Brottsbalk (1962:700)

(BrB)

Departement
Justitiedepartementet L5
Utfärdad
1962-12-21
Ändring införd
SFS 1962:700 i lydelse enligt SFS 2018:1745
Ikraft
1965-01-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-11-29

Huvudförfattare Alexander Ankerstedt

Brottsbalken är den centrala straffrättsliga lagen i Sverige och behandlar den allmänna straffrätten. Den är uppdelad på tre avdelningar, den första innehåller allmänna bestämmelser, den andra innehåller en uppräkning av de olika brotten och den tredje innehåller regler om de påföljder som kan dömas ut.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Allmänna bestämmelser

[K1]1 §  Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller i annan lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet. Lag (1994:458).

Här beskrivs legalitetsprincipen (även kallad legalitetsgrundsatsen) som genomsyrar all svensk straffrätt. All tillämpning skall ske i skenet av denna. Kort kan legalitetsprincipen beskrivas som att den som har gjort något som kan bedömas som moraliskt felaktigt eller av annan anledning förkastligt, men som inte har kriminaliserats av lagstiftaren, ska inte dömas för brott. Ytterligare betydelser är förbudet för analog lagtillämpning som är till gärningsmannens nackdel, analoga omständigheter till dess fördel är således ok. Den innehåller även ett förbud mot retroaktiv strafflagstiftning och det är bara den lagstiftning som gällde vid gärningstidpunkten som får tillämpas för att en handling ska kunna leda till en straffrättslig påföljd. Den innehåller även ett obestämdhetsförbud som är ett krav på viss precision hos straffbud, se NJA 2008 s. 376. Med gärning avses både ett handlande samt underlåtenhet att handla.

[K1]2 §  En gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen.

[S2]Har gärningen begåtts under självförvållat rus eller var gärningsmannen på annat vis genom eget vållande tillfälligt från sina sinnens bruk, skall detta inte föranleda att gärningen inte anses som brott. Lag (1994:458).

1 st.:Brott i brottsbalken skall underförstått anses vara straffbara endast om de begås med uppsåt därför skrivs detta inte ut. För de fall då en paragraf specifikt anger att det räcker med oaktsamhet eller endast omfattar oaktsamhet skrivs det däremot ut. Oaktsamhet kallas även vårdslöshet. Uppsåt är ett snävare begrepp än oaktsamhet och faller inom begreppet oaktsamhet, se NJA 2004 s. 176. Det finns olika slags uppsåt, direkt uppsåt=avsiktsuppsåt, insiktsuppsåt och likgiltighetsuppsåt. Det finns även olika slags oaktsamhet, medveten och omedveten.

2 st.: Behandlar hur en gärning som någon gör då den är berusad eller påverkad skall bedömas, se rusläran.

[K1]3 §  Med påföljd för brott förstås i denna balk straffen böter och fängelse samt villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård. Lag (1988:942).

Fängelsestraff består av två delar, först kriminalvård i anstalt och sedan kriminalvård i frihet. Fängelsestraffet är till fullo verkställt när villkorligt medgiven frihet inte längre kan förklaras förverkad, se NJA 1991 s. 436. Till kategorin överlämnande till särskild vård räknas någon som döms till till ungdomsvård, ungdomstjänst, enligt lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall eller enligt lag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Se även straffteori

[K1]4 §  Om användningen av straffen gäller vad i bestämmelserna om de särskilda brotten är stadgat samt vad därutöver är särskilt föreskrivet. Övriga påföljder får, enligt vad därom är föreskrivet, tillämpas trots att de inte är nämnda i bestämmelserna om de särskilda brotten. Lag (1988:942).

[K1]5 §  Fängelse är att anse som ett svårare straff än böter.

[S2]Om förhållandet mellan fängelse samt villkorlig dom och skyddstillsyn föreskrivs i 30 kap. 1 §. Lag (1988:942).

I kombination med 30 kap. 1 § får man att fängelse är ett svårare straff än böter och svårare påföljd än villkorlig dom och skyddstillsyn. I NJA 2000 s. 314 och NJA 2008 s. 359 har HD konstaterat att skyddstillsyn är en svårare påföljd än villkorlig dom.

[K1]6 §  För brott som någon begått innan han fyllt femton år får inte dömas till påföljd. Lag (1988:942).

Barn under 15 år kan inte dömas till fängelse men omhändertas på andra sätt som återfinns i Socialtjänstlag (2001:453), Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt i 31-38 §§ Lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

7 § har upphävts genom lag (1988:942).

[K1]8 §  Förutom påföljd kan brott, enligt vad därom är stadgat, föranleda förverkande av egendom, företagsbot eller annan särskild rättsverkan, så ock medföra skyldighet att gälda skadestånd. Lag (1986:118).

Exempelvis kan ett brott leda till böter/fängelsestraff, men också skadestånd till offret och förverkan (beslagtagande) av rånredskapen kan bli aktuella. Skadeståndsersättning genom brott avser den skada som handlingen inneburit, se 2 kap. 3 § Skadeståndslag (1972:207). Utgångspunkten för värderingen av ersättningen skall enligt NJA 2007 s. 540 vara en på förhärskande etiska och sociala värderingar baserad bedömning av den ansvarsutlösande gärningen, dess art och dess varaktighet. Kränkningsersättning avser inte de efterföljande reaktionerna på gärningen i motsats till ersättning för personskada utan tar sikte på att ersätta den kränkning av den personliga integriteten som uppkommer just i samband med angreppet oavsett om den angripne upfattar angreppet eller inte på grund av medvetslöshet, sömn, oförstånd eller handikapp, se NJA 2007 s. 54.

2 kap. Om tillämpligheten av svensk lag

[K2]1 §  För brott som begåtts här i riket dömes efter svensk lag och vid svensk domstol. Detsamma gäller, om det är ovisst var brott förövats men skäl finnes antaga att det är begånget inom riket. Lag (1972:812).

[K2]2 §  För brott som begåtts utom riket döms efter svensk lag och vid svensk domstol, om brottet begåtts

  1. av svensk medborgare eller av utlänning med hemvist i Sverige,
  2. av utlänning utan hemvist i Sverige, som efter brottet blivit svensk medborgare eller tagit hemvist här i riket eller som är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare och finns här, eller
  3. av annan utlänning som finns här i riket och på brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader.

[S2]Första stycket gäller inte, om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten eller om den begåtts inom område som inte tillhör någon stat och enligt svensk lag svårare straff än böter inte kan följa på gärningen.

[S3]I fall som avses i denna paragraf får inte dömas till påföljd som är att anse som strängare än det svåraste straff som är föreskrivet för brottet enligt lagen på gärningsorten.

[S4]De inskränkningar av svensk domsrätt som anges i andra och tredje styckena gäller inte för brott som avses i

  1. 4 kap.1 a och 4 c §§ och 16 kap.10 a § första stycket 1 och femte stycket eller försök till sådana brott,
  2. 4 kap. 4 § andra stycket varigenom någon förmåtts att ingå ett sådant äktenskap eller en sådan äktenskapsliknande förbindelse som avses i 4 c § eller försök till sådant brott, eller
  3. 6 kap.16, 8, 9 och 12 §§ eller försök till brott enligt 6 kap.1, 2, 46, 8, 9 och 12 §§, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år. Lag (2018:618).

Dessa kompetensnormer anger i vilka fall svensk domstol har rätt (kompetens) att döma handlingar som begåtts utomlands.

1 st.: Personalitetsprincipen eller som den även kallas aktiva nationalitetsprincipen ger ett land rätt att åtala sina egna medborgare för brott som begåtts utomlands.

2-3 st.: Inskränkningar i personalitetsprincipen genom kravet på dubbel straffbarhet med vilket menas att gärningen är straffbelagd både på platsen där den begicks och i svensk rätt samt att straffet i en svensk domstol inte är strängare än vad lagen på den utländksa platsen medger. I RH 2010:38 gick en person som brukat narkotika i Danmark fri då enbart bruk av narkotika inte var straffbelagt enligt dansk lag även om det var straffbelagt i svensk rätt genom 2 § Narkotikastrafflag (1968:64).

4 st.: Undantag från kravet på dubbel straffbarhet avseende vissa uppräknade sexualbrott mot barn under 18 år. Dessa handlingar är alltså straffbara även om de inte skulle vara straffbelagda på plats utomlands.

Prop. 2012/13:111: 2. av utlänning utan hemvist i Sverige, som efter brottet blivit svensk medborgare eller tagit hemvist här i riket eller som är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare och finns här, eller

3. av annan utlänning som finns här i riket och på brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader.

Första stycket gäller inte, om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten eller om den begåtts inom område som inte tillhör någon ...

Prop. 2013/14:208: 2. av utlänning utan hemvist i Sverige, som efter brottet blivit svensk medborgare eller tagit hemvist här i riket eller som är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare och finns här, eller

3. av annan utlänning som finns här i riket och på brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader.

Första stycket gäller inte, om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten eller om den begåtts inom område som inte tillhör någon ...

Prop. 2017/18:177: Paragrafen innehåller bestämmelser om svensk domstols behörighet att döma över brott som har begåtts utomlands. I fjärde stycket, som undantar vissa brott från de inskränkningar av svensk domsrätt som följer av kravet på dubbel straffbarhet i andra stycket och föreskriften om påföljdsval och straffmätning i tredje stycket, ändras hänvisningarna avseende försök till brott. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen innehåller huvudregler om svenska domstolars behörighet i fråga om brott som begåtts utom riket. Ändringarna i första–tredje styckena är endast av språklig karaktär. Bestämmelsen har tillförts ett nytt fjärde stycke. Enligt detta nya stycke skall de inskränkningar av svensk domsrätt som föreskrivs i andra och tredje styckena inte gälla för brott som avses i 6 kap. 1–6 §§, 8 § tredje stycket och 12 § brottsbalken eller ...

[K2]3 §  För brott som begåtts utom riket döms även i annat fall än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

  1. om brottet förövats på ett svenskt fartyg eller luftfartyg, eller om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på ett sådant fartyg,
  2. om brottet begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,
  3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,
  4. om brottet har begåtts i tjänsten utom riket av en polisman, tulltjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen, som utför arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt,
  5. om brottet förövats mot Sverige, en svensk kommun eller annan menighet eller en svensk allmän inrättning,
  6. om brottet begåtts inom ett område som inte tillhör någon stat och förövats mot en svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller mot en utlänning med hemvist i Sverige,
  7. om brottet är kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage, penningförfalskning, försök till sådana brott, olovlig befattning med kemiska vapen, olovlig befattning med minor, osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol, terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, brott som avses i 5 § samma lag, brott enligt lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, uppvigling som bestått i en omedelbar och offentlig uppmaning att begå folkmord eller om brottet riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning, eller
  8. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver. Lag (2018:1310).

Prop. 1997/98:174: Ändringen innebär att brott kan lagföras i Sverige oavsett platsen för brottet eller gärningsmannens nationalitet. Inte heller dubbel straffbarhet krävs för lagföring i Sverige, dvs. gärningen behöver inte vara straffbar på orten där den begicks.

Prop. 2008/09:226: Ändringen har behandlats i avsnitt 6.6. Paragrafen kompletterar reglerna i 2 kap. 2 § angående svensk straffrättslig domsrätt beträffande brott som begåtts utom riket med bestämmelser som utsträcker kompetensen i vissa specialfall.

I paragrafen har förts in ett nytt led i punkten 6 om brott som begåtts utom riket och som riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning (artikel 70 ...

[K2]3 a §  Även i annat fall än som avses i 1--3 §§ dömes för brott efter svensk lag och vid svensk domstol enligt vad som föreskrives i lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott. Lag (1976:20).

[K2]4 §  Brott anses begånget där den brottsliga handlingen företogs, så ock där brottet fullbordades eller, vid försök, det tillämnade brottet skulle hava fullbordats.

Ett brott anses begånget både vid handlingsorten som är den plats där gärningsmannen befinner sig samt vid effektorten vilken är den plats där effekten av gärningsmannens agerande visar sig. Exempel kan vara datorbrott eller brevbomber. Vid medverkansgärningar anses brottet begånget vid medverkansplatsen och effektorten.

[K2]5 §  Åtal för brott, som inom riket begåtts på ett utländskt fartyg eller luftfartyg av en utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen på fartyget eller av någon annan anledning medföljde detsamma mot en sådan utlänning eller mot ett utländskt intresse, får inte väckas utan att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, har meddelat förordnande om det.

[S2]Åtal för brott, som förövats utom riket, får väckas endast efter förordnande enligt första stycket. Åtal får dock väckas utan ett sådant förordnande, om brottet är osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol eller om brottet begåtts

  1. på ett svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på ett sådant fartyg,
  2. av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig,
  3. vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,
  4. i tjänsten utom riket av en polisman, tulltjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen som utför arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt,
  5. i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på ett fartyg eller luftfartyg i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater, eller
  6. av en svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare mot ett svenskt intresse. Lag (2017:497).

[K2]5 a §  Har fråga om ansvar för gärning prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i främmande stat där gärningen förövats eller i främmande stat som har tillträtt någon av de överenskommelser som anges i fjärde stycket, får den tilltalade inte här i riket lagföras för samma gärning,

  1. om han har frikänts från ansvar,
  2. om han har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts,
  3. om ådömd påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställigheten pågår, eller
  4. om ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den främmande staten.

[S2]Första stycket gäller inte i fråga om brott som avses i 1 § eller 3 § 4, 6 eller 7 såvida inte lagföringen i den främmande staten har skett på begäran av svensk myndighet eller sedan personen överlämnats eller utlämnats från Sverige för lagföring.

[S3]Om en fråga om ansvar för en gärning har prövats genom en dom meddelad i en främmande stat och om det inte finns hinder mot lagföring på grund av vad som förut sagts i denna paragraf, får åtal för gärningen väckas här i riket endast efter förordnande av regeringen eller den som regeringen bemyndigat.

[S4]De överenskommelser som avses i första stycket är

  1. den europeiska konventionen den 28 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar,
  2. den europeiska konventionen den 15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål,
  3. konventionen den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, dock endast om gärningen omfattas av överenskommelsen,
  4. protokollet den 27 september 1996 till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, dock endast om gärningen omfattas av överenskommelsen,
  5. konventionen den 26 maj 1997 om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, dock endast om gärningen omfattas av överenskommelsen,
  6. konventionen den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet den 14 juni 1985,
  7. konventionen den 25 maj 1987 mellan Europeiska gemenskapernas medlemsstater om förbud mot dubbel lagföring, och
  8. andra protokollet den 19 juni 1997 till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, dock endast om gärningen omfattas av överenskommelsen.

[S5]Har ett brott begåtts delvis här i riket och delvis också inom den medlemsstats territorium där domen meddelats, skall första stycket tillämpas om gärningen omfattas av de överenskommelser som anges i fjärde stycket 3-5 eller 8 eller om domen meddelats av stat som tillträtt en överenskommelse som anges i fjärde stycket 6 eller 7.Lag (2003:1157).

[K2]6 §  Dömes någon här i riket till ansvar för gärning för vilken han utom riket har ådömts påföljd, skall vid bestämmande av påföljd skälig hänsyn tagas till vad han undergått utom riket. Finnes böter eller fängelse böra ådömas och har han utom riket ådömts frihetsberövande påföljd, skall vad han undergått därav till fullo tillgodoräknas honom vid påföljdens bestämmande.

[S2]I fall som avses i första stycket må dömas till lindrigare straff än för gärningen är stadgat eller ock påföljd helt eftergivas. Lag (1972:812).

[K2]7 §  I fråga om svensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet skola, utöver vad i detta kapitel sägs, iakttagas de begränsningar som följa av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser eller, enligt vad därom är särskilt stadgat, av överenskommelse med främmande makt.

Undantag från 1-3 §§ gäller för utländska statsöverhuvuden och diplomater enligt Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser (WKN) och Lag (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Om ett annat land sänder personal till Sverige åtnjuter diplomatiska företrädare straff och civilrättslig immunitet i tjänsten, straffrättslig immunitet utanför tjänsten och civilrättslig immunitet avseende skatt, okränkbarhet, bostad samt egendom. Teknisk- och administrativ personal åtnjuter straffrättslig immunitet i och utanför tjänst men bara civilrättslig immunitet i tjänsten. Tjänstepersonal har endast straff- och civilrättslig immunitet i tjänsten.

När det gäller personal som har sin permanenta hemvist i Sverige men som företräder annat land i Sverige åtnjuter endast de diplomatiska företrädarna straff- och civilrättslig immunitet när de är i tjänst men ingen annan personal åtnjuter något diplomatiskt skydd.

[K2]7 a §  Har en utlänning begått brott i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattat allmän ställning hos annan stat eller mellanfolklig organisation, får åtal för brottet väckas endast efter förordnande av regeringen. Vad som nu har sagts gäller inte om gärningsmannen genom vilseledande uppgifter, förklädnad eller på annat sätt sökt dölja i vilken egenskap han har handlat. Lag (1985:518).

[K2]7 b §  En utlänning som saknar hemvist i Sverige men som befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, får åtalas för brott som han eller hon har begått under sin vistelse här endast efter förordnande av regeringen.

[S2]Vad som sägs i första stycket gäller även för en svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige som tjänstgör i en främmande stats militära styrka. Lag (2004:1000).

Prop. 2004/05:7: Motiven för bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 8.2.1.

Ändringen som bildar ett nytt första stycke följer Lagrådets förslag. Den är föranledd av tillträdet till EU SOFA och innebär att den personkrets som omfattas av bestämmelsen vidgas till att även omfatta civila personer, utan anknytning till en militär styrka, som vistas i Sverige inom ramen för internationell krishantering. Genom andra stycket ...

[K2]7 c §  I fråga om brott som riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning, får åtal väckas endast efter förordnande av regeringen eller den regeringen bestämmer. Lag (2009:1281).

Prop. 2008/09:226: Ändringen har behandlats i avsnitt 6.7.1. Paragrafen är ny och innehåller en bestämmelse om krav på åtalsförordnande i fråga om brott som riktats

mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning (artikel 70 i Romstadgan). Kravet på åtalsförordnande gäller generellt, dvs. ...

[K2]8 §  Det finns särskilda bestämmelser om överlämnande och utlämning för brott.

[S2]Villkor som uppställts vid överlämnande eller utlämning från en annan stat till Sverige skall gälla här. Lag (2003:1157).

Prop. 2003/04:7: I första stycket finns enligt nuvarande lydelse en upplysning om att det finns särskilda bestämmelser om utlämning. Ändringen i detta stycke innebär endast att upplysningen också omfattar bestämmelser om överlämnande.

ANDRA AVDELNINGEN

Om brotten

[K3]1 §  Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller, om omständigheterna är försvårande, på livstid. Lag (2014:274).

Ett mord sker om någon med uppsåt dödar en annan människa. Både mord och dråp 2 § beskriver ett uppsåtligt dödande där mord är normalfallet och dråp brottet som med hänsyn till förmildrande omständigheter är att beteckna som mindre grovt NJA 1985 s. 510 Faktorer som inte utgör förmildrande omständigheter är ifall brottet begåtts mot en närstående NJA 2002 s. 116, offret varit skyddslöst NJA 1989 s. 97, om det varit flera gärningsmän inblandade, om brottet utförts så att det skall vara svårt att upptäcka, onödigt lidande har tillfogats offret, gärningen visar på synnerlig grymhet NJA 1994 s. 310 eller om mordet skett för att främja ett annat brott. Att någon däremot agerar på grund av svartsjuka påverkar inte bedömningen NJA 1994 s. 310. I regel bör inte straffet vara livstid utan en friare bedömning bör göras där valet mellan tidsbestämt- och livstidsstraff görs i varje fall NJA 1985 s. 510 och NJA 1999 s. 531. För att livstidsstraff skall komma ifråga krävs avsevärd hänsynslöshet och är förbehållen de allvarligaste brotten NJA 2007 s. 194. Även ifall mer än en person uppsåtligt dödas eller om dödandet skett för att gärningsmannen skulle kunna begå ett annat brott är försvårande omständigheter som väger för ett livstidsstraff.

Prop. 2013/14:194: Paragrafen ändras genom att det i straffskalan läggs till att straffet är fängelse på livstid ”om omständigheterna är försvårande”. Syftet är att mord i betydligt större utsträckning än tidigare ska leda till livstidsstraff. Ändringen behandlas i avsnitt 6.1 och 6.2 där också Lagrådets synpunkter behandlas.

Enligt ...

Prop. 2008/09:118: Paragrafen har ändrats på så sätt att straffskalan för det tidsbestämda straffet har utvidgats från att ha omfattat enbart tio år till att omfatta även fängelse i mer än tio och högst 18 år. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.1.

Enligt paragrafen döms den som uppsåtligen berövar annan livet för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst 18 år, eller på livstid. Om brottet med hänsyn till ...

[K3]2 §  Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller eljest att anse som mindre grovt, dömes för dråp till fängelse, lägst sex och högst tio år.

Dråp innebär att någon med uppsåt dödar en annan människa. Man utgår från att den gärning som skett är ett mord enligt 1 § och bedömer om det finns förmildrande omständigheter som gör att gärningsmannen istället skall dömas för dråp NJA 1985 s. 510 och NJA 2007 s. 194. En huvudregel vid dråp är att gemene man skulle ha förståelse för vad gärningsmannen gjort, rätten däremot kan inte acceptera beteendet. Mord enligt 1 § är aldrig varken förståeligt eller försvarligt, dråp 2 § kan vara förståeligt men aldrig försvarligt och uppsåtligt dödande vid en nödvärnssituation 24 kap. 1 § BrB kan vara både förståeligt och försvarligt. Även att gärningsmannen har blivit provocerad kan utgöra en förmildrande omständighet. Att någon efter att den har begått ett brott för att dölja det andra brottet dödar en människa gör att gärningen kan bli att betraktas som dråp istället för mord. Även då en person befinner sig under inflytande av själslig abnormitet som inte är så djup att den är att jämföra med sinnessjukdom kan ses som förmildrande NJA 1985 s. 510.

[K3]3 §  Dödar kvinna sitt barn vid födelsen eller eljest å tid då hon på grund av nedkomsten befinner sig i upprivet sinnestillstånd eller i svårt trångmål, dömes för barnadråp till fängelse i högst sex år.

I praxis har högsta domstolen sagt att om en mor dödar sitt barn under de första sju månaderna efter förlossningen kan hon dömas för barnadråp. Om barnets far dödar sitt barn döms han för mord (alternativt dråp) och om modern är medverkande till att döda barnet kan hon dömas för medverkan till barnadråp. Fadern kan aldrig dömas för medverkan till barnadråp utan i hans fall blir det även där tal om att döma honom för medverkan till mord 1 § alternativt medverkan till dråp 2 §.

[K3]4 §  Har upphört att gälla genom lag (1974:596).

[K3]5 §  Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393).

Man skiljer mellan fysisk skada respektive sjukdom till vilken även psykisk skada och könssjukdomar räknas in. En tumregel är att misshandeln är ringa om offret inte behöver uppsöka sjukhus. Men även hur man utövar misshandeln brukar vara ett hjälpmedel i bedömningen, att slå någon med öppen handflata brukar oftast leda till att misshandeln är att bedöma som ringa till skillnad mot att med knuten näve utdela ett slag mot en annan människa vilken är att bedöma som misshandel av normalgraden.

Att lägga märke till är att aga av barn är förbjudet, detta står dock att finna i 6 kap. 1 § föräldrabalken.

[K3]6 §  Är brott som avses i 5 § att anse som grovt, döms för grov misshandel till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

[S2]Är brottet att anse som synnerligen grovt, döms för synnerligen grov misshandel till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är synnerligen grovt ska det särskilt beaktas om kroppsskadan är bestående eller om gärningen har orsakat synnerligt lidande eller om gärningsmannen har visat synnerlig hänsynslöshet. Lag (2017:332).

Faktorer som gör att en misshandel kan räknas som grov beskrivs i andra stycket. En person som varit berusad och av misstag försökt att döda en annan människa men misslyckats kan komma att dömas för grov misshandel med stöd av rusläran, se 1 kap. 2 § 2 st, istället för försök till mord eller försök till dråp.

Prop. 2016/17:108: fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Är brottet att anse som synnerligen grovt, döms för synnerligen grov misshandel till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet ...

Prop. 2009/10:147: Paragrafen har ändrats genom att straffskalan för grov misshandel, som tidigare var fängelse i lägst ett och högst tio år, har delats upp i syfte att höja straffnivån för de allvarligaste fallen. Omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om en grov misshandel ska hänföras till den strängare straffskalan har angetts. Dessutom har språkliga och redaktionella ändringar gjorts. Ändringen har behandlats i avsnitt ...

[K3]7 §  Den som av oaktsamhet orsakar annans död, döms för vållande till annans död till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

[S2]Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas

  1. om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag, eller
  2. om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol eller något annat medel eller annars gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag. Lag (2010:370).

Till skillnad från 1-6 §§ vilka kräver uppsåt, är vållande till annans död ett oaktsamhetsbrott. Man kan vara oaktsam på två sätt där medveten oaktsamhet anses vara en allvarligare form än omedveten oaktsamhet och kan medföra att gärningen är att bedöma som grovt vållande till annans död enligt andra stycket.

