1 §  Ett utländskt körkort gäller i Sverige i enlighet med sitt innehåll.

Om ett utländskt körkort inte är utformat i överensstämmelse med förebilderna i någon av de konventioner om vägtrafik, som undertecknats i Genève den 19 september 1949 respektive i Wien den 8 november 1968, och inte heller är utfärdat på ett skandinaviskt språk, engelska, tyska eller franska, gäller körkortet dock endast i förening med en bestyrkt översättning till något av dessa språk.

Ett körkort som inte är försett med fotografi av körkortshavaren gäller endast tillsammans med en identitetshandling med fotografi. Förordning (1991:741).

2 §  Ett utländskt körkort gäller inte i Sverige

1. om det är ogiltigt i den stat där det har utfärdats,
2. om innehavaren under de senaste tre åren har haft ett svenskt körkort som har återkallats av en svensk myndighet,
3. om det har bytts ut mot ett svenskt körkort.

Ett utländskt körkort gäller inte i Sverige om innehavaren är folkbokförd här sedan mer än ett år. Detta innebär dock inte att körkortet blir ogiltigt under den tid som en ansökan om utbyte enligt 7 § prövas. Ett utländskt körkort som har utfärdats i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet gäller dock i Sverige oavsett hur länge innehavaren har varit folkbokförd här och medför även rätt att ha uppsikt över övningskörning som avses i 74 § första stycket körkortsförordningen (1977:722).

Ett utländskt körkort medför inte rätt att föra bil innan innehavaren har fyllt 18 år. Det medför inte heller rätt för annan än medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet att

1. föra svenskregistrerat motordrivet fordon i yrkesmässig trafik eller,
2. att föra svenskregistrerad lastbil eller buss i förvärvsverksamhet för transport av personer eller gods. Förordning (1994:2091).

3 §  Bestämmelserna i körkortslagen (1977:477) och körkortsförordningen (1977:722) om skyldighet att medföra körkort samt om särskild utredning och omhändertagande av körkort gäller i tillämpliga delar även den som har ett utländskt körkort.

4 §  Om det föreligger någon sådan återkallelsegrund som avses i 16 § körkortslagen (1977:477), skall länsstyrelsen pröva om körkortet fortfarande kan godkännas i Sverige. Om länsstyrelsen anser att varning är en tillräcklig åtgärd, får länsstyrelsen utfärda ett preliminärt beslut om varning för godkännande inom viss tid.

I fall som avses i första stycket gäller bestämmelserna i körkortslagen och körkortsförordningen (1977:722) i tillämpliga delar. Förordning (1994:1198).

5 §  Om länsstyrelsen eller en domstol har beslutat att körkortet inte skall godkännas i Sverige, skall innehavaren uppmanas att överlämna körkortet till Vägverket. I ett sådant fall gäller bestämmelserna i 37 och 105 §§körkortsförordningen (1977:722). Vägverket skall behålla körkortet under den tid som det är ogiltigt i Sverige, dock längst intill den tidpunkt då innehavaren lämnar Sverige. Förordning (1994:1198).

6 §  Frågor som avses i 3--5 §§ prövas av myndigheten i det län där körkortshavaren är folkbokförd eller, om han inte är folkbokförd i Sverige, av myndigheten i det län där förseelsen eller ingripandet har skett. Förordning (1991:741).

7 §  Ett körkort som är utfärdat i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, Liechtenstein, Schweiz eller Japan och som gäller i Sverige får bytas ut mot ett svenskt körkort med motsvarande behörighet om innehavaren

1. uppfyller de personliga och medicinska krav som anges i 7 § körkortslagen (1977:477),
2. är folkbokförd i Sverige, och
3. utbyte av svenska körkort medges i den stat som utfärdat det utländska körkortet. Förordning (1994:2091).

