lagen.nu

Brottsbalk (1962:700)

Departement
Justitiedepartementet L5
Utfärdad
1962-12-21
Ändring införd
t.o.m. SFS 2013:856
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2014-01-01

Kommentar

Var kommer de här kommentarerna från? Läs mer...

Huvudförfattare Alexander Ankerstedt

Brottsbalken är den centrala straffrättsliga lagen i Sverige och behandlar den allmänna straffrätten. Den är uppdelad på tre avdelningar, den första innehåller allmänna bestämmelser, den andra innehåller en uppräkning av de olika brotten och den tredje innehåller regler för att döma någon till en påföljd.

Hittar du något fel i lagkommentaren? Du får gärna skriva en felrapport.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Allmänna bestämmelser

1 kap. Om brott och brottspåföljder

Kommentar

Synonymt med ordet brott förekommer begreppet delikt.

1 § Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller i annan lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet. Lag (1994:458).

Kommentar

Här beskrivs legalitetsprincipen (även kallad legalitetsgrundsatsen) som genomsyrar all svensk straffrätt. All tillämpning skall ske i skenet av denna. Kort kan legalitetsprincipen beskrivas som att den som har gjort något som kan bedömas som moraliskt felaktigt eller av annan anledning förkastligt, men som inte har kriminaliserats av lagstiftaren, ska inte dömas för brott. Ytterligare betydelser är förbudet för analog lagtillämpning som är till gärningsmannens nackdel, analoga omständigheter till dess fördel är således ok. Den innehåller även ett förbud mot retroaktiv strafflagstiftning och det är bara den lagstiftning som gällde vid gärningstidpunkten som får tillämpas för att en handling ska kunna leda till en straffrättslig påföljd. Den innehåller även ett obestämdhetsförbud som är ett krav på viss precision hos straffbud, se NJA 2008 s. 376. Med gärning avses både ett handlande samt underlåtenhet att handla.

Rättsfall (13)

NJA 1994 s. 624: I mål om medhjälp till grovt rattfylleri som begåtts före lagändringarna d 1...
NJA 1994 s. 732: Grovt rån?
NJA 1995 s. 84: Bestämmelsen om olaga intrång har ansetts inte vara tillämplig då en person,...
NJA 1999 s. 215: En rättslig kvalificering varigenom en gärning bedöms vara straffri har ansetts...
NJA 2000 s. 490: Tillämpning av den straffrättsliga legalitetsprincipen. (Jfr NJA 1994 s 480).
NJA 2001 s. 623: Resningsärende. Fråga om en dom innebär en analogisk tillämpning av ett...
NJA 2006 s. 708: Uttrycket "egenmäktigt bortför barnet" i 7 kap. 4 § första stycket andra...
NJA 2007 s. 400: En person har trots ett enligt 1989 års utlänningslag i brottmålsdom meddelat...
NJA 2008 s. 376: Jaktbrott? Tillämpning av straffrättens legalitetsprincip.
NJA 2008 s. 848: Resningsärende. I ärendet uppkommer frågor a) om resningsansökningen kan tas...
NJA 2012 s. 105: Fråga om tillämpning av straffrättens legalitetsprincip. Åklagaren yrkade...
RH 2001:25: Åtal för rattfylleri och olovlig körning, grovt brott, mot en person som fört...
RH 2011:11: På grund av ändringar som hade gjorts i yrkestrafikförordningen har det ansetts...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1994:458

2 § En gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen.

Har gärningen begåtts under självförvållat rus eller var gärningsmannen på annat vis genom eget vållande tillfälligt från sina sinnens bruk, skall detta inte föranleda att gärningen inte anses som brott. Lag (1994:458).

Kommentar

1 st.:Brott i brottsbalken skall underförstått anses vara straffbara endast om de begås med uppsåt därför skrivs detta inte ut. För de fall då en paragraf specifikt anger att det räcker med oaktsamhet eller endast omfattar oaktsamhet skrivs det däremot ut. Oaktsamhet kallas även vårdslöshet. Uppsåt är ett snävare begrepp än oaktsamhet och faller inom begreppet oaktsamhet, se NJA 2004 s. 176. Det finns olika slags uppsåt, direkt uppsåt=avsiktsuppsåt, insiktsuppsåt och likgiltighetsuppsåt. Det finns även olika slags oaktsamhet, medveten och omedveten.

2 st.: Behandlar hur en gärning som någon gör då den är berusad eller påverkad skall bedömas, se rusläran.

Rättsfall (13)

NJA 1989 s. 398: I mål om ansvar för egenmäktigt förfarande - olovlig besittningsrubbning...
NJA 1994 s. 614: En HIV-smittad man hade fullbordat samlag med en kvinna som inte kände till...
NJA 1996 s. 782: Fråga i mål om ansvar för misshandel om gärningsmannens uppsåt. - Tillika fråga...
NJA 2004 s. 176: Åtal för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan...
NJA 2004 s. 479: Fråga om uppsåt att döda förelegat hos en femtonåring.
NJA 2005 s. 732: En person har knuffat en annan så att denne fallit omkull och brutit armen....
NJA 2011 s. 563: Bestämmelsen i 1 kap. 2 § andra stycket brottsbalken om självförvållat rus och...
RH 1993:80: Åtal mot diabetiker för olovlig körning har ogillats på grund av att han ej...
RH 1994:78: I mål om ansvar för grov vårdslöshet i trafik och obehörigt avvikande från...
RH 1999:139: I mål om misshandel m.m. har inte ansetts visat att den tilltalade varit i...
RH 2000:52: Vid tillgrepp i förening med våld, begånget under rus, har tillägnelseuppsåt...
RH 2001:2: Åtal för misshandel - bestående i att A kastat en ölburk som träffat B i...
RH 2003:65: En kvinna med en insulinberoende diabetes, åtalad för misshandel, har ansetts...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1994:458

3 § Med påföljd för brott förstås i denna balk straffen böter och fängelse samt villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård. Lag (1988:942).

Kommentar

Fängelsestraff består av två delar, först kriminalvård i anstalt och sedan kriminalvård i frihet. Fängelsestraffet är till fullo verkställt när villkorligt medgiven frihet inte längre kan förklaras förverkad, se NJA 1991 s. 436. Till kategorin överlämnande till särskild vård räknas någon som döms till till ungdomsvård, ungdomstjänst, enligt lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall eller enligt lag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Se även straffteori

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (5)

4 § Om användningen av straffen gäller vad i bestämmelserna om de särskilda brotten är stadgat samt vad därutöver är särskilt föreskrivet. Övriga påföljder får, enligt vad därom är föreskrivet, tillämpas trots att de inte är nämnda i bestämmelserna om de särskilda brotten. Lag (1988:942).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1986:645

5 § Fängelse är att anse som ett svårare straff än böter.

Om förhållandet mellan fängelse samt villkorlig dom och skyddstillsyn föreskrivs i 30 kap. 1 §. Lag (1988:942).

Kommentar

I kombination med 30 kap. 1 § får man att fängelse är ett svårare straff än böter och svårare påföljd än villkorlig dom och skyddstillsyn. I NJA 2000 s. 314 och NJA 2008 s. 359 har HD konstaterat att skyddstillsyn är en svårare påföljd än villkorlig dom.

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1975:667

6 § För brott som någon begått innan han fyllt femton år får inte dömas till påföljd. Lag (1988:942).

Kommentar

Barn under 15 år kan inte dömas till fängelse men omhändertas på andra sätt som återfinns i Socialtjänstlag (2001:453), Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt i 31-38 §§ Lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1988:942
7 § har upphävts genom lag (1988:942).

8 § Förutom påföljd kan brott, enligt vad därom är stadgat, föranleda förverkande av egendom, företagsbot eller annan särskild rättsverkan, så ock medföra skyldighet att gälda skadestånd. Lag (1986:118).

Kommentar

Exempelvis kan ett brott leda till böter/fängelsestraff, men också skadestånd till offret och förverkan (beslagtagande) av rånredskapen kan bli aktuella. Skadeståndsersättning genom brott avser den skada som handlingen inneburit, se 2 kap. 3 § Skadeståndslag (1972:207). Utgångspunkten för värderingen av ersättningen skall enligt NJA 2007 s. 540 vara en på förhärskande etiska och sociala värderingar baserad bedömning av den ansvarsutlösande gärningen, dess art och dess varaktighet. Kränkningsersättning avser inte de efterföljande reaktionerna på gärningen i motsats till ersättning för personskada utan tar sikte på att ersätta den kränkning av den personliga integriteten som uppkommer just i samband med angreppet oavsett om den angripne upfattar angreppet eller inte på grund av medvetslöshet, sömn, oförstånd eller handikapp, se NJA 2007 s. 54.

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1986:118

2 kap. Om tillämpligheten av svensk lag

Kommentar

Ett brott anses begånget både vid handlingsorten som är den plats där gärningsmannen befinner sig samt vid effektorten vilken är den plats där effekten av gärningsmannens agerande visar sig. Exempel kan vara datorbrott eller brevbomber. Vid medverkansgärningar anses brottet begånget vid medverkansplatsen och effektorten.

1 § För brott som begåtts här i riket dömes efter svensk lag och vid svensk domstol. Detsamma gäller, om det är ovisst var brott förövats men skäl finnes antaga att det är begånget inom riket. Lag (1972:812).

Kommentar

Territorialitetsprincipen vilken beskrivs här innebär att en domstol i det land där brott begåtts även har en har rätt att handlägga det, se även 7 §.

Rättsfall (1)

RH 2000:84: Då gärningsbeskrivningen innefattat påstående om att gärningen planerats här i...

Lagrumshänvisningar hit (3)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1972:812

2 § För brott som begåtts utom riket döms efter svensk lag och vid svensk domstol, om brottet begåtts

  • 1. av svensk medborgare eller av utlänning med hemvist i Sverige,
  • 2. av utlänning utan hemvist i Sverige, som efter brottet blivit svensk medborgare eller tagit hemvist här i riket eller som är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare och finns här, eller
  • 3. av annan utlänning som finns här i riket och på brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader.

Första stycket gäller inte, om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten eller om den begåtts inom område som inte tillhör någon stat och enligt svensk lag svårare straff än böter inte kan följa på gärningen.

I fall som avses i denna paragraf får inte dömas till påföljd som är att anse som strängare än det svåraste straff som är föreskrivet för brottet enligt lagen på gärningsorten.

De inskränkningar av svensk domsrätt som anges i andra och tredje styckena gäller inte för brott som avses i 6 kap. 1-6, 8, 9 och 12 §§ eller försök till sådana brott, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år. Inte heller gäller inskränkningarna för brott som avses i 4 kap. 1 a § eller 16 kap. 10 a § första stycket 1 och femte stycket eller försök till sådana brott. Lag (2013:365).

Kommentar

Dessa kompetensnormer anger i vilka fall svensk domstol har rätt (kompetens) att döma handlingar som begåtts utomlands.

1 st.: Personalitetsprincipen eller som den även kallas aktiva nationalitetsprincipen ger ett land rätt att åtala sina egna medborgare för brott som begåtts utomlands.

2-3 st.: Inskränkningar i personalitetsprincipen genom kravet på dubbel straffbarhet med vilket menas att gärningen är straffbelagd både på platsen där den begicks och i svensk rätt samt att straffet i en svensk domstol inte är strängare än vad lagen på den utländksa platsen medger. I RH 2010:38 gick en person som brukat narkotika i Danmark fri då enbart bruk av narkotika inte var straffbelagt enligt dansk lag även om det var straffbelagt i svensk rätt genom 2 § Narkotikastrafflag (1968:64).

4 st.: Undantag från kravet på dubbel straffbarhet avseende vissa uppräknade sexualbrott mot barn under 18 år. Dessa handlingar är alltså straffbara även om de inte skulle vara straffbelagda på plats utomlands.

Rättsfall (9)

NJA 1983 s. 425: Två balkar under flaket till en lastbil har iordningställts för smuggling av...
NJA 1987 s. 771: Iransk medborgare utlämnades från Danmark till Sverige för bl a grova...
NJA 1993 s. 292: En svensk medborgare har med ett utländskt fartyg transporterat narkotika från...
NJA 2002 s. 449: Fråga om en person som kört en personbil rakt mot en polisman i syfte att...
NJA 2008 s. 930: Fråga hur bestämmelsen om krav på s.k. dubbel straffbarhet i 2 kap. 2 §...
RH 2001:16: En person, som brukat cannabis i Danmark, har dömts i Sverige till böter för...
RH 2003:29: Fråga om svensk domstol är behörig att pröva åtal för brott begångna i Finland...
RH 2010:38: Åtal för bruk av narkotika i Danmark har ogillats, eftersom gärningen inte är...
RH 2012:86: Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års...

Lagrumshänvisningar hit (16)

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 2005:90, 2010:399, 2013:365

3 § För brott som begåtts utom riket döms även i annat fall än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

  • 1. om brottet förövats på svenskt fartyg eller luftfartyg, eller om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på sådant fartyg,
  • 2. om brottet begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,
  • 3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,
  • 3 a. om brottet har begåtts i tjänsten utom riket av en polisman, tulltjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen, som utför gränsöverskridande arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt,
  • 4. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,
  • 5. om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,
  • 6. om brottet är kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage, penningförfalskning, försök till sådana brott, folkrättsbrott, olovlig befattning med kemiska vapen, olovlig befattning med minor, osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol, terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, försök till sådant brott, brott som avses i 5 § samma lag eller om brottet riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning, eller
  • 7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver. Lag (2010:636).

3 a § Även i annat fall än som avses i 1--3 §§ dömes för brott efter svensk lag och vid svensk domstol enligt vad som föreskrives i lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott. Lag (1976:20).

Rättsfall (1)

RH 2003:29: Fråga om svensk domstol är behörig att pröva åtal för brott begångna i Finland...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1976:20

4 § Brott anses begånget där den brottsliga handlingen företogs, så ock där brottet fullbordades eller, vid försök, det tillämnade brottet skulle hava fullbordats.

Rättsfall (5)

NJA 1991 s. 332: En person med hemvist i Sverige, som har tagit befattning med ett...
NJA 1993 s. 292: En svensk medborgare har med ett utländskt fartyg transporterat narkotika från...
NJA 2008 s. 1135: Svensk domstol har ansetts behörig att utan åtalsförordnande döma över i...
RH 2000:84: Då gärningsbeskrivningen innefattat påstående om att gärningen planerats här i...
RH 2003:29: Fråga om svensk domstol är behörig att pröva åtal för brott begångna i Finland...

5 § Åtal för brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftfartyg av utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen å fartyget eller eljest medföljde detsamma mot sådan utlänning eller mot utländskt intresse, må ej väckas utan att förordnande därom meddelas av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.

Åtal för brott, som förövats utom riket, får väckas endast efter förordnande enligt första stycket. Åtal får dock väckas utan ett sådant förordnande, om brottet är osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol eller om brottet begåtts

  • 1. å svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg,
  • 2. av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig,
  • 3. vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,
  • 4. i tjänsten utom riket av en polisman, tulltjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen som utför gränsöverskridande arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt,
  • 5. i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på fartyg eller luftfartyg i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater, eller
  • 6. av svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare mot svenskt intresse. Lag (2010:636).

5 a § Har fråga om ansvar för gärning prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i främmande stat där gärningen förövats eller i främmande stat som har tillträtt någon av de överenskommelser som anges i fjärde stycket, får den tilltalade inte här i riket lagföras för samma gärning,

  • 1. om han har frikänts från ansvar,
  • 2. om han har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts,
  • 3. om ådömd påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställigheten pågår, eller
  • 4. om ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den främmande staten.

Första stycket gäller inte i fråga om brott som avses i 1 § eller 3 § 4, 6 eller 7 såvida inte lagföringen i den främmande staten har skett på begäran av svensk myndighet eller sedan personen överlämnats eller utlämnats från Sverige för lagföring.

Om en fråga om ansvar för en gärning har prövats genom en dom meddelad i en främmande stat och om det inte finns hinder mot lagföring på grund av vad som förut sagts i denna paragraf, får åtal för gärningen väckas här i riket endast efter förordnande av regeringen eller den som regeringen bemyndigat.

De överenskommelser som avses i första stycket är

  • 1. den europeiska konventionen den 28 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar,
  • 2. den europeiska konventionen den 15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål,
  • 3. konventionen den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, dock endast om gärningen omfattas av överenskommelsen,
  • 4. protokollet den 27 september 1996 till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, dock endast om gärningen omfattas av överenskommelsen,
  • 5. konventionen den 26 maj 1997 om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, dock endast om gärningen omfattas av överenskommelsen,
  • 6. konventionen den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet den 14 juni 1985,
  • 7. konventionen den 25 maj 1987 mellan Europeiska gemenskapernas medlemsstater om förbud mot dubbel lagföring, och
  • 8. andra protokollet den 19 juni 1997 till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, dock endast om gärningen omfattas av överenskommelsen.

Har ett brott begåtts delvis här i riket och delvis också inom den medlemsstats territorium där domen meddelats, skall första stycket tillämpas om gärningen omfattas av de överenskommelser som anges i fjärde stycket 3-5 eller 8 eller om domen meddelats av stat som tillträtt en överenskommelse som anges i fjärde stycket 6 eller 7. Lag (2003:1157).

Kommentar

Utländska domar har, precis som svenska domar res judicata-verkan, dvs när en fråga väl är avgjord i domstol så kan inte talan som samma fråga väckas på nytt i någon domstol.

Rättsfall (2)

NJA 1995 s. 462: Resningssökande har gjort gällande att förverkande av hans egendom med...
RH 2000:84: Då gärningsbeskrivningen innefattat påstående om att gärningen planerats här i...

Lagrumshänvisningar hit (3)

Ändringar/Förarbeten (8)

6 § Dömes någon här i riket till ansvar för gärning för vilken han utom riket har ådömts påföljd, skall vid bestämmande av påföljd skälig hänsyn tagas till vad han undergått utom riket. Finnes böter eller fängelse böra ådömas och har han utom riket ådömts frihetsberövande påföljd, skall vad han undergått därav till fullo tillgodoräknas honom vid påföljdens bestämmande.

I fall som avses i första stycket må dömas till lindrigare straff än för gärningen är stadgat eller ock påföljd helt eftergivas. Lag (1972:812).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1972:812

7 § I fråga om svensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet skola, utöver vad i detta kapitel sägs, iakttagas de begränsningar som följa av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser eller, enligt vad därom är särskilt stadgat, av överenskommelse med främmande makt.

Kommentar

Undantag från 1-3 §§ gäller för utländska statsöverhuvuden och diplomater enligt Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser (WKN) och Lag (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Om ett annat land sänder personal till Sverige åtnjuter diplomatiska företrädare straff och civilrättslig immunitet i tjänsten, straffrättslig immunitet utanför tjänsten och civilrättslig immunitet avseende skatt, okränkbarhet, bostad samt egendom. Teknisk- och administrativ personal åtnjuter straffrättslig immunitet i och utanför tjänst men bara civilrättslig immunitet i tjänsten. Tjänstepersonal har endast straff- och civilrättslig immunitet i tjänsten.

När det gäller personal som har sin permanenta hemvist i Sverige men som företräder annat land i Sverige åtnjuter endast de diplomatiska företrädarna straff- och civilrättslig immunitet när de är i tjänst men ingen annan personal åtnjuter något diplomatiskt skydd.

7 a § Har en utlänning begått brott i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattat allmän ställning hos annan stat eller mellanfolklig organisation, får åtal för brottet väckas endast efter förordnande av regeringen. Vad som nu har sagts gäller inte om gärningsmannen genom vilseledande uppgifter, förklädnad eller på annat sätt sökt dölja i vilken egenskap han har handlat. Lag (1985:518).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1985:518

7 b § En utlänning som saknar hemvist i Sverige men som befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, får åtalas för brott som han eller hon har begått under sin vistelse här endast efter förordnande av regeringen.

Vad som sägs i första stycket gäller även för en svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige som tjänstgör i en främmande stats militära styrka. Lag (2004:1000).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2004:1000, 1996:401

7 c § I fråga om brott som riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning, får åtal väckas endast efter förordnande av regeringen eller den regeringen bestämmer. Lag (2009:1281).

8 § Det finns särskilda bestämmelser om överlämnande och utlämning för brott.

Villkor som uppställts vid överlämnande eller utlämning från en annan stat till Sverige skall gälla här. Lag (2003:1157).

Rättsfall (2)

NJA 2003 s. 133: Den tid om 45 dagar, som enligt art. 14 i den europeiska utlämningskonventionen...
NJA 2007 s. 80: Resningsärende. Åsidosättande av den s.k. specialitetsprincipen vid utlämning...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2003:1157

ANDRA AVDELNINGEN

Om brotten

3 kap. Om brott mot liv och hälsa

Kommentar

3 kap. 1-6 §§ beskriver de uppsåtliga brotten, 7-10 §§ beskriver de oaktsamma brotten och 11 § beskriver de osjälvständiga brottsformerna. Slutligen finner man åtalsreglerna i 12 §. Brott mot liv och hälsa brukar oftast innebära att våld utövas. Brottsobjektet utgörs av en levande människa vilken innebär att ett ännu inte fött foster eller en död människa inte kan utsättas för ett brott mot liv och hälsa.

1 § Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Lag (2009:396).

Kommentar

Ett mord sker om någon med uppsåt dödar en annan människa. Både mord och dråp 2 § beskriver ett uppsåtligt dödande där mord är normalfallet och dråp brottet som med hänsyn till förmildrande omständigheter är att beteckna som mindre grovt NJA 1985 s. 510 Faktorer som inte utgör förmildrande omständigheter är ifall brottet begåtts mot en närstående NJA 2002 s. 116, offret varit skyddslöst NJA 1989 s. 97, om det varit flera gärningsmän inblandade, om brottet utförts så att det skall vara svårt att upptäcka, onödigt lidande har tillfogats offret, gärningen visar på synnerlig grymhet NJA 1994 s. 310 eller om mordet skett för att främja ett annat brott. Att någon däremot agerar på grund av svartsjuka påverkar inte bedömningen NJA 1994 s. 310. I regel bör inte straffet vara livstid utan en friare bedömning bör göras där valet mellan tidsbestämt- och livstidsstraff görs i varje fall NJA 1985 s. 510 och NJA 1999 s. 531. För att livstidsstraff skall komma ifråga krävs avsevärd hänsynslöshet och är förbehållen de allvarligaste brotten NJA 2007 s. 194. Även ifall mer än en person uppsåtligt dödas eller om dödandet skett för att gärningsmannen skulle kunna begå ett annat brott är försvårande omständigheter som väger för ett livstidsstraff.

Rättsfall (55)

NJA 1985 s. 510: Mord eller dråp? Tillika fråga om straffmätningen för mord.
NJA 1987 s. 33: Mord eller dråp?
NJA 1989 s. 97: Mord eller dråp?
NJA 1994 s. 310: Mord eller dråp?
NJA 1995 s. 464: Mord eller dråp?
NJA 1996 s. 27: Fråga om personer som främjat gärningar, bestående i att annan med ett...
NJA 1996 s. 509: Fråga om påföljd för 16-åring som dömts för mord. Tillika fråga om skadestånd...
NJA 1999 s. 531: Fråga om påföljden för mord.
NJA 2002 s. 116: Mord eller dråp.
NJA 2003 s. 670: I anledning av åtal för försök till mord m.m. uppkommer frågan om faran för...
NJA 2004 s. 479: Fråga om uppsåt att döda förelegat hos en femtonåring.
NJA 2004 s. 702: Fråga om det föreligger tillräcklig utredning för att en tilltalad skall anses...
NJA 2007 s. 194: Fråga om påföljden för mord.
NJA 2011 s. 627: Förberedelse till brott. En samling föremål, avsedd att användas vid...
NJA 2013 s. 376: Straffmätning för mord.
RH 1993:10: En 15-årig pojke, som gjort sig skyldig till mord, har överlämnats till vård...
RH 1997:1: Det s.k. Kodemordet: Gärningsman som var drygt 18 år gammal, har dömts för mord...
RH 1998:55: Mord eller dråp? Även fråga om straffmätning för mord.
RH 1998:69: Förberedelse, respektive stämpling till mord. Frågan om fara för brottets...
RH 1998:8: Gärningsmän, 16 och 17 år gamla, har dömts för mord och olaga hot, grovt brott,...
RH 1999:86: Frågor om nödvärn, brottsrubricering och straffmätning vid uppsåtligt dödande....
RH 2000:37: Vådaskott eller uppsåtligt dödande?
RH 2002:30: Bevisvärdering i mordmål. Förutsättningarna för överlämnande till...
RH 2003:64: Påföljden för en 81-årig man som gjort sig skyldig till mord har av hovrätten...
RH 2004:63: Fråga i mål där en kvinna i anslutning till födseln dödat sitt nyfödda barn om...
RH 2004:71: Mord. Två män på flykt undan polisen tog sig fram till ett hus som beboddes av...
RH 2006:28: Påföljden för mord. Tidsbestämt straff eller livstidsstraff.
RH 2008:17: Fråga om val mellan tidsbestämt och livstidsstraff för mord. Omständigheterna...
RH 2010:2: Fråga om straffmätning för mord.
RH 2010:41: Påföljden för mord och grovt vapenbrott har bestämts till fängelse 18 år.
RH 2010:64: Fråga om straffmätning för mord.
RH 2011:69: Hovrätten har bestämt påföljden för mord och olaga tvång till fängelse på...
RH 2011:71: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:72: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:73: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:74: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:75: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:76: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:77: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:78: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:79: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:80: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:81: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:82: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:83: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:84: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:85: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:86: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:87: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:88: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:89: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:90: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:91: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:92: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:93: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.

Lagrumshänvisningar hit (10)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2009:396

2 § Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller eljest att anse som mindre grovt, dömes för dråp till fängelse, lägst sex och högst tio år.

Kommentar

Dråp innebär att någon med uppsåt dödar en annan människa. Man utgår från att den gärning som skett är ett mord enligt 1 § och bedömer om det finns förmildrande omständigheter som gör att gärningsmannen istället skall dömas för dråp NJA 1985 s. 510 och NJA 2007 s. 194. En huvudregel vid dråp är att gemene man skulle ha förståelse för vad gärningsmannen gjort, rätten däremot kan inte acceptera beteendet. Mord enligt 1 § är aldrig varken förståeligt eller försvarligt, dråp 2 § kan vara förståeligt men aldrig försvarligt och uppsåtligt dödande vid en nödvärnssituation 24 kap. 1 § BrB kan vara både förståeligt och försvarligt. Även att gärningsmannen har blivit provocerad kan utgöra en förmildrande omständighet. Att någon efter att den har begått ett brott för att dölja det andra brottet dödar en människa gör att gärningen kan bli att betraktas som dråp istället för mord. Även då en person befinner sig under inflytande av själslig abnormitet som inte är så djup att den är att jämföra med sinnessjukdom kan ses som förmildrande NJA 1985 s. 510.

Rättsfall (37)

NJA 1985 s. 510: Mord eller dråp? Tillika fråga om straffmätningen för mord.
NJA 1987 s. 33: Mord eller dråp?
NJA 1989 s. 97: Mord eller dråp?
NJA 1992 s. 474: Två män har dömts som gärningsmän för dråp genom knivhugg - mot invändningar om...
NJA 1994 s. 310: Mord eller dråp?
NJA 1995 s. 464: Mord eller dråp?
NJA 2002 s. 116: Mord eller dråp.
NJA 2004 s. 479: Fråga om uppsåt att döda förelegat hos en femtonåring.
NJA 2013 s. 376: Straffmätning för mord.
RH 1993:120: Frågor om nödvärnsrätt och nödvärnsexcess samt straffmätning i mål angående...
RH 1996:69: Fråga om ansvar för s.k. dödshjälp. Ett åtal för dråp har ogillats eftersom den...
RH 1999:86: Frågor om nödvärn, brottsrubricering och straffmätning vid uppsåtligt dödande....
RH 2000:88: Fråga om adekvat kausalitet i mål angående dråp.
RH 2001:38: En person dömdes för försök till dråp. Gärningarna riktades mot två polismän...
RH 2011:71: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:72: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:73: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:74: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:75: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:76: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:77: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:78: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:79: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:80: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:81: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:82: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:83: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:84: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:85: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:86: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:87: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:88: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:89: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:90: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:91: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:92: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:93: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.

Lagrumshänvisningar hit (9)

3 § Dödar kvinna sitt barn vid födelsen eller eljest å tid då hon på grund av nedkomsten befinner sig i upprivet sinnestillstånd eller i svårt trångmål, dömes för barnadråp till fängelse i högst sex år.

4 § har upphört att gälla genom lag (1974:596).

Kommentar

I praxis har högsta domstolen sagt att om en mor dödar sitt barn under de första sju månaderna efter förlossningen kan hon dömas för barnadråp. Om barnets far dödar sitt barn döms han för mord (alternativt dråp) och om modern är medverkande till att döda barnet kan hon dömas för medverkan till barnadråp. Fadern kan aldrig dömas för medverkan till barnadråp utan i hans fall blir det även där tal om att döma honom för medverkan till mord 1 § alternativt medverkan till dråp 2 §.

Rättsfall (1)

RH 2004:63: Fråga i mål där en kvinna i anslutning till födseln dödat sitt nyfödda barn om...

5 § Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393).

Kommentar

Man skiljer mellan fysisk skada respektive sjukdom till vilken även psykisk skada och könssjukdomar räknas in. En tumregel är att misshandeln är ringa om offret inte behöver uppsöka sjukhus. Men även hur man utövar misshandeln brukar vara ett hjälpmedel i bedömningen, att slå någon med öppen handflata brukar oftast leda till att misshandeln är att bedöma som ringa till skillnad mot att med knuten näve utdela ett slag mot en annan människa vilken är att bedöma som misshandel av normalgraden.

Att lägga märke till är att aga av barn är förbjudet, detta står dock att finna i 6 kap. 1 § föräldrabalken.

Rättsfall (39)

NJA 1982 s. 143: Försök till olaga tvång som är grovt? 4 kap 4 och 10 §§ BrB. - Tillika fråga om...
NJA 1982 s. 675: Fråga om påföljd för misshandel som begåtts av en 18-åring.
NJA 1984 s. 137: Fråga om påföljd för misshandel, som föreståndare för sjukhusavdelning för...
NJA 1984 s. 922: Tre ynglingar, som har färdats i bil, har gjort sig skyldiga till misshandel av...
NJA 1988 s. 156: Val av påföljd för misshandel mot hustru.
NJA 1990 s. 521: Fråga om påföljd vid icke ringa misshandel.
NJA 1990 s. 776: Grov misshandel? - Tillika fråga huruvida hotelser som uttalats sedan...
NJA 1990 s. 84: Fråga om påföljd vid icke ringa misshandel. (I och II).
NJA 1991 s. 438: Fråga om påföljd för yngling som gjort sig skyldig till icke ringa misshandel...
NJA 1991 s. 83: Frågor om beviskrav och bevisvärdering i mål om våldtäkt och misshandel.
NJA 1993 s. 553: Två skolpojkar har inlåtit sig i bråk. Så länge följderna begränsar sig till...
NJA 1994 s. 468: Fråga om påföljd - skyddstillsyn jämte fängelse eller skyddstillsyn med...
NJA 1995 s. 448: En HIV-smittad kvinna hade oskyddat vaginalt samlag och orala samlag. Fråga om...
NJA 1996 s. 244: Förberedelse till misshandel?
NJA 1996 s. 782: Fråga i mål om ansvar för misshandel om gärningsmannens uppsåt. - Tillika fråga...
NJA 1997 s. 636: Pojkar har omskurits på begäran av sina vårdnadshavare. Befriar samtycket den...
NJA 2000 s. 17: Fråga om villkorlig dom med samhällstjänst för grovt rattfylleri (I och II) och...
NJA 2003 s. 537: Fråga om vårdnadshavare genom aga av barn gjort sig skyldig till misshandel av...
NJA 2004 s. 176: Åtal för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan...
NJA 2008 s. 1010: En person som gjort sig skyldig till ett olaga hot samtidigt som han gjort sig...
NJA 2009 s. 776: Fråga om en lärare och en elevassistent vid utövningen av sin tillsynsplikt...
NJA 2013 s. 588: Ett misshandelsbrott kan begås genom underlåtenhet. Fråga om en garantställning...
RH 1993:120: Frågor om nödvärnsrätt och nödvärnsexcess samt straffmätning i mål angående...
RH 1994:118: En styvfar tilldelade sin 7-årige styvson ett slag med öppen hand över näsan...
RH 1995:23: Under en fotbollsmatch har A uppsåtligen tilldelat B ett kraftigt knytnävsslag...
RH 1997:49: En anställd på ett sjukhus har, i avsikt att beröva sig själv livet, vid fyra...
RH 1999:129: En man utövade våld mot sin f.d. sambo, som olovligen försökte tränga in i hans...
RH 2000:100: A har vid två skilda tillfällen tillrättavisat sin 3-årige son, vid det första...
RH 2001:2: Åtal för misshandel - bestående i att A kastat en ölburk som träffat B i...
RH 2001:55: Misshandel, som fortsatt när offret har varit helt utslaget och ur stånd att...
RH 2003:11: En man har fällts till ansvar för att vid tre tillfällen ha misshandlat den...
RH 2004:90: En civilklädd väktare på ett varuhus blev i samband med att han skulle gripa en...
RH 2006:26: Den tilltalade är åtalad för rån enligt det s.k. motvärnsfallet då han utövat...
RH 2007:1: Bevisvärdering i belysning av bl.a. innehållet i rättsintyg i mål om ansvar för...
RH 2007:75: Elev har under lektion utdelat ett slag med öppen hand som träffat läraren över...
RH 2010:9: En man, som i syfte att kontrollera om hans dotter var oskuld, stoppat sina...
RH 2011:62: Att en misshandel begåtts under en fotbollsmatch har, med hänsyn till...
RH 2012:56: Betydelsen av att misshandel har begåtts i samband med idrottsutövning.
RH 2012:59: Två väktare som gjort ett obefogat ingripande mot en nattklubbsgäst har dömts...

Lagrumshänvisningar hit (4)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1993:207, 1998:393

6 § Är brott som avses i 5 § att anse som grovt, döms för grov misshandel till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Är brottet att anse som synnerligen grovt, döms dock till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är synnerligen grovt ska särskilt beaktas om kroppsskadan är bestående eller om gärningen har orsakat synnerligt lidande eller om gärningsmannen har visat synnerlig hänsynslöshet. Lag (2010:370).

Kommentar

Faktorer som gör att en misshandel kan räknas som grov beskrivs i andra stycket. En person som varit berusad och av misstag försökt att döda en annan människa men misslyckats kan komma att dömas för grov misshandel med stöd av rusläran, se 1 kap. 2 § 2 st, istället för försök till mord eller försök till dråp.

Rättsfall (21)

NJA 1986 s. 802: En man har dödats genom knivhugg. Två män har åtalats i anledning av det...
NJA 1990 s. 776: Grov misshandel? - Tillika fråga huruvida hotelser som uttalats sedan...
NJA 1992 s. 234: Grov misshandel.
NJA 1992 s. 85: Misshandel av ett litet, skyddslöst barn, som tilldelats ett stort antal slag...
NJA 1994 s. 614: En HIV-smittad man hade fullbordat samlag med en kvinna som inte kände till...
NJA 1995 s. 119: Fråga om eventuellt uppsåt vid åtal för grov misshandel och försök till sådant...
NJA 1995 s. 661: Vid rånförsök mot butik har en medhjälpare till butiksägaren, B, skjutit två...
NJA 1996 s. 93: Fråga i mål angående ansvar för tillverkning av brandbomber i syfte att föröva...
NJA 2000 s. 580: Straffmätning för grov misshandel av barn.
NJA 2000 s. 580: Åtal för brott mot upphovsrättslagen (1960:729) avseende handel med videospel...
NJA 2000 s. 612: Straffmätning för grov misshandel av barn.
NJA 2003 s. 174: En man har befunnits skyldig till grov misshandel och vållande till annans död,...
NJA 2003 s. 229: Grov misshandel?
NJA 2011 s. 89: Synnerligen grov misshandel? Gradindelning ochstraffvärdebedömningvid...
RH 1993:120: Frågor om nödvärnsrätt och nödvärnsexcess samt straffmätning i mål angående...
RH 2001:55: Misshandel, som fortsatt när offret har varit helt utslaget och ur stånd att...
RH 2004:19: Grov misshandel? (och försök därtill). Straffvärde, tillika fråga om...
RH 2008:76: Fråga om uppsåtsbedömning vid åtal för försök till mord (knivstick i magen),...
RH 2009:56: Åtal mot en person för stämpling till grov misshandel har ogillats på den grund...
RH 2011:64: Straffmätning i mål om grov misshandel. Straffvärdet har reducerats med hänsyn...
RH 2012:24: Pistolskott genom lår och underben i syfte att bestraffa en person som inte...

