1 §  I denna förordning ges kompletterande föreskrifter till smittskyddslagen (2004:168). De uttryck och benämningar som används i förordningen har samma betydelse som i lagen.

2 §  De smittsamma sjukdomar, utöver allmänfarliga sjukdomar, som skall vara anmälningspliktiga och som därmed skall anmälas enligt föreskrifterna i 2 kap. 5 § smittskyddslagen (2004:168) anges i bilaga 1 till denna förordning.

3 §  En anmälan enligt 2 kap. 5 § smittskyddslagen (2004:168) skall göras skriftligen senast dagen efter den dag då den som är skyldig att göra anmälan

• misstänkt eller konstaterat fall av smittsam sjukdom, eller
• misstänkt eller funnit smittämne av sådan sjukdom vid analys i ett laboratorium som utför mikrobiologisk diagnostik.

Om den som är skyldig att göra anmälan misstänker att flera patienter har smittats av samma anmälningspliktiga sjukdom skall denne, genom telefonsamtal eller på annat liknande sätt, omedelbart underrätta smittskyddsläkaren om detta.

4 §  Om en anmälan enligt 2 kap. 5 § smittskyddslagen (2004:168) gäller en sjukdom som anges i bilaga 2 till denna förordning skall sådan uppgift som avses i 2 kap. 6 § 1 och 2 smittskyddslagen inte lämnas i anmälan. Anmälan skall då i stället, utöver vad som anges i 2 kap. 6 § 3-5 smittskyddslagen, innehålla uppgifter om de två första och de fyra sista siffrorna i den smittades eller misstänkt smittades personnummer eller samordningsnummer och om hans eller hennes hemortslän. Om den smittade eller misstänkt smittade tillhör en grupp som är eller kan tänkas vara riskutsatt skall detta anges i anmälan. Några andra uppgifter om den smittades identitet får inte lämnas i anmälan.

5 §  Folkhälsomyndigheten får meddela föreskrifter om

1. anmälan enligt 2 kap. 5 § smittskyddslagen (2004:168),
2. uppgifter som avses i 2 kap. 6 § 5 smittskyddslagen,
3. undantag från anmälningsskyldigheten enligt 2 kap. 5 § smittskyddslagen i fråga om viss sjukdom,
4. undantag från anmälningsskyldigheten enligt 2 kap. 5 § smittskyddslagen i fråga om till vem anmälan ska göras,
5. undantag från anmälningsskyldigheten enligt 2 kap. 5 § smittskyddslagen i fråga om kravet på att anmälan ska ske utan dröjsmål, och
6. undantag för uppgift i anmälan enligt 2 kap. 6 § smittskyddslagen vid viss sjukdom. Förordning (2015:159).

6 §  Folkhälsomyndigheten ska fortlöpande sammanställa och utvärdera anmälningar till myndigheten enligt 2 kap. 5 § smittskyddslagen (2004:168) och på begäran från Socialstyrelsen, Inspektionen för vård och omsorg eller andra myndigheter inom smittskyddet tillhandahålla sådan information. Folkhälsomyndigheten ska också med lämpliga mellanrum sända ut redogörelser med sådan information till berörda myndigheter, läkare och veterinärer. Förordning (2013:900).

7 §  Folkhälsomyndigheten får meddela föreskrifter om vilka smittsamma sjukdomar, utöver de allmänfarliga sjukdomarna, som anges i bilaga 1 till denna förordning som ska vara smittspårningspliktiga och som därmed ska bli föremål för smittspårning enligt föreskrifterna i 3 kap. 4 § första stycket smittskyddslagen (2004:168). Förordning (2015:159).

7 a §  Nationella vaccinationsprogram ska omfatta de smittsamma sjukdomar som anges i bilaga 3. Förordning (2012:622).

7 b §  Folkhälsomyndigheten ska följa utvecklingen inom vaccinområdet och årligen den 1 oktober till regeringen lämna en lägesrapport om de nationella vaccinationsprogrammen. Lägesrapporten ska omfatta en uppföljning av nuvarande program samt utvecklingen av nya vacciner och vilken planering som myndigheten har i fråga om att bedöma vacciner enligt 7 c och 7 d §§. Förordning (2015:159).

7 c §  Folkhälsomyndigheten ska fortlöpande följa och göra en bedömning av att de nationella vaccinationsprogrammen uppfyller kraven i 2 kap.3 d och 3 e §§smittskyddslagen (2004:168).

Om Folkhälsomyndigheten finner att de nationella vaccinationsprogrammen behöver ändras, ska myndigheten till regeringen senast den 1 oktober lämna förslag om de ändringar av programmen som Folkhälsomyndigheten anser vara nödvändiga. Förordning (2015:159).