Prop. 2009/10:147: Paragrafens andra stycke har ändrats genom att straffminimum för vållande till annans död, grovt brott, har höjts. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.

Enligt andra stycket döms för vållande till annans död, grovt brott, till fängelse i lägst ett och högst sex år. Höjningen av straffminimum syftar till att höja straffnivån för brottet, oavsett om det har begåtts tillsammans med annat brott eller ...

Prop. 2000/01:85: I paragrafen, som behandlas i avsnitt 7, har en ändring gjorts i andra stycket. Ändringen innebär att ytterligare kvalificerande omständigheter som särskilt bör beaktas vid bedömande av om ett brott är grovt har angetts. Bedömningen av om ett brott är grovt bör i och för sig ske utifrån en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet och de angivna omständigheterna utgör endast exempel.

Det ...

[K3]8 §  Den som av oaktsamhet orsakar annan person sådan kroppsskada eller sjukdom som inte är ringa, döms för vållande till kroppsskada eller sjukdom till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas

  1. om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag, eller
  2. om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol eller något annat medel eller annars gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag. Lag (2001:348).

Vållande till kroppsskada eller sjukdom är oaktsamhetsvarianten av misshandel (jfr 5 §). Att av oaktsamhet orsaka någon smärta eller försätta någon i vanmakt är dock inte straffbart. I sin bedömning tar rätten ställning till om gärningsmannen har varit oaktsam till att kroppsskadan eller sjukdomen uppstått. Även här görs bedömningen om en gärning är att anses som ringa eller av normalgraden ifall offret har behövt uppsöka sjukhus för vård eller inte.

Prop. 2000/01:85: Paragrafen skall tillämpas på motsvarande sätt som 3 kap. 7 § när det gäller frågan om en gärning är att anse som grovt brott. Samma omständigheter som för vållande till annans död blir således bestämmande för rubriceringsfrågan. Ett särskilt exempel på ett medvetet risktagande av allvarligt slag av betydelse för detta brott kan t.ex. föreligga om inte uppsåt kan anses styrkt vid överförande av HIV-smitta.

[K3]9 §  Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, dömes för framkallande av fara för annan till böter eller fängelse i högst två år.

För att någon skall kunna dömas för framkallande av fara för annan är en förutsättning att det skall föreligga en konkret fara. Om det bara föreligger abstrakt fara kan den som orsakat handlingen ej dömas till ansvar enligt denna paragraf. Att konkret fara föreligger kan beskrivas som att i just denna situation så brukar det normalt sett medföra att en effekt som beskrivs i paragrafen inträffar på grund av en viss handling som gärningsmannen utfört. Det brukar även beskrivas så att det är möjligt eller sannolikt att effekten inträffar på grund av gärningsmannens agerande.

[K3]10 §  Om brott, som i 7--9 §§ sägs, har begåtts genom att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen (1977:1160) ålegat honom till förebyggande av ohälsa eller olycksfall, döms för arbetsmiljöbrott till straff som i nämnda lagrum sägs. Lag (1991:679).

Om en arbetsgivare inte följt arbetsmiljölagen och det på grund av detta det inträffar en effekt som faller in under 7-9 §§ kan en arbetsgivare dömas till ansvar enligt denna paragraf. Detta till skillnad mot vad som står i 8 kap.arbetsmiljölagen där förutom arbetsgivaren även en representant för arbetsgivaren samt en arbetstagare kan ställas till ansvar för en gärning.

[K3]11 §  För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp eller sådan misshandel som inte är ringa, och för stämpling till mord, dråp, grov misshandel eller synnerligen grov misshandel eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott döms det till ansvar enligt 23 kap.Lag (2017:332).

Denna paragraf är ingångsparagrafen till 23 kap. BrB. Om ett brott ej finns uppräknat i denna paragraf och till det brott det inte går att para ihop motsvarande osjälvständigt brott i 23 kap. BrB kan en person inte dömas till ansvar för den osjälvständiga motsvarigheten av brottet.

Straffansvar döms för:

  • Försök eller förberedelse till: mord, dråp, barnadråp, misshandel av normalgraden, grov misshandel.
  • Stämpling till: mord, dråp, grov misshandel.
  • Underlåtenhet att avslöja: mord, dråp, grov misshandel

Prop. 2016/17:108: Paragrafen ger besked om i vilka fall försök, förberedelse och stämpling till brotten i 3 kap. är kriminaliserat. Att synnerligen grov misshandel läggs till bland de brott som kan föranleda ansvar på stämplingsstadiet är

uteslutande en följd av att denna brottstyp nu ges en egen brottsbeteckning (jfr kommentaren till 6 §). Någon saklig ändring följer ...

[K3]12 §  Vållande till kroppsskada eller sjukdom får, om brottet inte är grovt, åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

[S2]Angivelse från målsäganden krävs dock inte om brottet riktar sig mot någon som inte har fyllt arton år. Lag (2003:408).

Prop. 2002/03:53: Förslaget behandlas i avsnitt 5.6.3.

Paragrafen har kompletterats med en särskild bestämmelse om åtal vid brott som riktar sig mot personer som inte fyllt 18 år. Sådana brott skall få åtalas av åklagare utan krav på att målsäganden anger brottet till åtal.

Kravet ...

4 kap. Om brott mot frihet och frid

Detta kapitel tar upp brotten mot frihet 1-4 §§ och brott mot frid 5-9 §§. De osjälvständiga brottsformerna finns beskrivna i 10 § och åtalsreglerna i 11 §. Flera av dessa brott utgör perdurerande brott med vilket menas att de fortsätter att vara brott allteftersom tiden går.

[K4]1 §  Den som bemäktigar sig och för bort eller spärrar in ett barn eller någon annan med uppsåt att skada honom eller henne till liv eller hälsa eller att tvinga honom eller henne till tjänst eller att öva utpressning, döms för människorov till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på livstid.

[S2]Är brottet mindre grovt, döms till fängelse i högst sex år. Lag (2009:396).

För att räknas som människorov ska gärningsmannen ha ett särskilt syfte med sitt agerande. Gärningsmannen tar herraväldet över offret med ett särskilt uppsåt att skada, tvinga, utpressa eller senare våldta offret.

Prop. 2008/09:118: I paragrafens första stycke har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2.

Enligt paragrafen döms för människorov till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst 18 år, eller på livstid. Är brottet mindre grovt döms även fortsättningsvis till fängelse i högst sex år. Höjningen av straffmaximum för det tidsbestämda ...

[K4]1 a §  Den som, i annat fall än som avses i 1 §, genom

  1. olaga tvång,
  2. vilseledande,
  3. utnyttjande av någons utsatta belägenhet som allvarligt begränsar personens alternativ, eller
  4. annat sådant otillbörligt medel om det allvarligt begränsar personens alternativ

[S2]rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år.

[S3]Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år döms för människohandel även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har använts. Detta gäller även om den som begår en sådan gärning inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte fyllt arton år.

[S4]Är ett brott som avses i första eller andra stycket mindre grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2018:601).

En skillnad görs mellan människosmuggling vilken utgör ett brott mot staten och beskrivs i 20 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) och för vilken en bedömningsgrund utgörs av att den sker i organiserade former och det i denna paragraf upptagna brottet människohandel som utgör ett brott mot en person i syfte att exploatera offret på något vis. Människosmuggling kan däremot utgöra ett led i människohandel och brottet anses vara fullbordat i och med att gärningsmannen tar kontroll över sitt offer i syfte att göra något som står beskrivet i paragrafens punkter.

Med sexuell exploatering avses att offret ska utsättas för sexualbrott eller utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser dvs. prostitution, jmf 6 kap. 11 § .

Prop. 2004/05:45: Ändringarna som har gjorts i första stycket första punkten är en följd av det nya 6 kap. brottsbalken. Innebörden i tidigare 6 kap.14 §§brottsbalken motsvaras ...

Prop. 2003/04:111: Den bestämmelse om människohandel för sexuella ändamål som trädde i kraft den 1 juli 2002 utvidgas till att omfatta straffansvar för människohandel också för andra ändamål. Till följd härav rubriceras brottet fortsättningsvis människohandel. Vidare utvidgas straffansvaret till att omfatta ytterligare människohandelsförfaranden. För straffansvar krävs inte något gränsöverskridande moment.

Skälen för ändringarna har behandlats i avsnitt ...

Prop. 2017/18:123: I första stycket anges de tre förutsättningar – otillbörligt medel, handelsåtgärd och syfte att exploatera offret i viss verksamhet – som måste föreligga för att ansvar för människohandel med vuxna personer ska kunna komma i fråga.

[K4]1 b §  Den som, i annat fall än som avses i 1 eller 1 a §, genom olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation exploaterar en person i tvångsarbete, arbete under uppenbart orimliga villkor eller tiggeri, döms för människoexploatering till fängelse i högst fyra år.

[S2]Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år döms till ansvar även om det inte förekommit något olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation. Detta gäller även om den som begår en sådan gärning inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte fyllt arton år.

[S3]Är ett brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov människoexploatering till fängelse i lägst två och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett särskilt hänsynslöst utnyttjande av annan. Lag (2018:601).

Prop. 2017/18:123: Paragrafen är ny. I paragrafens första stycke föreskrivs straffansvar för människoexploatering för den som på närmare angivet sätt exploaterar en person i arbete eller tiggeri. Andra stycket innehåller en särskild reglering avseende exploatering av personer som är under arton år. I tredje stycket straffbeläggs grova fall av människoexploatering. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.1–6.2.4 och 6.2.6.

[K4]2 §  Den som i annat fall än som sägs i 1 eller 1 a § för bort eller spärrar in någon eller på annat sätt berövar honom eller henne friheten, döms för olaga frihetsberövande till fängelse, lägst ett och högst tio år.

[S2]Är brottet mindre grovt, döms till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2002:436).

Oftast associerar man olaga frihetsberövande med att en person hålls inlåst i ett rum, får sina händer bundna eller liknande. Det avser dock mycket mer, nämligen alla former av inskränkningar i ett offers rörelsefrihet eller rörlighet. Att ta kläder från en nakenbadare i syfte att denna inte skall våga gå ur vattnet innebär en inskränkning i offrets rörelsefrihet. En viss skillnad görs mellan hur länge någon hindras i sin rörlighet, om det endast sker under en mycket kort tidsperiod där man tar tag i någon för att snarast därefter släppa personen kan det istället utgöra ett ofredande enligt 7 §.

3 § Har upphävts genom lag (2004:406).

[K4]4 §  Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar någon att göra, tåla eller underlåta något döms för olaga tvång till böter eller fängelse i högst två år. Om någon med sådan verkan utövar tvång genom hot att åtala eller ange någon annan för brott eller att lämna menligt meddelande om någon annan, döms också för olaga tvång, om tvånget är otillbörligt.

[S2]Om brottet är grovt döms för grovt olaga tvång till fängelse i lägst nio månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen

  1. har innefattat våld av allvarligt slag,
  2. har innefattat hot som påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på ett våldskapital eller som annars har varit av allvarligt slag, eller
  3. annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art. Lag (2017:332).

En person som otillbörligen blir skrämd till att göra någonting utsätts för ett olaga tvång. Med otillbörligt menas att gärningsmannen kan utöva ett hot mot offrets anhöriga eller har uppsåt att skada offret till skillnad mot tillbörligt tvång som exempelvis kan innebära att en person hotar polisanmäla någon som inte betalar sin skuld. Tillbörligt tvång är straffritt. Skillnad görs mellan relativt tvång där den drabbade har olika valmöjligheter och absolut tvång där bara ett alternativ ges.

Prop. 2016/17:108: Om brottet är grovt döms för grovt olaga tvång till fängelse i lägst nio månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen

[K4]4 a §  Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse i lägst nio månader och högst sex år.

[S2]Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, ska han i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff. Lag (2013:367).4 b § Den som förföljer en person genom brottsliga gärningar som utgör

  1. misshandel enligt 3 kap. 5 § eller försök till sådant brott som inte är ringa,
  2. olaga tvång enligt 4 kap. 4 § första stycket,
  3. olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket,
  4. hemfridsbrott eller olaga intrång enligt 4 kap. 6 §,
  5. kränkande fotografering enligt 4 kap. 6 a §,
  6. olovlig identitetsanvändning enligt 4 kap. 6 b §,
  7. olaga integritetsintrång enligt 4 kap. 6 c §,
  8. ofredande enligt 4 kap. 7 §,
  9. sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 §,
  10. skadegörelse enligt 12 kap. 1 § eller försök till sådant brott,
  11. ringa skadegörelse enligt 12 kap. 2 §, eller
  12. överträdelse av kontaktförbud med elektronisk övervakning eller överträdelse av kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud

[S3]döms, om var och en av gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet, för olaga förföljelse till fängelse i högst fyra år. Lag (2018:409).

Det ska vara minst två brottsliga gärningar inom 3, 4 eller 6 kap. BrB, de behöver däremot inte vara samma brottstyper. Ju allvarligare brott desto mindre antal krävs för att det ska anses vara upprepat. I NJA 2003 s. 144 hade den tilltalade begått ca 10 övergrepp mot målsäganden och endast ett av brotten bedömdes vara grovt, däremot var det så många att de översteg vad som krävdes för att kränkningen skulle bedömas som upprepad. I RH 2003:11 ansågs endast ett av tre misshandelsfall, nå upp till kravet på upprepad kränkning och det dömdes för tre separata misshandelsfall. Den tilltalades och målsägandens sociala situation har spelat viss roll för bedömning av kränkningen av självkänslan, se RH 2004:48 där den tilltalade haft ekonomiska bekymmer, en uppslitande skilsmässoprocess och flera tidigare konfrontationer med häftiga ordväxlingar inträffat. Se även NJA 2003 s. 144 där den omständigheten att den tilltalade inte gjort några särskilda ansträngningar för att underlätta för sin maka att komma in i det svenska samhället utgjorde en försvårande bedömningsgrund. Vid konkurrens mellan grov kvinnofridskränkning och annat brott med strängare straffskala ska dömas för det senare brottet.

Prop. 2012/13:108: Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, ska han i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff.

Paragrafen, som föreskriver straffansvar för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, har ändrats på så sätt att brotten kan innefatta, förutom som tidigare brott mot liv och hälsa, brott ...

Prop. 1997/98:55: Bestämmelsen, som är ny, har kommenterats i avsnitt 13.1. Bestämmelsen tar sikte på upprepade brottsliga gärningar mot närstående personer. Bestämmelsen har delvis utformats efter Lagrådets förslag. Det innebär bl.a. att i förhållande till lagrådsremissens lagförslag har orden ”under viss tid” och ”i stället för brott som förfarandet innefattar” strykits eftersom de ansetts överflödiga. Lagrådets övriga synpunkter ...

[K4]4 c §  Den som genom olaga tvång eller utnyttjande av utsatt belägenhet förmår en person att ingå ett äktenskap som är giltigt i den stat där det ingås, i den stat enligt vars lag det ingås eller i en stat i vilken minst en av makarna är medborgare eller har hemvist döms för äktenskapstvång till fängelse i högst fyra år.

[S2]Detsamma gäller den som på sätt som anges i första stycket förmår någon att ingå en äktenskapsliknande förbindelse, om den ingås enligt regler som gäller inom en grupp och som

  1. innebär att parterna betraktas som makar och anses ha rättigheter eller skyldigheter i förhållande till varandra, och
  2. innefattar frågan om upplösning av förbindelsen. Lag (2014:381).

Prop. 2013/14:208: förmår en person att ingå ett äktenskap som är giltigt i den stat där det ingås, i den stat enligt vars lag det ingås eller i en stat i vilken minst en av makarna är medborgare eller har hemvist döms för äktenskapstvång till fängelse i högst fyra år.

Detsamma gäller den som på sätt som anges i första stycket förmår någon att ingå en äktenskapsliknande förbindelse, om den ingås enligt regler som gäller inom en grupp och som ...

[K4]4 d §  Den som genom vilseledande förmår en person att resa till en annan stat än den där han eller hon bor, i syfte att personen genom olaga tvång eller utnyttjande av hans eller hennes utsatta belägenhet ska förmås att ingå ett sådant äktenskap eller en sådan äktenskapsliknande förbindelse som avses i 4 c §, döms för vilseledande till tvångsäktenskapsresa till fängelse i högst två år. Lag (2014:381).

Prop. 2013/14:208: den där han eller hon bor, i syfte att personen genom olaga tvång eller utnyttjande av hans eller hennes utsatta belägenhet ska förmås att ingå ett sådant äktenskap eller en sådan äktenskapsliknande förbindelse som avses i 4 c §, döms för vilseledande till tvångsäktenskapsresa till fängelse i högst två år.

Paragrafen och brottsrubriceringen, vilseledande till tvångsäktenskapsresa, är nya. I paragrafen föreskrivs straffansvar för vilseledande ...

/Upphör att gälla U: 2019-01-01/

[K4]5 §  Om någon lyfter vapen mot någon annan eller annars hotar med brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom, döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst ett år.

[S2]Om brottet är grovt döms för grovt olaga hot till fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas

  1. om hotet påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på ett våldskapital eller annars har varit av allvarligt slag, eller
  2. om gärningen annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art. Lag (2017:332).

Ett olaga hot innefattar dels att hota någon med vapen, dels genom att hota att utföra ett brott mot någon så länge som hotet är allvarligt menat. Även om hotet inte uttalas direkt till den hotade utan till någon i dennes bekantskapskrets kan det vara straffbart om det var tänkt att offret skulle få ta del av denna information. Hotet kan även förmedlas som en indirekt åsiktsyttring genom bärande av emblem eller uppträdande i viss klädsel, se RH 2004:70 där en jacka med emblem som utvisade på medlemskap i en MC-organisation ansågs förmedla ett visst budskap.

Om den hotade inte bryr sig om hotet eller vet kan skydda sig själv genom att avstyra det utgör det inget olaga hot. Om däremot den hotade inte blir skrämd för att den hotade inte förstår allvaret kan det utgöra ett olaga hot. Att i allmänna ordalag säga "jag skall döda X när jag ser honom" utgör inget olaga hot om det inte var tänkt att X skulle få reda på vad som sagts. Inte heller utgör en varning om att något är nära förestående ett brott. Dock dömdes i Svea hovrätts dom B 8859-10 från den 2010-12-29 dömdes en person vilken vid flera tillfällen i uppretat tillstånd viftat med kniv framför sin far för olaga hot därför att den tilltalades agerande varit ägnat att hos fadern framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person trots att fadern inte kände någon omedelbar fruktan.

Prop. 2016/17:108: Om brottet är grovt döms för grovt olaga hot till fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas

1. om hotet påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på ett våldskapital eller annars har varit av allvarligt slag, eller

2. om gärningen annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art.

Paragrafen ...

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

5 §  Den som hotar någon annan med brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid, döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst ett år.

Om brottet är grovt döms för grovt olaga hot till fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas

  1. om hotet påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på ett våldskapital eller annars har varit av allvarligt slag, eller
  2. om gärningen annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art. Lag (2018:1745).

[K4]6 §  Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter.

[S2]Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för olaga intrång till böter.

[S3]Är brott som i första eller andra stycket sägs grovt, dömes till fängelse i högst två år.

Hemfridsbrott avser både vanligt inbrott och en situationer då en gäst inte vill avlägsna sig. Som bostad räknas en plats som är bebodd och kan således avse både sommarstuga och tält. I fall då flera personer tillsammans bor i en bostad räcker det med att en av dessa ber en gäst som ej bor där att ge sig av och denne person vägrar, för att det skall anses som hemfridsbrott.

Olaga intrång avser i huvudsak en plats där någon arbetar. Det klassiska inbrottet täcker in alla platser dit man olovligen intränger. Men att olovligen kvarstanna fast en affärsinnehavare portförbjudit någon är inte straffbart om det avser en plats dit allmänheten har tillträde, till exempel en butik.

Vid en bedömning om brottet är grovt undersöks ifall det skett systematiskt, planerats, hur länge intrånget pågått, om visats hänsynslöshet, förekommit våld eller skadegörelse. Ofredande av anställda tillmäts stor betydelse.

[K4]6 a §  Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme, döms för kränkande fotografering till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Till ansvar ska det inte dömas om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig.

[S3]Första stycket gäller inte den som med tekniskt hjälpmedel tar upp bild av någon som ett led i en myndighets verksamhet. Lag (2013:366).

Prop. 2012/13:69: Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme, döms för kränkande fotografering till böter eller fängelse i högst två år.

Till ansvar ska det inte dömas om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig.

Första ...

[K4]6 b §  Den som genom att olovligen använda en annan persons identitetsuppgifter utger sig för att vara honom eller henne och därigenom ger upphov till skada eller olägenhet för honom eller henne, döms för olovlig identitetsanvändning till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2016:485).

[K4]6 c §  Den som gör intrång i någon annans privatliv genom att sprida

  1. bild på eller annan uppgift om någons sexualliv,
  2. bild på eller annan uppgift om någons hälsotillstånd,
  3. bild på eller annan uppgift om att någon utsatts för ett brott som innefattar ett angrepp mot person, frihet eller frid,
  4. bild på någon som befinner sig i en mycket utsatt situation, eller
  5. bild på någons helt eller delvis nakna kropp

[S2]döms, om spridningen är ägnad att medföra allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör, för olaga integritetsintrång till böter eller fängelse i högst två år.

[S3]Det ska inte dömas till ansvar om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter var försvarlig. Lag (2017:1136).

[K4]6 d §  Om brott som avses i 6 c § är grovt, döms för grovt olaga integritetsintrång till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen med hänsyn till bildens eller uppgiftens innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen var ägnad att medföra mycket allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör. Lag (2017:1136).

[K4]7 §  Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år. Lag (2017:1136).

Till ofredande räknas att knuffa någon, slita i annans kläder, utöva telefonterror, spotta på någon, fälla någon genom att sätta krokben, fönstertitta samt även mobba för att ta några exempel, någon måste bli störd. Dessa slags ofredande kallas även realinjurier. Den som ofredar måste veta om att det den gör är fel. En person som genom att spela hög musik stör sina grannar ofredar dem från och med den tidpunkt då grannarna talat om för denne att det är störande. Det finns inget generellt förbud mot att filma en enskild person utan dennes samtycke, dock kan sådan handling utgöra ofredande endast om den filmade verkligen blir störd, se NJA 2008. 946. Den utsatte måste vidare uppfatta och vara medveten om det hänsynslösa beteendet medan det äger rum. Två personer som i smyg, ovetandes blev inspelade när de hade samlag utgjorde inget ofredande, se NJA 2008.

[K4]8 §  Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller i ett elektroniskt kommunikationsnät, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2012:280).

Skyddet ges en postförsändelse under tiden från att den har sänts iväg tills att den når mottagaren och omfattar även anonyma försändelser samt telefontrafik. Däremot skyddas inte tidningar eller böcker.

Prop. 2011/12:55: Paragrafen behandlar brottet brytande av post- eller telehemlighet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.3.

Begreppet telemeddelande har ersatts med meddelande som förmedlas i ett elektroniskt kommunikationsnät (se vidare kommentaren till 27 kap. 18 § rättegångsbalken). Med elektroniskt kommunikationsnät avses detsamma som i lagen (2003:389) ...

[K4]9 §  Den som, utan att fall är för handen som i 8 § sägs, olovligen bryter brev eller telegram eller eljest bereder sig tillgång till något som förvaras förseglat eller under lås eller eljest tillslutet, dömes för intrång i förvar till böter eller fängelse i högst två år.

En försändelse som inte är av samma sort som den vilken omnämns i 8 § och som inte ännu har skickats, har avsänts och är på väg eller har tagits emot av mottagaren och förvaras försluten omfattas av skyddet. Ett villkor är att försändelsen på något vis förvaras i ett brev, låst rum, i ett skrivbord eller på annat sätt är förseglat.

[K4]9 a §  Den som i annat fall än som sägs i 8 § olovligen medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller upptager tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst, vartill allmänheten icke äger tillträde och som han själv icke deltager i eller som han obehörigen berett sig tillträde till, dömes för olovlig avlyssning till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1975:239).

Att exv. sitta bakom någon på en buss och höra vad som sägs omfattas inte -- endast utrymmen dit allmänheten inte har tillgång och där avlyssningen utförs med hjälp av tekniska hjälpmedel. Det är ok att avlyssna grannens samtal genom att sätta örat till väggen, genom ett glas eller annat icke-tekniskt hjälpmedel.

[K4]9 b §  Den som anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt att bryta telehemlighet på sätt som anges i 8 § eller att utföra brott som anges i 6 a eller 9 a §, döms för förberedelse till sådant brott till böter eller fängelse i högst två år, om han eller hon inte gjort sig skyldig till fullbordat brott. Lag (2013:366).

Dessa är självständiga brott som anses fullbordade då paragrafens rekvisit är uppfyllda och utgör inte ett osjälvständigt brott likt förberedelsebrottet som beskrivs i 23 kap.

Prop. 2012/13:69: Den som anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt att bryta telehemlighet på sätt som anges i 8 § eller att utföra brott som anges i 6 a eller 9 a §, döms för förberedelse till sådant brott till böter eller fängelse i högst två år, om han eller hon inte gjort sig skyldig till fullbordat brott.