Lagrumshänvisningar hit (6)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1988:2, 2010:370

7 § Den som av oaktsamhet orsakar annans död, döms för vållande till annans död till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas

  • 1. om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag, eller
  • 2. om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol eller något annat medel eller annars gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag. Lag (2010:370).

Kommentar

Till skillnad från 1-6 §§ vilka kräver uppsåt, är vållande till annans död ett oaktsamhetsbrott. Man kan vara oaktsam på två sätt där medveten oaktsamhet anses vara en allvarligare form än omedveten oaktsamhet och kan medföra att gärningen är att bedöma som grovt vållande till annans död enligt andra stycket.

Rättsfall (27)

NJA 1986 s. 802: En man har dödats genom knivhugg. Två män har åtalats i anledning av det...
NJA 1987 s. 187: Till undvikande av sammanstötning med en mötande bil som fördes på fel sida av...
NJA 1989 s. 552: Sedan en av A förd bil "prejats" av en annan, hoppade en man från den andra...
NJA 1990 s. 370: I mål om ansvar för mord alternativt grov misshandel och vållande till annans...
NJA 1991 s. 163: Fråga om ansvar för bostadsrättsförenings ordförande för vållande till annans...
NJA 1991 s. 247: En betongarbetare klämdes till döds av en transportvagn på vilken...
NJA 1992 s. 85: Misshandel av ett litet, skyddslöst barn, som tilldelats ett stort antal slag...
NJA 1993 s. 86: Fråga om ansvar för vållande till annans död och allmänfarlig vårdslöshet, när...
NJA 2003 s. 174: En man har befunnits skyldig till grov misshandel och vållande till annans död,...
NJA 2004 s. 34: Vid en militär övning har en värnpliktig drunknat i ett vattenhinder på en...
NJA 2005 s. 372: Ett isblock har fallit ned från ett tak och dödat en gångtrafikant. Fråga om...
NJA 2005 s. 674: Påföljd för vållande till annans död, grovt brott, och grovt rattfylleri.
NJA 2011 s. 349: En lastbil, som påbörjade en vänstersväng över den motsatta körbanan, blev...
NJA 2012 s. 79: Grovt vållande till annans död, m.m. Straffvärdebedömning och fråga om straffet...
RH 1993:1: En bilförare har i alkoholpåverkat tillstånd kört på en annan bil med följd att...
RH 1993:25: En alkoholpåverkad bilförare har på ett övergångsställe påkört två personer, av...
RH 1993:3: Påföljden för en bilförare som gjort sig skyldig till grovt rattfylleri,...
RH 1995:100: En äldre man påkördes av en bil och skadades allvarligt. Efter två månader...
RH 1995:46: Fråga om påföljd för vållande till annans död och grov vårdslöshet i trafik....
RH 1995:70: Fråga om eventuellt uppsåt vid åtal för mord. Även fråga om straffmätning vid...
RH 1995:78: Påföljden för grovt rattfylleri och vållande till annans död, grovt brott,...
RH 1996:152: Bilförare, som i samband med vänstersväng under goda sikt- och...
RH 1998:51: Åtta personer omkom i samband forsfärd i Råneåälven. Fråga om rorsmännen varit...
RH 1999:106: Sedan tingsrätten ogillat ett åtal för grovt rattfylleri, grov vårdslöshet i...
RH 2002:13: En trött bilförare har somnat vid ratten och kört på två personer, varvid den...
RH 2004:39: Ett bolag har underlåtit att organisera arbetsmiljöarbetet på sådant sätt att...
RH 2005:58: En tysk jägare har i samband med fågeljakt i Härjedalen orsakat en jaktkamrats...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 2001:348, 1993:1462, 2010:370

8 § Den som av oaktsamhet orsakar annan person sådan kroppsskada eller sjukdom som inte är ringa, döms för vållande till kroppsskada eller sjukdom till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas

  • 1. om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag, eller
  • 2. om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol eller något annat medel eller annars gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag. Lag (2001:348).

Kommentar

Vållande till kroppsskada eller sjukdom är oaktsamhetsvarianten av misshandel (jfr 5 §). Att av oaktsamhet orsaka någon smärta eller försätta någon i vanmakt är dock inte straffbart. I sin bedömning tar rätten ställning till om gärningsmannen har varit oaktsam till att kroppsskadan eller sjukdomen uppstått. Även här görs bedömningen om en gärning är att anses som ringa eller av normalgraden ifall offret har behövt uppsöka sjukhus för vård eller inte.

Rättsfall (20)

NJA 1993 s. 245: En arbetstagare vid ett gatukontor tillfogades kroppsskada i samband med...
NJA 1994 s. 500: Vållande till kroppsskada har ansetts grovt med hänsyn till bl a att skadan...
NJA 1994 s. 527: Fråga om ansvar för vållande till kroppsskada. 3 kap 8 § BrB.
NJA 1996 s. 590: Bilist har kört på och skadat fotgängare på obevakat övergångsställe. Fråga om...
NJA 2000 s. 234: Fråga om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och vållande till kroppsskada.
NJA 2004 s. 80: En grundskoleelev skadade sin ena hand i en bockningsmaskin under en lärarledd...
NJA 2012 s. 358: En alkoholpåverkad person framförde en bil så att den voltade, varvid en...
RH 1995:74: Fråga om vållande till kroppsskada i samband med grov vårdslöshet i trafik är...
RH 1995:94: I mål om ansvar för vållande till kroppsskada har hovrätten funnit att den...
RH 1996:18: Fråga om ansvar för vållande till kroppsskada. Även fråga om arbetstagares...
RH 1996:97: Påföljd för grovt sjöfylleri och vållande till kroppsskada har på grund av...
RH 1999:84: Talan mot kommun om företagsbot har ogillats på grund av att det brott som...
RH 2000:36: En bageriarbetare skadades vid rengöring av en igångsatt kavlingsmaskin....
RH 2002:13: En trött bilförare har somnat vid ratten och kört på två personer, varvid den...
RH 2002:60: Vållande till kroppsskada i samband med snöbollskrig har i visst fall inte...
RH 2003:53: Bilist har framfört bil i fil avsedd för bussar, varvid han kört på och skadat...
RH 2004:88: Under arbete vid en spillblandare kom en hos aktiebolaget L. anställd...
RH 2005:68: Skidåkare, som befunnits ha agerat oaktsamt, har fällts till ansvar för...
RH 2009:46: Fosterföräldrars bristande ledning och tillsyn av underårigas arbete med...
RH 2013:17: När en ordningsvakt ska omhänderta en person ber han en annan person om hjälp...

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2001:348, 1993:1462

9 § Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, dömes för framkallande av fara för annan till böter eller fängelse i högst två år.

Kommentar

För att någon skall kunna dömas för framkallande av fara för annan är en förutsättning att det skall föreligga en konkret fara. Om det bara föreligger abstrakt fara kan den som orsakat handlingen ej dömas till ansvar enligt denna paragraf. Att konkret fara föreligger kan beskrivas som att i just denna situation så brukar det normalt sett medföra att en effekt som beskrivs i paragrafen inträffar på grund av en viss handling som gärningsmannen utfört. Det brukar även beskrivas så att det är möjligt eller sannolikt att effekten inträffar på grund av gärningsmannens agerande.

Rättsfall (6)

NJA 1987 s. 490: Som premedicinering inför undersökning av patient på sjukhus har på grund av en...
NJA 1995 s. 448: En HIV-smittad kvinna hade oskyddat vaginalt samlag och orala samlag. Fråga om...
NJA 1999 s. 334: Ersättning enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen (1972:207) för kränkning genom...
NJA 2004 s. 176: Åtal för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan...
NJA 2008 s. 1060: Framkallande av fara för annan?
RH 2008:15: En man har dömts för framkallande av fara för annan bestående i att han...

Lagrumshänvisningar hit (1)

10 § Om brott, som i 7--9 §§ sägs, har begåtts genom att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen (1977:1160) ålegat honom till förebyggande av ohälsa eller olycksfall, döms för arbetsmiljöbrott till straff som i nämnda lagrum sägs. Lag (1991:679).

Kommentar

Om en arbetsgivare inte följt arbetsmiljölagen och det på grund av detta det inträffar en effekt som faller in under 7-9 §§ kan en arbetsgivare dömas till ansvar enligt denna paragraf. Detta till skillnad mot vad som står i 8 kap. arbetsmiljölagen där förutom arbetsgivaren även en representant för arbetsgivaren samt en arbetstagare kan ställas till ansvar för en gärning.

Rättsfall (6)

NJA 2004 s. 80: En grundskoleelev skadade sin ena hand i en bockningsmaskin under en lärarledd...
NJA 2007 s. 369: I samband med lossning av last från ett fartyg inträffade en olycka som ledde...
RH 1999:84: Talan mot kommun om företagsbot har ogillats på grund av att det brott som...
RH 2000:36: En bageriarbetare skadades vid rengöring av en igångsatt kavlingsmaskin....
RH 2004:39: Ett bolag har underlåtit att organisera arbetsmiljöarbetet på sådant sätt att...
RH 2004:88: Under arbete vid en spillblandare kom en hos aktiebolaget L. anställd...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1974:596, 1991:679

11 § För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp eller sådan misshandel som ej är ringa, så ock för stämpling till mord, dråp eller grov misshandel eller underlåtenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Lag (1991:679).

Kommentar

Denna paragraf är ingångsparagrafen till 23 kap. BrB. Om ett brott ej finns uppräknat i denna paragraf och till det brott det inte går att para ihop motsvarande osjälvständigt brott i 23 kap. BrB kan en person inte dömas till ansvar för den osjälvständiga motsvarigheten av brottet.

Straffansvar döms för:

  • Försök eller förberedelse till: mord, dråp, barnadråp, misshandel av normalgraden, grov misshandel.
  • Stämpling till: mord, dråp, grov misshandel.
  • Underlåtenhet att avslöja: mord, dråp, grov misshandel

Rättsfall (30)

NJA 1995 s. 119: Fråga om eventuellt uppsåt vid åtal för grov misshandel och försök till sådant...
NJA 1996 s. 244: Förberedelse till misshandel?
NJA 1996 s. 93: Fråga i mål angående ansvar för tillverkning av brandbomber i syfte att föröva...
NJA 2011 s. 627: Förberedelse till brott. En samling föremål, avsedd att användas vid...
RH 1998:69: Förberedelse, respektive stämpling till mord. Frågan om fara för brottets...
RH 2004:19: Grov misshandel? (och försök därtill). Straffvärde, tillika fråga om...
RH 2009:56: Åtal mot en person för stämpling till grov misshandel har ogillats på den grund...
RH 2011:71: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:72: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:73: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:74: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:75: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:76: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:77: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:78: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:79: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:80: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:81: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:82: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:83: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:84: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:85: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:86: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:87: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:88: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:89: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:90: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:91: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:92: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.
RH 2011:93: Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1981:1313, 1974:596, 1980:107

12 § Vållande till kroppsskada eller sjukdom får, om brottet inte är grovt, åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

Angivelse från målsäganden krävs dock inte om brottet riktar sig mot någon som inte har fyllt arton år. Lag (2003:408).

Rättsfall (1)

RH 2013:17: När en ordningsvakt ska omhänderta en person ber han en annan person om hjälp...

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1991:679, 2003:408

4 kap. Om brott mot frihet och frid

Kommentar

Detta kapitel tar upp brotten mot frihet 1-4 §§ och brott mot frid 5-9 §§. De osjälvständiga brottsformerna finns beskrivna i 10 § och åtalsreglerna i 11 §. Flera av dessa brott utgör perdurerande brott med vilket menas att de fortsätter att vara brott allteftersom tiden går.

1 § Den som bemäktigar sig och för bort eller spärrar in ett barn eller någon annan med uppsåt att skada honom eller henne till liv eller hälsa eller att tvinga honom eller henne till tjänst eller att öva utpressning, döms för människorov till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på livstid.

Är brottet mindre grovt, döms till fängelse i högst sex år. Lag (2009:396).

Kommentar

För att räknas som människorov ska gärningsmannen ha ett särskilt syfte med sitt agerande. Gärningsmannen tar herraväldet över offret med ett särskilt uppsåt att skada, tvinga, utpressa eller senare våldta offret.

Rättsfall (2)

NJA 1996 s. 687: Ersättning för sveda och värk samt kränkning vid människorov och grov våldtäkt...
RH 2008:54: En man förs bort i en bil, misshandlas och krävs på pengar. I målet mot två av...

Lagrumshänvisningar hit (10)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2009:396, 1998:393

1 a § Den som, i annat fall än som avses i 1 §, genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år.

Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år döms för människohandel även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har använts.

Är ett brott som avses i första eller andra stycket mindre grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Lag (2010:371).

Kommentar

En skillnad görs mellan människosmuggling vilken utgör ett brott mot staten och beskrivs i 20 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) och för vilken en bedömningsgrund utgörs av att den sker i organiserade former och det i denna paragraf upptagna brottet människohandel som utgör ett brott mot en person i syfte att exploatera offret på något vis. Människosmuggling kan däremot utgöra ett led i människohandel och brottet anses vara fullbordat i och med att gärningsmannen tar kontroll över sitt offer i syfte att göra något som står beskrivet i paragrafens punkter.

Med sexuell exploatering avses att offret ska utsättas för sexualbrott eller utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser dvs. prostitution, jmf 6 kap. 11 § .

Rättsfall (1)

RH 2010:34: Två personer, 21 respektive 22 år, har tagit med sig två 16-åriga pojkar från...

Lagrumshänvisningar hit (4)

Ändringar/Förarbeten (4)

2 § Den som i annat fall än som sägs i 1 eller 1 a § för bort eller spärrar in någon eller på annat sätt berövar honom eller henne friheten, döms för olaga frihetsberövande till fängelse, lägst ett och högst tio år.

Är brottet mindre grovt, döms till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2002:436).

Kommentar

Oftast associerar man olaga frihetsberövande med att en person hålls inlåst i ett rum, får sina händer bundna eller liknande. Det avser dock mycket mer, nämligen alla former av inskränkningar i ett offers rörelsefrihet eller rörlighet. Att ta kläder från en nakenbadare i syfte att denna inte skall våga gå ur vattnet innebär en inskränkning i offrets rörelsefrihet. En viss skillnad görs mellan hur länge någon hindras i sin rörlighet, om det endast sker under en mycket kort tidsperiod där man tar tag i någon för att snarast därefter släppa personen kan det istället utgöra ett ofredande enligt 7 §.

Rättsfall (10)

NJA 1983 s. 339: Bestämmande av påföljd för olaga frihetsberövande och olaga tvång, som förövats...
NJA 1987 s. 473: En styrman på ett utländskt fartyg, som befann sig utanför svenskt...
NJA 1994 s. 468: Fråga om påföljd - skyddstillsyn jämte fängelse eller skyddstillsyn med...
NJA 2000 s. 314: Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har i visst fall...
NJA 2002 s. 270: En tjugoåring har gjort sig skyldig till bl.a. grovt rån, olaga...
NJA 2009 s. 776: Fråga om en lärare och en elevassistent vid utövningen av sin tillsynsplikt...
RH 1996:24: En polisman ingrep tillsammans med en kollega mot en person, som hade gjort sig...
RH 2003:31: En person har tillfälligt berövats sin rörelsefrihet i ett kontorsrum....
RH 2008:36: En barnskötare som stängt in ett femårigt barn i ett rum och under en kortare...
RH 2012:59: Två väktare som gjort ett obefogat ingripande mot en nattklubbsgäst har dömts...

Lagrumshänvisningar hit (3)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2002:436, 1998:393
3 § Har upphävts genom lag (2004:406).

4 § Den som genom misshandel eller eljest med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar annan att göra, tåla eller underlåta något, dömes för olaga tvång till böter eller fängelse i högst två år. Om någon med sådan verkan övar tvång genom hot att åtala eller angiva annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande, dömes ock för olaga tvång, såframt tvånget är otillbörligt.

Är brott som avses i första stycket grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen innefattat pinande till bekännelse eller annan tortyr.

Kommentar

En person som otillbörligen blir skrämd till att göra någonting utsätts för ett olaga tvång. Med otillbörligt menas att gärningsmannen kan utöva ett hot mot offrets anhöriga eller har uppsåt att skada offret till skillnad mot tillbörligt tvång som exempelvis kan innebära att en person hotar polisanmäla någon som inte betalar sin skuld. Tillbörligt tvång är straffritt. Skillnad görs mellan relativt tvång där den drabbade har olika valmöjligheter och absolut tvång där bara ett alternativ ges.

Rättsfall (5)

NJA 1982 s. 143: Försök till olaga tvång som är grovt? 4 kap 4 och 10 §§ BrB. - Tillika fråga om...
NJA 1983 s. 339: Bestämmande av påföljd för olaga frihetsberövande och olaga tvång, som förövats...
NJA 1987 s. 655: En grupp polismän i en polisbuss har, utan att laga grund förelegat, med våld...
NJA 1992 s. 26: Två män har trängt sig in i en villa och under vapenhot tvingat den som bodde...
RH 1999:4: En person tvingade till sig en bil genom att hota föraren med att sparka honom,...

Lagrumshänvisningar hit (2)

4 a § Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse i lägst nio månader och högst sex år.

Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, ska han i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff. Lag (2013:367).

Kommentar

Det ska vara minst två brottsliga gärningar inom 3, 4 eller 6 kap. BrB, de behöver däremot inte vara samma brottstyper. Ju allvarligare brott desto mindre antal krävs för att det ska anses vara upprepat. I NJA 2003 s. 144 hade den tilltalade begått ca 10 övergrepp mot målsäganden och endast ett av brotten bedömdes vara grovt, däremot var det så många att de översteg vad som krävdes för att kränkningen skulle bedömas som upprepad. I RH 2003:11 ansågs endast ett av tre misshandelsfall, nå upp till kravet på upprepad kränkning och det dömdes för tre separata misshandelsfall. Den tilltalades och målsägandens sociala situation har spelat viss roll för bedömning av kränkningen av självkänslan, se RH 2004:48 där den tilltalade haft ekonomiska bekymmer, en uppslitande skilsmässoprocess och flera tidigare konfrontationer med häftiga ordväxlingar inträffat. Se även NJA 2003 s. 144 där den omständigheten att den tilltalade inte gjort några särskilda ansträngningar för att underlätta för sin maka att komma in i det svenska samhället utgjorde en försvårande bedömningsgrund. Vid konkurrens mellan grov kvinnofridskränkning och annat brott med strängare straffskala ska dömas för det senare brottet.

Rättsfall (12)

NJA 1999 s. 102: Grov kvinnofridskränkning?
NJA 2003 s. 144: Grov kvinnofridskränkning. 4 kap. 4 a § BrB.
NJA 2004 s. 437: Straffmätning i mål om grov fridskränkning.
NJA 2004 s. 97: Närståendebegreppets tillämpning vid fråga om grov fridskränkning av man mot...
NJA 2005 s. 712: Fråga om ansvar för grov kvinnofridskränkning, våldtäkt, grov fridskränkning...
RH 2002:35: Straffmätning i mål om grov kvinnofridskränkning.
RH 2003:11: En man har fällts till ansvar för att vid tre tillfällen ha misshandlat den...
RH 2004:48: En man har befunnits under en fyramånadersperiod ha gjort sig skyldig till dels...
RH 2004:76: Makar, som båda vid upprepade tillfällen i den gemensamma bostaden misshandlat...
RH 2005:42: Tillämpning av artikel 6 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Vid...
RH 2006:29: En man har dömts för grov kvinnofridskränkning till fängelse. Under prövotiden...
RH 2008:7: Övergrepp i form av olaga hot och misshandel har bedömts inte vara av sådan...

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1999:845, 2013:367, 1998:393

4 b § Den som förföljer en person genom brottsliga gärningar som utgör

döms, om var och en av gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet, för olaga förföljelse till fängelse i högst fyra år. Lag (2013:366).

Kommentar

Olaga förföljelse är en lagstiftningskonstruktion i linje med fridskränkningsbrotten i 4 kap. 4 a § BrB men med syfte att avse en större personkrets än endast närstående och förstärka det straffrättsliga skyddet mot trakasserier och förföljelse. Gärningar som var för sig är mindre allvarliga men sedda i ett sammanhang är de påtagligt integritetskränkande.

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2013:366, 2011:485

5 § Om någon lyfter vapen mot annan eller eljest hotar med brottslig gärning på sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom, döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst ett år.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Lag (1993:207).

Kommentar

Ett olaga hot innefattar dels att hota någon med vapen, dels genom att hota att utföra ett brott mot någon så länge som hotet är allvarligt menat. Även om hotet inte uttalas direkt till den hotade utan till någon i dennes bekantskapskrets kan det vara straffbart om det var tänkt att offret skulle få ta del av denna information. Hotet kan även förmedlas som en indirekt åsiktsyttring genom bärande av emblem eller uppträdande i viss klädsel, se RH 2004:70 där en jacka med emblem som utvisade på medlemskap i en MC-organisation ansågs förmedla ett visst budskap.

Om den hotade inte bryr sig om hotet eller vet kan skydda sig själv genom att avstyra det utgör det inget olaga hot. Om däremot den hotade inte blir skrämd för att den hotade inte förstår allvaret kan det utgöra ett olaga hot. Att i allmänna ordalag säga "jag skall döda X när jag ser honom" utgör inget olaga hot om det inte var tänkt att X skulle få reda på vad som sagts. Inte heller utgör en varning om att något är nära förestående ett brott. Dock dömdes i Svea hovrätts dom B 8859-10 från den 2010-12-29 dömdes en person vilken vid flera tillfällen i uppretat tillstånd viftat med kniv framför sin far för olaga hot därför att den tilltalades agerande varit ägnat att hos fadern framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person trots att fadern inte kände någon omedelbar fruktan.

Rättsfall (9)

NJA 1981 s. 273: Rån? Fråga bl a om tillämpning av 8 kap 5 § 2 st BrB.
NJA 1990 s. 776: Grov misshandel? - Tillika fråga huruvida hotelser som uttalats sedan...
NJA 1999 s. 275: Överlämnande till journalist av fotografier med sikte på offentliggörande som...
NJA 2001 s. 627: Fråga om olaga hot och falskt larm skall anses som grova brott. Tillika fråga...
NJA 2008 s. 1010: En person som gjort sig skyldig till ett olaga hot samtidigt som han gjort sig...
NJA 2011 s. 556: Ett bollträ har ansetts vara ett sådant föremål som omfattas av 1 § lagen...
RH 1996:28: Olaga hot bedömt som grovt brott.
RH 2002:6: Uttalanden som till ordalagen innefattat dödshot har med hänsyn till...
RH 2004:48: En man har befunnits under en fyramånadersperiod ha gjort sig skyldig till dels...

Lagrumshänvisningar hit (4)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1993:207

6 § Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter.

Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för olaga intrång till böter.

Är brott som i första eller andra stycket sägs grovt, dömes till fängelse i högst två år.

Kommentar

Hemfridsbrott avser både vanligt inbrott och en situationer då en gäst inte vill avlägsna sig. Som bostad räknas en plats som är bebodd och kan således avse både sommarstuga och tält. I fall då flera personer tillsammans bor i en bostad räcker det med att en av dessa ber en gäst som ej bor där att ge sig av och denne person vägrar, för att det skall anses som hemfridsbrott.

Olaga intrång avser i huvudsak en plats där någon arbetar. Det klassiska inbrottet täcker in alla platser dit man olovligen intränger. Men att olovligen kvarstanna fast en affärsinnehavare portförbjudit någon är inte straffbart om det avser en plats dit allmänheten har tillträde, till exempel en butik.

Vid en bedömning om brottet är grovt undersöks ifall det skett systematiskt, planerats, hur länge intrånget pågått, om visats hänsynslöshet, förekommit våld eller skadegörelse. Ofredande av anställda tillmäts stor betydelse.

Rättsfall (10)

NJA 1983 s. 662: Strejkande arbetstagare, som befann sig på sin arbetsplats (en inhägnad...
NJA 1987 s. 148: Olaga intrång?
NJA 1990 s. 315: Fråga om brottsrubricering och påföljd när någon genom inbrott trängt in i...
NJA 1995 s. 84: Bestämmelsen om olaga intrång har ansetts inte vara tillämplig då en person,...
NJA 2009 s. 636: Olaga intrång i företagsbyggnader som har omfattat ofredanden i form av...
RH 1995:29: Att ta sig in på en behandlingsinstitutions (Råby Yrkesskola i Lund) icke...
RH 2002:41: Olaga intrång på område vilket klassats som skyddsobjekt enligt lagen om skydd...
RH 2005:48: Fråga om ansvar för en s.k. plogbillsaktivist för förberedelse till sabotage...
RH 2009:33: Kvinnan i ett äktenskap har tillerkänts kvarsittanderätten till den villa som...
RH 2009:60: Obehörigt kvarstannande i en skolas allmänna utrymmen har ansetts utgöra olaga...

Lagrumshänvisningar hit (1)

6 a § Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme, döms för kränkande fotografering till böter eller fängelse i högst två år.

Till ansvar ska det inte dömas om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig.

Första stycket gäller inte den som med tekniskt hjälpmedel tar upp bild av någon som ett led i en myndighets verksamhet. Lag (2013:366).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2013:366

7 § Den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan, döms för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år. Lag (1993:207).

Kommentar

Till ofredande räknas att knuffa någon, slita i annans kläder, utöva telefonterror, spotta på någon, fälla någon genom att sätta krokben, fönstertitta samt även mobba för att ta några exempel, någon måste bli störd. Dessa slags ofredande kallas även realinjurier. Den som ofredar måste veta om att det den gör är fel. En person som genom att spela hög musik stör sina grannar ofredar dem från och med den tidpunkt då grannarna talat om för denne att det är störande. Det finns inget generellt förbud mot att filma en enskild person utan dennes samtycke, dock kan sådan handling utgöra ofredande endast om den filmade verkligen blir störd, se NJA 2008. 946. Den utsatte måste vidare uppfatta och vara medveten om det hänsynslösa beteendet medan det äger rum. Två personer som i smyg, ovetandes blev inspelade när de hade samlag utgjorde inget ofredande, se NJA 2008.

Rättsfall (15)

NJA 1988 s. 156: Val av påföljd för misshandel mot hustru.
NJA 2000 s. 659: I mål angående ansvar för ofredande har den tilltalade frikänts av tingsrätten,...
NJA 2000 s. 659: Tolkning vid två efter varandra följande häktningsförhandlingar i samma mål har...
NJA 2000 s. 661: I mål angående ansvar för ofredande har den tilltalade frikänts av tingsrätten,...
NJA 2005 s. 712: Fråga om ansvar för grov kvinnofridskränkning, våldtäkt, grov fridskränkning...
NJA 2005 s. 738: En person har, sedan han gripits av polis, på polisstationen spottat en...
NJA 2008 s. 946: En person har installerat en dold kamerautrustning och med hjälp av...
NJA 2009 s. 636: Olaga intrång i företagsbyggnader som har omfattat ofredanden i form av...
NJA 2013 s. 397: Några gymnasieelever har i skolans lokaler bundit en annan elev med tejp till...
RH 1997:114: En skolchef erhöll ett antal anonyma försändelser, bl.a. vykort och andra...
RH 1999:119: En man antastade en sovande kvinna. Handlandet, som hade ett sexuellt syfte,...
RH 2004:40: Intrång på annans Internethemsida och e-post har bedömts som sexuellt ofredande...
RH 2004:48: En man har befunnits under en fyramånadersperiod ha gjort sig skyldig till dels...
RH 2006:57: En student vid Teaterhögskolan deltog i ett samarbetsprojekt mellan Dramatiska...
RH 2009:45: Två 16-åriga flickor har på en s.k. chattsida med en annan persons inloggning...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1993:207

8 § Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller i ett elektroniskt kommunikationsnät, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2012:280).

Kommentar

Skyddet ges en postförsändelse under tiden från att den har sänts iväg tills att den når mottagaren och omfattar även anonyma försändelser samt telefontrafik. Däremot skyddas inte tidningar eller böcker.

Lagrumshänvisningar hit (4)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1993:601, 2012:280

9 § Den som, utan att fall är för handen som i 8 § sägs, olovligen bryter brev eller telegram eller eljest bereder sig tillgång till något som förvaras förseglat eller under lås eller eljest tillslutet, dömes för intrång i förvar till böter eller fängelse i högst två år.

Kommentar

En försändelse som inte är av samma sort som den vilken omnämns i 8 § och som inte ännu har skickats, har avsänts och är på väg eller har tagits emot av mottagaren och förvaras försluten omfattas av skyddet. Ett villkor är att försändelsen på något vis förvaras i ett brev, låst rum, i ett skrivbord eller på annat sätt är förseglat.

Lagrumshänvisningar hit (1)

9 a § Den som i annat fall än som sägs i 8 § olovligen medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller upptager tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst, vartill allmänheten icke äger tillträde och som han själv icke deltager i eller som han obehörigen berett sig tillträde till, dömes för olovlig avlyssning till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1975:239).

Kommentar

Att exv. sitta bakom någon på en buss och höra vad som sägs omfattas inte -- endast utrymmen dit allmänheten inte har tillgång och där avlyssningen utförs med hjälp av tekniska hjälpmedel. Det är ok att avlyssna grannens samtal genom att sätta örat till väggen, genom ett glas eller annat icke-tekniskt hjälpmedel.

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1975:239

9 b § Den som anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt att bryta telehemlighet på sätt som anges i 8 § eller att utföra brott som anges i 6 a eller 9 a §, döms för förberedelse till sådant brott till böter eller fängelse i högst två år, om han eller hon inte gjort sig skyldig till fullbordat brott. Lag (2013:366).

Kommentar

Dessa är självständiga brott som anses fullbordade då paragrafens rekvisit är uppfyllda och utgör inte ett osjälvständigt brott likt förberedelsebrottet som beskrivs i 23 kap.

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2013:366, 1975:239

9 c § Den som i annat fall än som sägs i 8 och 9 §§ olovligen bereder sig tillgång till en uppgift som är avsedd för automatiserad behandling eller olovligen ändrar, utplånar, blockerar eller i register för in en sådan uppgift döms för dataintrång till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som olovligen genom någon annan liknande åtgärd allvarligt stör eller hindrar användningen av en sådan uppgift. Lag (2007:213).

Kommentar

Hacking, spridande av virus, DOS/DDOS-attacker är exempel på några handlingar som utgör brott enligt denna paragraf. Det krävs inte att man bryter sig in utan det kan vara ett öppet system utan autenticiering. Den som olovligen ger sig själv tillgång till uppgifter ("upptagningar för automatiserad databehandling") från ett sådant öppet system olovligen begår ett dataintrång enligt paragrafen.

Även en person som har tillgång till ett dataregister eller en databas och som i tjänsten men utan att det saknar samband med något ärende personen handlägger kontrollerar olika vänner, bekanta eller andra personer av intresse utan samband med personens myndighetsutövning begår dataintrång.

Även om man inte själv får tillgång till uppgifter kan sådant handlande som gör att andra hindras att lovligen använda ett system (exv DOS/DDOS-attacker) utgöra dataintrång.

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2007:213, 1998:206

10 § För försök, förberedelse eller stämpling till människorov, människohandel eller olaga frihetsberövande och för underlåtenhet att avslöja sådant brott döms till ansvar enligt vad som sägs i 23 kap. Detsamma gäller för försök eller förberedelse till olaga tvång som är grovt eller till dataintrång som om det fullbordats inte skulle ha varit att anse som ringa. Lag (2004:406).

Kommentar

De osjälvständiga brottsformerna för detta kapitel beskrivs här med undantag för förberedelse till brytande av post- eller telehemlighet i 8 § samt förberedelse till olovlig avlyssning enligt 9 a § vilka båda tas upp i 9 b §.

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 2002:436, 1998:206, 2004:406

11 § Hemfridsbrott eller olaga intrång som inte är grovt, kränkande fotografering eller förberedelse till sådant brott, olovlig avlyssning som inte förövats på allmän plats eller förberedelse till sådant brott, ofredande som inte förövats på allmän plats eller intrång i förvar får åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Detsamma gäller olaga tvång genom hot att åtala eller ange annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande samt försök eller förberedelse till sådant brott. Lag (2013:366).

Kommentar

Åtalsregler där för alla brott utom olaga hot gäller att målsägande anger brottet till åtal eller att det är påkallat ur allmän synpunkt. För olaga hot finns det ingen åtalsbegränsning.

Rättsfall (1)

NJA 1994 s. 555: Åklagare har utan angivelse av målsägande beslutat väcka åtal för ofredande i...

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1975:239, 2013:366

5 kap. Om ärekränkning

Kommentar

Skyddsobjektet i detta kapitlet är en människas ära och det finns två varianter. Den objektiva äran är hur en människas goda namn, rykte och anseende uppfattas hos andra och den subjektiva äran är ens egna känsla av vad anseendet utgör. Vidare skiljer man mellan formal-, verbal- och realinjurier där de två första täcks av denna paragraf och realinjurie av ofredande i 4 kap. 7 §. Formalinjurie är en skymflig åtgärd som vid en framställning i bild och verbalinjurie kan vara en verbal beskyllning eller skällsord.

1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

Kommentar

För att räknas som förtal ska uttalandet vara avsett att skada en levande människas (om död se 4 §) anseende hos andra, med hänsyn tagen till den krets offret tillhör. Uppgiftslämnandet ska typiskt sett leda till skada men skada behöver ej ha uppstått. Att uttala sig för myndigheter är straffritt om man måste, exv vid en rättegång. Gamla glömda saker är ej OK att lyfta fram såvida de inte exv omtalas i tidningar. En tidigare dömd som avtjänat sitt straff får inte utpekas för samma sak igen om det inte är försvarligt. Försvarligt kan det vara då en person som tidigare dömts för en sak, beter sig på ett sådant sätt att det kan finns risk att den kan komma att göra samma sak igen. Det är hur uttalandet subjektivt sett kan uppfattas när det förmedlas som är det avgörande om ett brott föreligger. Jämför förolämpning 3 §.

Rättsfall (17)

AD 2002 nr 121: En rektor har på förfrågan gjort negativa uttalanden om en lärare vid ett...
AD 2004 nr 89: En anställd hos en ideell förening deltog vid bildandet av en facklig...
NJA 1987 s. 285: Mål om yttrandefrihet. I ett TV-program av betydande allmänintresse gjordes i...
NJA 1987 s. 285: Mål om yttrandefrihet. I ett TV-program av betydande allmänintresse gjordes i...
NJA 1987 s. 336: Ett fackförbund har dels i förhandlingar med en arbetsgivareförbund lämnat...
NJA 1990 s. 231: Fråga om uppsåt vid förtalsbrott. - Tillika fråga om synnerliga skäl föreligger...
NJA 1991 s. 155: På en löpsedel har av misstag skrivits "knarkkung" i stället för "krogkung"....
NJA 1992 s. 594: Ett samlag mellan en man och en kvinna har filmats utan kvinnans vetskap. Genom...
NJA 1994 s. 637: Tryckfrihetsbrott. Fråga om ansvar för förtalsbrott och om bestämmande av...
NJA 2003 s. 567: Tryckfrihetsbrott. En tidnings löpsedel har ansetts innefatta uppgift som varit...
NJA 2006 s. 16: Tryckfrihetsmål. I en artikel om utredningen av mordet på Olof Palme lämnades...
RH 1994:14: I ett TV-program har påståtts att en läkare av kollegor kallats för kvackare....
RH 1996:61: Ett antal anställda vid ett kommunalt daghem har i brev till...
RH 1997:61: Införande av vissa uppgifter om annan i en kontaktannons på Internet har...
RH 2002:39: Med hänsyn till allmänintresset - mordet på landets statsminister - har det...
RH 2008:60: Tryckfrihetsmål. En lokalt känd journalist och företagare har genom hemsidan...
RH 2009:40: Tingsrätten dömde den tilltalade för förolämpning med anledning av en text...

Lagrumshänvisningar hit (3)

2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.

Kommentar

Om ett meddelande lämnats i en kränkande form, fått stor spridning genom till exempel publicering på Internet samt varit ägnat att medföra allvarlig skada, kan det tyda på att det är fråga om grovt förtal. Se NJA 1992 s. 594 där en film av ett i smyg inspelat samlag visats för andra människor

Rättsfall (6)

NJA 1992 s. 594: Ett samlag mellan en man och en kvinna har filmats utan kvinnans vetskap. Genom...
NJA 1994 s. 637: Tryckfrihetsbrott. Fråga om ansvar för förtalsbrott och om bestämmande av...
RH 1997:61: Införande av vissa uppgifter om annan i en kontaktannons på Internet har...
RH 2002:39: Med hänsyn till allmänintresset - mordet på landets statsminister - har det...
RH 2002:71: En person som på Internet registrerat flera sexannonser och därvid hänfört sig...
RH 2009:40: Tingsrätten dömde den tilltalade för förolämpning med anledning av en text...

