld och, när detta ansetts vara förhållandet, om det varit fråga om ett ringa fall som inte bör föranleda ansvar.
  • NJA 2009 s. 559:Frågor om påföljd och utvisning vid fickstöld.
  • NJA 1982 s. 645:Villkorlig dom har av hänsyn till allmän laglydnad inte ansetts kunna komma i fråga som påföljd för tilltalad, vilken systematiskt under lång tid på sin arbetsplats förövat grova stölder och grova bedrägerier mot arbetsgivaren.
  • RH 1999:72:Påföljden för tilltalade som trängt sig in hos ensamboende åldringar i deras hem för att stjäla har av hovrätten bestämts till ett års fängelse.
  • RH 1995:67:Tillgrepp i olåst villa av egendom, värd omkring 1 500 kr, har bedömts som grov stöld.
  • RH 1994:37:En väktare har hos en kund till det bevakningsföretag i vilket han var anställd tillgripit ett mindre penningbelopp och viss egendom. Hovrätten har bedömt gärningen som stöld och bestämt påföljden till villkorlig dom och böter.
  • NJA 2016 s. 1143:Grov stöld? Fråga om rubricering av ett stort antal stölder av handbagage på tåg. - Även fråga om tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken vid justering av gärningsbeskrivningen i högre rätt.
  • RH 1997:126:Inbrott i läkemedelsförråd, där bl.a. en mindre mängd narkotikaklassad medicin samt ett större antal sprutor stals, har bedömts som grov stöld.
  • NJA 1985 s. 444:En serie stölder och hälerier har bedömts som grova brott på grund av att gärningsmannen därigenom deltog i systematisk brottslig verksamhet av allvarlig art. Undantag har dock gjorts för två häleribrott som begicks avsevärd tid före de andra brotten och inte framstod som led i den systematiska brottsligheten.
  • RH 1995:125:Tillgrepp av väska, som hängde på den stol på vilken målsäganden satt, har bedömts som stöld av normalgraden.
  • RH 2014:17:En sjuksköterska som varit ansvarig för läkemedelsförrådet på sin arbetsplats har tillgripit två ampuller morfin ur förrådet. Hon har åtalats för grov stöld. Hovrätten har inte ansett att stölden ska bedömmas som grov trots att tillgreppet avsåg narkotika och att hon missbrukat en särskilt anförtrodd arbetsuppgift. Även fråga om risken för indragen legitimation ska påverka påföljdsbestämningen.
  • RH 1993:28:Påföljd för grov stöld genom väskryckning.
  • RH 1993:13:Grov stöld?
  • NJA 2021 s. 740:Grov stöld genom tillgrepp av sak som någon hade i sin omedelbara närhet har ansetts inte vara av sådan art att fängelse normalt ska väljas som påföljd.
  • RH 2022:15:Klagan över domvilla. Sedan tingsrätten dömt en person för olaga intrång har fråga uppkommit om särskild åtalsprövning kan göras efter det att ordinarie preskriptionstid löpt ut och konsekvenserna av att prövningen inte gjorts inom den aktuella fristen. Även fråga om målsäganden angett brottet till åtal.
Ändrad: SFS 1987:791 (om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m.), 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 1975:1395 (Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m.), 1988:2 (om ändring i brottsbalken (grov misshandel och grov stöld)), 2021:35 (Tillträdesförbud till butik och förstärkt straff­rättsligt skydd mot tillgrepps­brottslighet)

[K8]4 a §  Om brott som avses i 1 § har skett efter intrång i bostad eller annat liknande boende, döms för inbrottsstöld till fängelse i lägst ett och högst sex år.

[S2]Är en gärning som avses i första stycket med hänsyn till integritetskränkningen eller omständigheterna i övrigt av mindre allvarlig art, döms dock inte för inbrottsstöld utan för annat brott som gärningen innefattar. Lag (2021:35).

Prop. 2020/21:52: I paragrafen, som är ny, regleras straffansvar för stöld som har skett efter intrång i bostad eller annat liknande boende. Övervägandena finns i avsnitt 5.2–5.4.

Enligt första stycket träffar straffansvaret stölder som har skett efter intrång i bostad eller annat liknande boende. Dessa omständigheter har hittills utgjort kvalificerande rekvisit vid bedömningen av om en stöld är grov, men bestämmer ...

  • RH 2021:17:Tilltalad som trängt sig in i en äldre persons rum i ett serviceboende och tagit sex stycken oskrapade trisslotter till ett värde av 180 kr har dömts för inbrottsstöld. Fråga om rubricering och straffmätning.
Införd: SFS 2021:35 (Tillträdesförbud till butik och förstärkt straff­rättsligt skydd mot tillgrepps­brottslighet)

[K8]5 §  Den som med våld på person eller med hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara,

  1. begår stöld,
  2. tvingar någon till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvingade eller någon i vars ställe denne är, eller
  3. olovligen tar eller tvingar till sig ett betalningsverktyg med avsikt att använda det för att bereda sig själv eller någon annan vinning,

[S2]döms för rån till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år.

[S3]För rån döms också den som, sedan han eller hon begått stöld eller olovligen tagit ett betalningsverktyg och anträffats på bar gärning, sätter sig till motvärn med sådant våld eller hot som avses i första stycket mot den som vill återta det tillgripna.

[S4]Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

[S5]Om en gärning som avses i första-tredje styckena med hänsyn till våldet, hotet eller omständigheterna i övrigt är av mindre allvarlig art, döms dock inte för rån utan för annat brott som gärningen innefattar. Lag (2023:257).