Paragrafen har ändrats genom att 6 a § har lagts till. Att anbringa tekniskt hjälpmedel med uppsåt att utföra kränkande fotografering är således ...

[K4]9 c §  Den som olovligen bereder sig tillgång till en uppgift som är avsedd för automatiserad behandling eller olovligen ändrar, utplånar, blockerar eller i register för in en sådan uppgift döms för dataintrång till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som olovligen genom någon annan liknande åtgärd allvarligt stör eller hindrar användningen av en sådan uppgift.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt dataintrång till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har orsakat allvarlig skada eller avsett ett stort antal uppgifter eller annars varit av särskilt farlig art. Lag (2014:302).

Hacking, spridande av virus, DOS/DDOS-attacker är exempel på några handlingar som utgör brott enligt denna paragraf. Det krävs inte att man bryter sig in utan det kan vara ett öppet system utan autenticiering. Den som olovligen ger sig själv tillgång till uppgifter ("upptagningar för automatiserad databehandling") från ett sådant öppet system olovligen begår ett dataintrång enligt paragrafen.

Även en person som har tillgång till ett dataregister eller en databas och som i tjänsten men utan att det saknar samband med något ärende personen handlägger kontrollerar olika vänner, bekanta eller andra personer av intresse utan samband med personens myndighetsutövning begår dataintrång.

Även om man inte själv får tillgång till uppgifter kan sådant handlande som gör att andra hindras att lovligen använda ett system (exv DOS/DDOS-attacker) utgöra dataintrång.

Prop. 2006/07:66: Paragrafen har genomgått såväl sakliga som redaktionella förändringar. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 7.

Paragrafens första mening har ändrats i två avseenden. Dels har det s.k. upptagningsbegreppet i sin helhet (delar av nuvarande första meningen och andra meningen) i förtydligande syfte och för en språklig modernisering ersatts med begreppet ”uppgift som är avsedd för automatiserad behandling”, ...

Prop. 2013/14:92: Är brottet grovt, döms för grovt dataintrång till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har orsakat allvarlig skada eller avsett ett stort antal uppgifter eller annars varit av särskilt farlig art.

Ändringen av paragrafen, som föreskriver straffansvar för dataintrång, har behandlats i avsnitt ...

[K4]10 §  För försök, förberedelse eller stämpling till människorov, människohandel, grov människoexploatering eller olaga frihetsberövande och för underlåtenhet att avslöja eller förhindra ett sådant brott döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för försök, förberedelse eller stämpling till människoexploatering, grovt olaga tvång, äktenskapstvång eller grovt olaga hot och för försök eller förberedelse till dataintrång som om det fullbordats inte skulle ha varit att anse som ringa, eller grovt dataintrång. Lag (2018:601).

De osjälvständiga brottsformerna för detta kapitel beskrivs här med undantag för förberedelse till brytande av post- eller telehemlighet i 8 § samt förberedelse till olovlig avlyssning enligt 9 a § vilka båda tas upp i 9 b §.

Prop. 2013/14:208: Paragrafen ändras på så sätt att försök och förberedelse till äktenskapstvång straffbeläggs. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Ett äktenskapstvång fullbordas när ett sådant äktenskap eller en sådan äktenskapsliknande förbindelse som straffbestämmelsen avser har ingåtts. Det är därmed i fall när ett äktenskap eller en förbindelse inte har kommit till stånd som det kan bli aktuellt att döma för försök ...

Prop. 2013/14:92: eller olaga frihetsberövande och för underlåtenhet att avslöja ett sådant brott döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för försök eller förberedelse till olaga tvång som är grovt, dataintrång som om det fullbordats inte skulle ha varit att anse som ringa, eller grovt dataintrång.

Paragrafen har ändrats på så sätt att grovt dataintrång har lagts till i sista meningen. Ändringen innebär att det uttryckligen framgår att försök och förberedelse ...

[K4]11 §  Hemfridsbrott eller olaga intrång som inte är grovt, kränkande fotografering eller förberedelse till sådant brott, olovlig identitetsanvändning, olaga integritetsintrång, ofredande som inte förövats på allmän plats, intrång i förvar, olovlig avlyssning som inte förövats på allmän plats eller förberedelse till sådant brott får åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Detsamma gäller olaga tvång genom hot att åtala eller ange annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande samt försök eller förberedelse till sådant brott. Lag (2017:1136).

Åtalsregler där för alla brott utom olaga hot gäller att målsägande anger brottet till åtal eller att det är påkallat ur allmän synpunkt. För olaga hot finns det ingen åtalsbegränsning.

Prop. 2015/16:150: Hemfridsbrott eller olaga intrång som inte är grovt, kränkande fotografering eller förberedelse till sådant brott, olovlig identitetsanvändning, ofredande som inte förövats på allmän plats, intrång i förvar, olovlig avlyssning som inte förövats på allmän plats eller förberedelse till sådant brott får åtalas av åklagare endast om

målsäganden anger ...

Prop. 2012/13:69: Hemfridsbrott eller olaga intrång som inte är grovt, kränkande fotografering eller förberedelse till sådant brott, olovlig avlyssning som inte förövats allmän plats eller förberedelse till sådant brott, ofredande som inte förövats allmän plats eller intrång i förvar får åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Detsamma gäller olaga ...

5 kap. Om ärekränkning

Skyddsobjektet i detta kapitlet är en människas ära och det finns två varianter. Den objektiva äran är hur en människas goda namn, rykte och anseende uppfattas hos andra och den subjektiva äran är ens egna känsla av vad anseendet utgör. Vidare skiljer man mellan formal-, verbal- och realinjurier där de två första täcks av denna paragraf och realinjurie av ofredande i 4 kap. 7 §. Formalinjurie är en skymflig åtgärd som vid en framställning i bild och verbalinjurie kan vara en verbal beskyllning eller skällsord.

[K5]1 §  Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

[S2]Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

För att räknas som förtal ska uttalandet vara avsett att skada en levande människas (om död se 4 §) anseende hos andra, med hänsyn tagen till den krets offret tillhör. Uppgiftslämnandet ska typiskt sett leda till skada men skada behöver ej ha uppstått. Att uttala sig för myndigheter är straffritt om man måste, exv vid en rättegång. Gamla glömda saker är ej OK att lyfta fram såvida de inte exv omtalas i tidningar. En tidigare dömd som avtjänat sitt straff får inte utpekas för samma sak igen om det inte är försvarligt. Försvarligt kan det vara då en person som tidigare dömts för en sak, beter sig på ett sådant sätt att det kan finns risk att den kan komma att göra samma sak igen. Det är hur uttalandet subjektivt sett kan uppfattas när det förmedlas som är det avgörande om ett brott föreligger. Jämför förolämpning 3 §.

[K5]2 §  Om brott som avses i 1 § är grovt döms för grovt förtal till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen med hänsyn till uppgiftens innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen eller annars var ägnad att medföra allvarlig skada. Lag (2017:1136).

Om ett meddelande lämnats i en kränkande form, fått stor spridning genom till exempel publicering på Internet samt varit ägnat att medföra allvarlig skada, kan det tyda på att det är fråga om grovt förtal. Se NJA 1992 s. 594 där en film av ett i smyg inspelat samlag visats för andra människor

/Upphör att gälla U: 2019-01-01/

[K5]3 §  Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter.

[S2]Är brottet grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

En förolämpning skall vara ägnad att såra någon. Skillnaden mellan förtal och förolämpning är vem meddelandet riktas till, vid förolämpning lämnas meddelandet direkt till offret medan den som förtalar pratar skit om någon annan med syfte att såra den personen pratar om. Förolämpningen kan ske genom att kalla någon för kränkande saker, beskylla personen kränkande eller bete sig på ett skymfligt sätt.

Prop. 2016/17:222: I första stycket anges i en moderniserad uppräkning att det straffbara handlandet består i att rikta beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot någon annan. Någon ändring i sak är inte avsedd. En straffbar förolämpning kan därmed uttryckas både genom ord och genom andra handlingar (t.ex. tecken, gester eller imitationer).

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

3 §  Den som, i annat fall än som avses i 1 eller 2 §, riktar beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot någon annan döms, om gärningen är ägnad att kränka den andres självkänsla eller värdighet, för förolämpning till böter.

Om brottet är grovt, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2018:1745).

[K5]4 §  Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne.

Bedömningsgrunderna är samma som för förtal enligt 1 §, men uttalandet ska gälla en död person.

[K5]5 §  Brott som avses i 13 §§ får inte åtalas av någon annan än målsäganden. Om brottet riktar sig mot någon som är under arton år eller om i annat fall målsäganden anger brottet till åtal, får dock åklagaren väcka åtal om detta anses påkallat från allmän synpunkt och åtalet avser

  1. förtal och grovt förtal,
  2. förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning, eller
  3. förolämpning med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck.

[S2]Har förtal riktats mot en avliden, får åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller syskon och, om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt, av åklagare.

[S3]Innebär brott som avses i 13 §§ att någon genom att förgripa sig på en främmande makts statsöverhuvud som vistas i Sverige eller på en främmande makts representant i Sverige har kränkt den främmande makten, får brottet åtalas av åklagare utan hinder av första stycket. Åtal får dock inte ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat till detta. Lag (2018:540).

Förolämpning enligt 3 § är ett målsägandebrott vilket innebär att endast den kränkte kan väcka åtal. Övriga brott i detta kapitel är angivelsebrott med särskild åtalsprövning där det bland annat bedöms huruvida det finns risk för uppvigling eller om flera personer hör.

Prop. 2002/03:53: Förslaget behandlas i avsnitt 5.6.3.

Ändringen innebär att, till skillnad från i dag, skall allmänt åtal kunna väckas för ärekränkningsbrotten i 5 kap.1-3 §§ ...

Prop. 2013/14:47: I första stycket görs den ändringen att kravet på särskilda skäl för att allmänt åtal ska väckas tas bort. Ärekränkningsbrotten är enligt svensk rätt i princip målsägandebrott. Huvudregeln är alltså att målsäganden är hänvisad till att väcka enskilt åtal. Detta synsätt förändras inte. Om målsäganden inte är underårig krävs det alltså även i fortsättningen målsägandeangivelse utom i de fall som avses i bestämmelsens andra och tredje stycken. Ändringen innebär en viss utvidgning av den allmänna ...

Prop. 1997/98:55: Ä ndringarna, som har kommenterats i avsnitt 13.4, innebär att maskulina ord och uttryck ersätts med uttryck som speglar att de inblandade personerna kan vara av både kvinnligt och manligt kön.

Prop. 2004/05:137: Andra stycket har ändrats till följd av ändringarna i föräldrabalken om föräldraskapet för barn som kommit till genom assisterad befruktning i registrerade partnerskap eller samboförhållanden mellan två kvinnor. Orden fader och moder har bytts ut mot förälder. Även en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken omfattas alltså.

6 kap. Om sexualbrott

Brotten som sker genom samlag eller annan sexuell handling tas upp i 1-7, 9, 11 §§ och de som är av annan sexuell innebörd i 8 och 10 §§. Koppleribrott i 12 § och ett subjektivt insiktskrav i 13 §, regel för ansvarsfrihet i 14 § och slutligen de osjälvständiga brotten i 15 §. Skyddsintresset är enskilda personers sexuella integritet. Handlingarna ska ha en sexuell inriktning på så sätt att de syftar till att reta eller tillfredsställa gärningsmannens sexualdrift (se propositionen 2004/05:45 s. 87 f och 149).

Prop. 2004/05:45: I förhållande till nuvarande lagstiftning har flertalet paragrafer fått nya beteckningar, ändrats och helt nya paragrafer har införts. Av författningstekniska skäl har därför införts ett nytt 6 kap. brottsbalken.

[K6]1 §  Den som, med en person som inte deltar frivilligt, genomför ett samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två år och högst sex år. Vid bedömningen av om ett deltagande är frivilligt eller inte ska det särskilt beaktas om frivillighet har kommit till uttryck genom ord eller handling eller på annat sätt. En person kan aldrig anses delta frivilligt om

  1. deltagandet är en följd av misshandel, annat våld eller hot om brottslig gärning, hot om att åtala eller ange någon annan för brott eller hot om att lämna ett menligt meddelande om någon annan,
  2. gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada, psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation, eller
  3. gärningsmannen förmår personen att delta genom att allvarligt missbruka att personen står i beroendeställning till gärningsmannen.

[S2]Är brottet med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för våldtäkt till fängelse i högst fyra år.

[S3]Är brott som avses i första stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot som varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller offrets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2018:618).

Genom prop. 2004/05:45 kom fler gärningar att bedömas som våldtäkt genom att kravet på tvång sätts lägre och genom att de allvarligaste fallen av sexuellt utnyttjande skulle komma att omfattas av våldtäktsbestämmelsen, se prop. 2004/05:45 s. 1. Samlag enligt detta kapitel föreligger då en man och en kvinnas könsorgan kommer i beröring med varandra. Sexuella handlingar mellan personer av samma kön kan alltså inte utgöra samlag, däremot likställs dessa med samlag i de flesta bestämmelser. Det krävs inte att något inträngande ägt rum, inte heller krävs sädesutgjutning. Impotens är med andra ord inte något hinder för att samlag i lagens mening ska äga rum.

Att någon sticker in ett par fingrar i en berusad och sovande kvinnas slida har ansetts utgöra en sexuell handling jämförlig med samlag, se RH 2010:37 (notera även att avgörandet skett efter reformen 2005).

Första stycket avser fall där gärningsmannen använder våld.

Andra stycket då offret är i ett hjälplöst tillstånd eller saknar förmåga att värja sig. Det ska alltså finnas ett samband mellan offrets tillstånd och offrets deltagande. Straffbestämmelsen är avsedd att skydda den som befinner sig i ett hjälplöst tillstånd och till följd av detta inte kan värna om sin sexuella integritet, var och en måste ges tillfälle att själv bestämma över sin kropp. Att tjata till sig sex kan däremot aldrig bedömas som våldtäkt.

Tredje stycket avser gärningar som är att se som mindre grova. Våldets och hotets art är inte styrande för bedömningen av om brottet ska anses vara mindre grovt. Som exempel har nämnts att en person genomför ett samlag med en person som sover, men samlaget inskränker sig till att könsorganen kommer i beröring med varandra utan penetrering. Några förödmjukande eller förnedrande inslag förekommer inte och gärningsmannen avbryter sin handling när offret vaknar och markerar sitt bristande intresse av den sexuella handlingen.

Om en gärningsman tar fel på offrets ålder kan det leda det till straff enligt 1 § om misstaget är ouppsåtligt. Om gärningsmannen däremot uppsåtligt tar fel på ålder kan det bedömas som våldtäkt mot eller sexuellt utnyttjande av barn enligt 4-5 §§.

Prop. 2012/13:111: Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation. ...

Prop. 2004/05:45: Paragrafen motsvarar 1 § och delar av 3 § i gällande rätt. Förslaget innebär flera förändringar i förhållande till gällande rätt. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 7.1.2 och 7.1.3. Införandet av 4 och 5 §§ innebär att den nu aktuella bestämmelsen primärt är avsedd att tillämpas vid övergrepp på personer över 15 år. Det kan dock i undantagsfall ...

Prop. 1997/98:55: Det gällande våldtäktsbrottet omfattar samlag och annat sexuellt umgänge som är jämförligt med samlag. De förfaranden som omfattas av våldtäkt utvidgas nu till att omfatta, förutom samlag, annat sexuellt umgänge om gärningen med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med påtvingat samlag. Det är alltså kränkningens art i stället för sexualhandlingen som sådan som lyfts fram. Vidare har vissa språkliga förändringar skett. Bestämmelsen har utformats efter förslag ...

[K6]1 a §  Den som begår en gärning som avses i 1 § och är grovt oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte deltar frivilligt, döms för oaktsam våldtäkt till fängelse i högst fyra år.

[S2]Om gärningen med hänsyn till omständigheterna är mindre allvarlig, ska det inte dömas till ansvar. Lag (2018:618).

Prop. 2017/18:177: Paragrafen är ny och föreskriver straffansvar för oaktsam våldtäkt. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 8.2.

[K6]2 §  Den som, med en person som inte deltar frivilligt, genomför en annan sexuell handling än som avses i 1 §, döms för sexuellt övergrepp till fängelse i högst två år. Vid bedömningen av om ett deltagande är frivilligt eller inte tillämpas 1 § första stycket andra och tredje meningarna.

[S2]Är brottet att anse som grovt, döms för grovt sexuellt övergrepp till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot som varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller offrets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2018:618).

I denna paragraf hamnar de situationer där ett kön är i kontakt med annans kropp, till skillnad mot 1 § vilka avser fall då kön är i kontakt med annans kön.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen motsvarar 2 § och delar av 3 § i gällande rätt och är subsidiär till straffbestämmelsen om våldtäkt i 1 §. Bestämmelsen är primärt avsedd att tillämpas vid övergrepp på personer över 15 år. För barn under 15 år och i vissa fall mellan 15 och 18 år finns särskilda bestämmelser i 4–6 §§. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 7.2.

I paragrafens första stycke föreskrivs straffansvar för den ...

[K6]3 §  Den som begår en gärning som avses i 2 § och är grovt oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte deltar frivilligt, döms för oaktsamt sexuellt övergrepp till fängelse i högst fyra år.

[S2]Om gärningen med hänsyn till omständigheterna är mindre allvarlig, ska det inte dömas till ansvar. Lag (2018:618).

Det skall vara fråga om en klar beroendeställning och det skall ske under visst tryck.

Prop. 2017/18:177: Paragrafen är ny och föreskriver straffansvar för oaktsamt sexuellt övergrepp. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 8.2.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen motsvarar delar av 3 § i gällande rätt. Bestämmelsen är primärt avsedd att tillämpas vid utnyttjanden av personer över 15 år. För barn under 15 år och i vissa fall mellan 15 och 18 år finns särskilda bestämmelser i 4–6 §§. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 8.

I paragrafens första stycke stadgas straff för den som förmår en person att företa eller tåla en sexuell handling genom att allvarligt ...

[K6]4 §  Den som, med ett barn under femton år, genomför ett samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst två och högst sex år.

[S2]Detsamma gäller den som begår en gärning som avses i första stycket mot ett barn som fyllt femton men inte arton år och som är avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen, eller för vars vård eller tillsyn gärningsmannen ska svara på grund av en myndighets beslut.

[S3]Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt mot barn till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot om brottslig gärning eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2018:618).

1 st.: Detta avser förhållanden jämförbara med 1 § där kön är i kontakt med kön. Det råder ett absolut förbud i denna paragraf till skillnad mot 1 § där ett samlag med samtycke leder till straffrihet, våldtäkt mot barn kan aldrig leda till straffrihet för att barnet ger sitt samtycke.

2 st.: Här tas förhållanden då gärningsmannen har sex med en avkomling upp, oavsett om det är inom äktenskapet, utanför äktenskapet, barn, barnbarn, adoptivbarn, styvbarn, etc. Om det är ett barn som är intagen till vård och det sker mot barnets vilja avser det brott enligt denna paragraf, till skillnad för om det däremot sker med barnets vilja då det avser brott mot 3 §.

3 st.: Bedömningsgrunder avser bland annat barnets ålder, ju lägre ålder desto grövre brott.

Gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn i denna 4 § och sexuellt övergrepp mot barn i 5 § är en fråga om indelning i svårhetsgrad, inte en fråga om att olika rekvisit ska vara uppfyllda, se NJA 2006 s. 79 I och II.

Huvudregeln är att bedömningen utgår från att handlingen utgör våldtäkt mot barn och om omständigheterna vid brottet är att anse som mindre allvarliga skall gärningen rubriceras som sexuellt utnyttjande av barn 5 §, se RH 2010:12. Förmildrande omständigheter utgör ifall relationen kan anses ha karaktären av en kärleksrelation, se NJA 2006 s. 79 I. Att manipulera ett barn genom att köpa barnet presenter, utnyttja en för barnet svår situation, manipulera barnet och ljuga om sin rätta ålder utgör inte lindrigare omständigheter, se RH 2010:12. I RH 2010:9 hade en man stoppat sina fingrar i sin 9-åriga dotter slida i syfte att kontrollera om hans dotter var oskuld bedömts sakna sexuellt syfte och dömdes inte för våldtäkt mot barn, utan för misshandel. Jämför dock RH 2010:37 sammanfattad under 1 §. Genom Högsta domstolens avgörande från 2013-06-13 i mål B 1195-13 har praxis ändrats på så vis att HD konstaterar att begreppet sexuell handling träffar dels sådana handlingar som har en påtaglig sexuell prägel, dels handlingar som varit ägnade att kränka offrets sexuella integritet HD domskäl p.9. (Jfr a. prop. s. 31 f. och s. 135.)

HD konstaterar även att vissa handlingar alltid ska anses ha en påtaglig sexuell prägel. Som exempel på sådana handlingar anges vaginala, orala och anala samlag. Hit hör även handlingar som att föra in fingrar eller föremål i en kvinnas underliv. Avsikten med handlingen saknar betydelse. En handling av det aktuella slaget är alltid ägnad att kränka den sexuella integriteten, om den utförs utan ett giltigt samtycke.

Prop. 2012/13:111: Detsamma gäller den som begår en gärning som avses i första stycket mot ett barn som fyllt femton men inte arton år och som är avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen, eller för vars vård eller tillsyn gärningsmannen ska svara på grund av en myndighets beslut.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt mot barn till fängelse i lägst fyra och ...

Prop. 2004/05:45: Paragrafen och brottsrubriceringen är ny. I bestämmelsen föreskrivs straffansvar för de allvarligaste sexualbrotten mot barn. Tillämpningsområdet motsvarar delar av 1–4 §§ i gällande rätt. Detta innebär bl.a. att den nuvarande straffbestämmelsen i 4 § om sexuellt utnyttjande av underårig när det gäller de allvarligaste sexuella kränkningarna ersätts av den nya bestämmelsen om våldtäkt mot barn. Övriga fall kommer att omfattas av de nya bestämmelserna om sexuellt utnyttjande av barn och sexuellt ...

[K6]5 §  Är ett brott som avses i 4 § första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för sexuellt utnyttjande av barn till fängelse i högst fyra år. Lag (2018:618).

Försiktighet krävs vid denna tillämpning då det föreligger liten ålderskillnad mellan två personer. Om en är 16 år och den andra 14 år finns det skäl att anta att det inte föreligger brott men för att inte anses vara offer skall personen anses vara tillräckligt mogen. Med mogen avses att offret, med hänsyn till sin utveckling och omständigheterna i övrigt, haft förutsättningar att bedöma och ta ställning till situationen. Se också 14 §.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen och brottsrubriceringen är ny. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 9.3.

Av lagtexten framgår att bestämmelsen avser brott enligt 4 § första eller andra stycket som är att anse som mindre allvarliga. Vid bedömningen skall enligt bestämmelsen hänsyn tas till samtliga omständigheter vid brottet. Avsikten är att bestämmelsen skall tillämpas med restriktivitet. Bestämmelsen torde helt sakna ...

[K6]6 §  Den som, med ett barn under femton år eller med ett barn som fyllt femton men inte arton år och som gärningsmannen står i ett sådant förhållande till som avses i 4 § andra stycket, genomför en annan sexuell handling än som avses i 4 och 5 §§, döms för sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i högst två år.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen är närstående till barnet eller i övrigt utnyttjat sin ställning eller missbrukat ett särskilt förtroende eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om brottet med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av barnet. Lag (2018:618).

Prop. 2012/13:111: Är brottet grovt, döms för grovt sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen är närstående till barnet eller i övrigt utnyttjat sin ställning eller missbrukat ett särskilt förtroende eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om brottet med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars ...

Prop. 2004/05:45: Paragrafen och brottsrubriceringen är ny. Av dess lydelse framgår att den är subsidiär till bestämmelserna om våldtäkt mot barn och sexuellt utnyttjande av barn i 4 och 5 §§. Paragrafens tillämpningsområde motsvarar delar av tillämpningsområdet för de nuvarande straffbestämmelserna i 2–4 §§. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 9.4. ...

[K6]7 §  Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med eget barn eller dess avkomling, döms för samlag med avkomling till fängelse i högst två år.

[S2]Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med sitt helsyskon, döms för samlag med syskon till fängelse i högst ett år.

[S3]Vad som sägs i denna paragraf gäller inte den som förmåtts till gärningen genom olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt. Lag (2005:90).

Här tas samlag med avkomling eller mellan biologiska helsyskon upp som inte faller under 4-5 §§. Både offer och gärningsman skall vara över 18 år och paragrafen är med andra ord ett förbud mot incest för vuxna förutsatt att det kan resultera i en överträdelse av genetiska aspekter. Det innebär att endast heterosexuella samlag träffas av förbudet. Förutom den genetiska aspekten krävs ytterligare en omständighet för att det ska avse brott, nämligen släktskapet i sig. Syftet med förbud mot släktskapet utgör ett uttryck för samhällets intresse av att upprätthålla en sund och naturlig sammanlevnad mellan medlemmarna i en familj, se Svea Hovrätts dom från den 28 februari 2012 i Mål nr B 6495-11.

