1 §  Strålsäkerhetsmyndigheten är förvaltningsmyndighet för frågor om skydd av människors hälsa och miljön mot skadlig verkan av joniserande och icke-joniserande strålning, frågor om säkerhet och fysiskt skydd i kärnteknisk och annan verksamhet med strålning samt frågor om nukleär icke- spridning.

Myndigheten ska vara pådrivande för en god strålsäkerhet i samhället och i sin verksamhet arbeta för att

1. förebygga radiologiska olyckor samt säkerställa strålsäker drift och avfallshantering i kärnteknisk verksamhet,
2. minimera riskerna med och optimera effekterna av strålning vid medicinsk tillämpning,
3. minimera riskerna med strålning som används i produkter och tjänster eller som uppstår som en biprodukt vid användning av produkter och tjänster,
4. minimera riskerna med exponering av naturligt förekommande strålning, och
5. förbättra strålsäkerheten internationellt. Förordning (2009:949).

2 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås och ska vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling samt samordna uppföljning, utvärdering och rapportering i fråga om miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö.

Myndigheten ska i fråga om sitt miljöarbete rapportera till Naturvårdsverket och samråda med verket om vilken rapportering som behövs.

Inom ramen för sitt ansvar i miljömålssystemet ska myndigheten fortlöpande uppskatta de risker som strålningen innebär såväl för befolkningen i sin helhet som för särskilda grupper. Förordning (2011:87).

2 a §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska se till att de regelverk och rutiner som myndigheten disponerar över är kostnadseffektiva och enkla för medborgare och företag. Förordning (2009:949).

3 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska bistå med den information och de analyser inom sitt ansvarsområde som Riksgäldskontoret behöver för att kunna utföra sina uppgifter enligt lagen (2006:647) om finansiering av kärntekniska restprodukter och förordningen (2017:1179) om finansiering av kärntekniska restprodukter. Förordning (2018:1452).

4 §  Strålsäkerhetsmyndigheten är huvudman för riksmätplatsen för joniserande strålning.

5 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska hålla ett nationellt register över de stråldoser som arbetstagare utsätts för eller kan utsättas för i samband med verksamhet med strålning samt utfärda personliga dokument och strålövervakning (dospass) för dessa arbetstagare. Förordning (2009:949).

5 a §  Strålsäkerhetsmyndigheten får på uppdrag av enskilda och myndigheter upp till full kostnadstäckning utföra mätningar i det syfte som anges i 1 § andra stycket 4.Förordning (2011:1589).

6 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska bidra till att nationell kompetens för dagens och framtidens behov utvecklas inom myndighetens verksamhetsområde. Myndigheten ska därför ta initiativ till forskning, utbildning och studier samt bedriva omvärldsanalys och utvecklingsverksamhet.

Myndigheten ska vidare genomföra beräkningar och mätningar samt ta fram underlag för bedömningar inom strålskyddsområdet och upprätthålla kompetens för att kunna förutse och möta framtida frågor. Förordning (2011:1589).

7 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska genom information och öppenhet bidra till att ge allmänheten insyn i all verksamhet som omfattas av myndighetens ansvar. Detta arbete ska syfta till att

1. främja hälsa och motverka ohälsa,
2. förebygga akuta strålskador och minska risken för sena skador till följd av strålning, och
3. ge råd och informera om strålning, dess egenskaper och användningsområden samt om strålskydd.

8 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ansvarar för sådana uppgifter som följer av Sveriges internationella åtaganden inom myndighetens verksamhetsområde.

Myndigheten utövar tillsyn över att svenskt kärnämne och svensk kärnteknisk utrustning används såsom deklarerats i enlighet med Sveriges internationella åtaganden. I fråga om nukleär icke- spridning, inklusive exportkontroll, ska myndigheten verka för att ämnena och utrustningen inte kommer till användning för kärnvapen.

9 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ansvarar för det förberedande nationella arbete som följer av 1994 års konvention om kärnsäkerhet (SÖ 1995:71) och 1997 års gemensamma konvention om säkerhet vid hantering av använt kärnbränsle och säkerhet vid hantering av radioaktivt avfall (SÖ 1999:60).

