Miljöbalk (1998:808)

(MB)

Departement
Miljö- och energidepartementet
Utfärdad
1998-06-11
Ändring införd
SFS 1998:808 i lydelse enligt SFS 2018:1408
Ikraft
1999-01-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-09-19
Övrigt
Rättelseblad 2006:673 och 2006:828 har iakttagits.
  • NFS 2009:10: Naturvårdsverkets föreskrifter om artskydd
  • NFS 1999:5: Naturvårdsverkets föreskrifter om avgifter för tillsyn av täkter
  • NFS 2015:1: Naturvårdsverkets föreskrifter om registrering av beslut enligt 7 kap. miljöbalken.
  • LVFS 2013:10: Läkemedelsverkets föreskrifter om kosmetiska produkter
  • LVFS 2014:1: Föreskrifter om ändring i Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2013:10) om kosmetiska produkter
  • NFS 2017:8: Föreskrifter om upphävande av Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 1999:5) om avgifter för tillsyn av täkter

FÖRSTA AVDELNINGEN

ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER

1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde

  • MÖD 2004:19:Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva lakningsverk för kemisk rening av grafit-----Länsstyrelsen överklagade provisoriska begränsningsvärden för utsläpp till vatten av klorid och nitrat och framhöll risken för irreversibla skador med de värden miljödomstolen tillåtit. Miljööverdomstolen (MÖD) – som sänkte värdena till de av länsstyrelsen yrkade – ifrågasatte om ens dessa värden skulle leda till acceptabla förhållanden i Älman. Dessa nivåer var dock de enda som var föremål för MÖD:s bedömning. Efter att ha påpekat att underlaget var bristfälligt uttalade MÖD att det var svårt att göra några säkra bedömningar om bolagets möjligheter att tekniskt och ekonomiskt klara de begräsningsvärden som nu fastställts eller de strängare villkor som skulle kunna komma att fastställas efter prövotidens utgång. MÖD underströk vikten av att bolaget innan man tar tillståndet i anspråk bedömer förutsättningarna att klara villkor som kan komma att fastställas.
  • MÖD 2007:56:Villkor för energihushållning ----- Det har som villkor föreskrivits att förbrukningen av energi (elektricitet respektive värme) per ton produkt inte får överskrida vissa värden. Miljööverdomstolen konstaterade att energihushållning har ett egenvärde och att villkoret inte i första hand syftar till att begränsa utsläpp av koldioxid, samt att det i vissa fall kan finnas behov av en reglering av energianvändningen utöver den som uppnås med generella styrmedel.

[K1]1 §  Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.

[S2]Miljöbalken skall tillämpas så att

  1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,
  2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
  3. den biologiska mångfalden bevaras,
  4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och
  5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.

  • MÖD 2010:38:Etablering av 30 vindkraftverk ----- Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning om 30 vindkraftverk på ett lågfjällsområde som utpekats som riksintresse för rennäringen och för energiproduktion. Enligt kommunens ej lagakraftvunna översiktsplan var området lämpligt för vindkraftsetablering. Miljööverdomstolen fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet och bevarandet av landskapsbilden. Avseende de höga naturvärdena på platsen i form av geologiska formationer ansåg Miljööverdomstolen att det fanns ett starkt bevarandeintresse. De höga naturvärdena hade emellertid inte lett till att området utpekats som riksintresse eller erhållit något annat formellt skydd enligt miljöbalken. Genom de försiktighetsåtgärder som föreskrivits och då hela etableringen endast tog i anspråk en liten del av Glötesvålens yta ansåg Miljööverdomstolen att intresset av att bevara områdets geovetenskapliga värden gick att förena med intresset av att utvinna energi på ett sätt som bäst motsvarade en god hushållning och främjande av en hållbar utveckling.
  • MÖD 2005:55:Föreläggande att inkomma med uppgifter om master och antenner för mobiltelefoni ----- En miljönämnd hade förelagt ett mobilnätföretag att inge en karta över var master och antenner som sänder/tar emot elektromagnetisk strålning för tredje generationens mobiltelefoni var placerade i kommunen. Föreläggandet motiverades med att kommunen behövde uppgifterna för sin tillsyn över miljöfarlig verksamhet. Miljödomstolen upphävde föreläggandet efter att ha funnit att strålningen var så svag att den enligt nuvarande vetenskapliga rön inte kunde medföra olägenhet för omgivningen varför verksamheten inte kunde omfattas av miljöbalkens definition av miljöfarlig verksamhet. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade först att även om en verksamhet inte är farlig för miljön men omfattas av några av punkterna i 9 kap. 1 § miljöbalken är en sådan verksamhet att beteckna som miljöfarlig. Det räcker med att det finns en risk för påverkan. MÖD framhöll även att masterna kan ge upphov till psykisk oro hos närboende vilket är tillräckligt för att masterna skall kunna anses medföra olägenhet för omgivningen enligt 9 kap. 1 § 3 miljöbalken. Slutligen fann MÖD att uppgifterna som miljönämnden begärt ansågs behövliga för den övergripande tillsynen varför miljödomstolens dom upphävdes och länsstyrelsens beslut fastställdes.
  • MÖD 2008:41:Tillstånd till vindkraftverk ----- En kommunal översiktsplan har ansetts utgöra en av flera omständigheter som en domstol har att beakta vid tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD) har tidigare slagit fast att en aktuell och välunderbyggd översiktsplan har stor betydelse när det gäller bedömningen av vad som kan anses vara en lämplig plats för en tillståndspliktig verksamhet (MÖD 2005:66). Om det framkommer nya omständigheter som förändrar de faktiska förutsättningarna för ett givet tillstånd kan detta utgöra grund för ändring i högre instans. Ett under ärendets handläggning ändrat politiskt ställningstagande i en översiktsplan bör dock inte i sig medföra att en högre instans ska undanröja ett i underinstansen givet tillstånd. En företagare måste ha en rimlig möjlighet att förutsäga vilka risker han tar när han inleder ett nytt tillståndspliktigt projekt. Kommunen hade inte själv överklagat tillståndsdomen eller redovisat några konkreta planer för det aktuella områdets användning under överskådlig tid. Miljödomstolens dom fastställdes.
  • MÖD 2010:53:Tillstånd till anläggande och drift av hamn vid Norvikudden, i Nynäshamn ----- Miljödomstolen hade avslagit en ansökan om anläggande och drift av en hamn. Miljööverdomstolen bedömde att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och fann att vid en samlad bedömning kunde verksamheterna tillåtas enligt de allmänna lokaliserings- och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken. Vid den samhällsekonomiska bedömningen enligt 11 kap. 6 § miljöbalken framstod det enligt Miljööverdomstolen som uppenbart att mervärdet av den sökta hamnanläggningen väl uppfyllde det i bestämmelsen föreskrivna kravet. Miljööverdomstolen förklarade verksamheterna tillåtliga och föreskrev att miljödomstolen ska meddela tillstånd och föreskriva villkor avseende de ansökta verksamheterna.
  • MÖD 2009:48:Tillstånd till anläggande och drift av gruppstation för vindkraftverk i Kattegatt utanför Falkenberg ----- Miljödomstolen avslog ansökan om tillstånd eftersom sökandebolaget inte visat att den sökta platsen är den där ändamålet med verksamheten kan uppnås med minsta intrång och olägenhet med hänsyn till människors hälsa och miljön.
  • MÖD 2010:13:Lagligförklaring och ombyggnad av Torps kraftstation m.m. ----- I samband med lagligförklaring av de gamla anläggningsdelarna för ett mindre vattenkraftverk lämnade miljödomstolen kraftverksägaren tillstånd enligt miljöbalken att bygga om dammen, kraftverket och utloppskanalen samt genom kraftverket avleda Lillälvens vatten intill en viss angiven mängd. Tillståndet förenades med vattenhushållningsbestämmelser och andra villkor. Kraftverksägaren överklagade bl.a. ett vilande villkor om skyldighet att, då tillsynsmyndigheten påkallade det med hänsyn till fiskeintresset, anordna en fiskväg förbi dammen. Enligt kraftverksägaren kunde frågan om fiskväg och därmed förenad minimitappning endast prövas i samband med omprövning av två nedströms liggande kraftverk eftersom en isolerad åtgärd vid Torps kraftstation inte skulle få någon effekt på fiskvandring och fiskförekomst. Vidare anförde kraftverksägaren att den obligatoriska kostnads-/nyttoavvägningen inte kunde företas med ett sådant vilande villkor. Miljööverdomstolen fann, efter hänvisning till miljöbalkens portalparagraf och aktuella miljökvalitetsmål, att undantag från huvudregeln i 11 kap. 8 § miljöbalken inte kunde ges. Med hänsyn till rådande fiskvandringsförutsättningar i Lillälven kunde skyldigheten att inrätta fiskväg i detta fall förskrivas som ett vilande villkor.
  • MÖD 2003:45:Tillstånd till verksamheten vid en monoklorättiksyrafabrik----- Miljödomstolen hade vid tillståndsgivningen för en industri med stöd av 22 kap. 27 § miljöbalken uppskjutit avgörandet av slutliga villkor för miljöpåverkan av externa transporter. Bolaget skulle utreda möjligheterna att övergå till järnvägstransporter och ställa krav vid upphandling av transporter m.m. Bolaget överklagade och menade att det inte var möjligt att föreskriva villkor som rör transporter till och från en anläggning när transporterna inte utförs av bolaget i egen regi. Miljööverdomstolen (MÖD) var av motsatt mening och fann att stöd för att föreskriva sådana villkor fanns i regeln om s.k. följdverksamheter i 16 kap. 7 § miljöbalken. MÖD ansåg att det fanns utrymme för att ålägga bolaget att vidta åtgärder för att minska påverkan av transporter och således även skäl att föreskriva prövotid för att utreda frågan och fastställde därmed miljödomstolens dom. (Jfr MÖD:s dom samma dag i mål nr M 602-02, 2003-05-06, med i princip samma domskäl)
  • MÖD 2013:39:Tidsbegränsat tillstånd för uttag av grundvatten för jordbruksbevattning ----- Mark- och miljööverdomstolen har i två fall begränsat tillstånd till uttag av grundvatten för jordbruksbevattning att gälla i 25 år. Omständigheterna i de bägge tillståndsansökningarna som enligt 16 kap 2 § första stycket miljöbalken påkallade tidsbegränsning fann domstolen vara osäkerhet om kunskapsläget beträffande grundvattenbildning, effekten av klimatförändringar och konkurrerande verksamheter om samma grundvattenuttag samt att användningen av jordbruksmark kan förändras över tiden.
  • MÖD 2015:27:Föreläggande om byte av värmekälla för uppvärmning av byggnad ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att miljönämnden haft fog för att förelägga verksamhetsutövaren att byta ut befintlig oljeeldning till en värmekälla med lågt eller inget inslag av ej förnybara energikällor. Trots att det rörde sig om en mindre verksamhet bedömdes miljönyttan av åtgärden vara beaktansvärd. Det konstaterades även att åtgärden skulle innebära en sänkning av värmekostnaderna och återbetala sig över tid, att inga särskilda svårigheter med byte framkommit och då ett byte i detta fall inte heller skulle medföra komplikationer för verksamheten ansågs föreläggandet inte orimligt.
  • MÖD 2005:66:Tillstånd till vindkraftverk-----Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) har en aktuell och väl underbyggd översiktsplan stor betydelse när de gäller att bedöma vad som är en lämplig lokalisering av tillståndspliktig verksamhet. Under målets handläggning i MÖD hade kommunen antagit en ny översiktsplan i vilken redovisades ett område som lämpligt för vindkraft. I planen angavs också att stor restriktivitet skulle gälla för vindkraftsutbyggnad i övrigt. MÖD fann att eftersom det aktuella området var det enda som kommunen pekat ut som en lämplig plats för vindkraft var bolagets utredning tillräcklig för att kunna bedöma lokaliseringen. Sammantaget fann MÖD att det allmänna intresset att bygga ut vindkraft för att främja en hållbar utveckling (se 1 kap. 1 § miljöbalken) talade för att bifalla bolagets ansökan vid prövning enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Eftersom de motstående intressena inte var av sådan styrka att de utgjorde hinder för en etablering bifölls bolagets ansökan om tillstånd.
  • MÖD 2006:53:Tillstånd till enskild avloppsanläggning-----Tillstånd till utsläpp från en avloppsanläggning med en installerad vattentoalett var inte förenligt med miljöbalkens krav på en hållbar utveckling och det nationella miljömålet ”Ingen övergödning”. Därvid beaktades vad som skulle bli följden av en generell tillståndsgivning till liknande vattentoaletter på fastigheter belägna i skärgårdsområden med utsläpp till Östersjön. Miljööverdomstolen (MÖD) bedömde med hänsyn till alla svenska skärgårdsområden i Östersjön att det på några decenniers sikt kunde röra sig om ett mycket stort antal fastigheter. De sammanlagda utsläppen från dessa tänkta fastigheter låg till grund för bedömningen. MÖD ansåg att den valda lösningen inte var tillräckligt robust för att långsiktigt garantera en tillfredställande reduktion av närsalter. Toalettfrågan borde lösas med någon form av torrtoalett. MÖD fastställde den lokala nämndens beslut, varigenom ansökan om installation av vattenspolande toalett avslagits. En ledamot var skiljaktig.

[K1]2 §  Bestämmelserna i denna balk om hushållning med mark- och vattenområden, tillstånd, anmälan och tillåtlighet ska i fråga om geologisk lagring av koldioxid tillämpas även på Sveriges kontinentalsockel utanför territorialgränsen.

[S2]Ytterligare bestämmelser om balkens tillämpning utanför territorialgränsen finns i 7 kap. 32 § och 15 kap. 27 § samt i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon. Lag (2016:782).

Prop. 2011/12:125: Paragrafen är ny. Enligt artikel 2 i CCS-direktivet ska direktivet tillämpas på geologisk lagring av koldioxid inom medlemsstaternas territorium, i deras ekonomiska zon och på deras kontinentalsocklar i den mening som avses i Förenta nationernas havsrättskonvention, UNCLOS (SÖ 2000:1).

I första stycket anges att det som enligt balken gäller i fråga om hushållning med mark- och vattenområden, tillstånd, anmälan och tillåtlighet för geologisk lagring gäller också utanför ...

  • MÖD 2003:3:Talerätt vid överklagande av täkttillstånd -----En kommun och ett kommunalförbund överklagade ett länsstyrelsebeslut om förlängt täkttillstånd med hänvisning till att fortsatt grustäkt skulle spoliera ett interkommunalt projekt att nyttja grustillgångarna för vattentäkt. Miljödomstolen avvisade överklagandena p.g.a. bristande talerätt. Miljööverdomstolen (MÖD) pekade på att kommunen vidtagit en rad åtgärder för att skydda området från fortsatt grustäktsverksamhet samt att den tilltänkta infiltreringsanläggningen skulle tillgodose innevånarna med dricksvatten. Domstolen ansåg därför att beslutet angick kommunen på ett så pass konkret sätt att den hade rätt att överklaga beslutet. När det gällde kommunalförbundet konstaterade MÖD att ett sådant förbund enligt kommunallagen skall tillvarata medlemmarnas gemensamma angelägenheter, bl.a. rörande teknisk försörjning. Förbundet hade också behörighet att företräda kommuner i sådana frågor. Eftersom kommunernas samverkan kring det tilltänkta dricksvattenprojektet skedde genom kommunalförbundets försorg tillerkändes även förbundet talerätt mot länsstyrelsens beslut.
  • MÖD 2005:51:Avvisad ansökan-----En kommun ansökte om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken att bl.a. leda bort inläckande grundvatten i en planerad kraftledningstunnel och tillhörande tillfartstunnel. Miljödomstolen anförde att bortledning av grundvatten kommer att ske i varje punkt i tunnlarna och avvisade ansökan med hänvisning till att kommunen inte visat att den hade rådighet beträffande samtliga de fastigheter som tunnlarna skulle passera. Miljööverdomstolen konstaterade att kommunen ägde de fastigheter där pumpanläggning för bortledande av grundvatten och pumpledning skulle förläggas och att kommunen därmed hade den rådighet som krävdes.

[K1]3 §  I fråga om verksamhet som kan orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa, miljön eller andra intressen som skyddas enligt miljöbalken tillämpas utöver balken även bestämmelser i annan lag.

[S2]Såvitt gäller skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete samt i sådana hänseenden i övrigt som huvudsakligen avser arbetsmiljön tillämpas bestämmelserna i arbetsmiljölagen (1977:1160).

[K1]4 §  I fråga om viss miljöfarlig verksamhet och viss vattenverksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (2010:897) om gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland, lagen (1974:268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige och lagen (1929:404) om giltighet här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929. Lag (2010:898).

[K1]5 §  Regeringen får, i den utsträckning det på grund av rådande särskilda förhållanden är nödvändigt för att stärka försvarsberedskapen, meddela föreskrifter för totalförsvaret som avviker från denna balk, dock inte inom sådant ämnesområde för vilket föreskrifter måste meddelas i lag.

[K1]6 §  I lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen finns föreskrifter om verkan av unionens fördrag och andra instrument samt unionens beslut. Lag (2011:322).

[K1]7 §  I fråga om renhållning inom vissa vägområden och angränsande områden gäller 26 § väglagen (1971:948).

[S2]I fråga om framförande av luftfartyg i överljudsfart och luftfartygs miljövärdighet gäller 1 kap. 7 § och 3 kap. 1 §luftfartslagen (2010:500).

[S3]I fråga om framdragande och begagnande av rörledning gäller i vissa fall 23 § lagen (1978:160) om vissa rörledningar. I fråga om byggande av naturgasledning gäller 2 kap. 4 § naturgaslagen (2005:403). Lag (2010:504).

2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m.

  • MÖD 2004:19:Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva lakningsverk för kemisk rening av grafit-----Länsstyrelsen överklagade provisoriska begränsningsvärden för utsläpp till vatten av klorid och nitrat och framhöll risken för irreversibla skador med de värden miljödomstolen tillåtit. Miljööverdomstolen (MÖD) – som sänkte värdena till de av länsstyrelsen yrkade – ifrågasatte om ens dessa värden skulle leda till acceptabla förhållanden i Älman. Dessa nivåer var dock de enda som var föremål för MÖD:s bedömning. Efter att ha påpekat att underlaget var bristfälligt uttalade MÖD att det var svårt att göra några säkra bedömningar om bolagets möjligheter att tekniskt och ekonomiskt klara de begräsningsvärden som nu fastställts eller de strängare villkor som skulle kunna komma att fastställas efter prövotidens utgång. MÖD underströk vikten av att bolaget innan man tar tillståndet i anspråk bedömer förutsättningarna att klara villkor som kan komma att fastställas.
  • MÖD 2017:63:Tillstånd till ökad avledning av vatten genom turbinerna i ett vattenkraftverk ----- Lasele kraftstation ligger i Ångermanälven, som är ett av Sveriges mest utbyggda älvsystem. Fallhöjden är 54 meter och en minimitappning är föreskriven med 100-200 liter/sekund. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det inte finns någon reell risk för negativ påverkan på vattenförekomsternas status med en ökad avledning av vatten från 275 till 340 kubikmeter/sekund. Åtgärden äventyrar inte heller möjligheten att nå gällande miljökvalitetsnorm God ekologisk potential. Ett tillstånd till ökad avledning av vatten har också bedömts förenlig med miljöbalkens regler i övrigt. Några skadeförebyggande åtgärder har med hänsyn till nuvarande reglering inte bedömts motiverade. Mark- och miljööverdomstolen har också samma dag meddelat dom i mål nr M 2650-16 rörande avledning av vatten genom turbinerna i Långbjörn, som är den kraftstation som ligger närmast uppströms i förhållande till Lasele kraftstation.
  • MÖD 2013:13:Tillstånd enligt miljöbalken till uppförande och drift av vindkraftverk ----- Miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen hade meddelat tillstånd enligt miljöbalken till uppförande och drift av 12 vindkraftverk. Mark- och miljööverdomstolen fann att utredningen i målet var tillräcklig för att bedöma om det fanns risk för sådan skada på kungsörn och fladdermöss som avses i artskyddsförordningen och att den visade att det inte förelåg någon beaktansvärd risk. Mark- och miljööverdomstolen fastställde tillståndsbeslutet.
  • MÖD 2002:33:Ansökan om befrielse från hämtning av hushållsavfall från en fritidsfastighet-----Klaganden uppgav att hon sällan vistades på sin fritidsfastighet och att det inte uppstod några sopor där. Hon tog med sig den mat som hon åt där och hon övernattade inte. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att klagandens vistelse på fastigheten kunde antas generera endast en sådan ringa mängd hushållsavfall att hon själv kunde ta hand om det på ett för miljön och människors hälsa betryggande sätt i enlighet med 2 kap. miljöbalken. Den lilla mängd hushållsavfall som det kunde bli fråga om ansåg MÖD inte heller svarade mot det behov av borttransport som normalt uppkommer vid användningen av en fritidsfastighet. Med hänsyn till detta ansågs särskilda skäl enligt 15 kap. 8 § 3 st. miljöbalken föreligga och dispens meddelades.
  • MÖD 2012:1:Borttagande av kreosotimpregnerad slipersmur ----- Länsstyrelsen förelade efter överklagande av granne en fastighetsägare att ta bort en stödmur av kreosotbehandlade sliprar i fastighetsgränsen. Mark- och miljööverdomstolen fann att Reachförordningen är framåtsyftande och inte har till syfte att åtgärda eventuella risker med redan befintliga installationer. Muren var därför inte otillåten enligt bestämmelserna i Reach. Inte heller mot bakgrund av de allmänna hänsynsreglerna fann Mark- och miljööverdomstolen skäl att förelägga fastighetsägaren att ta bort muren.
  • MÖD 2003:108:Tillstånd till bergtäkt-----Med ändring av underinstansernas avgörande meddelade Miljööverdomstolen (MÖD) tillstånd till en bergtäkt. Efter att ha inhämtat yttrande från bl.a. Konkurrensverket konstaterade MÖD att materialet i berget var särskilt lämpat för vägbeläggning och att detta behov inte kunde tillgodoses genom befintliga täkter i regionen. Även med hänsyn till nyttan av konkurrens när det gäller ballastmaterial fanns behov av den sökta täkten. Då täkten bedömdes medföra endast begränsade skador på miljön och det inte fanns någon bebyggelse i närheten, ansågs verksamheten tillåtlig.

Tillämpning och bevisbörda

[K2]1 §  När frågor prövas om tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens och när sådana villkor prövas som inte avser ersättning samt vid tillsyn enligt denna balk är alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av detta kapitel iakttas. Detta gäller även den som har bedrivit verksamhet som kan antas ha orsakat skada eller olägenhet för miljön.

[S2]I detta kapitel avses med åtgärd en sådan åtgärd som inte är av försumbar betydelse i det enskilda fallet.

  • MÖD 2011:12:Tillsynsavgift för radonmätning ----- En fastighetsägare till ett flerfamiljshus hade låtit utföra en radonmätning vars resultat inte var invändningsfritt. Eftersom det är verksamhetsutövaren som har bevisbördan för att det inte föreligger någon olägenhet för människors hälsa var det befogat av miljönämnden att förelägga fastighetsägaren att utföra en kompletterande mätning. Miljönämnden har haft rätt att ta ut en avgift för sin tillsynsinsats.
  • MÖD 2005:54:Tillstånd till djurhållning och fodertillverkning-----Minkuppfödning hade bedrivits på platsen sedan 1940-talet. År 1997 lämnade Koncessionsnämnden för miljöskydd (KN) ett tidsbegränsat tillstånd till verksamheten då oklarhet rådde om den kunde fortsätta att bedrivas på platsen p g a förekomsten av flugor och lukt. Strax innan tillståndstiden gick ut sökte bolaget om ett nytt tidsobegränsat tillstånd hos länsstyrelsen, som avslog ansökan. Miljödomstolen bedömde att tillstånd kunde lämnas och återförvisade målet till länsstyrelsen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann efter överklagande från länsstyrelsen och närboende att bolaget, trots att det gått åtta år efter KN:s beslut, inte hade lyckats visa att det gick att nedbringa störningarna på ett godtagbart sett. MÖD bedömde att verksamheten innebar en olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa och miljön och fann därför och med hänsyn till övriga i domen redovisade omständigheter att det inte fanns förutsättningar att lämna tillstånd.
  • MÖD 2012:27:Tillsynsbeslut om förbud mot fortsatt vattenverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att länsstyrelsens beslut att förbjuda utövare av vattenverksamhet avseende vattenkraftproduktion, som saknade tillstånd men som hade visat att de hade rätt enligt privilegiebrev att förfoga över vattnet vid anläggningen, att bedriva verksamheten var alltför ingripande. Länsstyrelsen bör dock, för att kunna fullgöra sin skyldighet att utöva tillsyn, kunna förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd till bedrivande av vattenverksamheten för fastställande av villkor för densamma. Målet återförvisades därför till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2002:45:Borttagande av stödmur av kreosotimpregnerade sliprar-----En stödmur av kreosotbehandlade sliprar uppfördes på en fastighet. En granne begärde att miljönämnden skulle ingripa genom att vitesförelägga fastighetsägaren att ta bort muren och vidta nödvändig sanering av marken. Grannen fick inte gehör för sina krav. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade, mot bakgrund av Kemikalieinspektionens föreskrifter och den bakomliggande kunskapen angående urlakning av kreosot, att sliprarna typiskt sett inte utgjorde någon fara för omgivningen. Då utredningen i övrigt inte heller gav stöd för att det skulle förekomma någon giftspridning fann MÖD inte anledning anta att människors hälsa eller miljön var i fara på grund av muren, varför överklagandet ogillades.
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.
  • MÖD 2012:28:Tillsynsbeslut om förbud mot fortsatt vattenverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att länsstyrelsens beslut att förbjuda utövare av vattenverksamhet avseende vattenkraftproduktion, som saknade tillstånd men som hade visat att de bl.a. hade rätt enligt privilegiebrev att förfoga över vattnet vid anläggningen, att bedriva verksamheten var alltför ingripande. Länsstyrelsen bör dock, för att kunna fullgöra sin skyldighet att utöva tillsyn, kunna förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd till bedrivande av vattenverksamheten för fastställande av villkor för densamma. Målet återförvisades därför till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2003:66:Rättshjälp enligt rättshjälpslagen-----En klagande i målet om Hallandsåsen ansökte hos Miljööverdomstolen om rättshjälp, vilket avslogs. Domstolen uttalade därvid att med hänsyn till att bevisbördan i ansökningsmål åligger sökanden och att domstolen i dessa mål har en långtgående utredningsskyldighet, får behovet av juridiskt biträde i denna typ av miljömål antas vara begränsat.
  • MÖD 2004:71:Tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område----- Miljööverdomstolen har avslagit ansökan om tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område med hänvisning till att valet av plats för hästhållningen inte överensstämmer med kraven i 2 kap. 4 § miljöbalken. Även fråga om tillstånds förenlighet med planbestämmelser samt skyldigheten att upprätta miljökonsekvensbeskrivning.
  • MÖD 2006:31:Omprövning av villkor för ett vattenkraftverk-----En kraftverksägare har ålagts att sköta befintlig fiskväg samt att släppa viss mängd vatten genom fiskvägen och i torrfåran, s.k. klunkning. Även fråga om hur produktionsförluster för kraftverket skall beräknas.
  • MÖD 2017:27:Tillstånd till uppförande och drift av gruppstation för vindkraft ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en ansökan om tillstånd enligt den s.k. boxmodellen till att uppföra och driva en vindkraftspark ska avslås. Med hänsyn till omfattningen av vindkraftparken och omgivningens naturvärden har ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen inte ansetts ge tillräckligt underlag för att kunna bedöma alla de konsekvenser som verksamheten vid olika alternativutformningar kommer att ge upphov till. Det har därför inte gått att avgöra om verksamhetens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken.
  • MÖD 2012:26:Tillsynsbeslut om förbud mot fortsatt vattenverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att länsstyrelsens beslut att förbjuda utövare av vattenverksamhet avseende vattenkraftproduktion, som saknade tillstånd men som hade visat att de hade rätt enligt privilegiebrev att förfoga över vattnet vid anläggningen, att bedriva verksamheten var alltför ingripande. Länsstyrelsen bör dock, för att kunna fullgöra sin skyldighet att utöva tillsyn, kunna förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd till bedrivande av vattenverksamheten för fastställande av villkor för densamma. Målet återförvisades därför till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2004:73:Ändring av villkor avseende verksamhet vid skjutbana-----Vid en omprövning av verksamheten vid en skjutbana föreskrev Miljööverdomstolen (MÖD) att tidigare meddelade villkor om bl.a. blysanering skulle införas i det befintliga tillståndsbeslutet. Sedan tillståndshavaren därefter begärt omprövning av villkoren upphävde miljödomstolen dessa. Domstolen ansåg att det var uppenbart att villkoren var strängare än nödvändigt. Domstolen anförde bl.a. att det inte framgick av villkorstexten till vilken grad rening måste ske och att osäkerheten beträffande lämplig teknik, dess kostnad och effektivitet var alltför stor. Domstolen tillade att det dock fanns skäl för tillsynsmyndigheten att bevaka frågan och att en eventuell omprövning för att föreskriva villkor för ett omhändertagande av bly kan tas upp då det finns lämplig beprövad teknik. Sedan några närboende överklagat domen och yrkat att villkoren skulle kvarstå oförändrade, har MÖD avslagit överklagandena.
  • MÖD 2010:18:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga om omfattningen av verksamhetsutövarens ansvar enligt 10 kap. 4 § Miljööverdomstolen uttalade att skälighetsavvägningen ska ske i två steg. För det första ska det utredas vilka efterbehandlingsåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga ut kostnadssynpunkt. Därefter ska det ske en bedömning av ansvarets omfattning. Miljööverdomstolen fann att de förelagda åtgärderna var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga. Vid bedömningen av ansvarets omfattning beaktade Miljööverdomstolen tidsaspekten och begränsade bolagets ansvar för avhjälpandeåtgärder till 25 % av kostnaderna. Miljööverdomstolen fann även att när ett föreläggande har utformats på så sätt att en verksamhetsutövares kostnadsansvar har begränsats i förhållande till de åtgärder som ska vidtas bör det inte sanktioneras med ett vite. Även fråga om föreläggandet var riktat till rätt adressat.
  • MÖD 2002:72:Förbud enligt 26 kap. 9 § miljöbalken-----Användningen av impregnerade stolpar som avgränsning för tomt kan inte förbjudas med stöd av produktvalsregeln i 2 kap. 6 § i miljöbalken. Utrymmet för att tillämpa regeln är mycket begränsat i vart fall när det gäller privatpersoner och när användningen inte strider mot Kemikalieinspektionens föreskrifter.

Hänsynsregler

[K2]2 §  Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.

  • NJA 2006 s. 310:Villkor i tillstånd enligt miljöbalken om att verksamhetsutövaren i produktionen inte får använda sådana råvaror eller insatskemikalier för vilka det saknas dokumenterad kunskap om risken för vissa olägenheter för hälsa och miljön har ansetts inte vara godtagbart bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn till att det inte av villkoret framgår hur djupgående kunskaper som krävs eller hur de skall vara dokumenterade.
  • MÖD 2009:31:Fråga om fördelning av kostnadsansvar vid markundersökning enligt 10 kap. 6 § miljöbalken ----- I ett tidigare mål hade en kommun med stöd av 2 kap. 2 § miljöbalken förelagt en fastighetsägare att utföra markundersökningar i anslutning till avfall som förvaras på fastigheten i tunnor i ett gruvhål. I det aktuella målet yrkade fastighetsägaren att kostnaderna för undersökningen med tillämpning av bestämmelsen om ansvarsfördelning i 10 kap. 6 § skulle fördelas mellan honom och tidigare fastighetsägare. Miljööverdomstolen fann att bestämmelsen inte var tillämplig i målet.
  • MÖD 2011:45:Utdömande av vite ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att tillsynsmyndigheten, med stöd av 26 kap. 22 § första stycket första meningen miljöbalken, kan förelägga en verksamhetsutövare att tillse att undersökningar utförs av en oberoende ackrediterad provtagare.
  • MÖD 2005:23:Tillstånd till nuvarande och utökad pappersproduktion-----Tillstånd till pappersproduktion har förenats med villkor om skyldighet för verksamhetsutövaren att i god tid före en nedläggning av hela eller delar av verksamheten till tillsynsmyndigheten ge in en avvecklingsplan. Ställningstagandet innebär en ändring i förhållande till vad Miljööverdomstolen bestämt i ett tidigare mål. Vidare har verksamhetsutövaren dels ålagts att informera tillsynsmyndigheten om nya kemiska produkters miljöegenskaper innan produkterna tas i bruk och dels förbjudits att använda sådana kemikalier om vilka dokumenterad kunskap om risken för olägenheter saknas.
  • MÖD 2004:23:Föreläggande om åtgärder avseende avloppsanläggning för fastigheterna i en samfällighetsförening i Lerums kommun-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade en samfällighetsförening vid vite att komma in med förslag på hur föreningens avloppsanläggning skulle förbättras så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Föreningen överklagade till länsstyrelsen som upphävde föreläggandet. Länsstyrelsen ansåg att möjligheten enligt 26 kap. 19 § miljöbalken (MB) att förelägga en verksamhetsutövare att lämna förslag på förbättrande åtgärder avsåg förbättringar av egenkontrollen, inte av verksamheten som sådan. Enligt länsstyrelsen kunde en tillsynsmyndighet inte heller med stöd av 26 kap. 22 § MB kräva att verksamhetsutövaren skulle redovisa förslag till lösningar. Länsstyrelsen ansåg att det är myndighetens sak att föreskriva vilka åtgärder som behövs för att tillåtlighetsreglerna skall vara uppfyllda. Miljödomstolen delade länsstyrelsens bedömning. Även Miljööverdomstolen (MÖD) delade bedömningen att 26 kap. 19 § tredje stycket och 22 § första stycket MB inte gav stöd för föreläggandet. MÖD ansåg inte heller att det med stöd av kunskapskravet i 2 kap. 2 § MB kunde krävas att föreningen enligt 26 kap. 9 § samma lag skulle redovisa förslag på åtgärder för att förbättra reningseffekten. Kunskapskravet är nämligen så allmänt att det inte tar över de krav från rättssäkerhetssynpunkt som måste ställas på utformningen av ett tillsynsföreläggande. Av ett sådant föreläggande bör klart framgå vad adressaten har att iaktta och det är tillsynsmyndighetens sak att precisera detta. MÖD avslog därför överklagandet.
  • MÖD 2006:31:Omprövning av villkor för ett vattenkraftverk-----En kraftverksägare har ålagts att sköta befintlig fiskväg samt att släppa viss mängd vatten genom fiskvägen och i torrfåran, s.k. klunkning. Även fråga om hur produktionsförluster för kraftverket skall beräknas.
  • NJA 2010 s. 516:Utformning av tillståndsvillkor enligt miljöbalken, särskilt när det gäller krav på verksamhetsutövarens kunskaper om de kemikalier som används i verksamheten.
  • MÖD 2009:29:Föreläggande att utföra ljudnivåmätning ----- Fråga om det funnits fog för tillsynsmyndighet att förelägga en fastighetsägare att genomföra ljudnivåmätning i lägenhet p.g.a. påstådda bullerstörningar från tvättstuga på vinden. Miljööverdomstolen fann att det fanns en risk för oacceptabla störningar i lägenheten, men att mot bakgrund mot den osäkerhet som fanns om störningarna framstod den ljudnivåmätning som fastighetsägaren förelagts att genomföra som alltför kostsam och ingripande. Tillsynsmyndigheten borde i stället som ett första steg besöka lägenheten och göra en egen bedömning av bullersituationen.
  • MÖD 2006:11:Tillstånd till avloppsanläggning-----En kommunal nämnd hade avslagit en ansökan om tillstånd till installation av toalett med vattenspolning av fekalier. Lokaliseringen av infiltrationsanläggningen ansågs mindre lämplig med hänsyn till risken för förorening av en närbelägen (55 - 66 m) dricksvattentäkt. Nämnden ansåg att en geohydrologisk undersökning borde ha utförts för att klarlägga eventuella sprickor i berggrunden. Miljödomstolen lämnade sökanden tillstånd varvid den kommunala nämnden överklagade. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att kunskapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken (MB) och de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. 3 § MB inte fick tillämpas så att orimliga krav enligt 2 kap. 7 § MB ställs på verksamhetsutövaren. Eftersom vattentäkten låg uppströms infiltrationsanläggningen och nämnden inte pekat på några faktiska förhållanden som gav anledning att befara att vattentäkten skulle kunna komma att förorenas fann MÖD att risken för att infiltrationsanläggningen skulle komma att påverka vattentäkten var så liten att det inte var rimligt att kräva en kostsam utredning om eventuell sprickbildning i berggrunden. En av ledamöterna var av skiljaktig mening.
  • MÖD 2010:18:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga om omfattningen av verksamhetsutövarens ansvar enligt 10 kap. 4 § Miljööverdomstolen uttalade att skälighetsavvägningen ska ske i två steg. För det första ska det utredas vilka efterbehandlingsåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga ut kostnadssynpunkt. Därefter ska det ske en bedömning av ansvarets omfattning. Miljööverdomstolen fann att de förelagda åtgärderna var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga. Vid bedömningen av ansvarets omfattning beaktade Miljööverdomstolen tidsaspekten och begränsade bolagets ansvar för avhjälpandeåtgärder till 25 % av kostnaderna. Miljööverdomstolen fann även att när ett föreläggande har utformats på så sätt att en verksamhetsutövares kostnadsansvar har begränsats i förhållande till de åtgärder som ska vidtas bör det inte sanktioneras med ett vite. Även fråga om föreläggandet var riktat till rätt adressat.
  • MÖD 2014:52:Avloppsreningsverk inte ansvarigt för farliga kemikalier i verkets kunders produktion. ----- Villkor i tillstånd till avloppsreningsverk som betjänar kemisk industri. Utsläpp till vatten av TOC, tot-P, BOD och slam. Villkor om utmönstring av farliga kemikalier i verkets kunders produktion lämnades utan bifall.
  • MÖD 2004:84:Tillstånd till enskild avloppsanläggning-----En sluten tank hade installerats för allt avloppsvatten (WC, bad, disk och tvätt) utan tillstånd. Efter ansökan om tillstånd medgav miljö- och hälsoskyddsnämnden ett temporärt tillstånd att under ett år bruka det befintliga avloppet samt förelades sökanden att inom samma tid ha installerat en avloppsanläggning som kunde godkännas av nämnden. Föreläggandet i den senare delen upphävdes av länsstyrelsen. Sökanden överklagade och yrkade permanent tillstånd till sluten tank. Miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning att ett permanent tillstånd till sluten tank inte borde meddelas. Det tidsbegränsade tillståndet förlängdes för att ge sökanden en möjlighet att finna en ny lösning på avloppsfrågan.

[K2]3 §  Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksam- heten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik.