Lagrumshänvisningar hit (2)

3 § Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter.

Är brottet grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Kommentar

En förolämpning skall vara ägnad att såra någon. Skillnaden mellan förtal och förolämpning är vem meddelandet riktas till, vid förolämpning lämnas meddelandet direkt till offret medan den som förtalar pratar skit om någon annan med syfte att såra den personen pratar om. Förolämpningen kan ske genom att kalla någon för kränkande saker, beskylla personen kränkande eller bete sig på ett skymfligt sätt.

Rättsfall (9)

NJA 1989 s. 374: Att kalla en person av främmande etniskt ursprung för "jävla svartskalle" har...
NJA 1994 s. 557: En person har, i samband med att han blivit föremål för polisingripande, yttrat...
NJA 2000 s. 659: I mål angående ansvar för ofredande har den tilltalade frikänts av tingsrätten,...
NJA 2000 s. 659: Tolkning vid två efter varandra följande häktningsförhandlingar i samma mål har...
NJA 2000 s. 661: I mål angående ansvar för ofredande har den tilltalade frikänts av tingsrätten,...
NJA 2004 s. 331: Skällsord som en person yttrat till polismän i en ingripandesituation har...
NJA 2008 s. 470: Åklagare har ansetts behörig att åtala polisman för förolämpning när åklagaren...
RH 1997:114: En skolchef erhöll ett antal anonyma försändelser, bl.a. vykort och andra...
RH 2011:5: Att kalla en jämnårig skolelev för ”jävla negerfitta” har bedömts utgöra...

Lagrumshänvisningar hit (2)

4 § Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne.

Kommentar

Bedömningsgrunderna är samma som för förtal enligt 1 §, men uttalandet ska gälla en död person.

5 § Brott som avses i 1-3 §§ får inte åtalas av annan än målsägande. Om brottet riktar sig mot någon som är under arton år eller om i annat fall målsäganden anger brottet till åtal, får åklagaren väcka åtal om detta av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt och åtalet avser

  • 1. förtal och grovt förtal,
  • 2. förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning,
  • 3. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse, eller
  • 4. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning.

Har förtal riktats mot avliden, får åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär brott som avses i 1-3 §§, att någon genom att förgripa sig på en främmande makts statsöverhuvud som vistas i Sverige eller på en främmande makts representant i Sverige har kränkt den främmande makten, får brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket. Åtal får dock inte ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat därtill. Lag (2008:569).

Kommentar

Förolämpning enligt 3 § är ett målsägandebrott vilket innebär att endast den kränkte kan väcka åtal. Övriga brott i detta kapitel är angivelsebrott med särskild åtalsprövning där det bland annat bedöms huruvida det finns risk för uppvigling eller om flera personer hör.

Rättsfall (3)

NJA 1982 s. 98: Stadgandet i 20 kap 10 § RB i dess intill d 1 jan 1982 gällande lydelse har...
NJA 2004 s. 757: Fråga huruvida, sedan åtal väckts för sexuellt ofredande, domstolen - med...
NJA 2008 s. 470: Åklagare har ansetts behörig att åtala polisman för förolämpning när åklagaren...

Ändringar/Förarbeten (10)

6 kap. Om sexualbrott

Kommentar

Brotten som sker genom samlag eller annan sexuell handling tas upp i 1-7, 9, 11 §§ och de som är av annan sexuell innebörd i 8 och 10 §§. Koppleribrott i 12 § och ett subjektivt insiktskrav i 13 §, regel för ansvarsfrihet i 14 § och slutligen de osjälvständiga brotten i 15 §. Skyddsintresset är enskilda personers sexuella integritet. Handlingarna ska ha en sexuell inriktning på så sätt att de syftar till att reta eller tillfredsställa gärningsmannens sexualdrift (se propositionen 2004/05:45 s. 87 f och 149).

1 § Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.

Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation.

Är ett brott som avses i första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för våldtäkt till fängelse i högst fyra år.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas, om våldet eller hotet varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2013:365).

Kommentar

Genom prop. 2004/05:45 kom fler gärningar att bedömas som våldtäkt genom att kravet på tvång sätts lägre och genom att de allvarligaste fallen av sexuellt utnyttjande skulle komma att omfattas av våldtäktsbestämmelsen, se prop. 2004/05:45 s. 1. Samlag enligt detta kapitel föreligger då en man och en kvinnas könsorgan kommer i beröring med varandra. Sexuella handlingar mellan personer av samma kön kan alltså inte utgöra samlag, däremot likställs dessa med samlag i de flesta bestämmelser. Det krävs inte att något inträngande ägt rum, inte heller krävs sädesutgjutning. Impotens är med andra ord inte något hinder för att samlag i lagens mening ska äga rum.

Att någon sticker in ett par fingrar i en berusad och sovande kvinnas slida har ansetts utgöra en sexuell handling jämförlig med samlag, se RH 2010:37 (notera även att avgörandet skett efter reformen 2005).

Första stycket avser fall där gärningsmannen använder våld.

Andra stycket då offret är i ett hjälplöst tillstånd eller saknar förmåga att värja sig. Det ska alltså finnas ett samband mellan offrets tillstånd och offrets deltagande. Straffbestämmelsen är avsedd att skydda den som befinner sig i ett hjälplöst tillstånd och till följd av detta inte kan värna om sin sexuella integritet, var och en måste ges tillfälle att själv bestämma över sin kropp. Att tjata till sig sex kan däremot aldrig bedömas som våldtäkt.

Tredje stycket avser gärningar som är att se som mindre grova. Våldets och hotets art är inte styrande för bedömningen av om brottet ska anses vara mindre grovt. Som exempel har nämnts att en person genomför ett samlag med en person som sover, men samlaget inskränker sig till att könsorganen kommer i beröring med varandra utan penetrering. Några förödmjukande eller förnedrande inslag förekommer inte och gärningsmannen avbryter sin handling när offret vaknar och markerar sitt bristande intresse av den sexuella handlingen.

Om en gärningsman tar fel på offrets ålder kan det leda det till straff enligt 1 § om misstaget är ouppsåtligt. Om gärningsmannen däremot uppsåtligt tar fel på ålder kan det bedömas som våldtäkt mot eller sexuellt utnyttjande av barn enligt 4-5 §§.

Rättsfall (26)

NJA 1981 s. 253: Våldtäkt eller våldförande? 6 kap 1 § BrB.
NJA 1986 s. 127: Våldtäkt enligt 6 kap 1 § 1 st eller 2 st BrB?
NJA 1986 s. 414: Våldtäkt enligt 6 kap 1 § 1 st eller 2 st BrB?
NJA 1988 s. 40: Våldtäkt enligt 6 kap 1 § 1 st eller 2 st BrB?
NJA 1990 s. 370: I mål om ansvar för mord alternativt grov misshandel och vållande till annans...
NJA 1991 s. 83: Frågor om beviskrav och bevisvärdering i mål om våldtäkt och misshandel.
NJA 1992 s. 446: Frågor om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott samt om anlitande...
NJA 1993 s. 610: Sexuellt övergrepp mot åttaårig flicka har bedömts som våldtäktsbrott.
NJA 1993 s. 616: Fråga om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott. Dessutom frågor om...
NJA 1994 s. 268: I mål om ansvar för grov våldtäkt uppkommer fråga om bevisvärdet av uppgifter...
NJA 1996 s. 176: Beviskravet i mål om våldtäkt. Tillika fråga om skyddande av brottsling. 6 kap...
NJA 1996 s. 687: Ersättning för sveda och värk samt kränkning vid människorov och grov våldtäkt...
NJA 1997 s. 538: En kvinna har på grund av alkoholpåverkan i förening med andra omständigheter...
NJA 2005 s. 712: Fråga om ansvar för grov kvinnofridskränkning, våldtäkt, grov fridskränkning...
NJA 2008 s. 482: Våldtäkt eller sexuellt tvång? (I och II) Även fråga om en gärning bedömd som...
NJA 2013 s. 548: Den tilltalade har fört in sina fingrar i målsägandens underliv för att...
RH 1995:26: Överfallsvåldtäkt på allmän plats har bedömts som grovt brott. Annan person har...
RH 2002:70: En man begick under flera års tid på 1980-talet ett stort antal våldtäkter...
RH 2004:58: Våldtäkt har inte betraktats som ett s.k. egenhändigt brott utan...
RH 2005:45: Fråga om ansvar för våldtäkt och medhjälp till våldtäkt enligt 6 kap. 1 §...
RH 2006:53: Åklagaren har yrkat ansvar för våldtäkt av en utvecklingsstörd kvinna på den...
RH 2008:41: En man har otillbörligt utnyttjat att en kvinna på grund av sömn befunnit sig i...
RH 2008:6: Våldtäkt innefattande vaginalt samlag har ansetts normalt innebära en så...
RH 2008:84: Fråga vid prövning av åtal för våldtäkt om målsäganden befunnit sig i ett...
RH 2010:37: I mål där den tilltalade dömts för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § tredje stycket...
RH 2010:6: Hovrätten har funnit att en man som penetrerat en sovande kvinnas slida med sin...

Lagrumshänvisningar hit (3)

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1992:147, 1998:393, 2013:365

2 § Den som, i annat fall än som avses i 1 § första stycket, genom olaga tvång förmår en person att företa eller tåla en sexuell handling, döms för sexuellt tvång till fängelse i högst två år.

Detsamma gäller den som genomför en annan sexuell handling än som avses i 1 § andra stycket med en person under de förutsättningar i övrigt som anges där.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grovt sexuellt tvång till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2005:90).

Kommentar

I denna paragraf hamnar de situationer där ett kön är i kontakt med annans kropp, till skillnad mot 1 § vilka avser fall då kön är i kontakt med annans kön.

Rättsfall (3)

NJA 1997 s. 538: En kvinna har på grund av alkoholpåverkan i förening med andra omständigheter...
NJA 2008 s. 482: Våldtäkt eller sexuellt tvång? (I och II) Även fråga om en gärning bedömd som...
NJA 2013 s. 548: Den tilltalade har fört in sina fingrar i målsägandens underliv för att...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1992:147

3 § Den som förmår en person att företa eller tåla en sexuell handling genom att allvarligt missbruka att personen befinner sig i beroendeställning till gärningsmannen döms för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning till fängelse i högst två år.

Är brottet grovt, döms för grovt sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen annars visat särskild hänsynslöshet. Lag (2005:90).

Kommentar

Det skall vara fråga om en klar beroendeställning och det skall ske under visst tryck.

Rättsfall (5)

NJA 1988 s. 279: En man som haft samlag med en psykiskt sjuk kvinna åtalades för sexuellt...
NJA 1996 s. 418: Sexuellt utnyttjande eller sexuellt ofredande? 6 kap 3 § 1 st och 7 § 3 st BrB.
NJA 1997 s. 538: En kvinna har på grund av alkoholpåverkan i förening med andra omständigheter...
NJA 2004 s. 231: Fråga om en kvinna befunnit sig i ett sådant hjälplöst tillstånd som avses i 6...
RH 1993:85: Försök till sexuellt utnyttjande av en till följd av berusning djupt insomnad...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1992:147, 1994:1499, 1998:393

4 § Den som har samlag med ett barn under femton år eller som med ett sådant barn genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst två och högst sex år.

Detsamma gäller den som begår en gärning som avses i första stycket mot ett barn som fyllt femton men inte arton år och som är avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen, eller för vars vård eller tillsyn gärningsmannen ska svara på grund av en myndighets beslut.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt mot barn till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot om brottslig gärning eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2013:365).

Kommentar

1 st.: Detta avser förhållanden jämförbara med 1 § där kön är i kontakt med kön. Det råder ett absolut förbud i denna paragraf till skillnad mot 1 § där ett samlag med samtycke leder till straffrihet, våldtäkt mot barn kan aldrig leda till straffrihet för att barnet ger sitt samtycke.

2 st.: Här tas förhållanden då gärningsmannen har sex med en avkomling upp, oavsett om det är inom äktenskapet, utanför äktenskapet, barn, barnbarn, adoptivbarn, styvbarn, etc. Om det är ett barn som är intagen till vård och det sker mot barnets vilja avser det brott enligt denna paragraf, till skillnad för om det däremot sker med barnets vilja då det avser brott mot 3 §.

3 st.: Bedömningsgrunder avser bland annat barnets ålder, ju lägre ålder desto grövre brott.

Gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn i denna 4 § och sexuellt övergrepp mot barn i 5 § är en fråga om indelning i svårhetsgrad, inte en fråga om att olika rekvisit ska vara uppfyllda, se NJA 2006 s. 79 I och II.

Huvudregeln är att bedömningen utgår från att handlingen utgör våldtäkt mot barn och om omständigheterna vid brottet är att anse som mindre allvarliga skall gärningen rubriceras som sexuellt utnyttjande av barn 5 §, se RH 2010:12. Förmildrande omständigheter utgör ifall relationen kan anses ha karaktären av en kärleksrelation, se NJA 2006 s. 79 I. Att manipulera ett barn genom att köpa barnet presenter, utnyttja en för barnet svår situation, manipulera barnet och ljuga om sin rätta ålder utgör inte lindrigare omständigheter, se RH 2010:12. I RH 2010:9 hade en man stoppat sina fingrar i sin 9-åriga dotter slida i syfte att kontrollera om hans dotter var oskuld bedömts sakna sexuellt syfte och dömdes inte för våldtäkt mot barn, utan för misshandel. Jämför dock RH 2010:37 sammanfattad under 1 §. Genom Högsta domstolens avgörande från 2013-06-13 i mål B 1195-13 har praxis ändrats på så vis att HD konstaterar att begreppet sexuell handling träffar dels sådana handlingar som har en påtaglig sexuell prägel, dels handlingar som varit ägnade att kränka offrets sexuella integritet HD domskäl p.9. (Jfr a. prop. s. 31 f. och s. 135.)

HD konstaterar även att vissa handlingar alltid ska anses ha en påtaglig sexuell prägel. Som exempel på sådana handlingar anges vaginala, orala och anala samlag. Hit hör även handlingar som att föra in fingrar eller föremål i en kvinnas underliv. Avsikten med handlingen saknar betydelse. En handling av det aktuella slaget är alltid ägnad att kränka den sexuella integriteten, om den utförs utan ett giltigt samtycke.

Rättsfall (22)

NJA 1987 s. 64: I fall då en man har haft sexuellt umgänge med en underårig flicka har fråga...
NJA 1992 s. 446: Frågor om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott samt om anlitande...
NJA 1992 s. 585: Sexuellt utnyttjande av underårig eller sexuellt ofredande?
NJA 1993 s. 68: Fråga om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott mot underårig (14...
NJA 1996 s. 461: Sexuellt umgänge?
NJA 2003 s. 313: Påföljden för en 18-åring som gjort sig skyldig till sexuellt utnyttjande av...
NJA 2006 s. 221: En praktikant på en förskola har genomfört en sexuell handling genom att föra...
NJA 2006 s. 510: Straffmätning vid upprepade fall av våldtäkt mot och sexuellt utnyttjande av...
NJA 2006 s. 79: Frågor om den straffrättsliga bedömningen av samlag med barn under femton år...
NJA 2008 s. 1096: Våldtäkt mot barn eller sexuellt övergrepp mot barn? Även fråga om en gärning...
NJA 2010 s. 671: Bevisvärdering i mål om sexualbrott.
RH 1993:118: I mål om ansvar för sexualbrott uppkom fråga om bevisvärdet av videoinspelade...
RH 1994:76: Straffmätning i mål om grovt sexuellt utnyttjande av underårig. Den tid som...
RH 1995:143: I mål om flerårigt grovt sexuellt utnyttjande av underårig utgjordes...
RH 1998:68: Straffmätning vid sexuellt utnyttjande av underårig då gärningsmannen vid...
RH 1999:142: Påföljden för sexuellt utnyttjande av underårig har med hänsyn till...
RH 2006:32: En 49-årig man dömdes till fyra års fängelse för våldtäkt mot en 14-årig flicka...
RH 2010:12: Hovrätten har funnit att en drygt 40 år gammal man som vid flera tillfällen...
RH 2010:24: Två 15-åringar som genomfört samlag och andra sexuella handlingar med 12-åring...
RH 2010:9: En man, som i syfte att kontrollera om hans dotter var oskuld, stoppat sina...
RH 2011:3: Sexuell handling har ansetts jämförlig med samlag.
RH 2012:86: Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års...

Lagrumshänvisningar hit (3)

Ändringar/Förarbeten (6)

5 § Är ett brott som avses i 4 § första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre allvarligt, döms för sexuellt utnyttjande av barn till fängelse i högst fyra år. Lag (2005:90).

Kommentar

Försiktighet krävs vid denna tillämpning då det föreligger liten ålderskillnad mellan två personer. Om en är 16 år och den andra 14 år finns det skäl att anta att det inte föreligger brott men för att inte anses vara offer skall personen anses vara tillräckligt mogen. Med mogen avses att offret, med hänsyn till sin utveckling och omständigheterna i övrigt, haft förutsättningar att bedöma och ta ställning till situationen. Se också 14 §.

Rättsfall (7)

NJA 1993 s. 616: Fråga om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott. Dessutom frågor om...
NJA 2006 s. 510: Straffmätning vid upprepade fall av våldtäkt mot och sexuellt utnyttjande av...
NJA 2006 s. 79: Frågor om den straffrättsliga bedömningen av samlag med barn under femton år...
NJA 2007 s. 201: Tillämpning av ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 § brottsbalken.
RH 1994:43: Fråga om sexuella övergrepp mot barn var att bedöma som våldtäkt. Tillika fråga...
RH 2010:24: Två 15-åringar som genomfört samlag och andra sexuella handlingar med 12-åring...
RH 2011:3: Sexuell handling har ansetts jämförlig med samlag.

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1992:147, 1973:648, 1994:1499

6 § Den som genomför en annan sexuell handling än som avses i 4 och 5 §§ med ett barn under femton år, eller med ett barn som fyllt femton men inte arton år och som gärningsmannen står i ett sådant förhållande till som avses i 4 § andra stycket, döms för sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i högst två år.

Är brottet grovt, döms för grovt sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen är närstående till barnet eller i övrigt utnyttjat sin ställning eller missbrukat ett särskilt förtroende eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om brottet med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av barnet. Lag (2013:365).

Rättsfall (7)

NJA 1987 s. 64: I fall då en man har haft sexuellt umgänge med en underårig flicka har fråga...
NJA 1991 s. 228: Sexuellt umgänge med barn eller sexuellt ofredande?
NJA 2006 s. 221: En praktikant på en förskola har genomfört en sexuell handling genom att föra...
NJA 2008 s. 1096: Våldtäkt mot barn eller sexuellt övergrepp mot barn? Även fråga om en gärning...
RH 1994:43: Fråga om sexuella övergrepp mot barn var att bedöma som våldtäkt. Tillika fråga...
RH 2011:3: Sexuell handling har ansetts jämförlig med samlag.
RH 2012:86: Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1992:147, 2013:365

7 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med eget barn eller dess avkomling, döms för samlag med avkomling till fängelse i högst två år.

Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med sitt helsyskon, döms för samlag med syskon till fängelse i högst ett år.

Vad som sägs i denna paragraf gäller inte den som förmåtts till gärningen genom olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt. Lag (2005:90).

Kommentar

Här tas samlag med avkomling eller mellan biologiska helsyskon upp som inte faller under 4-5 §§. Både offer och gärningsman skall vara över 18 år och paragrafen är med andra ord ett förbud mot incest för vuxna förutsatt att det kan resultera i en överträdelse av genetiska aspekter. Det innebär att endast heterosexuella samlag träffas av förbudet. Förutom den genetiska aspekten krävs ytterligare en omständighet för att det ska avse brott, nämligen släktskapet i sig. Syftet med förbud mot släktskapet utgör ett uttryck för samhällets intresse av att upprätthålla en sund och naturlig sammanlevnad mellan medlemmarna i en familj, se Svea Hovrätts dom från den 28 februari 2012 i Mål nr B 6495-11.

Rättsfall (11)

NJA 1991 s. 228: Sexuellt umgänge med barn eller sexuellt ofredande?
NJA 1992 s. 585: Sexuellt utnyttjande av underårig eller sexuellt ofredande?
NJA 1993 s. 616: Fråga om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott. Dessutom frågor om...
NJA 1996 s. 418: Sexuellt utnyttjande eller sexuellt ofredande? 6 kap 3 § 1 st och 7 § 3 st BrB.
NJA 1997 s. 359: Fråga om en manlig officer genom att fälla vissa yttranden till en kvinnlig...
RH 1997:91: Påföljden för sexuellt ofredande - bestående i att en man vid sex tillfällen...
RH 1999:119: En man antastade en sovande kvinna. Handlandet, som hade ett sexuellt syfte,...
RH 1999:51: Ofredande eller sexuellt ofredande?
RH 2004:40: Intrång på annans Internethemsida och e-post har bedömts som sexuellt ofredande...
RH 2006:57: En student vid Teaterhögskolan deltog i ett samarbetsprojekt mellan Dramatiska...
RH 2012:42: Frågor om påföljd och skadestånd i mål om ansvar för samlag med avkomling.

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1969:162, 1994:1499, 1993:207

8 § Den som främjar eller utnyttjar att ett barn under femton år utför eller medverkar i sexuell posering, döms för utnyttjande av barn för sexuell posering till böter eller fängelse i högst två år.

Detsamma gäller den som begår en sådan gärning mot ett barn som fyllt femton men inte arton år, om poseringen är ägnad att skada barnets hälsa eller utveckling.

Är brottet grovt, döms för grovt utnyttjande av barn för sexuell posering till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av barnet. Lag (2005:90).

Kommentar

1 st.: straffbelägger som främjare även en person som ställer en plats eller lokal till förfogande för att kunna fullborda brottet. Även den som får ekonomiska fördelar straffas. Med exponering menas att det skall avse en klar och tydlig sexuell karaktär. Det krävs inte heller att ett barn just i det speciella fallet skadas utan det räcker att ett barn kan skadas för att det skall leda till ansvar.

Rättsfall (3)

NJA 2011 s. 386: Fråga om presumtion för fängelse vid utnyttjande av barn för sexuell posering...
RH 1999:109: Synnerliga skäl för utvisning för all framtid har ansetts föreligga vid dom för...
RH 2012:86: Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års...

Lagrumshänvisningar hit (3)

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1969:162, 1978:103, 1998:393

9 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, förmår ett barn som inte fyllt arton år att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling, döms för köp av sexuell handling av barn till böter eller fängelse i högst två år.

Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan. Lag (2005:90).

Kommentar

Brottsrubriceringen var tidigare förförelse av ungdom och innebär att även om ett barn gett sitt samtycke och handlingen är frivillig så fritar det aldrig gärningsmannen från ansvar.

Rättsfall (3)

NJA 2004 s. 646: Grovt koppleri? - Justering av åtal skall beaktas efter överklagande enbart i...
RH 1999:109: Synnerliga skäl för utvisning för all framtid har ansetts föreligga vid dom för...
RH 2008:79: En person har dömts för brottet köp av sexuell handling av barn. Fråga om...

Lagrumshänvisningar hit (2)

10 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, sexuellt berör ett barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd, döms för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst två år.

Detsamma gäller den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet. Lag (2005:90).

Kommentar

Sexuellt ofredande straffbelägger allt som inte tagits upp i 1-9 §§, för en vuxen skall handlingen ha en klar och otvetydig sexuell innebörd. Ett barn skall ha påverkats att begå en handling som denne inte hade utför om barnet inte fått betalt på något sätt. Betalning måste inte nödvändigtvis utgöras av pengar, även godis, sprit eller annat räknas. Sexuellt förtal eller sexuell förolämpning utgör sexuellt ofredande om offret har kännedom om gärningen, om offret saknar kännedom utgör det förtal enligt 5 kap. 1 §.

2 st.: avser blottare och personer som kränker andras sexuella integritet, och gäller även när brottsoffret är vuxen. Att en man klappar en kvinna på rumpan utgör ett vanligt ofredande enligt 4 kap. 7 § till skillnad mot situationer då en man uppsåtligen berör en kvinna på brösten eller annan på könsorgan.

Rättsfall (3)

RH 2008:40: En linjebussförare har i tjänsten sexuellt ofredat en sextonårig flicka genom...
RH 2009:11: Uppsåt till sexuellt ofredande har inte ansetts föreligga hos en person som...
RH 2010:79: En trettioårig man har under överfallsliknande omständigheter sexuellt ofredat...

Lagrumshänvisningar hit (4)

10 a § Den som, i syfte att mot ett barn under femton år begå en gärning för vilken straff föreskrivs i 4, 5, 6, 8 eller 10 §, träffar en överenskommelse med barnet om ett sammanträffande samt därefter vidtar någon åtgärd som är ägnad att främja att ett sådant sammanträffande kommer till stånd, döms för kontakt med barn i sexuellt syfte till böter eller fängelse i högst ett år. Lag (2009:343).

Kommentar

Detta avser s.k. grooming.

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2009:343

11 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst ett år.

Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan. Lag (2011:517).

Kommentar

Sexuellt köp av vuxen straffas i denna paragraf, om det däremot avser sexuellt köp av barn skall 9 § tillämpas.

Rättsfall (1)

RH 2008:59: Köp av sexuella tjänster som förmedlats genom organiserad prostitution har...

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1998:393, 2011:517

12 § Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri till fängelse i högst fyra år.

Om en person som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet får veta att lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och inte gör vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra, skall han eller hon, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och dömas till ansvar enligt första stycket.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grovt koppleri till fängelse i lägst två och högst åtta år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av annan. Lag (2005:90).

Kommentar

Sexköp är straffbelagt enligt i 9 och 11 §§. Denna paragraf straffbelägger handlingar som möjliggör köp av sexuella förbindelser. Det kan avse en hallicks verksamhet, men det krävs att det ska vara fråga om förmedlande av sexuella förbindelser i mer än ett enstaka fall. Att tillåta kontaktannonser eller att vanemässigt hjälpa andra att komma i kontakt med prostituerade straffas enligt denna paragraf.

2 st.: förutsätter att uthyraren har vetskap om att uthyrningen sker för att det skall bedrivas bordellverksamhet. Uthyraren straffas för underlåtenhet att hindra brottet.

Rättsfall (2)

RH 2010:47: Koppleriverksamhet har med hänsyn till planering, organisation och...
RH 2013:18: Koppleri. Fråga om vissa åtgärder har varit tillräckliga för att betraktas som...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1992:147, 1994:1499, 1998:393

13 § Till ansvar som i detta kapitel är föreskrivet för en gärning som begås mot någon under en viss ålder skall dömas även den som inte insåg men hade skälig anledning att anta att den andra personen inte uppnått den åldern. Lag (2005:90).

Kommentar

Om gärningsmannen visar på en hög grad av oaktsamhet i förhållande till ett barns ålder är detta tillräckligt för straffbarhet.

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1994:1499

14 § Den som har begått en gärning enligt 5 § eller 6 § första stycket mot ett barn under femton år eller enligt 8 § första stycket eller 10 § första stycket, ska inte dömas till ansvar om det är uppenbart att gärningen inte inneburit något övergrepp mot barnet med hänsyn till den ringa skillnaden i ålder och utveckling mellan den som har begått gärningen och barnet samt omständigheterna i övrigt.

Detsamma gäller den som har begått en gärning enligt 10 a § om den har syftat till en sådan gärning som anges i första stycket och som, om den hade fullbordats, enligt vad som anges där uppenbarligen inte skulle ha inneburit något övergrepp mot barnet. Lag (2009:343).

Kommentar

En gärning kan leda till ansvarsfrihet om utgången leder till orimliga resultat där ansvarsfriheten bedöms från fall till fall. Denna bestämmelse är avsedd att tillämpas med stor försiktighet och efter en noggrann bedömning av det enskilda fallet. I NJA 2007 s. 201 hade en 17-årig pojke haft sex med en flicka som var 14 år och sju månader gammal, dvs rent objektivt sexuellt utnyttjande av barn enligt 5 §. Detta bedömdes inte vara någon straffbar handling då det var uppenbart att inget övergrepp skett mot flickan. Flickan befann sig nära åldern för sexuell självbestämmanderätt och pojken var endast obetydligt äldre och hade kommit obetydligt längre i sin mognad. Även parternas relation till varandra och omständigheterna under vilka den sexuella handlingen företas bedöms där typexemplet är ett par med ringa ålderskillnad som har en nära och god relation till varandra och deltar i en ömsesidig och helt frivillig sexuell handling.

Rättsfall (3)

NJA 2007 s. 201: Tillämpning av ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 § brottsbalken.
RH 2010:24: Två 15-åringar som genomfört samlag och andra sexuella handlingar med 12-åring...
RH 2013:12: En 19-årig kvinna och en 13-årig pojke har frivilligt haft samlag med varandra....

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2009:343

15 § För försök till våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt tvång, grovt sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning, grovt sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, köp av sexuell handling av barn, köp av sexuell tjänst, koppleri och grovt koppleri döms till ansvar enligt vad som föreskrivs i 23 kap.

Detsamma gäller i fråga om förberedelse till koppleri samt förberedelse och stämpling till och underlåtenhet att avslöja våldtäkt, grov våldtäkt, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt koppleri. Lag (2011:511).

Rättsfall (1)

RH 2012:86: Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2011:511

7 kap. Om brott mot familj

1 § Ingår den som är gift nytt äktenskap eller ingår ogift äktenskap med den som är gift, dömes för tvegifte till böter eller fängelse i högst två år.

Om den som är partner i ett registrerat partnerskap ingår äktenskap, dömes för olovligt ingående av äktenskap till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1994:1119).

Kommentar

1 st.: Både den som redan är gift och som utan att skilja knyter ännu ett äktenskapsband så det föreligger flera samtidiga äktenskap, samt den ogifta personen som ingår äktenskap med den redan gifta döms för tvegifte. Däremot kan ingen av oaktsamhet dömas för tvegifte. En situation där parterna trodde att ett tidigare giftermål redan var upplöst och som senare visar sig inte var detta, är straffri.

2 st.: Den som redan ingått partnerskap och därefter gifter sig bryter denne mot lagen straffas, däremot straffas inte den ogifta parten. Jämför 1 st.

Rättsfall (1)

RH 1994:74: Tvegifte har inte ansetts vara ett perdurerande brott.

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1994:1119
1 a § Har upphävts genom lag (2009:255).

2 § Den som, vid annans adoption av en person under arton år, genom olaga tvång eller vilseledande eller genom att utlova eller ge otillbörlig ersättning utverkar samtycke eller tillstånd till en sådan adoption, döms för otillbörligt utverkande av samtycke eller tillstånd till adoption av barn till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2006:274).

Kommentar

Tidigare olaga giftermål.

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2006:274, 1973:648

3 § Den som understicker eller förbyter barn eller eljest genom att avgiva oriktig anmälan till myndighet eller underlåta anmälan tillvällar sig eller annan falsk familjeställning eller berövar annan hans rätta familjeställning, dömes för förvanskande av familjeställning till böter eller fängelse i högst två år.

Kommentar

Om någon till folkbokföringen uppger en annan person än den riktige som förälder eller byter ut barn och falskeligen anger annat barn än det riktiga, och handlingarna därigenom berövar personen sin familjeställning dömes för detta brott. Undantaget är i faderskapsmål om någon där ljuger rörande vem som är fadern, då kan brott i 15 kap. bli tillämpligt.

4 § Den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som har vårdnaden om barnet döms för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte utgör brott mot frihet. Detsamma gäller, om den som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett barn under femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet eller om den som skall ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt.

Till ansvar enligt första stycket döms också den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som vårdar barnet med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, om gärningen inte utgör brott mot frihet eller främjande av flykt.

Är brott som avses i första eller andra stycket grovt, skall gärningsmannen dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Lag (1993:207).

Kommentar

Om någon som inte är vårdnadshavare vägrar att lämna tillbaka barnet till den som är vårdnadshavare döms för brottet. Även då två föräldrar har gemensam vårdnad och den ene utan samtycke av den andre flyttar på barnet från en plats till en annan döms för detta brott. Sista meningen i 1 st. omfattar situationer då en umgängesförälder som inte är vårdnadshavare vägrar att lämna tillbaka ett barn till vårdnadshavaren och då hindras vårdnadshavaren att med våld hämta barnet utan polisen skall tillkallas för återhämtandet.

Rättsfall (13)

NJA 1983 s. 750: En sexårig flicka som står under båda föräldrarnas vårdnad bortförs av fadern...
NJA 1991 s. 241: Sedan en man genom lagakraftvunnen dom fällts till ansvar för egenmäktighet med...
NJA 1992 s. 566: Fråga om den som tidigare dömts för egenmäktighet med barn jämlikt 7 kap 4 §...
NJA 1993 s. 128: Modern till ett barn har vägrat efterkomma domstols avgörande om vårdnadens...
NJA 1993 s. 277: Sedan ett barn bortförts av fadern och denne på grund härav dömts för...
NJA 1995 s. 269: Fadern till ett ännu ej ettårigt barn har fällts till ansvar enligt 7 kap 4 §...
NJA 2006 s. 708: Uttrycket "egenmäktigt bortför barnet" i 7 kap. 4 § första stycket andra...
NJA 2007 s. 326: Fråga om ansvar för egenmäktighet med barn enligt 7 kap. 4 § första stycket...
NJA 2008 s. 780: Att medverka i en vårdnadsprocess i utlandet och därvid underlåta att vidta...
RH 1993:52: I mål angående ansvar för egenmäktighet med barn uppkommer fråga om iransk...
RH 1999:68: Att vid gemensam vårdnad, mot den andra vårdnadshavarens vilja, hålla kvar ett...
RH 2005:73: En kvinna har vägrat att efterkomma en domstols förordnande om att vårdnaden om...
RH 2006:75: En förälder har dömts för egenmäktighet med barn, grovt brott. Barnet har...

Ändringar/Förarbeten (5)

5 § För försök till otillbörligt utverkande av samtycke eller tillstånd till adoption av barn, förvanskande av familjeställning eller egenmäktighet med barn som är grovt döms till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Lag (2006:274).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1993:207, 2006:274

6 § Egenmäktighet med barn må ej åtalas av åklagare, med mindre åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt. Lag (1973:648).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1973:648

8 kap. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott

Kommentar

Detta kapitel handlar om att någon tar en sak ur annans besittning med hjälp av fysiska medel. Endast fysiska saker kan besittas. Att en sak är i någons besittning brukar ibland beskrivas som att det för en utomstående framstår som om saken ägs av personen och saken är inom räckhåll för denne. Man skiljer vidare på ensambesittning där andra personer är uteslutna, sambesittning då två eller fler personer har tillgång till egendomen oberoende av varandra samt gemensam besittning då en person endast tillsammans med andra kan komma åt saken.

1 § Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse i högst två år.

Kommentar

Paragrafen skyddar äganderätten. Endast lösa saker samt del till fast egendom kan ägas, vidare kan inte heller döda människor äga saker. Tillgreppet ska ske i syfte att tillägna sig saken. Gränsen mellan stöld enligt 1 § och snatteri enligt 2 § går, om tillgreppet sker i butik vid 1000 kr, se NJA 2009 s. 586. Om tillgreppet sker utanför en butik sänks gränsen beroende på hur stort integritetsintrång gärningsmannen gör. I rättsfallet NJA 1995 s. 561 ansågs tillgrepp av sammanlagt 140 kr ur två handväskor utgöra stöld då det inneburit ett inte obetydligt integritetsintrång. Även att egendom måste lämnas obevakad har ansetts som försvårande omständighet (NJA 1985 s. 384). Vidare gäller att endast föremål som har ett värde på den legala marknaden kan bli stulna. Föremål med endast affektionsvärde, eller exv narkotika skyddas inte. Skuldebrev, körkort, pass, fullmakter eller en redan ifylld check m.m. har heller inget eget ekonomiskt värde och faller också utanför paragrafens skyddsområde.

