1 §  Denna lag tillämpas på verksamhet i Sverige av försäkringsgivare med säte i ett annat land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-land).

Lagen gäller dock inte för

1. ömsesidiga skadeförsäkringsgivare, om
   1. bolagsordningen medger uttag av extra bidrag eller minskning av förmåner,
   2. verksamheten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som försäkringsgivaren enligt 2 kap. 3 a § tredje stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) får meddela utan att det särskilt anges i koncessionsbeslutet,
   3. den årliga premieinkomsten inte överstiger ett belopp motsvarande en miljon ecu, och
   4. minst hälften av premieinkomsten härrör från medlemmar i försäkringsgivaren,
2. ömsesidiga skadeförsäkringsgivare som enligt avtal med en annan sådan försäkringsgivare fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen,
3. lokala skadeförsäkringsgivare som endast meddelar sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klass 18 försäkringsrörelselagen (assistans) i form av naturaförmåner och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande 200 000 ecu,
4. ömsesidiga livförsäkringsgivare, om
   1. bolagsordningen medger uttag av extra bidrag, minskning av förmåner eller uttag av bidrag från personer som förbundit sig till sådant bidrag, och
   2. den årliga premieinkomsten inte överstiger ett belopp motsvarande 500 000 ecu,
5. ömsesidiga understödsinstitut, om förmånerna varierar med tillgången på medel medan bidragen från medlemmarna utgörs av ett fastställt belopp.

Lagen gäller inte återförsäkring.

Med försäkringssammanslutning avses i denna lag en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer som utan solidarisk ansvarighet meddelar försäkring. När denna lag hänvisar till försäkringsgivare avses, såvitt angår försäkringssammanslutningar, medlemmarna i sammanslutningen.

2 §  Med skadeförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713).

Med livförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring behöver inte tillämpas för sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år. De får tillämpas för skadeförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen samt för avgångsbidragsförsäkringar.

Ersättning, som betalas i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera livförsäkring eller skadeförsäkring beroende på vilket av dessa slag av försäkring som har meddelats. Har sådan ränta köpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring. Lag (1995:780).

3 §  Det land där försäkringsgivaren har sitt säte anses som försäkringsgivarens hemland. Försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning skall anses ha sitt hemland i det land där sammanslutningens verkliga ledning finns. Lag (1995:780).

4 §  Med stora risker avses i denna lag

1. de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 4--7, 11 och 12 försäkringsrörelselagen (1982:713),
2. de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 14 och 15 försäkringsrörelselagen, om försäkringstagaren är näringsidkare och den försäkrade risken avser näringsverksamheten, och
3. de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 3, 8--10, 13 och 16 försäkringsrörelselagen, om försäkringstagaren är näringsidkare och minst två av följande förutsättningar är uppfyllda enligt senast fastställda resultat- och balansräkning:
   1. försäkringstagaren har en balansomslutning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 6 200 000 ecu,
   2. försäkringstagaren har en bruttoomsättning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 12 800 000 ecu,
   3. försäkringstagaren har haft i genomsnitt minst 250 personer anställda.

Om försäkringstagaren ingår i en koncern som avger koncernredovisning skall förutsättningarna i första stycket 3 gälla koncernen.

5 §  Angående trafikförsäkring meddelas vissa särskilda bestämmelser i trafikskadelagen (1975:1410).

I fråga om livförsäkring endast för dödsfall, som meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen medge undantag från de särskilda bestämmelserna om livförsäkring samt, i mån av behov, besluta att bestämmelser som särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i stället. Lag (1995:780).

1 §  En försäkringsgivare som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse får driva verksamhet här i landet

1. från en sekundäretablering med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 4 § första och andra styckena,
2. genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektionen från en behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland mottagit en underrättelse med sådant innehåll som anges i 4 a §. Lag (1995:780).

2 §  Med sekundäretablering enligt 1 § avses

1. en generalagent
2. ett avdelningskontor med självständig förvaltning (filial), eller
3. såvitt avser försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning, en generalrepresentation. Lag (1995:780).

3 §  En generalagent skall vara bosatt här i landet. Han får inte vara underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Som generalagent får även svensk juridisk person anlitas. För att fullgöra de skyldigheter som åligger en generalagent skall den juridiska personen utse ett ombud som uppfyller dessa krav.