[S2]Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

  • MÖD 2010:9:Bortledande av grundvatten för byggande av den s.k. Citybanan (norra delen) ----- Miljööverdomstolen har i ansökningsmål om vattenverksamhet ansett att det har varit rättsligt möjligt och motiverat att, mot verksamhetsutövarens bestridande, i domen även villkorsreglera buller, vibrationer och utsläpp till vatten, dvs. störningar som utgör följdverksamhet till den sökta verksamheten, men som inte omfattas av ansökan.
  • MÖD 2014:15:Lagligförklaring samt tillstånd enligt miljöbalken till vattenverksamhet ----- Mark- och miljödomstolen hade lagligförklarat äldre dammar samt vattenkraftverk och meddelat tillstånd till ombyggnad av vattenkraftverket och att bedriva vattenverksamhet vid anläggningarna. Mark- och miljödomstolen hade som villkor föreskrivit ett s.k. latent villkor om fiskvägar och om minimitappning. Villkoret om fiskvägar innebar att verksamhetsutövaren ålades att inrätta fiskvägar när sådana inrättats vid vandringshinder nedströms och vandringsfisk i inte obetydlig omfattning vandrade upp till Brevens Bruk. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att verksamheten medförde skadeverkningar på vattenförekomsterna vid Brevens Bruk och att fiskväg skulle vara till sådan nytta för miljön i berörda och angränsande vattenförekomster och för att uppfylla miljökvalitetsnormen för vattenförekomsternas ekologiska status, att kostnaderna för att inrätta fiskvägar inte bedömdes orimliga. Mark- och miljööverdomstolen ändrade villkoret på så sätt att verksamhetsutövaren ålades att inrätta fiskvägar för upp- och nedströmsvandring. I målet var också fråga om villkor avseende minimitappning m.m.
  • MÖD 2003:31:Villkor för tillstånd till fortsatt grustäkt-----Länsstyrelsen hade satt upp som villkor i ett täkttillstånd att arbetsmaskinerna skulle vara försedda med skyddsplåt/bukplåt för att undvika oljespill i täktområdet. Efter överklagande från bolaget upphävde miljödomstolen villkoret. Miljööverdomstolen fann däremot att ett villkor mot sådant spill var motiverat. Det borde emellertid formuleras så att verksamhetsutövaren kunde välja att montera spillplåt på arbetsmaskinerna eller ställa upp dem på plåtar för uppsamling av oljespill eller placera dem på hårdgjord yta med motsvarande funktion. Villkoret omformulerades i överensstämmelse med detta.
  • MÖD 2009:50:Tillstånd till nuvarande och utökad tillverkning av sulfatmassa och papper m.m., nu fråga om slutliga villkor för utsläpp till luft av processvavel ----- Bolaget hade av miljödomstolen ålagts utsläppsvillkor avseende processvavel till luft som i praktiken innebar ett krav på installation av ett s.k. svaggassystem. Miljööverdomstolen delade miljödomstolens bedömning att ett sådant villkor inte var orimligt. Beträffande villkorets utformning bedömde Miljööverdomstolen att det p g a mätningssvårigheter inte var lämpligt att utforma villkoret med angivande av ett begränsningsvärde. Villkoret uttrycktes i stället som ett krav på reningsutrustning samt årliga mätningar. Med hänsyn till bolagets andra nära förestående miljöinvesteringar fastställdes tidpunkten för villkorets ikraftträdande till fyra år framåt i tiden.
  • MÖD 2008:27:Klagomål på buller från trafiken på E4 ----- Av infrastrukturpropositionen framgår att när vägtrafikbullret överstiger 65 dB(A) utomhus vid fasad skall åtgärder vidtas, i första hand avseende inomhusmiljön. Om det är möjligt skall åtgärder vidtas även för utomhusmiljön. Vägverket hade, i enlighet med propositionen, prioriterat inomhusmiljön genom att vidta fönsteråtgärder redan på 1990-talet. Efter att trafiken ökat och den ekvivalenta bullernivån utomhus i vissa fall stigit till 70 dB(A) förelade den kommunala nämnden Vägverket att vidta åtgärder även avseende utomhusmiljön. Vägverket överklagade och ansåg att det inte var tekniskt eller ekonomiskt rimligt och åberopade att man uppfyllt vad som angetts i propositionen för etapp 1. Miljööverdomstolen fann att det var tekniskt möjligt att vidta åtgärder för utomhusmiljön i form av bullerplank eller liknande, hastighetsbegränsning och/eller bullerdämpande vägbeläggning för att nå den bullerdämpning utomhus som föreskrevs i föreläggandet. Kostnaden för åtgärderna vägdes mot samhällsnyttan och åtgärderna bedömdes inte som orimliga.
  • MÖD 2008:9:Tillstånd till djurhållning avseende minkar ----- För att motverka uppkomst av flugor från marken under minkburar krävdes antingen en hårdgjord tät yta som regelbundet kunde rengöras på ett effektivt sätt eller hängrännor i vilka gödsel och urin kunde transporteras bort. Valet mellan dessa två försiktighetsmått skulle utredas under en prövotid. Även fråga om tidsbegränsning av tillståndet.
  • MÖD 2004:58:Föreläggande vid vite-----Ett vitesföreläggande om anläggande av trekammarbrunn och markbädd har omformulerats till att avse förbud mot utsläpp av allt avloppsvatten med hänsyn till att det inte kan uteslutas att en godtagbar rening av avloppsvattnet kan uppnås med andra metoder än de förelagda.
  • MÖD 2005:50:Hästhållning-----Miljööverdomstolen (MÖD) fann att en fastighet som sådan inte var olämplig för hästhållning i aktuell omfattning samt att de råd som miljö- och byggnadsnämnden meddelat var väl avvägda och tillräckliga för att reglera verksamheten så att skada eller olägenheter för människors hälsa eller miljön inte uppstår. MÖD ändrade därmed miljödomstolens dom så att hästhållning i paddock i närheten av klagandens bostad tilläts.
  • MÖD 2005:12:Vitesföreläggande enligt miljöbalken avseende bullerbegränsande åtgärder -----Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens dom i vilken Banverket vid vite förelades att vidta bullerbegränsande åtgärder. MÖD uttalade i domen att det inte finns några rättsliga hinder mot att förelägga Banverket att vid vite vidta vissa bullerbegränsande åtgärder, att Banverket i förevarande sammanhang närmast får betraktas som affärsdrivande samt att det principiellt inte finns anledning att göra skillnad mellan Banverket och andra verksamhetsutövare och av det skälet låta bli att sätta ut vite mot Banverket. Även fråga om det var skäligt att ålägga Banverket att vidta bullerskyddsåtgärder.
  • MÖD 2007:50:Tillstånd till bortledande av grundvatten från en tillfartstunnel för den s.k. Citybanan ----- Fråga om vilka miljöeffekter som omfattas av tillståndsprövningen och som ska redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen. (I detta mål har Högsta domstolen prövat frågan som gällt med stöd av vilket lagrum Miljööverdomstolen borde ha avvisat miljökonsekvensbeskrivningen, se NJA 2008 s. 748.)
  • MÖD 2006:27:Tillstånd till enskild avloppsanläggning-----Kommunen hade avslagit en ansökan om att få installera en avloppsanläggning med avledande av avloppet inklusive WC till en sluten tank. Efter överklagande lämnade miljödomstolen tillstånd. Miljööverdomstolen (MÖD) upphävde domen och fastställde kommunens beslut. MÖD uttalade att vid prövning av installation av vattentoalett bör förhållandena inom det större område i vilket fastigheten ingår läggas till grund för prövningen och inte de specifika förhållandena på fastigheten och anläggningens tekniska utformning. Följden av en generell tillståndsgivning inom det givna området måste beaktas. Att transportera avloppsvatten i slutna tankar sju mil till en behandlingsanläggning är inte en miljömässigt långsiktigt hållbar avloppslösning. Fastighetsägarna inom fritidshusområdet bör i avvaktan på en gemensam avloppsanläggning använda mer miljöanpassade avloppslösningar än vattentoalett med sluten tank.
  • MÖD 2003:73:Tillstånd till fortsatt och utökad produktion vid en kemisk fabrik----- Ett bolag ansåg att förbränning av flytande klorerade biprodukter som uppkommit i en process utgjorde återanvändning och därigenom inte var att betrakta som avfall. Miljööverdomstolen fann att förbränningen utgjorde intern behandling av farligt avfall och att prövningen av förbränningen måste ske mot de krav som ställs i avfallsförbränningsförordningen.
  • MÖD 2003:86:Skuggbild från vindkraftverk-----Miljööverdomstolen uttalade att som riktlinje bör gälla att åtgärder för att begränsa skugga skall vidtas när den förväntade faktiska skuggtiden på en störningskänslig plats överstiger åtta timmar per år. Med störningskänslig plats avsågs i detta fall en hel fastighet. Yrkandet att verksamhetsutövaren skulle föreläggas att begränsa skuggbilder avslogs.
  • MÖD 2014:10:Ansökan enligt miljöbalken om tillstånd till ändrad och utökad verksamhet avseende hantering av avfall i Hässleholms kommun ----- I målet som gällde flera olika villkor för utsläpp av lakvatten från en avfallsanläggning, yrkade verksamhetsutövaren bl.a. att bräddning av otillräckligt renat lakvatten- som inte uppfyller fastlagda villkor om föroreningshalter- i extrema situationer skulle få släppas ut till recipienten efter tillsynsmyndighetens godkännande. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att det endast är den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot villkor som kan bli dömd för otillåten miljöverksamhet. Det kan därför inte anses straffbart om det i samband med extrema situationer skulle ske en bräddning, under förutsättning att gällande krav på dimensionering av lakvattenanläggningen är uppfyllda. Det fanns därmed inte något behov av en sådan föreskrift om bräddning som bolaget yrkat. Yrkandet avslogs.
  • MÖD 2005:70:Tillstånd till fortsatt flygverksamhet m.m.-----Miljööverdomstolen har funnit att ett flygplatsbolag med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet inte behöver utföra bullerbegränsande åtgärder i de fritidshus som ligger inom det område som kan störas av buller. Villkoret ansågs inte motiverat med hänsyn till den effekt skyddsåtgärderna kommer att ha på miljön och kostnaderna för dessa åtgärder. Domstolen fastslog att definitionen av natt bör omfatta åtta timmar i enlighet med bilaga 1 till direktiv 2000/49/EG.
  • MÖD 2003:65:Tillstånd att utföra en enskild avloppsanläggning-----Miljönämnden hade vägrat tillstånd till uppförandet av en enskild avloppsanläggning med hänvisning till att avståndet till den skyddsvärda sjön Sommen var mindre än de 50 meter som kommunen normalt tillämpade som riktlinje. Beslutet upphävdes av länsstyrelsen. Miljööverdomstolen uttalade att den riktlinje som kommunen tillämpade skulle ställas mot övriga beaktansvärda faktorer i målet bl.a. att det var fråga om nyanläggning av en avloppsanläggning för toalettvatten och att det fanns en beaktansvärd risk för förorening av Sommen. Eftersom de kostnader som var förenade med en alternativ lösning på avloppsfrågan inte ansågs vara orimliga fastställdes miljönämndens förbud.
  • MÖD 2003:133:Tillstånd till anläggande och drift av en biobränslepanna-----Mot bakgrund av att bullersituationen vid pappersbruket var allvarlig, fastställde Miljööverdomstolen ett separat bullervärde som villkor för driften av en nyuppförd biobränslepanna. Värdet sattes till 40 dB (A) nattetid för att inte försvåra det långsiktiga arbetet med att begränsa bullernivåerna från bruket i sin helhet till de som gäller vid nyetablering enligt Naturvårdsverkets allmänna råd om externt industribuller (RR 1978:5).
  • MÖD 2005:62:Föreläggande att vidta bullerdämpande åtgärder utmed järnväg-----I målet var inte tvistigt att åtgärder för att innehålla 70 dB(A) vid uteplats i enlighet med föreläggandet skulle vidtas. Däremot hade Banverket klagat över tiden för fullgörande av föreläggandet och angett som grund att ekonomiska medel inte kunde garanteras före år 2010. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att bullernivåerna var så pass höga att det ur hälsosynpunkt var nödvändigt att åtgärderna vidtogs inom den tid som Miljö- och hälsoskyddsnämnden medgett. Att Banverkets verksamhet finansieras med anslag från riksdagen och att bullersituationen i kommunen enligt Banverkets planering inte kunde åtgärdas före år 2010, inverkade inte enligt MÖD:s bedömning på de skyldigheter Banverket hade som verksamhetsutövare enligt miljöbalken. (Samma dag meddelade MÖD fyra andra avgöranden med Banverket som part, M 6047-04, M 9590-04, M 8991-03 samt MÖD 2005:63 (M 3017-04)).
  • MÖD 2006:53:Tillstånd till enskild avloppsanläggning-----Tillstånd till utsläpp från en avloppsanläggning med en installerad vattentoalett var inte förenligt med miljöbalkens krav på en hållbar utveckling och det nationella miljömålet ”Ingen övergödning”. Därvid beaktades vad som skulle bli följden av en generell tillståndsgivning till liknande vattentoaletter på fastigheter belägna i skärgårdsområden med utsläpp till Östersjön. Miljööverdomstolen (MÖD) bedömde med hänsyn till alla svenska skärgårdsområden i Östersjön att det på några decenniers sikt kunde röra sig om ett mycket stort antal fastigheter. De sammanlagda utsläppen från dessa tänkta fastigheter låg till grund för bedömningen. MÖD ansåg att den valda lösningen inte var tillräckligt robust för att långsiktigt garantera en tillfredställande reduktion av närsalter. Toalettfrågan borde lösas med någon form av torrtoalett. MÖD fastställde den lokala nämndens beslut, varigenom ansökan om installation av vattenspolande toalett avslagits. En ledamot var skiljaktig.
  • MÖD 2009:42:Tillstånd till anläggande och drift av ny hamnanläggning ----- Föreslagen placering av hamnen låg inom riksintresse för hamnverksamhet och området hade sedan länge utgjort industriområde. För att minska de störningar som kommande transporter kunde medföra för de boende i området ålades bolaget att anlägga en ny väg. Frågan om stabiliseringsmetod för omhändertagande av förorenade muddermassor samt villkor.
  • MÖD 2003:59:Tillstånd till anläggning för ytjordvärme-----En anläggning för ytjordvärme skulle lokaliseras 200 meter från en kommunal grundvattentäkt. Risk för läckage av köldbärarvätska bedömdes kunna skada vattentäkten, bl.a. då grundvattenströmmarna gick från fastigheten till täkten. Risken ansågs inte försumbar ens om det vidtogs försiktighetsåtgärder. Värmeförsörjning antogs kunna lösas på annat sätt. Tillstånd gavs inte och miljönämndens och länsstyrelsens beslut fastställdes.
  • MÖD 2003:13:Tillstånd till utsläpp av avloppsvatten från ett reningsverk; uppskjuten fråga ----- Miljööverdomstolen ansåg att det saknades anledning att göra skillnad mellan kommunala reningsverk och andra verksamheter när det gäller krav på försiktighetsåtgärder. Här var det fråga om villkor för utsläpp till vatten.
  • MÖD 2006:62:Buller från en skjutbana-----Närboende hade yrkat att skjutverksamheten skulle förbjudas eller omlokaliseras. Miljööverdomstolen, lika med underinstanserna, godtog verksamheten eftersom den bedrivits länge på samma plats och var relativt begränsad (4 500 skott/år). Vidare bedömdes det vara praktiskt möjligt att med åtgärder på skjutbanan klara ett högsta impulsljud om 70 dB(A) vid närmaste bostad som låg 150 m från banan.
  • MÖD 2008:15:Förbud mot eldning i befintlig vedpanna ----- Trots att en vedpanna var typgodkänd och utrustad med två 500-liters ackumulatortankar samt elpatron klagade flera närboende under en längre tid på störningar från vedeldningen vilka också styrktes av tillsynsmyndighetens proveldning. Veden som proveldades förvarades inne och höll en fukthalt om 8 %. Tillsynsmyndigheten fann att förbränningen var ofullständig och att luktstörningar förekom i vindriktningen från pannan. Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde beslutet om eldningsförbud. Vad gällde vitet så var föreläggandets adressater två personer men endast ett vitesbelopp hade satts ut. S.k. solidariskt ansvar får inte förekomma enligt 3 § sista meningen viteslagen utan ett särskilt belopp skall fastställas för var och en. MÖD upphävde det utsatta vitet.
  • MÖD 2002:45:Borttagande av stödmur av kreosotimpregnerade sliprar-----En stödmur av kreosotbehandlade sliprar uppfördes på en fastighet. En granne begärde att miljönämnden skulle ingripa genom att vitesförelägga fastighetsägaren att ta bort muren och vidta nödvändig sanering av marken. Grannen fick inte gehör för sina krav. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade, mot bakgrund av Kemikalieinspektionens föreskrifter och den bakomliggande kunskapen angående urlakning av kreosot, att sliprarna typiskt sett inte utgjorde någon fara för omgivningen. Då utredningen i övrigt inte heller gav stöd för att det skulle förekomma någon giftspridning fann MÖD inte anledning anta att människors hälsa eller miljön var i fara på grund av muren, varför överklagandet ogillades.
  • MÖD 2007:30:Tillstånd till bergtäkt ----- Vid varje lokaliseringsprövning skall en allsidig bedömning göras av platsens lämplighet. Denna bedömning skall även innefatta transporternas inverkan på omgivningen. Då det av utredningen i målet inte framgick om verksamheten skulle anses tillåtlig på grund av störningarna från transporterna återförvisades målet för komplettering av ansökan i detta avseende och för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2006:28:Föreläggande att förse fartygsmotorer med katalytisk avgasrening-----En miljönämnd hade förelagt några rederier att se till att samtliga huvud- och hjälpmotorer på fartyg som respektive rederi utnyttjade i sin färjetrafik inom ett hamnområde skulle vara utrustade med selektiv katalytisk avgasrening. Vissa fartyg förde svensk och andra utländsk flagg. Miljööverdomstolen (MÖD) fann till skillnad mot underinstanserna inte något hinder för ett tillsynsingripande av miljönämnden och förelade rederierna att installera rening i enlighet med miljönämndens yrkande. MÖD fann bland annat följande. Färjetrafiken utgör inte miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalkens definition. Miljönämnden har dock ett ansvar för tillsyn av hälsoskyddet inom kommunen som inte enbart gäller miljöfarliga verksamheter. Internationell rätt innebär i detta fall inte hinder för en kuststat att med rättsliga medel ingripa mot ett utländskt fartyg som anlöper svensk hamn om det är nödvändigt för att säkerställa efterlevnaden av kuststatens miljölagstiftning. Föreskrifter enligt lagen om åtgärder mot förorening från fartyg hindrar inte att det ställs stängare krav på grund av miljöbalkens regler när det gäller begränsning av utsläpp av kväveoxider från fartygsmotorer. Sjöfartsverkets befogenhet som tillsynsmyndighet enligt lagen om föroreningar från fartyg begränsar inte den kommunala nämndens befogenhet som tillsynsmyndighet enligt miljöbalken. Enligt MÖD var ett tillsynsingripande i detta fall befogat eftersom miljökvalitetsnormen för kvävedioxid riskerade att överskridas i kommunen samtidigt som färjetrafikens utsläpp inte var obetydliga och deras bidrag till kvävedioxidhalterna inte försumbara.
  • MÖD 2009:41:Tillstånd att producera högst 560 000 ton blekt sulfatmassa ----- Södra Cell fick av miljödomstolen tillstånd att utöka produktionen till 560 000 årston massa samt att börja utvinna lignin ur svartlut. Tillåtna totala utsläpp till Pukaviksbukten i Östersjön avseende TOC, total- fosfor och total-kväve hade bestämts genom en kombination av gränsvärden och riktvärden och bolaget hade ålagts krav på biologisk rening av avloppsvattnet. Miljööverdomstolen konstaterade att begreppen riktvärde och gränsvärde numera hade utmönstras till förmån för ett begränsningsvärde vars definition och materiella innehåll bestäms i det enskilda fallet. Bolaget hade anmodats att till Miljööverdomstolen ge in synpunkter på hur de av bolaget överklagade utsläppsvillkoren skulle kunna formuleras med beaktande av denna nya praxis, men inte ingivit några sådana synpunkter. Miljööverdomstolen konstaterade att det därför saknades underlag för att bestämma de slutliga villkoren i enlighet med hur de numera borde utformas och sköt därför upp frågan om hur kravnivån skulle uttryckas genom begränsningsvärden i villkor. Vidare ansåg Miljööverdomstolen att det inte fanns anledning att binda bolaget vid en viss teknik för att nå begränsningskraven genom krav på biologisk rening av avloppsvattnet varför detta villkor upphävdes. Miljööverdomstolen beslutade även att villkor beträffande kemikaliehanteringen skulle meddelas i enlighet med 22 kap. 25 § första stycket 7 miljöbalken eftersom bolaget hade en omfattande kemikaliehantering.
  • MÖD 2009:15:Tillstånd att uppföra ett vilthägn ----- Ett tillstånd att uppföra ett vilthägn enligt 12 kap. 11 § miljöbalken har inte ansetts kunna förenas med villkor för att minska buller från den verksamhet som planeras inom vilthägnet - kronhjortsuppfödning, då syftet med tillståndsplikten enligt lagens förarbeten är begränsat till att bevara möjligheten för allmänheten att färdas fritt i naturen och att skydda naturmiljön. De närboende som jämte tillståndshavaren överklagat länsstyrelsens beslut borde därtill inte ha getts rätt att föra talan i målet.
  • MÖD 2010:19:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Inom ett område har A bedrivit järnvägs- och bussverksamhet. Kommunen B avsåg att exploatera området för bl.a. bostäder. Fråga om omfattningen av A:s ansvar för efterbehandlingsåtgärder enligt 10 kap 4 § miljöbalken. Miljönämnden hade förelagt två verksamhetsutövare, A och B, i skilda beslut att vidta samma åtgärder för efterbehandling. A överklagade. Beslutet mot B vann laga kraft. Miljööverdomstolen uttalade att det inte fanns något stöd i miljöbalken för att det ska ske en samordnad prövning av samtliga verksamhetsutövare när tillsynsmyndigheten riktar ett föreläggande om åtgärder för efterbehandling. Vid prövningen av vilka efterbehandlingsåtgärder som var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga fann Miljööverdomstolen att det inte var skäligt att ålägga A att vidta åtgärder till den del som dessa avsåg att åstadkomma en förädling av området till nivån för känslig markanvändning. Eftersom B redan vidtagit åtgärder till denna nivå var det inte möjligt att förelägga A att vidta åtgärder till en lägre ambitionsnivå. Det var i målet inte heller möjligt att begränsa A:s kostnadsansvar. Miljööverdomstolen upphävde föreläggandet. Även fråga om föreläggandet var riktat mot rätt adressat.
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.
  • MÖD 2007:29:Sluttäckning av deponi ----- Kravet på jungfruliga massor för sluttäckning av en deponi (utanför tätskiktet) ansågs vara en mer ingripande åtgärd än vad som behövdes och inte förenlig med principen om resurshushållning. Kostnaden var heller inte rimlig i jämförelse med nyttan av åtgärden. I stället delade Miljööverdomstolen kommunens uppfattning att om föroreningshalten i de tillförda jordmassorna underskrider de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning (MKM) i Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889, så får massorna nyttiggöras i sluttäckningen.
  • MÖD 2002:3:Olägenhet på grund av klockringning-----Klockringning nattetid har ansetts som en olägenhet för människors hälsa. Kyrklig samfällighet har förelagts att som skälig åtgärd begränsa klockringningen eller vidta bullerbegränsande åtgärder vid klockorna eller i bostäder i kyrkans omgivning så att den maximala ljudnivån från den tidsangivande klockringningen inte överstiger den maximala bullernivån 35 dB(A) nattetid (kl. 22.00 t.o.m. kl. 07.00) i sovrum i bostäder för permanentboende.
  • MÖD 2004:30:Skyddsåtgärder avseende flytgödselbrunn-----En lantbrukare förbjöds att lagra gödsel och urin i en flytgödselbrunn då den placerats för nära kringboende (29-45 m mellan brunn och husen). Vidtagna skyddsåtgärder ansågs inte tillräckliga för att minska olägenheterna i sådan utsträckning att den nuvarande lokaliseringen kunde godtas och verksamhetsutövaren hade inte presenterat utredning som visade att det fanns ytterligare skyddsåtgärder att tillgå. Vidare befanns nyttan med förbudet för de närboende motivera kostnaden för att flytta brunnen.
  • MÖD 2007:3:Buller från en motorsportbana-----Det räcker inte att bara pröva de bullerolägenheter som härrör från motorcykelkörning på själva banan. Prövningen måste enligt Miljööverdomstolen utvidgas och kompletteras till att omfatta också de bullerstörningar som alstras av motorcyklister som kör till och från banan.
  • MÖD 2005:23:Tillstånd till nuvarande och utökad pappersproduktion-----Tillstånd till pappersproduktion har förenats med villkor om skyldighet för verksamhetsutövaren att i god tid före en nedläggning av hela eller delar av verksamheten till tillsynsmyndigheten ge in en avvecklingsplan. Ställningstagandet innebär en ändring i förhållande till vad Miljööverdomstolen bestämt i ett tidigare mål. Vidare har verksamhetsutövaren dels ålagts att informera tillsynsmyndigheten om nya kemiska produkters miljöegenskaper innan produkterna tas i bruk och dels förbjudits att använda sådana kemikalier om vilka dokumenterad kunskap om risken för olägenheter saknas.
  • MÖD 2009:32:Tillstånd till vindkraftsanläggning ----- Frågor om betydelsen av a) ett under handläggningen hos tillståndsmyndigheterna ändrat politiskt ställningstagande i en översiktsplan, b) att verksamheten omfattande 24 vindkraftverk gör intrång i ett naturskönt och orört markområde, c) att alternativredovisningen bara omfattade en kommun och d) åberopade störningar för kringboende. Miljööverdomstolen ansåg att en företagare måste ha en rimlig möjlighet att förutsäga vilka risker han tar vid inledandet av ett nytt tillståndspliktigt projekt varför ett ändrat politiskt ställningstagande normalt inte medför ett undanröjande av ett givet tillstånd, att området inte hade något formaliserat skydd, att redovisningen av motsatta intressen ledde till att föreliggande alternativredovisning kan godtas och att störningar måste begränsas till vad som enligt praxis anses vara godtagbara förhållanden. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens domslut som innebar att verksamheten gavs tillstånd.
  • MÖD 2005:9:Förbud mot eldning i vedpanna-----Mot bakgrund av att vedeldning i det aktuella fallet kunde medföra olägenhet för närboendes hälsa fann Miljööverdomstolen (MÖD) i likhet med länsstyrelsen att användning av vedpanna som saknade ackumulatortank och som inte uppfyllde Boverkets byggregler för nyinstallation av vedpannor i tätort skulle förbjudas. MÖD ansåg att det fanns alternativ som inte var orimliga att genomföra.
  • MÖD 2007:16:Vägtrafikbuller-----I mål om buller från vägtrafik har ekvivalentnivån beräknats med utgångspunkt från trafikbelastningen under sommarmånaderna. Vid bedömningen av behovet av ytterligare utredning har det haft betydelse bl.a. om vägen skall anses ha genomgått en väsentlig ombyggnad.
  • MÖD 2017:34:Tillsynsärende avseende hundskall ----- I ett tätbebyggt område har man inte att förvänta sig att hundskall förekommer på nätterna i större omfattning än sporadiskt. En granne har därför förelagts att hålla sina hundar inomhus på nätterna, trots att omfattningen av störningen inte var fullt utredd.
  • MÖD 2002:92:Tillstånd att anlägga en järnvägsbro; nu fråga om talerätt-----Byggandet av en järnvägsbro över en älv hade fastställts av regeringen genom en s.k. järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg. Miljödomstolen meddelade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för de behövliga arbetena i vatten. Ett antal enskilda och föreningar överklagade tillståndet och fråga uppkom om deras talerätt. Miljööverdomstolen uttalade att eftersom prövningen tar sikte på 2 kap. 9 § miljöbalken skall inte bara skador och olägenheter som kan uppstå vid byggandet av järnvägsbron med tillfartsbankar beaktas utan även de som kan uppstå vid driften av järnvägen på platsen. Flertalet av de klagande ansågs därmed ha talerätt eftersom de ägde fastigheter som var belägna vid eller i nära anslutning till den planerade bron och dess tillfartsbankar och att de därmed riskerade att utsättas för olägenheter av den sökta verksamheten. Föreningarnas överklaganden avvisades då de inte uppfyllde de förutsättningar som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken bl.a. att medlemsantalet skall vara minst 2 000.
  • MÖD 2002:18:Tillstånd till verksamheten vid ett värmeverk-----Efter att miljödomstolen meddelat tillstånd överklagade länsstyrelsen och yrkade att målet skulle återförvisas därför att miljökonsekvensbeskrivningen inte tillräckligt redovisade konsekvenserna av att byta ut fossil olja mot tallbecksolja i en panna. Miljööverdomstolen avslog denna begäran med hänvisning till att dessa uppgifter inte hade någon avgörande betydelse för prövningen i målet samt att kostnaden för en sådan utredning inte stod i rimlig proportion till nyttan. Även frågor om utsläpp till luft av stoft, svavel och kväveoxider.
  • MÖD 2016:28:Förbud att släppa ut toalettavloppsvatten ----- Mark- och miljööverdomstolen har ansett att miljönämnd har haft tillräckligt underlag för att besluta att hög skyddsnivå för miljöskydd för små avloppsanläggningar ska gälla inom vissa delavrinningsområden och att det inte är orimligt att ställa krav på hög skyddsnivå för en enskild avloppsanläggning inom området.
  • MÖD 2003:69:Anmälan om nybyggnad av svinstall-----Vid lokalisering av ett svinstall uppstod fråga om verksamheten var tillståndspliktig. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att vid prövning enligt miljöbalken vad gällde antalet djurenheter skulle den viktgräns för slaktsvin som angetts i IPPC- direktivet tillämpas. MÖD undanröjde vidare miljödomstolens avvisningsbeslut avseende yrkande om förbud enligt 2 kap. 9 § miljöbalken, då den bestämmelsen skall iakttas ex officio.
  • MÖD 2004:23:Föreläggande om åtgärder avseende avloppsanläggning för fastigheterna i en samfällighetsförening i Lerums kommun-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade en samfällighetsförening vid vite att komma in med förslag på hur föreningens avloppsanläggning skulle förbättras så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Föreningen överklagade till länsstyrelsen som upphävde föreläggandet. Länsstyrelsen ansåg att möjligheten enligt 26 kap. 19 § miljöbalken (MB) att förelägga en verksamhetsutövare att lämna förslag på förbättrande åtgärder avsåg förbättringar av egenkontrollen, inte av verksamheten som sådan. Enligt länsstyrelsen kunde en tillsynsmyndighet inte heller med stöd av 26 kap. 22 § MB kräva att verksamhetsutövaren skulle redovisa förslag till lösningar. Länsstyrelsen ansåg att det är myndighetens sak att föreskriva vilka åtgärder som behövs för att tillåtlighetsreglerna skall vara uppfyllda. Miljödomstolen delade länsstyrelsens bedömning. Även Miljööverdomstolen (MÖD) delade bedömningen att 26 kap. 19 § tredje stycket och 22 § första stycket MB inte gav stöd för föreläggandet. MÖD ansåg inte heller att det med stöd av kunskapskravet i 2 kap. 2 § MB kunde krävas att föreningen enligt 26 kap. 9 § samma lag skulle redovisa förslag på åtgärder för att förbättra reningseffekten. Kunskapskravet är nämligen så allmänt att det inte tar över de krav från rättssäkerhetssynpunkt som måste ställas på utformningen av ett tillsynsföreläggande. Av ett sådant föreläggande bör klart framgå vad adressaten har att iaktta och det är tillsynsmyndighetens sak att precisera detta. MÖD avslog därför överklagandet.
  • MÖD 2006:8:Buller från vindkraftpark-----De klagande hade yrkat att som villkor för verksamheten skulle utöver angivna 40 dB(A) anges att bullret för planlagt fritidsområde inte fick överstiga 35 dB(A). Miljööverdomstolen (MÖD) fann att enbart det förhållandet att ett område används som ett fritidshusområde inte var tillräckligt för att karaktärisera det som ett område med särskilda kvaliteter. Det aktuella området kunde inte utifrån sina omgivningar anses vara ett så ostört område att låg bullernivå skulle anses som en särskild kvalitet och motivera särskilt hänsynstagande i fråga om den bullerpåverkan som kunde tillåtas. MÖD fann att 40 dB(A) var tillräckligt långtgående och ändrade inte bullervärdet.
  • MÖD 2005:4:Anmälan om anläggning för värphöns på en fastighet i Lidköpings kommun -----Lokalisering av ett hönsstall har godtagits, trots närhet till kringboende, med hänvisning till att verksamheten bedrevs på en fastighet som var belägen i typisk jordbruksbygd samt att den teknik som användes vid driften medförde att störningar i form av förväntade luktolägenheter skulle komma att ligga på en acceptabel nivå även för de närmaste grannarna.
  • MÖD 2004:63:Föreläggande om begränsning av vedeldning-----Med hänsyn till risken för olägenheter för människors hälsa har småskalig vedeldning förbjudits under perioden 1 maj - 30 september och övrig tid begränsats till två tillfällen per vecka och högst fyra timmar per tillfälle.
  • MÖD 2005:42:Tillstånd till utökad fiskodling-----Miljööverdomstolen fann att utsläppen av fosfor och kväve från en fiskodling skulle bli förhållandevis stora i jämförelse med andra punktutsläpp i länet. Möjligheterna att minska belastningen var emellertid begränsade och de krav som kan ställas med stöd av 2 kap. 3 § miljöbalken var uttömda. Utsläppen var inte av den storleksordning att det fanns hinder mot ansökan enligt 2 kap. 9 § miljöbalken. Inte heller i övrigt fanns något hinder mot bifall till ansökan. Tillståndstiden begränsades dock.
  • MÖD 2004:46:Föreläggande för fastighetsägare att ansluta fastighet till kommunalt va-nät m.m.----- Bedömningar vid bestämmande av vitesbelopps storlek.
  • MÖD 2017:29:Tillsynsåtgärder avseende kraftledning ----- Miljö- och klimatnämnden förelade ledningsrättshavaren att minska de elektromagnetiska fälten från en kraftledning i ett koloniområde genom att dels ersätta två befintliga trästolpar med vinkelstolpar av stål, dels flytta en av stolparna ett antal meter. MÖD har inte funnit skäl att vare sig kräva mera långtgående åtgärder eller att upphäva föreläggandet. För att inte i onödan begränsa valet av metod för reducering av de elektromagnetiska fälten har MÖD däremot ansett att det är lämpligt att tillsynsmyndigheten får möjlighet att godkänna andra åtgärder än de som anges i föreläggandet förutsatt att dessa åtgärder medför angiven magnetfältsreducering. Ett sådant tillägg har därför gjorts.
  • MÖD 2003:54:Förbud mot högljudda fåglar-----En miljönämnd hade meddelat en fysisk person och hans enskilda firma ett föreläggande om förbud mot att hålla högljudda fåglar av olika slag (tuppar, påfåglar och aror) utomhus. Miljööverdomstolen instämde i bedömningen att de skrikande fåglarna kunde utgöra en olägenhet för människors hälsa, men ändrade föreläggandet till att avse enbart aror och påfåglar. Vidare konstaterade domstolen att enligt 2 § viteslagen kan ett vitesföreläggande inte vara adresserat till en enskild firma.
  • MÖD 2002:83:Tillstånd att anlägga en järnvägsbro-----Byggandet av en järnvägsbro över en älv hade fastställts av regeringen genom en s.k. järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg. Miljödomstolen meddelade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för de behövliga arbetena i vatten. Ett antal enskilda och föreningar överklagade tillståndet och fråga uppkom om deras talerätt. Miljööverdomstolen uttalade att eftersom prövningen tar sikte på 2 kap. 9 § miljöbalken skall inte bara skador och olägenheter som kan uppstå vid byggandet av järnvägsbron med tillfartsbankar beaktas utan även de som kan uppstå vid driften av järnvägen på platsen. Flertalet av de klagande ansågs därmed ha talerätt eftersom de ägde fastigheter som var belägna vid eller i nära anslutning till den planerade bron och dess tillfartsbankar och att de därmed riskerade att utsättas för olägenheter av den sökta verksamheten. Föreningarnas överklaganden avvisades då de inte uppfyllde de förutsättningar som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken bl.a. att medlemsantalet skall vara minst 2 000.
  • HFD 2014 not 35:Ansökan av Bjönsabergs samfällighetsförening (föreningen) om rättsprövning av ett beslut om nätkoncession för kraftledning
  • MÖD 2013:12:Tillstånd till fortsatt drift vid Gamleby avloppsreningsverk i Västerviks kommun ----- Vid tillståndprövning av ett befintligt avloppsreningsverk lämnade miljöprövningsdelegationen ett tidbegränsat tillstånd och mark- och miljödomstolen avslog bolagets överklagande. Som skäl för tidsbegränsningen anförde underinstanserna att verket var dåligt lokaliserat i förhållande till närboende samt att det medförde utsläpp till en recipient med otillfredsställande ekologisk status. I målet var även fråga om miljökonsekvensbeskrivningens kvalitet samt regeringens bemyndigande att till vattenmyndigheterna överlåta befogenhet att meddela föreskrifter om miljökvalitetsnormer. Bolaget överklagade till Mark- och miljööverdomstolen och yrkade att tillstånd skulle lämnas utan tidbegräsning. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade inledningsvis att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och att regeringen har ett bemyndigande att överlåta till vattenmyndigheterna att meddela miljökvalitetsnormer avseende ytvattenstatus. Vad gällde reningsverkets lokalisering fann Mark- och miljööverdomstolen att det med hänsyn både till utsläpp av näringsämnen samt uppkomsten av luktolägenheter skulle vara positivt om avloppsvattnet omhändertogs på en annan plats. Vid en avvägning enligt 2 kap. 7 § miljöbalken fann dock domstolen att, med hänsyn till de skyddsåtgärder som bolaget åtagit sig, den kvarvarande risken för olägenheter inte kunde anses vara så betydande att den övervägde kostnaderna för att omhänderta avloppsvattnet på annan plats. Bolagets överklagande bifölls.
  • MÖD 2009:37:Dammsäkerhetshöjande åtgärder på regleringsdamm ----- Då ansökan även avsåg en höjning av dämningsgränsen fann Miljööverdomstolen att det kunde bli aktuellt att föreskriva ökad minimitappning. Målet återförvisades till miljödomstolen för komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen i detta avseende och föreskrivande av eventuella villkor.
  • MÖD 2002:70:Avgift för prövning och tillsyn av hamnverksamhet-----Länsstyrelsen ålade bolaget att erlägga avgift för sju miljöfarliga verksamheter/hamnar. Bolaget överklagade och yrkade att avgift endast skulle tas ut för en verksamhet eftersom bolagets samtliga hamnar var att betrakta som en enda miljöfarlig verksamhet. Miljödomstolen biföll överklagandet. Miljööverdomstolen fann att bolagets hamnverksamhet geografiskt sett var fyra från varandra skilda miljöfarliga verksamheter. Därför skulle bolaget erlägga fyra avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
  • MÖD 2002:32:Tillstånd att leda bort grundvatten från ett nedlagt bergrumslager för olja-----Miljödomstolen hade förenat tillståndet med villkor angående tillåtna halter av petroleumkolväten i utsläppsvattnet. Länsstyrelsen hade yrkat att bergrummet först skulle saneras från oljerester av stelnat flytslam. Miljödomstolen ansåg att det inte var skäligt att kräva en sådan sanering mot bakgrund av de villkor som skulle gälla för oljehalterna i utsläppen samt att en manuell sanering var synnerligen kostsam (3 Mkr) och att vattenbortledningen inte försvårade en framtida sanering. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens dom.
  • MÖD 2003:131:Tillstånd till tillverkning av stadsgas-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten. Miljönämnden överklagade och yrkade att samtliga kvantitativa utsläppsvillkor skulle kompletteras med villkor om kontroll med angivande av lägsta sammantagen noggrannhet för mätning, analys och beräkning. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att dessa frågor hittills reglerats i ett kontrollprogram, och att så borde ske även i fortsättningen. Kontrollprogrammet skall ge information som gör det möjligt att bedöma om villkoren följts eller inte. Således bör det i villkoret anges dels att det skall finnas ett kontrollprogram, dels att det i programmet skall anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. MÖD tillade slutligen att kontrollprogrammet skall vara klart vid den tidpunkt då tillståndet tas i anspråk och att det skall revideras fortlöpande. --- Ett särskilt yttrande finns om villkor i tillstånd och förhållandet mellan den förvaltningsrättsliga och den straffrättsliga regleringen.
  • MÖD 2005:63:Föreläggande att vidta bullerdämpande åtgärder utmed järnväg----- Banverket hade förelagts av en miljö- och hälsoskyddsnämnd att vidta bullerdämpande åtgärder i ett antal fastigheter som hade ett maximalt buller överstigande 55 dB(A) inomhus. Åtgärderna skulle sänka bullret till 30 dB(A) ekvivalent och till 45 dB(A) maximalt inomhus i samtliga boningsrum, inte bara i sovrum. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att fastigheterna berördes av järnvägsbuller från en sträcka som byggdes i början av 1990-talet d v s före infrastrukturpropositionen som kom våren 1997. I propositionen fastlades vilka bullernivåer som bör gälla för ny- eller ombyggnad av järnväg samt angavs godtagbara bullervärden för befintliga miljöer. Då den aktuella sträckan byggts före år 1997 var den att anse som en befintlig miljö varvid MÖD fann att åtgärder skulle vidtas så att fastigheterna inte utsattes för bullernivåer från järnvägstrafiken som översteg 55 dB(A) maximalt inomhus nattetid fler än fem gånger per natt (kl. 22.00-06.00) i de rum som kunde användas som sovrum. Föreläggandet ändrades i enlighet härmed. (Samma dag meddelade MÖD fyra andra avgöranden med Banverket som part, M 6047-04, M 9590-04, M 8991-03 samt MÖD 2005:62 (M 1512-04)).
  • MÖD 2009:7:Installation av bergvärme ----- En kommunal nämnd förbjöd en person att installera en bergvärmeanläggning med motiveringen att anslutning till fjärrvärme var ett bättre alternativ från miljösynpunkt samt att merkostnaden inte var oskälig. Länsstyrelsen biföll den enskildes överklagande. Nämnden överklagade. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det inte entydigt kunde sägas om fjärrvärme eller bergvärme var bästa teknik med hänsyn till den sammantagna miljöpåverkan och att det därför inte var miljömässigt motiverat att förbjuda installation av bergvärme på den aktuella fastigheten. MÖD fann vidare att både fjärrvärme och bergvärme normalt torde uppfylla de hänsynskrav som enligt 2 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken är rimliga att ställa. Nämndens överklagande avslogs.
  • MÖD 2005:7:Tillstånd till ändring av verksamheten vid Bravikens pappersbruk i Norrköpings kommun-----Bolaget hade överklagat vissa villkorsfrågor, bl.a. rörande en skyldighet att årligen till tillsynsmyndigheten redovisa åtgärder avseende val av transporter till och från anläggningen. Miljööverdomstolen (MÖD) upphävde villkoret då det inte var lämpligt utformat. Vidare talade processuella skäl mot att i detta fall inleda ett prövotidsförfarande. Därutöver hade bolaget ålagts att från visst datum i mobila bränsledrivna maskiner som användes i verksamheten använda bränsle som uppfyllde kraven för diesel Miljöklass 1 i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen. MÖD fann att bolaget fick acceptera att den aktuella definitionen kunde komma att ändras, varför den inte skulle låsas fast till viss tidpunkt.
  • MÖD 2003:106:Anläggande av vindkraftverk-----Målet gällde vilka bullervärden som ska gälla vid vindkraftverk. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att Naturvårdsverkets Allmänna råd om externt industribuller (NV AR 1978:5) är framtagna för traditionell industriverksamhet. Några riktlinjer för vindkraftsbuller har inte utarbetats i Sverige. Eftersom det råder osäkerhet om störningseffekten av vindkraftsbuller så bör det leda till strängare krav än industribullernormen och att den ekvivalenta ljudnivån 40 dB(A) därför bör innehållas vid bostäder under hela dygnet.
  • MÖD 2003:77:Villkor för tillstånd till anläggning för förbränning av avfall----- Frågan i målet gällde krav på tillvaratagande av näringsämnen, främst fosfor, i slam från kommunala reningsverk i samband med förbränning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det för närvarande råder alltför stor osäkerhet i fråga om teknik, ekonomi och miljökonsekvenser för att det ska vara möjligt att föreskriva att slam från kommunala avloppsreningsverk får förbrännas endast under förutsättning att slammets eller askans fosforinnehåll tillvaratas. MÖD fann mot bakgrund av kvarstående osäkerhet om teknik och ekonomi att frågan borde skjutas upp under en prövotid. I enlighet härmed ålades sökanden att dels verka för utvecklandet av lämpliga processer, dels utreda mer i detalj om förutsättningarna för och konsekvenserna av en anläggning för omhändertagande av fosfor, antingen före eller efter förbränningen av slam.
  • MÖD 2004:67:Föreläggande om åtgärder avseende avloppsanläggning på viss fastighet i Östhammars kommun-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade en fastighetsägare att inkomma med förslag till lösning avseende behandling av avloppsvatten från avloppsanläggning med vattentoalett och viss senare dag färdigställa avloppsanläggningen så att den uppfyller kraven 12 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Fastighetsägaren överklagade till länsstyrelsen och miljödomstolen, som inte gjorde annan ändring av föreläggandet än att skjuta fram tidpunkterna. Fastighetsägaren överklagade till Miljööverdomstolen (MÖD) och yrkade att föreläggandet skulle undanröjas. MÖD ansåg att den aktuella avloppsanläggningen behövde åtgärdas men hade synpunkter på utformningen av själva föreläggandet. I den delen ansåg MÖD att det i miljöbalken inte fanns några föreskrifter som gav uttryckligt stöd för att ålägga någon att till nämnden inkomma med ”förslag till lösning” av avlopppsvattenfrågan. MÖD ifrågasatte om ett sådant föreläggande är lämpligt och ändamålsenligt när det som i detta fall riktas mot en privatperson. Enligt MÖD borde ett föreläggande utformas så att adressaten får ett tydligare besked om vad han skall göra för att efterkomma förbudet att släppa ut avloppsvatten som inte genomgått längre gående rening än slamavskiljning. MÖD ansåg att föreläggandet inte motsvarade de krav som av rättssäkerhetsskäl måste ställas på en förpliktelse av det slag som i målet var aktuellt. Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut om föreläggandet undanröjdes och målet återförvisades till nämnden för förnyat övervägande rörande utformningen av ett nytt föreläggande.
  • MÖD 2004:65:Anmälan om nötköttsproduktion-----Nyetablering av djurhållning (tjurar) på en tidigare sågverksfastighet har förbjudits med hänsyn främst till befarade luktstörningar vid bostadshus på 70-100 meters avstånd från ett öppet stall.
  • HFD 2014 not 64:Tillstånd till befintlig och utökad flygplatsverksamhet (avslag)
  • MÖD 2006:31:Omprövning av villkor för ett vattenkraftverk-----En kraftverksägare har ålagts att sköta befintlig fiskväg samt att släppa viss mängd vatten genom fiskvägen och i torrfåran, s.k. klunkning. Även fråga om hur produktionsförluster för kraftverket skall beräknas.
  • MÖD 2003:82:Tillstånd att bereda och konservera grönsaker, frukt, bär och rotfrukter -----Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det bör eftersträvas att belastningen på ett kommunalt reningsverk i form av processavloppsvatten från en konservindustri blir konstant för att undvika driftstörningar och överutsläpp. MÖD fann därför att riktvärde och veckomedelvärde för dessa utsläpp (avloppsvattenmängd, BOD7, totalkväve, totalfosfor) bör beräknas utifrån den tid då verksamheten rent faktiskt är i drift, i detta fall som dygnsmedelvärden.
  • MÖD 2006:70:Tillstånd till befintlig och utökad verksamhet vid Ringhals kärnkraftverk-----En lämplig balans åstadkoms mellan å ena sidan specialmyndigheterna Kärnkraftsinspektionen och Strålskyddsinstitutet och å andra sidan miljödomstol genom att myndigheterna reglerar verksamheten mer i detalj och miljödomstolen gör en generell avvägning mellan kostnad och nytta av de åtgärder som kommer att presenteras genom utredningsvillkoret. Domstolens hantering öppnar även möjlighet för myndigheter och allmänhet att komma med synpunkter. Miljööverdomstolen upphävde provisoriska föreskrifter om strålskydd, eftersom de var alltför otydliga.
  • MÖD 2003:100:Tillfälligt bortledande av grundvatten samt utsläppande av det bortledda grundvattnet m.m. vid utförande av järnvägstunnel-----Ett antal fastighetsägarna hade överklagat miljödomstolens dom och bl.a. krävt att Banverket inte skulle få det sökta tillståndet. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade dock inte det av miljödomstolen lämnade tillståndet som innebar att Banverket fick leda bort i medeltal 100 l/s inläckande grundvatten. MÖD gjorde dock vissa kompletteringar och ändringar av villkoren. MÖD konstaterade att det var nödvändigt att berget tätades i varierande omfattning innan borrning skedde för att inte överskrida tillståndets 100 l/s bortlett grundvatten. Eftersom grundvattenbortledningen riskerade att skada hotade livsmiljöer inom vissa Natura 2000-områden på Hallandsåsen fann MÖD att Banverket vid vissa tillfällen måste återföra vatten till områden som var känsliga för torka. Slutligen fann MÖD att det fanns tekniska förutsättningar att klara de miljömässiga kraven men att en förutsättning var att tunnelprojektet organiserades så att Banverket hade full kontroll och insyn i alla de arbetsmoment som kunde påverka miljön.
  • MÖD 2017:51:Förbud mot doftsättning i galleria ----- En miljönämnd har förbjudit ett bolag att doftsätta entréer och toaletter i en centrumgalleria. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att gallerian är en lokal för allmänt ändamål enligt 9 kap. 9 § miljöbalken. Domstolen har vidare funnit att vid bedömningen av om doftsättning är en olägenhet för människors hälsa ska hänsyn tas till personer som lider av sensorisk hyperreaktivitet, s.k. doftöverkänslighet. Utredningen i målet har ansetts ge stöd för att doftsättning kan medföra olägenhet för doftöverkänsliga personer. Även om utredningen inte med säkerhet har visat att komponenterna i den doftsättning som bolaget använt var sådana att de orsakade besvär, har domstolen funnit att redan risken för olägenhet medför att bolaget varit skyldigt att vidta åtgärder. Doftsättningen har inte heller ansetts som ringa eller tillfällig. Ett åtagande från bolaget att hålla vissa entréer och toaletter doftfria har inte ansetts som en tillräcklig försiktighetsåtgärd. Ett föreläggande att upphöra med doftsättning har av domstolen inte ansetts vara mer ingripande än vad som krävts eller orimligt i förhållande till de kostnader som det medfört för bolaget. Nämndens föreläggande har därmed fastställts.
  • MÖD 2017:27:Tillstånd till uppförande och drift av gruppstation för vindkraft ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en ansökan om tillstånd enligt den s.k. boxmodellen till att uppföra och driva en vindkraftspark ska avslås. Med hänsyn till omfattningen av vindkraftparken och omgivningens naturvärden har ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen inte ansetts ge tillräckligt underlag för att kunna bedöma alla de konsekvenser som verksamheten vid olika alternativutformningar kommer att ge upphov till. Det har därför inte gått att avgöra om verksamhetens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken.
  • NJA 2004 s. 421:Fråga huruvida transporter till och från en miljöfarlig verksamhets anläggningar är att anse som s.k. följdföretag enligt MB. Tillika fråga huruvida den som har ansökt om tillstånd enligt balken till utökad produktion av massa och papper bör åläggas att utreda och lämna förslag på villkor för sådana transporter med stöd av ett s.k. prövotidsförordnande.
  • MÖD 2005:59:Tillstånd till havsbaserad vindkraftanläggning-----Som villkor för tillståndet har bestämts att det buller som genereras av vindkraftanläggningen inte får överstiga 40 dB(A) vid bostadshus.
  • MÖD 2003:45:Tillstånd till verksamheten vid en monoklorättiksyrafabrik----- Miljödomstolen hade vid tillståndsgivningen för en industri med stöd av 22 kap. 27 § miljöbalken uppskjutit avgörandet av slutliga villkor för miljöpåverkan av externa transporter. Bolaget skulle utreda möjligheterna att övergå till järnvägstransporter och ställa krav vid upphandling av transporter m.m. Bolaget överklagade och menade att det inte var möjligt att föreskriva villkor som rör transporter till och från en anläggning när transporterna inte utförs av bolaget i egen regi. Miljööverdomstolen (MÖD) var av motsatt mening och fann att stöd för att föreskriva sådana villkor fanns i regeln om s.k. följdverksamheter i 16 kap. 7 § miljöbalken. MÖD ansåg att det fanns utrymme för att ålägga bolaget att vidta åtgärder för att minska påverkan av transporter och således även skäl att föreskriva prövotid för att utreda frågan och fastställde därmed miljödomstolens dom. (Jfr MÖD:s dom samma dag i mål nr M 602-02, 2003-05-06, med i princip samma domskäl)
  • MÖD 2009:39:Tillstånd till produktion av sulfatmassa och kartong, nu fråga om slutliga villkor för utsläpp till luft av processvavel ----- Bolaget hade av miljödomstolen ålagts utsläppsvillkor avseende processvavel till luft som i praktiken innebar ett krav på installation av ett s.k. svaggassystem. Miljööverdomstolen delade bolagets bedömning att installation av ett svaggassystem i befintlig anläggning till en beräknad kostnad på 150 miljoner kr inte var rimligt. Bolaget hade även ansökt om tillstånd för anläggande av en ny sodapanna som skulle ersätta de två befintliga sodapannorna och kostnaden för ett komplett svaggassystem i samband med denna nya panna uppgick till 75 miljoner kr. Miljööverdomstolen bedömde att denna kostnad inte var orimlig. Beträffande villkorets utformning bedömde Miljööverdomstolen att det p.g.a. mätningssvårigheter inte var lämpligt att utforma villkoret med angivande av ett begränsningsvärde. Villkoret uttrycktes i stället som ett krav på reningsutrustning samt årliga mätningar. Eftersom investeringarna krävde en lång genomförandetid fastställdes tidpunkten för villkorets ikraftträdande till fyra år framåt i tiden.
  • MÖD 2013:39:Tidsbegränsat tillstånd för uttag av grundvatten för jordbruksbevattning ----- Mark- och miljööverdomstolen har i två fall begränsat tillstånd till uttag av grundvatten för jordbruksbevattning att gälla i 25 år. Omständigheterna i de bägge tillståndsansökningarna som enligt 16 kap 2 § första stycket miljöbalken påkallade tidsbegränsning fann domstolen vara osäkerhet om kunskapsläget beträffande grundvattenbildning, effekten av klimatförändringar och konkurrerande verksamheter om samma grundvattenuttag samt att användningen av jordbruksmark kan förändras över tiden.
  • MÖD 2003:38:Ändring av villkor om bullerisolering-----I tillståndet till tredje banan på Arlanda flygplats föreskrevs i villkor att en mängd fastigheter som stördes av buller över en viss nivå skulle bullerisoleras före starten av verksamheten. Med hänvisning till att tvist hade uppkommit om innebörden av detta krav, ansökte Luftfartsverket om ändring av villkoret så att ytterligare anstånd skulle erhållas för sådana fastigheter som man först inte hade trott omfattades av isoleringsskyldigheten. Anståndet skulle utformas så att verket fick ytterligare ett år på sig att genomföra åtgärderna efter det att tvisten hade slitits genom rättskraftigt avgörande av domstol. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) avslog Luftfartsverkets begäran. Därvid uttalade MÖD att en ansökan enligt 24 kap. 8 § miljöbalken om att upphäva eller mildra villkor skulle bedömas restriktivt och att det Luftfartsverket hade anfört inte utgjorde tillräckliga skäl för detta. Inte heller ansågs en sådan ändring vara påkallad av omständigheter som inte hade förutsetts när tillståndet meddelades.
  • MÖD 2013:16:Tillstånd till miljöfarlig verksamhet genom användande av avfallsmassor för efterbehandlingsåtgärder ----- En verksamhetsutövare ansökte om tillstånd att fylla ut en tidigare täkt för alunskiffer med avfallsmassor i syfte att skapa en verksamhetsyta. En fråga i målet var om förfarandet skulle ses som bortskaffande eller återvinning av avfall. Mark- och miljööverdomstolen fann att åtgärden var att bedöma som återvinningsförfarande och att åtgärden med villkor som innebar att massorna i huvudsak skulle motsvara kraven för inert avfall kunde tillåtas.
  • MÖD 2002:80:Tillstånd till anläggning för avloppsrening-----I ett tillstånd för ett reningsverk hade länsstyrelsen föreskrivit att kommunen som kompensationsåtgärd skulle komplettera reningsverket med anläggande av en våtmark, ett krav som miljödomstolen godtog. Miljööverdomstolen upphävde villkoret med hänvisning till att en våtmarks fosforreducerande effekt skulle vara mycket begränsad och fördelarna för miljön därigenom små, särskilt med beaktande av de utsläppsnivåer som fastställts för anläggningen (10 mg/l BOD7 och 0,3 mg/l totalfosfor). Mot denna bakgrund och de driftkostnader som skulle uppkomma ansåg domstolen att kravet på våtmark var orimligt.
  • MÖD 2005:20:Enskild avloppsanläggning-----Miljönämnden förelade en fastighetsägare att vid vite om 40 000 kr senast visst datum ha kopplat allt spillvatten från BDT (bad, disk och tvätt) till det kommunala spillvattennätet. I samma beslut förbjöd nämnden fastighetsägaren att installera sluten tank. Länsstyrelsen upphävde beslutet då det inte ansågs varken miljömässigt eller kostnadsmässigt motiverat. Miljööverdomstolen fann att då fastigheten låg inom verksamhetsområdet för den kommunala va- anläggningen och en förbindelsepunkt till denna fanns upprättad var en anslutning till denna i regel den miljömässigt mest lämpade lösningen för att komma tillrätta med olägenheterna från utsläpp av avloppsvatten från den befintliga stenkistan. Det ansågs inte orimligt att kräva anslutning vid en bedömning av nyttan i jämförelse med merkostnaden för anslutningsalternativet i förhållande till kostnaderna för en installation av sluten tank.
  • MÖD 2003:78:Föreläggande om begränsning av vedeldning-----Av hänsyn till grannarna förelade en miljönämnd en fastighetsägare att begränsa eldningen i en kakelugn till vissa tider och vissa väderleksförhållanden. Miljööverdomstolen (MÖD) delade underinstansernas uppfattning om att småskalig vedeldning i tätbebyggda områden endast får ske i mycket begränsad uppfattning. Det faktum att bidrag har erhållits för att installera en s.k. miljögodkänd eldstad ansåg MÖD inte begränsar möjligheten att ställa ytterligare krav på eldningen med stöd av miljöbalkens hänsynsregler. Viss hänsyn borde enligt domstolen emellertid tas till att fastighetsägaren hade gjort en betydande ekonomisk investering när han införskaffade kakelugnen. Vidare borde eldningen i möjligaste mån ske i ett sammanhang med ett begränsat antal uppstarter från kall ugn för att undvika höga utsläpp av kolväten. MÖD ändrade därför föreläggandet på så vis att eldning tilläts under vinterhalvåret (1/10 - 30/4) högst två dygn per vecka och med högst åtta timmar åt gången.
  • MÖD 2003:79:Tillstånd till tillverkning av läkemedelssubstanser genom kemisk syntes m.m.-----Miljödomstolens tillstånd till verksamheten tidsbegränsades till utgången av 2012. Miljööverdomstolen upphävde tidsbegränsningen med hänvisning till att verksamheten var förenlig med nuvarande och förväntad markanvändning i området. Även ett villkor om att kemikalieanvändningen vid verksamheten skulle begränsas utifrån Kemikalieinspektionens OBS- och Begränsningslista ansågs olämpligt. Det ersattes med prövotidsvillkor och ett krav på utredning av begränsningsvärden m.m. för utsläpp av avloppsvatten i syfte att minska störningarna i avloppsreningsverket och i miljön.
  • MÖD 2004:73:Ändring av villkor avseende verksamhet vid skjutbana-----Vid en omprövning av verksamheten vid en skjutbana föreskrev Miljööverdomstolen (MÖD) att tidigare meddelade villkor om bl.a. blysanering skulle införas i det befintliga tillståndsbeslutet. Sedan tillståndshavaren därefter begärt omprövning av villkoren upphävde miljödomstolen dessa. Domstolen ansåg att det var uppenbart att villkoren var strängare än nödvändigt. Domstolen anförde bl.a. att det inte framgick av villkorstexten till vilken grad rening måste ske och att osäkerheten beträffande lämplig teknik, dess kostnad och effektivitet var alltför stor. Domstolen tillade att det dock fanns skäl för tillsynsmyndigheten att bevaka frågan och att en eventuell omprövning för att föreskriva villkor för ett omhändertagande av bly kan tas upp då det finns lämplig beprövad teknik. Sedan några närboende överklagat domen och yrkat att villkoren skulle kvarstå oförändrade, har MÖD avslagit överklagandena.
  • MÖD 2010:7:Förbud att använda gummiklipp som dräneringsmaterial vid sluttäckning av Munkebo avfallsanläggning i Trollhättans kommun ----- Användning av gummiklipp från kasserade bildäck i dräneringsskikt i deponitäckning har ansetts vara ett återvinningsförfarande då materialet ersätter naturliga material med bibehållen funktion och utan ökade störningar för människors hälsa eller miljön.
  • MÖD 2009:29:Föreläggande att utföra ljudnivåmätning ----- Fråga om det funnits fog för tillsynsmyndighet att förelägga en fastighetsägare att genomföra ljudnivåmätning i lägenhet p.g.a. påstådda bullerstörningar från tvättstuga på vinden. Miljööverdomstolen fann att det fanns en risk för oacceptabla störningar i lägenheten, men att mot bakgrund mot den osäkerhet som fanns om störningarna framstod den ljudnivåmätning som fastighetsägaren förelagts att genomföra som alltför kostsam och ingripande. Tillsynsmyndigheten borde i stället som ett första steg besöka lägenheten och göra en egen bedömning av bullersituationen.
  • MÖD 2003:130:Tillstånd till verksamheten vid en massa- och pappersfabrik----- Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten innebärande att de gällande tillstånden enligt miljöskyddslagen upphävdes genom domen. Bolaget överklagade och yrkade bl.a. att Miljööverdomstolen (MÖD) skulle undanröja miljödomstolens förordnande. MÖD fann att prövning av om återkallelse kan ske enligt 24 kap. 3 § 1 st. 6 miljöbalken endast kan göras efter ansökan av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet eller en länsstyrelse (24 kap. 7 §). Då någon sådan ansökan inte fanns i målet, upphävdes miljödomstolens förordnande. Även Naturvårdsverket hade överklagat och ville ha skärpta villkor för utsläpp till vatten. Inledningsvis pekade MÖD på att utsläppen från verksamheten till vissa delar var akut toxiska och att de hade orsakat fortplantningsstörningar hos abborre, vilket motiverade såväl processinterna skyddsåtgärder som extern rening. Sammantaget fann MÖD det skäligt att ålägga bolaget utsläppsbegräsningar till en betydande kostnad. Detta förutsatte att man uppförde en biologisk reningsanläggning.
  • MÖD 2006:11:Tillstånd till avloppsanläggning-----En kommunal nämnd hade avslagit en ansökan om tillstånd till installation av toalett med vattenspolning av fekalier. Lokaliseringen av infiltrationsanläggningen ansågs mindre lämplig med hänsyn till risken för förorening av en närbelägen (55 - 66 m) dricksvattentäkt. Nämnden ansåg att en geohydrologisk undersökning borde ha utförts för att klarlägga eventuella sprickor i berggrunden. Miljödomstolen lämnade sökanden tillstånd varvid den kommunala nämnden överklagade. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att kunskapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken (MB) och de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. 3 § MB inte fick tillämpas så att orimliga krav enligt 2 kap. 7 § MB ställs på verksamhetsutövaren. Eftersom vattentäkten låg uppströms infiltrationsanläggningen och nämnden inte pekat på några faktiska förhållanden som gav anledning att befara att vattentäkten skulle kunna komma att förorenas fann MÖD att risken för att infiltrationsanläggningen skulle komma att påverka vattentäkten var så liten att det inte var rimligt att kräva en kostsam utredning om eventuell sprickbildning i berggrunden. En av ledamöterna var av skiljaktig mening.
  • MÖD 2010:18:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga om omfattningen av verksamhetsutövarens ansvar enligt 10 kap. 4 § Miljööverdomstolen uttalade att skälighetsavvägningen ska ske i två steg. För det första ska det utredas vilka efterbehandlingsåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga ut kostnadssynpunkt. Därefter ska det ske en bedömning av ansvarets omfattning. Miljööverdomstolen fann att de förelagda åtgärderna var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga. Vid bedömningen av ansvarets omfattning beaktade Miljööverdomstolen tidsaspekten och begränsade bolagets ansvar för avhjälpandeåtgärder till 25 % av kostnaderna. Miljööverdomstolen fann även att när ett föreläggande har utformats på så sätt att en verksamhetsutövares kostnadsansvar har begränsats i förhållande till de åtgärder som ska vidtas bör det inte sanktioneras med ett vite. Även fråga om föreläggandet var riktat till rätt adressat.
  • MÖD 2005:24:Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva en gruva m.m.----- Miljööverdomstolen (MÖD) har prövat frågan om krav på konstruktion av damm för deponering under vatten av anrikningssand från en guldgruva. MÖD har efter det att Naturvårdsverket överklagat miljödomstolens dom funnit det rimligt och i överensstämmelse med bästa möjliga teknik att det i ett särskilt villkor fastställs ett krav på hur dammen skall utformas och att detta, i enlighet med det s.k. BREF-dokumentet om gruvavfall, även innefattar ett krav på att tryckfallet över dammvallen högst skall motsvara halva friktionsvinkeln för det material som används i vallen.
  • MÖD 2003:14:Tillstånd till ändrad och utökad produktion av fjärrvärme----- Miljööverdomstolen (MÖD) undanröjde underinstansernas tidsbegränsning av ett tillstånd för befintligt värmeverk. Med hänvisning till 16 kap. 2 § miljöbalken, fann domstolen att en sådan för sökanden osäker ordning endast kunde komma i fråga om det av hänsyn till miljön förelåg starka skäl för omlokalisering i det enskilda fallet. Vid en samlad bedömning av flera faktorer med påverkan på miljön fann MÖD att tillståndet inte skulle tidsbegränsas.
  • MÖD 2003:41:Buller och andra störningar från en badplats-----En fastighetsägare stördes av buller och ordningsstörningar från en närbelägen kommunal park där en badplats hade etablerats spontant. Fastighetsägaren ville att kommunen skulle ingripa mot störningarna, vilket avvisades av miljönämnden. Miljödomstolen ansåg att fastighetsägaren drabbades av störningar som inte behövde tålas samt att kommunen var ansvarig för förhållandena på platsen. Miljööverdomstolen fann att kommunen inte kunde anses som verksamhetsutövare enligt miljöbalken eftersom man inte hade främjat badandet eller iordningställt parken som badplats. Enbart det förhållande att badandet skedde på kommunens mark var inte tillräckligt för att kommunen skulle hållas ansvarig.
  • MÖD 2011:43:Villkor avseende rökgasrening för krematorieverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att bästa möjliga teknik för krematorieverksamhet är ugn med efterförbränning och stoftrening samt en metod för avskiljning av kvicksilver. Beträffande val av reningsmetod för kvicksilver fann domstolen inte skäl att göra någon annan bedömning än den som underinstanserna hade gjort, dvs. att rening ska ske med hjälp av kolpulvermetoden.
  • MÖD 2010:29:Ansökan om tillstånd till behandling och deponering av avfall i bergrum vid Fredriksskans i Gävle kommun ----- Ragn-Sells Avfallsbehandling Aktiebolag ansökte om tillstånd till behandling och deponering av avfall i bergrum vid Fredriksskans (utanför Gävle) som tidigare och delvis alltjämt används för förvaring av olja. Bolaget kunde enligt Miljööverdomstolen inte visa att de aktuella bergrummen i sig är lämpliga som deponi. Inte heller kunde bolaget visa att deponering i bergrummen skulle vara att föredra framför ytjordsdeponier som uppfyller kraven i deponeringsförordningen med topp- och bottentätning och geologisk barriär. Miljööverdomstolen fann vidare att bolaget inte hade visat att problemen med kvarvarande olja kan lösas på ett tillfredsställande sätt och att det är tveksamt om det villkor som miljödomstolen hade föreskrivit om sanering av oljerester kommer att kunna uppfyllas. Oljeresternas inverkan på avfallets täthet och lakningsegenskaper hade inte heller belysts tillräckligt. Sammanfattningsvis fann Miljööverdomstolen att bolaget inte hade visat att bergrumsdeponierna uppfyller bestämmelserna i 2 kap. 3 och 6 §§ miljöbalken vad gäller kraven på användning av bästa möjliga teknik och lämplig lokalisering. Miljööverdomstolen upphävde därför miljödomstolens tillståndsdom och lämnade bolagets ansökan utan bifall.
  • MÖD 2013:25:Föreläggande att vidta försiktighetsåtgärder med anledning av lågfrekvent buller från stillastående tåg. ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att bedömning av om buller vid vissa nivåer är en olägenhet för människors hälsa ska ske utifrån den typ av ljud som det är frågan om i det enskilda fallet. När det gäller buller som innehåller en stor del lågfrekvent ljud bör denna bedömning enligt Mark- och miljööverdomstolen ske utifrån Socialstyrelsens allmänna råd om buller inomhus (SOSFS 2005:6).
  • MÖD 2002:48:Tillstånd enligt miljöskyddslagen till verksamheten vid ett pappersbruk -----Återföring av vedaska till skogsmark är angeläget att åstadkomma men kravet kan inte ensidigt ställas på virkeskonsumenterna. Även skogsägarna har ett betydande ansvar, vilket bör komma till uttryck i den skogliga lagstiftningen. Däremot bör virkeskonsumenterna svara för förutsättningarna för att återföra askan, dvs. frågor om askans renhet och hållbarhet. Bolaget ålades därför att genom prövotidsutredning belysa möjligheten att åstadkomma en aska vars kemiska och fysikaliska egenskaper gjorde den lämplig för spridning i skogsmark. I villkoret föreskrevs även att försök med spridning med sådan aska skulle genomföras.
  • MÖD 2018:16:Buller från bergtäktsverksamhet

[K2]4 §  Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall undvika att använda eller sälja sådana kemiska produkter eller biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter eller organismer som kan antas vara mindre farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt eller bioteknisk organism. Lag (2006:1014).

  • MÖD 2004:32:Anmälan om utökad djurhållning-----Sedan en verksamhetsutövare hade anmält till miljö- och byggnadsnämnden att han ville förändra sin smågrisproduktion beslutade nämnden att förelägga honom att vidta vissa försiktighetsåtgärder. Grannar överklagade beslutet. Länsstyrelsen ändrade miljö- och byggnadsnämndens beslut endast på så sätt att föreläggandet kompletterades med ytterligare skyddsföreskrifter och försiktighetsmått. Grannar överklagade även detta beslut. Miljödomstolen fann att det förelåg en stor risk för att olägenheterna vid avsedd utökning av djurhållningen, även vid skäliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått, skulle få en sådan omfattning att de inte borde tålas och att det borde gå att hitta en bättre plats utan orimliga merkostnader. Verksamhetsutövaren förbjöds därför att utöka djurantalet på fastigheten vid vite. Han överklagade till Miljööverdomstolen (MÖD) och gav in kompletterande utredning. MÖD fann att den utvidgade verksamheten inte skulle ge anledning att befara större luktproblem vid omgivande bostadshus än dem, som orsakades av den redan tidigare bedrivna svinuppfödningen. Det fanns därför inte anledning att förbjuda den.
  • MÖD 2005:54:Tillstånd till djurhållning och fodertillverkning-----Minkuppfödning hade bedrivits på platsen sedan 1940-talet. År 1997 lämnade Koncessionsnämnden för miljöskydd (KN) ett tidsbegränsat tillstånd till verksamheten då oklarhet rådde om den kunde fortsätta att bedrivas på platsen p g a förekomsten av flugor och lukt. Strax innan tillståndstiden gick ut sökte bolaget om ett nytt tidsobegränsat tillstånd hos länsstyrelsen, som avslog ansökan. Miljödomstolen bedömde att tillstånd kunde lämnas och återförvisade målet till länsstyrelsen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann efter överklagande från länsstyrelsen och närboende att bolaget, trots att det gått åtta år efter KN:s beslut, inte hade lyckats visa att det gick att nedbringa störningarna på ett godtagbart sett. MÖD bedömde att verksamheten innebar en olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa och miljön och fann därför och med hänsyn till övriga i domen redovisade omständigheter att det inte fanns förutsättningar att lämna tillstånd.
  • MÖD 2002:11:Tillstånd till fortsatt drift av avfallsanläggning-----Bolaget hade ett tidsbegränsat tillstånd till deponeringsverksamhet som gått ut. Bolaget sökte nytt tillstånd till fortsatt deponeringsverksamhet i kombination med avslutningsåtgärder vid tippen. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att deponin redan i 1990 års tillståndsbeslut hade bedömts som mindre lämpligt lokaliserad och att de tillkommande kraven på lokalisering och bottentätning som följde av förordningen (2001:512) om deponering av avfall innebar att ansökan måste avslås. Med hänvisning till 38 § nämnda förordning uttalade MÖD vidare att deponin nu måste avslutas snarast möjligt. MÖD upphävde den överklagade domen och avslog ansökan om fortsatt drift.
  • MÖD 2003:59:Tillstånd till anläggning för ytjordvärme-----En anläggning för ytjordvärme skulle lokaliseras 200 meter från en kommunal grundvattentäkt. Risk för läckage av köldbärarvätska bedömdes kunna skada vattentäkten, bl.a. då grundvattenströmmarna gick från fastigheten till täkten. Risken ansågs inte försumbar ens om det vidtogs försiktighetsåtgärder. Värmeförsörjning antogs kunna lösas på annat sätt. Tillstånd gavs inte och miljönämndens och länsstyrelsens beslut fastställdes.
  • MÖD 2003:94:Tillstånd till anläggning för tillverkning av plastprodukter----- Störningar orsakade av utsläpp till luft av styren och aceton bedömdes inte vara av sådan omfattning att de innebar en hälsorisk. Ett skyddsavstånd på 300 meter kunde därför accepteras. Utredningen gav emellertid inte stöd för antagandet att störningar i form av lukt helt kunde uteslutas. Mot bakgrund av att det enligt villkor ålåg bolaget att vidta åtgärder för att begränsa eventuella luktstörningar, ansågs risken för olägenhet för de närboende som så begränsad att tillstånd kunde lämnas.
  • MÖD 2003:121:Förbud mot uppförande av radiomast-----Länsstyrelsen i Dalarna hade förbjudit uppförandet av en radiomast på Sollerön med hänvisning till att masten skulle skada riksintressena i området (kulturmiljön och naturmiljön). Förbudet upphävdes av miljödomstolen. Efter överklagande av länsstyrelsen fastställde Miljööverdomstolen det ursprungliga förbudet och uttalade att det som framkommit i målet talade för att mastanläggningen skulle komma att skada riksintressena i området för i första hand kulturmiljövård men även naturvård. Det kunde även hållas för troligt att andra möjligheter än den valda placeringen stod till buds för nätbolaget för etablerandet av ett telenät på Sollerön, men någon utredning om möjliga alternativ hade inte presenterats. Vid en sammantagen bedömning fann därför domstolen att intresset av att värna om det kulturhistoriskt intressanta området vägde tyngre än nätbolagets intresse av att få uppföra mastanläggningen på platsen.
  • MÖD 2004:21:Tillstånd till utökad drift vid en avfallsanläggning (deponi) i Jönköping-----En kommun ansökte om att få utvidga gällande tillstånd för deponering av avfall så att den maximala höjden ökades med tio meter (till + 246 meter). Miljödomstolen biföll framställningen genom ett nytt (tidsbegränsat) tillstånd. Miljööverdomstolen (MÖD) undanröjde den överklagade domen och visade målet åter till miljödomstolen. I samband därmed gjorde MÖD följande uttalanden: a) ett nytt tillstånd förutsätter en samlad prövning av hela den befintliga verksamheten, b) frågan om deponins lokalisering måste föras in i bedömningen, c) det kan inte ges något nytt tillstånd för verksamheten utan att kommunen visar att kraven är uppfyllda enligt förordningen (2001:512) om deponering av avfall eller att det i vart fall finns förutsättningar för en dispens enligt förordningen.
  • MÖD 2003:69:Anmälan om nybyggnad av svinstall-----Vid lokalisering av ett svinstall uppstod fråga om verksamheten var tillståndspliktig. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att vid prövning enligt miljöbalken vad gällde antalet djurenheter skulle den viktgräns för slaktsvin som angetts i IPPC- direktivet tillämpas. MÖD undanröjde vidare miljödomstolens avvisningsbeslut avseende yrkande om förbud enligt 2 kap. 9 § miljöbalken, då den bestämmelsen skall iakttas ex officio.
  • MÖD 2005:4:Anmälan om anläggning för värphöns på en fastighet i Lidköpings kommun -----Lokalisering av ett hönsstall har godtagits, trots närhet till kringboende, med hänvisning till att verksamheten bedrevs på en fastighet som var belägen i typisk jordbruksbygd samt att den teknik som användes vid driften medförde att störningar i form av förväntade luktolägenheter skulle komma att ligga på en acceptabel nivå även för de närmaste grannarna.
  • MÖD 2005:42:Tillstånd till utökad fiskodling-----Miljööverdomstolen fann att utsläppen av fosfor och kväve från en fiskodling skulle bli förhållandevis stora i jämförelse med andra punktutsläpp i länet. Möjligheterna att minska belastningen var emellertid begränsade och de krav som kan ställas med stöd av 2 kap. 3 § miljöbalken var uttömda. Utsläppen var inte av den storleksordning att det fanns hinder mot ansökan enligt 2 kap. 9 § miljöbalken. Inte heller i övrigt fanns något hinder mot bifall till ansökan. Tillståndstiden begränsades dock.
  • MÖD 2006:54:Tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin och deponera anrikningssand m.m.-----Ett bolag hade ansökt om tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin som var nödvändigt som process- och reningssteg för verksamheten vid ett anrikningsverk, som man sedan tidigare hade tillstånd till. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att prövningen måste samordnas och avse utsläpp av vatten från båda verksamheterna. MÖD förklarade det tillåtligt att anlägga ett nytt sandmagasin samt att där deponera anrikningssand från gruvverksamhet under förutsättning att bolaget enligt åtagande inkom med ansökan om omprövning av villkoren för utsläpp till vatten från anrikningsverket. Själva tillståndsprövningen av det nya sandmagasinet återförvisades av MÖD till miljödomstolen. I målet gjorde MÖD en ingående granskning av aktuella dammsäkerhetsfrågor. MÖD fann också att det förelåg skäl att meddela tillstånd ( 22 kap. 26 § 2 st. miljöbalken) till de arbeten som behövde utföras för att färdigställa sandmagasinet. Villkor för detta tillstånd meddelades också. MÖD avslog däremot yrkandet om att detta tillstånd skulle få tas i anspråk även om domen inte vunnit laga kraft, s.k. verkställighetsförordnande.
  • MÖD 2005:39:Tillstånd till verksamheten vid en anläggning för metallåtervinning----- Länsstyrelsens miljöprövningsdelegation avslog ett bolags ansökan om att bedriva miljöfarlig verksamhet i form av metallåtervinningsverksamhet. Ansökan gällde en redan befintlig verksamhet med viss utökning. Motiveringen var att de fastigheter där verksamheten bedrevs låg inom skyddszon 3 i skyddsområdet för kommunens grundvattentäkt och att bolagets intresse av att driva verksamheten inte vägde tyngre än skyddet för grundvattentäkten. Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut. Bolaget hade åtagit sig långtgående säkerhetsåtgärder, bl.a. att belägga hela markytan inom verksamhetsområdet med asfalt eller betong, att regelbundet kontrollera ytorna och att åtgärda eventuella sprickor omgående. Miljööverdomstolen fann att skyddsåtgärderna var tillräckliga för att skydda vattentäkten. En omlokalisering skulle dessutom medföra stora kostnader för verksamhetsutövaren. Målet återförvisades till länsstyrelsens miljöprövningsdelegation för att denna som första instans skulle meddela tillstånd och fastställa villkor nödvändiga för verksamheten.
  • MÖD 2006:32:Hästhållning utanför detaljplanelagt område-----Nyetablering av hästhållning utanför detaljplanelagt område, med stallet 37 m från grannens uteplats, förbjöds bl.a. med hänsyn till att fastighetsägarna hade ordnat sin hästhållning på en närbelägen fastighet och att de vid förvärvet av fastigheten kände till att det fanns hästallergi hos grannfamiljen.
  • MÖD 2002:70:Avgift för prövning och tillsyn av hamnverksamhet-----Länsstyrelsen ålade bolaget att erlägga avgift för sju miljöfarliga verksamheter/hamnar. Bolaget överklagade och yrkade att avgift endast skulle tas ut för en verksamhet eftersom bolagets samtliga hamnar var att betrakta som en enda miljöfarlig verksamhet. Miljödomstolen biföll överklagandet. Miljööverdomstolen fann att bolagets hamnverksamhet geografiskt sett var fyra från varandra skilda miljöfarliga verksamheter. Därför skulle bolaget erlägga fyra avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
  • MÖD 2003:125:Strandskyddsdispens för radiomast-----Särskilda skäl har inte ansetts föreligga för strandskyddsdispens då ett pumphus, som enligt bolaget redan inskränkt allmänhetens tillträde, uppförts utan behövliga tillstånd (strandskyddsdispens och tillstånd till vattenverksamhet). Sammanfattningsvis ansåg domstolen att de allmänna intressena vägde tyngre än bolagets intresse av att bygga masten på den valda platsen, särskilt mot bakgrund av att bolaget inte visat att det saknades någon alternativ lokalisering.
  • MÖD 2007:58:Tillstånd att tillverka selektiva polymerer ----- Miljödomstolen hade genom en villkorspunkt 9 förbjudit bolaget att använda tre specificerade kemikalier. Miljööverdomstolen konstaterade att villkoret kunde uppfattas som en uttömmande tillämpning av utbytesbestämmelsen i 2 kap. 4 § miljöbalken och upphävde villkoret. Som skäl anförde Miljööverdomstolen att en bättre ordning i detta fall är att bolaget i sin verksamhet ständigt tillämpar utbytesprincipen och att tillsynsmyndigheten - om den finner att bolagets avvägningar inte överensstämmer med miljöbalkens krav - kan meddela de förelägganden som behövs.
  • MÖD 2003:106:Anläggande av vindkraftverk-----Målet gällde vilka bullervärden som ska gälla vid vindkraftverk. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att Naturvårdsverkets Allmänna råd om externt industribuller (NV AR 1978:5) är framtagna för traditionell industriverksamhet. Några riktlinjer för vindkraftsbuller har inte utarbetats i Sverige. Eftersom det råder osäkerhet om störningseffekten av vindkraftsbuller så bör det leda till strängare krav än industribullernormen och att den ekvivalenta ljudnivån 40 dB(A) därför bör innehållas vid bostäder under hela dygnet.
  • MÖD 2005:2:Tillstånd att uppföra och driva två vindkraftverk (gruppstation)-----Ansökan om tillstånd att uppföra och driva två vindkraftverk har avslagits bl.a. med hänsyn till verksamhetens inverkan på landskapsbilden och att lokaliseringen strider mot den kommunala översiktsplanen.
  • MÖD 2003:96:Tillstånd enligt miljöbalken att utföra och driva en gruppstation för vindkraftverk till havs ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens tillstånd till 48 vindkraftverk. Ansökan omfattade även dragningen av en anslutningsledning från vindkraftparken till stranden. Enskilda sakägare hade yrkat försiktighetsåtgärder för att förhindra magnetisk strålning från ledningen när den skulle dras från stranden förbi deras fastigheter. MÖD fann lokaliseringen av anslutningspunkten vid stranden godtagbar om ledningen lades på två meters djup i marken på sätt som bolaget föreslagit. Vad gällde dragningen av ledningen i övrigt på land fann MÖD att frågan om försiktighetsåtgärder för att förhindra magnetisk strålning inte kunde prövas i målet eftersom ansökan inte gällde ledningens dragning på land.
  • MÖD 2004:71:Tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område----- Miljööverdomstolen har avslagit ansökan om tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område med hänvisning till att valet av plats för hästhållningen inte överensstämmer med kraven i 2 kap. 4 § miljöbalken. Även fråga om tillstånds förenlighet med planbestämmelser samt skyldigheten att upprätta miljökonsekvensbeskrivning.
  • MÖD 2010:18:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga om omfattningen av verksamhetsutövarens ansvar enligt 10 kap. 4 § Miljööverdomstolen uttalade att skälighetsavvägningen ska ske i två steg. För det första ska det utredas vilka efterbehandlingsåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga ut kostnadssynpunkt. Därefter ska det ske en bedömning av ansvarets omfattning. Miljööverdomstolen fann att de förelagda åtgärderna var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga. Vid bedömningen av ansvarets omfattning beaktade Miljööverdomstolen tidsaspekten och begränsade bolagets ansvar för avhjälpandeåtgärder till 25 % av kostnaderna. Miljööverdomstolen fann även att när ett föreläggande har utformats på så sätt att en verksamhetsutövares kostnadsansvar har begränsats i förhållande till de åtgärder som ska vidtas bör det inte sanktioneras med ett vite. Även fråga om föreläggandet var riktat till rätt adressat.
  • MÖD 2004:36:Tillstånd enligt miljöbalken för djurhållning-----Länsstyrelsen hade givit tillstånd till och godkänt lokaliseringen av en anläggning för uppfödning av 90 000 slaktkycklingar. Efter överklagande av grannar, som i första hand ville att verksamheten skulle förbjudas och i andra hand förläggas till annan närbelägen plats, avslog miljödomstolen ansökan. Miljööverdomstolen fann att risken för störningar för de närboende i form av lukt och buller måste anses som liten och konstaterade vid syn att den föreslagna lokaliseringen endast kunde anses medföra en måttlig påverkan på landskapsbilden varför tillstånd lämnades och sökandens lokalisering godtogs.

