JK 4092-03-41

BM var berövad friheten som anhållen och häktad under tiden den 22 juli - 8 oktober 2002 på grund av misstanke om mord på sin egen dotter. Den 17 oktober 2003 beslutade åklagaren att lägga ned förundersökningen. 

BM har begärt ersättning för lidande med 500 000 kr. Han har till stöd för sitt anspråk bl.a. hänvisat till det allvarliga brott som frihetsberövandet avsåg, den oro för familjen som han kände under frihetsberövandet samt den stora massmediala uppmärksamheten. 

Åklagarmyndigheten har avgett yttrande och därvid ansett att den begärda ersättningen framstår som alltför hög. 

BM har beretts tillfälle att lämna synpunkter på åklagarmyndighetens yttrande men har inte avhörts. 

BM är enligt frihetsberövandelagens bestämmelser berättigad till ersättning för det lidande som har orsakats honom genom frihetsberövandet. 

Jag vill till en början kort redogöra för den praxis som tillämpas beträffande lidandeersättning. 

I förarbetena till frihetsberövandelagen anges att det i huvudsak skall göras en skönsmässig uppskattning av graden av lidande i varje enskilt fall. Bland de omständigheter som är av särskild betydelse märks ett frihetsberövandes varaktighet. Ju längre tid ett frihetsberövande har varat desto större är typiskt sett lidandet. Även grunden för frihetsberövandet är av betydelse, dvs. vilken brottslighet som misstanken avsett. Ytterligare en omständighet som kan vägas in är vilken uppmärksamhet ett frihetsberövande har väckt i medierna (prop. 1997-98:105 s. 56 f.). 

För att försöka behandla likartade fall lika har Justitiekanslern ställt upp vissa beloppsmässiga riktlinjer. Som utgångspunkt för vad som kan betraktas som en skälig ersättning utgår Justitiekanslern från ett normalbelopp. Detta normalbelopp baseras på den bedömning av skälig normalersättning som Högsta domstolen gjorde i rättsfallet NJA 1990 s. 808. Efter justeringar på grund av förändringar i penningvärdet är det av Justitiekanslern tillämpade normalbeloppet för närvarande 20 000 kr för den första månaden och därefter ytterligare 15 000 kr per månad. Denna ersättningsnivå kan sedan justeras uppåt eller nedåt beroende på vad som kommer fram om den enskildes lidande i det särskilda fallet. 

Det belopp som BM har begärt i ersättning för lidande är avsevärt högre än den ersättning som skulle utgå vid en prövning med utgångspunkt från de riktlinjer som jag nyss har nämnt. Dessa riktlinjer kan dock inte tillämpas i ett ärende som detta, där omständigheterna skiljer sig från vad som är normalt i ärenden om ersättning med anledning av frihetsberövanden. I enlighet med vad som har sagts ovan finns det i BM:s fall flera faktorer som leder till att ersättningen för lidande skall bestämmas till ett högre belopp än normalt. 

Först och främst avser brottsmisstanken synnerligen allvarlig brottslighet. Dessutom har uppmärksamheten från massmedier varit stor. Här måste dock understrykas att lidandet för att vara ersättningsgillt skall ha anknytning till själva frihetsberövandet och inte bara till brottsmisstanken som sådan. Publicering efter det att frihetsberövandet har upphört bör därför normalt inte vägas in i bedömningen. 

Genom den publicitet som förekom under frihetsberövandet kunde BM identifieras av många, men för de flesta förblev hans identitet okänd. Detta får vägas in i bedömningen utifrån utgångspunkten att lidandet under frihetsberövandet normalt får antas vara större ju fler som då kan identifiera personen. Att identifikation möjliggörs på grund av vad som förekommer efter frihetsberövandet bör däremot inte beaktas. 

Sammantaget är omständigheterna sådana att lidandet får bedömas ha varit stort. En sammanvägning av omständigheterna leder mig fram till att ersättningen skall bestämmas till 150 000 kr.