1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om tillämpning av lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

I fråga om rättslig hjälp till Internationella brottmålsdomstolen finns särskilda bestämmelser. Förordning (2013:449).

2 §  Om en ansökan om rättslig hjälp görs genom elektronisk post, skall den som tar emot ansökan begära att ansökan översänds skriftligen, om det inte är onödigt med hänsyn till vilken åtgärd som har begärts.

3 §  Har en ansökan skickats direkt till åklagare eller domstol skall den utländska myndigheten underrättas om ansökan överlämnas till en annan åklagare eller domstol. Detsamma gäller om ansökan har skickats genom Justitiedepartementet och den åklagare eller domstol som handlägger ansökan till den utländska myndigheten har bekräftat att ansökan har tagits emot.

4 §  Har den utländska myndigheten begärt att den åklagare eller domstol som handlägger ärendet skall bekräfta att ansökan tagits emot, skall den utländska myndigheten underrättas om

1. namn på den myndighet och, om det är möjligt, den handläggare som ansvarar för verkställandet av ansökan eller någon annan person på myndigheten som kan kontaktas,
2. adress, telefon- och telefaxnummer samt, i förekommande fall, e-postadress, och
3. mål- och ärendenummer.

5 §  När en åklagare skall hålla förhör enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, när en domstol skall hålla förhandling enligt 4 kap. 2, 15 eller 16 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, eller när en annan åtgärd skall vidtas och företrädare för den utländska myndigheten har rätt att delta, skall den utländska myndigheten underrättas om tid och plats för förhöret, förhandlingen eller åtgärden, om myndigheten begärt detta. Förordning (2003:68).

5 a §  Protokollet som upprättas i samband med förhör genom telefon- eller videokonferens skall översändas till den utländska myndigheten. Förordning (2005:498).

5 b §  Om beslut om tillstånd i Sverige till gränsöverskridande hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation enligt 4 kap. 26 a § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål inte kan meddelas inom 96 timmar från det att ansökan kom in, ska åklagaren begära förlängd tidsfrist från den ansökande staten med att meddela ett sådant beslut. Förlängd tidsfrist får begäras med ytterligare högst åtta dagar. Av begäran ska det framgå vilka omständigheter som motiverar en förlängd tidsfrist. Förordning (2012:290).

5 c §  Underrättelseskyldighet som avses i 4 kap. 25 § tredje stycket, 27 § fjärde stycket eller 28 a § fjärde stycket lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, ska fullgöras av den åklagare som handlägger eller har handlagt ärendet om rättslig hjälp.

När en underrättelse har underlåtits enligt 4 kap. 25 § tredje stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål på grund av sekretess, ska den åklagare som handlägger eller har handlagt ärendet om rättslig hjälp underrätta Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden om detta.

Om den åklagare som avses i denna paragraf inte kan fullgöra underrättelseskyldigheten enligt första och andra styckena ska denna i stället fullgöras av en annan åklagare.

I fråga om underrättelser som avses i 4 kap. 26 § fjärde stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål finns föreskrifter i 14 b § förundersökningskungörelsen (1947:948). Förordning (2007:1143).

6 §  Kostnader med anledning av en ansökan om rättslig hjälp skall stanna på den svenska staten om inte annat anges i 7 och 8 §§.

7 §  Följande kostnader ska återkrävas av den ansökande staten:

1. sakkunnigs medverkan i Sverige: ersättning som har betalats till sakkunnig, dock inte sakkunnig som lämnat yttrande om verkställd blodundersökning när bevisupptagning gjorts efter ansökan av myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge,
2. överförande av en i Sverige frihetsberövad person: kostnader för transport,
3. förhör genom videokonferens: kostnaderna för driften av videolänken, arvode till tolkar och ersättning som har betalats till vittnen och sakkunniga,
4. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation: myndighets utlägg för teleoperatörs kostnader för verkställandet av en sådan åtgärd, och
5. tekniskt bistånd med hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation: myndighets utlägg för teleoperatörs kostnader för verkställandet av en sådan åtgärd. Förordning (2012:290).

8 §  Extraordinära kostnader får återkrävas. Om det under handläggningen visar sig att verkställandet av ansökan kommer att medföra extraordinära kostnader, ska åklagare eller domstol i samråd med den utländska myndigheten fastställa vilka kostnader som den myndigheten ska stå för. Förordning (2013:838).

9 §  Den myndighet som haft en sådan kostnad som avses i 7 eller 8 § skall återkräva kostnaden från den utländska myndighet som begärt åtgärden. Kravet skall ges in till Justitiedepartementet för vidarebefordran till den utländska myndigheten.

10 §  En ansökan av en svensk åklagare eller domstol skall utöver vad som anges i 3 kap. 1 § första stycket lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, innehålla uppgift om

1. den domare eller åklagare som handlägger målet eller ärendet, eller någon annan person på myndigheten som kan kontaktas,
2. adress, telefon- och telefaxnummer samt, i förekommande fall, e-postadress, och
3. mål- eller ärendenummer.

När en ansökan görs med stöd av en internationell överenskommelse som gäller mellan Sverige och den andra staten, bör detta anges.

11 §  När en svensk åklagare eller domstol ansöker om att en person som är berövad friheten i en annan stat förs över till Sverige, skall det av ansökan framgå hur lång tid den frihetsberövade behöver vistas i Sverige.

12 §  Den åklagare eller domstol som ansöker om rättslig hjälp kan begära att myndighet i den andra staten bekräftar att ansökan tagits emot, om ärendet är brådskande eller om åklagaren eller domstolen anser att en bekräftelse är nödvändig mot bakgrund av omständigheterna i målet.

13 §  Den domstol eller åklagare som skickar en ansökan om rättslig hjälp direkt till behörig myndighet i den andra staten ska se till att ansökan översätts till ett språk som den andra staten godtar. När en ansökan skickas genom Justitiedepartementet, ska departementet se till att ansökan översätts.

En ansökan till någon av de tribunaler som anges i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt eller till Internationella brottmålsdomstolen ska vara översatt till engelska eller franska. Förordning (2018:1993).

14 §  Ska bevisupptagning göras i Island får den svenska domstolen begära att protokoll och andra handlingar över bevisupptagningen översätts till svenska, danska eller norska. Förordning (2018:1993).

15 §  En misstänkt eller tilltalad som har begärt bevisupptagning utomlands och som skall betala kostnaden för detta skall inom den tid som domstolen föreskriver

1. deponera ett belopp hos domstolen motsvarande vad kostnaden skäligen kan beräknas till, eller
2. till domstolen ge in en skriftlig borgensförbindelse av två vederhäftiga personer som är bosatta i Sverige och som solidariskt går i borgen för kostnaden såsom för egen skuld.

16 §  Om kostnaden för bevisupptagningen enligt lag skall betalas av den misstänkte eller tilltalade och inbetalt förskott inte räcker, skall domstolen när uppgift om samtliga kostnader kommit in till domstolen vidta de åtgärder som krävs för att utestående belopp skall betalas in till domstolen.

17 §  Domstolen skall översända influtna medel till Justitiedepartementet eller till behörig myndighet i den andra staten om ansökan gjorts direkt till den myndigheten.

18 §  Om kostnaden för bevisupptagningen skall betalas av allmänna medel, verkställs betalningen på det sätt som föreskrivs för ersättning av allmänna medel till vittnen.

19 §  Riksåklagaren får ingå avtal med en utländsk myndighet som innebär begränsningar i möjligheten att använda uppgifter eller bevisning som den utländska myndigheten lämnar till svensk åklagare.

Bilagan har upphävts genom förordning 2018:1993.