[K2]5 §  Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna att

  1. minska mängden avfall,
  2. minska mängden skadliga ämnen i material och produkter,
  3. minska de negativa effekterna av avfall, och
  4. återvinna avfall.

[S2]I första hand ska förnybara energikällor användas. Lag (2016:782).

  • MÖD 2014:42:Villkor om energieffektivisering vid petrokemisk industrianläggning ----- Mark- och miljööverdomstolen har i ett överklagat mål angående ansökan om tillstånd till befintlig och utökad produktion vid petrokemiska industrianläggningar delvis upphävt villkor som avsåg energieffektiviseringsåtgärder. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att de upphävda villkoren föreskriver specificerade åtgärder som inte är rimliga med hänsyn till 2 kap. 7 § miljöbalken och att det finns en alltför stor osäkerhet kring säkerhetsrisker och miljönytta. För ett av villkoren konstateras dock att åtgärden och återbetalningstiden är rimlig och överklagandet avslås i denna del.
  • MÖD 2008:23:Prövotidsredovisning avseende hushållning med råvaror och energi vid en anläggning för produktion av papper ----- Kostnaden för ombyggnad av en barktork för att tillvarata spillvärme, som annars skulle gå förlorad, har inte ansetts vara rimlig. Även ombyggnaden av ett kokeri för att minska energiåtgången ansågs svår att motivera från kostnadssynpunkt. Därtill skulle ombyggnaden medföra genomgripande förändringar som var svåra att överblicka.
  • MÖD 2007:29:Sluttäckning av deponi ----- Kravet på jungfruliga massor för sluttäckning av en deponi (utanför tätskiktet) ansågs vara en mer ingripande åtgärd än vad som behövdes och inte förenlig med principen om resurshushållning. Kostnaden var heller inte rimlig i jämförelse med nyttan av åtgärden. I stället delade Miljööverdomstolen kommunens uppfattning att om föroreningshalten i de tillförda jordmassorna underskrider de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning (MKM) i Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889, så får massorna nyttiggöras i sluttäckningen.
  • MÖD 2011:23:Villkor för energihushållning ----- Miljödomstolen hade föreskrivit ett villkor om energihushållning med innebörden att bolaget senast sex månader efter det att domen vunnit laga kraft skulle ge in ett program för energihushållning till tillsynsmyndigheten, med delegation till tillsynsmyndigheten att meddela villkor om åtgärder med en avskrivningstid om högst tre år. Vidare hade miljödomstolen föreskrivit ett villkor om att bolaget fortlöpande och i skälig utsträckning skulle vidta åtgärder för ökad energihushållning, baserat på ett kontinuerligt programarbete. Naturvårdsverket överklagade och yrkade skärpta villkor avseende energihushållning. Mark- och miljööverdomstolen förtydligade ett av villkoren så att det tydligt framgick att programmet omfattar alla möjliga energihushållningsåtgärder, även sådana som har en längre avskrivningstid än tre år. Dessutom utökades delegationen till tillsynsmyndigheten till att avse samtliga energihushållningsåtgärder som är skäliga.
  • MÖD 2003:77:Villkor för tillstånd till anläggning för förbränning av avfall----- Frågan i målet gällde krav på tillvaratagande av näringsämnen, främst fosfor, i slam från kommunala reningsverk i samband med förbränning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det för närvarande råder alltför stor osäkerhet i fråga om teknik, ekonomi och miljökonsekvenser för att det ska vara möjligt att föreskriva att slam från kommunala avloppsreningsverk får förbrännas endast under förutsättning att slammets eller askans fosforinnehåll tillvaratas. MÖD fann mot bakgrund av kvarstående osäkerhet om teknik och ekonomi att frågan borde skjutas upp under en prövotid. I enlighet härmed ålades sökanden att dels verka för utvecklandet av lämpliga processer, dels utreda mer i detalj om förutsättningarna för och konsekvenserna av en anläggning för omhändertagande av fosfor, antingen före eller efter förbränningen av slam.
  • MÖD 2007:4:Tillstånd till nytt anriknings- och pelletsverk m.m.-----Miljödomstolen gav i deldom bolaget tillstånd att uppföra nytt anriknings- och pelletsverk. Naturvårdsverket överklagade domen och yrkade bl.a. att energifrågan skulle sättas på prövotid med föreskrift att under prövotiden utreda möjligheter till energieffektivisering. I likhet med Naturvårdsverket ansåg Miljööverdomstolen att hushållningsprincipen i 2 kap. 5 § miljöbalken ställer längre gående krav på energihushållning än vad som motsvaras av bolagets arbete enligt PFE (Programmet För Energieffektivisering), som är inriktat på åtgärder av företagsekonomiskt intresse. Miljööverdomstolen biföll därför Naturvårdsverkets yrkande.
  • MÖD 2007:56:Villkor för energihushållning ----- Det har som villkor föreskrivits att förbrukningen av energi (elektricitet respektive värme) per ton produkt inte får överskrida vissa värden. Miljööverdomstolen konstaterade att energihushållning har ett egenvärde och att villkoret inte i första hand syftar till att begränsa utsläpp av koldioxid, samt att det i vissa fall kan finnas behov av en reglering av energianvändningen utöver den som uppnås med generella styrmedel.
  • MÖD 2009:17:Energihushållning ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att ett bolags energihushållning bäst bedrevs genom att kontinuerligt i driften av anläggningarna successivt förbättra hushållningen genom flera åtgärder som var för sig var mindre omfattande. Bolaget ålades att årligen till tillsynsmyndigheten redovisa en energihushållningsplan med uppgifter om planerade energihushållningsåtgärder och en redovisning av genomförda åtgärder. Tillsynsmyndigheten bemyndigades att föreskriva de villkor om energihushållning som kunde aktualiseras av planen. Sådana villkor kan vara mer långtgående än vad som är lönsamt från enbart företagsekonomiska utgångspunkter. Vidare fann MÖD att bolagets transporter inte gav upphov till sådana effekter i närområdet att det fanns anledning att reglera dem genom villkor i tillståndet.
  • MÖD 2013:16:Tillstånd till miljöfarlig verksamhet genom användande av avfallsmassor för efterbehandlingsåtgärder ----- En verksamhetsutövare ansökte om tillstånd att fylla ut en tidigare täkt för alunskiffer med avfallsmassor i syfte att skapa en verksamhetsyta. En fråga i målet var om förfarandet skulle ses som bortskaffande eller återvinning av avfall. Mark- och miljööverdomstolen fann att åtgärden var att bedöma som återvinningsförfarande och att åtgärden med villkor som innebar att massorna i huvudsak skulle motsvara kraven för inert avfall kunde tillåtas.
  • MÖD 2015:27:Föreläggande om byte av värmekälla för uppvärmning av byggnad ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att miljönämnden haft fog för att förelägga verksamhetsutövaren att byta ut befintlig oljeeldning till en värmekälla med lågt eller inget inslag av ej förnybara energikällor. Trots att det rörde sig om en mindre verksamhet bedömdes miljönyttan av åtgärden vara beaktansvärd. Det konstaterades även att åtgärden skulle innebära en sänkning av värmekostnaderna och återbetala sig över tid, att inga särskilda svårigheter med byte framkommit och då ett byte i detta fall inte heller skulle medföra komplikationer för verksamheten ansågs föreläggandet inte orimligt.
  • MÖD 2013:46:Tillsynsavgift ----- Tillsynsmyndigheten har i enlighet med 26 kap. 1 § och 2 kap. 5 § miljöbalken ansetts ha rätt att utöva tillsyn över energianvändningen i en viss verksamhet. En tillsynsavgift baserad på att förnybar energi inte använts i verksamheten har, mot bakgrund av den motprestation som utförts i förhållande till avgiften, ansetts utgöra en avgift och inte varit att se som en skatt. Grund för avgiftsuttag har därför funnits.
  • MÖD 2010:7:Förbud att använda gummiklipp som dräneringsmaterial vid sluttäckning av Munkebo avfallsanläggning i Trollhättans kommun ----- Användning av gummiklipp från kasserade bildäck i dräneringsskikt i deponitäckning har ansetts vara ett återvinningsförfarande då materialet ersätter naturliga material med bibehållen funktion och utan ökade störningar för människors hälsa eller miljön.
  • MÖD 2002:48:Tillstånd enligt miljöskyddslagen till verksamheten vid ett pappersbruk -----Återföring av vedaska till skogsmark är angeläget att åstadkomma men kravet kan inte ensidigt ställas på virkeskonsumenterna. Även skogsägarna har ett betydande ansvar, vilket bör komma till uttryck i den skogliga lagstiftningen. Däremot bör virkeskonsumenterna svara för förutsättningarna för att återföra askan, dvs. frågor om askans renhet och hållbarhet. Bolaget ålades därför att genom prövotidsutredning belysa möjligheten att åstadkomma en aska vars kemiska och fysikaliska egenskaper gjorde den lämplig för spridning i skogsmark. I villkoret föreskrevs även att försök med spridning med sådan aska skulle genomföras.

Val av plats

[K2]6 §  För en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde ska det väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön.

[S2]Vid prövning av frågor enligt 7 kap., tillståndsprövning enligt 9 och 11 kap., regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. och prövning av verksamheter enligt 9 kap.6, 6 a och 6 b §§, 11 kap. 9 a § och 12 kap. 6 § ska bestämmelserna i 3 och 4 kap. tillämpas endast i de fall som gäller ändrad användning av mark- eller vattenområden.

[S3]Ett tillstånd eller en dispens får inte ges i strid med en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (2010:900). Små avvikelser får dock göras, om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas. Lag (2013:758).

Prop. 2012/13:161: I andra stycket görs en följdändring med anledning av antagandet av prop. 2012/13:35 Nya regler för industriutsläpp (bet. 2012/13:MJU, rskr. 2012/13:101). Då möjligheten för tillsynsmyndigheten att förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd flyttats från 9 kap. 6 § andra stycket till 9 kap. 6 a § och möjligheten för verksamhetsutövaren ...

  • MÖD 2008:35:Tillstånd till tillverkning av polyester- och epoxiprodukter ----- En verksamhet, som bedrevs inom ett område avsatt för småindustri och i enlighet med en stadsplan gav upphov till utsläpp av bl.a. styren. Närmaste bostadshus låg knappt 50 meter från utsläppskällan. Då utsläppet av styren efter rening inte skulle överstiga 2,3 ton per år fann Miljööverdomstolen att verksamheten med krav på reningsutrustning inte kunde anses strida mot detaljplanen varvid tillstånd lämnades.
  • MÖD 2008:42:Lagligförklaring av en bro ----- En kommun hade överklagat en av miljödomstolen bifallen lagligförklaring av en bro byggd 1926 eftersom domstolen krävt att bron skulle vara möjlig att öppna. Enligt för bron gällande stadsplan var den segelfria höjden 12,5 m. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att när bron byggdes var öppningsbarheten en förutsättning för tillstånd om bron hade tillståndsprövats vid tidpunkten för färdigställandet. Möjligheten att öppna bron måste därför anses vara en grundläggande funktion för bron. MÖD fann att minskningen av den segelfria höjden till 6,3 m från 12,5 m inte var en mindre avvikelse från gällande stadsplan. MÖD kunde därför inte medge tillstånd till ändringen inom ramen för laglighetsförklaringen. Miljödomstolens dom fastställdes.
  • MÖD 2008:32:Strandskyddsdispens ----- De klagande åberopade bl.a. att marken längs en strandlinje i en översiktsplan angetts vara avsedd för fritidsbebyggelse. Detta har inte ansetts utgöra grund för strandskyddsdispens. MÖD framhåller att inte heller en bindande detaljplan eller områdesbestämmelse utgör tillräckligt skäl för att bevilja dispens eftersom en verksamhet eller en åtgärd måste vara tillåtlig inte bara enligt 2 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken utan även enligt övriga regler i balken.
  • MÖD 2008:44:Lokalisering av kraftvärmeverk ----- De alternativa lokaliseringar som sökanden hade redovisat var från en över tio år gammal lokaliseringsutredning som ursprungligen tagits fram för ett annat ändamål. Sedan dess hade förhållandena ändrats väsentligt. Miljööverdomstolen fann att det saknades faktaunderlag för att bedöma om den sökta platsen var bättre än någon annan plats i anslutning till det gemensamma fjärrvärmesystemet för Lund och Eslöv. Ansökan avslogs.
  • MÖD 2014:34:Tillstånd till vindkraftverksamhet ----- Mark- och miljödomstolen har i ett mål om vindkraft beslutat att som ett villkor avseende buller föreskriva att vindkraftverken inte får placeras närmare något av de befintliga bostadshusen än 1 000 meter. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det ur bullersynpunkt inte är miljömässigt motiverat med ett preciserat krav på visst avstånd utan att det är tillräckligt att placeringen av vindkraftverken regleras genom ett villkor om maximalt tillåtet buller vid bostäder. Mark- och miljödomstolens dom har därför ändrats och Miljöprövningsdelegationens villkor fastställts.
  • MÖD 2009:38:Tillstånd till gruppstation för vindkraft ----- Fråga om omfattningen av regeringens tillåtlighetsprövning av en gruppstation för vindkraft. Vidare fråga om tillstånd enligt förordnande till skydd för landskapsbilden krävdes och förutsättningar för att erhålla sådant tillstånd.
  • MÖD 2014:48:Dispens enligt 14 § artskyddsförordningen (2007:845) ----- Ett vindkraftsbolag ansökte hos länsstyrelsen om dispens från artskyddsförordningen för att få uppföra vindkraftverk inom ett område där det sedan flera år häckat ett havsörnspar. Länsstyrelsen gjorde bedömningen att verken skulle komma att hamna så nära örnboet att sannolikheten för att havsörnen skulle komma att förolyckas var stor. Att medge en dispens under dessa förhållanden innebar enligt länsstyrelsens mening ett avsiktligt dödande eller störande enligt 4 § punkterna 2 och 4 i artskyddsförordningen. Länsstyrelsen avslog därför ansökan. Bolaget överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen som avslog överklagandet. Bolaget överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljööverdomstolen fann att det stod helt klart att bolagets avsikt inte var att döda eller störa havsörn. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att det var fråga om tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet där verksamhetsutövaren är skyldig att visa att de förpliktelser som följer av hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken iakttas och att artskyddsförordningen är att se som en precisering av de allmänna hänsynsreglerna när det gäller skydd av arter. Kommer man vid denna miljöprövning fram till att verksamheten, med föreskrivna villkor om försiktighetsmått och skyddsåtgärder, inte kommer i konflikt med fridlysningsbestämmelserna blir det inte aktuellt med någon dispensgivning. I motsatt fall är verksamheten olämpligt lokaliserad och ska inte tillåtas. Domstolen fann därför att dispens från artskyddsförordningen inte borde prövas i detta skede och bolagets ansökan avvisades.
  • MÖD 2009:42:Tillstånd till anläggande och drift av ny hamnanläggning ----- Föreslagen placering av hamnen låg inom riksintresse för hamnverksamhet och området hade sedan länge utgjort industriområde. För att minska de störningar som kommande transporter kunde medföra för de boende i området ålades bolaget att anlägga en ny väg. Frågan om stabiliseringsmetod för omhändertagande av förorenade muddermassor samt villkor.
  • MÖD 2002:45:Borttagande av stödmur av kreosotimpregnerade sliprar-----En stödmur av kreosotbehandlade sliprar uppfördes på en fastighet. En granne begärde att miljönämnden skulle ingripa genom att vitesförelägga fastighetsägaren att ta bort muren och vidta nödvändig sanering av marken. Grannen fick inte gehör för sina krav. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade, mot bakgrund av Kemikalieinspektionens föreskrifter och den bakomliggande kunskapen angående urlakning av kreosot, att sliprarna typiskt sett inte utgjorde någon fara för omgivningen. Då utredningen i övrigt inte heller gav stöd för att det skulle förekomma någon giftspridning fann MÖD inte anledning anta att människors hälsa eller miljön var i fara på grund av muren, varför överklagandet ogillades.
  • MÖD 2007:30:Tillstånd till bergtäkt ----- Vid varje lokaliseringsprövning skall en allsidig bedömning göras av platsens lämplighet. Denna bedömning skall även innefatta transporternas inverkan på omgivningen. Då det av utredningen i målet inte framgick om verksamheten skulle anses tillåtlig på grund av störningarna från transporterna återförvisades målet för komplettering av ansökan i detta avseende och för fortsatt handläggning.
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.
  • MÖD 2017:20:Uppförande och drift av vindkraftanläggning ----- Frågan om ett antal vindkraftverk på ett visst område innebar påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljövård med hänsyn till vindkraftverkens placering i förhållande till äldre gårdar som av Unesco utpekats som världsarv. Även fråga om placeringen är olämplig med hänsyn till negativ påverkan på kungsörn. MÖD fann att lokaliseringen på den aktuella platsen skulle förändra det öppna landskapets orördhet och således påverka de karaktärsdrag som bidrar till gårdens värde ur kulturmiljösynpunkt. Placeringen innebar därför påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljövård. När det gäller påverkan på kungsörnen fann MÖD, bl.a. mot bakgrund av att verksamhetsområdet inte bedömdes som ett kärnområde för fåglarna, att vindkraftverken inte kom i konflikt med artskyddsbestämmelserna.
  • MÖD 2009:32:Tillstånd till vindkraftsanläggning ----- Frågor om betydelsen av a) ett under handläggningen hos tillståndsmyndigheterna ändrat politiskt ställningstagande i en översiktsplan, b) att verksamheten omfattande 24 vindkraftverk gör intrång i ett naturskönt och orört markområde, c) att alternativredovisningen bara omfattade en kommun och d) åberopade störningar för kringboende. Miljööverdomstolen ansåg att en företagare måste ha en rimlig möjlighet att förutsäga vilka risker han tar vid inledandet av ett nytt tillståndspliktigt projekt varför ett ändrat politiskt ställningstagande normalt inte medför ett undanröjande av ett givet tillstånd, att området inte hade något formaliserat skydd, att redovisningen av motsatta intressen ledde till att föreliggande alternativredovisning kan godtas och att störningar måste begränsas till vad som enligt praxis anses vara godtagbara förhållanden. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens domslut som innebar att verksamheten gavs tillstånd.
  • MÖD 2004:12:Tillstånd till tillverkning av basplastpolymerer m.m. vid ny anläggning i Trelleborg-----Målet i Miljööverdomstolen (MÖD) gällde främst den s.k. produktvalsprincipen (utbytesregeln) i 2 kap. 6 § miljöbalken (MB). Domstolen konstaterade att lagstiftaren i första hand velat skapa en fortlöpande process, där verksamhetsutövaren skall byta ut kemiska produkter mot sådana som är mindre farliga. Att så verkligen sker torde enligt domstolen många gånger bäst följas upp genom ett effektivt tillsynsarbete. Tillsynsmyndigheten har då att beakta bl.a. skälighetsregeln i 2 kap. 7 § MB och – i förekommande fall – vad som kan anses reglerat genom det tillstånd som gäller för verksamheten. I vissa fall kan det emellertid ligga närmare till hands att ställa upp villkor i tillståndet, eventuellt efter en prövotid och en utredning. Domstolen uttalar att så kan vara fallet om det vid tillståndsbeslutet eller inom en överblickbar tid kan konstateras att en kemisk produkt bör vara möjlig att byta ut. – I det aktuella målet upphävde MÖD ett prövotidsförordnande som miljödomstolen hade meddelat.
  • MÖD 2009:4:Tillstånd till gruppstation med vindkraftverk ----- Fråga om betydelse för prövningen av att lokaliseringen av en gruppstation med vindkraftverk stred mot en av kommunen antagen vindkraftspolicy, men inte mot översiktsplanen. Miljööverdomstolen konstaterade att en översiktsplan är ett viktigt dokument vid lokaliseringsprövningen, men att kommunens allmänna vindkraftspolicy i princip inte har större tyngd än ett yttrande från kommunen.
  • MÖD 2011:26:Förbud mot bedrivande av öppen förskola ----- Hälsoskyddsbestämmelsen i 9 kap. 9 § miljöbalken har ansetts tillämplig även på utomhusmiljön vid en öppen förskola. Vidare har fastslagits att vid lokaliseringsbedömningen enligt 2 kap. 6 § miljöbalken måste beaktas de olägenheter som sedan tidigare förekommer på platsen.
  • MÖD 2015:15:Bygglov för uppförande av vindkraftverk ----- Område som i kommunens översiktsplan har avsatts som strövområde (friluftsområde) har inte ansetts lämpligt för vindkraft trots att området i ett tidigare skede av Energimyndigheten bedömts vara av riksintresse för vindkraft.
  • MÖD 2010:53:Tillstånd till anläggande och drift av hamn vid Norvikudden, i Nynäshamn ----- Miljödomstolen hade avslagit en ansökan om anläggande och drift av en hamn. Miljööverdomstolen bedömde att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och fann att vid en samlad bedömning kunde verksamheterna tillåtas enligt de allmänna lokaliserings- och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken. Vid den samhällsekonomiska bedömningen enligt 11 kap. 6 § miljöbalken framstod det enligt Miljööverdomstolen som uppenbart att mervärdet av den sökta hamnanläggningen väl uppfyllde det i bestämmelsen föreskrivna kravet. Miljööverdomstolen förklarade verksamheterna tillåtliga och föreskrev att miljödomstolen ska meddela tillstånd och föreskriva villkor avseende de ansökta verksamheterna.
  • MÖD 2007:55:Tillstånd till hamnverksamhet ----- Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) kan som huvudregel inte krav uppställas på fartyg som anlöper en allmän svensk hamn. En verksamhetsutövare av hamnverksamhet är dock, enligt vad som gäller om prövningens omfattning, ansvarig för samtliga olägenheter inom sitt verksamhetsområde som utgörs av hamnområdet inklusive dithörande vattenområde, vilket inkluderar olägenheter av fartygsdrift. MÖD bedömde därför att verksamhetsutövaren i detta fall torde ha möjligheter att avtalsvägen förmå de aktuella rederierna att vidta åtgärder på de trafikerande fartygen, för att minska olägenheter för de närboende t.ex. genom åtgärder på fartygen omfattande ljuddämpning av fartygsfläktar, ramper och anordningar för el-anslutning på land. Förutsättningarna att genom sådana avtal med trafikerande rederier minska bulleremissionerna skulle redovisas inom ramen för ett förlängt prövotidsförordnande.
  • MÖD 2013:26:Tillstånd till anläggande och drift av biogasanläggning ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att olägenheter och brister vid anläggningar som sökanden bedriver på andra platser i landet inte varit sådana att tillstånd ska vägras för den i målet aktuella ansökan med hänvisning till bristande vandel. Vid en prövning av lokaliseringen av den planerade anläggningen har domstolen bedömt att riskerna för att luktolägenheter skulle kunna drabba ett tätbefolkat område i omedelbar anslutning till anläggningen är sådana att det inte kan anses visat att den valda platsen uppfyller miljöbalkens krav på lokalisering.
  • MÖD 2013:12:Tillstånd till fortsatt drift vid Gamleby avloppsreningsverk i Västerviks kommun ----- Vid tillståndprövning av ett befintligt avloppsreningsverk lämnade miljöprövningsdelegationen ett tidbegränsat tillstånd och mark- och miljödomstolen avslog bolagets överklagande. Som skäl för tidsbegränsningen anförde underinstanserna att verket var dåligt lokaliserat i förhållande till närboende samt att det medförde utsläpp till en recipient med otillfredsställande ekologisk status. I målet var även fråga om miljökonsekvensbeskrivningens kvalitet samt regeringens bemyndigande att till vattenmyndigheterna överlåta befogenhet att meddela föreskrifter om miljökvalitetsnormer. Bolaget överklagade till Mark- och miljööverdomstolen och yrkade att tillstånd skulle lämnas utan tidbegräsning. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade inledningsvis att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och att regeringen har ett bemyndigande att överlåta till vattenmyndigheterna att meddela miljökvalitetsnormer avseende ytvattenstatus. Vad gällde reningsverkets lokalisering fann Mark- och miljööverdomstolen att det med hänsyn både till utsläpp av näringsämnen samt uppkomsten av luktolägenheter skulle vara positivt om avloppsvattnet omhändertogs på en annan plats. Vid en avvägning enligt 2 kap. 7 § miljöbalken fann dock domstolen att, med hänsyn till de skyddsåtgärder som bolaget åtagit sig, den kvarvarande risken för olägenheter inte kunde anses vara så betydande att den övervägde kostnaderna för att omhänderta avloppsvattnet på annan plats. Bolagets överklagande bifölls.
  • MÖD 2014:47:Ansökan om tillstånd för vindkraftverk ----- Bolaget ansökte hos länsstyrelsen om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftspark med maximalt 4 vindkraftverk. Miljöprövningsdelegationen prövade verksamheten utifrån miljöbalkens mål och allmänna hänsynsregler och fann att risken för rovfåglar var så stor att den planerade vindkraftsetableringen inte kunde tillåtas. Bolaget överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen som fann att driften av de fyra ansökta vindkraftverken skulle utgöra ett sådant avsiktligt dödande av vilda fåglar för vilket förbud råder enligt 4 § första stycket punkt 1 artskyddsförordningen (2007:845). Överklagandet avslogs därför. Bolaget överklagade därefter domen till Mark- och miljööverdomstolen som fann att risken för fågelkollisioner i det aktuella området kunde med ledning av tillgängligt material bedömas vara relativt begränsad. Det stod helt klart att bolagets avsikt med vindkraftsetableringen inte var att döda eller störa fågellivet. Inte heller fanns det någon som helst grund för att tro att bolaget med uppenbar likgiltighet för artskyddsförordningens förbud avsåg att uppföra vindkraftverken. En etablering av vindkraftverken kunde därför enligt Mark- och miljööverdomstolen inte anses i sig stå i strid med bestämmelserna i 4 § artskyddsförordningen. Prövningen fick istället ske inom ramen för hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Med hänsyn till att alla relevanta förutsättningar för beviljande av tillstånd inte hade prövats av underinstanserna återförvisade Mark- och miljööverdomstolen målet till miljöprövningsdelegationen för fortsatt handläggning.
  • HFD 2014 not 64:Tillstånd till befintlig och utökad flygplatsverksamhet (avslag)
  • MÖD 2009:48:Tillstånd till anläggande och drift av gruppstation för vindkraftverk i Kattegatt utanför Falkenberg ----- Miljödomstolen avslog ansökan om tillstånd eftersom sökandebolaget inte visat att den sökta platsen är den där ändamålet med verksamheten kan uppnås med minsta intrång och olägenhet med hänsyn till människors hälsa och miljön.
  • MÖD 2016:1:Tillstånd till befintlig och utökad täktverksamhet m.m. ----- I mål om tillstånd till fortsatt och utökad täktverksamhet har Mark- och miljööverdomstolen funnit att verksamheten inte kommer att skada ett närliggande Natura 2000-område och att det av mark- och miljödomstolen lämnade Natura 2000-tillståndet därmed ska kvarstå. Mark- och miljööverdomstolen har vidare konstaterat att täktverksamheten inte innebär någon sådan risk för påverkan på fridlysta växter att förbuden i 8 och 9 § artskyddsförordningen aktualiseras samt att införandet av ett nytt villkor om skyddsåtgärder för skyddade fjärilsarter innebär att verksamheten inte heller kommer i konflikt med 4 § artskyddsförordningen. Då domstolen sammantaget funnit att ingen artskyddsdispens krävs, har den av mark- och miljödomstolen lämnade dispensen upphävts.
  • MÖD 2017:27:Tillstånd till uppförande och drift av gruppstation för vindkraft ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en ansökan om tillstånd enligt den s.k. boxmodellen till att uppföra och driva en vindkraftspark ska avslås. Med hänsyn till omfattningen av vindkraftparken och omgivningens naturvärden har ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen inte ansetts ge tillräckligt underlag för att kunna bedöma alla de konsekvenser som verksamheten vid olika alternativutformningar kommer att ge upphov till. Det har därför inte gått att avgöra om verksamhetens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken.
  • MÖD 2013:16:Tillstånd till miljöfarlig verksamhet genom användande av avfallsmassor för efterbehandlingsåtgärder ----- En verksamhetsutövare ansökte om tillstånd att fylla ut en tidigare täkt för alunskiffer med avfallsmassor i syfte att skapa en verksamhetsyta. En fråga i målet var om förfarandet skulle ses som bortskaffande eller återvinning av avfall. Mark- och miljööverdomstolen fann att åtgärden var att bedöma som återvinningsförfarande och att åtgärden med villkor som innebar att massorna i huvudsak skulle motsvara kraven för inert avfall kunde tillåtas.
  • MÖD 2010:29:Ansökan om tillstånd till behandling och deponering av avfall i bergrum vid Fredriksskans i Gävle kommun ----- Ragn-Sells Avfallsbehandling Aktiebolag ansökte om tillstånd till behandling och deponering av avfall i bergrum vid Fredriksskans (utanför Gävle) som tidigare och delvis alltjämt används för förvaring av olja. Bolaget kunde enligt Miljööverdomstolen inte visa att de aktuella bergrummen i sig är lämpliga som deponi. Inte heller kunde bolaget visa att deponering i bergrummen skulle vara att föredra framför ytjordsdeponier som uppfyller kraven i deponeringsförordningen med topp- och bottentätning och geologisk barriär. Miljööverdomstolen fann vidare att bolaget inte hade visat att problemen med kvarvarande olja kan lösas på ett tillfredsställande sätt och att det är tveksamt om det villkor som miljödomstolen hade föreskrivit om sanering av oljerester kommer att kunna uppfyllas. Oljeresternas inverkan på avfallets täthet och lakningsegenskaper hade inte heller belysts tillräckligt. Sammanfattningsvis fann Miljööverdomstolen att bolaget inte hade visat att bergrumsdeponierna uppfyller bestämmelserna i 2 kap. 3 och 6 §§ miljöbalken vad gäller kraven på användning av bästa möjliga teknik och lämplig lokalisering. Miljööverdomstolen upphävde därför miljödomstolens tillståndsdom och lämnade bolagets ansökan utan bifall.
  • MÖD 2002:72:Förbud enligt 26 kap. 9 § miljöbalken-----Användningen av impregnerade stolpar som avgränsning för tomt kan inte förbjudas med stöd av produktvalsregeln i 2 kap. 6 § i miljöbalken. Utrymmet för att tillämpa regeln är mycket begränsat i vart fall när det gäller privatpersoner och när användningen inte strider mot Kemikalieinspektionens föreskrifter.
  • MÖD 2010:6:Tillstånd till täktverksamhet avseende naturgrus ----- Miljödomstolen hade fastställt länsstyrelsens beslut att ge tillstånd till brytning av högst 70 000 ton naturgrus på en plats där det tidigare hade bedrivits täktverksamhet. Gruset skulle huvudsakligen användas för betongtillverkning. Miljööverdomstolen ansåg det visat att det är tekniskt möjligt att använda krossat berg istället för naturgrus som ballast i betong och konstaterade att en avsikt med den nya bestämmelsen i 9 kap. 6 b § miljöbalken är enligt propositionen att krossat berg i ökad utsträckning bör kunna ersätta naturgrus som ballast i betong. Miljööverdomstolen fann inte att bolaget hade visat att detta förfaringssätt skulle vara ekonomiskt orimligt. Ett skyddsavstånd till verksamheten på endast 100 meter till närmaste bostadshus gjorde också att verksamhetens lokalisering inte ansågs lämplig. Miljööverdomstolen avslog ansökan.
  • MÖD 2008:25:Föreläggande att ansöka om tillstånd till miljöfarlig verksamhet ----- Ett återvinningsföretag, vars pågående verksamhet inte var tillståndspliktig, förelades i ett tillsynsärende att vid vite ansöka om tillstånd. Miljödomstolen, dit grannar klagat med yrkande om förbud mot verksamheten, fann att lokaliseringen var olämplig och förbjöd verksamheten. Miljööverdomstolen ansåg att det inte var lämpligt att grunda ett förbud på osäkerhet om verkningarna av viss miljöfarlig verksamhet, när det fanns möjlighet att i en tillståndsprövning utreda förhållandena. Miljödomstolens domslut upphävdes och föreläggandet om att ansöka om tillstånd fastställdes.

Rimlighetsavvägning

/Upphör att gälla U: 2019-01-01/

[K2]7 §  Kraven i 2-5 §§ och 6 § första stycket gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. När det är fråga om en totalförsvarsverksamhet eller en åtgärd som behövs för totalförsvaret, ska vid avvägningen hänsyn tas även till detta förhållande.

[S2]Trots första stycket ska de krav ställas som behövs för att följa en miljökvalitetsnorm som avses i 5 kap. 2 § första stycket 1. Om det finns ett åtgärdsprogram som har fastställts för att följa normen, ska det vara vägledande för bedömningen av behovet.

[S3]Vid prövning av tillåtlighet, tillstånd, godkännande eller dispens för en verksamhet eller åtgärd som ger en ökad förorening eller störning och kan antas på ett inte obetydligt sätt bidra till att en miljökvalitetsnorm som avses i 5 kap. 2 § första stycket 1 inte följs, får verksamheten eller åtgärden vid avvägningen enligt första och andra styckena tillåtas om den

  1. är förenlig med ett åtgärdsprogram som har fastställts för att följa normen,
  2. förenas med villkor om att vidta eller bekosta kompenserande åtgärder som ökar möjligheterna att följa normen i en utsträckning som inte är obetydlig, eller
  3. trots att den försvårar möjligheterna att följa miljökvalitetsnormen på kort sikt eller i ett litet geografiskt område, kan antas ge väsentligt ökade förutsättningar att följa normen på längre sikt eller i ett större geografiskt område. Lag (2010:882).

Prop. 2009/10:184: I första stycket görs endast språkliga moderniseringar.

Bestämmelsen i andra stycket är ny och är enbart tillämplig i fråga om miljökvalitetsnormer som är gränsvärdesnormer enligt 5 kap. 2 § första stycket 1.

Bestämmelsen gäller alla de situationer som anges i 2 kap. 1 §, dvs. när frågor prövas om tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens och när vissa villkor prövas samt vid tillsyn.

Krav som går längre än vad som ...

