1 §  Denna kungörelse gäller allmän väg.

Allmän väg är riksväg eller länsväg. Regeringen bestämmer vilka vägar som skall vara riksvägar. Förordning (1976:734).

2 §  Parkeringsplats, rastplats eller annan uppställningsplats för fordon räknas som väganordning endast om den har anslutning till och ligger i närheten av vägbanan samt är huvudsakligen avsedd som hjälpmedel åt vägtrafikanterna för färden på vägen.

Anordning för skydd mot vägtrafikbuller får räknas som väganordning endast om den ligger på eller i anslutning till område som har tagits i anspråk för någon annan väganordning. Förordning (2005:945).

3 §  Sådan mark intill vägbanan eller annan därinvid belägen väganordning som är avsedd till kantremsa får vara väganordning endast till en bredd av högst två meter.

4 §  Vägverket kan i fråga om anordning av visst slag eller av viss omfattning föreskriva att det krävs ett medgivande från vägverket för att anordningen skall få räknas som väganordning. Detta gäller dock inte då väghållaren på grund av lag eller annan författning eller på grund av en myndighets beslut är skyldig att utföra anordningen.

Vägverket prövar frågan om medgivande i samband med

1. fastställelse av arbetsplan, eller
2. prövning av fråga om
   1. förändring av enskild väg till allmän,
   2. förklaring att gata även skall vara allmän väg, eller
   3. inrättande av särskild vinterväg.

I andra fall meddelar vägverket särskilt beslut efter att ha hört länsstyrelsen i frågan. Om vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattningar, överlämnas frågan till regeringens prövning.

Samtliga väghållningsmyndigheter och länsstyrelser skall underrättas om föreskrifter om krav på medgivande enligt första stycket. Väghållningsmyndigheten och länsstyrelsen skall underrättas särskilt om beslut enligt andra stycket. Förordning (1987:461).

5 §  Bestämmelser om rätt för Vägverket att meddela föreskrifter i fråga om tekniska krav på väg och anordningar som hör till väg finns i 18 § förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.

Samtliga väghållningsmyndigheter och länsstyrelser skall underrättas om föreskrifter som avses i första stycket. Förordning (1999:776).

6 §  Ändring av en kommuns väghållningsområde beslutas av vägverket. Innan ett sådant beslut meddelas, skall vägverket höra kommunen och länsstyrelsen.

Kommunen och länsstyrelsen skall underrättas om beslut i ärenden om ändring av väghållningsområde. Länsstyrelsen skall i länets författningssamling föra in meddelande om beslut som innebär att ett väghållningsområde ändrats. Förordning (1991:58).

7 §  Statlig väghållningsmyndighet är Vägverkets region. Förordning (1997:656).

8 §  Innan vägverket meddelar föreläggande för en kommun med stöd av 8 § väglagen (1971:948), skall vägverket höra kommunens väghållningsmyndighet och länsstyrelsen.

Vägverket skall underrätta kommunens väghållningsmyndighet och länsstyrelsen om beslut om föreläggande enligt första stycket. Föreläggandet skall delges väghållningsmyndigheten. Förordning (1987:461).

Byggande av väg

10 §  I fall som avses i 6 kap. 29 § andra stycket plan- och bygglagen (1987:10) bör den statliga väghållningsmyndigheten innan arbetet påbörjas träffa överenskommelse med kommunen om de kostnader kommunen skall betala.

När kommunen ställer i ordning eller underhåller planteringar eller andra anordningar inom vägområdet gäller bestämmelserna i 43 § väglagen (1971:948). Förordning (1987:461).

11 §  Undantag från bestämmelser för marks bebyggande eller användning som avses i 14 § tredje stycket väglagen (1971:948) beslutas av länsstyrelsen. Att regeringens tillåtelse behövs i vissa fall följer av 7 kap. 29 § miljöbalken.

