JK 5979-10-40

Bakgrund

RW företräddes i ett tvistemål vid Stockholms tingsrätt av jur. kand. GA vid Juristfirman G Andersson & Co KB (bolaget). I en dom den 1 december 2008 förpliktade tingsrätten Advokatfirman NN att bl.a. ersätta RW för dennes rättegångskostnader i målet med 40 360 kr. Den 9 december 2008 inkom till Kronofogdemyndigheten en ansökan om verkställighet mot Advokatfirman NN med bolaget som sökande (dnr U-34748-08/0103). Bolagets fordran uppgavs uppgå till 40 360 kr och den nämnda domen åberopades som grund för ansökan. Efter att en underrättelse skickats betalade Advokatfirman NN det begärda beloppet till Kronofogdemyndigheten. Eftersom domen inte hade vunnit laga kraft satte myndigheten in beloppet på ett räntebärande konto. Domen överprövades av Svea hovrätt som i en dom den 16 november 2009 fastställde tingsrättens dom och förpliktade Advokatfirman NN att ersätta RW för dennes rättegångskostnader i hovrätten med 21 340 kr. RW företräddes även i hovrätten av jur. kand. GA.

Efter hovrättens dom kontaktades Kronofogdemyndigheten av Advokatfirman NN som frågade om myndigheten ville utmäta den fordran som RW, vilken förekom som gäldenär i mål hos Kronofogdemyndigheten, enligt hovrättens dom hade på Advokatfirman NN. Sedan handläggaren vid myndigheten konstaterat att fordringarna på Advokatfirman NN enligt såväl tingsrättens som hovrättens dom tillkom RW ändrades sökanden i utsök-ningsärendet U-34748-08/0103 från bolaget till RW. Den 25 november 2009 beslutade Kronofogdemyndigheten att utmäta dels de innestående medlen som hade betalats i ärende U-34748-08/0103, dels RW:s fordran enligt hovrättens dom till betalning av RW:s skulder. Utmätningarna överklagades inte och beloppen krediterades sedermera RW:s skulder i enskilda mål. Krediteringarna har vunnit laga kraft.

Den 2 december 2009 inkom till Kronofogdemyndigheten en begäran från bolaget om verkställighet av hovrättens dom avseende ersättning för rättegångskostnader i vilken bolaget angavs som sökande.

Anspråket

Juristfirman G Andersson & Co KB har i en skrivelse till Kronofogdemyndigheten begärt skadestånd med 61 700 kr jämte på visst sätt angiven ränta. Beloppet motsvarar det belopp som den 25 november 2009 utmättes för RW:s skulder. Som grund för sitt anspråk har bolaget anfört följande. Bolaget har enligt avtal med RW förvärvat all dennes tillkommande fordran i tvistemål mot Advokatfirman NN vid Stockholms tingsrätt. Till ansökan om verkställighet av tingsrättens dom fogades en överlåtelsehandling i original av fordringsrätten. Kronofogdemyndigheten har, genom att inte redovisa de medel som influtit vid verkställighet av tingsrättens och hovrättens domar mot Advokatfirman NN till rätt borgenär, orsakat bolaget ekonomisk skada med det utmätta beloppet.

Utredningen

Kronofogdemyndigheten har med ett yttrande överlämnat anspråk­et hit. I yttrandet har Kronofogdemyndigheten anfört bl.a. föl­jande.

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen skall staten ersätta personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada som orsakats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten har att svara. Det ankommer på den som begär skadestånd att lägga fram en utredning som gör det möjligt att bedöma om ett skadeståndsgrundande fel har begåtts och om detta har orsakat skada. Vidare skall det framgå hur stor den påstådda skadan är och hur den har beräknats. Yrkat belopp bör även kunna styrkas.

[---]

Av 2 kap. 2 § utsökningsbalken följer att huvudregeln är att exekutionstiteln skall inges till Kronofogdemyndigheten då ansökan om verkställighet görs. Av exekutionstiteln framgår i allmänhet vem som är berättigad att söka verkställighet. Skulle annan än sökanden vara angiven som berättigad, måste sökanden visa att han har förvärvat den förres rätt. Sökanden bör därvid föreläggas att inkomma med dessa uppgifter, se Walin m.fl. Utsökningsbalken en kommentar, 4 uppl, s. 34 f. och 2 kap. 5 § utsökningsbalken. Frågan om huruvida en prövning av sökandens saklegitimation, i fall där exekutionsurkunden har överlåtits, är beroende av en invändning från gäldenären eller om en officialprövning skall ske har dock under lång tid varit föremål för diskussioner såväl inom som utom myndigheten. Sedan den 1 september 2010 kräver dock Kronofogdemyndigheten att sökanden styrker sin saklegitimation i samband med ansökan.