7 d §  Folkhälsomyndighetens förslag till ändringar av nationella vaccinationsprogram enligt 7 c § ska i tillämpliga delar innehålla en analys av

1. sjukdomsbördan i samhället, i hälso- och sjukvården och för enskilda individer,
2. vaccinationens förväntade påverkan på sjukdomsbördan och på sjukdomens epidemiologi,
3. det antal doser som bedöms krävas för att uppnå önskad effekt,
4. de målgrupper som ska erbjudas vaccination,
5. vaccinets säkerhet,
6. vaccinationens påverkan på verksamhet i landsting, kommuner och hos privata vårdgivare,
7. vaccinets lämplighet att kombinera med övriga vacciner i de nationella vaccinationsprogrammen,
8. allmänhetens möjlighet att acceptera vaccinet och dess påverkan på attityder till vaccinationer generellt,
9. vilka andra tillgängliga, förebyggande åtgärder eller behandlingar som kan vidtas eller ges som alternativ till vaccination i ett nationellt vaccinationsprogram,
10. vaccinationens samhällsekonomiska effekter och dess kostnader och intäkter i staten, kommunerna och landstingen,
11. möjligheterna till uppföljning av vaccinationens effekter i de avseenden som anges i 1–10 samt statens beräknade kostnader för sådan uppföljning,
12. behovet av informationsinsatser i förhållande till allmänheten och vårdgivare och kostnaden för dessa insatser, och
13. medicinetiska och humanitära överväganden.

Samtliga faktorer ska redovisas utan inbördes rangordning. Förordning (2015:159).

7 e §  Innan Folkhälsomyndigheten lämnar förslag till regeringen, ska Folkhälsomyndigheten höra Läkemedelsverket, Socialstyrelsen, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, kommuner och landsting samt de andra myndigheter och organisationer som Folkhälsomyndigheten bestämmer. Förordning (2015:159).

7 g §  Folkhälsomyndigheten får meddela föreskrifter om

1. till vilka åldersgrupper vaccinationer enligt 2 kap.3 c–3 e §§smittskyddslagen (2004:168) ska erbjudas,
2. antalet doser som ska ges av varje vaccin,
3. med vilka intervall vaccinet ska ges, och
4. de ytterligare villkor som ska gälla för nationella vaccinationsprogram enligt 2 kap.3 c–3 e §§smittskyddslagen. Förordning (2015:159).

8 §  Om en behandlande läkare har anledning att anta att en person har smittats av en allmänfarlig sjukdom, skall läkaren på ett lämpligt sätt underrätta personen om hans eller hennes skyldighet att söka läkare för undersökning. Om den underrättade personen låter sig undersökas av någon annan läkare än den som har underrättat honom eller henne, skall personen snarast visa för den underrättande läkaren att han eller hon har blivit undersökt och meddela denne resultatet av undersökningen.

Om den behandlande läkaren inte omgående kan nå personen med en underrättelse skall läkaren omedelbart underrätta smittskyddsläkaren enligt 3 kap. 5 § smittskyddslagen (2004:168).

9 §  Om en smittskyddsläkare i ett ärende har underrättat socialnämnden, Polismyndigheten eller Kriminalvården enligt 6 kap. 11 § smittskyddslagen (2004:168), ska smittskyddsläkaren om han eller hon har lämnat över ärendet till en annan smittskyddsläkare meddela berörd myndighet till vilken smittskyddsläkare ärendet har lämnats. Förordning (2014:1295).

9 a §  När ett läkemedel som är kostnadsfritt enligt 7 kap. 1 § smittskyddslagen (2004:168) förskrivs ska receptet förses med en kod som identifierar den arbetsplats som förskrivaren tjänstgör vid (arbetsplatskod). Förordning (2018:1242).

9 b §  Ett öppenvårdsapotek som har lämnat ut ett läkemedel som är kostnadsfritt enligt 7 kap. 1 § smittskyddslagen (2004:168) har rätt att få ersättning av det landsting som avses i 7 kap. 4 § samma lag med ett belopp som motsvarar försäljningspriset.

Ersättning ska betalas i efterhand. Ersättningen ska betalas till E-hälsomyndigheten som förmedlar den till öppenvårdsapoteket. I övrigt ska ersättning betalas på det sätt landstingen, E-hälsomyndigheten och öppenvårdsapoteket kommer överens om. Förordning (2016:856).

11 §  Folkhälsomyndigheten ska i enlighet med 8 kap. 7 § andra stycket smittskyddslagen (2004:168) för viss tid förordna särskilda sakkunniga att bistå rätten i mål om isolering enligt 5 kap. 1 § eller fortsatt isolering enligt 5 kap. 5 § smittskyddslagen. Förordning (2015:159).

12 §  Folkhälsomyndigheten får meddela de ytterligare föreskrifter som krävs för ett ändamålsenligt smittskydd samt till skydd för enskilda. Förordning (2015:159).