Den utländska försäkringsgivaren skall utfärda fullmakt för generalagenten att ingå för försäkringsgivaren bindande rättshandlingar med tredje man samt ta emot stämning för den utländska försäkringsgivaren och själv eller genom annan tala och svara för denne.

För verksamhet som drivs genom filial gäller även bestämmelserna i lagen (1992:160) om utländska filialer m. m. En verkställande direktör för filialen skall dock vara bosatt i Sverige.

En generalrepresentation för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning skall förestås av ett ombud som uppfyller kraven i första stycket. De försäkringsgivare som hör till sammanslutningen skall utfärda fullmakt för ombudet att vid tvister som rör ingångna försäkringsavtal ingå för försäkringsgivarna bindande rättshandlingar och att ta emot stämning för försäkringsgivarna och själv eller genom annan tala och svara för dem.

Ombudet ansvarar för den verksamhet som försäkringsgivarna i sammanslutningen driver enligt denna lag. Ombudet är skyldigt att rätta sig efter svenska myndigheters beslut och föreskrifter som meddelas med stöd av lag eller annan författning.

Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande direktör för en filial samt ombud för generalagent och för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning. Lag (1995:780).

4 §  En underrättelse enligt 1 § 1 om sekundäretablering skall innehålla

1. uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som skall vara dess företrädare,
2. en plan över den tilltänkta verksamheten med angivande av etableringens organisation och vilket slags försäkringsverksamhet som skall drivas där, och
3. intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om försäkringsgivarens kapitalbas.

För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 a § första styc ket 10 försäkringsrörelselagen (1982:713) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande avser försäkring av fraktförares ansvar, skall en underrättelse dessutom innehålla en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.

Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen. Lag (1995:780).

4 a §  En underrättelse enligt 1 § 2 om att en försäkringsgivare skall meddela försäkringar här i landet från ett fast driftställe i ett annat EES-land (gränsöverskridande verksamhet) skall innehålla

1. uppgift om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna skall täcka, och
2. intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om
   1. försäkringsgivarens kapitalbas, och
   2. vilka försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar.

För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 a § första styc ket 10 försäkringsrörelselagen (1982:713) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande avser försäkring av fraktförares ansvar, skall en underrättelse dessutom innehålla

1. uppgift om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och
2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.

Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen. Lag (1995:780).

5 §  Försäkringsgivare får här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse som försäkringsgivaren driver i sitt hemland.

Rörelse som avses i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen (1982:713), direkt livförsäkringsrörelse, får här i landet förenas endast med direkt skadeförsäkringsrörelse som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen samt med rörelse avseende återförsäkring (indirekt försäkring) av försäkring enligt någon av dessa klasser och livförsäkring om inte annat följer av tredje stycket.

Utöver vad som följer av andra stycket får direkt livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse här i landet bedrivas av samma försäkringsgivare om sådan verksamhet samtidigt bedrevs här vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, den 2 maj 1992.

Direkt livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse som här i landet bedrivs av samma försäkringsgivare enligt andra eller tredje stycket skall hållas åtskilda hos försäkringsgivaren. Lag (1995:780).

6 §  En försäkringsgivare eller företrädare får inte till fördel för en enskild försäkringstagare eller grupp av försäkringstagare, på annat sätt än genom återbäring, medge direkt eller indirekt nedsättning av de livförsäkringspremier som försäkringsgivaren enligt grunder eller andra tekniska beräkningar tillämpar för sin rörelse här i landet. Lag (1995:780).

6 §  En försäkringsgivare eller företrädare får inte till fördel för enskilda försäkringstagare eller grupper av försäkringstagare, på annat sätt än genom återbäring, medge direkt eller indirekt nedsättning av de livförsäkringspremier som försäkringsgivaren enligt fastställda grunder bestämt för sin rörelse här i landet. Lag (1995:780).

7 §  Företrädaren skall övervaka att anskaffning av ansökningar om försäkring hos företaget sker på ett sätt som överensstämmer med god affärssed i Sverige. I fråga om en försäkringssammanslutning åligger detta försäkringsgivarna.

