1 §  Denna förordning kompletterar förordningen (2011:211) om utlåning och garantier.

2 §  Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) får utfärda garantier enligt denna förordning i syfte att bidra till mobilisering av andra finansiella resurser för att uppnå det av riksdagen fastställda målet för internationellt bistånd. Garantier som utfärdas ska bidra till en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling.

3 §  Sida får utfärda garantier upp till det belopp som regeringen har beslutat (garantiram).

En garanti får utfärdas om

1. garantin används inom ramen för av regeringen beslutade strategier eller andra mål för biståndsverksamheten,
2. risken för negativ marknadsstörning inom den finansiella sektorn eller den sektor garantigäldenären tillhör bedöms vara liten, och
3. finansiering till för garantigäldenären rimlig kostnad inte är tillgänglig genom finansiella marknader utan stöd av garantin.

4 §  Garantier får utfärdas till stater, offentliga organ, internationella, multilaterala och mellanstatliga organisationer och privaträttsliga juridiska personer. Sida får uppdra åt en annan aktör att utfärda garanti enligt villkor som beslutas av Sida.

5 §  Garantier ska utfärdas utan krav på svenskt innehåll i leveranser eller finansiering (obundet bistånd).

6 §  Garantier får utfärdas i samarbetslandets inhemska valuta om Sida bedömer att det är lämpligt ur utvecklingssynpunkt. Utbetalning vid skadefall och återvinning sker i dessa fall i samarbetslandets inhemska valuta eller i en annan lämplig valuta.

7 §  Garantier får utfärdas utan krav på motgaranti från staten i samarbetslandet.

8 §  Sida får utfärda garantier i syfte att dela risker med andra aktörer och möjliggöra finansieringslösningar till acceptabla villkor för insatser som Sida bedömer vara av stort värde ur utvecklingssynpunkt.

9 §  Sida får subventionera garantiavgift och administrativ avgift. Subvention av avgifter ska betraktas som gåvobistånd och ska finansieras från anslag.

10 §  Sida får frångå bestämmelserna i 10 § förordningen (2011:211) om utlåning och garantier om det förbättrar statens möjligheter att återvinna skadebeloppet.

11 §  Sida får utfärda garantier där riskerna drivs av andra faktorer än kreditrisker. Riskerna ska kunna bedömas och kvantifieras på ett tillförlitligt sätt och ligga till grund för beräkningen av förväntad förlust.

12 §  I den mån Sida inte har den kompetens som krävs för att beräkna den förväntade förlusten för en garanti ska Sida i första hand samverka med Riksgäldskontoret. Sida får uppdra åt Riksgäldskontoret eller ingå överenskommelse med andra aktörer om att lämna annat råd och stöd i verksamheten avseende garantier.

Sida får även uppdra åt Exportkreditnämnden eller Riksgäldskontoret att tillsammans med Regeringskansliet företräda Sida vid mellanstatliga forum när det gäller regresskrav.

De närmare villkoren för samarbetet ska regleras genom en överenskommelse med respektive myndighet. För samarbete som regleras av denna paragraf ska den andra myndigheten ha rätt till ersättning.

13 §  Riksgäldskontoret ska på Sidas begäran för Sidas räkning årsvis göra bedömningar av utestående fordringar, åtaganden och risk för skadefall i garantiverksamheten. I de fall Sida själv svarat för riskvärdering av garantin gör Sida den årsvisa bedömningen.

14 §  Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.