Länsstyrelsen skall underrätta kommunen, Naturvårdsverket och väghållningsmyndigheten om beslutet. Om väghållningsmyndigheten är kommunal, skall också Vägverket underrättas. Förordning (1998:895).

19 §  Om en fråga om byggande av väg har väckts hos länsstyrelsen genom ansökan eller på annat sätt, skall länsstyrelsen utreda hur betydelsefullt och angeläget vägbyggnadsprojektet är. Ärendet får dock avgöras av länsstyrelsen utan sådan utredning om det med hänsyn till kända förhållanden är uppenbart att företaget inte bör utföras. Förordning (1998:895).

20 §  När länsstyrelsen utreder hur betydelsefullt och angeläget ett vägbyggnadsprojekt är, skall länsstyrelsen inhämta yttrande från berörd kommun, väghållningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas verksamhetsområde berörs av företaget samt från andra som kan lämna upplysning i saken. Länsstyrelsen kan kalla trafikanter och andra som är berörda till överläggning inför länsstyrelsen eller den som länsstyrelsen förordnar.

När det gäller ombyggnadsarbeten kan utredningen enligt första stycket begränsas efter omständigheterna. Förordning (1998:895).

21 §  Om länsstyrelsen efter utredning finner att vägbyggnadsprojektet är av sådan betydelse att det bör komma till stånd, skall frågan om företagets utförande prövas i samband med upprättandet av nationell väghållningsplan eller länsplan. Detta gäller under förutsättning att företaget behöver statliga medel som i statsbudgeten anvisas för byggande av vägar och att sådana medel kan påräknas de närmaste åren. Om företaget under de närmaste åren kan räkna med andra medel än sådana som i statsbudgeten anvisas för byggande av vägar, prövas frågan om företagets utförande särskilt.

Om det ifrågasatta vägbyggnadsprojektet avser en riksväg och frågan om företagets utförande prövas i samband med upprättande av nationell väghållningsplan, skall handlingarna i ärendet jämte länsstyrelsens eget yttrande genast överlämnas till Vägverket. Detsamma gäller även i annat fall som inte avser sådant företag som skall prövas av länsstyrelsen i samband med fastställelse eller ändring av en länsplan. Förordning (1998:895).

22 §  Om det framgår av länsstyrelsens utredning att ett ifrågasatt vägbyggnadsprojekt inte är av den betydelse att det bör utföras, skall länsstyrelsen efter samråd med Vägverket avgöra ärendet. Detsamma gäller om medel för projektet inte kan påräknas under de närmaste åren och det inte heller är angeläget att ytterligare utreda ärendet.

Om det behövs ytterligare utredning, skall länsstyrelsen med eget yttrande överlämna handlingarna i ärendet till Vägverket. Om det finns särskilda skäl, kan Vägverket i ett sådant ärende förordna att en förstudie enligt 14 a § väglagen (1971:948) skall genomföras för att klarlägga förutsättningarna för den fortsatta planeringen. Förordning (1998:895).

23 §  När länsstyrelsen fattat beslut enligt 19 § eller 22 § första stycket skall länsstyrelsen underrätta sökanden eller andra som väckt frågan samt väghållningsmyndigheten om beslutet. Om beslut enligt 22 § första stycket skall dessutom övriga myndigheter som yttrat sig i ärendet underrättas.

Vid frågor om byggande av väg skall länsstyrelsen i följande fall underrätta sökanden eller annan som väckt frågan.

1. När frågan prövas i samband med fastställelse eller ändring av länsplan.
2. När handlingarna i ärendet har överlämnats till Vägverket enligt 21 § andra stycket eller 22 § andra stycket.

Väghållningsmyndigheten och länsstyrelsen skall underrättas om förordnande enligt 22 § andra stycket.

En underrättelse om beslut som avses i 11 § väglagen (1971:948) skall lämnas sökanden eller andra som väckt frågan samt väghållningsmyndigheten, länsstyrelsen, Naturvårdsverket och övriga myndigheter som yttrat sig i ärendet. Förordning (1998:895).

