1 §  Syftet med denna förordning är att

1. förpackningar skall framställas på ett sådant sätt att deras volym och vikt begränsas till den nivå som krävs för att upprätthålla en god säkerhets- och hygiennivå,
2. producenter skall ordna system för insamling av allt förpackningsavfall som uppkommer och som är hänförligt till producenterna,
3. förpackningsavfall skall tas om hand på ett miljömässigt godtagbart sätt,
4. nå de återvinningsmål för insamlat förpackningsavfall som anges i bilaga 1 till denna förordning.

2 §  Med förpackning avses i denna förordning en produkt som har framställts för att

1. innehålla, skydda eller presentera varor eller för att användas för att leverera eller på annat sätt hantera varor, från råmaterial till slutlig produkt och från producent till användare, om produkten enligt bilaga 2 är en konsumentförpackning, gruppförpackning eller transportförpackning, eller
2. som engångsartikel användas i ett sådant syfte som anges i 1. Förordning (2011:1243).

2 a §  Med producent avses i denna förordning den som yrkesmässigt tillverkar, säljer eller till Sverige för in en förpackning eller en vara som är innesluten i en förpackning. Förordning (2011:1243).

2 b §  I denna förordning avses med

förpackningsavfall: förpackningar eller förpackningsmaterial som är avfall enligt 15 kap. 1 § miljöbalken, och

hantering av förpackningsavfall: sådan hantering som avses i 15 kap. 3 § miljöbalken och som avser förpackningsavfall. Förordning (2011:1243).

2 c §  Med återanvändning, återvinning och bortskaffande avses i denna förordning detsamma som i avfallsförordningen (2011:927). Förordning (2011:1243).

2 d §  Med biologisk behandling avses i denna förordning en aerob (syrekrävande) eller anaerob (icke syrekrävande) behandling av de biologiskt nedbrytbara delarna av ett förpackningsavfall, om behandlingen

1. sker under kontrollerade förhållanden och med användning av mikroorganismer, och
2. innebär att stabiliserade organiska restprodukter eller metan produceras.

Vid tillämpningen av denna förordning ska deponering av avfallet inte anses vara en biologisk behandling. Förordning (2011:1243).

2 e §  Med energiutvinning avses i denna förordning en användning av brännbart förpackningsavfall för att generera energi genom direkt förbränning, med eller utan annat avfall, men med utnyttjande av värmen. Förordning (2011:1243).

2 f §  Med materialutnyttjande avses i denna förordning en upparbetning i en produktionsprocess av ett avfallsmaterial till materialets ursprungliga ändamål eller till andra ändamål. En sådan upparbetning med biologisk behandling ska vid tillämpningen av förordningen anses vara ett materialutnyttjande.

Vid tillämpningen av denna förordning ska energiutvinning inte anses vara ett materialutnyttjande. Förordning (2011:1243).

3 §  Denna förordning ska med undantag för 1 § 4 och 11 § inte tillämpas på sådana förpackningar för konsumtionsfärdig dryck tillverkade av huvudsakligen polymera material eller metall som omfattas av förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar.

Bestämmelserna i 5–10 §§ om insamling, sortering och borttransport ska inte tillämpas på förpackningar som på grund av sitt tidigare eller resterande innehåll utgör farligt avfall enligt avfallsförordningen (2011:927). Bestämmelser om sådant avfall finns i avfallsförordningen. Förordning (2011:1243).

4 §  För de syften som anges i 1 § skall en producent se till att de förpackningar som producenten tillverkar, för in till Sverige eller säljer utformas, framställs och saluförs på ett sådant sätt att de är återanvändbara eller återvinningsbara enligt de kriterier som anges i bilaga 3 till denna förordning så att

1. utsläppen av skadliga ämnen minimeras när förpackningarna, förpackningsavfallet eller restprodukter från hanteringen deponeras eller förbränns och
2. inverkan i övrigt på miljön begränsas när förpackningsavfallet eller restprodukter från hanteringen av förpackningsavfallet bortskaffas.

5 §  En producent skall se till att det finns ett lämpligt insamlingssystem för förpackningar som är hänförliga till producenten.