  • MÖD 2010:9:Bortledande av grundvatten för byggande av den s.k. Citybanan (norra delen) ----- Miljööverdomstolen har i ansökningsmål om vattenverksamhet ansett att det har varit rättsligt möjligt och motiverat att, mot verksamhetsutövarens bestridande, i domen även villkorsreglera buller, vibrationer och utsläpp till vatten, dvs. störningar som utgör följdverksamhet till den sökta verksamheten, men som inte omfattas av ansökan.
  • MÖD 2004:32:Anmälan om utökad djurhållning-----Sedan en verksamhetsutövare hade anmält till miljö- och byggnadsnämnden att han ville förändra sin smågrisproduktion beslutade nämnden att förelägga honom att vidta vissa försiktighetsåtgärder. Grannar överklagade beslutet. Länsstyrelsen ändrade miljö- och byggnadsnämndens beslut endast på så sätt att föreläggandet kompletterades med ytterligare skyddsföreskrifter och försiktighetsmått. Grannar överklagade även detta beslut. Miljödomstolen fann att det förelåg en stor risk för att olägenheterna vid avsedd utökning av djurhållningen, även vid skäliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått, skulle få en sådan omfattning att de inte borde tålas och att det borde gå att hitta en bättre plats utan orimliga merkostnader. Verksamhetsutövaren förbjöds därför att utöka djurantalet på fastigheten vid vite. Han överklagade till Miljööverdomstolen (MÖD) och gav in kompletterande utredning. MÖD fann att den utvidgade verksamheten inte skulle ge anledning att befara större luktproblem vid omgivande bostadshus än dem, som orsakades av den redan tidigare bedrivna svinuppfödningen. Det fanns därför inte anledning att förbjuda den.
  • MÖD 2014:15:Lagligförklaring samt tillstånd enligt miljöbalken till vattenverksamhet ----- Mark- och miljödomstolen hade lagligförklarat äldre dammar samt vattenkraftverk och meddelat tillstånd till ombyggnad av vattenkraftverket och att bedriva vattenverksamhet vid anläggningarna. Mark- och miljödomstolen hade som villkor föreskrivit ett s.k. latent villkor om fiskvägar och om minimitappning. Villkoret om fiskvägar innebar att verksamhetsutövaren ålades att inrätta fiskvägar när sådana inrättats vid vandringshinder nedströms och vandringsfisk i inte obetydlig omfattning vandrade upp till Brevens Bruk. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att verksamheten medförde skadeverkningar på vattenförekomsterna vid Brevens Bruk och att fiskväg skulle vara till sådan nytta för miljön i berörda och angränsande vattenförekomster och för att uppfylla miljökvalitetsnormen för vattenförekomsternas ekologiska status, att kostnaderna för att inrätta fiskvägar inte bedömdes orimliga. Mark- och miljööverdomstolen ändrade villkoret på så sätt att verksamhetsutövaren ålades att inrätta fiskvägar för upp- och nedströmsvandring. I målet var också fråga om villkor avseende minimitappning m.m.
  • MÖD 2003:31:Villkor för tillstånd till fortsatt grustäkt-----Länsstyrelsen hade satt upp som villkor i ett täkttillstånd att arbetsmaskinerna skulle vara försedda med skyddsplåt/bukplåt för att undvika oljespill i täktområdet. Efter överklagande från bolaget upphävde miljödomstolen villkoret. Miljööverdomstolen fann däremot att ett villkor mot sådant spill var motiverat. Det borde emellertid formuleras så att verksamhetsutövaren kunde välja att montera spillplåt på arbetsmaskinerna eller ställa upp dem på plåtar för uppsamling av oljespill eller placera dem på hårdgjord yta med motsvarande funktion. Villkoret omformulerades i överensstämmelse med detta.
  • MÖD 2009:50:Tillstånd till nuvarande och utökad tillverkning av sulfatmassa och papper m.m., nu fråga om slutliga villkor för utsläpp till luft av processvavel ----- Bolaget hade av miljödomstolen ålagts utsläppsvillkor avseende processvavel till luft som i praktiken innebar ett krav på installation av ett s.k. svaggassystem. Miljööverdomstolen delade miljödomstolens bedömning att ett sådant villkor inte var orimligt. Beträffande villkorets utformning bedömde Miljööverdomstolen att det p g a mätningssvårigheter inte var lämpligt att utforma villkoret med angivande av ett begränsningsvärde. Villkoret uttrycktes i stället som ett krav på reningsutrustning samt årliga mätningar. Med hänsyn till bolagets andra nära förestående miljöinvesteringar fastställdes tidpunkten för villkorets ikraftträdande till fyra år framåt i tiden.
  • MÖD 2004:58:Föreläggande vid vite-----Ett vitesföreläggande om anläggande av trekammarbrunn och markbädd har omformulerats till att avse förbud mot utsläpp av allt avloppsvatten med hänsyn till att det inte kan uteslutas att en godtagbar rening av avloppsvattnet kan uppnås med andra metoder än de förelagda.
  • MÖD 2007:23:Föreläggande om upptagning av avloppstub-----En tubledning med tillstånd från år 1957 användes inte längre för sitt förutsatta ändamål. Föreläggande med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken (MB) att ta upp den uttjänta tuben ansågs inte lagligen kunna meddelas då tuben omfattades av rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB. Miljööverdomstolen hänvisade till bestämmelserna i 24 kap. 3 § MB med möjlighet för länsstyrelsen att ansöka om återkallelse av tillstånd.
  • MÖD 2005:50:Hästhållning-----Miljööverdomstolen (MÖD) fann att en fastighet som sådan inte var olämplig för hästhållning i aktuell omfattning samt att de råd som miljö- och byggnadsnämnden meddelat var väl avvägda och tillräckliga för att reglera verksamheten så att skada eller olägenheter för människors hälsa eller miljön inte uppstår. MÖD ändrade därmed miljödomstolens dom så att hästhållning i paddock i närheten av klagandens bostad tilläts.
  • MÖD 2005:12:Vitesföreläggande enligt miljöbalken avseende bullerbegränsande åtgärder -----Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens dom i vilken Banverket vid vite förelades att vidta bullerbegränsande åtgärder. MÖD uttalade i domen att det inte finns några rättsliga hinder mot att förelägga Banverket att vid vite vidta vissa bullerbegränsande åtgärder, att Banverket i förevarande sammanhang närmast får betraktas som affärsdrivande samt att det principiellt inte finns anledning att göra skillnad mellan Banverket och andra verksamhetsutövare och av det skälet låta bli att sätta ut vite mot Banverket. Även fråga om det var skäligt att ålägga Banverket att vidta bullerskyddsåtgärder.
  • MÖD 2017:21:Tillstånd till odling av fisk i Storsjön ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att verksamheten inte kan tillåtas i den omfattning som mark- och miljödomstolens dom medger med hänsyn till den teknik som valts (öppna kassar), osäkerheterna i bedömningen av vilken miljöpåverkan som verksamheten kan förväntas få samt lokaliseringen av verksamheten till en avgränsad del av en insjö med naturligt låga halter av näringsämnen. Med hänsyn till prövningsramen i målet har den tillåtna produktionen bestämts till den lägre produktion som angetts i miljöprövningsdelegationens beslut.
  • MÖD 2017:22:Tillstånd till odling av fisk ----- Mot bakgrund av att det är frågan om ett betydande punktutsläpp av näringsämnen, den teknik som valts (öppna kassar), osäkerheterna i bedömningen av vilken miljöpåverkan som kan förväntas samt lokaliseringen av verksamheten till områden med ogynnsamma recipientförutsättningar, har Mark- och miljööverdomstolen funnit att fiskodlingen inte kan tillåtas på den aktuella platsen. Bolaget har därför endast beviljats tillstånd till fortsatt verksamhet under en avvecklingstid om 3 år.
  • MÖD 2003:86:Skuggbild från vindkraftverk-----Miljööverdomstolen uttalade att som riktlinje bör gälla att åtgärder för att begränsa skugga skall vidtas när den förväntade faktiska skuggtiden på en störningskänslig plats överstiger åtta timmar per år. Med störningskänslig plats avsågs i detta fall en hel fastighet. Yrkandet att verksamhetsutövaren skulle föreläggas att begränsa skuggbilder avslogs.
  • MÖD 2014:10:Ansökan enligt miljöbalken om tillstånd till ändrad och utökad verksamhet avseende hantering av avfall i Hässleholms kommun ----- I målet som gällde flera olika villkor för utsläpp av lakvatten från en avfallsanläggning, yrkade verksamhetsutövaren bl.a. att bräddning av otillräckligt renat lakvatten- som inte uppfyller fastlagda villkor om föroreningshalter- i extrema situationer skulle få släppas ut till recipienten efter tillsynsmyndighetens godkännande. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att det endast är den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot villkor som kan bli dömd för otillåten miljöverksamhet. Det kan därför inte anses straffbart om det i samband med extrema situationer skulle ske en bräddning, under förutsättning att gällande krav på dimensionering av lakvattenanläggningen är uppfyllda. Det fanns därmed inte något behov av en sådan föreskrift om bräddning som bolaget yrkat. Yrkandet avslogs.
  • MÖD 2005:70:Tillstånd till fortsatt flygverksamhet m.m.-----Miljööverdomstolen har funnit att ett flygplatsbolag med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet inte behöver utföra bullerbegränsande åtgärder i de fritidshus som ligger inom det område som kan störas av buller. Villkoret ansågs inte motiverat med hänsyn till den effekt skyddsåtgärderna kommer att ha på miljön och kostnaderna för dessa åtgärder. Domstolen fastslog att definitionen av natt bör omfatta åtta timmar i enlighet med bilaga 1 till direktiv 2000/49/EG.
  • MÖD 2003:65:Tillstånd att utföra en enskild avloppsanläggning-----Miljönämnden hade vägrat tillstånd till uppförandet av en enskild avloppsanläggning med hänvisning till att avståndet till den skyddsvärda sjön Sommen var mindre än de 50 meter som kommunen normalt tillämpade som riktlinje. Beslutet upphävdes av länsstyrelsen. Miljööverdomstolen uttalade att den riktlinje som kommunen tillämpade skulle ställas mot övriga beaktansvärda faktorer i målet bl.a. att det var fråga om nyanläggning av en avloppsanläggning för toalettvatten och att det fanns en beaktansvärd risk för förorening av Sommen. Eftersom de kostnader som var förenade med en alternativ lösning på avloppsfrågan inte ansågs vara orimliga fastställdes miljönämndens förbud.
  • MÖD 2003:133:Tillstånd till anläggande och drift av en biobränslepanna-----Mot bakgrund av att bullersituationen vid pappersbruket var allvarlig, fastställde Miljööverdomstolen ett separat bullervärde som villkor för driften av en nyuppförd biobränslepanna. Värdet sattes till 40 dB (A) nattetid för att inte försvåra det långsiktiga arbetet med att begränsa bullernivåerna från bruket i sin helhet till de som gäller vid nyetablering enligt Naturvårdsverkets allmänna råd om externt industribuller (RR 1978:5).
  • MÖD 2009:42:Tillstånd till anläggande och drift av ny hamnanläggning ----- Föreslagen placering av hamnen låg inom riksintresse för hamnverksamhet och området hade sedan länge utgjort industriområde. För att minska de störningar som kommande transporter kunde medföra för de boende i området ålades bolaget att anlägga en ny väg. Frågan om stabiliseringsmetod för omhändertagande av förorenade muddermassor samt villkor.
  • MÖD 2014:42:Villkor om energieffektivisering vid petrokemisk industrianläggning ----- Mark- och miljööverdomstolen har i ett överklagat mål angående ansökan om tillstånd till befintlig och utökad produktion vid petrokemiska industrianläggningar delvis upphävt villkor som avsåg energieffektiviseringsåtgärder. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att de upphävda villkoren föreskriver specificerade åtgärder som inte är rimliga med hänsyn till 2 kap. 7 § miljöbalken och att det finns en alltför stor osäkerhet kring säkerhetsrisker och miljönytta. För ett av villkoren konstateras dock att åtgärden och återbetalningstiden är rimlig och överklagandet avslås i denna del.
  • MÖD 2003:13:Tillstånd till utsläpp av avloppsvatten från ett reningsverk; uppskjuten fråga ----- Miljööverdomstolen ansåg att det saknades anledning att göra skillnad mellan kommunala reningsverk och andra verksamheter när det gäller krav på försiktighetsåtgärder. Här var det fråga om villkor för utsläpp till vatten.
  • MÖD 2008:23:Prövotidsredovisning avseende hushållning med råvaror och energi vid en anläggning för produktion av papper ----- Kostnaden för ombyggnad av en barktork för att tillvarata spillvärme, som annars skulle gå förlorad, har inte ansetts vara rimlig. Även ombyggnaden av ett kokeri för att minska energiåtgången ansågs svår att motivera från kostnadssynpunkt. Därtill skulle ombyggnaden medföra genomgripande förändringar som var svåra att överblicka.
  • MÖD 2008:15:Förbud mot eldning i befintlig vedpanna ----- Trots att en vedpanna var typgodkänd och utrustad med två 500-liters ackumulatortankar samt elpatron klagade flera närboende under en längre tid på störningar från vedeldningen vilka också styrktes av tillsynsmyndighetens proveldning. Veden som proveldades förvarades inne och höll en fukthalt om 8 %. Tillsynsmyndigheten fann att förbränningen var ofullständig och att luktstörningar förekom i vindriktningen från pannan. Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde beslutet om eldningsförbud. Vad gällde vitet så var föreläggandets adressater två personer men endast ett vitesbelopp hade satts ut. S.k. solidariskt ansvar får inte förekomma enligt 3 § sista meningen viteslagen utan ett särskilt belopp skall fastställas för var och en. MÖD upphävde det utsatta vitet.
  • MÖD 2002:45:Borttagande av stödmur av kreosotimpregnerade sliprar-----En stödmur av kreosotbehandlade sliprar uppfördes på en fastighet. En granne begärde att miljönämnden skulle ingripa genom att vitesförelägga fastighetsägaren att ta bort muren och vidta nödvändig sanering av marken. Grannen fick inte gehör för sina krav. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade, mot bakgrund av Kemikalieinspektionens föreskrifter och den bakomliggande kunskapen angående urlakning av kreosot, att sliprarna typiskt sett inte utgjorde någon fara för omgivningen. Då utredningen i övrigt inte heller gav stöd för att det skulle förekomma någon giftspridning fann MÖD inte anledning anta att människors hälsa eller miljön var i fara på grund av muren, varför överklagandet ogillades.
  • MÖD 2006:28:Föreläggande att förse fartygsmotorer med katalytisk avgasrening-----En miljönämnd hade förelagt några rederier att se till att samtliga huvud- och hjälpmotorer på fartyg som respektive rederi utnyttjade i sin färjetrafik inom ett hamnområde skulle vara utrustade med selektiv katalytisk avgasrening. Vissa fartyg förde svensk och andra utländsk flagg. Miljööverdomstolen (MÖD) fann till skillnad mot underinstanserna inte något hinder för ett tillsynsingripande av miljönämnden och förelade rederierna att installera rening i enlighet med miljönämndens yrkande. MÖD fann bland annat följande. Färjetrafiken utgör inte miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalkens definition. Miljönämnden har dock ett ansvar för tillsyn av hälsoskyddet inom kommunen som inte enbart gäller miljöfarliga verksamheter. Internationell rätt innebär i detta fall inte hinder för en kuststat att med rättsliga medel ingripa mot ett utländskt fartyg som anlöper svensk hamn om det är nödvändigt för att säkerställa efterlevnaden av kuststatens miljölagstiftning. Föreskrifter enligt lagen om åtgärder mot förorening från fartyg hindrar inte att det ställs stängare krav på grund av miljöbalkens regler när det gäller begränsning av utsläpp av kväveoxider från fartygsmotorer. Sjöfartsverkets befogenhet som tillsynsmyndighet enligt lagen om föroreningar från fartyg begränsar inte den kommunala nämndens befogenhet som tillsynsmyndighet enligt miljöbalken. Enligt MÖD var ett tillsynsingripande i detta fall befogat eftersom miljökvalitetsnormen för kvävedioxid riskerade att överskridas i kommunen samtidigt som färjetrafikens utsläpp inte var obetydliga och deras bidrag till kvävedioxidhalterna inte försumbara.
  • MÖD 2009:41:Tillstånd att producera högst 560 000 ton blekt sulfatmassa ----- Södra Cell fick av miljödomstolen tillstånd att utöka produktionen till 560 000 årston massa samt att börja utvinna lignin ur svartlut. Tillåtna totala utsläpp till Pukaviksbukten i Östersjön avseende TOC, total- fosfor och total-kväve hade bestämts genom en kombination av gränsvärden och riktvärden och bolaget hade ålagts krav på biologisk rening av avloppsvattnet. Miljööverdomstolen konstaterade att begreppen riktvärde och gränsvärde numera hade utmönstras till förmån för ett begränsningsvärde vars definition och materiella innehåll bestäms i det enskilda fallet. Bolaget hade anmodats att till Miljööverdomstolen ge in synpunkter på hur de av bolaget överklagade utsläppsvillkoren skulle kunna formuleras med beaktande av denna nya praxis, men inte ingivit några sådana synpunkter. Miljööverdomstolen konstaterade att det därför saknades underlag för att bestämma de slutliga villkoren i enlighet med hur de numera borde utformas och sköt därför upp frågan om hur kravnivån skulle uttryckas genom begränsningsvärden i villkor. Vidare ansåg Miljööverdomstolen att det inte fanns anledning att binda bolaget vid en viss teknik för att nå begränsningskraven genom krav på biologisk rening av avloppsvattnet varför detta villkor upphävdes. Miljööverdomstolen beslutade även att villkor beträffande kemikaliehanteringen skulle meddelas i enlighet med 22 kap. 25 § första stycket 7 miljöbalken eftersom bolaget hade en omfattande kemikaliehantering.
  • MÖD 2010:19:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Inom ett område har A bedrivit järnvägs- och bussverksamhet. Kommunen B avsåg att exploatera området för bl.a. bostäder. Fråga om omfattningen av A:s ansvar för efterbehandlingsåtgärder enligt 10 kap 4 § miljöbalken. Miljönämnden hade förelagt två verksamhetsutövare, A och B, i skilda beslut att vidta samma åtgärder för efterbehandling. A överklagade. Beslutet mot B vann laga kraft. Miljööverdomstolen uttalade att det inte fanns något stöd i miljöbalken för att det ska ske en samordnad prövning av samtliga verksamhetsutövare när tillsynsmyndigheten riktar ett föreläggande om åtgärder för efterbehandling. Vid prövningen av vilka efterbehandlingsåtgärder som var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga fann Miljööverdomstolen att det inte var skäligt att ålägga A att vidta åtgärder till den del som dessa avsåg att åstadkomma en förädling av området till nivån för känslig markanvändning. Eftersom B redan vidtagit åtgärder till denna nivå var det inte möjligt att förelägga A att vidta åtgärder till en lägre ambitionsnivå. Det var i målet inte heller möjligt att begränsa A:s kostnadsansvar. Miljööverdomstolen upphävde föreläggandet. Även fråga om föreläggandet var riktat mot rätt adressat.
  • MÖD 2008:11:Föreläggande om utredning av föroreningar ----- Ett bolag hade under åren 1966-1967 lämnat avfall från sin produktion på två fastigheter som bolaget själv inte ägde eller disponerade. Eftersom ägaren/arrendatorn av dessa fastigheter inte drev någon verksamhet för avfallsdeponering fann Miljööverdomstolen (MÖD) att bolaget därigenom inte kunde anses ha avhänt sig ansvaret för avfallet. Bolagets faktiska drift hade pågått efter den 30 juni 1969 och pågick fortfarande. Verkningarna av avfallet kvarstod. Med hänsyn härtill fann MÖD att bestämmelserna i 2 kap. 8 § och 10 kap. 2 § miljöbalken skulle tillämpas på verksamheten enligt 8 § lagen om införande av miljöbalken. MÖD fastställde länsstyrelsens föreläggande om utredning av föroreningssituationen. En ledamot var skiljaktig.
  • MÖD 2003:95:Tillåtlighet enligt 22 kap. 26 § 1 st. miljöbalken till verksamhet för tillverkning av s.k. EU-anpassade drivmedel-----Miljödomstolen hade bedömt utökningen av verksamheten vid ett raffinaderi som tillåtlig enligt 22 kap. 26 § miljöbalken och meddelat deldom om s.k. byggnadstillstånd. Miljööverdomstolen undanröjde deldomen med hänvisning till brister i miljökonsekvensbeskrivningen. Domstolen uttalade att en tillåtlighetsprövning enligt 22 kap. 26 § miljöbalken inte kan göras mindre omfattande i fråga om verksamhetens miljöpåverkan än när tillståndsprövning sker. Ett fullständigt underlag är således en förutsättning för att en förprövning av de samlade miljöeffekterna av verksamheten skall kunna genomföras. Domstolen berörde även frågan om vad som menas med ” de arbeten som behöver utföras” i den aktuella paragrafen. För att inte påverka den slutliga prövningen skall de anläggnings- och byggnadsåtgärder som bör få vidtas preciseras i avgörandet. Arbetena får inte omfatta renings- och processteknik.
  • MÖD 2007:29:Sluttäckning av deponi ----- Kravet på jungfruliga massor för sluttäckning av en deponi (utanför tätskiktet) ansågs vara en mer ingripande åtgärd än vad som behövdes och inte förenlig med principen om resurshushållning. Kostnaden var heller inte rimlig i jämförelse med nyttan av åtgärden. I stället delade Miljööverdomstolen kommunens uppfattning att om föroreningshalten i de tillförda jordmassorna underskrider de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning (MKM) i Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889, så får massorna nyttiggöras i sluttäckningen.
  • MÖD 2005:69:Villkor för tillstånd till produktion av täcklackerade frontsystem----- Fråga om utformningen av ett haverivillkor avseende den s.k. by- passtiden (den tid under vilken full produktion medges utan att reningsanläggningarna är i drift).
  • MÖD 2002:3:Olägenhet på grund av klockringning-----Klockringning nattetid har ansetts som en olägenhet för människors hälsa. Kyrklig samfällighet har förelagts att som skälig åtgärd begränsa klockringningen eller vidta bullerbegränsande åtgärder vid klockorna eller i bostäder i kyrkans omgivning så att den maximala ljudnivån från den tidsangivande klockringningen inte överstiger den maximala bullernivån 35 dB(A) nattetid (kl. 22.00 t.o.m. kl. 07.00) i sovrum i bostäder för permanentboende.
  • MÖD 2005:9:Förbud mot eldning i vedpanna-----Mot bakgrund av att vedeldning i det aktuella fallet kunde medföra olägenhet för närboendes hälsa fann Miljööverdomstolen (MÖD) i likhet med länsstyrelsen att användning av vedpanna som saknade ackumulatortank och som inte uppfyllde Boverkets byggregler för nyinstallation av vedpannor i tätort skulle förbjudas. MÖD ansåg att det fanns alternativ som inte var orimliga att genomföra.
  • MÖD 2007:16:Vägtrafikbuller-----I mål om buller från vägtrafik har ekvivalentnivån beräknats med utgångspunkt från trafikbelastningen under sommarmånaderna. Vid bedömningen av behovet av ytterligare utredning har det haft betydelse bl.a. om vägen skall anses ha genomgått en väsentlig ombyggnad.
  • MÖD 2002:18:Tillstånd till verksamheten vid ett värmeverk-----Efter att miljödomstolen meddelat tillstånd överklagade länsstyrelsen och yrkade att målet skulle återförvisas därför att miljökonsekvensbeskrivningen inte tillräckligt redovisade konsekvenserna av att byta ut fossil olja mot tallbecksolja i en panna. Miljööverdomstolen avslog denna begäran med hänvisning till att dessa uppgifter inte hade någon avgörande betydelse för prövningen i målet samt att kostnaden för en sådan utredning inte stod i rimlig proportion till nyttan. Även frågor om utsläpp till luft av stoft, svavel och kväveoxider.
  • MÖD 2016:28:Förbud att släppa ut toalettavloppsvatten ----- Mark- och miljööverdomstolen har ansett att miljönämnd har haft tillräckligt underlag för att besluta att hög skyddsnivå för miljöskydd för små avloppsanläggningar ska gälla inom vissa delavrinningsområden och att det inte är orimligt att ställa krav på hög skyddsnivå för en enskild avloppsanläggning inom området.
  • MÖD 2003:69:Anmälan om nybyggnad av svinstall-----Vid lokalisering av ett svinstall uppstod fråga om verksamheten var tillståndspliktig. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att vid prövning enligt miljöbalken vad gällde antalet djurenheter skulle den viktgräns för slaktsvin som angetts i IPPC- direktivet tillämpas. MÖD undanröjde vidare miljödomstolens avvisningsbeslut avseende yrkande om förbud enligt 2 kap. 9 § miljöbalken, då den bestämmelsen skall iakttas ex officio.
  • MÖD 2004:46:Föreläggande för fastighetsägare att ansluta fastighet till kommunalt va-nät m.m.----- Bedömningar vid bestämmande av vitesbelopps storlek.
  • HFD 2014 not 35:Ansökan av Bjönsabergs samfällighetsförening (föreningen) om rättsprövning av ett beslut om nätkoncession för kraftledning
  • MÖD 2005:39:Tillstånd till verksamheten vid en anläggning för metallåtervinning----- Länsstyrelsens miljöprövningsdelegation avslog ett bolags ansökan om att bedriva miljöfarlig verksamhet i form av metallåtervinningsverksamhet. Ansökan gällde en redan befintlig verksamhet med viss utökning. Motiveringen var att de fastigheter där verksamheten bedrevs låg inom skyddszon 3 i skyddsområdet för kommunens grundvattentäkt och att bolagets intresse av att driva verksamheten inte vägde tyngre än skyddet för grundvattentäkten. Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut. Bolaget hade åtagit sig långtgående säkerhetsåtgärder, bl.a. att belägga hela markytan inom verksamhetsområdet med asfalt eller betong, att regelbundet kontrollera ytorna och att åtgärda eventuella sprickor omgående. Miljööverdomstolen fann att skyddsåtgärderna var tillräckliga för att skydda vattentäkten. En omlokalisering skulle dessutom medföra stora kostnader för verksamhetsutövaren. Målet återförvisades till länsstyrelsens miljöprövningsdelegation för att denna som första instans skulle meddela tillstånd och fastställa villkor nödvändiga för verksamheten.
  • MÖD 2013:12:Tillstånd till fortsatt drift vid Gamleby avloppsreningsverk i Västerviks kommun ----- Vid tillståndprövning av ett befintligt avloppsreningsverk lämnade miljöprövningsdelegationen ett tidbegränsat tillstånd och mark- och miljödomstolen avslog bolagets överklagande. Som skäl för tidsbegränsningen anförde underinstanserna att verket var dåligt lokaliserat i förhållande till närboende samt att det medförde utsläpp till en recipient med otillfredsställande ekologisk status. I målet var även fråga om miljökonsekvensbeskrivningens kvalitet samt regeringens bemyndigande att till vattenmyndigheterna överlåta befogenhet att meddela föreskrifter om miljökvalitetsnormer. Bolaget överklagade till Mark- och miljööverdomstolen och yrkade att tillstånd skulle lämnas utan tidbegräsning. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade inledningsvis att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och att regeringen har ett bemyndigande att överlåta till vattenmyndigheterna att meddela miljökvalitetsnormer avseende ytvattenstatus. Vad gällde reningsverkets lokalisering fann Mark- och miljööverdomstolen att det med hänsyn både till utsläpp av näringsämnen samt uppkomsten av luktolägenheter skulle vara positivt om avloppsvattnet omhändertogs på en annan plats. Vid en avvägning enligt 2 kap. 7 § miljöbalken fann dock domstolen att, med hänsyn till de skyddsåtgärder som bolaget åtagit sig, den kvarvarande risken för olägenheter inte kunde anses vara så betydande att den övervägde kostnaderna för att omhänderta avloppsvattnet på annan plats. Bolagets överklagande bifölls.
  • MÖD 2009:37:Dammsäkerhetshöjande åtgärder på regleringsdamm ----- Då ansökan även avsåg en höjning av dämningsgränsen fann Miljööverdomstolen att det kunde bli aktuellt att föreskriva ökad minimitappning. Målet återförvisades till miljödomstolen för komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen i detta avseende och föreskrivande av eventuella villkor.
  • MÖD 2002:32:Tillstånd att leda bort grundvatten från ett nedlagt bergrumslager för olja-----Miljödomstolen hade förenat tillståndet med villkor angående tillåtna halter av petroleumkolväten i utsläppsvattnet. Länsstyrelsen hade yrkat att bergrummet först skulle saneras från oljerester av stelnat flytslam. Miljödomstolen ansåg att det inte var skäligt att kräva en sådan sanering mot bakgrund av de villkor som skulle gälla för oljehalterna i utsläppen samt att en manuell sanering var synnerligen kostsam (3 Mkr) och att vattenbortledningen inte försvårade en framtida sanering. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens dom.
  • MÖD 2008:39:Tillstånd till enskild avloppsanordning ----- En fastighetsägare ansökte om tillstånd till enskild avloppsanläggning med sluten tank inom ett bostadsområde som planerades att i framtiden anslutas till kommunal va- anläggning. Miljööverdomstolen (MÖD) noterade att det ibland kan finnas skäl att i avvaktan på anslutning till det kommunala avloppsnätet ge ett tidsbegränsat tillstånd till en sluten tank. Att den tilltänkta anläggningen skulle användas för en planerad nybyggnation talade mot att ge ett tidsbegränsat tillstånd. Dessutom skulle en nybyggnation med vattentoalett komma att kräva ett uttag ur redan den hårt belastade grundvattentillgången. MÖD fann att det inte kunde anses oskäligt att klagandena fick invänta den planerade va-anläggningen.
  • MÖD 2003:106:Anläggande av vindkraftverk-----Målet gällde vilka bullervärden som ska gälla vid vindkraftverk. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att Naturvårdsverkets Allmänna råd om externt industribuller (NV AR 1978:5) är framtagna för traditionell industriverksamhet. Några riktlinjer för vindkraftsbuller har inte utarbetats i Sverige. Eftersom det råder osäkerhet om störningseffekten av vindkraftsbuller så bör det leda till strängare krav än industribullernormen och att den ekvivalenta ljudnivån 40 dB(A) därför bör innehållas vid bostäder under hela dygnet.
  • MÖD 2003:77:Villkor för tillstånd till anläggning för förbränning av avfall----- Frågan i målet gällde krav på tillvaratagande av näringsämnen, främst fosfor, i slam från kommunala reningsverk i samband med förbränning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det för närvarande råder alltför stor osäkerhet i fråga om teknik, ekonomi och miljökonsekvenser för att det ska vara möjligt att föreskriva att slam från kommunala avloppsreningsverk får förbrännas endast under förutsättning att slammets eller askans fosforinnehåll tillvaratas. MÖD fann mot bakgrund av kvarstående osäkerhet om teknik och ekonomi att frågan borde skjutas upp under en prövotid. I enlighet härmed ålades sökanden att dels verka för utvecklandet av lämpliga processer, dels utreda mer i detalj om förutsättningarna för och konsekvenserna av en anläggning för omhändertagande av fosfor, antingen före eller efter förbränningen av slam.
  • MÖD 2003:96:Tillstånd enligt miljöbalken att utföra och driva en gruppstation för vindkraftverk till havs ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens tillstånd till 48 vindkraftverk. Ansökan omfattade även dragningen av en anslutningsledning från vindkraftparken till stranden. Enskilda sakägare hade yrkat försiktighetsåtgärder för att förhindra magnetisk strålning från ledningen när den skulle dras från stranden förbi deras fastigheter. MÖD fann lokaliseringen av anslutningspunkten vid stranden godtagbar om ledningen lades på två meters djup i marken på sätt som bolaget föreslagit. Vad gällde dragningen av ledningen i övrigt på land fann MÖD att frågan om försiktighetsåtgärder för att förhindra magnetisk strålning inte kunde prövas i målet eftersom ansökan inte gällde ledningens dragning på land.
  • MÖD 2006:31:Omprövning av villkor för ett vattenkraftverk-----En kraftverksägare har ålagts att sköta befintlig fiskväg samt att släppa viss mängd vatten genom fiskvägen och i torrfåran, s.k. klunkning. Även fråga om hur produktionsförluster för kraftverket skall beräknas.
  • MÖD 2007:4:Tillstånd till nytt anriknings- och pelletsverk m.m.-----Miljödomstolen gav i deldom bolaget tillstånd att uppföra nytt anriknings- och pelletsverk. Naturvårdsverket överklagade domen och yrkade bl.a. att energifrågan skulle sättas på prövotid med föreskrift att under prövotiden utreda möjligheter till energieffektivisering. I likhet med Naturvårdsverket ansåg Miljööverdomstolen att hushållningsprincipen i 2 kap. 5 § miljöbalken ställer längre gående krav på energihushållning än vad som motsvaras av bolagets arbete enligt PFE (Programmet För Energieffektivisering), som är inriktat på åtgärder av företagsekonomiskt intresse. Miljööverdomstolen biföll därför Naturvårdsverkets yrkande.
  • MÖD 2007:56:Villkor för energihushållning ----- Det har som villkor föreskrivits att förbrukningen av energi (elektricitet respektive värme) per ton produkt inte får överskrida vissa värden. Miljööverdomstolen konstaterade att energihushållning har ett egenvärde och att villkoret inte i första hand syftar till att begränsa utsläpp av koldioxid, samt att det i vissa fall kan finnas behov av en reglering av energianvändningen utöver den som uppnås med generella styrmedel.
  • MÖD 2003:82:Tillstånd att bereda och konservera grönsaker, frukt, bär och rotfrukter -----Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det bör eftersträvas att belastningen på ett kommunalt reningsverk i form av processavloppsvatten från en konservindustri blir konstant för att undvika driftstörningar och överutsläpp. MÖD fann därför att riktvärde och veckomedelvärde för dessa utsläpp (avloppsvattenmängd, BOD7, totalkväve, totalfosfor) bör beräknas utifrån den tid då verksamheten rent faktiskt är i drift, i detta fall som dygnsmedelvärden.
  • MÖD 2006:70:Tillstånd till befintlig och utökad verksamhet vid Ringhals kärnkraftverk-----En lämplig balans åstadkoms mellan å ena sidan specialmyndigheterna Kärnkraftsinspektionen och Strålskyddsinstitutet och å andra sidan miljödomstol genom att myndigheterna reglerar verksamheten mer i detalj och miljödomstolen gör en generell avvägning mellan kostnad och nytta av de åtgärder som kommer att presenteras genom utredningsvillkoret. Domstolens hantering öppnar även möjlighet för myndigheter och allmänhet att komma med synpunkter. Miljööverdomstolen upphävde provisoriska föreskrifter om strålskydd, eftersom de var alltför otydliga.
  • MÖD 2009:17:Energihushållning ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att ett bolags energihushållning bäst bedrevs genom att kontinuerligt i driften av anläggningarna successivt förbättra hushållningen genom flera åtgärder som var för sig var mindre omfattande. Bolaget ålades att årligen till tillsynsmyndigheten redovisa en energihushållningsplan med uppgifter om planerade energihushållningsåtgärder och en redovisning av genomförda åtgärder. Tillsynsmyndigheten bemyndigades att föreskriva de villkor om energihushållning som kunde aktualiseras av planen. Sådana villkor kan vara mer långtgående än vad som är lönsamt från enbart företagsekonomiska utgångspunkter. Vidare fann MÖD att bolagets transporter inte gav upphov till sådana effekter i närområdet att det fanns anledning att reglera dem genom villkor i tillståndet.
  • MÖD 2017:51:Förbud mot doftsättning i galleria ----- En miljönämnd har förbjudit ett bolag att doftsätta entréer och toaletter i en centrumgalleria. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att gallerian är en lokal för allmänt ändamål enligt 9 kap. 9 § miljöbalken. Domstolen har vidare funnit att vid bedömningen av om doftsättning är en olägenhet för människors hälsa ska hänsyn tas till personer som lider av sensorisk hyperreaktivitet, s.k. doftöverkänslighet. Utredningen i målet har ansetts ge stöd för att doftsättning kan medföra olägenhet för doftöverkänsliga personer. Även om utredningen inte med säkerhet har visat att komponenterna i den doftsättning som bolaget använt var sådana att de orsakade besvär, har domstolen funnit att redan risken för olägenhet medför att bolaget varit skyldigt att vidta åtgärder. Doftsättningen har inte heller ansetts som ringa eller tillfällig. Ett åtagande från bolaget att hålla vissa entréer och toaletter doftfria har inte ansetts som en tillräcklig försiktighetsåtgärd. Ett föreläggande att upphöra med doftsättning har av domstolen inte ansetts vara mer ingripande än vad som krävts eller orimligt i förhållande till de kostnader som det medfört för bolaget. Nämndens föreläggande har därmed fastställts.
  • MÖD 2007:48:Föreläggande att vidta bullerdämpande åtgärder ----- Banverket hade för att minska störning av tågtrafiken vidtagit åtgärder inomhus på en fastighet genom att sätta in tilläggsrutor i fönster och dämpa ventiler i sovrummen. Den maximala ljudnivån hade nedbringats till 46 dB(A). Miljönämnden hade förelagt Banverket att vidta åtgärder så att bullernivån nattetid inte översteg 45 dB(A) maximalt. Miljööverdomstolen fann att infrastrukturpropositionens målsättningen för ”befintlig” bullrande tågtrafik på sikt är att nå bullernivån 45 dB(A) maximalnivå inomhus nattetid men att i en första etapp avses de fastigheter som utsätts för järnvägsbuller om 55 dB(A) maximalt inomhus nattetid och däröver. Ytterligare förbättring krävde åtgärder i storleksklass 250 000 - 1 000 000 kr. Med beaktande av kostnaderna för ytterligare åtgärder och den nytta sådana skulle medföra samt husets skick fann Miljööverdomstolen att det inte var rimligt att ålägga Banverket ytterligare åtgärder. Miljönämndens föreläggandet upphävdes.
  • MÖD 2009:39:Tillstånd till produktion av sulfatmassa och kartong, nu fråga om slutliga villkor för utsläpp till luft av processvavel ----- Bolaget hade av miljödomstolen ålagts utsläppsvillkor avseende processvavel till luft som i praktiken innebar ett krav på installation av ett s.k. svaggassystem. Miljööverdomstolen delade bolagets bedömning att installation av ett svaggassystem i befintlig anläggning till en beräknad kostnad på 150 miljoner kr inte var rimligt. Bolaget hade även ansökt om tillstånd för anläggande av en ny sodapanna som skulle ersätta de två befintliga sodapannorna och kostnaden för ett komplett svaggassystem i samband med denna nya panna uppgick till 75 miljoner kr. Miljööverdomstolen bedömde att denna kostnad inte var orimlig. Beträffande villkorets utformning bedömde Miljööverdomstolen att det p.g.a. mätningssvårigheter inte var lämpligt att utforma villkoret med angivande av ett begränsningsvärde. Villkoret uttrycktes i stället som ett krav på reningsutrustning samt årliga mätningar. Eftersom investeringarna krävde en lång genomförandetid fastställdes tidpunkten för villkorets ikraftträdande till fyra år framåt i tiden.
  • MÖD 2003:38:Ändring av villkor om bullerisolering-----I tillståndet till tredje banan på Arlanda flygplats föreskrevs i villkor att en mängd fastigheter som stördes av buller över en viss nivå skulle bullerisoleras före starten av verksamheten. Med hänvisning till att tvist hade uppkommit om innebörden av detta krav, ansökte Luftfartsverket om ändring av villkoret så att ytterligare anstånd skulle erhållas för sådana fastigheter som man först inte hade trott omfattades av isoleringsskyldigheten. Anståndet skulle utformas så att verket fick ytterligare ett år på sig att genomföra åtgärderna efter det att tvisten hade slitits genom rättskraftigt avgörande av domstol. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) avslog Luftfartsverkets begäran. Därvid uttalade MÖD att en ansökan enligt 24 kap. 8 § miljöbalken om att upphäva eller mildra villkor skulle bedömas restriktivt och att det Luftfartsverket hade anfört inte utgjorde tillräckliga skäl för detta. Inte heller ansågs en sådan ändring vara påkallad av omständigheter som inte hade förutsetts när tillståndet meddelades.
  • MÖD 2002:80:Tillstånd till anläggning för avloppsrening-----I ett tillstånd för ett reningsverk hade länsstyrelsen föreskrivit att kommunen som kompensationsåtgärd skulle komplettera reningsverket med anläggande av en våtmark, ett krav som miljödomstolen godtog. Miljööverdomstolen upphävde villkoret med hänvisning till att en våtmarks fosforreducerande effekt skulle vara mycket begränsad och fördelarna för miljön därigenom små, särskilt med beaktande av de utsläppsnivåer som fastställts för anläggningen (10 mg/l BOD7 och 0,3 mg/l totalfosfor). Mot denna bakgrund och de driftkostnader som skulle uppkomma ansåg domstolen att kravet på våtmark var orimligt.
  • MÖD 2005:45:Föreläggande att upphöra med dubbelbeläggning-----Fråga dels om dubbelbeläggning i häktesceller utgjorde olägenhet för människors hälsa, dels om det skäligen kunde krävas av Kriminalvårdsstyrelsen att upphöra med dubbelbeläggning.
  • MÖD 2005:20:Enskild avloppsanläggning-----Miljönämnden förelade en fastighetsägare att vid vite om 40 000 kr senast visst datum ha kopplat allt spillvatten från BDT (bad, disk och tvätt) till det kommunala spillvattennätet. I samma beslut förbjöd nämnden fastighetsägaren att installera sluten tank. Länsstyrelsen upphävde beslutet då det inte ansågs varken miljömässigt eller kostnadsmässigt motiverat. Miljööverdomstolen fann att då fastigheten låg inom verksamhetsområdet för den kommunala va- anläggningen och en förbindelsepunkt till denna fanns upprättad var en anslutning till denna i regel den miljömässigt mest lämpade lösningen för att komma tillrätta med olägenheterna från utsläpp av avloppsvatten från den befintliga stenkistan. Det ansågs inte orimligt att kräva anslutning vid en bedömning av nyttan i jämförelse med merkostnaden för anslutningsalternativet i förhållande till kostnaderna för en installation av sluten tank.
  • MÖD 2015:27:Föreläggande om byte av värmekälla för uppvärmning av byggnad ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att miljönämnden haft fog för att förelägga verksamhetsutövaren att byta ut befintlig oljeeldning till en värmekälla med lågt eller inget inslag av ej förnybara energikällor. Trots att det rörde sig om en mindre verksamhet bedömdes miljönyttan av åtgärden vara beaktansvärd. Det konstaterades även att åtgärden skulle innebära en sänkning av värmekostnaderna och återbetala sig över tid, att inga särskilda svårigheter med byte framkommit och då ett byte i detta fall inte heller skulle medföra komplikationer för verksamheten ansågs föreläggandet inte orimligt.
  • MÖD 2003:78:Föreläggande om begränsning av vedeldning-----Av hänsyn till grannarna förelade en miljönämnd en fastighetsägare att begränsa eldningen i en kakelugn till vissa tider och vissa väderleksförhållanden. Miljööverdomstolen (MÖD) delade underinstansernas uppfattning om att småskalig vedeldning i tätbebyggda områden endast får ske i mycket begränsad uppfattning. Det faktum att bidrag har erhållits för att installera en s.k. miljögodkänd eldstad ansåg MÖD inte begränsar möjligheten att ställa ytterligare krav på eldningen med stöd av miljöbalkens hänsynsregler. Viss hänsyn borde enligt domstolen emellertid tas till att fastighetsägaren hade gjort en betydande ekonomisk investering när han införskaffade kakelugnen. Vidare borde eldningen i möjligaste mån ske i ett sammanhang med ett begränsat antal uppstarter från kall ugn för att undvika höga utsläpp av kolväten. MÖD ändrade därför föreläggandet på så vis att eldning tilläts under vinterhalvåret (1/10 - 30/4) högst två dygn per vecka och med högst åtta timmar åt gången.
  • MÖD 2003:79:Tillstånd till tillverkning av läkemedelssubstanser genom kemisk syntes m.m.-----Miljödomstolens tillstånd till verksamheten tidsbegränsades till utgången av 2012. Miljööverdomstolen upphävde tidsbegränsningen med hänvisning till att verksamheten var förenlig med nuvarande och förväntad markanvändning i området. Även ett villkor om att kemikalieanvändningen vid verksamheten skulle begränsas utifrån Kemikalieinspektionens OBS- och Begränsningslista ansågs olämpligt. Det ersattes med prövotidsvillkor och ett krav på utredning av begränsningsvärden m.m. för utsläpp av avloppsvatten i syfte att minska störningarna i avloppsreningsverket och i miljön.
  • MÖD 2004:73:Ändring av villkor avseende verksamhet vid skjutbana-----Vid en omprövning av verksamheten vid en skjutbana föreskrev Miljööverdomstolen (MÖD) att tidigare meddelade villkor om bl.a. blysanering skulle införas i det befintliga tillståndsbeslutet. Sedan tillståndshavaren därefter begärt omprövning av villkoren upphävde miljödomstolen dessa. Domstolen ansåg att det var uppenbart att villkoren var strängare än nödvändigt. Domstolen anförde bl.a. att det inte framgick av villkorstexten till vilken grad rening måste ske och att osäkerheten beträffande lämplig teknik, dess kostnad och effektivitet var alltför stor. Domstolen tillade att det dock fanns skäl för tillsynsmyndigheten att bevaka frågan och att en eventuell omprövning för att föreskriva villkor för ett omhändertagande av bly kan tas upp då det finns lämplig beprövad teknik. Sedan några närboende överklagat domen och yrkat att villkoren skulle kvarstå oförändrade, har MÖD avslagit överklagandena.
  • MÖD 2010:7:Förbud att använda gummiklipp som dräneringsmaterial vid sluttäckning av Munkebo avfallsanläggning i Trollhättans kommun ----- Användning av gummiklipp från kasserade bildäck i dräneringsskikt i deponitäckning har ansetts vara ett återvinningsförfarande då materialet ersätter naturliga material med bibehållen funktion och utan ökade störningar för människors hälsa eller miljön.
  • MÖD 2009:29:Föreläggande att utföra ljudnivåmätning ----- Fråga om det funnits fog för tillsynsmyndighet att förelägga en fastighetsägare att genomföra ljudnivåmätning i lägenhet p.g.a. påstådda bullerstörningar från tvättstuga på vinden. Miljööverdomstolen fann att det fanns en risk för oacceptabla störningar i lägenheten, men att mot bakgrund mot den osäkerhet som fanns om störningarna framstod den ljudnivåmätning som fastighetsägaren förelagts att genomföra som alltför kostsam och ingripande. Tillsynsmyndigheten borde i stället som ett första steg besöka lägenheten och göra en egen bedömning av bullersituationen.
  • MÖD 2006:11:Tillstånd till avloppsanläggning-----En kommunal nämnd hade avslagit en ansökan om tillstånd till installation av toalett med vattenspolning av fekalier. Lokaliseringen av infiltrationsanläggningen ansågs mindre lämplig med hänsyn till risken för förorening av en närbelägen (55 - 66 m) dricksvattentäkt. Nämnden ansåg att en geohydrologisk undersökning borde ha utförts för att klarlägga eventuella sprickor i berggrunden. Miljödomstolen lämnade sökanden tillstånd varvid den kommunala nämnden överklagade. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att kunskapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken (MB) och de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. 3 § MB inte fick tillämpas så att orimliga krav enligt 2 kap. 7 § MB ställs på verksamhetsutövaren. Eftersom vattentäkten låg uppströms infiltrationsanläggningen och nämnden inte pekat på några faktiska förhållanden som gav anledning att befara att vattentäkten skulle kunna komma att förorenas fann MÖD att risken för att infiltrationsanläggningen skulle komma att påverka vattentäkten var så liten att det inte var rimligt att kräva en kostsam utredning om eventuell sprickbildning i berggrunden. En av ledamöterna var av skiljaktig mening.
  • MÖD 2006:34:Åtgärder för att minska buller från järnväg-----Miljööverdomstolen fann att det var orimligt med hänsyn till kostnaderna jämfört med miljönyttan att förelägga Banverket att vidta bullerbegränsande åtgärder på en fastighet, trots att buller från järnvägen överskred riktvärdet för sovrum nattetid.
  • MÖD 2010:18:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga om omfattningen av verksamhetsutövarens ansvar enligt 10 kap. 4 § Miljööverdomstolen uttalade att skälighetsavvägningen ska ske i två steg. För det första ska det utredas vilka efterbehandlingsåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga ut kostnadssynpunkt. Därefter ska det ske en bedömning av ansvarets omfattning. Miljööverdomstolen fann att de förelagda åtgärderna var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga. Vid bedömningen av ansvarets omfattning beaktade Miljööverdomstolen tidsaspekten och begränsade bolagets ansvar för avhjälpandeåtgärder till 25 % av kostnaderna. Miljööverdomstolen fann även att när ett föreläggande har utformats på så sätt att en verksamhetsutövares kostnadsansvar har begränsats i förhållande till de åtgärder som ska vidtas bör det inte sanktioneras med ett vite. Även fråga om föreläggandet var riktat till rätt adressat.
  • MÖD 2005:24:Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva en gruva m.m.----- Miljööverdomstolen (MÖD) har prövat frågan om krav på konstruktion av damm för deponering under vatten av anrikningssand från en guldgruva. MÖD har efter det att Naturvårdsverket överklagat miljödomstolens dom funnit det rimligt och i överensstämmelse med bästa möjliga teknik att det i ett särskilt villkor fastställs ett krav på hur dammen skall utformas och att detta, i enlighet med det s.k. BREF-dokumentet om gruvavfall, även innefattar ett krav på att tryckfallet över dammvallen högst skall motsvara halva friktionsvinkeln för det material som används i vallen.
  • MÖD 2003:14:Tillstånd till ändrad och utökad produktion av fjärrvärme----- Miljööverdomstolen (MÖD) undanröjde underinstansernas tidsbegränsning av ett tillstånd för befintligt värmeverk. Med hänvisning till 16 kap. 2 § miljöbalken, fann domstolen att en sådan för sökanden osäker ordning endast kunde komma i fråga om det av hänsyn till miljön förelåg starka skäl för omlokalisering i det enskilda fallet. Vid en samlad bedömning av flera faktorer med påverkan på miljön fann MÖD att tillståndet inte skulle tidsbegränsas.
  • MÖD 2011:43:Villkor avseende rökgasrening för krematorieverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att bästa möjliga teknik för krematorieverksamhet är ugn med efterförbränning och stoftrening samt en metod för avskiljning av kvicksilver. Beträffande val av reningsmetod för kvicksilver fann domstolen inte skäl att göra någon annan bedömning än den som underinstanserna hade gjort, dvs. att rening ska ske med hjälp av kolpulvermetoden.
  • MÖD 2013:25:Föreläggande att vidta försiktighetsåtgärder med anledning av lågfrekvent buller från stillastående tåg. ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att bedömning av om buller vid vissa nivåer är en olägenhet för människors hälsa ska ske utifrån den typ av ljud som det är frågan om i det enskilda fallet. När det gäller buller som innehåller en stor del lågfrekvent ljud bör denna bedömning enligt Mark- och miljööverdomstolen ske utifrån Socialstyrelsens allmänna råd om buller inomhus (SOSFS 2005:6).
  • MÖD 2002:48:Tillstånd enligt miljöskyddslagen till verksamheten vid ett pappersbruk -----Återföring av vedaska till skogsmark är angeläget att åstadkomma men kravet kan inte ensidigt ställas på virkeskonsumenterna. Även skogsägarna har ett betydande ansvar, vilket bör komma till uttryck i den skogliga lagstiftningen. Däremot bör virkeskonsumenterna svara för förutsättningarna för att återföra askan, dvs. frågor om askans renhet och hållbarhet. Bolaget ålades därför att genom prövotidsutredning belysa möjligheten att åstadkomma en aska vars kemiska och fysikaliska egenskaper gjorde den lämplig för spridning i skogsmark. I villkoret föreskrevs även att försök med spridning med sådan aska skulle genomföras.
  • MÖD 2002:72:Förbud enligt 26 kap. 9 § miljöbalken-----Användningen av impregnerade stolpar som avgränsning för tomt kan inte förbjudas med stöd av produktvalsregeln i 2 kap. 6 § i miljöbalken. Utrymmet för att tillämpa regeln är mycket begränsat i vart fall när det gäller privatpersoner och när användningen inte strider mot Kemikalieinspektionens föreskrifter.
  • MÖD 2004:84:Tillstånd till enskild avloppsanläggning-----En sluten tank hade installerats för allt avloppsvatten (WC, bad, disk och tvätt) utan tillstånd. Efter ansökan om tillstånd medgav miljö- och hälsoskyddsnämnden ett temporärt tillstånd att under ett år bruka det befintliga avloppet samt förelades sökanden att inom samma tid ha installerat en avloppsanläggning som kunde godkännas av nämnden. Föreläggandet i den senare delen upphävdes av länsstyrelsen. Sökanden överklagade och yrkade permanent tillstånd till sluten tank. Miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning att ett permanent tillstånd till sluten tank inte borde meddelas. Det tidsbegränsade tillståndet förlängdes för att ge sökanden en möjlighet att finna en ny lösning på avloppsfrågan.
  • MÖD 2018:16:Buller från bergtäktsverksamhet
  • MÖD 2007:5:Förbränning av avfall-----Utökning av befintlig verksamhet ansågs inte vara att jämställa med ny verksamhet även om utökningen medverkade till att en miljökvalitetsnorm överträddes. Bestämmelsen i 16 kap. 5 § miljöbalken (MB) utgjorde således inte grund för att förbjuda en utbyggnad. Däremot kunde strängare krav ställas om normen inte klarades (2 kap. 7 § 2 st. MB). Miljööverdomstolen konstaterade vidare att det var angeläget att både minska det totala utsläppet av kväveoxider på grund av deras försurande och gödande egenskaper och att minska halterna av kvävedioxid i regionen med hänsyn till hälsoeffekterna - miljökvalitetsnormen klarades inte. Därför föreskrevs dels villkor om SCR-rening av utsläppen från avfallsförbränningen och dels villkor om avfallstransporterna.

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

7 §  Kraven i 2–5 §§ och 6 § första stycket gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. När det är fråga om en totalförsvarsverksamhet eller en åtgärd som behövs för totalförsvaret, ska vid avvägningen hänsyn tas även till detta förhållande.

Trots första stycket ska de krav ställas som behövs för att följa 5 kap. 4 och 5 §§. Lag (2018:1407).

Ansvar för skadad miljö

[K2]8 §  Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess skadan eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt enligt 10 kap. I den mån det föreskrivs i denna balk kan i stället skyldighet att ersätta skadan eller olägenheten uppkomma.

  • MÖD 2005:30:Vitesföreläggande enligt miljöbalken-----En verksamhetsutövare (bolaget) hade bedrivit miljöfarlig verksamhet på en fastighet sedan början av 1900-talet och fram till 1974, då en ny verksamhetsutövare tog över och bedrev verksamheter där fram till 1990. Vid avslutandet av verksamheten utförde den nye verksamhetsutövaren markundersökningar och efterbehandlingsåtgärder vilka godkändes av länsstyrelsen. Fastigheten såldes 1999 till ett fastighetsbolag. Därefter visade nya utredningar att fastigheten alltjämt var förorenad och att föroreningarna hänförde sig till en del av den verksamhet som bedrivits på fastigheten under en tid före 1961. Länsstyrelsen förelade därför den ursprunglige verksamhetsutövaren att vidta markundersökningar. Verksamhetsutövaren överklagade föreläggandet till miljödomstolen, som visserligen ansåg att denne var att anse som ansvarig verksamhetsutövare enligt 10 kap. 2 § miljöbalken, men att det fick anses som oskäligt att i detta fall utkräva ansvar. Miljööverdomstolen (MÖD) fann lika med underinstanserna att bolaget var ansvarig adressat för föreläggandet då det faktiskt bedrivit verksamhet på fastigheten efter den 30 juni 1969. Majoriteten i MÖD fann det dessutom skäligt att bolaget skulle utföra de aktuella utredningarna. En ledamot var skiljaktig i denna bedömning.
  • MÖD 2010:10:Föreläggande att utföra markundersökning ----- Fråga om reglerna i 10 kap. om förorenade områden var tillämpliga på ett utfyllnadsområde, eller om förekomsten av avfallsmassor inom området kunde utgöra ett s.k. förvaringsfall (en pågående miljöfarlig verksamhet) för vilken 10 kap. inte är tillämpligt. Miljööverdomstolen fann att det inte finns stöd i praxis för att betrakta utfyllnadsområden som förvaringsfall på vilka reglerna i 10 kap. miljöbalken inte skulle vara tillämpliga. Om syftet när avfallet påfördes området var att bli kvitt avfall, att fylla ut marken eller bådadera spelar inte någon roll för bedömningen av att det nu är fråga om ett förorenat område.
  • MÖD 2002:16:Föreläggande mot konkursbo om efterbehandling av förorenad mark-----En lastbil tillhörande en enskild firma hade genom läckage av diesel förorenat mark. Efter att firman gått i konkurs stod fordonet kvar på platsen i ytterligare en månad. Lastbilen återtogs därefter av försäljaren då konkursboet förklarade att det inte hade några anspråk på fordonet. Den kommunala nämnden förelade konkursboet att efterbehandla marken. Miljööverdomstolen fann att konkursboet hade haft rådighet över lastbilen och alltså var adressat enligt 10 kap. 2 § miljöbalken. Vidare fann domstolen det skäligt att konkursboet fick stå för efterbehandlingen, bl.a. med hänvisning till att det inte var visat att den föroreningen som skett efter konkursutbrottet varit av begränsad omfattning. De begärda åtgärderna ansågs inte heller vara oförenliga med konkursen som likvidationsförfarande, då de var relativt begränsade till omfång och kostnad.
  • MÖD 2008:11:Föreläggande om utredning av föroreningar ----- Ett bolag hade under åren 1966-1967 lämnat avfall från sin produktion på två fastigheter som bolaget själv inte ägde eller disponerade. Eftersom ägaren/arrendatorn av dessa fastigheter inte drev någon verksamhet för avfallsdeponering fann Miljööverdomstolen (MÖD) att bolaget därigenom inte kunde anses ha avhänt sig ansvaret för avfallet. Bolagets faktiska drift hade pågått efter den 30 juni 1969 och pågick fortfarande. Verkningarna av avfallet kvarstod. Med hänsyn härtill fann MÖD att bestämmelserna i 2 kap. 8 § och 10 kap. 2 § miljöbalken skulle tillämpas på verksamheten enligt 8 § lagen om införande av miljöbalken. MÖD fastställde länsstyrelsens föreläggande om utredning av föroreningssituationen. En ledamot var skiljaktig.
  • MÖD 2014:14:Fastighetsägares efterbehandlingsansvar ----- Fråga om fastighetsägares efterbehandlingsansvar enligt 10 kap. miljöbalken i ett fall där det inte funnits någon verksamhetsutövare som kunnat göras ansvarig för avhjälpande av föroreningsskada. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det saknades förutsättningar att ålägga fastighetsägaren sådant ansvar.
  • MÖD 2011:25:Föreläggande enligt miljöbalken att gräva upp cistern m.m. samt utföra markunderökningar ----- Ett föreläggande om efterbehandling, bestående i uppgrävning av tidigare använd oljecistern och rörledningar, med stöd av 26 kap. 9 § och 2 kap. 8 § miljöbalken förutsätter att det finns en konstaterad skada eller olägenhet för miljön. Ett föreläggande om markunder¬sökningar i anslutning till oljecistern och rörledningar, med stöd av 26 kap. 22 § miljöbalken, förutsätter inte att en verksamhet konstaterats vara miljöskadlig utan det är tillräckligt att miljöskada kan befaras. Ett sådant föreläggande kan riktas även mot den som avslutat en verksamhet.
  • MÖD 2010:17:Miljöteknisk undersökning på Forsbacka bruk, Gävle kommun ----Inom ett område hade järnbruksverksamhet av olika slag bedrivits sedan 1500-talet. Frågor i målet var dels om det var visat att området var så förorenat att reglerna i 10 kap. var tillämpliga, dels vilken verksamhet som ska ha bedrivits efter den 30 juni 1969 för att verksamhetsutövaren ska kunna bli ansvarig - järnbruksverksamheten som helhet eller varje delverksamhet för sig. Miljööverdomstolen fann att en studie enligt MIFO fas 1, stödd av ett fåtal jordanalyser, tillräckligt tydligt klarlagt att 10 kap. var tillämpligt. Domstolen fann också att järnbruksverksamheten ska ses som en integrerad helhet som har bedrivits efter den 30 juni 1969. Hela området kan därför omfattas av utredningskrav.
  • MÖD 2009:36:Undersökning av förorenat område ----- Ett bolag hade under perioden 1914 till februari 1966 bedrivit sulfitmassatillverkning på platsen. Efter att sulfitmassatillverkningen hade upphört bedrev bolaget, i nya lokaler på platsen, spånskivetillverkning under perioden juni 1966 till 1984. De föroreningar som omfattades av föreläggandet om undersökningar kunde härledas till sulfitmassatillverkningen. Miljööverdomstolen konstaterade att sulfitmassatillverkning och spånskivetillverkning är två helt skilda tekniska processer och som medför skilda typer av föroreningar. Miljööverdomstolen ansåg mot denna bakgrund att den faktiska driften av den miljöfarliga verksamheten som bidragit till föroreningsskada inte kunde anses ha pågått efter den 30 juni 1969. Bolaget kunde därför inte bli adressat för krav på åtgärder med stöd av 10 kap. 2 § miljöbalken.
  • MÖD 2005:32:Rättelse på den felandes bekostnad-----En läckande oljetunna har påträffats under markytan på en fastighet där ett antal andra oljetunnor grävts ned senast den 30 juni 1969. Eftersom det inte blivit utrett vare sig att den läckande oljetunnan grävts ned efter nämnda datum eller att det förekommit någon aktivitet med tunnorna därefter har ansvar för förorening av marken inte kunnat utkrävas. En ledamot var skiljaktig.

Slutavvägning

[K2]9 §  Kan en verksamhet eller åtgärd befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön, även om sådana skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått vidtas som kan krävas enligt denna balk, får verksamheten bedrivas eller åtgärden vidtas endast om regeringen finner att det finns särskilda skäl.

[S2]En verksamhet eller åtgärd får inte bedrivas eller vidtas om den medför risk för att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller miljön försämras avsevärt.

[S3]Vad som sägs i första och andra stycket gäller inte, om regeringen har tilllåtit verksamheten enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 §. Lag (2002:175).

Prop. 2001/02:65: Ett förtydligande föreslås i paragrafens första stycke. Därigenom klarläggs att det är regeringen som prövar frågan om undantag från stoppregeln skall göras vid särskilda skäl. Överlämnande sker normalt av den myndighet som prövar om tillstånd kan ges till en verksamhet eller åtgärd. En bestämmelse om att förvaltningsmyndigheter och kommuner skall lämna över frågor om undantag från stoppregeln till regeringen finns i 19 kap. 2 § ...

  • MÖD 2003:112:Tillstånd att anlägga järnvägsbroar-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till två järnvägsbroar. Ett antal närboende överklagade och ansåg bl.a. att verksamheten borde tillståndsprövas enligt Natura 2000-reglerna (7 kap. 28-29 b §§ miljöbalken). Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade inledningsvis att anläggandet av broarna skedde i enlighet med fastställd järnvägsplan och att prövningen enligt miljöbalken därför endast gällde frågan om det kunde uppstå skador och olägenheter av väsentlig betydelse vid anläggandet och driften. Vidare skulle villkor för verksamheten fastställas. I den första delen instämde MÖD i miljödomstolens bedömning att verksamheten inte hindrades av stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken. Ett villkor till fredande av öringens lek i Ljusnan skärptes. Därefter konstaterade MÖD att de båda järnvägsbroarna skulle beröra ett Natura 2000-område och att reglerna om sådana områden i 7 kap. miljöbalken var tillämpliga. Domstolen pekade på att miljökonsekvensbeskrivningen hade kompletterats med avseende på verksamheternas påverkan på arterna i området och att det av utredningen i målet fick anses framgå att anläggandet av järnvägsbroarna med de villkor som meddelats för byggandet inte kunde påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Då detsamma gällde för driften av järnvägen krävdes inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
  • MÖD 2005:54:Tillstånd till djurhållning och fodertillverkning-----Minkuppfödning hade bedrivits på platsen sedan 1940-talet. År 1997 lämnade Koncessionsnämnden för miljöskydd (KN) ett tidsbegränsat tillstånd till verksamheten då oklarhet rådde om den kunde fortsätta att bedrivas på platsen p g a förekomsten av flugor och lukt. Strax innan tillståndstiden gick ut sökte bolaget om ett nytt tidsobegränsat tillstånd hos länsstyrelsen, som avslog ansökan. Miljödomstolen bedömde att tillstånd kunde lämnas och återförvisade målet till länsstyrelsen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann efter överklagande från länsstyrelsen och närboende att bolaget, trots att det gått åtta år efter KN:s beslut, inte hade lyckats visa att det gick att nedbringa störningarna på ett godtagbart sett. MÖD bedömde att verksamheten innebar en olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa och miljön och fann därför och med hänsyn till övriga i domen redovisade omständigheter att det inte fanns förutsättningar att lämna tillstånd.
  • MÖD 2003:59:Tillstånd till anläggning för ytjordvärme-----En anläggning för ytjordvärme skulle lokaliseras 200 meter från en kommunal grundvattentäkt. Risk för läckage av köldbärarvätska bedömdes kunna skada vattentäkten, bl.a. då grundvattenströmmarna gick från fastigheten till täkten. Risken ansågs inte försumbar ens om det vidtogs försiktighetsåtgärder. Värmeförsörjning antogs kunna lösas på annat sätt. Tillstånd gavs inte och miljönämndens och länsstyrelsens beslut fastställdes.
  • MÖD 2002:92:Tillstånd att anlägga en järnvägsbro; nu fråga om talerätt-----Byggandet av en järnvägsbro över en älv hade fastställts av regeringen genom en s.k. järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg. Miljödomstolen meddelade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för de behövliga arbetena i vatten. Ett antal enskilda och föreningar överklagade tillståndet och fråga uppkom om deras talerätt. Miljööverdomstolen uttalade att eftersom prövningen tar sikte på 2 kap. 9 § miljöbalken skall inte bara skador och olägenheter som kan uppstå vid byggandet av järnvägsbron med tillfartsbankar beaktas utan även de som kan uppstå vid driften av järnvägen på platsen. Flertalet av de klagande ansågs därmed ha talerätt eftersom de ägde fastigheter som var belägna vid eller i nära anslutning till den planerade bron och dess tillfartsbankar och att de därmed riskerade att utsättas för olägenheter av den sökta verksamheten. Föreningarnas överklaganden avvisades då de inte uppfyllde de förutsättningar som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken bl.a. att medlemsantalet skall vara minst 2 000.
  • MÖD 2003:69:Anmälan om nybyggnad av svinstall-----Vid lokalisering av ett svinstall uppstod fråga om verksamheten var tillståndspliktig. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att vid prövning enligt miljöbalken vad gällde antalet djurenheter skulle den viktgräns för slaktsvin som angetts i IPPC- direktivet tillämpas. MÖD undanröjde vidare miljödomstolens avvisningsbeslut avseende yrkande om förbud enligt 2 kap. 9 § miljöbalken, då den bestämmelsen skall iakttas ex officio.
  • MÖD 2005:42:Tillstånd till utökad fiskodling-----Miljööverdomstolen fann att utsläppen av fosfor och kväve från en fiskodling skulle bli förhållandevis stora i jämförelse med andra punktutsläpp i länet. Möjligheterna att minska belastningen var emellertid begränsade och de krav som kan ställas med stöd av 2 kap. 3 § miljöbalken var uttömda. Utsläppen var inte av den storleksordning att det fanns hinder mot ansökan enligt 2 kap. 9 § miljöbalken. Inte heller i övrigt fanns något hinder mot bifall till ansökan. Tillståndstiden begränsades dock.
  • MÖD 2002:83:Tillstånd att anlägga en järnvägsbro-----Byggandet av en järnvägsbro över en älv hade fastställts av regeringen genom en s.k. järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg. Miljödomstolen meddelade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för de behövliga arbetena i vatten. Ett antal enskilda och föreningar överklagade tillståndet och fråga uppkom om deras talerätt. Miljööverdomstolen uttalade att eftersom prövningen tar sikte på 2 kap. 9 § miljöbalken skall inte bara skador och olägenheter som kan uppstå vid byggandet av järnvägsbron med tillfartsbankar beaktas utan även de som kan uppstå vid driften av järnvägen på platsen. Flertalet av de klagande ansågs därmed ha talerätt eftersom de ägde fastigheter som var belägna vid eller i nära anslutning till den planerade bron och dess tillfartsbankar och att de därmed riskerade att utsättas för olägenheter av den sökta verksamheten. Föreningarnas överklaganden avvisades då de inte uppfyllde de förutsättningar som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken bl.a. att medlemsantalet skall vara minst 2 000.
  • MÖD 2006:44:Tillstånd till anläggande av en järnvägsbro m.m.-----Efter att regeringen vid prövning av en ansökan enligt 17 kap. miljöbalken tillåtit Banverket att bygga en järnväg (del av Botniabanan) ansökte Banverket hos miljödomstolen om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § (avseende Natura 2000-områden) och 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet). Miljödomstolen meddelade tillstånd som överklagades. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att en tillståndsmyndighet vid sin prövning av en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, måste anses vara bunden av regeringens föregående tillåtlighetsbedömning (17 kap. MB) som i detta fall inkluderade påverkan på Natura 2000-områdena. På grund av att prövningens omfattning bara kom att gälla villkor för tillståndet avslog MÖD begäran om att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen angående alternativa järnvägssträckningar. I sak hade regeringen inte tagit slutlig ställning till frågan om vilka kompensationsåtgärder som krävdes för att meddela tillstånd. MÖD uttalade att en åtgärd, för att fylla sin funktion som kompensation, i huvudsak skall vara genomförd redan när intrånget i Natura 2000-området sker. Därför var det inte möjligt att sätta en av Banverket föreslagen kompensationsåtgärd, en våtmark som eventuellt skulle kunna komma i konflikt med flygsäkerhetsintressen, på prövotid. De kompensationsåtgärder som Banverket i övrigt hade presenterat befanns inte vara tillräckliga. MÖD upphävde miljödomstolens domar och visade målen åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2003:100:Tillfälligt bortledande av grundvatten samt utsläppande av det bortledda grundvattnet m.m. vid utförande av järnvägstunnel-----Ett antal fastighetsägarna hade överklagat miljödomstolens dom och bl.a. krävt att Banverket inte skulle få det sökta tillståndet. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade dock inte det av miljödomstolen lämnade tillståndet som innebar att Banverket fick leda bort i medeltal 100 l/s inläckande grundvatten. MÖD gjorde dock vissa kompletteringar och ändringar av villkoren. MÖD konstaterade att det var nödvändigt att berget tätades i varierande omfattning innan borrning skedde för att inte överskrida tillståndets 100 l/s bortlett grundvatten. Eftersom grundvattenbortledningen riskerade att skada hotade livsmiljöer inom vissa Natura 2000-områden på Hallandsåsen fann MÖD att Banverket vid vissa tillfällen måste återföra vatten till områden som var känsliga för torka. Slutligen fann MÖD att det fanns tekniska förutsättningar att klara de miljömässiga kraven men att en förutsättning var att tunnelprojektet organiserades så att Banverket hade full kontroll och insyn i alla de arbetsmoment som kunde påverka miljön.
  • NJA 2004 s. 88:Arbetsplan som fastställts med stöd av väglagen har inte ansetts utgöra hinder mot enskild talan om förbud enligt MB mot anläggande av vägen. (Jfr NJA 1993 s. 645.)
  • MÖD 2010:7:Förbud att använda gummiklipp som dräneringsmaterial vid sluttäckning av Munkebo avfallsanläggning i Trollhättans kommun ----- Användning av gummiklipp från kasserade bildäck i dräneringsskikt i deponitäckning har ansetts vara ett återvinningsförfarande då materialet ersätter naturliga material med bibehållen funktion och utan ökade störningar för människors hälsa eller miljön.

[K2]10 §  Om en verksamhet eller åtgärd är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt kan regeringen tillåta denna, även om förutsättningarna är sådana som anges i 9 § andra stycket. Detta gäller dock inte om verksamheten eller åtgärden kan befaras försämra det allmänna hälsotillståndet.

[S2]Beslut enligt första stycket får förenas med villkor för att tillgodose allmänna intressen.

3 kap. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden

  • MÖD 2004:19:Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva lakningsverk för kemisk rening av grafit-----Länsstyrelsen överklagade provisoriska begränsningsvärden för utsläpp till vatten av klorid och nitrat och framhöll risken för irreversibla skador med de värden miljödomstolen tillåtit. Miljööverdomstolen (MÖD) – som sänkte värdena till de av länsstyrelsen yrkade – ifrågasatte om ens dessa värden skulle leda till acceptabla förhållanden i Älman. Dessa nivåer var dock de enda som var föremål för MÖD:s bedömning. Efter att ha påpekat att underlaget var bristfälligt uttalade MÖD att det var svårt att göra några säkra bedömningar om bolagets möjligheter att tekniskt och ekonomiskt klara de begräsningsvärden som nu fastställts eller de strängare villkor som skulle kunna komma att fastställas efter prövotidens utgång. MÖD underströk vikten av att bolaget innan man tar tillståndet i anspråk bedömer förutsättningarna att klara villkor som kan komma att fastställas.
  • MÖD 2005:54:Tillstånd till djurhållning och fodertillverkning-----Minkuppfödning hade bedrivits på platsen sedan 1940-talet. År 1997 lämnade Koncessionsnämnden för miljöskydd (KN) ett tidsbegränsat tillstånd till verksamheten då oklarhet rådde om den kunde fortsätta att bedrivas på platsen p g a förekomsten av flugor och lukt. Strax innan tillståndstiden gick ut sökte bolaget om ett nytt tidsobegränsat tillstånd hos länsstyrelsen, som avslog ansökan. Miljödomstolen bedömde att tillstånd kunde lämnas och återförvisade målet till länsstyrelsen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann efter överklagande från länsstyrelsen och närboende att bolaget, trots att det gått åtta år efter KN:s beslut, inte hade lyckats visa att det gick att nedbringa störningarna på ett godtagbart sett. MÖD bedömde att verksamheten innebar en olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa och miljön och fann därför och med hänsyn till övriga i domen redovisade omständigheter att det inte fanns förutsättningar att lämna tillstånd.
  • MÖD 2005:42:Tillstånd till utökad fiskodling-----Miljööverdomstolen fann att utsläppen av fosfor och kväve från en fiskodling skulle bli förhållandevis stora i jämförelse med andra punktutsläpp i länet. Möjligheterna att minska belastningen var emellertid begränsade och de krav som kan ställas med stöd av 2 kap. 3 § miljöbalken var uttömda. Utsläppen var inte av den storleksordning att det fanns hinder mot ansökan enligt 2 kap. 9 § miljöbalken. Inte heller i övrigt fanns något hinder mot bifall till ansökan. Tillståndstiden begränsades dock.
  • MÖD 2012:54:Förhandsbesked för bostadshus ----- Efter återförvisning från länsrätt i mål rörande förhandsbesked har länsstyrelsen, efter överklagande av kommunens beslut, fattat ett beslut som innebar att förhandsbesked nekades med hänvisning till att det berörda området utgjorde brukningsvärd jordbruksmark enligt 3 kap. 4 § miljöbalken och dessutom var utpekat som riksintresse med hänsyn till natur- och kulturvärden. Mark- och miljööverdomstolen har gjort bedömningen att länsrätten gjort en fullständig sakprövning, att länsstyrelsen varit bunden av länsrättens bedömning att positivt förhandsbesked kunde lämnas och att det ligger i instansordningens natur att en underinstans normalt har att godta en överinstans bedömning i ett återförvisningsbeslut. Det har därför inte funnits grund för att i sak pröva lämpligheten av att bebyggelse tillåts på fastigheten. Kommunens positiva förhandsbesked har fastställts.
  • MÖD 2009:48:Tillstånd till anläggande och drift av gruppstation för vindkraftverk i Kattegatt utanför Falkenberg ----- Miljödomstolen avslog ansökan om tillstånd eftersom sökandebolaget inte visat att den sökta platsen är den där ändamålet med verksamheten kan uppnås med minsta intrång och olägenhet med hänsyn till människors hälsa och miljön.
  • MÖD 2003:108:Tillstånd till bergtäkt-----Med ändring av underinstansernas avgörande meddelade Miljööverdomstolen (MÖD) tillstånd till en bergtäkt. Efter att ha inhämtat yttrande från bl.a. Konkurrensverket konstaterade MÖD att materialet i berget var särskilt lämpat för vägbeläggning och att detta behov inte kunde tillgodoses genom befintliga täkter i regionen. Även med hänsyn till nyttan av konkurrens när det gäller ballastmaterial fanns behov av den sökta täkten. Då täkten bedömdes medföra endast begränsade skador på miljön och det inte fanns någon bebyggelse i närheten, ansågs verksamheten tillåtlig.

God hushållning

[K3]1 §  Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning.

  • MÖD 2010:38:Etablering av 30 vindkraftverk ----- Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning om 30 vindkraftverk på ett lågfjällsområde som utpekats som riksintresse för rennäringen och för energiproduktion. Enligt kommunens ej lagakraftvunna översiktsplan var området lämpligt för vindkraftsetablering. Miljööverdomstolen fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet och bevarandet av landskapsbilden. Avseende de höga naturvärdena på platsen i form av geologiska formationer ansåg Miljööverdomstolen att det fanns ett starkt bevarandeintresse. De höga naturvärdena hade emellertid inte lett till att området utpekats som riksintresse eller erhållit något annat formellt skydd enligt miljöbalken. Genom de försiktighetsåtgärder som föreskrivits och då hela etableringen endast tog i anspråk en liten del av Glötesvålens yta ansåg Miljööverdomstolen att intresset av att bevara områdets geovetenskapliga värden gick att förena med intresset av att utvinna energi på ett sätt som bäst motsvarade en god hushållning och främjande av en hållbar utveckling.
  • MÖD 2009:32:Tillstånd till vindkraftsanläggning ----- Frågor om betydelsen av a) ett under handläggningen hos tillståndsmyndigheterna ändrat politiskt ställningstagande i en översiktsplan, b) att verksamheten omfattande 24 vindkraftverk gör intrång i ett naturskönt och orört markområde, c) att alternativredovisningen bara omfattade en kommun och d) åberopade störningar för kringboende. Miljööverdomstolen ansåg att en företagare måste ha en rimlig möjlighet att förutsäga vilka risker han tar vid inledandet av ett nytt tillståndspliktigt projekt varför ett ändrat politiskt ställningstagande normalt inte medför ett undanröjande av ett givet tillstånd, att området inte hade något formaliserat skydd, att redovisningen av motsatta intressen ledde till att föreliggande alternativredovisning kan godtas och att störningar måste begränsas till vad som enligt praxis anses vara godtagbara förhållanden. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens domslut som innebar att verksamheten gavs tillstånd.
  • MÖD 2007:10:Strandskyddsdispens-----Eftersom det markområde som önskade bebyggas var det enda område som var allemansrättsligt tillgängligt både från land och från sjösidan var det uppenbart att en byggnad där skulle avhålla allmänheten från att beträda området. Skäl att meddela dispens från strandskyddet förelåg därför inte.
  • MÖD 2015:15:Bygglov för uppförande av vindkraftverk ----- Område som i kommunens översiktsplan har avsatts som strövområde (friluftsområde) har inte ansetts lämpligt för vindkraft trots att området i ett tidigare skede av Energimyndigheten bedömts vara av riksintresse för vindkraft.

