Skadeståndsanspråk mot staten med hänvisning till långsam handläggning av en förundersökning

Justitiekanslern konstaterar att sökandens rättigheter enligt 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen och artikel 6.1 i Europakonventionen har överträtts i samband med att en förundersökning mot honom inte handlagts tillräckligt skyndsamt av Polismyndigheten. Justitiekanslern avslår dock sökandens skadeståndsanspråk.

Ärendet

Bakgrund

I september 2020 inleddes en förundersökning mot sökanden avseende bl.a. narkotikabrott. Under de följande tre åren fortsatte utredningen vid Polismyndigheten, och i september 2023 slutredovisades ärendet till Åklagarmyndigheten. I december 2023 väckte åklagaren åtal mot sökanden vid tingsrätten.

I mars 2024 fälldes sökanden för åtalet. I domen konstaterade tingsrätten att brottslighetens straffvärde motsvarade fängelse i fem månader, men att straffmätningsvärdet endast uppgick till fängelse i tre månader till följd av att utredningen pågått alltför länge. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn i förening med samhällstjänst. Domen har vunnit laga kraft.

Begäran m.m.

Sökanden har begärt skadestånd av staten med ett ospecificerat belopp avseende kränkning. Som grund för anspråket har sökanden gjort gällande att den totala handläggningstiden avseende utredningen mot honom varit oskäligt lång i förhållande till ärendets art.

Polismyndigheten har yttrat sig över anspråket.

Justitiekanslerns bedömning

Skadestånd ska ges ut när en skadelidandes grundläggande fri- och rättigheter enligt regeringsformen eller enligt Europakonventionen har överträtts, om det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen (se 3 kap. 4 § skadeståndslagen, 1972:207). Avhjälpande eller gottgörelse på något annat sätt än genom ersättning är i allmänhet primära rättsmedel i förhållande till skadestånd. Domstolarna har möjlighet att gottgöra vissa överträdelser av Europakonventionen genom att t.ex. döma ut lindrigare straffrättsliga påföljder. (Se prop. 2017/18:7 s. 22 f.)

I 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen stadgas att en rättegång ska genomföras rättvist och inom skälig tid. Enligt artikel 6.1 i Europa­konventionen har var och en vid prövningen av brottsanklagelser rätt till en rättegång inom skälig tid. Frågan om rätten till rättegång inom skälig tid har åsidosatts ska enligt Europakonventionens praxis avgöras genom en helhets­bedömning där hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Den totala handläggningstiden är av stor betydelse. Vid bedömningen ska vidare beaktas ärendets komplexitet, parternas agerande, myndigheternas hand­läggning av ärendet samt vad som har stått på spel för den enskilde. Samma faktorer ska beaktas vid en prövning gentemot bestämmelsen i regerings­formen. (Se t.ex. Justitiekanslerns beslut den 17 augusti 2026 i dnr 2024/6331.)

Justitiekanslern instämmer i Polismyndighetens bedömning att hand­läggningen av förundersökningen mot sökanden pågått oskäligt länge, och att sökandens rättigheter enligt artikel 6.1 i Europakonventionen därigenom överträtts. Av samma skäl får även sökandens rättigheter enligt 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen anses ha kränkts.

Som framgår av tingsrättens dom har dock den långsamma handläggningen vid Polismyndigheten beaktats redan i samband med att påföljden bestämdes, på så sätt att straffmätningsvärdet, trots straffvärdet om fängelse i fem månader, ansågs vara fängelse i endast tre månader. Detta lägre straffmätningsvärde blev också utgångspunkten för det alternativa fängelsestraff som i domslutet ska anges vid föreskrift om samhällstjänst. Om domstolen vid påföljdsbestämningen istället hade utgått från ett straffvärde motsvarande fängelse i fem månader framstår det enligt Justitiekanslern som sannolikt att påföljden hade bestämts till fängelse, eller att ett högre antal timmar samhällstjänst hade dömts ut. Sökanden har alltså på ett påtagligt sätt redan kompenserats för den långsamma hand­läggningen. I likhet med Polismyndigheten anser därför Justitiekanslern att tingsrättens lindring av påföljden får anses utgöra en tillräcklig gottgörelse för överträdelsen av sökandens rättigheter. Sökandens anspråk ska därmed avslås.

Vad slutligen gäller Åklagarmyndighetens respektive tingsrättens handläggning har det inte framkommit att ärendet handlagts långsamt där. Sökanden har alltså inte heller rätt till skadestånd av den anledningen.