1 §  Förordningen gäller sådana resegarantier som omfattas av resegarantilagen (2018:1218).

Termer och uttryck som används i resegarantilagen har samma betydelse i denna förordning.

2 §  En näringsidkares anmälan av verksamhet enligt 11 § resegarantilagen (2018:1218) ska innehålla uppgifter om näringsidkarens företagsnamn och organisationsnummer eller, om sådana inte finns, uppgifter om namn och personnummer eller samordningsnummer, samt kontaktuppgifter.

En anmälan ska även innehålla uppgifter om de paketresor eller sammanlänkade researrangemang som näringsidkaren avser att sälja eller underlätta uppkomsten av, vilka betalningsvillkor som gäller för dessa samt, i förekommande fall, den uppskattade kostnaden för hemtransport av resenärerna och för inkvartering i avvaktan på hemtransporten i händelse av insolvens.

Om en resegaranti har ordnats för paketresorna eller de sammanlänkade researrangemangen ska anmälan innehålla uppgifter om resegarantins omfattning och villkor. Förordning (2018:1853).

3 §  Kammarkollegiet får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas till myndigheten i en anmälan av verksamhet enligt 11 § resegarantilagen (2018:1218) och i en anmälan om ändrade förutsättningar enligt 16 § samma lag.

4 §  Kammarkollegiet prövar om det finns skyldighet att ordna en resegaranti och om en ordnad resegaranti kan godkännas enligt 12 § resegarantilagen (2018:1218).

5 §  Om resegarantin består av en betalningsutfästelse ska denna vara ställd till Kammarkollegiet.

6 §  Om resegarantin består av en försäkring ska denna vara tecknad hos en försäkringsgivare som har tillstånd att bedriva försäkringsrörelse i ett land inom EES eller i ett land som är medlem i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).

Kammarkollegiet får dock godkänna en resegaranti i form av en försäkring som ordnas av någon annan än en sådan försäkringsgivare som avses i första stycket om de krav som gäller för den som står för resegarantin är tillräckliga för att anta att denne kan infria sina åtaganden.

7 §  Om resegarantin består av deponerade medel ska dessa vara deponerade hos Kammarkollegiet, ett kreditinstitut som har tillstånd att bedriva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller hos ett sådant kreditinstitut som avses i artikel 4.1 (1) i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 och som är auktoriserat och står under tillsyn av behöriga myndigheter i ett annat land inom EES.

Deponerade medel ska kunna tas i anspråk av Kammarkollegiet efter beslut om ersättning ur resegarantin enligt 17 § resegarantilagen (2018:1218).

8 §  En betalningsutfästelse eller deponerade medel ska återgå när resegarantin inte längre behövs.

9 §  Om inte annat följer av de villkor som gäller för en resegaranti ska Kammarkollegiet pröva begäran om ersättning enligt 17 § resegarantilagen (2018:1218).

Om Kammarkollegiet förfogar över resegarantin ska myndigheten verkställa de utbetalningar som den har beslutat om.

Kammarkollegiet får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas i en begäran om ersättning från resegarantin som ska prövas av myndigheten.

10 §  Om näringsidkaren har försatts i konkurs ska Kammarkollegiet underrätta konkursförvaltaren om att ersättning har begärts från resegarantin.

11 §  Kammarkollegiet är tillsynsmyndighet enligt 19 § resegarantilagen (2018:1218).

12 §  Kammarkollegiet ska föra ett register över arrangörer, återförsäljare och näringsidkare som underlättar uppkomsten av sammanlänkade researrangemang och som fullgör sin skyldighet att ordna en resegaranti enligt 4 eller 5 § resegarantilagen (2018:1218). Registret ska göras tillgängligt för allmänheten genom en publik webbplats.

13 §  Om Kammarkollegiet begär att en arrangör, återförsäljare eller näringsidkare som underlättar uppkomsten av sammanlänkade researrangemang ska ge in ett certifikat, intyg eller liknande dokument som visar att kravet på godkänd resegaranti har uppfyllts, ska myndigheten godta motsvarande dokument från ett annat land inom EES. Myndigheten får dock begära en översättning av dokumentet till svenska.

14 §  Kammarkollegiet ska vara central kontaktpunkt för det administrativa samarbetet och tillsynen av arrangörer, återförsäljare och näringsidkare som underlättar uppkomsten av sammanlänkade researrangemang i andra länder inom EES enligt artikel 18.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2303 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG, i den ursprungliga lydelsen.

15 §  Kammarkollegiet ska på förfrågan från centrala kontaktpunkter i andra länder inom EES lämna information om och i vilken utsträckning en resegaranti har ordnats av arrangörer, återförsäljare och näringsidkare som underlättar uppkomsten av sammanlänkade researrangemang.

Förfrågningar enligt första stycket ska besvaras utan onödigt dröjsmål. Ett första svar ska alltid lämnas inom 15 arbetsdagar från det att förfrågan mottagits.

16 §  Kammarkollegiet ska samverka med Konsumentverket i frågor som rör resegarantier. Kammarkollegiet ska vid behov även inhämta synpunkter från branschorganisationer inom reseområdet och organisationer som företräder konsumentintressen.

17 §  I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut om att stryka näringsidkare från det register som förs med stöd av 12 § får dock inte överklagas.