Prop. 2004/05:45: Bestämmelsen reglerar samlag mellan vissa släktingar och motsvarar nuvarande 6 §. Bestämmelsen har endast ändrats språkligt. Någon saklig ändring har inte gjorts. Som en konsekvens av att begreppet sexuellt umgänge utmönstrats ur 6 kap. brottsbalken rubriceras brotten numera samlag med avkomling respektive samlag med syskon. Se även avsnitt 10.

[K6]8 §  Den som främjar eller utnyttjar att ett barn under femton år utför eller medverkar i sexuell posering, döms för utnyttjande av barn för sexuell posering till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Detsamma gäller den som begår en sådan gärning mot ett barn som fyllt femton men inte arton år, om poseringen är ägnad att skada barnets hälsa eller utveckling.

[S3]Är brottet grovt, döms för grovt utnyttjande av barn för sexuell posering till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av barnet. Lag (2005:90).

1 st.: straffbelägger som främjare även en person som ställer en plats eller lokal till förfogande för att kunna fullborda brottet. Även den som får ekonomiska fördelar straffas. Med exponering menas att det skall avse en klar och tydlig sexuell karaktär. Det krävs inte heller att ett barn just i det speciella fallet skadas utan det räcker att ett barn kan skadas för att det skall leda till ansvar.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen och brottsrubriceringen är ny, men motsvarar delar av nuvarande bestämmelserna om sexuellt ofredande i 7 § första och andra styckena. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 12.2.

I första stycket föreskrivs straffansvar för den som främjar eller utnyttjar att ett barn under femton år utför eller medverkar i sexuell posering. Bestämmelsen har i förhållande till gällande rätt utvidgats ...

[K6]9 §  Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, förmår ett barn som inte fyllt arton år att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling, döms för köp av sexuell handling av barn till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan. Lag (2005:90).

Brottsrubriceringen var tidigare förförelse av ungdom och innebär att även om ett barn gett sitt samtycke och handlingen är frivillig så fritar det aldrig gärningsmannen från ansvar.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen, som motsvarar den nuvarande bestämmelsen om förförelse av ungdom i 10 §, har fått en ny brottsrubricering – köp av sexuell handling av barn. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Bestämmelsen, som är avsedd att skydda barn från att dras in i prostitution, föreskriver i första stycket ansvar för den som förmår ett barn som inte fyllt arton år att mot ersättning företa eller tåla ...

[K6]10 §  Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, sexuellt berör ett barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd, döms för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Detsamma gäller den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet. Lag (2005:90).

Sexuellt ofredande straffbelägger allt som inte tagits upp i 1-9 §§, för en vuxen skall handlingen ha en klar och otvetydig sexuell innebörd. Ett barn skall ha påverkats att begå en handling som denne inte hade utför om barnet inte fått betalt på något sätt. Betalning måste inte nödvändigtvis utgöras av pengar, även godis, sprit eller annat räknas. Sexuellt förtal eller sexuell förolämpning utgör sexuellt ofredande om offret har kännedom om gärningen, om offret saknar kännedom utgör det förtal enligt 5 kap. 1 §.

2 st.: avser blottare och personer som kränker andras sexuella integritet, och gäller även när brottsoffret är vuxen. Att en man klappar en kvinna på rumpan utgör ett vanligt ofredande enligt 4 kap. 7 § till skillnad mot situationer då en man uppsåtligen berör en kvinna på brösten eller annan på könsorgan.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen motsvarar delar av nuvarande 7 § första stycket och 7 § tredje stycket och är tillämplig både när det gäller gärningar som riktar sig mot barn och gärningar som riktar sig mot vuxna. Kriminaliseringens räckvidd i dessa delar är avsedd att vara i princip densamma som tidigare. Bestämmelsen har utformats efter förslag av Lagrådet.

Bestämmelsens första stycke tar sikte på gärningar av sexuell karaktär som riktar sig mot barn under 15 år och som inte är straffbelagda ...

[K6]10 a §  Den som, i syfte att mot ett barn under femton år begå en gärning för vilken straff föreskrivs i 4, 5, 6, 8 eller 10 §, föreslår en träff eller stämmer träff med barnet, döms för kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2017:1068).

Detta avser s.k. grooming.

Prop. 2008/09:149: Paragrafen och brottsrubriceringen är nya. I bestämmelsen föreskrivs straffansvar för vuxnas och andra straffmyndiga personers kontakter med barn under 15 år som syftar till att möjliggöra sexuella övergrepp vid ett fysiskt sammanträffande med barnet. Bestämmelsen är teknikneutral. Det innebär att såväl sådana kontakter som sker t.ex. i samband med fritidsaktiviteter eller familjeumgänge som kontakter som sker genom Internet, telefon eller på annat sätt faller under bestämmelsen. De allmänna övervägandena ...

[K6]11 §  Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst ett år.

[S2]Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan. Lag (2011:517).

Sexuellt köp av vuxen straffas i denna paragraf, om det däremot avser sexuellt köp av barn skall 9 § tillämpas.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen reglerar köp av sexuella tjänster och motsvarar i huvudsak nuvarande lagen (1998:408) om köp av sexuella tjänster som upphävs. Paragrafen är subsidiär i förhållande till 1–10 §§. Det innebär bl.a. att bestämmelsen inte blir tillämplig vid köp av sexuella tjänster av personer under 18 år, där 9 § i stället skall tillämpas.

Andra stycket har förts in efter förslag av Lagrådet. Genom införandet av andra ...

[K6]12 §  Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri till fängelse i högst fyra år.

[S2]Om en person som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet får veta att lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och inte gör vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra, ska han eller hon, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och dömas till ansvar enligt första stycket.

[S3]Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grovt koppleri till fängelse i lägst två och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av annan. Lag (2018:601).

Sexköp är straffbelagt enligt i 9 och 11 §§. Denna paragraf straffbelägger handlingar som möjliggör köp av sexuella förbindelser. Det kan avse en hallicks verksamhet, men det krävs att det ska vara fråga om förmedlande av sexuella förbindelser i mer än ett enstaka fall. Att tillåta kontaktannonser eller att vanemässigt hjälpa andra att komma i kontakt med prostituerade straffas enligt denna paragraf.

2 st.: förutsätter att uthyraren har vetskap om att uthyrningen sker för att det skall bedrivas bordellverksamhet. Uthyraren straffas för underlåtenhet att hindra brottet.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen motsvarar bestämmelserna om koppleri och grovt koppleri i 8 och 9 §§ i gällande rätt. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 12.4.2.

Första och andra styckena motsvarar nuvarande 8 § första och andra styckena med endast en språklig ändring. Någon ändring i sak har alltså inte gjorts. Beträffande den närmare innebörden av bestämmelserna, se tidigare förarbetsuttalanden (NJA II 1962 s. ...

Prop. 1997/98:55: Ä ndringen innebär att det är straffbart att underlåta att anmäla eller på annat sätt avslöja våldtäkt, grov våldtäkt, grovt sexuellt utnyttjande av underårig och grovt koppleri som är å färde. Den allmänna bestämmelsen om underlåtenhet att avslöja brott återfinns i 23 kap. 6 § brottsbalken.

Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 14.2....

[K6]13 §  Till ansvar som i detta kapitel är föreskrivet för en gärning som begås mot någon under en viss ålder ska dömas även den som inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte uppnått den åldern. Lag (2018:618).

Om gärningsmannen visar på en hög grad av oaktsamhet i förhållande till ett barns ålder är detta tillräckligt för straffbarhet.

Prop. 2017/18:177: Paragrafen innebär att ett allmänt oaktsamhetskrav gäller. Någon kvalificerad form av oaktsamhet krävs alltså inte. Oaktsamheten kan vara antingen medveten eller omedveten. En allmän oaktsamhetsbedömning ska göras. Samtliga för gärningsmannen iakttagbara omständigheter som inträffat, eller förhållanden som förelegat, vid tidpunkten för gärningen ska beaktas.

Prop. 2004/05:45: Bestämmelsen motsvarar 11 § i gällande rätt. Vissa smärre språkliga förändringar har vidtagits. Någon ändring i sak har dock inte gjorts. Med hänsyn till att det i den nya regleringen görs en större åtskillnad än tidigare mellan målsägande i olika åldrar kan bestämmelsen få större betydelse än tidigare. Se även avsnitt 13.1.

[K6]14 §  Den som har begått en gärning enligt 5 § eller 6 § första stycket mot ett barn under femton år eller enligt 8 § första stycket eller 10 § första stycket, ska inte dömas till ansvar om det är uppenbart att gärningen inte inneburit något övergrepp mot barnet med hänsyn till den ringa skillnaden i ålder och utveckling mellan den som har begått gärningen och barnet samt omständigheterna i övrigt.

[S2]Detsamma gäller den som har begått en gärning enligt 10 a § om den har syftat till en sådan gärning som anges i första stycket och som, om den hade fullbordats, enligt vad som anges där uppenbarligen inte skulle ha inneburit något övergrepp mot barnet. Lag (2009:343).

En gärning kan leda till ansvarsfrihet om utgången leder till orimliga resultat där ansvarsfriheten bedöms från fall till fall. Denna bestämmelse är avsedd att tillämpas med stor försiktighet och efter en noggrann bedömning av det enskilda fallet. I NJA 2007 s. 201 hade en 17-årig pojke haft sex med en flicka som var 14 år och sju månader gammal, dvs rent objektivt sexuellt utnyttjande av barn enligt 5 §. Detta bedömdes inte vara någon straffbar handling då det var uppenbart att inget övergrepp skett mot flickan. Flickan befann sig nära åldern för sexuell självbestämmanderätt och pojken var endast obetydligt äldre och hade kommit obetydligt längre i sin mognad. Även parternas relation till varandra och omständigheterna under vilka den sexuella handlingen företas bedöms där typexemplet är ett par med ringa ålderskillnad som har en nära och god relation till varandra och deltar i en ömsesidig och helt frivillig sexuell handling.

Prop. 2004/05:45: Bestämmelsen motsvarar delvis nuvarande 13 §. Skälen för bestämmelsen behandlas i avsnitt 13.2.

I stället för att vara utformad som en bestämmelse om särskild åtalsbegränsning är bestämmelsen numera utformad som en ansvarsfrihetsregel.

Bestämmelsen är tillämplig ...

Prop. 2008/09:149: Paragrafen föreskriver ansvarsfrihet i vissa situationer.

Första stycket har endast ändrats i språkligt hänseende.

Bestämmelsen har därutöver tillförts ett nytt andra stycke som utvidgar tillämpningsområdet till att omfatta även gärningar enligt den nya straffbestämmelsen i 10 a § om kontakt med barn i sexuellt syfte. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2. Bestämmelsen ...

[K6]15 §  För försök till våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt övergrepp, grovt sexuellt övergrepp, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, köp av sexuell handling av barn, köp av sexuell tjänst, koppleri och grovt koppleri döms det till ansvar enligt 23 kap.

[S2]Detsamma gäller för förberedelse till koppleri samt för förberedelse och stämpling till och underlåtenhet att avslöja eller förhindra våldtäkt, grov våldtäkt, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt koppleri. Lag (2018:618).

Prop. 2004/05:45: Bestämmelsen motsvarar i stort sett 12 § i gällande rätt och reglerar frågan om straffansvar vid försök, förberedelse och stämpling samt underlåtenhet att avslöja brott. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 13.3.

Bestämmelsens första stycke har ändrats så att utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt utnyttjande av barn för sexuell posering har gjorts straffbart även på försöksstadiet. De förfaranden ...

Prop. 2010/11:76: Paragrafen ger besked om i vilka fall osjälvständiga brottsformer av brotten i 6 kap. är kriminaliserade. Andra stycket har ändrats på så sätt att även förberedelse till koppleri av normalgraden har straffbelagts. Exempel på förberedelsehandling i fråga om det brottet skulle kunna vara att några personer tar befattning med en sammanställning av information över presumtiva kunder eller över lokaler vari bordellverksamheten kan bedrivas. Även en redaktionell ändring har gjorts i andra stycket. Övervägandena ...

7 kap. Om brott mot familj

[K7]1 §  Ingår den som är gift nytt äktenskap eller ingår ogift äktenskap med den som är gift, dömes för tvegifte till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Om den som är partner i ett registrerat partnerskap ingår äktenskap, dömes för olovligt ingående av äktenskap till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1994:1119).

1 st.: Både den som redan är gift och som utan att skilja knyter ännu ett äktenskapsband så det föreligger flera samtidiga äktenskap, samt den ogifta personen som ingår äktenskap med den redan gifta döms för tvegifte. Däremot kan ingen av oaktsamhet dömas för tvegifte. En situation där parterna trodde att ett tidigare giftermål redan var upplöst och som senare visar sig inte var detta, är straffri.

2 st.: Den som redan ingått partnerskap och därefter gifter sig bryter denne mot lagen straffas, däremot straffas inte den ogifta parten. Jämför 1 st.

1 a § Har upphävts genom lag (2009:255).

[K7]2 §  Den som, vid annans adoption av en person under arton år, genom olaga tvång eller vilseledande eller genom att utlova eller ge otillbörlig ersättning utverkar samtycke eller tillstånd till en sådan adoption, döms för otillbörligt utverkande av samtycke eller tillstånd till adoption av barn till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2006:274).

Tidigare olaga giftermål.

Prop. 2005/06:68: Bestämmelsen är ny, liksom brottsrubriceringen. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 8. Bestämmelsen och brottsrubriceringen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Genom straffbestämmelsen föreskrivs straffansvar för den som, vid annans adoption av en person under arton år, genom olaga tvång eller vilseledande eller genom att utlova eller ge otillbörlig ersättning utverkar samtycke eller ...

[K7]3 §  Den som understicker eller förbyter barn eller eljest genom att avgiva oriktig anmälan till myndighet eller underlåta anmälan tillvällar sig eller annan falsk familjeställning eller berövar annan hans rätta familjeställning, dömes för förvanskande av familjeställning till böter eller fängelse i högst två år.

Om någon till folkbokföringen uppger en annan person än den riktige som förälder eller byter ut barn och falskeligen anger annat barn än det riktiga, och handlingarna därigenom berövar personen sin familjeställning dömes för detta brott. Undantaget är i faderskapsmål om någon där ljuger rörande vem som är fadern, då kan brott i 15 kap. bli tillämpligt.

[K7]4 §  Den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som har vårdnaden om barnet döms för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte utgör brott mot frihet. Detsamma gäller, om den som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett barn under femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt skiljer barnet från den andra vårdnadshavaren eller om den som ska ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt.

[S2]Till ansvar enligt första stycket döms också den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som vårdar barnet med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, om gärningen inte utgör brott mot frihet eller främjande av flykt.

[S3]Är brott som avses i första eller andra stycket grovt, ska gärningsmannen dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2014:303).

Om någon som inte är vårdnadshavare vägrar att lämna tillbaka barnet till den som är vårdnadshavare döms för brottet. Även då två föräldrar har gemensam vårdnad och den ene utan samtycke av den andre flyttar på barnet från en plats till en annan döms för detta brott. Sista meningen i 1 st. omfattar situationer då en umgängesförälder som inte är vårdnadshavare vägrar att lämna tillbaka ett barn till vårdnadshavaren och då hindras vårdnadshavaren att med våld hämta barnet utan polisen skall tillkallas för återhämtandet.

Prop. 2013/14:120: Till ansvar enligt första stycket döms också den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som vårdar barnet med stöd av lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga, om gärningen inte utgör brott mot frihet eller främjande av flykt.

Är ...

[K7]5 §  För försök till otillbörligt utverkande av samtycke eller tillstånd till adoption av barn, förvanskande av familjeställning eller egenmäktighet med barn som är grovt döms till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Lag (2006:274).

Prop. 2005/06:68: Ändringen innebär att även försök till det nya brottet otillbörligt utverkande av samtycke eller tillstånd till adoption av barn straffbeläggs. I sådana fall där ett samtycke eller tillstånd inte har lämnats, kan således straffansvar för försök komma i fråga.

[K7]6 §  Egenmäktighet med barn må ej åtalas av åklagare, med mindre åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt. Lag (1973:648).

8 kap. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott

Detta kapitel handlar om att någon tar en sak ur annans besittning med hjälp av fysiska medel. Endast fysiska saker kan besittas. Att en sak är i någons besittning brukar ibland beskrivas som att det för en utomstående framstår som om saken ägs av personen och saken är inom räckhåll för denne. Man skiljer vidare på ensambesittning där andra personer är uteslutna, sambesittning då två eller fler personer har tillgång till egendomen oberoende av varandra samt gemensam besittning då en person endast tillsammans med andra kan komma åt saken.

[K8]1 §  Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse i högst två år.

Paragrafen skyddar äganderätten. Endast lösa saker samt del till fast egendom kan ägas, vidare kan inte heller döda människor äga saker. Tillgreppet ska ske i syfte att tillägna sig saken. Gränsen mellan stöld enligt 1 § och ringa stöld enligt 2 § går, om tillgreppet sker i butik vid 1000 kr, se NJA 2009 s. 586. Om tillgreppet sker utanför en butik sänks gränsen beroende på hur stort integritetsintrång gärningsmannen gör. I rättsfallet NJA 1995 s. 561 ansågs tillgrepp av sammanlagt 140 kr ur två handväskor utgöra stöld då det inneburit ett inte obetydligt integritetsintrång. Även att egendom måste lämnas obevakad har ansetts som försvårande omständighet (NJA 1985 s. 384). Vidare gäller att endast föremål som har ett värde på den legala marknaden kan bli stulna. Föremål med endast affektionsvärde, eller exv narkotika skyddas inte. Skuldebrev, körkort, pass, fullmakter eller en redan ifylld check m.m. har heller inget eget ekonomiskt värde och faller också utanför paragrafens skyddsområde.

[K8]2 §  Är brott som avses i 1 § med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, döms för ringa stöld till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2017:442).

Oftast associerar man ringa stöld till att ske i en butik men det beror på butikens utformning när brottet är fullbordat. Hela varan skall passerat gränsen där gränsen ytterst avgränsas av butikens utgång, kassaspärren vilken jämställs med där transportbandet vid kassan slutar eller slutligen om varan förs över till en annan klart avgränsad avdelning inom butiken. Hela varan skall ha passerat gränsen, för att brottet skall anses fullbordat. Vid brott i butik är värdegränsen mellan stöld och ringa stöld enligt praxis 1000 kr, HD:s dom B 5097-08 från den 30 sept 2009. Även flera olika tillgrepp som tillsammans överstiger värdegränsen är att betrakta som stöld. Däremot utgör flera impulsiva handlingar som var för sig understiger värdegränsen ringa stöld. Utanför butikslokaler har exv en person som tillgrep bensin värd drygt 100 kr dömts för ringa stöld(NJA 1985 s. 384). Ringa stöld benämndes tidigare snatteri.

Prop. 2016/17:131: Paragrafen, som straffbelägger lindrigare fall av stöld och anger tillämplig straffskala, ändras på det sättet att brottsbeteckningen snatteri ersätts med ringa stöld. I övrigt moderniseras paragrafen språkligt. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.1.

3 § Har upphävts genom lag (1987:791).

[K8]4 §  Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grov stöld till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om tillgreppet har skett efter intrång i bostad eller annat liknande boende, om det avsett sak som någon bar på sig eller hade i sin omedelbara närhet, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

Bara det faktum att en stöld har förövats genom inbrott innebär inte att en stöld skall bedömas som grov. Avseende bör fästas vid det obehag och lidande som stölden innebär. Avgörande är hur stort angreppet på den personliga integriteten eller störningen av hemfriden var. Inbrott i någons permanentbostad är allvarligare än ett inbrott i ett vindskontor eller en lagerlokal samt om gärningsmannen räknat med att finna någon i hemmet eller inte, se NJA 1976 s. 414. Till försvårande omständigheter hör att särskilda olägenheter uppstår för den bestulne, som vid fickstölder av plånböcker (NJA 1979 s. 153).

Prop. 2016/17:131: Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om tillgreppet har skett efter intrång i bostad eller annat liknande boende, om det avsett sak som någon bar på sig eller hade i sin omedelbara närhet, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

I ...

[K8]5 §  Den som stjäl medelst våld å person eller medelst hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara eller, sedan han begått stöld och anträffats på bar gärning, sätter sig med sådant våld eller hot till motvärn mot den som vill återtaga det tillgripna, dömes för rån till fängelse, lägst ett och högst sex år. Detsamma skall gälla om någon med sådant våld eller hot tvingar annan till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe denne är. Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

[S2]Är förfarande som avses i första stycket med hänsyn till våldet, hotet eller omständigheterna i övrigt av mindre allvarlig art, dömes dock ej för rån utan för annat brott som förfarandet innefattar. Lag (1975:1395).

Råntvång innebär att gärningsmannen med våld betvingar offret. Det finns tre typfall av rån. Stöldfallet innebär att råntvånget använts som ett medel för att kunna begå tillgreppet samt att råntvånget utövats före eller senast i samband med tillgreppet. Motvärnsfallet där gärningsmannen efter att ha anträffats på bar gärning använder råntvånget för att hindra ett återtagande av det tillgripna och slutligen utpressningsfallet där råntvånget utövas så att offret lämnar ifrån sig föremål. En situation där gärningsmannen använder våld för att skydda brottslingen och något som redan tillgripits och inte för att kunna tillgripa föremålet utgör en stöld i kombination med misshandel.

[K8]6 §  Om brott som avses i 5 § är grovt, döms för grovt rån till fängelse i lägst fem och högst tio år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas

  1. om våldet har varit livsfarligt,
  2. om gärningsmannen har tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars har visat synnerlig råhet eller på ett hänsynslöst sätt har utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning, eller
  3. om gärningen har varit av särskilt farlig art. Lag (2017:332).

Bedömningsgrunder för då ett rån är att bedöma som grovt föreligger då våldet som utövats är livsfarligt, det inträffar en svår kroppsskada, innefattat synnerlig råhet eller tortyr samt situationer då gärningsmannen utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning.

Prop. 2016/17:108: 2. om gärningsmannen har tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars har visat synnerlig råhet eller på ett hänsynslöst sätt har utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning, eller

3. om gärningen har varit av särskilt farlig art.

I paragrafen straffbeläggs grovt rån samt ges besked om tillämplig straffskala och de omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet ska anses vara grovt. Första stycket ...

[K8]7 §  Den som olovligen tar och brukar ett motorfordon eller annat motordrivet fortskaffningsmedel som tillhör någon annan döms, om gärningen inte är belagd med straff enligt 1, 2 eller 46 §§, för tillgrepp av fortskaffningsmedel till fängelse i högst två år. Om brottet är ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld eller hot om brottslig gärning eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

Det vore mer korrekt att tala om olaga billån än bilstöld då gärningsmannen vid tillgrepp av fortskaffningsmedel inte tänkt behålla bilen utan bara tillgripit den. Om gärningsmannen efter att ha tillgripit bilen bestämmer sig för att behålla den gör sig gärningsmannen skyldig till tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovligt förfogande.

Prop. 2016/17:131: Är brottet grovt, döms för grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld eller hot om brottslig gärning eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Paragrafen, som straffbelägger tillgrepp av fortskaffningsmedel och anger tillämpliga ...

[K8]8 §  Den som, i annat fall än som anges i detta kapitel, olovligen tar och brukar eller på annat sätt tillgriper något, döms för egenmäktigt förfarande till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller om någon utan tillgrepp, genom att fästa eller bryta lås eller på annat sätt, olovligen rubbar någon annans besittning och därigenom vållar skada eller olägenhet. För egenmäktigt förfarande döms också den som med våld eller hot om våld hindrar någon annan att utöva sin rätt att hålla kvar eller ta något.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt egenmäktigt förfarande till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld eller hot om brottslig gärning eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

Det finns tre situationer då ett brott utgör egenmäktigt förfarande. Den första är då gärningsmannen olovligen har tillgripit något men inte har någon avsikt att behålla det tillgripna, exempelvis då det tillgripna göms undan så ägaren hindras att använda det. Den andra situationen är då annans besittning olovligen rubbas på så vis att den rättmätige ägaren hindras att använda föremålet som det är tänkt, exempelvis då någon olovligen bryter sig in i en bil för att sova i den vilket innebär att ägaren inte själv kan använda bilen. Det sista är då gärningsmannen med våld motsätter sig laga självtäkt. Utövningen av våld omfattar inte bara personvåld utan kan även vara oriktat våld där gärningsmannen sliter i en sak.

Prop. 2016/17:131: Är brottet grovt, döms för grovt egenmäktigt förfarande till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld eller hot om brottslig gärning eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Paragrafen, som straffbelägger egenmäktigt förfarande och anger tillämpliga straffskalor, ...

[K8]9 §  Den som vidtar någon sådan åtgärd som avses i 8 § för att själv ta sig rätt döms för självtäkt till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2017:442).

En person som är ägare till en sak får inte återta saken på egen hand utan måste kontakta polis, kronofogdemyndighet eller annan myndighet. Ett undantag till denna regel är om återtagandet sker under färsk gärning vilket är tillåtet enligt 16 § p. 6 promulgationsförordningen till strafflagen.

Prop. 2016/17:131: I paragrafen straffbeläggs självtäkt och anges den för brottet tillämpliga straffskalan. Som en följd av avskaffandet av bestämmelsen i 11 § andra stycket är paragrafen numera direkt tillämplig även på fast egendom. En ändring görs genom att det uttryckligen anges att paragrafen tar sikte på att någon tar sig rätt genom att vidta sådana åtgärder som anges i 8 §. Någon ändring i sak är inte avsedd. Övervägandena finns i avsnitt ...