Råntvång innebär att gärningsmannen med våld betvingar offret. Det finns tre typfall av rån. Stöldfallet innebär att råntvånget använts som ett medel för att kunna begå tillgreppet samt att råntvånget utövats före eller senast i samband med tillgreppet. Motvärnsfallet där gärningsmannen efter att ha anträffats på bar gärning använder råntvånget för att hindra ett återtagande av det tillgripna och slutligen utpressningsfallet där råntvånget utövas så att offret lämnar ifrån sig föremål. En situation där gärningsmannen använder våld för att skydda brottslingen och något som redan tillgripits och inte för att kunna tillgripa föremålet utgör en stöld i kombination med misshandel.

Prop. 2022/23:53: I paragrafen straffbeläggs rån. Paragrafen ändras på så sätt att straffansvaret utvidgas till att gälla även den som olovligen tar eller tvingar till sig ett betalningsverktyg genom användande av s.k. råntvång samt den som sedan han eller hon tagit ett betalningsverktyg och anträffats på bar gärning sätter sig till motvärn på motsvarande sätt mot den som vill återta det tillgripna. Vidare höjs minimistraffet för rån till fängelse i ett år och sex månader. I övrigt görs ändringar av språklig och ...

  • RH 2009:81:En maskerad man har, genom att hota en snabbköpskassörska med en rörtång, försökt att komma över kontanter och, när han inte lyckats med detta, tillgripit varor till ett värde av 61 kr. Han har därefter hotat butiksföreståndaren med rörtången och därigenom hindrat denne från att återta varorna. Gärningen har bedömts som rån.
  • NJA 1991 s. 444:Fråga om påföljd - fängelse, skyddstillsyn jämte fängelse eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst - för yngling som gjort sig skyldig till rån när han var 18 år gammal.
  • RH 1999:116:Gärning har rubricerats som rån (motvärnsfallet), när butikstillgrepp följts av våld mot butikskontrollant som velat återta godset.
  • NJA 1990 s. 622:Fråga om påföljd för två ynglingar som har gjort sig skyldiga till ett stort antal brott, bl a flera rån och försök till rån, när de var 16 år.
  • RH 2010:78:En tilltalad som tillgripit en telefon från en person i samband med att han tillsammans med tre medtilltalade misshandlat denne har inte dömts för rån utan för grov misshandel och stöld i brottskonkurrens.
  • RH 1993:147:För den som begått två rån vid 16 års ålder har påföljden bestämts till skyddstillsyn med samhällstjänst 100 timmar.
  • NJA 1994 s. 732:Grovt rån?
  • NJA 2008 s. 900:En person har i ett varuhus tillgripit varor till ringa värde och med våld satt sig till motvärn när en butikskontrollant ingripit. Med hänsyn till våldets omfattning har handlandet bedömts som rån och inte annat brott som handlandet innefattat. Även fråga om tillämpning av straffmätningsbestämmelsen i 29 kap. 5 § första stycket 8 BrB.
  • RH 2006:31:Hovrätten fördubblade av tingsrätten utdömt fängelsestraff för rån vid 13 tillfällen, försök till rån vid två tillfällen samt häleri och bestämde påföljden till fängelse sex år.
  • NJA 1999 s. 25:Fråga om rånbrott skall anses som grovt samt om påföljd för brottet. Även fråga om åklagaren i högre rätt får justera gärningsbeskrivningen till den tilltalades nackdel efter överklagande enbart i fråga om brottsrubricering och påföljd.
  • NJA 1995 s. 405:Försök till rån?
  • RH 1994:139:Rån mot ett postkontor har bedömts som grovt brott trots att det inte visats att de vapen som användes var skarpladdade. Andra inslag - planeringen, utrustningen och hänsynslösheten - har avgjort bedömningen. Även fråga om straffmätning.
  • NJA 1997 s. 507:Rån eller utpressning?
  • RH 2007:62:Fråga huruvida försökspunkten vid rån har passerats.
  • RH 1993:23:Rån mot värdetransport har bedömts som grovt brott redan på den grunden att vapen - oaktat det inte blivit utrett att de var riktiga eller skarpladdade - använts på ett hänsynslöst sätt mot väktarpersonal. Det stora bytet på 5,3 miljoner kronor har även detta ensamt ansetts konstituera grovt rån. Straffet har - viss annan brottslighet inräknad - bestämts till fängelse sju år.
  • RH 2003:27:Rån mot ett postkontor har bedömts som grovt brott trots att det vapen som användes inte var skarpladdat. Andra inslag, såsom planeringen, hänsynslösheten och det utdragna förloppet, har avgjort bedömningen.
  • NJA 1989 s. 829:Grovt rån?
  • RH 2016:43:Motvärnsfallet av rån. Fråga om målsägandes åtgärd för återtagande av tillgripen egendom har skett på bar gärning. Även fråga om tilltalads ålder och om utvisning.
  • RH 2006:26:Den tilltalade är åtalad för rån enligt det s.k. motvärnsfallet då han utövat våld mot en person som han tidigare hade bestulit. Vid detta våld hade den tilltalade inte längre det tillgripna godset i sin omedelbara besittning. Våldet har inte bedömts som rån utan som misshandel.
  • NJA 1989 s. 870:Fråga om påföljd för två ynglingar, som gjort sig skyldiga till försök till rån när de var 17 respektive 18 år gamla.
  • NJA 1994 s. 153:Skyddstillsyn i förening med fängelse har ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för ynglingar, 18 och 19 år gamla, som gjort sig skyldiga till gaturån.
  • NJA 1990 s. 578:Fråga om påföljd för en 17-åring som gjort sig skyldig till rån.
  • NJA 1981 s. 273:Rån? Fråga bl a om tillämpning av 8 kap 5 § 2 st BrB.
  • NJA 1988 s. 321:Grovt rån?
Ändrad: SFS 1975:1395 (Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m.), 2023:257 (Skärpta straff för brott i kriminella nätverk)

[K8]6 §  Om brott som avses i 5 § är grovt, döms för grovt rån till fängelse i lägst fem och högst tio år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas

  1. om våldet har varit livsfarligt,
  2. om gärningsmannen har tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars har visat synnerlig råhet eller på ett hänsynslöst sätt har utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning, eller
  3. om gärningen har varit av särskilt farlig art. Lag (2017:332).