Myndigheten har ett särskilt funktionsansvar som behörig myndighet enligt Internationella atomenergiorganets (IAEA) konventioner om assistans och tidig varning vid nukleära eller radiologiska nödsituationer innebärande att myndigheten bland annat ska förmedla och ta emot information om nödsituationer enligt konventionen om tidig varning och bistå Internationella atomenergiorganet vid sådana situationer enligt konventionen om assistans.

9 a §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska vara en sådan kontaktpunkt som avses i artikel 5.1 i konventionen om fysiskt skydd av kärnämne (SÖ 1985:24). Förordning (2013:692).

10 §  Strålsäkerhetsmyndigheten är nationell kontaktpunkt för Internationella atomenergiorganets databas för olaglig handel och annan otillåten hantering av kärnämnen och radioaktiva ämnen (Illicit Trafficking in Nuclear Materials and Other Radioactive Sources, ITDB) samt ansvarar för Sveriges frivilliga rapportering till atomenergiorganet enligt det åtagande som framgår av informationscirkuläret INFCIRC/415. Förordning (2009:949).

10 a §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska enligt de riktlinjer om kärnteknisk export som har överenskommits inom Nuclear Suppliers Group (NSG) och som NSG har informerat medlemsstaterna i Internationella atomenergiorganet om genom informationscirkulär INFCIRC/254/Part 1

1. inhämta försäkran från den mottagande statens regering vid export av kärnämne och kärntekniskt material m.m., och
2. utforma och avlämna Sveriges försäkran till den exporterande statens regering vid import av kärnämne och kärntekniskt material m.m.

Första stycket gäller inte vid export till en stat som tidigare inte har importerat sådant material från Sverige eller vid import från en stat som tidigare inte har exporterat sådant material till Sverige. Förordning (2010:23).

11 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska utföra de uppgifter i transportärenden som ankommer på behörig myndighet enligt rådets förordning (Euratom) nr 1493/93 av den 8 juni 1993 om transport av radioaktiva ämnen mellan medlemsstater och rådets direktiv 2006/117/Euratom av den 20 november 2006 om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle. Förordning (2009:117).

12 a §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska

1. sammanställa en rapport om genomförandet av rådets direktiv 2009/71/Euratom av den 25 juni 2009 om upprättande av ett gemenskapsramverk för kärnsäkerhet vid kärntekniska anläggningar och senast den 22 juli 2020 skicka rapporten till Europeiska kommissionen, och
2. senast den 1 juli vart tredje kalenderår sammanställa en rapport om genomförandet av rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli 2011 om inrättandet av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall och senast den 23 augusti samma år skicka rapporten till Europeiska kommissionen.

Rapporterna ska på lämpligt sätt samordnas med det förberedande nationella arbete som följer av 1994 års konvention om kärnsäkerhet och av 1997 års gemensamma konvention om säkerhet vid hantering av använt kärnbränsle och säkerhet vid hantering av radioaktivt avfall enligt 9 § första stycket. Förordning (2017:779).

12 b §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska till regeringen

1. föreslå lämplig tid för de utvärderingar och internationella granskningar som ska göras minst vart tionde år enligt artikel 8e 1 i rådets direktiv 2009/71/Euratom och artikel 14.3 i rådets direktiv 2011/70/Euratom, och
2. redovisa resultatet av de utvärderingar och granskningar som görs och vid behov föreslå åtgärder med anledning av resultatet. Förordning (2017:779).

12 c §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska se till att det finns en aktuell nationell plan för hantering av kärnämne som inte är avsett att användas på nytt, kärnavfall och annat radioaktivt avfall. Planen ska innehålla den redovisning som är nödvändig enligt artikel 12 i rådets direktiv 2011/70/Euratom.

I arbetet med att ta fram eller ändra planen ska Strålsäkerhetsmyndigheten på lämpligt sätt ge företrädare för berörda myndigheter, kommuner, allmänheten och näringslivet tillfälle att lämna synpunkter. Förordning (2013:692).