Rättsfall (34)

NJA 1981 s. 273: Rån? Fråga bl a om tillämpning av 8 kap 5 § 2 st BrB.
NJA 1982 s. 102: Inbrottsstöld i bostad har i visst fall med hänsyn till omständigheterna ej...
NJA 1982 s. 719: En fabriksarbetare har under flera år tillgripit varor på sin arbetsplats....
NJA 1984 s. 889: Genom att använda fotokopior av tiokronorssedlar har en bilförare kunnat...
NJA 1986 s. 637: Olovligt tagande av vitlav har med hänsyn till värdet och övriga omständigheter...
NJA 1986 s. 663: Stöld eller snatteri? 8 kap 1 § eller 2 § BrB.
NJA 1990 s. 743: Stöld eller snatteri?
NJA 1991 s. 117: Fråga om rättsvillfarelse beträffande äganderätten vid stöld. Tillika fråga om...
NJA 1993 s. 480: Tillgrepp av pass har ansetts inte utgöra stöld utan egenmäktigt förfarande.
NJA 1994 s. 699: Fråga om värdegränsen mellan stöld och snatteri vid butikstillgrepp.
NJA 1995 s. 392: Ägare till motorcykel, som överlämnat denna till annan för provkörning, har med...
NJA 1995 s. 561: Tillgrepp på dansrestaurang ur obevakad handväska har bedömts som stöld.
NJA 1997 s. 256: En renägare som utan iakttagande av reglerna om renmärkning i 83 § 1 och 2 st...
NJA 2003 s. 495: Straffmätning vid upprepade fall av grovt rattfylleri. Även fråga om...
NJA 2006 s. 524: Två ungdomar har under några timmar tillgripit varor i olika butiker i ett...
NJA 2007 s. 345: Tillgrepp av registreringsskylt till bil har ansetts inte utgöra stöld.
NJA 2009 s. 586: Fråga om värdegränsen mellan stöld och snatteri vid butikstillgrepp (jfr NJA...
RH 1993:117: En person har på ett varuhus försökt tillgripa en kavaj, värd 598 kr, och...
RH 1993:13: Grov stöld?
RH 1994:37: En väktare har hos en kund till det bevakningsföretag i vilket han var anställd...
RH 1995:117: Tillgrepp på apotek av narkotiskt preparat, värde ca 100 kr, har inte ansetts...
RH 1995:125: Tillgrepp av väska, som hängde på den stol på vilken målsäganden satt, har...
RH 1995:129: Uttag har gjorts med bankomatkort under tid då kortets ägare deltagit i en...
RH 1995:68: Tillgrepp i sjukhus av egendom av ringa värde har bedömts som snatteri.
RH 1996:2: Påföljden för grov förskingring och stöld avseende nästan en halv miljon kr har...
RH 1997:126: Inbrott i läkemedelsförråd, där bl.a. en mindre mängd narkotikaklassad medicin...
RH 1998:101: Sex på varandra följande tillgrepp respektive försök till tillgrepp i butiker...
RH 1998:30: Inbrottsstöld i bostad har i visst fall med hänsyn till omständigheterna ej...
RH 2000:33: Tillgrepp av bensin vid två tillfällen för sammanlagt 300 kr har med hänsyn...
RH 2000:92: Tillgrepp vid fyra tillfällen av pengar ur en gemensamhetskassa på en...
RH 2003:21: I mål om stöld har gärningsmannens uppsåt rörande stöldgodsets värde omfattat...
RH 2004:75: Åtal för stöld avseende tillgrepp på ett varuhus av en borrmaskin har inte...
RH 2005:67: En person har tagit ut pengar i en uttagsautomat men av förbiseende lämnat kvar...
RH 2008:73: Tillgrepp har bedömts som snatteri trots att det avsett egendom som hade...

Lagrumshänvisningar hit (3)

2 § Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för snatteri dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Kommentar

En ringa stöld betecknas snatteri. Oftast associerar man snatteri till att ske i en butik men det beror på butikens utformning när brottet är fullbordat. Hela varan skall passerat gränsen där gränsen ytterst avgränsas av butikens utgång, kassaspärren vilken jämställs med där transportbandet vid kassan slutar eller slutligen om varan förs över till en annan klart avgränsad avdelning inom butiken. Hela varan skall ha passerat gränsen, för att brottet skall anses fullbordat. Vid brott i butik är värdegränsen mellan stöld och snatteri enligt praxis 1000 kr, HD:s dom B 5097-08 från den 30 sept 2009. Även flera olika tillgrepp som tillsammans överstiger värdegränsen är att betrakta som stöld. Däremot utgör flera impulsiva handlingar som var för sig understiger värdegränsen snatteri. Utanför butikslokaler har exv en person som tillgrep bensin värd drygt 100 kr dömts för snatteri (NJA 1985 s. 384).

Rättsfall (19)

NJA 1982 s. 719: En fabriksarbetare har under flera år tillgripit varor på sin arbetsplats....
NJA 1985 s. 384: Förare av en personbil har tankat bensin på en bemannad bensinstation och...
NJA 1986 s. 663: Stöld eller snatteri? 8 kap 1 § eller 2 § BrB.
NJA 1990 s. 743: Stöld eller snatteri?
NJA 1994 s. 699: Fråga om värdegränsen mellan stöld och snatteri vid butikstillgrepp.
NJA 2003 s. 495: Straffmätning vid upprepade fall av grovt rattfylleri. Även fråga om...
NJA 2006 s. 524: Två ungdomar har under några timmar tillgripit varor i olika butiker i ett...
NJA 2009 s. 586: Fråga om värdegränsen mellan stöld och snatteri vid butikstillgrepp (jfr NJA...
RH 1993:125: Påföljden för snatteri i butik avseende vara värd 69 kr har bestämts till...
RH 1993:126: Påföljden för snatteri i butik avseende vara värd 53 kr har bestämts till...
RH 1995:117: Tillgrepp på apotek av narkotiskt preparat, värde ca 100 kr, har inte ansetts...
RH 1995:68: Tillgrepp i sjukhus av egendom av ringa värde har bedömts som snatteri.
RH 1996:127: Åtgärd efter det att brottet fullbordats har inte ansetts kunna kvalificera...
RH 1996:90: Påföljden för snatteri i butik av en vara värd 86 kr har bestämts till...
RH 1998:101: Sex på varandra följande tillgrepp respektive försök till tillgrepp i butiker...
RH 2003:21: I mål om stöld har gärningsmannens uppsåt rörande stöldgodsets värde omfattat...
RH 2007:10: Tillgrepp i en självbetjäningsaffär med kassaspärr har inte ansetts som...
RH 2007:49: I en butik utan kassaspärr eller larmbåge har en gärningsman tillgripit en vara...
RH 2008:73: Tillgrepp har bedömts som snatteri trots att det avsett egendom som hade...
3 § har upphävts genom lag (1987:791).

4 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grov stöld dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om tillgreppet skett efter intrång i bostad, om det avsett sak som någon bar på sig, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (1988:2).

Kommentar

Bara det faktum att en stöld har förövats genom inbrott innebär inte att en stöld skall bedömas som grov. Avseende bör fästas vid det obehag och lidande som stölden innebär. Avgörande är hur stort angreppet på den personliga integriteten eller störningen av hemfriden var. Inbrott i någons permanentbostad är allvarligare än ett inbrott i ett vindskontor eller en lagerlokal samt om gärningsmannen räknat med att finna någon i hemmet eller inte, se NJA 1976 s. 414. Till försvårande omständigheter hör att särskilda olägenheter uppstår för den bestulne, som vid fickstölder av plånböcker (NJA 1979 s. 153).

Rättsfall (12)

NJA 1982 s. 645: Villkorlig dom har av hänsyn till allmän laglydnad inte ansetts kunna komma i...
NJA 1985 s. 444: En serie stölder och hälerier har bedömts som grova brott på grund av att...
NJA 2003 s. 121: Stöld som begåtts efter intrång i bostad har med hänsyn till omständigheterna...
NJA 2006 s. 577: Fråga om visst handlande utgjort medhjälp till grov stöld och, när detta...
NJA 2009 s. 559: Frågor om påföljd och utvisning vid fickstöld.
RH 1993:13: Grov stöld?
RH 1993:28: Påföljd för grov stöld genom väskryckning.
RH 1994:37: En väktare har hos en kund till det bevakningsföretag i vilket han var anställd...
RH 1995:125: Tillgrepp av väska, som hängde på den stol på vilken målsäganden satt, har...
RH 1995:67: Tillgrepp i olåst villa av egendom, värd omkring 1 500 kr, har bedömts som grov...
RH 1997:126: Inbrott i läkemedelsförråd, där bl.a. en mindre mängd narkotikaklassad medicin...
RH 1999:72: Påföljden för tilltalade som trängt sig in hos ensamboende åldringar i deras...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1975:1395, 1987:791, 1988:2

5 § Den som stjäl medelst våld å person eller medelst hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara eller, sedan han begått stöld och anträffats på bar gärning, sätter sig med sådant våld eller hot till motvärn mot den som vill återtaga det tillgripna, dömes för rån till fängelse, lägst ett och högst sex år. Detsamma skall gälla om någon med sådant våld eller hot tvingar annan till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe denne är. Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

Är förfarande som avses i första stycket med hänsyn till våldet, hotet eller omständigheterna i övrigt av mindre allvarlig art, dömes dock ej för rån utan för annat brott som förfarandet innefattar. Lag (1975:1395).

Kommentar

Råntvång innebär att gärningsmannen med våld betvingar offret. Det finns tre typfall av rån. Stöldfallet innebär att råntvånget använts som ett medel för att kunna begå tillgreppet samt att råntvånget utövats före eller senast i samband med tillgreppet. Motvärnsfallet där gärningsmannen efter att ha anträffats på bar gärning använder råntvånget för att hindra ett återtagande av det tillgripna och slutligen utpressningsfallet där råntvånget utövas så att offret lämnar ifrån sig föremål. En situation där gärningsmannen använder våld för att skydda brottslingen och något som redan tillgripits och inte för att kunna tillgripa föremålet utgör en stöld i kombination med misshandel.

Rättsfall (23)

NJA 1981 s. 273: Rån? Fråga bl a om tillämpning av 8 kap 5 § 2 st BrB.
NJA 1988 s. 321: Grovt rån?
NJA 1989 s. 829: Grovt rån?
NJA 1989 s. 870: Fråga om påföljd för två ynglingar, som gjort sig skyldiga till försök till rån...
NJA 1990 s. 578: Fråga om påföljd för en 17-åring som gjort sig skyldig till rån.
NJA 1990 s. 622: Fråga om påföljd för två ynglingar som har gjort sig skyldiga till ett stort...
NJA 1991 s. 444: Fråga om påföljd - fängelse, skyddstillsyn jämte fängelse eller skyddstillsyn...
NJA 1994 s. 153: Skyddstillsyn i förening med fängelse har ansetts vara en tillräckligt...
NJA 1994 s. 732: Grovt rån?
NJA 1995 s. 405: Försök till rån?
NJA 1997 s. 507: Rån eller utpressning?
NJA 1999 s. 25: Fråga om rånbrott skall anses som grovt samt om påföljd för brottet. Även fråga...
NJA 2008 s. 900: En person har i ett varuhus tillgripit varor till ringa värde och med våld satt...
RH 1993:147: För den som begått två rån vid 16 års ålder har påföljden bestämts till...
RH 1993:23: Rån mot värdetransport har bedömts som grovt brott redan på den grunden att...
RH 1994:139: Rån mot ett postkontor har bedömts som grovt brott trots att det inte visats...
RH 1999:116: Gärning har rubricerats som rån (motvärnsfallet), när butikstillgrepp följts av...
RH 2003:27: Rån mot ett postkontor har bedömts som grovt brott trots att det vapen som...
RH 2006:26: Den tilltalade är åtalad för rån enligt det s.k. motvärnsfallet då han utövat...
RH 2006:31: Hovrätten fördubblade av tingsrätten utdömt fängelsestraff för rån vid 13...
RH 2007:62: Fråga huruvida försökspunkten vid rån har passerats.
RH 2009:81: En maskerad man har, genom att hota en snabbköpskassörska med en rörtång,...
RH 2010:78: En tilltalad som tillgripit en telefon från en person i samband med att han...

Lagrumshänvisningar hit (6)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1975:1395

6 § Är brott som i 5 § sägs att anse som grovt, skall för grovt rån dömas till fängelse, lägst fyra och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet var livsfarligt eller om gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller om han eljest visat synnerlig råhet eller på ett hänsynslöst sätt utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning.

Kommentar

Bedömningsgrunder för då ett rån är att bedöma som grovt föreligger då våldet som utövats är livsfarligt, det inträffar en svår kroppsskada, innefattat synnerlig råhet eller tortyr samt situationer då gärningsmannen utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning.

Rättsfall (10)

NJA 1989 s. 829: Grovt rån?
NJA 1992 s. 357: Grovt rån?
NJA 1994 s. 732: Grovt rån?
NJA 1999 s. 25: Fråga om rånbrott skall anses som grovt samt om påföljd för brottet. Även fråga...
NJA 2002 s. 270: En tjugoåring har gjort sig skyldig till bl.a. grovt rån, olaga...
NJA 2011 s. 466: En person rånades på gatan av tre personer och tvingades därefter till sitt hem...
RH 1993:23: Rån mot värdetransport har bedömts som grovt brott redan på den grunden att...
RH 1994:139: Rån mot ett postkontor har bedömts som grovt brott trots att det inte visats...
RH 2003:27: Rån mot ett postkontor har bedömts som grovt brott trots att det vapen som...
RH 2007:35: Hos en person har påträffats vapen samt en stor mängd ammunition, en batong,...

Lagrumshänvisningar hit (10)

7 § Tager och brukar någon olovligen motorfordon eller annat motordrivet fortskaffningsmedel, som tillhör annan, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt vad förut i detta kapitel är sagt, för tillgrepp av fortskaffningsmedel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

Kommentar

Det vore mer korrekt att tala om olaga billån än bilstöld då gärningsmannen vid tillgrepp av fortskaffningsmedel inte tänkt behålla bilen utan bara tillgripit den. Om gärningsmannen efter att ha tillgripit bilen bestämmer sig för att behålla den gör sig gärningsmannen skyldig till tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovligt förfogande.

Rättsfall (7)

NJA 1984 s. 751: Tillgrepp av fortskaffningsmedel. Gärningsmannen har klättrat över ett...
NJA 1987 s. 473: En styrman på ett utländskt fartyg, som befann sig utanför svenskt...
NJA 1990 s. 9: Tillgrepp av fortskaffningsmedel har ansetts inte kunna utgöra för brott till...
NJA 1992 s. 26: Två män har trängt sig in i en villa och under vapenhot tvingat den som bodde...
NJA 1995 s. 392: Ägare till motorcykel, som överlämnat denna till annan för provkörning, har med...
RH 1994:133: En person som fått sig anvisad en stulen bil har gjort sig skyldig till...
RH 1999:4: En person tvingade till sig en bil genom att hota föraren med att sparka honom,...

8 § Den som, i annat fall än särskilt i detta kapitel omförmäles, olovligen tager och brukar eller eljest tillgriper något, dömes för egenmäktigt förfarande till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla om någon utan tillgrepp, genom att anbringa eller bryta lås eller annorledes, olovligen rubbar annans besittning eller ock med våld eller hot om våld hindrar annan i utövning av rätt att kvarhålla eller taga något.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år.

Kommentar

Det finns tre situationer då ett brott utgör egenmäktigt förfarande. Den första är då gärningsmannen olovligen har tillgripit något men inte har någon avsikt att behålla det tillgripna, exempelvis då det tillgripna göms undan så ägaren hindras att använda det. Den andra situationen är då annans besittning olovligen rubbas på så vis att den rättmätige ägaren hindras att använda föremålet som det är tänkt, exempelvis då någon olovligen bryter sig in i en bil för att sova i den vilket innebär att ägaren inte själv kan använda bilen. Det sista är då gärningsmannen med våld motsätter sig laga självtäkt. Utövningen av våld omfattar inte bara personvåld utan kan även vara oriktat våld där gärningsmannen sliter i en sak.

Rättsfall (6)

NJA 1990 s. 315: Fråga om brottsrubricering och påföljd när någon genom inbrott trängt in i...
NJA 1991 s. 117: Fråga om rättsvillfarelse beträffande äganderätten vid stöld. Tillika fråga om...
NJA 1993 s. 480: Tillgrepp av pass har ansetts inte utgöra stöld utan egenmäktigt förfarande.
RH 2000:52: Vid tillgrepp i förening med våld, begånget under rus, har tillägnelseuppsåt...
RH 2000:67: En person, A, ansågs företräda innehavaren av enskild fiskerätt och härigenom...
RH 2004:24: Allmän plats för vilken lokala trafikföreskrifter utfärdats hade enligt ett...

Lagrumshänvisningar hit (1)

9 § Rubbar man olovligen annans besittning för att själv taga sig rätt, dömes för självtäkt till böter eller fängelse i högst sex månader.

Kommentar

En person som är ägare till en sak får inte återta saken på egen hand utan måste kontakta polis, kronofogdemyndighet eller annan myndighet. Ett undantag till denna regel är om återtagandet sker under färsk gärning vilket är tillåtet enligt 16 § p. 6 promulgationsförordningen till strafflagen.

Rättsfall (3)

ARN 1997-2036: En researrangör som utan resenärens tillåtelse hämtat hennes bagage på...
NJA 1984 s. 315: Resningsärende. Ägaren av en utarrenderad jordbruksfastighet har, sedan...
NJA 1991 s. 117: Fråga om rättsvillfarelse beträffande äganderätten vid stöld. Tillika fråga om...

Lagrumshänvisningar hit (1)

10 § Avleder någon olovligen elektrisk kraft, döms för olovlig kraftavledning till böter eller fängelse i högst ett år.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Lag (1993:207).

Kommentar

Utan att betala bereda sig tillgång till elektricitet oavsett dess form, strömförande kabel, vindkraftverk, vattenhjul eller andra former.

Rättsfall (1)

NJA 1984 s. 512: En elabonnent, som har gjort ingrepp i två elmätare och därmed åstadkommit att...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1993:207

10 a § Leder någon olovligen värmeenergi ur ett rörledningssystem för uppvärmning eller leder någon olovligen värmeenergi till ett rörledningssystem för kylning, döms för olovlig avledning av värmeenergi till böter eller fängelse högst ett år. Vid ringa fall döms inte till ansvar.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2008:264).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2008:264

11 § Tager någon i skog eller mark olovligen sådant som avses i 12 kap. 2 § andra stycket och är ej brottet enligt vad där sägs att anse som åverkan, skall vad i detta kapitel är stadgat angående tillgrepp äga tillämpning.

Gör någon intrång i annans besittning av fastighet, såsom genom att olovligen anbringa eller bryta stängsel, bygga, gräva, plöja, upptaga väg eller låta kreatur beta, eller skiljer någon obehörigen annan från besittning av fastighet eller del därav, skall vad i 8 och 9 §§ sägs om egenmäktigt förfarande eller självtäkt äga tillämpning.

Kommentar

1 st.: Här avses rena besittningsrubbningar då gärningsmannen tar naturprodukter som växer. Att däremot från en rabatt ta blommor är att bedöma som snatteri eller stöld beroende på värdet.

2 st.: Här avses fall då någon utestängs från sin besittning av fastigheten. Även då intrång sker i större omfattning då utnyttjande av marken blir för intensiv och klart överstigit vad fastighetsägaren måste tåla på grund av allemansrätten, se NJA 1996 s. 495 där arrangör av äventyrsresor bedrev organiserad forsränning på annan tillhörig fastighet. Det handlar inte om att någon stör eller överträder en skylt på vilken det står att obehöriga äga ej tillträda då hänsyn skall tas till allemansrätten, jämför dock 12 kap. 4 § olovlig tagande av väg.

Rättsfall (2)

NJA 1982 s. 621: I syfte att skapa politisk opinion mot tilltänkt förvaring i urberget av...
NJA 1984 s. 315: Resningsärende. Ägaren av en utarrenderad jordbruksfastighet har, sedan...

12 § För försök eller förberedelse till stöld, grov stöld, rån, grovt rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel, olovlig kraftavledning eller olovlig avledning av värmeenergi, så ock för stämpling till eller underlåtenhet att avslöja rån eller grovt rån döms till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Skulle tillgrepp av fortskaffningsmedel eller olovlig avledning av värmeenergi, om brottet fullbordats, hava varit att anse som ringa, må dock ej dömas till ansvar som nu sagts. Lag (2008:264).

Rättsfall (6)

NJA 1989 s. 870: Fråga om påföljd för två ynglingar, som gjort sig skyldiga till försök till rån...
NJA 1990 s. 622: Fråga om påföljd för två ynglingar som har gjort sig skyldiga till ett stort...
RH 1993:117: En person har på ett varuhus försökt tillgripa en kavaj, värd 598 kr, och...
RH 2004:75: Åtal för stöld avseende tillgrepp på ett varuhus av en borrmaskin har inte...
RH 2007:35: Hos en person har påträffats vapen samt en stor mängd ammunition, en batong,...
RH 2007:62: Fråga huruvida försökspunkten vid rån har passerats.

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2008:264

13 § Har annat i detta kapitel angivet brott än grov stöld, rån eller grovt rån förövats mot

  • 1. någon som inte endast tillfälligt sammanbodde med gärningsmannen,
  • 2. make, den som är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag, syskon, svåger eller svägerska eller
  • 3. någon annan som på liknande sätt är närstående till gärningsmannen, får åklagaren väcka åtal endast om målsäganden har angett brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

Vid tillämpning av vad nu sagts skall med gärningsman likställas annan som medverkat vid brottet och den som gjort sig skyldig till häleri eller häleriförseelse. Lag (1987:791).

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1971:874, 1987:791

9 kap. Om bedrägeri och annan oredlighet

Kommentar

Detta kapitel tar upp tillgreppsbrott som begås med psykiska medel. Gärningsmannen lurar, använder hot, underlåter annans brott, bedrar, framkallar en oriktig föreställning eller utnyttjar ett underläge för att nämna några sätt på vilka brotten kan fullbordas. De flesta brott utom 8 § kräver att det sker en förmögenhetsöverföring där gärningsmannen skall bli rikare och offret fattigare.

1 § Den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till fängelse i högst två år.

För bedrägeri döms också den som genom att lämna oriktig eller ofullständig uppgift, genom att ändra i program eller upptagning eller på annat sätt olovligen påverkar resultatet av en automatisk informationsbehandling eller någon annan liknande automatisk process, så att det innebär vinning för gärningsmannen och skada för någon annan. Lag (1986:123).

Kommentar

Bedrägeribrottet karaktäriseras av att gärningsmannen vilseleder sitt offer till en disposition vilken innebär en omedelbar förmögenhetsöverföring. Det skall föreligga adekvat kausalitet mellan vilseledandet och dispositionen. Om offret oavsett gärningsmannens vilseledande skulle ha företagit dispositionen vilken innebar förmögenhetsöverföringen utgör inte detta bedrägeri.

Första stycket beskriver bedrägeri där vilseledandet kan ske genom att gärningsmannen framkallar, vidmakthåller eller förstärker en oriktig föreställning. Det är ok att allmänt lovprisa, dölja sina avsikter eller lura någon att göra rätt för sig. Däremot får vilseledandet inte avse felaktigt preciserade uppgifter, att redan från början ha som avsikt att inte göra rätt för sig., ta emot bidrag men göra någonting annat än det avsedda eller veta redan från början att löftet ej kommer att kunna uppfyllas.

Andra stycket avser datorbedrägerier där gärningsmannen manipulerar datorer, bankomater eller liknande och omfattar även skimming.

Rättsfall (17)

NJA 1981 s. 787: Sökande av socialhjälp, som underlåtit att självmant upplysa om att han hade...
NJA 1984 s. 740: Val av påföljd för försök till försäkringsbedrägeri.
NJA 1985 s. 594: Val av påföljd för sjukkassebedrägeri.
NJA 1986 s. 234: Ett bedrägeri som avsåg utfående av varor till ett värde av ungefär 3 700 kr...
NJA 1986 s. 350: En person som köpt en bil på avbetalning med äganderättsförbehåll och sålt den...
NJA 1988 s. 692: Bedrägeri mot postgirot genom betalningsuppdrag utan täckning?
NJA 1988 s. 701: En person har använt ett för honom utfärdat betalkort (sparbankskort) vid...
NJA 1989 s. 810: Fråga om bedrägerier som avsåg varor till ett värde av omkring 185 000 kr...
NJA 1992 s. 421: Fråga om skaderekvisitet vid försök till försäkringsbedrägeri.
NJA 1993 s. 274: Sedan ett för högt saldobelopp av misstag införts i en bankbok, har...
NJA 1993 s. 746: Fråga om påföljd för försök till försäkringsbedrägeri, avseende bil som...
NJA 1994 s. 185: En person har använt ett för honom utfärdat kontokort, som inte var anslutet...
NJA 2006 s. 491: Fråga i mål om bedrägeribrott huruvida skada uppkommit för den vilseledde.
NJA 2007 s. 973: En person har åtalats för att vid 25 tillfällen med ungefärliga tidsintervaller...
NJA 2012 s. 886: Fråga om ansvar för bedrägeri och bidragsbrott. Underlåten anmälan till...
RH 1999:87: Försök att växla till sig svenska kronor mot falska utländska sedlar har...
RH 2002:14: Användandet av annans användarnamn, koder och telefonnummer som man fått...

Lagrumshänvisningar hit (5)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1986:123

2 § Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till skadans omfattning och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för bedrägligt beteende dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Begagnar sig någon av husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning eller annat dylikt, som tillhandahålles under förutsättning av kontant betalning, och gör han ej rätt för sig, dömes, vare sig han vilseleder någon eller ej, för bedrägligt beteende. Detta gäller dock icke, om gärningen avser värde, som ej är ringa, och om den i övrigt är sådan som sägs i 1 §. Lag (1976:1139).

Kommentar

Första stycket avser ringa bedrägeri. Andra stycket tar upp snyltningsbrotten där gärningsmannen lever på annans bekostnad, fullbordat nyttigheten och tar en springnota. Viktigt att lägga märke till gärningsmannens uppsåt för om gärningsmannen avsåg att betala men när notan kom bestämde sig för att göra en springnota har gärningsmannen inte vilselett offret till dispositionen, trots detta är denna paragraf tillämplig.

Om gärningsmannen bara glömmer att betala och därmed saknar uppsåt överhuvudtaget kan han bli betalningsskyldig men inte dömas till ansvar.

Rättsfall (4)

RH 1993:143: En person bytte i en skivaffär de ursprungliga prislapparna på tre CD- skivor...
RH 1993:8: Reparation av bil har inte ansetts utgöra en sådan tjänst som avses i 9 kap. 2...
RH 1994:96: I en affär placerade en person på en vara en prislapp med ett 300 kr lägre pris...
RH 1996:160: En person fäste ett tiokronorsmynt vid ett snöre och stoppade myntet i en...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1976:1139

3 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt bedrägeri dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen missbrukat allmänt förtroende eller begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (1976:1139).

Kommentar

Bedömningsgrunder för grovt bedrägeri är om gärningsmannen under en systematiskt under en lång tid bedragit någon, om brottet varit riktat mot allmänheten eller om gärningsmannen använt sig av en falsk handling.

Rättsfall (12)

NJA 1982 s. 645: Villkorlig dom har av hänsyn till allmän laglydnad inte ansetts kunna komma i...
NJA 1982 s. 863: Fråga i mål angående bedrägeribrott om skada uppkommit vid fullgörande av avtal.
NJA 1983 s. 441: Frågor rörande bedrägeri och trolöshet mot huvudman. Tillika spörsmål...
NJA 1989 s. 810: Fråga om bedrägerier som avsåg varor till ett värde av omkring 185 000 kr...
NJA 1992 s. 192: Fråga om påföljd för försök till grovt försäkringsbedrägeri.
NJA 1992 s. 763: Sedan ett belopp av misstag satts in på ett postgirokonto som innehades av en...
NJA 1994 s. 185: En person har använt ett för honom utfärdat kontokort, som inte var anslutet...
NJA 2006 s. 491: Fråga i mål om bedrägeribrott huruvida skada uppkommit för den vilseledde.
NJA 2007 s. 973: En person har åtalats för att vid 25 tillfällen med ungefärliga tidsintervaller...
RH 1995:113: Befattning med ett stort antal legitimationshandlingar, checkblanketter m.fl....
RH 2009:83: Innehavaren av ett USB-minne, i vilket lagrats mer än tusen kontokortsnummer...
RH 2011:65: Det har inte ansetts möjligt att rubricera grovt bedrägeri som grovt...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1976:1139

3 a § Den som, i strid med föreskrifter eller villkor, använder ett bidrag eller utnyttjar en förmån som finansieras över eller på annat sätt påverkar Europeiska unionens eller Europeiska atomenergigemenskapens budgetar för ett annat ändamål än det som bidraget eller förmånen har beviljats för, döms för subventionsmissbruk till böter eller fängelse i högst två år. I ringa fall ska inte dömas till ansvar. Lag (2009:1283).

Kommentar

När gärningsmannen mottagit ett EU-bidrag och ej gjort vad som överenskommits för att erhålla bidraget leder detta till straff. Om gärningsmannen däremot försökt att göra vad som överenskommits för att erhålla bidraget men misslyckats och därefter gjort något annat utgör detta en straffri handling. När det avser förhållande avseende statliga bidrag tillämpas vad som står i bidragsbrottslagen (LAG#).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2009:1283, 1999:197

4 § Den som genom olaga tvång förmår någon till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe denne är, döms, om inte brottet är att anse som rån eller grovt rån, för utpressning till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld eller hot av allvarligt slag eller om gärningsmannen har visat särskild hänsynslöshet. Lag (2010:370).

Kommentar

Utpressning karakteriseras av att gärningsmannen utövar ett olaga tvång mot offret vilket leder till en disposition som omedelbart därefter innebär en förmögenhetsöverföring. Detta brott kan karakteriseras på tre sätt där den första som är straffbar innebär att gärningsmannen meddelar offret att den vet om att offret begått ett brott och offret får välja att betala eller bli polisanmäld. Situation två som också är straffbar uppträder då gärningsmannen hotar offret eller någon i dess ställe med våld om gärningsmannen inte får pengar. Situation tre som däremot är straffri uppträder då gärningsmannen hotar att polisanmäla offret om den inte gör rätt för sig och betalar vad den är skyldig gärningsmannen för en tidigare såld vara eller tjänst.

Rättsfall (5)

NJA 1997 s. 507: Rån eller utpressning?
NJA 2003 s. 295: Straffmätning i mål om försök till utpressning och grovt vapenbrott.
RH 2000:80: En person, som hade tvingats att följa med andra personer som gjorde sig...
RH 2004:70: En man, som i samband med ett försök att från en privatperson driva in en...
RH 2006:14: I mål om ansvar för försök till utpressning och för sabotage har aktualiserats...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2010:370

5 § Den som vid avtal eller någon annan rättshandling begagnar sig av någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till vederlaget eller för vilken vederlag inte skall utgå, döms för ocker till böter eller fängelse i högst två år.

För ocker döms också den som vid kreditgivning i näringsverksamhet eller i annan verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, bereder sig ränta eller annan ekonomisk förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Lag (1986:123).

Kommentar

Första stycket innebär att gärningsmannen utnyttjar en svaghet hos offret. Med lättsinne menas bland annat hasardspel. Att utnyttja okunnighet hos offret är däremot inte att anse som ocker. När det gäller beroende ställning så skall det föreligga ett uppenbart missförhållande mellan de båda parterna. Andra stycket avser situationer då en näringsidkare ägnar sig åt kreditgivning.

Rättsfall (3)

NJA 1981 s. 718: Allmän åklagare yrkade ansvar på A för ocker under påstående, att A hade...
NJA 1995 s. 430: Ocker?
RH 2005:6: En kvinna, född år 1923, hade tillgångar i februari 1999 i form av...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1986:123

6 § Den som

  • 1. på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning med något som är frånhänt annan genom brott,
  • 2. bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv, eller
  • 3. genom krav, överlåtelse eller på annat liknande sätt hävdar genom brott tillkommen fordran

döms för häleri till fängelse i högst två år.

För häleri döms likaledes den som i näringsverksamhet eller såsom led i en verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott.

Är brott som anges i första eller andra stycket grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Lag (1999:164).

Kommentar

När ett omhändertagandet sker i omedelbar anslutning till tillgreppet bör medhjälp och inte häleri anses föreligga, se NJA 1949 s. 529 och 23 kap. 4 §. Se även Lag (1999:271) om handel med begagnade varor samt Förordning (1999:272) om handel med begagnade varor

Rättsfall (15)

NJA 1981 s. 318: Påföljd för grovt häleri har i visst fall bestämts till skyddstillsyn jämte...
NJA 1984 s. 564: Preskriptionstiden för sakhäleri har ansetts skola i princip räknas från den...
NJA 1985 s. 444: En serie stölder och hälerier har bedömts som grova brott på grund av att...
NJA 1986 s. 374: Fråga om ansvar för häleri eller häleriförseelse och i samband därmed särskilt...
NJA 1988 s. 534: Bevisningen i mål angående narkotikabrott har i visst fall ansetts otillräcklig...
NJA 1989 s. 862: Fråga vid åtal för sakhäleri avseende pengar om beviskravet beträffande...
NJA 1990 s. 351: Vid åtal för grovt häleri fråga bl a om beräkningen av brottsföremålets värde.
NJA 1990 s. 9: Tillgrepp av fortskaffningsmedel har ansetts inte kunna utgöra för brott till...
NJA 1992 s. 37: Befattning med stulna tavlor i syfte att för annans räkning återförsälja dem...
NJA 2000 s. 372: Fråga om ansvar för medhjälp till skattebedrägeri alternativt för...
NJA 2013 s. 654: Påföljdsval och straffmätning vid förmögenhetsbrott (grovt häleri).
RH 1995:63: Eftersom åklagarens gärningsbeskrivning inte har ansetts omfatta åtal för s.k....
RH 1995:80: Cykel, som tillgripits från ägaren och därefter övergivits, har anträffats och...
RH 2010:29: Efter det att en gärningsman begått ett fullbordat häleri för vilket...
RH 2011:57: Fråga om straffvärde, påföljdsval och straffmätning vid olovlig befattning med...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (4)

6 a § Den som

  • 1. otillbörligen främjar möjligheterna för annan att tillgodogöra sig egendom som härrör från brottsligt förvärv eller värdet av sådan egendom, eller
  • 2. med uppsåt att dölja egendomens ursprung medverkar till att bortföra, överlåta, omsätta eller vidta annan sådan åtgärd med egendom som härrör från brottsligt förvärv

döms för penninghäleri till fängelse i högst två år.

För penninghäleri döms också den som, i annat fall än som anges i första stycket, otillbörligen medverkar till att bortföra, överlåta, omsätta eller vidta annan sådan åtgärd med egendom, om åtgärden är ägnad att dölja att annan har berikat sig genom brottslig gärning.

Är brott som anges i första eller andra stycket grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Lag (1999:164). 7 § Är brott som avses i 6 § att anse som ringa, döms för häleriförseelse till böter eller fängelse i högst sex månader. För häleriförseelse skall också dömas den som

  • 1. i annat fall än som avses i 6 § andra stycket på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott,
  • 2. i fall som avses i 6 § första stycket inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förelåg, eller
  • 3. på sätt som anges i 6 § första stycket 1 medverkat vid det brott varigenom egendomen frånhändes annan och inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förövades. Lag (1991:451).

Rättsfall (4)

NJA 2003 s. 254: En person som i sin bostad för annans räkning förvarar pengar får efter en tid...
NJA 2005 s. 833: Osant intygande enligt 15 kap. 11 § brottsbalken som skett mot vederlag har...
NJA 2006 s. 103: Penninghäleri?
RH 2008:86: En person har ställt sitt bankkonto till förfogande för annan på sätt som...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1999:164

7 a § Är brott som avses i 6 a § att anse som ringa, döms för penninghäleriförseelse till böter eller fängelse i högst sex månader.

För penninghäleriförseelse skall också dömas den som

  • 1. i fall som avses i 6 a § första stycket inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förelåg, eller
  • 2. i fall som avses i 6 a § andra stycket inte insåg men hade skälig anledning att anta att annan berikat sig genom brottslig gärning. Lag (1999:164).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1999:164

8 § Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, förfar oredligt i det han medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet och därigenom skadar den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för oredligt förfarande till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1970:414).

Rättsfall (1)

NJA 2002 s. 17: Fråga om skadeståndsskyldighet på grund av oredligt förfarande vid kreditköp.

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1970:414

9 § Den som offentliggör eller eljest bland allmänheten sprider vilseledande uppgift för att påverka priset på vara, värdepapper eller annan egendom, döms för svindleri till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om någon, som medverkar vid bildande av aktiebolag eller annat företag eller på grund av sin ställning bör äga särskild kännedom om ett företag, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet offentliggör eller eljest bland allmänheten eller företagets intressenter sprider vilseledande uppgift ägnad att påverka bedömandet av företaget i ekonomiskt hänseende och därigenom medföra skada, döms såsom i första stycket sägs.

Är brott, som i denna paragraf sägs, grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Lag (1993:207).