[K8]10 §  Den som olovligen avleder elektrisk kraft döms för olovlig energiavledning till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den som olovligen avleder värmeenergi ur ett rörledningssystem för uppvärmning eller värmeenergi till ett rörledningssystem för kylning.

[S2]Är brottet grovt, döms för grov olovlig energiavledning till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

Utan att betala bereda sig tillgång till elektricitet oavsett dess form, strömförande kabel, vindkraftverk, vattenhjul eller andra former.

Prop. 2016/17:131: Är brottet grovt, döms för grov olovlig energiavledning till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Paragrafen, som hittills straffbelagt endast olovlig avledning av elektrisk kraft, ändras på så sätt att den läggs samman med den hittillsvarande kriminaliseringen i 10 a § ...

10 a § Har upphävts genom lag (2017:442).

[K8]11 §  Tar någon i skog eller mark olovligen sådant som avses i 12 kap. 2 a § och är brottet inte att anse som åverkan enligt den bestämmelsen, ska vad som är föreskrivet i detta kapitel om tillgrepp tillämpas. Lag (2017:442).

1 st.: Här avses rena besittningsrubbningar då gärningsmannen tar naturprodukter som växer. Att däremot från en rabatt ta blommor är att bedöma som ringa stöld eller stöld beroende på värdet.

2 st.: Här avses fall då någon utestängs från sin besittning av fastigheten. Även då intrång sker i större omfattning då utnyttjande av marken blir för intensiv och klart överstigit vad fastighetsägaren måste tåla på grund av allemansrätten, se NJA 1996 s. 495 där arrangör av äventyrsresor bedrev organiserad forsränning på annan tillhörig fastighet. Det handlar inte om att någon stör eller överträder en skylt på vilken det står att obehöriga äga ej tillträda då hänsyn skall tas till allemansrätten, jämför dock 12 kap. 4 § olovlig tagande av väg.

Prop. 2016/17:131: Paragrafen anger förutsättningarna för att tillämpa straffbestämmelserna om stöld och grov stöld på tillgrepp av vissa naturprodukter. Så ska ske om gärningen med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter inte kan anses som ringa och därför inte utgör åverkan. En redaktionell ändring görs i anledning av att straffbestämmelsen om åverkan numera finns i 12 kap. 2 a §. Vidare görs den sakliga ändringen att det hittillsvarande andra stycket om besittningsintrång i fastighetsförhållanden ...

[K8]12 §  För försök eller förberedelse till stöld, grov stöld, rån, grovt rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel, grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel, olovlig energiavledning eller grov olovlig energiavledning döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för stämpling till grov stöld och stämpling till eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra rån eller grovt rån. Skulle tillgrepp av fortskaffningsmedel, om brottet fullbordats, ha varit att anse som ringa, ska gärningen dock inte medföra ansvar. Lag (2017:442).

Prop. 2016/17:131: Paragrafen ger besked om i vilka fall osjälvständiga brottsformer av brotten i 8 kap. är kriminaliserade. Första meningen ändras på så sätt att beteckningarna grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel, olovlig energiavledning och grov olovlig energiavledning införs. Detta är följdändringar i anledning av vad som behandlats i kommentarerna till 7 och 10 §§. I tredje meningen görs vidare den ändringen att undantag inte längre kommer i fråga för ringa fall av avledning av värmeenergi. Även försök och ...

Prop. 2007/08:60: De nya bestämmelserna i brottsbalken träder i kraft den 1 juli 2008.

[K8]13 §  Har annat i detta kapitel angivet brott än grov stöld, rån eller grovt rån förövats mot

  1. någon som inte endast tillfälligt sammanbodde med gärningsmannen,
  2. make, den som är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag, syskon, svåger eller svägerska eller
  3. någon annan som på liknande sätt är närstående till gärningsmannen, får åklagaren väcka åtal endast om målsäganden har angett brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

[S2]Vid tillämpning av vad nu sagts skall med gärningsman likställas annan som medverkat vid brottet och den som gjort sig skyldig till häleri eller häleriförseelse. Lag (1987:791).

9 kap. Om bedrägeri och annan oredlighet

Detta kapitel tar upp tillgreppsbrott som begås med psykiska medel. Gärningsmannen lurar, använder hot, underlåter annans brott, bedrar, framkallar en oriktig föreställning eller utnyttjar ett underläge för att nämna några sätt på vilka brotten kan fullbordas. De flesta brott utom 8 § kräver att det sker en förmögenhetsöverföring där gärningsmannen skall bli rikare och offret fattigare.

[K9]1 §  Den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till fängelse i högst två år.

[S2]För bedrägeri döms också den som genom att lämna oriktig eller ofullständig uppgift, genom att ändra i program eller upptagning eller på annat sätt olovligen påverkar resultatet av en automatisk informationsbehandling eller någon annan liknande automatisk process, så att det innebär vinning för gärningsmannen och skada för någon annan. Lag (1986:123).

Bedrägeribrottet karaktäriseras av att gärningsmannen vilseleder sitt offer till en disposition vilken innebär en omedelbar förmögenhetsöverföring. Det skall föreligga adekvat kausalitet mellan vilseledandet och dispositionen. Om offret oavsett gärningsmannens vilseledande skulle ha företagit dispositionen vilken innebar förmögenhetsöverföringen utgör inte detta bedrägeri.

Första stycket beskriver bedrägeri där vilseledandet kan ske genom att gärningsmannen framkallar, vidmakthåller eller förstärker en oriktig föreställning. Det är ok att allmänt lovprisa, dölja sina avsikter eller lura någon att göra rätt för sig. Däremot får vilseledandet inte avse felaktigt preciserade uppgifter, att redan från början ha som avsikt att inte göra rätt för sig., ta emot bidrag men göra någonting annat än det avsedda eller veta redan från början att löftet ej kommer att kunna uppfyllas.

Andra stycket avser datorbedrägerier där gärningsmannen manipulerar datorer, bankomater eller liknande och omfattar även skimming.

[K9]2 §  Är brott som avses i 1 § med hänsyn till skadans omfattning och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, döms för ringa bedrägeri till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]För ringa bedrägeri döms också den som utan att göra rätt för sig tillgodogör sig husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning eller annat sådant som tillhandahålls under förutsättning av kontant betalning, oavsett om han eller hon vilseleder någon eller inte. Det gäller dock inte om gärningen avser värde som inte är ringa och om den i övrigt är sådan som avses i 1 §. Lag (2017:442).

Första stycket avser ringa bedrägeri. Andra stycket tar upp snyltningsbrotten där gärningsmannen lever på annans bekostnad, fullbordat nyttigheten och tar en springnota. Viktigt att lägga märke till gärningsmannens uppsåt för om gärningsmannen avsåg att betala men när notan kom bestämde sig för att göra en springnota har gärningsmannen inte vilselett offret till dispositionen, trots detta är denna paragraf tillämplig.

Om gärningsmannen bara glömmer att betala och därmed saknar uppsåt överhuvudtaget kan han bli betalningsskyldig men inte dömas till ansvar.

Prop. 2016/17:131: För ringa bedrägeri döms också den som utan att göra rätt för sig tillgodogör sig husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning eller annat sådant som tillhandahålls under förutsättning av kontant betalning, oavsett om han eller hon vilseleder någon eller inte. Det gäller dock inte om gärningen avser värde som inte är ringa och om den i övrigt är sådan som avses i 1 §.

Paragrafen reglerar lindrigare ...

[K9]3 §  Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grovt bedrägeri till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har missbrukat allmänt förtroende eller använt urkund eller annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap. eller vilseledande bokföring eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

Bedömningsgrunder för grovt bedrägeri är om gärningsmannen under en systematiskt under en lång tid bedragit någon, om brottet varit riktat mot allmänheten eller om gärningsmannen använt sig av en falsk handling.

Prop. 2016/17:131: Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har missbrukat allmänt förtroende eller använt urkund eller annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap. eller vilseledande bokföring eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

I paragrafen straffbeläggs grovt bedrägeri samt anges tillämplig straffskala och – i andra ...

[K9]3 a §  Den som till en vidare krets riktar betalningsuppmaningar i syfte att vilseleda till handling som innebär vinning för gärningsmannen och skada för mottagaren eller någon i vars ställe denne är döms, om förfarandet har avsett betydande värde, för grovt fordringsbedrägeri till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Lag (2017:442).

När gärningsmannen mottagit ett EU-bidrag och ej gjort vad som överenskommits för att erhålla bidraget leder detta till straff. Om gärningsmannen däremot försökt att göra vad som överenskommits för att erhålla bidraget men misslyckats och därefter gjort något annat utgör detta en straffri handling. När det avser förhållande avseende statliga bidrag tillämpas vad som står i bidragsbrottslagen (LAG#).

Prop. 2016/17:131: leda till handling som innebär vinning för gärningsmannen och skada för mottagaren eller någon i vars ställe denne är döms, om förfarandet har avsett betydande värde, för grovt fordringsbedrägeri till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Paragrafen är ny och straffbelägger grovt fordringsbedrägeri. Någon motsvarande kriminalisering har inte funnits hittills. Övervägandena finns i ...

[K9]3 b §  Den som, i strid med föreskrifter eller villkor, använder ett bidrag eller utnyttjar en förmån som finansieras över eller på annat sätt påverkar Europeiska unionens eller Europeiska atomenergigemenskapens budgetar för ett annat ändamål än det som bidraget eller förmånen har beviljats för, döms för subventionsmissbruk till böter eller fängelse i högst två år. I ringa fall ska inte dömas till ansvar. Lag (2017:442).

[K9]4 §  Den som genom olaga tvång förmår någon till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvingade eller någon i vars ställe denne är döms, om inte brottet är att anse som rån eller grovt rån, för utpressning till fängelse i högst två år. Om brottet är ringa, döms för ringa utpressning till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Om brottet är grovt döms för grov utpressning till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen

  1. har innefattat våld av allvarligt slag,
  2. har innefattat hot som påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på ett våldskapital eller som annars har varit av allvarligt slag, eller
  3. annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art. Lag (2017:443).

Utpressning karakteriseras av att gärningsmannen utövar ett olaga tvång mot offret vilket leder till en disposition som omedelbart därefter innebär en förmögenhetsöverföring. Detta brott kan karakteriseras på tre sätt där den första som är straffbar innebär att gärningsmannen meddelar offret att den vet om att offret begått ett brott och offret får välja att betala eller bli polisanmäld. Situation två som också är straffbar uppträder då gärningsmannen hotar offret eller någon i dess ställe med våld om gärningsmannen inte får pengar. Situation tre som däremot är straffri uppträder då gärningsmannen hotar att polisanmäla offret om den inte gör rätt för sig och betalar vad den är skyldig gärningsmannen för en tidigare såld vara eller tjänst.

Prop. 2016/17:131: Om brottet är grovt döms för grov utpressning till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen

Prop. 2016/17:108: Om brottet är grovt döms för grov utpressning till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen

Prop. 2009/10:147: Paragrafens andra stycke har ändrats genom att straffminimum för utpressning, grovt brott, har höjts samt att omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömande av om brottet är grovt har angetts. Dessutom har språkliga ändringar gjorts i paragrafen. Ändringen har behandlats i avsnitt 4.4. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Enligt andra stycket döms för utpressning, grovt brott, till fängelse i lägst ett och högst sex år. Höjningen av ...

[K9]5 §  Den som vid avtal eller någon annan rättshandling utnyttjar någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen eller för vilken motprestation inte ska lämnas, döms för ocker till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]För ocker döms också den som vid kreditgivning i näringsverksamhet eller i annan verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, bereder sig ränta eller annan ekonomisk förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen.

[S3]Är brottet grovt, döms för grovt ocker till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har avsett betydande värde eller varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. Lag (2017:442).

Första stycket innebär att gärningsmannen utnyttjar en svaghet hos offret. Med lättsinne menas bland annat hasardspel. Att utnyttja okunnighet hos offret är däremot inte att anse som ocker. När det gäller beroende ställning så skall det föreligga ett uppenbart missförhållande mellan de båda parterna. Andra stycket avser situationer då en näringsidkare ägnar sig åt kreditgivning.

Prop. 2016/17:131: För ocker döms också den som vid kreditgivning i näringsverksamhet eller i annan verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, bereder sig ränta eller annan ekonomisk förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen.

Är brottet grovt, döms för grovt ocker till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har avsett betydande värde eller varit ...

[K9]6 §  Den som

  1. på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning med något som är frånhänt annan genom brott,
  2. bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv, eller
  3. genom krav, överlåtelse eller på annat liknande sätt hävdar genom brott tillkommen fordran

[S2]döms för häleri till fängelse i högst två år.

[S3]För häleri döms likaledes den som i näringsverksamhet eller såsom led i en verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott.

[S4]Är brott som avses i första eller andra stycket grovt, döms för grovt häleri till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har avsett betydande värde eller varit av särskilt farlig art. Lag (2017:442).

6 a § Har upphävts genom lag (2014:308).

[K9]7 §  Är brott som avses i 6 § att anse som ringa, döms för häleriförseelse till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]För häleriförseelse skall också dömas den som

  1. i annat fall än som avses i 6 § andra stycket på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott,
  2. i fall som avses i 6 § första stycket inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förelåg, eller
  3. på sätt som anges i 6 § första stycket 1 medverkat vid det brott varigenom egendomen frånhändes annan och inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förövades. Lag (1991:451).

7 a § har upphävts genom lag (2014:308).

[K9]8 §  Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, förfar oredligt i det han medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet och därigenom skadar den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för oredligt förfarande till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1970:414).

[K9]9 §  Den som offentliggör eller på annat sätt bland allmänheten sprider vilseledande uppgift för att påverka priset på vara, värdepapper eller någon annan egendom döms för svindleri till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]För svindleri döms det också om någon, som medverkar vid bildande av aktiebolag eller annat företag eller som på grund av sin ställning bör ha särskild kännedom om ett företag, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet offentliggör eller på annat sätt bland allmänheten eller företagets intressenter sprider vilseledande uppgift som är ägnad att påverka bedömningen av företaget i ekonomiskt hänseende och därigenom medföra skada.

[S3]Är brott som avses i första eller andra stycket grovt, döms för grovt svindleri till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av större omfattning, kunnat medföra avsevärd skada eller annars varit av särskilt farlig art. Lag (2017:442).

Prop. 2016/17:131: För svindleri döms det också om någon, som medverkar vid bildande av aktiebolag eller annat företag eller som på grund av sin ställning bör ha särskild kännedom om ett företag, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet offentliggör eller på annat sätt bland allmänheten eller företagets intressenter sprider vilseledande uppgift som är ägnad att påverka bedömningen av företaget i ekonomiskt hänseende och därigenom medföra skada.

Är brott som ...

[K9]10 §  Mottager någon, för användning såsom påtryckningsmedel vid krav, handling som är falsk, upprättad för skens skull eller eljest oriktig eller ock check utan täckning, dömes för ockerpantning till böter eller fängelse i högst två år.

[K9]11 §  För försök eller förberedelse till bedrägeri, grovt bedrägeri, utpressning, ringa utpressning, grov utpressning, ocker, grovt ocker eller grovt häleri och för stämpling till grovt bedrägeri, grov utpressning eller grovt häleri döms det till ansvar enligt 23 kap. Bestämmelserna i 23 kap. 3 § ska dock inte gälla i fråga om försök till utpressning, ringa utpressning eller grov utpressning. För förberedelse till grovt fordringsbedrägeri döms också till ansvar enligt 23 kap.

[S2]Som för förberedelse till bedrägeri eller grovt bedrägeri döms den som för att bedra försäkringsgivare eller annars med bedrägligt uppsåt skadar sig eller någon annan till person eller egendom. Detsamma ska gälla, om någon med samma uppsåt försöker åstadkomma sådan skada. Har han eller hon innan skadan uppstått frivilligt avstått från att fullfölja gärningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar. Lag (2017:442).

Prop. 2016/17:131: Som för förberedelse till bedrägeri eller grovt bedrägeri döms den som för att bedra försäkringsgivare eller annars med bedrägligt uppsåt skadar sig eller någon annan till person eller egendom. Detsamma ska gälla, om någon med samma uppsåt försöker åstadkomma sådan skada. Har han eller hon innan skadan uppstått frivilligt avstått från att fullfölja gärningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar.

Paragrafen ger besked om i vilka fall osjälvständiga brottsformer av brotten ...

[K9]12 §  Det som föreskrivs i 8 kap. 13 § om inskränkning i åklagares åtalsrätt ska gälla även de brott som angetts i detta kapitel, dock inte grovt bedrägeri och grov utpressning.

[S2]Bedrägeri eller ringa bedrägeri som består i att någon gjort avtalsstridigt uttag på eget kredit- eller tillgångskonto och ringa bedrägeri som avses i 2 § andra stycket får åtalas av åklagare endast om åtal är motiverat från allmän synpunkt. Lag (2017:443).

Prop. 2016/17:131: Bedrägeri eller ringa bedrägeri som består i att någon gjort avtalsstridigt uttag på eget kredit- eller tillgångskonto och ringa bedrägeri som avses i 2 § andra stycket får åtalas av åklagare endast om åtal är motiverat från allmän synpunkt.

I paragrafen ges regler om begränsning av åklagares åtalsrätt i fråga om brotten i 9 kap. Genom en ändring i andra stycket görs en anpassning till den omständigheten att beteckningen ringa bedrägeri fått ersätta bedrägligt ...

Prop. 2016/17:108: Bedrägeri eller bedrägligt beteende, som består i att någon gjort avtalsstridigt uttag på eget kredit- eller tillgångskonto, och bedrägligt beteende, som avses i 2 § andra stycket, får åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt.

I paragrafen finns regler om begränsning av åklagares åtalsrätt i fråga om brotten i 9 kap. Genom en ändring i första stycket åstadkoms att grov utpressning ska vara en brottstyp som undantas från den inskränkning av åtalsrätten ...

[K10]1 §  Om någon, som på grund av avtal, allmän eller enskild tjänst eller dylik ställning fått egendom i besittning för annan med skyldighet att utgiva egendomen eller redovisa för denna, genom att tillägna sig egendomen eller annorledes åsidosätter vad han har att iakttaga för att kunna fullgöra sin skyldighet, dömes, om gärningen innebär vinning för honom och skada för den berättigade, för förskingring till fängelse i högst två år.

Det finns två fall av förskingring, sakförskingring där någon är skyldig att utgiva egendom och penningförskingring där någon är skyldig att redovisa pengar. Gärningsmannen har tidigare fått besittning till egendomen och har vid tidpunkten då han förskingrar ett tillägnelseuppsåt vilken medför en förmögenhetsöverföring där gärningsmannen blir rikare och offret fattigare. Om något av rekvisiten inte är uppfyllda kan det medföra att det blir fråga om olovligt förfogande 4 §, olovligt brukande 7 § eller fyndförseelse 8 §. Om gärningsmannen sammanblandar egendom med sin egen så att de inte går att skilja åt kan det vara fråga om 4 §. Viktigt att tänka på är att skada uppstår redan vid förekomsten av abstrakt fara för vinning, till exempel vid tidpunkten då en spekulativ affär ingås eller då gärningsmannen ger sig in i spel och dobbel. Det är risken för en eventuell förlust som räknas.

[K10]2 §  Är brott som avses i 1 § med hänsyn till det förskingrades värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, döms för ringa förskingring till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2017:442).

Gränsen mellan förskingring och ringa förskingring motsvarar gränsen mellan stöld och ringa stöld i 8 kap.

Prop. 2016/17:131: Paragrafen, som straffbelägger lindrigare fall av förskingring och anger tillämplig straffskala, ändras på så sätt att brottsbeteckningen undandräkt ersätts med ringa förskingring. I övrigt moderniseras paragrafen språkligt. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.1.

[K10]3 §  Om brott som avses i 1 § är att anse som grovt, döms för grov förskingring till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har missbrukat ansvarsfull ställning eller använt urkund eller annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap. eller vilseledande bokföring eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

Till grov förskingring räknas fall där gärningsmannen missbrukat en ansvarsfull ställning till vilken man bedömer graden av självständighet, om det avser en advokat eller om det skett under myndighetsutövning. Då någon begagnat en falsk handling eller fört vilseledande bokföring bedömer man ifall det handlat om förfalskning samt osant intygande eller osann försäkran. Gärning som är av särskild farlig art avser en gärning som förfalskning vilken varit svår att upptäcka, flera personer har samverkat eller om gärningen varit särskilt noggrant planerad.

Prop. 2016/17:131: Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har missbrukat ansvarsfull ställning eller använt urkund eller annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap. eller vilseledande bokföring eller

om gärningen annars varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller ...

[K10]4 §  Den som i annat fall än som anges i 1, 2 eller 3 § vidtar åtgärd med egendom, som han eller hon har i besittning men till vilken ägande- eller säkerhetsrätt är förbehållen eller tillförsäkrad eller annars tillkommer någon annan, varigenom egendomen frånhänds den andre eller denne på annat sätt berövas sin rätt, döms för olovligt förfogande till böter eller fängelse i högst ett år.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt olovligt förfogande till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada eller varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. Lag (2017:442).

Om det saknas ett rekvisit så man inte kommer upp i förskingring enligt 1 § hamnar man oftast här. Det kan även avse brott där man inte fyller upp alla rekvisit till bedrägeri enligt 9 kap. 1 §. Det handlar oftast om sakförskingring där egendom omfattas av annans äganderätt eller säkerhetsrätt som till exempel vid avbetalning eller då det rör en sakrätt, till exempel hamnar fall av tvesala under denna paragraf men även försäljning av egendom under betänketiden som föregår en bodelning. När gärningsmannen sammanblandar egendom med sina egna så de inte går att skilja åt. Även situationer där gärningsmannen förstör, förbrukar eller kastar bort egendom som han har i sin besittning handlar om olovligt förfogande enligt denna paragraf.

Prop. 2016/17:131: Är brottet grovt, döms för grovt olovligt förfogande till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada eller varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.

Paragrafen, som straffbelägger olovligt förfogande och anger tillämplig straffskala, ändras på flera sätt. Genom ett nytt, andra stycke ...

[K10]5 §  Om någon, som på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan sköta en ekonomisk angelägenhet eller självständigt hantera en kvalificerad teknisk uppgift eller övervaka skötseln av en sådan angelägenhet eller uppgift, missbrukar sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen, döms han eller hon för trolöshet mot huvudman till böter eller fängelse i högst två år. Vad som har sagts nu gäller inte om gärningen är belagd med straff enligt 13 §§.

[S2]Om brottet är grovt, döms för grov trolöshet mot huvudman till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om huvudmannen har tillfogats betydande eller synnerligen kännbar skada, om gärningsmannen har använt urkund eller annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap. eller vilseledande bokföring eller om gärningen annars har varit av särskilt farlig art.

[S3]Om någon som har fått till uppgift att sköta en rättslig angelägenhet för någon annan missbrukar sin förtroendeställning till förfång för huvudmannen, döms han eller hon enligt första stycket, även om angelägenheten inte är av ekonomisk eller teknisk art. Lag (2017:442).

Detta brott kännetecknas av en viss bestämdhet där en person missbrukar ett kvalificerat förtroende samt en behörighet till skillnad mot 6 § som inget krav ställer på förtroende utan gärningsmannen har endast behörighet att företa en rättshandling. Med förtroende kan jämföras att gärningsmannen har en mer ansvarsfull post till skillnad mot arbetaren på golvet inom ett företag, en styrelseledamot eller person i nyckelposition inom ett företag räknas däremot hit samt självständiga uppdragstagare som jurister.

Prop. 2016/17:131: Om brottet är grovt, döms för grov trolöshet mot huvudman till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om huvudmannen har tillfogats betydande eller synnerligen kännbar skada, om gärningsmannen har använt urkund eller annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap. eller vilseledande bokföring eller om gärningen annars har varit av särskilt farlig art.

Missbrukar någon, som ...

[K10]5 a §  Den som är arbetstagare eller utövar uppdrag och tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller uppdraget döms för tagande av muta till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som är deltagare eller funktionär i en tävling som är föremål för allmänt anordnad vadhållning och det är fråga om en otillbörlig förmån för hans eller hennes fullgörande av uppgifter vid tävlingen.

[S2]Första stycket gäller även om gärningen har begåtts innan gärningsmannen fått en sådan ställning som avses där eller efter det att den upphört.

[S3]För tagande av muta enligt första och andra styckena döms också den som tar emot, godtar ett löfte om eller begär förmånen för någon annan än sig själv. Lag (2012:301).

[K10]5 b §  Den som lämnar, utlovar eller erbjuder en otillbörlig förmån i fall som avses i 5 a § döms för givande av muta till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2012:301).

[K10]5 c §  Är brott som avses i 5 a eller 5 b § att anse som grovt, döms för grovt tagande av muta eller grovt givande av muta till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen innefattat missbruk av eller angrepp på särskilt ansvarsfull ställning, avsett betydande värde eller ingått i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning eller annars varit av särskilt farlig art. Lag (2012:301).