Bedömningsgrunder för då ett rån är att bedöma som grovt föreligger då våldet som utövats är livsfarligt, det inträffar en svår kroppsskada, innefattat synnerlig råhet eller tortyr samt situationer då gärningsmannen utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning.

Prop. 2016/17:108: 2. om gärningsmannen har tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars har visat synnerlig råhet eller på ett hänsynslöst sätt har utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning, eller

3. om gärningen har varit av särskilt farlig art.

I paragrafen straffbeläggs grovt rån samt ges besked om tillämplig straffskala och de omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet ska anses vara grovt. Första stycket ...

  • NJA 1994 s. 732:Grovt rån?
  • NJA 1999 s. 25:Fråga om rånbrott skall anses som grovt samt om påföljd för brottet. Även fråga om åklagaren i högre rätt får justera gärningsbeskrivningen till den tilltalades nackdel efter överklagande enbart i fråga om brottsrubricering och påföljd.
  • NJA 2002 s. 270:En tjugoåring har gjort sig skyldig till bl.a. grovt rån, olaga frihetsberövande och grov våldtäkt. Rånet har bedömts som grovt med hänsyn till att det har begåtts mot en taxiförare med hjälp av ett laddat vapen. Även fråga om påföljd för den samlade brottsligheten.
  • RH 1994:139:Rån mot ett postkontor har bedömts som grovt brott trots att det inte visats att de vapen som användes var skarpladdade. Andra inslag - planeringen, utrustningen och hänsynslösheten - har avgjort bedömningen. Även fråga om straffmätning.
  • NJA 2011 s. 466:En person rånades på gatan av tre personer och tvingades därefter till sitt hem där han hölls frihetsberövad under hotfulla och förnedrande former medan bostaden genomsöktes varefter han bands och låstes in i en garderob. Brottet har bedömts som grovt rån.
  • RH 1993:23:Rån mot värdetransport har bedömts som grovt brott redan på den grunden att vapen - oaktat det inte blivit utrett att de var riktiga eller skarpladdade - använts på ett hänsynslöst sätt mot väktarpersonal. Det stora bytet på 5,3 miljoner kronor har även detta ensamt ansetts konstituera grovt rån. Straffet har - viss annan brottslighet inräknad - bestämts till fängelse sju år.
  • RH 2003:27:Rån mot ett postkontor har bedömts som grovt brott trots att det vapen som användes inte var skarpladdat. Andra inslag, såsom planeringen, hänsynslösheten och det utdragna förloppet, har avgjort bedömningen.
  • NJA 1992 s. 357:Grovt rån?
  • NJA 1989 s. 829:Grovt rån?
  • RH 2007:35:Hos en person har påträffats vapen samt en stor mängd ammunition, en batong, handfängsel, tårgas, pepparspray, blyinfattade handskar, skyddsväst och walkie-talkies. Personen har dömts för förberedelse till grovt rån. Åtal för grovt vapenbrott har däremot ogillats då vapeninnehavet ansetts vara konsumerat av brottet förberedelse till grovt rån.
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott)

[K8]7 §  Den som olovligen tar och brukar ett motorfordon eller annat motordrivet fortskaffningsmedel som tillhör någon annan döms, om gärningen inte är belagd med straff enligt 1, 2 eller 4–6 §§, för tillgrepp av fortskaffningsmedel till fängelse i högst två år. Om brottet är ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld eller hot om brottslig gärning eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

Det vore mer korrekt att tala om olaga billån än bilstöld då gärningsmannen vid tillgrepp av fortskaffningsmedel inte tänkt behålla bilen utan bara tillgripit den. Om gärningsmannen efter att ha tillgripit bilen bestämmer sig för att behålla den gör sig gärningsmannen skyldig till tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovligt förfogande.

Prop. 2016/17:131: Är brottet grovt, döms för grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld eller hot om brottslig gärning eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Paragrafen, som straffbelägger tillgrepp av fortskaffningsmedel och anger tillämpliga ...

  • NJA 1984 s. 751:Tillgrepp av fortskaffningsmedel. Gärningsmannen har klättrat över ett nätstängsel kring en industritomt, tillgripit en personbil värd närmare 100 000 kr och fört ut den genom att forcera stängslet, med skador på bilen som följd. Brottet har vid en allsidig bedömning av samtliga omständigheter ansetts inte böra betecknas som grovt.
  • NJA 1995 s. 392:Ägare till motorcykel, som överlämnat denna till annan för provkörning, har med hänsyn till omständigheterna inte ansetts ha frånhänt sig besittningen till motorcykeln.
  • RH 1999:4:En person tvingade till sig en bil genom att hota föraren med att sparka honom, om denne inte lämnade bilen. Handlandet bedömdes som olaga tvång och tillgrepp av fortskaffningsmedel, vilka brott inte var grova.
  • RH 2015:47:Det är fortfarande möjligt att döma för försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel när försöket sker utan nyckel eller datorutrustning och avser personbilar.
  • NJA 1987 s. 473:En styrman på ett utländskt fartyg, som befann sig utanför svenskt sjöterritorium, har under vapenhot tagit fartyget i besittning och fört det till svensk hamn. Under färden har de övriga besättningsmännen hållits inlåsta i olika utrymmen på fartyget. Styrmannen har dömts för olaga frihetsberövande, till grepp av fortskaffningsmedel, grovt brott, och, såvitt gäller befattningen med vapnet (en gaspistol) under färden på svenskt vatten, olaga vapeninnehav. I fråga om vapeninnehavet har särskilt åtalsförordnande enligt 2 kap 5 § 1 st BrB inte ansetts behövligt.
  • RH 1994:133:En person som fått sig anvisad en stulen bil har gjort sig skyldig till tillgrepp när han tagit bilen i sin besittning. Tillika fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet när senare brottslighet framstår som lindrigare än den tidigare.
  • NJA 1990 s. 9:Tillgrepp av fortskaffningsmedel har ansetts inte kunna utgöra för brott till häleri. 9 kap 6 §, 8 kap 7 § och 10 kap 7 § 1 st BrB. (Begränsad prövning enligt 54 kap 11 a § RB.)
  • NJA 1992 s. 26:Två män har trängt sig in i en villa och under vapenhot tvingat den som bodde där att lämna ifrån sig nycklarna till en bil, som männen därefter tagit och brukat. Fråga om den straffrättsliga bedömningen av förfarandet.
  • NJA 2021 s. 1102:Ett tillgrepp av en moped har vid en samlad bedömning ansetts utgöra ett ringa fall av tillgrepp av fortskaffningsmedel.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

