Inaktuell version

Lag (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

Departement
Justitiedepartementet DOM
Utfärdad
1991-12-19
Ändring införd
SFS 1991 i lydelse enligt SFS 2004:516
Upphäver
Lag (1964:542) om personundersökning i brottmål
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-08-19

1 §  När det i ett brottmål för att avgöra påföljdsfrågan eller annars behövs en särskild utredning om en misstänkts personliga förhållanden eller om åtgärder som kan antas bidra till att han eller hon avhåller sig från fortsatt brottslighet, skall ett yttrande inhämtas från den lokala kriminalvårdsmyndigheten.

[S2]Ett sådant yttrande behöver dock inte inhämtas, om den utredning som behövs ändå finns tillgänglig för rätten eller om den inhämtas på annat sätt. Lag (2002:441).

Prop. 2001/02:147: Paragrafen behandlar förutsättningarna för att ett yttrande från den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall inhämtas. De föreslagna ändringarna behandlas i avsnitt 6.

Paragrafens första och andra stycken ändras så att paragrafen enbart reglerar förutsättningarna för att inhämta yttrande från den lokala kriminalvårdsmyndigheten, inte vem som är behörig att inhämta ett sådant yttrande.

  • RH 2011:1:Tingsrättens underlåtenhet att inhämta erforderlig utredning i påföljdsfrågan har ansetts utgöra rättegångsfel som inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten.

2 §  Ett beslut att inhämta yttrande från den lokala kriminalvårdsmyndigheten meddelas av rätten. Innan allmänt åtal har väckts, får beslut meddelas av åklagaren. Beslutet skall meddelas så snart det lämpligen kan ske.

[S2]Om allmänt åtal inte har väckts, får beslut att inhämta yttrande meddelas endast under förutsättning att den misstänkte har erkänt gärningen eller det annars finns sannolika skäl för misstanken att han eller hon har begått brottet. Lag (2002:441).

Prop. 2001/02:147: Paragrafen behandlar när ett yttrande från den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall inhämtas och förutsättningarna för att inhämta ett sådant yttrande innan allmänt åtal har väckts. De föreslagna ändringarna behandlas närmare i avsnitt 6.

I paragrafens första stycke anges vem som har behörighet att meddela ett beslut att inhämta yttrande från den lokala kriminalvårdsmyndigheten. Förutom rätten ...

  • RH 2011:1:Tingsrättens underlåtenhet att inhämta erforderlig utredning i påföljdsfrågan har ansetts utgöra rättegångsfel som inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten.

3 §  Den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall ombesörja den utredning som behövs för yttrandet. Om det behövs för yttrandet, får den lokala kriminalvårdsmyndigheten förordna en särskild personutredare att bistå med utredning.

[S2]En misstänkt som inte är häktad är skyldig att inställa sig för utredning på tid och plats som den lokala kriminalvårdsmyndigheten bestämmer. Om den misstänkte uteblir, får polismyndigheten lämna handräckning för inställelsen.

4 §  Visar det sig under utredningen att den misstänkte behöver personligt stöd eller annan hjälp, får den lokala kriminalvårdsmyndigheten förordna en förtroendeman för honom, om han samtycker till det. Om den misstänkte begär det, skall förtroendemannen entledigas.

[S2]Ett uppdrag som förtroendeman upphör när

  1. förundersökningen avslutas utan att åtal väcks,
  2. åtalet läggs ned,
  3. dom meddelas varigenom den misstänkte frikänns eller förklaras fri från påföljd eller påföljd efterges,
  4. dom meddelas varigenom den misstänkte döms till böter eller villkorlig dom, eller
  5. verkställbar dom rörande annan påföljd föreligger mot den misstänkte. Lag (2002:441).

5 §  Om det behövs för yttrandet och om inte särskilda skäl talar mot det, får den lokala kriminalvårdsmyndigheten eller den som den lokala kriminalvårdsmyndigheten utsett att bistå med personutredningen ta del av anteckningar och andra handlingar från förundersökningen samt vara närvarande vid förhör som hålls med den misstänkte. Lag (2002:441).

6 §  En socialnämnd skall på begäran av rätten, åklagaren eller den lokala kriminalvårdsmyndigheten lämna upplysningar om den misstänkte och föreslå de åtgärder som nämnden anser behövs för att främja hans anpassning i samhället.