23 a §  Vägverket får meddela närmare föreskrifter om genomförande av förstudie och vägutredning enligt 14 a och 14 b §§väglagen (1971:948). Föreskrifter om samråd och miljökonsekvensbeskrivning i samband med förstudie och vägutredning skall meddelas i samråd med Naturvårdsverket.

I fråga om underrättelse om föreskrifter som avses i första stycket gäller 38 § tredje stycket. Förordning (1998:895).

23 b §  När Vägverket överlämnar en fråga om byggande av väg till regeringen för prövning enligt 17 kap.1 eller 3 §miljöbalken, skall verket i sitt yttrande enligt 14 c § väglagen (1971:948) bland annat lämna de uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken iakttas samt uppgift om det samråd som skett enligt 6 kap.4-6 §§miljöbalken. Även i övrigt ansvarar Vägverket för att ett tillräckligt underlag finns för regeringens prövning. Förordning (1998:895).

24 §  Arbetsplan för vägbyggnadsprojekt upprättas genom väghållningsmyndighetens försorg. Förordning (1998:895).

25 §  I arbetsplanen för vägbyggnadsprojekt skall det, utöver vad som följer av 15 § andra stycket väglagen (1971:948), tas med en förteckning över kända ägare till de fastigheter där mark eller annat utrymme skall tas i anspråk samt över kända innehavare av nyttjanderätt eller någon annan särskild rätt till sådan mark eller sådant utrymme. Om vägrätt som väghållaren avser att förvärva skall vara inskränkt, skall detta anges i arbetsplanen. Därvid skall anges på vilken del av det i planen upptagna vägområdet inskränkningen skall gälla och i vilket avseende vägrätten skall vara inskränkt.

Arbetsplanen skall innehålla uppgifter om de beräknade kostnaderna för vägbyggnadsprojektets utförande.

Om mark eller annat utrymme behöver tas i anspråk enligt 35 § väglagen, skall det framgå av arbetsplanen vilken mark eller vilket utrymme som avses. Det skall också framgå vilken tid det är fråga om. Förordning (2005:945).

26 §  När en arbetsplan upprättas skall särskilt iakttas

1. att det trafikbehov som föranlett planens upprättande tillgodoses i största möjliga utsträckning,
2. att vägen ansluts till befintligt och planerat vägnät på ändamålsenligt sätt och får en från trafiksäkerhetssynpunkt tillfredsställande sträckning och utformning i övrigt,
3. att intrång och olägenhet samt från fastighetsbildningssynpunkt olämplig vägsträckning såvitt möjligt undviks,
4. att tillbörlig hänsyn tas till befintlig och blivande bebyggelse utmed vägen,
5. att vägen får en mjuk och naturlig inpassning i landskapet,
6. att naturföremål eller naturområde av särskilt intresse eller fornlämning så långt det är möjligt skyddas mot skadlig inverkan av vägbyggnadsprojektet,
7. att vägen till sträckning och byggnadssätt utförs så, att kostnaderna för anläggningen och för framtida utbyggnad såvitt möjligt begränsas,
8. att arbetsplanen utarbetas med sådan noggrannhet att den kan i sin helhet följas utan att annat än oväsentliga avvikelser behöver göras.

Om det enligt lag eller annan författning krävs en myndighets tillstånd till åtgärd som skall vidtas vid vägbyggnadsprojektets utförande, bör sådant tillstånd inhämtas i samband med arbetsplanens upprättande.

Om det behövs, skall möjligheterna utredas att genom ändring i fastighetsindelningen avhjälpa eller minska intrång till följd av vägbyggnadsprojektet. Förordning (1998:895).

