JK 215-98-41
Fråga om ersättning till person som saknar hemvist i riket och som fällts till ansvar för brott som inte är häktningsgrundande
Anspråk m.m.
Jan K var berövad friheten såsom anhållen och sedermera häktad under tiden den 6 -22 december 1997 på grund av misstanke om misshandel. Jakobsbergs tingsrätt dömde Jan K för misshandel (ringa brott) till dagsböter.
Jan K har begärt ersättning för lidande med 15 000 kr samt för ombudskostnader med 3 000 kr.
Åklagarmyndigheten har avgett yttrande.
Jan K har inkommit med synpunkter på åklagarens yttrande.
Enligt 1 § tredje stycket lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning (frihetsinskränkningslagen) har den som varit häktad eller under mer än 24 timmar i sträck har varit anhållen som misstänkt för ett eller flera brott rätt till ersättning, om brottet eller något av brotten i domen hänförs till en mildare straffbestämmelse och det är uppenbart att frihetsinskränkningen vid en sådan bedömning inte skulle ha beslutats.
Justitiekanslern har inhämtat och tagit del av Jakobsbergs tingsrätts protokoll från häktningsförhandlingen i målet.
För brottet ringa misshandel är stadgat fängelse i högst sex månader. Brottet är därmed enligt huvudregeln i 24 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) ej häktningsgrundande.
Enligt 24 kap. 2 § RB får emellertid, oberoende av brottets svårighetsgrad, häktning ske om den misstänkte saknar hemvist inom riket och det finns risk för att han genom att bege sig härifrån skulle undandra sig lagföring eller straff.
Av utredningen framgår att Jan K är estnisk medborgare. Det är inte visat i ärendet att han vid tiden för frihetsberövandet hade hemvist här i landet och att en tillämpning av den subsidiära häktningsregeln i 24 kap. 2 § RB därmed varit utesluten. I ett skadeståndsärende åligger det den skadelidande att visa att förutsättningarna för skadeståndsskyldighet är för handen.
Det kan sammanfattningsvis inte anses "uppenbart" att Jan K inte skulle ha frihetsberövats även vid en sådan bedömning av misshandelsbrottet som gjordes i domen. Jan K är således inte berättigad till ersättning (jfr prop. 1979/80:121 s. 14 jfr med s. 13). Ersättningsyrkandet lämnas därför utan bifall.