1 §  Denna lag gäller i förhållande till följande tribunaler:

1. den av Förenta nationernas säkerhetsråd den 25 maj 1993 inrättade internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien,
2. den av Förenta nationernas säkerhetsråd den 8 november 1994 inrättade internationella tribunalen för Rwanda, och
3. den av Förenta nationernas säkerhetsråd den 22 december 2010 inrättade internationella avvecklingsmekanismen för brottmålstribunaler.

Om någon av tribunalerna begär rättsligt biträde av Sverige, ska den begärda åtgärden vidtas enligt vad som sägs i denna lag. Lag (2013:448).

2 §  En ansökan som avses i 1 § skall ges in till Justitiedepartementet. Underrättelser i och redovisning av ett ärende till tribunalen skall vidarebefordras av Justitiedepartementet.

En ansökan och bifogade handlingar enligt denna lag skall vara skrivna på engelska eller svenska eller åtföljas av en översättning till något av dessa språk. Lag (2002:330).

3 §  En person som vid tribunalen är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott som omfattas av tribunalens behörighet och som uppehåller sig i Sverige får utlämnas till tribunalen efter beslut av regeringen.

Ett beslut om häktning eller en dom som tribunalen meddelat i behörig ordning skall godtas som grund för ett beslut om utlämning, om det inte framgår att häktningsbeslutet eller domslutet är uppenbart oriktigt.

4 §  En begäran om att en person som avses i 3 § första stycket skall överlämnas till tribunalen skall sändas vidare till Riksåklagaren. Denne skall avge yttrande till regeringen. Till grund för sitt yttrande skall Riksåklagaren låta verkställa nödvändig utredning enligt vad som är föreskrivet om förundersökning i brottmål. Sedan utredningen avslutats skall Riksåklagaren överlämna ärendet tillsammans med sitt yttrande till regeringen.

Innan regeringen avgör ärendet skall den, om det finns särskilda skäl, inhämta yttrande från Högsta domstolen.

5 §  I ett ärende om utlämning till en tribunal får tvångsmedel användas utan att särskild utredning har lämnats till stöd för att den som avses med ansökan har begått det uppgivna brottet. Om tribunalen har begärt att den som avses med ansökan skall frihetsberövas, skall häktning ske om det inte är uppenbart att skäl för häktning saknas. Den som är häktad får begära att ny förhandling hålls inom tre veckor från det att beslut senast har meddelats. I övrigt gäller i fråga om tvångsmedel vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål.

Beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter det att utlämning har beslutats. Beslut av rätten gäller, om inte annat beslutas, till dess ärendet har avgjorts eller, när utlämning beslutats, tills denna har verkställts. Lag (2002:330).

6 §  Den som är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott, vilket enligt denna lag kan föranleda utlämning till en tribunal, får på begäran av tribunalen, eller på grund av efterlysning som har utfärdats på grund av beslut av tribunalen, omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud eller anmälningsskyldighet av en åklagare enligt vad som i allmänhet gäller i brottmål. Beslag får också ske i sådant fall. Anhållande skall ske om det inte är uppenbart att skäl för anhållande saknas.

Tvångsmedel enligt första stycket får användas utan att särskild utredning har lämnats till stöd för att den som avses med ansökan har begått det uppgivna brottet.

Om det beslutas om tvångsmedel enligt första stycket, skall 23 § andra-fjärde styckena lagen (1957:668) om utlämning för brott tillämpas. Lag (2002:330).

7 §  I fråga om utlämning till tribunalen gäller 25 och 26 a §§ lagen (1957:668) om utlämning för brott. Lag (2002:330).

8 §  Ett beslut om utlämning till tribunalen ska verkställas av Polismyndigheten. Om den som ska utlämnas är på fri fot, får han eller hon, om det är nödvändigt för att utlämningen ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 48 timmar. Lag (2014:638).

8 a §  Om tribunalen och en stat begär utlämning av samma person, beslutar regeringen om personen skall utlämnas till tribunalen eller till staten. Lag (2002:330).

9 §  På ansökan av tribunalen skall rättslig hjälp lämnas enligt lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål om inte annat framgår av denna lag. Rättslig hjälp får lämnas även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag.