12 d §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska hålla Europeiska kommissionen informerad om den nationella plan som avses i 12 c § och alla viktiga ändringar som görs i den. Myndigheten ska ge kommissionen den information som kommissionen begär enligt artikel 13 i rådets direktiv 2011/70/Euratom. Förordning (2013:692).

12 e §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska vidta de åtgärder som behövs för att uppfylla de åtaganden som följer av artikel 8e 2 och 3 i rådets direktiv 2009/71/Euratom och samordna det förberedande nationella arbete som behövs för uppfylla åtagandena. Förordning (2017:779).

13 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska inom sitt verksamhetsområde delta i det arbete som regeringen bedriver inom EU och internationellt. I arbetet ska myndigheten särskilt

1. bistå regeringen med underlag och expertstöd,
2. delta i möten enligt instruktioner från Regeringskansliet och rapportera från mötena,
3. vid sitt deltagande i Europeiska kommissionens arbetsgrupper tidigt bedöma konsekvenserna av viktiga förslag och ge dem som berörs möjlighet att lämna synpunkter till myndigheten,
4. när Europeiska kommissionen lämnat ett slutligt förslag till EU-lagstiftning skyndsamt redovisa en konsekvensbedömning av förslaget till Regeringskansliet,
5. bevaka framtagandet av internationella rekommendationer och standarder som utarbetas av erkända internationella organisationer och som kan förväntas få betydelse inom myndighetens verksamhetsområde, och
6. hålla regeringen löpande informerad om det arbete som myndigheten är engagerad i. Förordning (2013:692).

13 a §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska inom sitt verksamhetsområde

1. bedriva utvecklings- och grannlandssamarbete med samhällsfunktioner och organisationer i de länder som regeringen beslutar om, och
2. bedriva annat internationellt samarbete än det som avses i 1 med motsvarande samhällsfunktioner i andra länder och med multinationella organisationer. Förordning (2013:692).

14 §  Myndigheten får ingå avtal med myndigheter i andra länder om de närmare villkoren för informationsutbyte inom sitt verksamhetsområde. Myndigheten får även, i samband med utvecklingssamarbete med andra länder som regeringen eller Europeiska unionen har beslutat om, ingå avtal om närmare villkor för samarbetet med samarbetsländerna (proceduravtal) samt ändra eller säga upp sådana avtal. Förordning (2010:1200).

17 §  Föreskrifter om Strålsäkerhetsmyndighetens medverkan i totalförsvaret finns i förordningen (2015:1052) om krisberedskap och bevakningsansvariga myndigheters åtgärder vid höjd beredskap och förordningen (2015:1053) om totalförsvar och höjd beredskap. Förordning (2015:1064).

18 §  Strålsäkerhetsmyndigheten leds av en myndighetschef.

18 a §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska ha ett sådant system för ledning och styrning av verksamheten som avses i artikel 8b.2 a i rådets direktiv 2009/71/Euratom. Förordning (2021:667).

19 §  Vid Strålsäkerhetsmyndigheten ska det finnas ett insynsråd som består av högst tio ledamöter.

21 §  Inom Strålsäkerhetsmyndigheten finns en nämnd för frågor om reaktorsäkerhet.

22 §  Inom Strålsäkerhetsmyndigheten finns en nämnd för frågor om radioaktivt avfall och använt kärnbränsle.

23 §  Inom Strålsäkerhetsmyndigheten finns en nämnd för forskningsfrågor.

24 §  Generaldirektören är myndighetschef.

25 §  /Upphör att gälla U:2022-05-31 genom förordning (2022:309)./ Regeringen utser för en bestämd tid ledamöterna i delegationen för frågor om finansiering av hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet.

26 §  Vid Strålsäkerhetsmyndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.

27 §  Personalföreträdarförordningen (1987:1101) ska tillämpas på Strålsäkerhetsmyndigheten.

28 §  Strålsäkerhetsmyndigheten får ta ut avgifter för sådan uppdragsverksamhet som avses i 5 a § och disponera avgiftsinkomsterna.

Myndigheten får meddela föreskrifter om avgifternas storlek. Förordning (2011:448).