Särskilda markanvändningsintressen

[K3]2 §  Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.

  • MÖD 2010:38:Etablering av 30 vindkraftverk ----- Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning om 30 vindkraftverk på ett lågfjällsområde som utpekats som riksintresse för rennäringen och för energiproduktion. Enligt kommunens ej lagakraftvunna översiktsplan var området lämpligt för vindkraftsetablering. Miljööverdomstolen fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet och bevarandet av landskapsbilden. Avseende de höga naturvärdena på platsen i form av geologiska formationer ansåg Miljööverdomstolen att det fanns ett starkt bevarandeintresse. De höga naturvärdena hade emellertid inte lett till att området utpekats som riksintresse eller erhållit något annat formellt skydd enligt miljöbalken. Genom de försiktighetsåtgärder som föreskrivits och då hela etableringen endast tog i anspråk en liten del av Glötesvålens yta ansåg Miljööverdomstolen att intresset av att bevara områdets geovetenskapliga värden gick att förena med intresset av att utvinna energi på ett sätt som bäst motsvarade en god hushållning och främjande av en hållbar utveckling.
  • MÖD 2009:32:Tillstånd till vindkraftsanläggning ----- Frågor om betydelsen av a) ett under handläggningen hos tillståndsmyndigheterna ändrat politiskt ställningstagande i en översiktsplan, b) att verksamheten omfattande 24 vindkraftverk gör intrång i ett naturskönt och orört markområde, c) att alternativredovisningen bara omfattade en kommun och d) åberopade störningar för kringboende. Miljööverdomstolen ansåg att en företagare måste ha en rimlig möjlighet att förutsäga vilka risker han tar vid inledandet av ett nytt tillståndspliktigt projekt varför ett ändrat politiskt ställningstagande normalt inte medför ett undanröjande av ett givet tillstånd, att området inte hade något formaliserat skydd, att redovisningen av motsatta intressen ledde till att föreliggande alternativredovisning kan godtas och att störningar måste begränsas till vad som enligt praxis anses vara godtagbara förhållanden. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens domslut som innebar att verksamheten gavs tillstånd.
  • MÖD 2013:33:Bygglov för utbyte av vindkraftverk ----- Fråga om den utredning som låg till grund för ansökan om bygglov varit tillräcklig för den avvägning mellan olika intressen som ska göras vid bedömningen av markens lämplighet enligt 2 kap. 1 § ÄPBL. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att så ej var fallet då vindkraftverket skulle placeras i nära anslutning till skyddsvärda områden för bl.a. fåglar och sökanden inte gjort någon egen inventering av förhållandena på den aktuella platsen.

[K3]3 §  Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön.

[K3]4 §  Jord- och skogsbruk är av nationell betydelse.

[S2]Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.

[S3]Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk.

  • MÖD 2006:71:Ansökan om tillstånd till matjordstäkt-----Länsstyrelsen och miljödomstolen hade avslagit en ansökan om matjordstäkt. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att behovet av matjord i första hand bör täckas genom sådan jord som blir tillgänglig vid anläggningsarbeten samt genom tillverkad jord. Om det skulle visa sig att efterfrågan på matjord inte kan tillgodoses skall behovet av matjord vägas mot intresset av att bibehålla jordbruksmarken. Då någon behovsutredning inte förelåg fann MÖD det inte visat att ingreppen i miljön skulle stå i rimlig proportion till nyttan av täkten.
  • MÖD 2017:31:Förhandsbesked för enbostadshus ----- Enligt ansökan skulle ett enbostadshus uppföras på ett idag obebyggt skifte i tätorten Vinäs vid Siljan. Platsen omfattades inte av vare sig detaljplan eller områdesbestämmelser. Däremot gällde strandskydd för en del av skiftet, men den föreslagna tomtplatsen låg utanför strandskyddat område. MÖD har funnit att utredningen i målet inte ger tillräckligt stöd för att konstatera att marken på den aktuella platsen utgör brukningsvärd jordbruksmark. Inte heller i övrigt har det framkommit några skäl för att inte tillåta byggnationen på den aktuella platsen.
  • MÖD 2017:17:Förhandsbesked ----- Ett beslut om att viss mark fick tas ur jordbruksproduktion har inte ansetts påverka bedömningen av om marken var brukningsvärd jordbruksmark enligt 3 kap. 4 § miljöbalken.

[K3]5 §  Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande.

[S2]Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

  • MÖD 2010:38:Etablering av 30 vindkraftverk ----- Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning om 30 vindkraftverk på ett lågfjällsområde som utpekats som riksintresse för rennäringen och för energiproduktion. Enligt kommunens ej lagakraftvunna översiktsplan var området lämpligt för vindkraftsetablering. Miljööverdomstolen fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet och bevarandet av landskapsbilden. Avseende de höga naturvärdena på platsen i form av geologiska formationer ansåg Miljööverdomstolen att det fanns ett starkt bevarandeintresse. De höga naturvärdena hade emellertid inte lett till att området utpekats som riksintresse eller erhållit något annat formellt skydd enligt miljöbalken. Genom de försiktighetsåtgärder som föreskrivits och då hela etableringen endast tog i anspråk en liten del av Glötesvålens yta ansåg Miljööverdomstolen att intresset av att bevara områdets geovetenskapliga värden gick att förena med intresset av att utvinna energi på ett sätt som bäst motsvarade en god hushållning och främjande av en hållbar utveckling.
  • RÅ 2010 not 6:Uppförande av mindre byggnader för turistnäringen i område av riksintresse för rennäringen krävde inte detaljplaneläggning / Uppförande av mindre byggnader för turistnäringen i område av riksintresse för rennäringen bedömdes varken direkt eller indirekt försvåra rennäringens bedrivande
  • RÅ 2010 not 35:Upplåtelse för tillfällig vindmätningsmast på statens mark ovanför odlingsgränsen ansågs kunna ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln (avslag) / Upplåtelse för tillfällig vindmätningsmast på statens mark ovanför odlingsgränsen ansågs kunna ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln (rättsprövning, avslag)
  • RÅ 2010 not 62:Beslut att anta detaljplan för fritidsbebyggelse inom område av riksintresse för rennäringen (avslag) / Att beviset om justering av kommunfullmäktiges protokoll med beslut om detaljplan tagits ned från kommunens anslagstavla innan klagotiden gått ut påverkade inte lagligheten av det fattade beslutet (avslag)
  • RÅ 2010 not 31:Beslut om bearbetningskoncession enligt minerallagen i område av riksintresse för rennäringen (avslag) / Fråga om sakägare i tillräcklig utsträckning fått komma till tals i detaljplaneärende (rättsprövning, avslag) / Ersättning medgavs inte för kostnader i samband med inställelse vid muntlig förhandling i mål om rättsprövning / Beslut om bearbetningskoncession enligt minerallagen i område av riksintresse för rennäringen (rättsprövning, avslag)

[K3]6 §  Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.

[S2]Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

  • MÖD 2007:55:Tillstånd till hamnverksamhet ----- Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) kan som huvudregel inte krav uppställas på fartyg som anlöper en allmän svensk hamn. En verksamhetsutövare av hamnverksamhet är dock, enligt vad som gäller om prövningens omfattning, ansvarig för samtliga olägenheter inom sitt verksamhetsområde som utgörs av hamnområdet inklusive dithörande vattenområde, vilket inkluderar olägenheter av fartygsdrift. MÖD bedömde därför att verksamhetsutövaren i detta fall torde ha möjligheter att avtalsvägen förmå de aktuella rederierna att vidta åtgärder på de trafikerande fartygen, för att minska olägenheter för de närboende t.ex. genom åtgärder på fartygen omfattande ljuddämpning av fartygsfläktar, ramper och anordningar för el-anslutning på land. Förutsättningarna att genom sådana avtal med trafikerande rederier minska bulleremissionerna skulle redovisas inom ramen för ett förlängt prövotidsförordnande.
  • MÖD 2007:54:Tillstånd till vattenkraftverk ----- Rensningar, som skulle utföras nedströms en befintlig damm för att möjliggöra anläggande av en ny damm och ett vattenkraftverk, ansågs komma att medföra påtaglig skada på riksintresset genom att det rika harrbeståndet nedströms dammen därigenom skulle skadas. Företaget ansågs därför inte tillåtligt enligt 4 kap. 1 § miljöbalken.
  • MÖD 2017:49:Upphävande av detaljplan ----- Mark- och miljööverdomstolen har upphävt Vadstena kommuns beslut att anta en detaljplan eftersom ett genomförande av planen, nybyggnation av tre flerfamiljshus i slottsparken i Vadstena, kan medföra påtaglig skada på ett riksintresse för kulturmiljövården och då kommunens beslutsunderlag är bristfälligt eftersom det saknas en analys av vilka konsekvenser ett genomförande av planen kan få för fladdermöss som förekommer i planområdet.
  • MÖD 2006:33:Strandskyddsdispens-----En ansökan om strandskyddsdispens för en stuga i ett fjällområde medgavs inte eftersom hinder förelåg enligt 4 kap. 5 § miljöbalken. Oavsett detta, saknades särskilda skäl för dispens.
  • MÖD 2017:22:Tillstånd till odling av fisk ----- Mot bakgrund av att det är frågan om ett betydande punktutsläpp av näringsämnen, den teknik som valts (öppna kassar), osäkerheterna i bedömningen av vilken miljöpåverkan som kan förväntas samt lokaliseringen av verksamheten till områden med ogynnsamma recipientförutsättningar, har Mark- och miljööverdomstolen funnit att fiskodlingen inte kan tillåtas på den aktuella platsen. Bolaget har därför endast beviljats tillstånd till fortsatt verksamhet under en avvecklingstid om 3 år.
  • MÖD 2013:44:Antagande av detaljplan ----- Fråga om detaljplan innebar avvikelse från gällande översiktsplan. Eftersom översiktsplanen endast innehöll en redovisning av riksintresset, dess avgränsning och innebörd och inte utvecklade hur kommunen avsåg att tillgodose riksintresset eller angav kommunens planeringsinriktning, kunde den detaljplan som utarbetats för Slussen inte anses innebära en avvikelse från översiktsplanen. Kommunen hade därmed inte haft skyldighet att vidta de åtgärder som följer av 5 kap. 24 och 26 §§ äldre plan- och bygglagen. Även fråga om miljökonsekvensbeskrivningens avgränsning, redovisning av rimliga alternativ samt om detaljplanen innebar påtaglig skada på riksintressen.
  • MÖD 2006:59:Strandskyddsdispens-----Miljödomstolen hade medgett dispens från strandskyddet för uppförande av en brygga på en obebodd fastighet. Miljödomstolen hade grundat dispensen på en förmodad sedvana i Bohusläns kustområde innebärande att även andra än fastighetsägaren hade rätt att utnyttja bryggor som inte ligger i omedelbar anslutning till tomtmark. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att även om allemansrätten under vissa förutsättningar kunde ge allmänheten tillträde till privata bryggor krävdes särskilda skäl för att dispens skulle ges för bryggor på oexploaterade och/eller otillgängliga platser. MÖD fann att särskilda skäl saknades för dispens och upphävde miljödomstolens dom och fastställde länsstyrelsens beslut.
  • MÖD 2010:38:Etablering av 30 vindkraftverk ----- Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning om 30 vindkraftverk på ett lågfjällsområde som utpekats som riksintresse för rennäringen och för energiproduktion. Enligt kommunens ej lagakraftvunna översiktsplan var området lämpligt för vindkraftsetablering. Miljööverdomstolen fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet och bevarandet av landskapsbilden. Avseende de höga naturvärdena på platsen i form av geologiska formationer ansåg Miljööverdomstolen att det fanns ett starkt bevarandeintresse. De höga naturvärdena hade emellertid inte lett till att området utpekats som riksintresse eller erhållit något annat formellt skydd enligt miljöbalken. Genom de försiktighetsåtgärder som föreskrivits och då hela etableringen endast tog i anspråk en liten del av Glötesvålens yta ansåg Miljööverdomstolen att intresset av att bevara områdets geovetenskapliga värden gick att förena med intresset av att utvinna energi på ett sätt som bäst motsvarade en god hushållning och främjande av en hållbar utveckling.
  • MÖD 2011:29:Strandskyddsdispens ----- Miljööverdomstolen fastställde länsstyrelsens beslut att avslå ansökan om strandskyddsdispens för brygga inom område i Värmdö kommun som är utpekat som riksintresse för det rörliga friluftslivet och för sina natur- och kulturvärden. Det bedömdes att bryggan kunde hindra eller avhålla allmänheten från att beträda allemansrättsligt tillgängligt område samt dessutom väsentligt försämra livsvillkoren för djur och växter genom att bidra till fragmentisering av ekosystemet i den hårt exploaterade miljön i Stockholms skärgård. Platsen bedömdes inte ha tagits i anspråk på ett sådant sätt att den saknade betydelse för strandskyddets syften och bryggans funktion bedömdes kunna tillgodoses på annat sätt, varför särskilda skäl att bevilja dispens inte förelåg.
  • MÖD 2006:52:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen gav inte dispens från strandskydd och förordnandet om landskapsbildsskydd för att uppföra två bostadshus. Dessa skulle placeras på en idag obebyggd åker och därmed väsentligt skada landskapsbilden samt avhålla allmänheten att beträda delar av det område som i dag var allemansrättsligt tillgängligt. En befintlig lägre stengärdsgård i åkerns gräns mot själva strandområdet ansågs inte ha någon avskärande effekt. Den befintliga bebyggelsen närmast stranden saknade hemfridszon och inskränkte inte allemansrätten. Att uppföra de två bostadshusen kunde heller inte ses som naturliga komplement till befintlig bebyggelse. Även med beaktande av proportionalitetsprincipen saknades skäl för dispens. Länsstyrelsens avslagsbeslut fastställdes.
  • MÖD 2006:43:Tillstånd att uppföra en 3Gmast inom ett Natura 2000-område tillika naturvårdsområde-----Uppförande och drift av en 3Gmast ansågs inte strida mot syftet med ett naturvårdsområdes föreskrifter eller mot gällande riksintressen. Inte heller krävdes det tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken då varken miljön i de närliggande habitaten eller Natura 2000-området i dess helhet skulle påverkas på ett betydande sätt. Därmed förelåg inte hinder mot att meddela tillstånd enligt områdesföreskriften.
  • MÖD 2002:68:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att miljödomstolen hade haft fel sammansättning men att detta inte hade inverkat på målets utgång då domstolen varit enig. Därför fanns inte skäl att återförvisa målet till miljödomstolen. I sak gällde målet byggande av bostadshus i ett område som omfattades av förordnande om landskapsbildsskydd och utökat strandskydd (300 m) samt var utpekat som riksintresse. Enligt MÖD skall dispens från strandskyddet i ett sådant område ske med särskild restriktivitet. Att på platsen bygga ett bostadshus, om än för att möjliggöra djurhållning, bedömdes därför inte utgöra särskilda skäl för sådan dispens.
  • MÖD 2017:20:Uppförande och drift av vindkraftanläggning ----- Frågan om ett antal vindkraftverk på ett visst område innebar påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljövård med hänsyn till vindkraftverkens placering i förhållande till äldre gårdar som av Unesco utpekats som världsarv. Även fråga om placeringen är olämplig med hänsyn till negativ påverkan på kungsörn. MÖD fann att lokaliseringen på den aktuella platsen skulle förändra det öppna landskapets orördhet och således påverka de karaktärsdrag som bidrar till gårdens värde ur kulturmiljösynpunkt. Placeringen innebar därför påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljövård. När det gäller påverkan på kungsörnen fann MÖD, bl.a. mot bakgrund av att verksamhetsområdet inte bedömdes som ett kärnområde för fåglarna, att vindkraftverken inte kom i konflikt med artskyddsbestämmelserna.
  • HFD 2011:4:En detaljplan medger att ett nytt bostadsområde med sex- och sjuvåningsbyggnader byggs intill nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. De åtgärder som planen medger har ansetts inte påtagligt skada nationalstadsparkens natur- och kulturvärden. Tillika fråga om nationalstadsparkens gränser. Rättsprövning.
  • MÖD 2009:32:Tillstånd till vindkraftsanläggning ----- Frågor om betydelsen av a) ett under handläggningen hos tillståndsmyndigheterna ändrat politiskt ställningstagande i en översiktsplan, b) att verksamheten omfattande 24 vindkraftverk gör intrång i ett naturskönt och orört markområde, c) att alternativredovisningen bara omfattade en kommun och d) åberopade störningar för kringboende. Miljööverdomstolen ansåg att en företagare måste ha en rimlig möjlighet att förutsäga vilka risker han tar vid inledandet av ett nytt tillståndspliktigt projekt varför ett ändrat politiskt ställningstagande normalt inte medför ett undanröjande av ett givet tillstånd, att området inte hade något formaliserat skydd, att redovisningen av motsatta intressen ledde till att föreliggande alternativredovisning kan godtas och att störningar måste begränsas till vad som enligt praxis anses vara godtagbara förhållanden. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens domslut som innebar att verksamheten gavs tillstånd.
  • MÖD 2007:10:Strandskyddsdispens-----Eftersom det markområde som önskade bebyggas var det enda område som var allemansrättsligt tillgängligt både från land och från sjösidan var det uppenbart att en byggnad där skulle avhålla allmänheten från att beträda området. Skäl att meddela dispens från strandskyddet förelåg därför inte.
  • MÖD 2008:41:Tillstånd till vindkraftverk ----- En kommunal översiktsplan har ansetts utgöra en av flera omständigheter som en domstol har att beakta vid tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD) har tidigare slagit fast att en aktuell och välunderbyggd översiktsplan har stor betydelse när det gäller bedömningen av vad som kan anses vara en lämplig plats för en tillståndspliktig verksamhet (MÖD 2005:66). Om det framkommer nya omständigheter som förändrar de faktiska förutsättningarna för ett givet tillstånd kan detta utgöra grund för ändring i högre instans. Ett under ärendets handläggning ändrat politiskt ställningstagande i en översiktsplan bör dock inte i sig medföra att en högre instans ska undanröja ett i underinstansen givet tillstånd. En företagare måste ha en rimlig möjlighet att förutsäga vilka risker han tar när han inleder ett nytt tillståndspliktigt projekt. Kommunen hade inte själv överklagat tillståndsdomen eller redovisat några konkreta planer för det aktuella områdets användning under överskådlig tid. Miljödomstolens dom fastställdes.
  • HFD 2014 not 35:Ansökan av Bjönsabergs samfällighetsförening (föreningen) om rättsprövning av ett beslut om nätkoncession för kraftledning
  • HFD 2011 not 60:Beviljande av nätkoncession (rättsprövning, avslag) / Beviljande av nätkoncession enligt ellagen (avslag)
  • MÖD 2006:48:Ansökan om tillstånd till provtäkt av kalksten-----En miljödomstol hade lämnat ett bolag tillstånd till täkt av kalksten ur två provbrott på Gotland. Efter överklagande uttalade Miljööverdomstolen (MÖD) vad gällde tillåtligheten att täkterna hade lokaliserats till platser som både var av riksintresse för naturvård och för materialförsörjning och att det av 3 kap 10 § miljöbalken (MB) framgår att om ett område omfattas av riksintressen för oförenliga ändamål en avvägning skall ske mellan riksintressena. En sådan avvägning skall dock endast göras om den sökta åtgärden befaras medföra påtaglig skada på ett riksintresse. I det aktuella fallet då områdets naturmiljö som helhet inte bedömdes komma att äventyras eller skadas påtagligt, ansåg MÖD att en avvägning enligt 3 kap. 10 § MB inte skulle göras. MÖD biföll att tillstånd lämnades med lämpliga villkor.
  • MÖD 2006:49:Tillstånd till täktverksamhet-----Underinstanserna hade avslagit en ansökan om tillstånd till utvidgning av en täkt inom ett område som är av riksintresse för såväl naturvård och friluftsliv, 3 kap. 6 § miljöbalken (MB) som materialutvinning, 3 kap. 7 § MB. Enligt 4 kap. 2 § MB skulle dessutom turismens och friluftslivets intressen särskilt beaktas i det aktuella åslandskapet. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att brytningen inte skulle medföra påtaglig skada på riksintresset för naturvård och friluftsliv då bolaget erbjudit sig att kompensera förlusten av viss skyddsvärd fäladsmark genom att bevara och restaurera andra närliggande områden på sådant sätt att denna typ av mark skulle komma att öka. På grund härav bedömdes det inte aktuellt att göra en avvägning mellan 3 kap. 6 § och 3 kap. 7 § enligt 3 kap.10 § miljöbalken. Vad gällde åslandskapet enligt 4 kap. 2 § MB hade täkten redan gett upphov till negativ påverkan varför den begränsade ytterligare påverkan inte utgjorde en påtaglig skada på detta intresse. MÖD gav tillstånd till den utvidgade täkten.
  • RÅ 2006:88:Regeringens beslut i ett ärende om antagande av detaljplan har upphävts då en miljökonsekvensbeskrivning skulle ha upprättats i fråga om planens påverkan på ett angränsande Natura 2000-område. Rättsprövning.
  • MÖD 2017:32:Bygglov för ändrad användning från café till bostad ----- Ändrad användning av en fastighet från café till fritidshus i ett område som omfattas av riksintresse för rörligt friluftsliv och riksintresse kustzon enligt 4 kap. 2 och 4 §§ samt riksintresse för naturvård, kulturmiljö och friluftsliv enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Den ändrade användningen ansågs medföra att såväl byggnaden som ett område runt byggnaden skulle komma att uppfattas som privat. Åtgärden bedömdes kunna inverka negativt på allmänhetens tillgång till den allmänna badplatsen och naturområdet kring byggnaden. Den ändrade användningen ansågs därför inte vara en från allmän synpunkt lämplig användning av marken.
  • MÖD 2004:17:Tillstånd enligt miljöbalken till Ljungå kraftverk i Ljungån, Bräcke kommun; nu fråga om undanröjande och återförvisning----- Miljööverdomstolen (MÖD) har i ett mål om tillstånd till ett vattenkraftverk funnit att kraftverket skulle komma att byggas inom ett område som av Naturvårdsverket utpekats vara riksintresse för naturvården samt att detta förhållande kan anses utgöra presumtion för att området vid tillståndsprövningen kommer att bedömas som riksintressant för naturvården enligt 3 kap. 6 § andra stycket miljöbalken. Eftersom frågan om områdets naturvärden och kraftverkets påverkan på dessa inte behandlats i miljökonsekvensbeskrivningen har det saknats utredning för att bedöma om ett riksintresse skulle komma att påtagligt skadas av en utbyggnad. MÖD som funnit att miljökonsekvensbeskrivningen behöver kompletteras i nämnda hänseende och ifråga om nollalternativet, har undanröjt miljödomstolens dom och återförvisat målet.
  • MÖD 2013:33:Bygglov för utbyte av vindkraftverk ----- Fråga om den utredning som låg till grund för ansökan om bygglov varit tillräcklig för den avvägning mellan olika intressen som ska göras vid bedömningen av markens lämplighet enligt 2 kap. 1 § ÄPBL. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att så ej var fallet då vindkraftverket skulle placeras i nära anslutning till skyddsvärda områden för bl.a. fåglar och sökanden inte gjort någon egen inventering av förhållandena på den aktuella platsen.
  • MÖD 2014:40:Förhandsbesked ----- Förhandsbesked för nybyggnad av stuga inom strandsskyddsområde och inom riksintresseområde för kustzon och naturvård samt inom närområdet av större tätort. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det saknas skäl att ifrågasätta nämndens bedömning att det förelegat högt bebyggelsetryck inom området och att prövningen av ny bebyggelse bör ske genom detaljplan. Mark- och miljööverdomstolen har därför bedömt att nämnden haft tillräckliga skäl att neka positivt förhandsbesked med hänsyn till detaljplanekravet.
  • MÖD 2014:12:Antagande av detaljplan ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att detaljplanen avviker från översiktsplanen. Kommunen har därmed haft skyldighet att under planprocessen vidta de åtgärder som följer av 5 kap. 24 och 26 §§ äldre plan- och bygglagen. Mark- och miljööverdomstolen har även bedömt att detaljplanen innebär påtaglig skada på område av riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Beslutet att anta detaljplanen har därför upphävts. - Även fråga om prövningens omfattning i överklagade mål om antagande av detaljplan.
  • MÖD 2005:66:Tillstånd till vindkraftverk-----Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) har en aktuell och väl underbyggd översiktsplan stor betydelse när de gäller att bedöma vad som är en lämplig lokalisering av tillståndspliktig verksamhet. Under målets handläggning i MÖD hade kommunen antagit en ny översiktsplan i vilken redovisades ett område som lämpligt för vindkraft. I planen angavs också att stor restriktivitet skulle gälla för vindkraftsutbyggnad i övrigt. MÖD fann att eftersom det aktuella området var det enda som kommunen pekat ut som en lämplig plats för vindkraft var bolagets utredning tillräcklig för att kunna bedöma lokaliseringen. Sammantaget fann MÖD att det allmänna intresset att bygga ut vindkraft för att främja en hållbar utveckling (se 1 kap. 1 § miljöbalken) talade för att bifalla bolagets ansökan vid prövning enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Eftersom de motstående intressena inte var av sådan styrka att de utgjorde hinder för en etablering bifölls bolagets ansökan om tillstånd.
  • HFD 2011 not 50:För att möjliggöra uppförande av nya bostäder och lokaler för offentlig och kommersiell service i anslutning till Kungliga nationalstadsparken (avslag)

[K3]7 §  Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra utvinningen av dessa.

[S2]Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

  • MÖD 2006:48:Ansökan om tillstånd till provtäkt av kalksten-----En miljödomstol hade lämnat ett bolag tillstånd till täkt av kalksten ur två provbrott på Gotland. Efter överklagande uttalade Miljööverdomstolen (MÖD) vad gällde tillåtligheten att täkterna hade lokaliserats till platser som både var av riksintresse för naturvård och för materialförsörjning och att det av 3 kap 10 § miljöbalken (MB) framgår att om ett område omfattas av riksintressen för oförenliga ändamål en avvägning skall ske mellan riksintressena. En sådan avvägning skall dock endast göras om den sökta åtgärden befaras medföra påtaglig skada på ett riksintresse. I det aktuella fallet då områdets naturmiljö som helhet inte bedömdes komma att äventyras eller skadas påtagligt, ansåg MÖD att en avvägning enligt 3 kap. 10 § MB inte skulle göras. MÖD biföll att tillstånd lämnades med lämpliga villkor.
  • MÖD 2006:49:Tillstånd till täktverksamhet-----Underinstanserna hade avslagit en ansökan om tillstånd till utvidgning av en täkt inom ett område som är av riksintresse för såväl naturvård och friluftsliv, 3 kap. 6 § miljöbalken (MB) som materialutvinning, 3 kap. 7 § MB. Enligt 4 kap. 2 § MB skulle dessutom turismens och friluftslivets intressen särskilt beaktas i det aktuella åslandskapet. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att brytningen inte skulle medföra påtaglig skada på riksintresset för naturvård och friluftsliv då bolaget erbjudit sig att kompensera förlusten av viss skyddsvärd fäladsmark genom att bevara och restaurera andra närliggande områden på sådant sätt att denna typ av mark skulle komma att öka. På grund härav bedömdes det inte aktuellt att göra en avvägning mellan 3 kap. 6 § och 3 kap. 7 § enligt 3 kap.10 § miljöbalken. Vad gällde åslandskapet enligt 4 kap. 2 § MB hade täkten redan gett upphov till negativ påverkan varför den begränsade ytterligare påverkan inte utgjorde en påtaglig skada på detta intresse. MÖD gav tillstånd till den utvidgade täkten.

[K3]8 §  Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, kommunikationer, vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar.

[S2]Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första stycket skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.

  • MÖD 2003:3:Talerätt vid överklagande av täkttillstånd -----En kommun och ett kommunalförbund överklagade ett länsstyrelsebeslut om förlängt täkttillstånd med hänvisning till att fortsatt grustäkt skulle spoliera ett interkommunalt projekt att nyttja grustillgångarna för vattentäkt. Miljödomstolen avvisade överklagandena p.g.a. bristande talerätt. Miljööverdomstolen (MÖD) pekade på att kommunen vidtagit en rad åtgärder för att skydda området från fortsatt grustäktsverksamhet samt att den tilltänkta infiltreringsanläggningen skulle tillgodose innevånarna med dricksvatten. Domstolen ansåg därför att beslutet angick kommunen på ett så pass konkret sätt att den hade rätt att överklaga beslutet. När det gällde kommunalförbundet konstaterade MÖD att ett sådant förbund enligt kommunallagen skall tillvarata medlemmarnas gemensamma angelägenheter, bl.a. rörande teknisk försörjning. Förbundet hade också behörighet att företräda kommuner i sådana frågor. Eftersom kommunernas samverkan kring det tilltänkta dricksvattenprojektet skedde genom kommunalförbundets försorg tillerkändes även förbundet talerätt mot länsstyrelsens beslut.
  • MÖD 2013:44:Antagande av detaljplan ----- Fråga om detaljplan innebar avvikelse från gällande översiktsplan. Eftersom översiktsplanen endast innehöll en redovisning av riksintresset, dess avgränsning och innebörd och inte utvecklade hur kommunen avsåg att tillgodose riksintresset eller angav kommunens planeringsinriktning, kunde den detaljplan som utarbetats för Slussen inte anses innebära en avvikelse från översiktsplanen. Kommunen hade därmed inte haft skyldighet att vidta de åtgärder som följer av 5 kap. 24 och 26 §§ äldre plan- och bygglagen. Även fråga om miljökonsekvensbeskrivningens avgränsning, redovisning av rimliga alternativ samt om detaljplanen innebar påtaglig skada på riksintressen.
  • MÖD 2010:38:Etablering av 30 vindkraftverk ----- Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning om 30 vindkraftverk på ett lågfjällsområde som utpekats som riksintresse för rennäringen och för energiproduktion. Enligt kommunens ej lagakraftvunna översiktsplan var området lämpligt för vindkraftsetablering. Miljööverdomstolen fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet och bevarandet av landskapsbilden. Avseende de höga naturvärdena på platsen i form av geologiska formationer ansåg Miljööverdomstolen att det fanns ett starkt bevarandeintresse. De höga naturvärdena hade emellertid inte lett till att området utpekats som riksintresse eller erhållit något annat formellt skydd enligt miljöbalken. Genom de försiktighetsåtgärder som föreskrivits och då hela etableringen endast tog i anspråk en liten del av Glötesvålens yta ansåg Miljööverdomstolen att intresset av att bevara områdets geovetenskapliga värden gick att förena med intresset av att utvinna energi på ett sätt som bäst motsvarade en god hushållning och främjande av en hållbar utveckling.
  • MÖD 2015:15:Bygglov för uppförande av vindkraftverk ----- Område som i kommunens översiktsplan har avsatts som strövområde (friluftsområde) har inte ansetts lämpligt för vindkraft trots att området i ett tidigare skede av Energimyndigheten bedömts vara av riksintresse för vindkraft.

[K3]9 §  Mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt motverka totalförsvarets intressen.

[S2]Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.

  • HFD 2011 not 34:Beslut om upphävande av förhandsbesked om bygglov för fritidshus med hänsyn till försvarets behov av att använda ett övnings- och skjutfält (avslag)
  • HFD 2014 not 23:Tillåtlighetsprövning av gruppstation för vindkraft (avslag)
  • HFD 2015 not 42:Förhandsbesked avseende nybyggnad av fritidshus (avslag)
  • HFD 2014 not 27:Ansökan av Eolus Vind AB (bolaget) om rättsprövning av ett beslut ang. bygglov för uppförande av vindkraftverk
  • HFD 2014 not 42:Ansökan av Kvänum Badene Vind AB om rättsprövning av ett beslut ang. bygglov för vindkraftverk
  • HFD 2014 not 43:Ansökan av PWP Produktion AB (bolaget) om rättsprövning av ett beslut ang. bygglov för vindkraftverk
  • HFD 2014 not 30:Beslut att inte meddela positivt förhandsbesked om uppförande av ett bostadshus med hänsyn till försvarets behov av att använda ett närliggande skjutfält (avslag) / Beslut att inte meddela positivt förhandsbesked om uppförande av ett bostadshus med hänsyn till försvarets behov av att använda ett närliggande skjutfält (rättsprövning, avslag)

Avvägning mellan oförenliga riksintressen

[K3]10 §  Om ett område enligt 5-8 §§ är av riksintresse för flera oförenliga ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Behövs området eller del av detta för en anläggning för totalförsvaret skall försvarsintresset ges företräde.

[S2]Beslut med stöd av första stycket får inte strida mot bestämmelserna i 4 kap.

  • MÖD 2010:38:Etablering av 30 vindkraftverk ----- Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning om 30 vindkraftverk på ett lågfjällsområde som utpekats som riksintresse för rennäringen och för energiproduktion. Enligt kommunens ej lagakraftvunna översiktsplan var området lämpligt för vindkraftsetablering. Miljööverdomstolen fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet och bevarandet av landskapsbilden. Avseende de höga naturvärdena på platsen i form av geologiska formationer ansåg Miljööverdomstolen att det fanns ett starkt bevarandeintresse. De höga naturvärdena hade emellertid inte lett till att området utpekats som riksintresse eller erhållit något annat formellt skydd enligt miljöbalken. Genom de försiktighetsåtgärder som föreskrivits och då hela etableringen endast tog i anspråk en liten del av Glötesvålens yta ansåg Miljööverdomstolen att intresset av att bevara områdets geovetenskapliga värden gick att förena med intresset av att utvinna energi på ett sätt som bäst motsvarade en god hushållning och främjande av en hållbar utveckling.
  • HFD 2014 not 27:Ansökan av Eolus Vind AB (bolaget) om rättsprövning av ett beslut ang. bygglov för uppförande av vindkraftverk
  • MÖD 2006:48:Ansökan om tillstånd till provtäkt av kalksten-----En miljödomstol hade lämnat ett bolag tillstånd till täkt av kalksten ur två provbrott på Gotland. Efter överklagande uttalade Miljööverdomstolen (MÖD) vad gällde tillåtligheten att täkterna hade lokaliserats till platser som både var av riksintresse för naturvård och för materialförsörjning och att det av 3 kap 10 § miljöbalken (MB) framgår att om ett område omfattas av riksintressen för oförenliga ändamål en avvägning skall ske mellan riksintressena. En sådan avvägning skall dock endast göras om den sökta åtgärden befaras medföra påtaglig skada på ett riksintresse. I det aktuella fallet då områdets naturmiljö som helhet inte bedömdes komma att äventyras eller skadas påtagligt, ansåg MÖD att en avvägning enligt 3 kap. 10 § MB inte skulle göras. MÖD biföll att tillstånd lämnades med lämpliga villkor.
  • MÖD 2006:49:Tillstånd till täktverksamhet-----Underinstanserna hade avslagit en ansökan om tillstånd till utvidgning av en täkt inom ett område som är av riksintresse för såväl naturvård och friluftsliv, 3 kap. 6 § miljöbalken (MB) som materialutvinning, 3 kap. 7 § MB. Enligt 4 kap. 2 § MB skulle dessutom turismens och friluftslivets intressen särskilt beaktas i det aktuella åslandskapet. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att brytningen inte skulle medföra påtaglig skada på riksintresset för naturvård och friluftsliv då bolaget erbjudit sig att kompensera förlusten av viss skyddsvärd fäladsmark genom att bevara och restaurera andra närliggande områden på sådant sätt att denna typ av mark skulle komma att öka. På grund härav bedömdes det inte aktuellt att göra en avvägning mellan 3 kap. 6 § och 3 kap. 7 § enligt 3 kap.10 § miljöbalken. Vad gällde åslandskapet enligt 4 kap. 2 § MB hade täkten redan gett upphov till negativ påverkan varför den begränsade ytterligare påverkan inte utgjorde en påtaglig skada på detta intresse. MÖD gav tillstånd till den utvidgade täkten.
  • HFD 2014 not 42:Ansökan av Kvänum Badene Vind AB om rättsprövning av ett beslut ang. bygglov för vindkraftverk
  • HFD 2014 not 43:Ansökan av PWP Produktion AB (bolaget) om rättsprövning av ett beslut ang. bygglov för vindkraftverk

Planer och planeringsunderlag

[K3]11 §  Den myndighet som handlägger ett mål eller ärende enligt denna balk ska se till att sådana planer enligt plan- och bygglagen (2010:900) och sådant planeringsunderlag som behövs för att belysa frågor om hushållning med mark och vatten finns tillgängliga i målet eller ärendet. Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla planer enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om underlag som ska finnas tillgängligt i mål och ärenden där miljöbalken tillämpas och en bestämmelse om skyldighet för en kommun att tillhandahålla sådant underlag.

Innehållet i paragrafen överensstämmer med nuvarande 6 kap. 19 § miljöbalken i de delar som den bestämmelsen avser planer enligt ...

[K3]12 §  Länsstyrelsen ska ställa samman utredningar, program och annat planeringsunderlag som har betydelse för hushållningen med mark och vatten i länet och som finns hos statliga myndigheter. Länsstyrelsen ska på begäran tillhandahålla planeringsunderlaget åt de kommuner och myndigheter som ska tillämpa denna balk och åt den som är skyldig att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap.Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om länsstyrelsens samordnande roll i fråga om kunskapsförsörjningen för hushållningen med naturresurser.

Innehållet i paragrafen överensstämmer med nuvarande 6 kap. 20 § miljöbalken med språkliga ändringar. Relevanta förarbeten till den paragrafen finns i prop. 1997/98:45 (författningskommentaren ...

[K3]13 §  Regeringen får i ett enskilt fall besluta att en eller flera kommuner ska redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kommunen eller kommunerna i sin planering enligt plan- och bygglagen (2010:900) avser att tillgodose ett intresse som rör hushållningen med mark och vatten enligt detta kapitel och 4 kap.Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om att regeringen genom ett förvaltningsbeslut kan ålägga en eller flera kommuner att redovisa hur de i sin planering enligt plan- och bygglagen avser att tillgodose ett intresse som rör hushållningen med naturresurser.

Innehållet i paragrafen överensstämmer med vissa språkliga ändringar med nuvarande 6 ...

[K3]14 §  Statliga myndigheter ska anmäla till regeringen om det uppkommer behov av en sådan redovisning som avses i 13 §. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om statliga myndigheters skyldighet att anmäla till regeringen om det uppkommer behov av att en eller flera kommuner lämnar en redovisning av hur de avser att behandla en viss fråga i sin planering enligt plan- och bygglagen.

Innehållet i paragrafen överensstämmer med nuvarande 6 kap. 21 § andra stycket ...

4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden

  • MÖD 2004:19:Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva lakningsverk för kemisk rening av grafit-----Länsstyrelsen överklagade provisoriska begränsningsvärden för utsläpp till vatten av klorid och nitrat och framhöll risken för irreversibla skador med de värden miljödomstolen tillåtit. Miljööverdomstolen (MÖD) – som sänkte värdena till de av länsstyrelsen yrkade – ifrågasatte om ens dessa värden skulle leda till acceptabla förhållanden i Älman. Dessa nivåer var dock de enda som var föremål för MÖD:s bedömning. Efter att ha påpekat att underlaget var bristfälligt uttalade MÖD att det var svårt att göra några säkra bedömningar om bolagets möjligheter att tekniskt och ekonomiskt klara de begräsningsvärden som nu fastställts eller de strängare villkor som skulle kunna komma att fastställas efter prövotidens utgång. MÖD underströk vikten av att bolaget innan man tar tillståndet i anspråk bedömer förutsättningarna att klara villkor som kan komma att fastställas.
  • MÖD 2005:54:Tillstånd till djurhållning och fodertillverkning-----Minkuppfödning hade bedrivits på platsen sedan 1940-talet. År 1997 lämnade Koncessionsnämnden för miljöskydd (KN) ett tidsbegränsat tillstånd till verksamheten då oklarhet rådde om den kunde fortsätta att bedrivas på platsen p g a förekomsten av flugor och lukt. Strax innan tillståndstiden gick ut sökte bolaget om ett nytt tidsobegränsat tillstånd hos länsstyrelsen, som avslog ansökan. Miljödomstolen bedömde att tillstånd kunde lämnas och återförvisade målet till länsstyrelsen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann efter överklagande från länsstyrelsen och närboende att bolaget, trots att det gått åtta år efter KN:s beslut, inte hade lyckats visa att det gick att nedbringa störningarna på ett godtagbart sett. MÖD bedömde att verksamheten innebar en olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa och miljön och fann därför och med hänsyn till övriga i domen redovisade omständigheter att det inte fanns förutsättningar att lämna tillstånd.
  • MÖD 2017:22:Tillstånd till odling av fisk ----- Mot bakgrund av att det är frågan om ett betydande punktutsläpp av näringsämnen, den teknik som valts (öppna kassar), osäkerheterna i bedömningen av vilken miljöpåverkan som kan förväntas samt lokaliseringen av verksamheten till områden med ogynnsamma recipientförutsättningar, har Mark- och miljööverdomstolen funnit att fiskodlingen inte kan tillåtas på den aktuella platsen. Bolaget har därför endast beviljats tillstånd till fortsatt verksamhet under en avvecklingstid om 3 år.
  • MÖD 2011:29:Strandskyddsdispens ----- Miljööverdomstolen fastställde länsstyrelsens beslut att avslå ansökan om strandskyddsdispens för brygga inom område i Värmdö kommun som är utpekat som riksintresse för det rörliga friluftslivet och för sina natur- och kulturvärden. Det bedömdes att bryggan kunde hindra eller avhålla allmänheten från att beträda allemansrättsligt tillgängligt område samt dessutom väsentligt försämra livsvillkoren för djur och växter genom att bidra till fragmentisering av ekosystemet i den hårt exploaterade miljön i Stockholms skärgård. Platsen bedömdes inte ha tagits i anspråk på ett sådant sätt att den saknade betydelse för strandskyddets syften och bryggans funktion bedömdes kunna tillgodoses på annat sätt, varför särskilda skäl att bevilja dispens inte förelåg.
  • MÖD 2012:54:Förhandsbesked för bostadshus ----- Efter återförvisning från länsrätt i mål rörande förhandsbesked har länsstyrelsen, efter överklagande av kommunens beslut, fattat ett beslut som innebar att förhandsbesked nekades med hänvisning till att det berörda området utgjorde brukningsvärd jordbruksmark enligt 3 kap. 4 § miljöbalken och dessutom var utpekat som riksintresse med hänsyn till natur- och kulturvärden. Mark- och miljööverdomstolen har gjort bedömningen att länsrätten gjort en fullständig sakprövning, att länsstyrelsen varit bunden av länsrättens bedömning att positivt förhandsbesked kunde lämnas och att det ligger i instansordningens natur att en underinstans normalt har att godta en överinstans bedömning i ett återförvisningsbeslut. Det har därför inte funnits grund för att i sak pröva lämpligheten av att bebyggelse tillåts på fastigheten. Kommunens positiva förhandsbesked har fastställts.
  • MÖD 2003:108:Tillstånd till bergtäkt-----Med ändring av underinstansernas avgörande meddelade Miljööverdomstolen (MÖD) tillstånd till en bergtäkt. Efter att ha inhämtat yttrande från bl.a. Konkurrensverket konstaterade MÖD att materialet i berget var särskilt lämpat för vägbeläggning och att detta behov inte kunde tillgodoses genom befintliga täkter i regionen. Även med hänsyn till nyttan av konkurrens när det gäller ballastmaterial fanns behov av den sökta täkten. Då täkten bedömdes medföra endast begränsade skador på miljön och det inte fanns någon bebyggelse i närheten, ansågs verksamheten tillåtlig.

Områden som i sin helhet är av riksintresse

[K4]1 §  De områden som anges i 2-8 §§ är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riks- intresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om

  1. det inte möter något hinder enligt 2-8 §§ och
  2. det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

[S2]Bestämmelserna i första stycket 2 och i 2-6 §§ utgör inte hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utförandet av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det finns särskilda skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning av sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 3 kap. 7 § andra stycket. Lag (2001:437).

Prop. 2000/01:111: Ändringarna i första stycket är följdändringar till införandet av den nya 8 §. Eftersom den nya 8 § inte är avgränsad till verksamheter och åtgärder som vidtas inom de särskilda områdena, bör 1 § inte heller innebära en sådan begränsning. Den tidigare lydelsen ”i dessa områden” utgår eftersom nya 8 § inte innehåller en sådan avgränsning. Dessutom skulle en sådan avgränsning strida mot art- och habitatdirektivet. Uttrycket ”inom dessa områden” kan tas bort utan att det påverkar tillämpningen av ...

  • MÖD 2007:54:Tillstånd till vattenkraftverk ----- Rensningar, som skulle utföras nedströms en befintlig damm för att möjliggöra anläggande av en ny damm och ett vattenkraftverk, ansågs komma att medföra påtaglig skada på riksintresset genom att det rika harrbeståndet nedströms dammen därigenom skulle skadas. Företaget ansågs därför inte tillåtligt enligt 4 kap. 1 § miljöbalken.
  • MÖD 2006:59:Strandskyddsdispens-----Miljödomstolen hade medgett dispens från strandskyddet för uppförande av en brygga på en obebodd fastighet. Miljödomstolen hade grundat dispensen på en förmodad sedvana i Bohusläns kustområde innebärande att även andra än fastighetsägaren hade rätt att utnyttja bryggor som inte ligger i omedelbar anslutning till tomtmark. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att även om allemansrätten under vissa förutsättningar kunde ge allmänheten tillträde till privata bryggor krävdes särskilda skäl för att dispens skulle ges för bryggor på oexploaterade och/eller otillgängliga platser. MÖD fann att särskilda skäl saknades för dispens och upphävde miljödomstolens dom och fastställde länsstyrelsens beslut.
  • MÖD 2006:52:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen gav inte dispens från strandskydd och förordnandet om landskapsbildsskydd för att uppföra två bostadshus. Dessa skulle placeras på en idag obebyggd åker och därmed väsentligt skada landskapsbilden samt avhålla allmänheten att beträda delar av det område som i dag var allemansrättsligt tillgängligt. En befintlig lägre stengärdsgård i åkerns gräns mot själva strandområdet ansågs inte ha någon avskärande effekt. Den befintliga bebyggelsen närmast stranden saknade hemfridszon och inskränkte inte allemansrätten. Att uppföra de två bostadshusen kunde heller inte ses som naturliga komplement till befintlig bebyggelse. Även med beaktande av proportionalitetsprincipen saknades skäl för dispens. Länsstyrelsens avslagsbeslut fastställdes.
  • HFD 2011:4:En detaljplan medger att ett nytt bostadsområde med sex- och sjuvåningsbyggnader byggs intill nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. De åtgärder som planen medger har ansetts inte påtagligt skada nationalstadsparkens natur- och kulturvärden. Tillika fråga om nationalstadsparkens gränser. Rättsprövning.
  • MÖD 2007:10:Strandskyddsdispens-----Eftersom det markområde som önskade bebyggas var det enda område som var allemansrättsligt tillgängligt både från land och från sjösidan var det uppenbart att en byggnad där skulle avhålla allmänheten från att beträda området. Skäl att meddela dispens från strandskyddet förelåg därför inte.
  • MÖD 2007:55:Tillstånd till hamnverksamhet ----- Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) kan som huvudregel inte krav uppställas på fartyg som anlöper en allmän svensk hamn. En verksamhetsutövare av hamnverksamhet är dock, enligt vad som gäller om prövningens omfattning, ansvarig för samtliga olägenheter inom sitt verksamhetsområde som utgörs av hamnområdet inklusive dithörande vattenområde, vilket inkluderar olägenheter av fartygsdrift. MÖD bedömde därför att verksamhetsutövaren i detta fall torde ha möjligheter att avtalsvägen förmå de aktuella rederierna att vidta åtgärder på de trafikerande fartygen, för att minska olägenheter för de närboende t.ex. genom åtgärder på fartygen omfattande ljuddämpning av fartygsfläktar, ramper och anordningar för el-anslutning på land. Förutsättningarna att genom sådana avtal med trafikerande rederier minska bulleremissionerna skulle redovisas inom ramen för ett förlängt prövotidsförordnande.
  • MÖD 2006:49:Tillstånd till täktverksamhet-----Underinstanserna hade avslagit en ansökan om tillstånd till utvidgning av en täkt inom ett område som är av riksintresse för såväl naturvård och friluftsliv, 3 kap. 6 § miljöbalken (MB) som materialutvinning, 3 kap. 7 § MB. Enligt 4 kap. 2 § MB skulle dessutom turismens och friluftslivets intressen särskilt beaktas i det aktuella åslandskapet. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att brytningen inte skulle medföra påtaglig skada på riksintresset för naturvård och friluftsliv då bolaget erbjudit sig att kompensera förlusten av viss skyddsvärd fäladsmark genom att bevara och restaurera andra närliggande områden på sådant sätt att denna typ av mark skulle komma att öka. På grund härav bedömdes det inte aktuellt att göra en avvägning mellan 3 kap. 6 § och 3 kap. 7 § enligt 3 kap.10 § miljöbalken. Vad gällde åslandskapet enligt 4 kap. 2 § MB hade täkten redan gett upphov till negativ påverkan varför den begränsade ytterligare påverkan inte utgjorde en påtaglig skada på detta intresse. MÖD gav tillstånd till den utvidgade täkten.
  • RÅ 2006:88:Regeringens beslut i ett ärende om antagande av detaljplan har upphävts då en miljökonsekvensbeskrivning skulle ha upprättats i fråga om planens påverkan på ett angränsande Natura 2000-område. Rättsprövning.
  • MÖD 2014:40:Förhandsbesked ----- Förhandsbesked för nybyggnad av stuga inom strandsskyddsområde och inom riksintresseområde för kustzon och naturvård samt inom närområdet av större tätort. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det saknas skäl att ifrågasätta nämndens bedömning att det förelegat högt bebyggelsetryck inom området och att prövningen av ny bebyggelse bör ske genom detaljplan. Mark- och miljööverdomstolen har därför bedömt att nämnden haft tillräckliga skäl att neka positivt förhandsbesked med hänsyn till detaljplanekravet.

[K4]2 §  Inom följande områden skall turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön:

[S2]Kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot Norge till Lysekil,

[S3]Kustområdet i Halland,

[S4]Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustområden,

[S5]Kustområdet i Skåne från Örnahusen söder om Skillinge till Åhus,

[S6]Kustområdena och skärgårdarna i Småland och Östergötland från

[S7]Oskarshamn till Arkösund,

[S8]Kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från Oxelösund till Herräng och Singö,

[S9]Kustområdet och skärgården i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde,

[S10]Kustområdet och skärgården i Norrbotten från Bondöfjärden till riksgränsen mot Finland,

[S11]Öland,

[S12]Gotland,

[S13]Sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen i Skåne,

[S14]Åsnen med öar och strandområden och områdena söder därom utmed Mörrumsån och vid sjön Mien till Pukaviksbukten och Listerlandet,

[S15]Vänern med öar och strandområden,

[S16]Vättern med öar och strandområden,

[S17]Tiveden med områdena vid sjön Unden och sjön Viken samt området utmed Göta kanal mellan Karlsborg och Sjötorp,

[S18]Området Dalsland-Nordmarken från Mellerud och sjön Ånimmen vid Vänern till sjösystemet från Dals-Ed i söder till Årjäng och Östervallskog i norr,

[S19]Fryksdalen från Kil till Torsby samt området utmed övre delen av Klarälven inom Torsby kommun,

[S20]Mälaren med öar och strandområden,

[S21]Området Malingsbo-Kloten mellan Storå, Kopparberg, Smedjebacken och Skinnskatteberg,

[S22]Området utmed Dalälven från Avesta till Skutskär,

[S23]Siljan och Orsasjön med öar och strandområden samt området utmed Oreälven, sjön Skattungen och Oresjön med området söder därom över Gulleråsen och Boda till Rättvik,

[S24]Området utmed Ljusnan från Färila till Bergvik,

[S25]Vindelådalen,

[S26]Fjällvärlden från Transtrandsfjällen i söder till Treriksröset med undantag för de fjällområden som anges i 5 §.

  • MÖD 2007:54:Tillstånd till vattenkraftverk ----- Rensningar, som skulle utföras nedströms en befintlig damm för att möjliggöra anläggande av en ny damm och ett vattenkraftverk, ansågs komma att medföra påtaglig skada på riksintresset genom att det rika harrbeståndet nedströms dammen därigenom skulle skadas. Företaget ansågs därför inte tillåtligt enligt 4 kap. 1 § miljöbalken.
  • MÖD 2006:67:Strandskyddsdispens-----Strandskydd ansågs gälla även inom ett område som omfattades av gällande avstyckningsplan. I sak fann Miljööverdomstolen att särskilda skäl saknades för strandskyddsdispens varvid miljödomstolens dom fastställdes.
  • MÖD 2007:10:Strandskyddsdispens-----Eftersom det markområde som önskade bebyggas var det enda område som var allemansrättsligt tillgängligt både från land och från sjösidan var det uppenbart att en byggnad där skulle avhålla allmänheten från att beträda området. Skäl att meddela dispens från strandskyddet förelåg därför inte.
  • MÖD 2010:53:Tillstånd till anläggande och drift av hamn vid Norvikudden, i Nynäshamn ----- Miljödomstolen hade avslagit en ansökan om anläggande och drift av en hamn. Miljööverdomstolen bedömde att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och fann att vid en samlad bedömning kunde verksamheterna tillåtas enligt de allmänna lokaliserings- och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken. Vid den samhällsekonomiska bedömningen enligt 11 kap. 6 § miljöbalken framstod det enligt Miljööverdomstolen som uppenbart att mervärdet av den sökta hamnanläggningen väl uppfyllde det i bestämmelsen föreskrivna kravet. Miljööverdomstolen förklarade verksamheterna tillåtliga och föreskrev att miljödomstolen ska meddela tillstånd och föreskriva villkor avseende de ansökta verksamheterna.
  • MÖD 2007:55:Tillstånd till hamnverksamhet ----- Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) kan som huvudregel inte krav uppställas på fartyg som anlöper en allmän svensk hamn. En verksamhetsutövare av hamnverksamhet är dock, enligt vad som gäller om prövningens omfattning, ansvarig för samtliga olägenheter inom sitt verksamhetsområde som utgörs av hamnområdet inklusive dithörande vattenområde, vilket inkluderar olägenheter av fartygsdrift. MÖD bedömde därför att verksamhetsutövaren i detta fall torde ha möjligheter att avtalsvägen förmå de aktuella rederierna att vidta åtgärder på de trafikerande fartygen, för att minska olägenheter för de närboende t.ex. genom åtgärder på fartygen omfattande ljuddämpning av fartygsfläktar, ramper och anordningar för el-anslutning på land. Förutsättningarna att genom sådana avtal med trafikerande rederier minska bulleremissionerna skulle redovisas inom ramen för ett förlängt prövotidsförordnande.
  • MÖD 2006:49:Tillstånd till täktverksamhet-----Underinstanserna hade avslagit en ansökan om tillstånd till utvidgning av en täkt inom ett område som är av riksintresse för såväl naturvård och friluftsliv, 3 kap. 6 § miljöbalken (MB) som materialutvinning, 3 kap. 7 § MB. Enligt 4 kap. 2 § MB skulle dessutom turismens och friluftslivets intressen särskilt beaktas i det aktuella åslandskapet. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att brytningen inte skulle medföra påtaglig skada på riksintresset för naturvård och friluftsliv då bolaget erbjudit sig att kompensera förlusten av viss skyddsvärd fäladsmark genom att bevara och restaurera andra närliggande områden på sådant sätt att denna typ av mark skulle komma att öka. På grund härav bedömdes det inte aktuellt att göra en avvägning mellan 3 kap. 6 § och 3 kap. 7 § enligt 3 kap.10 § miljöbalken. Vad gällde åslandskapet enligt 4 kap. 2 § MB hade täkten redan gett upphov till negativ påverkan varför den begränsade ytterligare påverkan inte utgjorde en påtaglig skada på detta intresse. MÖD gav tillstånd till den utvidgade täkten.
  • RÅ 2006:88:Regeringens beslut i ett ärende om antagande av detaljplan har upphävts då en miljökonsekvensbeskrivning skulle ha upprättats i fråga om planens påverkan på ett angränsande Natura 2000-område. Rättsprövning.
  • MÖD 2017:32:Bygglov för ändrad användning från café till bostad ----- Ändrad användning av en fastighet från café till fritidshus i ett område som omfattas av riksintresse för rörligt friluftsliv och riksintresse kustzon enligt 4 kap. 2 och 4 §§ samt riksintresse för naturvård, kulturmiljö och friluftsliv enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Den ändrade användningen ansågs medföra att såväl byggnaden som ett område runt byggnaden skulle komma att uppfattas som privat. Åtgärden bedömdes kunna inverka negativt på allmänhetens tillgång till den allmänna badplatsen och naturområdet kring byggnaden. Den ändrade användningen ansågs därför inte vara en från allmän synpunkt lämplig användning av marken.
  • MÖD 2009:48:Tillstånd till anläggande och drift av gruppstation för vindkraftverk i Kattegatt utanför Falkenberg ----- Miljödomstolen avslog ansökan om tillstånd eftersom sökandebolaget inte visat att den sökta platsen är den där ändamålet med verksamheten kan uppnås med minsta intrång och olägenhet med hänsyn till människors hälsa och miljön.
  • MÖD 2013:33:Bygglov för utbyte av vindkraftverk ----- Fråga om den utredning som låg till grund för ansökan om bygglov varit tillräcklig för den avvägning mellan olika intressen som ska göras vid bedömningen av markens lämplighet enligt 2 kap. 1 § ÄPBL. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att så ej var fallet då vindkraftverket skulle placeras i nära anslutning till skyddsvärda områden för bl.a. fåglar och sökanden inte gjort någon egen inventering av förhållandena på den aktuella platsen.

[K4]3 §  Inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkösund och i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde får anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1 och 4 a § 1–11 inte komma till stånd.

[S2]På Öland får anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1 och 4 a § 1–6 och 8–11 inte komma till stånd. Lag (2009:652).

  • MÖD 2014:40:Förhandsbesked ----- Förhandsbesked för nybyggnad av stuga inom strandsskyddsområde och inom riksintresseområde för kustzon och naturvård samt inom närområdet av större tätort. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det saknas skäl att ifrågasätta nämndens bedömning att det förelegat högt bebyggelsetryck inom området och att prövningen av ny bebyggelse bör ske genom detaljplan. Mark- och miljööverdomstolen har därför bedömt att nämnden haft tillräckliga skäl att neka positivt förhandsbesked med hänsyn till detaljplanekravet.

