1 §  I denna förordning finns föreskrifter om pensionsvillkoren för icke-svenska medborgare som är lokalanställda arbetstagare vid svenska utlandsmyndigheter.

2 §  I förordningen avses med

myndighet beskickning, delegation, lönat konsulat, handelskontor och biståndskontor,

arbetstagare icke-svensk medborgare som är anställd i utlandet för att tjänstgöra vid en svensk utlandsmyndighet,

anställningsmyndighet utrikesdepartementet eller annan statlig arbetsgivare.

3 §  Arbetstagaren skall i den mån det är möjligt anslutas till det pensionssystem som finns i respektive land och som arbetstagarna i landet normalt ansluts till.

Anses det systemet inte godtagbart skall arbetstagaren omfattas av pensionsvillkoren i denna förordning i den omfattning som framgår av 18 §.

4 §  Rätt till familje- eller sjukpension föreligger tidigast efter sex månaders anställning i följd.

Rätt till ålderspension föreligger efter fem års anställning. Rätt till ålderspension föreligger också för den som avgår ur tjänst vid pensionsåldern och då varit anställd oavbrutet i minst två år.

5 §  Sysselsättningsgraden i anställningen skall uppgå till minst 40 procent av den för myndigheten normala arbetstiden.

6 §  Efter pensionsåldern kan pensionsförmånerna inte tjänas in. Statens pensionsverk får dock besluta om viss ytterligare intjänandetid om det finns särskilda skäl. Förordning (1999:873).

7 §  Regeringen fastställer pensionsåldern med beaktande av den pensionsålder som gäller för motsvarande arbetstagarna i tjänstgöringslandet.

Arbetstagaren är skyldig att avgå ur tjänst vid pensionsåldern eller när rätt till sjukpension föreligger.

9 §  Pensionsförmånerna omfattar ålderspension, sjukpension och familjepension.

10 §  Ålderspension utgår från och med dagen efter anställningens upphörande, dock tidigast från pensionsåldern. Detta gäller även om anställningen upphört före pensionsåldern.

Arbetstagare har rätt att tidigast fem år före pensionsåldern göra förtida uttag av ålderspensionen. Förordning (1989:379).

11 §  Ålderspensionen utgår till och med den månad under vilken den pensionsberättigade avlidit.

12 §  Arbetstagaren har rätt till sjukpension, om arbetsförmågan bedöms vara så nedsatt på grund av sjukdom att han eller hon är oförmögen att för framtiden fullgöra sina arbetsuppgifter på tillfredsställande sätt.

Bedömningen ska ske av en läkare samt Statens pensionsverk efter samråd med anställningsmyndigheten. Förordning (1999:873).

13 §  Sjukpensionen utgår från och med dagen efter avgången ur tjänsten och till den tidpunkt då pensionsåldern uppnås eller, vid dödsfall dessförinnan, till och med den månad under vilken dödsfallet inträffat.

14 §  Familjepension utgår efter arbetstagare

som avlidit i tjänsten,

som vid sitt frånfälle uppbar ålders- eller sjukpension enligt denna förordning, eller

som avgått ur tjänst med rätt att framdeles uppbära ålderspension när gällande pensionsålder uppnås.

15 §  Familjepensionen utgår till den efterlevande maken och de barn som inte fyllt 19 år.

16 §  Rätten till familjepension upphör för den efterlevande maken när han eller hon ingår nytt äktenskap.

17 §  Familjepensionen utgår från och med dagen efter arbetstagarens frånfälle och till och med den månad under vilken den förmånsberättigade avlidit.

Om rätten till förmånen upphört före frånfället, utgår familjepensionen till och med den månad under vilken rätten upphört.

18 §  Pensionsförmånen skall utgöra en viss andel av arbetstagarnas lön vid avgången ur tjänst. Andelen beräknas som en summa av procenttal enligt 23--25 §§. Förordning (1989:379).

19 §  Med lön avses den kontanta årslön vid heltidsanställning som anställningsmyndigheten fastställt och årsvärdet av fri bostad.

20 §  För varje land och varje slag av pensionsförmån anges ett procenttal i en bilaga till förordningen.

Om en arbetstagare i ett land, för vilket procenttalet är 0, inte varit försäkrad i ett lokalt pensionssystem för samma tid som pensionen avser, skall procenttalet vara 2 avseende ålders- och sjukpension och 1 avseende familjepension för varje kalenderår som avses i 21 §. Pensionsåldern skall vara 65 år, om det inte finns skäl att tillämpa en lägre pensionsålder. Förordning (1989:379).