Prop. 2011/12:79: Paragrafen är ny. Den reglerar grovt tagande av muta respektive grovt givande av muta samt ger besked om tillämplig straffskala och de omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömande av om brottet är grovt. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.3.

[K10]5 d §  För handel med inflytande döms till böter eller fängelse i högst två år den som i annat fall än som avses i 5 a eller 5 b §

  1. tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för att påverka annans beslut eller åtgärd vid myndighetsutövning eller offentlig upphandling, eller
  2. lämnar, utlovar eller erbjuder någon en otillbörlig förmån för att han eller hon ska påverka annans beslut eller åtgärd vid myndighetsutövning eller offentlig upphandling. Lag (2012:301).

Prop. 2011/12:79: Paragrafen är ny och anger i två punkter vilka som kan dömas för brottet handel med inflytande. Någon motsvarande kriminalisering har inte tidigare gällt. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4.

[K10]5 e §  En näringsidkare som tillhandahåller pengar eller andra tillgångar åt någon som företräder näringsidkaren i en viss angelägenhet och därigenom av grov oaktsamhet främjar givande av muta, grovt givande av muta eller handel med inflytande enligt 5 d § 2 i den angelägenheten döms för vårdslös finansiering av mutbrott till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2012:301).

[K10]6 §  Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, genom missbruk av behörighet att i annans ställe företaga rättshandling skadar denne eller med missbruk av behörighet att göra gällande skuldebrev eller dylik handling kräver vad annan tillkommer, dömes för behörighetsmissbruk till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om någon fordrar betalning jämlikt handling som ej blivit utgiven eller för gäld som redan är gulden eller ock kräver att utfå gods som han redan bekommit eller mot krav åberopar kvitto som icke utgivits.

Brottet behörighetsmissbruk kräver inget förtroende eller besittning av egendomen utan gärningsmannen utnyttjar en situation som uppstått endast på grund av att gärningsmannen har fått en viss behörighet.

[K10]7 §  Den som vållar skada eller olägenhet genom att olovligen bruka någon annans sak döms för olovligt brukande till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den som vållar skada eller olägenhet genom att olovligen bruka en fastighet som han eller hon innehar men som någon annan har nyttjanderätt eller annan rätt till.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt olovligt brukande till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

1 st. Med bruka jämställs även begreppen begagna, använda samt nyttja. Det räcker att en beaktansvärd fara för en slutlig förlust uppstår för att brottet skall vara fullbordad och en gärningsman som inte lämnar tillbaka en hyrd bil som han använt döms för olovligt brukande. Däremot döms en gärningsman som inte lämnar tillbaka en hyrd bil vilken han inte har använt enligt civilrättsliga regler då bilen ej brukats. En medpassagerare i en stulen bil döms för medhjälp till olovligt brukande då det är föraren som brukat bilen, inte passageraren.

Prop. 2016/17:131: Är brottet grovt, döms för grovt olovligt brukande till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

I paragrafen, som straffbelägger ...

[K10]8 §  Fullgör man ej vad i lag är föreskrivet om skyldighet att tillkännagiva hittegods eller annans sak som man av misstag eller tillfällighet fått i besittning, dömes för fyndförseelse till böter. Underlåter man att fullgöra sådan skyldighet med uppsåt att tillägna sig godset eller förfar man eljest med godset på sätt i 4 § sägs, skall gälla vad där är stadgat.

[K10]9 §  För försök till förskingring eller trolöshet mot huvudman och för försök, förberedelse eller stämpling till grov förskingring eller grov trolöshet mot huvudman döms det till ansvar enligt 23 kap. För förberedelse till grovt givande av muta döms det också till ansvar enligt 23 kap.Lag (2016:508).

Prop. 2010/11:76: Paragrafen har ändrats på så sätt att förberedelse till grov förskingring har straffbelagts. Lagföring för förberedelsehandling i fråga om det brottet skulle kunna komma i fråga t.ex. om pengar tagits emot eller lämnats som betalning för att någon som är redovisningsskyldig för viss egendom ska ge in en felaktig redovisning och där ingripande skett redan innan redovisningen getts in. Ett annat exempel på förberedelsehandling skulle kunna vara att någon tar befattning med falsk handling som är avsedd ...

[K10]10 §  Det som föreskrivs i 8 kap. 13 § om inskränkning i åklagares åtalsrätt ska gälla även de brott som angetts i detta kapitel, dock inte grov förskingring och grov trolöshet mot huvudman.

[S2]Ringa förskingring, olovligt förfogande eller olovligt brukande beträffande lös egendom som kommit i gärningsmannens besittning genom avtal om hyra av egendomen eller avtal enligt vilket äganderätten ska övergå först sedan betalning skett eller som gärningsmannen annars innehar på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, får åtalas av åklagare endast om åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.

[S3]Tagande av muta, givande av muta, handel med inflytande och vårdslös finansiering av mutbrott får åtalas av åklagare endast om åtal är motiverat från allmän synpunkt. Att denna inskränkning i vissa fall inte gäller framgår dock av 20 kap. 5 §. Lag (2017:442).

Prop. 2016/17:131: Ringa förskingring, olovligt förfogande eller olovligt brukande beträffande lös egendom som kommit i gärningsmannens besittning genom avtal om hyra av egendomen eller avtal enligt vilket äganderätten ska övergå först sedan betalning skett eller som gärningsmannen annars innehar på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, får åtalas av åklagare endast om åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.

Tagande av muta, givande ...

11 kap. Om brott mot borgenärer m.m.

[K11]1 §  Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han skall komma på obestånd, förstör eller genom gåva eller någon annan liknande åtgärd avhänder sig egendom av betydande värde, döms för oredlighet mot borgenärer till fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla om någon genom sådant förfarande försätter sig på obestånd eller framkallar påtaglig fara för att han skall komma på obestånd.

[S2]För oredlighet mot borgenärer döms också en gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av betydande värde med uppsåt att hålla den undan konkursen, eller gäldenär som i konkurs undandrar eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång. Detsamma skall gälla, om en gäldenär i otillbörligt syfte underlåter att, så långt möjligt, medverka till att tillgång i utlandet som ingår i konkursen ställs till konkursförvaltningens förfogande, trots att konkursförvaltaren uppmanat gäldenären att medverka.

[S3]Om brottet är grovt, döms för grov oredlighet mot borgenärer till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen beedigat oriktig uppgift eller använt falsk handling eller vilseledande bokföring eller om brottet varit av betydande omfattning eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Lag (2005:242).

Prop. 2004/05:69: Paragrafen har behandlats i kapitel 6.

Första stycket är oförändrat. Det behandlar förmögenhetsförsämrande åtgärder i form av gåva och liknande benefika handlingar samt förstörande.

I andra stycket behandlas dels regeln om bortförande av tillgångar inför förestående konkurs, dels bestämmelserna om undandragande och undanhållande av ...

[K11]2 §  En gäldenär som vid konkurs, skuldsanering, F-skuldsanering eller förhandling om offentligt ackord uppsåtligen eller av grov oaktsamhet förtiger tillgång, uppger obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift, döms, om uppgiften inte rättas innan den beedigas eller annars läggs till grund för förfarandet, för försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning till fängelse i högst två år.

[S2]För försvårande av exekutiv förrättning döms också en gäldenär som i samband med annan exekutiv förrättning uppsåtligen åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom genom förrättning tas i anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhet.

[S3]Om ett förtigande eller en oriktig uppgift enligt första stycket är utan betydelse för saken, eller om gäldenären vid konkurs hade rätt att vägra yttra sig och omständigheterna innebär en skälig ursäkt för honom eller henne, ska han eller hon inte dömas till ansvar.

[S4]Om ett brott som avses i denna paragraf har begåtts uppsåtligen och är grovt, döms för grovt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningsmannen beedigat oriktig uppgift eller använt falsk handling eller vilseledande bokföring eller om brottet varit av betydande omfattning. Lag (2016:677).

När ett ärende har hamnat hos kronofogden (KFM) på grund av att någon har en skuld och den som har en skuld inte betalar så påbörjar KFM en utredning om vad den som har skulden äger. Utredningen kan ske genom att personen på en särskild blankett får redovisa vad den äger. Om den i sin redovisning medvetet ljuger eller på grund av allvarligt slarv lämnar uppgifter som är felaktiga har man gjort sig skyldig till försvårande av exekutiv förrättning. Detsamma gäller uppgifter som lämnas till konkursförvaltare. Felaktigt lämnade uppgifter kan falla inom ramen för osann alternativ vårdslös försäkran i 15 kap. 10 §.


Prop. 2005/06:124: I paragrafens första stycke har endast den redaktionella ändringen gjorts att hänvisningen när det gäller skuldsanering till skuldsaneringslagen tagits bort.

Prop. 2004/05:69: Ändringarna har behandlats i kapitel 9.

Det första stycket motsvarar innehållet i 1 § andra stycket första ledet och 3 § andra stycket i paragrafernas hittillsvarande lydelse. I bestämmelsen regleras det straffrättsliga ansvaret för felaktiga uppgifter som en gäldenär uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar vid konkurs,

skuldsanering ...

[K11]3 §  Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han skall komma på obestånd, fortsätter rörelse under förbrukande av avsevärda medel utan motsvarande nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig på äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtar annan sådan åtgärd och därigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försämrar sin förmögenhetsställning i avsevärd mån, döms för vårdslöshet mot borgenärer till fängelse i högst två år. Vad som nu sagts skall gälla även om gärningsmannen inte insåg men hade skälig anledning anta att han var på obestånd eller att påtaglig fara förelåg för att han skulle komma på obestånd. Lag (2005:242).

Prop. 2004/05:69: Ändringarna har behandlats i avsnitt 7.2.

Brott mot upplysningsplikten behandlas inte längre i bestämmelsen. Innehållet i det tidigare andra stycket i paragrafen har i stället förts över till 2 §. Innebörden av ändringen i den bestämmelsen har behandlats i kapitel 9.

Bestämmelsen är i övrigt oförändrad. I den behandlas vissa förfaranden varigenom någon som är på obestånd eller när ...

[K11]4 §  Den som, då han eller hon är på obestånd, gynnar en viss borgenär genom att betala skuld som inte är förfallen, betala med annat än sedvanliga betalningsmedel eller överlämna säkerhet som inte var betingad vid skuldens tillkomst eller genom att vidta annan sådan åtgärd, döms, om åtgärden medför påtaglig fara för att en annan borgenärs rätt skall förringas avsevärt, för otillbörligt gynnande av borgenär till fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om någon som är på obestånd i otillbörligt syfte gynnar en viss borgenär på annat sätt än som nyss sagts och detta medför påtaglig fara för att en annan borgenärs rätt skall förringas avsevärt.

[S2]En gäldenär, som för att främja ackord i hemlighet lämnar eller utlovar betalning eller annan förmån, döms också för otillbörligt gynnande av borgenär. Lag (2005:242).

Prop. 2004/05:69: Ändringarna har behandlats i avsnitt 8.2. Bestämmelsen reglerar förfaranden som innebär att en viss borgenär gynnas av en gäldenär som är på obestånd samt hemliga överenskommelser i syfte att främja ackord. Brottet ges en ny rubricering och benämns i fortsättningen otillbörligt gynnande av borgenär. Straffbestämmelsen har även moderniserats och förtydligats språkligt i vissa avseenden.

I första stycket ...

[K11]5 §  Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078) genom att underlåta att bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation eller genom att lämna oriktiga uppgifter i bokföringen eller på annat sätt, döms, om rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning till följd härav inte kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, för bokföringsbrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Om brottet är grovt, döms för grovt bokföringsbrott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om åsidosättandet avsett mycket betydande belopp eller om gärningsmannen använt falsk handling eller om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

[S3]Första och andra styckena gäller inte om bokföringsskyldigheten avser en juridisk person som anges i 2 kap. 2 § bokföringslagen och som inte bedriver näringsverksamhet. Lag (2005:242).

Prop. 2004/05:69: Paragrafen har behandlats i kapitel 5.

Första stycket är oförändrat i sin beskrivning av vilka åtgärder som är straffbara som bokföringsbrott. En bokföringspliktig som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sin bokföringsskyldighet genom att underlåta att bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation eller genom att lämna felaktiga uppgifter i bokföringen eller på annat sätt kan dömas för bokföringsbrott. En grundläggande förutsättning för straffansvar är att ...

Prop. 1998/99:130: (Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)

Ändringarna är föranledda av tillkomsten av en ny bokföringslag. Hänvisningen till 1976 års bokföringslag har ersatts med en hänvisning till den nya bokföringslagen (se första stycket). Hittills har det funnits bestämmelser om bokföring och annan redovisning också i stiftelselagen och tryggandelagen. ...

[K11]6 §  För försök till oredlighet mot borgenärer enligt 1 § första stycket eller försök till sådan oredlighet enligt 1 § andra stycket som innebär att tillgång bortförs ur landet döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller i fall då ett sådant brott ska bedömas som grov oredlighet mot borgenärer. För förberedelse eller stämpling till grov oredlighet mot borgenärer eller förberedelse till grovt bokföringsbrott döms det också till ansvar enligt 23 kap.Lag (2016:508).

Prop. 2004/05:69: Ändringen i första meningen har gjorts med anledning av den ändrade styckeindelningen i 1 §.

I andra meningen tydliggörs att ansvaret för försök även omfattar sådana fall av grov oredlighet mot borgenärer som anges i första meningen, dvs. samtliga fall av grov oredlighet mot borgenärer enligt 1 § första stycket och sådan grov oredlighet enligt 1 § andra stycket som innebär att tillgång bortförs ur riket.

Prop. 2010/11:76: Paragrafen ger besked om i vilka fall osjälvständiga brottsformer av brotten i 11 kap. är kriminaliserade. En ny, tredje mening har tillfogats genom vilken förberedelse till grovt bokföringsbrott har straffbelagts. Exempel på förberedelsehandling i fråga om det brottet skulle kunna vara att någon tar befattning med ännu inte ifyllda fakturablanketter som kan sättas i samband med ett företag vars utställda fakturor tidigare visat sig vara oriktiga och då använts som underlag för falsk bokföring. ...

[K11]7 §  Begår den som är i en gäldenärs ställe en gärning, för vilken ansvar för gäldenär är föreskrivet i detta kapitel, skall han dömas såsom om han själv vore gäldenär.

[S2]Borgenär som i fall som avses i 4 § tar eller låter åt sig utlova betalning, säkerhet eller annan förmån, döms för medverkan till brottet endast om han brukar otillbörligt hot eller otillbörligt löfte om förmån eller handlar i hemligt samförstånd med gärningsmannen. Lag (1986:43).

[K11]8 §  Vårdslöshet mot borgenärer får åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt.

[S2]Bokföringsbrott som är ringa får åtalas av åklagare endast om åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Lag (2013:216).

Prop. 2004/05:69: Ändringen har föranletts av ändringarna i 3 §, som inte längre är styckeindelad. Vidare har paragrafen moderniserats språkligt.

Prop. 2012/13:61: Paragrafen innehåller bestämmelser om särskild åtalsprövning för vissa brott mot borgenärer. Övervägandena finns i avsnitt 4.

I det nya andra stycket införs en bestämmelse om särskild åtalsprövning för bokföringsbrott som är ringa. Ringa brott får åtalas av åklagare endast om det av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Att åtal får väckas endast under denna förutsättning innebär en ...

12 kap. Om skadegörelsebrott

Skadegörelsebrotten är ett angrepp på en förmögenhet som tillhör annan. Däremot överförs ingen förmögenhet i samband med att brottet begås. Brott i 13 kapitlet konsumerar brott ur 12 kapitlet.

[K12]1 §  Den som förstör eller skadar egendom till men för någon annans rätt till den döms för skadegörelse till fängelse i högst två år. Lag (2017:442).

Den rätt som kränks då någon begår ett skadegörelsebrott är ägarens rätt till den sak som utsätts för skadegörelse. Bedömningsgrunder för vad som utgör en strängare påföljd för skadegörelsebrott är ifall skadegörelsen skett systematiskt, om skadegörelsen varit organiserad eller varit planerad. Även ifall skadegörelsen utförts på ett hänsynslöst sätt är bedömningsgrunder som kan leda till ett strängare straff. Träd som planterats i strid med kommunens bestämmelser och skymt sikten vid en utfart från en granntomt så barn riskerades att skadas utgjorde inte sådana omständigheter att grannen kunde såga ner träden utan att det ledde till ansvar, Nacka tingsrätt dom B 3953-10 från den 29 sept 2010.

Prop. 2016/17:131: I paragrafen, som straffbelägger skadegörelse och anger tillämplig straffskala, görs den ändringen att maximistraffet höjs till fängelse i två år och därmed kommer att överensstämma med vad som gäller för normalgraden av andra centrala förmögenhetsbrott. Till detta kommer den ändringen att böter inte längre ingår i straffskalan för brottet, vilket även det är en anpassning till vad som gäller för jämförbara förmögenhetsbrott. I övrigt moderniseras paragrafen i språkligt hänseende, vilket bl.a. ...

Prop. 2002/03:138: Genom ändringen höjs straffmaximum för skadegörelse av normalgraden till fängelse i ett år. Avsikten med höjningen är inte att generellt höja straffet för skadegörelse av normalgraden utan endast att ge utrymme för en mer nyanserad påföljdsbestämning i vissa fall. Ändringen behandlas närmare i avsnitt 6.1.2.

[K12]2 §  Är brott som avses i 1 § med hänsyn till skadans obetydlighet och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, döms för ringa skadegörelse till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2017:442).

För åverkan döms någon som antingen förstör en sak av ringa värde eller skadar värdefull egendom så att en obetydlig värdeminskning uppstår. Enligt NJA 1988 s. 351 skall gränsdragningen mellan stöld 8 kap. 1 § och ringa stöld 8 kap. 2 § vara vägledande även för gränsdragningen mellan skadegörelse 1 § och åverkan som beskrivs i denna paragraf.

Prop. 2016/17:131: Paragrafen, som straffbelägger lindrigare fall av skadegörelse och anger tillämplig straffskala, ändras på det sättet att brottsbeteckningen åverkan ersätts med ringa skadegörelse. Samtidigt utgår regleringen i det hittillsvarande andra stycket om tillgrepp av vissa naturprodukter, vilken reglering i stället flyttas till en ny 2 a §. Även straffskalan för brottet justeras på så sätt att den numera innefattar även fängelse i högst sex månader. I övrigt moderniseras paragrafen språkligt. Övervägandena ...

[K12]2 a §  Den som i skog eller mark olovligen tar växande träd eller gräs eller träd som fällts av vinden eller sten, grus, torv eller annat som inte är bearbetat döms, om brottet med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter är att anse som ringa, för åverkan till böter. Detsamma gäller den som från växande träd tar ris, grenar, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda. Lag (2017:442).

Prop. 2016/17:131: som fällts av vinden eller sten, grus, torv eller annat som inte är bearbetat döms, om brottet med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter är att anse som ringa, för åverkan till böter. Detsamma gäller den som från växande träd tar ris, grenar, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda.

Paragrafen, som är ny, reglerar lindrigare tillgrepp av vissa naturprodukter. Innehållet motsvarar det hittillsvarande andra stycket ...

[K12]3 §  Om brott som avses i 1 § är att anse som grovt, döms för grov skadegörelse till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har medfört betydande fara för någons liv eller hälsa, om skadan drabbat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller annars är synnerligen kännbar eller om gärningen varit av särskilt hänsynslös art. Lag (2017:442).

Vid upprepade fall av klotter eller vid skadegörelse där allmänheten upplever svårigheter till exempel genom att förstöra trafikmaterial kan utgöra bedömningsgrunder för grov skadegörelse. Även här används bedömningsgrunderna för strängare påföljd som beskrivs i 1 §. Värdegränsen mellan skadegörelse och grov skadegörelse är inte lika hög som värdegränsen för stöld och grov stöld men det förekommer att gränsen ett basbelopp har använts som riktmärke. År 2009 är ett basbelopp 42 800 kr.

Prop. 2016/17:131: Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har medfört betydande fara för någons liv eller hälsa, om skadan drabbat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller annars är synnerligen kännbar eller om gärningen varit av särskilt hänsynslös art.

I paragrafen straffbeläggs grov skadegörelse samt anges tillämplig straffskala och sådana omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ...

[K12]4 §  Den som olovligen och på annat än väg färdas över tomt eller plantering, eller över någon annan mark som kan skadas av detta, döms för tagande av olovlig väg till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2017:442).

Ett tagande kan ske genom att någon åker, rider, går eller använder sig av annat färdmedel över ett område som inte är väg. Att ta väg över en tomt eller en plantering som kan skadas medför ett brott mot paragrafen. Om gärningsmannen däremot endast olovligen använder annans väg kan det vara fråga om egenmäktigt förfarande 8 kap. 8 § eller om vägen går över annans tomt kan det bli fråga om hemfridsbrott 4 kap. 6 §. En tillfällig genväg över annans mark kan även utgöra skadegörelse enligt 12 kap. 1 § alternativt om denna genvägen blir permanent kan det bli fråga om egenmäktigt förfarande 8 kap. 8 § eller självtäkt enligt 8 kap. 9 §.

Prop. 2016/17:131: Paragrafen straffbelägger tagande av olovlig väg och ändras på så sätt att straffskalan för brottet numera innefattar även fängelse i högst sex månader. Om handlandet resulterar i skador till ett värde som inte är ringa, kan ansvar för skadegörelse i stället aktualiseras. Paragrafen justeras även i språkligt hänseende. Övervägandena finns i avsnitt 5.4 och 8.2.3. ...

[K12]5 §  För försök eller förberedelse till grov skadegörelse och för försök till skadegörelse samt för underlåtenhet att avslöja eller förhindra grov skadegörelse döms det till ansvar enligt 23 kap.Lag (2016:508).

[K12]6 §  Ringa skadegörelse, åverkan eller tagande av olovlig väg får, om brottet endast kränker enskilds rätt, åtalas av åklagare bara om åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt. Lag (2017:442).

Prop. 2016/17:131: Paragrafen, som ger regler om begränsning av åklagares åtalsrätt i fråga om brotten i 12 kap. ändras på så sätt att även ringa skadegörelse nämns bland de brott beträffande vilka sådana begränsningar uppställs. Detta är en följd av den ändring som behandlats i kommentaren till 2 §. Även språkliga justeringar görs. Övervägandena finns i avsnitt 5.4 och 7.6.1. ...

[K13]1 §  Om någon anlägger brand, som innebär fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för mordbrand till fängelse, lägst två och högst åtta år.

[S2]Är brottet mindre allvarligt, döms till fängelse, lägst ett och högst tre år. Lag (1993:207).

Med brand avses en eld som inte är under kontroll, elden är lös och den skall brinna med låga. En eld i en lövhög i trädgården under kontroll är inte att jämföra med en brand. Om någon anlägger en brand i ens egna fastighet utan att det föreligger konkret fara för spridning eller personskada på annan är det inte att bedöma som mordbrand. Även om branden ligger bakom att det uppstår rökutveckling som en annan person upptäcker vilken medför att personen hoppar ut genom ett fönster så att fara för annans liv eller hälsa uppstår är det att bedöma som mordbrand. Om det uppstår skada på en person på grund av en mordbrand skall även eventuell paragraf i 3 kap. tillämpas. Annan bedömning som kan ligga till grund för mordbrands svårighetsgrad har HovR tagit upp i RH 1995:51 och är om händelseförloppet varit utdraget, om mordbranden anlagts i ett flerfamiljshus, branden anlagts inom tätbebyggt område, att betydande värden gått förlorade och att reparationskostnaderna varit höga. Medans ej försvårande omständigheter tagits upp i samma rättsfall och avsåg att gärningen ej föregåtts av någon planering samt endast varit inriktad på materiell förstörelse.

2 st.: I NJA 2008 s. 423 konstaterade HD att när det föreligger fara för annans liv eller hälsa kan det ytterligt sällan resultera i ett mindre allvarlig brott enligt detta stycke, istället skall som ett minimum första stycket alltid tillämpas. Se 6 § om gärningsmannen förfarit oaktsamt.

[K13]2 §  Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grov mordbrand till fängelse på viss tid, lägst sex och högst arton år, eller på livstid.

[S2]Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om branden anlagts i tättbebyggt samhälle, där den lätt kunde sprida sig, eller annars inneburit fara för flera människor eller för egendom av särskild betydenhet. Lag (2009:396).

En bedömningsgrund för grov mordbrand är att flera personer utsätts för fara. Att det avser egendom av särskild betydelse som ett hyreshus, en byggnad av kulturell betydelse som en teater eller om det är en byggnad som allmänheten har tillträde till och för vilken utrymningsmöjligheterna är avskurna. Även om det föreligger försämrade släckningsmöjligheter där det brinner samt om något som är av betydelse för den allmänna förvaltningen eller för försvaret är försvårande omständigheter.

Prop. 2008/09:118: I första stycket har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Dessutom har språkliga ändringar gjorts i paragrafen. Enligt paragrafen döms för grov mordbrand till fängelse på viss tid, lägst sex och högst 18 år, eller på livstid. I fråga om tilllämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2. ...

[K13]3 §  Den som åstadkommer explosion, översvämning, ras, skeppsbrott, flyg- eller tågolycka eller annan sådan ofärd och därigenom framkallar fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för allmänfarlig ödeläggelse till fängelse, lägst två och högst åtta år.

