1 §  I denna förordning finns bestämmelser i anslutning till 20-23 och 30-34 §§ lagen (1996:1059) om statsbudgeten.

2 §  Förordningen gäller för myndigheter under regeringen. För affärsverken gäller dock endast 10 a, 16-18, 24 och 26 §§. Förordning (1998:1426).

3 §  Förordningen skall tillämpas om något annat inte följer av en annan förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen.

4 §  Regeringen beslutar särskilt om det högsta beloppet för en myndighets lån och krediter.

5 §  Anläggningstillgångar som används i verksamheten skall finansieras med lån i Riksgäldskontoret, om inte annat följer av 7-9 och 12 §§.

6 §  Ett lån som inte är amorteringsfritt skall amorteras minst två gånger per år.

En myndighets samlade lån enligt 5 § får inte väsentligt avvika från motsvarande tillgångars bokförda värden per den 30 juni och per den 31 december.

Riksgäldskontoret skall fastställa ränta och andra lånevillkor på marknadsmässiga grunder. Förordning (2002:399).

7 §  En anläggningstillgång som används i verksamheten får finansieras med bidrag som mottagits från en icke-statlig givare, om ändamålet med bidraget är att svara för hela finansieringen.

8 §  En anläggningstillgång som används i verksamheten får finansieras med sådana försäljningsinkomster som anges i 18 §.

9 §  En enstaka anläggningstillgång av mindre värde som används i verksamheten får finansieras med anslag för förvaltningskostnader, med bidrag eller med likvida medel från avgiftsbelagd verksamhet som myndigheten får disponera.

10 §  En infrastrukturell anläggningstillgång skall finansieras med anslag eller med sådana försäljningsinkomster som anges i 18 §.

10 a §  En myndighet får inte utan regeringens medgivande använda statens medel eller övriga tillgångar till att

1. bilda bolag, stiftelser, föreningar eller liknande rättssubjekt, eller
2. förvärva aktier eller andelar eller göra kapitaltillskott i sådana rättssubjekt. Förordning (1997:1005).

11 §  Rörelsekapital får finansieras med kredit på räntekonto eller med annan kredit i Riksgäldskontoret.

Riksgäldskontoret skall fastställa ränta och andra kreditvillkor på marknadsmässiga grunder.

12 §  Ett avtal om hyra eller hyrköp (leasing) får träffas under förutsättning att det, sett över hela den ekonomiska livslängden, leder till en lägre kostnad för staten än anskaffning genom köp.

Ett avtal om försäljning och återhyra eller återköp eller andra liknande avtalsformer får endast träffas efter ett särskilt bemyndigande av regeringen. Detta krävs även för leasingavtal där hyra eller andra avgifter betalas i eller baseras på annan än svensk valuta.

13 §  En myndighet som har tilldelats ett räntekonto i Riksgäldskontoret, skall använda detta för de medel myndigheten disponerar i sin verksamhet.

Efter ett särskilt beslut av regeringen får även ett annat konto i Riksgäldskontoret användas.

Riksgäldskontoret skall fastställa ränta och andra villkor för inlåning på marknadsmässiga grunder.

14 §  Bestämmelser om betalningar mellan statsverkets checkräkning i Riksbanken och en myndighets räntekonto finns i anslagsförordningen (1996:1189).

15 §  Medel som deponerats hos en myndighet skall, om inte särskilda skäl talar mot det, sättas in på myndighetens räntekonto i Riksgäldskontoret och räntan tillgodoräknas deponenten.

16 §  Bestämmelserna i 17-21 §§ gäller inte inkomster från försäljning av frivilligt efterfrågade varor som staten tillhandahåller, om inkomsterna helt eller delvis skall täcka statens kostnader för verksamheten. Bestämmelser om sådana inkomster finns i avgiftsförordningen (1992:191).

17 §  Har regeringen beslutat om försäljning av egendom som en myndighet förvaltar, skall myndigheten redovisa inkomsten mot en inkomsttitel på statsbudgeten, om inte regeringen bestämmer annat.