21 §  För varje kalenderår under vilket den anställdes sysselsättning uppgått till minst 40 procent av den normalarbetstid som gäller för myndigheten för helt år (heltiden), beräknas procenttal för den anställde. Sysselsättningen är produkten av anställningstiden och sysselsättningsgraden.

Om sysselsättningen är större än eller lika med heltiden tillgodoräknas den anställde de i 20 § omnämnda procenttalen, i andra fall den andel av dessa procenttal som sysselsättningen utgör av heltiden.

22 §  Högst 40 år med anställning vid svensk utlandsmyndighet kan beaktas för pension.

23 §  Ålderspensionens andel av lönen är summan av procenttalen för ålderspension enligt 21 §. Om arbetstagaren har uppburit sjukpension, skall andelen beräknas med antagande av att arbetstagaren under tiden för sjukpensionen innehaft anställning med den sysselsättningsgrad som gällde för arbetstagaren vid avgång med rätt till sjukpension.

Vid förtida uttag av ålderspension minskas pensionen med 0,5 procent för varje månad som återstår till pensionsåldern, räknat från den månad då pensionen börjar betalas ut. Förordning (1989:379).

24 §  Sjukpensionens andel av lönen är summan av procenttalen för sjukpension enligt 21 § för tiden före avgången ökad med ett antaget procenttal för varje kalenderår som återstår från tiden för avgången till pensionsåldern.

25 §  För ensamberättigad är familjepensionens andel av lönen summan av procenttalan för familjepension enligt 21 §. Om den anställde avlidit i tjänst ökas andelen med antagna procenttal för varje kalenderår som från tidpunkten från dödsfallet återstår till pensionsåldern. Om familjepension skall utbetalas efter den som beviljats sjukpension ökas andelen med antagna procenttal för samma kalenderår som antagna procenttal tillgodoräknats för sjukpension.

26 §  Om arbetstagaren efterlämnar flera familjepensionsberättigade ökar den sammanlagda familjepensionen för varje berättigad utöver en med 20 procent av vad som utgår till en ensamberättigad, dock högst till 200 procent av sistnämnda belopp. Härvid betraktas två eller flera makar som en berättigad.

Av de förmånsbelopp som är gemensamma för make och barn, får maken 80 procent av vad som annars betalas till en ensamberättigad. Återstoden fördelas lika mellan barnen.

Statens pensionsverk får, efter samråd med anställningsmyndigheten, med hänsyn till lokal lagstiftning eller sedvänja besluta om annan fördelning av familjepensionen mellan makar. Förordning (1999:873).

27 §  Pensionsförmånerna som är fastställda eller utgår enligt denna förordning skall från och med året efter det under vilket avgången skedde värdesäkras genom att förmånerna räknas upp med det indextal som utrikesdepartementet tillämpar som löneindextal för lokalanställda vid respektive myndighet.

28 §  Pensionsförmånerna enligt 9 § fastställs av Statens pensionsverk sedan yttrande inhämtats från anställningsmyndigheten.

Pensionsförmånen skall minskas med förmåner som den lokalanställde är berättigad till enligt den lokala lagstiftningen om allmän pensionsförsäkring eller någon annan socialförsäkring eller därmed jämförlig anordning. Minskningen görs bara i den mån förmånerna avser samma tid.

Myndigheten skall betala förmånen till arbetstagaren månadsvis i lokal valuta samma dag som löneutbetalningar normalt sker. Förordning (1999:873).

29 §  Om det finns särskilda skäl kan hela pensionen eller en del av pensionen betalas som ett engångsbelopp. Statens pensionsverk beslutar i samråd med anställningsmyndigheten på vilket sätt betalningen skall ske i varje särskilt fall. Förordning (1999:873).

30 §  Om en anställning som varat mer än fem år upphör före pensionsåldern och det inte är fråga om sjukpension eller familjepension kan -- i stället för en pension vid pensionsåldern -- ett engångsbelopp betalas ut efter avgången ur tjänst.

Till den som har varit anställd kortare tid än tio år eller som har minst femton år kvar till pensionsåldern skall alltid betalas ett engångsbelopp.

31 §  Ett engångsbelopp skall vara hälften av pensionens kapitaliserade värde. Kapitaliseringen skall ske enligt de grunder som tillämpas vid beräkningen av pensionsreserv i pensionsstiftelse (SOU 1964:28).

Statens pensionsverk fastställer engångsbeloppet. Förordning (1999:873).

32 §  Ytterligare föreskrifter om verkställigheten av denna förordning får beslutas av Statens pensionsverk. Förordning (1999:873).