ARN 1991-6421

En näringsidkare måste kunna styrka sitt påstående att det inte bestämts någon ram för priset beträffande en utförd tjänst; eljest läggs konsumentens påstående i prisfrågan till grund för bedömningen.

F beställde hösten 1990 installation av en värmepanna, ackumulatortank och en varmvattenberedare i sitt pannrum hos ett företag på hemorten. Efter att företaget besökt honom fick han en prisuppgift på 5-6 000 kr för arbetet. Installationen utfördes av två man under en dag. När fakturan kom var den på 22 898 kr. Han klagade genast till företaget som emellertid vägrade att ändra priset. Han yrkade att priset för installationen skulle sättas ned till 8 000 kr, vilket han ansåg vara skäligt. Han menade att en fackman borde ha kunnat göra en mer korrekt beräkning av installationskostnaden än den företaget gjort.

Företaget bestred yrkandet och hävdade att någon prisuppgift för installationen inte hade lämnats. Man menade att det var helt orimligt att lämna ett sådant pris för detta arbete. Arbetet hade tagit 31 timmar.

Nämndens bedömning:

Enligt nämndens mening åligger det i ett fall som detta företaget att visa att avtalet har ingåtts utan att det har bestämts någon ram för priset. Den bakomliggande tanken är att det i ett konsumentförhållande bör ankomma på näringsidkaren att dokumentera avtalets innebörd i fråga om priset, vare det sig är fråga om ett exakt eller ungefärligt pris eller prisfrågan har lämnats öppen (jfr prop 1984/85:110 s. 302).

I det aktuella fallet har det inte kommit fram någonting som stöder företagets ståndpunkt, att någon prisuppgift inte har lämnats. Nämnden godtar därför vad F påstått på den punkten.

Eftersom en ungefärlig prisuppgift inte får överskridas med mer än 15 procent, har företaget inte haft rätt att begära mer än allra högst 6 900 kr för installationen. Detta betyder att F, som har betalat 8 000 kr för arbetet, inte är skyldig att betala något ytterligare.