1 §  Denna förordning gäller för förvaltningsmyndigheter under regeringen.

2 §  Förordningen innehåller bestämmelser om vidareutnyttjande av information som finns hos myndigheter.

Förordningen är inte tillämplig på

1. utbyte av handlingar mellan myndigheter som enbart sker i samband med deras offentliga verksamhet, eller
2. handlingar vars innehåll har ett upphovsrättsligt skydd eller ett till upphovsrätten närstående skydd som tillkommer tredje man.

Förordningen gäller inte för

1. universitet, högskolor och andra utbildnings- eller forskningsinstitutioner, eller
2. kulturinstitutioner.

3 §  Om en lag eller en förordning innehåller en bestämmelse som avviker från denna förordning, gäller den bestämmelsen.

4 §  Syftet med denna förordning är dels att underlätta och främja enskildas användning av information som finns hos myndigheterna för att skapa informationsprodukter och informationstjänster, dels att begränsa snedvridning av konkurrensen.

5 §  I denna förordning avses med

information: allt innehåll som finns på en informationsbärare av något slag,

informationsbärare: papper samt andra lagringsmedier, till exempel elektroniska och magnetiska,

vidareutnyttjande: användning av information som finns hos en myndighet för andra ändamål än det ursprungliga ändamål för vilket informationen framställdes inom myndigheten.

6 §  För den information som en myndighet tillhandahåller för vidareutnyttjande gäller följande.

Informationen ska hållas tillgänglig i alla hos myndigheten befintliga språkversioner och format, om det är möjligt och lämpligt.

Informationen får på begäran lämnas ut elektroniskt, om det är möjligt och lämpligt.

7 §  En myndighet ska se till att det finns en allmänt tillgänglig förteckning över information som myndigheten tillhandahåller för vidareutnyttjande om informationen i hög grad vidareutnyttjas eller skulle kunna bli vidareutnyttjad. Förteckningen får hållas tillgänglig på elektronisk väg, om det är möjligt och lämpligt.

8 §  Av lag, förordning och myndighetsföreskrifter framgår i vissa fall vilka avgifter och villkor en myndighet ska ta ut och tillämpa. I rättsinformationsförordningen (1999:175) finns bestämmelser om att föreskrifter ska finnas tillgängliga genom ett allmänt nätverk.

En myndighet ska informera om avgifternas storlek och vilka villkor som myndigheten tillämpar för vidareutnyttjande av informationen. Om det är möjligt och lämpligt, ska informationen lämnas på myndighetens webbplats.

På begäran ska myndigheten ange dels beräkningsgrunder för de offentliggjorda avgifterna, dels vilka faktorer som beaktas vid beräkningen av andra avgifter än sådana som avses i första och andra styckena.

9 §  När en myndighet tillhandahåller information enligt denna förordning, får myndigheten ställa villkor för vidareutnyttjande av informationen. Sådana villkor får inte i onödan begränsa möjligheterna till vidareutnyttjande och får inte användas i syfte att begränsa konkurrensen.

Villkor ska utformas med beaktande av bestämmelserna om enskildas rätt enligt tryckfrihetsförordningen att få del av allmänna handlingar.

Om en myndighet använder licenser, ska det ske genom standardiserade licenser som kan behandlas på elektronisk väg.

10 §  Om en myndighet avslår en begäran om tillhandahållande av information för vidareutnyttjande för att ett sådant tillhandahållande skulle inkräkta på ett upphovsrättsligt skydd eller ett till upphovsrätten närstående skydd som tillkommer tredje man, ska myndigheten i beslutet ange vem som är rättsinnehavare, om denne är känd, eller vilken licensgivare som myndigheten fått informationen från.

11 §  De villkor som en myndighet tillämpar när den tillhandahåller information för vidareutnyttjande ska vara icke-diskriminerande för jämförbara kategorier av vidareutnyttjande.

Om information vidareutnyttjas inom en myndighet i dess uppdragsverksamhet, ska samma villkor för tillhandahållande av information tillämpas för den verksamheten som för andra användare.

12 §  En myndighet får inte ingå ett avtal om att tillhandahålla information för vidareutnyttjande, om avtalet innebär att någon får ensamrätt till informationen.

Första stycket ska inte gälla om en ensamrätt till informationen bedöms vara nödvändig för tillhandahållandet av en tjänst av allmänt intresse. Myndigheten får inte ingå ett sådant avtal för längre tid än tre år. I samband med förnyelse ska avtalet ses över.

Ett avtal med ensamrätt ska göras tillgängligt.

13 §  En myndighet får inte ingå avtal med någon om att tillhandahålla information för vidareutnyttjande, om avtalet innehåller andra villkor än sådana som myndigheten informerat om.

14 §  En myndighets beslut enligt denna förordning får inte överklagas.