Enligt myndighetens uppfattning borde Kronofogdemyndigheten ha kontaktat Juristfirman G Andersson & Co KB och/eller RW i vart fall innan målet omregistrerades och begärt in överlåtelsehandlingar. Juristfirman har dock vare sig i utmätningsmålet eller i skadeståndsärendet visat att RW överlåtit sin fordran till Juristfirman. Det kan därmed inte anses stå klart vem som var berättigad till de inbetalade medlen varför något skadestånd inte bör utgå.

Även om Juristfirman G Andersson & Co KB skulle visa att det skett en överlåtelse finns det ingenting som tyder på att Advokatfirman NN denuntierats om överlåtelsen varför Juristfirman G Andersson & Co KB i så fall inte fått sakrättsligt skydd för sitt förvärv. Det finns därmed ingenting som tyder på att utmätningen av fordran hos advokatfirman var felaktig.

Det finns heller ingenting i handlingarna som tyder på att Juristfirman G Andersson & Co KB eller RW överklagat Kronofogdemyndighetens utmätningsbeslut för att på så sätt söka ta till vara sin rätt.

Med hänvisning till ovanstående bör något skadestånd inte utgå till Juristfirman G Andersson & Co KB.

Juristfirman G Andersson & Co KB har yttrat sig över vad Kronofogdemyndigheten har anfört. Bolaget har vidhållit sin uppgift att en överlåtelsehandling i original lämnats till Kronofogdemyndigheten i samband med att ansökan om verkställighet av tingsrättens dom gavs in i december 2008. Någon kopia av handlingen har inte getts in i ärendet här. Bolaget har vidare anfört följande. Överenskommelsen med RW träffades i oktober 2006 i samband med en muntlig förberedelse i tvisten mot Advokatfirman NN och manifesterades då i en överlåtelsehandling. Överenskommelsen var en förutsättning för att bolaget skulle åta sig att fortsättningsvis biträda RW i tvisten. I samband med hovrättsförhandlingen i målet upplystes Advokatfirman NN och dess ombud om att GA drev processen på egen risk. Den 21 november 2009 tillställde bolaget Advokatfirman NN ett brev med anmodan att inbetala av Svea hovrätt utdömt belopp om 21 340 kr ”till vårt bg [---] eller pg [---] eller alternativt genom insättning på vårt konto hos SHB [---] för undvikande av uttag av ränta”. De i brevet angivna kontonumren är bolagets rörelsekonton till skillnad från dess klientmedelskonton. Kronofogdemyndigheten har inte varit i kontakt med bolaget med anledning av de åtgärder som vidtogs. Besluten om utmätning har inte skickats till bolaget som alltså har saknat information om desamma och därför inte kunnat överklaga besluten i tid.

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller för­sum­mel­se vid myndig­hets­utövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Kronofogdemyndighetens handläggning av och beslut i utsökningsärenden är sådan verksamhet.

Justitiekanslern delar Kronofogdemyndighetens uppfattning att myndigheten borde ha kontaktat Juristfirman G Andersson & Co KB innan sökanden i ärendet U-34748-08/0103 omregistrerades från bolaget till RW för att bringa klarhet i på vilken grund bolaget uppgett sig självt som sökande i ärendet.

Även om så hade skett är det dock inte utrett att bolaget ändå inte hade lidit den skada det gjort gällande. Bolaget har anfört att det gett in en överlåtelsehandling i original till Kronofogdemyndigheten, vilket myndigheten inte har bekräftat. Någon sådan handling har vidare inte getts in i ärendet här. Som Kronofogdemyndigheten framhållit kan det alltså inte anses visat att RW överlåtit sina fordringar på Advokatfirman NN till bolaget.

Även om bolaget skulle kunna visa att fordringarna hade överlåtits måste överlåtelsen, för att fordringarna inte ska kunna utmätas för RW:s skulder, ha vunnit sakrättsligt skydd. Bolaget har till styrkande av att så varit fallet åberopat en skrivelse som skickats till Advokatfirman NN före utmätningarna med anmodan om betalning till ett av flera bolaget tillhöriga kontonummer samt uppgett att Advokatfirman NN muntligen upplysts om att GA drev processen på egen risk. Av den åberopade skrivelsen framgår inte att fordringarna i fråga har överlåtits från RW till bolaget. Någon sådan uppgift har inte heller lämnats muntligen. Advokatfirman NN kan alltså inte anses ha denuntierats genom den åberopade skrivelsen eller på annat sätt. Justitiekanslern delar alltså Kronofogdemyndighetens uppfattning att bolaget inte fått sakrättsligt skydd för sitt förvärv. Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning av fordringarna för RW:s skulder har alltså inte varit felaktiga.

Anspråket ska på grund av det anförda avslås.