[K4]4 §  Inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, på Östergarn och Storsudret på Gotland samt på Fårö får fritidsbebyggelse komma till stånd endast i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om det finns särskilda skäl får dock annan fritidsbebyggelse komma till stånd, företrädesvis sådan som tillgodoser det rörliga friluftslivets behov eller avser enkla fritidshus i närheten av de stora tätortsregionerna.

[S2]Inom områden som avses i första stycket får anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1 samt 4 a § 1-6, 9 och 10 komma till stånd endast på platser där det redan finns anläggningar som omfattas av bestämmelserna i 17 kap.1 och 4 a §§. Lag (2005:571).

  • MÖD 2006:59:Strandskyddsdispens-----Miljödomstolen hade medgett dispens från strandskyddet för uppförande av en brygga på en obebodd fastighet. Miljödomstolen hade grundat dispensen på en förmodad sedvana i Bohusläns kustområde innebärande att även andra än fastighetsägaren hade rätt att utnyttja bryggor som inte ligger i omedelbar anslutning till tomtmark. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att även om allemansrätten under vissa förutsättningar kunde ge allmänheten tillträde till privata bryggor krävdes särskilda skäl för att dispens skulle ges för bryggor på oexploaterade och/eller otillgängliga platser. MÖD fann att särskilda skäl saknades för dispens och upphävde miljödomstolens dom och fastställde länsstyrelsens beslut.
  • MÖD 2006:52:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen gav inte dispens från strandskydd och förordnandet om landskapsbildsskydd för att uppföra två bostadshus. Dessa skulle placeras på en idag obebyggd åker och därmed väsentligt skada landskapsbilden samt avhålla allmänheten att beträda delar av det område som i dag var allemansrättsligt tillgängligt. En befintlig lägre stengärdsgård i åkerns gräns mot själva strandområdet ansågs inte ha någon avskärande effekt. Den befintliga bebyggelsen närmast stranden saknade hemfridszon och inskränkte inte allemansrätten. Att uppföra de två bostadshusen kunde heller inte ses som naturliga komplement till befintlig bebyggelse. Även med beaktande av proportionalitetsprincipen saknades skäl för dispens. Länsstyrelsens avslagsbeslut fastställdes.
  • RÅ 2006:88:Regeringens beslut i ett ärende om antagande av detaljplan har upphävts då en miljökonsekvensbeskrivning skulle ha upprättats i fråga om planens påverkan på ett angränsande Natura 2000-område. Rättsprövning.
  • MÖD 2017:32:Bygglov för ändrad användning från café till bostad ----- Ändrad användning av en fastighet från café till fritidshus i ett område som omfattas av riksintresse för rörligt friluftsliv och riksintresse kustzon enligt 4 kap. 2 och 4 §§ samt riksintresse för naturvård, kulturmiljö och friluftsliv enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Den ändrade användningen ansågs medföra att såväl byggnaden som ett område runt byggnaden skulle komma att uppfattas som privat. Åtgärden bedömdes kunna inverka negativt på allmänhetens tillgång till den allmänna badplatsen och naturområdet kring byggnaden. Den ändrade användningen ansågs därför inte vara en från allmän synpunkt lämplig användning av marken.
  • MÖD 2017:1:Bygglov ----- Ansökan om bygglov för fritidshus inom ett område där fritidsbebyggelse får komma till stånd endast som komplettering till befintlig bebyggelse (4 kap. 4 § miljöbalken). Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att ansökan inte avser en sådan komplettering till befintlig bebyggelse med hänsyn till bl.a. att byggnaden kommer att öka det för bebyggelse ianspråktagna området. Eftersom det funnits hinder mot att ge bygglov har Mark- och miljööverdomstolen upphävt bygglovsbeslutet.

[K4]5 §  Inom fjällområdena Långfjället-Rogen, Sylarna-Helags, Skäcker-fjällen, Burvattnet, Hotagsfjällen, Frostviken- Borgafjällen, Marsfjällen-Vardofjällen, Artfjället, Tärna- Vindelfjällen, Sarek-Mavas, Kebnekaise-Sjaunja, Rostu och Pessinki får bebyggelse och anläggningar komma till stånd endast om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske utan att områdenas karaktär påverkas.

  • MÖD 2009:38:Tillstånd till gruppstation för vindkraft ----- Fråga om omfattningen av regeringens tillåtlighetsprövning av en gruppstation för vindkraft. Vidare fråga om tillstånd enligt förordnande till skydd för landskapsbilden krävdes och förutsättningar för att erhålla sådant tillstånd.
  • MÖD 2006:33:Strandskyddsdispens-----En ansökan om strandskyddsdispens för en stuga i ett fjällområde medgavs inte eftersom hinder förelåg enligt 4 kap. 5 § miljöbalken. Oavsett detta, saknades särskilda skäl för dispens.

/Upphör att gälla U: 2019-01-01/

[K4]6 §  Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte utföras i nationalälvarna Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden, källflöden och biflöden samt i följande vattenområden med tillhörande käll- och biflöden:

I DalälvenVästerdalälven uppströms Hummelforsen och Österdalälven uppströms Trängslet
I LjusnanVoxnan uppströms Vallhaga
I LjunganLjungan uppströms Storsjön samt Gimån uppströms Holmsjön
I IndalsälvenÅreälven, Ammerån, StorånDammån samt Hårkan
I Ångermanälven Lejarälven, Storån uppströmsKlumpvattnet, LångselånRörströmsälven, Saxån, Ransarån uppströms Ransarn samt Vojmån uppströms Vojmsjön
Vapstälven Moälven Lögdeälven Öreälven I UmeälvenTärnaån, Girjesån och Juktån uppströms Fjosoken
Sävarån I Skellefteälvenkällflödena uppströms Sädvajaure respektive Riebnes samt Malån
Byskeälven Åbyälven I LuleälvenStora Luleälven uppströms Akkajaure, Lilla Luleälven uppströms Skalka och Tjaktjajaure samt Pärlälven
Råneälven Emån Bräkneån Mörrumsån Fylleån I EnningdalsälvenEnningdalsälven uppströms riksgränsen till Norge

[S2]Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor:

I Klarälvensträckan mellan Höljes och Edebäck
I DalälvenVästerdalälven nedströms Skiffsforsen samt Dalälven nedströms Näs bruk
I Ljusnansträckan mellan Hede och Svegsjön samt sträckan mellan Laforsen och Arbråsjöarna
I Ljungansträckan mellan Havern och Holmsjön samt sträckan nedströms Viforsen
I IndalsälvenLångan nedströms Landösjön
I Ångermanälven Faxälven mellan Edsele ochHelgumsjön
I UmeälvenTärnaforsen mellan Stor-Laisan och Gäuta

[S3]Första och andra stycket gäller inte vattenverksamhet som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan.

  • MÖD 2013:40:Tillstånd till uppförande av ny kraftstation ----- Fråga om tillstånd till uppförande av en ny kraftstation med en ny turbin i anslutning till, och som ersättning för, ett befintligt kraftverk i nedre Dalälven på en älvsträcka som är skyddad mot vattenkraftsutbyggnad. Mark- och miljööverdomstolen fann att verkningarna av de planerade byggnadsåtgärderna, bl.a. ny intags- och utloppskanal, skulle medföra mer än obetydlig miljöpåverkan. Förbudet i 4 kap. 6 § miljöbalken mot vattenkraftsutbyggnad ansågs därför lägga hinder i vägen för att tillåta den ansökta verksamheten. - Även fråga om betydelsen i målet av att Regeringen funnit att det saknades förutsättningar för att ge tillåtelse enligt 7 kap. 29 § miljöbalken till att tillstånd lämnas till verksamheten.
  • MÖD 2015:52:Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till att vidta åtgärder för att bedriva fortsatt verksamhet vid Långforsens kraftverk ----- Ansökan avsåg vattenanläggning i form av äldre kraftverk med dämningsrätt, som hade anlagts, och där vattenverksamhet bedrevs, med stöd av tillstånd från 1918 enligt äldre vattenlagstiftning (1880 års vattenrättsförordning). Syftet med ansökan var att åtgärda vattenanläggningen så att verksamheten kunde fortsätta i enlighet med 1918 års tillstånd och att samtidigt vidta skyddsåtgärder för miljön i form av faunapassage, fiskgaller, fiskavledare och minimitappning. Mark- och miljödomstolen meddelade tillstånd enligt miljöbalken till åtgärderna med föreskrift om villkor samt beslutade att sökanden skulle betala rättegångskostnaderna. Tillståndsdomen överklagades varvid det anfördes att det fanns hinder för den ansökta verksamheten bl.a. med hänsyn till bestämmelserna om utbyggnadsförbud, Natura 2000-områden och miljökvalitetsnormer. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att anläggningen bibehållits och verksamheten bedrivits i sådan omfattning att utgångspunkten för prövningen skulle vara den tillståndsgivna verksamheten (nollalternativet). Domstolen bedömde vidare att de ansökta åtgärderna inte kunde förväntas medföra mer än en obetydlig påverkan på de skyddade intressena i området med hänsyn till de skyddsåtgärder som verksamhetsutövaren skulle vidta. Mark- och miljööverdomstolen fann därför att tillstånd kunde ges och ändrade mark- och miljödomstolens dom i sak endast vad avsåg lydelsen av villkoret om faunapassage och fiskavledare. Vid prövningen av beslutet om ersättning för rättegångskostnaderna i mark- och miljödomstolen fann Mark- och miljööverdomstolen att det saknades underlag som visade den verkliga kostnaden för Kammarkollegiets arbete med målet. Mark- och miljööverdomstolen fann därför inte skäl att vid bestämmandet av ersättningen utgå från högre timtaxa än den övriga myndigheter utgått ifrån.

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

6 §  Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte utföras i

  1. nationalälvarna Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden, källflöden och biflöden,
  2. Dalälven i
    1. vattenområdena Västerdalälven uppströms Hummelforsen och Österdalälven uppströms Trängslet med tillhörande käll- och biflöden, och
    2. älvsträckorna Västerdalälven nedströms Skiffsforsen och Dalälven nedströms Näs bruk,
  3. Ljusnan i
    1. vattenområdena Voxnan uppströms Vallhaga med tillhörande käll- och biflöden, och
    2. älvsträckorna mellan Hede och Svegsjön och mellan Laforsen och Arbråsjöarna,
  4. Ljungan i
    1. vattenområdena Ljungan uppströms Storsjön och Gimån uppströms Holmsjön med tillhörande käll- och biflöden, och
    2. älvsträckorna mellan Havern och Holmsjön och nedströms Viforsen,
  5. Indalsälven i
    1. vattenområdena Åreälven, Ammerån, Storån–Dammån och Hårkan med tillhörande käll- och biflöden, och
    2. älvsträckan Långan nedströms Landösjön,
  6. Ångermanälven i
    1. vattenområdena Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet, Långselån–Rörströmsälven, Saxån, Ransarån uppströms Ransarn och Vojmån uppströms Vojmsjön med tillhörande käll- och biflöden, och
    2. älvsträckan Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön,
  7. Vapstälven med tillhörande käll- och biflöden,
  8. Moälven med tillhörande käll- och biflöden,
  9. Lögdeälven med tillhörande käll- och biflöden,
  10. Öreälven med tillhörande käll- och biflöden,
  11. Umeälven i
    1. vattenområdena Tärnaån, Girjesån och Juktån uppströms Fjosoken med tillhörande käll- och biflöden, och
    2. älvsträckan Tärnaforsen mellan Stor-Laisan och Gäuta,
  12. Sävarån med tillhörande käll- och biflöden,
  13. Skellefteälven i de delar som utgörs av källflödena uppströms Sädvajaure respektive Riebnes och Malån med tillhörande käll- och biflöden,
  14. Byskeälven med tillhörande käll- och biflöden,
  15. Åbyälven med tillhörande käll- och biflöden,
  16. Luleälven i vattenområdena Stora Luleälven uppströms Akkajaure, Lilla Luleälven uppströms Skalka och Tjaktjajaure och Pärlälven med tillhörande käll- och biflöden,
  17. Råneälven med tillhörande käll- och biflöden,
  18. Emån med tillhörande käll- och biflöden,
  19. Bräkneån med tillhörande käll- och biflöden,
  20. Mörrumsån med tillhörande käll- och biflöden,
  21. Fylleån med tillhörande käll- och biflöden,
  22. Enningdalsälven uppströms riksgränsen till Norge med tillhörande käll- och biflöden, och
  23. Klarälven mellan Höljes och Edebäck.

Trots första stycket får åtgärder som behövs för att upprätthålla, underhålla eller ändra en anläggning eller verksamhet vidtas, om åtgärderna inte medför någon ökad negativ miljöpåverkan eller endast en tillfällig sådan ökad påverkan. Lag (2018:1407).

[K4]7 §  Området Ulriksdal–Haga–Brunnsviken–Djurgården är en nationalstadspark.

[S2]Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

[S3]Trots bestämmelsen i andra stycket får en åtgärd som innebär ett tillfälligt intrång eller en tillfällig skada i en nationalstadspark vidtas, om

  1. åtgärden höjer parkens natur- och kulturvärden eller tillgodoser ett annat angeläget allmänt intresse, och
  2. parken återställs så att det inte kvarstår mer än ett obetydligt intrång eller en obetydlig skada. Lag (2009:293).

  • HFD 2011:4:En detaljplan medger att ett nytt bostadsområde med sex- och sjuvåningsbyggnader byggs intill nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. De åtgärder som planen medger har ansetts inte påtagligt skada nationalstadsparkens natur- och kulturvärden. Tillika fråga om nationalstadsparkens gränser. Rättsprövning.
  • HFD 2011 not 50:För att möjliggöra uppförande av nya bostäder och lokaler för offentlig och kommersiell service i anslutning till Kungliga nationalstadsparken (avslag)

[K4]8 §  En användning av mark och vatten som kan påverka ett naturområde som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2 och som omfattar verksamheter eller åtgärder som kräver tillstånd enligt 7 kap. 28 a § får komma till stånd endast om sådant tillstånd har lämnats. Lag (2001:437).

Prop. 2000/01:111: Beträffande bakgrunden till bestämmelsen, se avsnitt 7.1.3. Skyddskraven i artikel 6.3 och 6.4 art- och habitatdirektivet omfattar även sådana planer för användning av mark eller vatten som är föremål för myndighetsbeslut men som inte i sig utgör en aktiv verksamhet eller åtgärd i miljön. De föreslagna bestämmelserna i 7 kap. 28 a–29 §§ omfattar inte ...

  • MÖD 2003:112:Tillstånd att anlägga järnvägsbroar-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till två järnvägsbroar. Ett antal närboende överklagade och ansåg bl.a. att verksamheten borde tillståndsprövas enligt Natura 2000-reglerna (7 kap. 28-29 b §§ miljöbalken). Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade inledningsvis att anläggandet av broarna skedde i enlighet med fastställd järnvägsplan och att prövningen enligt miljöbalken därför endast gällde frågan om det kunde uppstå skador och olägenheter av väsentlig betydelse vid anläggandet och driften. Vidare skulle villkor för verksamheten fastställas. I den första delen instämde MÖD i miljödomstolens bedömning att verksamheten inte hindrades av stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken. Ett villkor till fredande av öringens lek i Ljusnan skärptes. Därefter konstaterade MÖD att de båda järnvägsbroarna skulle beröra ett Natura 2000-område och att reglerna om sådana områden i 7 kap. miljöbalken var tillämpliga. Domstolen pekade på att miljökonsekvensbeskrivningen hade kompletterats med avseende på verksamheternas påverkan på arterna i området och att det av utredningen i målet fick anses framgå att anläggandet av järnvägsbroarna med de villkor som meddelats för byggandet inte kunde påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Då detsamma gällde för driften av järnvägen krävdes inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
  • MÖD 2003:105:Ansökan om tillstånd att utföra en småbåtshamn-----Miljödomstolen hade meddelat tillstånd till byggandet av en småbåtshamn i en grund havsvik. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade efter överklagande av länsstyrelsen och närboende att havsviken låg inom ett Natura 2000-område och att den utgjorde en sådan livsmiljö (”ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten”) som är listad som särskilt skyddsvärd i EU:s habitatdirektiv. I Naturvårdsverkets förteckningen över naturtyper i Natura 2000-området fanns emellertid inte biotopen angiven, vilket föreföll bero på ett förbiseende från länsstyrelsens sida. MÖD menade emellertid att detta inte var avgörande för frågan om tillståndsplikt förelåg enligt Natura 2000-reglerna. Av avgörande betydelse bedömdes istället vara att den planerade vattenverksamheten skulle innebära att ett orört grundområde med hög artdiversitet och varierande bottnar skulle komma att omvandlas till en småbåtshamn, vilket skulle leda till att den skyddsvärda naturtypen helt försvann. Mot denna bakgrund fann MÖD att den ansökta vattenverksamheten var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a §. Eftersom sådan prövning inte skett förelåg hinder enligt 4 kap. 8 § miljöbalken att lämna tillstånd till den ansökta vattenverksamheten. Tillståndsdomen undanröjdes därför och målet återförvisas till miljödomstolen.
  • MÖD 2006:43:Tillstånd att uppföra en 3Gmast inom ett Natura 2000-område tillika naturvårdsområde-----Uppförande och drift av en 3Gmast ansågs inte strida mot syftet med ett naturvårdsområdes föreskrifter eller mot gällande riksintressen. Inte heller krävdes det tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken då varken miljön i de närliggande habitaten eller Natura 2000-området i dess helhet skulle påverkas på ett betydande sätt. Därmed förelåg inte hinder mot att meddela tillstånd enligt områdesföreskriften.
  • HFD 2016:21:Ett tillstånd till bearbetningskoncession enligt minerallagen har inte omfattat för driften nödvändiga anläggningar. Denna begränsning har medfört att en samlad bedömning av verksamhetens påverkan på angränsande Natura 2000-områden inte har gjorts. Rättsprövning.
  • MÖD 2006:44:Tillstånd till anläggande av en järnvägsbro m.m.-----Efter att regeringen vid prövning av en ansökan enligt 17 kap. miljöbalken tillåtit Banverket att bygga en järnväg (del av Botniabanan) ansökte Banverket hos miljödomstolen om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § (avseende Natura 2000-områden) och 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet). Miljödomstolen meddelade tillstånd som överklagades. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att en tillståndsmyndighet vid sin prövning av en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, måste anses vara bunden av regeringens föregående tillåtlighetsbedömning (17 kap. MB) som i detta fall inkluderade påverkan på Natura 2000-områdena. På grund av att prövningens omfattning bara kom att gälla villkor för tillståndet avslog MÖD begäran om att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen angående alternativa järnvägssträckningar. I sak hade regeringen inte tagit slutlig ställning till frågan om vilka kompensationsåtgärder som krävdes för att meddela tillstånd. MÖD uttalade att en åtgärd, för att fylla sin funktion som kompensation, i huvudsak skall vara genomförd redan när intrånget i Natura 2000-området sker. Därför var det inte möjligt att sätta en av Banverket föreslagen kompensationsåtgärd, en våtmark som eventuellt skulle kunna komma i konflikt med flygsäkerhetsintressen, på prövotid. De kompensationsåtgärder som Banverket i övrigt hade presenterat befanns inte vara tillräckliga. MÖD upphävde miljödomstolens domar och visade målen åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.

Områden för geologisk lagring av koldioxid

[K4]9 §  Regeringen får meddela föreskrifter om var geologisk lagring av koldioxid får ske med hänsyn till lagringsplatsernas avgränsning mot land och vatten, mot allmänt och enskilt vatten samt mot Sveriges och andra staters territorier och ekonomiska zoner. Lag (2012:430).

Prop. 2011/12:125: Paragrafen är ny. Enligt artikel 4 i CCS-direktivet får medlemsstaterna själva bestämma vilka områden som kan komma i fråga för val av lagringsplatser. Detta innefattar en rätt för medlemsstaterna att inte tillåta

geologisk lagring av koldioxid i vissa delar av eller inom hela sitt jurisdiktionsområde.

Enligt artikel 2.1 och 2.3 ...

Havsområden

[K4]10 §  För vart och ett av havsområdena Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet ska det finnas en havsplan som ger vägledning till myndigheter och kommuner vid planläggning och prövning av anspråk på användning av området. Havsplanerna ska omfatta Sveriges ekonomiska zon och de områden som inte ingår i fastigheter i svenskt territorialhav utanför de särskilda avgränsningslinjer, en nautisk mil räknat från baslinjerna, som framgår av bilaga 6 till lagen (2017:1272) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. Syftet med havsplanerna ska vara att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling. Havsplanerna ska beslutas av regeringen.

[S2]Regeringen får meddela föreskrifter om sådana förbud eller begränsningar som i fråga om verksamheter och åtgärder inom ett havsplanerat område behövs för att uppnå syftet med planen. Lag (2017:1274).

5 kap. Miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsförvaltning

Föreskrifter om miljökvalitet

[K5]1 §  Regeringen får för vissa geografiska områden eller för hela landet meddela föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön i övrigt, om det behövs för att varaktigt skydda människors hälsa eller miljön eller för att avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön (miljökvalitetsnormer).

[S2]Regeringen får överlåta till en myndighet att meddela miljökvalitetsnormer som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

  • MÖD 2012:19:Ansökan om tillstånd till anläggande av Ladvattenåns kraftverk m.m. i Kramfors kommun ----- När tillstånd till ett nytt vattenkraftverk söks krävs det att miljökonsekvensbeskrivningen belyser vattenverksamhetens påverkan på den ekologiska statusen i vattendraget. En miljökonsekvensbeskrivning, som inte innehållit dessa uppgifter har underkänts, och ansökan om tillstånd har avvisats.
  • MÖD 2005:10:Tillstånd till hamnverksamhet i Sydhamnen i Södertälje kommun----- Underinstanserna hade beviljat tillstånd till hamnverksamheten och bolaget hade överklagat vissa villkorsfrågor till Miljööverdomstolen. I målet var bl.a. fråga om det var motiverat att ålägga hamnen att bekosta anordningar för elanslutning av fartyg, om kontrollprogrammet skulle omfatta fartygstrafikens påverkan på farleden samt om prövotidsförfarande skulle inledas rörande utsläpp från fartyg i hamn.

[K5]2 §  Miljökvalitetsnormer skall ange

  1. föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter och som inte får överskridas eller underskridas efter en viss angiven tidpunkt eller under en eller flera angivna tidsperioder,
  2. föroreningsnivåer eller störningsnivåer som skall eftersträvas eller som inte bör överskridas eller underskridas efter en viss angiven tidpunkt eller under en eller flera angivna tidsperioder,
  3. högsta eller lägsta förekomst i yt- och grundvatten av organismer som kan tjäna till ledning för bedömning av tillståndet i miljön, eller
  4. de krav i övrigt på kvaliteten på miljön som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

[S2]Miljökvalitetsnormer skall vid behov omprövas. Lag (2003:890).

Prop. 2003/04:2: Paragrafen formuleras om för att möjliggöra en mer flexibel användning av de miljökvalitetsnormer som regeringen i 1 § har bemyndigats att föreskriva om. Den nuvarande lydelsen är i huvudsak inriktad på normer om gränsvärden, dvs. normer om att vissa värden inte får överskridas eller underskridas efter en viss tidpunkt och som kan vara kopplade till bestämmelser om påföljd. Denna form av miljökvalitetsnormer finns kvar och beskrivs i den nya lydelsen på ett mera översiktligt sätt i första stycket ...

  • MÖD 2012:19:Ansökan om tillstånd till anläggande av Ladvattenåns kraftverk m.m. i Kramfors kommun ----- När tillstånd till ett nytt vattenkraftverk söks krävs det att miljökonsekvensbeskrivningen belyser vattenverksamhetens påverkan på den ekologiska statusen i vattendraget. En miljökonsekvensbeskrivning, som inte innehållit dessa uppgifter har underkänts, och ansökan om tillstånd har avvisats.
  • MÖD 2017:63:Tillstånd till ökad avledning av vatten genom turbinerna i ett vattenkraftverk ----- Lasele kraftstation ligger i Ångermanälven, som är ett av Sveriges mest utbyggda älvsystem. Fallhöjden är 54 meter och en minimitappning är föreskriven med 100-200 liter/sekund. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det inte finns någon reell risk för negativ påverkan på vattenförekomsternas status med en ökad avledning av vatten från 275 till 340 kubikmeter/sekund. Åtgärden äventyrar inte heller möjligheten att nå gällande miljökvalitetsnorm God ekologisk potential. Ett tillstånd till ökad avledning av vatten har också bedömts förenlig med miljöbalkens regler i övrigt. Några skadeförebyggande åtgärder har med hänsyn till nuvarande reglering inte bedömts motiverade. Mark- och miljööverdomstolen har också samma dag meddelat dom i mål nr M 2650-16 rörande avledning av vatten genom turbinerna i Långbjörn, som är den kraftstation som ligger närmast uppströms i förhållande till Lasele kraftstation.
  • MÖD 2013:12:Tillstånd till fortsatt drift vid Gamleby avloppsreningsverk i Västerviks kommun ----- Vid tillståndprövning av ett befintligt avloppsreningsverk lämnade miljöprövningsdelegationen ett tidbegränsat tillstånd och mark- och miljödomstolen avslog bolagets överklagande. Som skäl för tidsbegränsningen anförde underinstanserna att verket var dåligt lokaliserat i förhållande till närboende samt att det medförde utsläpp till en recipient med otillfredsställande ekologisk status. I målet var även fråga om miljökonsekvensbeskrivningens kvalitet samt regeringens bemyndigande att till vattenmyndigheterna överlåta befogenhet att meddela föreskrifter om miljökvalitetsnormer. Bolaget överklagade till Mark- och miljööverdomstolen och yrkade att tillstånd skulle lämnas utan tidbegräsning. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade inledningsvis att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och att regeringen har ett bemyndigande att överlåta till vattenmyndigheterna att meddela miljökvalitetsnormer avseende ytvattenstatus. Vad gällde reningsverkets lokalisering fann Mark- och miljööverdomstolen att det med hänsyn både till utsläpp av näringsämnen samt uppkomsten av luktolägenheter skulle vara positivt om avloppsvattnet omhändertogs på en annan plats. Vid en avvägning enligt 2 kap. 7 § miljöbalken fann dock domstolen att, med hänsyn till de skyddsåtgärder som bolaget åtagit sig, den kvarvarande risken för olägenheter inte kunde anses vara så betydande att den övervägde kostnaderna för att omhänderta avloppsvattnet på annan plats. Bolagets överklagande bifölls.

[K5]3 §  Myndigheter och kommuner ska ansvara för att miljökvalitetsnormer följs. Lag (2010:882).

Prop. 2009/10:184: Paragrafen anger vilka som har det direkta ansvaret för att miljökvalitetsnormer följs, dvs. myndigheter och kommuner. Ansvaret omfattar inte myndigheter och kommuner i egenskap av verksamhetsutövare. Att man

ska ta hänsyn till miljökvalitetsnormerna i sådana situationer följer av andra bestämmelser, främst 2 ...

  • MÖD 2012:19:Ansökan om tillstånd till anläggande av Ladvattenåns kraftverk m.m. i Kramfors kommun ----- När tillstånd till ett nytt vattenkraftverk söks krävs det att miljökonsekvensbeskrivningen belyser vattenverksamhetens påverkan på den ekologiska statusen i vattendraget. En miljökonsekvensbeskrivning, som inte innehållit dessa uppgifter har underkänts, och ansökan om tillstånd har avvisats.
  • HFD 2011 not 16:Miljöskyddsförening ansågs ha talerätt i mål om antagande av detaljplan för utvidgad trafikplats
  • MÖD 2005:10:Tillstånd till hamnverksamhet i Sydhamnen i Södertälje kommun----- Underinstanserna hade beviljat tillstånd till hamnverksamheten och bolaget hade överklagat vissa villkorsfrågor till Miljööverdomstolen. I målet var bl.a. fråga om det var motiverat att ålägga hamnen att bekosta anordningar för elanslutning av fartyg, om kontrollprogrammet skulle omfatta fartygstrafikens påverkan på farleden samt om prövotidsförfarande skulle inledas rörande utsläpp från fartyg i hamn.

/Upphör att gälla U: 2019-01-01/

Åtgärdsprogram

[K5]4 §  /Ny beteckning 5 kap. 7 § U:2019-01-01/ Om det behövs för att följa en miljökvalitetsnorm, ska regeringen eller den eller de myndigheter eller kommuner som regeringen bestämmer upprätta ett förslag till åtgärdsprogram.

[S2]Om en miljökvalitetsnorm för ett geografiskt område inte kan följas på grund av att miljön påverkas av en verksamhet som ligger utanför området, ska ett förslag till åtgärdsprogram upprättas för hela det område där störningar som påverkar möjligheten att följa normen förekommer.

[S3]Den som upprättar förslaget ska

  1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat sätt ge de myndigheter, kommuner, organisationer, verksamhetsutövare, allmänheten och övriga som berörs av åtgärdsprogrammet tillfälle under minst två månader att lämna synpunkter på förslaget, och
  2. i en särskild sammanställning redovisa synpunkterna och hur hänsyn tas till dem samt foga sammanställningen till de övriga handlingarna i ärendet. Lag (2010:882).

Prop. 2001/02:65: Den föreslagna ändringen innebär en precisering av hänvisningen.

Prop. 2003/04:2: Paragrafen får nytt innehåll. I paragrafen anges när ett åtgärdsprogram skall tas fram och hur det skall göras.

Ett förslag till åtgärdsprogram skall alltid upprättas av regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen utser. Förslaget skall innehålla allt som enligt 6 § skall ingå i åtgärdsprogrammet, inklusive en konsekvensanalys. Bestämmelserna om samordning då en verksamhet påverkar ett större område flyttas från nuvarande 5 §. Samordning skall föregå upprättandet ...

Prop. 2009/10:184: Ändringarna i fråga om att ”följa” en miljökvalitetsnorm är en konsekvens av ändringen i 5 kap. 3 §. I övrigt görs några redaktionella och språkliga ändringar.

  • HFD 2011 not 16:Miljöskyddsförening ansågs ha talerätt i mål om antagande av detaljplan för utvidgad trafikplats

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

4 §  En myndighet eller en kommun får inte tillåta att en verksamhet eller en åtgärd påbörjas eller ändras om detta, trots åtgärder för att minska föroreningar eller störningar från andra verksamheter, ger upphov till en sådan ökad förorening eller störning som innebär att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller som har sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå den status eller potential som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm.

Vid prövning för ett nytt tillstånd och vid omprövning av tillstånd ska de bestämmelser och villkor beslutas som behövs för att verksamheten inte ska medföra en sådan försämring eller ett sådant äventyr. Lag (2018:1407).

[K5]5 §  /Ny beteckning 5 kap. 8 § U:2019-01-01/ Ett åtgärdsprogram som avses i 4 § skall fastställas av regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer. Om det behövs får regeringen bestämma att ett åtgärdsprogram skall fastställas av flera myndigheter eller kommuner.

[S2]Ett åtgärdsprogram som skall fastställas av en kommun skall beslutas av kommunfullmäktige.

[S3]Åtgärdsprogrammet skall skickas till de myndigheter som regeringen bestämmer.

[S4]Med kommun avses i denna paragraf även kommunalförbund. Lag (2003:890).

Prop. 2003/04:2: Paragrafens nuvarande regler om hur den myndighet eller kommun som tar fram ett åtgärdsprogram skall förfara ersätts av de nya bestämmelserna i 4 §. De nuvarande hänvisningarna till krav som följer av medlemskapet i Europeiska unionen tas bort. Med den utökade innebörd av miljökvalitetsnorm som följer av 2 §, och då särskilt möjligheten till anpassning i första stycket 4, kommer ett åtgärdsprogram alltid att föranledas av att en sådan norm behöver uppfyllas. Vidare anges det att ett åtgärdsprogram ...

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

5 §  I fråga om miljökvalitetsnormer som avses i 2 § första stycket 1 för annat än vatten ska myndigheter och kommuner vid prövning och tillsyn ställa de krav som behövs för att följa en sådan norm. Om det finns ett åtgärdsprogram som har fastställts för att följa normen, ska det vara vägledande för bedömningen av behovet.

Vid prövning av tillåtlighet, tillstånd, godkännande eller dispens för en verksamhet eller åtgärd som ger en ökad förorening eller störning och kan antas på ett inte obetydligt sätt bidra till att en miljökvalitetsnorm som avses i 2 § första stycket 1 för annat än vatten inte följs, får verksamheten eller åtgärden tillåtas om den

  1. är förenlig med ett åtgärdsprogram som har fastställts för att följa normen,
  2. förenas med villkor om att vidta eller bekosta kompenserande åtgärder som ökar möjligheterna att följa normen i en utsträckning som inte är obetydlig, eller
  3. trots att den försvårar möjligheterna att följa miljökvalitetsnormen på kort sikt eller i ett litet geografiskt område, kan antas ge väsentligt ökade förutsättningar att följa normen på längre sikt eller i ett större geografiskt område. Lag (2018:1407).

[K5]6 §  /Ny beteckning 5 kap. 9 § U:2019-01-01/ Ett åtgärdsprogram får omfatta all verksamhet och alla åtgärder som kan påverka möjligheten att följa miljökvalitetsnormer.

[S2]Programmet ska innehålla

  1. uppgifter om den eller de miljökvalitetsnormer som ska följas,
  2. uppgifter om de åtgärder som myndigheter eller kommuner behöver vidta för att miljökvalitetsnormerna ska följas, vilka myndigheter eller kommuner som behöver vidta åtgärderna och när åtgärderna behöver vara genomförda,
  3. uppgifter om hur krav på förbättringar ska fördelas mellan olika typer av källor som påverkar möjligheterna att följa miljökvalitetsnormerna och mellan olika åtgärder som avses i 2,
  4. i fråga om åtgärder för att följa en miljökvalitetsnorm som avses i 2 § första stycket 1, uppgifter om den förbättring som var och en av åtgärderna bedöms medföra och hur åtgärderna tillsammans bedöms bidra till att normen följs,
  5. de uppgifter som i övrigt behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, och
  6. en analys av programmets konsekvenser från allmän och enskild synpunkt och hur åtgärderna enligt 2 är avsedda att finansieras.

[S3]Ett åtgärdsprogram ska omprövas vid behov, dock minst vart sjätte år. Lag (2010:882).

Prop. 2003/04:2: De ändringar som görs är en följd av att beskrivningen av termen miljökvalitetsnorm kompletteras. Genom en ny bestämmelse i andra stycket föreskrivs det att ett åtgärdsprograms konsekvenser från allmän och enskild synpunkt skall analyseras. Omfattningen och inriktningen av sådana konsekvensanalyser får anpassas efter omständigheterna i de konkreta fallen, men de skall vara så uttömmande som krävs för dess syfte samt innefatta ekonomiska konsekvenser och miljökonsekvenser. Kostnader och nytta skall ...

Prop. 2009/10:184: Paragrafen innehåller de krav som ska ställas på åtgärdsprogram.

I andra stycket punkten 1 tydliggörs det att ett åtgärdsprogram kan omfatta mer än en miljökvalitetsnorm. Det kan exempelvis vara fråga om gränsvärdesnormer enligt 5 kap. 2 § första stycket 1, målsättningsnormer enligt 5 kap. 2 § första stycket 2 eller övriga normer som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen enligt 5 kap. 2 § första stycket 4 miljöbalken. ...

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

6 §  Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från förbuden i 4 § första stycket. Sådana föreskrifter får endast avse undantag för att tillgodose allmänna intressen av större vikt eller som det annars finns särskilda skäl för. Lag (2018:1407).

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

Åtgärdsprogram

[K5]7 §  /Ny beteckning 5 kap. 10 § U:2019-01-01/ Regeringen får föreskriva att vissa åtgärdsprogram skall prövas av regeringen.

[S2]Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om hur åtgärdsprogram skall upprättas, vad sådana program skall innehålla och hur samråd skall ske. Lag (2003:890).

Prop. 2003/04:2: Andra stycket är nytt och innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela kompletterande föreskrifter om åtgärdsprogram. Sådana föreskrifter torde främst vara av formell natur och kan exempelvis behövas för att uppfylla krav på åtgärdsprograms utformning som följer av olika direktiv. Ett annat exempel på föreskrifter som kan behövas är sådana

som följer ...

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

7 §  Om det behövs för att följa en miljökvalitetsnorm, ska regeringen eller den eller de myndigheter eller kommuner som regeringen bestämmer upprätta ett förslag till åtgärdsprogram.

Om en miljökvalitetsnorm för ett geografiskt område inte kan följas på grund av att miljön påverkas av en verksamhet som ligger utanför området, ska ett förslag till åtgärdsprogram upprättas för hela det område där störningar som påverkar möjligheten att följa normen förekommer.

Den som upprättar förslaget ska

  1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat sätt ge de myndigheter, kommuner, organisationer, verksamhetsutövare, allmänheten och övriga som berörs av åtgärdsprogrammet tillfälle under minst två månader att lämna synpunkter på förslaget, och
  2. i en särskild sammanställning redovisa synpunkterna och hur hänsyn tas till dem samt foga sammanställningen till de övriga handlingarna i ärendet. Lag (2018:1407).

[K5]8 §  /Ny beteckning 5 kap. 11 § U:2019-01-01/ Myndigheter och kommuner skall inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt ett åtgärdsprogram som fastställts enligt 5 §. Lag (2003:890).

Prop. 2003/04:2: Den nuvarande bestämmelsen i 4 § utgår och ersätts av denna nya bestämmelse som tydliggör myndigheters och kommuners ansvar i fråga om genomförandet av åtgärdsprogram.

Innebörden av den nya bestämmelsen är i hög grad beroende av hur åtgärdsprogrammet utformas i enskilda delar. Bestämmelsen som sådan innebär att myndigheter och kommuner, inom sina respektive kompetensområden, skall vidta de åtgärder som behövs enligt programmet. Det kan vara fråga om vitt skilda åtgärder, t.ex. ...

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

8 §  Ett åtgärdsprogram som avses i 7 § ska fastställas av regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer. Om det behövs får regeringen bestämma att ett åtgärdsprogram ska fastställas av flera myndigheter eller kommuner.

Ett åtgärdsprogram som ska fastställas av en kommun ska beslutas av kommunfullmäktige.

Åtgärdsprogrammet ska skickas till de myndigheter som regeringen bestämmer.

Med kommun avses i denna paragraf även kommunalförbund. Lag (2018:1407).

/Upphör att gälla U: 2019-01-01/

Kontroll

[K5]9 §  /Ny beteckning 5 kap. 12 § U:2019-01-01/ Regeringen ska, i samband med att föreskrifter enligt 1 § meddelas, även besluta vilka som ska kontrollera att en miljökvalitetsnorm följs.

[S2]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om provtagning och andra metoder för att kontrollera att en miljökvalitetsnorm följs samt om godkännande av mätmetoder och mätutrustning. Lag (2010:882).

Prop. 2001/02:65: De föreslagna ändringarna i paragrafen görs framförallt i förtydligande syfte. Ändringen i första stycket innebär att regeringen får besluta om vilka som är skyldiga att kontrollera att miljökvalitetsnormerna uppfylls, inte bara vilka som är skyldiga att utföra mätningar. Kontroll av luftföroreningar kan ske genom bl.a. mätning men även på andra sätt.

Ändringen i andra stycket innebär att bemyndigandet till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ändras så att ...

Prop. 2009/10:184: I paragrafens andra stycke införs ett nytt bemyndigande, som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om godkännande av mätmetoder och mätutrustningar för kontrollen av att en miljökvalitetsnorm följs. Närmare föreskrifter om förutsättningarna för sådana godkännanden regleras i den förordning som är styrande för miljökvalitetsnormer för utomhusluft. ...

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

9 §  Ett åtgärdsprogram får omfatta all verksamhet och alla åtgärder som kan påverka möjligheten att följa miljökvalitetsnormer.

Programmet ska innehålla

  1. uppgifter om den eller de miljökvalitetsnormer som ska följas,
  2. uppgifter om de åtgärder som myndigheter eller kommuner behöver vidta för att miljökvalitetsnormerna ska följas, vilka myndigheter eller kommuner som behöver vidta åtgärderna och när åtgärderna behöver vara genomförda,
  3. uppgifter om hur krav på förbättringar ska fördelas mellan olika typer av källor som påverkar möjligheterna att följa miljökvalitetsnormerna och mellan olika åtgärder som avses i 2,
  4. i fråga om åtgärder för att följa en miljökvalitetsnorm som avses i 2 § första stycket 1, uppgifter om den förbättring som var och en av åtgärderna bedöms medföra och hur åtgärderna tillsammans bedöms bidra till att normen följs,
  5. de uppgifter som i övrigt behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, och
  6. en analys av programmets konsekvenser från allmän och enskild synpunkt och hur åtgärderna enligt 2 är avsedda att finansieras.

Ett åtgärdsprogram ska omprövas vid behov, dock minst vart sjätte år. Lag (2018:1407).

/Upphör att gälla U: 2019-01-01/

Förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön

[K5]10 §  /Ny beteckning 5 kap. 13 § U:2019-01-01/ För förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön skall Sveriges landområden och kustvattenområden delas in i

  1. Bottenvikens vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i Bottenviken,
  2. Bottenhavets vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i Bottenhavet,
  3. Norra Östersjöns vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i södra Ålands hav eller norra Gotlandshavet,
  4. Södra Östersjöns vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i västra Gotlandshavet, östra Gotlandshavet, Bornholmshavet, Arkonahavet eller Öresund, och
  5. Västerhavets vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i Västerhavet.

[S2]I varje vattendistrikt ingår det anslutande grundvattnet och det anslutande kustvattenområdet ut till en nautisk mil utanför den baslinje som avses i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.

[S3]Med avrinningsområde avses ett landområde från vilket all ytvattenavrinning strömmar till havet genom ett enda utlopp eller delta.

[S4]Ytvatten, grundvatten, kustvatten och landområden vid kusten som inte kan hänföras till ett visst avrinningsområde skall hänföras till det vattendistrikt som är närmast eller lämpligast.

[S5]Regeringen meddelar föreskrifter om gränsdragningen mellan vattendistrikten. Vid gränsdragningen får ett enskilt avrinningsområde hänföras till annat vattendistrikt än vad som följer av första stycket, om det är lämpligt med hänsyn till förvaltningsarbetet. Lag (2004:224).

Prop. 2003/04:57: Genom paragrafen, och i rubriken som föregår den, introduceras uttrycket förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Med detta avses framför allt alla de åtgärder som vidtas för att de krav som ramdirektivet för vatten ställer skall uppfyllas, men även andra åtgärder inriktade på vattenmiljökvalitet som behövs av de skäl som anges i 1 §. Kvaliteten på vattenmiljön skall i detta sammanhang ges en vid innebörd och kan även innefatta exempelvis kvantitativa förhållanden.

I paragrafen ...

Prop. 2003/04:2: Genom paragrafen, och i rubriken som föregår den, introduceras uttrycket förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Med detta avses framför allt alla de åtgärder som vidtas för att de krav som ramdirektivet för vatten ställer skall uppfyllas, men även andra åtgärder inriktade på vattenmiljökvalitet som behövs av de skäl som anges i 1 §. Kvaliteten på vattenmiljön skall i detta sammanhang ges en vid innebörd och även innefatta exempelvis kvantitativa förhållanden.

I paragrafen ...

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

10 §  Regeringen får föreskriva att vissa åtgärdsprogram skall prövas av regeringen.

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om hur åtgärdsprogram skall upprättas, vad sådana program skall innehålla och hur samråd skall ske. Lag (2018:1407).

[K5]11 §  /Ny beteckning 5 kap. 14 § U:2019-01-01/ En länsstyrelse i varje vattendistrikt ska vara vattenmyndighet med ansvar för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön i distriktet.

[S2]Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vattenmyndigheterna Lag (2017:955).

Prop. 2003/04:57: I paragrafen klargörs att en länsstyrelse i varje vattendistrikt skall utses till vattenmyndighet. Dessa myndigheter skall framförallt ansvara för den vattenmiljöförvaltning som följer av ramdirektivet för vatten, men även andra uppgifter som anknyter till denna kan komma i fråga. Av andra stycket framgår att det är regeringen som preciserar t.ex. vilka arbetsuppgifter som myndigheterna skall ha, hur beslut skall fattas och var de skall ligga.

Av paragrafens tredje stycke framgår ...

Prop. 2003/04:2: Av paragrafen framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön. Exemplen anknyter till de uppgifter som följer av ramdirektivet för vatten, men bestämmelsen innebär en generell möjlighet att anpassa regelverket även till det som i övrigt behövs för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön. Med stöd av bestämmelsen kan exempelvis förordnas om rapporteringsskyldighet, register över skyddade områden eller ...

Prop. 2016/17:200: I paragrafen klargörs att en länsstyrelse i varje vattendistrikt ska vara vattenmyndighet och att regeringen kan precisera t.ex. vilka arbetsuppgifter som myndigheterna ska ha och hur beslut ska fattas.

Paragrafen ändras på så vis att det som återfinns i tredje stycket flyttas till föreslagna 5 kap 12 §. I övrigt överensstämmer innehållet i paragrafen med nuvarande 5 kap. 11 § med språkliga ändringar. Relevanta förarbeten till den paragrafen finns i ...

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

11 §  Myndigheter och kommuner skall inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt ett åtgärdsprogram som fastställts enligt 5 §. Lag (2018:1407).

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

Kontroll

[K5]12 §  /Ny beteckning 5 kap. 15 § U:2019-01-01/ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

  1. föreskrifter om karakterisering av vattenområden, förvaltningsplaner för vattendistrikt och övervakning av vattenmiljön, och
  2. ytterligare föreskrifter om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen, som är ny, finns ett normgivningsbemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön.

Paragrafen överensstämmer med nuvarande 5 kap. 11 § tredje stycket med redaktionella och språkliga ändringar. Relevanta förarbeten till den paragrafen finns i prop. 2003/04:57 (författningskommentaren till nuvarande ...

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

12 §  Regeringen ska, i samband med att föreskrifter enligt 1 § meddelas, även besluta vilka som ska kontrollera att en miljökvalitetsnorm följs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om provtagning och andra metoder för att kontrollera att en miljökvalitetsnorm följs samt om godkännande av mätmetoder och mätutrustning. Lag (2018:1407).

/Upphör att gälla U: 2019-01-01/

Redovisning från kommunerna

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

Förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön

[K5]13 §  /Ny beteckning 5 kap. 16 § U:2019-01-01/ Regeringen får i ett enskilt fall besluta att en eller flera kommuner ska redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kommunen eller kommunerna i sin planering enligt plan- och bygglagen (2010:900) avser att genomföra ett åtgärdsprogram eller på annat sätt skapa förutsättningar för att miljökvalitetsnormer enligt detta kapitel följs. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om att regeringen genom ett förvaltningsbeslut kan ålägga en eller flera kommuner att redovisa hur de i sin planering enligt plan- och bygglagen avser att genomföra ett åtgärdsprogram eller på annat sätt skapa förutsättningar för att miljökvalitetsnormer följs.

Innehållet i paragrafen överensstämmer med vissa språkliga ändringar med den nuvarande 6 kap. 21 § första ...

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

13 §  För förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön skall Sveriges landområden och kustvattenområden delas in i

  1. Bottenvikens vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i Bottenviken,
  2. Bottenhavets vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i Bottenhavet,
  3. Norra Östersjöns vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i södra Ålands hav eller norra Gotlandshavet,
  4. Södra Östersjöns vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i västra Gotlandshavet, östra Gotlandshavet, Bornholmshavet, Arkonahavet eller Öresund, och
  5. Västerhavets vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i Västerhavet.

I varje vattendistrikt ingår det anslutande grundvattnet och det anslutande kustvattenområdet ut till en nautisk mil utanför den baslinje som avses i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.

Med avrinningsområde avses ett landområde från vilket all ytvattenavrinning strömmar till havet genom ett enda utlopp eller delta.

Ytvatten, grundvatten, kustvatten och landområden vid kusten som inte kan hänföras till ett visst avrinningsområde skall hänföras till det vattendistrikt som är närmast eller lämpligast.

Regeringen meddelar föreskrifter om gränsdragningen mellan vattendistrikten. Vid gränsdragningen får ett enskilt avrinningsområde hänföras till annat vattendistrikt än vad som följer av första stycket, om det är lämpligt med hänsyn till förvaltningsarbetet. Lag (2018:1407).

[K5]14 §  /Ny beteckning 5 kap. 17 § U:2019-01-01/ Statliga myndigheter ska anmäla till regeringen om det uppkommer behov av en redovisning enligt 13 §. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om statliga myndigheters skyldighet att anmäla till regeringen om det uppkommer behov av att en eller flera kommuner lämnar en redovisning om hur de i sin planering enligt plan- och bygglagen avser att genomföra ett åtgärdsprogram eller på annat sätt skapa förutsättningar för att miljökvalitetsnormer följs.

Innehållet i paragrafen överensstämmer med nuvarande ...

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

14 §  En länsstyrelse i varje vattendistrikt ska vara vattenmyndighet med ansvar för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön i distriktet.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vattenmyndigheterna Lag (2018:1407).

/Upphör att gälla U: 2019-01-01/

Åtgärdsprogram och förvaltningsplaner som beslutsunderlag vid prövning

[K5]15 §  /Ny beteckning 5 kap. 18 § U:2019-01-01/ Den myndighet som handlägger ett mål eller ärende enligt denna balk ska se till att sådana beslutade åtgärdsprogram och förvaltningsplaner som avses i detta kapitel och som har betydelse för prövningen finns tillgängliga i målet eller ärendet. Lag (2017:955).

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

15 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

  1. föreskrifter om karakterisering av vattenområden, förvaltningsplaner för vattendistrikt och övervakning av vattenmiljön, och
  2. ytterligare föreskrifter om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Lag (2018:1407).

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

Redovisning från kommunerna

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

16 §  Regeringen får i ett enskilt fall besluta att en eller flera kommuner ska redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kommunen eller kommunerna i sin planering enligt plan- och bygglagen (2010:900) avser att genomföra ett åtgärdsprogram eller på annat sätt skapa förutsättningar för att miljökvalitetsnormer enligt detta kapitel följs. Lag (2018:1407).

17 §/Träder i kraft I:2019-01-01/ Statliga myndigheter ska anmäla till regeringen om det uppkommer behov av en redovisning enligt 16 §. Lag (2018:1407).

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

Åtgärdsprogram och förvaltningsplaner som beslutsunderlag vid prövning

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

18 §  Den myndighet som handlägger ett mål eller ärende enligt denna balk ska se till att sådana beslutade åtgärdsprogram och förvaltningsplaner som avses i detta kapitel och som har betydelse för prövningen finns tillgängliga i målet eller ärendet. Lag (2018:1407).

6 kap. Miljöbedömningar

Prop. 2016/17:200: Det nuvarande 6 kap. miljöbalken upphävs och ersätts med ett nytt 6 kap. Ordet miljöbedömning används i rubriken som ett samlingsnamn för förfaranden vid miljöbedömning för dels planer och program (strategisk miljöbedömning), dels verksamheter och åtgärder (specifik miljöbedömning).

Bestämmelserna är disponerade på ett sätt som återspeglar den kronologiska ordningen i arbetet med att ta fram och besluta om planer ...

Prop. 2003/04:116: Paragraferna, tidigare 11–13 §§, har fått ny numrering.

  • MÖD 2010:30:Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken, dels enligt 9 kap. att bedriva befintlig och utökad hamnverksamhet i Verköhamnen, dels enligt 11 kap. avseende muddring och utbyggnad av ny kaj samt dispens från förbudet i 15 kap. 31 § miljöbalken avseende dumpning av schaktmassor vid ny deponiplats, Karlskrona kommun, Blekinge län ----- Miljööverdomstolen har lämnat tillstånd till hamnverksamhet samt dispens från förbudet i 15 kap. 31 § att få dumpa muddermassor till havs som vid provtagning före muddringen innehåller lägre halt tributyltenn (TBT) än gränsvärdet 200 mikrogram/kg TS. Dumpningsplatsen ansågs vara tillräckligt utredd och det framstod som osannolikt att dumpningen med de föreskrivna villkoren kunde medföra olägenhet för människors hälsa och miljön. Miljööverdomstolen har även behandlat frågor om buller från hamnverksamheten och föreskrivit utredningsvillkor härom samt villkor om elanslutning på land och upprättande av en efterbehandlingsplan.
  • MÖD 2004:9:Avvisad ansökan om tillstånd enligt 9 kap. och 11 kap. miljöbalken----- Miljödomstolen har avvisat en ansökan om tillstånd till dels utpumpning av vatten från Isätragruvan i Österåkers kommun, dels förläggning av uppgrävda massor i densamma, med motiveringen att ansökan – trots kompletteringar - varit så bristfällig att den inte kunde läggas till grund för prövning av målet. Vidare noterade miljödomstolen att miljökonsekvensförfarandet inte genomförts på det sätt som föreskrivs i 6 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD), som fastställde miljödomstolens avvisningsbeslut, konstaterade att varken verksamhetens omfattning eller miljökonsekvenser kunde bestämmas med ledning av ansökan, inte ens efter de nya kompletteringar som gjorts i MÖD.

[K6]1 §  I detta kapitel finns bestämmelser om identifiering, beskrivning och bedömning av miljöeffekter vid planering av och beslut om planer och program (strategiska miljöbedömningar) och verksamheter och åtgärder (specifika miljöbedömningar).

[S2]Syftet med en miljöbedömning är att integrera miljöaspekter i planering och beslutsfattande så att en hållbar utveckling främjas. Lag (2017:955).

Prop. 2001/02:65: Genom den föreslagna ändringen i första stycket knyts kravet på miljökonsekvensbeskrivning och miljökonsekvensbedömning enbart till ansökningar som gäller anläggande, drift eller ändring av verksamheter enligt 9, 11 och 12 kap eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa kapitel. För ansökningar om återkallelse av tillstånd, omprövningar av villkor eller tillstånd eller om förlängning av genomförandetider krävs det alltså inte någon obligatorisk miljökonsekvensbeskrivning. Ändringarna ...

Prop. 2016/17:200: I paragrafen beskrivs det huvudsakliga innehållet i kapitlet och vad som är syftet med en miljöbedömning.

Bestämmelsen i första stycket är ny och beskriver kapitlets huvudsakliga innehåll som består av bestämmelser om miljöbedömningar. En miljöbedömning innebär att miljöeffekter ska identifieras, beskrivas och bedömas vid planering av och beslut om planer och program eller verksamheter och åtgärder. Denna process kallas strategiska miljöbedömningar i fråga om planer och ...

Prop. 2000/01:111: Med hänvisningen till 7 kap. 28 a § införs kravet att en miljökonsekvensbeskrivning också behövs när frågor om tillstånd enligt bestämmelserna om särskilda skydds- och bevarandeområden skall prövas.

  • MÖD 2003:27:Avvisad ansökan om laglighetsförklaring-----Miljödomstolen ansåg att miljökonsekvensbeskrivningen i målet inte var tillfredsställande och förelade sökanden att komplettera. När detta inte efterföljdes avvisades ansökan. Efter överklagande fastställde Miljööverdomstolen underrättens beslut och uttalade att de uppgifter som lämnats inte räckte för att uppfylla ens mycket lågt ställda krav på en miljökonsekvensbeskrivning.
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.
  • NJA 2008 s. 748:Det har inte funnits utrymme för Miljööverdomstolen att avvisa en ansökan i ett ansökningsmål enligt miljöbalken med hänvisning till bestämmelsen i 22 kap. 2 § andra stycket miljöbalken. Eftersom en godtagbar miljökonsekvensbeskrivning är en processförutsättning har det emellertid enligt 34 kap. 1 § rättegångsbalken varit möjligt att avvisa en sådan ansökan när bristerna i den miljökonsekvensbeskrivning som ingått i ansökan bedömts vara så väsentliga att ansökningen inte kunnat läggas till grund för prövningen.
  • MÖD 2003:95:Tillåtlighet enligt 22 kap. 26 § 1 st. miljöbalken till verksamhet för tillverkning av s.k. EU-anpassade drivmedel-----Miljödomstolen hade bedömt utökningen av verksamheten vid ett raffinaderi som tillåtlig enligt 22 kap. 26 § miljöbalken och meddelat deldom om s.k. byggnadstillstånd. Miljööverdomstolen undanröjde deldomen med hänvisning till brister i miljökonsekvensbeskrivningen. Domstolen uttalade att en tillåtlighetsprövning enligt 22 kap. 26 § miljöbalken inte kan göras mindre omfattande i fråga om verksamhetens miljöpåverkan än när tillståndsprövning sker. Ett fullständigt underlag är således en förutsättning för att en förprövning av de samlade miljöeffekterna av verksamheten skall kunna genomföras. Domstolen berörde även frågan om vad som menas med ” de arbeten som behöver utföras” i den aktuella paragrafen. För att inte påverka den slutliga prövningen skall de anläggnings- och byggnadsåtgärder som bör få vidtas preciseras i avgörandet. Arbetena får inte omfatta renings- och processteknik.
  • MÖD 2002:18:Tillstånd till verksamheten vid ett värmeverk-----Efter att miljödomstolen meddelat tillstånd överklagade länsstyrelsen och yrkade att målet skulle återförvisas därför att miljökonsekvensbeskrivningen inte tillräckligt redovisade konsekvenserna av att byta ut fossil olja mot tallbecksolja i en panna. Miljööverdomstolen avslog denna begäran med hänvisning till att dessa uppgifter inte hade någon avgörande betydelse för prövningen i målet samt att kostnaden för en sådan utredning inte stod i rimlig proportion till nyttan. Även frågor om utsläpp till luft av stoft, svavel och kväveoxider.
  • MÖD 2002:78:Tillstånd till minikraftverk-----Miljödomstolen lämnade tillstånd till ett minikraftverk. Domen överklagades. Under handläggningen i Miljööverdomstolen (MÖD) förtecknades ån där kraftverket skulle ligga som särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 27 § miljöbalken (Natura 2000). MÖD fann att miljökonsekvensbeskrivningen var bristfällig i två avseenden. 0-alternativet skulle beskriva rådande förhållanden vid kvarnen med allt vatten rinnande i den naturliga huvudfåran så att konsekvenserna framgick av att verksamheten inte skulle komma till stånd. Vidare saknades uppgifter för prövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, nämligen en redovisning av den livsmiljö och de vilda djur och växter som skulle skyddas i området samt konsekvenserna av verksamheten för det syfte som området avsåg. Domstolen återförvisade målet i denna del.
  • MÖD 2004:1:Avvisad ansökan om omprövning av villkor för säkerhetshöjande åtgärder i Torphammars kraftverk, Gimån.----- Bolaget hade ansökt om ändring av villkor i gällande tillstånd för öppnandet av ett tidigare igengjutet bottenutskov i kraftverket. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att ändringen inte avsåg något befintligt villkor eller någon annan bestämmelse i gällande tillstånd. MÖD delade miljödomstolens uppfattning att åtgärden var en sådan ändring av damm som kräver tillstånd varför det till ansökan skall bifogas en miljökonsekvensbeskrivning. Då bolaget förklarat sig inte ha för avsikt att följa ett föreläggande med denna innebörd var det rätt av miljödomstolen att avvisa ansökan.
  • MÖD 2017:27:Tillstånd till uppförande och drift av gruppstation för vindkraft ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en ansökan om tillstånd enligt den s.k. boxmodellen till att uppföra och driva en vindkraftspark ska avslås. Med hänsyn till omfattningen av vindkraftparken och omgivningens naturvärden har ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen inte ansetts ge tillräckligt underlag för att kunna bedöma alla de konsekvenser som verksamheten vid olika alternativutformningar kommer att ge upphov till. Det har därför inte gått att avgöra om verksamhetens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken.
  • MÖD 2004:71:Tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område----- Miljööverdomstolen har avslagit ansökan om tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område med hänvisning till att valet av plats för hästhållningen inte överensstämmer med kraven i 2 kap. 4 § miljöbalken. Även fråga om tillstånds förenlighet med planbestämmelser samt skyldigheten att upprätta miljökonsekvensbeskrivning.