Rättsfall (2)

NJA 1992 s. 691: Ett aktiebolags registrerade aktiekapital har ökats genom apportemission. Åtal...
RH 1997:82: Fråga om grovt svindleri vid underlåtenhet att i delårsrapport informera om...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1993:207

10 § Mottager någon, för användning såsom påtryckningsmedel vid krav, handling som är falsk, upprättad för skens skull eller eljest oriktig eller ock check utan täckning, dömes för ockerpantning till böter eller fängelse i högst två år.

11 § För försök eller förberedelse till bedrägeri, grovt bedrägeri, utpressning, ocker, grovt häleri eller grovt penninghäleri och för stämpling till grovt häleri eller grovt penninghäleri döms till ansvar enligt bestämmelserna i 23 kap. Vad som anges i 23 kap. 3 § skall dock inte gälla i fråga om försök till utpressning.

Såsom för förberedelse till bedrägeri eller grovt bedrägeri dömes den som för att bedraga försäkringsgivare eller eljest med bedrägligt uppsåt skadar sig eller annan till person eller egendom. Detsamma skall gälla, om någon med uppsåt som nyss sagts söker åstadkomma sådan skada. Har han innan skadan inträtt frivilligt avstått från att fullfölja gärningen, skall han vara fri från ansvar. Lag (2001:780).

Rättsfall (3)

NJA 1984 s. 740: Val av påföljd för försök till försäkringsbedrägeri.
RH 1995:113: Befattning med ett stort antal legitimationshandlingar, checkblanketter m.fl....
RH 2009:83: Innehavaren av ett USB-minne, i vilket lagrats mer än tusen kontokortsnummer...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2001:780

12 § Vad som föreskrivs i 8 kap. 13 § om inskränkning i åklagares åtalsrätt skall gälla även de brott som angetts i detta kapitel, dock inte grovt bedrägeri.

Bedrägeri eller bedrägligt beteende, som består i att någon gjort avtalsstridigt uttag på eget kredit- eller tillgångskonto, och bedrägligt beteende, som avses i 2 § andra stycket, får åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Lag (1994:1411).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1994:1411, 1976:1139

10 kap. Om förskingring, annan trolöshet och mutbrott

Kommentar

Brotten i detta kapitel handlar om brott där någon olovligen tar en sak som tillhör annan men som gärningsmannen har i sin besittning.

1 § Om någon, som på grund av avtal, allmän eller enskild tjänst eller dylik ställning fått egendom i besittning för annan med skyldighet att utgiva egendomen eller redovisa för denna, genom att tillägna sig egendomen eller annorledes åsidosätter vad han har att iakttaga för att kunna fullgöra sin skyldighet, dömes, om gärningen innebär vinning för honom och skada för den berättigade, för förskingring till fängelse i högst två år.

Kommentar

Det finns två fall av förskingring, sakförskingring där någon är skyldig att utgiva egendom och penningförskingring där någon är skyldig att redovisa pengar. Gärningsmannen har tidigare fått besittning till egendomen och har vid tidpunkten då han förskingrar ett tillägnelseuppsåt vilken medför en förmögenhetsöverföring där gärningsmannen blir rikare och offret fattigare. Om något av rekvisiten inte är uppfyllda kan det medföra att det blir fråga om olovligt förfogande 4 §, olovligt brukande 7 § eller fyndförseelse 8 §. Om gärningsmannen sammanblandar egendom med sin egen så att de inte går att skilja åt kan det vara fråga om 4 §. Viktigt att tänka på är att skada uppstår redan vid förekomsten av abstrakt fara för vinning, till exempel vid tidpunkten då en spekulativ affär ingås eller då gärningsmannen ger sig in i spel och dobbel. Det är risken för en eventuell förlust som räknas.

Rättsfall (7)

NJA 1985 s. 747: En åkare som har utfört transporter åt ett transportföretag har från företagets...
NJA 1998 s. 583: Fråga vilken betydelse en borgensförbindelse har för straffansvar och...
NJA 2007 s. 599: Fråga i konkurs om resebyrå varit redovisningsskyldig mot flygbolag för...
NJA 2008 s. 392: Ett avtal om upplåtelse av bostadsrätt har inte bundit bostadsrättsföreningen,...
NJA 2011 s. 524: En anställd som hade behörighet att göra betalningar för sin arbetsgivare genom...
RH 1993:96: Fråga om villkorlig dom för förskingring skall förenas med böter när den...
RH 1996:76: Fråga om eget uttag i aktiebolag kan vara att anse som förskingring. Vidare...

Lagrumshänvisningar hit (4)

2 § Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till det förskingrades värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för undandräkt dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Kommentar

Gränsen mellan förskingring och ringa förskingring motsvarar gränsen mellan stöld och snatteri i 8 kap.

3 § Om brott som i 1 § sägs är att anse som grovt, skall för grov förskingring dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen missbrukat ansvarsfull ställning eller begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Kommentar

Till grov förskingring räknas fall där gärningsmannen missbrukat en ansvarsfull ställning till vilken man bedömer graden av självständighet, om det avser en advokat eller om det skett under myndighetsutövning. Då någon begagnat en falsk handling eller fört vilseledande bokföring bedömer man ifall det handlat om förfalskning samt osant intygande eller osann försäkran. Gärning som är av särskild farlig art avser en gärning som förfalskning vilken varit svår att upptäcka, flera personer har samverkat eller om gärningen varit särskilt noggrant planerad.

Rättsfall (6)

NJA 1992 s. 470: Fråga om påföljd för grov förskingring.
NJA 1997 s. 652: Fråga om påföljd för grov förskingring.
NJA 1998 s. 583: Fråga vilken betydelse en borgensförbindelse har för straffansvar och...
RH 1996:2: Påföljden för grov förskingring och stöld avseende nästan en halv miljon kr har...
RH 1996:42: Straffvärde och påföljd vid grov förskingring.
RH 1996:60: Tingsrätten dömde en banktjänsteman för grov förskingring till villkorlig dom....

Lagrumshänvisningar hit (2)

4 § Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, med egendom, som han har i besittning men vartill ägande- eller säkerhetsrätt är förbehållen eller tillförsäkrad eller eljest tillkommer annan, vidtager åtgärd varigenom egendomen frånhändes den andre eller denne annorledes berövas sin rätt, dömes för olovligt förfogande till böter eller fängelse i högst två år.

Kommentar

Om det saknas ett rekvisit så man inte kommer upp i förskingring enligt 1 § hamnar man oftast här. Det kan även avse brott där man inte fyller upp alla rekvisit till bedrägeri enligt 9 kap. 1 §. Det handlar oftast om sakförskingring där egendom omfattas av annans äganderätt eller säkerhetsrätt som till exempel vid avbetalning eller då det rör en sakrätt, till exempel hamnar fall av tvesala under denna paragraf men även försäljning av egendom under betänketiden som föregår en bodelning. När gärningsmannen sammanblandar egendom med sina egna så de inte går att skilja åt. Även situationer där gärningsmannen förstör, förbrukar eller kastar bort egendom som han har i sin besittning handlar om olovligt förfogande enligt denna paragraf.

Rättsfall (6)

NJA 1994 s. 480: Olovligt förfogande? Tillämpningen av straffrättens legalitetsprincip.
NJA 2001 s. 362: Anställds kopiering av kunddatabas, som utgjort företagshemlighet men som den...
NJA 2007 s. 599: Fråga i konkurs om resebyrå varit redovisningsskyldig mot flygbolag för...
NJA 2011 s. 524: En anställd som hade behörighet att göra betalningar för sin arbetsgivare genom...
RH 1995:80: Cykel, som tillgripits från ägaren och därefter övergivits, har anträffats och...
RH 2005:67: En person har tagit ut pengar i en uttagsautomat men av förbiseende lämnat kvar...

Lagrumshänvisningar hit (2)

5 § Om någon, som på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan sköta ekonomisk angelägenhet eller självständigt handha kvalificerad teknisk uppgift eller övervaka skötseln av sådan angelägenhet eller uppgift, missbrukar sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen, döms han för trolöshet mot huvudman till böter eller fängelse i högst två år. Vad som har sagts nu gäller inte, om gärningen är belagd med straff enligt 1--3 §§.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller tillfogat huvudmannen betydande eller synnerligen kännbar skada.

Missbrukar någon, som fått till uppgift att sköta rättslig angelägenhet för någon annan, till förfång för huvudmannen sin förtroendeställning, döms han enligt första stycket, även om angelägenheten inte är av ekonomisk eller teknisk art. Lag (1986:123).

Kommentar

Detta brott kännetecknas av en viss bestämdhet där en person missbrukar ett kvalificerat förtroende samt en behörighet till skillnad mot 6 § som inget krav ställer på förtroende utan gärningsmannen har endast behörighet att företa en rättshandling. Med förtroende kan jämföras att gärningsmannen har en mer ansvarsfull post till skillnad mot arbetaren på golvet inom ett företag, en styrelseledamot eller person i nyckelposition inom ett företag räknas däremot hit samt självständiga uppdragstagare som jurister.

Rättsfall (3)

NJA 1984 s. 665: En försäljningsingenjör slutar sin anställning och startar ett eget företag som...
NJA 1996 s. 152: Fråga om trolöshet mot huvudman och medverkan till sådant brott. 10 kap 5 § och...
RH 1997:77: En banktjänsteman, som var chef för en banks lokalkontor, förorsakade banken...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1986:123

5 a § Den som är arbetstagare eller utövar uppdrag och tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller uppdraget döms för tagande av muta till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som är deltagare eller funktionär i en tävling som är föremål för allmänt anordnad vadhållning och det är fråga om en otillbörlig förmån för hans eller hennes fullgörande av uppgifter vid tävlingen.

Första stycket gäller även om gärningen har begåtts innan gärningsmannen fått en sådan ställning som avses där eller efter det att den upphört.

För tagande av muta enligt första och andra styckena döms också den som tar emot, godtar ett löfte om eller begär förmånen för någon annan än sig själv. Lag (2012:301).

5 b § Den som lämnar, utlovar eller erbjuder en otillbörlig förmån i fall som avses i 5 a § döms för givande av muta till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2012:301).

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2012:301

5 c § Är brott som avses i 5 a eller 5 b § att anse som grovt, döms för grovt tagande av muta eller grovt givande av muta till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen innefattat missbruk av eller angrepp på särskilt ansvarsfull ställning, avsett betydande värde eller ingått i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning eller annars varit av särskilt farlig art. Lag (2012:301).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2012:301

5 d § För handel med inflytande döms till böter eller fängelse i högst två år den som i annat fall än som avses i 5 a eller 5 b §

  • 1. tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för att påverka annans beslut eller åtgärd vid myndighetsutövning eller offentlig upphandling, eller
  • 2. lämnar, utlovar eller erbjuder någon en otillbörlig förmån för att han eller hon ska påverka annans beslut eller åtgärd vid myndighetsutövning eller offentlig upphandling. Lag (2012:301).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2012:301

5 e § En näringsidkare som tillhandahåller pengar eller andra tillgångar åt någon som företräder näringsidkaren i en viss angelägenhet och därigenom av grov oaktsamhet främjar givande av muta, grovt givande av muta eller handel med inflytande enligt 5 d § 2 i den angelägenheten döms för vårdslös finansiering av mutbrott till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2012:301).

6 § Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, genom missbruk av behörighet att i annans ställe företaga rättshandling skadar denne eller med missbruk av behörighet att göra gällande skuldebrev eller dylik handling kräver vad annan tillkommer, dömes för behörighetsmissbruk till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om någon fordrar betalning jämlikt handling som ej blivit utgiven eller för gäld som redan är gulden eller ock kräver att utfå gods som han redan bekommit eller mot krav åberopar kvitto som icke utgivits.

Kommentar

Brottet behörighetsmissbruk kräver inget förtroende eller besittning av egendomen utan gärningsmannen utnyttjar en situation som uppstått endast på grund av att gärningsmannen har fått en viss behörighet.

7 § Om någon olovligen brukar någon annans sak och därigenom vållar skada eller olägenhet, döms han för olovligt brukande till böter eller fängelse i högst ett år.

Detsamma skall gälla, om innehavaren av en fastighet brukar denna till men för annans rätt till den genom att olovligen bygga, gräva, plöja, ta upp väg, låta kreatur beta eller vidta någon annan dylik åtgärd.

Är brott enligt första stycket grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Lag (1993:207).

Kommentar

1 st. Med bruka jämställs även begreppen begagna, använda samt nyttja. Det räcker att en beaktansvärd fara för en slutlig förlust uppstår för att brottet skall vara fullbordad och en gärningsman som inte lämnar tillbaka en hyrd bil som han använt döms för olovligt brukande. Däremot döms en gärningsman som inte lämnar tillbaka en hyrd bil vilken han inte har använt enligt civilrättsliga regler då bilen ej brukats. En medpassagerare i en stulen bil döms för medhjälp till olovligt brukande då det är föraren som brukat bilen, inte passageraren.

Rättsfall (7)

NJA 1986 s. 165: Innehavare av s k oreglerad ströäng har ansetts kunna utan hinder av staten...
NJA 1987 s. 388: Fråga huruvida den som ej återlämnat en förhyrd personbil på avtalad tid gjort...
NJA 1990 s. 9: Tillgrepp av fortskaffningsmedel har ansetts inte kunna utgöra för brott till...
NJA 2003 s. 645: Fråga om en person som har följt med på en färd med en olovligt tillgripen bil...
RH 1997:117: Fråga om nyttjande av tjänstebil för privata körningar har varit att betrakta...
RH 1998:20: Fråga om påföljd för olovligt brukande och olovlig körning.
RH 2004:18: En arbetstagare har använt den dator som arbetsgivaren tillhandahållit som...

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1986:123, 1993:207

8 § Fullgör man ej vad i lag är föreskrivet om skyldighet att tillkännagiva hittegods eller annans sak som man av misstag eller tillfällighet fått i besittning, dömes för fyndförseelse till böter. Underlåter man att fullgöra sådan skyldighet med uppsåt att tillägna sig godset eller förfar man eljest med godset på sätt i 4 § sägs, skall gälla vad där är stadgat.

Rättsfall (2)

RH 1995:80: Cykel, som tillgripits från ägaren och därefter övergivits, har anträffats och...
RH 2005:67: En person har tagit ut pengar i en uttagsautomat men av förbiseende lämnat kvar...

Lagrumshänvisningar hit (1)

9 § För försök till förskingring eller trolöshet mot huvudman samt för försök eller förberedelse till grov förskingring döms till ansvar enligt vad som föreskrivs i 23 kap. För förberedelse till grovt givande av muta döms också till ansvar enligt 23 kap. Lag (2012:301).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2011:511, 2012:301

10 § Vad som föreskrivs i 8 kap. 13 § om inskränkning i åklagares åtalsrätt ska gälla även de brott som angetts i detta kapitel, dock inte grov förskingring och sådan trolöshet mot huvudman som är att anse som grov.

Undandräkt, olovligt förfogande eller olovligt brukande beträffande egendom som kommit i gärningsmannens besittning genom avtal om hyra av egendomen eller avtal enligt vilket äganderätten ska övergå först sedan betalning erlagts eller som gärningsmannen annars innehar på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, får åtalas av åklagare endast om åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

Tagande av muta, givande av muta, handel med inflytande och vårdslös finansiering av mutbrott får åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Att denna inskränkning i vissa fall inte gäller framgår dock av 20 kap. 5 §. Lag (2012:301).

Ändringar/Förarbeten (4)

11 kap. Om brott mot borgenärer m.m.

1 § Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han skall komma på obestånd, förstör eller genom gåva eller någon annan liknande åtgärd avhänder sig egendom av betydande värde, döms för oredlighet mot borgenärer till fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla om någon genom sådant förfarande försätter sig på obestånd eller framkallar påtaglig fara för att han skall komma på obestånd.

För oredlighet mot borgenärer döms också en gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av betydande värde med uppsåt att hålla den undan konkursen, eller gäldenär som i konkurs undandrar eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång. Detsamma skall gälla, om en gäldenär i otillbörligt syfte underlåter att, så långt möjligt, medverka till att tillgång i utlandet som ingår i konkursen ställs till konkursförvaltningens förfogande, trots att konkursförvaltaren uppmanat gäldenären att medverka.

Om brottet är grovt, döms för grov oredlighet mot borgenärer till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen beedigat oriktig uppgift eller använt falsk handling eller vilseledande bokföring eller om brottet varit av betydande omfattning eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Lag (2005:242).

Rättsfall (6)

NJA 1989 s. 570: En konkursgäldenär har, i fråga om ett belopp som ingick i konkursboet, dels...
NJA 1991 s. 491: Vägran av en konkursgäldenär att medverka till att ett belopp i utlandet fördes...
NJA 1994 s. 336: Bolag, som fortlöpande betalat förfallande skulder, har vid tillämpning av 11...
NJA 1998 s. 767: En gäldenär som fört ut tillgång av betydande värde från Sverige har åtalats...
NJA 2008 s. 848: Resningsärende. I ärendet uppkommer frågor a) om resningsansökningen kan tas...
NJA 2013 s. 822: Ägaren av ett aktiebolag har före bolagets konkurs betalat ut upparbetad...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (6)

2 § En gäldenär som vid konkurs, skuldsanering eller förhandling om offentligt ackord uppsåtligen eller av grov oaktsamhet förtiger tillgång, uppger obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift, döms, om uppgiften inte rättas innan den beedigas eller annars läggs till grund för förfarandet, för försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning till fängelse i högst två år.

För försvårande av exekutiv förrättning döms också en gäldenär som i samband med annan exekutiv förrättning uppsåtligen åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom genom förrättning tas i anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhet.

Om ett förtigande eller en oriktig uppgift enligt första stycket är utan betydelse för saken, eller om gäldenären vid konkurs hade rätt att vägra yttra sig och omständigheterna innebär en skälig ursäkt för honom eller henne, skall han eller hon inte dömas till ansvar.

Om ett brott som avses i denna paragraf har begåtts uppsåtligen och är grovt, döms för grovt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen beedigat oriktig uppgift eller använt falsk handling eller vilseledande bokföring eller om brottet varit av betydande omfattning. Lag (2006:549).

Kommentar

När ett ärende har hamnat hos kronofogden (KFM) på grund av att någon har en skuld och den som har en skuld inte betalar så påbörjar KFM en utredning om vad den som har skulden äger. Utredningen kan ske genom att personen på en särskild blankett får redovisa vad den äger. Om den i sin redovisning medvetet ljuger eller på grund av allvarligt slarv lämnar uppgifter som är felaktiga har man gjort sig skyldig till försvårande av exekutiv förrättning. Detsamma gäller uppgifter som lämnas till konkursförvaltare. Felaktigt lämnade uppgifter kan falla inom ramen för osann alternativ vårdslös försäkran i 15 kap. 10 §.


Rättsfall (3)

NJA 1994 s. 336: Bolag, som fortlöpande betalat förfallande skulder, har vid tillämpning av 11...
NJA 2008 s. 848: Resningsärende. I ärendet uppkommer frågor a) om resningsansökningen kan tas...
RH 1995:102: Frågor om rekvisiten för grov oredlighet mot borgenärer (skalbolagsaffärer)...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2005:242, 2006:549

3 § Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han skall komma på obestånd, fortsätter rörelse under förbrukande av avsevärda medel utan motsvarande nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig på äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtar annan sådan åtgärd och därigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försämrar sin förmögenhetsställning i avsevärd mån, döms för vårdslöshet mot borgenärer till fängelse i högst två år. Vad som nu sagts skall gälla även om gärningsmannen inte insåg men hade skälig anledning anta att han var på obestånd eller att påtaglig fara förelåg för att han skulle komma på obestånd. Lag (2005:242).

Rättsfall (1)

NJA 1983 s. 163: Fråga om bestämmande av straff för gärningar som har föranlett näringsförbud.

Ändringar/Förarbeten (5)

4 § Den som, då han eller hon är på obestånd, gynnar en viss borgenär genom att betala skuld som inte är förfallen, betala med annat än sedvanliga betalningsmedel eller överlämna säkerhet som inte var betingad vid skuldens tillkomst eller genom att vidta annan sådan åtgärd, döms, om åtgärden medför påtaglig fara för att en annan borgenärs rätt skall förringas avsevärt, för otillbörligt gynnande av borgenär till fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om någon som är på obestånd i otillbörligt syfte gynnar en viss borgenär på annat sätt än som nyss sagts och detta medför påtaglig fara för att en annan borgenärs rätt skall förringas avsevärt.

En gäldenär, som för att främja ackord i hemlighet lämnar eller utlovar betalning eller annan förmån, döms också för otillbörligt gynnande av borgenär. Lag (2005:242).

Rättsfall (2)

NJA 1986 s. 779: Fråga om ansvar för mannamån mot borgenärer och bokföringsbrott. Tillika fråga,...
NJA 2013 s. 822: Ägaren av ett aktiebolag har före bolagets konkurs betalat ut upparbetad...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2005:242

5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078) genom att underlåta att bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation eller genom att lämna oriktiga uppgifter i bokföringen eller på annat sätt, döms, om rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning till följd härav inte kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, för bokföringsbrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om brottet är grovt, döms för grovt bokföringsbrott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om åsidosättandet avsett mycket betydande belopp eller om gärningsmannen använt falsk handling eller om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

Första och andra styckena gäller inte om bokföringsskyldigheten avser en juridisk person som anges i 2 kap. 2 § bokföringslagen och som inte bedriver näringsverksamhet. Lag (2005:242).

Rättsfall (33)

NJA 1983 s. 163: Fråga om bestämmande av straff för gärningar som har föranlett näringsförbud.
NJA 1983 s. 205: Fråga om val av påföljd för bokföringsbrott.
NJA 1984 s. 710: Fråga om val av påföljd för bokföringsbrott.
NJA 1986 s. 652: Val av påföljd för försvårande av skattekontroll och bokföringsbrott. 10 §...
NJA 1986 s. 779: Fråga om ansvar för mannamån mot borgenärer och bokföringsbrott. Tillika fråga,...
NJA 1987 s. 130: Val av påföljd för försvårande av skattekontroll och bokföringsbrott. 10 §...
NJA 1988 s. 481: Fråga huruvida bokföringsbrott var att anse som grovt. Tillika fråga om val av...
NJA 1993 s. 687: En person upprättade osanna fakturor som användes i bokföringen för ett bolag....
NJA 1996 s. 384: Av bokföringen framgick inte att ett aktiebolag belastats med rörelsefrämmande...
NJA 1998 s. 300: Fråga om påföljd för bokföringsbrott. 11 kap 5 § BrB.
NJA 1999 s. 647: En näringsidkare har dömts till fängelse sex månader för bokföringsbrott, grovt...
NJA 2001 s. 397: Fråga om påföljd för artbrottslighet (bokföringsbrott) med ett straffvärde av...
NJA 2003 s. 550: Fråga om styrelseledamot med ansvar för de administrativa uppgifterna i ett...
NJA 2004 s. 519: Fråga om bokföringsskyldighet förelegat för viss illegal spelverksamhet.
NJA 2004 s. 618: Underlåtenhet att inom föreskriven tid upprätta årsredovisningar för ett...
NJA 2005 s. 252: Underlåtenhet att bevara verifikationer avseende varje enskilt köruppdrag i...
NJA 2006 s. 627: Fråga om underlåtenhet att skriva ner en fordran eller att göra en reservation...
NJA 2007 s. 451: Fråga om bokföringsbrott skall bedömas som ringa.
NJA 2008 s. 697: Fråga om en person som åtagit sig uppdrag att utföra viss bokföring åt en...
NJA 2009 s. 3: En revisor har avgett s.k. ren revisionsberättelse. Fråga om detta har kunnat...
NJA 2012 s. 247: Rubricering av och påföljd för bokföringsbrott. Även fråga om tillämpning av 29...
NJA 2012 s. 826: 1. En person har tagit ut pengar från ett bolags konto och förmedlat dessa...
NJA 2013 s. 502: Ne bis in idem. Det svenska systemet vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet...
RH 1995:111: Månadsvisa sammanställningar från bank (transaktionsredovisningar), där...
RH 1996:76: Fråga om eget uttag i aktiebolag kan vara att anse som förskingring. Vidare...
RH 2003:39: I ett företag saknades grundbokföring och huvudbokföring helt för en period om...
RH 2007:22: Hovrätten har dömt till ansvar för bokföringsbrott bestående i underlåtenhet...
RH 2007:56: En person som mot ersättning åtagit sig att vara ensam styrelseledamot i ett...
RH 2008:24: I mål om bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll har ett flertal...
RH 2008:88: Fråga om försäljning via Internet varit sådan att den är att anse som...
RH 2009:54: Underlåtenhet att upprätta årsredovisning i ett sedan många år vilande...
RH 2009:94: Underlåtenhet att i aktiebolag inom föreskriven tid upprätta årsredovisningar...
RH 2013:11: I mål om bokföringsbrott har bl.a. tillämpningen av det s.k. huvudsakskriteriet...

Lagrumshänvisningar hit (4)

Ändringar/Förarbeten (5)

6 § För försök till oredlighet mot borgenärer enligt 1 § första stycket eller försök till sådan oredlighet enligt 1 § andra stycket som innebär att tillgång bortförs ur riket döms till ansvar enligt vad som föreskrivs i 23 kap. Detsamma gäller i fall då sådant brott som nu har angetts ska bedömas som grov oredlighet mot borgenärer. För förberedelse till grovt bokföringsbrott döms också till ansvar enligt vad som föreskrivs i 23 kap. Lag (2011:511).

Rättsfall (1)

RH 1995:102: Frågor om rekvisiten för grov oredlighet mot borgenärer (skalbolagsaffärer)...

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2005:242, 2011:511

7 § Begår den som är i en gäldenärs ställe en gärning, för vilken ansvar för gäldenär är föreskrivet i detta kapitel, skall han dömas såsom om han själv vore gäldenär.

Borgenär som i fall som avses i 4 § tar eller låter åt sig utlova betalning, säkerhet eller annan förmån, döms för medverkan till brottet endast om han brukar otillbörligt hot eller otillbörligt löfte om förmån eller handlar i hemligt samförstånd med gärningsmannen. Lag (1986:43).

Rättsfall (1)

NJA 1983 s. 205: Fråga om val av påföljd för bokföringsbrott.

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1982:150, 1986:43

8 § Vårdslöshet mot borgenärer får åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Bokföringsbrott som är ringa får åtalas av åklagare endast om åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Lag (2013:216).

Rättsfall (1)

NJA 1981 s. 392: Sedan allmän åklagare väckt talan mot flera personer med yrkande om ansvar för...

Ändringar/Förarbeten (4)

12 kap. Om skadegörelsebrott

Kommentar

Skadegörelsebrotten är ett angrepp på en förmögenhet som tillhör annan. Däremot överförs ingen förmögenhet i samband med att brottet begås. Brott i 13 kapitlet konsumerar brott ur 12 kapitlet.

1 § Den som förstör eller skadar egendom, fast eller lös, till men för annans rätt därtill, döms för skadegörelse till böter eller fängelse i högst ett år. Lag (2003:857).

Kommentar

Den rätt som kränks då någon begår ett skadegörelsebrott är ägarens rätt till den sak som utsätts för skadegörelse. Bedömningsgrunder för vad som utgör en strängare påföljd för skadegörelsebrott är ifall skadegörelsen skett systematiskt, om skadegörelsen varit organiserad eller varit planerad. Även ifall skadegörelsen utförts på ett hänsynslöst sätt är bedömningsgrunder som kan leda till ett strängare straff. Träd som planterats i strid med kommunens bestämmelser och skymt sikten vid en utfart från en granntomt så barn riskerades att skadas utgjorde inte sådana omständigheter att grannen kunde såga ner träden utan att det ledde till ansvar, Nacka tingsrätt dom B 3953-10 från den 29 sept 2010.

Rättsfall (10)

NJA 1988 s. 351: Skadegörelse eller åverkan?
NJA 1990 s. 315: Fråga om brottsrubricering och påföljd när någon genom inbrott trängt in i...
NJA 2000 s. 432: Fråga om straffmätning för skadegörelse.
NJA 2001 s. 115: Frågor om aktsamhetskravet i 7 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och...
RH 1994:27: Åtal har ogillats av hovrätt med tillämpning av 51 kap. 23 a §...
RH 1996:82: Åtal för skadegörelse - bestående i att en 15-årig yngling och hans...
RH 1997:54: Ungdomar har på kyrkogårdar haft omkull eller sönderbrutit gravvårdar m.m. samt...
RH 1999:47: Upprepade fall av klotter har bedömts som grov skadegörelse.
RH 2005:56: En yngling har filmat en kamrat som krossade fönsterrutor. Förfarandet har...
RH 2012:17: Ett försök till tillgrepp av en butiksvara värd 149 kr har, trots att verktyg...

Lagrumshänvisningar hit (3)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2003:857

2 § Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till skadans obetydlighet och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för åverkan dömas till böter.

Den som i skog eller mark olovligen tager växande träd eller gräs eller, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda eller ock vindfälle, sten, grus, torv eller annat sådant, som ej är berett till bruk, dömes för åverkan, om brottet med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter är att anse som ringa.

Kommentar

För åverkan döms någon som antingen förstör en sak av ringa värde eller skadar värdefull egendom så att en obetydlig värdeminskning uppstår. Enligt NJA 1988 s. 351 skall gränsdragningen mellan stöld 8 kap. 1 § och snatteri 8 kap. 2 § vara vägledande även för gränsdragningen mellan skadegörelse 1 § och åverkan som beskrivs i denna paragraf. År 2009 höjdes gränsen mellan stöld och snatteri av HD i dom B 5097-08 till 1000 kr.

Rättsfall (2)

NJA 1986 s. 637: Olovligt tagande av vitlav har med hänsyn till värdet och övriga omständigheter...
RH 1994:27: Åtal har ogillats av hovrätt med tillämpning av 51 kap. 23 a §...

3 § Om brott som i 1 § sägs är att anse som grovt, skall för grov skadegörelse dömas till fängelse i högst fyra år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om av gärningen kommit synnerlig fara för någons liv eller hälsa eller skadan drabbat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadan eljest är synnerligen kännbar.

Kommentar

Vid upprepade fall av klotter eller vid skadegörelse där allmänheten upplever svårigheter till exempel genom att förstöra trafikmaterial kan utgöra bedömningsgrunder för grov skadegörelse. Även här används bedömningsgrunderna för strängare påföljd som beskrivs i 1 §. Värdegränsen mellan skadegörelse och grov skadegörelse är inte lika hög som värdegränsen för stöld och grov stöld men det förekommer att gränsen ett basbelopp har använts som riktmärke. År 2009 är ett basbelopp 42 800 kr.

Rättsfall (3)

RH 1996:10: Fråga om påföljd för grov skadegörelse.
RH 1997:54: Ungdomar har på kyrkogårdar haft omkull eller sönderbrutit gravvårdar m.m. samt...
RH 1999:47: Upprepade fall av klotter har bedömts som grov skadegörelse.

Lagrumshänvisningar hit (2)

4 § Tager man olovlig väg över tomt eller plantering eller över annan äga, som kan skadas därav, dömes för tagande av olovlig väg till böter.

Kommentar

Ett tagande kan ske genom att någon åker, rider, går eller använder sig av annat färdmedel över ett område som inte är väg. Att ta väg över en tomt eller en plantering som kan skadas medför ett brott mot paragrafen. Om gärningsmannen däremot endast olovligen använder annans väg kan det vara fråga om egenmäktigt förfarande 8 kap. 8 § eller om vägen går över annans tomt kan det bli fråga om hemfridsbrott 4 kap. 6 §. En tillfällig genväg över annans mark kan även utgöra skadegörelse enligt 12 kap. 1 § alternativt om denna genvägen blir permanent kan det bli fråga om egenmäktigt förfarande 8 kap. 8 § eller självtäkt enligt 8 kap. 9 §.

5 § För försök eller förberedelse till grov skadegörelse och försök till skadegörelse samt för underlåtenhet att avslöja grov skadegörelse, döms till ansvar enligt vad som föreskrivs i 23 kap. Lag (2003:857).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2003:857

6 § Åverkan eller tagande av olovlig väg må, om brottet endast förnärmar enskilds rätt, åtalas av åklagare allenast om åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Rättsfall (1)

RH 1994:27: Åtal har ogillats av hovrätt med tillämpning av 51 kap. 23 a §...

13 kap. Om allmänfarliga brott

Kommentar

Brotten i 13 kap. är farebrott och ansvar inträder då det föreligger konkret fara för fullbordat brott, för 1-3 §§ räcker det med att konkret fara för mordbrand föreligger och det krävs inte att gärningsmannen skall ha något uppsåt att skada en annan person.

1 § Om någon anlägger brand, som innebär fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för mordbrand till fängelse, lägst två och högst åtta år.

Är brottet mindre allvarligt, döms till fängelse, lägst ett och högst tre år. Lag (1993:207).

Kommentar

Med brand avses en eld som inte är under kontroll, elden är lös och den skall brinna med låga. En eld i en lövhög i trädgården under kontroll är inte att jämföra med en brand. Om någon anlägger en brand i ens egna fastighet utan att det föreligger konkret fara för spridning eller personskada på annan är det inte att bedöma som mordbrand. Även om branden ligger bakom att det uppstår rökutveckling som en annan person upptäcker vilken medför att personen hoppar ut genom ett fönster så att fara för annans liv eller hälsa uppstår är det att bedöma som mordbrand. Om det uppstår skada på en person på grund av en mordbrand skall även eventuell paragraf i 3 kap. tillämpas. Annan bedömning som kan ligga till grund för mordbrands svårighetsgrad har HovR tagit upp i RH 1995:51 och är om händelseförloppet varit utdraget, om mordbranden anlagts i ett flerfamiljshus, branden anlagts inom tätbebyggt område, att betydande värden gått förlorade och att reparationskostnaderna varit höga. Medans ej försvårande omständigheter tagits upp i samma rättsfall och avsåg att gärningen ej föregåtts av någon planering samt endast varit inriktad på materiell förstörelse.

2 st.: I NJA 2008 s. 423 konstaterade HD att när det föreligger fara för annans liv eller hälsa kan det ytterligt sällan resultera i ett mindre allvarlig brott enligt detta stycke, istället skall som ett minimum första stycket alltid tillämpas. Se 6 § om gärningsmannen förfarit oaktsamt.

Rättsfall (7)

NJA 1981 s. 604: Brand har anlagts i ett bostadshus varvid lös egendom - utgörande ett hem - med...
NJA 2008 s. 423: Fråga om mordbrand är att bedöma enligt första eller andra stycket i 13 kap. 1...
NJA 2009 s. 149: Mordbrand - fråga om uppsåt (likgiltighetsuppsåt) hos två femtonåringar.
NJA 2011 s. 611: Fråga om ansvar för allmänfarlig vårdslöshet när åklagaren i mål om åtal för...
RH 1995:51: Påföljd för mordbrand.
RH 1996:147: En sextonårig yngling har i sitt bostadsrum, på sluten avdelning i en...
RH 1996:53: Fråga, i mål om försök till mordbrand, om försökspunkten är uppnådd.

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1993:207

2 § Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grov mordbrand till fängelse på viss tid, lägst sex och högst arton år, eller på livstid.

Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om branden anlagts i tättbebyggt samhälle, där den lätt kunde sprida sig, eller annars inneburit fara för flera människor eller för egendom av särskild betydenhet. Lag (2009:396).

Kommentar

En bedömningsgrund för grov mordbrand är att flera personer utsätts för fara. Att det avser egendom av särskild betydelse som ett hyreshus, en byggnad av kulturell betydelse som en teater eller om det är en byggnad som allmänheten har tillträde till och för vilken utrymningsmöjligheterna är avskurna. Även om det föreligger försämrade släckningsmöjligheter där det brinner samt om något som är av betydelse för den allmänna förvaltningen eller för försvaret är försvårande omständigheter.

Rättsfall (1)

RH 1996:147: En sextonårig yngling har i sitt bostadsrum, på sluten avdelning i en...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2009:396

3 § Den som åstadkommer explosion, översvämning, ras, skeppsbrott, flyg- eller tågolycka eller annan sådan ofärd och därigenom framkallar fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för allmänfarlig ödeläggelse till fängelse, lägst två och högst åtta år.

Är brottet mindre allvarligt, döms till fängelse, lägst ett och högst tre år.

Är brottet grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst sex och högst arton år, eller på livstid. Lag (2009:396).

Kommentar

För brottet krävs att gärningsmannen ger upphov till en effekt vilken omnämns i paragrafens inledning och som inte passar in i 1-3 §§. Effekten skall vidare medföra konkrekt fara för antingen annans liv eller hälsa eller omfattande förstörelse av annans egendom. Beroende på om annan person skadas kan 3 kap. behöva tillämpas.