7 a §  Ett körkort som har utfärdats i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som efter den 1 januari 1990 har bytts ut mot ett svenskt körkort med behörighet B får bytas ut mot ett nytt svenskt körkort med behörigheter som motsvarar dem som gäller för det utländska körkortet om

1. det utländska körkortet fortfarande är giltigt i den stat där det har utfärdats,
2. innehavaren uppfyller de personliga och medicinska krav som anges i 7 § körkortslagen (1977:477),
3. innehavaren är folkbokförd i Sverige, och
4. utbyte av svenska körkort medges i den stat som har utfärdat det utländska körkortet. Förordning (1995:960).

8 §  Frågor om utbyte av körkort prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden är folkbokförd. En ansökan om utbyte skall göras skriftligen. Till ansökningen skall fogas

det utländska körkortet eller en utredning som styrker sökandens körkortsinnehav,

ett personbevis och

en hälsodeklaration och ett intyg om synprövning eller, om ansökningen avser ett svenskt körkort med behörigheten C eller D eller med taxibehörighet, ett läkarintyg.

Om länsstyrelsen finner anledning att anta att sökanden inte innehar ett gällande körkort, får länsstyrelsen förelägga sökanden att ge in en utredning som styrker att körkortet är gällande i det land där det har utfärdats. Följs inte föreläggandet, får ansökningen avvisas.

I övrigt gäller bestämmelserna i 11 § körkortsförordningen (1977:722) i tillämpliga delar. Förordning (1991:741).

9 §  Beslutar länsstyrelsen om utbyte, får länsstyrelsen föreskriva särskilda villkor för körkortet. Därvid skall bestämmelserna i körkortsförordningen (1977:722) tillämpas.

10 §  Ytterligare föreskrifter i de frågor som avses i denna förordning beslutas av Vägverket efter samråd med Rikspolisstyrelsen.

Länsstyrelsen får medge undantag från bestämmelserna i denna förordning samt medge utbyte i större utsträckning än som följer av förordningen. Undantag eller medgivande som nu nämnts får beslutas endast om det finns särskilda skäl och om det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Ett undantag eller medgivande får förenas med villkor. Förordning (1992:1401).

11 §  Länsstyrelsens beslut enligt 10 § andra stycket överklagas till Vägverket. Verkets beslut får inte överklagas.

Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna förordning överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Ett föreläggande enligt 8 § andra stycket får dock inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Andra beslut av Vägverket enligt denna förordning än de som avses i första stycket överklagas hos regeringen. Förordning (1995:219).

12 §  I fråga om körkort som har utfärdats i Danmark, Finland, Island eller Norge gäller följande särskilda bestämmelser.

1. En körkortshavare som är folkbokförd i Sverige har samma rätt som innehavaren av ett svenskt körkort att ha uppsikt vid övningskörning som avses i 74 § andra stycket körkortsförordningen (1977:722) och att godkännas som sådan handledare som avses i 78 § samma förordning. Den som har varit folkbokförd i Sverige kortare tid än fem år skall själv visa att körkortet är giltigt i utfärdandelandet sedan minst fem år tillbaka.
2. Har länsstyrelsen eller en domstol beslutat att körkortet inte skall godkännas i Sverige eller meddelat innehavaren en varning, skall länsstyrelsen underrätta den myndighet som har utfärdat körkortet om beslutet, när detta har vunnit laga kraft. Detsamma gäller när körkortet har bytts ut mot ett svenskt. Skall körkortet inte längre godkännas i Sverige eller har det bytts ut mot ett svenskt, skall körkortet om möjligt bifogas underrättelsen om beslutet. I övrigt skall bestämmelserna i 5 § denna förordning och 37 och 105 §§körkortsförordningen om skyldighet att efter uppmaning överlämna körkortet tillämpas med den ändringen att kortet skall överlämnas till länsstyrelsen. Om beslutet meddelas av en domstol skall denna underrätta länsstyrelsen när beslutet har vunnit laga kraft.
3. Bestämmelserna i denna förordning om godkännande av körkort gäller även midlertidigt kørekort och turistkørekort utfärdade i Danmark, tillfälligt körkort utfärdat i Finland och midlertidig kjøretillatelse meddelad i Norge. Förordning (1994:1199).

13 §  Avgift tas ut för prövning av ansökan om undantag enligt 10 §.

För ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 2 tillämpas. Förordning (1992:389).