1 §  I denna förordning finns bestämmelser om statliga kreditgarantier för gröna investeringar. För kreditgarantierna gäller i övrigt det som föreskrivs om garantier i förordningen (2011:211) om utlåning och garantier.

Ord och uttryck som används i denna förordning har samma innebörd som i förordningen om utlåning och garantier.

2 §  Riksgäldskontoret får utfärda kreditgarantier för nya lån som företag tar upp hos kreditinstitut för att finansiera industriinvesteringar i Sverige som bidrar till att målen i miljömålssystemet och det klimatpolitiska ramverket nås.

Kreditgarantier får utfärdas upp till det belopp som regeringen har beslutat (garantiram).

3 §  En kreditgaranti får utfärdas bara om det garanterade lånet avser en industriinvestering som, oberoende av val av teknik,

1. väsentligt bidrar till minst ett av målen i miljömålssystemet eller det klimatpolitiska ramverket,
2. inte väsentligt motverkar något annat mål i miljömålssystemet eller det klimatpolitiska ramverket,
3. med stor sannolikhet bidrar till sammantaget positiva miljöresultat och miljöeffekter på lång sikt, och
4. är en del av en av företaget upprättad plan för att uppnå miljö- och klimatmässig hållbarhet.

Riksgäldskontoret får vid bedömningen av om förutsättningarna är uppfyllda särskilt beakta industriinvesteringens kostnadseffektivitet.

4 §  Kapitalbeloppet för det garanterade lånet ska uppgå till minst 500 miljoner kronor.

5 §  Garantigäldenären får inte vara ett företag i svårigheter i den mening som avses i Europeiska kommissionens meddelande om gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (2004/C 244/02).

6 §  En kreditgaranti får inte vid någon tidpunkt avse ett belopp som motsvarar mer än 80 procent av de garanterade åtagandena.

Villkoren för en kreditgaranti ska utformas så att garantitagaren och Riksgäldskontoret bär förluster proportionellt och på samma sätt.

7 §  Löptiden för en kreditgaranti får inte vara längre än femton år.

8 §  Garantigäldenären eller garantitagaren ska betala en avgift för kreditgarantin som bestäms av Riksgäldskontoret.

Avgiften ska vara marknadsmässig. Den ska bestämmas med beaktande av punkt 3.1 och 3.4 i kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier (2008/C 155/02).

9 §  Riksgäldskontoret ska samverka med berörda myndigheter vid bedömningen av om förutsättningarna i 3 § är uppfyllda.

10 §  Riksgäldskontoret får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.

11 §  Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.