1 §  Denna förordning gäller sådana vägtransporter av personer eller gods som utförs i förvärvsverksamhet inom landet med sådana i Sverige registrerade fordon som anges i 2 §.

2 §  Förordningen gäller för transporter med bil som

1. används för godstransporter, dock inte posttransporter, om bilens högsta tillåtna vikt, inklusive släpvagn eller påhängsvagn, inte överstiger 3,5 ton,
2. används i taxitrafik enligt yrkestrafiklagen (1998:490),
3. används för skolskjutsning enligt förordningen (1970:340) om skolskjutsning om bilen på grund av sin konstruktion och utrustning är lämplig för transport av högst nio personer, inklusive föraren, och är avsedd för detta ändamål, eller
4. används för transport av mjölk från lantgårdar och för återtransport av mjölkkärl eller mjölkprodukter eller för utfodring av djur. Förordning (1998:791).

3 §  Föraren skall ha haft en dygnsvila på minst elva timmar under den tjugofyratimmarsperiod som föregår varje tidpunkt då föraren utför transporter. Dygnsvilan får delas upp i två perioder varav den ena skall vara minst åtta timmar.

Som dygnsvila räknas annan tid än den tid under vilken föraren

1. utför eller är tillgänglig för transporter eller annat förvärvsarbete,
2. medföljer i bilen under färd, eller
3. är tillgänglig på arbetsplatsen eller i fordonet på grund av jourtjänst eller liknande. Förordning (1995:524).

4 §  Tillfälliga avvikelser från bestämmelserna i 3 § får göras när detta är påkallat av olyckshändelse eller annan särskild omständighet som inte har kunnat förutses.

5 §  Förare av bilar som används för transporter som avses i 2 § skall fortlöpande göra anteckningar i en tidbok om tiden för dygnsvilan. Sådana anteckningar skall göras innan körningen påbörjas och skall ange den närmaste föregående dygnsvilan. Är föraren anställd skall motsvarande anteckningar även upprättas hos arbetsgivaren. Förordning (1995:524).

6 §  Tidboken skall vara personlig och skall innehålla anteckningar för de sju senaste dygnen under vilka föraren varit skyldig att göra anteckningar.

Formulär till tidboken fastställs av Vägverket.

7 §  Tidboken skall medföras under färden. Föraren skall på begäran av polisman eller bilinspektör tillhandahålla boken för kontroll. Förordning (1995:1102).

8 §  Arbetsgivaren skall bevara sina anteckningar avseende varje anställd förare under minst tolv månader från den dag som anteckningarna gäller. Detsamma gäller förare som är egen företagare.

9 §  Arbetsgivaren skall utan kostnad tillhandahålla varje förare en tidbok samt se till att de föreskrivna anteckningarna görs.

10 §  Arbetsgivaren skall på begäran av polisman eller bilinspektör tillhandahålla gjorda anteckningar och de övriga handlingar som kan ha betydelse för kontroll av dygnsvilan. Kontrollen kan antingen företas i företagets lokaler eller hos polismyndigheten genom granskning av de dokument som begärts från företaget. Förordning (1995:1102).

11 §  Vägverket får meddela föreskrifter om undantag från denna förordning samt medge undantag i enskilda fall från denna. Undantag får förenas med särskilda villkor. Förordning (1995:524).

12 §  Förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3, 5, 6 eller 7 § eller mot föreskrift som har meddelats av Vägverket med stöd av bemyndigande i denna förordning, döms till penningböter.

Arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 5, 8, 9 eller 10 § eller mot föreskrift som har meddelats av Vägverket med stöd av bemyndigande i denna förordning, döms till penningböter.

Kopia av domar eller slutliga beslut i mål om ansvar enligt denna förordning skall sändas till Vägverket och i förekommande fall till den länsstyrelse som är prövningsmyndighet enligt yrkestrafiklagen (1998:490). Förordning (1998:791).

13 §  Vägverkets beslut enligt denna förordning får överklagas hos regeringen.

14 §  Vägverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

15 §  Om ett fordon framförs i strid mot denna förordning eller mot en föreskrift som meddelats med stöd av den, skall polisen hindra varje fortsatt färd som inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet. Förordning (1995:1102).