På begäran av den som biträtt en försäkringsgivare i dennes verksamhet enligt första stycket skall Finansinspektionen utfärda intyg över verksamhetens omfattning och innehåll om sådant intyg krävs för att få driva liknande verksamhet i ett annat EES-land. Försäkringsgivaren och den som begärt intyg skall lämna inspektionen de upplysningar som behövs för att inspektionen skall kunna fullgöra denna skyldighet. Lag (1995:780).

1 §  Finansinspektionen skall följa den verksamhet som drivs enligt denna lag i den utsträckning som behövs för tillämpningen av lagen. Inspektionen skall, i samarbete med den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland, verka för en sund utveckling av verksamheten.

Finansinspektionen skall lämna uppgift till behöriga myndigheter i en försäkringsgivares hemland, om dessa myndigheter behöver uppgiften för sin tillsyn över en försäkringsgivares verksamhet, samt i övrigt ha ett nära samarbete med behöriga myndigheter.

Efter anmälan till Finansinspektionen kan en behörig myndighet i en försäkringsgivares hemland företa undersökning hos en sekundäretablering här i landet. Lag (1995:780).

2 §  När försäkringsgivaren börjat sin verksamhet här i landet skall företrädaren genast underrätta Finansinspektionen om detta.

3 §  En försäkringsgivare som driver försäkringsverksamhet här i landet enligt 2 kap. skall lämna Finansinspektionen de uppgifter som behövs för fullgörande av granskningsuppgifter enligt denna lag. Försäkringsgivaren skall även hålla tillgångar, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som en försäkringsgivare skall lämna till inspektionen. Lag (1995:780).

4 §  Skyldigheten enligt 3 § att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

1. styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i företag vars verksamhet uteslutande skall vara att biträda utländsk försäkringsgivare eller som sådan försäkringsgivare har ett bestämmande inflytande i,
2. ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ, som här i landet biträder utländsk försäkringsgivare i dess rörelse. Lag (1995:780).

5 §  Om en försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva försäkringsverksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet skall inspektionen underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland.

Om rättelse ändå inte sker, får inspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som skall fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas skall inspektionen underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland.

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta de åtgärder som anges i andra stycket för att hindra att ytterligare överträdelser sker.

Finansinspektionen får i brådskande fall och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne med avseende på redan meddelade försäkringar. Till dess att kungörelse skett av sådant förordnande får försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallen försäkringspremie hos Finansinspektionen med samma verkan som om den blivit betald till försäkringsgivaren. Lag (1995:780).

5 a §  Om en behörig myndighet i en försäkringsgivares hemland inskränker försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar, skall Finansinspektionen på begäran av myndigheten vidta samma åtgärder i fråga om försäkringsgivarens tillgångar i Sverige.

Finansinspektionen skall biträda den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland vid verkställighet av ett beslut om hur försäkringsverksamheten skall drivas efter det att den myndigheten beslutat

• att försäkringsgivaren inte får fortsätta sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal, eller
• att inskränka försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar. Lag (1995:780).

6 §  Om en företrädare avsäger sig sitt uppdrag, om fullmakten återkallas eller om företrädaren av annan anledning inte kan utöva sitt uppdrag, skall åtgärder som anges i 5 § första-tredje stycket vidtas. Om det med hänsyn till skyddet av försäkringstagarnas intressen är nödvändigt, får inspektionen, för tiden till dess hindret upphört eller en ny företrädare blivit befullmäktigad, förordna ett ombud i enlighet med 5 § fjärde stycket. Lag (1995:780).

9 §  Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är tillämplig, får Finansinspektionen förelägga denne att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.

Om Finansinspektionen finner att någon driver försäkringsverksamhet utan att förutsättningarna enligt 2 kap. är uppfyllda, skall inspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten. Inspektionen skall genast underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland om föreläggandet.

Ett föreläggande enligt denna paragraf får riktas mot såväl försäkringsgivaren som den som här i landet, i syfte att förmå någon att teckna försäkring hos försäkringsgivaren, är verksam för försäkringsgivarens räkning. Lag (1995:780).

10 §  Regeringen får föreskriva att en försäkringsgivare som enligt denna lag driver verksamhet från en sekundäretablering här i landet, skall betala årliga avgifter till Finansinspektionen. Regeringen skall i så fall meddela närmare föreskrifter om hur avgiften skall beräknas. Lag (1995:780).

