1 §  Denna förordning är meddelad med stöd av

• 9 § lagen (2013:315) om intelligenta transportsystem vid vägtransporter i fråga om 2-6 §§,
• 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om 7 och 7 a §§. Förordning (2019:233).

2 §  I följande författningar finns bestämmelser av betydelse för tillämpningen av denna förordning:

1. Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag.
2. Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 885/2013 av den 15 maj 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets ITS-direktiv 2010/40/EU vad gäller tillhandahållande av informationstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och kommersiella fordon.
3. Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 886/2013 av den 15 maj 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU vad gäller data och förfaranden för kostnadsfritt tillhandahållande, när så är möjligt, av ett minimum av vägsäkerhetsrelaterad universell trafikinformation för användare.
4. Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/962 av den 18 december 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU vad gäller tillhandahållande av EU- omfattande realtidstrafikinformationstjänster.
5. Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1926 av den 31 maj 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU vad gäller tillhandahållande av EU- omfattande multimodala reseinformationstjänster. Förordning (2019:233).

3 §  I denna förordning anges de myndigheter som ska pröva frågor och fullgöra de olika uppgifter som åligger en medlemsstat enligt rättsakter som beslutas inom Europeiska unionen och som rör intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och gränssnittet mot andra transportslag.

4 §  Trafikverket ska fullgöra de uppgifter som åligger Sverige i fråga om delar av vägnät, områden eller prioriterade zoner enligt

1. artikel 3.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 885/2013,
2. artikel 5.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 886/2013.

Trafikverket ska underrätta Transportstyrelsen om de beslut myndigheten fattar när den fullgör uppgifter enligt första stycket.

4 a §  Trafikverket ska efter ansökan utse prioriterade zoner enligt artikel 1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/962. Förordning (2019:233).

5 §  Trafikverket ska fullgöra de uppgifter som åligger Sverige i fråga om åtkomstpunkter enligt

1. artikel 5.2 och 5.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 885/2013,
2. artikel 7.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 886/2013,
3. artikel 3.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/962,
4. artikel 3.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1926. Förordning (2019:233).

6 §  Transportstyrelsen ska vara behörigt nationellt organ enligt

1. artikel 8.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 885/2013,
2. artikel 9.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 886/2013,
3. artikel 11.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/962,
4. artikel 9.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1926. Förordning (2019:233).

7 §  Transportstyrelsen ska löpande informera och tillhandahålla Europeiska kommissionen de uppgifter som åligger Sverige enligt

1. artikel 9 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 885/2013,
2. artikel 10 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 886/2013,
3. artikel 12 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/962,
4. artikel 10 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1926. Förordning (2019:233).

7 a §  Transportstyrelsen ska vart tredje år till Europeiska kommissionen översända en sådan rapport som avses i artikel 17.3 i direktiv 2010/40/EU. Trafikverket ska ta fram det underlag som krävs för rapporten. Förordning (2019:233).

8 §  Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning, av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 885/2013, av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 886/2013, av kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/962 och av kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1926. Förordning (2019:233).