[K8]8 §  Den som, i annat fall än som anges i detta kapitel, olovligen tar och brukar eller på annat sätt tillgriper något, döms för egenmäktigt förfarande till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller om någon utan tillgrepp, genom att fästa eller bryta lås eller på annat sätt, olovligen rubbar någon annans besittning och därigenom vållar skada eller olägenhet. För egenmäktigt förfarande döms också den som med våld eller hot om våld hindrar någon annan att utöva sin rätt att hålla kvar eller ta något.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt egenmäktigt förfarande till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld eller hot om brottslig gärning eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

Det finns tre situationer då ett brott utgör egenmäktigt förfarande. Den första är då gärningsmannen olovligen har tillgripit något men inte har någon avsikt att behålla det tillgripna, exempelvis då det tillgripna göms undan så ägaren hindras att använda det. Den andra situationen är då annans besittning olovligen rubbas på så vis att den rättmätige ägaren hindras att använda föremålet som det är tänkt, exempelvis då någon olovligen bryter sig in i en bil för att sova i den vilket innebär att ägaren inte själv kan använda bilen. Det sista är då gärningsmannen med våld motsätter sig laga självtäkt. Utövningen av våld omfattar inte bara personvåld utan kan även vara oriktat våld där gärningsmannen sliter i en sak.

Prop. 2016/17:131: Är brottet grovt, döms för grovt egenmäktigt förfarande till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld eller hot om brottslig gärning eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Paragrafen, som straffbelägger egenmäktigt förfarande och anger tillämpliga straffskalor, ...

  • RH 2004:24:Allmän plats för vilken lokala trafikföreskrifter utfärdats hade enligt ett arrendeavtal upplåtits för parkering för endast vissa taxibolags bilar. Förare av taxibil som parkerat på området och som inte var ansluten till något av de bolag som omfattades av avtalet har dömts för egenmäktigt förfarande.
  • RH 2000:52:Vid tillgrepp i förening med våld, begånget under rus, har tillägnelseuppsåt inte ansetts föreligga, och gärningen har bedömts som egenmäktigt förfarande, grovt brott. Påföljden har, utan hinder av bestämmelsen i 51 kap. 25 § rättegångsbalken, ansetts kunna ändras från skyddstillsyn med föreskrift om nykterhetsvårdande behandling till villkorlig dom jämte ett med hänsyn till ådömd skadeståndsskyldighet anpassat bötesstraff.
  • NJA 1990 s. 315:Fråga om brottsrubricering och påföljd när någon genom inbrott trängt in i annans bostadslägenhet.
  • NJA 1993 s. 480:Tillgrepp av pass har ansetts inte utgöra stöld utan egenmäktigt förfarande.
  • NJA 1991 s. 117:Fråga om rättsvillfarelse beträffande äganderätten vid stöld. Tillika fråga om gränsdragningen mellan egenmäktigt förfarande och självtäkt.
  • RH 2000:67:En person, A, ansågs företräda innehavaren av enskild fiskerätt och härigenom ha behörighet enligt 47 § fiskelagen (1993:787) att ta i beslag bl.a. fiskeredskap hos den som ertappades med att olovligen fiska i det aktuella vattnet. Eftersom A i ett visst fall inte hade för avsikt att följa regleringen i fiskelagen av beslag - i fråga om anmälningsskyldighet gentemot polis eller åklagare - ansågs A:s åtgärd i fallet att omhänderta fiskeredskap inte utgöra ett beslagstagande utan innefatta egenmäktigt förfarande.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

[K8]9 §  Den som vidtar någon sådan åtgärd som avses i 8 § för att själv ta sig rätt döms för självtäkt till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2017:442).

En person som är ägare till en sak får inte återta saken på egen hand utan måste kontakta polis, kronofogdemyndighet eller annan myndighet. Ett undantag till denna regel är om återtagandet sker under färsk gärning vilket är tillåtet enligt 16 § p. 6 promulgationsförordningen till strafflagen.

Prop. 2016/17:131: I paragrafen straffbeläggs självtäkt och anges den för brottet tillämpliga straffskalan. Som en följd av avskaffandet av bestämmelsen i 11 § andra stycket är paragrafen numera direkt tillämplig även på fast egendom. En ändring görs genom att det uttryckligen anges att paragrafen tar sikte på att någon tar sig rätt genom att vidta sådana åtgärder som anges i 8 §. Någon ändring i sak är inte avsedd. Övervägandena finns i avsnitt ...

  • NJA 1991 s. 117:Fråga om rättsvillfarelse beträffande äganderätten vid stöld. Tillika fråga om gränsdragningen mellan egenmäktigt förfarande och självtäkt.
  • NJA 1984 s. 315:Resningsärende. Ägaren av en utarrenderad jordbruksfastighet har, sedan arrendet upphört men medan arrendatorn alltjämt brukade fastigheten, utan arrendatorns medgivande plöjt upp ett område och vidtagit vissa andra åtgärder på fastigheten. Fastighetsägaren har ansetts härigenom ha gjort sig skyldig till självtäkt 8 kap 9 § och 11 § 2 st BrB.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

[K8]10 §  Den som olovligen avleder elektrisk kraft döms för olovlig energiavledning till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den som olovligen avleder värmeenergi ur ett rörledningssystem för uppvärmning eller värmeenergi till ett rörledningssystem för kylning.