[S2]Är brottet mindre allvarligt, döms till fängelse, lägst ett och högst tre år.

[S3]Är brottet grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst sex och högst arton år, eller på livstid. Lag (2009:396).

För brottet krävs att gärningsmannen ger upphov till en effekt vilken omnämns i paragrafens inledning och som inte passar in i 1-3 §§. Effekten skall vidare medföra konkrekt fara för antingen annans liv eller hälsa eller omfattande förstörelse av annans egendom. Beroende på om annan person skadas kan 3 kap. behöva tillämpas.

Prop. 2008/09:118: I tredje stycket har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Enligt stycket döms för allmänfarlig ödeläggelse, grovt brott, till fängelse på viss tid, lägst sex och högst 18 år, eller på livstid. I fråga om tillämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2.

[K13]4 §  Om någon förstör eller skadar egendom, som har avsevärd betydelse för rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning eller för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i riket, eller genom annan åtgärd, som ej innefattar allenast undanhållande av arbetskraft eller uppmaning därtill, allvarligt stör eller hindrar användningen av sådan egendom, dömes för sabotage till fängelse i högst fyra år. Detsamma skall gälla, om någon eljest, genom skadegörelse eller annan åtgärd som nyss sagts, allvarligt stör eller hindrar den allmänna samfärdseln eller användningen av telegraf, telefon, radio eller dylikt allmänt hjälpmedel eller av anläggning för allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

För fullbordat brott behöver ingen fysisk skada uppstå, det räcker att den allmänna samfärdseln störs med hjälp av atrapper för att skada i trafiken skall uppstå, se RH 2006:14. Det omfattar inte all slags skada utan skadan måste vara av relativt allvarlig art. Det handlar om staten, det allmännas och allmänhetens intresse. Se 6 § om gärningsmannen förfarit oaktsamt.

[K13]5 §  Är brott som avses i 4 § att anse som grovt, döms för grovt sabotage till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid.

[S2]Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om därigenom framkallats fara för rikets säkerhet, för flera människoliv eller för egendom av särskild betydenhet. Lag (2009:396).

För att en gärning är att bedöma som grov räknas även om gärningsmannen genom olaga tvång eller annat våld eller hot om våld ingriper i manövreringen av ett fartyg. Lista över svenska flygplatser Notera att inte alla flygplatser i listan är öppna för internationell trafik.

Prop. 2008/09:118: I första stycket har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Dessutom har språkliga ändringar gjorts i paragrafen. Enligt paragrafen döms för grovt sabotage till fängelse på viss tid, lägst två och högst 18 år, eller på livstid. I fråga om tilllämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2.

[K13]5 a §  Den som genom olaga tvång eller olovligen med tekniskt hjälpmedel bemäktigar sig eller ingriper i manövreringen av

  1. ett luftfartyg,
  2. ett fartyg, som används i civil yrkesmässig sjöfart för befordran av gods eller passagerare, bogsering, bärgning, fiske eller annan fångst, eller
  3. en buss, en lastbil eller ett maskindrivet spårfordon på järnväg, spårväg eller tunnelbana, som används i förvärvsverksamhet för befordran av gods eller passagerare,

[S2]döms för kapning till fängelse i högst fyra år. Detsamma gäller den som genom olaga tvång bemäktigar sig en plattform i havet som är avsedd för verksamhet för utforskning eller utvinning av naturtillgångar eller för något annat ekonomiskt ändamål.

[S3]Den som i annat fall

  1. förstör eller allvarligt skadar ett sådant fartyg eller en sådan plattform som anges i första stycket eller ett luftfartyg i trafik, eller
  2. vidtar en åtgärd som är ägnad att framkalla fara för säkerheten för ett sådant fartyg eller en sådan plattform som anges i första stycket eller för ett luftfartygs säkerhet under flygning

[S4]döms för sjö- eller luftfartssabotage till fängelse i högst fyra år.

[S5]Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Lag (2018:165).

Skyddsobjektet är fartyget, plattformen eller fordonet. Inte de personer eller den egendom som under flygningen finns ombord. Situationer där fara för ”säkerheten ombord” på luftfartyget uppstår omfattas således inte utan endast situationer där fara för ”luftfartygets säkerhet” uppkommer omfattas, se RH 2009:93.

1 st. Paragrafen kriminaliserar kapning av sjöfartyg som inte används i privat syfte, luftfartyg oavsett användningsområde, föremål för marktransport som inte används i privat syfte och i 2 st. sjöplattform som används i vetenskapligt eller ekonomiskt syfte.

3 st. 1 p. Här kriminaliseras sjö- eller luftfartssabotage av sjöfartyg som inte används i privat syfte, sjöplattform som används i ventenskapligt eller ekonomiskt syfte och luftfartyg men endast om det används i yrkesmässig trafik. Skadan ska vara allvarlig och inte vara av sådan art att den enkelt kan repareras.

3 st. 2 p.Även den som utsätter ett av de uppräknade skyddsobjekten för fara kan dömas enligt paragrafen. Polisen har klassat situationer där förundersökning påbörjats men inte lett någonstans som flygplanssabotage då fråga varit att laserpekare riktats mot flygplan.

Prop. 2002/03:38: Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.4, innebär att bestämmelsen om kapning utvidgas till att omfatta buss, tung lastbil och maskindrivet spårfordon på järnväg, spårväg eller tunnelbana, som används i förvärvsverksamhet för befordran av gods eller passagerare.

Vad som skall förstås med begreppen buss och tung lastbil finns angivet i 2 ...

Prop. 2008/09:118: I tredje stycket har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Dessutom har språkliga ändringar gjorts. Enligt stycket döms för kapning, grovt brott, eller sjö- eller luftfartssabotage, grovt brott, till fängelse på viss tid, lägst två och högst 18 år, eller på livstid. I fråga om tillämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. Ändringen har behandlats i avsnitt ...

Prop. 2017/18:73: I paragrafen regleras straffansvar för kapning samt sjö- och luftfartssabotage. Paragrafen ändras i två avseenden. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

Genom den första ändringen i första stycket utvidgas straffansvaret för kapning till att omfatta även den som olovligen med tekniskt hjälpmedel bemäktigar sig eller ingriper i manövreringen av något av de transportmedel som omfattas av bestämmelsen. ...

[K13]5 b §  Den som

  1. använder allvarligt våld eller hot om sådant våld mot någon som befinner sig på en flygplats som är öppen för internationell trafik,
  2. förstör eller allvarligt skadar en anordning, som hör till en sådan flygplats eller som används för flygplatsens trafik, eller ett luftfartyg, som inte är i trafik men är uppställt på flygplatsen, eller
  3. med användande av våld eller hot om våld omintetgör verksamhet som bedrivs på en sådan flygplats,

[S2]döms, om gärningen är ägnad att framkalla fara för flygplatsens funktion eller för säkerheten vid denna, för flygplatssabotage till fängelse i högst fyra år.

[S3]Är brottet att anse som grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Lag (2009:396).

Som flygplats räknas en flygplats vilken är öppen för internationell trafik.

Prop. 2008/09:118: I andra stycket har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Enligt stycket döms för flygplatssabotage, grovt brott, till fängelse på viss tid, lägst två och högst 18 år, eller på livstid. I fråga om tillämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2.

[K13]6 §  Den som av oaktsamhet, genom att umgås ovarsamt med eld eller sprängämne eller på annat sätt, vållar

  1. brand eller ofärd som avses i 1, 2 eller 3 § eller framkallar fara för det,
  2. skada eller hinder som avses i 4 § eller
  3. skada som avses i 5 a § andra stycket 1 eller 5 b § första stycket 2 döms för allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år. Lag (1990:416).

Detta brott är ett oaktsamhetsbrott och hit hör sådana fall där gärningsmannen varit slarvig med hemelektronik som en glömd spisplatta, strykjärnet eller då någon som somnar med cigaretten i sängen. En normal påföljd kan ligga mellan 30-50 dagsböter och sällan leder det till fängelse. I NJA 1993 s. 86 dömdes en lokförare till villkorlig dom efter att han underlåtit att läsa igenom säkerhetsföreskrifter för en sträcka. Dessa föreskrev att en kurva som max fick passeras i 40 km/h, passerade lokfäraren i 125 km/h med resultatet att tåget välte, 50 personer skadades och två personer avled.

[K13]7 §  Om någon framkallar allmän fara för människors liv eller hälsa genom att förgifta eller infektera livsmedel, vatten eller annat, på annat sätt sprida gift eller dylikt eller överföra eller sprida allvarlig sjukdom, döms för spridande av gift eller smitta till fängelse i högst sex år.

[S2]Är brottet grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det skett med uppsåt att skada annan till liv eller hälsa eller om många människor utsatts för fara. Lag (2009:396).

Paragrafen straffbelägger uppsåtligt spridande av gift och uppsåtligt spridande av smitta som riktas mot människor. För oaktsamhetsbrott se 9 §. Som smitta räknas dock även att en person smittas, men det skall i så fall avse en smittsam sjukdom. Som gift räknas även gammal och skämd mat eller glas i mat. Det skall uppstå en allmän fara för människors liv eller hälsa, det får inte bara avse en enstaka person. Skillnaden mellan denna paragraf och 3 kap5-6, 9 §§ är att en större kret riskerar att bli förgiftade eller sjuka. Som försöks brott räknas att man bunkrar upp ett lager av gift som senare skall användas, någon konkret fara har ännu inte uppstått men den kommer att finnas då giftet används. Se även 8 § som avser samma gärning men riktat mot djur.

Prop. 2008/09:118: I andra stycket har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Dessutom har språkliga ändringar gjorts i paragrafen. Enligt andra stycket döms för spridande av gift eller smitta, grovt brott, till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst 18 år, eller på livstid. I fråga om tillämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2. ...

[K13]8 §  Framkallar någon allmän fara för djur eller växter medelst gift eller genom att överföra eller sprida elakartad sjukdom eller genom att sprida skadedjur eller ogräs eller på annat dylikt sätt, dömes för förgöring till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det skett med uppsåt att skada eller om egendom av betydande värde utsatts för fara.

Paragrafen straffbelägger uppsåtligt spridande av gift och uppsåtligt spridande av smitta som riktas mot djur eller växter. I övrigt samma bedömning som i 7 §.

8 a § Har upphävts genom lag (1998:809).

[K13]9 §  Begår någon av oaktsamhet en gärning som anges i 7 eller 8 §, skall han dömas för vårdslöshet med gift eller smittämne till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1998:809).

Paragrafen straffbelägger oaktsamt spridande av gift och oaktsamt spridande av smitta som riktas mot människor, djur eller växter. I övrigt samma bedömning som i 7 §.

Prop. 1997/98:45: Denna paragrafs andra stycke uppphävs i brottsbalken då stycket har överförts till miljöbalken och bildat 29 kap. 2 §. Skälen för detta framgår av avsnitt 4.31.1.

[K13]10 §  Har någon, utan att vara förfallen till ansvar enligt vad förut i detta kapitel är sagt, vid handhavande av eld, sprängämne eller gift eller annorledes framkallat fara för brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sägs eller allmän fara som avses i 7 eller 8 § och underlåter han, efter att hava kommit till insikt därom, att till farans avvärjande göra vad skäligen kan begäras, dömes för underlåtenhet att avvärja allmänfara till böter eller fängelse i högst ett år.

En person som utan uppsåt framkallar fara vilken straffbeläggs i 1-3, 7-8 §§ och således inte kan straffas för gärningen men som då personen inser att fara föreligger underlåter att göra vad han kan för att avvärja den straffas enligt denna paragraf. Exempelvis kan det handla om en situation sådan att en person anlägger en eld i en lövhög under kontrollerade former. Denna eld utvecklar sig sedermera till en brand av mordbrandskaraktär och personen inser detta men trots det underlåter personen att göra vad han kan för att se till att gör vad som skäligen kan begäras för att avvärja faran.

[K13]11 §  Om någon som har ådragit sig ansvar enligt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 9 eller 10 § eller enligt 5 a § andra stycket 2 eller 5 b § första stycket 2 eller 3, frivilligt har avvärjt en sådan fara eller verkan som anges där innan avsevärd olägenhet har uppkommit, får han dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen. Var faran ringa och är för gärningen ej föreskrivet svårare straff än fängelse i ett år, skall han ej dömas till ansvar. Lag (1998:809).

[K13]12 §  För försök, förberedelse eller stämpling till mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage, kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage eller spridande av gift eller smitta eller till förgöring och för underlåtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott döms det till ansvar enligt 23 kap.Lag (2016:508).

I NJA 2011 s. 627 hittades hos en tilltalad en samling nyckelkemikalier vid framställning av ett sprängmedel. Det avgörande i rättsfallet var om samlingen avsåg hjälpmedel och förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse enligt 3 § eller om brottet passerat så många steg att det var att se som ett försök till brott? HD resonerade att det med tanke på att alla preparat var beståndsdelar i bomben och otvivelaktigt hjälpmedel till brott och det enda som återstod till att bomben skulle vara färdig var ett sammanfogandet av de olika beståndsdelarna samt att detta var mycket enkelt, så ansågs brottet ha passerat försökspunkten. Den tilltalade ansågs även haft uppsåt till att fullborda brottet då den i samband med ingripandet uttalat hot och betett sig på ett sådant sätt att han visat att han haft avsikt att fullborda brottet.

14 kap. Om förfalskningsbrott

Förfalskningsbrotten behandlar olovlig hantering av olika sorters bevismedel där en skillnad görs mellan äkta- och oäkta bevismedel. Att det är ett bevismedel betyder att det är avsett att bevisa någonting ex: att innehavaren är 18 år eller ägare av ett visst föremål. När en person som saknar behörighet framställer ett bevismedel innebär detta att det inte i alla sina delar är framställd av den person det utger sig komma från utan bevismedlet är falskt, det är oäkta. Se även inledning till 15 kap. som omfattar fall där gärningsmannen har behörighet men missbrukar den. Flera av paragraferna behandlar urkunder vilka kan vara upprättade på två olika sätt. För det första skall urkunden ha ett föreställningsinnehåll som innebär att dess innehåll skall kunna avläsas eller avlyssnas. För det andra skall den ha en utställarangivelse vilken innebär att utställaren skall kunna identifieras. Identifieringen är antingen personligen, att utställaren tillhör en viss grupp av begränsade individer eller en organisation. Det finns inget krav på att urkunden skall vara signerad men den får inte vara anonym.

Prop. 2012/13:74: 1 §Den som obehörigen, genom att skriva eller på liknande sätt ange en annan persons namn eller på annat sätt, framställer en falsk urkund eller ändrar eller fyller ut en äkta urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för urkundsförfalskning till fängelse i högst två år.

[K14]1 §  Den som obehörigen, genom att skriva eller på liknande sätt ange en annan persons namn eller på annat sätt, framställer en falsk urkund eller ändrar eller fyller ut en äkta urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för urkundsförfalskning till fängelse i högst två år.

[S2]Med urkund avses

  1. en handling som upprättats till bevis eller annars är av betydelse som bevis och som har en utställarangivelse och originalkaraktär,
  2. en elektronisk handling som upprättats till bevis eller annars är av betydelse som bevis och som har en utställarangivelse som kan kontrolleras på ett tillförlitligt sätt, och
  3. ett märke som ställts ut till bevis om en persons identitet eller om en viss rättighet eller prestation och som har originalkaraktär (bevismärke). Lag (2013:425).

1 st.: Det finns två typer av urkundsförfalskning. Det första fallet föreligger då en gärningsman upprättar en falsk urkund. Detta kan ske genom att gärningsmannen olovligen skriver dit annans namn eller vilseleder någon som är behörig, att signera urkunden. Det andra fallet inträffar då gärningsmannen förändrar en redan upprättad äkta urkund. Förändringen kan ske genom att en radering eller ett tillägg utförs. Brottet är fullbordat då åtgärden är genomförd, själva urkunden behöver inte ha använts. Det skall även föreligga konkret fara i bevishänseende såtillvida att det skall vara sannolikt att det som förfalskats kan tas för äkta.

2 st.: Om en handling som syfte har att tjäna som bevis utgör den en avsiktsurkund. Om den däremot inte har som syfte att tjäna som bevis men kan vara av betydelse som bevis utgör den en tillfällighetsurkund. Vad som föregår orden ”annan handling” utgör exempel på handlingar men även check, delgivning, följesedel, kvitto, körkort och pass utgör exempel på handlingar. Urkundsförfalskning leder till oftast till villkorlig dom men ibland till böter med undantag för urkundsförfalskning av pass. Detta senare brott talar i regel för fängelse men med beaktande av förmildrande omständigheter enligt 2 §, dömdes en man av HD i NJA 1983 s. 786 till villkorlig dom för att med hjälp av ett förfalskat pass flytt från sitt hemland där han dömts till döden.

Om det är fråga om att använda en befintlig, giltig urkund på ett otillåtet sätt kan det vara fråga om missbruk av urkund enligt 15 kap. 12 §.

[K14]2 §  Är brott som avses i 1 § att anse som ringa, döms för förvanskning av urkund till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Vid bedömande av om brottet är ringa ska det särskilt beaktas om urkunden är av mindre vikt eller om gärningen har begåtts för att hjälpa någon till hans eller hennes rätt. Lag (2013:425).

Förvanskning av urkund utgör ringa urkundsförfalskning. För att brottet skall anses som ringa skall alla omständigheter anses ringa. Som förmildrande omständigheter räknas bland annat om urkunden varit avsedd att användas inom en begränsad krets. Om det avser en urkund av mindre vikt som ett kassakvitto eller om gärningen utförts för att hjälpa någon. I passärenden beaktas om passet använts för att komma in i Sverige eller fly samt eventuell flyktingstatus. Även när syftet är att komma in i en lokal där viss åldersgräns krävs kan ses som mindre allvarlig se NJA 1996 s. 63. Ändringar i ett har kunnat få en läsare att tro att den ändrade texten funnits redan vid tiden för protokollens färdigställandeprotokollen utgör förvisso urkundsförfalskning men då ändringen har stått i överensstämmelse med det verkliga förhållandet var det ett ringa brott, NJA 1989 s. 656. En anmälan till förskola och skolbarnsomsorg kan inte anses vara en urkund av mindre vikt då gärningen åsidosätter reglerna om gemensam vårdnad och utgör inte förmildrande omständigheter som gör att brottet är att se som ringa, se RH 2007:59.

Prop. 2012/13:74: Vid bedömande av om brottet är ringa ska det särskilt beaktas om urkunden är av mindre vikt eller om gärningen har begåtts för att hjälpa någon till hans eller hennes rätt

.

I paragrafen föreskrivs straffansvar för ringa fall av urkundsförfalskning, förvanskning av urkund. Innebörden av begreppet urkund ...

[K14]3 §  Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grov urkundsförfalskning till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

[S2]Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om förfalskningen avsett en myndighets arkivhandling av vikt eller en urkund som är särskilt betydelsefull i den allmänna omsättningen eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Lag (2013:425).

Som försvårande omständighet räknas även ett särskilt klandervärt syfte för vilken urkund missbrukas.

Prop. 2012/13:74: Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om förfalskningen avsett en myndighets arkivhandling av vikt eller en urkund som är särskilt betydelsefull i den allmänna omsättningen eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

I paragrafen föreskrivs straffansvar för grov urkundsförfalskning. Innebörden av begreppet urkund i denna paragraf är densamma som i 1 § andra stycket, som förtydligats och uttryckligen utvidgats ...

[K14]4 §  Den som utan att vid tillfället ha rätt till det förstör, gör obrukbar eller döljer en urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende och brottet inte är att anse som bokföringsbrott, för hindrande av urkunds bevisfunktion till fängelse i högst två år.

[S2]Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S3]Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2013:425).

Då någon som inte är behörig förstör en urkund så att den aldrig går att använda för vad den var avsedd eller om gärningsmannen för en kortare period gömmer urkunden så att ägaren inte kan använda den. Exempel på handlingar som någon bara förfogar och inte kan anses äga avses handlingar med karaktär av bevismedel inför en pågående eller förestående rättegång. Till detta har angetts räkenskapsmaterial enligt 22 § bokföringslagen (1976: 125), underlag för deklaration enligt 20 § taxeringslagen (1956: 623), dagbok eller annan handling som redare är skyldig att bevara enligt sjölagen (1891:35 s 1) samt sådan gästförteckning som hotellvärd tidigare var skyldig att föra enligt lagen (1966: 742) om hotell- och pensionatrörelse, se NJA 1989 s. 492. I dessa lagar informeras personer precisa instruktioner att ha och bevara vissa handlingar som ett led i deras näringsverksamhet eller för speciella kontrolländamål. I de olika lagarna anges också den tidsperiod under vilken handlingarna skall bevaras. Att däremot inneha ett pass har ett allmänt och opreciserat syfte, nämligen att vid inresa till och vistelse i Sverige kontrollera en utlänningsvistelse. Oavsett om syftet med att pass förstörts varit att försvåra utredningen i ett asylärende samt att det även finns möjlighet att fotografera en utlänning och ta hans fingeravtryck för att undersöka en utlännings identitet gör att ett förstörande av pass inte är att se som straffbart enligt paragrafen, se NJA1989 s. 492 Att förstöra eller undanskaffa körkort faller inte in under paragrafen, se NJA 1960 s. 537.

Prop. 2012/13:74: Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

I paragrafen föreskrivs straffansvar för hindrande av urkunds bevisfunktion. Innebörden av begreppet urkund i denna paragraf är densamma som i 1 § andra stycket, som förtydligats och uttryckligen utvidgats till vissa elektroniska handlingar. Paragrafen har moderniserats språkligt och fått en ny styckeindelning. I första ...

[K14]5 §  Den som olovligen anbringar eller annars förfalskar någon annans namnteckning eller signatur på ett alster av konst eller brukskonst eller på annat sådant verk och därigenom ger sken av att den personen angett sig vara upphovsman till verket döms för signaturförfalskning till fängelse i högst två år.

[S2]Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S3]Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2013:425).

En signatur utgör ett märke som förknippas med ett visst verk av konstnärlig karaktär, märket får inte omfattas av varumärkeslag 1960:644. Gärningsmannen har i dessa fall utan lov intygat äktheten i verket genom att sätta dit annans signatur detta oavsett om verket är äkta eller oäkta.

Prop. 2012/13:74: verk och därigenom ger sken av att den personen angett sig vara upphovsman till verket döms för signaturförfalskning till fängelse i högst två år.

Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Paragrafen har moderniserats språkligt och fått en ny styckeindelning. I andra stycket anges nu den särskilda ...

[K14]6 §  Den som eftergör eller på annat sätt förfalskar sedel eller mynt som gäller i Sverige eller utomlands eller som har beslutats för utgivning men ännu inte är gällande döms för penningförfalskning till fängelse i högst fyra år.

[S2]Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S3]Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst två och högst åtta år. Lag (2013:425).

jmf 9 § och begreppet "utprånglat". Eftergör betyder tillverka och paragrafen straffar den som utan behörighet tillverkar eller förfalskar gällande svenska eller utländska pengar. I 1986:143 hade personer framställt sedlar med avsikt att de skulle tas för äkta. Sedlarnas likhet med äkta sedlar var sådan att en normalt uppmärksam och aktsam person har kunnat förväxla dem. Med tanke på att de tilltalade även insett att det ha insett att det fanns en risk att personer kunde förväxla dem med riktiga sedlar dömdes de för penningförfalskning.

Prop. 2012/13:74: Sverige eller utomlands eller som har beslutats för utgivning men ännu inte är gällande döms för penningförfalskning till fängelse i högst fyra år.

Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst två och högst åtta år.

Paragrafen har moderniserats språkligt och fått en ny styckeindelning. I första stycket återfinns nu hela brottsbeskrivningen, ...

[K14]7 §  Den som anskaffar, lämnar, tar emot, förvarar, transporterar eller tar annan liknande befattning med falsk sedel eller falskt mynt som avses i 6 §, med uppsåt att det förfalskade ska prånglas ut, döms för olovlig befattning med falska pengar till fängelse i högst två år.

[S2]Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S3]Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Lag (2016:348).

Ett frimärke är ett värdemärke då det är en bärare av ett penningvärde. Som kontrollmärke räknas olika slags stämplar, poststämpeln på kuvert och stämpeln på ett guldhalsband räknas båda hit. Som gärningsman räknas den vilken på ett märke obehörigen utför något eller obehörigen tillverkar ett. Även situationer där gärningsmannen modifierar det märkta objektet faller in här då gärningsmannen modifierar egenskaper hos det stämplade föremålet vilket det vid tidpunkten för stämplingen hade. I NJA 1986 s. 550 dömdes en person för att ha satt en registreringsskylt på sin bil vilken var avsedd att bäras av annat fordon.

Prop. 2015/16:83: Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvar för olovlig befattning med falska pengar.

I tredje stycket har straffskalan för grovt brott ändrats genom att straffmaximum har höjts från fyra till sex år. Ändringen behandlas i avsnitt ...

Prop. 2012/13:74: liknande befattning med falsk sedel eller falskt mynt som avses i 6 §, med uppsåt att det förfalskade ska prånglas ut, döms för olovlig befattning med falska pengar till fängelse i högst två år.

Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Paragrafen har omnumrerats, moderniserats språkligt och fått en ny styckeindelning. ...