Ordförklaring

[K6]2 §  Med miljöeffekter avses i detta kapitel direkta eller indirekta effekter som är positiva eller negativa, som är tillfälliga eller bestående, som är kumulativa eller inte kumulativa och som uppstår på kort, medellång eller lång sikt på

  1. befolkning och människors hälsa,
  2. djur- eller växtarter som är skyddade enligt 8 kap., och biologisk mångfald i övrigt,
  3. mark, jord, vatten, luft, klimat, landskap, bebyggelse och kulturmiljö,
  4. hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt,
  5. annan hushållning med material, råvaror och energi, eller
  6. andra delar av miljön. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen förklaras vad som i kapitlet avses med miljöeffekter. Förklaringen överensstämmer delvis med nuvarande beskrivning av vilka effekter eller vilken påverkan på miljön och människors hälsa som kan komma i fråga enligt 6 kap. 3 § första stycket och 12 § andra stycket 6 miljöbalken. Det tydliggörs vilka typer av direkta och indirekta effekter som kan komma i fråga (t.ex. kumulativa effekter).

Av paragrafen ...

  • HFD 2011 not 27:Ansökan av E.D. m.fl. om rättsprövning av beslut att fastställa järnvägsplan och anta detaljplan

Planer och program

Strategiska miljöbedömningar för planer och program

[K6]3 §  En myndighet eller kommun som upprättar eller ändrar en plan eller ett program som krävs i lag eller annan författning ska göra en strategisk miljöbedömning, om genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

[S2]Skyldigheten gäller inte

  1. planer och program som endast syftar till att tjäna totalförsvaret eller räddningstjänsten, och
  2. finansiella eller budgetära planer och program. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges när en strategisk miljöbedömning ska göras. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Av första stycket framgår att tillämpningsområdet är avgränsat till sådana planer och program som krävs i lag eller annan författning och som upprättas eller ändras av en myndighet eller en kommun. Det bör noteras att en myndighet som prövar ett överklagande av ett beslut att anta eller ändra en plan eller ett program inte träffas av bestämmelserna. ...

Prop. 1998/99:64: Avsikten med tillägget till denna bestämmelse om syftet med miljökonsekvensbeskrivningar är att identifiera och bedöma faktorer i en planerad verksamhets omgivning som kan ge upphov till en allvarlig kemikalieolycka eller förvärra följderna av en sådan olycka. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Tillägget möjliggör en samordning av miljökonsekvensbeskrivningar enligt miljöbalken med Seveso IIdirektivets ...

  • HFD 2011 not 76:Beslut om nätkoncession för kraftledning (fråga bl.a. om miljökonsekvensbeskrivning, avslag)
  • MÖD 2003:112:Tillstånd att anlägga järnvägsbroar-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till två järnvägsbroar. Ett antal närboende överklagade och ansåg bl.a. att verksamheten borde tillståndsprövas enligt Natura 2000-reglerna (7 kap. 28-29 b §§ miljöbalken). Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade inledningsvis att anläggandet av broarna skedde i enlighet med fastställd järnvägsplan och att prövningen enligt miljöbalken därför endast gällde frågan om det kunde uppstå skador och olägenheter av väsentlig betydelse vid anläggandet och driften. Vidare skulle villkor för verksamheten fastställas. I den första delen instämde MÖD i miljödomstolens bedömning att verksamheten inte hindrades av stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken. Ett villkor till fredande av öringens lek i Ljusnan skärptes. Därefter konstaterade MÖD att de båda järnvägsbroarna skulle beröra ett Natura 2000-område och att reglerna om sådana områden i 7 kap. miljöbalken var tillämpliga. Domstolen pekade på att miljökonsekvensbeskrivningen hade kompletterats med avseende på verksamheternas påverkan på arterna i området och att det av utredningen i målet fick anses framgå att anläggandet av järnvägsbroarna med de villkor som meddelats för byggandet inte kunde påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Då detsamma gällde för driften av järnvägen krävdes inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.
  • NJA 2008 s. 748:Det har inte funnits utrymme för Miljööverdomstolen att avvisa en ansökan i ett ansökningsmål enligt miljöbalken med hänvisning till bestämmelsen i 22 kap. 2 § andra stycket miljöbalken. Eftersom en godtagbar miljökonsekvensbeskrivning är en processförutsättning har det emellertid enligt 34 kap. 1 § rättegångsbalken varit möjligt att avvisa en sådan ansökan när bristerna i den miljökonsekvensbeskrivning som ingått i ansökan bedömts vara så väsentliga att ansökningen inte kunnat läggas till grund för prövningen.
  • MÖD 2003:95:Tillåtlighet enligt 22 kap. 26 § 1 st. miljöbalken till verksamhet för tillverkning av s.k. EU-anpassade drivmedel-----Miljödomstolen hade bedömt utökningen av verksamheten vid ett raffinaderi som tillåtlig enligt 22 kap. 26 § miljöbalken och meddelat deldom om s.k. byggnadstillstånd. Miljööverdomstolen undanröjde deldomen med hänvisning till brister i miljökonsekvensbeskrivningen. Domstolen uttalade att en tillåtlighetsprövning enligt 22 kap. 26 § miljöbalken inte kan göras mindre omfattande i fråga om verksamhetens miljöpåverkan än när tillståndsprövning sker. Ett fullständigt underlag är således en förutsättning för att en förprövning av de samlade miljöeffekterna av verksamheten skall kunna genomföras. Domstolen berörde även frågan om vad som menas med ” de arbeten som behöver utföras” i den aktuella paragrafen. För att inte påverka den slutliga prövningen skall de anläggnings- och byggnadsåtgärder som bör få vidtas preciseras i avgörandet. Arbetena får inte omfatta renings- och processteknik.
  • MÖD 2002:18:Tillstånd till verksamheten vid ett värmeverk-----Efter att miljödomstolen meddelat tillstånd överklagade länsstyrelsen och yrkade att målet skulle återförvisas därför att miljökonsekvensbeskrivningen inte tillräckligt redovisade konsekvenserna av att byta ut fossil olja mot tallbecksolja i en panna. Miljööverdomstolen avslog denna begäran med hänvisning till att dessa uppgifter inte hade någon avgörande betydelse för prövningen i målet samt att kostnaden för en sådan utredning inte stod i rimlig proportion till nyttan. Även frågor om utsläpp till luft av stoft, svavel och kväveoxider.
  • HFD 2014 not 64:Tillstånd till befintlig och utökad flygplatsverksamhet (avslag)
  • MÖD 2003:100:Tillfälligt bortledande av grundvatten samt utsläppande av det bortledda grundvattnet m.m. vid utförande av järnvägstunnel-----Ett antal fastighetsägarna hade överklagat miljödomstolens dom och bl.a. krävt att Banverket inte skulle få det sökta tillståndet. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade dock inte det av miljödomstolen lämnade tillståndet som innebar att Banverket fick leda bort i medeltal 100 l/s inläckande grundvatten. MÖD gjorde dock vissa kompletteringar och ändringar av villkoren. MÖD konstaterade att det var nödvändigt att berget tätades i varierande omfattning innan borrning skedde för att inte överskrida tillståndets 100 l/s bortlett grundvatten. Eftersom grundvattenbortledningen riskerade att skada hotade livsmiljöer inom vissa Natura 2000-områden på Hallandsåsen fann MÖD att Banverket vid vissa tillfällen måste återföra vatten till områden som var känsliga för torka. Slutligen fann MÖD att det fanns tekniska förutsättningar att klara de miljömässiga kraven men att en förutsättning var att tunnelprojektet organiserades så att Banverket hade full kontroll och insyn i alla de arbetsmoment som kunde påverka miljön.
  • MÖD 2017:27:Tillstånd till uppförande och drift av gruppstation för vindkraft ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en ansökan om tillstånd enligt den s.k. boxmodellen till att uppföra och driva en vindkraftspark ska avslås. Med hänsyn till omfattningen av vindkraftparken och omgivningens naturvärden har ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen inte ansetts ge tillräckligt underlag för att kunna bedöma alla de konsekvenser som verksamheten vid olika alternativutformningar kommer att ge upphov till. Det har därför inte gått att avgöra om verksamhetens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken.
  • MÖD 2003:139:Tillstånd till uppförande av och förbränning vid ett avfallskraftvärmeverk-----I mål om tillstånd till förbränningsanläggning i närheten av Vättern har miljökonsekvensbeskrivningen efter komplettering ansetts uppfylla kraven i 6 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. Den kunde därför läggas till grund för bedömningen att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § genom sin påverkan på Natura 2000-området Vättern. Verksamheten bedömdes även i övrigt med erforderliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vara tillåtlig. I samband med tillståndsmålet hade även en begäran handlagts om strandskyddsdispens för att gräva en fjärrvärmekulvert. Miljööverdomstolen ansåg emellertid att det område som bolaget hade angivit var alltför opreciserat och dispensansökan alltför generell, varför den avslogs.

[K6]4 §  Regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slag av planer och program ska eller inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Lag (2017:955).

Prop. 2012/13:161: I första stycket 2 b görs en följdändring med anledning av antagandet av prop. 2012/13:35 Nya regler för industriutsläpp (bet. 2012/13:MJU, rskr. 2012/13:101). Då möjligheten för tillsynsmyndigheten att förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd flyttats från 9 kap. 6 § andra stycket till 9 kap. 6 a § bör hänvisningen i 6 kap. 4 § avse ...

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om att vissa slag av planer och program ska eller inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Bemyndigandet är nytt i den del det avser en möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om att vissa slag av planer och program inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Den del bemyndigandet avser en möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om att vissa slag av planer och program ska antas medföra ...

Prop. 2015/16:35: I paragrafen ändras hänvisningen till 6 kap. 4 a § så att hänvisning i stället görs till 6 kap. 4 b §. Ändringen görs eftersom den avsedda bestämmelsen i 6 kap. 4 a § ändrade beteckning till 6 kap. 4 b § i samband med ett tidigare lagstiftningsärende (prop. 2014/15:60, bet. 2014/15:FöU8, rskr. ...

  • MÖD 2015:35:Avvisad ansökan om nätkoncession ----- Ansökan om nätkoncession för linje avseende markförlagd starkströmskabel. Sökanden har samrått med enskilda fastighetsägare, men inte andra närboende, inom särskilt avstånd från föreslagen ledningsdragning genom direktutskick och därutöver annonserat i lokaltidning. Med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och verkningar har samrådets omfattning och form bedömts tillräckligt.
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.
  • MÖD 2003:88:Tillstånd till grus- och bergtäkt-----Sökanden hade inte genomfört tidigt samråd på det sätt som miljöbalken föreskriver. Bland annat hade inte alla särskilt berörda kontaktats innan ansökan gavs in. Det var oklart vilken information som lämnats och några möjligheter att komma med synpunkter hade inte getts. Inte heller hade kontakterna på något sätt dokumenterats. Miljööverdomstolen konstaterade att verksamhetens omfattning visserligen var begränsad men att täktverksamhet typiskt sett är av ingripande natur. Mot den bakgrunden ansågs bristerna så allvarliga att de inte kunde läkas i efterhand utan tillståndsansökan avvisades.
  • MÖD 2003:139:Tillstånd till uppförande av och förbränning vid ett avfallskraftvärmeverk-----I mål om tillstånd till förbränningsanläggning i närheten av Vättern har miljökonsekvensbeskrivningen efter komplettering ansetts uppfylla kraven i 6 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. Den kunde därför läggas till grund för bedömningen att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § genom sin påverkan på Natura 2000-området Vättern. Verksamheten bedömdes även i övrigt med erforderliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vara tillåtlig. I samband med tillståndsmålet hade även en begäran handlagts om strandskyddsdispens för att gräva en fjärrvärmekulvert. Miljööverdomstolen ansåg emellertid att det område som bolaget hade angivit var alltför opreciserat och dispensansökan alltför generell, varför den avslogs.

Att undersöka om en betydande miljöpåverkan kan antas

[K6]5 §  En myndighet eller kommun som upprättar eller ändrar en plan eller ett program som krävs i lag eller annan författning ska undersöka om genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, om

  1. frågan om betydande miljöpåverkan inte är avgjord i föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 4 §, eller
  2. planen, programmet eller ändringen inte omfattas av undantaget i 3 § andra stycket. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges när en myndighet eller kommun ska undersöka om en plan eller ett program kan antas medföra en betydande miljöpåverkan och därmed om en strategisk miljöbedömning ska göras eller inte göras. Innehållet i paragrafen är nytt på så sätt att det uttryckligen anges att en undersökning ska göras i den frågan. Med nuvarande regelverk är en sådan undersökning dock en nödvändig konsekvens av det som anges i 6 kap. 11 § ...

  • MÖD 2003:139:Tillstånd till uppförande av och förbränning vid ett avfallskraftvärmeverk-----I mål om tillstånd till förbränningsanläggning i närheten av Vättern har miljökonsekvensbeskrivningen efter komplettering ansetts uppfylla kraven i 6 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. Den kunde därför läggas till grund för bedömningen att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § genom sin påverkan på Natura 2000-området Vättern. Verksamheten bedömdes även i övrigt med erforderliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vara tillåtlig. I samband med tillståndsmålet hade även en begäran handlagts om strandskyddsdispens för att gräva en fjärrvärmekulvert. Miljööverdomstolen ansåg emellertid att det område som bolaget hade angivit var alltför opreciserat och dispensansökan alltför generell, varför den avslogs.
  • MÖD 2002:15:Avvisad ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk----- Miljödomstolen hade avvisat bolagets ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk utan att förelägga bolaget att avhjälpa bristerna i ansökan genom ett kompletteringsföreläggande. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att ansökan pga. avsaknaden av samråd var ofullständig. Inte heller var det möjligt för sökanden att avhjälpa bristen genom att genomföra samrådet i efterhand eftersom samrådsförfarandet skall vara en integrerad del av arbetet med att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). MÖD fann att miljödomstolens beslut att avvisa ansökan var riktigt då en godtagbar MKB är en nödvändig processförutsättning. MÖD framhöll dock att det bara är i undantagsfall som en domstol eller myndighet skall avvisa en ansökan utan att först ha förelagt sökanden att avhjälpa eventuella brister.

[K6]6 §  Undersökningen ska innebära att myndigheten eller kommunen

  1. identifierar omständigheter som talar för eller emot en betydande miljöpåverkan, och
  2. samråder i frågan om betydande miljöpåverkan med de kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av planen eller programmet, om myndigheten eller kommunen inte redan i identifieringen kommer fram till att en strategisk miljöbedömning ska göras.

[S2]Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om sådana omständigheter som avses i första stycket 1.Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen anger vad undersökningen enligt 6 kap. 5 § ska innebära. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Första stycket första punkten innehåller en bestämmelse som tydliggör att myndigheten eller kommunen ska identifiera omständigheter som talar för eller emot att genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Relevanta omständigheter är sådana som följer av artikel 3.2–3.5 och bilaga II till ...

  • MÖD 2002:15:Avvisad ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk----- Miljödomstolen hade avvisat bolagets ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk utan att förelägga bolaget att avhjälpa bristerna i ansökan genom ett kompletteringsföreläggande. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att ansökan pga. avsaknaden av samråd var ofullständig. Inte heller var det möjligt för sökanden att avhjälpa bristen genom att genomföra samrådet i efterhand eftersom samrådsförfarandet skall vara en integrerad del av arbetet med att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). MÖD fann att miljödomstolens beslut att avvisa ansökan var riktigt då en godtagbar MKB är en nödvändig processförutsättning. MÖD framhöll dock att det bara är i undantagsfall som en domstol eller myndighet skall avvisa en ansökan utan att först ha förelagt sökanden att avhjälpa eventuella brister.

Beslut i frågan om miljöpåverkan

[K6]7 §  Myndigheten eller kommunen ska efter undersökningen i ett särskilt beslut avgöra om genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

[S2]Beslutet ska redovisa de omständigheter som talar för eller emot en betydande miljöpåverkan.

[S3]Beslutet ska göras tillgängligt för allmänheten. Lag (2017:955).

Prop. 2001/02:65: Sista stycket, som innehåller en erinran om att en ansökan i ett ansökningsmål skall innehålla en säkerhetsrapport enligt 22 kap. 1 första stycket 6, är ändrat som en följd av den föreslagna ändringen i sistnämnda lagrum. Liksom när det gäller kravet på miljökonsekvensbeskrivning, knyts kravet på säkerhetsrapport enbart till ansökningar som gäller anläggande, drift eller ändring av verksamheter. Alla verksamheter som omfattas av lagen (1999:381) ...

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller bestämmelser om det beslut i frågan om en betydande miljöpåverkan som en myndighet eller kommun ska fatta efter undersökningen enligt 6 kap. 6 § miljöbalken. Paragrafen är utformad i linje med Lagrådets förslag. I paragrafen genomförs artikel 3.7 i SMBdirektivet. Bestämmelsen är ny i lag men motsvaras delvis av nuvarande 6 § andra stycket förordningen (1998:905) ...

Prop. 2000/01:111: Ett nytt fjärde stycke införs för att undvika oklarhet och för att bestämmelserna inte skall kunna anses strida mot art- och habitatdirektivets krav om konsekvensbedömningar avseende påverkan på miljön i de särskilda skydds- och bevarandeområdena. Tillägget innebär att en miljökonsekvensbeskrivning aldrig får sakna de uppgifter som behövs för att göra den prövning som avses i 7 kap. 28 b och 29 §§. Tillägget innebär vidare att en miljökonsekvensbeskrivning som upprättats enbart för prövningen enligt ...

Prop. 2009/10:184: Ändringarna i fråga om att ”följa” en miljökvalitetsnorm är en konsekvens av ändringen i 5 kap. 3 §.

Prop. 1998/99:64: I fjärde stycket införs en hänvisning till 22 kap. 1 § vari anges att en säkerhetsrapport skall ingå i de fall verksamheten omfattas av lagen (1999:000) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Bestämmelsen skall även tillämpas analogt med vad som sägs i 19 kap. 5 §. Bestämmelser om säkerhetsrapport ges i 10 § nämnda lag....

  • MÖD 2004:17:Tillstånd enligt miljöbalken till Ljungå kraftverk i Ljungån, Bräcke kommun; nu fråga om undanröjande och återförvisning----- Miljööverdomstolen (MÖD) har i ett mål om tillstånd till ett vattenkraftverk funnit att kraftverket skulle komma att byggas inom ett område som av Naturvårdsverket utpekats vara riksintresse för naturvården samt att detta förhållande kan anses utgöra presumtion för att området vid tillståndsprövningen kommer att bedömas som riksintressant för naturvården enligt 3 kap. 6 § andra stycket miljöbalken. Eftersom frågan om områdets naturvärden och kraftverkets påverkan på dessa inte behandlats i miljökonsekvensbeskrivningen har det saknats utredning för att bedöma om ett riksintresse skulle komma att påtagligt skadas av en utbyggnad. MÖD som funnit att miljökonsekvensbeskrivningen behöver kompletteras i nämnda hänseende och ifråga om nollalternativet, har undanröjt miljödomstolens dom och återförvisat målet.
  • MÖD 2010:9:Bortledande av grundvatten för byggande av den s.k. Citybanan (norra delen) ----- Miljööverdomstolen har i ansökningsmål om vattenverksamhet ansett att det har varit rättsligt möjligt och motiverat att, mot verksamhetsutövarens bestridande, i domen även villkorsreglera buller, vibrationer och utsläpp till vatten, dvs. störningar som utgör följdverksamhet till den sökta verksamheten, men som inte omfattas av ansökan.
  • MÖD 2003:42:Tillstånd enligt vattenlagen till utförande av hamnanläggning-----Ett båtvarv erhöll tillstånd enligt vattenlagen att på en fastighet anlägga en småbåtshamn. Arbetena innebar schaktning på ett större markområde samt viss muddring. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att den miljökonsekvensbeskrivning som var upprättad i målet inte uttryckligen tog sikte på en prövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken (MB), men att den ändå var tillräcklig för att det skulle vara möjligt att bedöma vattenföretagets inverkan på de skyddsvärda marina livsmiljöerna i Natura 2000-området. Med de villkor som föreskrivits av miljödomstolen kunde inte anläggandet av hamnen antas medföra någon betydande negativ inverkan på dessa. MÖD ansåg därför att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § MB och avslog överklagandena. Även fråga om rättegångskostnader.
  • MÖD 2003:112:Tillstånd att anlägga järnvägsbroar-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till två järnvägsbroar. Ett antal närboende överklagade och ansåg bl.a. att verksamheten borde tillståndsprövas enligt Natura 2000-reglerna (7 kap. 28-29 b §§ miljöbalken). Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade inledningsvis att anläggandet av broarna skedde i enlighet med fastställd järnvägsplan och att prövningen enligt miljöbalken därför endast gällde frågan om det kunde uppstå skador och olägenheter av väsentlig betydelse vid anläggandet och driften. Vidare skulle villkor för verksamheten fastställas. I den första delen instämde MÖD i miljödomstolens bedömning att verksamheten inte hindrades av stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken. Ett villkor till fredande av öringens lek i Ljusnan skärptes. Därefter konstaterade MÖD att de båda järnvägsbroarna skulle beröra ett Natura 2000-område och att reglerna om sådana områden i 7 kap. miljöbalken var tillämpliga. Domstolen pekade på att miljökonsekvensbeskrivningen hade kompletterats med avseende på verksamheternas påverkan på arterna i området och att det av utredningen i målet fick anses framgå att anläggandet av järnvägsbroarna med de villkor som meddelats för byggandet inte kunde påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Då detsamma gällde för driften av järnvägen krävdes inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
  • MÖD 2014:46:Natura 2000-tillstånd ----- Fråga om anläggande av erosionsskydd inom Natura 2000-området Klarälven, övre delen. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att verksamheten kräver tillstånd enligt miljöbalkens bestämmelser om Natura 2000. Eftersom miljökonsekvensbeskrivningen och det kompletterande underlaget bl.a. inte gjort det möjligt att göra en bedömning av den samlade påverkan som tidigare, nu ansökta och planerade erosionsskydd har på den skyddade miljön kan inte ansökan ligga till grund för ett ställningstagande av åtgärdens inverkan på Natura 2000-området. Tillståndsansökan har därför avvisats.
  • MÖD 2003:105:Ansökan om tillstånd att utföra en småbåtshamn-----Miljödomstolen hade meddelat tillstånd till byggandet av en småbåtshamn i en grund havsvik. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade efter överklagande av länsstyrelsen och närboende att havsviken låg inom ett Natura 2000-område och att den utgjorde en sådan livsmiljö (”ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten”) som är listad som särskilt skyddsvärd i EU:s habitatdirektiv. I Naturvårdsverkets förteckningen över naturtyper i Natura 2000-området fanns emellertid inte biotopen angiven, vilket föreföll bero på ett förbiseende från länsstyrelsens sida. MÖD menade emellertid att detta inte var avgörande för frågan om tillståndsplikt förelåg enligt Natura 2000-reglerna. Av avgörande betydelse bedömdes istället vara att den planerade vattenverksamheten skulle innebära att ett orört grundområde med hög artdiversitet och varierande bottnar skulle komma att omvandlas till en småbåtshamn, vilket skulle leda till att den skyddsvärda naturtypen helt försvann. Mot denna bakgrund fann MÖD att den ansökta vattenverksamheten var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a §. Eftersom sådan prövning inte skett förelåg hinder enligt 4 kap. 8 § miljöbalken att lämna tillstånd till den ansökta vattenverksamheten. Tillståndsdomen undanröjdes därför och målet återförvisas till miljödomstolen.
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.
  • MÖD 2003:95:Tillåtlighet enligt 22 kap. 26 § 1 st. miljöbalken till verksamhet för tillverkning av s.k. EU-anpassade drivmedel-----Miljödomstolen hade bedömt utökningen av verksamheten vid ett raffinaderi som tillåtlig enligt 22 kap. 26 § miljöbalken och meddelat deldom om s.k. byggnadstillstånd. Miljööverdomstolen undanröjde deldomen med hänvisning till brister i miljökonsekvensbeskrivningen. Domstolen uttalade att en tillåtlighetsprövning enligt 22 kap. 26 § miljöbalken inte kan göras mindre omfattande i fråga om verksamhetens miljöpåverkan än när tillståndsprövning sker. Ett fullständigt underlag är således en förutsättning för att en förprövning av de samlade miljöeffekterna av verksamheten skall kunna genomföras. Domstolen berörde även frågan om vad som menas med ” de arbeten som behöver utföras” i den aktuella paragrafen. För att inte påverka den slutliga prövningen skall de anläggnings- och byggnadsåtgärder som bör få vidtas preciseras i avgörandet. Arbetena får inte omfatta renings- och processteknik.
  • MÖD 2010:53:Tillstånd till anläggande och drift av hamn vid Norvikudden, i Nynäshamn ----- Miljödomstolen hade avslagit en ansökan om anläggande och drift av en hamn. Miljööverdomstolen bedömde att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och fann att vid en samlad bedömning kunde verksamheterna tillåtas enligt de allmänna lokaliserings- och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken. Vid den samhällsekonomiska bedömningen enligt 11 kap. 6 § miljöbalken framstod det enligt Miljööverdomstolen som uppenbart att mervärdet av den sökta hamnanläggningen väl uppfyllde det i bestämmelsen föreskrivna kravet. Miljööverdomstolen förklarade verksamheterna tillåtliga och föreskrev att miljödomstolen ska meddela tillstånd och föreskriva villkor avseende de ansökta verksamheterna.
  • MÖD 2004:29:Tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken m.m. att på ön Böckern i Tanums kommun anlägga en småbåtsbrygga och nedfartsramp för småbåtar.----- Ansökan om att anlägga småbåtshamn m.m. avslogs då den valda lokaliseringen innebar en beaktansvärd risk för skada på naturskyddsintressen samt då sökanden inte visat att det saknades alternativ som innebar ett mindre intrång på miljön. Även fråga om komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen.
  • MÖD 2009:37:Dammsäkerhetshöjande åtgärder på regleringsdamm ----- Då ansökan även avsåg en höjning av dämningsgränsen fann Miljööverdomstolen att det kunde bli aktuellt att föreskriva ökad minimitappning. Målet återförvisades till miljödomstolen för komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen i detta avseende och föreskrivande av eventuella villkor.
  • MÖD 2012:5:Tillstånd till mellanlagring av farligt avfall m.m.; fråga om avvisning av ansökan ----- Miljöprövningsdelegationen ansåg, trots att förelägganden om kompletteringar inte följts, att miljökonsekvensbeskrivningen var tillräcklig och meddelade tillstånd till den sökta verksamheten. Mark- och miljödomstolen fann beskrivningen bristfällig och avvisade ansökan, utan att lämna sökanden ytterligare tillfälle till komplettering. Mark- och miljööverdomstolen instämde i att processhinder förelåg och fann att mark- och miljödomstolen varit oförhindrad att avvisa ansökan utan att först förelägga om komplettering.
  • MÖD 2009:14:Klagan över domvilla ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att de omständigheter som sökanden åberopade till stöd för klagan över domvilla hade kunnat prövas inom ramen för ett överklagande av domen. Då sökanden inte hade varit förhindrad att överklaga domen eller haft giltig ursäkt för att inte göra detta, avslog MÖD klagan över domvilla. I målet var även fråga om innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen.
  • MÖD 2002:78:Tillstånd till minikraftverk-----Miljödomstolen lämnade tillstånd till ett minikraftverk. Domen överklagades. Under handläggningen i Miljööverdomstolen (MÖD) förtecknades ån där kraftverket skulle ligga som särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 27 § miljöbalken (Natura 2000). MÖD fann att miljökonsekvensbeskrivningen var bristfällig i två avseenden. 0-alternativet skulle beskriva rådande förhållanden vid kvarnen med allt vatten rinnande i den naturliga huvudfåran så att konsekvenserna framgick av att verksamheten inte skulle komma till stånd. Vidare saknades uppgifter för prövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, nämligen en redovisning av den livsmiljö och de vilda djur och växter som skulle skyddas i området samt konsekvenserna av verksamheten för det syfte som området avsåg. Domstolen återförvisade målet i denna del.
  • HFD 2014 not 64:Tillstånd till befintlig och utökad flygplatsverksamhet (avslag)
  • MÖD 2003:100:Tillfälligt bortledande av grundvatten samt utsläppande av det bortledda grundvattnet m.m. vid utförande av järnvägstunnel-----Ett antal fastighetsägarna hade överklagat miljödomstolens dom och bl.a. krävt att Banverket inte skulle få det sökta tillståndet. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade dock inte det av miljödomstolen lämnade tillståndet som innebar att Banverket fick leda bort i medeltal 100 l/s inläckande grundvatten. MÖD gjorde dock vissa kompletteringar och ändringar av villkoren. MÖD konstaterade att det var nödvändigt att berget tätades i varierande omfattning innan borrning skedde för att inte överskrida tillståndets 100 l/s bortlett grundvatten. Eftersom grundvattenbortledningen riskerade att skada hotade livsmiljöer inom vissa Natura 2000-områden på Hallandsåsen fann MÖD att Banverket vid vissa tillfällen måste återföra vatten till områden som var känsliga för torka. Slutligen fann MÖD att det fanns tekniska förutsättningar att klara de miljömässiga kraven men att en förutsättning var att tunnelprojektet organiserades så att Banverket hade full kontroll och insyn i alla de arbetsmoment som kunde påverka miljön.
  • MÖD 2017:27:Tillstånd till uppförande och drift av gruppstation för vindkraft ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en ansökan om tillstånd enligt den s.k. boxmodellen till att uppföra och driva en vindkraftspark ska avslås. Med hänsyn till omfattningen av vindkraftparken och omgivningens naturvärden har ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen inte ansetts ge tillräckligt underlag för att kunna bedöma alla de konsekvenser som verksamheten vid olika alternativutformningar kommer att ge upphov till. Det har därför inte gått att avgöra om verksamhetens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken.
  • MÖD 2005:47:Tillstånd till ökad produktion vid en kartongfabrik-----Miljödomstolen hade vid tillståndsgivning funnit att bolagets uppgifter om transporter till och från anläggningarna var tillräckliga och inte behövde utredas ytterligare. Naturvårdsverket överklagade och yrkade prövotidsvillkor ang transportfrågan. Miljööverdomstolen (MÖD) avslog överklagandet och fann att förhållandena i målet i allt väsentligt var jämförbara med dem som rådde i ett annat mål prövat av Högsta domstolen där det inte framkommit att det fanns ett verkligt behov av prövotidsförordnande för transporter. MÖD fann vidare att det inte heller hade framkommit något som talade för att verkningarna av transporterna i anläggningens närområde påkallade ett prövotidsförordnande. Två ledamöter var skiljaktiga.
  • MÖD 2003:139:Tillstånd till uppförande av och förbränning vid ett avfallskraftvärmeverk-----I mål om tillstånd till förbränningsanläggning i närheten av Vättern har miljökonsekvensbeskrivningen efter komplettering ansetts uppfylla kraven i 6 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. Den kunde därför läggas till grund för bedömningen att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § genom sin påverkan på Natura 2000-området Vättern. Verksamheten bedömdes även i övrigt med erforderliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vara tillåtlig. I samband med tillståndsmålet hade även en begäran handlagts om strandskyddsdispens för att gräva en fjärrvärmekulvert. Miljööverdomstolen ansåg emellertid att det område som bolaget hade angivit var alltför opreciserat och dispensansökan alltför generell, varför den avslogs.
  • MÖD 2012:19:Ansökan om tillstånd till anläggande av Ladvattenåns kraftverk m.m. i Kramfors kommun ----- När tillstånd till ett nytt vattenkraftverk söks krävs det att miljökonsekvensbeskrivningen belyser vattenverksamhetens påverkan på den ekologiska statusen i vattendraget. En miljökonsekvensbeskrivning, som inte innehållit dessa uppgifter har underkänts, och ansökan om tillstånd har avvisats.
  • MÖD 2008:44:Lokalisering av kraftvärmeverk ----- De alternativa lokaliseringar som sökanden hade redovisat var från en över tio år gammal lokaliseringsutredning som ursprungligen tagits fram för ett annat ändamål. Sedan dess hade förhållandena ändrats väsentligt. Miljööverdomstolen fann att det saknades faktaunderlag för att bedöma om den sökta platsen var bättre än någon annan plats i anslutning till det gemensamma fjärrvärmesystemet för Lund och Eslöv. Ansökan avslogs.
  • MÖD 2004:47:Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) att uppföra bank- och nätstängsel vid Stripavan i Laisälven-----Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) har lämnats till en s.k. put and take-anläggning inom ett området av Laisälven som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § miljöbalken (dvs. ett Natura 2000-område). Det har ansetts inte erforderligt att komplettera miljökonsekvensbeskrivningen – som saknat de uppgifter som behövs för en prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ – med hänsyn till att det planerade företaget bedömts inte komma att påverka de marina livsmiljöer som är avsedda att skyddas i det föreslagna Natura 2000-området.

[K6]8 §  Beslutet om huruvida genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan får inte överklagas särskilt. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Bestämmelsen är ny. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

På samma sätt som gäller för verksamheter och åtgärder enligt den nuvarande 6 kap. 5 § andra stycket sista meningen, får beslutet i fråga om miljöpåverkan inte överklagas särskilt. Den som är missnöjd kan överklaga det slutliga beslutet i ärendet.

Övervägandena finns i avsnitt 9.3.

Prop. 2000/01:111: Ett nytt tredje stycke införs. I ärenden som enbart avser en prövning enligt de nya bestämmelserna i 7 kap. 27 b och 29 §§ behöver kungörelseförfarandet tillämpas endast i den utsträckning som det behövs för prövningen eller för att allmänheten på lämpligt sätt skall få information om innehållet i beskrivningen eller beslutet.

  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.

Att göra en strategisk miljöbedömning

[K6]9 §  Om en strategisk miljöbedömning ska göras, ska myndigheten eller kommunen

  1. samråda om hur omfattningen av och detaljeringsgraden i en miljökonsekvensbeskrivning ska avgränsas (avgränsningssamråd),
  2. ta fram en miljökonsekvensbeskrivning,
  3. ge tillfälle till synpunkter på miljökonsekvensbeskrivningen och förslaget till plan eller program, och
  4. ta hänsyn till miljökonsekvensbeskrivningen och inkomna synpunkter innan planen eller programmet antas eller läggs till grund för reglering. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges uttryckligen vad en strategisk miljöbedömning ska innebära. Bestämmelsen är ny på så sätt att det uttryckligen anges vad som ska ingå i miljöbedömningen. Bestämmelsen riktar sig till den myndighet eller kommun som ska upprätta eller ändra en plan eller ett program som krävs i lag eller annan författning och som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Bestämmelser om krav på undersökning och beslut i frågan om betydande miljöpåverkan finns i 6 kap. 5–8 §§. Paragrafen är ...

  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.
  • NJA 2008 s. 748:Det har inte funnits utrymme för Miljööverdomstolen att avvisa en ansökan i ett ansökningsmål enligt miljöbalken med hänvisning till bestämmelsen i 22 kap. 2 § andra stycket miljöbalken. Eftersom en godtagbar miljökonsekvensbeskrivning är en processförutsättning har det emellertid enligt 34 kap. 1 § rättegångsbalken varit möjligt att avvisa en sådan ansökan när bristerna i den miljökonsekvensbeskrivning som ingått i ansökan bedömts vara så väsentliga att ansökningen inte kunnat läggas till grund för prövningen.
  • MÖD 2010:53:Tillstånd till anläggande och drift av hamn vid Norvikudden, i Nynäshamn ----- Miljödomstolen hade avslagit en ansökan om anläggande och drift av en hamn. Miljööverdomstolen bedömde att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och fann att vid en samlad bedömning kunde verksamheterna tillåtas enligt de allmänna lokaliserings- och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken. Vid den samhällsekonomiska bedömningen enligt 11 kap. 6 § miljöbalken framstod det enligt Miljööverdomstolen som uppenbart att mervärdet av den sökta hamnanläggningen väl uppfyllde det i bestämmelsen föreskrivna kravet. Miljööverdomstolen förklarade verksamheterna tillåtliga och föreskrev att miljödomstolen ska meddela tillstånd och föreskriva villkor avseende de ansökta verksamheterna.
  • MÖD 2001:9:Ideell förenings talerätt enligt miljöbalken-----Inledningsvis framhöll Miljööverdomstolen (MÖD) att talerätten inte var begränsad till det geografiska område som en föreningens stadgar i förekommande fall anger. I aktuellt mål handlade det om en förenings rätt att överklaga ett beslut i ett samrådsärende enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. MÖD fann att då klagorätten var begränsad till beslut om tillstånd, godkännande och dispens enligt miljöbalken innefattade detta inte en rätt för en förening att överklaga ett beslut i en tillsynsfråga. Föreningens överklagande avslogs.

Avgränsningssamrådet i den strategiska miljöbedömningen

[K6]10 §  Avgränsningssamrådet ska ske med de kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av planen eller programmet. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen regleras samrådskretsen i avgränsningssamrådet. Bestämmelsen överensstämmer delvis med nuvarande 6 kap. 13 § andra stycket. Nytt i bestämmelsen är att samrådet ska ske även med andra berörda myndigheter än kommuner och länsstyrelser. Nytt är även att samråd ska ske med de kommuner och myndigheter som kan antas bli berörda och inte enbart med dem som berörs. Det tydliggörs vidare att det endast är på grund av sitt särskilda miljöansvar som en kommun eller myndighet kan antas bli berörd. ...

Miljökonsekvensbeskrivningen i den strategiska miljöbedömningen

[K6]11 §  Miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla

  1. en sammanfattning av planens eller programmets innehåll, dess huvudsakliga syfte och förhållande till andra relevanta planer och program,
  2. en identifiering, beskrivning och bedömning av rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd,
  3. uppgifter om
    1. miljöförhållandena och miljöns sannolika utveckling om planen eller programmet inte genomförs,
    2. miljöförhållandena i de områden som kan antas komma att påverkas betydligt,
    3. befintliga miljöproblem som är relevanta för planen eller programmet, särskilt miljöproblem som rör ett sådant område som avses i 7 kap. eller ett annat område av särskild betydelse för miljön, och
    4. hur hänsyn tas till relevanta miljökvalitetsmål och andra miljöhänsyn,
  4. en identifiering, beskrivning och bedömning av de betydande miljöeffekter som genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra,
  5. uppgifter om de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa betydande negativa miljöeffekter,
  6. en sammanfattning av de överväganden som har gjorts, vilka skäl som ligger bakom gjorda val av olika alternativ och eventuella problem i samband med att uppgifterna sammanställdes,
  7. en redogörelse för de åtgärder som planeras för uppföljning och övervakning av den betydande miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet medför, och
  8. en icke-teknisk sammanfattning av 1–7. Lag (2017:955).

Prop. 2003/04:2: I första stycket görs ett tillägg som innebär att myndigheter som tillämpar balken i olika sammanhang skall, när det behövs, hämta in sådana beslutade åtgärdsprogram och förvaltningsplaner som avses i 5 kap. Om exempelvis uppfyllandet av miljömål för vattendistrikt kan äventyras genom att en ändring av en befintlig verksamhet tillåts, bör den tillståndsprövande myndigheten hämta in dessa handlingar för att få ett bättre beslutsunderlag. Eftersom dessa handlingar är offentliga fordras inget tillägg ...

Prop. 2016/17:200: Paragrafen anger vad en miljökonsekvensbeskrivning för en plan eller ett program ska innehålla och ska läsas tillsammans med bestämmelsen i

6 kap. 12 § som anger att en rimlighetsbedömning ska göras i fråga om den information som ska ingå i en miljökonsekvensbeskrivning. Bestämmelsen är tillämplig för de planer och program som omfattas av kraven på ...

  • MÖD 2014:4:Antagande av detaljplan ----- I avsaknad av en miljökonsekvensbeskrivning har kommunens beslut att anta en detaljplan upphävts då det funnits en beaktansvärd risk för att den av Artdatabanken rödlistade grönfläckiga paddans livsmiljö kan komma att skadas eller förstöras.
  • MÖD 2013:44:Antagande av detaljplan ----- Fråga om detaljplan innebar avvikelse från gällande översiktsplan. Eftersom översiktsplanen endast innehöll en redovisning av riksintresset, dess avgränsning och innebörd och inte utvecklade hur kommunen avsåg att tillgodose riksintresset eller angav kommunens planeringsinriktning, kunde den detaljplan som utarbetats för Slussen inte anses innebära en avvikelse från översiktsplanen. Kommunen hade därmed inte haft skyldighet att vidta de åtgärder som följer av 5 kap. 24 och 26 §§ äldre plan- och bygglagen. Även fråga om miljökonsekvensbeskrivningens avgränsning, redovisning av rimliga alternativ samt om detaljplanen innebar påtaglig skada på riksintressen.
  • RÅ 2010 not 36:Jäv vid handläggning av detaljplaneärende (avslag) / Jäv vid handläggning av detaljplaneärende (rättsprövning, avslag) / Rättsprövning enligt lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut, plan- och bygglagen / För att underlätta omvandling från fritidsboende till permanentboende (fråga bl.a. om behov av miljökonsekvensbeskrivning och underlåtenhet att inför förnyad utställning av planförslag underrätta sakägare vars mark skulle kunna komma att tas i anspråk, avslag)

[K6]12 §  Miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och detaljeringsgrad ska vara rimlig med hänsyn till

  1. bedömningsmetoder och aktuell kunskap,
  2. planens eller programmets innehåll och detaljeringsgrad,
  3. var i en beslutsprocess som planen eller programmet befinner sig,
  4. att vissa frågor kan bedömas bättre i samband med prövningen av andra planer och program eller i tillståndsprövningen av verksamheter eller åtgärder, och
  5. allmänhetens intresse. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen, som anger att en rimlighetsbedömning ska göras i fråga om den information som ska ingå i en miljökonsekvensbeskrivning överensstämmer med nuvarande 6 kap. 13 § första stycket med språkliga ändringar.

Relevanta förarbeten till nuvarande 6 kap. 13 § första stycket miljöbalken finns i prop. 2003/04:116 (författningskommentaren ...

  • MÖD 2017:49:Upphävande av detaljplan ----- Mark- och miljööverdomstolen har upphävt Vadstena kommuns beslut att anta en detaljplan eftersom ett genomförande av planen, nybyggnation av tre flerfamiljshus i slottsparken i Vadstena, kan medföra påtaglig skada på ett riksintresse för kulturmiljövården och då kommunens beslutsunderlag är bristfälligt eftersom det saknas en analys av vilka konsekvenser ett genomförande av planen kan få för fladdermöss som förekommer i planområdet.
  • MÖD 2013:44:Antagande av detaljplan ----- Fråga om detaljplan innebar avvikelse från gällande översiktsplan. Eftersom översiktsplanen endast innehöll en redovisning av riksintresset, dess avgränsning och innebörd och inte utvecklade hur kommunen avsåg att tillgodose riksintresset eller angav kommunens planeringsinriktning, kunde den detaljplan som utarbetats för Slussen inte anses innebära en avvikelse från översiktsplanen. Kommunen hade därmed inte haft skyldighet att vidta de åtgärder som följer av 5 kap. 24 och 26 §§ äldre plan- och bygglagen. Även fråga om miljökonsekvensbeskrivningens avgränsning, redovisning av rimliga alternativ samt om detaljplanen innebar påtaglig skada på riksintressen.
  • HFD 2011:4:En detaljplan medger att ett nytt bostadsområde med sex- och sjuvåningsbyggnader byggs intill nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. De åtgärder som planen medger har ansetts inte påtagligt skada nationalstadsparkens natur- och kulturvärden. Tillika fråga om nationalstadsparkens gränser. Rättsprövning.
  • MÖD 2013:9:Antagande av detaljplan ----- Beslut att anta en detaljplan har upphävts eftersom kraven på redovisning av rimliga alternativ enligt 6 kap. 12 § miljöbalken inte har ansetts uppfyllda.

Samråd med andra länder i den strategiska miljöbedömningen

[K6]13 §  Om planens eller programmets genomförande kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land eller om ett land som kan komma att påverkas betydligt av genomförandet begär det, ska den myndighet som regeringen bestämmer

  1. överlämna miljökonsekvensbeskrivningen och förslaget till plan eller program till det andra landets ansvariga myndighet,
  2. om det andra landet vill delta i miljöbedömningen, samråda med det landet i fråga om den gränsöverskridande miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra och de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa betydande negativa miljöeffekter, och
  3. ge det andra landet den information som behövs för samrådet och möjlighet att lämna synpunkter. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen reglerar när samråd ska ske med annat land. Av bestämmelsen framgår att regeringen bestämmer vilken myndighet som ska fullgöra de skyldigheter som följer av paragrafen.

I första punkten finns en bestämmelse om överlämnande av miljökonsekvensbeskrivning och förslag till plan eller program till ett annat lands ansvariga myndighet. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med nuvarande 6 kap. 15 ...

Prop. 2012/13:17: Första stycket, som anger att en rimlighetsbedömning ska göras i fråga om den information som ska ingå i en miljökonsekvensbeskrivning, genomför artikel 5.2 i direktivet om planer och program. Tidigare förarbetsuttalanden finns i propositionen Miljöbedömningar av planer och program (prop. 2003/04:116 s. 65 f.).

Första stycket tredje punkten är ny. Genom denna punkt återges tydligare ...

  • MÖD 2017:49:Upphävande av detaljplan ----- Mark- och miljööverdomstolen har upphävt Vadstena kommuns beslut att anta en detaljplan eftersom ett genomförande av planen, nybyggnation av tre flerfamiljshus i slottsparken i Vadstena, kan medföra påtaglig skada på ett riksintresse för kulturmiljövården och då kommunens beslutsunderlag är bristfälligt eftersom det saknas en analys av vilka konsekvenser ett genomförande av planen kan få för fladdermöss som förekommer i planområdet.

[K6]14 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om samråd enligt 13 §. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om hur ett gränsöverskridande samråd ska genomföras. Regeringen har i dag i 6 kap. 17 § ett mer generellt bemyndigande att meddela föreskrifter om samråd. Det nu föreslagna bemyndigandet är begränsat till det samråd som ska ske med ett annat land vid gränsöverskridande miljöpåverkan.

Förarbeten till nuvarande 6 kap. 17 § miljöbalken ...

Synpunkter på beslutsunderlaget för en plan eller ett program

[K6]15 §  Myndigheten eller kommunen ska så tidigt som möjligt i arbetet med förslaget till plan eller program ta fram miljökonsekvensbeskrivningen och göra den och förslaget tillgängliga för allmänheten och de kommuner och myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda. De ska ges information om hur de kan ta del av förslaget och miljökonsekvensbeskrivningen samt hur och inom vilken tid synpunkter kan lämnas. Tiden för att lämna synpunkter ska vara skälig. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen reglerar det samråd som ska ske med allmänhet, myndigheter och kommuner i fråga om den framtagna miljökonsekvensbeskrivningen och förslaget till plan eller program. Innehållet i paragrafen överensstämmer i huvudsak med nuvarande 6 kap. 14 § miljöbalken och 8 § första

stycket ...

Beslut att anta en plan eller ett program

[K6]16 §  I ett beslut att anta en plan eller ett program som omfattas av kravet på strategisk miljöbedömning eller i en särskild handling i anslutning till beslutet ska det finnas en redovisning av

  1. hur miljöaspekterna har integrerats i planen eller programmet,
  2. hur hänsyn har tagits till miljökonsekvensbeskrivningen och inkomna synpunkter,
  3. skälen för att planen eller programmet har antagits i stället för de alternativ som övervägts, och
  4. vilka åtgärder som planeras för att övervaka och följa upp den betydande miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet medför. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen regleras bl.a. myndighetens eller kommunens skyldighet att redovisa hur hänsyn har tagits till miljökonsekvensbeskrivningen och synpunkter som lämnats vid samråd. Innehållet i paragrafen motsvaras av nuvarande 6 kap. 16 § andra stycket. De ändringar som föreslås i bestämmelsen är endast av språklig karaktär.

Relevanta förarbeten till nuvarande 6 kap. 16 § andra stycket miljöbalken finns i ...

Prop. 2012/13:17: Paragrafen reglerar skyldigheten att lämna information om utarbetande eller beslut att anta en plan eller ett program. Paragrafen genomför artiklarna 8 och 9 i direktivet om planer och program. Tidigare förarbetsuttalanden finns i propositionen Miljöbedömningar av planer och program (prop. 2003/04:116 s. 67 f.).

Tredje stycket har omformulerats för att förtydliga att det är hela den krets av ...

[K6]17 §  Den som har antagit en plan eller ett program som omfattas av kravet på strategisk miljöbedömning ska informera allmänheten och de myndigheter och kommuner som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda om antagandet och göra planen eller programmet, beslutet och den redovisning som avses i 16 § tillgängliga för dem. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen reglerar hur och till vem information om beslutet att anta en plan eller ett program ska lämnas. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med delar av nuvarande 6 kap. 16 § tredje stycket miljöbalken. Det tydliggörs i bestämmelsen att det endast är på grund av sitt särskilda miljöansvar som en kommun eller myndighet kan antas bli berörd.

Förarbeten till nuvarande ...

[K6]18 §  När samråd har skett med ett annat land enligt 13 §, ska den myndighet som regeringen bestämmer se till att den information som avses i 17 § lämnas till den ansvariga myndigheten i det andra landet. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen finns bestämmelser om den information som ska lämnas till annat land i de fall ett gränsöverskridande samråd skett. Bestämmelsen överensstämmer delvis med delar av nuvarande 6 kap. 16 § tredje stycket miljöbalken. Nytt är att den myndighet som regeringen har pekat ut som ansvarig för samrådet ska se till att informationen lämnas till den ansvariga myndigheten i det andra landet. I den nuvarande bestämmelsen är ...

[K6]19 §  När en plan eller ett program som omfattas av kravet på en strategisk miljöbedömning har antagits ska den beslutande myndigheten eller kommunen skaffa sig kunskap om den betydande miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet faktiskt medför. Detta ska göras för att myndigheten eller kommunen tidigt ska få kännedom om sådan betydande miljöpåverkan som tidigare inte har identifierats så att lämpliga åtgärder för avhjälpande kan vidtas. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen regleras den uppföljning och övervakning av miljöpåverkan som måste ske. Innehållet i paragrafen motsvaras av nuvarande 6 kap. 18 §.

Förarbeten till nuvarande 6 kap. 18 § miljöbalken finns i prop. 2003/04:116 (författningskommentaren till den paragrafen och avsnitt ...

Verksamheter och åtgärder

Specifika miljöbedömningar vid tillståndsprövning och i andra ärenden

/Upphör att gälla U: 2019-01-01/

[K6]20 §  En specifik miljöbedömning ska göras i fråga om en verksamhet eller åtgärd som ska prövas

  1. för ett tillstånd som avses i 7 kap. 28 a §, om det inte rör sig om brådskande åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till skyddet mot allvarliga olägenheter för människors hälsa, eller
  2. för ett tillstånd som avses i 9 eller 11 kap. eller för en tillåtlighet som avses i 17 kap., om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

[S2]En specifik miljöbedömning krävs inte för en sådan prövning som avses i 24 kap. 3, 5, 8 eller 9 §. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges tillämpningsområdet för de av kapitlets bestämmelser som avser specifika miljöbedömningar för verksamheter och åtgärder. Uttrycket specifik miljöbedömning införs som ett uttryck för att beskriva det förfarande som i MKB-direktivet kallas miljökonsekvensbedömning. Vad förfarandet närmare innebär framgår av 6 kap. 28 §. Innehållet i paragrafen överensstämmer delvis med nuvarande 6 kap. 1 § första stycket miljöbalken. ...

/Träder i kraft I: 2019-01-01/

20 §  En specifik miljöbedömning ska göras i fråga om en verksamhet eller åtgärd som ska prövas

  1. för ett tillstånd som avses i 7 kap. 28 a §, om det inte rör sig om brådskande åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till skyddet mot allvarliga olägenheter för människors hälsa, eller
  2. för ett tillstånd som avses i 9 eller 11 kap. eller för en tillåtlighet som avses i 17 kap., om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

En specifik miljöbedömning krävs inte för en sådan prövning som avses i 24 kap. 3, 5, 10, 13 eller 14 §. Lag (2018:1407).

[K6]21 §  Regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slag av verksamheter och åtgärder ska eller inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vilka verksamheter och åtgärder som ska eller inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Innehållet i paragrafen överensstämmer i huvudsak med 6 kap. 1 § andra stycket andra meningen och 6 kap. 4 b § miljöbalken. Konsekvensen av att en verksamhet kan eller inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan blir dock med den ...

Prop. 2009/10:184: Ändringarna i fråga om att ”följa” en miljökvalitetsnorm är en konsekvens av ändringen i 5 kap. 3 § och övriga ändringar är endast språkliga.

[K6]22 §  Regeringen får meddela föreskrifter om att 2346 §§ ska tillämpas helt eller delvis i dispensärenden eller andra ärenden enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller ett bemyndigande som ger regeringen rätt att meddela föreskrifter om att hela eller delar av den specifika miljöbedömningen ska tillämpas även för andra ärenden enligt balken än de som anges i 20 § eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Tillståndsärenden enligt 12 kap. kan komma i fråga för detta bemyndigande. Innehållet i paragrafen överensstämmer delvis med nuvarande 6 kap. 1 § andra stycket och 6 kap. 2 § första stycket 2 och 6 kap. 4 § fjärde stycket. ...

Att undersöka om en betydande miljöpåverkan kan antas

[K6]23 §  Den som avser att bedriva en sådan verksamhet eller vidta en sådan åtgärd som avses i 20 § första stycket 2 ska undersöka om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

[S2]En sådan undersökning behöver dock inte göras om

  1. den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden anser att en betydande miljöpåverkan kan antas,
  2. frågan om betydande miljöpåverkan har avgjorts i föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 21 §, eller
  3. den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden har förelagts att ansöka om ett tillstånd som avses i 9 kap. 6 a §. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges i vilka fall det ska undersökas om en verksamhet eller en åtgärd kan antas medföra en betydande miljöpåverkan och därmed om kapitlets bestämmelser om miljöbedömning ska tillämpas för de aktuella verksamheterna och åtgärderna. Med anledning av Lagrådets synpunkt om att undersökningen bör hållas isär från beslutet i frågan om miljöpåverkan har paragrafen justerats.

Innehållet i paragrafen överensstämmer delvis med nuvarande 6 kap. 5 § andra stycket. På ...

[K6]24 §  Undersökningen ska innebära att den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden

  1. tar fram ett samrådsunderlag, och
  2. samråder i frågan om betydande miljöpåverkan och i fråga om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning (undersökningssamråd) med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten eller åtgärden.

[S2]Undersökningssamrådet får genomföras så att det också uppfyller kraven på det avgränsningssamråd som ska göras inom ramen för en specifik miljöbedömning.

[S3]Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om undersökningen. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges vad som ska ingå i undersökningen av om en betydande miljöpåverkan kan antas. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag så att beslutet i fråga om miljöpåverkan hålls isär från undersökningen.

I första stycket första punkten anges att en del i undersökningen är att verksamhetsutövaren ska ta fram ett samrådsunderlag. Närmare krav i fråga om innehåll i samrådsunderlaget återfinns inte i lag. Regeringen har möjlighet att meddela ...

[K6]25 §  Den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden ska

  1. lämna samrådsunderlaget till dem som deltar i undersökningssamrådet i så god tid att synpunkter på underlaget och på frågan om betydande miljöpåverkan kan tas till vara när länsstyrelsen prövar den frågan, och
  2. när samrådet är avslutat redogöra för hur samrådet gått till, vilka som bjudits in och vad som framkommit och lämna samrådsredogörelsen till länsstyrelsen. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen finns bestämmelser om samrådsunderlag och samrådsredogörelse. Bestämmelserna i paragrafen är endast relevanta i de fall där frågan om verksamhetens eller åtgärdens betydande miljöpåverkan ska avgöras genom en undersökning.

I första punkten anges att samrådsunderlaget ska lämnas till samrådsparterna i så god tid att de får skälig tid att lämna synpunkter på underlaget och att synpunkter i frågan om betydande miljöpåverkan kan tas till vara vid länsstyrelsens ...

Beslut i frågan om miljöpåverkan

[K6]26 §  Länsstyrelsen ska efter undersökningen i ett särskilt beslut avgöra om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

[S2]Beslutet ska redovisa de omständigheter som talar för eller emot att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

[S3]I 47 § finns en bestämmelse om att en liten miljökonsekvensbeskrivning ska tas fram om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas. Lag (2017:955).

[K6]27 §  Länsstyrelsens beslut om huruvida verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan får inte överklagas särskilt. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen anger att länsstyrelsens beslut i frågan om miljöpåverkan inte får överklagas särskilt. Den som är missnöjd kan överklaga det slutliga beslutet i ärendet. Bestämmelsen överensstämmer med nuvarande 6 kap. 5 § andra stycket sista meningen.

I lagrådsremissen fanns bestämmelsen placerad i en annan paragraf tillsammans med bestämmelsen om vad som ska redovisas i beslutet. På

Lagrådets inrådan placeras bestämmelsen i stället i en egen paragraf. ...

Att göra en specifik miljöbedömning

[K6]28 §  Den specifika miljöbedömningen ska innebära att

  1. den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden
    1. samråder om hur en miljökonsekvensbeskrivning ska avgränsas (avgränsningssamråd),
    2. tar fram en miljökonsekvensbeskrivning, och
    3. ger in miljökonsekvensbeskrivningen till den som prövar tillståndsfrågan, och
  2. den som prövar tillståndsfrågan
    1. ger tillfälle till synpunkter på miljökonsekvensbeskrivningen, och
    2. slutför miljöbedömningen. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges vad en specifik miljöbedömning ska innebära. Bestämmelsen är ny på så sätt att det inte finns en motsvarande förklaring av innehållet i processen i nuvarande 6 kap. miljöbalken. Paragrafens bestämmelser ska endast tillämpas i de fall då en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra en betydande miljöpåverkan eller om det i övrigt följer av 20 § att kapitlets bestämmelser om specifik miljöbedömning är tillämpliga ...

Avgränsningssamrådet i den specifika miljöbedömningen

[K6]29 §  Avgränsningssamrådet ska genomföras inför arbetet med miljökonsekvensbeskrivningen och innebära att den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden samråder om verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning och utformning, de miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser samt om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning.

[S2]Om samrådet avser en verksamhet eller åtgärd som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor ska samrådet även avse hur allvarliga kemikalieolyckor till följd av verksamheten eller åtgärden ska kunna förebyggas och begränsas. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges vad avgränsningssamrådet inom ramen för den specifika miljöbedömningen ska handla om och när det ska genomföras.

Bestämmelserna i första stycket överensstämmer i huvudsak med nuvarande 6 kap. 4 § andra stycket. Det tydliggörs att de miljöeffekter som kan komma i fråga är sådana miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra antingen i sig eller till följd av yttre händelser.

Andra stycket överensstämmer med ...

[K6]30 §  Avgränsningssamrådet ska ske med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten eller åtgärden samt med de övriga statliga myndigheter, de kommuner och den allmänhet som kan antas bli berörda av verksamheten eller åtgärden.

[S2]Den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden ska se till att de som ingår i samrådskretsen enligt första stycket men som inte tidigare har fått ett samrådsunderlag kan ta del av ett samrådsunderlag.

[S3]Om ett undersökningssamråd enligt 24 § första stycket 2 inte har skett, ska samrådsunderlaget innehålla uppgift om det. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen finns ytterligare bestämmelser om avgränsningssamrådet.