[S2]Är brottet grovt, döms för grov olovlig energiavledning till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

Utan att betala bereda sig tillgång till elektricitet oavsett dess form, strömförande kabel, vindkraftverk, vattenhjul eller andra former.

Prop. 2016/17:131: Är brottet grovt, döms för grov olovlig energiavledning till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Paragrafen, som hittills straffbelagt endast olovlig avledning av elektrisk kraft, ändras på så sätt att den läggs samman med den hittillsvarande kriminaliseringen i 10 a § ...

  • NJA 1984 s. 512:En elabonnent, som har gjort ingrepp i två elmätare och därmed åstadkommit att mätarna registrerat en mindre strömförbrukning än den verkliga, har dömts för olovlig kraftavledning.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)
10 a § Har upphävts genom lag (2017:442).

[K8]11 §  Tar någon i skog eller mark olovligen sådant som avses i 12 kap. 2 a § och är brottet inte att anse som åverkan enligt den bestämmelsen, ska vad som är föreskrivet i detta kapitel om tillgrepp tillämpas. Lag (2017:442).

1 st.: Här avses rena besittningsrubbningar då gärningsmannen tar naturprodukter som växer. Att däremot från en rabatt ta blommor är att bedöma som ringa stöld eller stöld beroende på värdet.

2 st.: Här avses fall då någon utestängs från sin besittning av fastigheten. Även då intrång sker i större omfattning då utnyttjande av marken blir för intensiv och klart överstigit vad fastighetsägaren måste tåla på grund av allemansrätten, se NJA 1996 s. 495 där arrangör av äventyrsresor bedrev organiserad forsränning på annan tillhörig fastighet. Det handlar inte om att någon stör eller överträder en skylt på vilken det står att obehöriga äga ej tillträda då hänsyn skall tas till allemansrätten, jämför dock 12 kap. 4 § olovlig tagande av väg.

Prop. 2016/17:131: Paragrafen anger förutsättningarna för att tillämpa straffbestämmelserna om stöld och grov stöld på tillgrepp av vissa naturprodukter. Så ska ske om gärningen med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter inte kan anses som ringa och därför inte utgör åverkan. En redaktionell ändring görs i anledning av att straffbestämmelsen om åverkan numera finns i 12 kap. 2 a §. Vidare görs den sakliga ändringen att det hittillsvarande andra stycket om besittningsintrång i fastighetsförhållanden ...

  • NJA 1982 s. 621:I syfte att skapa politisk opinion mot tilltänkt förvaring i urberget av radioaktivt avfall från kärnkraftsindustrin hindrade en grupp personer tillhörande en s k aktionsgrupp, "Rädda Voxnadalen", genom att sätta sig på en transportväg ett arbetsfordon från att komma fram till platsen för provborrningar, som ägde rum på enskild person tillhörig fastighet med fastighetsägarens medgivande och i övrigt i enlighet med statsmakternas beslut. I mål mot två av deltagarna i aktionen om ansvar för egenmäktigt förfarande uppkommer fråga om de tilltalade handlat i nöd samt, sedan denna fråga besvarats nekande, frågor om påföljdseftergift och, då sådan ansågs ej kunna meddelas, om särskilt beaktande vid påföljdsbestämningen av det politiska syftet.
  • NJA 1984 s. 315:Resningsärende. Ägaren av en utarrenderad jordbruksfastighet har, sedan arrendet upphört men medan arrendatorn alltjämt brukade fastigheten, utan arrendatorns medgivande plöjt upp ett område och vidtagit vissa andra åtgärder på fastigheten. Fastighetsägaren har ansetts härigenom ha gjort sig skyldig till självtäkt 8 kap 9 § och 11 § 2 st BrB.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

[K8]12 §  För försök eller förberedelse till stöld, grov stöld, inbrottsstöld, rån, grovt rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel, grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel, olovlig energiavledning eller grov olovlig energiavledning döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för stämpling till grov stöld eller inbrottsstöld och stämpling till eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra rån eller grovt rån. Skulle tillgrepp av fortskaffningsmedel, om brottet fullbordats, ha varit att anse som ringa, ska gärningen dock inte medföra ansvar. Lag (2021:35).

Prop. 2020/21:52: Paragrafen reglerar straffansvar för osjälvständiga brottsformer av brott i 8 kap. Ändringen innebär att försök, förberedelse och stämpling till inbrottsstöld kriminaliseras. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.

Prop. 2016/17:131: Paragrafen ger besked om i vilka fall osjälvständiga brottsformer av brotten i 8 kap. är kriminaliserade. Första meningen ändras på så sätt att beteckningarna grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel, olovlig energiavledning och grov olovlig energiavledning införs. Detta är följdändringar i anledning av vad som behandlats i kommentarerna till 7 och 10 §§. I tredje meningen görs vidare den ändringen att undantag inte längre kommer i fråga för ringa fall av avledning av värmeenergi. Även försök och ...

Prop. 2007/08:60: De nya bestämmelserna i brottsbalken träder i kraft den 1 juli 2008.