Rättsfall (2)

NJA 1998 s. 310: Fråga om förutsättningar förelegat för rätt till kränkningsersättning. 1 kap 3...
NJA 2011 s. 627: Förberedelse till brott. En samling föremål, avsedd att användas vid...

Lagrumshänvisningar hit (3)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2009:396, 1993:207

4 § Om någon förstör eller skadar egendom, som har avsevärd betydelse för rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning eller för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i riket, eller genom annan åtgärd, som ej innefattar allenast undanhållande av arbetskraft eller uppmaning därtill, allvarligt stör eller hindrar användningen av sådan egendom, dömes för sabotage till fängelse i högst fyra år. Detsamma skall gälla, om någon eljest, genom skadegörelse eller annan åtgärd som nyss sagts, allvarligt stör eller hindrar den allmänna samfärdseln eller användningen av telegraf, telefon, radio eller dylikt allmänt hjälpmedel eller av anläggning för allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Kommentar

För fullbordat brott behöver ingen fysisk skada uppstå, det räcker att den allmänna samfärdseln störs med hjälp av atrapper för att skada i trafiken skall uppstå, se RH 2006:14. Det omfattar inte all slags skada utan skadan måste vara av relativt allvarlig art. Det handlar om staten, det allmännas och allmänhetens intresse. Se 6 § om gärningsmannen förfarit oaktsamt.

Rättsfall (1)

RH 2006:14: I mål om ansvar för försök till utpressning och för sabotage har aktualiserats...

Lagrumshänvisningar hit (7)

5 § Är brott som avses i 4 § att anse som grovt, döms för grovt sabotage till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid.

Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om därigenom framkallats fara för rikets säkerhet, för flera människoliv eller för egendom av särskild betydenhet. Lag (2009:396).

Kommentar

För att en gärning är att bedöma som grov räknas även om gärningsmannen genom olaga tvång eller annat våld eller hot om våld ingriper i manövreringen av ett fartyg. Lista över svenska flygplatser Notera att inte alla flygplatser i listan är öppna för internationell trafik.

Lagrumshänvisningar hit (4)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2009:396

5 a § Den som genom olaga tvång bemäktigar sig eller ingriper i manövreringen av

  • 1. ett luftfartyg,
  • 2. ett fartyg, som används i civil yrkesmässig sjöfart för befordran av gods eller passagerare, bogsering, bärgning, fiske eller annan fångst, eller
  • 3. en buss, en tung lastbil eller ett maskindrivet spårfordon på järnväg, spårväg eller tunnelbana, som används i förvärvsverksamhet för befordran av gods eller passagerare,

döms för kapning till fängelse i högst fyra år. Detsamma gäller den som genom olaga tvång bemäktigar sig en plattform i havet som är avsedd för verksamhet för utforskning eller utvinning av naturtillgångar eller för något annat ekonomiskt ändamål.

Den som i annat fall

  • 1. förstör eller allvarligt skadar ett sådant fartyg eller en sådan plattform som anges i första stycket eller ett luftfartyg i trafik, eller
  • 2. vidtar en åtgärd som är ägnad att framkalla fara för säkerheten för ett sådant fartyg eller en sådan plattform som anges i första stycket eller för ett luftfartygs säkerhet under flygning

döms för sjö- eller luftfartssabotage till fängelse i högst fyra år.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Lag (2009:396).

Kommentar

Skyddsobjektet är fartyget, plattformen eller fordonet. Inte de personer eller den egendom som under flygningen finns ombord. Situationer där fara för ”säkerheten ombord” på luftfartyget uppstår omfattas således inte utan endast situationer där fara för ”luftfartygets säkerhet” uppkommer omfattas, se RH 2009:93.

1 st. Paragrafen kriminaliserar kapning av sjöfartyg som inte används i privat syfte, luftfartyg oavsett användningsområde, föremål för marktransport som inte används i privat syfte och i 2 st. sjöplattform som används i vetenskapligt eller ekonomiskt syfte.

3 st. 1 p. Här kriminaliseras sjö- eller luftfartssabotage av sjöfartyg som inte används i privat syfte, sjöplattform som används i ventenskapligt eller ekonomiskt syfte och luftfartyg men endast om det används i yrkesmässig trafik. Skadan ska vara allvarlig och inte vara av sådan art att den enkelt kan repareras.

3 st. 2 p.Även den som utsätter ett av de uppräknade skyddsobjekten för fara kan dömas enligt paragrafen. Polisen har klassat situationer där förundersökning påbörjats men inte lett någonstans som flygplanssabotage då fråga varit att laserpekare riktats mot flygplan.

Rättsfall (2)

NJA 1990 s. 484: Frågor i ärenden om utlämning till Sovjetunionen för kapning av luftfartyg...
RH 2009:93: Luftfartssabotage. Fråga om innebörden av rekvisitet ”åtgärd som är ägnad att...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (5)

5 b § Den som

  • 1. använder allvarligt våld eller hot om sådant våld mot någon som befinner sig på en flygplats som är öppen för internationell trafik,
  • 2. förstör eller allvarligt skadar en anordning, som hör till en sådan flygplats eller som används för flygplatsens trafik, eller ett luftfartyg, som inte är i trafik men är uppställt på flygplatsen, eller
  • 3. med användande av våld eller hot om våld omintetgör verksamhet som bedrivs på en sådan flygplats,

döms, om gärningen är ägnad att framkalla fara för flygplatsens funktion eller för säkerheten vid denna, för flygplatssabotage till fängelse i högst fyra år.

Är brottet att anse som grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Lag (2009:396).

Kommentar

Som flygplats räknas en flygplats vilken är öppen för internationell trafik.

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2009:396, 1990:416

6 § Den som av oaktsamhet, genom att umgås ovarsamt med eld eller sprängämne eller på annat sätt, vållar

  • 1. brand eller ofärd som avses i 1, 2 eller 3 § eller framkallar fara för det,
  • 2. skada eller hinder som avses i 4 § eller
  • 3. skada som avses i 5 a § andra stycket 1 eller 5 b § första stycket 2 döms för allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år. Lag (1990:416).

Kommentar

Detta brott är ett oaktsamhetsbrott och hit hör sådana fall där gärningsmannen varit slarvig med hemelektronik som en glömd spisplatta, strykjärnet eller då någon som somnar med cigaretten i sängen. En normal påföljd kan ligga mellan 30-50 dagsböter och sällan leder det till fängelse. I NJA 1993 s. 86 dömdes en lokförare till villkorlig dom efter att han underlåtit att läsa igenom säkerhetsföreskrifter för en sträcka. Dessa föreskrev att en kurva som max fick passeras i 40 km/h, passerade lokfäraren i 125 km/h med resultatet att tåget välte, 50 personer skadades och två personer avled.

Rättsfall (4)

NJA 1993 s. 86: Fråga om ansvar för vållande till annans död och allmänfarlig vårdslöshet, när...
NJA 1995 s. 145: Påföljd för allmänfarlig vårdslöshet, grovt brott, som begåtts av en 20-åring.
NJA 2011 s. 611: Fråga om ansvar för allmänfarlig vårdslöshet när åklagaren i mål om åtal för...
RH 2012:58: Allmänfarlig vårdslöshet. Oaktsamhetsbedömning avseende tilltalad som led av...

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1990:416, 1973:342

7 § Om någon framkallar allmän fara för människors liv eller hälsa genom att förgifta eller infektera livsmedel, vatten eller annat, på annat sätt sprida gift eller dylikt eller överföra eller sprida allvarlig sjukdom, döms för spridande av gift eller smitta till fängelse i högst sex år.

Är brottet grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det skett med uppsåt att skada annan till liv eller hälsa eller om många människor utsatts för fara. Lag (2009:396).

Kommentar

Paragrafen straffbelägger uppsåtligt spridande av gift och uppsåtligt spridande av smitta som riktas mot människor. För oaktsamhetsbrott se 9 §. Som smitta räknas dock även att en person smittas, men det skall i så fall avse en smittsam sjukdom. Som gift räknas även gammal och skämd mat eller glas i mat. Det skall uppstå en allmän fara för människors liv eller hälsa, det får inte bara avse en enstaka person. Skillnaden mellan denna paragraf och 3 kap 5-6, 9 §§ är att en större kret riskerar att bli förgiftade eller sjuka. Som försöks brott räknas att man bunkrar upp ett lager av gift som senare skall användas, någon konkret fara har ännu inte uppstått men den kommer att finnas då giftet används. Se även 8 § som avser samma gärning men riktat mot djur.

Rättsfall (1)

NJA 1995 s. 119: Fråga om eventuellt uppsåt vid åtal för grov misshandel och försök till sådant...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2009:396

8 § Framkallar någon allmän fara för djur eller växter medelst gift eller genom att överföra eller sprida elakartad sjukdom eller genom att sprida skadedjur eller ogräs eller på annat dylikt sätt, dömes för förgöring till böter eller fängelse i högst två år.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det skett med uppsåt att skada eller om egendom av betydande värde utsatts för fara.

Kommentar

Paragrafen straffbelägger uppsåtligt spridande av gift och uppsåtligt spridande av smitta som riktas mot djur eller växter. I övrigt samma bedömning som i 7 §.

Rättsfall (1)

RH 1999:85: Hästar på ett ridcenter fick - eller riskerade få - foder som var skadligt....

Lagrumshänvisningar hit (2)

8 a § Har upphävts genom lag (1998:809).

9 § Begår någon av oaktsamhet en gärning som anges i 7 eller 8 §, skall han dömas för vårdslöshet med gift eller smittämne till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1998:809).

Kommentar

Paragrafen straffbelägger oaktsamt spridande av gift och oaktsamt spridande av smitta som riktas mot människor, djur eller växter. I övrigt samma bedömning som i 7 §.

Rättsfall (2)

NJA 2006 s. 188: Ett bolag som har tillstånd att till vatten släppa ut en viss mängd...
RH 1999:85: Hästar på ett ridcenter fick - eller riskerade få - foder som var skadligt....

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1981:469, 1988:925, 1998:809

10 § Har någon, utan att vara förfallen till ansvar enligt vad förut i detta kapitel är sagt, vid handhavande av eld, sprängämne eller gift eller annorledes framkallat fara för brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sägs eller allmän fara som avses i 7 eller 8 § och underlåter han, efter att hava kommit till insikt därom, att till farans avvärjande göra vad skäligen kan begäras, dömes för underlåtenhet att avvärja allmänfara till böter eller fängelse i högst ett år.

Kommentar

En person som utan uppsåt framkallar fara vilken straffbeläggs i 1-3, 7-8 §§ och således inte kan straffas för gärningen men som då personen inser att fara föreligger underlåter att göra vad han kan för att avvärja den straffas enligt denna paragraf. Exempelvis kan det handla om en situation sådan att en person anlägger en eld i en lövhög under kontrollerade former. Denna eld utvecklar sig sedermera till en brand av mordbrandskaraktär och personen inser detta men trots det underlåter personen att göra vad han kan för att se till att gör vad som skäligen kan begäras för att avvärja faran.

Lagrumshänvisningar hit (1)

11 § Om någon som har ådragit sig ansvar enligt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 9 eller 10 § eller enligt 5 a § andra stycket 2 eller 5 b § första stycket 2 eller 3, frivilligt har avvärjt en sådan fara eller verkan som anges där innan avsevärd olägenhet har uppkommit, får han dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen. Var faran ringa och är för gärningen ej föreskrivet svårare straff än fängelse i ett år, skall han ej dömas till ansvar. Lag (1998:809).

Ändringar/Förarbeten (5)

12 § För försök, förberedelse eller stämpling till mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage, kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage eller spridande av gift eller smitta eller till förgöring, så ock för underlåtenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Lag (1990:416).

Kommentar

I NJA 2011 s. 627 hittades hos en tilltalad en samling nyckelkemikalier vid framställning av ett sprängmedel. Det avgörande i rättsfallet var om samlingen avsåg hjälpmedel och förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse enligt 3 § eller om brottet passerat så många steg att det var att se som ett försök till brott? HD resonerade att det med tanke på att alla preparat var beståndsdelar i bomben och otvivelaktigt hjälpmedel till brott och det enda som återstod till att bomben skulle vara färdig var ett sammanfogandet av de olika beståndsdelarna samt att detta var mycket enkelt, så ansågs brottet ha passerat försökspunkten. Den tilltalade ansågs även haft uppsåt till att fullborda brottet då den i samband med ingripandet uttalat hot och betett sig på ett sådant sätt att han visat att han haft avsikt att fullborda brottet.

Rättsfall (3)

NJA 1995 s. 119: Fråga om eventuellt uppsåt vid åtal för grov misshandel och försök till sådant...
NJA 2011 s. 627: Förberedelse till brott. En samling föremål, avsedd att användas vid...
RH 1996:53: Fråga, i mål om försök till mordbrand, om försökspunkten är uppnådd.

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1990:416, 1971:188, 1973:342

14 kap. Om förfalskningsbrott

Kommentar

Förfalskningsbrotten behandlar olovlig hantering av olika sorters bevismedel där en skillnad görs mellan äkta- och oäkta bevismedel. Att det är ett bevismedel betyder att det är avsett att bevisa någonting ex: att innehavaren är 18 år eller ägare av ett visst föremål. När en person som saknar behörighet framställer ett bevismedel innebär detta att det inte i alla sina delar är framställd av den person det utger sig komma från utan bevismedlet är falskt, det är oäkta. Se även inledning till 15 kap. som omfattar fall där gärningsmannen har behörighet men missbrukar den. Flera av paragraferna behandlar urkunder vilka kan vara upprättade på två olika sätt. För det första skall urkunden ha ett föreställningsinnehåll som innebär att dess innehåll skall kunna avläsas eller avlyssnas. För det andra skall den ha en utställarangivelse vilken innebär att utställaren skall kunna identifieras. Identifieringen är antingen personligen, att utställaren tillhör en viss grupp av begränsade individer eller en organisation. Det finns inget krav på att urkunden skall vara signerad men den får inte vara anonym.

1 § Den som obehörigen, genom att skriva eller på liknande sätt ange en annan persons namn eller på annat sätt, framställer en falsk urkund eller ändrar eller fyller ut en äkta urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för urkundsförfalskning till fängelse i högst två år.

Med urkund avses

  • 1. en handling som upprättats till bevis eller annars är av betydelse som bevis och som har en utställarangivelse och originalkaraktär,
  • 2. en elektronisk handling som upprättats till bevis eller annars är av betydelse som bevis och som har en utställarangivelse som kan kontrolleras på ett tillförlitligt sätt, och
  • 3. ett märke som ställts ut till bevis om en persons identitet eller om en viss rättighet eller prestation och som har originalkaraktär (bevismärke). Lag (2013:425).

Kommentar

1 st.: Det finns två typer av urkundsförfalskning. Det första fallet föreligger då en gärningsman upprättar en falsk urkund. Detta kan ske genom att gärningsmannen olovligen skriver dit annans namn eller vilseleder någon som är behörig, att signera urkunden. Det andra fallet inträffar då gärningsmannen förändrar en redan upprättad äkta urkund. Förändringen kan ske genom att en radering eller ett tillägg utförs. Brottet är fullbordat då åtgärden är genomförd, själva urkunden behöver inte ha använts. Det skall även föreligga konkret fara i bevishänseende såtillvida att det skall vara sannolikt att det som förfalskats kan tas för äkta.

2 st.: Om en handling som syfte har att tjäna som bevis utgör den en avsiktsurkund. Om den däremot inte har som syfte att tjäna som bevis men kan vara av betydelse som bevis utgör den en tillfällighetsurkund. Vad som föregår orden ”annan handling” utgör exempel på handlingar men även check, delgivning, följesedel, kvitto, körkort och pass utgör exempel på handlingar. Urkundsförfalskning leder till oftast till villkorlig dom men ibland till böter med undantag för urkundsförfalskning av pass. Detta senare brott talar i regel för fängelse men med beaktande av förmildrande omständigheter enligt 2 §, dömdes en man av HD i NJA 1983 s. 786 till villkorlig dom för att med hjälp av ett förfalskat pass flytt från sitt hemland där han dömts till döden.

Om det är fråga om att använda en befintlig, giltig urkund på ett otillåtet sätt kan det vara fråga om missbruk av urkund enligt 15 kap. 12 §.

Rättsfall (11)

NJA 1982 s. 863: Fråga i mål angående bedrägeribrott om skada uppkommit vid fullgörande av avtal.
NJA 1983 s. 786: Fråga om påföljd, när utlänning brukat falskt pass för att ta sig in i Sverige.
NJA 1986 s. 234: Ett bedrägeri som avsåg utfående av varor till ett värde av ungefär 3 700 kr...
NJA 1989 s. 656: Fråga huruvida exemplar av protokoll över husrannsakan och kroppsvisitation och...
NJA 1991 s. 739: Ett av trafiksäkerhetsverket utfärdat stämpelkort, som efter mekanisk hantering...
NJA 1996 s. 443: Polismän, som under förundersökning bl a framställt falsk urkund, har till sitt...
NJA 1996 s. 63: Undertecknande med annans namn av formulär för beställning av identitetskort...
NJA 2009 s. 111: En person har fört över information om nummer hänförliga till kreditkort till...
RH 1994:53: En person har använt falskt pass och falskt körkort för att i affärssyfte...
RH 2007:59: Framställande av falsk urkund genom att modern falskeligen tecknat faderns namn...
RH 2012:18: Urkundsförfalskning?-Dokument som har framställts med en dators...

Lagrumshänvisningar hit (3)

2 § Är brott som avses i 1 § att anse som ringa, döms för förvanskning av urkund till böter eller fängelse i högst sex månader.

Vid bedömande av om brottet är ringa ska det särskilt beaktas om urkunden är av mindre vikt eller om gärningen har begåtts för att hjälpa någon till hans eller hennes rätt. Lag (2013:425).

Kommentar

Förvanskning av urkund utgör ringa urkundsförfalskning. För att brottet skall anses som ringa skall alla omständigheter anses ringa. Som förmildrande omständigheter räknas bland annat om urkunden varit avsedd att användas inom en begränsad krets. Om det avser en urkund av mindre vikt som ett kassakvitto eller om gärningen utförts för att hjälpa någon. I passärenden beaktas om passet använts för att komma in i Sverige eller fly samt eventuell flyktingstatus. Även när syftet är att komma in i en lokal där viss åldersgräns krävs kan ses som mindre allvarlig se NJA 1996 s. 63. Ändringar i ett har kunnat få en läsare att tro att den ändrade texten funnits redan vid tiden för protokollens färdigställandeprotokollen utgör förvisso urkundsförfalskning men då ändringen har stått i överensstämmelse med det verkliga förhållandet var det ett ringa brott, NJA 1989 s. 656. En anmälan till förskola och skolbarnsomsorg kan inte anses vara en urkund av mindre vikt då gärningen åsidosätter reglerna om gemensam vårdnad och utgör inte förmildrande omständigheter som gör att brottet är att se som ringa, se RH 2007:59.

Rättsfall (2)

NJA 1989 s. 656: Fråga huruvida exemplar av protokoll över husrannsakan och kroppsvisitation och...
RH 2007:59: Framställande av falsk urkund genom att modern falskeligen tecknat faderns namn...

3 § Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grov urkundsförfalskning till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om förfalskningen avsett en myndighets arkivhandling av vikt eller en urkund som är särskilt betydelsefull i den allmänna omsättningen eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Lag (2013:425).

Kommentar

Som försvårande omständighet räknas även ett särskilt klandervärt syfte för vilken urkund missbrukas.

Lagrumshänvisningar hit (1)

4 § Den som utan att vid tillfället ha rätt till det förstör, gör obrukbar eller döljer en urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende och brottet inte är att anse som bokföringsbrott, för hindrande av urkunds bevisfunktion till fängelse i högst två år.

Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2013:425).

Kommentar

Då någon som inte är behörig förstör en urkund så att den aldrig går att använda för vad den var avsedd eller om gärningsmannen för en kortare period gömmer urkunden så att ägaren inte kan använda den. Exempel på handlingar som någon bara förfogar och inte kan anses äga avses handlingar med karaktär av bevismedel inför en pågående eller förestående rättegång. Till detta har angetts räkenskapsmaterial enligt 22 § bokföringslagen (1976: 125), underlag för deklaration enligt 20 § taxeringslagen (1956: 623), dagbok eller annan handling som redare är skyldig att bevara enligt sjölagen (1891:35 s 1) samt sådan gästförteckning som hotellvärd tidigare var skyldig att föra enligt lagen (1966: 742) om hotell- och pensionatrörelse, se NJA 1989 s. 492. I dessa lagar informeras personer precisa instruktioner att ha och bevara vissa handlingar som ett led i deras näringsverksamhet eller för speciella kontrolländamål. I de olika lagarna anges också den tidsperiod under vilken handlingarna skall bevaras. Att däremot inneha ett pass har ett allmänt och opreciserat syfte, nämligen att vid inresa till och vistelse i Sverige kontrollera en utlänningsvistelse. Oavsett om syftet med att pass förstörts varit att försvåra utredningen i ett asylärende samt att det även finns möjlighet att fotografera en utlänning och ta hans fingeravtryck för att undersöka en utlännings identitet gör att ett förstörande av pass inte är att se som straffbart enligt paragrafen, se NJA1989 s. 492 Att förstöra eller undanskaffa körkort faller inte in under paragrafen, se NJA 1960 s. 537.

Rättsfall (2)

NJA 1989 s. 492: Att utlänning förstör sin passhandling i syfte att försvåra utredning i...
RH 2010:80: En yrkeschaufför som kastat bort ett färdskrivardiagramblad till sin lastbil i...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1982:150

5 § Den som olovligen anbringar eller annars förfalskar någon annans namnteckning eller signatur på ett alster av konst eller brukskonst eller på annat sådant verk och därigenom ger sken av att den personen angett sig vara upphovsman till verket döms för signaturförfalskning till fängelse i högst två år.

Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2013:425).

Kommentar

En signatur utgör ett märke som förknippas med ett visst verk av konstnärlig karaktär, märket får inte omfattas av varumärkeslag 1960:644. Gärningsmannen har i dessa fall utan lov intygat äktheten i verket genom att sätta dit annans signatur detta oavsett om verket är äkta eller oäkta.

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1970:489

6 § Den som eftergör eller på annat sätt förfalskar sedel eller mynt som gäller i Sverige eller utomlands eller som har beslutats för utgivning men ännu inte är gällande döms för penningförfalskning till fängelse i högst fyra år.

Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst två och högst åtta år. Lag (2013:425).

Kommentar

jmf 9 § och begreppet "utprånglat". Eftergör betyder tillverka och paragrafen straffar den som utan behörighet tillverkar eller förfalskar gällande svenska eller utländska pengar. I 1986:143 hade personer framställt sedlar med avsikt att de skulle tas för äkta. Sedlarnas likhet med äkta sedlar var sådan att en normalt uppmärksam och aktsam person har kunnat förväxla dem. Med tanke på att de tilltalade även insett att det ha insett att det fanns en risk att personer kunde förväxla dem med riktiga sedlar dömdes de för penningförfalskning.

Rättsfall (1)

RH 1999:87: Försök att växla till sig svenska kronor mot falska utländska sedlar har...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2001:31

7 § Den som anskaffar, lämnar, tar emot, förvarar, transporterar eller tar annan liknande befattning med falsk sedel eller falskt mynt som avses i 6 §, med uppsåt att det förfalskade ska prånglas ut, döms för olovlig befattning med falska pengar till fängelse i högst två år.

Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2013:425).

Kommentar

Ett frimärke är ett värdemärke då det är en bärare av ett penningvärde. Som kontrollmärke räknas olika slags stämplar, poststämpeln på kuvert och stämpeln på ett guldhalsband räknas båda hit. Som gärningsman räknas den vilken på ett märke obehörigen utför något eller obehörigen tillverkar ett. Även situationer där gärningsmannen modifierar det märkta objektet faller in här då gärningsmannen modifierar egenskaper hos det stämplade föremålet vilket det vid tidpunkten för stämplingen hade. I NJA 1986 s. 550 dömdes en person för att ha satt en registreringsskylt på sin bil vilken var avsedd att bäras av annat fordon.

Rättsfall (1)

NJA 1986 s. 550: Bilägare har försett sin bil med registreringsskyltar avsedda för annat fordon....

8 § Den som eftergör gällande frimärke, beläggningsstämpel eller annat offentligt eller för allmänheten avsett svenskt eller utländskt värdemärke eller offentlig svensk eller utländsk kontrollmärkning på mått, vikt, vara, handling eller annat, eller anbringar falskt sådant märke eller obehörigen anbringar äkta märke eller annars förfalskar sådant märke eller det märkta, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för märkesförfalskning till fängelse i högst två år.

Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2013:425).

Kommentar

Permanenta eller provisoriska märken som används för olika former av offentliga märken i naturen, oftast som gränsdragning mellan mark eller i vatten skyddas. Dessa märken skall vara gällande och skyddas från att någon flyttar, tar bort eller skadar på något vis. Hit räknas råstenar, gränsstenar, rör och liknande som utmärker en fastighets gränser. Då det endast omfattar offentliga märken skyddas inte privata märken, utan skadegörelse i 12 kap. 1-3 § blir istället aktuellt.

Rättsfall (1)

NJA 2000 s. 576: X har hyrt två fastigheter med samma ägare för ett gemensamt hyresbelopp. Sedan...

9 § Den som obehörigen anbringar ett märke eller annat föremål som kan förväxlas med gällande gränsmärke, vattenmärke, fixpunkt eller annat märke för plan- eller höjdmätning eller flyttar, tar bort, skadar eller förstör ett sådant märke döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för förfalskning av fast märke till fängelse i högst fyra år.

Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2013:425).

Kommentar

Den som med vetskap om att något är förfalskat enligt 1-8 § och brukar det förfalskade döms för detta brott. Den som har förfalskat något och därefter brukat det, döms endast förförfalskningen. Brukande av falsk urkund i asylärenden skall inte längre betraktas som ett [artbrott], se NJA 2010 s. 358. Begreppet ”utprånglar” innebär att gärningsmannen inte bara har lämnat över föremålet utan även att de godtagits som äkta av mottagaren, se RH 1999:87. Utprångling kan ske både genom att gärningsman mot betalning får vinning men även genom gåva där gärningsmannen inte får någon vinning, se RH 1999:87. Det utmärkande för gärningen då gärningsmannen "utprånglar" mot betalning vilket i sig även uppfyller kraven för bedrägeri är "utprånglandet", särskilt med tanke på att straffet för utprånglande (brukande av det förfalskade) är högre än för bedrägeri, se RH 1999:87.

Rättsfall (3)

NJA 1983 s. 786: Fråga om påföljd, när utlänning brukat falskt pass för att ta sig in i Sverige.
RH 1994:53: En person har använt falskt pass och falskt körkort för att i affärssyfte...
RH 1996:148: Falska sedlar har inte ansetts kunna utgöra ett sådant hjälpmedel som avses i...

10 § Den som åberopar falsk urkund, bjuder ut eller saluför verk med falsk signatur, prånglar ut falsk sedel eller falskt mynt, använder falskt värde- eller kontrollmärke, åberopar falskt fast märke eller annars brukar något som förfalskats på ett sätt som anges i detta kapitel, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för brukande av det förfalskade som om han eller hon själv hade gjort förfalskningen. Lag (2013:425).

Kommentar

Märken som uppräknas i 6 § och offentliga värdemärken i 7 § skyddas. Att föremålet lätt skall kunna förväxlas innebär att det är ok att sprida sådant som inte kan misstas. Det handlar spridning bland en större krets personer av föremål som utan att vara förfalskade lätt kan förväxlas med äkta exemplar. Exempelvis reklampengar i en dagstidning skulle kunna falla in under paragrafen medan tre goda vänner som spelar rollspel och i ett rum har föremål som kan förväxlas med äkta inte gör det.

Lagrumshänvisningar hit (1)

11 § Den som i annat fall än som avses i 10 § bland allmänheten sprider något som lätt kan förväxlas med gällande sedel, mynt eller offentligt värdemärke döms för olaga spridande av efterbildning till böter. Lag (2013:425).

Kommentar

Denna paragraf är en specialparagraf för tillbakaträdande av brott och som ersätter 23 kap. 3 §. Detta med anledning av att fullbordanspunkten för brotten i 14 kap. är tidig, oftast då förfalskningsåtgärden är avslutad. I normala fall kan en person som fullbordat ett brott inte tillbakaträda från ett redan fullbordat brott. Men brotten i 14 kap. kan en person tillbakaträda från om den på ett tidigt stadium frivilligt ser till att ingen menlig effekt av gärningsmannens agerande uppkommer.

12 § Om någon har begått en sådan gärning som avses i detta kapitel men frivilligt och innan avsevärd olägenhet uppkommit har avvärjt den fara i bevishänseende som gärningen innebar, får han eller hon dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen. Var faran ringa och är det inte föreskrivet strängare straff än fängelse i sex månader för gärningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar. Lag (2013:425).

Rättsfall (1)

RH 1996:148: Falska sedlar har inte ansetts kunna utgöra ett sådant hjälpmedel som avses i...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2001:31

13 § För försök eller förberedelse till urkundsförfalskning, grov urkundsförfalskning, hindrande av urkunds bevisfunktion, signaturförfalskning, penningförfalskning, märkesförfalskning, förfalskning av fast märke eller brukande av vad som förfalskats och för underlåtenhet att avslöja penningförfalskning döms det till ansvar enligt vad som föreskrivs i 23 kap. Detsamma gäller försök till olovlig befattning med falska pengar som består i försök till anskaffande eller mottagande av det förfalskade. Skulle brottet, om det fullbordats, ha varit att anse som ringa, ska gärningen dock inte medföra ansvar. Lag (2013:425).

15 Kap. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga

Kommentar

Detta kapitel behandlar sanningsbrotten där gärningsmannen har rätt att göra något men missbrukar den genom att gå utanför sin behörighet. En osann uppgift framställs eller ett äkta bevismedel med osant innehåll används på oriktigt sätt. Oftast handlar det om att gärningsmannen på något vis ljuger. Angående äkta- och oäkta bevismedel samt urkunder se inledning till 14 kap.

1 § Om någon under laga ed lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes för mened till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst två och högst åtta år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det skett med uppsåt att oskyldig skulle fällas till ansvar för allvarligt brott eller eljest synnerlig skada tillfogas annan. Lag (1975:1292).

Kommentar

1 st.: Då någon i en lagstadgad ed ljuger, inte säger sanningen eller mot bättre vetande påstår något begår personen mened. Med lagstadgad ed menas vittnesed, ed av sakkunniga, utmätningsed och ed enligt konkurslagen bland annat, men inte domared eller tolked. Brottet är fullbordat i samma stund som berättelsen avslutas, om en person under berättelsens gång ändrar sig har det inte skett något brott. Inte heller får den som är under ed och blivit tillfrågad om något välja att förtiga sanningen med motiveringen att det inte är av betydelse i saken, den som är under ed får inte värdera bevisen. Däremot får den som är under ed vägra att uttala sig, se vidare 4 §. Mened är ett artbrott och i bland annat NJA 1999 s. 561 och NJA 1996 s. 757 beskriver HD mened som ett artbrott där det skall föreligga en mycket stark presumtion för fängelse då menedsbrotten avser ett åsidosättande av respekten för rättsväsendet samt möjligheterna att upprätthålla denna på ett effektivt samt tillförlitligt sätt. För normalgraden av brott är fängelsestraffet i regel på fyra eller sex månader. Bedömningsgrunder för menedsbrott är svårhetsgraden hos brottet för vilket meneden begås samt skadan som tillfogats annan i samband med meneden.

2 st.: Försvårande omständighet är om menedsbrottet haft som syfte att en oskyldig skall straffas. Situationer då en person i vinningssyfte vittnar falskt eller då en medlem i en kriminell organisation vittnar falskt för att skydda annan medlem inom samma organisation.

Rättsfall (8)

NJA 1996 s. 757: Fråga om påföljd för yngling som vid 17 års ålder gjort sig skyldig till mened.
NJA 2007 s. 624: Val av påföljd för två ungdomar som vid 15 respektive 18 års ålder gjort sig...
RH 1994:58: Påföljden för mened har med hänsyn till gärningens art bestämts till fängelse,...
RH 1995:83: Fråga om medtilltalad, som vid förhör under ed angående annan tilltalad lämnat...
RH 1996:19: Synnerliga skäl har ansetts föreligga att bestämma påföljden till fängelse för...
RH 2000:48: Vittnes vägran att under ed uppge vem "den verklige gärningsmannen var" har...
RH 2007:13: Fråga om antalet timmar ungdomstjänst för yngling som vid 16 års ålder gjort...
RH 2007:63: En person som åtalades för mened har ansetts ha haft rätt att vägra yttra sig...

Lagrumshänvisningar hit (3)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1975:1292

2 § Den som vid förhör under sanningsförsäkran i rättegång lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes för osann partsutsaga till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Kommentar

Gärningen som har paralleller med mened i 1 § förövas vid förhör under sanningsförsäkran i tvistemål vilken beskrivs i 37 kap. rättegångsbalk 1942:740. 1. Uppgiften ska lämnas efter att ed/sanningsförsäkran uttalats. 2. Lämnas medvetet om att uppgiften är osann 3. Uppgiften ska ha betydelse för saken. Se mål B 2595-11 Svea hovrätt som fastställde tingsrättens dom och där sanningsförsäkran lämnats i Hyresnämnden i Stockholm. Se även RH 2006:11 vid tvist avseende klander av testamente hade gärningsmannen förtigit alternativt ljugit avseende kännedom om ett testamente under sanningsförsäkran.

Rättsfall (1)

RH 2006:11: Fråga i mål angående osann partsutsaga om osanna uppgifter som lämnats av part...

Lagrumshänvisningar hit (2)

3 § Begår någon av grov oaktsamhet gärning som i 1 eller 2 § sägs, dömes för ovarsam utsaga till böter eller fängelse i högst sex månader.

Kommentar

I första hand straffbelägger denna paragraf ett oaktsamt handlande enligt vad som nämns i 1-2 §§. Om någon som under förhör är nervös och säger fel saker är det oftast ok men även här gäller att bedöma vad som sades enligt 4 §, hur betydelsefullt det felaktiga var för saken.

Lagrumshänvisningar hit (3)

4 § Prövas utsaga som avses i 1--3 §§ vara utan betydelse för saken, skall ej dömas till ansvar.

Vad nu sagts skall ock gälla, om någon lämnat osann uppgift eller förtigit sanningen angående sådant varom han ägt vägra att yttra sig och omständig- heterna innebära skälig ursäkt för honom.

Kommentar

1 st.: Denna paragraf är en undantagsregel för vilken straffrihet träder in fast gärningsmannen objektivt sett är skyldig enligt 1-3 §§. Det gäller att bedöma om utsagan var utan betydelse för saken. Med detta menas att utsagan skall ha varit utan betydelse för vad domstolen har att pröva oavsett vad det har för betydelse för utgången av målet. Om A går fri eller döms för något som B ljugit om spelar ingen roll utan bara att B ljugit överhuvudtaget under rättegången under ed gör att B skall fällas till ansvar om det B ljög om var av intresse för frågan domstolen hade att pröva.

2 st.: Ett vittne har under vissa omständigheter enligt 36 kap. 6 § rättegångsbalk 1942:740 rätt att vägra yttra sig.

Rättsfall (6)

NJA 1985 s. 774: I mål om ansvar för mened har ansetts att den tilltalade, då han i det tidigare...
NJA 2001 s. 183: Fråga om ansvarsfrihet enligt 15 kap. 4 § 2 st. brottsbalken i mål om mened.
NJA 2001 s. 563: Den som ålagts edgångsskyldighet enligt 6 kap. 5 § andra stycket konkurslagen...
RH 1995:83: Fråga om medtilltalad, som vid förhör under ed angående annan tilltalad lämnat...
RH 2000:48: Vittnes vägran att under ed uppge vem "den verklige gärningsmannen var" har...
RH 2007:63: En person som åtalades för mened har ansetts ha haft rätt att vägra yttra sig...

Lagrumshänvisningar hit (2)

4 a § Om någon under straffansvar inför domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes han för osann utsaga inför nordisk domstol till påföljd enligt 1 §, om utsagan här i riket skulle ha avgivits under laga ed, och enligt 2 §, när fråga är om utsaga av part i tvistemål. Begås gärningen av grov oaktsamhet, dömes för ovarsam utsaga inför nordisk domstol till påföljd enligt 3 §.

Bestämmelserna i 4, 14 och 15 §§ äger motsvarande tillämpning på gärning som avses i första stycket. Lag (1975:1292).