Första stycket anger vilka som ingår i samrådskretsen för avgränsningssamrådet. Kretsen är på samma sätt som i dag utökad i jämförelse med samrådskretsen för undersökningssamrådet. Bestämmelsen överensstämmer med nuvarande 6 kap. 4 § första stycket 2 miljöbaken. Bestämmelserna om avgränsningssamråd syftar till att ge samrådsparterna möjlighet att i ett tidigt skede kunna delta i processen och påverka ...

[K6]31 §  Avgränsningssamrådet ska påbörjas och samrådsunderlaget lämnas i så god tid att det ger utrymme för ett meningsfullt samråd innan verksamhetsutövaren utformar miljökonsekvensbeskrivningen och den slutliga tillståndsansökan. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen regleras när avgränsningssamrådet ska påbörjas och samrådsunderlaget lämnas till samrådskretsen. Paragrafen överensstämmer delvis med delar av nuvarande 6 kap. 4 § andra och tredje stycket. Skillnaden är att det nu anges att även ett samrådsunderlag ska lämnas i god tid. En bedömning av hur lång tid innan avgränsningssamrådet som underlaget ska lämnas måste avgöras från fall till fall. Vid bedömningen bör hänsyn bl.a. tas till underlagets omfattning och komplexitet.

Syftet ...

[K6]32 §  Länsstyrelsen ska under avgränsningssamrådet verka för att innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detaljeringsgrad som behövs för tillståndsprövningen.

[S2]Om den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden begär det, ska länsstyrelsen redovisa sin bedömning i frågan. Länsstyrelsens redovisning är inte bindande. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen regleras länsstyrelsens roll vid avgränsningen av miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning.

Första stycket anger att länsstyrelsen är skyldig att verka för att innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detaljeringsgrad som är nödvändig för prövningen. Bestämmelsen överensstämmer delvis med innehållet i nuvarande 6 kap. 5 § första stycket. Länsstyrelsen har enligt bestämmelsen en aktiv roll under samrådet. Det är dock verksamhetsutövaren ...

Samråd med andra länder i den specifika miljöbedömningen

[K6]33 §  Om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land eller om ett land som kan komma att påverkas betydligt av verksamheten eller åtgärden begär det, ska den myndighet som regeringen bestämmer

  1. informera det andra landet om verksamheten eller åtgärden, dess möjliga gränsöverskridande konsekvenser och vilken typ av beslut som kan komma att fattas, och
  2. ge det andra landet skälig tid att yttra sig över om det vill delta i miljöbedömningen.

[S2]Om det andra landet vill delta i miljöbedömningen, ska myndigheten ge det andra landet möjlighet att delta i ett samrådsförfarande om miljökonsekvensbeskrivningen och den slutliga tillståndsansökan. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen regleras samråd med annat land i de fall en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra en betydande gränsöverskridande miljöpåverkan. Innehållet i paragrafen överensstämmer i huvudsak med nuvarande 6 kap. 6 § miljöbalken. Bestämmelsen har förtydligats för att bättre stämma överens med MKB-direktivets krav.

Första stycket första punkten anger, i enlighet med artikel 7.1 a och b i

MKB-direktivet, ...

[K6]34 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om samråd enligt 33 §. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Bestämmelsen är ny och ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter om hur det gränsöverskridande samrådet enligt 33 § ska gå till. Ett motsvarande normgivningsbemyndigande i fråga om gränsöverskridande samråd som rör planer och program återfinns i föreslagna 6 kap. 14 §. Med stöd av bemyndigandet kan regeringen meddela föreskrifter om hur den myndighet som regeringen bestämmer ska samråda med den andra statens myndigheter och exempelvis tillsammans ...

Miljökonsekvensbeskrivningen i den specifika miljöbedömningen

[K6]35 §  Miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla

  1. uppgifter om verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, utformning, omfattning och andra egenskaper som kan ha betydelse för miljöbedömningen,
  2. uppgifter om alternativa lösningar för verksamheten eller åtgärden,
  3. uppgifter om rådande miljöförhållanden innan verksamheten påbörjas eller åtgärden vidtas och hur de förhållandena förväntas utveckla sig om verksamheten eller åtgärden inte påbörjas eller vidtas,
  4. en identifiering, beskrivning och bedömning av de miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser,
  5. uppgifter om de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa de negativa miljöeffekterna,
  6. uppgifter om de åtgärder som planeras för att undvika att verksamheten eller åtgärden bidrar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. inte följs, om sådana uppgifter är relevanta med hänsyn till verksamhetens art och omfattning,
  7. en icke-teknisk sammanfattning av 1–6, och
  8. en redogörelse för de samråd som har skett och vad som kommit fram i samråden. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges vilka uppgifter som ska ingå i en miljökonsekvensbeskrivning för verksamheter och åtgärder. Innehållet i paragrafen överensstämmer i huvudsak med delar av nuvarande 6 kap. 3 och 7 §§.

Första punkten överensstämmer i huvudsak med nuvarande 6 kap. 7 § andra stycket 1 men öppnar upp för fler egenskaper som kan ha betydelse för miljöbedömningen. Ändringen tillkommer till följd av de ändrade kraven i artikel 5.1 i och bilaga 4 till MKB-direktivet i dess ...

[K6]36 §  Om verksamheten eller åtgärden kan antas påverka miljön i ett naturområde som är förtecknat enligt 7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2, ska miljökonsekvensbeskrivningen innehålla en beskrivning av verksamhetens eller åtgärdens konsekvenser för syftet med att bevara området, en redogörelse för de alternativ som har övervägts med en motivering till varför ett visst alternativ valts samt de uppgifter som i övrigt behövs för prövningen enligt 7 kap.28 b och 29 §§.

[S2]Om miljökonsekvensbeskrivningen har upprättats enbart för en prövning enligt 7 kap.28 b och 29 §§, kan innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen begränsas till de uppgifter som behövs för den prövningen. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges de särskilda krav på innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning som avser verksamheter eller åtgärder i ett Natura 2000-område. Innehållet i paragrafen överensstämmer med nuvarande 6 kap. 7 § fjärde stycket.

Relevanta förarbeten till nuvarande 6 kap. 7 § fjärde stycket finns i prop. 2000/01:111 (författningskommentaren till den paragrafen och ...

[K6]37 §  De uppgifter som ska finnas med i miljökonsekvensbeskrivningen enligt 35 och 36 §§ ska ha den omfattning och detaljeringsgrad som

  1. är rimlig med hänsyn till rådande kunskaper och bedömningsmetoder, och
  2. behövs för att en samlad bedömning ska kunna göras av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller en bestämmelse som möjliggör en anpassning av omfattningen och detaljeringsgraden av uppgifterna i en miljökonsekvensbeskrivning utifrån vissa närmare angivna förutsättningar. Bestämmelsen överensstämmer delvis med nuvarande 6 kap. 7 § första stycket miljöbalken. Bestämmelsen är ny i den del den reglerar möjlighet till anpassning av innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning utifrån rådande kunskaper och ...

[K6]38 §  Regeringen får meddela

  1. ytterligare föreskrifter om vad miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla, och
  2. föreskrifter om hur miljökonsekvensbeskrivningen ska tas fram. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller normgivningsbemyndiganden som möjliggör för regeringen att meddela föreskrifter om framtagandet av och innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning för verksamheter och åtgärder. Innehållet i paragrafen är nytt.

Bemyndigandena möjliggör för regeringen att meddela de föreskrifter som krävs för ett korrekt genomförande av MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet, bl.a. i fråga om verksamhetsutövarens skyldighet att tillse att miljökonsekvensbeskrivningen ...

Miljöbedömningen hos den som prövar tillståndsfrågan

[K6]39 §  Den som prövar tillståndsfrågan ska, om miljökonsekvensbeskrivningen kan läggas till grund för den fortsatta miljöbedömningen, kungöra att miljökonsekvensbeskrivningen finns, göra den tillgänglig för allmänheten och ge allmänheten skälig tid och minst 30 dagar att yttra sig.

[S2]Om tillståndsfrågan enbart avser en prövning enligt 7 kap.28 b eller 29 § ska första stycket tillämpas endast i den utsträckning som behövs för prövningen eller som är lämplig för att ge allmänheten information. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller krav på kungörelse.

Första stycket anger att prövningsmyndigheten ska kungöra att en miljökonsekvensbeskrivning finns. Bestämmelsen överensstämmer delvis med nuvarande 6 kap. 8 § första stycket. I de fall en ansökan om tillstånd också ska kungöras ska det ske gemensamt, vilket framgår av 6 kap. 41 §. Sedan kungörelse skett måste prövningsmyndigheten hålla miljökonsekvensbeskrivningen tillgänglig för allmänheten. Nytt i bestämmelsen är att allmänheten ...

[K6]40 §  Kungörelsen ska innehålla upplysningar om

  1. att verksamheten eller åtgärden omfattas av kraven på specifik miljöbedömning enligt detta kapitel,
  2. vem som prövar tillståndsfrågan,
  3. var miljökonsekvensbeskrivningen och andra handlingar i målet eller ärendet finns tillgängliga,
  4. till vem och inom vilken tid synpunkter kan lämnas, och
  5. hur ny information i målet eller ärendet kommer att kungöras eller hållas tillgänglig.

[S2]Om samråd med ett annat land ska ske enligt detta kapitel, ska kungörelsen innehålla en upplysning om detta. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen anger vad en kungörelse ska innehålla. Innehållet i paragrafen överensstämmer delvis med nuvarande 6 kap. 8 § första stycket miljöbalken och delvis med nuvarande 12 § förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar, med språkliga ändringar och förtydliganden. Bestämmelsen genomför ...

[K6]41 §  Kungörelsen om miljökonsekvensbeskrivningen ska göras

  1. på en lämplig webbplats,
  2. i en ortstidning eller på den plats som är särskilt föreskriven, och
  3. tillsammans med kungörelsen om ansökan, om ansökan ska kungöras. Lag (2017:955).

[K6]42 §  Den som prövar tillståndsfrågan ska i ett särskilt beslut eller i samband med att tillståndsfrågan avgörs ta ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i detta kapitel så att den specifika miljöbedömningen kan slutföras. Ett sådant ställningstagande får inte överklagas särskilt. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen regleras prövningsmyndighetens skyldighet att ta ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken. Innehållet i paragrafen överensstämmer med nuvarande 6 kap. 9 § första stycket miljöbalken. ...

[K6]43 §  Den som prövar tillståndsfrågan ska, när tillståndsfrågan avgörs, slutföra miljöbedömningen genom att med hänsyn till innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen och det som kommit fram under handläggningen av målet eller ärendet identifiera, beskriva och göra en slutlig och samlad bedömning av miljöeffekterna. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller ett krav på att prövningsmyndigheten ska integrera en motiverad slutsats i fråga om miljöeffekterna i bedömningen. Bestämmelsen är ny på så sätt att den uttryckligen anger att prövningsmyndigheten ska slutföra miljöbedömningen genom att identifiera, beskriva och göra en slutlig och samlad bedömning av miljöeffekterna. Bestämmelsen innebär således en skyldighet för prövningsmyndigheten att identifiera miljöeffekterna och motivera sin bedömning av verksamheten eller åtgärdens ...

Information om avgörandet i tillståndsfrågan

[K6]44 §  Den som prövar en tillståndsfråga som kräver en specifik miljöbedömning ska när frågan är avgjord snarast kungöra detta. Av kungörelsen ska det framgå hur allmänheten kan få tillgång till innehållet i avgörandet.

[S2]Om avgörandet enbart avser en prövning enligt 7 kap.28 b eller 29 §, behöver det dock kungöras endast om det är lämpligt för att ge allmänheten information. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen finns bestämmelser om kungörelse av dom och beslut.

Första stycket anger att när en dom eller ett beslut har meddelats ska detta kungöras snarast. Bestämmelsen överensstämmer med delar av nuvarande 6 kap. 8 § andra stycket. Kungörelsen måste innehålla uppgifter om hur allmänheten kan få tillgång till information om innehållet i domen eller beslutet. I 19 kap. 5 § första stycket 9 och 22 kap. 25– 25 g §§ anges närmare krav på vad ett tillståndsbeslut eller ...

[K6]45 §  Om samråd har skett med ett annat land enligt 33 §, ska den myndighet som regeringen bestämmer se till att den information som avses i 44 § lämnas till den ansvariga myndigheten i det andra landet. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen reglerar information till annat land i de fall ett gränsöverskridande samråd skett. Bestämmelsen överensstämmer med nuvarande 6 kap. 8 § andra stycket tredje meningen. Informationen ska lämnas av den myndighet som regeringen i enlighet med 6 kap. 33 § har pekat ut som ansvarig för samrådet.

Relevanta förarbeten till nuvarande 6 kap. 8 § andra stycket finns i prop. 1997/98:45 (författningskommentaren ...

Samordning

[K6]46 §  Den som gör en strategisk eller specifik miljöbedömning ska sträva efter att samordna arbetet med andra miljöbedömningar som görs enligt detta kapitel eller med liknande arbete som görs enligt andra författningar. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen regleras samordning av arbetet med strategiska och specifika miljöbedömningar samt med liknande arbete som görs enligt andra författningar. Innehållet i paragrafen överensstämmer delvis med nuvarande 6 kap. 22 § och med nuvarande 8 § andra stycket förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar. Skillnaden mot nuvarande bestämmelser är att bestämmelsen om samordning är vidare på så sätt att den öppnar upp för ...

Liten miljökonsekvensbeskrivning när en specifik miljöbedömning inte ska göras

[K6]47 §  Om länsstyrelsen enligt 26 § beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas, ska den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden i en liten miljökonsekvensbeskrivning lämna de upplysningar som behövs för en bedömning av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan förväntas ge. Beskrivningen ska innehålla den samrådsredogörelse som har tagits fram enligt 25 § 2.

[S2]För verksamheter eller åtgärder som kan antas påverka miljön i ett naturområde som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2 ska beskrivningen innehålla de uppgifter som behövs för prövningen enligt 7 kap.28 b och 29 §§. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges konsekvenserna av att länsstyrelsen beslutar att en verksamhet eller åtgärd inte ska anses medföra en betydande miljöpåverkan. En liten miljökonsekvensbeskrivning ska då tas fram. Paragrafen har placerats sist i kapitlet och fått sin utformning i enlighet med Lagrådets förslag.

Första stycket anger att verksamhetsutövaren ska ta fram ett underlag som kallas liten miljökonsekvensbeskrivning om länsstyrelsen beslutar att en specifik miljöbedömning ...

ANDRA AVDELNINGEN

SKYDD AV NATUREN

7 kap. Skydd av områden

  • MÖD 2007:22:Föreläggande att ta bort inredning ur sjöbod-----En sjöbod hade fått strandskyddsdispens såsom en förrådsbyggnad. Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) hade sjöboden utformats på ett sådant sätt att den kunde tillgodose ett väsentligt annat ändamål - fritidsboende - än vad dispensen avsåg. För att inte strida mot strandskyddets syfte förordnade MÖD att isolering, invändig väggpanel samt glasade dörrpartier skulle avlägsnas från sjöboden.
  • MÖD 2012:39:Strandskyddsdispens med tillämpning av 7 kap. 18 d-e §§ miljöbalken ----- Fråga om strandskyddsdispens för nybyggnad av fritidshus med tillämpning av bestämmelserna i 7 kap. 18 d-e §§ miljöbalken om områden för landsbygdsutveckling i strandnära läge (s.k. LIS-områden). En kommunal översiktsplan har inte ansetts ge någon tydlig vägledning i fråga om platsen för den avsedda dispensen ligger inom ett LIS-område när länsstyrelsen i granskningsyttrande framfört invändningar mot det utpekande LIS-området. Mark- och miljööverdomstolen fann det inte i övrigt utrett att platsen låg inom ett LIS-område.
  • MÖD 2009:1:Dispensansökan avseende myggbekämpning i ett naturreservat ----- Enligt huvudregeln kan ett överklagande inte prövas när tiden för den aktuella åtgärden löpt ut. Miljööverdomstolen (MÖD) fann dock att så kan ske när man, som i detta fall, kan förvänta sig ytterligare ansökningar om dispens och tillstånd för besprutning nästkommande år med sakomständigheter som i allt väsentligt skulle vara oförändrade. Klaganden ansågs därför ha ett befogat intresse av att få förutsättningarna för tillämpningen av de ifrågavarande bestämmelserna prövade (RÅ 1997 ref. 24). Enligt naturreservatsbestämmelserna var det förbjudet att använda biologiska bekämpningsmedel i området. Dispens kunde ges om det förelåg särskilda skäl. MÖD fann att det myggproblem som årligen drabbade området var så pass besvärande för lokalbefolkningen och de som besökte området att det fick anses vara ett angeläget allmänt intresse att komma till rätta med det. Den osedvanligt besvärande myggförekomsten var därmed ett särskilt skäl för dispens. Området hade även utpekats som ett Natura 2000-område. Då störningen inte riskerade att bli betydande ansågs myggbekämpningen inte heller tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken.
  • MÖD 2005:56:Strandskyddsdispens för nyetablering av golfbana ----- Särskilda skäl för strandskyddsdispens har ansetts föreligga för nyetablering av golfbana samlokaliserad med befintligt flygfält.

Allemansrätt m.m.

[K7]1 §  Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den.

  • HFD 2012:70:En kommuns insatser och kostnader för att ställa i ordning och underhålla skidspår har ansetts vara av sådan omfattning att avgiftsbeläggning av spåren inte står i strid med allemansrätten. Laglighetsprövning enligt kommunallagen.

Nationalpark

[K7]2 §  Ett mark- eller vattenområde som tillhör staten får efter riksdagens medgivande av regeringen förklaras som nationalpark i syfte att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick.

[K7]3 §  Föreskrifter om vård och förvaltning av nationalparker och om inskränkningar i rätten att använda mark eller vatten inom nationalparker får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Naturreservat

[K7]4 §  Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet.

[S2]Ett område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter får också förklaras som naturreservat.

  • MÖD 2001:13:Dispens från föreskrift för ett naturvårdsområde-----De boende i ett bostadsområde nära en motorväg stördes mycket av bullret. Området låg inom ett naturvårdsområde och omfattades av ett förordnande enligt 19 § naturvårdslagen. Miljööverdomstolen meddelade dispens för byggande av en bullervall med hänsyn till vallens obetydliga påverkan på landskapsbilden. Åtgärden ansågs förenligt med syftet med förordnandet.
  • HFD 2014 not 31:Ansökan av S.H. om rättsprövning av ett beslut att bilda naturreservat
  • NJA 2000 s. 302:Fråga om ansvarsbefrielse på grund av nöd, när enskilda personer sökt hindra skogsavverkning på ett område för vilket länsstyrelsen två dagar senare utfärdat ett avverkningsförbud.
  • MÖD 2001:16:Dispens för anläggande av golfbana inom naturreservat-----För byggande av korthålsbana inom ett naturreservat har dispens ansetts kunna meddelas, dels eftersom banan inte i nämnvärd utsträckning kommer att medföra förändringar i områdets naturmiljö, dels därför att området har begränsad betydelse för friluftslivet. Vid en avvägning mellan de enskilda och de allmänna intressena har betydelsen av den minskade tillgängligheten till platsen ansetts väga lättare än intresset att bygga ut golfanläggningen.

[K7]5 §  I ett beslut om att bilda naturreservat skall skälen för beslutet anges.

[S2]I beslutet skall också anges de inskränkningar i rätten att använda mark- och vattenområden som behövs för att uppnå syftet med reservatet, såsom förbud mot bebyggelse, uppförande av stängsel, upplag, schaktning, täkt, uppodling, dikning, plantering, avverkning, jakt, fiske och användning av bekämpningsmedel. En inskränkning får innebära att tillträde till området förbjuds under hela eller delar av året.

[S3]Om det senare visar sig finnas nya skäl eller behövas ytterligare inskränkningar för att uppnå syftet med skyddet, får länsstyrelsen eller kommunen meddela beslut om detta.

  • MÖD 2001:13:Dispens från föreskrift för ett naturvårdsområde-----De boende i ett bostadsområde nära en motorväg stördes mycket av bullret. Området låg inom ett naturvårdsområde och omfattades av ett förordnande enligt 19 § naturvårdslagen. Miljööverdomstolen meddelade dispens för byggande av en bullervall med hänsyn till vallens obetydliga påverkan på landskapsbilden. Åtgärden ansågs förenligt med syftet med förordnandet.
  • MÖD 2004:43:Tillstånd enligt föreskrifter för naturvårdsområde samt strandskyddsdispens för uppförande av torrklosett-----Fråga om tillstånd enligt föreskrifter för naturvårdsområde och strandskyddsdispens för uppförande av torrklosett m.m. i anslutning till befintlig strandbod i Grundårdes fiskeläge på Gotland. Miljööverdomstolen fann att det inte kunde anses att den begärda kompletteringen av strandboden förändrade karaktären på området på ett sådant sätt att det stred mot syftet med naturvårdsområdet. Inte heller kunde det antas att kompletteringen skulle leda till en väsentligt ändrad användning av strandboden. Tillstånd enligt naturvårdsföreskrifterna kunde därför ges. Slutligen bedömdes förutsättningarna för strandskyddsdispens föreligga då byggnationen utgjorde en komplementbyggnad till befintlig byggnad som använts sedan 1960-talet och kompletteringen inte i nämnvärd grad kunde anses inskränka allmänhetens friluftsliv eller försämra livsvillkoren för djur- och växtliv.

[K7]6 §  Om det behövs för att tillgodose syftet med ett naturreservat, får länsstyrelsen eller kommunen förplikta ägare och innehavare av särskild rätt till fastighet att tåla sådana intrång som att det inom området

  1. anläggs vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser, badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar,
  2. bereds tillträde till mark för allmänheten där allmänheten annars inte har rätt att vistas,
  3. utförs gallring, röjning, slåtter, plantering, betesdrift, avspärrning eller liknande åtgärder, eller
  4. genomförs undersökningar av djur- och växtarter samt av mark- och vattenförhållanden.

  • MÖD 2001:13:Dispens från föreskrift för ett naturvårdsområde-----De boende i ett bostadsområde nära en motorväg stördes mycket av bullret. Området låg inom ett naturvårdsområde och omfattades av ett förordnande enligt 19 § naturvårdslagen. Miljööverdomstolen meddelade dispens för byggande av en bullervall med hänsyn till vallens obetydliga påverkan på landskapsbilden. Åtgärden ansågs förenligt med syftet med förordnandet.

[K7]7 §  Länsstyrelsen eller kommunen får helt eller delvis upphäva beslut som den har meddelat enligt 4-6 §§, om det finns synnerliga skäl.

[S2]Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från föreskrifter som den har meddelat för ett naturreservat, om det finns särskilda skäl. Ett beslut om dispens upphör att gälla, om den åtgärd som avses med dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet vann laga kraft.

[S3]Att regeringens tillåtelse behövs i vissa fall innan det beslutas om upphävande eller dispens för ett sådant särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde som anges i 28 § följer av 29 §.

[S4]Beslut om upphävande eller dispens får meddelas endast om intrånget i naturvärdet kompenseras i skälig utsträckning på naturreservatet eller på något annat område.

  • MÖD 2004:3:Dispens från föreskrifter för naturreservat och område med skydd för landskapsbilden samt dispens från strandskyddsbestämmelser för anläggande av en gång- och cykelväg-----Kommunen ville anlägga en gång- och cykelväg i ett område som dels är av riksintresse för friluftsliv och naturvård, dels naturreservat och dels är ett område med skydd för landskapsbilden. Reservatsföreskrifterna avser att skydda området pga. dess betydelse för kännedomen om landets natur, för landskapsbilden och för allmänhetens friluftsliv. En gång- och cykelväg skulle främja friluftslivet men vara till nackdel för naturskyddet, bl.a. för de två häckande paren av fältpiplärka. Denna är en art som är upptagen i EU:s fågeldirektiv, vilket innebär att den skall ges en gynnsam bevarandestatus. Miljööverdomstolen (MÖD) har ansett att ytterligare åtgärder för att öka tillgängligheten till området inte är påkallade och att vägen därför inte är erforderlig för reservatets utnyttjande. Kommunen har heller inte redovisat någon alternativ sträckning för vägen utanför reservatet. När det gäller möjligheterna att göra en avvägning mellan de olika intressen som reservatsföreskrifterna skall skydda konstaterade MÖD att en sådan prövning måste ha gjorts i samband med att reservatet bildades och att den inte får ändras genom att det ena intresset gynnas på bekostnad av det andra vid en dispensprövning. MÖD tillät därför inte att vägen anlades.
  • MÖD 2009:38:Tillstånd till gruppstation för vindkraft ----- Fråga om omfattningen av regeringens tillåtlighetsprövning av en gruppstation för vindkraft. Vidare fråga om tillstånd enligt förordnande till skydd för landskapsbilden krävdes och förutsättningar för att erhålla sådant tillstånd.
  • NJA 2008 s. 55:Tillämpning av reglerna om strandskydd vid prövning av en ansökan om vattenverksamhet.
  • MÖD 2001:13:Dispens från föreskrift för ett naturvårdsområde-----De boende i ett bostadsområde nära en motorväg stördes mycket av bullret. Området låg inom ett naturvårdsområde och omfattades av ett förordnande enligt 19 § naturvårdslagen. Miljööverdomstolen meddelade dispens för byggande av en bullervall med hänsyn till vallens obetydliga påverkan på landskapsbilden. Åtgärden ansågs förenligt med syftet med förordnandet.
  • MÖD 2009:1:Dispensansökan avseende myggbekämpning i ett naturreservat ----- Enligt huvudregeln kan ett överklagande inte prövas när tiden för den aktuella åtgärden löpt ut. Miljööverdomstolen (MÖD) fann dock att så kan ske när man, som i detta fall, kan förvänta sig ytterligare ansökningar om dispens och tillstånd för besprutning nästkommande år med sakomständigheter som i allt väsentligt skulle vara oförändrade. Klaganden ansågs därför ha ett befogat intresse av att få förutsättningarna för tillämpningen av de ifrågavarande bestämmelserna prövade (RÅ 1997 ref. 24). Enligt naturreservatsbestämmelserna var det förbjudet att använda biologiska bekämpningsmedel i området. Dispens kunde ges om det förelåg särskilda skäl. MÖD fann att det myggproblem som årligen drabbade området var så pass besvärande för lokalbefolkningen och de som besökte området att det fick anses vara ett angeläget allmänt intresse att komma till rätta med det. Den osedvanligt besvärande myggförekomsten var därmed ett särskilt skäl för dispens. Området hade även utpekats som ett Natura 2000-område. Då störningen inte riskerade att bli betydande ansågs myggbekämpningen inte heller tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken.
  • MÖD 2009:20:Dispens för kapning av grenar på en naturminnesskyddad ek ----- Särskilda skäl att till skydd för kraftledning få beskära en naturminnesskyddad ek har inte ansetts föreligga. Av utredningen i målet framgick att beskärning i enlighet med begärd dispens skulle innebära en mycket allvarlig skada på eken. Med hänsyn till detta och eftersom sökanden inte i tillräcklig utsträckning ansågs ha utrett vilka alternativ som stod till buds i fråga om ledningens dragning, fann Miljööverdomstolen att dispens inte kunde meddelas.

[K7]8 §  Beslut i frågor om bildande eller ändring av naturreservat får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (2010:900). Små avvikelser får dock göras, om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas. Lag (2010:902).

  • MÖD 2001:13:Dispens från föreskrift för ett naturvårdsområde-----De boende i ett bostadsområde nära en motorväg stördes mycket av bullret. Området låg inom ett naturvårdsområde och omfattades av ett förordnande enligt 19 § naturvårdslagen. Miljööverdomstolen meddelade dispens för byggande av en bullervall med hänsyn till vallens obetydliga påverkan på landskapsbilden. Åtgärden ansågs förenligt med syftet med förordnandet.

Kulturreservat

[K7]9 §  Ett mark- eller vattenområde får förklaras som kulturreservat i syfte att bevara värdefulla kulturpräglade landskap. På ett sådant område ska bestämmelserna i 46 §§ tillämpas. Att det inom ett område finns en byggnad eller anläggning som är skyddad som byggnadsminne, kyrkligt kulturminne eller fornlämning enligt kulturmiljölagen (1988:950) hindrar inte att området förklaras som kulturreservat.

[S2]I fråga om beslut enligt denna paragraf gäller också 7 och 8 §§. Lag (2013:549).

Naturminne

[K7]10 §  Ett särpräglat naturföremål får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som naturminne, om det behöver skyddas eller vårdas särskilt. Förklaringen får omfatta även det område på marken som krävs för att bevara naturföremålet och ge det behövligt utrymme.

[S2]Vad som i 5-8 §§ föreskrivs om naturreservat skall gälla även för naturminnen.

Biotopskyddsområde

[K7]11 §  Regeringen får i fråga om små mark- eller vattenområden som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda meddela föreskrifter om

  1. att samtliga lätt igenkännbara områden av ett visst slag i landet eller i en del av landet ska utgöra biotopskyddsområden, och
  2. att en myndighet eller kommun i det enskilda fallet får besluta att ett område ska utgöra ett biotopskyddsområde.

[S2]Inom ett biotopskyddsområde får man inte bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön. Om det finns särskilda skäl, får dispens från förbudet ges i det enskilda fallet. En fråga om dispens ska prövas av den myndighet som regeringen bestämmer, om dispensen avser ett område enligt första stycket 1, och i andra fall av den myndighet eller kommun som har bildat biotopskyddsområdet.

[S3]De åtgärder som behövs för att vårda ett biotopskyddsområde får vidtas av kommunen, om den har bildat området, och i fråga om andra områden av den myndighet som regeringen bestämmer. Innan en åtgärd vidtas ska den som äger eller har särskild rätt till området underrättas särskilt.

[S4]Ett beslut som avses i första stycket 2 ska gälla omedelbart även om det överklagas. Lag (2009:1322).

  • MÖD 2005:73:Dispens från biotopskydd ----- Att alléer omfattas av ett generellt biotopskydd har inte ansetts innebära att varje specifik allé därmed har utpekats som värdefull. Det är biotoptypen som sådan som är det skyddsvärda. För att åstadkomma ökad trafiksäkerhet fann Miljööverdomstolen att det förelåg särskilda skäl att bevilja väghållaren dispens att beskära och hugga ner ett stort antal träd i en allé. Som villkor för dispensen föreskrev länsstyrelsen bl.a. att vissa träd skulle återplanteras i avsnitt av allén som bedömts värdefulla.
  • MÖD 2017:65:Dispens från biotopskyddsbestämmelserna för borttagande av stenmur ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att det finns särskilda skäl enligt 7 kap. 11 b § miljöbalken för dispens att ta bort stenmur från åkermark. Jordbruksverket har utvecklat ett beräkningsverktyg för dispensprövningen som ska bidra till att standardisera tillämpningen. Enligt Mark- och miljööverdomstolen finns det ofta skäl att vara försiktig med att ensamt lägga beräkningsverktygets resultat till grund för bedömningen. Beräkningsverktyget ger en indikation på om förutsättningarna för dispens är uppfyllda men den slutliga prövningen måste alltid ske genom en saklig bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. När det gäller bedömningen av den företagsekonomiska nyttan av åtgärden kan beräkningsverktyget ofta ge god ledning men det finns anledning att vara försiktig då resultaten i beräkningsmodellen är beroende av vilka ingångsvärden som används och dessa kan i vissa fall vara baserade på skönsmässiga uppskattningar. Detta gäller särskilt när resultaten ligger i närheten för om dispens ska medges. Det finns i regel inte anledning att ifrågasätta sökandens bedömning att åtgärden kommer att bidra till att göra verksamheten mer ekonomiskt hållbar om det endast är frågan om mindre avvikelser mot resultatet i beräkningsmodellen. Då det gäller bedömningen om biotopskyddets syften fortfarande kan tillgodoses finns det större anledning att vara försiktig med vilken betydelse resultaten ges eftersom det är svårt att med någon närmare precision göra denna bedömning utifrån en samhällsekonomisk kalkyl. I det aktuella fallet har Mark- och miljööverdomstolen funnit att åtgärden behövs för att utveckla eller bibehålla ett aktivt brukande av jordbruksmark samt att biotopskyddets syften fortfarande kan tillgodoses även om stenmuren tas bort. Dispensen har förenats med skyldighet att utföra kompensationsåtgärder.
  • MÖD 2017:7:Dispens enligt artskyddsförordningen ----- En fastighetsägare ansökte om dispens enligt 15 § artskyddsförordningen för att slutavverka 1,5 ha skog inom ett område av sin fastighet där inventering hade visat förekomst av svampen bombmurkla. Arten omfattas av de nationella fridlysningsbestämmelserna i 8 § artskyddsförordningen. Länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen avslog ansökan eftersom förutsättningar för dispens inte ansetts föreligga. MÖD upphävde länsstyrelsens beslut att inte ge dispens enligt artskyddsförordningen och återförvisade målet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning. Domstolen fann att övervägande skäl talar för att det inte varit lagstiftarens avsikt att fridlysningsbestämmelserna ska ges en sådan tillämpning att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten. En bedömning av proportionaliteten måste därför ske inom ramen för dispensförfarandet. Om en tillämpning av de nationella fridlysningsbestämmelserna skulle innebära att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten ska åtgärden bedömas som tillåten och dispens ges. Frågan om pågående markanvändning avsevärt försvåras ska prövas av länsstyrelsen som första instans.
  • MÖD 2006:16:Dispens från biotopskydd-----En jordbrukare ville lägga igen tre öppna diken för att skapa ett rationellare jordbruk och sökte dispens från biotopskyddet. Miljööverdomstolen fann att syftet med bestämmelsen var att för framtiden bevara växt- och djurliv i biotopen genom att förhindra igenläggning eller andra åtgärder som kunde skada denna miljö. Det var vidare uppenbart att biotopskyddet inte var till sådan nackdel att det enligt proportionalitetsprincipen skulle kunna motivera dispens med hänsyn till den rätt att få ersättning som fanns i 31 kap. miljöbalken. Enbart möjligheten till mer rationell jordbruksdrift kunde inte anses utgöra särskilda skäl för dispens.
  • MÖD 2005:49:Dispens från biotopskyddsbestämmelser-----Fråga om en stenmur omfattas av biotopskyddsbestämmelserna eller inte, främst med hänsyn till om marken den är belägen på är att anse som jordbruksmark eller som skogsmark.
  • MÖD 2006:47:Grannes talerätt mot beslut om återställningsåtgärder inom biotopskyddsområde-----En stenmur utgjorde gräns mellan två fastigheter och ansågs tillhöra båda fastigheterna varför talerätt förelåg för den fastighetsägare som inte var nöjd med den andre grannens återställningsåtgärder på muren.
  • MÖD 2015:28:Dispens från biotopskydd för avverkning av alléträd ----- En kommun hade ansökt om dispens från biotopskyddet för att ta ner 12 av 13 träd i en allé. Länsstyrelsen gav dispens för elva träd med villkor om återplantering. Kommunen överklagade och yrkade att dispens skulle ges även för det tolfte trädet, en alm. Mark- och miljödomstolen biföll kommunens talan. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att de alléträd som nyplanterats omfattas av samma biotopskydd som de träd de ersätter och att almen ingår i en allé för vilken biotopskydd gäller även efter nedtagning av de elva träd för vilka dispens lämnats. Vidare ansåg domstolen inte att det fanns skärskilda skäl för dispens. Länsstyrelsens beslut fastställdes.
  • MÖD 2012:12:Ansökan om biotopskyddsdispens ----- Mark- och miljööverdomstolen har fastställt en länsstyrelses beslut att inte bevilja dispens från biotopskyddsbestämmelserna för nedtagning av en ekallé. Allén har varit placerad på sådant sätt att den inte ligger i omedelbar anslutning till bebyggelse och har därigenom omfattats av områdesskydd för biotoper. Något sådant särskilt skäl som medger dispens från biotopskyddsbestämmelserna för att få ta ner träden, eller i varje fall stamma upp eller glesa ur träden, har inte förelegat.

[K7]11 a §  Inom ett biotopskyddsområde enligt 11 § första stycket 1 gäller förbuden i 11 § andra stycket inte byggande av allmän väg eller järnväg enligt en fastställd vägplan enligt väglagen (1971:948) eller en fastställd järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Lag (2012:441).

Prop. 2011/12:118: Paragrafen är ny och innehåller undantag från förbudet att inom ett område med biotopskydd enligt 7 kap. 11 § första stycket punkt 1 miljöbalken (generellt biotopskydd) bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön. Undantagen gäller för byggande av allmän väg och byggande av järnväg enligt en fastställd väg- eller järnvägsplan. Redan i nuvarande reglering finns motsvarande undantag för byggande av väg och ...

[K7]11 b §  När en fråga om dispens enligt 11 § andra stycket avser att inom ett biotopskyddsområde enligt 11 § första stycket 1 vidta en åtgärd som underlättar för jordbruket, ska det anses finnas särskilda skäl för dispens om

  1. åtgärden behövs för att utveckla eller bibehålla ett aktivt brukande av jordbruksmark, och
  2. biotopskyddets syften fortfarande kan tillgodoses med hänsyn till förekomsten av samma typ av biotopskyddsområde eller med hänsyn till naturvärdena hos det biotopskyddsområde som dispensen avser och de naturvärden som biotopskyddsområdet bidrar till i landskapet. Lag (2014:889).

Prop. 2013/14:141: Paragrafen är ny. Bestämmelsen anger att när en fråga om dispens från biotopskyddet avser att inom ett generellt skyddat biotopskyddsområde vidta en åtgärd som underlättar för jordbruket ska det anses finnas särskilda skäl för dispens, om vissa förutsättningar är uppfyllda.

I första punkten ställs krav på att åtgärden behövs för att utveckla eller bibehålla ett aktivt brukande av jordbruksmark. Aktivt brukande av jordbruksmarken innebär att jordbrukaren använder jordbruksmarken ...

Djur- och växtskyddsområde

[K7]12 §  Om det utöver förbud enligt 8 kap.1 och 2 §§ eller förbud och begränsningar enligt jakt- och fiskelagstiftningen behövs särskilt skydd för en djur- eller växtart inom ett visst område, får länsstyrelsen eller kommunen meddela föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller fiske eller allmänhetens eller markägarens rätt att uppehålla sig inom området.

Strandskyddsområde

[K7]13 §  Strandskydd gäller vid havet och vid insjöar och vattendrag.

[S2]Strandskyddet syftar till att långsiktigt

  1. trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och
  2. bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Lag (2009:532).

Prop. 2008/09:119: Genom ändringen i andra stycket förtydligas att strandskyddets syften är långsiktiga.

Den tidigare bestämmelsen har delats upp i två punkter. Enligt första punkten är ett av syftena med strandskyddet att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden. Därmed förtydligas att

syftet är att ...

  • MÖD 2007:46:Strandskyddsdispens ----- Strandskyddsdispens söktes för uppförande av ett mindre bostadshus för permanentboende. Avsikten var att skapa förutsättningar för att vidmakthålla det enda kvarvarande jordbruket med djurhållning i byn samt att få till stånd ett fungerande generationsboende. Huset skulle ligga mellan en havsvik och en insjö och omfattades därmed av strandskydd från båda dessa strandlinjer. Det ansågs svårt, om inte omöjligt, att hitta en plats för bostadsbebyggelse som inte låg inom strandskyddat område. Mellan det tänkta huset och havsviken fanns vidare ett flertal bostadshus. Med hänsyn till bl.a. detta och då det var fråga om ett starkt enskilt intresse som i detta fall vägde tyngre än de allmänna intressena fann Miljööverdomstolen att det förelåg särskilda skäl att bevilja den ansökta strandskyddsdispensen.
  • NJA 2008 s. 55:Tillämpning av reglerna om strandskydd vid prövning av en ansökan om vattenverksamhet.
  • MÖD 2011:3:Strandskyddsdispens samt föreläggande att riva ut brygga ----- En brygga hade uppförts inom strandskyddsområde efter fastighetsbildningsbeslut år 1994 om officialservitut för bl.a. brygga. När fastighetsägarna lång tid därefter ansökte om strandskyddsdispens i efterhand avslog länsstyrelsen dispensansökan och meddelade föreläggande om borttagande av bryggan. Miljööverdomstolen beaktade att det hade gått mer än 15 år sedan officialservitutet beslutades. Vidare konstaterade Miljööverdomstolen att länsstyrelsen inte hade markerat sin inställning till bryggans förenlighet med strandskyddsbestämmelserna genom att överklaga detta beslut eller ett liknande fastighetsbildnings¬beslut år 2009 för grannfastigheten. Under den långa tidsperioden hade fastighetsägarna kunnat förmoda att bryggan hade tillkommit i laga ordning. Deras intresse att få behålla bryggan ansågs väga tyngre än de allmänna strandskyddsintressena. Särskilda skäl för att bevilja strandskyddsdispens ansågs därför föreligga och föreläggandet om rivning upphävdes.
  • MÖD 2011:29:Strandskyddsdispens ----- Miljööverdomstolen fastställde länsstyrelsens beslut att avslå ansökan om strandskyddsdispens för brygga inom område i Värmdö kommun som är utpekat som riksintresse för det rörliga friluftslivet och för sina natur- och kulturvärden. Det bedömdes att bryggan kunde hindra eller avhålla allmänheten från att beträda allemansrättsligt tillgängligt område samt dessutom väsentligt försämra livsvillkoren för djur och växter genom att bidra till fragmentisering av ekosystemet i den hårt exploaterade miljön i Stockholms skärgård. Platsen bedömdes inte ha tagits i anspråk på ett sådant sätt att den saknade betydelse för strandskyddets syften och bryggans funktion bedömdes kunna tillgodoses på annat sätt, varför särskilda skäl att bevilja dispens inte förelåg.
  • MÖD 2008:36:Strandskyddsdispens ----- En bäck i en ravin hade periodvis ett mycket litet vattenflöde och klaganden ifrågasatte att bäcken skulle omfattas av strandskydd på samma sätt som sjöar och större vattendrag. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att bäcken var vattenförande och utgjorde ett vattendrag. Bäcken omfattades därmed av det generella strandskyddet. MÖD medgav strandskyddsdispens för uppförande av ett bostadshus på åkermark intill ravinen. Husets placering och tomtplatsens avgränsning innebar inte något hinder för allmänhetens tillträde till ravinen och skulle inte påverka livsvillkoren för växter och djur. MÖD fann att de allmänna intressen som strandskyddet avser att skydda i detta fall inte alls eller endast obetydligt skulle skadas genom den åtgärd som ansökan avsåg. En inskränkning av rätten att använda marken för uppförande av ett hus skulle gå längre än vad som krävs för att skyddet skall tillgodoses. Den kommunala nämndens beslut fastställdes.
  • MÖD 2004:44:Strandskyddsdispens-----En ansökan om strandskyddsdispens för en brygga, som utformats med ett 100 kvm stort bryggdäck, har avslagits eftersom den ansågs få en avhållande effekt på det rörliga friluftslivet i dess närhet.
  • MÖD 2002:68:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att miljödomstolen hade haft fel sammansättning men att detta inte hade inverkat på målets utgång då domstolen varit enig. Därför fanns inte skäl att återförvisa målet till miljödomstolen. I sak gällde målet byggande av bostadshus i ett område som omfattades av förordnande om landskapsbildsskydd och utökat strandskydd (300 m) samt var utpekat som riksintresse. Enligt MÖD skall dispens från strandskyddet i ett sådant område ske med särskild restriktivitet. Att på platsen bygga ett bostadshus, om än för att möjliggöra djurhållning, bedömdes därför inte utgöra särskilda skäl för sådan dispens.
  • MÖD 2001:29:Grannes talerätt mot beslut om strandskyddsdispens enligt miljöbalken -----Eftersom reglerna om strandskydd syftar till att tillvarata allmänna intressen får en granne inte överklaga beslut om strandskyddsdispens.
  • MÖD 2008:43:Omprövning av villkor rörande minimivattenföring ----- I målet förelåg en vattendom från år 1930 varvid ett vattenkraftverk var berättigat till viss vattenmängd. Två kommuner hade ansökt om att domens villkor för vattenföring i bäcken skulle ändras. Kommunerna uppgav att de avsåg att vidta vissa åtgärder med dammbyggnaden i en ovanliggande sjö. Dessa åtgärder skulle medföra att regleringen av sjön skulle upphöra för att i stället permanenta en generellt hög vattennivå i syfte att bevara vissa naturvärden. Miljööverdomstolen fann att villkoret i 1930 års dom rörande minimivattenföringen i bäcken förbi kraftverket hade ett så nära samband med regleringen av ovanliggande sjöar, att villkoret inte kunde upphävas utan att även tillståndet i 1930 års dom omprövades. Kommunernas ansökan om omprövning av villkor avvisades och miljödomstolens dom undanröjdes.
  • MÖD 2007:10:Strandskyddsdispens-----Eftersom det markområde som önskade bebyggas var det enda område som var allemansrättsligt tillgängligt både från land och från sjösidan var det uppenbart att en byggnad där skulle avhålla allmänheten från att beträda området. Skäl att meddela dispens från strandskyddet förelåg därför inte.
  • MÖD 2010:4:Klagorätt vid beslut om dispens från strandskydd ----- Frågan i målet rörde om en vägförening hade rätt att överklaga ett beslut att medge en granne strandskyddsdispens för en brygga och en sjöbod. Både vägföreningen och den sökande hävdade äganderätt till marken som uppstått genom strandförskjutning. Eftersom nämndens beslut att medge strandskyddsdispens inte gav sökanden någon formell rätt att vidta åtgärder på området påverkade beslutet, varken direkt eller indirekt, vägföreningens rättsliga ställning. Enligt Miljööverdomstolen hade vägföreningen inte heller visat att den beviljade dispensen på annat sätt inskränkte föreningens rätt att utnyttja sin fastighet eller de rättigheter som är knutna till fastigheten på det sätt som har krävts i praxis. Vägföreningens överklagande borde därför ha avvisats av miljödomstolen.
  • MÖD 2003:119:Strandskyddsdispens-----En fastighetsägare ansökte om dispens från strandskyddet på en ö i samma område som varit föremål för Regeringsrättens prövning i det s.k. Mättinge-målet (RÅ 1996 ref. 44). Såväl länsstyrelsen, miljödomstolen som Miljööverdomstolen (MÖD) avslog ansökan. MÖD uttalade att vid avvägningen mellan de enskilda och allmänna intressena i ett mål om strandskydd ska den s.k. proportionalitetsprincipen tillämpas. Vid tillämpningen av den principen bör man ta hänsyn till den samlade effekten av en omfattande dispensgivning, vilket särskilt får betydelse i tätortsnära områden (jfr. RÅ 1997 ref. 59). MÖD pekade därefter på att den aktuella ön ligger i ett område som har stor betydelse för såväl naturvården som det rörliga friluftslivet. Då fastighetsägaren inte hade angivit några särskilda skäl och en dispens skulle vara oförenlig med strandskyddets syfte avslogs överklagandet.
  • MÖD 2003:47:Strandskyddsdispens-----En miljönämnd och en länsstyrelse hade avslagit en ansökan om strandskyddsdispens för muddringsarbeten. Miljödomstolen meddelade emellertid dispens bl.a. med hänvisning till den s.k. proportionalitetsprincipen. Avgörandet överklagades av bl.a. kommunen. Miljööverdomstolen delade underinstansens uppfattning att djur- och växtlivet på platsen inte nämnvärt skulle försämras av muddringsarbetena. Domstolen menade emellertid att denna slutsats inte medförde att dispens skulle meddelas, utan att strandskyddsdispens inte behövdes för muddringen som således inte omfattades av förbudet i 7 kap. 16 § miljöbalken. Ansökan avslogs därför.
  • HFD 2016:76:De inskränkningar i en fastighetsägares förfoganderätt som ett beslut om utvidgat strandskydd medför har inte ansetts innebära en oproportionerlig begränsning av dennes möjligheter att fortsatt bedriva skogsbruk eller annars nyttja fastigheterna.
  • MÖD 2003:125:Strandskyddsdispens för radiomast-----Särskilda skäl har inte ansetts föreligga för strandskyddsdispens då ett pumphus, som enligt bolaget redan inskränkt allmänhetens tillträde, uppförts utan behövliga tillstånd (strandskyddsdispens och tillstånd till vattenverksamhet). Sammanfattningsvis ansåg domstolen att de allmänna intressena vägde tyngre än bolagets intresse av att bygga masten på den valda platsen, särskilt mot bakgrund av att bolaget inte visat att det saknades någon alternativ lokalisering.
  • MÖD 2004:53:Strandskydd----- En golfklubb ansökte om dispens från strandskyddsbestämmelserna för byggnation inom ett område på Visingsö som under 1930-talet togs i anspråk som militär och civil flygplats och ända sedan dess använts för olika ändamål, senast som golfbana och för civilt flyg. Miljödomstolen fann att platsen inte var allemansrättsligt tillgänglig vid tiden för strandskyddslagstiftningens tillkomst och att området således inte omfattades av strandskydd och därmed inte heller av bestämmelsen om dispensprövning. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att det på Visingsö råder ett generellt strandskydd intill 300 meter från strandlinjen och att golfbanan ligger inom det området. Det finns inte stöd i författning för att miljöbalkens regler om strandskydd trots detta skulle sakna tillämpning. Att golfbanan är förlagd till en plats som tidigare inte var allemansrättsligt tillgänglig inskränker enligt MÖD inte reglernas tillämpbarhet i och för sig. Betydelsen av detta får i stället bedömas vid en materiell prövning av klubbens ansökan. Eftersom miljödomstolen inte prövat dispensfrågan återförvisade MÖD målet till miljödomstolen för prövning av den frågan.
  • MÖD 2002:76:Strandskyddsdispens-----En tio meter lång träbrygga hade förlängts med en 30-35 meter lång flytbrygga. Länsstyrelsen förelade ägaren att riva flytbryggan med hänvisning till strandskyddsreglerna och att landskapsskyddsförordnande rådde på platsen, ett beslut som fastställdes av miljödomstolen. Miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning och motiverade detta med att flytbryggan i dess aktuella storlek skulle ha en avhållande effekt på det rörliga friluftslivet och att det inte hade framkommit någon omständighet i målet som vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen utgjorde särskilda skäl för dispens. Även fråga om rättegångskostnader.
  • MÖD 2016:21:Strandskyddsdispens för nybyggnad av tre enbostadshus ----- Mark- och miljööverdomstolen har i likhet med underinstanserna funnit att dispens från strandskyddet inte ska beviljas för uppförande av tre enbostadshus inom ett mindre lövskogsområde med bl.a. ek som omfattas av utvidgat strandskydd. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att aktuellt område visserligen genom järnväg (Västra stambanan) är avskilt på sådant sätt att särskilda skäl föreligger trots att passage i form av gångtunnel finns. Av beslutet om utvidgat strandskydd framgår att avsikten bl.a. är att skydda mindre skogsområden. Med hänsyn till avsikten med det utvidgade strandskyddet och att aktuellt område har höga naturvärden har det inte visats att uppförandet av husen är förenligt med strandskyddets syfte att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land (se 7 kap. 13 § andra stycket miljöbalken).
  • MÖD 2001:12:Strandskyddsdispens för utfyllnad av bäckravin-----Allmänintresset ansågs inte behöva hävdas på samma sätt som vanligt eftersom den berörda delen av ravinen låg inklämd mellan olika störande verksamheter, en bergtäkt och en motorstadion, något som inte gällde för resten av ravinen som var i huvudsak opåverkad. Miljööverdomstolen fann därför att särskilda skäl förelåg för att meddela dispens och avslog Naturvårdsverkets överklagande.
  • MÖD 2012:4:Strandskydd ----- Frågan om ett visst område omfattas av reglerna om strandskydd har besvarats jakande. En bäck, nedskuren i en mindre ravin, har bedömts som ett vattendrag i miljöbalkens mening, även med beaktande av att där tidvis kan vara ont om vatten. Den avsedda byggnationen av ett fritidshus har därmed varit inom ett strandskyddsområde.
  • MÖD 2009:10:Strandskyddsdispens ----- Det har saknats fog att förena en strandskyddsdispens för en komplementbyggnad/gäststuga med ett villkor att byggnaden inte får inredas med kök då strandskyddets syfte inte motverkas av ett sådant villkor.

[K7]14 §  Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde).

[S2]Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att utvidga strandskyddsområdet till högst 300 meter från strandlinjen, om det behövs för att säkerställa något av strandskyddets syften.

[S3]Ett beslut om att utvidga strandskyddsområdet ska gälla omedelbart även om det överklagas. Lag (2009:532).

Prop. 2008/09:119: Ändringen i det nya andra stycket innebär en skärpning av kravet för att få utvidga det område som omfattas av strandskydd. En utvidgning får ske om det behövs för att säkerställa något av strandskyddets syften. Bestämmelsen innebär att ett beslut om utvidgat strandskyddsområde behöver grundas på hänsyn till berörda områdens värden samt till nuvarande och förväntade behov av tillgängliga strandområden.

  • MÖD 2007:46:Strandskyddsdispens ----- Strandskyddsdispens söktes för uppförande av ett mindre bostadshus för permanentboende. Avsikten var att skapa förutsättningar för att vidmakthålla det enda kvarvarande jordbruket med djurhållning i byn samt att få till stånd ett fungerande generationsboende. Huset skulle ligga mellan en havsvik och en insjö och omfattades därmed av strandskydd från båda dessa strandlinjer. Det ansågs svårt, om inte omöjligt, att hitta en plats för bostadsbebyggelse som inte låg inom strandskyddat område. Mellan det tänkta huset och havsviken fanns vidare ett flertal bostadshus. Med hänsyn till bl.a. detta och då det var fråga om ett starkt enskilt intresse som i detta fall vägde tyngre än de allmänna intressena fann Miljööverdomstolen att det förelåg särskilda skäl att bevilja den ansökta strandskyddsdispensen.
  • MÖD 2004:44:Strandskyddsdispens-----En ansökan om strandskyddsdispens för en brygga, som utformats med ett 100 kvm stort bryggdäck, har avslagits eftersom den ansågs få en avhållande effekt på det rörliga friluftslivet i dess närhet.
  • MÖD 2002:68:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att miljödomstolen hade haft fel sammansättning men att detta inte hade inverkat på målets utgång då domstolen varit enig. Därför fanns inte skäl att återförvisa målet till miljödomstolen. I sak gällde målet byggande av bostadshus i ett område som omfattades av förordnande om landskapsbildsskydd och utökat strandskydd (300 m) samt var utpekat som riksintresse. Enligt MÖD skall dispens från strandskyddet i ett sådant område ske med särskild restriktivitet. Att på platsen bygga ett bostadshus, om än för att möjliggöra djurhållning, bedömdes därför inte utgöra särskilda skäl för sådan dispens.
  • MÖD 2006:67:Strandskyddsdispens-----Strandskydd ansågs gälla även inom ett område som omfattades av gällande avstyckningsplan. I sak fann Miljööverdomstolen att särskilda skäl saknades för strandskyddsdispens varvid miljödomstolens dom fastställdes.
  • MÖD 2007:10:Strandskyddsdispens-----Eftersom det markområde som önskade bebyggas var det enda område som var allemansrättsligt tillgängligt både från land och från sjösidan var det uppenbart att en byggnad där skulle avhålla allmänheten från att beträda området. Skäl att meddela dispens från strandskyddet förelåg därför inte.
  • HFD 2016:76:De inskränkningar i en fastighetsägares förfoganderätt som ett beslut om utvidgat strandskydd medför har inte ansetts innebära en oproportionerlig begränsning av dennes möjligheter att fortsatt bedriva skogsbruk eller annars nyttja fastigheterna.
  • MÖD 2004:53:Strandskydd----- En golfklubb ansökte om dispens från strandskyddsbestämmelserna för byggnation inom ett område på Visingsö som under 1930-talet togs i anspråk som militär och civil flygplats och ända sedan dess använts för olika ändamål, senast som golfbana och för civilt flyg. Miljödomstolen fann att platsen inte var allemansrättsligt tillgänglig vid tiden för strandskyddslagstiftningens tillkomst och att området således inte omfattades av strandskydd och därmed inte heller av bestämmelsen om dispensprövning. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att det på Visingsö råder ett generellt strandskydd intill 300 meter från strandlinjen och att golfbanan ligger inom det området. Det finns inte stöd i författning för att miljöbalkens regler om strandskydd trots detta skulle sakna tillämpning. Att golfbanan är förlagd till en plats som tidigare inte var allemansrättsligt tillgänglig inskränker enligt MÖD inte reglernas tillämpbarhet i och för sig. Betydelsen av detta får i stället bedömas vid en materiell prövning av klubbens ansökan. Eftersom miljödomstolen inte prövat dispensfrågan återförvisade MÖD målet till miljödomstolen för prövning av den frågan.
  • MÖD 2015:31:Strandskyddsdispens ----- Mål om strandskyddsdispens. En mätning från en markerad strandlinje på Lantmäteriets kartmaterial har normalt ansetts uppfylla de krav på noggrannhet som behövs för att avgöra om en planerad byggnad ligger inom strandskyddsområde eller inte. Den ansökta tillbyggnaden har bedömts ligga inom strandskyddsområdet och skäl för att meddela strandskyddsdispens har inte ansetts föreligga.
  • MÖD 2002:76:Strandskyddsdispens-----En tio meter lång träbrygga hade förlängts med en 30-35 meter lång flytbrygga. Länsstyrelsen förelade ägaren att riva flytbryggan med hänvisning till strandskyddsreglerna och att landskapsskyddsförordnande rådde på platsen, ett beslut som fastställdes av miljödomstolen. Miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning och motiverade detta med att flytbryggan i dess aktuella storlek skulle ha en avhållande effekt på det rörliga friluftslivet och att det inte hade framkommit någon omständighet i målet som vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen utgjorde särskilda skäl för dispens. Även fråga om rättegångskostnader.
  • MÖD 2016:21:Strandskyddsdispens för nybyggnad av tre enbostadshus ----- Mark- och miljööverdomstolen har i likhet med underinstanserna funnit att dispens från strandskyddet inte ska beviljas för uppförande av tre enbostadshus inom ett mindre lövskogsområde med bl.a. ek som omfattas av utvidgat strandskydd. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att aktuellt område visserligen genom järnväg (Västra stambanan) är avskilt på sådant sätt att särskilda skäl föreligger trots att passage i form av gångtunnel finns. Av beslutet om utvidgat strandskydd framgår att avsikten bl.a. är att skydda mindre skogsområden. Med hänsyn till avsikten med det utvidgade strandskyddet och att aktuellt område har höga naturvärden har det inte visats att uppförandet av husen är förenligt med strandskyddets syfte att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land (se 7 kap. 13 § andra stycket miljöbalken).
  • MÖD 2001:12:Strandskyddsdispens för utfyllnad av bäckravin-----Allmänintresset ansågs inte behöva hävdas på samma sätt som vanligt eftersom den berörda delen av ravinen låg inklämd mellan olika störande verksamheter, en bergtäkt och en motorstadion, något som inte gällde för resten av ravinen som var i huvudsak opåverkad. Miljööverdomstolen fann därför att särskilda skäl förelåg för att meddela dispens och avslog Naturvårdsverkets överklagande.

[K7]15 §  Inom ett strandskyddsområde får inte

  1. nya byggnader uppföras,
  2. byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt,
  3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för byggnader, anläggningar eller anordningar som avses i 1 och 2, eller
  4. åtgärder vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter. Lag (2009:532).

Prop. 2001/02:65: Ett förtydligande har gjorts i paragrafens första stycke, genom att ordet strandområde har ersatts av strandskyddsområde. Ändringen kommenteras kortfattat i avsnitt 7.1.