27 §  Samråd enligt 16 § första stycket väglagen (1971:948) skall ske med länsstyrelsen, med myndigheter vilkas verksamhetsområde berörs av vägbyggnadsprojektet samt med lokala organ och sammanslutningar som kan ha ett väsentligt intresse i saken. Berörda kommuner och kända ägare till alla fastigheter som berörs av företaget skall ges tillfälle att framföra sina synpunkter vid ett sammanträde på platsen.

Underrättelse om sammanträdet skall postas minst fjorton dagar före sammanträdet. I fråga om mark eller annat utrymme som hör till flera fastigheter gemensamt får, om fastigheterna har skilda ägare, 10 § eller 16 § andra stycket 2 och 17 §delgivningslagen (1970:428) tillämpas vid underrättelse till de särskilda delägarna i samfälligheten, trots att delgivningslagen inte är tillämplig i övrigt. Förordning (2005:945).

28 §  Vägverket får föreskriva att sådan arbetsplan som avser vägbyggnadsprojekt av viss beskaffenhet eller omfattning skall överlämnas till verket för förberedande granskning. Verket kan i det särskilda fallet medge undantag från en sådan föreskrift.

Vägverket får efter förberedande granskning förordna om ändring av arbetsplanen eller om upprättande av ny plan.

Vägverket skall underrätta samtliga väghållningsmyndigheter och länsstyrelser om föreskrifter enligt första stycket. Vägverket skall vidare underrätta väghållningsmyndigheten och länsstyrelsen om beslut om undantag enligt första stycket eller om förordnande enligt andra stycket. Förordning (1998:895).

30 §  Om arbetsplanen skall ställas ut, bestämmer väghållnings- myndigheten en viss tid inom vilken anmärkningar mot planen kan framställas hos väghållningsmyndigheten. Under denna tid skall planen med miljökonsekvensbeskrivning i original eller kopia finnas tillgänglig för granskning av allmänheten hos väghållningsmyndigheten och den statliga väghållningsmyndig- heten samt hos den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgiften inom plan- och byggnadsväsendet i berörda kommuner.

Väghållningsmyndigheten skall också föra in en kungörelse om utställelsen av arbetsplanen med miljökonsekvensbeskrivning i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av dessa som väghållningsmyndigheten bestämmer. I kungörelsen skall anges var planen och beskrivningen hålls tillgänglig och att skriftliga anmärkningar skall lämnas till väghållnings- myndigheten inom den tid som väghållningsmyndigheten bestämmer.

Under samma tid som avses i andra stycket skall framställda anmärkningar hållas tillgängliga hos väghållningsmyndigheten. Förordning (1998:895).

30 a §  Kommuner där vägen skall byggas och myndigheter vilkas verksamhetsområde berörs av projektet samt lokala organ och sammanslutningar och andra som har deltagit i samråd enligt 6 kap.4-6 §§miljöbalken skall underättas av väghållningsmyndigheten om den upprättade arbetsplanen, om den tid inom vilken anmärkningar kan framställas samt om var planen med miljökonsekvensbeskrivning och framställda anmärkningar hålls tillgängliga. Om projektet kan inverka på kommunikationsförhållandena inom närliggande kommuner, skall även de kommunerna underrättas.

Kända ägare till fastigheter där mark eller annat utrymme skall tas i anspråk skall underrättas enligt första stycket. Detsamma gäller kända innehavare av nyttjanderätt eller annan rätt till sådan mark eller sådant utrymme. Utöver vad som framgår av första stycket skall i underrättelsen anges

1. den mark eller det utrymme som skall tas i anspråk med vägrätt eller med sådan nyttjanderätt som avses i 35 § väglagen (1971:948), och
2. att ägaren eller innehavaren är skyldig att upplåta marken eller utrymmet till väghållaren mot ersättning om ett beslut om fastställelse av planen vinner laga kraft.