Kommentar

4 § tillämpas i Danmark, Finland, Island eller Norge. Notera att det är två gärningar som straffbeläggs i paragrafen dels det uppsåtliga brottet "osann utsaga inför nordisk domstol" och oaktsamhetsbrottet "ovarsam utsaga inför nordisk domstol" som endast är straffbart om oaktsamheten varit grov. Det handlar helt enkelt om att någon som avlagt ed om att tala sanning antingen avsiktligt ljuger (osann utsaga) eller inte säger att de är osäkra utan chansar och tar en medveten risk mot bättre vetande om att det de säger är sant när de uttalar sig.

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1975:1292, 1974:753

4 b § Om ett vittne eller en sakkunnig under ed inför Europeiska unionens domstol, inför tribunalen vid denna domstol, inför Europeiska frihandelssammanslutningens domstol, EFTA-domstolen, eller inför Internationella brottmålsdomstolen lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, döms för osann utsaga inför en internationell domstol till påföljd enligt 1 §, om utsagan här i riket skulle ha avgetts under laga ed.

Begås gärning enligt första stycket av grov oaktsamhet, döms för ovarsam utsaga inför en internationell domstol till påföljd enligt 3 §. Ansvar enligt detta stycke ska dock inte dömas ut om utsagan avgetts inför Internationella brottmålsdomstolen.

Bestämmelserna i 4, 14 och 15 §§ gäller i tillämpliga delar också gärning som avses i första och andra styckena. Lag (2009:1281).

Kommentar

Tillämpningen av 4b § är likadan som 4a § men skillnaden är dess "geografiska tillämpningsområde". 4b § tillämpas vid 1. EU-domstolen, 2. EFTA-domstolen: EFTA-domstolens hemsida och Regeringens hemsida med kort info om EFTA domstolen och 3. Internationella brottmålsdomstolen ICC och Regeringens hemsida med kort info om ICC

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 2009:1281, 1995:316, 1993:83

5 § Väcker någon åtal mot oskyldig med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falskt åtal till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om åtalet avsett allvarligt brott eller innefattat missbruk av tjänsteställning.

Den som väcker åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill, dömes för obefogat åtal till böter eller fängelse i högst sex månader.

Kommentar

Vid falskt åtal har gärningsmannen uppsåt att med vetskap om att en person är oskyldig ändå väcka åtal gentemot denne för att se till att den fälls till ansvar. Vid obefogat åtal så förefaller det inte rimligt att åtal väcks men det görs ändå. Vid situationer då det föreligger tillräckliga skäl måste en åklagare väcka åtal men även åklagare kan fällas till ansvar för tjänstefel om de bryter mot denna paragraf. Den som åtalas skall objektivt sett vara oskyldig det får inte vara så att personen är skyldig men det saknas möjlighet fälla den till ansvar. Bedömningsgrunder för grovt brott är om den oskyldige åtalas för ett allvarligt- eller vanärande brott som sexualbrott. Även om någon åtalas för missbruk av tjänsteställning eller om en åklagare begår brotten.

6 § Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falsk angivelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att den angivne var oskyldig, dömes för obefogad angivelse till böter eller fängelse i högst sex månader.

Kommentar

Precis som i 5 § handlar detta brott om att någon anmäler en annan person som är oskyldig för att ha begått ett brott. Oftast handlar det om att någon hos polisen gör en polisanmälan men det kan även avse andra myndigheter. Syftet är att det skall leda till åtal och det är gärningsmannen som tar initiativ till anmälan. Angivelsen kan ske hur som helst, muntligt, skriftligt elelr formlöst men måste avse någon annan än sig själv. Anmälan ska vara någorlunda allvarlig och det ska finnas en risk att någon faktiskt tror på vad som sägs samt vara något allmän åklagare kan väcka åtal för. Obefogad angivelse kräver även att anmälaren tror att den de anmäler är mer oskyldig än skyldig, alltså angivaren har skälig anledning att tro att offret är oskyldig. Person vars uppgifter varit fullständigt uppdiktade och sanningslösa samt vars trovärdighet ansågs vara i det närmaste obefintlig dömdes för falsk angivelse, se RH 2007:57.

Rättsfall (1)

RH 2007:57: Fråga om påföljd för falsk angivelse.

Lagrumshänvisningar hit (1)

7 § Den som, i annat fall än 6 § avser, hos åklagare, polismyndighet eller annan myndighet sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, dömes, om myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak, för falsk tillvitelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att utsagan var sanningslös, dömes för vårdslös tillvitelse till böter eller fängelse i högst sex månader.

Kommentar

På detta brott ställs nästan samma krav som i 6 §, skillnaden är att angivelsen inte är avsedd att leda till åtal utan bara att bli besvärande för den utpekade. Det räcker alltså att man helt enkelt snackar skit om någon inför en myndighet som tar emot uppgiften och noterar den för fullbordat brott. Särskilt i situationer som kan uppfattas som trakasserier kan denna paragraf bli aktuell. Ytterligare situationer som utgör brott är om någon i ett förhör för att man är misstänkt för ett brott och skyldig pekar ut grannen man vet heter A B:son som skyldig fast man vet att grannen är oskyldig. Att däremot i en exakt likadan situation ta ett namn och skyller ifrån sig genom att säga att det var den påhittade X Y:son utgör inget brott. Det samma om en person mot bättre vetande inte döljer omständigheter som kan verka förmildrande för någon som begått ett brott. Det kan rentav vara så att om den tillfrågade sa som det var så skulle den misstänkte gå fri men den tillfrågade låter bli att säga som det är vilket resulterar i att den misstänkte belastas på grund av frånvaron av uppgiften. Även i situationer där någon frågas avseende den som är misstänkt för ett brott och den tillfågade överdriver vad som har hänt i syfte att göra det svårare för den misstänkte. Skilj mellan situationer där någon hos myndigheten helt enkelt inget säger eller glömmer vilket inte utgör brott och situationer där polis frågar samme person om en viss detalj och den tillfrågade överdriver eller inte säger som det är, vilka båda utgör brott.

Rättsfall (4)

NJA 1994 s. 518: En person som misstänkts för brott har vid polisförhör uppgivit en annan...
RH 1994:57: En borgensman som påstått att en annan förfalskat hans namnteckning har dömts...
RH 1995:61: En gärningsbeskrivning angående falsk tillvitelse har ansetts ej innefatta...
RH 2003:57: Straffmätning i mål om falsk tillvitelse.

8 § Förvanskar eller undanröjer någon bevis med uppsåt att oskyldig må bliva fälld till ansvar eller åberopar någon med sådant uppsåt falskt bevis, dömes för bevisförvanskning till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

Kommentar

Brottets syfte är att en oskyldig via olika metoder skall ställas till ansvar. Detta kan ske antingen genom att gärningsmannen undanröjer bevis som kan leda till att offret blir frikänt från brottet eller genom att gärningsmannen planterar ut bevis så att offret ställs till ansvar som gärningsman. Bevisförvanskningen avser alla slags bevis som kan vara av betydelse för brottet. Det kan handla om att utplåna - eller plantera ut fingeravtryck, flytta på en kropp, förstöra ett brottsverktyg. Jämför med 17 kap. 11 § som straffar den som skyddar en skyldig.

9 § Har någon, utan att vara förfallen till ansvar enligt vad förut i detta kapitel är sagt, genom åtgärd, varom där förmäles, framkallat fara för att annan skall bliva utan laga skäl dömd eller eljest lida avsevärt förfång, och underlåter han, efter att hava kommit till insikt därom, att till farans avvärjande göra vad skäligen kan begäras, dömes för underlåtenhet att avvärja rättsfel till böter eller fängelse i högst sex månader.

Kommentar

Om någon genom att bete sig som nämns i 1-8 §§ framkallar fara för att någon kan komma att bli dömd och upptäcker att den de anklagade är oskyldig inser ju att den gjort fel. Men om den trots detta låter bli att ställa allt till rätta så döms den för detta brott.

10 § Den som på annat sätt än muntligen lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, när uppgiften enligt lag eller annan författning lämnas på heder och samvete eller under annan liknande försäkran, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för osann försäkran till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år.

Den som av grov oaktsamhet begår en sådan gärning som avses i första stycket döms för vårdslös försäkran till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2013:425).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2013:425

11 § Den som i ett intyg eller en annan urkund lämnar osann uppgift om vem han eller hon är eller om annat än egna angelägenheter eller för skens skull upprättar en urkund rörande rättshandling döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för osant intygande till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet med hänsyn till att det innefattar missbruk av tjänsteställning eller annars att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år.

Den som åberopar eller på annat sätt använder en sådan osann urkund som avses i första stycket döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för brukande av osann urkund till straff som anges i första eller andra stycket. Lag (2013:425).

Rättsfall (4)

NJA 1991 s. 456: Det förhållandet att en dom i tvistemål innehållit oriktigt uttalande om ett...
NJA 1996 s. 443: Polismän, som under förundersökning bl a framställt falsk urkund, har till sitt...
NJA 1996 s. 63: Undertecknande med annans namn av formulär för beställning av identitetskort...
RH 2005:51: Två personer har medverkat som bud och vittnen vid budröstning trots att...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2013:425

12 § Den som sanningslöst åberopar pass, betyg, identitetshandling eller annan sådan för enskild person utställd urkund såsom gällande för sig eller annan person eller lämnar ut sådan urkund för att missbrukas på det sättet döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för missbruk av urkund till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år.

Den som sanningslöst utger en handling för att vara en riktig kopia av en viss urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för missbruk av handling till straff som anges i första eller andra stycket. Lag (2013:425).

Rättsfall (1)

NJA 2007 s. 319: Fråga om missbruk av pass vid resa mellan länder utgör grovt brott enligt 15...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2013:425

13 § Den som förnekar sin underskrift på en urkund eller sin utställarangivelse avseende en urkund, när angivelsen är sådan att den kan likställas med en underskrift, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för förnekande av underskrift till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år. Lag (2013:425).

Rättsfall (1)

RH 1994:57: En borgensman som påstått att en annan förfalskat hans namnteckning har dömts...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2013:425

14 § Om någon har begått en sådan gärning som avses i detta kapitel men frivilligt och innan avsevärd olägenhet uppkommit har rättat felet eller på annat sätt avvärjt fara för vidare olägenhet, får han eller hon dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen. Var faran ringa och är det inte föreskrivet strängare straff än fängelse i sex månader för gärningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar. Lag (2013:425).

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2013:425

15 § För förberedelse till mened eller stämpling till mened som innebär att någon söker anstifta sådan gärning och för försök till bevisförvanskning döms det till ansvar enligt vad som föreskrivs i 23 kap. Skulle brottet, om det fullbordats, ha varit att anse som ringa, ska gärningen dock inte medföra ansvar. Lag (2013:425).

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2013:425

16 kap. Om brott mot allmän ordning

1 § Stör folksamling allmän ordning genom att ådagalägga uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot myndighet eller eljest framtvinga eller hindra viss åtgärd och skingrar den sig ej på myndighets befallning, dömes för upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst fyra år och annan deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst två år.

Om folksamlingen skingrar sig på myndighets befallning, dömes anstiftare och anförare för upplopp till böter eller fängelse i högst två år.

Kommentar

Åtminstone 13 människor utgör en folksamling, se RH 2005:30. Uppsåt att sätta sig upp mot myndighet kan föreligga även om inte någon myndighet eller företrädare för myndigheten finns på plats, utan det räcker med att folksamlingen visat sig vara inställd på att begå straffbara handlingar som om myndigheten varit på plats hade försökt hindra, se NJA II 1948 s 34. Hit räknas även situationer där en folksamling med våld forcerar en av myndigheten uppsatt avspärrning, trotsar en myndighet samt hindrar eller framtvingar en åtgärd av en enskild, se NJA 1995 s. 311.

Rättsfall (1)

NJA 1995 s. 311: Våldsamt upplopp?

Lagrumshänvisningar hit (1)

2 § Har folksamling, med uppsåt som i 1 § sägs, gått till förenat våld å person eller egendom, dömes vare sig myndighet var tillstädes eller ej, för våldsamt upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst tio år och annan deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst fyra år.

Rättsfall (6)

NJA 1995 s. 311: Våldsamt upplopp?
NJA 2002 s. 198: Fråga om påföljdsval och straffmätning för våldsamt upplopp.
NJA 2002 s. 489: Medhjälp till våldsamt upplopp. Fråga om de tilltalade, som befann sig i en...
NJA 2002 s. 533: Straffmätning för våldsamt upplopp i samband med EU-toppmöte. I och II.
RH 1994:112: Påföljden för våldsamt upplopp har bestämts till fängelse.
RH 1996:4: I mål om ansvar för våldsamt upplopp har deltagare i folksamlingen ansetts ha...

3 § Underlåter deltagare i folksamling som stör allmän ordning att efterkomma för ordningens upprätthållande meddelad befallning eller intränger han på område som blivit för sådant ändamål fridlyst eller avspärrat, dömes, om ej upplopp föreligger, för ohörsamhet mot ordningsmakten till böter eller fängelse i högst sex månader.

Kommentar

13 personer ansågs ha stört allmän ordning genom att de hindrade fri passage till en butik i vilken laglig verksamhet bedrevs trots att polisen vid flera tillfällen befallt dem att upprätta fri passage till butiken för dess kunder, se RH 2005:30. Folksamling, se 1 §.

Rättsfall (1)

RH 2005:30: En grupp ungdomar uppehöll sig vid ingången till en porrbutik. Ungdomarna...

4 § Om någon genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra allmän gudstjänst, annan allmän andaktsövning, vigsel eller begravning eller dylik akt, domstols förhandling eller annan statlig eller kommunal förrättning eller allmän sammankomst för överläggning, undervisning eller åhörande av föredrag, döms för störande av förrättning eller av allmän sammankomst till böter eller fängelse i högst sex månader.

För störande av förrättning eller av allmän sammankomst döms också den som genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra förhandling vid Internationella brottmålsdomstolen. Lag (2009:1281).

Rättsfall (1)

NJA 1993 s. 360: Frågor i mål angående ansvar för tjänstefel om det funnits lagligt stöd för...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2009:1281

5 § Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprides eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande till allmänheten uppmanar eller eljest söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet, dömes för uppvigling till böter eller fängelse i högst sex månader.

För uppvigling skall dömas även den som muntligen inför en samling av krigsmän eller i annat meddelande till krigsmän uppmanar eller på annat sätt söker förleda dem till en handling eller underlåtenhet som innebär att de åsidosätter vad som åligger dem i tjänsten.

I ringa fall skall ej dömas till ansvar. Vid bedömande huruvida ringa fall föreligger skall särskilt beaktas, om det förelegat endast obetydlig fara för att uppmaningen eller försöket skulle leda till efterföljd.

Är brottet med hänsyn till att gärningsmannen sökt förleda till allvarligt brott eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Lag (1986:645).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1986:645, 1970:225

6 § Om en samling av krigsmän gemensamt hotar att med våld sätta sig upp mot förman, döms för myteri till böter eller fängelse i högst fyra år. Anstiftare och anförare döms dock till fängelse i högst sex år.

Har deltagarna i ett myteri gemensamt brukat våld mot person eller egendom, döms deltagarna till fängelse i högst sex år. Anstiftare och anförare döms dock till fängelse i högst arton år eller på livstid.

Om brottet annars är att anse som grovt, döms till fängelse i högst arton år eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara. Lag (2009:396).

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 2009:396, 1986:645, 1976:509

7 § Har upphört att gälla genom lag (1970:225).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1970:225

8 § Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet. Lag (2002:800).

Kommentar

1) Ett spridande av 2) ett hot eller missaktning 3) måste ske på allmän plats och 4) till fler än ett fåtal personer, se NJA 1999 s. 702. Jämför 16 kap. 1 § där det konstaterats att åtminstone 13 människor utgör en folksamling, se RH 2005:30.

Rättsfall (11)

NJA 1982 s. 128: En person har vid infarten till en campingplats satt upp en skylt, på vilken...
NJA 1996 s. 577: En person, som bland människor på allmän plats burit vissa märken på sin...
NJA 1999 s. 702: Uttalanden som innefattat missaktning för folkgrupp genom anspelning på hudfärg...
NJA 2005 s. 805: I en predikan har gjorts nedsättande uttalanden om homosexuella. Åtal för hets...
NJA 2006 s. 467: Ett flygblad som spritts i en skola har innehållit uttalanden om homosexuella....
NJA 2007 s. 805: Fråga om ansvar för hets mot folkgrupp; enligt brottsbalken beträffande den som...
RH 1997:28: Bärande av armbindel med nazistiskt hakkors har i och för sig ansetts kunna...
RH 1997:53: Nazistisk demonstration med nazistiska symboler, romerska hälsningar,...
RH 1998:77: Fråga om rasistiskt meddelande, förmedlat genom bärande av en armbindel med...
RH 2000:72: En person har uttryckt missaktning för andra folkgrupper än den egna genom att...
RH 2002:40: Omständigheten att skriften "Judefrågan" publicerats år 1936 har ansetts sakna...

Lagrumshänvisningar hit (5)

Ändringar/Förarbeten (4)

9 § En näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att inte gå honom eller henne till handa på de villkor som näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra, ska dömas för olaga diskriminering till böter eller fängelse i högst ett år.

Vad som sägs i första stycket om en näringsidkare tillämpas också på den som är anställd i näringsverksamhet eller annars handlar på en näringsidkares vägnar samt på den som är anställd i allmän tjänst eller innehar allmänt uppdrag.

För olaga diskriminering döms även anordnare av allmän sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare till sådan anordnare, om han eller hon diskriminerar någon på grund av hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att vägra honom eller henne tillträde till sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra.

Om någon som avses i första-tredje styckena på sätt som där sägs diskriminerar annan på grund av hans eller hennes sexuella läggning, döms likaledes för olaga diskriminering. Lag (2008:569).

Rättsfall (6)

NJA 1985 s. 226: En företrädare för ett kommunalt bostadsföretag har nekat en zigenare att hyra...
NJA 1994 s. 511: Ägare till hyresfastighet, som vägrat en kvinna att hyra en lägenhet i...
NJA 1996 s. 768: Olaga diskriminering? 16 kap 9 § BrB.
NJA 1999 s. 556: Ett varuhus har i brottsförebyggande syfte uppställt förbud för personer klädda...
NJA 1999 s. 639: Olaga diskriminering?
RH 2008:62: En ledamot i en socialnämnd har i samband med beslut om yttrande till en...

Lagrumshänvisningar hit (3)

Ändringar/Förarbeten (4)

10 § Den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik eller avlidens aska, öppnar grav eller eljest gör skada eller ofog på kista, urna, grav eller annat de dödas vilorum eller på gravvård, döms för brott mot griftefrid till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1993:207).

Kommentar

Tilltalad som frikänts från åtal för mord och vållande till annans död misstänktes ha kört omkring med en död person i bagageluckan på en bil. Om det hade kunnat visas att den tilltalade flyttat, transporterat och gömt den döda kroppen skulle den gjort sig skyldig till brott mot griftefriden, se NJA 2003 s. 113. I bedömning om griftefrid kan det bli aktuellt även att beakta skador på kulturhistoriska samt konstnärliga värden i begravningsplatser då dessa utgör en del av vår kulturmiljö och ska både vårdas och underhållas så att dess kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas. Till begravningsplatser räknas även byggnader på en begravningsplats som inte är kyrkobyggnad samt fasta anordningar såsom murar och portaler. Ytterligare en omständighet är att begravningsplatser ska hållas i ordnat och värdigt skick och att den helgd som tillkommer de dödas vilorum alltid ska iakttas, se RH 1997:54. Att ett stort antal gravplatser och gravanordningar skadats och där ett stort antal anhöriga drabbat om agerandet är systematiskt kan utgöra försvårande omständigheter, se RH 1997:54 1997:79. Två personer på en skola som 1) varken omfattats av den dödes avsikt när den donerat sin kropp till forskningen eller 2) fått en behörig vidareöverlåtelse av den anatomiska institution som omfattats av donationen dömdes för griftefrid då de obehörigen flyttat, balsamerat, förvarat samt beträffande en av kropparna öppnat och sönderdelat den. Att de dödas anhöriga godkänt att skolan fick använda kropparna i forskning spelade ingen roll, se RH 1997:79

Rättsfall (3)

NJA 2003 s. 113: Fråga om beviskravet i mål om brott mot griftefrid.
RH 1997:54: Ungdomar har på kyrkogårdar haft omkull eller sönderbrutit gravvårdar m.m. samt...
RH 1997:79: En tidigare obduktionstekniker, som planerade att öppna en chiropraktorskola...

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1993:207

10 a § Den som

  • 1. skildrar barn i pornografisk bild,
  • 2. sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan,
  • 3. förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av barn,
  • 4. förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som syftar till att främja handel med sådana bilder, eller
  • 5. innehar en sådan bild av barn eller betraktar en sådan bild som han eller hon berett sig tillgång till

döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år.

Är ett brott som avses i första stycket ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under arton år. Är pubertetsutvecklingen fullbordad, ska ansvar för gärning enligt första stycket 2-5 dömas ut bara om det av bilden och omständigheterna kring den framgår att den avbildade personen är under arton år.

Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte av oaktsamhet sprider en sådan bild som avses i första stycket, döms som sägs där eller i andra stycket.

Är brott som avses i första stycket att anse som grovt, döms för grovt barnpornografibrott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har begåtts yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig verksamhet som utövats systematiskt eller i större omfattning, avsett en särskilt stor mängd bilder eller avsett bilder där barnen är särskilt unga, utsätts för våld eller tvång eller utnyttjas på annat särskilt hänsynslöst sätt. Lag (2010:1357).

Kommentar

En bild är pornografisk om den är utmanande och som syfte har att påverka betraktaren sexuellt. Om däremot dess syfte är att vara och används i vetenskapliga, exempelvis medicinska, eller konstnärliga syften så är bilden inte pornografisk. Bilder som däremot visar barn begå sexuella handlingar är alltid pornografiska oavsett om vuxna finns med i bilden eller inte. Även om ett barn på en serie bilder varit påklätt i början av serien och just den bilden inte i sig varit pornografisk, har hela bildserien bedömts som barnpornografi om efterföljande bilder i den varit av den karaktären (NJA 2002 s. 265). Det är inte straffbart att endast titta på en barnpornografisk bild på en datorskärm, däremot uppstår ett innehav om skildringen sparas genom att t.ex. överföras till datorns hårddisk (RH 2007:21 prop. 1997/98:43 s. 164-165 och SOU 1997:29 s. 276). Straffbart innehav upphör först när disketter eller annat lagringsmedel på vilken bilder raderats antingen förstörts eller fyllts med annat innehåll så att de tidigare raderade bilderna skrivits över med innebörden att det olagliga innehållet inte längre kan återskapas (RH 2007:21). Ibland kan ett innehav vara försvarligt men då är det syftet med befattningen med barnpornografi som skall vara bestämmande för om innehavet skall anses försvarligt eller inte (RH 2001:30 och 1997/98:KU 19). 1 st.: En inte speciellt omfattande spridning som skett till en relativt begränsad krets och inte präglats av systematik eller förslagenhet har bedömts som normalgraden av brott (NJA 2003 s. 307). 3 st.: Om en person är över 18 år men porträtteras så att den kan uppfattas som vore den att se som under 18 år så kan det falla in under brottet. Avgörande för bedömningen av om en bild föreställer ett barn är alltså den framställda pubertetsutvecklingen och inte den faktiska åldern, även en person som biologiskt ännu är kvar i puberteten men fysiskt är över 18 år och framställs på bild kan utgöra grund för brott. Barnens ålder ska alltså bedömas efter vad som framgår av själva bilderna och hur de presenteras (NJA 2005 s. 80). Att barnens faktiska ålder inte behövs bevisas innebär att de avbildade personerna inte behövs identifieras och förhöras för att lagföring ska kunna ske (NJA 2005 s. 80). 5 st.: Ett rent innehavsbrott torde sällan motiverar att gärningen bedöms som grov. (Prop. 1997/98:43 s. 96 f.) I paragrafen räknas variabler som tillsammans kan göra att ett brott ses som grovt, uppräkningen är inte uttömmande (NJA 2003 s. 307). Som sådana variabler räknas dokumentation av ett verkligt övergrepp (RH 2001:30), att det bedrivits en slags ”marknadsföring”(NJA 2002 s. 265), bilder där barnen är särskilt unga (NJA 2002 s. 265). Särskilt stor mängd bilder: Spridning av drygt 8 000 barnpornografiska bilder bedömdes inte ensamt utgöra grovt brott utan även andra variabler räknades in - materialet hölls tillgängligt för en stor krets personer, verksamheten var systematisk, det bedrivits någon slags ”marknadsföring” (NJA 2002 s. 265).

Rättsfall (10)

NJA 2002 s. 265: Vid grovt barnpornografibrott har brottslighetens art ansetts utgöra skäl att...
NJA 2003 s. 307: Fråga om påföljd vid barnpornografibrott.
NJA 2005 s. 80: I mål om ansvar för barnpornografibrott har ansetts att den tilltalades vetskap...
NJA 2011 s. 386: Fråga om presumtion för fängelse vid utnyttjande av barn för sexuell posering...
NJA 2012 s. 400: Innehav av mangateckningar med ett barnpornografiskt innehåll men icke...
RH 1996:87: Vid tolkning av begreppet "barn" i 16 kap. 10 a § brottsbalken har den av...
RH 1998:22: Yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring ansågs inte vara artbrott....
RH 2001:30: Innehav av 5 490 bilder och 38 filmer med barnpornografiskt material har inte...
RH 2007:21: Den tilltalade har innehaft bilder med barnpornografiskt innehåll, dels på...
RH 2012:86: Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års...

Lagrumshänvisningar hit (14)

Ändringar/Förarbeten (6)

10 b § Förbuden i 10 a § mot skildring och innehav gäller inte den som enligt första eller andra stycket i den paragrafen framställer en pornografisk bild av barn, om skillnaden i ålder och utveckling mellan den avbildade personen och den som framställer bilden är ringa och omständigheterna i övrigt inte påkallar att ansvar döms ut.

Inte heller gäller förbuden den som tecknar, målar eller på något annat liknande hantverksmässigt sätt framställer en sådan bild, om bilden inte är avsedd att spridas, överlåtas, upplåtas, förevisas eller på annat sätt göras tillgänglig för andra.

Även i andra fall ska en gärning inte utgöra brott, om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Lag (2010:399). 10 c § Den som i bild skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden eller bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring, döms, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig, för olaga våldsskildring till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som i rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring. Sprider någon av oaktsamhet en skildring som avses i första stycket och sker spridningen i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte, döms till ansvar enligt första stycket. Lag (2010:1881).

Rättsfall (3)

RH 1996:87: Vid tolkning av begreppet "barn" i 16 kap. 10 a § brottsbalken har den av...
RH 1998:22: Yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring ansågs inte vara artbrott....
RH 2000:97: Påföljden för yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring har med hänsyn till...

Ändringar/Förarbeten (4)

10 d § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte till den som är under femton år lämnar ut en film, ett videogram eller en annan teknisk upptagning med rörliga bilder som innefattar ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur döms för otillåten utlämning av teknisk upptagning till böter eller fängelse i högst sex månader.

Första stycket gäller inte filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder med samma innehåll som en framställning som Statens medieråd har godkänt för visning för någon åldersgrupp av barn under femton år. Första stycket gäller inte heller offentliga förevisningar av rörliga bilder i filmer eller videogram eller i en uppspelning ur en databas.

Har en teknisk upptagning med rörliga bilder försetts med ett intyg om att en framställning med samma innehåll har godkänts av Statens medieråd för visning för någon åldersgrupp av barn under femton år, ska ansvar enligt första stycket inte dömas ut. Detta gäller dock inte om intyget var oriktigt och den som har lämnat ut upptagningen har insett eller borde ha insett det. Lag (2010:1881).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2010:1881

11 § Den som på eller vid allmän plats genom skyltning eller annat liknande förfarande förevisar pornografisk bild på sätt som är ägnat att väcka allmän anstöt dömes för otillåtet förfarande med pornografisk bild till böter eller fängelse i högst sex månader. Det samma gäller den som med posten sänder eller på annat sätt tillställer någon pornografisk bild utan föregående beställning. Lag (1970:225).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1970:225

12 § Den som bland barn eller ungdom sprider en skrift, bild eller teknisk upptagning som genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran, döms för förledande av ungdom till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:1444).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1998:1444

13 § Om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande, dömes för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1972:629).

Rättsfall (8)

NJA 2006 s. 339: Brottslighetens art har i ett fall av djurplågeri inte ansetts utgöra skäl att...
RH 1993:163: En kopplad hund har råkat i slagsmål med en löst springande hund. Den kopplade...
RH 1993:22: Lantbrukare med svinuppfödningsverksamhet har anbringat en 20 cm lång ståltråd...
RH 1993:94: Bevisvärdering och påföljdsbestämning i mål angående djurplågeri.
RH 1994:1: Stallägares ansvar för inhyst djur.
RH 1999:85: Hästar på ett ridcenter fick - eller riskerade få - foder som var skadligt....
RH 2005:31: Fråga om travkusk, som i tävlingssammanhang under en sträcka av cirka 220 meter...
RH 2011:19: I två fall av djurplågeri, där gärningsmännen uppsåtligen utsatt två kaniner...

Lagrumshänvisningar hit (3)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1972:629, 1965:726

14 § Anordnar någon olovligen för allmänheten spel eller liknande verksamhet, vars utgång helt eller till väsentlig del beror på slumpen, och framstår verksamheten med hänsyn till sin art, insatsernas ekonomiska värde och övriga omständigheter som äventyrlig eller ägnad att tillföra anordnaren en betydande ekonomisk vinning, dömes för dobbleri till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som tillåter en sådan verksamhet i en lägenhet eller ett annat utrymme som han upplåtit åt allmänheten. Lag (1986:1007).

Rättsfall (3)

NJA 1985 s. 316: Deltagare i pokertävling överlämnade till anordnaren av denna insatser, avsedda...
NJA 2006 s. 246: Ändringar i lotterilagen (1994:1000) har med stöd av ett inhämtat...
NJA 2011 s. 45: En variant av poker (TexasHold´em) har i ett visst fall när den spelats i...

Ändringar/Förarbeten (3)

14 a § Är brott som i 14 § första stycket sägs att anse som grovt, skall för grovt dobbleri dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om verksam- heten bedrivits yrkesmässigt, omfattat avsevärda belopp eller eljest varit av särskilt farlig art. Lag (1982:1061).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1982:1061, 1972:222

15 § Den som genom oriktig uppgift att det föreligger fara för en eller flera människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom föranleder onödig säkerhetsåtgärd, döms för falskt larm till böter eller fängelse i högst ett år.

Är brott som avses i första stycket grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

Den som genom missbruk av larm, nödsignal eller annan liknande anordning föranleder onödig utryckning av polis, kommunal organisation för räddningstjänst, ambulans, militär, sjöräddning eller annat organ för allmän bevakningstjänst, döms för missbruk av larmanordning till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2003:780).

Rättsfall (1)

NJA 2001 s. 627: Fråga om olaga hot och falskt larm skall anses som grova brott. Tillika fråga...

Ändringar/Förarbeten (5)

16 § Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende till penningböter. Lag (1991:240).

Rättsfall (2)

NJA 1981 s. 1010: Enbart det förhållandet att någon på allmän plats och i andras åsyn dricker...
RH 1997:24: Under firandet av Sveriges nationaldag och svenska flaggans dag har en person...

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1980:1133, 1976:510, 1991:240

17 § För förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja myteri döms till ansvar enligt vad som sägs i 23 kap. Detsamma ska gälla försök eller förberedelse till grovt dobbleri, försök till sådant barnpornografibrott som avses i 10 a § första stycket och försök eller förberedelse till grovt barnpornografibrott. Lag (2010:399).

Ändringar/Förarbeten (4)

18 § Får den som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet vetskap om att lägenheten helt eller till väsentlig del används för dobbleri eller grovt dobbleri eller för försök eller förberedelse till grovt dobbleri och underlåter han att göra vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra, skall han, om den brottsliga verksamheten fortsätter eller återupptas i lägen- heten, anses ha främjat denna och dömas till ansvar enligt vad som föreskrivs om medverkan i 23 kap. Lag (1980:892).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1980:892
19 § Har upphävts genom lag (2010:1881).

17 kap. Om brott mot allmän verksamhet m.m.

Kommentar

Skyddsintresset i detta kapitel är personer som fullgör myndighetsutövning HD har beskrivit dem som befattningshavare som utövar ett för det allmänna viktiga funktioner, se NJA 2000 s. 116 och NJA 2001 s. 859 . Hit hör till exempel personer inom rättsväsendet, biljettkontrollanter, socialsekreterare, kasernvakter och personer som ensamma ansvarar för ordningen som tågbefälhavare. Även personer inom den allmänna laglydnaden vilken förutom poliser även omfattar ordningsvakter, kriminalvårdare, kronoassistenter, trafikövervakare och parkeringsvakter för att nämna några.

1 § Den som med våld eller hot om våld förgriper sig å någon i hans myndighetsutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot tjänsteman till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Det samma skall gälla, om någon sålunda förgriper sig mot den som tidigare har utövat myndighet för vad denne däri gjort eller underlåtit. Lag (1975:667).

Kommentar

För att utöva våld å person räcker det med att gärningsmannen håller fast sitt offer. Vid hot måste gärningen vara allvarligt menad men den behöver inte ha framkallat allvarlig fruktan. Ett angrepp kan ske under tjänsten eller utanför tjänsten. Sker angreppet i tjänsten klassas det som om gärningen förövas mot tjänstemannen. Om däremot angreppet sker på fritiden utanför tjänsten, klassas det som om gärningen förövas mot tjänstemannen om angreppet avsett en tidigare eller avser att påverka en senare utövning av tjänsten. Skyddet varar även livet ut så länge som gärningen kan uppfattas som ett angrepp mot det som representerade tjänsten och skyddet omfattar även en tjänsteman som utövar oriktig myndighetsutövning. Det krävs att en gärningsman vet att offret är myndighetsutövare, en i tjänsten civilklädd person kan få till följd att gärningsmannen bedöms sakna uppsåt annat än brott mot 3 kap. I NJA 2000 s. 116 beskriver HD gärningen som ett artbrott med en stark presumtion för fängelse då befattningshavare som utövar för det allmänna viktiga funktioner inte skall hindras att utöva dessa effektivt och opartiskt.

Rättsfall (8)

NJA 1984 s. 898: Val av påföljd för våld mot tjänsteman.
NJA 1992 s. 528: Ringa våld mot tjänsteman?
NJA 2001 s. 859: Våld mot taxichaufför har bedömts som våld mot tjänsteman. Påföljden har...
RH 1995:93: Hot om att låta spränga kronofogdemyndighet i luften har framförts per telefon...
RH 2001:11: Spark mot en taxichaufför har bedömts som våld mot tjänsteman.
RH 2002:5: Hot om våld mot biljettkontrollant i tunnelbanan har bedömts som ringa brott....
RH 2004:90: En civilklädd väktare på ett varuhus blev i samband med att han skulle gripa en...
RH 2008:43: Trots att målsägandens berättelse framstått som både trovärdig och...

Lagrumshänvisningar hit (9)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1974:565, 1975:667

2 § Den som, annorledes än i 1 § sägs, för att tvinga eller hindra någon i hans myndighetsutövning eller för att hämnas för åtgärd däri, otillbörligen företager gärning, som för honom medför lidande, skada eller annan olägenhet, eller hotar därmed, dömes för förgripelse mot tjänsteman till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst fyra år. Lag (1975:667).

Kommentar

Skyddskretsen vid förgripelse mot tjänsteman är vidare än i 1 §, både myndighetsutövaren samt familjemedlemmarna skyddas. Däremot omfattar inte skyddet situationer där en gärningsman angriper en tjänsteman för att dennes anhöriga gjort något. Medans hotet eller våldet i 1 § riktas mot tjänstemannen straffbelägger denna paragraf sådana hot och våld som ej omfattas av 1 §. Omfattas gör hot eller våld som riktas mot tjänstemannens närmaste krets och har som syfte att påverka denne i beslutsfattandet. Genom att utsätta en tjänsteman för ett psykiskt lidande, en ekonomisk skada eller annan olägenhet kan gärningsmannen uppnå ett syfte. Syftet kan vara att tvinga eller hindra denne i sin myndighetsutövning men även hämnas mot tjänstemannen för tidigare myndighetsutövning. I Svea hovrätts dom den 19 maj 2010 i mål nr B 9382-09 ansåg domstolen att en person som ryckt undan ett block från en parkeringsvakt i syfte att få vakten att makulera en parkeringsbot gjort sig skyldig till brottet.

Rättsfall (1)

RH 2008:43: Trots att målsägandens berättelse framstått som både trovärdig och...

Lagrumshänvisningar hit (7)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1975:667
3 § Har upphävts genom lag (1975:667).

4 § Den som, utan att fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt, genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra någon i hans myndighetsutövning, dömes för våldsamt motstånd till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1975:667).