  • RH 1993:117:En person har på ett varuhus försökt tillgripa en kavaj, värd 598 kr, och därvid i ett provrum med sax försökt ta bort larmanordningen. Tillgreppsförsöket har med hänsyn till tillvägagångssättet bedömts som försök till stöld.
  • NJA 1990 s. 622:Fråga om påföljd för två ynglingar som har gjort sig skyldiga till ett stort antal brott, bl a flera rån och försök till rån, när de var 16 år.
  • RH 2015:47:Det är fortfarande möjligt att döma för försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel när försöket sker utan nyckel eller datorutrustning och avser personbilar.
  • RH 2007:62:Fråga huruvida försökspunkten vid rån har passerats.
  • RH 2004:75:Åtal för stöld avseende tillgrepp på ett varuhus av en borrmaskin har inte bifallits då stöldbrottet inte befunnits fullbordat. Frågan om huruvida personen i stället gjort sig skyldig till försök till stöld har ansetts kunna komma under bedömande utan att åtalet justerades.
  • NJA 1989 s. 870:Fråga om påföljd för två ynglingar, som gjort sig skyldiga till försök till rån när de var 17 respektive 18 år gamla.
  • RH 2007:35:Hos en person har påträffats vapen samt en stor mängd ammunition, en batong, handfängsel, tårgas, pepparspray, blyinfattade handskar, skyddsväst och walkie-talkies. Personen har dömts för förberedelse till grovt rån. Åtal för grovt vapenbrott har däremot ogillats då vapeninnehavet ansetts vara konsumerat av brottet förberedelse till grovt rån.
  • NJA 2015 s. 405:Ett gärningspåstående om att den tilltalade har gjort sig skyldig till fullbordad stöld har ansetts innefatta ett påstående om även försök till stöld. Eftersom den tilltalade i förväg hade fått reda på att bestämmelserna om försök till stöld skulle kunna vara tillämpliga och beretts möjlighet att anpassa sitt försvar efter detta har det inte funnits något hinder för domstolen att döma för försök till stöld.
Ändrad: SFS 2008:264 (Fjärrvärmelag m.m.), 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2021:35 (Tillträdesförbud till butik och förstärkt straff­rättsligt skydd mot tillgrepps­brottslighet)

[K8]13 §  Har annat i detta kapitel angivet brott än grov stöld, inbrottsstöld, rån eller grovt rån förövats mot

  1. någon som inte endast tillfälligt sammanbodde med gärningsmannen,
  2. make, den som är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag, syskon, svåger eller svägerska, eller
  3. någon annan som på liknande sätt är närstående till gärningsmannen,

[S2]får åklagaren väcka åtal endast om målsäganden har angett brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

[S3]Vid tillämpning av vad nu sagts ska med gärningsman likställas någon annan som medverkat vid brottet och den som gjort sig skyldig till häleri eller häleriförseelse. Lag (2021:35).

Prop. 2020/21:52: Paragrafen reglerar begränsningar i åklagarens åtalsrätt för brott i 8 kap. som har begåtts mot vissa närstående. Ändringen i första stycket innebär att inbrottsstöld undantas från reglerna om åtalsbegränsning. Paragrafen ändras även språkligt och redaktionellt. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.

Ändrad: SFS 1987:791 (om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m.), 1971:874 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.), 2021:35 (Tillträdesförbud till butik och förstärkt straff­rättsligt skydd mot tillgrepps­brottslighet)

9 kap. Om bedrägeri och annan oredlighet

Detta kapitel tar upp tillgreppsbrott som begås med psykiska medel. Gärningsmannen lurar, använder hot, underlåter annans brott, bedrar, framkallar en oriktig föreställning eller utnyttjar ett underläge för att nämna några sätt på vilka brotten kan fullbordas. De flesta brott utom 8 § kräver att det sker en förmögenhetsöverföring där gärningsmannen skall bli rikare och offret fattigare.

  • NJA 2019 s. 305:Penningtvättsbrott. Rubricering och straffvärdebedömning när förbrottet bestått av ett bedrägeri som medfört att målsäganden betalat drygt 2,7 miljoner kr till fel konto.
Införd: SFS 1999:164 (Ändringar i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, m.m.)
Ändrad: SFS 2017:443 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 1986:123 (med förslag till ändring i brottsbalken m.m. (vissa frågor om datorrelaterade brott och ocker)), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.), 1976:1139 (med förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser), 1980:107 (med förslag till lag om ändring i brottsbalken (häleri m.m.)), 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott), 1991:451 (om Sveriges tillträde till FN:s narkotikabrottskonvention m.m.), 2021:35 (Tillträdesförbud till butik och förstärkt straff­rättsligt skydd mot tillgrepps­brottslighet)
Upphävd: SFS 2014:308 (En effektivare kriminalisering av penningtvätt)

[K9]1 §  Den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till fängelse i högst två år.

[S2]För bedrägeri döms också den som genom att lämna oriktig eller ofullständig uppgift, genom att ändra i program eller upptagning eller på annat sätt olovligen påverkar resultatet av en automatisk informationsbehandling eller någon annan liknande automatisk process, så att det innebär vinning för gärningsmannen och skada för någon annan. Lag (1986:123).

Bedrägeribrottet karaktäriseras av att gärningsmannen vilseleder sitt offer till en disposition vilken innebär en omedelbar förmögenhetsöverföring. Det skall föreligga adekvat kausalitet mellan vilseledandet och dispositionen. Om offret oavsett gärningsmannens vilseledande skulle ha företagit dispositionen vilken innebar förmögenhetsöverföringen utgör inte detta bedrägeri.

Första stycket beskriver bedrägeri där vilseledandet kan ske genom att gärningsmannen framkallar, vidmakthåller eller förstärker en oriktig föreställning. Det är ok att allmänt lovprisa, dölja sina avsikter eller lura någon att göra rätt för sig. Däremot får vilseledandet inte avse felaktigt preciserade uppgifter, att redan från början ha som avsikt att inte göra rätt för sig., ta emot bidrag men göra någonting annat än det avsedda eller veta redan från början att löftet ej kommer att kunna uppfyllas.

Andra stycket avser datorbedrägerier där gärningsmannen manipulerar datorer, bankomater eller liknande och omfattar även skimming.