Underrättelsen skall postas i rekommenderad försändelse. I fråga om mark eller annat utrymme som hör till flera fastigheter gemensamt får, om fastigheterna har skilda ägare, 10 § eller 16 § andra stycket 2 och 17 §delgivningslagen (1970:428) tillämpas vid underrättelse till de särskilda delägarna i samfälligheten, trots att delgivningslagen inte är tillämplig i övrigt. Förordning (2005:945).

31 §  Väghållningsmyndigheten får efter samråd med Vägverket besluta att ett alternativt förslag till arbetsplan skall upprättas.

Bestämmelserna i 30 och 30 a §§ skall också tillämpas på ett alternativt förslag, med undantag för fall då förslaget innebär endast oväsentlig ändring av en förut upprättad plan. Förordning (1998:895).

32 §  Sedan väghållningsmyndigheten behandlat en arbetsplan som varit utställd och skall fastställas, skall väghållningsmyndigheten, efter att ha inhämtat länsstyrelsens yttrande i ärendet, med eget yttrande överlämna planen och inkomna yttranden till vägverket. Förordning (1991:1802).

33 §  Vägverket får besluta att en arbetsplan som väghållningsmyndigheten överlämnat skall omarbetas. Om omarbetningen innebär en ändring som inte endast är oväsentlig, skall de i 30, 30 a och 32 §§ föreskrivna åtgärderna vidtas i fråga om den omarbetade planen.

Väghållningsmyndigheten och länsstyrelsen skall underrättas om beslutet. Förordning (1998:895).

34 §  Om en arbetsplan som förordats av länsstyrelsen kan godtas av vägverket och om vägbyggnadsprojektet har tillräcklig aktualitet, fastställer vägverket arbetsplanen enligt 18 § första stycket väglagen (1971:948). I annat fall överlämnas ärendet enligt nämnda betämmelse för regeringens prövning. Förordning (1998:895).

35 §  Beslut enligt 18 § tredje stycket sista meningen väglagen (1971:948) att förlänga giltighetstiden för en arbetsplan meddelas av vägverket. Innan beslut meddelas, skall yttrande inhämtas från länsstyrelsen. Förordning (1991:58).

36 §  Sådana beslut av Vägverket som avses i 18 § fjärde stycket väglagen (1971:948) skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av dessa som Vägverket bestämmer. I kungörelsen skall anges var beslutet hålls tillgängligt samt inom vilken tid beslutet får överklagas och vart skriftligt överklagande skall lämnas.

Väghållningsmyndigheten, en sådan nämnd i berörda kommuner som avses i 30 §, länsstyrelsen, lantmäterimyndigheten och Naturvårdsverket skall underrättas om beslut om fastställelse av en arbetsplan eller om förlängning enligt 35 §. Övriga myndigheter som yttrat sig skall också underrättas.

Meddelande om att mark tagits i anspråk i enlighet med en arbetsplan som inte fastställts skall av väghållningsmyndig- heten sändas till nämnden och länsstyrelsen samt i övrigt till de myndigheter som yttrat sig i ärendet. Kommunala väghållningsmyndigheter skall sända sådana meddelanden också till Vägverket.

Länsstyrelsen skall i länets författningssamling föra in meddelande om att arbetsplanen fastställts och att tiden för planens giltighet förlängts. Förordning (1998:895).

37 §  Tillägg till arbetsplaner enligt 20 § väglagen (1971:948) görs av väghållningsmyndigheten.

Väghållningsmyndigheten skall underrätta länsstyrelsen om tillägg till en arbetsplan. Om väghållningsmyndigheten är kommunal, skall också Vägverket underrättas. Underrättelse skall lämnas även till kända ägare av mark eller annat utrymme som berörs av tillägget till arbetsplanen och kända innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt till sådan mark eller sådant utrymme. I fråga om mark eller annat utrymme som hör till flera fastigheter gemensamt får, om fastigheterna har skilda ägare, 10 § eller 16 § andra stycket 2 och 17 §delgivningslagen (1970:428) tillämpas vid underrättelse till de särskilda delägarna i samfälligheten, trots att delgivningslagen inte är tillämplig i övrigt. Förordning (2005:945).