[S2]Om det kan bli fråga om utvisning av en utlänning på grund av brott, skall socialnämnden på begäran av rätten, åklagaren eller den lokala kriminalvårdsmyndigheten lämna upplysningar om huruvida utlänningen har barn i Sverige och, om så är fallet, om barnets behov av kontakt med utlänningen, hur kontakten har varit och hur den skulle påverkas av att utlänningen utvisas. Lag (2004:516).

  • NJA 2006 s. 40:En hovrätts underlåtenhet att fullgöra den utredningsskyldighet som åvilar en domstol som skall besluta om utvisning av en utlänning med barn i Sverige har ansetts vara ett rättegångsfel och har föranlett återförvisning till hovrätten.

7 §  Rätten får, när det finns skäl till det, förordna en läkare att avge läkarintyg om en misstänkt, under förutsättning som anges i 2 § andra stycket. Om rätten särskilt anger det i förordnandet, skall intyget omfatta de medicinska förutsättningarna för att överlämna den misstänkte till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning.

[S2]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om avfattningen av läkarintyget. Endast en läkare som får avge utlåtande över en rättspsykiatrisk undersökning får förordnas att avge ett sådant intyg som avses i första stycket andra meningen.

[S3]En misstänkt som inte är häktad är skyldig att inställa sig för läkarundersökning på tid och plats som läkaren bestämmer. Om den misstänkte inte inställer sig får polismyndigheten lämna handräckning för att han eller hon skall komma till undersökningen. Lag (2002:441).

8 §  Från en verksamhet där sekretess gäller enligt 7 kap. 1 § eller 4 § första och tredje styckenasekretesslagen (1980:100) skall det utan hinder av sekretessen lämnas ut sådana uppgifter om en misstänkt som behövs för ett läkarintyg enligt 7 §.

9 §  I ett ärende om nåd får justitiedepartementet och högsta domstolen inhämta yttrande från den lokala kriminalvårdsmyndigheten, upplysningar från en socialnämnd enligt 6 § eller förordna om läkarintyg enligt 7 §. Lag (2002:441).

10 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ersättning för uppdrag som särskild personutredare enligt 3 §, förtroendeman enligt 4 § och undersökningsläkare enligt 7 §.

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992, då lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål upphör att gälla. I fråga om förordnande om personundersökning och läkarundersökning som har meddelats före ikraftträdandet skall bestämmelserna i den gamla lagen fortfarande tillämpas.
    Förarbeten
    Prop. 1991/92:2
    Ikraftträder
    1992-07-01

Lag (2002:441) om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

Förarbeten
Rskr. 2001/02:249, Prop. 2001/02:147, Bet. 2001/02:JuU24
Omfattning
ändr. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 9 §§
Ikraftträder
2002-07-01

Lag (2004:516) om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

Förarbeten
Rskr. 2003/04:253, Prop. 2003/04:113, Bet. 2003/04:SfU18
Omfattning
ändr. 6 §
Ikraftträder
2004-07-01

Lag (2005:980) om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

Förarbeten
Rskr. 2005/06:21, Prop. 2004/05:176, Bet. 2005/06:JuU2
Omfattning
ändr. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 9 §§
Ikraftträder
2006-01-01

Lag (2007:247) om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

Förarbeten
Rskr. 2006/07:153, Prop. 2006/07:78, Bet. 2006/07:SoU12
Omfattning
ändr. 8 §
Ikraftträder
2007-07-01

Lag (2009:451) om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

Förarbeten
Rskr. 2008/09:237, Prop. 2008/09:150, Bet. 2008/09:KU24
Omfattning
ändr. 8 §
Ikraftträder
2009-06-30

Lag (2013:652) om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

Förarbeten
Rskr. 2012/13:276, Prop. 2012/13:151, Bet. 2012/13:SfU9
Omfattning
ändr. 9 §
Ikraftträder
2013-09-01

Lag (2014:646) om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

Förarbeten
Rskr. 2013/14:262, Prop. 2013/14:110, Bet. 2013/14:JuU23
Omfattning
ändr. 3, 7 §§
Ikraftträder
2015-01-01