Kommentar

Genom att någon bara lägger sig ner så att andra personer tvingas bära bort personen innebär det inte att personen gör sig skyldig till våldsamt motstånd. För att ställas till ansvar enligt paragrafen ställs det som krav att gärningsmannen på något vis anstränger sig fysiskt för att hindra annan i dess myndighetsutövning. Det ställs inte heller något krav på att gärningsmannen skall lyckas med sitt motstånd. Även i situationer där myndighetsutövningen är felaktig kan en person dömas för våldsamt motstånd, se RH 1992:25. Motståndet kan ske på olika sätt, myndighetsperson som blir undanträngd, det slits i kläder, krängande med kroppen, klänga sig kvar på föremål eller utöva våld. Ofta döms även för brott mot 1 §.

Lagrumshänvisningar hit (5)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1975:667

5 § Vad i 1, 2 och 4 §§ stadgas skall ock gälla, om någon på sätt som i nämnda paragrafer sägs förgriper sig mot eller hindrar den, som enligt särskilt föreskrift skall åtnjuta samma skydd som är förenad med myndighetsutövning eller som är eller har varit kallad att biträda förrättningsman vid åtgärd som omfattas av sådant skydd. Lag (1975:667).

Kommentar

Skyddet tillkommer den som inte skyddas enligt 1, 2 och 4 §§ utan utövar myndighetsutövning enligt särskild föreskrift, biträder förrättningsman eller är person från annan stat men som är i Sverige och fullgör myndighet. Någon som arbetar enligt särskild föreskrift har en föreskrift som reglerar deras arbete exempelvis ordningsvakter, väktare och tunnelbaneförare har sådana föreskrifter. Att någon biträder en förrättningsman innebär att en privatperson blivit kallad att hjälpa till vid en offentlig förrättning av en myndighetsperson eller myndighet. Däremot får inte privatpersonen uppmanas, beordras eller bes om hjälp av en myndighetsperson då en situation redan uppstått för att omfattas av skyddet, se NJA 1985 s. 337. Det sista fallet inträffar då en utländsk myndighetsperson i Sverige inom ramarna för ett internationellt samarbete med annat land fullgör myndighetsutövning, till exempel kan nämnas EU medlem som till Sverige inom ramen för samarbetet skickar poliser vilka då skyddas enligt denna paragraf.

Rättsfall (3)

NJA 2001 s. 859: Våld mot taxichaufför har bedömts som våld mot tjänsteman. Påföljden har...
RH 2001:11: Spark mot en taxichaufför har bedömts som våld mot tjänsteman.
RH 2004:90: En civilklädd väktare på ett varuhus blev i samband med att han skulle gripa en...

Lagrumshänvisningar hit (3)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1975:667

6 § Tjänstemän vid Internationella brottmålsdomstolen ska i sin tjänsteutövning vara skyddade enligt bestämmelserna i 1, 2 och 4 §§ på motsvarande sätt som om det hade varit fråga om svensk myndighetsutövning. För försök eller förberedelse till brott enligt 1 § mot en sådan person tillämpas 16 §. Lag (2009:1281).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 2009:1281, 1976:509
7 § Har upphävts genom lag (2012:301).

8 § Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eller annars otillbörligen inverka på omröstningen, döms för otillbörligt verkande vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas, om det förövats med våld eller hot om våld eller innefattat missbruk av tjänsteställning.

Den som tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för att i allmänt ärende rösta på visst sätt eller inte rösta, döms, om det inte är tagande av muta, för tagande av otillbörlig förmån vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2012:301).

Kommentar

Paragrafen skyddar rösträtten och straffbelägger vissa handlingar vid omröstningar av olika slag. Omröstningarna kan avse val till allmän befattning eller annan utövning av rösträtt i allmänhet där ingrepp i själva röstningen för att exempelvis hindra den genom att gömma valsedlar straffas. Även där någon på ett otillbörligt sätt påverkar enskilda straffas. Hit kan nämnas att någon lurar annan om när eller var omröstning skall ske eller med hot hindrar annan utöva sin rösträtt eller att köpa röster. Däremot skyddas inte olika debatter, rösträtten i enskilt ärende, överläggningar eller då annans yttrandefrihet kan påverkas, jämför 16 kap. 4 §. 2 st.: Som grovt brott räknas om en valförrättare uppsåtligen räknar fel eller missbrukar sin ställning.

Rättsfall (1)

RH 2005:51: Två personer har medverkat som bud och vittnen vid budröstning trots att...

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1977:103, 1975:667, 2012:301

9 § Söker någon obehörigen skaffa sig kännedom om vad som angående utövning av rösträtt i allmänt ärende skall hållas hemligt, dömes för brott mot rösthemlighet till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 § Den som med våld eller hot om våld angriper någon för att denne gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller annars vid förhör avgett utsaga hos en domstol eller annan myndighet eller för att hindra någon från en sådan åtgärd, döms för övergrepp i rättssak till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma ska gälla, om man med någon annan gärning, som medför lidande, skada eller olägenhet, eller med hot om en sådan gärning angriper någon för att denne avlagt vittnesmål eller annars avgett utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra honom eller henne från att avge en sådan utsaga.

Med domstol eller annan myndighet i första stycket avses även en dömande kammare eller ett annat organ i Internationella brottmålsdomstolen.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst två och högst åtta år. Lag (2009:1281).

Kommentar

Skyddsintresset är att någon som har begått ett brott inte skall gå fri därför att ingen vågar anmäla brott. Skyddsobjekten är vittnen och andra än vittnen som hörs av en offentlig myndighet då den gör eller skall göra utredning, i många fall avser detta den som gör anmälan till polis eller annan myndighet. Det är den som tar initiativet till att skaffa någon rätt som skyddas oavsett om det gäller en själv, en viss part eller ett ombud som för talan för annan person. Syftet med övergreppet skall vara att hindra anmälan från att ske och att hämnas en eventuell framtida anmälan.

Rättsfall (3)

RH 2003:23: Straffmätning avseende övergrepp i rättssak, grovt brott, och anstiftan av...
RH 2005:12: Övergrepp i rättssak har bedömts som ringa brott.
RH 2012:24: Pistolskott genom lår och underben i syfte att bestraffa en person som inte...

Ändringar/Förarbeten (5)

11 § Om någon döljer den som förövat brott, hjälper honom eller henne att undkomma, undanröjer bevis om brottet eller på annat dylikt sätt motverkar att det uppdagas eller beivras, döms för skyddande av brottsling till böter eller fängelse i högst ett år.

För skyddande av brottsling döms också den som undanröjer bevis om brott som är föremål för ett rättsligt förfarande vid Internationella brottmålsdomstolen eller på annat dylikt sätt motverkar att det uppdagas eller beivras.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

Den som inte insåg men hade skälig anledning att anta att den andre var brottslig, döms till böter.

Ansvar ska inte dömas ut om gärningen är att anse som ringa med hänsyn till gärningsmannens förhållande till den brottslige och övriga omständigheter. Lag (2009:1281).

Rättsfall (3)

NJA 1990 s. 175: Straffrihetsregeln i 17 kap 11 § 3 st BrB.
NJA 1996 s. 176: Beviskravet i mål om våldtäkt. Tillika fråga om skyddande av brottsling. 6 kap...
RH 1999:86: Frågor om nödvärn, brottsrubricering och straffmätning vid uppsåtligt dödande....

Ändringar/Förarbeten (4)

12 § Hjälper man den som är intagen på kriminalvårdsanstalt eller som är häktad eller anhållen eller som annars är med laga rätt berövad friheten att komma lös eller främjar man, efter det han avvikit, hans flykt genom att dölja honom eller genom annan sådan åtgärd, döms för främjande av flykt till böter eller fängelse i högst ett år.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

Till ansvar skall inte dömas om gärningen är att anse som ringa med hänsyn till frihetsberövandets art och syfte, gärningsmannens tillvägagångssätt och hans förhållande till den vars flykt han har främjat. Lag (1993:207).

Rättsfall (4)

NJA 1990 s. 175: Straffrihetsregeln i 17 kap 11 § 3 st BrB.
NJA 1990 s. 354: I anledning av åtal för försök till främjande av flykt uppkommer frågor om dels...
RH 1998:90: Rätt enligt 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken för envar att gripa den...
RH 2001:52: Åtal för medhjälp till främjande av flykt ogillat på grund av att det inte...

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1981:29, 1993:207, 1981:462

13 § Den som olovligen rubbar, skadar eller annars förfogar över egendom som är föremål för utmätning, kvarstad, betalningssäkring, beslag eller annan liknande åtgärd skadar eller borttager myndighets anslag eller försegling eller eljest olovligen öppnar vad myndighet tillslutit eller ock överträder annat dylikt av myndighet meddelat förbud, dömes för överträdelse av myndig- hets bud till böter eller fängelse i högst ett år.

Vägrar någon inträde som förrättningsman äger fordra, dömes för hindrande av förrättning till böter. Lag (1981:827).

Kommentar

Då någon krävs på pengar men inte har tillräckligt kan den som kräver pengarna, borgenären, vända sig till Kronofogdemyndigheten och begära att en viss del av den skuldsattes fastighet eller annan egendom vid en eventuell försäljning skall reserveras för att täcka skulden. Denna reserverade egendomen kommer att betraktas som en särskild förmånsrätt och om den skuldsatte säljer, ger bort, pantsätter eller gör så att den reserverade egendomen sjunker i värde kommer den skuldsatte att överträda Kronofogdemyndighetens beslut avseende den reserverade delen av egendomen och därigenom begå brottet överträdelse av myndighets bud.

Hit räknas även kvarstad.

Rättsfall (2)

NJA 1997 s. 275: Trailer med last har tullförseglats i Danmark av dansk tullmyndighet och...
RH 1994:138: Talan enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken om förbud vid vite att avverka skog...

Lagrumshänvisningar hit (5)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1978:894, 1981:827
14 § Har upphävts genom lag (1975:667).

15 § Giver någon sig obehörigen ut för att utöva myndighet, dömes för föregivande av allmän ställning till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon obehörigen bär uniform, märke eller annat tjänstetecken som giver honom sken av att tillhöra försvarsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Är brottet med hänsyn till att det har medfört betydande men för det allmänna eller för någon enskild eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst två år. Lag (1999:792).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1999:792, 1975:667

16 § För försök eller förberedelse till våld eller hot mot tjänsteman döms till ansvar enligt vad som föreskrivs i 23 kap., såvida inte brottet, om det fullbordats, skulle ha varit att anse som ringa. För försök eller förberedelse till främjande av flykt döms också till ansvar enligt vad som anges i 23 kap. Lag (2012:301).

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1981:463, 2011:511, 2012:301
17 § Har upphävts genom lag (2012:301).

18 kap. Om högmålsbrott

Kommentar

Skyddsintresset är statens centrala ledning, statsöverhuvud samt de grundläggande demokratiska fri- och rättigheterna.

1 § Den som, med uppsåt att statsskicket ska med vapenmakt eller annars med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten på så sätt ska framtvingas eller hindras, företar en handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, döms, om det inte är högförräderi, för uppror till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid eller, om faran var ringa, till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Lag (2009:396).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1974:565, 2009:396

2 § Om gärning som avses i 3--5 kap. innebär förgripelse mot Konungen eller annan medlem av konungahuset eller mot den som i egenskap av riksföreståndare fullgör statschefens uppgifter, må dömas till fängelse i högst fyra år, om å brottet eljest kan följa fängelse i högst sex månader, och i högst sex år, om å brottet eljest kan följa fängelse i mer än sex månader men högst fyra år. Lag (1974:565).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1974:565

3 § Den som, med uppsåt att brott skall förövas mot allmän säkerhet eller medborgares frihet, samlar eller anför väpnat manskap eller håller det samlat eller förser manskap med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning eller övar det i vapens bruk, dömes för väpnat hot mot laglig ordning till fängelse, lägst sex och högst tio år.

4 § Om någon bildar eller deltager i sammanslutning, som måste anses vara avsedd att utgöra eller med hänsyn till sin beskaffenhet och det ändamål för vilket den är bildad lätt kan utvecklas till ett sådant maktmedel som militär trupp eller polisstyrka och som icke med vederbörligt tillstånd förstärker försvaret eller ordningsmakten, eller ock för sådan sammanslutning tager befattning med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning, upplåter lokal eller mark för dess verksamhet eller understödjer den med penningar eller på annat sätt, dömes för olovlig kårverksamhet till böter eller fängelse i högst två år.

5 § Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom politisk organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, dömes för brott mot medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år.

6 § Om någon genom stympning eller annorledes, för längre eller kortare tid, gör sig oduglig till tjänstgöring, som det ålegat honom att fullgöra vid krigsmakten eller eljest för rikets försvar, eller genom att föregiva sjukdom eller medelst annat vilseledande undan drager sig sådan tjänst- göringsskyldighet, dömes för svikande av försvarsplikt till böter eller fängelse i högst två år eller, om riket var i krig, till böter eller fängelse i högst fyra år.

7 § För försök, förberedelse eller stämpling till uppror eller väpnat hot mot laglig ordning, för underlåtenhet att avslöja sådant brott, så ock för försök till brott mot medborgerlig frihet eller svikande av försvarsplikt dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

8 § Gärning som avses i 3--5 kap. och innebär förgripelse mot Konungen eller annan som är nämnd i 2 § må ej utan regeringens förordnande åtalas av åklagare, med mindre någon avlidit till följd av gärningen. Detsamma skall gälla i fråga om försök, förberedelse eller stämpling till gärning som nu sagts eller underlåtenhet att avslöja sådan gärning. Lag (1974:565).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1974:565

19 kap. Om brott mot rikets säkerhet

Kommentar

Skyddsintresset är rikets säkerhet.

1 § Den som, med uppsåt att riket eller del därav ska, med våldsamma eller annars lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket på så sätt ska lösryckas, företar en handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, döms för högförräderi till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid eller, om faran var ringa, till fängelse i lägst fyra och högst tio år.

Om någon, med uppsåt att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten ska med utländskt bistånd framtvingas eller hindras, företar en handling som innebär fara för detta, döms också för högförräderi. Lag (2009:396).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1974:565, 2009:396

2 § Den som med våldsamma medel eller utländskt bistånd framkallar fara för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter, dömes, om det ej är högförräderi, för krigsanstiftan till fängelse, lägst två och högst åtta år.

3 § Om den, som fått i uppdrag att för riket förhandla med främmande makt eller annars bevaka rikets angelägenheter hos någon som företräder främmande makts intresse, missbrukar behörighet att företräda riket eller annars sin förtroendeställning och därigenom orsakar riket avsevärt men, döms för trolöshet vid förhandling med främmande makt till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Lag (2009:396).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2009:396

4 § Svensk medborgare, som utan tillstånd av regeringen eller den regeringen bemyndigat låter bruka sig såsom ombud för främmande makt i diplomatisk angelägenhet som rör riket, så ock envar, som i föregiven egenskap av behörigt ombud inlåter sig i underhandling om sådan angelägenhet med någon som före- träder främmande makts intresse, dömes för egenmäktighet vid förhandling med främmande makt till fängelse i högst två år eller, om riket var i krig, högst fyra år.

Innebar brottet fara för rikets självbestämningsrätt eller dess fredliga förhållande till främmande makt, dömes till fängelse, lägst ett och högst sex år, eller, om riket var i krig, till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid. Lag (1976:509).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1974:565, 1976:509

5 § Den som, för att gå främmande makt tillhanda, obehörigen anskaffar, befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande försvarsverk, vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt, underhandlingar, beslut eller något förhållande i övrigt vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för totalförsvaret eller eljest för rikets säkerhet döms, vare sig uppgiften är riktig eller ej, för spioneri till fängelse i högst sex år. Detsamma skall gälla, om någon i syfte som nu sagts obehörigen framställer eller tar befatt- ning med skrift, teckning eller annat föremål som innefattar sådan uppgift. Lag (1981:1165).

6 § Är brott som avses i 5 § att anse som grovt, döms för grovt spioneri till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på livstid.

Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom eller henne. Lag (2009:396).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 2009:396

7 § Den som, utan syfte att gå främmande makt tillhanda, obehörigen anskaffar, befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande något förhållande av hemlig natur vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för rikets försvar eller för folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden eller eljest för rikets säkerhet, döms, vare sig uppgiften är riktig eller ej, för obehörig befattning med hemligt uppgift till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1981:1165).

Rättsfall (1)

NJA 1988 s. 118: Tryckfrihetsmål. Åtal för otillåtet offentliggörande i tryckt skrift...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1981:1165, 1976:509

8 § Är brott som i 7 § sägs att anse som grovt, skall för grov obehörig befattning med hemlig uppgift dömas till fängelse i högst fyra år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen innefattade tillhandagående av främmande makt eller var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom. Lag (1976:509).

9 § Den som av grov oaktsamhet befordrar, lämnar eller röjer sådan uppgift som avses i 7 § döms för vårdslöshet med hemlig uppgift till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om riket var i krig, till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1981:1165).

Rättsfall (1)

NJA 1991 s. 103: Fråga om innebörden av uttrycket "röjer uppgift" i 19 kap 9 § BrB(vårdlöshet...

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1981:1165, 1976:509

10 § Den som, för att gå främmande makt tillhanda, här i riket bedriver verksamhet för anskaffande av uppgifter rörande militära eller andra förhållanden, vilkas uppenbarande för den främmande makten kan medföra men för annan främmande makts säkerhet, eller här i riket till dylik verksamhet lämnar medverkan som ej är allenast tillfällig, döms för olovlig underrättelse- verksamhet till böter eller fängelse i högst ett år.

För olovlig underrättelseverksamhet skall ock dömas, om någon, med uppsåt att gå främmande makt tillhanda, här i riket hemligen eller med användande av svikliga medel antingen bedriver verksamhet för anskaffande av uppgifter om annans personliga förhållande eller till dylik verksamhet lämnar medverkan som ej är allenast tillfällig.

Är brott som i denna paragraf sägs grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Lag (1993:207).

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1993:207, 1976:509, 1970:225

11 § Om gärning som avses i 3 eller 4 kap. innebär, att någon genom förgripelse å främmande makts statsöverhuvud eller representant här i riket kränker den främmande makten, må dömas till fängelse i högst två år, om å brottet eljest kan följa fängelse i högst sex månader, och i högst fyra år, om å brottet eljest kan följa fängelse i mer än sex månader men högst två år. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om främmande makt kränkes genom att någon gör intrång i lokal som innehaves av dess representation eller gör skada därå eller å egendom som där finnes. Lag (1970:225).

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1970:225

12 § Om någon utan regeringens tillstånd här i riket värvar folk till främmande krigstjänst eller därmed jämförlig tjänst eller förmår folk att olovligen begiva sig ur riket för att taga sådan tjänst, dömes för olovlig värvning till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om riket var i krig, till fängelse i högst två år. Lag (1974:565).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1974:565

13 § Den som av främmande makt eller från utlandet av någon som handlar för att gå främmande makt tillhanda tar emot pengar eller annan egendom för att genom utgivande eller spridande av skrifter eller på annat sätt påverka den allmänna meningen i en fråga som gäller någon av grunderna för rikets statsskick eller i någon angelägenhet som har betydelse för rikets säkerhet och som det ankommer på riksdagen eller regeringen att besluta om, döms för tagande av utländskt understöd till fängelse i högst två år. Lag (1981:1165).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1981:1165, 1976:509

14 § För försök, förberedelse eller stämpling till högförräderi, trolöshet vid förhandling med främmande makt, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller olovlig underrättelseverksamhet, så ock för försök eller förberedelse till obehörig befattning med hemlig uppgift dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Såsom stämpling till högförräderi skall även anses att träda i förbindelse med främmande makt för att förbereda, möjliggöra eller underlätta att sådant brott må förövas.

Den som underlåter att avslöja högförräderi, trolöshet vid förhandling med främmande makt, spioneri, grovt spioneri eller grov obehörig befattning med hemlig uppgift, dömes ock till ansvar enligt vad i 23 kap. sägs; och skall till sådant ansvar dömas jämväl om han icke insett men bort inse att brottet var å färde. Lag (1976:509).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1976:509

15 § Om någon, som med hänsyn till vad honom är veterligt, på grund av meddelad varning eller eljest bort inse att högförräderi, trolöshet vid förhandling med främmande makt, spioneri, grovt spioneri eller grov obehörig befattning med hemlig uppgift är å färde, medverkar till gärningen, dömes till ansvar såsom för medhjälp därtill; dock må ej dömas till svårare straff än fängelse i två år. Lag (1976:509).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1976:509

16 § Olovlig underrättelseverksamhet, tagande av utländskt understöd eller olovlig värvning eller försök, förberedelse eller stämpling till olovlig underrättelseverksamhet får inte utan regeringens förordnande åtalas av åklagare.

Gärning som avses i 3 eller 4 kap. och innebär sådan kränkning av främmande makt som i 11 § sägs, så ock försök, förberedelse eller stämpling till gärning som nu sagts eller underlåtenhet att avslöja sådan gärning må ej heller åtalas av åklagare utan förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill. Lag (1981:1165).

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1974:565, 1981:1165, 1970:225

20 kap. Om tjänstefel m. m.

Kommentar

I detta kapitel skyddas medborgarna från felaktig myndighetsutövning.

1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.

Om ett brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, skall dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång eller otillbörlig förmån som är betydande.

Den som är ledamot av en beslutande statlig eller kommunal församling är inte underkastad ansvar enligt första eller andra stycket för någon åtgärd som han vidtar i denna egenskap.

Vad som sägs i första och andra styckena skall inte heller tillämpas, om gärningen är belagd med straff enligt någon annan bestämmelse. Lag (1989:608).

Kommentar

Med myndighetsutövning avses offentlig maktutövning där någon fattar ett beslut som kan vara antingen gynnande eller betungande och som i sin tur leder till att någon annan får förmåner, ges rättigheter eller påtvingas skyldigheter. En skillnad görs mellan begreppen "i myndighetsutövning" som avser en tjänsteman samt "vid myndighetsutövning" med vilket avses en person som inte själv är tjänsteman men biträder en som är det. Fast att en tjänsteman fattat ett beslut som varit förenligt med lagens ord eller syfte föreligger det inga hinder att tjänstefelsansvar i vissa fall grundas på att den ansvarige befattningshavaren underlåtit att beakta uttalanden i förarbeten. Då förarbeten kan ha varit underlag för verkställighetsföreskrifter, allmänna råd, riktlinjer eller praxis inom myndigheten. Det räcker däremot inte endast att befattningshavarens beslut varit svårförenligt med lagens förarbeten, se NJA 2005 s. 385.

Rättsfall (48)

NJA 1983 s. 644: Åklagare, som åtalat en person för brott mot sekretessbestämmelser ehuru den...
NJA 1984 s. 80: Underlåtenhet av domare att lämna underrättelse om begånget fel från domstolens...
NJA 1985 s. 502: Fråga om oriktig myndighetsutövning har medfört förfång som ej är ringa. 20 kap...
NJA 1987 s. 215: Fråga huruvida hos polismyndighet anställda stämningsmän, vilka vid sidan av...
NJA 1988 s. 26: Sedan fullmäktige i en kommun beslutat att lämna ekonomiskt stöd åt ett enskilt...
NJA 1990 s. 542: Fråga om vårdslös myndighetsutövning vid häktningsbeslut.
NJA 1992 s. 310: Tjänstefel av vakthavande polisbefäl genom bristfällig kontroll över...
NJA 1992 s. 555: Fråga om tjänstefel vid beslut om förtida omhändertagande enligt 9 kap 10 § 2...
NJA 1992 s. 812: Fråga vid åtal för tjänstefel om gärningen är att anse som ringa.
NJA 1992 s. 838: Tjänstefel av vakthavande polisbefäl genom bristfällig handläggning av...
NJA 1993 s. 216: Dröjsmål med att lämna ut allmän handling har inte medfört ansvar, då det...
NJA 1993 s. 360: Frågor i mål angående ansvar för tjänstefel om det funnits lagligt stöd för...
NJA 1994 s. 108: En präst, som vigt en senildement person, har med hänsyn till omständigheterna...
NJA 1994 s. 304: Tjänstefel av domare i hovrätt genom förverkande utan laglig grund av...
NJA 1994 s. 325: I mål mot en polisinspektör angående ansvar för tjänstefel uppkommer fråga, om...
NJA 1996 s. 237: Fråga om ansvar för tjänstefel för domare sedan rätten självmant tagit upp och...
NJA 1996 s. 307: Domare i tingsrätt, vilken av oaktsamhet underlåtit att förordna att ett...
NJA 1996 s. 806: Tjänstefel. Domare i HovR har bifallit talan enligt 28 kap 8 § BrB om...
NJA 1997 s. 186: Domare i hovrätt som av oaktsamhet förordnat om häktning utan laglig grund har...
NJA 1997 s. 368: Fråga om ansvar för tjänstefel på grund av underlåtenhet att hålla...
NJA 2001 s. 35: Fråga om ansvar för tjänstefel av domare som bl.a. dröjt med att färdigställa...
NJA 2002 s. 188: Fråga om ansvar för tjänstefel med anledning av oriktig avhysning på grund av...
NJA 2002 s. 336: Fråga om ansvar för tjänstefel av domare.
NJA 2002 s. 342: Åtal har beträffande häktad väckts endast för andra brott än som låg till grund...
NJA 2003 s. 291: Fråga om ansvar för tjänstefel av domare som, efter att åtal väckts för...
NJA 2004 s. 164: Fråga om ansvar för tjänstefel för domare som utan laglig grund har förklarat...
NJA 2005 s. 385: Fråga om ansvar för tjänstefel för polisintendent som har beslutat om...
NJA 2006 s. 145: Fråga om en polis gjort sig skyldig till vapenbrott och brott mot lagen...
NJA 2008 s. 470: Åklagare har ansetts behörig att åtala polisman för förolämpning när åklagaren...
NJA 2008 s. 567: Fängelse i straffskalan för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken har inte...
RH 1993:45: En polischef fattade efter föredragning i telefon beslut om avvisning av en...
RH 1994:70: Fråga om polisman handlat vid myndighetsutövning.
RH 1994:86: En häktad person har skadats till döds under biltransport inom kriminalvården....
RH 1995:144: Polisman, som åsidosatt föreskrifter om tillsyn av omhändertagna, har dömts för...
RH 1996:24: En polisman ingrep tillsammans med en kollega mot en person, som hade gjort sig...
RH 1997:23: Tingsfiskal som utan laglig grund förverkat villkorligt medgiven frihet har...
RH 1997:73: Vid verkställighet av polismyndighets beslut om omhändertagande enligt lagen...
RH 2000:90: Tjänstefel eller dataintrång? Även fråga om beviskrav.
RH 2003:45: En vårdare på ett häkte har på begäran av en intagen, som varit underkastad...
RH 2004:42: Underlåtenhet av ordningsvakt att rapportera ett fall av misstänkt misshandel,...
RH 2007:31: Fråga om styrelseordförande, rektor och avdelningschef vid universitet har...
RH 2007:40: Polisens förföljande av en personbil slutade med att personbilen kolliderade...
RH 2007:46: En tilltalad som dömts till ett kortvarigt fängelsestraff jämte utvisning har...
RH 2007:51: En polisman har under tjänstetid och iklädd polisuniform ställt frågor om sin...
RH 2008:51: Överförmyndare har godkänt årsräkning från god man avseende godmanskap enligt...
RH 2008:62: En ledamot i en socialnämnd har i samband med beslut om yttrande till en...
RH 2011:27: Ansvar för tjänstefel för en chef inom socialtjänsten som, vid tillämpning av...
RH 2011:31: Förare av polisbil, som dagtid på gator i centrala Stockholm med påslagna...

Lagrumshänvisningar hit (7)

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1989:608, 1975:667
2 § Har upphävts genom lag (2012:301).

3 § Röjer någon uppgift, som han är pliktig att hemlighålla enligt lag eller annan författning eller enligt förordnande eller förbehåll som har meddelats med stöd av lag eller annan författning, eller utnyttjar han olovligen sådan hemlighet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som av oaktsamhet begår gärning som avses i första stycket, dömes till böter. I ringa fall skall dock ej dömas till ansvar. Lag (1980:102).

Kommentar

Paragrafen är subsidiär till annan lagstiftning som bestraffar offentliggörande av uppgifter som inte varit avsedda att röjas, om en person till exempel röjer en hemlighet så att rikets säkerhet hotas kommer respektive stadgande i 19 kap att få företräde. Denna paragraf aktualiseras däremot då någon i samband med att allmänna handlingar ställs till förfogande eller lämnas ut bryter mot ett förbehåll vars syfte är att hindra mottagaren att göra vad den vill med informationen, se 10 kap. 4 § OSL, 10 kap. 13-14 §§ OSL och 12 kap. 2 § OSL.

Rättsfall (2)

NJA 2003 s. 447: Riksskatteverket har till Domstolsverket översänt hemställan om...
NJA 2012 s. 826: 1. En person har tagit ut pengar från ett bolags konto och förmedlat dessa...

Lagrumshänvisningar hit (28)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1980:102

4 § Den som har valts till sådant uppdrag hos staten eller hos en kommun med vilket följer myndighetsutövning får av rätten skiljas från uppdraget, om han har begått brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver och han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget.

Med uppdrag hos staten eller hos kommun likställs uppdrag hos styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, landsting eller kommunalförbund. Lag (2012:625).

Rättsfall (1)

RH 1997:48: Riksdagsledamot har dömts för två fall av grovt bedrägeri till villkorlig dom...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (5)

5 § Utan hinder av vad som annars är föreskrivet får åklagare åtala brott varigenom följande personer har åsidosatt vad som åligger dem i utövningen av anställningen eller uppdraget:

  • 1. arbetstagare hos staten eller en kommun,
  • 2. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, landsting eller kommunalförbund,
  • 3. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,
  • 4. den som omfattas av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. eller som annars fullgör lagstadgad tjänsteplikt,
  • 5. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som avses i 1-4 utövar myndighet.

Utan hinder av bestämmelserna i första stycket ska dock gälla

  • 1. vad som i denna balk föreskrivs om att åtal inte får ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat och
  • 2. vad som i annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är föreskrivet endast om den förövas av innehavare av anställning eller uppdrag som avses i första stycket.

Om det inte finns särskilda bestämmelser för ett visst fall, får åklagare åtala brott mot sådan tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Om åtal för brott som i utövningen av anställningen eller uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd eller innehavare av anställning eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gäller särskilda bestämmelser. Lag (2012:301).

Rättsfall (1)

NJA 2008 s. 470: Åklagare har ansetts behörig att åtala polisman för förolämpning när åklagaren...

Lagrumshänvisningar hit (2)

Ändringar/Förarbeten (7)

6 § Har upphävts genom lag (1975:667).
7 § Har upphävts genom lag (1975:667).
8 § Har upphävts genom lag (1975:667).
9 § Har upphävts genom lag (1975:667).
10 § Har upphävts genom lag (1975:667).
11 § Har upphävts genom lag (1975:667).
12 § Har upphävts genom lag (1975:667).
13 § Har upphävts genom lag (1975:667).
14 § Har upphävts genom lag (1975:667).
15 § Har upphävts genom lag (1975:667).

21 kap. Om brott av krigsmän

Kommentar

Bara när landet är i krig är detta kapitel tillämpligt 1 § och endast krigsmän omfattas 3-4 §§.

1 § Detta kapitel träder i tillämpning när riket kommer i krig.

Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får regeringen föreskriva att kapitlet skall tillämpas. Lag (1986:645).

Rättsfall (3)

NJA 1981 s. 474: Straffmätning vid lydnadsbrott. 21 kap 1 § BrB.
NJA 1983 s. 897: Påföljd för lydnadsbrott vid s k totalvägran första gången.
NJA 1983 s. 899: Straffmätning vid lydnadsbrott i form av vägran andra gången att fullgöra...

Lagrumshänvisningar hit (1)

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1986:645

2 § När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i 1 §, skall regeringen föreskriva att tillämpningen av kapitlet skall upphöra. Lag (1986:645).

3 § Vid tillämpningen av detta kapitel avses med krigsmän alla som är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten.

Krigsmän är dessutom

  • 1. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten är skyldiga att delta i rikets försvar,
  • 2. skyddsvakter som förordnats med stöd av skyddslagen (2010:305),
  • 3. alla som annars vistas vid avdelningar av försvarsmakten, när avdelningarna är i fält eller verkar under liknande förhållanden,
  • 4. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen. Lag (2010:308).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1990:218, 2010:308

4 § Föreskrifterna i detta kapitel om krigsmän skall också tillämpas på

  • 1. krigsfångar,
  • 2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket riket är neutralt,
  • 3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdeltagare för att utöva sjukvård eller andlig vård. Lag (1986:645).

5 § Vägrar eller underlåter en krigsman att lyda en förmans order eller dröjer han otillbörligen med att fullgöra ordern, skall dömas för lydnads- brott till böter eller fängelse i högst två år. Till ansvar skall dock inte dömas, om det är uppenbart att ordern inte angår tjänsten. Lag (1986:645).

Lagrumshänvisningar hit (1)

6 § Är ett brott som avses i 5 § att anse som grovt, skall dömas för grovt lydnadsbrott till fängelse i högst tio år eller på livstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara. Lag (1986:645).

7 § Avviker eller uteblir en krigsman olovligen från tjänstgöringen, skall dömas för rymning till böter eller fängelse i högst två år.

Är brottet att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst tio år eller på livstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om krigs- mannen avvikit under eller i anslutning till strid eller gått över till fienden eller annars överlämnat sig frivilligt till denne. Lag (1986:645).

Lagrumshänvisningar hit (1)

8 § Förgriper sig en krigsman med våld eller hot om våld mot en förman i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från att utföra en tjänsteåtgärd eller annars med anledning av hans tjänst, skall dömas för våld eller hot mot förman till böter eller fängelse i högst två år.

Med förmän likställs vaktposter och andra krigsmän som tjänstgör för bevakning eller upprätthållande av ordning.

Är brottet att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst sex år. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara. Lag (1986:645).

9 § Avsänder en krigsman obehörigen ett meddelande till eller träder han annars i förbindelse med någon som tillhör fiendens krigsmakt eller vistas på fiendens område, skall dömas för samröre med fienden till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1986:645).

Lagrumshänvisningar hit (1)

10 § Råder en krigsman under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara andra krigsmän att ge sig åt fienden eller företar han på annat sätt i andra krigsmäns närvaro obehörigen något som är ägnat att framkalla trolöshet eller modlöshet, skall dömas för undergrävande av stridsviljan till fängelse i högst tio år eller på livstid. Lag (1986:645).

Lagrumshänvisningar hit (1)

11 § Underlåter en krigsman att, i vad på honom ankommer, sätta en försvarsanläggning i stridsberedskap, göra en avdelning stridsberedd, anskaffa egendom eller på annat sätt förbereda en krigshandling, skall dömas för försummande av krigsförberedelse till fängelse i högst tio år eller på livstid. Lag (1986:645).

Rättsfall (1)

NJA 1983 s. 198: Rymning eller undanhållande.

12 § Om en krigsman under tjänstgöring som chef för en avdelning av försvarsmakten obehörigen till fienden överlämnar en stridsställning, krigsmateriel eller annat som har avsevärd betydelse för krigföringen eller ger sig och sin avdelning åt fienden, skall dömas för obehörig kapitulation till fängelse i högst tio år eller på livstid. Lag (1986:645).

Rättsfall (3)

NJA 1981 s. 1252: Värnpliktig som uteblivit från militär grundutbildning har dömts för rymning...
NJA 1983 s. 198: Rymning eller undanhållande.
NJA 1984 s. 745: När det vid rymning inte kommer i fråga att välja en icke frihetsberövande...

Lagrumshänvisningar hit (1)

13 § Underlåter en krigsman under eller i anslutning till strid att till det yttersta uppfylla sin plikt att främja krigföringen, skall dömas för stridsförsumlighet till fängelse i högst tio år eller på livstid. Lag (1986:645).

14 § Åsidosätter en krigsman uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vad som åligger honom och är felet av allvarlig natur, skall dömas för tjänstebrott till fängelse i högst två år.

Till ansvar enligt första stycket skall inte dömas, om straff för gärningen är föreskrivet i någon annan bestämmelse i detta kapitel. Lag (1986:645).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1986:645

15 § För försök, förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja rymning samt för försök, förberedelse eller stämpling till våld eller hot mot förman skall dömas till ansvar enligt 23 kap.

För medverkan till tjänstebrott får dömas endast den som därigenom åsidosatt tjänsteplikt. Lag (1986:645).

Ändringar/Förarbeten (2)

Ändrad: SFS 1986:645, 1976:510

16 § Vid tillämpningen av 7, 9,