38 §  Vägverket får meddela närmare föreskrifter om upprättande av arbetsplaner och om tillägg till arbetsplaner. Föreskrifter om miljökonsekvensbeskrivning i samband med arbetsplan meddelas i samråd med Naturvårdsverket.

Vägverket får vidare efter samråd med Statens jordbruksverk och Lantmäteriverket meddela föreskrifter om sådana utredningar som avses i 26 § tredje stycket.

Samtliga väghållningsmyndigheter och länsstyrelser skall underrättas om de föreskrifter Vägverket meddelar med stöd av första och andra styckena. Förordning (1998:895).

39 §  Om en fråga om att förändra en enskild väg till allmän har väckts hos länsstyrelsen genom ansökan eller på annat sätt, skall väghållningsmyndigheten utreda vägens betydelse och det skick som den befinner sig i. Ett sådant ärende får dock avgöras av länsstyrelsen utan utredning, om det med hänsyn till kända förhållanden är uppenbart att förändringen inte bör ske.

När väghållningsmyndigheten utreder frågan om en enskild väg skall förändras till allmän, skall väghållningsmyndigheten inhämta yttrande från berörd kommun och övriga myndigheter, vilkas verksamhetsområde berörs av frågan, samt från andra som kan lämna upplysningar i saken. Förordning (1991:1802).

40 §  Om länsstyrelsen efter väghållningsmyndighetens utredning finner att vägen är av sådan betydelse att den bör förändras till allmän väg men att den inte kan upplåtas för allmän trafik utan omläggningsarbeten eller betydande ombyggnadsarbeten, gäller följande. Frågan om att utföra arbetet prövas i den ordning som anges i 21 § första stycket, om arbetena kräver medel som i statsbudgeten anvisats för byggande av vägar. Frågan om att förändra vägen till allmän skall avgöras i samband med den prövningen. I dessa fall skall handläggningsreglerna i 21 § andra stycket och 23 § tillämpas i ärendet om förändring. Förordning (1991:1802).

41 §  Om inte annat följer av 39 § första stycket eller 40 §, skall väghållningsmyndigheten, efter att ha inhämtat länsstyrelsens yttrande i ärendet, genast med eget yttrande överlämna handlingarna i ärendet till vägverket. Förordning (1991:1802).

42 §  Skall vägrätten efter förändringen vara inskränkt, skall detta anges i beslutet om att förändra den enskilda vägen till allmän. Därvid skall det anges var inskränkningen skall gälla och hur vägrätten skall vara inskränkt. Förordning (1987:461).

43 §  En underrättelse om beslut enligt 39 § första stycket skall lämnas till sökanden eller den som på annat sätt väckt frågan samt till väghållningsmyndigheten. Om väghållningsmyndigheten är kommunal, skall också vägverket underrättas.

En underrättelse om beslut att förändra en enskild väg till allmän skall lämnas till sökanden eller den som på annat sätt väckt frågan samt till väghållningsmyndigheten, en sådan nämnd i berörda kommuner som avses i 30 §, länsstyrelsen och statens naturvårdsverk. Därutöver skall övriga myndigheter som yttrat sig i ärendet underrättas om beslutet. Länsstyrelsen skall föra in meddelande om beslutet i länets författningssamling.

En underrättelse om andra beslut av vägverket i ärenden om förändring av enskild väg till allmän än som avses i andra stycket skall lämnas till sökanden eller den som på annat sätt väckt frågan samt till väghållningsmyndigheten, länsstyrelsen, Naturvårdsverket och övriga myndigheter som yttrat sig i ärendet. Förordning (1998:895).

