1 §  I denna förordning finns bestämmelser om statliga byggnadsminnen.

2 §  En byggnad som tillhör staten får förklaras för statligt byggnadsminne, om den har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde eller ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde.

Bestämmelserna om statliga byggnadsminnen i denna förordning får också tillämpas på parker, trädgårdar eller andra anläggningar.

3 §  Frågan om en byggnad ska förklaras för statligt byggnadsminne prövas av regeringen efter en framställning från Riksantikvarieämbetet.

4 §  Riksantikvarieämbetets framställning om att en byggnad ska förklaras för statligt byggnadsminne ska innehålla en beskrivning av byggnaden, en bedömning av det kulturhistoriska värdet och ett yttrande från den myndighet som förvaltar byggnaden.

5 §  Om bibehållandet av ett statligt byggnadsminne medför hinder, olägenheter eller kostnader som inte står i rimligt förhållande till byggnadsminnets betydelse, kan regeringen häva byggnadsminnesförklaringen. Regeringen kan också häva en byggnadsminnesförklaring som framstår som ändamålslös.

En ansökan om att häva en byggnadsminnesförklaring görs hos Riksantikvarieämbetet av den myndighet som förvaltar byggnadsminnet. Riksantikvarieämbetet ska överlämna ansökan till regeringen med ett eget yttrande. Riksantikvarieämbetet får också på eget initiativ i en framställning till regeringen föreslå att en byggnadsminnesförklaring ska hävas.

6 §  När en byggnad har förklarats för statligt byggnadsminne ska Riksantikvarieämbetet genom skyddsbestämmelser ange på vilket sätt byggnadsminnet ska vårdas och underhållas och i vilka avseenden det inte får ändras. Skyddsbestämmelserna får avse att ett område kring byggnadsminnet ska hållas i sådant skick att byggnadsminnets utseende och karaktär inte förvanskas.

Om den myndighet som förvaltar ett statligt byggnadsminne motsätter sig de föreslagna skyddsbestämmelserna, ska Riksantikvarieämbetet överlämna ärendet till regeringen för beslut tillsammans med ett yttrande från den myndighet som förvaltar byggnadsminnet.

7 §  Om det finns särskilda skäl, får ett statligt byggnadsminne efter tillstånd ändras i strid mot skyddsbestämmelserna. Ett tillstånd till ändring kan förenas med villkor om

1. utförandet av ändringen,
2. dokumentation av ändringen, och
3. antikvarisk undersökning och medverkan.

Frågan om tillstånd till ändring prövas av Riksantikvarieämbetet efter ansökan av den myndighet som förvaltar byggnadsminnet. Riksantikvarieämbetets beslut får inte överklagas.

8 §  Om skyddsbestämmelserna för ett statligt byggnadsminne medför hinder, olägenheter eller kostnader som inte står i rimligt förhållande till byggnadsminnets betydelse, kan Riksantikvarieämbetet ändra skyddsbestämmelserna.

En ansökan om ändring av skyddsbestämmelser görs hos Riksantikvarieämbetet av den myndighet som förvaltar det statliga byggnadsminnet. Om Riksantikvarieämbetet inte medger ändringen och den myndighet som förvaltar byggnadsminnet begär det, ska Riksantikvarieämbetet överlämna ärendet till regeringen för beslut tillsammans med ett eget yttrande.

9 §  Innan ett statligt byggnadsminne överlåts ska den myndighet som förvaltar byggnadsminnet redovisa skälen för överlåtelsen och inhämta Riksantikvarieämbetets yttrande. Om Riksantikvarieämbetet motsätter sig överlåtelsen, krävs regeringens medgivande.

Ett statligt byggnadsminne får inte överlåtas om det finns risk för att överlåtelsen kan leda till att dess kulturhistoriska värde minskar.

10 §  I samband med en överlåtelse av ett statligt byggnadsminne ska den myndighet som förvaltat byggnadsminnet omedelbart underrätta Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen i det län där byggnadsminnet finns.

Av kulturmiljölagen (1988:950) framgår att om ett statligt byggnadsminne övergår till en annan ägare än staten blir det ett byggnadsminne enligt den lagen.

11 §  Riksantikvarieämbetet har tillsyn över de statliga byggnadsminnena. Riksantikvarieämbetet ska föra en förteckning över dem och förse de myndigheter som förvaltar statliga byggnadsminnen med förteckningen.

12 §  De statliga myndigheter som förvaltar byggnader ska tillhandahålla Riksantikvarieämbetet det underlag som myndigheten behöver för att bedöma det kulturhistoriska värdet och i övrigt utföra sina uppgifter som rör statliga byggnadsminnen.