1 §  I denna förordning finns det bestämmelser om högskoleutbildningar som anordnas med särskilda medel och som syftar till att studenterna skall avlägga lärarexamen.

2 §  Utbildningarna skall anordnas vid de statliga universitet och högskolor som regeringen bestämmer.

Med högskolor avses i fortsättningen både universitet och högskolor.

3 §  Utbildningarna skall ges för att på kort sikt fylla behovet av behöriga lärare och skall avse de ämnen eller inriktningar som högskolan bestämmer efter samråd med kommun som berörs.

4 §  Högskolelagen (1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100) skall tillämpas på utbildningarna, om inte något annat följer av denna förordning.

5 §  För behörighet till utbildning gäller 6 och 7 §§ i denna förordning i stället för bestämmelserna om grundläggande och särskild behörighet i 7 kap.4 och 6-9 §§högskoleförordningen (1993:100).

6 §  Behörighet för utbildning har den som saknar behörighet för anställning utan tidsbegränsning enligt 2 kap. 4 § första stycket 1 och 2 skollagen (1985:1100), om han eller hon

1. på grund av tidigare högskoleutbildning eller arbetslivserfarenhet har förutsättningar att avlägga en lärarexamen för undervisning i det ämne eller med den inriktning som utbildningen avser, och
2. är anställd som lärare hos en huvudman för en skola där den verksamhetsförlagda delen av utbildningen kan ske.

En sökande som har behörighet för anställning utan tidsbegränsning enligt 2 kap. 4 § första stycket 1 och 2 skollagen (1985:1100) är också behörig, om utbildningen leder till att han eller hon blir behörig att undervisa inom ytterligare ett eller flera ämnen eller inriktningar.

7 §  Utöver vad som följer av 6 § gäller att sökanden skall ha gått igenom högskoleutbildning i sådan omfattning att lärarexamen enligt 6 § första stycket eller behörighet enligt 6 § andra stycket kan uppnås inom ramen för en utbildning enligt denna förordning. Med högskoleutbildning jämställs motsvarande kunskaper som sökanden har förvärvat inom eller utom Sverige.

8 §  Vid urval skall följande urvalsgrunder användas i stället för de grunder som anges i 7 kap.10 § andra och fjärde styckena samt 11-16 c §§högskoleförordningen (1993:100):

1. andra särskilda prov än sådant högskoleprov som avses i 7 kap. 17 § högskoleförordningen,
2. tidigare utbildning, och
3. arbetslivserfarenhet.

Högskolan bestämmer vilka av urvalsgrunderna som skall användas. Förordning (2002:762).

9 §  Den som vill bli antagen till en utbildning enligt denna förordning skall anmäla det inom den tid och i den ordning som högskolan bestämmer.

Antagning till utbildningarna skall göras under tiden den 1 november 2001-den 31 december 2005.

10 §  Utbildningarna skall anordnas på lägst halvtid och får pågå längst till och med den 31 december 2006. Den sammanlagda utbildningstiden för en och samma student får avse högst 60 poäng.

Utbildningarna skall planeras med hänsyn till varje students tidigare utbildning och arbetslivserfarenhet.

11 §  Bestämmelserna i 7 kap. 20 § högskoleförordningen (1993:100) skall inte gälla för utbildningarna.

12 §  Till Överklagandenämnden för högskolan får följande beslut av en högskola överklagas, nämligen

1. beslut om att en sökande inte uppfyller kraven på behörighet för att bli antagen till sådan utbildning som avses i denna förordning,
2. beslut att inte göra undantag från behörighetsvillkoren i fall som avses i 7 kap. 3 § andra meningen högskoleförordningen (1993:100),
3. beslut om tillgodoräknande av kurs, och
4. avslag på en students begäran att få ut examensbevis eller utbildningsbevis.

Beslut av Överklagandenämnden för högskolan får inte överklagas.

13 §  Förordningen (1993:1153) om redovisning av studier m.m. vid universitet och högskolor skall tillämpas på utbildningarna.