44 §  Bestämmelserna i 39--43 §§ gäller i tillämpliga delar i fråga om ärenden om förklaring att en gata även skall vara allmän väg, ärenden om inrättande av särskild vinterväg och ärenden om indragning av allmän väg.

Vid utredning av en fråga om indragning av allmän väg skall väghållningsmyndigheten alltid ge fastighetsägare och andra, som kan ha ett väsentligt intresse i saken, tillfälle att yttra sig.

Innan en allmän väg dras in, skall den som avser att överta väghållningen efter indragningen få skälig tid på sig att ordna väghållningen. Förordning (1991:1802).

45 §  Drift av väg innefattar åtgärder som

1. säkerställer att trafiken kan komma fram, såsom snöplogning, halkbekämpning, reparation av mindre skador samt hyvling och dammbindning på grusvägar (servicearbeten),
2. vidmakthåller vägens standard, såsom förnyelse av slitlager och vägmarkeringar samt dikning (underhållsarbeten),
3. förbättrar vägens standard genom smärre åtgärder, såsom beläggning av grusväg, förstärkning av bärigheten och punktåtgärder för att öka trafiksäkerheten (förbättringsarbeten),
4. håller vägen ren, såsom sopning, borttagande av skräp och smuts samt ogräsbekämpning (renhållning), eller
5. på annat sätt håller vägen i ett för samfärdseln tillfredsställande skick. Förordning (1987:461).

46 §  Färjor, som är väganordningar, skall hållas i trafik i den utsträckning som behövs. Turlistor för trafiken fastställs av väghållningsmyndigheten eller, om flera väghållningsmyndigheter berörs, av väghållningsmyndigheterna i samråd.

I fråga om rörliga broar, som är väganordningar, meddelar väghållningsmyndigheten föreskrifter om när varje bro skall öppnas för sjötrafik. Om en bro berör flera väghållningsmyndigheter, meddelar väghållningsmyndigheterna sådana föreskrifter i samråd.

Kan väghållningsmyndigheterna i de fall som avses i första och andra styckena inte enas, beslutar vägverket i ärendet. Bestämmelserna i andra stycket gäller endast om inte annat följer av annan författning eller särskilda beslut.

Innan väghållningsmyndighet meddelar beslut enligt första eller andra stycket, skall vägverket höras i ärendet om väghållningsmyndigheten är kommunal. Innan väghållningsmyndigheten meddelar beslut enligt andra stycket, skall även sjöfartsverket höras. Förordning (1991:1802).

47 §  Vägverket skall underrätta väghållningsmyndigheten om beslut enligt 26 § tredje stycket väglagen (1971:948).

Väghållningsmyndigheten skall underrätta vägverket om beslut enligt 46 § denna kungörelse om väghållningsmyndigheten är kommunal.

Länsstyrelsen skall i länets författningssamling föra in meddelande om beslut enligt 26 § tredje stycket väglagen. Beslut enligt 46 § denna kungörelse skall kungöras på det sätt som är föreskrivet beträffande författningar i allmänhet. Förordning (1991:58).

48 §  I fråga om arbetsplaner som avses i 28 § väglagen (1971:948) skall 24 §, 25 § första stycket, 26, 27 och 29--38 §§ denna kungörelse gälla i tillämpliga delar. Förordning (1987:461).

49 §  Väghållningsmyndigheten och, om denna är kommunal, vägverket skall underrättas om beslut enligt 32 § väglagen (1971:948). Förordning (1987:461).

50 §  I ärenden om tillstånd enligt 39 § väglagen (1971:948) eller om förordnande eller föreskrift enligt 40 eller 41 § samma lag skall väghållningsmyndigheten utreda hur berörda fastigheters behov av utfart till allmän väg kan tillgodoses.

När ett förordnande eller en föreskrift meddelas med stöd av 40 eller 41 § väglagen i fråga om befintliga anslutningar till allmän väg, skall ägare eller innehavare av berörda fastigheter få skälig tid på sig att ordna utfart till allmän väg på annat sätt. Förordning (1987:461).