  • NJA 2012 s. 886:Fråga om ansvar för bedrägeri och bidragsbrott. Underlåten anmälan till Försäkringskassan om ändrade förhållanden som har haft betydelse för rätt till sjukersättning (förtidspension) har ansetts utgöra en gärning vid varje utbetalningstillfälle. Bevisningen om att den tilltalade, som led av bl.a. Huntingtons sjukdom, hade uppsåt har bedömts vara otillräcklig.
  • NJA 2006 s. 491:Fråga i mål om bedrägeribrott huruvida skada uppkommit för den vilseledde.
  • NJA 2007 s. 973:En person har åtalats för att vid 25 tillfällen med ungefärliga tidsintervaller om en månad genom vilseledande ha föranlett att socialbidrag oriktigt har utbetalats till honom. Varje gärning har bedömts som ett särskilt fall av bedrägeri enligt normalgraden. (Gärningarna var begångna innan bidragsbrottslagen (2007:612) trätt i kraft.)
  • NJA 1985 s. 594:Val av påföljd för sjukkassebedrägeri.
  • NJA 2016 s. 39:En person har lämnat falska bud vid försäljning av en bostadsrätt vilket påverkat det pris som köparna har betalat för bostadsrätten. Handlandet har utgjort ett vilseledande som medfört skada och vinning. Förutsättningarna för ansvar för bedrägeri har därmed varit uppfyllda. Även fråga om skadeståndsberäkningen.
  • NJA 1986 s. 350:En person som köpt en bil på avbetalning med äganderättsförbehåll och sålt den vidare innan den betalts helt har, i visst fall, dömts för bedrägeri mot köparen.
  • NJA 1993 s. 274:Sedan ett för högt saldobelopp av misstag införts i en bankbok, har kontohavaren företett bankboken i samband med ett uttag och därvid utfått medel utöver det verkliga tillgodohavandet på kontot. Kontohavaren har dömts för bedrägeri.
  • NJA 1988 s. 692:Bedrägeri mot postgirot genom betalningsuppdrag utan täckning?
  • NJA 1993 s. 746:Fråga om påföljd för försök till försäkringsbedrägeri, avseende bil som försäkringstagaren anmält stulen men i själva verket låtit föra utomlands.
  • NJA 1986 s. 234:Ett bedrägeri som avsåg utfående av varor till ett värde av ungefär 3 700 kr har begåtts med begagnande av ett av den tilltalade förfalskat postkvitto. Bedrägeriet har med hänsyn till omständigheterna ej bedömts som grovt och den tilltalade har därför dömts för bedrägeri och urkundsförfalskning.
  • NJA 1994 s. 185:En person har använt ett för honom utfärdat kontokort, som inte var anslutet till något bankkonto, och därvid förtigit att han saknade vilja och förmåga att betala för varorna och tjänsterna. Det har ansetts att förfarandet har inneburit skada för kortutgivaren och att företaget, som tillhandahållit varorna och tjänsterna och blivit vilse lett, har varit i kortutgivarens ställe. 9 kap 1 och 3 §§ BrB.
  • NJA 1981 s. 787:Sökande av socialhjälp, som underlåtit att självmant upplysa om att han hade erhållit förskott på uppgiven inkomst, har befunnits ej vara skyldig till bedrägeri.
  • NJA 1989 s. 810:Fråga om bedrägerier som avsåg varor till ett värde av omkring 185 000 kr skulle bedömas enligt 9 kap 1 eller 3 § BrB. Tillika fråga om påföljd för grovt bedrägeri.
  • NJA 1984 s. 740:Val av påföljd för försök till försäkringsbedrägeri.
  • NJA 2014 s. 473:En bank lämnade ett lån till ett bolag och lånelikviden användes för betalning av bolagets förfallna krediter hos banken. Den omständigheten att banken genom långivningen inte försattes i en sämre förmögenhetsställning har inte ansetts innebära att ett skadeståndsanspråk mot en person som dömts för att ha vilselett banken att lämna lånet inte kan bifallas.
  • NJA 1992 s. 421:Fråga om skaderekvisitet vid försök till försäkringsbedrägeri.
  • NJA 1988 s. 701:En person har använt ett för honom utfärdat betalkort (sparbankskort) vid betalning för varor och tjänster, oaktat täckning saknades på det till kortet anslutna bankkontot. Fråga, med hänsyn till en mellan säljföretagen och serviceföretag för sparbankerna träffad överenskommelse, huruvida det i 9 kap 1 § 1 st BrB angivna skaderekvisitet vid bedrägeri är uppfyllt.
  • RH 1999:87:Försök att växla till sig svenska kronor mot falska utländska sedlar har bedömts som försök till utprångling av falska sedlar i förening med försök till bedrägeri.
  • RH 2002:14:Användandet av annans användarnamn, koder och telefonnummer som man fått tillgång till genom en okänd person via en s.k. chatt på Internet har ansetts medföra straffansvar för bedrägeri.
Ändrad: SFS 1986:123 (med förslag till ändring i brottsbalken m.m. (vissa frågor om datorrelaterade brott och ocker))

[K9]2 §  Är brott som avses i 1 § med hänsyn till skadans omfattning och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, döms för ringa bedrägeri till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]För ringa bedrägeri döms också den som utan att göra rätt för sig tillgodogör sig husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning eller annat sådant som tillhandahålls under förutsättning av kontant betalning, oavsett om han eller hon vilseleder någon eller inte. Det gäller dock inte om gärningen avser värde som inte är ringa och om den i övrigt är sådan som avses i 1 §. Lag (2017:442).

Första stycket avser ringa bedrägeri. Andra stycket tar upp snyltningsbrotten där gärningsmannen lever på annans bekostnad, fullbordat nyttigheten och tar en springnota. Viktigt att lägga märke till gärningsmannens uppsåt för om gärningsmannen avsåg att betala men när notan kom bestämde sig för att göra en springnota har gärningsmannen inte vilselett offret till dispositionen, trots detta är denna paragraf tillämplig.