Bestämmelserna i 2 kap. 14 § första stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål gäller inte om ett avslag skulle strida mot Sveriges förpliktelser mot tribunalen. Bestämmelserna i 2 kap. 14 § andra stycket, 4 kap. 33 § och 34 §andra stycket samma lag skall inte tillämpas.

Tribunalen skall ges tillfälle att yttra sig innan rättslig hjälp förenas med villkor som avses i 5 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Lag (2002:330).

10 §  Om det vid handläggningen av en ansökan om rättslig hjälp i brottmål från tribunalen framkommer att ansökan är oförenlig med en sådan ansökan om rättslig hjälp i brottmål från en annan stat som handläggs enligt lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, skall frågan överlämnas till regeringen som beslutar vilken av ansökningarna som skall ha företräde. Lag (2002:330).

11 §  Regeringen kan på tribunalens begäran besluta att en av tribunalen meddelad fängelsedom får verkställas i Sverige. Regeringen får meddela de anvisningar som i det enskilda fallet behövs för verkställigheten av straffet här.

Vid verkställigheten tillämpas 25 § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Verkställigheten skall upphöra, om tribunalen upplyser att den har beviljat den dömde nåd eller meddelat något annat avgörande som innebär att den utdömda påföljden inte längre får verkställas.

Frågor om villkorlig frigivning prövas av regeringen sedan tribunalen beretts tillfälle att yttra sig. Regeringen får i dessa fall besluta att villkorlig frigivning skall ske vid en senare tidpunkt än som följer av brottsbalken. Lag (2002:330).

12 §  Företrädare för tribunalen eller den tribunalen utser för att undersöka behandlingen av den som avtjänar straff utdömt av tribunalen, har rätt att besöka den plats där personen är placerad. Den som ansvarar för någon som avtjänar ett sådant straff, skall lämna den som genomför undersökningen det biträde som denne behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter. Lag (2000:573).

12 a §  Om en av tribunalen meddelad fängelsedom ska verkställas i Sverige, ska Kriminalvården ansvara för transporten av den dömde i Sverige. Vid en sådan transport tillämpas följande bestämmelser i häkteslagen (2010:611):

• 4 kap. 4 § om kroppsvisitation,
• 4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och
• 8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp av Polismyndigheten. Lag (2017:132).

12 b §  Ansvarigt statsråd får meddela tillstånd till transport genom Sverige av en frihetsberövad person som för att utlämnas eller i annat syfte ska överföras mellan en annan stat och tribunalen. Under en sådan transport ska frihetsberövandet bestå om inte tribunalen begär att den som överförs ska friges.

För flygtransport utan planerad mellanlandning här i landet krävs inte tillstånd enligt första stycket. Om en oplanerad mellanlandning sker, ska Polismyndigheten ta den som överförs i förvar till dess en ansökan görs om tillstånd till transport enligt första stycket och genast underrätta ansvarigt statsråd om detta. Görs ingen ansökan inom 96 timmar från den oplanerade landningen, ska personen omedelbart friges.

Om tillstånd har meddelats enligt första stycket, får Polismyndigheten vid behov ta den som överförs i förvar. I fråga om tvångsmedel i ett ärende om transport gäller bestämmelserna i 5 §. Lag (2017:132).

13 §  På begäran av tribunalen ska en i Sverige pågående lagföring överföras till tribunalen. Om en sådan begäran görs får åtal inte väckas för brottet. Förs lagföringen över efter det att åtal har väckts, utgör detta rättegångshinder i brottmålet. Lag (2021:1029).

14 §  Om tribunalen begär att en åtgärd skall vidtas beträffande den som misstänks eller har åtalats eller dömts för brott, skall denne, om han begär det, biträdas av en offentlig försvarare. I fråga om sådan gäller rättegångsbalkens bestämmelser. Lag (2000:573).

15 §  Ett vittne eller en målsägande eller sakkunnig i Sverige som har kallats för att höras av tribunalen har rätt till ersättning för sin inställelse enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

16 §  Ersättning av allmänna medel till offentlig försvarare eller till annan samt övriga kostnader för åtgärder som vidtagits enligt denna lag skall betalas av staten.

17 §  Bestämmelser i annan lag eller författning om delgivning och rättslig hjälp åt domstol eller myndighet i en annan stat tillämpas på ansökningar från tribunalen, om de inte strider mot bestämmelserna i denna lag. Lag (2002:330).