1 §  Om en försäkringsgivare till följd av ett beslut av behörig myndighet i hemlandet inte längre får driva försäkringsrörelse här i landet, skall Finansinspektionen vidta de åtgärder som behövs för att hindra att försäkringsgivaren fortsätter verksamheten eller inleder ny verksamhet. Inspektionen skall, på begäran av och i samarbete med behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland,

• förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar i Sverige eller begränsa försäkringsgivarens förfoganderätt, eller
• förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring eller att ingå nya försäkringsavtal.

Finansinspektionen skall i övrigt vidta de åtgärder som behövs till skydd för de försäkrades intressen. Inspektionen skall också biträda hemlandets myndighet i angelägenheter som rör avvecklingen av försäkringsgivarens verksamhet här i landet. Inspektionen får därvid vidta sådana åtgärder som inspektionen kan besluta i fråga om ett svenskt försäkringsbolag. Lag (1995:780).

3 §  När Finansinspektionen av en behörig myndighet i ett annat EES-land ges tillfälle att yttra sig över en fråga om tillstånd till en överlåtelse av ett bestånd av försäkringar som meddelats under verksamhet som drivits med stöd av denna lag, skall inspektionen lämna sitt samtycke om

1. försäkringstagarnas rätt inte försämras, och
2. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats.

Finansinspektionen skall yttra sig inom tre månader.

Finansinspektionen skall innan den yttrar sig ge berörda försäkringstagare och livräntetagare tillfälle att anmäla om de har något att invända mot överlåtelsen. Därvid skall vad som föreskrivs om offentliggörande i 15 kap. 4 § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) gälla i tillämpliga delar. Om överlåtelsen har offentliggjorts på motsvarande sätt i Sverige av behörig myndighet i den överlåtande försäkringsgivarens hemland, får inspektionen underlåta att offentliggöra ansökningen. Lag (1998:115).

1 §  Finansinspektionen skall i Post- och Inrikes Tidningar kungöra

1. förordnande av ett ombud enligt 6 kap.5 eller 6 §, och
2. beslut om att förbjuda eller begränsa försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar här i landet. Lag (1998:115).

2 §  Det som enligt denna lag har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte av omständigheterna framgår att han varken kände till eller borde ha känt till det som kungjorts. Innan sådant kungörande skett, kan förhållande som enligt lagen skall kungöras, inte lagligen åberopas mot annan än den som visas ha haft kännedom om det.

3 §  Är en handling, som enligt denna lag lämnas till Finansinspektionen, avfattad på främmande språk, skall på begäran en bestyrkt svensk översättning tillhandahållas.

4 §  Ett ombud, som enligt 6 kap.5 eller 6 § förordnats av Finansinspektionen, har rätt att få ersättning av försäkringsgivaren med det belopp som bestäms av inspektionen. Lag (1995:780).

4 a §  § Finansinspektionen kan förena ett föreläggande eller förbud enligt denna lag med vite. Lag (1995:780).

5 §  En försäkringsgivare som driver försäkringsrörelse här i landet skall i alla meddelanden till allmänheten nämna sin företagsform och sitt hemland.

Försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om den information som en försäkringsgivare skall lämna till försäkringstagarna och till den som avser att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren. Lag (1995:780).

6 §  Följande beslut av Finansinspektionen, får överklagas hos kammarrätten, nämligen beslut

1. att förbjuda en försäkringsgivare att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal,
2. att inskränka en försäkringsgivares rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 6 kap.5 eller 5 a § eller 7 kap. 1 §, eller
3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbestånd enligt 7 kap. 3 §.

Finansinspektionens beslut om att förena ett föreläggande med vite får överklagas hos länsrätten. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av länsrättens avgörande.

Finansinspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos regeringen.

Finansinspektionen får bestämma att beslut enligt första stycket skall gälla omedelbart. Lag (1995:780). Gränsöverskridande verksamhet

8 §  Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet till Finansinspektionen meddelar oriktiga eller vilseledande uppgifter om sådana omständigheter som han är skyldig att lämna uppgift om enligt denna lag.