Om gärningsmannen bara glömmer att betala och därmed saknar uppsåt överhuvudtaget kan han bli betalningsskyldig men inte dömas till ansvar.

Prop. 2016/17:131: För ringa bedrägeri döms också den som utan att göra rätt för sig tillgodogör sig husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning eller annat sådant som tillhandahålls under förutsättning av kontant betalning, oavsett om han eller hon vilseleder någon eller inte. Det gäller dock inte om gärningen avser värde som inte är ringa och om den i övrigt är sådan som avses i 1 §.

Paragrafen reglerar lindrigare ...

  • RH 1996:160:En person fäste ett tiokronorsmynt vid ett snöre och stoppade myntet i en parkeringsautomat, varvid han erhöll en parkeringsbiljett. Han drog därefter ut myntet. Gärningen har bedömts som bedrägligt beteende.
  • RH 1994:96:I en affär placerade en person på en vara en prislapp med ett 300 kr lägre pris ovanpå den ursprungliga prislappen. Han kunde sedan köpa varan till det lägre priset. Förfarandet har inte ansetts vara mera straffvärt än om någon utan redskap avlägsnar en larmanordning från en vara och sedan för varan gömd i en väska eller i sedvanliga ytterkläder ut ur en affär utan att betala. Gärningen har bedömts som bedrägligt beteende.
  • RH 1993:143:En person bytte i en skivaffär de ursprungliga prislapparna på tre CD- skivor till prislappar med lägre pris. Han kunde sedan köpa skivorna till de lägre prisen. Bedrägeri eller bedrägligt beteende?
  • RH 1993:8:Reparation av bil har inte ansetts utgöra en sådan tjänst som avses i 9 kap. 2 § 2 st. brottsbalken.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 1976:1139 (med förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser)

[K9]3 §  Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grovt bedrägeri till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har missbrukat allmänt förtroende eller använt urkund eller annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap. eller vilseledande bokföring eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

Bedömningsgrunder för grovt bedrägeri är om gärningsmannen under en systematiskt under en lång tid bedragit någon, om brottet varit riktat mot allmänheten eller om gärningsmannen använt sig av en falsk handling.

Prop. 2016/17:131: Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har missbrukat allmänt förtroende eller använt urkund eller annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap. eller vilseledande bokföring eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

I paragrafen straffbeläggs grovt bedrägeri samt anges tillämplig straffskala och – i andra ...

  • NJA 2006 s. 491:Fråga i mål om bedrägeribrott huruvida skada uppkommit för den vilseledde.
  • NJA 2007 s. 973:En person har åtalats för att vid 25 tillfällen med ungefärliga tidsintervaller om en månad genom vilseledande ha föranlett att socialbidrag oriktigt har utbetalats till honom. Varje gärning har bedömts som ett särskilt fall av bedrägeri enligt normalgraden. (Gärningarna var begångna innan bidragsbrottslagen (2007:612) trätt i kraft.)
  • NJA 1983 s. 441:Frågor rörande bedrägeri och trolöshet mot huvudman. Tillika spörsmål beträffande den s k specialitetsprincipen vid utlämning.
  • NJA 1992 s. 190:Fråga om påföljd för försök till grovt försäkringsbedrägeri.
  • NJA 1982 s. 645:Villkorlig dom har av hänsyn till allmän laglydnad inte ansetts kunna komma i fråga som påföljd för tilltalad, vilken systematiskt under lång tid på sin arbetsplats förövat grova stölder och grova bedrägerier mot arbetsgivaren.
  • NJA 1982 s. 863:Fråga i mål angående bedrägeribrott om skada uppkommit vid fullgörande av avtal.
  • RH 2011:65:Det har inte ansetts möjligt att rubricera grovt bedrägeri som grovt bidragsbrott, när brottet begåtts innan lagen om bidragsbrott trädde i kraft.
  • NJA 1992 s. 763:Sedan ett belopp av misstag satts in på ett postgirokonto som innehades av en förening, har en person genom vilseledande förmått företrädare för föreningen att ta ut pengar från kontot och överlämna dem till honom, varefter han tillägnat sig pengarna. Förfarandet har bedömts som grovt bedrägeri.
  • NJA 1994 s. 185:En person har använt ett för honom utfärdat kontokort, som inte var anslutet till något bankkonto, och därvid förtigit att han saknade vilja och förmåga att betala för varorna och tjänsterna. Det har ansetts att förfarandet har inneburit skada för kortutgivaren och att företaget, som tillhandahållit varorna och tjänsterna och blivit vilse lett, har varit i kortutgivarens ställe. 9 kap 1 och 3 §§ BrB.
  • RH 2009:83:Innehavaren av ett USB-minne, i vilket lagrats mer än tusen kontokortsnummer tillhörande andra personer, har dömts för förberedelse till grovt bedrägeri. Uppgifterna i USB-minnet har bedömts vara uppenbart införskaffade för att användas som hjälpmedel vid brott.
  • NJA 1989 s. 810:Fråga om bedrägerier som avsåg varor till ett värde av omkring 185 000 kr skulle bedömas enligt 9 kap 1 eller 3 § BrB. Tillika fråga om påföljd för grovt bedrägeri.
  • RH 1995:113:Befattning med ett stort antal legitimationshandlingar, checkblanketter m.fl. handlingar tillhöriga andra personer har inte ansetts utgöra förberedelse till grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 1976:1139 (med förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser)

[K9]3 a §  Den som till en vidare krets riktar betalningsuppmaningar i syfte att vilseleda till handling som innebär vinning för gärningsmannen och skada för mottagaren eller någon i vars ställe denne är döms, om förfarandet har avsett betydande värde, för grovt fordringsbedrägeri till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.