I 18-21 §§ anges hur en myndighet får disponera inkomsten i de fall den själv har beslutat om försäljningen.

18 §  Har egendomen använts i en verksamhet för vilken regeringen har meddelat en investeringsplan, får myndigheten disponera inkomsten för att finansiera investeringar som ingår i planen.

Bestämmelser om disposition av inkomst från försäljning av egendom som inte använts i en sådan verksamhet finns i 19-21 §§.

19 §  Har egendomen finansierats med lån skall kvarstående lånebelopp lösas eller, om ett nytt lån tas upp under det budgetår då tillgången såldes, detta lån direktamorteras med ett motsvarande belopp. Ett överskott får disponeras av myndigheten i den verksamhet där den försålda egendomen har använts.

Har fast egendom eller aktier sålts skall dock ett eventuellt överskott redovisas mot en inkomsttitel.

20 §  Har egendomen finansierats med anslag, skall den del av inkomsten som motsvarar tillgångens bokförda värde betalas till statsverkets checkräkning i Riksbanken och redovisas mot en inkomsttitel. Ett eventuellt överskott får disponeras av myndigheten i den verksamhet där den försålda egendomen har använts.

Har försäljning skett av invärderad egendom eller av sådana enstaka anläggningstillgångar av mindre värde som används i verksamheten, får myndigheten disponera hela inkomsten i den verksamhet där den försålda egendomen har använts.

Har fast egendom eller aktier sålts skall dock hela inkomsten redovisas mot en inkomsttitel.

21 §  Har egendomen finansierats på annat sätt än med anslag eller med lån, får myndigheten disponera inkomsten i den verksamhet där den försålda egendomen har använts.

22 §  Bestämmelser om när egendom får säljas finns i förordningen (1996:1190) om överlåtelse av statens fasta egendom och i förordningen (1996:1191) om överlåtelse av statens lösa egendom.

23 §  En myndighet som får disponera inkomster från en avgiftsbelagd verksamhet skall balansera räkenskapsårets resultat i ny räkning.

Uppgår det ackumulerade överskottet till mer än 10 procent av den avgiftsbelagda verksamhetens omsättning under räkenskapsåret, skall myndigheten till regeringen lämna ett förslag om hur hela överskottet skall disponeras.

Har det uppkommit ett underskott i en avgiftsbelagd verksamhet och täcks detta inte av ett balanserat överskott från tidigare räkenskapsår, skall myndigheten lämna ett förslag till regeringen om hur underskottet skall täckas.

24 §  Regeringen fastställer varje år det avkastningskrav (statens avkastningsränta) som skall gälla för avkastningspliktigt kapital om inte regeringen bestämmer annat.

25 §  En myndighet som disponerar ett avkastningspliktigt kapital skall, sedan årsbokslutet färdigställts, betala in ett belopp som motsvarar avkastningskravet till statsverkets checkräkning i Riksbanken och avräkna beloppet mot inkomsttiteln Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader, om inte regeringen har beslutat annat.

Kan avkastningskravet inte tillgodoses, skall motsvarande belopp redovisas inom linjen i myndighetens balansräkning. Ett eventuellt ackumulerat belopp skall också redovisas.

I de belopp som avses i första och andra styckena skall ränta ingå, beräknad enligt statens avkastningsränta, från och med det nya räkenskapsårets början till dess betalning sker till statsverkets checkräkning i Riksbanken.

26 §  Regeringen beslutar om reglering av kapitalförluster som kan kräva nedskrivning av ett avkastningspliktigt statskapital. Sådana kapitalförluster skall anmälas till regeringen så snart som möjligt, dock senast i myndighetens budgetunderlag.

27 §  Ekonomistyrningsverket får meddela de föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna förordning. Föreskrifter för tillämpningen av 5, 6, 11, 13 och 15 §§ får dock meddelas först efter att samråd har skett med Riksgäldskontoret. Förordning (1998:442).