[K14]8 §  Den som eftergör gällande frimärke, beläggningsstämpel eller annat offentligt eller för allmänheten avsett svenskt eller utländskt värdemärke eller offentlig svensk eller utländsk kontrollmärkning på mått, vikt, vara, handling eller annat, eller anbringar falskt sådant märke eller obehörigen anbringar äkta märke eller annars förfalskar sådant märke eller det märkta, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för märkesförfalskning till fängelse i högst två år.

[S2]Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S3]Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2013:425).

Permanenta eller provisoriska märken som används för olika former av offentliga märken i naturen, oftast som gränsdragning mellan mark eller i vatten skyddas. Dessa märken skall vara gällande och skyddas från att någon flyttar, tar bort eller skadar på något vis. Hit räknas råstenar, gränsstenar, rör och liknande som utmärker en fastighets gränser. Då det endast omfattar offentliga märken skyddas inte privata märken, utan skadegörelse i 12 kap. 1-3 § blir istället aktuellt.

[K14]9 §  Den som obehörigen anbringar ett märke eller annat föremål som kan förväxlas med gällande gränsmärke, vattenmärke, fixpunkt eller annat märke för plan- eller höjdmätning eller flyttar, tar bort, skadar eller förstör ett sådant märke döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för förfalskning av fast märke till fängelse i högst fyra år.

[S2]Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2013:425).

Den som med vetskap om att något är förfalskat enligt 1-8 § och brukar det förfalskade döms för detta brott. Den som har förfalskat något och därefter brukat det, döms endast förförfalskningen. Brukande av falsk urkund i asylärenden skall inte längre betraktas som ett [artbrott], se NJA 2010 s. 358. Begreppet ”utprånglar” innebär att gärningsmannen inte bara har lämnat över föremålet utan även att de godtagits som äkta av mottagaren, se RH 1999:87. Utprångling kan ske både genom att gärningsman mot betalning får vinning men även genom gåva där gärningsmannen inte får någon vinning, se RH 1999:87. Det utmärkande för gärningen då gärningsmannen "utprånglar" mot betalning vilket i sig även uppfyller kraven för bedrägeri är "utprånglandet", särskilt med tanke på att straffet för utprånglande (brukande av det förfalskade) är högre än för bedrägeri, se RH 1999:87.

Prop. 2012/13:74: las med gällande gränsmärke, vattenmärke, fixpunkt eller annat märke för plan- eller höjdmätning eller flyttar, tar bort, skadar eller förstör ett sådant märke döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för förfalskning av fast märke till fängelse i högst fyra år.

Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Paragrafen har omnumrerats, ändrats språkligt och fått en ny styckeindelning. ...

[K14]10 §  Den som åberopar falsk urkund, bjuder ut eller saluför verk med falsk signatur, prånglar ut falsk sedel eller falskt mynt, använder falskt värde- eller kontrollmärke, åberopar falskt fast märke eller annars brukar något som förfalskats på ett sätt som anges i detta kapitel, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för brukande av det förfalskade som om han eller hon själv hade gjort förfalskningen. Lag (2013:425).

Märken som uppräknas i 6 § och offentliga värdemärken i 7 § skyddas. Att föremålet lätt skall kunna förväxlas innebär att det är ok att sprida sådant som inte kan misstas. Det handlar spridning bland en större krets personer av föremål som utan att vara förfalskade lätt kan förväxlas med äkta exemplar. Exempelvis reklampengar i en dagstidning skulle kunna falla in under paragrafen medan tre goda vänner som spelar rollspel och i ett rum har föremål som kan förväxlas med äkta inte gör det.

Prop. 2012/13:74: tur, prånglar ut falsk sedel eller falskt mynt, använder falskt värde- eller kontrollmärke, åberopar falskt fast märke eller annars brukar något som förfalskats på ett sätt som anges i detta kapitel, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för brukande av det förfalskade som om han eller hon själv hade gjort förfalskningen.

Paragrafen har omnumrerats och ändrats språkligt. Innebörden av begreppet urkund ...

[K14]11 §  Den som i annat fall än som avses i 10 § bland allmänheten sprider något som lätt kan förväxlas med gällande sedel, mynt eller offentligt värdemärke döms för olaga spridande av efterbildning till böter. Lag (2013:425).

Denna paragraf är en specialparagraf för tillbakaträdande av brott och som ersätter 23 kap. 3 §. Detta med anledning av att fullbordanspunkten för brotten i 14 kap. är tidig, oftast då förfalskningsåtgärden är avslutad. I normala fall kan en person som fullbordat ett brott inte tillbakaträda från ett redan fullbordat brott. Men brotten i 14 kap. kan en person tillbakaträda från om den på ett tidigt stadium frivilligt ser till att ingen menlig effekt av gärningsmannens agerande uppkommer.

Prop. 2012/13:74: som lätt kan förväxlas med gällande sedel, mynt eller offentligt värdemärke döms för olaga spridande av efterbildning till böter.

Paragrafen har omnumrerats och ändrats språkligt. Till följd av omnumreringen har den tidigare hänvisningen till 9 § bytts mot en hänvisning till 10 §.

[K14]12 §  Om någon har begått en sådan gärning som avses i detta kapitel men frivilligt och innan avsevärd olägenhet uppkommit har avvärjt den fara i bevishänseende som gärningen innebar, får han eller hon dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen. Var faran ringa och är det inte föreskrivet strängare straff än fängelse i sex månader för gärningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar. Lag (2013:425).

Prop. 2012/13:74: ligt och innan avsevärd olägenhet uppkommit har avvärjt den fara i bevishänseende som gärningen innebar, får han eller hon dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen. Var faran ringa och är det inte föreskrivet strängare straff än fängelse i sex månader för gärningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar.

Paragrafen har omnumrerats och ändrats språkligt.

[K14]13 §  För försök eller förberedelse till urkundsförfalskning, grov urkundsförfalskning, hindrande av urkunds bevisfunktion, signaturförfalskning, penningförfalskning, märkesförfalskning, förfalskning av fast märke eller brukande av vad som förfalskats och för underlåtenhet att avslöja eller förhindra penningförfalskning döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för försök till olovlig befattning med falska pengar som består i försök till anskaffande eller mottagande av det förfalskade. Skulle brottet, om det fullbordats, ha varit att anse som ringa, ska gärningen dock inte medföra ansvar. Lag (2016:508).

15 Kap. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga

Detta kapitel behandlar sanningsbrotten där gärningsmannen har rätt att göra något men missbrukar den genom att gå utanför sin behörighet. En osann uppgift framställs eller ett äkta bevismedel med osant innehåll används på oriktigt sätt. Oftast handlar det om att gärningsmannen på något vis ljuger. Angående äkta- och oäkta bevismedel samt urkunder se inledning till 14 kap.

[K15]1 §  Om någon under laga ed lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes för mened till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst två och högst åtta år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det skett med uppsåt att oskyldig skulle fällas till ansvar för allvarligt brott eller eljest synnerlig skada tillfogas annan. Lag (1975:1292).

1 st.: Då någon i en lagstadgad ed ljuger, inte säger sanningen eller mot bättre vetande påstår något begår personen mened. Med lagstadgad ed menas vittnesed, ed av sakkunniga, utmätningsed och ed enligt konkurslagen bland annat, men inte domared eller tolked. Brottet är fullbordat i samma stund som berättelsen avslutas, om en person under berättelsens gång ändrar sig har det inte skett något brott. Inte heller får den som är under ed och blivit tillfrågad om något välja att förtiga sanningen med motiveringen att det inte är av betydelse i saken, den som är under ed får inte värdera bevisen. Däremot får den som är under ed vägra att uttala sig, se vidare 4 §. Mened är ett artbrott och i bland annat NJA 1999 s. 561 och NJA 1996 s. 757 beskriver HD mened som ett artbrott där det skall föreligga en mycket stark presumtion för fängelse då menedsbrotten avser ett åsidosättande av respekten för rättsväsendet samt möjligheterna att upprätthålla denna på ett effektivt samt tillförlitligt sätt. För normalgraden av brott är fängelsestraffet i regel på fyra eller sex månader. Bedömningsgrunder för menedsbrott är svårhetsgraden hos brottet för vilket meneden begås samt skadan som tillfogats annan i samband med meneden.

2 st.: Försvårande omständighet är om menedsbrottet haft som syfte att en oskyldig skall straffas. Situationer då en person i vinningssyfte vittnar falskt eller då en medlem i en kriminell organisation vittnar falskt för att skydda annan medlem inom samma organisation.

[K15]2 §  Den som vid förhör under sanningsförsäkran i rättegång lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes för osann partsutsaga till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Gärningen som har paralleller med mened i 1 § förövas vid förhör under sanningsförsäkran i tvistemål vilken beskrivs i 37 kap. rättegångsbalk 1942:740. 1. Uppgiften ska lämnas efter att ed/sanningsförsäkran uttalats. 2. Lämnas medvetet om att uppgiften är osann 3. Uppgiften ska ha betydelse för saken. Se mål B 2595-11 Svea hovrätt som fastställde tingsrättens dom och där sanningsförsäkran lämnats i Hyresnämnden i Stockholm. Se även RH 2006:11 vid tvist avseende klander av testamente hade gärningsmannen förtigit alternativt ljugit avseende kännedom om ett testamente under sanningsförsäkran.

[K15]3 §  Begår någon av grov oaktsamhet gärning som i 1 eller 2 § sägs, dömes för ovarsam utsaga till böter eller fängelse i högst sex månader.

I första hand straffbelägger denna paragraf ett oaktsamt handlande enligt vad som nämns i 1-2 §§. Om någon som under förhör är nervös och säger fel saker är det oftast ok men även här gäller att bedöma vad som sades enligt 4 §, hur betydelsefullt det felaktiga var för saken.

[K15]4 §  Prövas utsaga som avses i 1--3 §§ vara utan betydelse för saken, skall ej dömas till ansvar.

[S2]Vad nu sagts skall ock gälla, om någon lämnat osann uppgift eller förtigit sanningen angående sådant varom han ägt vägra att yttra sig och omständig- heterna innebära skälig ursäkt för honom.

1 st.: Denna paragraf är en undantagsregel för vilken straffrihet träder in fast gärningsmannen objektivt sett är skyldig enligt 1-3 §§. Det gäller att bedöma om utsagan var utan betydelse för saken. Med detta menas att utsagan skall ha varit utan betydelse för vad domstolen har att pröva oavsett vad det har för betydelse för utgången av målet. Om A går fri eller döms för något som B ljugit om spelar ingen roll utan bara att B ljugit överhuvudtaget under rättegången under ed gör att B skall fällas till ansvar om det B ljög om var av intresse för frågan domstolen hade att pröva.

2 st.: Ett vittne har under vissa omständigheter enligt 36 kap. 6 § rättegångsbalk 1942:740 rätt att vägra yttra sig.

[K15]4 a §  Om någon under straffansvar inför domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes han för osann utsaga inför nordisk domstol till påföljd enligt 1 §, om utsagan här i riket skulle ha avgivits under laga ed, och enligt 2 §, när fråga är om utsaga av part i tvistemål. Begås gärningen av grov oaktsamhet, dömes för ovarsam utsaga inför nordisk domstol till påföljd enligt 3 §.

[S2]Bestämmelserna i 4, 14 och 15 §§ äger motsvarande tillämpning på gärning som avses i första stycket. Lag (1975:1292).

4 § tillämpas i Danmark, Finland, Island eller Norge. Notera att det är två gärningar som straffbeläggs i paragrafen dels det uppsåtliga brottet "osann utsaga inför nordisk domstol" och oaktsamhetsbrottet "ovarsam utsaga inför nordisk domstol" som endast är straffbart om oaktsamheten varit grov. Det handlar helt enkelt om att någon som avlagt ed om att tala sanning antingen avsiktligt ljuger (osann utsaga) eller inte säger att de är osäkra utan chansar och tar en medveten risk mot bättre vetande om att det de säger är sant när de uttalar sig.

[K15]4 b §  Om ett vittne eller en sakkunnig under ed inför Europeiska unionens domstol, inför tribunalen vid denna domstol, inför Europeiska frihandelssammanslutningens domstol, EFTA-domstolen, eller inför Internationella brottmålsdomstolen lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, döms för osann utsaga inför en internationell domstol till påföljd enligt 1 §, om utsagan här i riket skulle ha avgetts under laga ed.

[S2]Begås gärning enligt första stycket av grov oaktsamhet, döms för ovarsam utsaga inför en internationell domstol till påföljd enligt 3 §. Ansvar enligt detta stycke ska dock inte dömas ut om utsagan avgetts inför Internationella brottmålsdomstolen.

[S3]Bestämmelserna i 4, 14 och 15 §§ gäller i tillämpliga delar också gärning som avses i första och andra styckena. Lag (2009:1281).

Tillämpningen av 4b § är likadan som 4a § men skillnaden är dess "geografiska tillämpningsområde". 4b § tillämpas vid 1. EU-domstolen, 2. EFTA-domstolen: EFTA-domstolens hemsida och Regeringens hemsida med kort info om EFTA domstolen och 3. Internationella brottmålsdomstolen ICC och Regeringens hemsida med kort info om ICC

Prop. 2008/09:226: Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2. Paragrafen föreskriver straffansvar för osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol. Genom ett tillägg varigenom hänvisas till Internationella brottmålsdomstolen utvidgas tillämpningsområdet för det förstnämnda brottet till att också avse sådana utsagor som avges inför Internationella brottmålsdomstolen. Straffbestämmelsen om ovarsam utsaga inför en internationell ...

[K15]5 §  Väcker någon åtal mot oskyldig med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falskt åtal till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om åtalet avsett allvarligt brott eller innefattat missbruk av tjänsteställning.

[S3]Den som väcker åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill, dömes för obefogat åtal till böter eller fängelse i högst sex månader.

Vid falskt åtal har gärningsmannen uppsåt att med vetskap om att en person är oskyldig ändå väcka åtal gentemot denne för att se till att den fälls till ansvar. Vid obefogat åtal så förefaller det inte rimligt att åtal väcks men det görs ändå. Vid situationer då det föreligger tillräckliga skäl måste en åklagare väcka åtal men även åklagare kan fällas till ansvar för tjänstefel om de bryter mot denna paragraf. Den som åtalas skall objektivt sett vara oskyldig det får inte vara så att personen är skyldig men det saknas möjlighet fälla den till ansvar. Bedömningsgrunder för grovt brott är om den oskyldige åtalas för ett allvarligt- eller vanärande brott som sexualbrott. Även om någon åtalas för missbruk av tjänsteställning eller om en åklagare begår brotten.

[K15]6 §  Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falsk angivelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att den angivne var oskyldig, dömes för obefogad angivelse till böter eller fängelse i högst sex månader.

Precis som i 5 § handlar detta brott om att någon anmäler en annan person som är oskyldig för att ha begått ett brott. Oftast handlar det om att någon hos polisen gör en polisanmälan men det kan även avse andra myndigheter. Syftet är att det skall leda till åtal och det är gärningsmannen som tar initiativ till anmälan. Angivelsen kan ske hur som helst, muntligt, skriftligt elelr formlöst men måste avse någon annan än sig själv. Anmälan ska vara någorlunda allvarlig och det ska finnas en risk att någon faktiskt tror på vad som sägs samt vara något allmän åklagare kan väcka åtal för. Obefogad angivelse kräver även att anmälaren tror att den de anmäler är mer oskyldig än skyldig, alltså angivaren har skälig anledning att tro att offret är oskyldig. Person vars uppgifter varit fullständigt uppdiktade och sanningslösa samt vars trovärdighet ansågs vara i det närmaste obefintlig dömdes för falsk angivelse, se RH 2007:57.

[K15]7 §  Den som, i annat fall än som avses i 6 §, hos åklagare, Polismyndigheten eller annan myndighet sanningslöst tillvitar någon annan en brottslig gärning, påstår besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, döms, om myndigheten ska ta upp anmälan i sådan sak, för falsk tillvitelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Om han eller hon inte insåg men hade skälig anledning att anta att utsagan var sanningslös, döms för vårdslös tillvitelse till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2014:615).

På detta brott ställs nästan samma krav som i 6 §, skillnaden är att angivelsen inte är avsedd att leda till åtal utan bara att bli besvärande för den utpekade. Det räcker alltså att man helt enkelt snackar skit om någon inför en myndighet som tar emot uppgiften och noterar den för fullbordat brott. Särskilt i situationer som kan uppfattas som trakasserier kan denna paragraf bli aktuell. Ytterligare situationer som utgör brott är om någon i ett förhör för att man är misstänkt för ett brott och skyldig pekar ut grannen man vet heter A B:son som skyldig fast man vet att grannen är oskyldig. Att däremot i en exakt likadan situation ta ett namn och skyller ifrån sig genom att säga att det var den påhittade X Y:son utgör inget brott. Det samma om en person mot bättre vetande inte döljer omständigheter som kan verka förmildrande för någon som begått ett brott. Det kan rentav vara så att om den tillfrågade sa som det var så skulle den misstänkte gå fri men den tillfrågade låter bli att säga som det är vilket resulterar i att den misstänkte belastas på grund av frånvaron av uppgiften. Även i situationer där någon frågas avseende den som är misstänkt för ett brott och den tillfågade överdriver vad som har hänt i syfte att göra det svårare för den misstänkte. Skilj mellan situationer där någon hos myndigheten helt enkelt inget säger eller glömmer vilket inte utgör brott och situationer där polis frågar samme person om en viss detalj och den tillfrågade överdriver eller inte säger som det är, vilka båda utgör brott.

Prop. 2013/14:110: I första stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 6.6.1. Genom att det inte bara är utsagor som avges vid Polismyndigheten utan även sådana som avges vid andra myndigheter som har till uppgift att ta upp en anmälan omfattas även Säkerhetspolisen av regleringen utan att myndigheten uttryckligen pekas ...

[K15]8 §  Förvanskar eller undanröjer någon bevis med uppsåt att oskyldig må bliva fälld till ansvar eller åberopar någon med sådant uppsåt falskt bevis, dömes för bevisförvanskning till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

Brottets syfte är att en oskyldig via olika metoder skall ställas till ansvar. Detta kan ske antingen genom att gärningsmannen undanröjer bevis som kan leda till att offret blir frikänt från brottet eller genom att gärningsmannen planterar ut bevis så att offret ställs till ansvar som gärningsman. Bevisförvanskningen avser alla slags bevis som kan vara av betydelse för brottet. Det kan handla om att utplåna - eller plantera ut fingeravtryck, flytta på en kropp, förstöra ett brottsverktyg. Jämför med 17 kap. 11 § som straffar den som skyddar en skyldig.

[K15]9 §  Har någon, utan att vara förfallen till ansvar enligt vad förut i detta kapitel är sagt, genom åtgärd, varom där förmäles, framkallat fara för att annan skall bliva utan laga skäl dömd eller eljest lida avsevärt förfång, och underlåter han, efter att hava kommit till insikt därom, att till farans avvärjande göra vad skäligen kan begäras, dömes för underlåtenhet att avvärja rättsfel till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om någon genom att bete sig som nämns i 1-8 §§ framkallar fara för att någon kan komma att bli dömd och upptäcker att den de anklagade är oskyldig inser ju att den gjort fel. Men om den trots detta låter bli att ställa allt till rätta så döms den för detta brott.

[K15]10 §  Den som på annat sätt än muntligen lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, när uppgiften enligt lag eller annan författning lämnas på heder och samvete eller under annan liknande försäkran, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för osann försäkran till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år.

[S3]Den som av grov oaktsamhet begår en sådan gärning som avses i första stycket döms för vårdslös försäkran till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2013:425).

Prop. 2012/13:74: Den som av grov oaktsamhet begår en sådan gärning som avses i första stycket döms för vårdslös försäkran till böter eller fängelse i högst sex månader.

Paragrafen, som behandlar straffansvar för osann och vårdslös försäkran, har ändrats såväl i sak som språkligt. Vidare har paragrafen fått en ny styckeindelning. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

I första ...

[K15]11 §  Den som i ett intyg eller en annan urkund lämnar osann uppgift om vem han eller hon är eller om annat än egna angelägenheter eller för skens skull upprättar en urkund rörande rättshandling döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för osant intygande till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet med hänsyn till att det innefattar missbruk av tjänsteställning eller annars att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år.

[S3]Den som åberopar eller på annat sätt använder en sådan osann urkund som avses i första stycket döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för brukande av osann urkund till straff som anges i första eller andra stycket. Lag (2013:425).

Prop. 2012/13:74: Är brottet med hänsyn till att det innefattar missbruk av tjänsteställning eller annars att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år.

Den som åberopar eller på annat sätt använder en sådan osann urkund som avses i första stycket döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för brukande av osann urkund till straff som anges i första eller andra stycket.

Paragrafen har ändrats språkligt och fått en ny styckeindelning. ...

[K15]12 §  Den som sanningslöst åberopar pass, betyg, identitetshandling eller annan sådan för enskild person utställd urkund såsom gällande för sig eller annan person eller lämnar ut sådan urkund för att missbrukas på det sättet döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för missbruk av urkund till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år.

[S3]Den som sanningslöst utger en handling för att vara en riktig kopia av en viss urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för missbruk av handling till straff som anges i första eller andra stycket. Lag (2013:425).

Prop. 2012/13:74: Den som sanningslöst utger en handling för att vara en riktig kopia av en viss urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för missbruk av handling till straff som anges i första eller andra stycket.

Paragrafen har ändrats såväl i sak som språkligt samt fått styckeindelning. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Första stycket ...

[K15]13 §  Den som förnekar sin underskrift på en urkund eller sin utställarangivelse avseende en urkund, när angivelsen är sådan att den kan likställas med en underskrift, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för förnekande av underskrift till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år. Lag (2013:425).

Prop. 2012/13:74: Paragrafen, som behandlar straffansvar för förnekande av underskrift, har ändrats såväl i sak som språkligt samt styckeindelats. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Som angetts i avsnitt 6.3 är behovet av skydd för elektroniska urkunders funktion som bevismedel lika stort som för traditionella urkunder. Straffansvaret för förnekande ...

[K15]14 §  Om någon har begått en sådan gärning som avses i detta kapitel men frivilligt och innan avsevärd olägenhet uppkommit har rättat felet eller på annat sätt avvärjt fara för vidare olägenhet, får han eller hon dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen. Var faran ringa och är det inte föreskrivet strängare straff än fängelse i sex månader för gärningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar. Lag (2013:425).

[K15]15 §  För förberedelse till mened eller stämpling till mened som innebär att någon söker anstifta sådan gärning och för försök till bevisförvanskning döms det till ansvar enligt vad som föreskrivs i 23 kap. Skulle brottet, om det fullbordats, ha varit att anse som ringa, ska gärningen dock inte medföra ansvar. Lag (2013:425).

16 kap. Om brott mot allmän ordning

[K16]1 §  Stör folksamling allmän ordning genom att ådagalägga uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot myndighet eller eljest framtvinga eller hindra viss åtgärd och skingrar den sig ej på myndighets befallning, dömes för upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst fyra år och annan deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Om folksamlingen skingrar sig på myndighets befallning, dömes anstiftare och anförare för upplopp till böter eller fängelse i högst två år.

Åtminstone 13 människor utgör en folksamling, se RH 2005:30. Uppsåt att sätta sig upp mot myndighet kan föreligga även om inte någon myndighet eller företrädare för myndigheten finns på plats, utan det räcker med att folksamlingen visat sig vara inställd på att begå straffbara handlingar som om myndigheten varit på plats hade försökt hindra, se NJA II 1948 s 34. Hit räknas även situationer där en folksamling med våld forcerar en av myndigheten uppsatt avspärrning, trotsar en myndighet samt hindrar eller framtvingar en åtgärd av en enskild, se NJA 1995 s. 311.

[K16]2 §  Har folksamling, med uppsåt som i 1 § sägs, gått till förenat våld å person eller egendom, dömes vare sig myndighet var tillstädes eller ej, för våldsamt upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst tio år och annan deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst fyra år.

[K16]3 §  Underlåter deltagare i folksamling som stör allmän ordning att efterkomma för ordningens upprätthållande meddelad befallning eller intränger han på område som blivit för sådant ändamål fridlyst eller avspärrat, dömes, om ej upplopp föreligger, för ohörsamhet mot ordningsmakten till böter eller fängelse i högst sex månader.

13 personer ansågs ha stört allmän ordning genom att de hindrade fri passage till en butik i vilken laglig verksamhet bedrevs trots att polisen vid flera tillfällen befallt dem att upprätta fri passage till butiken för dess kunder, se RH 2005:30. Folksamling, se 1 §.

[K16]4 §  Om någon genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra allmän gudstjänst, annan allmän andaktsövning, vigsel eller begravning eller dylik akt, domstols förhandling eller annan statlig eller kommunal förrättning eller allmän sammankomst för överläggning, undervisning eller åhörande av föredrag, döms för störande av förrättning eller av allmän sammankomst till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]För störande av förrättning eller av allmän sammankomst döms också den som genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra förhandling vid Internationella brottmålsdomstolen. Lag (2009:1281).

Prop. 2008/09:226: Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.3. Paragrafen syftar till att skydda förrättningar och allmänna sammankomster av olika slag, där