52 §  Väg- och ledningsarbeten inom vägområdet skall utföras så skyndsamt som möjligt och så att fara inte uppstår för trafiken på vägen.

I fall som avses i 44 § fjärde stycket väglagen (1971:948) krävs inget tillstånd till avspärrning av väg eller annan väsentlig trafikinskränkning. I de fall då det behövs ett beslut av myndighet för att få spärra av väg eller göra annan väsentlig trafikinskränkning, skall väghållningsmyndigheten begära att myndigheten fattar ett sådant beslut. Förordning (1987:461).

53 §  Sedan ledningsarbete utförts inom vägområde, skall området genom ledningshavarens försorg återställas i det skick som det befann sig i före arbetets början. Om väghållningsmyndigheten begär det, skall dock vägbeläggning som skadats vid ledningsarbetet återställas genom väghållningsmyndighetens försorg. Uppstår sättningar till följd av ledningsarbete, skall de arbeten som sättningarna föranleder, om väghållningsmyndigheten begär det, utföras genom väghållningsmyndighetens försorg. Åtgärder som vidtas genom väghållningsmyndighetens försorg utförs på ledningshavarens bekostnad. Förordning (1987:461).

54 §  Innan länsstyrelsen meddelar beslut enligt 45--47 §, 48 § andra stycket eller 52 §väglagen (1971:948) skall väghållningsmyndigheten höras. Om väghållningsmyndigheten är kommunal skall också vägverket höras. Förordning (1987:461).

55 §  Om det i ett tillståndsärende hos länsstyrelsen visar sig att länsstyrelsens tillstånd behövs enligt såväl väglagen (1971:948) som miljöbalken och lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning, skall länsstyrelsen pröva ärendet enligt samtliga dessa författningar.

Om det finns anledning att anta att en åtgärd som fordrar tillstånd enligt väglagen (1971:948) även fordrar tillstånd av någon annan myndighet, skall länsstyrelsen och väghållningsmyndigheten upplysa sökanden om detta. Förordning (1998:895).

56 §  Länsstyrelsen skall underrätta väghållningsmyndigheten om beslut enligt 36, 37 och 45-47 §§, 48 § andra stycket, 52 eller 53 § väglagen (1971:948). Om väghållningsmyndigheten är kommunal, skall också Vägverket underrättas om sådana beslut.

Kommunal väghållningsmyndighet skall underrätta Vägverket om beslut enligt 39-41 eller 43 § eller 48 § första stycketväglagen.

Länsstyrelsen skall underrätta kommunen och lantmäterimyndigheten om beslut enligt 47 § första stycket andra meningen väglagen. Länsstyrelsen skall föra in ett sådant beslut i länets författningssamling.

Om beslut enligt 44 § väglagen skall länsstyrelsen underrättas. Kommunal väghållningsmyndighet skall underrätta även Vägverket om sådant beslut. Förordning (1998:895).

56 a §  Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt väglagen (1971:948) i de fall som framgår av andra stycket.

För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9- 14 §§avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:

57 §  Väghållningsmyndighetens beslut enligt denna kungörelse får överklagas hos länsstyrelsen.

Vägverkets och länsstyrelsens beslut enligt denna kungörelse får överklagas hos regeringen. Förordning (1987:461).

58 §  Vägverket får överklaga en länsstyrelses beslut enligt denna kungörelse.

Naturvårdsverket får överklaga beslut av vägverket eller en länsstyrelse enligt denna kungörelse, om beslutet berör deras verksamhetsområde.

Länsstyrelserna får överklaga beslut av vägverket enligt denna kungörelse, om beslutet berör deras verksamhetsområde. Förordning (1998:895).

59 §  Vägverkets och en länsstyrelses beslut enligt denna kungörelse skall gälla omedelbart om inte annat förordnas i beslutet. Förordning (1987:461).