Ett insamlingssystem skall anses som lämpligt om det är lättillgängligt, underlättar för den som innehar förpackningsavfall att lämna ifrån sig detta och i övrigt ger god service åt dem som skall lämna förpackningsavfall till systemet.

Vid bedömningen om insamlingssystemet är att anse som lämpligt skall särskilt beaktas vad som vid samråd enligt 6 § framkommit om förhållandena i kommunen.

6 §  En producent som skall tillhandahålla ett insamlingssystem enligt 5 § skall samråda med berörd kommun i frågor som rör insamlingssystemet. Med berörd kommun avses en kommun där skyldigheten enligt 5 § att genom insamlingssystem ta hand om förpackningar skall fullgöras.

Samrådet skall syfta till att med hänsyn till de lokala förhållandena i kommunen samordna producentens ansvar med kommunens renhållningsskyldighet i frågor om

1. hur kommunen kan underlätta uppbyggnaden av producentens insamlingssystem, exempelvis genom att anvisa platser för insamling av förpackningsavfall,
2. vilka åtgärder mot nedskräpning runt platserna för insamling som bör vidtas, och
3. hanteringen av förpackningar som lämnas i producentens insamlingssystem men som inte är hänförliga till producenten.

7 §  Producenten skall fullgöra sin samrådsskyldighet genom att självmant eller på kommunens begäran

1. lämna en utförlig redogörelse till kommunen för hur producenten fullgör eller avser att fullgöra de skyldigheter som följer av 5 §, och
2. ge kommunen tillfälle att överlägga med producenten om de förändringar eller den samordning som kommunen anser behövs.

8 §  Hushåll och andra förbrukare skall sortera ut förpackningar från hushållsavfall och annat avfall och lämna dem för borttransport i de insamlingssystem som producenterna eller kommunen tillhandahåller för sådant avfall.

9 §  En producent skall se till att utsorterade förpackningar som hushållen och andra förbrukare har lämnat i producentens insamlingssystem transporteras bort samt återanvänds, återvinns eller tas om hand på ett annat miljömässigt godtagbart sätt.

10 §  När utsorterade förpackningar enligt 9 § skall transporteras genom en producents försorg, får inte någon annan än producenten eller den producenten anlitar för ändamålet ta befattning med transporten.

11 §  En producent ska till Naturvårdsverket lämna

1. uppgift om resultatet av insamlingsverksamheten, återanvändningen, återvinningen och materialutnyttjandet samt andra förhållanden som rör bortskaffandet av utsorterade förpackningar,
2. de uppgifter om tillverkning, införsel till Sverige, utförsel från Sverige till ett land utanför Europeiska unionen, försäljning och andra förhållanden som Naturvårdsverket behöver för att
   1. beräkna uppfyllelsen av målen i bilaga 1 till denna förordning, och
   2. rapportera till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 12 och bilaga 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 219/2009.

När det gäller uppfyllelse av målen i bilaga 1 till denna förordning för sådant förpackningsavfall som förs ut från Sverige till ett land utanför Europeiska unionen ska producenten kunna visa att återvinning och materialutnyttjande skett på sätt som anges i denna förordning.

I fråga om förpackningar för konsumtionsfärdig dryck tillverkade av polymera material eller metall gäller uppgiftsskyldigheten den som yrkesmässigt tappar eller till Sverige för in konsumtionsfärdig dryck i plastflaska eller metallburk. Förordning (2010:1197).

12 §  En kommunal avfallsplan skall innehålla särskilda avsnitt om förpackningar och platser för insamling av förpackningsavfall. Planen skall även innehålla uppgifter om åtgärder för att förebygga att förpackningsavfall uppstår och åtgärder för att främja återanvändning av förpackningar.

13 §  Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap.miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det operativa tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken samt 2 kap.4, 29 och 30 §§miljötillsynsförordningen. Förordning (2011:43).

14 §  Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om de skyldigheter som avses i 5, 9 och 11 §§.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om särskilt omhändertagande i fråga om vissa slag av förpackningar, om det finns särskilda skäl för det från miljö- och hälsoskyddssynpunkt.

15 §  En kommun får meddela föreskrifter om att en producent skall lämna de uppgifter i fråga om förpackningsavfallets art, sammansättning, mängd och hantering som behövs som underlag för kommunens renhållningsordning.