1 §  För att en veterinär med utländsk examen skall få legitimation som veterinär skall, om inte annat följer av 2 § tredje stycket lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket eller av föreskrifter meddelade med stöd av 2 §, han eller hon ha genomgått den kompletterande utbildning och fullgjort den praktiska tjänstgöring som behövs för att kunskaperna och färdigheterna skall motsvara de svenska kraven för legitimation. Den kompletterande utbildningen skall bland annat omfatta för yrket nödvändiga kunskaper i svenska, danska eller norska språket samt om svenska författningar.

Statens jordbruksverk får, efter samråd med Sveriges lantbruksuniversitet, meddela närmare föreskrifter om sådan utbildning och praktisk tjänstgöring. Förordning (2004:646).

2 §  Jordbruksverket meddelar föreskrifter om legitimation för veterinärer med sådan utländsk utbildning eller auktorisation som omfattas av

1. EG-rätten,
2. avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES- avtalet),
3. avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, eller
4. överenskommelsen om gemensam nordisk arbetsmarknad för viss hälso- och sjukvårdspersonal och veterinärer av den 14 juni 1993 (SÖ 1994:2) ändrad genom avtal den 11 november 1998 (SÖ 2001:5). Förordning (2004:646).

2 a §  När Jordbruksverket prövar om en veterinär med utländsk utbildning uppfyller förutsättningarna för legitimation skall verket särskilt beakta sökandens utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för veterinärer, om dessa bevis har erkänts av ett land som omfattas av de avtal som avses i 2 §. Jordbruksverket skall även beakta den utbildning eller yrkeserfarenhet som den sökande har skaffat sig i ett land som omfattas av avtalen. Förordning (2004:646).

2 b §  Ärenden om legitimation skall handläggas skyndsamt. Jordbruksverkets beslut skall fattas inom tre månader från det att en fullständig ansökan givits in. Om det finns särskilda skäl får tidsfristen förlängas. Förordning (2004:646).

3 §  En veterinär har rätt att utöva sitt yrke under ett tillfälligt uppehåll i Sverige utan att ha svensk legitimation, om han kan lämna intyg som visar att han utövar sådan verksamhet i det land där han avlagt veterinärexamen eller i det land där han har sitt hemvist och om han har ett bevis om behörighet som med stöd av 2 § föreskrivs för legitimation.

Veterinären skall lämna Jordbruksverket uppgift om den tid under vilken verksamheten skall utövas och om dess innehåll. I brådskande fall får uppgifterna lämnas så snart som möjligt efter det att veterinären har utfört sitt arbete.

4 §  En veterinär som ansöker om legitimation enligt föreskrifter meddelade med stöd av 2 § eller lämnar uppgifter enligt 3 § skall av Jordbruksverket upplysas om vilka svenska författningar som han behöver känna till och om vilka möjligheter han har att få de kunskaper i svenska språket som behövs för att kunna utöva yrket här i landet.

5 §  På begäran av en veterinär som önskar att tillfälligt utöva sitt yrke i ett annat land, skall Jordbruksverket utfärda intyg om veterinärens behörighetsbevis och om hans rätt att utöva yrket i Sverige.

Om sådana åtgärder som avses i 7 §3 eller 4 därefter vidtas mot veterinären, skall Jordbruksverket underrätta de behöriga myndigheterna i de berörda länderna.

6 §  På begäran av en myndighet som prövar frågor om behörighet att utöva veterinäryrket i någon annan stat med vilken Sverige träffat överenskommelse om ömsesidigt erkännande av behörighetsbevis för veterinärer, skall Jordbruksverket lämna myndigheten de upplysningar som kan behövas för prövning av behörighet i ett visst fall. Jordbruksverkets svar skall lämnas inom tre månader.

Om Jordbruksverket meddelar legitimation för någon som tidigare har behörighetsbevis att utöva veterinäryrket i en sådan stat som avses i första stycket, skall verket underrätta den behöriga myndigheten i den staten om beslutet.

7 §  Om en i Sverige legitimerad veterinär, som har behörighetsbevis för verksamhet som veterinär även i annan stat med vilken Sverige träffat överenskommelse om ömsesidigt erkännande av sådant bevis,

1. döms för brott i sin yrkesutövning,
2. meddelas disciplinpåföljd,
3. får sin legitimation återkallad, eller
4. får sin rätt att förskriva läkemedel eller alkohol inskränkt, skall Jordbruksverket underrätta myndigheten i den andra staten om åtgärden och skälen för åtgärden.

8 §  Föreskrifter som avses i 1 § 2 lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket meddelas av Jordbruksverket.

9 §  Jordbruksverket meddelar efter samråd med Statens livsmedelsverk föreskrifter om vad som krävs för att en veterinär inför allmänheten skall få tillkännage specialistkompetens.

10 §  Bestämmelser om Veterinära ansvarsnämndens uppgifter och sammansättning finns i lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket.

11 §  Ansvarsnämndens kansliuppgifter sköts av en sekreterare och av personal från Jordbruksverket.

Sekreteraren tillsätts av ansvarsnämnden. Förordning (2007:1049).

12 §  Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515) ska inte tillämpas på ansvarsnämnden:

5 § om delegering,

9-17 §§ om enrådighetsmyndigheter, styrelsemyndigheter och nämndmyndigheter,

20 § tredje stycket om föredragning,

22-24 §§ om anställningar och uppdrag,

25 och 26 §§ om personalansvarsnämnd, och

28 § om åtgärder med anledning av Riksrevisionens revisionsberättelse. Förordning (2007:1049).

13 §  Myndigheten leds av en nämnd. Förordning (2007:1049).

14 §  Ansvarsnämnden får i arbetsordningen eller i särskilda beslut lämna över till ordföranden eller till någon som tjänstgör hos nämnden att avgöra frågor och ärende som är av det slaget att de inte enligt 18 och 20 §§ lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket behöver prövas av nämnden. Förordning (2007:1049).

15 §  Avgift tas ut för ansökan om legitimationsbevis enligt 2 § lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket.

För avgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 2 tillämpas.

16 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Förordning (1998:1123).